17-(cyklopropylmetyl)-alfa-(1,1-dimetyletyl)-4,5-epoxi-18,19-dihydro-3-hydroxi-6-metoxi-alfa-metyl-6,14-etenmorfinan-7-metanol. Ett derivat av opioidalkaloiden tebain, som har kraftigare och mer långv arig verkan än morfin. Det tycks verka som agonist vid my- och kappaopioidreceptorer och som anatagonist vid deltareceptorer. Frånvaron av deltaagonistverkan tros vara orsaken till utebliven buprenorf intolerans vid kronisk sjukdom.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Tillförsel av lösligt läkemedel genom placering under tungan.
En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
Ett narkotiskt smärtstillande medel som kan vara vanebildande. Det är nästan lika effektivt per os som injicerat.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Röntgenundersökning av lymfsystemet efter tillförsel av färg- eller kontrastmedel.
Ett medfött tillstånd, där större delen av hjärnhalvorna och corpus striatum ersatts av cerebrospinalvätska och gliavävnad. Hjärnhinnorna och skallen är välformade, vilket visar en normal tidig embryonal utveckling av telencefalon. Dubbelsidig blockering av de inre halspulsådrorna under fosterutvecklingen kan vara en möjlig orsak. Till de kliniska särdragen hör normala hjärnstamsreflexer utan tecken på högre kortexaktivitet.
Medel som förvärvas eller framställs olagligt för den subjektiva verkan de sägs ha. De sprids ofta i stadsmiljö, men är även tillgängliga i förorts- och landsortsområden. De kan vara mycket orena och ge upphov till oväntade förgiftningar.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Kunskaper, attityder och beteende förknippade med hälsofrågor, som t ex sjukdomsförlopp eller sjukdomar, förebyggande och behandling. Termen avser såväl människor i allmänhet som verksamma inom vårdyrken.
Grupper med rådgivande roll i sjukvårdsplanering.
Tabletter med överdrag av något ämne som fördröjer frisättandet av läkemedlet tills de lämnat magsäcken.
Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.
Applicering av läkemedel i lämplig form på huden antingen för lokal eller systemisk verkan.
Upptagning av ett ämne i huden.
Preventivmedel som används av kvinnor.
Termen avser t ex investeringar i fonder i syfte att generera ekonomisk vinst.
Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.
Benämning på systematiska och vetenskapligt grundade fysiska behandlingar av kroppsvävnader med händerna i syfte att påverka nerv- och muskelsystem och den allmänna cirkulationen.