En värmealstrande form av fettvävnad hos nyfödda individer av många arter, inklusive människan, samt hos däggdjur i ide. Vävnaden förmår snabbt frigöra energi och tycks vara av betydelse för bibehålla nde av kroppstemperaturen omedelbart efter födelsen eller uppvaknandet ur vintersömnen.
Proteiner som kodas av mitokondriegenomet eller proteiner som kodas av cellkärnegenomet och som får sin plats i mitokondrierna.
Avsaknad av värme eller temperaturer märkbart under den normala.
Organismens funktioner för att reglera kroppstemperaturen genom uppvärmning eller avkylning.
Olika arter av fiskfamiljen Salmonidae (laxfiskar), vanligen mindre än laxar. De flesta är sötvattenfiskar (bäcköring, insjööring), men några är anadroma (havsöring). De är färggranna, välsmakande och populära bland sportfiskare. Släktena Salvelinus, Salmo och Oncorhynchus är spridda över nästan hela världen.
Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.
Ett släkte brunalger inom familjen Fucaceae. De förekommer i tempererade tidvattenområden längs steniga kustavsnitt och är källa för alginater. Några Fucusarter kallas kelp.
Släktet Lepus, familjen Leporidae, ordningen Lagomorpha. Harar föds ovan mark, med päls och öppna ögon och öron. Harar har 24 kromosompar.
Bindvävsceller som är specialicerade på att syntetisera och lagra fett. Sådana celler är fyllda med triglyceridpärlor, så att kärnan förskjutits åt ena sidan och cytoplasman pressats ut till en tunn bård runt fettdroppen.
Ett släkte brunalger inom familjen Laminariaceae. Torkade, pennformade stycken kan föras in i livmoderhalsen och tjäna som osmotiska dilatorer, då de tar upp fukt och sväller.
Anpassning till en ny omgivning eller till förändring i den befintliga.
En ordning (Chiroptera) av flygande däggdjur. Den omfattar fladdermöss och flyghundar.
En omfattande ordning (halvvingar; skinnbaggar) av insekter med stickande eller sugande mundelar. Den utgörs av fem underordningar: Heteroptera, Homoptera, Auchenorrhyncha, Sternorrhyncha och Coleorrhyncha. De två förstnämnda räknas ibland som egna ordningar.
Bindväv bestående av fettceller (adipocyter) i ett nätverk av stödjeceller. Pigmenterad, värmealstrande fettvävnad i många däggdjurarters foster och nyfödda kallas brunt fett.
Färgen på ögats iris (regnbågshinna).
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Heterocykliska föreningar med minst två syreatomer, svavel och kväve.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Det tillstånd av dvala, i vilket vissa djurarter övervintrar. Typiskt för sömntillståndet är kraftig sänkning av kroppstemperatur och ämnesomsättning och försvagade livstecken. Det är ett naturligt fysiologiskt fenomen hos många varmblodiga djur.
En ljudorienteringsmekanism som innebär lägesbestämning med hjälp av ekot från utsända, högfrekventa ljudvågor. Många djurarter, som t ex delfiner och fladdermöss, har denna förmåga. Syn. sonarlokalisering.
En ordning små däggdjur, omfattande två familjer, Ochotonidae (pipharar) och Leporidae (kaniner och harar). Kroppslängden varierar mellan 125 mm och 750 mm. Harar och kaniner har långa öron och kort svans, medan pipharar har korta, breda öron och saknar svans. Kaniner föds nakna och med slutna ögon och öron. Harar föds med päls och öppna ögon och öron. De är alla växtätare.
En familj nordamerikanska sötvattenkattfiskar. Den har fem släkten (Ameiurus, Ictalurus, Noturus, Pylodictis, Pylodictus) med ett flertal arter, varav två saknar ögon.
En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.
Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.
Ett hemprotein som katalyserar oxidationen av jodradikalen till jod, med påföljande jodering av många organiska föreningar, i synnerhet proteiner. EC 1.11.1.8.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar betaadrenerga receptorer.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Guanosin 5'-(trivätedifosfat). En guaninnukleotid med två fosfatgrupper som förestrats till sockerdelen. Synonymer är GRPP och guanosinpyrofosfat.
Ett mycket giftigt ämne med kemisk formel HgCl2 som förångas svagt vid normala temperaturer, men starkt vid 100 grader Celsius. Det fräter på slemhinnorna och används som lokalt antiseptikum och desinfektionsmedel.
Olösliga polymerer av tyrosinderivat som ger hud, hår och fjädrar en mörk färgnyans, vilken skyddar mot solbränna. Karotener bidrar till gula och röda färgnyanser.
Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.
Den ämnesomsättningsprocess som bryter ned lipider och frisätter fria fettsyror, kroppens viktigaste oxidativa bränsle. Lipolysen kan omfatta födoämnesfetter i matsmältningsapparaten, cirkulerande fetter i blodet, och lagrat fett i fettvävnad och lever. Ett antal enzymer är verksamma vid sådan lipidhydrolys, som t ex lipas och lipoproteinlipas från olika vävnader.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Muterade möss med påtaglig övervikt sammanhängande med onormalt stort födointag, hyperglykemi, hyperinsulinemi, tydlig inslulinresistens, och infertilitet i homozygot tillstånd. De kan vara inavlade eller hybrider.
Ett 16 kD-peptidhormon som utsöndras av vita fettceller och som medverkar i regleringen av födointaget och energibalansen. Leptin avger den viktigaste afferenta signalen (insignalen) från fettceller i det svarssystem som reglerar kroppens fettlager.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Ett släkte halvapor inom familjen Lemuridae som utgörs av fem arter: L. catta (katta, ringsvanslemur), L. fulvus, L. macaco (svart lemur), L. mongoz och L. variegatus (vit lemur). De flesta av släktets medlemmar lever på Madagaskar och Komoroöarna. Ibland delas Lemur in i tre undersläkten, Eulemur, Lemur och Petterus.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Ofrivillig sammandragning och vibration i musklerna. Det är en fysiologisk värmealstringsmetod hos människa och andra däggdjur.
En godartad tumör som består av fettceller (adipocyter). Den kan vara omgiven/inkapslad av ett tunt lager bindväv eller diffus, utan inkapsling.
Sjukdomar hos fiskar, såväl benfiskar som broskfiskar, i sötvatten, havsvatten, akvarier eller fiskodlingar.
De exergona ämnesomsättningsprocesser (andningskedjan) i levande djur- och växtceller som innebär upptag av syre, oxidation av organiska ämnen, frigörande av energi och bildande av koldioxid, vatten o ch andra oxidationsprodukter.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.
Fysiologiska processer vid biosyntesen (anabolism) och nedbrytningen (katabolism) av fetter.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Ett enzym som katalyserar reaktionen sn-glycerol-3-fosfat + acceptor = glyceronfosfat + reducerad acceptor. EC 1.1.99.5.
Ett släkte fleråriga, tropiska växter tillhörande familjen Euphorbiaceae med stärkelserika rötter som används som föda, sedan de cyanogena glykosiderna (ffa linamarin) avlägsnats genom kokning eller rostning. Manihot esculenta används mycket, men innehåller höga halter av cyanväte och få viktiga näringsämnen. De gröna bladen är däremot näringsrika, men innehåller mycket blåsyra. Syn. cassava; maniok; tapioca; yuca.
Ett släkte av familjen Cebidae, underfamiljen Cebinae, bestående av fyra arter indelade i två grupper, med och utan tofs. Cebus apella har hårtofsar ovanför ögonen och på sidan av huvudet. De övriga a rterna (C. capucinus, C. nigrivultatus och C. albifrons) saknar tofsar. De lever alla i skogarna i Syd- och Mellanamerika.
Ett fylum av svampar (sporsäcksvampar) med skiljeväggar i mycelet, vilka bildar sporangier av säckliknande celler (asci) som innehåller ascosporer. De flesta patogena svampar med sådant sexualstadium tillhör detta fylet.
Läkemedel som verkar på adrenerga receptorer eller på adrenerga transmittorsubstansers livscykel. Till dessa hör adrenerga agonister och antagonister.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
En ordning av svampar (tickor) tillhörande fylet Basidiomycota med makroskopiska basidiokarper. De har typisk saprofytisk aktivitet och bryter ned cellulosa och lignin. Många arter har haft medicinsk användning.
Ett släkte (hamster) av familjen Muridae med tre arter. De husdjursstammar som finns nu kommer från individer som hämtades från Syrien. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Ett släkte basidiomycetsvampar, familjen Agaricaceae, ordningen Agaricales, bestående bl a av ängschampinjon (Agaricus campestris), snöbollschampinjon (A. arvensis), kungschampinjon (A. augustus), kar bolchampinjon (A. xanthoderma; giftig) och den vanliga "handelschampinjonen" (A. bisporus).
alfa-(aminometyl)benzylalkohol. Enkel amin som finns i hjärnan. Den kan vara modulator för sympatiska funktioner. Dess derivat utgör adrenerga agonister och antagonister. Används också i den kemiska i ndustrin.
Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.
Ett enzym i hydrolasklassen som katalyserar reaktionen mellan triacylglycerol och vatten till diacylglycerol och en fettsyraanjon. Enzymet hydrolyserar triacylglyceroler i kylomikroner, VLD-lipoproteiner, LD-lipoproteiner och diacylglyceroler. Det finns på ytan av kapillärt endotel, särskilt i mjölkkörtel-, muskel- och fettvävnad. Genetiskt betingad brist på enzymet ger upphov till familjär hyperlipoproteinemi typ I. EC 3.1.1.34.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Fröets första tillväxtstadium under utvecklingen till en fröplanta. Groddskott och groddrot framträder och växer uppåt resp. nedåt. Grodden hämtar sin näring ur fröets endospermvävnad och/eller frötäckbladen.
Lipolys (fettupplösning) av lagrade fetter i fettvävnad för frisättande av fria fettsyror. Mobiliseringen av lagrat fett regleras av lipolyssignaler (katekolaminer) eller antilipolyssignaler (insulin) genom deras verkan på det hormonkänsliga enzymet lipas. Hit hör inte lipidtransport.
Ett svampsläkte av Loculoascomycetes som omfattar ett flertal växtpatogener och åtminstone en art som producerar ett kraftigt fytotoxiskt antibiotikum. Dess teleomorf är Lewia.
Röntgentätt medel för diagnostiskt bruk.
Den vetenskapsgren som omfattar läran om och studiet av himlakropparna och universum i stort, bl a utifrån observationer, mätningar och tolkningar av strålningen i världsrymden.
Människors eller djurs normala intag av föda eller dricka. Hit hör inte kostterapi, som avser speciell kost för behandling av sjukdom.
Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.
En familj av ordningen Primates och underordningen Prosimi som omfattar fyra släkten, alla hemmahörande på Madagaskar och Komoroöarna. De flesta föredrar skogiga områden. De fyra släktena är Hapalemur, Lemur, Lepilemur och Varecia.
Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.
Ett CCAAT-förstärkarebindande protein (CCAAT-enhancer-binding protein beta) i lever, tarmar, lungor och fettvävnad. Det är en viktig förmedlare av interleukin-6-signalering.
En icke-neoplastisk, inflammatorisk åkomma, vanligtvis i käken eller tandköttet, med stora, flerkärniga celler. Den inkluderar reparativt jättecellsgranulom. Perifert jättecellsgranulom avser tandköttet (jättecellsepulid), centralt avser käken.
Ett enzym tillhörande oxidoreduktasklassen som katalyserar reaktionen mellan katekol och syre, vilken ger bensokinon och vatten. Enzymet består av ett komplex av kopparhaltiga proteiner som verkar ock så på substituerade katekoler. EC 1.10.3.1.
Färgning av huden.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Kraftig färgning av huden, oftast till följd av ökad melaninpigmentering i överhud och hud (hypermelanos). Hyperpigmenteringen kan uppträda lokalt eller vara utbredd. Tillståndet kan bero på exponering för ljus, kemikalier eller andra ämnen, eller på en primär ämnesomsättningsrubbning.
I plasma fritt förekommande fettsyror i komplex med serumalbumin som transportmedel. Dessa fettsyror är inte i form av glycerolestrar.
Familjen mållväxter, som omfattar bl a betor, mangold och spenat.
En stor grupp membrantransportproteiner som för monosackarider genom cellmembran.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Ett kliniskt syndrom som beror på minskad utsöndring av sköldkörtelhormon från sköldkörteln. Det leder till minskad ämnesomsättning och i sin svåraste form till ansamling av mukopolysackarider i huden som i sin tur ger myxödem. En medfödd form, kretinism, medför störningar i den intellektuella och fysiska utvecklingen.
Morfologiska och fysiologiska förändringar av kroppens muskler, skelettben och brosk, dvs muskel-skelettsystemet, under utveckligsstadierna före och efter födseln.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Fettsorter i maten, särskilt i animaliska produkter, så som kött, köttprodukter, smör och ghee (animalisk matolja; flytande smör). Fett i mindre mängd finns i nötter, frön och avocadofrukter.
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
Färgämnen i gallan. Dessa är bilirubin, biliverdin, bilifuscin, biliprasin, koleprasin, bilihumin, bilicyanin och urobilin.
Den deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan i alger.
Inkapslade embryon till blommande växter. De används för odling eller som djurföda, pga sitt koncentrerade innehåll av näringsämnen, som t ex stärkelse, proteiner och fettämnen. Raps, bomull och solros odlas för frönas oljeinnehålls skull.
Dubbelsträngat DNA i mitokondrier. Hos eukaryoter är mitokondriegenomet cirkelformat och kodar för ribosom-RNA, transfer-RNA och ca 10 proteiner.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Läkemedel som binder till men inte aktiverar betaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av betaadrenerga agonister. Adrenerga betaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, hjärt arytmi, kärlkramp, glaukom, migrän och ångest.
Avstående från föda.