Utrustning som underlättar för personer med fysiska eller psykiska handikapp, och som inte kan tala, att kommunicera. Hjälpmedlen omfattar bildskärmar, skrivmaskiner, katodrör, datorer och talsyntesapparater. Hjälpmedlen producerar skrift, konstgjort tal, språktecken, Morsetecken och bilder.
Ett system där samverkan mellan människans och en maskins funktioner är nödvändig för systemets drift.
Ett sent inträdande inslag i den händelserelaterade reaktionspotentialen. P står för positiv laddning och 300 anger 300 millisekunder "poststimulus". Reaktionens amplitud ökar med oförutsedda, osannolika eller högt signifikanta stimuli, och utgör därmed ett index över mentala aktivitet.
Ett nytt föreställningsmönster sammansatt av intryck från tidigare upplevelser.
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
Olika enheter som kan anslutas till en dator utan att utgöra någon del av själva datorn. De kan ha till funktion att presentera data, att lagra data, att omvandla data, eller att hämta data från andra källor för inmatning i datorn.
Användande av mentala bilder ur fantasin som psykoterapeutisk metod. Behandlingen kan klassificeras utifrån form: visuell, verbal, ljudupplevelse, doftupplevelse, beröring, smakupplevelse eller rörelse. Vanliga föreställningsscenarior är naturupplevelser (t ex skogs- och bergsbilder), vattenföreställningar (t ex bäckar och hav), resefantasier osv. Imaginativ terapi används vid behandling av psykiska störningar och som stöd för patienter med andra sjukdomar. Metoden ingår ofta som en del av hypnos, autogen träning, avslappningsövningar och beteendeterapi.
Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid visuell stimulering eller stimulering av synsystemets nervbanor.
Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.
Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.
En stimulus- och svarsmekanism som fortlöpande kan styra beteende, kognition, uppfattnings- och prestationsförmåga.
En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.
Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.
Det elektriska gensvaret som framkallas i en muskel eller motornerv vid elektrisk eller magnetisk retning. Vanliga retningsmetoder är transkraniell elektrisk - eller transkraniell magnetisk stimulering, vilka ofta används för övervakning vid neurokirurgi.
Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid stimulering av de afferenta nervbanorna från perifera nerver till hjärnan.
Förhållandevis permanent beteendeförändring som resultat av tidigare erfarenheter eller övning. Begreppet omfattar förvärvande av kunskap.
Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.
Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
En analog eller digital kommunikationsanordning, genom vilkenanvändaren har trådlös kontakt med någon närbelägen sändare. Mobiltelefonnätet är indelat i "celler", så att förbindelsen flyttas från en sändare till en annan när användaren förflyttar sig från ett område till ett annat.
Användning av automatiska system i vårdprocessen, inkl. tillämpningar för diagnos, behandling och system för dataöverföring.
Ett system av nervtrådar som leder impulser från luktreceptorerna till hjärnbarken. Häri ingår luktnerven, luktloben, luktområdet (regio olfactoria), luktknölen, den främre perforerade substansen och det olfaktoriska barkområdet. Rinencefalon (lukthjärnan) är begränsad till strukturer i det centrala nervsystemet som tar emot nerver från luktloben.
Framträdande nervcellslober som finns hos ringmaskar och alla leddjur utom kräftdjur. De tros ha med luktsinnet och luktminnet att göra, och de tycks särskilt utvecklade hos kackerlackor och bin.
Nervceller i luktepitelet med proteiner (luktreceptorer) som binder, och därmed påvisar, luktämnen. Dessa nervceller skickar ut sina dendriter till epitelets yta, med luktreceptorerna belägna ytterst på de orörliga flimmerhåren. Deras myelinfria utskott bildar synapser i luktloben i hjärnan.
Förnimmelse av dofter.
De flyktiga delar av ämnen som uppfattas av luktsinnet.