Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.

Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.

Bestämning av blodsockernivåer på egen hand utan besök på kliniskt laboratorium. Digital eller batteridriven reflektometer kan användas. Egenkontroll har utbredd tillämpning vid kontroll av instabil i nsulinberoende diabetes.

Ett test för avgörande av en individs förmåga att upprätthålla blodglukosjämvikt. I testet ingår mätning av blodglukosnivåerna vid fasta och vid givna tidsintervall före och efter oralt intag av glukos (75 eller 100 g) eller intravenös infusion (0,5 g/kg).

Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.

Ett syndrom med onormalt låga blodsockerhalter. Klinisk hypoglykemi kan ha olika orsaker. Svår hypoglykemi leder så småningom till glukosbrist i det centrala nervsystemet, vilken slutar i hungerkänsla, svettning, parestesi, nedsatt mental funktion, krampanfall, koma, och t o m död.

Ett sjukligt tillstånd, där blodglukosnivån är under 140 mg/100 ml plasma vid fasta, och över 200 mg/100 ml plasma vid 30-, 60- och 90-minutersintervall vid glukostoleranstest. Tillståndet är vanligt vid diabetes mellitus, men kan även förekomma i samband med andra sjukdomar och undernäring.

Medel som sänker blodets glukoshalt.

En form av diabetes som kännetecknas av förmåga att fortleva utan ketoacidos med utebliven insulinbehandling. Debuten kommer långsamt, och patienterna visar ofta en tendens till fetma. Syn. typ 2 diabetes.

Onormalt höga blodsockernivåer (ungefär 70-150 mg/100 ml plasma).

Ett enzym i oxidoreduktasklassen som katalyserar omvandlingen av beta-D-glukos och syre till D-glukono-1,5-lakton och peroxid. Det är ett flavoprotein med hög specificitet för beta-D-glukos. Enzymet bildas av Penicillium notatum och andra svampar och visar antibakteriell verkan i närvaro av glukos och syre. Det används för bedömning av glukoshalten i blod- eller urinprov medelst de färgämnen som bildas av reaktionens väteperoxid.

En heterogen grupp av sjukdomstillstånd med glukosintolerans som gemensam nämnare.

Experimentellt framkallad diabetes mellitus genom tillförsel av olika diabetogena medel eller genom borttagande av bukspottkörteln.

Underordnade hemoglobinkomponenter av humana röda blodkroppar, benämnda A1a, A1b och A1c. Hemoglobin A1c är viktigast, då dess sockerdel består av glukos med kovalent bindning till betakedjans yttersta aminosyra. Eftersom normala glykohemoglobinkoncentrationer är oberoende av iakttagna blodsockervariationer under en tre-fyraveckorsperiod, så är koncentrationen av glykosylerat hemoglobin en pålitligare indikator för den genomsnittliga blodsockerhalten över en längre period.

GLUT1-proteinet är ett membranprotein som fungerar som glukostransporter, främst i hjärnan och röda blodkroppar. Det transporterar glukos från blodet in i celler för att möjliggöra celldygnad och energiomsättning. GLUT1-proteinet spelar en viktig roll i underhållandet av ett konstant glukosnivå i hjärnan, särskilt under perioder av låg syretilförsel eller hypoxi.

Avstående från föda.

Diabetes mellitus kännetecknad av brist på insulin, plötslig debut, svår hyperglykemi, snabbt tilltagande ketoacidos, och död, om inte insulinbehandling sätts in. Sjukdomen kan uppträda i alla åldrar, men är vanligast hos barn och ungdomar. Syn. typ 1 diabetes.

GLUT4-proteinet är ett membranprotein som transporterar glukos (en enkel socker) in i muskel- och fettceller efter att ha aktiverats av insulin. Det spelar därför en viktig roll i kroppens glukoshomeostas, dvs. att hålla nivåerna av blodsocker konstanta.

Ett bukspottkörtelhormon som utsöndras av Langerhansöarnas alfaceller. Det är en rak polypeptid med 29 aminosyror (molekylvikt 3550 D) som spelar en viktig roll i regleringen av blodsockerhalten, ketonomsättningen och flera andra biokemiska och fysiologiska förlopp.

Den postprandiella perioden är den tid som följer efter en måltid, under vilken kroppen är involverad i digestions- och absorptionsprocesser av det intagna matföremålet. Detta vanligtvis varar från några minuter till flera timmar, beroende på mängden och sammansättningen av maten som konsumerats.

Utrustning för diagnostiskt bruk som inte är av engångstyp.

Den process genom vilken glukos bildas ur en icke-kolhydratkälla.

2-deoxi-D-arabinohexos. En antimetabolit till glukos med antiviral verkan.

En stor grupp membrantransportproteiner som för monosackarider genom cellmembran.

Oregelbundna mikroskopiska bildningar av strängar av endokrina celler, spridda i hela bukspottkörteln bland de exokrina kärnorna. Varje cellö är omgiven av bindvävsfibrer och genomsatt av ett nätverk av kapillärkärl. Det finns fyra huvudtyper av celler. De talrikaste betacellerna (50-80%) utsöndrar insulin. Alfaceller (5-20%) utsöndrar glukagon. PP-celler (10-35%) utsöndrar pankreaspolypeptid. Deltaceller (ca 5%) utsöndrar somatostatin.

GLUT2-proteinet är ett membranprotein som fungerar som en glukostransportör, främst i lever, tjocktarm och bukspottkörtel. Det transporterar både glukos och galaktos och har en låg substratspecificitet, vilket innebär att det kan transportera flera olika sockerarter. GLUT2-proteinet hjälper till att reglera blodsockernivåerna genom att ta upp glukos från tarmen efter näringsintag och transportera det in i levercellerna för lagring eller energiproduktion.

Förekomst av glukos i urinen, särskilt i onormalt stora mängder.

Ett glukosdehydrogenas som katalyserar oxidation av beta-D-glukos till D-glukono-1,5-lakton, under medverkan av NAD och NADP som koenzymer. EC 1.1.1.118; 1.1.1.119.

En polysackarid av glukos som som lagras främst i lever och muskler, och som utgör en viktig energikälla.

Bärbara eller implanterbara apparater för infusion av insulin. De kan bestå av patientskötta, öppna system eller förprogrammerade system utformade för kontinuerlig tillförsel av små mängder insulin, med ökad dosering under matsmältningen, eller slutna system som avger insulinmängder som automatiskt regleras av en elektronisk glukossensor.

Kolhydrater i föda innehållande spjälkningsbara sockerarter och stärkelsesorter och icke spjälkningsbar cellulosa och andra kostfibrer. De förra utgör det främsta energikällan. Sockerarterna förekommer i sockerbetor och sockerrör, frukt, honung, majs, sirap, mjölk och mjölkprodukter osv. Stärkelse återfinns i sädeskorn, ärtväxter, rotfrukter osv.

Streptozocin är ett läkemedel som används huvudsakligen för att behandla ovanligt artiga cancerformer, såsom insulinom och viscera karzinoidtumörer. Det är en antibiotisk medel som är specifikt giftig för beta-celler i pancreaset och används därför för att förstöra delar av pancreaset hos patienter med insulinom. Streptozocin injiceras intravenöst under medicinsk övervakning på grund av riskerna för njur- och lever skador som läkemedlet kan orsaka.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Salter eller estrar av mjölksyra med generell kemisk formel CH3CHOHCOOR.

En grupp enzymer som katalyserar omvandlingen av ATP och D-glukos till ADP och D-glukos-6-fosfat. De finns hos ryggradslösa djur och mikroorganismer och har hög glukosspecificitet. EC 2.7.1.2.

GLUT3-proteinet är ett glukostransporterprotein som främst förekommer i hjärnan och är ansvarigt för att transportera glukos (en enkel sockerart) in i neuronerna, där det används som energikälla. GLUT3-proteinet har hög transportkapacitet och är konstant aktivt, vilket gör att det kan möta hjärnans höga energibehov under olika förhållanden.

En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.

En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Insulinproducerande celler, också kända som beta-celler, är celler som finns i de klusterformade grupperingar som kallas Langerhanska öarna i bukspottkörteln. Dessa celler har en viktig funktion i kroppen genom att producera, lagra och sekreterar insulin, ett hormon som hjälper till att reglera blodsockernivåerna. När blodsockernivåerna stiger efter en måltid, svarar beta-cellerna genom att släppa ut insulin i blodomloppet, vilket i sin tur signalerar till celler i kroppen att ta upp och använda glukos som energikälla. Dessa celler är därför av central betydelse för att upprätthålla homeostas i kroppens glukosnivåer och för att förhindra hyperglykemi, ett tillstånd som kan leda till diabetes om det inte behandlas.

I plasma fritt förekommande fettsyror i komplex med serumalbumin som transportmedel. Dessa fettsyror är inte i form av glycerolestrar.

En 31-aminosyrorspeptid som förbinder proinsulinets A- och B-kedjor. Peptidens sammansättning är artberoende. Proinsulin omvandlas enzymatiskt i betaceller till insulin med frigörande av C-peptiden. D et har utvecklats en immuntestmetod för mätande av pankreasbetacellers sekretoriska funktion hos diabetespatienter, hos vilka cirkulerande insulinantikroppar och exogent insulin har störande inverkan på insulinimmuntest.

Ett numeriskt system för mätning av ett visst födoämnes blodsockeralstrande effekt, jämfört med ett referensvärde, så som glukos=100. Föda med högre glykemiskt index (GI) ger större blodsockersvängningar. Dessa siffror speglar inte mängden kalorier eller föda som tas in, men ger utslag för matsmältnings- och absorptionsförmågan för födoämnena i fråga.

Glucagon-like peptide-1 (GLP-1) är ett hormon som sekreteras från tarmen i respons på födointag och stimulerar insulinutsöndring samtidigt som det hämmar glukagonutsöndring, gastrisk emptying och aptit.

Ett kolhydrat i söta frukter och honung som är lösligt i vatten, alkohol eller eter. Det används som konserveringsmedel och i infusionsvätska för parenteral näringstillförsel (dropp).

"Teststicks, även kända som teststreifor eller dipsticktest, är små, enkelanvända och disposabla instrument som används för att snabbt och enkelt utföras kvalitativa eller semi-kvantitativa analys av olika substanser i urin, blod eller andra kroppsvätskor genom att färgförändringar visas på ett reagensband."

Sjukdomstillstånd vid vilka blodsockerhalterna inte håller sig inom det normala variationsområdet, som vid hypoglykemi och hyperglykemi. Orsakerna till dessa störningar kan variera. Plasmaglukoshalten är av livsavgörande betydelse, då sockret utgör det centrala nervsystemets viktigaste energikälla.

Den process i vilken glukos kataboliseras till två pyrodruvsyramolekyler med bildande av ATP.

Ett tillstånd av balans och stabilitet i en organisms inre miljö.

Glykogen som lagras i levern.

Fetma, eller fetmasyndrom, är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av ett överskott av kroppsfett som orsakas av en obalance mellan intag och förbrukning av energikalor över en längre tid. Detta leder till en abnormalt hög kroppsvikt som kan ha negativa effekter på individens hälsa och livskvalitet. Fetma diagnostiseras vanligen baserat på kroppsmasseindex (BMI), ett mått som beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat. En person anses ha fetma om BMI är 30 eller högre.

Diet anpassad för att ingå i behandlingen av diabetes mellitus, med låga halter socker eller lättillgängliga kolhydrater.

En ester av glukos med fosforsyra, som bildas under glukosomsättningen i däggdjursceller och andra celler. Den ingår normalt i muskelvävnad i vila, och är sannolikt i ständig jämvikt med fruktos-6-fosfat.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av D-glukos-6-fosfat och vatten till D-glukos och ortofosfat. EC 3.1.3.9.

Florizin är ett glukostransportprotein, som hämmar reabsorptionen av glukos och fruktos i njurarnas tubuli, vilket leder till ökad utsöndring av dessa kolhydrater i urinen. Detta kan ha en effekt på glukosregleringen i kroppen och har potential att användas som terapeutisk mål för behandling av diabetes.

D-glukos:1-oxidoreduktaser. Dessa katalyserar oxidation av D-glukos till D-glukono-gammalakton och en reducerad acceptor. Alla acceptorer utom molekylärt syre tillåts. EC 1.1.1.47; EC 1.1.1.118; EC 1.1.1.119 och EC 1.1.99.10.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP och en D-hexos till ADP och ett D-hexos 6-fosfat. D-glukos, D-mannos, D-fruktos, sorbitol och D-glukosamin kan vara mottagare; ITP och dATP kan vara givare. Leverisoenzymet kallas ibland glukokinas. EC 2.7.1.1.

Fortlöpande mätning av fysiologiska processer, blodtryck, puls, urinutsöndring, reflexer, andning osv hos en patient eller försöksdjur. Hit hör även farmakologisk övervakning, mätning av tillförda läkemedel eller deras metaboliter i blodet, vävnaderna eller urinet.

Ett syndrom med onormalt höga insulinhalter i blodet.. Det kan ge upphov till hypoglykemi. Orsaken till tillståndet varierar, och omfattar överproduktion från betacelltumörer (insulinom), autoantikroppar mot insulin, insulinreceptordefekt (insulinresistens), eller för hög förbrukning av insulin eller hypoglykemimedel.

Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Användning av elektronisk utrustning för att observera eller registrera fysiologiska processer hos en patient under normala, dagliga aktiviteter.

Ett aminosocker som bildas när glukos på icke-enzymatisk väg reagerar med aminogruppen vid proteiners N-terminering. Fruktosdelen fås från glukos genom en s k Amadori-omkastning.

Energiomsättning (energy expenditure) refererar till den totala mängden energi som används av kroppen för att underhålla livsviktiga funktioner, aktivitet och termoreglering. Det inkluderar basal metabolism (energi som behövs för att underhålla organ och celler i vila), aktivitetsenergiomsättning (energi som används under fysisk aktivitet) och termogenes (energi som används för digestion och assimilation av näringsämnen).

En konstgjord bukspottkörtel är en artificiell substitutionsbehandling som består av en mekanisk pump och en insulinreservoar, antingen i form av en ihopsydd kapsel eller en implanterad injiceringsport, som används för att leverera insulin till kroppen hos personer med diabetes typ 1 och i vissa fall diabetes typ 2 som inte svarar på annan behandling. Detta ersätter funktionen hos den naturliga bukspottkörteln, som inte längre producerar tillräckligt med insulin.

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

I en enskild medicinsk betydelse kan "eating" definieras som processen där en individ intar och förtär föda för att få i sig näringsriktiga substanser till kroppen. Detta inkluderar insaliven, smältandet och nedbrytningen av födan i mag-tarmkanalen, samt absorptionen och assimilationen av de upplösta näringsämnena i blodomloppet för att användas som energikälla eller byggmaterial för cellväxt och -reparation.

I en enkel mening kan pred diabetesfas definieras som ett tillstånd där individen ännu inte har utvecklat diabetes, men har högre än normalt blodsockernivåer som inte är lika höga som vid diabetes. Detta tillstånd kallas också för "förhöjd blodsocker" eller "störd glukos tolerance". Prediabetesfasen kan vara en varningstecken för att individen riskerar att utveckla diabetes om inte behandling och livsstilsförändringar vidtas.

Insulin lispro är ett snabbt verksamt insulinförskrivet läkemedel som används för att behandla typ 1-diabetes och vissa typer av typ 2-diabetes. Det är en modifierad form av mänskligt insulin där aminosyrasekvensen i den aktiva platsen har bytts ut, vilket gör det snabbare att verka jämfört med reguljärt insulin. Insulin lispro börjar verka inom 15 minuter efter injektion och når sin topp effekt efter ungefär en timme. Dess verkan varar i cirka tre till fem timmar. Det används vanligen som underhållande behandling tillsammans med långverkande insulin eller andra diabetesläkemedel.

Viktiga intermediärer i glukosmetabolismen.

Triglycerider är en typ av lipid som förekommer naturligt i kroppen och även finns i vissa livsmedel. De utgör den huvudsakliga formen av fett som lagras i kroppen och används som energikälla när kroppen behöver mer energi än vad som kan tas från dagens kost. Normala triglyceridnivåer i blodet varierar beroende på ålder, kön och andra faktorer, men höga nivåer kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

En växtextract är ett koncentrerat preparat som framställs genom att utvinna och separera aktiva ämnen från växtmaterial, vanligtvis med hjälp av metoder som inkluderar extraktion, filtrering och koncentrering.

En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.

En söt trihydroxialkohol som utgör ett mellanled i omsättningen av kolväten och fett. Den används som lösningsmedel, mjukgörare, beståndsdel i läkemedel, sötningsmedel, och vid framställning av sprängämnen. Kemisk formel är HOCH2CH(OH)CH2OH.

En icke-metaboliserbar glukosanalog som inte fosforyleras av hexokinas. 3-O-metylglukos används som markör för att mäta glukostransporten genom att uppskatta upptaget i olika celler och organsystem.

Sjukdomstillstånd och sjukdomsförlopp som tillstöter vid diabetes mellitus. Pga den bristande blodsockerregleringen hos diabetespatienter kan sjukliga processer uppstå i ett flertal vävnader och organ, inkl. ögon, njurar, blodkärl och nervvävnad.

Bindväv bestående av fettceller (adipocyter) i ett nätverk av stödjeceller. Pigmenterad, värmealstrande fettvävnad i många däggdjurarters foster och nyfödda kallas brunt fett.

Metylglukosider är ett typiskt exempel på glycosider, vilka är kemiska föreningar bestående av en sugargrupp (glykon) och en icke-sönderligande kolhydrat (aglycon). I detta fall är aglyconen metylgruppen (CH3). Metylglukosider har medicinsk relevans eftersom de kan förekomma som naturliga komponenter i vissa växter och djur, samt som biprodukter vid nedbrytningen av vissa läkemedel. Det är värt att notera att metylglukosider per se saknar känd medicinsk aktivitet, men deras förekomst kan ha betydelse för farmakokinetiken och möjliga toxisk effekter av vissa läkemedel.

Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.

Kolhydratmetabolism är den biologiska processen där kolhydrater, som glukos, stärkelse och cellulosa, baksedes, omvandlas och lagras eller oxideras för att frigöra energi i levande organismer. Denna process inkluderar nedbrytning av komplexa kolhydrater till enklare sockermolekyler, glukos, som kan tas upp av cellerna och användas som energikälla eller lagras som glykogen i levern och musklerna. Kolhydratmetabolismen innefattar också syntesen av ny kolhydrater från enklare byggstenar, såsom glukos, för att producera bland annat polysackarider som cellulosa och stärkelse i växter.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Smörsyra med substitution i betapositionen eller position 3. Det är en av de ketonenheter som produceras i levern och förekommer i höga halter i blod och urin vid ketos.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Sodium-Glucose Transporter 1 (SGLT1) är ett protein som fungerar som en transportör för att transportera glukos (socker) och natriumjoner över cellmembranet, främst i tarmen och njurarna. I tarmen hjälper SGLT1 till att absorbera glukos från maten vi ätter, medan den i njurarna bidrar till att reabsorba glukos som filtrerats bort genom njurarna tillbaka in i blodet. Det är ett viktigt proteiner för kroppens sockerhantering och energibalans.

Stärkelse är ett kosttillskott eller livsmedelsprodukt som består av nästan ren amylopektin eller amylose, två former av polysackarider (kolhydrater) som utvinns från stärkelserika vegetabiliska material, såsom majs, potatis eller korn. Stärkelse används ofta som tjockmjölkealternativ för att ge en geléartad konsistens till maträtter eller som stabilisator och texturförbättrare i industriellt framställda livsmedel.

Glykogenolys är en biokemisk process där glykogen, ett stärkeslikt polysackarid som lagras i levern och musklerna, bryts ned till glukosmonomerer under nedsatt blodsockernivå. Denna process katalyseras av enzymet glykogenfosforylas och är en del av kroppens mekanismer för att reglera energibalansen.

"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.

Tömning av föda från magsäcken till tolvfingertarmen.

Ketonkroppar är molekyler som produceras i kroppen när den bryter ner fett för att använda som energikälla, särskilt under situationer då det saknas tillgång till kolhydrater som glukos. Denna process sker främst i levern och de vanligaste typerna av ketonkroppar är acetoacetat, beta-hydroxybutyrat och aceton. Höga nivåer av ketonkroppar kan leda till en metabolic condition känd som ketoacidosis.

Ett hormon i mag-tarmkanalen som består av en polypeptid med 43 aminosyror (molekylvikt 5105). Det hämmar utsöndring av magsyra och stimulerar till frisättning av insulin.

Mesoxalylurea; ett ämne som fås vid oxidation av urinsyra. Ger vid injektion i kroppen diabetes och används därför experimentellt för att framkalla alloxandiabetes.

En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.

Bakad och ofta jäst livsmedelsprodukt tillverkad av mjöl och vätska. Bröd i olika former har varit ett väsentligt livsmedel sedan förhistorisk tid.

Olika metoder för att med en biologisk sond eller sensor mäta halten av något visst (organiskt) ämne. Biokemiska reaktioner mellan sensorns känselkropp, bestående av biologiskt material, och det ämne man vill mäta omvandlas till kvantifierbara signaler.

En lösning av 10 procent glukos eller mer. En isoton glukoslösning är femprocentig.

Ett antropometriskt mått för kroppsvikt, benämnt BMI. Beräkningen görs genom att dela kroppsvikten med kvadraten på kroppslängden (kg/m2), vilket ger den högsta korrelationen med kroppsdensiteten. BMI är korrelerat med mängden kroppsfett, och varierar med ålder och kön. Vid BMI under 18.5 föreligger undervikt, vid 18.5-24.9 normalvikt, vid 25-29.9 övervikt, och vid 30 och däröver föreligger fetma.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Ett hypoglykemimedel (biguanid) som används vid behandling av icke-insulinberoende diabetes mellitus som inte svarar på dietändringar. Metformin förbättrar den glykemiska kontrollen genom att förstärka insulinkänsligheten och minska glukosupptaget i tarmarna.

Insulinpreparat som fördröjer upptaget av insulin.

Den bukspottkörteln är en exokrin oglandulär organ som producerar och sekreterar flera enzymer inklusive amylas, lipas och trypsin involverade i digestionen av kolhydrater, fett och protein i mag-tarmkanalen.

Muterade möss med påtaglig övervikt sammanhängande med onormalt stort födointag, hyperglykemi, hyperinsulinemi, tydlig inslulinresistens, och infertilitet i homozygot tillstånd. De kan vara inavlade eller hybrider.

Antingen symtomatisk diabetes eller försämrad glukostolerans till följd av graviditet, som återgår mot slutet av graviditeten. Hit räknas inte redan tidigare diagnostiserad diabetes hos personer som blir gravida (graviditet hos diabetiker).

Behandling av sjukdomar eller smärta med växter eller örter.

Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.

Hit hör arterioskleros och arterioloskleros i njurarna, Kimmelstiel-Wilsons syndrom (interkapillär glomeruloskleros), akut och kronisk pyelonefrit, samt njurpapillnekros hos individer med diabetes mellitus.

Avtagande förmåga hos insulin att sänka blodsockerhalterna; behov av 200 enheter insulin per dag för att förhindra hyperglykemi eller ketos. Effektminskningen beror vanligtvis på antikroppsbindning av insulin (insulinantikroppar), men även avvikelser hos insulinreceptorer på cellytor kan föreligga. Tillståndet har samband med övervikt, ketoacidos, infektion och vissa sällsynta sjukdomar.

Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.

Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.

Salter och estrar av hydroxismörsyra.

Fysiologiska processer vid biosyntesen (anabolism) och nedbrytningen (katabolism) av fetter.

"Langerhans cells are specialized immune cells found in the epidermis of the skin and mucous membranes. In the context of transplantation, Langerhans cells can play a role in the rejection of transplanted tissue or organs. They have the ability to present antigens from the donor tissue to the recipient's immune system, triggering an immune response that can lead to rejection. Therefore, strategies to modulate or deplete Langerhans cells during transplantation are being explored to improve transplant outcomes."

'Zucker råttor' är en genetisk modifierad musstock, som har insatts med en mutation i SLC30A8-genen, vilket orsakar en överdriven sekretion av insulin och därmed högre blodsockernivåer, används främst för forskning kring typ 2 diabetes.

Pyruvate är ett intermediärt molekyl i den cellulära ämnesomsättningen, särskilt under glukosens nedbrytning i en process som kallas glykolys. Det bildas när en 6-carbon sockermolekyl, glukos, bryts ner till två 3-carbon molekyler av pyruvate i cytosolen. Pyruvate kan sedan undergå olika metaboliska öden beroende på cellens behov, exempelvis kan det konverteras till laktat under anaeroba förhållanden eller transporteras in i mitokondrien där det kan omvandlas till acetyl-CoA och fortsätta deltage i celldelenans energiproduktion genom citronsyracykeln.

Fettsorter i maten, särskilt i animaliska produkter, så som kött, köttprodukter, smör och ghee (animalisk matolja; flytande smör). Fett i mindre mängd finns i nötter, frön och avocadofrukter.

Ett kluster av metabola riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och diabetes mellitus typ 2. De främsta kännetecknen för metabola syndromet X är bukfett, aterogen dyslipidemi, högt blodtryck, hyperglykemi, insulinresistens, inflammatorisk benägenhet och protrombotiskt tillstånd.

Sulfonylureaföreningar är en grupp av orala antidiabetika som verkar genom att stimulera insulinsecretionen från betacellerna i Langerhans öarna i bukspottkörteln, vilket sänker blodsockernivåer hos personer med typ 2-diabetes.

Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.

En alfaglukosidashämmare som fördröjer upptaget av kolhydrater i tunntarmen och sålunda dämpar ökningen av blodsockerkoncentrationen efter kolhydrattillförsel. Det ges oralt till patienter med icke-in sulinberoende diabetes mellitus.

Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.

'Alfaglukosidase' är ett enzym som bryter ned specifika kolhydrater, så kallade oligosackarider, till enklare sockermolekyler i kroppen. Det är involverat i krossningen av alfa-1,4- och alfa-1,6-glykosidbindningar i substraten. Mutationer i genen som kodar för detta enzym kan leda till en sjukdom som kallas Gaucher sjukdom, där alfaglukosidasaktiviteten är nedsatt och lagring av specifika fetter (glukocerebrosid) sker i olika celltyper.

Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.

Graviditet hos kvinnor med tidigare fastställd diabetes. Hit räknas inte symtomatisk diabetes eller nedsatt glukostolerans inducerade av graviditeten, och som går tillbaka vid graviditetens slut.

Tillförsel av flytande medicin, näringsmedel eller annan vätska på annat sätt än via mag-tarmkanalen under kortare eller längre tid (minuter till timmar), antingen genom tyngdkraftsverkan eller med hjälp av infusionspump.

Svält definieras som ett tillstånd av näringsbrist orsakat av kronisk undernäring, vilket leder till försämrad funktion hos organ och system, sänkt immunförsvar och ökat risk för sjukdomar och död.

Komplikation i diabetes till följd av svår insulinbrist i förening med en absolut eller relativ ökning av glukagonkoncentrationen. Den metaboliska acidosen orsakas av nedbrytning av fettförråden och därav följande höjning av nivåerna av fria fettsyror. Glukagonet påskyndar oxidationen av de fria fettsyrorna och frambringar överskott av ketonkroppar (ketos).

"Syrgasförbrukning är innebörden av andning, där syre konverteras till koldioxid och vatten som en del av cellandningen för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrier."

Ett statistiskt begrepp för summering av data från ett antal mätningar på en individ. Det används ofta i klinisk farmakologi, där AUC (area under curve) för serumnivåer kan tolkas som totalupptaget av substansen i fråga. Metoden kan också användas för t ex jämförelse av biotillgänglighet av läkemedel efter endosadministrering i ett koncentrations/tidsdiagram.

Cellytereceptorer som binder glukagon med hög affinitet och ger impulser till intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. Aktivering av glukagonreceptorer ger upphov till en rad händelser; den mest välkända är utlösandet av en komplex enzymkaskad i levern som ytterst ökar kroppsorganens tillgång till glukos.

Pyruvic acid, also known as 2-oxopropanoic acid, is a key intermediate in several metabolic pathways, including glycolysis and the citric acid cycle. It is a carboxylic acid with an alpha-keto group and has the chemical formula CH3COCOOH. Pyruvic acid plays a crucial role in energy production and can be converted into various other molecules, such as lactic acid or acetyl-CoA, depending on cellular needs and conditions.

Bindvävsceller som är specialicerade på att syntetisera och lagra fett. Sådana celler är fyllda med triglyceridpärlor, så att kärnan förskjutits åt ena sidan och cytoplasman pressats ut till en tunn bård runt fettdroppen.

"Ett sötningsmedel är ett icke-nutritivt eller lågnäringsvärdes sockerersättande ämne som används för att ge mat och drycker sötma utan att bidra till tandskador, viktökning eller störningar av blodsockernivån."

Sjukdomstillstånd i vilket risken för dödlig utgång är överhängande.

Proinsulin är ett protein som bildas i kroppen under produktionen av insulin. Det är en föregångare till insulin och består av tre delar: A-kedjan, B-kedjan och en C-peptidsekvens som länkar dem samman. Genom en process som kallas prohormonklövning klipps proinsulinet itu och bildar två molekyler insulin och ett C-peptidmolekyl. Proinsulin har ingen känd biologisk aktivitet i sig självt, men mätning av C-peptid kan användas som en indikator på hur mycket insulin som producerats i kroppen eftersom halten av C-peptid och insulin är ungefär lika när de bildas.

Människors eller djurs normala intag av föda eller dricka. Hit hör inte kostterapi, som avser speciell kost för behandling av sjukdom.

"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."

"Subkutan dropp" är en medicinsk term som refererar till att ge en läkemedelsdos injicerad under huden med hjälp av en smal nål. Detta görs vanligtvis i det subkuta fettlagret, vilket ligger direkt under huden. Denna metod används ofta för att ge läkemedel som inte behöver ges intravenöst och som kan absorberas effektivt genom den subkutana vävnaden. Exempel på läkemedel som kan ges som en subkutan dropp inkluderar insulin, blodfettsminskande mediciner och vissa typer av vaccin.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Tagande av en mindre blodmängd, i form av kapillärprov eller venprov, för undersökning av innehåll av mängden celler, kemiska ämnen, gaser eller andra beståndsdelar. Analysen kan göras mikroskopiskt, kemiskt eller biologiskt.

Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.

Inkretiner är hormoner som utsöndras från tarmen i respons på matintag och som har effekter på blodsockernivåer, insulinsekretion och gastrointestinal funktion. De två viktigaste inkrethormonen är glukagon-somatostatinoktdecapeptid (GIP) och glukagoneliknande peptid-1 (GLP-1).

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

En "blodanalys, kemisk" är en laboratorieundersökning där man bestämmer koncentrationen av olika kemiska substanser i ett blodprov, till exempel glukos, kolsterol, elektrolyter och en rad andra ämnen. Denna typ av analys används ofta för att utvärdera patientens allmänna hälsotillstånd, kontrollera effekten av behandlingar eller detektera olika sjukdomstillstånd.

Tolbutamid är ett oralsamt antidiabetikum som används för att behandla typ 2-diabetes. Det fungerar genom att stimulera insulinsecretion från betacellerna i bukspottkörteln, vilket hjälper till att kontrollera blodsockernivåer efter måltider. Tolbutamid är ett sulfonyleureadikum och bör ges under läkarövervakning på grund av potentialen för hypoglykemi (lågt blodsocker).

Dipeptidylpeptidas IV-hämmare är en klasse av diabetesmediciner som verkar genom att hindra nedbrytningen av incretinhormoner, vilket leder till en förlängd insulinfrekvens och minskad glukagonsekretion, vilket sänker blodsockernivåerna efter måltider.

Sakkaros, även känd som sacharos eller sukros, är ett disacharid som består av glukos och fruktosmolekyler som är kemiskt bundna tillsammans.

Kärlsjukdomar som har samband med diabetes mellitus.

Av djur utsöndrade giftiga ämnen i form av vätskeblandningar, innehållande många olika enzymer, toxiner och andra kemiska ämnen. De produceras i speciella körtlar och utsöndras genom speciella utförsgångar (nässelkapslar, taggar, huggtänder osv) för att oskadliggöra byte eller anfallare.

Allt som kan tjäna som föda åt kroppen, genom att ge näring till vävnadstillväxt och energi till kroppsvärme.

Trigonella är ett släkte inom familjen ärtväxter, som främst är känt för sin art Trigonella foenum-graecum, även kallad fenugrek. Fenugrek har använts traditionellt inom medicin för att behandla diverse hälsotillstånd såsom diabetes, inflammation och diarré. Dess frön innehåller bland annat steroider, saponiner och fiber som tros ha potentiala hälsobefrämjande effekter.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Ett 16 kD-peptidhormon som utsöndras av vita fettceller och som medverkar i regleringen av födointaget och energibalansen. Leptin avger den viktigaste afferenta signalen (insignalen) från fettceller i det svarssystem som reglerar kroppens fettlager.

Uridindifosfatglukos (UDP-glukos) är ett nukleotidsugarsfosfat, som består av en molekyl uridinmonofosfat (UMP) kopplad till en sockermolekyl (glukos) via en fosfatgrupp. Det är en viktig biomolekyl inblandad i olika cellulära processer, särskilt i syntesen av glykosider och andra kolhydrater. UDP-glukos fungerar som en donator av glukosenheter under dessa reaktioner, vilket möjliggör för levande organismer att bygga upp komplexa kolhydratstrukturer i sina cellmembran och andra strukturer.

Kanelträdet är ett vintergrönt träd av lagerfamiljen (Lauraceae), vars torkade innerbark används som krydda. Kanel är benämning på såväl trädet som kryddan.

Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur

En "high-fat diet" är inom medicin ofta definierad som en kosthållning där 50-80% av den totala energimängden kommer från fetter. Detta är högre än det generella råd som ges för en balanserad kost, vilken vanligtvis rekommenderar att fett ska utgöra mellan 20-35% av den totala energimängden. En high-fat diet kan användas i forskningssammanhang för att studera effekterna av höga fettsorter på hälsa och sjukdom. Det är värt att notera att det finns olika typer av fett, såsom mättade, enkelomättade och fleromättade fetter, och att deras effekter på hälsan kan variera.

Insulin, Isophane, även känt som NPH-insulin (Neutral Protamine Hagedorn), är ett preparat av mittaktigt insulin som används för att behandla typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Det är en blandning av insulin och protamin, en långsamt verksam proteinliknande substans, som tillsammans bildar en suspension med kontrollerad frisättning över 10-16 timmar efter injektion. Insulin, Isophane, börjar verka ungefär två timmar efter injektion och når sin toppverkan efter 4-12 timmar. Det är vanligen rekommenderat att ges två gånger per dygn, på morgonen och på kvällen, för att upprätthålla en relativt jämn insulinkoncentration i blodet under dygnet.

Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.

Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.

Muskelproteiner är proteiner som utgör strukturella komponenter och funktionella molekyler inom muskler. De är involverade i diverse processer såsom muskelkontraktion, regeneration och homeostas. Exempel på muskelproteiner inkluderar aktin, myosin, titin och troponin.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

Glucagonproducerande celler, också kända som α-celler, är en typ av celler som finns i insulinföreningen (isläkten) i bukspottkörteln. Deras främsta funktion är att producera och sekretera glucagon, ett hormon som hjälper till att reglera blodsockernivåerna i kroppen. När blodsockernivåerna sjunker aktiveras α-cellerna och släpper ut glucagon, som i sin tur stimulerar levern att frisätta glukos i blodet för att höja dess nivåer.

"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.

Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

"Clinical alarms" refer to the audible or visual notifications in medical equipment that are designed to alert healthcare providers about a patient's physiological status or a potential problem with the device. These alarms can indicate critical changes in a patient's vital signs, such as heart rate, blood pressure, oxygen saturation, or respiratory rate, and require immediate attention from healthcare professionals to prevent harm or adverse events. Clinical alarms are an essential component of patient monitoring and safety in healthcare settings, but they also present challenges related to alarm fatigue and false alarms that can potentially desensitize clinicians and contribute to errors.

Hexosaminers är en grupp av aminosocker som innehåller en aminogrupp (−NH2) och sex kolatomer (hexos). De förekommer naturligt i kroppen och har viktiga funktioner, till exempel som en del av strukturella komponenter i cellmembranet och som signalmolekyler. Hexosamin är också en del av vissa proteoglykaner och glykoproteiner.

Ett sulfonylureahypoglykemimedel för oralt bruk som stimulerar insulinutsöndringen.

De rester av växtcellers väggar som motstår den enzymatiska spjälkningen i människans matsmältningssystem. De består av olika polysaccharider och ligniner.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.

Somatostatin är ett hormon och neuropeptid som hämmar sekretion och motilitet i mag-tarmkanalen, samt har effekter på flera andra fysiologiska processer som glukosmetabolism, immunförsvar och nerveuppslagning. Det produceras naturligt i kroppen, främst i hypotalamus och tarmarna. Somatostatin binder till specifika receptorer och utövar sin verkan genom att hämma utsöndringen av andra hormoner som gastrin, sekretingranulocyt-hormon (GHRH), insulin, glukagon och samt neurotransmittorers frisättning.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

Sodium-glucose transport proteins, also known as SGLTs, are a type of membrane protein found in various tissues, including the kidneys and intestines. They play a crucial role in the absorption and transportation of glucose and sodium ions across cell membranes.

Ett enzym i lyasgruppen som katalyserar omvandlingen av GTP och oxaloacetat till GDP, fosfoenolpyruvat och koldioxid. Reaktionen är ett steg i glukoneogenesen (nybildningen av glukos) i levern. Enzymet finns i både mitokondrier och cytosol i levern hos däggdjur. EC 4.1.1.32.

Ett enzym som katalyserar överföring av D-glukos från UDP-glukos till 1,4-alfa-D-glukosylkedjor. EC 2.4.1.11.

Ett NADP-enzym (glukos-6-fosfat-1-dehydrogenas) som katalyserar följande reaktion: D-glukos-6-fosfat + NADP+ = D-glukono-1,5-lakton-6-fosfat + NADPH + H+. Brist på enzymet leder till svår hemolytisk anemi. EC 1.1.1.49.

Slumpmässig fördelning, eller random distribution, är ett koncept inom statistik och forskning som innebär att varje individ, observation eller utfall har lika stor sannolikhet att tillhöra en viss kategori eller grupp i en studie.

Det totala dygnsintaget av kalorier, genom föda eller parenteralt.

Kemiska ämnen som har specifik, reglerande inverkan på ett eller flera organs funktioner. Ursprungligen avsågs ämnen som utsöndrades av olika endokrina körtlar och transporterades med blodet till målorganen. Begreppet har dock utvidgats till att även omfatta ämnen som inte produceras av de inre körtlarna, men som har liknande effekter.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

En enzymutlöst kemisk förändring i organiska föreningar som sker utan tillgång till syre. Vid processen bildas etanol eller mjölksyra och frigörs energi.

Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.

Sorbitol är ett sötningsmedel och kolhydrat som används i vissa livsmedel, läkemedel och hälsoprodukter. Det är en sakaridalcohol som kan tas upp i kroppen utan insulin och används därför som ett sötningsmedel i produkter marknadsförda till diabetiker. Sorbitol fungerar också som fuktbindemedel och kan hjälpa att förlänga produkternas hållbarhet.

Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.

Att själv genomföra hälsovårdsåtgärder eller behandling som annars skulle ha utförts av hälsovårdspersonal. Begreppet omfattar både egenvård och vård av närstående.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

Alla sorters utrustning, förrådsvaror, apparater, instrument osv som används inom diagnostisk, terapeutisk, kirurgisk, vetenskaplig eller experimentell verksamhet, av såväl engångs- som flergångstyp.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).

Salt eller estrar av ättiksyra, där den yttersta väteatomen ersatts av en metall, som t ex kopparacetat Cu(CH3COO)2, eller en radikal, som t ex etylacetat CH3COOC2H5.

AMP-aktiverade protein kinaser (AMPK) är ett intracellulärt enzymkomplex som fungerar som en energisensor och spelar en central roll i regleringen av cellers energibalans genom att ställa in metabolismen så att den anpassar sig till förändrade energiförhållanden. AMPK aktiveras vid ökat intracellulärt AMP/ATP-förhållande, vilket sker under stress och exertion, och får till följd att katalysera fosforylering av flera proteiner som reglerar cellulär energiproduktion och -användning.

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

Hjärt-kärlsjukdomar är en sammanfattande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen, inklusive koronara hjärtsjukdomar (som kan leda till angina och hjärtinfarkt), hjärtrytmrubbningar, struphjärtsjukdomar, hjärtfel hos barn, cerebrovaskulära sjukdomar (som stroke och transitorisk ischemisk attack), perifera kärlförändringar samt blodtrycksförhöjning (hypertension).

Ett sulfonylureaderivat mot diabetes med verkningsmekanismer liknande dem hos klorpropamid.

Sodium-Glucose Transporter 2 (SGLT2) är ett protein som fungerar som en glukostransportör i njurarnas tubuli distala segment. Det transporterar glukos från primärt urinen till blodomloppet, vilket hjälper till att reabsorba upp till 90% av den filtrerade glukosen i njuren. SGLT2 är ett mål för vissa typer av diabetesläkemedel, som hindrar transporteringen av glukos och på så sätt minskar blodsockernivåerna.

Ett socker där en eller flera hydroxylgrupper ersatts med väte.

En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.

"Prediktivt värde av tester" refererar till en medicinsk term som beskriver förmågan hos ett diagnostiskt test att förutsäga sannolikheten för en specifik framtida hälsoutgång eller sjukdomsutveckling hos en individ, baserat på resultaten av testet. Det uttrycks ofta som ett kvalitativt och kvantitativt mått på sannolikheten för en positiv eller negativ utfallsprediktion, och kan användas för att stödja kliniska beslut om preventiva åtgärder, behandlingar eller fortsatt övervakning.

Adiponectin är ett protein som frisätts från fettvävnaden och har en viktig roll i regleringen av energibalansen, fettsyrumedsbrytning och glukosmetabolism. Det är unikt bland adipokiner (fettcellshormoner) eftersom det serumkoncentrationen är högre i normalvikt än hos överviktiga eller feta individer, och minskar vid insulinresistens och typ 2 diabetes. Adiponectin har antiinflammatoriska, antiaterogena och insulinsensibiliserande effekter, vilket gör det till ett potentialt terapeutiskt mål för behandling av metabola sjukdomar.

Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.

'Insulin, Regular, Pork' refers to a type of insulin used to regulate blood sugar levels in people with diabetes, which is derived from the pancreas of pigs. It is known as 'regular' because it starts working approximately 30 minutes after injection, peaks in effectiveness after 2-4 hours, and continues to work for up to 8 hours. This type of insulin was widely used before the development of human insulin analogs and is still used today, especially when patients develop resistance to other types of insulin.

"Satiety response" refererar till den fysiologiska mekanismen som orsakar känslan av mättnad och signalerar att näringsintaget bör upphöra efter en måltid. Detta inkluderar ett komplext samspel mellan hormonella, nervösa och gastrointestinala faktorer som arbetar tillsammans för att modulera hungern och aptiten. Satiety response bidrar till energihomeostas, det vill säga en balans mellan energiintag och energiförbrukning, och hjälper oss att upprätthålla en hälsosam vikt genom att förhindra överdriven konsumtion av mat.