Naturlig, bakteriedödande egenskap hos blodet tack vare förekomsten av antibakteriella ämnen som betalysin, leukin m fl.

"En serologisk bakteriedödande test, även känd som serum bactericidal test (SBT), är en laboratorietest som mäter förmågan hos patientserum att döda specifika bakteriestammar, vanligtvis Neisseria meningitidis eller Streptococcus pneumoniae, och används för att utvärdera effektiviteten av immunresponsen eller antimikrobiell behandling."

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.

Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.

Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.

En mikroorganisms förmåga att överleva under givna betingelser. Den kan även avse en kolonis förmåga att föröka sig.

Ett antibiotikum av lipopeptidtyp som hämmar grampositiva bakterier.

Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.

Vancomycin är ett starkt antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, särskilt sådana som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Det är vanligtvis administrerat intravenöst och agerar genom att inhibera bildningen av bakteriens cellvägg. Vancomycin används ofta för behandling av infektioner orsakade av methicillin-resistenta Staphylococcus aureus (MRSA) och vancomycin-resistanta enterokocker (VRE).

Ofloxacin är ett fluorikineronantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel lunginflammation, urinvägsinfektion och hudinfektion. Preparatet fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig. Ofloxacin bör inte användas vid tuberkulos eller infektioner orsakade av virus, svamp eller protozoer.

En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.

Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.

Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).

En grupp kinoloner med åtminstone en fluoratom och en piperazinylgrupp i molekylen.

Azaföringar är en typ av organiska föreningar som innehåller en azidgrupp (-N3) som är substituerad vid ett kolatom i en aromatisk ring, vanligtvis i en fenylring. Dessa föreningar är kända för sin reaktivitet och används ofta inom organisk syntes som diazoövergångsmetaller eller för att generera andra reaktiva intermediärer som karbenoider.

"Pseudomonas aeruginosa är en gramnegativ, opportunistisk sjukdomsframkallande bakterie som förekommer vitt spridd i naturen och kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos immunförsvagna individuer."

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.

Levofloxacin är ett fluorikinolonantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, såsom lunginflammation, urinvägsinfektion och hudinfektioner. Preparatet verkar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig genom att störa deras DNA-syntes.

Rifampin, även känt som rifampicin, är ett antibiotikum som tillhör gruppen rifamyciner. Det används vanligen för att behandla olika typer av infektioner orsakade av bakterier, såsom tuberkulos och stafylokocker. Rifampin fungerar genom att stoppa bakteriens förmåga att producera ett protein som behövs för att överleva och multiplicera sig. Det bör dock inte användas ensamt utan kombineras ofta med andra antibiotika för att förhindra resistensutveckling hos bakterierna.

Ett komplex av tre olika, men närbesläktade aminoglykosidsulfater, gentamicin C1, C2 och C1(subA), som erhålls från Micromonospora purpurea och närstående arter. De är bredspektrumantibiotika, men kan ge hörsel- och njurskador. De verkar genom att hämma proteinsyntes.

Alpha-defensiner är en typ av peptider som utgör en del av vår immunförsvarsmekanism, framställda av vissa vita blodkroppar (neutrofila granulocyter och aktiverade T-celler). De fungerar som antimikrobiella agenter genom att bekämpa bakterier, svampar och virus. Alpha-defensiner bidrar också till att reglera inflammationen och immunresponsen i kroppen.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.

Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.

Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av infektioner med Neisseria meningitidis.

En art av grampositiva, kockoida bakterier som ofta ses vid klinisk provtagning och i tarmkanalen hos människor. De flesta stammar är icke-hemolytiska.

Små, katjoniska peptider som hos de flesta arter utgör en viktig del av det tidiga, medfödda och framkallade försvaret mot angripande mikroorganismer. Hos djur finns de på slemhinnor, i fagocytkorn oc h på kroppsytorna. Också insekter och växter har dessa peptider. Gruppen omfattar bl a defensiner, protegriner, takyplesiner och tioniner.

Ett antibiotiskt preparat av karboxifluorkinolintyp med verkan mot ett stort antal olika mikroorganismer. Medlet har använts med framgång och med god säkerhet för behandling av resistenta luftvägs-, h ud-, skelett-, led-, mag/tarm- och urogenitala infektioner.

Diarylquinolines are a class of antimicrobial agents, primarily used for the treatment of tuberculosis (TB). A well-known example is bedaquiline, which is a first-in-class medication approved by the FDA in 2012 for the treatment of multidrug-resistant TB. Diarylquinolines inhibit mycobacterial ATP synthase, an enzyme essential for energy production in the bacterium, thereby leading to its death.

O-3-amino-3-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-6)-O-(6-amino-6-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-4)-N(1)-(4-amino-2-hydroxy-1-oxobutyl)-2-deoxy-D-streptamin. Ett bredspektrumantibiotikum som erhållits ur kan amycin. Liksom andra aminoglykosidpreparat har det njur- och örontoxisk verkan.

Infektioner orsakade av bakterier av arten Neisseria meningitidis.

"Neisseria meningitidis serogroup B" refers to a specific subtype of the bacterium Neisseria meningitidis, also known as meningococcus, which is responsible for causing invasive meningococcal disease (IMD). This disease can lead to severe and potentially life-threatening infections such as meningitis and septicemia.

Kvinolineringar (kinoliner) är en grupp antibiotika som är verksamma mot både gram-positiva och gram-negativa bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De fungerar genom att hämma bakteriens förmåga att producera viktiga proteiner, vilket stoppar dess tillväxt och reproduktion. Kvinolineringar används vanligen för behandling av infektioner i andningssystemet, urinvägsinfektioner och hud- och webbinfektioner. Exempel på kvinolineringar inkluderar ciprofloxacin, ofloxacin och levofloxacin.

Oxazolidinoner är en grupp av syntetiska antibiotika som är aktiva mot flertal stammar av grampositiva bakterier, inklusive meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA). De har en unik mekanism av verkan genom att hämma proteinsyntesen i bakterierna. Linazolid och tedizolid är två exempel på antibiotika som tillhör oxazolidinongruppen.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.

Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.

'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.

En grupp derivat av naftyridinkarboxylsyra, kinolinkarboxylsyra eller nalidixinsyra.

Derivat av acetamid som används som lösningsmedel, som milda irritanter och i organisk syntes.

En stafylokock är en typ av grampositiv, sfärisk bakterie som tillhör släktet Staphylococcus och kan orsaka en rad olika infektioner hos människor, från milda hudinfektioner till allvarliga livshotande sjukdomar som blodförgiftning, endokardit (hjärtsacksinflammation) och nekros (död vävnad). Den mest vanliga patogena stafylokocken är Staphylococcus aureus, men det finns också andra kliniskt betydelsefulla arter som S. epidermidis och S. saprophyticus.

6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.

Ett halvsyntetiskt cefalosporinantibiotikum som kan ges intravenöst eller som stolpiller. Preparatet är resistent mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba gramposi tiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har få bieffekter och har rapporterats vara säkert och effektivt för behandling av äldre patienter och patienter med hematologiska störningar.

Läkemedel för behandling av tuberkulos. De kan indelas i två kategorier: förstahandspreparat, med god effekt och acceptabla toxicitetsnivåer för de allra flesta fall; andrahandspreparat, för läkemedel sresistenta fall eller fall där den primära terapin av annan anledning inte har effekt på patienten.

Bakteriecellers bristning till följd av mekanisk påverkan, kemisk verkan eller tillväxt av bakteriofager.

Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med en tetrazolyldel som är resistent mot betalaktamas. Det har rekommenderats mot isynnerhet Pseudomonasinfektioner.

Penicillinresistens är ett tillstånd hos bakterier som har utvecklat förmågan att motstå verkan av penicillin, ett antibiotikum som vanligen används för att behandla infektioner orsakade av sådana mikroorganismer. Detta uppstår på grund av genetiska mutationer eller horisontell generöverföring av resistensgener, vilket leder till produktionen av enzym som bryter ned penicillinet eller förändringar i cellväggen som förhindrar penetration av antibiotikumet. Penicillinresistens är ett allvarligt offentligt hälsohot eftersom det komplicerar behandlingen av infektioner och kan leda till spridning av resistanta bakteriestammar.

En art av Haemophilus som fäster vid slemhinnorna hos människor och olika djurarter. Arten indelas vidare i biotyperna I till VIII.

'Nasturtium' är ett medicinskt term som vanligtvis refererar till arten *Eutaquelia suaveolens*, också känd som gul nasturtium eller kaplöksblomma. Denna växt är ursprunglig i Nord- och Sydamerika och har traditionellt använts inom medicinen för att behandla infektioner, särskilt urinvägsinfektioner, på grund av dess antibakteriella egenskaper. Extrakt från växtens blad och stjälkar kan appliceras topisk eller tas som ett tekniskt preparat för att utvinna dess aktiva ämnen, främst allylsenepaler. Det är viktigt att notera att denna artikel inte bör användas som en substitut till professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling.

Ett andra generationens cefalosporin som ges intravenöst eller intramuskulärt. Dess antibakteriella verkan består i hämning av cellväggssyntesen. Det är effektivt mot urinvägsinfektioner, infektioner i de nedre luftvägarna och mjukvävnads- och benvävnadsinfektioner.

Teicoplanin är ett antibiotikum som tillhör gruppen glykopeptider och används främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom stafylokocker och enterokocker. Teicoplanin verkar genom att hämma bildningen av bakteriens cellvägg.

Halvsyntetiskt, antibakteriellt bredspektrumderivat av cefaloridin. Det används isynnerhet vid Pseudomonas- och andra gramnegativa infektioner hos försvagade patienter.

Antibiotiska preparat som ensamma eller i kombination med andra används vid behandling av olika former av tuberkulos. De flesta är endast bakteriostatiska och kan leda till antibiotikaresistens hos ba kterien. Dessutom kan de vara giftiga.

Virginiamycin är ett antibiotiskt medel som tillhör gruppen av streptograminer. Det består av två komponenter, virginiamycin M och virginiamycin S, som tillsammans verkar bakteriedödande eller bakteriestatiska på grampositiva bakterier. Virginiamycin används främst inom veterinärmedicinen för att behandla infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar hos djur, till exempel mastitis hos kor och lunginflammation hos grisar. Det är inte vanligt förekommande inom humanmedicinen på grund av begränsad användning hos människor och möjliga biverkningar som allergiska reaktioner och störningar i leverfunktionen.

I en enkel mening kan muramider definieras som en typ av karbohydratmolekyler som är en viktig bestanddel i cellväggarna hos gram-positiva bakterier. Muramider katalyserar celldelningen under bakteriers tillväxt och reproduktion, och de utgör därför ett intressant mål för flera antibiotika som vancomycin och penicillin. Dessa läkemedel fungerar genom att hämma förmågan hos muramiderna att bygga upp cellväggen korrekt, vilket leder till celldöd hos bakterierna.

Antibiotikumkomplex från Streptomyces kanamyceticus, en jordbakterie i Japan.

"Serratia marcescens" är en gramnegativ, aerob bakterie som normalt förekommer i naturen och kan påträffas i vatten, jord och luft, men den kan även orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer. Bakterien är känd för att producera ett rött-orange pigment kallat prodigiosin, som kan ses på kolonier av bakterien under idealiska tillväxtförhållanden. Infektioner orsakade av "Serratia marcescens" är sällsynta men kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot många antibiotika.

Okänslighet hos bakterier för verkan av meticillin, ett halvsyntetiskt penicillinderivat.

Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.

Antibakteriellt medel som främst används mot tuberkulos. Det utgör fortfarande förstahandsvalet vid tuberkulosbehandling.

En gramnegativ, glidande bakterie som kan förekomma i munhålan. Den orsakar periodontit.

Pefloxacin är ett fluorokinolonantibiotikum som används för behandling av olika bakteriella infektioner, till exempel lunginflammation (bronkit), halsinfektioner och urinvägsinfektioner. Preparatet verkar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig. Liksom andra fluorokinoloner kan pefloxacin orsaka allvarliga biverkningar på kärl, nervsystem och leder, särskilt vid långvarig användning eller högre doser.

Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.

Stafylokockinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt förekommer på hud och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några symptom. Dock kan vissa stafylokockstammar vara patogena och orsaka en rad olika infektioner, som hudinfektioner (exempelvis impetigo och fibrom), luftvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i djupare vävnader eller kirurgiska sår. Den vanligaste patogena stafylokockarten är Staphylococcus aureus, inklusive meticillinresistenta S. aureus (MRSA).

'Streptococcus' är ett släkte av grampositiva, kokkalformade bakterier som ofta förekommer naturligt i människans och djurens övre luftvägar samt hud. Vissa arter av Streptococcus kan orsaka infektionssjukdomar hos människor, till exempel streptokockangin, strupledvärksinflammation och reumatisk feber. Dessa bakterier är vanligen lättläkta med antibiotika, men kan i vissa fall leda till komplikationer om de inte behandlas korrekt eller i tid.

'Mycobacterium tuberculosis' är en speciell sorts bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande infektion som främst angriper lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen. Bakterien har en speciell cellvägg som gör den resistent mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör sjukdomen svår att behandla ifall den inte upptäcks och behandlas i tid.

Gramnegativ bakterie i den lägre tarmkanalen hos människa och djur. Den är den vanligast förekommande anaeroba bakterien vid mjukdelsinfektioner hos människor.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Bakteriociner är små peptider som produceras och sekreteras av vissa bakteriestammar och har förmågan att inhibera tillväxten eller döda närstående, men genetiskt skilda, bakterier. De gör detta genom att påverka cellytan hos känsliga celler, vilket leder till membranbrist och celldöd. Bakteriociner är exempel på ett försvarsmekanism som vissa bakterier använder sig av för att konkurrera om resurser i sin omgivning.

Ett antibakteriellt medel, som utgörs av en halvsyntetisk analag till linkomycin.

Opsoninproteiner är proteiner som hjälper till att markera främmande partiklar, såsom bakterier och virus, för fagocytos (cellatfångande och nedbrytning) av immunförsvarets vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och makrofager. När opsoninproteiner binder till ytan på en främmande partikel bildar de ett "märke" eller ett "handtag" som underlättar för fagocytcellerna att känna igen och binda till partikeln, vilket i sin tur underlättar dess bortförsel och nedbrytning. Exempel på opsoninproteiner inkluderar IgG-antikroppar och komplementproteinet C3b.

Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med förlängd verkan, förmodligen till följd av betalaktamasresistens. Förekommer också i formen cefalosporinnafat.

'Staphylococcus epidermidis' är en grampositiv, koagulase-negativ kockbacill som naturligt förekommer på huden och slemhinnor hos människor och djur. Den är en vanlig orsak till opportunistiska infektioner, särskilt vid medfödda eller skadegjorda hjärtklaffar, intratekala katetrar och andra medicinska enheter som är placerade inuti kroppen.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Bakteriell Endokardit är en infektion som orsakas av bakterier som penetrerar hjärtklaffarnas och/eller hjärtkammarens endokardium, det inre skiktet av hjärtats muskulatur. Den kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt, stroke eller död om den inte behandlas adekvat med antibiotika och i vissa fall kirurgi.

Ett järnbindande protein i plasma och kroppssekret (mjölk, slem, galla) som utsöndras av leukocyter. Det är en viktig beståndsdel av granulocyter. Proteinet är bakteriehämmande och verkar genom att beröva bakterier på järn som är väsentligt för deras tillväxt.

Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.

Ticarcillin är ett beta-laktamantibiotikum som tillhör gruppen karbapenemer. Det används vanligtvis för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Ticarcillin har aktivitet mot en bred spektrum av bakterier och är ofta kombinerat med klavulansyra för att förhindra nedbrytning av antibiotikumet av beta-laktamasenzymer producerade av bakterier.

Ett bakteriostatiskt, antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces erythreus. Erytromycin A anses vara den beståndsdel som har störst verkan. Hos känsliga organismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.

I en enkel mening kan serum definieras som den klara, gulaktiga vätskan som erhålls när man centrifugerar blodprov och separerar de cellulära bestanddelarna, såsom blodkroppar och blodplättar. Serum innehåller ett brett spektrum av proteinmolekyler, hormoner, elektrolyter och andra substanser som kan användas för diagnostiska och terapeutiska ändamål inom medicinen.

Ett Serum Bactericidal Antibody Assay (SBA) är ett laboratorietest som mäter förmågan hos seruma antibodier att döda eller inhibera specifika bakterier. Testet utvärderar den totala bacteriedödande kapaciteten hos serumantikroppar genom att blanda tillsatsen av komplementproteiner till serumprover och sedan exponera dem för en standardiserad mängd av ett visst bakteriespecies.

Ett tredje generationens cefalosporin som motstår betalaktamasers hydrolytiska verkan.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Ett antibiotikum av cefalosporintyp.

En kombination av amoxicillintrihydrat, aminopenicillin och betalaktamashämmaren kaliumklavulanat i ett bestämt förhållande, som används vid behandling av ett brett spektrum av bakteriella infektioner , särskilt sådana orsakade av resistenta stammar.

Gramnegativa, orörliga, kapslade och gasproducerande stavbakterier som är utbredda i naturen och förknippade med urinvägs- och luftvägsinfektioner hos människor.

Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.

En grupp bredspektrumantibiotika som framställs ur strålsvampar.

Betalaktamasresistent bredspektrumcefalosporin. Det har rekommenderats för bruk mot gramnegativa och grampositiva organismer, gonorré och haemophilusinfektioner.

4-quinolones är en grupp av syntetiska antibiotika som är aktiva mot både gramnegativa och grampositiva bakterier. De fungerar genom att hämta en specifik enzym, DNA-gyras, vilket orsakar en störning av bakteriens DNA-replikation och transkription. Exempel på 4-quinoloner inkluderar ciprofloxacin, norfloxacin och ofloxacin. Dessa läkemedel används vanligtvis för att behandla allvarliga infektioner som orsakas av bakterier, såsom lunginflammation, urinvägsinfektion och magsår orsakade av Helicobacter pylori.

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.

"Vankomycinresistens" refererer til bakteriers evne til at modstå virkningen af antibiotikumet vancomycin, som normalt er aktivt mod grampositive bakterier. Dette kan opstå på grund af genetiske mutationer eller aquisitionen af resistensgener, der resulterer i ændringer i bakteriens cellevæg, hvilket reducerer vancomycins evne til at binde sig til og inaktivere bakterien. Vankomycinresistens er en besværlig medicinsk udfordring, da det begrænser effektiviteten af en vigtig antibiotisk behandling mod alvorlige infektioner, herunder hudinfektioner, lungebetændelse og blodforgiftning.

Penicillin G är ett bredspektrum-antibiotikum som tillhör gruppen penicillerin och är aktivt mot grampositiva och anaeroba bakterier samt vissa gramnegativa bakterier. Det är ett naturligt förekommande antibiotikum som produceras av svampen Penicillium chrysogenum. Penicillin G är vanligen given intravenöst på grund av dess låg oral absorption och kort halveringstid. Preparatet används för behandling av en rad infektioner, däribland sepsis, endokardit, meningit och cellulit.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

'Silverföreningar' refererar till sammansättningar eller legeringar av silver med andra metaller eller element, som vanligtvis innehåller mellan 90-95% silver och 5-10% andra metalliska grundämnen, såsom koppar, nickel eller zink. Dessa föreningar har använts i medicinska sammanhang på grund av deras antimikrobiella egenskaper, särskilt för att behandla ytliga infektioner och vårda sår.

Fagocytens bakteriedödande dysfunktion är ett tillstånd där fagocyter, en typ av vita blodcellar som normalt kan fagocytera (förtär) och döda batterier, inte kan utföra sin bakteriedödande funktion korrekt, vilket leder till en ökad susceptibilitet för infektioner.

Den följd av händelser som aktiverar serumkomponenterna C1 till och med C9 och som utlöses av något erytrocyt-antikroppkomplex eller mikrobiella polysackarider och properdin, och som framkallar en inflammatorisk reaktion.

En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.

Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.

Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.

Tienamycin är ett antibiotiskt läkemedel som verkar genom att hämma bakteriens proteinsyntes, vilket stör dess tillväxt och reproduktion. Det används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, ofta vid behandling av komplicerad sepsis, meningit och lunginflammation. Tienamycin ges vanligen intravenöst på grund av dess dåliga oral absorption.

Preparat som används på människor och djur för att inaktivera skadliga mikroorganismer. De skall särskiljas från desinfektionsmedel, som används på icke-levande ytor och föremål.

En akut, varbildande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalrummet, orsakad av Streptococcus pneumoniae och vanligast hos barn och vuxna över 60 år. Infektionen kan vara förknippad med öroninflammation, mastoidit, bihåleinflammation, luftvägsinfektioner, sicklecellanemi, skallfrakturer eller andra tillstånd. De kliniska symtomen omfattar feber, huvudvärk, nackstelhet, sömnlöshet, och krampanfall, lokal nervsvikt (t ex hörselförlust) och koma.

Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.

Piperacillin är ett bredspectrum-betalaktamantibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av susceptibla bakteriestammar, inklusive sådana som är resistenta mot andra betalaktamer. Det har aktivitet mot grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Piperacillin administreras vanligtvis i kombination med en béta-laktamasinhibitor som till exempel tazobactam för att öka verksamheten mot betalaktamaserande bakterier och minska resistensen.

Bacterial polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and used by bacteria for various purposes, such as providing structural support, facilitating adhesion to surfaces, and evading the host immune system. These polysaccharides can be composed of repeating units of simple sugars (monosaccharides) or sugar derivatives, and can vary widely in their structure and function depending on the bacterial species. Some examples of bacterial polysaccharides include capsular polysaccharides, which form a protective layer around the bacterial cell, and exopolysaccharides, which are secreted by bacteria and can form biofilms that help them colonize surfaces.

Rifamyciner är en grupp av antibiotika som hämmar bakteriens förmåga att producera proteiner, genom att binda till och inhibera RNA-polymerasenzymet. Detta leder till att bakteriernas tillväxt hämjs eller stoppas, vilket gör att de inte kan orsaka infektioner. Rifamyciner används vanligen för behandling av olika typer av infektioner som orsakas av grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och mykobakterier (som exempelvis Mycobacterium tuberculosis, orsaken till tuberkulos). Exempel på antibiotika som tillhör gruppen rifamyciner är rifampicin, rifabutin och rifapentin.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Salmonella Typhimurium är en specifik stam av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdom hos människor och djur. Denna bakteriestam är vanlig förekommande i naturen och kan påträffas hos djur och i miljön. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium kallas ofta för salmonellos eller matförgiftning, och de vanligaste symptomen inkluderar diarré, magkramper, feber och illamående. Bakterien sprids främst via kontaminereda livsmedel och vatten, men kan även överföras från djur till människor.

Desinfektionsmedel är ett ämne eller en produkt som används för att reducera antalet mikroorganismer på en yta eller ett föremål, inklusive bakterier, virus och svampar. Desinfektionsmedlen kan vara baserade på olika verksamma ämnen som kvävehaltiga desinfektionsmedel, alkoholer, klorföreningar, jodföreningar och kvicksilverföreningar. De är vanligtvis använda inom sjukvården och livsmedelsindustrin för att förhindra spridning av smitta och infektioner. Det är viktigt att följa anvisningarna för användning och kontakttid för att garantera deras verkan.

Hexosfosfater refererar till organiska föreningar som innehåller en hexos (en sex-kolsyra) grupp som är fosforylerad, det vill säga försedd med en eller flera fosfatgrupper. Dessa föreningar spelar en viktig roll i cellens energimetabolism och signaltransduktion. Ett exempel på en hexosfosfat är glukos-6-fosfat, en viktig intermediär i cellens glukosmetabolism.

Lågvirulenta, gramnegativa, aeroba kocker som koloniserar svalget och undantagsvis ger upphov till meningit, bakteriemi, empyem, perikardit och lunginflammation.

Paneth cells are specialized epithelial cells located in the crypts of Lieberkühn within the small intestine. They play a crucial role in maintaining the homeostasis and integrity of the intestinal epithelium by producing and secreting various antimicrobial peptides, such as defensins and lysozyme. These substances help to protect the intestinal mucosa from harmful microorganisms, contributing to the host's defense mechanism in the gastrointestinal tract. Additionally, Paneth cells store and release granules containing enzymes involved in the breakdown of proteins and other nutrients. They also contribute to the regulation of the intestinal stem cell niche by releasing important signaling molecules like Wnt and Notch ligands.

En art grampositiva, stavformade bakterier med stor utbredning i naturen. Bakterierna har påträffats i avloppsystem, jord, ensilage och faeces hos friska människor och djur. Infektion med denna bakterie leder till hjärninflammation, hjärnhinneinflammation, endokardit och aborter.

En art grampositiva kulbakterier som ingår i tarmkanalens normalflora. Till skillnad från Enterococcus faecalis kan denna art framkalla en alfa-hemolytisk reaction på blodagar och saknar förmåga att utnyttja pyrodruvsyra som energikälla.

En hastigt uppkommande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalvätskan genom bakterien Neisseria meningitidis, med diffus inflammation och proppbildning i venerna kring hjärnhinnan. Kliniska tecken är feber, nackstelhet, kramper, svår huvudvärk, petekialrodnad, stelhet, lokal nervsvikt, hydrocefalus och koma. Bakterierna sprids oftast via nasofaryngealsekret och är det vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation hos barn och ungdomar. Serogrupperna A, B, C, Y och W-135 av Neisseria meningitidis har rapporterats ge meningit.

Proteiner innehållande kolvätegrupper som är kovalent bundna till polypeptidkedjan. Proteindelen är den dominerande gruppen i molekylen, medan kolvätedelen endast utgör några få procent av den totala vikten.

(2S-(2-alfa,5-alfa,6-beta(S*)))-6-((amino(4-hydroxyfenyl)acetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum liknande ampicillin , men med beständighet mot magsyra, vilket tillåter högre serumhalter om det ges oralt.

"ICR (Imprinting Control Region) inbred mouse strain är en genetiskt homogen population av möss, som används inom forskning för att studera epigenetiska fenomen och onkologi."

Tobramycin är ett aminoglykosid antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Det fungerar genom att störa bakteriens protein syntes ledande till död av bakterien. Tobramycin kan ges som injektion eller inhalation och används ofta i kombination med andra antibiotika för att behandla svåra infektioner hos personer med cystisk fibros (CF).

Synlig ansamling av vätska i eller under epidermis.

Infektioner orsakade av bakterier som behåller sin lila färg (positiv färgning) efter gramfärgning.

Ett penicillin som är resistent mot penicillinas.

Ett statistiskt begrepp för summering av data från ett antal mätningar på en individ. Det används ofta i klinisk farmakologi, där AUC (area under curve) för serumnivåer kan tolkas som totalupptaget av substansen i fråga. Metoden kan också användas för t ex jämförelse av biotillgänglighet av läkemedel efter endosadministrering i ett koncentrations/tidsdiagram.

Halvsyntetiskt tienamycin med ett brett antibiotiskt verkningsspektrum mot gramnegativa och grampositiva aeroba och anaeroba bakterier, inkl. många multiresistenta stammar. Det är motståndskraftigt mot betalaktamaser. Kliniska studier har visat god effekt vid behandling av olika infektioner i kroppen. Effekten förstärks vid samtidig behandling med cilastatin, en njurdipeptidashämmare.

De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.

Neisseria meningitidis serogruppe C är en bakterie som kan orsaka allvarliga sjukdomar som meningit (hjärnhinnesackinflammation) och sepsis (blodförgiftning). Bakterien är gramnegativ och förekommer naturligt hos många människor i näsa och svalgang, oftast utan att orsaka några symptom. Serogrupp C är en av de vanligaste serogrupperna som orsakar meningit och sepsis världen över. Vaccinering rekommenderas vanligen för barn och ungdomar upp till 25 års ålder för att förebygga sjukdomen.

En tetracyklinanalog, med en 7-dimetylamingrupp, men utan 5-metyl- och hydroxylgrupperna. Den är effektiv mot tetracyklinresistenta stafylokockinfektioner.

Sulbactam är ett beta-laktamantibiotikum som används som en kombinationspreparat tillsammans med cefoperazon för behandling av allvarliga infektioner orsakade av beta-laktamaseresistenta bakterier. Sulbactam hämmar beta-laktamasen hos bakterierna, vilket gör att cefoperazon kan fortsätta att vara verksamt mot dem.

Halvsyntetiska vacciner bestående av polysackaridantigener från mikroorganismer fästa vid bärarproteinmolekyler. Bärarproteinet känns igen av makrofager och T-celler och förstärker därmed immunsvaret. Konjugatvacciner framkallar antikroppsbildning hos individer som inte reagerar på enbart polysackariden, höjer antikroppsnivåerna, och ger booster-svar vid förnyad vaccination.

En antibiotisk makrolid med brett antimikrobiellt spektrum och särskild god verkan mot infektioner i andningsvägarna och könsorganen.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Nitroblue tetrazolium (NBT) är ett reagens som används inom histologi och molekylärbiologi för att detektera reduktas eller aktivt syre under elektrontransportkedjan i celler, särskilt i fosfolipidernas membran. NBT reduceras till en insolubil blå/svart förening som kan ses under mikroskopi, vilket ger information om cellens aktivitet och potentialella patologiska tillstånd.

Infektioner orsakade av olika bakterier.

Motståndskraft mot främmande mikroorganismers intrång eller patogena effekter, eller mot giftverkan av antigena ämnen.

Metoder för utnyttjande av ljus i form av fysisk luminescens avgiven av ljusalstrande proteiner och andra ljusalstrande ämnen.

Polymyxin B är ett antibiotikum som tillhör gruppen polypeptidantibiotika och utvinns från bakterien Paenibacillus polymyxa. Det används främst för behandling av svåra infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra antibiotika. Polymyxin B fungerar genom att interagera med lipopolysackariderna i bakteriens yttre membran, vilket leder till skada på cellmembranet och död av bakterien. Det kan dock orsaka skada på njurarna och nervsystemet vid höga doser eller långvarig användning.

"Betadefensiner" refererar till en grupp proteiner som spelar en viktig roll inom det immunförsvar som kallas det adaptiva systemet. Dessa proteiner binder sig till och neutraliserar specifika främmande ämnen, såsom toxiner och virus, genom att binda till dem med hög affinitet. Betadefensinerna är en del av vår försvarslinje mot infektioner och är aktiva i särskilda celltyper som mukosmembranen, tarmkanalen och lungorna. De hjälper också till att koordinera immunresponsen genom att attrahera andra immunceller till området där främmande ämnen har identifierats.

Pyrazinamide är ett antibiotiskt läkemedel som används för behandling av tuberkulos (TB). Det fungerar genom att störa bakteriens förmåga att producera energimolekyler, vilket leder till dess död. Pyrazinamide är ofta kombinerat med andra TB-läkemedel för att behandla aktiv tuberkulos.

Nedbrytning med galvanisk ström, som t ex spjälkning av ett kemiskt ämne i lösning.

Infektionssjukdomar orsakade av bakteriearten Escherichia coli (E. coli).

Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.

Oxacillin är ett antibiotikum som tillhör penicillinfamiljen och är aktivt mot grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker som är resistenta mot meticillin (MRSA). Oxacillin ges vanligen intravenöst för behandling av allvarliga infektioner.

"Streptococcus vaccines are pharmaceutical products designed to prevent infections caused by Streptococcus bacteria, a group of gram-positive cocci that can colonize various human tissues and cause a range of diseases, from mild throat infections to severe invasive illnesses. These vaccines typically contain antigens that stimulate the production of protective antibodies against specific Streptococcus species or strains, thereby enabling the immune system to recognize and neutralize the pathogen upon exposure, thus reducing the risk of infection and associated complications."

Nitroimidazoler är en grupp av läkemedel som används till behandling av infektioner orsakade av anaeroba bakterier och parasiter, såsom Giardia lamblia och Trichomonas vaginalis. Dessa läkemedel fungerar genom att ta vara på den brist på syre som finns i de infekterade områdena och producera fritt radikaler som skadar DNA och RNA hos patogenen, vilket stoppar dess tillväxt och reproduktion. Exempel på nitroimidazoler inkluderar metronidazol och tinidazol.

Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen och är verksamt mot flera gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive tuberkulosbakterien. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket leder till död av bakterien. Streptomycin används vanligen i kombination med andra antibiotika för att behandla allvarliga infektioner och tuberkulos.

Neisseria meningitidis serogruppe A refererer til en specifik type af bakterien Neisseria meningitidis, som kan forårsage alvorlige sygdomme som meningitis (hjernebetændelse) og sepsis (blodforgiftning). Bakterien er normalt fraværende i det sunde menneskeskøre, men kan kolonisere slimhinderne i næsen og halsen uden at forårsage sygdom. Imidlertid kan den under visse omstændigheder trænge ind i blodet og spredes til andre dele af kroppen, herunder hjerne- og rygmarvsvæsken (cerebrospinalvæske), hvor den kan forårsage livstruende infektioner.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Ett halvsyntetiskt antibiotikum av makrolidtyp som utvunnits ur erytromycin, och som är verksamt mot en rad mikroorganismer. Det kan hämma proteinsyntesen i bakterier genom reversibel bindning till 50 S-ribosomunderenheterna. Detta blockerar translokation av aminoacyltransfer-RNA och förhindrar påbyggnad av peptidkedjorna.

Ett geleartat hölje runt en bakteriecell som är av betydelse för patogena bakteriers virulens. En del kapslar är väl avgränsade, medan andra kan utgöras av oregelbundna slemskikt, som kan flyta ut. Ka pslarna består som regel av enkla polysaccharider, men vissa bakterier har kapslar av polypeptider.

Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.

Cykliska amider som bildas ur aminokarboxylsyror genom förlust av vatten. Laktimer är enolformer av laktamer.

Norfloxacin är ett fluorokinolonantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och enteritis orsakad av kampylobacter. Norfloxacin fungerar genom att störa bakteriens DNA-gyras, vilket stoppar dess förmåga att replikera sig och resulterar i död av bakterien.

Ett betalaktam-antibiotikum av bredspektrumtyp som strukturellt liknar cefalosporiner, med undantag för substitutionen av en oxaazabicyklo-del för tiaazabicyklo-delen i vissa cefalosporiner. Det rekommenderas särskilt för meningiter, eftersom det passerar blod-hjärnbarriären, och för anaeroba infektioner.

Ett antibiotikum av makrolidtyp som produceras av Streptomyces erythreus. Det utgörs av laurylsulfatet av erytromycinets propionester. Detta erytromycinsalt har främst bakteriostatisk verkan. Hos känsliga orrganismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.

Ett nitroimidazol för behandling av amöbainfektioner, vaginit, trichomonasinfektioner, giardiasis, treponemainfektioner och infektioner med anaeroba bakterier. Medlet har även varit på tal som strålningssensibiliserande ämne för hypoxiska celler. Det antas på goda grunder ha karcinogena effekter.

Ett halvsyntetiskt antibiotikum av cefalosporintyp med antimikrobiell verkan liknande den hos cefaloridin eller cefalotin, men med något sämre effekt. Det är verksamt mot såväl grampositiva som gramne gativa bakterier.

Tuberkulos i lungorna.

Ett antibiotikum av makrolidtyp som produceras av Streptomyces erythreus. Denna förening är en ester av erytromycinbasen och bärnstenssyra. Det har främst bakteriostatisk verkan. I känsliga orrganismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.

Betalaktamer är en grupp av antibiotika som har förmågan att binde till och inaktivera penicillin-bindande protein (PBP) hos bakterier, vilket resulterar i att deras cellvägg inte kan bildas korrekt och ledar till celldöd. Exempel på betalaktamantibiotika inkluderar peniciller, cefalosporiner, karbapenemer och monobaktamer.

Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en bakteriestam som orsakar infektioner och är resistent mot meticillin och andra betalaktamantibiotika, inklusive oxacillin. MRSA kan vara svår att behandla på grund av dess resistens och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid infektioner i djupare vävnader.

Komplementaktiveringsföljd som initieras av reaktionen mellan mikrobiella antigen och komplement C3B. När komplementfaktor B binder till membranbundet C3b, så klyvs det av komplementfaktor D till alternativt C3-konvertas (C3BBB), som, när det stabiliserats av komplementfaktor P, kan spjälka komplement C3-molekyler till att bilda alternativt C5-konvertas (C3BBB3B). Detta leder till klyvning av komplement C5 och bildande av membranattakkomplex.

Penicillansyra är ett antibiotiskt svampacid som produceras av många arter av Penicillium-svampar, inklusive den välkända Penicillium chrysogenum. Det var det första antibiotikumet att upptäckas och användas kliniskt, och har sedan dess räddat otaliga liv genom sin förmåga att inhibera tillväxten och döda många olika bakterier. Penicillansyran fungerar genom att störa bakteriens förmåga att bygga upp sin cellvägg, vilket leder till celldöd hos känsliga bakteriestammar.

Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba stavbakterier som finns i vatten, avlopp, jord, kött, sjukhusmiljöer, och som kommensaler i hudens och tarmarnas mikroflora hos människor och djur.

Ett monocykliskt betalaktamantibiotikum som ursprungligen isolerades från Chromobacterium violaceum. Det är betalaktamasbeständigt och används vid gramnegativa infektioner, i synnerhet i hjärnhinnorna , urinblåsan och njurarna. Det kan ge upphov till superinfektion med grampositiva organismer.

'Proteus mirabilis' är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och däggdjurs tarmar. Den är en av de vanligaste orsakerna till urinvägsinfektioner hos människor, särskilt hos äldre personer och dem med nedsatt immunförsvar. 'Proteus mirabilis' kan bilda ett häftigt slimet skal kring sig själv, vilket gör den svår att behandla med antibiotika och kan leda till att infektionen blir rekurent. Den kan också orsaka andra infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och hudinfektioner.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Zeoliter är ett samlingsnamn för en grupp naturligt förekommande och syntetiskt framställda mineraler, som kännetecknas av en kristallin, porös struktur med regelbundna hålrum. Dessa hålrum kan innehålla katjoner, vattenmolekyler och andra små molekyler. Zeoliters unika egenskaper, som inkluderar stor yta, låg densitet, hög termisk stabilitet och förmåga att byta ut katjoner, gör dem användbara inom en rad olika industriella och medicinska applikationer. I medicinen har vissa typer av zeoliter studerats för sin potential att fungera som läkemedel och hälsoförmånsmedel, till exempel genom att fånga upp toxiska substanser i kroppen eller genom att påverka celldelning och cellcykeln.

Tunna skikt av bakterier eller andra mikroorganismer på ytor i vatten eller andra våta miljöer där organismerna kan leva, t ex på medicinska implantat, på tandytor eller på båtbottnar i sjövatten. I r eningsverk används biofilm för vissa processer. Biofilmen består av flera lager celler i ett skyddande slem av polymerer, som cellerna själva producerar, och som bildar en barriär mot såväl fagocyter som antibiotika.

Grupp II fosfolipas A2 (PLA2-II) är ett enzym som bryter ned specifika fosfolipider i celldelar och lipidvätskor, såsom lungrörflüssigheten. Det katalyserar hydrolysen av esterbindningarna vid snabbkedsan i glycerofosfatdelen av fosfolipider, vilket resulterar i frisättning av fettsyror och lysofosfolipider. PLA2-II är involverad i en rad fysiologiska processer, inklusive inflammation, immunförsvar och celldifferentiering.

Ornidazol är ett syntetiskt antibiotikum och antiprotozoalt preparat som används för behandling av infektioner orsakade av sårbarta anaeroba bakterier och vissa protozoer, inklusive trichomonas, giardia och amöbor. Preparatet fungerar genom att störa DNA-syntesen hos mikroorganismerna, vilket leder till deras död. Ornidazol intas vanligtvis peroralt i form av tablett eller kapselform, men kan också ges intravenöst vid behov.

Ett släkte gramnegativa kulbakterier (kockoida bakterier), bestående av organismer som ingår i tarmkanalens normalflora, och som kan ge upphov till varierande grader av hemolys. Dessa räknades tidigare till Streptococcus, men har nu fått status som eget släkte.

En analog till kanamycin med såväl antituberkulösa som bredspektrumantibiotiska egenskaper.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Cykliskt polypeptidantibiotikum från Bacillus colistinus. Det består av polymyxin E1 och E2 (eller kolistin A, B och C), som verkar som detergenter på cellmembran. Kolistin är mindre giftigt än polymyxin B, men iövrigt likartat. Metansulfonatet används oralt.

Nedbrytningen av röda blodkroppar genom verkan av olika ämnen, som t ex antikroppar, bakterier, kemikalier, temperaturförändringar och ändringar i tonicitet (tryckförhållanden).

Cathepsin G är ett enzym som tillhör de proteolytiska enzymerna, och är beläget inuti vissa vita blodkroppar (neutrofila granulocyter). Det har förmågan att bryta ned proteiner, peptider och andra biologiskt aktiva molekyler. Cathepsin G spelar en roll i immunförsvaret genom att hjälpa till att eliminera patogena mikroorganismer som invaderat kroppen.

'Proteus vulgaris' är en gramnegativ, aerob eller anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och förekommer naturligt i vatten, jord och djurs gutta. Den kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer eller vid medicinska ingrepp som exponerar sårbarare vävnad. Infektioner kan vara lokaliserade till urinvägar, hud och slemhinnor, och i allvarliga fall kan orsaka blodförgiftning (sepsis).

Ett släkte gramnegativa, gasproducerande stavbakterier som återfinns i människors och djurs avföring, i avlopp, jord, vatten och mejeriprodukter.

Ett kraftigt oxiderande medel som används i vattenlösning som mogningsmedel, blekmedel och lokalt/topikalt desinfektionsmedel. Det är förhållandevis instabilt, och lösningar bryts ned med tiden om de inte stabiliseras med acetanilid eller liknande organiska ämnen.

En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.

Polyanioniskt sulfonerat polymer, ofta förkortat PSS, är ett syntetiskt polyelektrolytt som består av en lång kedja av monomeren styrensulfonat. Detta polymer har en negativt laddad repetitiv polyanionisk grupp (-SO3-) som ger upphov till dess polyanioniska karaktär. Polystyrensulfonat är vattenlösligt och används ofta i forskning och industri, exempelvis i batteriteknik, membranseparation och ytkemi.

Föreningar baserade på erytromycin, med keton istället för 3-kladinos. De binder till 23S-delen av 70S-bakterieribosomer.

Den sekvensiella komplementaktiveringen av komplement C1R- och C1S-enheterna, som inleds av antigen-antikroppkomplex och bindning av komplement C1 till dessa. Aktiverat C1s spjälkar komplement C4 och C2, varvid bildas det klassiska C3-konvertaset (C4B2A) och därefter C5-konvertas (C4B2A3B), vilket leder till klyvning av komplement C5 och bildandet av membranattackkomplex.

Serös vätska som ansamlas i peritonealhålan (bukhinnehålan) vid ascites.

Neisseria gonorrhoeae är en gramnegativ, aerob bakterie som orsakar den sexuellt överförbara infektionen gonorré, även känd som "tvingosjuka". Bakterien kan kolonisera slemhinnor i könsorganen, urinröret, rectum, svalg och ögon. Infektioner hos kvinnor kan leda till komplikationer såsom fallopiskramp och infertilitet om de inte behandlas. Gonorré är en alltmer multireistent bakterie, vilket gör att det blir svårare att behandla infektionerna med antibiotika.

En grupp antibiotiska peptider som påvisats hos människor, djur och växter. De tros ha betydelse som försvarssubstanser vid infektioner, inflammation, sårläkning och förvärvad immunitet. Utifrån disulfidparen på deras typiska sex cysteinrester indelas de i alfadefensiner och betadefensiner.

Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.

Salmonella är en typ av bakterie som kan orsaka matförgiftning och andra infektionssjukdomar hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och familjen Enterobacteriaceae. Det finns över 2500 serovarier (serotyper) av Salmonella, men de två vanligaste orsakarna av sjukdom hos människor är S. Typhi och S. Enteritidis. Salmonella sprids främst genom föda och vatten som kontaminerats med avföring från djur eller människor som bär på bakterien. Typiska symptom på en salmonellainfektion innefattar diarré, magkramper, feber och illamående. I allvarliga fall kan infektionen leda till septikemi och död.

Nafcillin är ett beta-laktam antibiotikum som tillhör gruppen oxacilliner och används främst för behandling av infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom stafylokocker, som är resistenta mot andra beta-laktam antibiotika. Det är vanligtvis reserverat för behandling av allvarliga infektioner, såsom skelett- och ledinfektioner, endokardit (hjärtklaffsinfektion) och sepsis (allmän blodförgiftning). Nafcillin ges vanligen som intravenös injektion eller infusion.

"Antilepromedel" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används i behandlingen av lepra, även känt som Hansens sjukdom. Dessa mediciner inkluderar ofta flera antibiotika, såsom dapson, rifampicin och klaritromycin, som tas i kombination under en lång tid för att eliminera orsakande bakterien Mycobacterium leprae. Syftet med antileprobehandling är att avbryta smittspridning, förebygga skador och komplikationer samt kurera sjukdomen.

I medicinsk kontext, används silver ofta inom produkter för desinfektion och cicatrisering på grund av dess antimikrobiella egenskaper. Sålunda kan "silver" definieras som ett mineral som används i medicinska applikationer för att reducera risken för infektioner genom att störa bakteriers och svampars tillväxt och reproduktion.

Ett enzym från komjölk. Det katalyserar radiojodiseringen av tyrosin och dess derivat och av tyrosinhaltiga peptider. EC 1.11.1.7.

Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som uppträder enskilt eller grupperar sig parvis eller i korta kedjor. Bakterierna förekommer vanligtvis i tarmarna och är opportunistiska patogener som kan ge upphov till bakteriemi, lunginflammation, urinvägsinfektion och flera andra infektionstyper hos människa.

En mikroorganisms okänslighet för verkan av ampicillin, ett penicillinderivat som inverkar på cellväggsyntesen.

Ett släkte gramnegativa, anaeroba och stavformade bakterier. Dess medlemmar finns normalt i munhålan, luftvägarna, tarmarna och det urogenitala systemet hos människor, djur och insekter. Vissa arter k an vara patogena.