Bettfel som beror på att överkäken är framskjuten i förhållande till underkäken, vilket visar sig i den första permanenta kindtandens läge.
Registrering av lägesförhållandet mellan underkäke och överkäke. Måtten kan avse såväl vertikala som horisontella och riktningsförhållanden.
Bettfel som beror på att överkäken är bakåtdragen i förhållande till underkäken, vilket visar sig i den första kindtandens läge.
Sådan förskjutning och dålig kontakt mellan underkäken och överkäken att effektiviteten i käkens tuggrörelser påverkas negativt.
Bettfel där enskilda tänder sitter i fel läge i förhållande till varandra, trots normalt förhållande framifrån bakåt mellan över- och underkäke, baserat på de permanenta kindtändernas läge.
Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.
I en enkel medicinsk definition, betecknar overbite den vertikala överbitet som uppstår när de övre framtänderna sticker ut för mycket över de undre framtänderna när munnen är stängd. Denna avvikelse kan vara mild, måttlig eller allvarlig och kan påverka både funktionen och estetiken hos en persons tänder och ansikte. Overbite kan behandlas med ortodontisk vård som innefattar användning av exempelvis tandställ, skruvar eller kirurgiska ingrepp beroende på svårighetsgraden.
I en enkel medicinsk definition, betecknar "open bite" en tandposition där ovan- och underkäken inte möts korrekt när munnen är stängd. Det innebär att det finns ett öppet utrymme mellan framtänderna eller baktänderna när personen tuggar eller försöker bita i en tjockare matbit. Open bite kan orsaka problem med käkfunktionen, tal och synligandet av tänder då man smiler. Det kan vara en medfött tillstånd eller orsakas av vanor som sugning på tummen eller tungspetsen, allvarliga tandlossningar eller onormala bettpositioner.
"Tandreglering" är en odontologisk behandlingsmetod där en ortodontist använder sig av fasta eller lösa apparater för att korrigera tandsättning, rätas ut tandställningar och eventuellt justera käkrelationerna hos en patient, med syfte att förbättra funktion, estetik och allmän munhälsa.
"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
I medicinen refererar "vertikaldimension" vanligtvis till avståndet mellan två strukturer eller punkter längs en vertikal axel, ofta i anslutning till kroppsställning eller kroppsposition. Ett exempel på detta är avståndet mellan hälspointerna (det lägsta punkterna på foten) och huvudets högsta punkt när en person står uprekt, vilket kan användas för att bedöma någons kroppslängd eller kroppsställning. Det är värt att notera att begreppet kan ha olika specifika betydelser beroende på kontexten inom vilken det används.
I en medicinsk kontext kan "Serial Extraction" referera till upprepade aspirationer eller utvinningar av fluid från ett visst kompartment eller en kroppsdel över en viss tidsperiod. Detta är vanligtvis relaterat till att minska trycket eller volymen av ett patologiskt accumulerande fluid, såsom i fall av abscesser, ascite, hjärnödem eller andra former av ödem.
Extraorala anordningar för att anbringa en dragkraft på tänderna så att en del problem förknippade med förankringshantering vid intermaxillär traktion kan undvikas, och för att anbringa kraft i riktningar som inte är möjligt annars.
Käkarnas och ansiktets växtförlopp och differentiering.
Ett onormalt stort avstånd eller en onormal springa mellan två tänder.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
Någon av de åtta framtänder (fyra i överkäken och fyra i underkäken), med skarp kant och enkel rot, som hos människa förekommer såväl som mjölktänder som permanenta.
Onormal andning genom munnen, oftast förknippad med hinder i näsans kanaler.
En tanduppsättning som innehåller såväl mjölktänder som permanenta tänder.
Den linje som tänderna i käken beskriver.
Löstagbara ortodontiska anordningar som omfördelar trycket från ansikts- och tuggmusklerna på tänderna för att ge förbättrad tandställning.
"En funktionell tandregleringshjälpmedel är ett medicintekniskt instrument som används för att korrigera, stabilisera eller förbättra funktionen hos tänder och käkar, vanligtvis genom att påverka deras position och relation till varandra."
Interceptiv tandreglering är en form av preventiv tandvård som utförs hos barn och ungdomar för att korrigera tänder och käkar som inte växt in rätt, med målet att förebygga allvarligare problem senare i livet. Det innebär ofta användning av en apparat, såsom en skruv eller en spake, under en begränsad tid för att leda tänderna i rätt riktning och ge plats åt de permanenta tändernas utveckling.
Orthodontic anchorage procedures refer to the methods and techniques used in orthodontics to maintain or control the position of teeth that are serving as anchor units during tooth movement. The goal is to prevent unwanted movement of these anchor teeth while applying forces to move other teeth into desired positions. This can be achieved through various fixed or removable appliances, such as mini-implants, headgears, or palatal bars, among others. The selection of the appropriate anchorage procedure depends on the specific orthodontic treatment plan and individual patient needs.
Tandförflyttning, eller ortodonti, är en specialitet inom tandvården som fokuserar på diagnostik, prevention och korrektion av onormal positionering och skilda former av illa utvecklade tänder och käkar för att återställa deras funktionella och estetiska normalitygda relationer och underhålla den stabiliteten.
"Tandmodeller" är en term inom tandvården som refererar till exakta repliker av patientens tänder och mun. De används ofta för att underlätta planeringen av komplexa behandlingar, såsom ortodonti, prostetik och oral kirurgi. Tandmodeller kan skapas från avgjutningar av patientens tänder eller genom digitala tekniker och används som ett verktyg för att studera tandsätten, simulera behandlingar och tillverka tandproteser.
Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.
Utformning och framställning av utrustning för reglering av tandställning eller riktning av tänder.
Det inbördes förhållandet mellan alla delar av tuggapparaten i normal funktion. Särskilt avses tändernas läge och kontakt för bästa tuggresultat vid käkens tuggrörelser. Syn. sammanbitning.
Tandrörlighet, eller dental hypersensitivitet, är ett smärttillstånd som kännetecknas av plötsliga, stötvisa och ofta vassa smärtor i tänderna när de utsätts för varma, kalla, söta, sura eller fuktiga stimuli. Smärtan orsakas vanligtvis av att emaljen på tanden är skadad eller borta, vilket gör att dentinnan under exponeras och blottläggs för yttre irriterande substanser.
Den främre, anatomiska delen av underkäken, även kallad mentum, som innehåller fogen mellan underkäkens två halvor (haksymfysen; symphysis menti). Invändigt delar sig fogen kring ett trekandigt område kallat hakutskottet. På vardera sida, under den andra premolaren, återfinns hakhålet (foramen mentale), som är underkäkskanalens mynning, genom vilken blodkärl och nervbana löper.
Den tredje tanden i ordningen, såväl till vänster som till höger, räknat från käkens mittlinje. Den sitter mellan den andra framtanden och den främre kindtanden.
Ett vanligt förekommande fenomen hos små barn. Syn. tumsugning.
Färdigheter, metoder, teknik och principer för förbättring av tändernas och ansiktets symmetri i syfte att uppnå såväl bättre uttseende som funktionalitet hos tänder, mun och ansikte.
Retrognathia är ett medicinskt tillstånd där underkäken är placerad bakom den övre käken, vilket kan resultera i en ansiktsform som ofta beskrivs som "undermålad". Detta kan vara antingen medföddt eller aquired. I allmänhet är det en subjektiv bedömning och kan variera mellan olika kliniska observatörer.
I en enkel mening kan 'gomvidgningsteknik' (eng. cavity lining technique) definieras som en metod inom tandvård där ett skyddande lagringsmaterial appliceras på den nakna, exponerade dentinen i en kariesdjup kavitet innan en permanent fyllning placeras. Detta görs för att minska smärtan och öka komforten hos patienten under behandlingen, samt för att skydda den känsliga dentinen från yttre påfrestningar efteråt. Gomvidgningstekniken kan också bidra till en bättre hållbarhet och längre livslängd av fyllningen genom att reducera möjligheten för återinträde av fukt eller bakterier under materialet.
Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktskvaliteter som orsakas av missanpassade bettrelationer och oregelbundna tändpositioner. Ortodontisten använder sig av en rad olika typer av apparater, såsom fasta och lösa klamrar, att korrigera tändernas position och förbättra bettfunktionen. Syftet med ortodontisk behandling är att förbättra individens käkfunktion, estetik och oral hälsa.
Förhållandet mellan sammanbitnigsytorna i de båda tandbågarna när käkarna är ihop och tänderna i maximal interkuspidation.
En tandregleringshjälpmedel definieras som ett ortodontiskt eller tandtekniskt instrument, såsom en fast eller lös båge, en platta, en skruv, en gummiband eller en hake, som används för att korrigera, föryngra eller förbättra positionen och funktionen av tänder och/eller käkar genom att utöva kontrollerad kraft på tänderna under en viss tidsperiod.
"Tungvanor" kan definieras som en medicinsk term som describing the symptom of difficulty swallowing solid or liquid substances, which can be caused by a variety of factors including neurological disorders, anatomical abnormalities, or certain medications.
En remissable tandregleringshjälpmedel är ett medicintekniskt instrument som används för att korrigera, förebygga eller lindra irreglariteter i tänder och käkar, samt för att förbättra deras funktion, estetik och hälsa. Exempel på remissabla tandregleringshjälpmedel innefattar böjda dräneringsark, aktiva plattor och skruvbara ortodontiska apparater som kan justeras under behandlingen för att gradvis rätta till tändernas position och käkrelationer.
I en enkel medicinsk definition, betyder "underbett" ett underlag som placeras under patientens säng på sjukhus för att ge extra stöd och komfort under vårdtillfällen. Det kan hjälpa till att förhindra pressureulcérer (tryckskador) genom att reducera trycket på höga riskområden av kroppen som exempelvis rumpan och skinkorna. Underbetten kan också användas för att hjälpa patienter att ändra position eller ställa sig upp från sängen på ett tryggt sätt.
Ansiktets skelett, bestående av benen mellan skallbasen och underkäken. Det råder viss oenighet om vilka av huvudets skelettben som skall räknas till ansiktets.
Någon av de två köttiga, blodrika vävnadsstrukturer som omger munnen.
I medicinsk kontext, betecknar "sugbeteende" ofta ett symptom hos spädbarn som inte kan diafragmaffektivt suga tillräcklig näring från bröst eller flaska under födan. Det kan bero på olika orsaker, inklusive neurologiska problem, muskulära svagheter eller anatomiska avvikelser i munhålan eller svalget. I vissa fall kan sugproblem vara ett tecken på allvarligare sjukdomar och kräver därför utredning och behandling.
'Index of Orthodontic Treatment Need' (IOTN) är ett system för att bedöma och klassificera behovet av ortodontisk behandling baserat på kliniska observationer och medicinska kriterier. Det utvecklades som en standardiserad metod för att jämföra och rangordna olika fall av tandställning och bithåll, och för att hjälpa till att ta beslut om behandlingsbehov och prioriteringar inom offentlig odontologi.
Ett bett som leder till överbelastning hos eller skada på tänder, parodontal vävnad eller andra strukturer i munnen.
Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.
Medfödd eller förvärvad osymmetri i ansiktet.
Medfödda, onormala strukturer eller missbildningar i överkäken och ansiktet eller ansiktsskelettet.
En medicinsk definition av 'Turksadel' (latin: Processus cornuous) är ett tillväxt eller utskott från blygdbenet, ofta associerat med en abnormitet eller patologisk tillstånd, såsom en tumör eller en infektion i blygdbenet eller sköldblåsan.
"Näsben, eller nasus, är den del av skelettet som utgör den uppersta, centrala delen av ansiktet och skiljer näshålorna från varandra."
"Myoterapi, oral, är en form av behandling där patienten tränar att koordinera sina munsömnsmuskler för att underlätta sväljning och talsituationer."
Det bakre utskottet på underkäkens ramus, bestående av två delar, den övre leddelen och den nedre kondylnacken.
Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.
Syn. bikuspid eller liten kindtand. Permanent tand, av vilken det finns åtta, två på varje sida i över- resp. underkäken. De sitter mellan hörntänderna och de bakre kindtänderna (molarerna).
Orthognathic surgical procedures are a type of medical intervention used in oral and maxillofacial surgery to correct significant skeletal discrepancies or deformities of the jaw and skull. These surgeries are typically performed in conjunction with orthodontic treatment to achieve proper alignment and function of the teeth and jaws, as well as an improved cosmetic appearance.