Tvåringad, heterocyklisk förening bestående av en bensenring sammankopplad med en diazepinring. Väte och alla H-isomerer kan ingå, och all substitutioner är tillåtna.
Preparat som lindrar ångest, spänningar och neurotiska symtom. De har en rogivande effekt utan att påverka medvetandet eller nervfunktionerna. Adrenerga betaantagonister, som också används vid behandl ing av ångest, räknas inte hit.
Ett bensodiazepin med kramplösande, ångestdämpande, sövande, muskelavslappnande och amnestiska egenskaper, och med lång verkningstid. Verkan beror på en ökning av gamma-aminosmörsyraaktiviteten. Medlet används för behandling av svåra ångesttillstånd, som sömnmedel vid korttidsbehandling av sömnlöshet, som lugnande medicin och för premedicinering, mot kramper och för behandling av alkoholabstinens.
Ett ångestdämpande bensodiazepinderivat med kramplösande, lugnande och amnestiska egenskaper. Det har också använts för symtomatisk behandling av alkoholabstinensbesvär.
8-klor-1-metyl-6-fenyl-4H-(1,2,4)triazol(4,3-a)(1,4)benzodiazepin. En triazolbenzodiazepinförening med ångestdämpande och sedativ-hypnotisk verkan, som är effektiv vid behandling av panik- och ångestt illstånd.
Ett bensodiazepin med farmakologisk verkan liknande den hos diazepam. Preparatet är inte tillåtet för medicinskt bruk i USA.
Ett bensodiazepin som används mot ångest och som har få biverkningar. Det har även sömngivande, kramplösande och lugnande egenskaper, och har föreslagits användas som pre-narkosmedel.
Läkemedel som används för att framkalla sömnighet eller sömn, eller för att minska psykisk stress eller ångest.
En kraftfull bensodiazepinreceptorantagonist. Eftersom den upphäver sedativa och andra effekter av bensodiazepiner, har den kommit ifråga som motmedel vid överdosering av bensodiazepin.
Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och styr en egen membrankloridkanal. GABA-A-receptorer är de vanligaste nervsignalblockerande receptorerna i hjärnan. Flera isoformer har klonats, tillhörande en superfamilj som omfattar nikotinreceptorer, glycinreceptorer och 5HT-3-receptorer. De flesta GABA-A-receptorer har separata modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat.
Ett antikonvulsivt medel mot flera typer av krampanfall, som t ex myotoniska och atoniska kramper, ljuskänslighetsepilepsi och absensepilepsi. Det föreligger dock risk för toleransutveckling. Det har sällan verkan vid utbredda tonisk-kloniska krampanfall eller partiella kramper. Verkningsmekanismen tycks omfatta förstärkning av GABA-receptorreaktionerna.
Ett bensodiazepinderivat som huvudsakligen används som sömnmedel.
Ett korttidsverkande, lugnande medel med ångest- och minnesdämpande egenskaper. Det används inom tandläkeri, hjärtkirurgi, endoskopiska rutiner, för medicinering före narkos och som tillägg vid lokalbedövning. Den kortvariga verkan och den kardiorespiratoriska stabiliteten gör medlet användbart för riskpatienter, äldre och hjärtsjuka. Det är vattenlösligt vid pH under 4 och fettlösligt vid fysiologiskt pH.
Ett immunenzymtest för påvisande av läkemedel eller andra ämnen i urin och blod. Analysmetoden är baserad på användning av enzymbundna antikroppar som endast reagerar med det ämne som ett prov testas för.
Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.
Tillämpning av medicinsk vetenskap i rättsfall.
En grupp pyridoindolföreningar. Alla sammanbindningar mellan pyridin och indolets femuddiga ring tillåts, likaså derivaten av dessa föreningar.
En grupp derivat av barbitursyra eller tiobarbitursyra. Många av dessa har medicinsk betydelse som lugnande medel eller hypnotika, som narkosmedel eller som kramplösande medel.
7-brom-1,3-dihydro-5-(2-pyridyl)-2H-1,4-bensodiazepin-2-on. En form av bensodiazepin som används för behandling av ångesttillstånd.
Ett immunfluorescenstest där påvisande av hapten-antikroppsreraktionen är baserad på mätning av ökad polarisering av fluorescensmärkt hapten som kopplast till antikroppar. Metoden är mycket användbar för mätning av små haptenantigen, som t ex läkemedel vid låga koncentrationer. Syn. FPIA.
Ett vattenlösligt bensodiazepinderivat som är effektivt vid behandling av ångest. Preparatet har också muskelavslappnande och kramplösande egenskaper.
Läkemedel för behandling av krampanfall.
Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.
Traditionell benämning på en grupp läkemedel som anses ha en dämpande eller lugnande effekt på sinnesstämning, tankar eller beteende. Hit hör ångestdämpande medel (lindrig verkan), medel mot mani och antipsykosmedel (stark verkan). De olika medlen har olika verkningsmekanismer och används för olika behandlingsändamål.
En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.
Störningar kännetecknade av försämrad förmåga att somna eller behålla sömnen. Problemet kan bero på ett primärt sjukdomstillstånd eller uppstå som följd av annat medicinskt eller psykiskt tillstånd.
Rapporterad förbrukning av läkemedel enligt sjukhusutredningar och andra statistiska utredningar, marknadsanalyser osv. Termen omfattar även lagerhållning, hamstring och patientanvändning.
Medel som förvärvas eller framställs olagligt för den subjektiva verkan de sägs ha. De sprids ofta i stadsmiljö, men är även tillgängliga i förorts- och landsortsområden. De kan vara mycket orena och ge upphov till oväntade förgiftningar.
Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.
Humörstimulerande läkemedel för behandling av affektiva störningar och liknande tillstånd. Ett flertal monoaminoxidashämmare har användning som antidepressiva för sin modulering av katekolaminnivåerna . Tricykliska föreningar tycks också ha antidepressiv effekt genom verkan på hjärnans katekolaminsystem. En tredje grupp är de läkemedel som har specifik verkan på serotonerga system.
En organisk klorförening som tidigare använts för insektsbekämpning. I USA har tillverkning och användning upphört.
Tillstånd där ångest utgör den dominerande störningsyttringen.
En oxidationsprodukt av heptaklor som bildas hos många växter och djur, inklusive människor, efter exponering för heptaklor.
Ett akut förvirringstillstånd till följd av abstinens eller minskad alkoholkonsumtion. Hallucinationer, takykardi, förhöjt blodtryck, rastlöshet och sömnlöshet är karaktäristiska symtom. Obehandlat kan tillståndet bli livshotande.
Läkemedel som binds till och aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Gradvis förminskad känslighet hos djur eller människor för ett läkemedel, till följd av fortlöpande tillförsel av medlet. Tolerans skall skiljas från läkemedelsresistens, som innebär att en organism, sjukdom eller vävnad inte svarar på den förväntade effekten av ett läkemedel. Begreppet måste också skiljas fråm "maxdos" och NOAEL.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Föreningar med bensofenon (syn. difenylmetanon; difenylketon).
Ett karbamat med lugnande och vissa muskelavslappnande egenskaper, men vid terapeutiska doser är det snarare den ångestdämpande än den direkta verkan som bidrar till muskelavslappningen. Meprobamat har visat kramplösande verkan mot petit mal-anfall, men ej mot grand mal-anfall (som till och med kan förvärras). Medlet används mot ångesttillstånd och för korttidsbehandling av sömnlöshet, men har i stort sett ersatts av bensodiazepiner.
Alternativ till narkos hos patienter, för vilka narkos förvägras eller anses otillrådlig. Behandlingen innebär medicinering med ångestdämpande preparat i kombination med smärtstillande medel eller lokalbedövningsmedel. På så vis befrias patienten från ångestkänslor och smärta, samtidigt som han eller hon kan kommunicera med läkaren eller tandläkaren.
Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.
En störning, kännetecknad av förvirring, ouppmärksamhet, desorientering, inbillning, hallucinationer, upphetsning och ibland överaktivitet i det autonoma nervsystemet. Tillståndet kan vara en följd av förgiftning, metaboliska tillstånd eller hjärnskada.
Medel som används för sin farmakologiska verkan på GABAerga system. Till dessa medel hör agonister, antagonister, nedbrytnings- eller upptagningshämmare, uttömningssubstanser, prekursorsubstanser och receptormodulatorer.
Substanser med den treringade fentiazinstrukturen som bas, vilka bl a har verkan på det centrala nervsystemet.
3-(5,10,11,11a-tetrahydro-9,11-dihydroxi-8-metyl-5-oxo-1H-pyrrolo(2,1-c)(1,4)bensodiazepin-2-yl)-2-propenamid. Ett bredspektrumantibiotikum med antitumörverkan, isolerat från Streptomyces refuineus va r. thermotolerans. Preparatet har låg toxicitet, viss verkan mot Trichomonas och Entamoeba och hämmar RNA- och DNA-syntes. Det binder irreversibelt med DNA.
Formella program för standardiserad uppföljning av läkemedelsförskrivning. Uppföljningsanalysen kan beakta klinisk lämplighet, kostnadseffektivitet och, i vissa fall, utfall. Rapporten är vanligtvis retrospektiv, men vissa analysmoment kan göras innan läkemedel delas ut (som t ex i vissa datasystem, som ger rekommendationer när recept skrivs in).
Preparat som innehåller en förenad treringsdel och som används för behandling av depression. Dessa medel blockerar upptaget av norepinefrin och serotonin i axonslut och kan blockera vissa subtyper av serotonin-, adrenerga och histaminreceptorer. Deras verkningsmekanism är dock inte helt klarlagd, då de terapeutiska effekterna vanligen visar sig först efter någon vecka och kan återspegla kompensato riska förändringar i centrala nervsystemet.
Ett ångestdämpande medel och serotoninreceptoragonist av azaspirodekanediontyp. Preparatet är strukturellt obesläktat med bensodiazepinerna, men det har en effekt liknande den hos diazepam.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Kromatografimetoder som bygger på vätska som rörlig fas.
Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra med hög affinitet och sätter igång processer som påverkar cellers beteende. GABA-A-receptorer styr kloridkanaler, bildade av själva receptorkomplexet. De blockeras av bikukullin och har ofta modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat. GABA-B-receptorer verkar via G-proteiner på ett flertal effektorsystem, är okänsliga för bikukullin och har hög affinitet för L-baklofen.
Vård under en längre tid, vanligtvis pga ett kroniskt tillstånd eller funktionsnedsättning, som kräver återkommande eller kontinuerlig vård.
En neuropsykisk störning kännetecknad av ett eller flera av följande drag: orörlighet, mutism, negativism (vägringsattityd), tillgjordhet, stereotypi, gestikulerande, grimaserande, upphetsning, ekolal i (efterhärmning av ord), ekopraxi (upprepande av rörelser), muskelstelhet och stupor, ibland med avbrott för våldsamma utbrott, panik eller hallucinationer. Tillståndet kan bero på psykisk sjukdom el ler organisk sjukdom (malignt neuroleptiskt syndrom, encefalit m fl).
Praxis i diagnos och behandling, i synnerhet i förhållande till kostnaden för efterfrågade och erbjudna tjänster.
En blandat grupp läkemedel som används för att åstadkomma muskelavslappning, med undantag för neuromuskulära blockerare. Deras främsta kliniska och terapeutiska bruk är för behandling av muskelkramp och stelhet förknippad med bristningar, stukningar och ryggskador, samt i mindre utsträckning nackskador. De har även använts för behandling av ett antal olika kliniska tillstånd, med endast skelettmuskelhyperaktivitet som gemensamt kännetecken, som t ex muskelkramper vid multipel skleros.
Ett lugnande och kramplösande preparat som ofta används vid behandling av alkoholabstinensbesvär. Klormetiazol har dessutom föreslagits som nervskyddsmedel. Den terapeutiska verkningsmekanismen är int e till fullo känd, men preparatet förstärker GABA-receptorreaktionen och påverkar möjligen också glycinreceptorerna.
Ständig känsla av oro, ängslan och överhängande faror.
Ett fenotiazin vars farmakologiska verkan liknar den hos klorpromazin och prometazin. Det har antihistaminernas histaminantagonistegenskaper förenade med cns-effekterna hos klorpromazin.
En polypeptid med 86 aminosyror, som finns i kroppsvävnaderna och som flyttar diazepam från bensodiazepinets bindningsställe på gamma-aminosmörsyrareceptorn (receptorer, gaba). Den binder även medellånga till långa kedjor av acyl-CoA-estrar och tjänar som acyl-CoA-transportör. Peptiden reglerar fettomsättningen.
En alfa-adrenerg antagonist.
En grupp läkemedel med såväl fysiologiska som psykologiska effekter via en rad olika verkningsmekanismer. De kan delas in i specifika medel, som påverkar någon identifierbar molekylär mekanism, unik f ör målceller med receptorer för just det medlet, och ospecifika medel, med verkan på olika målceller och olika molekylära mekanismer. De senare klassificeras ytterligare beroende på om de har depressi v eller stimulerande effekt på beteendet. De specifika klassas bl a beroende på verkningsställe.
Ett tillstånd av djup medvetslöshet med nedsatt hjärnaktivitet, ur vilken personen inte kan väckas. Koma inträffar vanligen när båda hjärnhalvorna eller hjärnstammens retikulära system drabbas av skada eller funktionsstörningar. Orsaker till koma kan vara syrebrist i hjärnan, skallskada, slaganfall, metabolisk sjukdom, infektioner i centrala nervsystemet, förgiftning, hypotermi, förhöjt intrakraniellt tryck eller andra förhållanden.
En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.
En färglös, klar och flyktig vätska (alkohol) med allmän kemisk formel C2H5OH. Den tas snabbt upp i tarmkanalen och sprids i hela kroppen. Etanol har bakteriedödande verkan och används som lokalt desinfektionsmedel. Den har utbredd användning som lösningsmedel och konserveringsmedel i t ex farmaceutiska preparat, och den utgör den viktigaste beståndsdelen i alkoholdrycker.
Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.
Analoger till eller derivat av amfetamin. Många är sympatomimetiska och centralstimulerande, och används vid trötthet, narkolepsi, parkinsonism, lågt blodtryck och aptitlöshet. Pga snabbt tilltagande tolerans föreligger fara för missbruk och beroende.