Bensodiazepiner
Anti-Anxiety Agents
Diazepam
Ett bensodiazepin med kramplösande, ångestdämpande, sövande, muskelavslappnande och amnestiska egenskaper, och med lång verkningstid. Verkan beror på en ökning av gamma-aminosmörsyraaktiviteten. Medlet används för behandling av svåra ångesttillstånd, som sömnmedel vid korttidsbehandling av sömnlöshet, som lugnande medicin och för premedicinering, mot kramper och för behandling av alkoholabstinens.
Klordiazepoxid
Alprazolam
Flunitrazepam
Ett bensodiazepin med farmakologisk verkan liknande den hos diazepam. Preparatet är inte tillåtet för medicinskt bruk i USA.
Lorazepam
Sömn- och rogivande läkemedel
Flumazenil
GABA-A-receptorer
Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och styr en egen membrankloridkanal. GABA-A-receptorer är de vanligaste nervsignalblockerande receptorerna i hjärnan. Flera isoformer har klonats, tillhörande en superfamilj som omfattar nikotinreceptorer, glycinreceptorer och 5HT-3-receptorer. De flesta GABA-A-receptorer har separata modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat.
Klonazepam
Ett antikonvulsivt medel mot flera typer av krampanfall, som t ex myotoniska och atoniska kramper, ljuskänslighetsepilepsi och absensepilepsi. Det föreligger dock risk för toleransutveckling. Det har sällan verkan vid utbredda tonisk-kloniska krampanfall eller partiella kramper. Verkningsmekanismen tycks omfatta förstärkning av GABA-receptorreaktionerna.
Midazolam
Ett korttidsverkande, lugnande medel med ångest- och minnesdämpande egenskaper. Det används inom tandläkeri, hjärtkirurgi, endoskopiska rutiner, för medicinering före narkos och som tillägg vid lokalbedövning. Den kortvariga verkan och den kardiorespiratoriska stabiliteten gör medlet användbart för riskpatienter, äldre och hjärtsjuka. Det är vattenlösligt vid pH under 4 och fettlösligt vid fysiologiskt pH.
EMIT
Drogtestning
Karboliner
Barbiturater
En grupp derivat av barbitursyra eller tiobarbitursyra. Många av dessa har medicinsk betydelse som lugnande medel eller hypnotika, som narkosmedel eller som kramplösande medel.
Bromazepam
Immunokemisk fluorescenspolarisation
Dikaliumklorazepat
Missbruksrelaterade sjukdomar
Lugnande medel
Traditionell benämning på en grupp läkemedel som anses ha en dämpande eller lugnande effekt på sinnesstämning, tankar eller beteende. Hit hör ångestdämpande medel (lindrig verkan), medel mot mani och antipsykosmedel (stark verkan). De olika medlen har olika verkningsmekanismer och används för olika behandlingsändamål.
Masskromatografi-Masspektrometri
Insomningsproblem och tidigt uppvaknade
Läkemedelsanvändning
Knark
Medel som förvärvas eller framställs olagligt för den subjektiva verkan de sägs ha. De sprids ofta i stadsmiljö, men är även tillgängliga i förorts- och landsortsområden. De kan vara mycket orena och ge upphov till oväntade förgiftningar.
Antidepressiva medel
Humörstimulerande läkemedel för behandling av affektiva störningar och liknande tillstånd. Ett flertal monoaminoxidashämmare har användning som antidepressiva för sin modulering av katekolaminnivåerna . Tricykliska föreningar tycks också ha antidepressiv effekt genom verkan på hjärnans katekolaminsystem. En tredje grupp är de läkemedel som har specifik verkan på serotonerga system.
Endrin
Heptaklorepoxid
Delirium tremens
Ett akut förvirringstillstånd till följd av abstinens eller minskad alkoholkonsumtion. Hallucinationer, takykardi, förhöjt blodtryck, rastlöshet och sömnlöshet är karaktäristiska symtom. Obehandlat kan tillståndet bli livshotande.
Dos-responskurva, läkemedel
Läkemedelstolerans
Gradvis förminskad känslighet hos djur eller människor för ett läkemedel, till följd av fortlöpande tillförsel av medlet. Tolerans skall skiljas från läkemedelsresistens, som innebär att en organism, sjukdom eller vävnad inte svarar på den förväntade effekten av ett läkemedel. Begreppet måste också skiljas fråm "maxdos" och NOAEL.
Läkemedelsinteraktioner
Smärtstillande medel, opioider
Meprobamat
Ett karbamat med lugnande och vissa muskelavslappnande egenskaper, men vid terapeutiska doser är det snarare den ångestdämpande än den direkta verkan som bidrar till muskelavslappningen. Meprobamat har visat kramplösande verkan mot petit mal-anfall, men ej mot grand mal-anfall (som till och med kan förvärras). Medlet används mot ångesttillstånd och för korttidsbehandling av sömnlöshet, men har i stort sett ersatts av bensodiazepiner.
Sedering
Alternativ till narkos hos patienter, för vilka narkos förvägras eller anses otillrådlig. Behandlingen innebär medicinering med ångestdämpande preparat i kombination med smärtstillande medel eller lokalbedövningsmedel. På så vis befrias patienten från ångestkänslor och smärta, samtidigt som han eller hon kan kommunicera med läkaren eller tandläkaren.
Antipsykosmedel
Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.
Delirium
GABA-medel
Fentiaziner
Antramycin
3-(5,10,11,11a-tetrahydro-9,11-dihydroxi-8-metyl-5-oxo-1H-pyrrolo(2,1-c)(1,4)bensodiazepin-2-yl)-2-propenamid. Ett bredspektrumantibiotikum med antitumörverkan, isolerat från Streptomyces refuineus va r. thermotolerans. Preparatet har låg toxicitet, viss verkan mot Trichomonas och Entamoeba och hämmar RNA- och DNA-syntes. Det binder irreversibelt med DNA.
Analys av läkemedelsförskrivning och -användning
Formella program för standardiserad uppföljning av läkemedelsförskrivning. Uppföljningsanalysen kan beakta klinisk lämplighet, kostnadseffektivitet och, i vissa fall, utfall. Rapporten är vanligtvis retrospektiv, men vissa analysmoment kan göras innan läkemedel delas ut (som t ex i vissa datasystem, som ger rekommendationer när recept skrivs in).
Antidepressiva medel, tricykliska
Preparat som innehåller en förenad treringsdel och som används för behandling av depression. Dessa medel blockerar upptaget av norepinefrin och serotonin i axonslut och kan blockera vissa subtyper av serotonin-, adrenerga och histaminreceptorer. Deras verkningsmekanism är dock inte helt klarlagd, då de terapeutiska effekterna vanligen visar sig först efter någon vecka och kan återspegla kompensato riska förändringar i centrala nervsystemet.
Buspiron
Ett ångestdämpande medel och serotoninreceptoragonist av azaspirodekanediontyp. Preparatet är strukturellt obesläktat med bensodiazepinerna, men det har en effekt liknande den hos diazepam.
Högtrycksvätskekromatografi
GABA-receptorer
Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra med hög affinitet och sätter igång processer som påverkar cellers beteende. GABA-A-receptorer styr kloridkanaler, bildade av själva receptorkomplexet. De blockeras av bikukullin och har ofta modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat. GABA-B-receptorer verkar via G-proteiner på ett flertal effektorsystem, är okänsliga för bikukullin och har hög affinitet för L-baklofen.
Långtidsvård
Katatoni
En neuropsykisk störning kännetecknad av ett eller flera av följande drag: orörlighet, mutism, negativism (vägringsattityd), tillgjordhet, stereotypi, gestikulerande, grimaserande, upphetsning, ekolal i (efterhärmning av ord), ekopraxi (upprepande av rörelser), muskelstelhet och stupor, ibland med avbrott för våldsamma utbrott, panik eller hallucinationer. Tillståndet kan bero på psykisk sjukdom el ler organisk sjukdom (malignt neuroleptiskt syndrom, encefalit m fl).
Klinisk läkarpraxis
Muskelavslappningsmedel, centrala
En blandat grupp läkemedel som används för att åstadkomma muskelavslappning, med undantag för neuromuskulära blockerare. Deras främsta kliniska och terapeutiska bruk är för behandling av muskelkramp och stelhet förknippad med bristningar, stukningar och ryggskador, samt i mindre utsträckning nackskador. De har även använts för behandling av ett antal olika kliniska tillstånd, med endast skelettmuskelhyperaktivitet som gemensamt kännetecken, som t ex muskelkramper vid multipel skleros.
Klormetiazol
Ett lugnande och kramplösande preparat som ofta används vid behandling av alkoholabstinensbesvär. Klormetiazol har dessutom föreslagits som nervskyddsmedel. Den terapeutiska verkningsmekanismen är int e till fullo känd, men preparatet förstärker GABA-receptorreaktionen och påverkar möjligen också glycinreceptorerna.
Metotrimeprazin
Diazepambindande hämmare
En polypeptid med 86 aminosyror, som finns i kroppsvävnaderna och som flyttar diazepam från bensodiazepinets bindningsställe på gamma-aminosmörsyrareceptorn (receptorer, gaba). Den binder även medellånga till långa kedjor av acyl-CoA-estrar och tjänar som acyl-CoA-transportör. Peptiden reglerar fettomsättningen.
CNS-aktiva medel
En grupp läkemedel med såväl fysiologiska som psykologiska effekter via en rad olika verkningsmekanismer. De kan delas in i specifika medel, som påverkar någon identifierbar molekylär mekanism, unik f ör målceller med receptorer för just det medlet, och ospecifika medel, med verkan på olika målceller och olika molekylära mekanismer. De senare klassificeras ytterligare beroende på om de har depressi v eller stimulerande effekt på beteendet. De specifika klassas bl a beroende på verkningsställe.
Koma
Ett tillstånd av djup medvetslöshet med nedsatt hjärnaktivitet, ur vilken personen inte kan väckas. Koma inträffar vanligen när båda hjärnhalvorna eller hjärnstammens retikulära system drabbas av skada eller funktionsstörningar. Orsaker till koma kan vara syrebrist i hjärnan, skallskada, slaganfall, metabolisk sjukdom, infektioner i centrala nervsystemet, förgiftning, hypotermi, förhöjt intrakraniellt tryck eller andra förhållanden.
Bicucullin
Etanol
En färglös, klar och flyktig vätska (alkohol) med allmän kemisk formel C2H5OH. Den tas snabbt upp i tarmkanalen och sprids i hela kroppen. Etanol har bakteriedödande verkan och används som lokalt desinfektionsmedel. Den har utbredd användning som lösningsmedel och konserveringsmedel i t ex farmaceutiska preparat, och den utgör den viktigaste beståndsdelen i alkoholdrycker.