Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.
Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.
Medel som hämmar benvävnadsresorption och/eller gynnar benmineralisering och benbildning. De används för läkning av frakturer och för att behandla metaboliska benvävssjukdomar.
Organiska föreningar med P-C-P-bindningar, där P står för fosfonater eller fosfonsyror. Dessa föreningar påverkar kalciumomsättningen. De hindrar ektopisk förkalkning och fördröjer benresorption och omsättning av benvävnad. Technetium-bifosfonatkomplex utnyttjas med framgång för benvävnadsskanning.
Icke-invasiv metod for mätning av benmineralinnehåll. Metoden används huvudsakligen för diagnos av benskörhet, men också för mätning av benmineralisering hos spädbarn.
Benbrott till följd av någon skelettsjukdom eller annan, okänd orsak, och icke trauma.
Ett icke-hormonellt läkemedel för behandling av postmenopausbenskörhet hos kvinnor. Medlet främjar benbyggnad och återställer delvis förlorad benvävnad.
Ett difosfonat som påverkar kalciumomsättningen. Det hämmar ektopisk förkalkning och bromsar benresorption och benomsättning.
Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.
Förlust av benvävnad till följd av osteoklastisk aktivitet.
Den övre, korta, inåtvända delen av lårbenet. Syn. collum femoris.
Frakturer i lårbenshuvudet, lårbenshalsen, benutskotten (trokanterna) eller i de intertrokantära eller subtrokantära områdena. Hit hör inte frakturer i höftledsskålen eller lårbensfrakturer nedanför benutskotten.
Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.
Det största av vristbenen (tarsalbenen). Det sitter i den lägre och bakre häldelen av foten.
Kalciumföreningar som används som kosttillskott. Kalcium i födan är nödvändigt för benutvecklingen under uppväxttiden och för bibehållande av skelettets egenskaper senare i livet för att förebygga ben skörhet (osteoporos).
En grupp kortikosteroider som påverkar kolhydratomsättningen (glukoneogenes, glykogendeponering i levern, höjning av blodsockerhalten), hämmar kortikotropinutsöndring och har uttalad antiinflammatorisk verkan. De spelar även en roll i fett- och proteinomsättningen, i reglering av artärblodtrycket och förändringar i bindvävsreaktioner på skada, i minskning av antalet cirkulerande lymfocyter, och för funktionerna i det centrala nervsystemet.
Ett peptidhormon som sänker kalciumhalten i blodet. Hos människor utsöndras det av sköldkörtelceller och verkar dämpande på bildandet av osteoklaster och på deras adsorptionsförmåga. Hormonets plasmak alciumreglerande verkan är mycket mer uttalad hos barn och i vissa sjukdomstillstånd än hos normala vuxna.
Den utskjutande delen på varje sida av bålens nedersta del som utgörs av bäckenets yttersida och den övre lårbensleden.
Användning av ämnen med östrogenliknande effekt hos kvinnor i postmenopausal ålder eller med östrogenbrist för att mildra effekterna av hormonbrist, så som kärlregleringssymtom, dyspareuni och fortskridande benskörhet. Hit kan även räknas kombinationsbehandling med progestogena preparat.
Metod för att mäta t ex en vätskas densitet (täthet).
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.
Fall på grund av halka eller snubblande som leder till skada.
Den vanligaste formen av trådigt kollagen. Det är den huvudsakliga beståndsdelen av ben- och hudvävnad och utgörs av en heterotrimer av två alfa1(I)-kedjor och en alfa2(I)-kedja.
Den del av handen som är mellan handleden och fingrarna.
Skador på den del av armen som är mellan armbågen och handleden.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
En klass könshormoner som har samband med utvecklingen och upprätthållandet av de sekundära, kvinnliga könsdragen samt regleringen av de återkommande variationerna i fortplantningscykeln. De är också nödvändiga fär graviditetsförloppet och har anabolisk effekt på proteinomsättning och vätskeretention.
Den sista menstruationsperioden. Ett permanent upphörande av menstruationer sägs föreligga efter 6-12 månaders amenorré (uteblivna menstruationer) hos kvinnor över 45 år. I USA inträder menopausen i allmänhet hos kvinnor mellan 48 och 55 år gamla.
Alla stadier av skelettutveckling från foster till vuxen ålder, inklusive osteogenes, som endast avser bildandet och utvecklingen av ben från de odifferentierade cellerna i embryots groddcellskikt. Hi t hör dock inte osseointegrering.
Brott på den korta, sammandragna delen av lårbenet mellan lårbenets huvud och trokanter (benutsprång). Hit räknas inte intertrokantära brott, som hör till höftfrakturer.
Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.
Splittring av benvävnad av krafter som verkar parallellt med benets längdriktning. Begreppet är särskilt tillämpligt i samband med ryggradsfrakturer.
Kampanjer organiserade i tidsinternvall för undersökning av stora folkgrupper i syfte att upptäcka sjukdom.
Vuxna människor av hankön som kulturella, psykologiska, sociologiska, politiska och ekonomiska enheter.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
En process som innebär att organisk vävnad hårdnar genom att kalciumsalter avsätts i den.
Behandling med hormoner för att kompensera för hormonbrist.
Akut eller kronisk smärta i någon del av ryggen.
Sjukliga förändringar i de endokrina körtlarna och sjukdomar till följd av onormala hormonnivåer.
Framställning av en röntgenbild av ett mycket litet eller tunt föremål på finkornig fotografisk film under förhållanden som tillåter efterföljande undersökning i mikroskop eller linjär förstoring av röntgenbilden upp till flera hundra gånger, med en upplösning som närmar sig fotoemulsionens upplösningsförmåga (dvs ca 1000 linjer per mm).
Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Minskning eller förlust av mineralbeståndet i skelettets ben. Tillfällig förlust av benmineral är särskilt förknippad med rymdvistelse, viktlöshet och långvarig orörlighet. Osteoporos är ett permanent tillstånd med minskning av den totala benmassan och ökad risk för frakturer. Fysiologisk förkalkning är en process som innebär remineralisering av skelettet.
Brott på lårbenet.
Kostprodukter i kapsel-, tablett- eller flytande form som ger essentiella näringsämnen, som t ex något vitamin, mineral, protein, någon ört eller liknande näringspreparat.
En onormalt ökad konvex form på bröstryggraden, sett från sidan.
Tillstånd kännetecknat av onormalt låg aktivitet hos könskörtlarna, med försämrad kroppsväxt och sexuell utveckling som följd.
Begrepp som täcker de fysiska och psykiska tillstånden hos medlemmar av minoritetsgrupper.
Ett fettlösligt vitamin (D3), derivat av 7-dehydroxikolesterol, som bildas genom att ultraviolett strålning bryter C9-C10-bindningen. Det skiljer sig från ergokalciferol genom sin enkla bindning mellan C22 och C23 och avsaknad av en metylgrupp vid C24.
Hydroxianaloger till vitamin D3 (kolekalciferol), inkl. bl a kalcifediol, kalcitriol och 24,25-dihydroxivitamin D3.
Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.