Ett släkte grampositiva, mikroaerofila, stavformade bakterier med stor spridning i naturen. Olika arter ingår i normalfloran i mun, tarmar och vagina hos många däggdjur, inkl. människor. De är sällan sjukdomsframkallande.
Ett släkte bakterier som kan förekomma i faeces hos människor och djur, på växter och i ensilage. Bakterierna är parasiter hos växelvarma och varmblodiga djurarter, inklusive människan.
En familj grampositiva bakterier som normalt förekommer i munhålan och tarmkanalen hos människor och andra djurarter, i livsmedel och mejeriprodukter och i jäsande växtsafter. Några få arter är mycket patogena.
En grampositiv, icke-sporbildande grupp bakterier med gemensamma morfologiska och fysiologiska kännetecken.
Ett förhållande där mikroorganismer inte kan samexistera, utan organismer av en typ bekämpar, dödar eller hämmar tillväxten hos, en annan. Motsatsen är symbios.
Ett släkte grampositiva, rundade bakterier som huvudsakligen isoleras ur mjölk och mjölkprodukter. Bakterierna påträffas även i växter och osteriliserade, djupfrysta eller torkade livsmedel. De ansågs tidigare tillhöra släktet Streptococcus (grupp N), men har nu förts till ett separat släkte.
Bakteriociner som produceras av stammar av Escherichia coli och därmed besläktade arter. De utgörs av proteiner eller protein-lipopolysackaridkomplex, vilka har dödlig effekt på andra stammar av samma art.
Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.
En art grampositiva, stavformade bakterier i tarmkanalen hos människor och djur, samt i munhåla och vagina hos människor. Denna bakterie används för framställning av acidofilusmjölk, en fermenterad mjölkprodukt.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En icke-patogen art av Lactococcus som finns i mejeriprodukter och gör att mjölk surnar och bildar mjölksyra.
Ett släkte grampositiva, fakultativt anaeroba bakterier som är beroende av jäsningsbara kolhydrater för sin tillväxt. Organismerna är inte patogena för växter eller djur, människor inräknade.
En art grampositiva kulbakterier som ingår i tarmkanalens normalflora. Till skillnad från Enterococcus faecalis kan denna art framkalla en alfa-hemolytisk reaction på blodagar och saknar förmåga att utnyttja pyrodruvsyra som energikälla.
En art grampositiva, stavformade bakterier med stor utbredning i naturen. Bakterierna har påträffats i avloppsystem, jord, ensilage och faeces hos friska människor och djur. Infektion med denna bakterie leder till hjärninflammation, hjärnhinneinflammation, endokardit och aborter.
En art av grampositiva, kockoida bakterier som ofta ses vid klinisk provtagning och i tarmkanalen hos människor. De flesta stammar är icke-hemolytiska.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Typarten för bakteriesläktet Hafnia. Den skiljer sig från biologiskt likartade bakterier genom bristande förmåga att producera syra på sukroshaltiga medier.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Den vanligaste orsaken till kallbrand. Många distinkta typer kan särskiljas utifrån distributionen av tolv olika toxiner.
Ett släkte gramnegativa kulbakterier (kockoida bakterier), bestående av organismer som ingår i tarmkanalens normalflora, och som kan ge upphov till varierande grader av hemolys. Dessa räknades tidigare till Streptococcus, men har nu fått status som eget släkte.
Den genetiska massan hos bakterier.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
En grupp metylazirinopyrroloindoledioner från vissa streptokockstammar. De är mycket giftiga antibiotika som används mot vissa solida tumörer. Porfiromycin och mitomycin är de mest användbara medlen i gruppen.
Virus som infekterar bakterieceller.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Ett släkte av Bacillaceae som utgörs av sporbildande, stavformade celler. De flesta arter är jordlevande saprofyter. Endast ett fåtal arter är patogena.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
En brännbar, giftg gas med tydlig lukt av ruttet ägg. Den används inom kemisk industri och metallurgi, och som analytiskt reagensmedel.
Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).
Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.
Kroppens försvarssytem mot främmamde organismer eller ämnen eller avvikande, egna celler. Det kan indelas i två "försvarsgrenar", det humorala immunförsvaret och det cellförmedlade immunförsvaret, och det utgörs av en komplex samverkan mellan cellulära, molekylära och genetiska komponenter.
Kroniska, icke-specifika inflammationer i mag-tarmkanalen. Orsaken kan vara genetisk eller miljöbetingad. Hit hör Crohns sjukdom (morbus Crohn) och ulcerös kolit.
Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.
Sjukdomstillstånd med kronisk eller återkommande tarmsymtom utan klarlagd orsak. Typiska tecken är kronisk eller återkommande buksmärta, gasspänningar, slem i avföringen och oregelbunden avföring.
Ett tillstånd som kännetecknas av balans eller funktionsharmoni. I fysiologisk mening avses muskelskelettsystemets reaktioner vid gång, i stående och sittande ställning, eller vid andra kroppsrörelser. Stabilitet och jämvikt är förknippade med kontrollen av kroppens tyngdpunkt.