'Båggångar' är en medicinsk term som refererar till de smala, tunnvävnadsfyllda kanaler som löper genom benen och för in nerver och blodkärl till benens olika delar, underlättande således deras rörlighet och känsel.

Den otolitiska membranen är en struktur i inneröret hos däggdjur och andra vertebrater, som är involverad i känsligheten för rörelser och accelerationer. Membranet består av ett geléartat material med inkorporerade otoliter (små kristaller av calciumkarbonat) och är en del av otoliterna, som är statocysterna i innerörat. När huvudet rör sig orsakar det en förskjutning av otoliterna inom membranet, vilket stimulerar hårsensorna och ger information till hjärnan om positionen och rörelserna hos djuret.

Den vestibulära nerven (CN VIII) är ett paritärt kranialnerv som har två huvudsakliga funktioner: att transducera linjär acceleration och rotational acceleration från halsen och öronen till hjärnan för att underhålla balans och orientering i rörelse, och att medverka till hörseln genom att överföra ljudinformation från innernan till hjärnan. Den vestibulära nerven består av två delar: den laterala och den mediala delen, även känd som den laterala och mediala ampullärna grenarna respektive. Dessa grenar innehåller hårsensceller och stödceller som reagerar på rörelser i rummet och förmedlar informationen till balanscentra i hjärnan, särskilt i hjärnbalken och flera kärnor i hjärnstammen.

En vestibulo-okulär reflex (VOR) är en automatisk reflex som hjälper till att stabilisera synen under huvudrörelser genom att koordinera ögonrörelserna med rörelserna hos innerörat. VOR hjälper oss att fokusera på ett objekt och behålla det i sikt, även när vi rör på huvudet snabbt eller skakar det. Den vestibulo-okulära reflexen utlöses av signaler från otoliterorganen och kanalkrinierna i innerörat som registrerar rörelser och accelerationer.

Den vestibulära apparaten är ett delsystem av innerörat som står för att uppfatta rörelser och stillahållning av kroppen i rummet. Den består av tre halvcirkelformade kanaler och två otoliterorgan, sacculus och utriculus, som innehåller hårda celler med små hårstrån som reagerar på rörelser och lutningar. När kroppen rör sig eller ändrar läge registreras detta av vestibulära apparaten, vilket skickar signaler till hjärnan för att koordinera muskelaktiviteten och upprätthålla balansen.

Inneröra, eller inre öron, refererar till den innersta delen av örat som innehåller cochlea (hörselorganet), vestibularapparaten (som hjälper till att upprätthålla balansen) och det auditiva nervsystemet.

Förbindelsegång mellan ytterörat och innerörat. Den yttre hörselgången utgörs av en rörformad kanal mellan ytterörat och trumhinnan, den inre är en benkanal mellan tinningbenspyramidens spets och innerörat.

Yrsel definieras inom medicinen som ett plötsligt och oförutsägt svimningsliknande tillstånd, där individen känner sig yr eller desorienterad, ofta tillsammans med symtom som svaghet, yriga känslor, dimsyn, svettningar och accelererat hjärtslag. Orsaken kan variera, men inkluderar bl.a. lågt blodtryck, sjukdom i innerörat eller neurologiska störningar.

I medicinen refererar "rotation" vanligtvis till den process där en läkarstudent, praktikant eller annan medicinsk student flyttas från en klinisk placering eller avdelning till en annan under sin utbildning. Detta görs för att ge dem ett bredare perspektiv och mer omfattande kunskaper inom sitt fält. Rotationer kan vara obligatoriska eller valfria och kan sträcka sig över flera veckor eller månader beroende på lärosätet och specialiseringen.

"Semicircular ducts" refer to the three narrow tubular structures in the inner ear that are part of the vestibular system and responsible for sensing rotational movements of the head. Each semicircular duct is filled with a fluid called endolymph and has an enlarged portion at one end called the ampulla, which contains hair cells surrounded by a gelatinous material called the cupula.

Vätskor i labyrintens benvävnadsdel (perilymfa) och membrandel (endolymfa) i innerörat.

Avsiktliga eller ofrivilliga huvudrörelser som kan ske i förhållande till eller oberoende av kroppen. Termen gäller för både människor ocg djur.

Hörselförlust till följd av störningar i den mekaniska överföringen eller förstärkningen av ljud in till öronsnäckan. Störningen är i ytter- eller mellanörat, dvs hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen.

Sjukdomar i innerörat.

Vestibulära sjukdomar är en grupp medicinska tillstånd som påverkar vestibularsystemet, vilket är ansvarigt för att uppfatta rörelse och kroppens läge i rummet och hjälper till att underhålla balansen och stabiliteten. Dessa sjukdomar kan orsaka symtom som illamående, yrigs- eller svajningskänslor, desorientering och ofta också nedsatt hörsel. Exempel på vestibulära sjukdomar är bland annat labyrintitis, Menières sjukdom och benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV).

I en enskild medicinsk definition kan "benledning" (eng. shunting) syfta på en kirurgisk procedure där en abnormalt stört cirkulationsflöde i kroppen korrigeras genom att skapa en ny väg för blodet eller cerebrospinalvätskan att flyta fritt. Detta kan användas för att lindra ödem, minska intrakraniell tryck eller behandla vissa former av hydrocefalus.

Framkallande av rotatorisk nystagmus genom stimulering av den yttre hörselgången med vatten eller luft som är över eller under kroppstemperatur. Med varm stimulering uppstår nystagmus mot det stimuler ade örat, medan kyla ger nystagmus bort från den stimulerade sidan. Utebliven nystagmus tyder på störning i labyrintfunktionen.

I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.

Alla typer av ospecificerade öronsjukdomar.

Vestibular Evoked Myogenic Potentials (VEMPs) är en elektrofysiologisk teknik som används för att bedöma funktionen hos vestibulära organen, som är en del av innerörat och ansvarar för balans och kroppskänsla. VEMPs mäter den muskulära responsen i hals- och ögonmusklerna efter att en stark ljudpuls har presenterats till patienten via hörlurar. Denna respons visas som små elektriska signaler, eller potentialer, som kan ses i en elektrodiplacerad på muskulaturen. VEMPs används kliniskt för att diagnostisera och bedöma skada till vestibulära systemet orsakat av sjukdom, skada eller åldrande.

"Vestibulära funktionstester" refererar till en uppsättning kliniska tester som används för att utvärdera och mäta funktionen hos vestibularsystemet, som styr balansen och ögats rörelser i samband med huvudrörelser. Dessa tester kan inkludera bland annat rotationstester, videonystagmografi (VNG) och calorisk reaktionstester, och används för att diagnostisera och hantera sjukdomar eller skador som påverkar vestibularsystemet.

Lymfvätskan i innerörats hinnlabyrint. Syn. endolymfa.

Fysiologisk nystagmus är en normal, oftast horisontell, rytmisk ögonrörelse som uppstår när huvudet roterar snabbt och sedan stanns abrupt, eller under acceleration eller dekyelering. Det beror på att innerörat, som hjälper till att kontrollera balansen, försöker korrigera ögonens position i relation till den hastiga rörelsen. Nystagmusen avtar vanligtvis snart när huvudrörelsen upphör.

Mekaniska receptorer i innerörats maculae och bågkanaler som förmedlar balanskänsla, rörelse och information om huvudläge. Vestibularhårcellerna är förbundna med tillhörande strukturer på ett sätt som får huvudrörelser att ändra stereociliernas läge. Detta utlöser en potentialförändring i cellmembranen som signalerar om rörelse genom den vestibulära grenen av vestibulokoklearnerven till hjärnstammen.

"Vestibular nuclei are a group of interconnected brainstem nuclei located in the medulla and pons that receive input from the vestibular system's semicircular canals and otolith organs, processing this information to help regulate eye movements, balance, and spatial orientation."

Patologisk nystagmus är en oönskad, rytmisk och involverar ofrivilliga, snabba ögonrörelser, ofta ackompanjerade av långsamma korrektionsrörelser, vilka kan vara horisontella, vertikala eller rotativa. Denna abnormala ögonrörelse kan indikera på olika neurologiska eller sensoriska sjukdomar eller skador.

Batrachoidiformes är en ordning av benfiskar som innehåller familjerna Batrachoididae (paddfiskar) och Halophrynidae. Dessa fiskar har ofta en robust kroppsform med en stor mun och kraftiga, tänderbeväpnade käkar. De flesta arter lever i bräckt vatten eller sötvatten i tropiska och subtropiska regioner över hela världen. Batrachoidiformes är kända för sin förmåga att producera ljud, ofta genom att slå ihop simblåsan med en muskel i strupen, vilket används för kommunikation och parning. Flera arter av paddfiskar är också kända för sina giftiga taggar eller hud. Medicinskt sett kan studiet av Batrachoidiformes ge insikt i evolutionära biologiska processer, neurobiologi, och miljörelaterad genetik som kan ha relevans för människors häl

I anatomi är sacculus och utriculus små, flaskliknande strukturer inom inneröret hos däggdjur som hör till vestibularsystemet, vilket hjälper till att uppfatta kroppens läge och rörelser i rummet, där sacculus primarily detecterar vertikala rörelser och stillastående position, medan utriculus primarily detekterar horisontella rörelser.

The spinal canal, also known as the vertebral canal, is a channel within the vertebral column that contains and protects the spinal cord. It is formed by the vertebral bodies and intervertebral discs anteriorly, and the laminae and spinous processes posteriorly. The spinal canal provides a stable and protective environment for the spinal cord, allowing for the transmission of nerve impulses between the brain and the rest of the body.

Ett släkte av Chinchillidae, en familj gnagare bestående av tre släkten: Lagidium, Lagostomus och Chinchilla. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning, såväl som för pälsens skull.

Frivilliga eller reflexmässiga ögonrörelser.

I en enkel medicinsk definition, är en "rotpreparation" ett läkemedel som används för att behandla tandrot, som orsakas av bakterieinfektion i tandens inre delar. Rotpreparationer appliceras vanligtvis under kontrollerade kliniska förhållanden av en odontolog (tandläkare) under en rotbehandling. Dessa preparat hjälper till att eliminera infektionen, desinficerar rotkanalen och förbereder den för efterföljande återbyggnad och fyllning. Rotpreparationer kan innehålla aktiva substanser som exempelvis antibiotika, antiseptiska lösningar eller desinfektionsmedel.

Sjukdomar i den 8:e hjärnnerven. Vestibularnervinflammation, hörselnervsinflammation och akustikusneurinom ingår. Beroende på vilken nerv som drabbas, kan de kliniska manifestationerna yttra sig som d övhet, yrsel eller tinnitus.

I medicinsk kontext används begreppet "acceleration" vanligtvis för att beskriva en hastighetsökning hos ett fysiskt objekt, ofta i samband med rörelse hos en patients kropp eller kroppsdelar. Exempelvis kan acceleration användas för att beskriva den hastighetsökning som sker under en muskelkontraktion eller vid vissa former av medicinska behandlingar, såsom mekanisk ventilation där lungornas volyym och luftflöde kan accelerera under in- och utandning. Det är dock viktigt att notera att användningen av begreppet kan variera beroende på kontexten.

Den anatomiska regionen som inkluderar ansiktet, hjässan, ögonen, öronen och nacken, samt den del av nervsystemet som kontrollerar vårt sinnes- och kroppsliga funktioner, kraniet som skyddar det mjuka hjärnan och de muskler och band som stödjer och möjliggör rörelse för huvudet.

Ett sjukdomstillstånd i innerörat (labyrinten) som kännetecknas av varierande sensoriskt hörselbortfall, tinnitus, yrselanfall och örontäppa.

Den acceleration som är resultatet av dragningskraften mellan två massor och vars storlek är omvänt proprtionell mot kvadraten av avståndet mellan massornas tyngdpunkter. Gravitationen är den kraft som får föremål nära ytan på jorden, månen eller någon planet att falla mot ytan.

Otologic surgical procedures refer to a group of surgeries that are performed on the ear with the goal of treating various conditions affecting hearing, balance, and inner ear functions. These procedures can range from relatively simple ones such as myringotomy (incision in the eardrum to relieve pressure and drain fluid) to more complex ones like cochlear implantation (surgical implantation of an electronic device that provides a sense of sound to a person with severe to profound hearing loss). Other examples of otologic surgical procedures include stapedectomy (removal or modification of the stapes bone in the middle ear to improve hearing), tympanoplasty (reconstruction of the eardrum), and mastoidectomy (removal of mastoid air cells to treat chronic ear infections).

Perilymfa är den fluidfyllda utrymmet mellan öregeleden (scala vestibuli) och cochleavätskan (scala tympani) inne i innerörat. Den innehåller en låg koncentration av proteiner och har en viktig roll för att överföra ljudvibrationer till den sensoriska cellerna i innerörat, vilket gör det möjligt för oss att höra.

En kanal som förbinder endolymfasäcken med hinnlabyrinten.

Hörselceller i ampullan är känsliga hårcellar belägna i ampullan, en del av vestibularorganet inne i inneröronen, som hjälper till att uppfatta rörelse och acceleration i rummet, såsom lutning och rotation.

I medicinsk kontext, betyder "vridning" oftast rotation eller twisting av en kroppsdel eller struktur, vanligtvis orsakad av en skada, sjukdom eller under normala fysiologiska förhållanden som en del av rörelsen.

"Root canal irrigants are solutions used in endodontic treatment to clean, disinfect and remove tissue remnants from the root canal system, aiding in the elimination of microorganisms and promoting successful therapy outcomes."

I den medicinska kontexten, refererar "stygbygel" till ett instrument som används under kirurgiska ingrepp för att hålla together olika vävnader eller strukturer. Det är ofta gjort av ett slags plastmaterial och har en böjlig, skålformad design som möjliggör anpassning efter de specifika anatomiska behoven under operationen. Stygbygelns huvudsakliga funktion är att hjälpa till att upprätthålla en visuell orientering och kontroll över operationsområdet, samt att stödja och hålla isär vävnader för att underlätta precisionen under kirurgiska procedurer.

En del av tinningbenet.

Den hålighet i tanden som omges av dentin och innehåller tandpulpan. Den del av kaviteten som finns i kronan kallas pulpakammaren, den del som sträcker sig ned i roten kallas pulpakanalen eller rotkanalen.

Saimiri är ett släkte i familjen kapucinapor (Cebidae) inom ordningen primater, och omfattar fem arter som alla förekommer i Central- och Sydamerika. De kallas även för dusky titi eller squirrel monkeys på engelska. Saimiri-arterna är små primater med en genomsnittlig vikt på 700-1100 gram, och de kännetecknas av sina gråbruna till gulgröna pälsfärger och vita områden kring ansiktet. De lever i stora grupper och är dagaktiva, och lever främst på frukt, insekter och små ryggradsdjur. Saimiri-arterna är viktiga för forskning inom områden som beteende, neurovetenskap och medicin, bland annat på grund av deras nära genetiska släktskap med människan.

I can provide a medical definition for "Gravity Perception" in one sentence:

Blåsan vid slutet av endolymfakanalen.

'Rana esculenta' är ett samlingsnamn för flera arter av grodor inom släktet *Pelophylax*, som förekommer i Europa och delar av Asien. Denna grupp grodor kallas ofta för vanlig eller europeisk vattengroda och är kända för sin förmåga att hybridisera med varandra. De fullständiga vetenskapliga namnen på de ingående arterna är *Pelophylax lessonae*, *Pelophylax ridibundus* och deras hybrider. Rana esculenta-gruppen är viktig inom forskning kring evolution, genetik och utvecklingsbiologi.

'Rotfyllningsmaterial' är ett medicinskt term som refererar till material som används för att fylla ut rutan (tomrummet) kvar efter en rotkanalbehandling eller en rotresektion i tandvården. Detta material hjälper till att stödja och stabilisera den nya konstgjorda rootkanalen, förhindrar infektioner och underlättar att återuppbygga den skadade tanden. Exempel på rotfyllningsmaterial inkluderar gutta percha och kautschukbaserade material.

Innerörats hörselorgan. Den utgör främre delen av labyrinten, har konisk form och sitter nästan horisontellt framför vestibulen. Syn. koklea.

Den 8. hjärnnerven. Den akustiska (eller vestibulokoklear-)nerven har en kokleär del som har med hörseln att göra och en vestibulär del som dirigerar balanssinnet och huvudets läge. Hörselnervens tråd ar utgår från nervceller i ganglion spirale och når koklearcellkropparna. Vestibularnervens fibrer utgår från nervceller i Scarpas ganglion och når vestibularcellkropparna.

"Mellersta skallgropen, även känd som sella turcica, är en konkav anatomisk struktur på basi cranii (undersidan av hjärnskålen) där hypofysen (bihjälsglandet) sitter fast."

Medfödd tillslutning med ben- eller membranvävnad av den ena eller båda koanerna, pga utebliven bristning i det embryonala buckonasala membranet.

Otoskleros är en medfödd eller acquisitiv sjukdom som orsakar förtjockning och hårdning av benet i inner ORL-organet, vilket kan leda till hörselförlust.

En kanal fylld med perilymfa som passerar genom tinningbenet och förbinder öronsnäckans trumhåletrappa med subaraknoidalrummet.

Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.

Mekaniska receptorer i Cortis organ som är känsliga för ljudpåverkan, och i vestibularapparaten, känsliga för huvudrörelser. De sensoriska strukturerna är så arrangerade att impulserna i fråga får de hårliknande utskotten (stereocilier och kinocilier) att sättas i rörelse och förmedla intrycken centralt i nervsystemet.

Olika metoder för att mäta eller kontrollera hörseln, t ex audiometri eller tympanometri.

Hörsel- och balansorgan.

Den anala kanalen är den nedre delen av rectum (endast några centimeter) som leder till anus och kontinuerlig med den perianala huden. Den har en viktig funktion som slutpunkt för defekationsreflexen och har en ringformad muskel, sfinktern, som kontrollerar stollets ut ur passage.

Tinnitus är en ohörbar ljudperception som uppstår i öronen eller huvudet, orsakad av problem med hörselnerven, inneröra strukturer eller relaterade nervbanor och center i hjärnan.

Förmågan att förnimma muskelrörelse, vikt, kroppsläge osv.

"Tandrotsspets" refererar till den främre, smalare spetsen av ett framtandspars (incisivernas) rot, som kan bli inflammerad och leda till en infektion känd som "tandrotsspetsinflammation" eller "apikal periodontit". Detta orsakas ofta av en karies-orrelse som inte behandlats korrekt, vilket kan resultera i en abscess och smärtor.

Störning orsakad av rörelse, som t ex sjösjuka, bilsjuka eller rymdsjuka. Den yttrar sig som illamående, kräkningar och yrsel.

"X-ray microtomography (micro-CT) is a non-destructive imaging technique that uses X-rays to create cross-sectional images of small objects, typically with dimensions ranging from a few millimeters to several centimeters. By reconstructing the series of 2D X-ray images, a 3D visualization of the object's internal structure can be generated, allowing for detailed analysis and measurement of various features at the microscopic level."

'Afferent nerve fibers' are sensory neurons that transmit impulses from the peripheral receptors to the central nervous system (CNS), where the information is processed and integrated with other neural inputs.

Hörselförlust pga skada på öronsnäckans sensoriska delar, vilka är belägna på insidan av det runda och det ovala fönstret, och till vilka hör hörselnerven och dess förbindelsepunkter i hjärnstammen.

I en medicinsk kontext refererar "orientering" till en persons förmåga att vara medveten och förstå omgivningen, inklusive tid, plats, person och situation.

Infarkt i den dorsolaterala delen av ryggmärgen pga tilltäppning i ryggradsartären och/eller lillhjärnans bakre och nedre artär. De kliniska manifestationerna varierar med infarktens omfattning, men kan utgöras av förlust av smärt- och temperaturkänsel i den ansiktshalva som är på samma sida som infarkten eller i motsatt kroppshalva nedanför hakan, Horners syndrom på samma sida, ataxi på samma sida, dysartri, yrsel, illamående, hicka, dysfagi (sväljningssvårigheter) och stämbandsförlamning.