Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Ett bakteriostatiskt, antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces erythreus. Erytromycin A anses vara den beståndsdel som har störst verkan. Hos känsliga organismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.
Ett halvsyntetiskt antibiotikum av makrolidtyp som utvunnits ur erytromycin, och som är verksamt mot en rad mikroorganismer. Det kan hämma proteinsyntesen i bakterier genom reversibel bindning till 50 S-ribosomunderenheterna. Detta blockerar translokation av aminoacyltransfer-RNA och förhindrar påbyggnad av peptidkedjorna.
En grupp makrocykliska föreningar som bildas genom kedjeförlängning av flera propionater och cykliseras till en stor, (vanligen 12-, 14-, 16-) ledad laktonmolekyl. De är ofta glykosylerade. Många av dem är antibiotiska.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Föreningar baserade på erytromycin, med keton istället för 3-kladinos. De binder till 23S-delen av 70S-bakterieribosomer.
Ett syntetiskt tetracyklinderivat med liknande antimikrobiell verkan. Djurförsök visar att det ger mindre missfärgning av tänderna än andra tetracykliner. I vissa områden används det för behandling av klorokinresistent falciparummalaria.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
En art av Chlamydophila som orsakar akut luftvägsinfektion, särskilt atypisk pneumoni, hos människor, hästar och koalor.
En kombination av amoxicillintrihydrat, aminopenicillin och betalaktamashämmaren kaliumklavulanat i ett bestämt förhållande, som används vid behandling av ett brett spektrum av bakteriella infektioner , särskilt sådana orsakade av resistenta stammar.
Ett antibiotikum av makrolidtyp från Streptomyces narbonensis. Medlet har antibiotisk verkan mot ett brett spektrum av patogena organismer.
En art av Haemophilus som fäster vid slemhinnorna hos människor och olika djurarter. Arten indelas vidare i biotyperna I till VIII.
Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.
Variga infektioner i ögats bindhinna orsakade av ett flertal arter av gramnegativa, grampositiva eller syrafasta bakterier, varav några av de vanligare är Haemophilus, Streptococcus, Neisseria och Chlamydia.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
Ett tredje generationens cefalosporin som motstår betalaktamasers hydrolytiska verkan.
Ett antibiotiskt preparat av karboxifluorkinolintyp med verkan mot ett stort antal olika mikroorganismer. Medlet har använts med framgång och med god säkerhet för behandling av resistenta luftvägs-, h ud-, skelett-, led-, mag/tarm- och urogenitala infektioner.
(2S-(2-alfa,5-alfa,6-beta(S*)))-6-((amino(4-hydroxyfenyl)acetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum liknande ampicillin , men med beständighet mot magsyra, vilket tillåter högre serumhalter om det ges oralt.
Infektionssjukdomar orsakade av bakterier av släktet Chlamydia.
Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Ett antibakteriellt medel, som utgörs av en halvsyntetisk analag till linkomycin.
Typarten för Chlamydia och orsaken till en rad ögoninfektioner, urinvägsinfektioner och sexuellt överförda sjukdomar.
En grupp kinoloner med åtminstone en fluoratom och en piperazinylgrupp i molekylen.
Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum, som är ett derivat av Cefalexin.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Inflammation i mellanörat, inklusive hörselbenen och örontrumpeten.
Infektioner orsakade av bakterier av släktet Haemophilus.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Chlamydophila.
Tidsschema för administrering av läkemedel i syfte att uppnå optimal effekt och bekvämlighet.
Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.
Lågvirulenta, gramnegativa, aeroba kocker som koloniserar svalget och undantagsvis ger upphov till meningit, bakteriemi, empyem, perikardit och lunginflammation.
Ett statistiskt begrepp för summering av data från ett antal mätningar på en individ. Det används ofta i klinisk farmakologi, där AUC (area under curve) för serumnivåer kan tolkas som totalupptaget av substansen i fråga. Metoden kan också användas för t ex jämförelse av biotillgänglighet av läkemedel efter endosadministrering i ett koncentrations/tidsdiagram.
Bett vållade av människor.
Akut infektionssjukdom med de urogenitala organen som primärt invasionsställe. Den orsakande organismen, Neisseria gonorrhoeae, isolerades av Neisser år 1879.
Lunginflammation orsakad av någon bakterieart. Bakteriell lunginflammation beror vanligen på spridning av infektion i luftrören genom inandning av mikroskopiska mängder sekret. De allra flesta fall av denna sjukdom är samhällsförvärvade lunginflammationer.
Infektioner i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna orsakade av encelliga parasiter tillhörande Protozoa. Centrala nervsystemet kan vara antingen det primära eller det sekundära infektionsstället. Exe mpel på primära infektioner är cerebral amoebiasis, granulomatös amöbaencefalit, primär amöbameningoencefalit och afrikansk trypanos. Cerebral malaria, cerebral babesios och Chagas-meningoencefalit är exempel på sekundära infektioner. Dessa infektionssjukdomar kan uppträda som opportunistiska infektioner.
Inflammation i bronkiolerna med fibrös granulationsväv eller bronkialexsudat. Den kan uppkomma efter inandning av irriterande gaser eller främmande ämnen och kan vara en komplikation till lunginflamma tion.
Interstitiell lunginflammation till följd av utbredd infektion i lunger och luftrör, särskilt i lungornas nedre lober, av Mycoplasma pneumoniae (hos människor). Hos får orsakas inflammationen av M. ovipneumoniae, och hos nötkreatur kan orsaken vara M. dispar.
Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.
Ett sekret som finns i mycket små mängder i tandköttsskåran, och som av vissa anses vara en inflammatorisk vätska, medan andra anser att sekretet har en rengörande effekt, med plasmaproteiner som förbättrar vidhäftningen till epitelet, med antimikrobiella egenskaper, och med antikroppsverkan.
Subakut inflammation i ljumsklymfkörtlarna, orsakad av vissa immuntyper av Chlamydia trachomatis. Den räknas som en sexuellt överförd sjukdom i USA, men är utbredd i utvecklingsländer. Sjukdomen skiljer sig från granuloma venereum, som orsakas av Calymmatobacterium granulomatis.
Infektioner som förvärvats ute i samhället, i motsats till sådana som förvärvats inom en vårdinrättning (sjukhusinfektion) eller via någon annan person som nyligen varit på sjukhus.
Ett antibiotikum av makrolidtyp som produceras av Streptomyces erythreus. Det utgörs av laurylsulfatet av erytromycinets propionester. Detta erytromycinsalt har främst bakteriostatisk verkan. Hos känsliga orrganismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.
Stat i östra Afrika, gränsande till Röda havet, Djibouti och Somalia i öster, Eritrea i norr, Sudan i väster och Kenya i söder. Landets yta är 1,13 miljoner km2, och folkmängden uppgår till 65,8 miljoner invånare (2002). Huvudstad är Addis Abeba.
Infektioner orsakade av olika bakterier.
Republik i Västafrika, geografiskt i form av en i öst-västlig riktning utsträckt enklav i Senegal, på båda sidor av Gambiafloden och med västlig gräns mot Atlanten. Landets yta är 11 300 km2, inkl 1300 km2 territorialvatten, och folkmängden 1,5 miljoner invånare. Huvudstad är Banjul.
Ett medel mot tuberkulos som hämmar överföringen av mykolsyror till tuberkelbacillens cellvägg. Det kan även blockera syntesen av spermidin i mykobakterier. Verkan är vanligtvis bakteriedödande, och medlet kan tränga igenom människans cellmembran för att utöva denna verkan.
En antibiotisk makrolid med brett antimikrobiellt spektrum och särskild god verkan mot infektioner i andningsvägarna och könsorganen.
En ärftlig sjukdom i de exokrina körtlarna som drabbar främst bukspottkörteln, andningsvägarna och svettkörtlarna, och som brukar börja i barnaåren. Sjukdomen kännetecknas av kroniska luftvägsinfektioner, nedsatt kapacitet hos bukspottkörteln och benägenhet för värmeutmattning. Skrumplever under barndomen förekommer ofta och kan leda till portahypertension, mjältförstoring och hypersplenism.
Inflammation i halsmandlarna, ofta orsakad av bakterieinfektion. Den kan vara akut, kronisk eller återkommande.
1-deoxi-1-(metylamino)-D-glucitol, ett derivat av sorbitol där hydroxylgruppen i position 1 bytts ut mot en metylaminogrupp. Det används ofta tillsammans med joderade organiska föreningar som kontrastmedel.
En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.
Den ständiga närvaron av sjukdomar eller smittämnen inom ett givet geografiskt område eller en befolkningsgrupp. Hit kan hänföras även den normala prevalensen av en viss sjukdom i sådant område eller sådan grupp. Såväl holoendemiska som hyperendemiska sjukdomar räknas hit. En holoendemisk sjukdom kännetecknas av att det föreligger en hög infektionsprevalensnivå tidigt i livet och att den omfattar större delen av barnpopulationen, vilket leder till ett jämviktsförhållande, så att den vuxna befolkningen visar tecken på sjukdomen i mycket mindre omfattning än barngrupperna. I många områden är malaria en holoendeimsk sjukdom. En hyperendemisk sjukdom har en konstant hög incidens- och/eller prevalensnivå och är jämnt spridd inom hela befolkningsgruppen.
Inflammation av ögats bindhinna; kan orsakas av bakterier, virus eller allergisk reaktion. Syn. konjunktivit.
Sjukdomar som påverkar hårväxt och hårbestånd.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
En parasitisk hemoflagellat av undersläktet Leishmania viannia som ger infektion hos människor och djur. Den orsakar kutan ("orientböld"), diffus kutan och mukokutan leishmaniasis, beroende på underart av parasiten. Smittan sprids genom sandmyggan Lutzomyia. Leishmania braziliensis omfattar underarterna L. braziliensis och L. peruviana. Uta, en kutan form av leishmaniasis i den nya världen, orsakas av underarten peruviana.
Ett kinonbaserat svampmedel för behandling av utsäde och lövverk.
Antibiotiska preparat som ensamma eller i kombination med andra används vid behandling av olika former av tuberkulos. De flesta är endast bakteriostatiska och kan leda till antibiotikaresistens hos ba kterien. Dessutom kan de vara giftiga.
Onormal tillväxt av tandkött till följd av cellförstoring (hypertrofi) eller ökning av antalet celler (hyperplasi).
Inflammation i bronkiolerna.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Anogenitala sår orsakade av Calymmatobacterium granulomatis, att särskiljas från lymphogranuloma inguinale (lymphogranuloma venereum), som orsakas av Chlamydia trachomatis. Diagnosen görs genom påvisande av typiska, intracellulära Donovankroppar i utstryk av krossad vävnad.
Syn. blefarit.
Klotformade bakterier som förblir lila (positiv färgning) efter gramfärgning.
Bakterier som kan överleva utan närvaro av syre.
En alkaloid från barken på Cinchona-trädet. Den används mot malaria och utgör den aktiva beståndsdelen i cinchona-extrakt som använts för det ändamålet sedan åtminstone 1633. Kinin har också svagt feberdämpande och smärtstillande verkan och har därför använts i förkylningspreparat. Det har varit i vanligt bruk som bitter- och smaksättningsmedel, och det är fortfarande användbart mot babebios. Kinin kan även användas vid vissa muskelåkommor, särskilt nattlig benkramp och myotonia congenita, tack vare den direkta verkan på muskelmembran och natriumkanaler. Dess verkningsmekanism mot malaria är inte helt klarlagd.
Opportunistiska infektioner hos HIV-positiva patienter. De vanligaste är lunginflammation orsakad av Pneumocystis carinii, Kaposis sarkom, kryptosporidios, herpes simplex, toxoplasmos, kryptokockos och Mycobacterium avium-komplex, Microsporidiuminfektioner och Cytomegalovirusinfektioner.
Betalaktamasresistent bredspektrumcefalosporin. Det har rekommenderats för bruk mot gramnegativa och grampositiva organismer, gonorré och haemophilusinfektioner.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
En art gramnegativa, aeroba bakterier som ger upphov till legionärssjuka. Bakterien har påtråffats såväl i omgivningen som i människors lungvävnad, sekret från luftvägarna och blod.
Bakterier som måste ha syre för att leva.
En grupp derivat av naftyridinkarboxylsyra, kinolinkarboxylsyra eller nalidixinsyra.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Ett nitroimidazol för behandling av amöbainfektioner, vaginit, trichomonasinfektioner, giardiasis, treponemainfektioner och infektioner med anaeroba bakterier. Medlet har även varit på tal som strålningssensibiliserande ämne för hypoxiska celler. Det antas på goda grunder ha karcinogena effekter.
Prototypen för malariamedel, med en verkningsmekanism som inte är helt känd. Medlet har också använts för behandling av reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och sytemisk behandling av amöbaorsakad leverabscess.
En komplex förening med antibiotisk verkan som produceras av Streptomyces kitasatoensis. Föreningen består av åtminstone åtta biologiskt aktiva komponenter, A1 och A3 till A9. Leukomyciner är verksamma både mot bakterier och mykoplasma.
Inflammation i adnexa uteri (livmodertillbehören). Häri ingår endometrit (inflammation i livmoderslemhinnan), salpingit (äggledarinflammation), ooforit (äggstocksinflammation) och parametrit (inflammation i stödvävnaderna). Sådan inflammation kan leda till funktionsstörningar och infertilitet. Syn. bäckeninflammation.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
En febersjukdom orsakad av Streptococcus pneumoniae. Tillståndet kännetecknas av inflammation i en eller fler lunglober, och till symtomen hör frossa, feber, snabb andhämtning och hosta.
Ett långtidsverkande, syntetiskt medel mot diarré. Det tas inte upp från tarmen i större omfattning och har ingen verkan på det adrenerga systemet eller det centrala nervsystemet, men kan motverka histamin och störa lokal acetylkolinfrisättning.
De talgkörtlar som är belägna på ögonlockens insida, mellan ögonlocksranden och bindhinnan.
En grupp fästingburna sjukdomar hos nötkreatur, får, getter, hästar, grisar, hundar och katter. Infektionerna orsakas av protozoer av släktet Babesia, vilka parasiterar på röda blodceller och därmed f ramkallar hemolys.
En tetracyklinanalog, med en 7-dimetylamingrupp, men utan 5-metyl- och hydroxylgrupperna. Den är effektiv mot tetracyklinresistenta stafylokockinfektioner.
Homogena, flytande preparat som innehåller ett eller flera kemiska ämnen i lösning, dvs molekylärt fördelade, i ett lämpligt lösningsmedel eller blandning av inbördes blandbara lösningar. Hit hör preparat som pga sitt innehåll, sin beredningsform eller användning inte kan hänföras till andra produkttyper.
Håren som kantar ögonlocken.
Inflammation i livmoderns slemhinna (endometriet), oftast orsakad av infektioner i livmodern. Endometrit är den främsta orsaken till barnsängsfeber. Syn. endometrit.
Akut könssjukdom med mjukt och sårigt infektionsställe, orsakad av Haemophilus ducreyi. Infektionssjukdomen uppträder endemiskt över hela världen, men huvudsakligen i tropiska eller subtropiska område n. Syn. ulcus molle.
Ett släkte av familjen Chlamydiaceae vars arter ger upphov till en rad sjukdomar hos ryggradsdjur, inkl. människor, möss och svin. Chlamydiaarter är gramnegativa och producerar glykogen. Typarten är Chlamydia trachomatis.
Läkemedel för behandling av parasitsjukdomar.
Gramnegativa, aeroba stavbakterier som isolerats ur ytvatten, vattenledningsvatten, gyttja och termoförorenade vattendrag. Bakterien är en humanpatogen och har inga kända jord- eller djurreservoarer.
Preklinisk prövning av läkemedel på laboratoriedjur eller in vitro för undersökning av deras biologiska och toxiska effekter, och möjliga kliniska tillämpningar.
En akut, och ibland dödlig, bakteriell lunginflammation som kännetecknas av hög feber, sjukdomskänsla, muskelvärk, andningsbesvär och huvudvärk. Infektionssjukdomen fick sitt namn efter ett utbrott vid "Philadelphia convention of the American Legion" 1976.
Bestående, onormal vidgning av luftrören.
Synlig ansamling av vätska i eller under epidermis.
Ett halvsyntetiskt cefalosporinantibiotikum som kan ges intravenöst eller som stolpiller. Preparatet är resistent mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba gramposi tiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har få bieffekter och har rapporterats vara säkert och effektivt för behandling av äldre patienter och patienter med hematologiska störningar.
Inflammation i koroidea (åderhinnan) med spridning till näthinnan, som blir svullen och opak. De inflammerade cellerna och exsudatet kan spränga igenom näthinnan och grumla glaskroppen.
Bakteriesjukdomar som sprids genom sexuellt umgänge.
Runda, granulära, enkärniga fagocyter som finns i lungblåsorna. De tar upp små, inandade partiklar, bryter ned dem och presenterar antigenen för immunceller.
Akneliknande hudsjukdom i ansiktet hos medelålders och äldre. Kännetecknas av fläckvis rodnad i och förtjockning av huden, ibland också härdar med varbildning.
Vätskan som erhålls efter sköljning av lungalveolerna. Den används för undersökning av biokemiska och inflammatoriska förändringar i och effekterna av behandling vid interstitiell lungvävnad.
Icke-inflammatorisk förstoring av tandköttet av andra orsaker än lokal irritation. Svullnaden beror typiskt på cellförökning.
Ett komplex av tre olika, men närbesläktade aminoglykosidsulfater, gentamicin C1, C2 och C1(subA), som erhålls från Micromonospora purpurea och närstående arter. De är bredspektrumantibiotika, men kan ge hörsel- och njurskador. De verkar genom att hämma proteinsyntes.
Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.
En blandning av huvudsakligen avermektin H2B1a och en del avermektin H2B1b, vilka är makrolider från Streptomyces avermitilis. Medlet binder glutamatstyrda kloridkanaler, vilket ger ökad permeabilitet och hyperpolarisering hos nerv- och muskelceller. Det samverkar också med andra kloridkanaler. Ivermektin är ett parasitmedel av bredspektrumtyp som är verksamt mot mikrofilarier till Onchocerca volvulus, men inte det vuxna stadiet.
Sjukdomstillstånd i urinvägarna och fortplantningssystemet hos män.
Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.
Akut inflammation i de mindre luftrörens väggar, med varierande härdbildning i lungorna, pga spridning av inflammationen till alveolerna.
Sköljning av lungorna med saltlösningar eller slemlösande medel för diagnos eller behandling. Förfarandet är mycket användbart vid diagnos av diffusa lunginfiltrat hos immunsupprimerade patienter.
Sjukligt tillstånd av onormal ökning av bilirubin i det cirkulerande blodet, vilket kan ge gulsot.
Samtidig resistens mot flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel.
Preparat som motverkar eller hämmar den inflammatoriska processen.