En art av sporsäcksvamp som producerar den antibiotiska substansen fumigatin. Sporerna kan ge upphov till infektion hos fåglar och däggdjur.

Aspergillus. Ett släkte mitosporsvampar med ca 100 arter och elva olika teleomorfer tillhörande familjen Trichocomaceae.

Infektion orsakad av svampsläktet Aspergillus.

En art av sporsäcksvamp som producerar det antibiotiska medlet nidulin. Dess teleomorf är Emericella nidulans.

En mögelsvamp som orsakar svartmögel på frukt och grönsaker.

En art av mögelsvamp som växer på jordnötter och andra växter och producerar det cancerframkallande ämnet aflatoxin. Den används för framställning av flavicin, ett antibiotikum.

Aspergillos i lungorna hos personer med långvarig, bronkiell astma. Infektionen kännetecknas av lunginfiltrat, eosinofili, förhöjda nivåer av serum-IgE och snabb hudreaktion på aspergillusantigen.

Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.

Ett svampgift som bildas i olika arter av Trichoderma, Gladiocladium fimbriatum, Aspergillus fumigatus och Penicillium. Det används som immundämpande medel.

Ett triazolbaserat svampmedel som blockerar cytokrom P-450-beroende enzymer, vilket leder till nedsatt ergosterolsyntes. Det används mot histoplasmos, blastomykos, kryptokockmeningit och aspergillos.

Mikroskopiska, protoplasmafyllda rottrådar hos svampar. Hyferna bildar omfattande nätverk (mycel), som kan bestå av kilometervis med trådar.

Alla proteiner som förekommer i svampar.

Svamporganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat eller antibiotika. Resistensen kan förvärvas genom genmutationer.

En makrolid (ett antibiotikum) mot svamp som erhålls ur Streptomyces nodosus.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.

Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.

Immunglobuliner framkallade av antigena substanser hos svampar.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos svampar.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Alkaloider som ursprungligen isolerades från ergotsvampen (Claviceps purpurea). Till dessa hör föreningar som är strukturellt besläktade med ergolin och ergotamin. Många av ergotalkaloiderna verkar som alfa-adrenerga antagonister.

Svampars förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistensfenotyp kan uppkomma genom ett flertal genmutationer.

Polysackarider bestående av mannosenheter.

Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.

Förekomst av bakterier, virus och svampar i luften.

Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

En svampordning inom fylet Ascomycota. Svamparna har tydligt peridium. Släktet Eurotium har anamorferna Penicillium och Aspergillus.

En grupp sinsemellan närbesläktade toxiska metaboliter kallade mykotoxiner. De bildas av Aspergillus flavus och Aspergillus parasiticus. I gruppen ingår aflatoxin B1, aflatoxin B2, aflatoxin G1, aflat oxin G2, aflatoxin M1 och aflatoxin M2.

Djur som framavlats från två genetiskt olika stammar av en och samma art.

En mögelsvamp som producerar okratoxiner och förstör spannmål och kaffebönor.

Svampinfektion i ögat, framkallad av ett flertal olika svamparter, och vanligtvis genom ett av fyra möjliga sätt: ytlig infektion som ger konjunktivit, keratit eller tilltäppt tårkanal; spridning från angränsande vävnader, som t ex hud eller bihålor; direktinfektion i samband med operation eller genomträngande fysisk skada; eller via blod och lymfa hos patienter med etablerad mykos.

Encellig, knoppande svamp som är den huvudsakliga orsaken till kandidos (candidiasis).

Ett endocellulas med specificitet för hydrolys av 1,3-beta-D-glukosidbindningar i 1,3-beta-D-glukaner, innehållande laminarin, paramylon och pachyman. EC 3.2.1.39.

Människa eller djur vars immunförsvar är bristfälligt pga immundefektsjukdom eller annan sjukdom, eller pga medicinering med immunsupprimerande läkemedel eller strålbehandling.

Antigena ämnen som kan framkalla en omedelbar överkänslighetsreaktion.

Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.

Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Den fullständiga arvsmassan i kromosomuppsättningen hos svamp.

En recessiv, X-kopplad leukocytdefekt, vilken innebär att fagocytiska celler tar upp, men inte bryter ned, bakterier, med återkommande granulomatösa bakterieinfektioner som följd.

En aminopolysackarid som ingår i bl a insekters hudskelett och i svampar. Den är en rak polysackarid av acetylglukosaminlänkar och den näst vanligaste biopolymeren på jorden. Den deacetylerade formen kallas kitosan.

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

Ett immunglobulin som är kopplat till mastceller.

En stor och heterogen grupp av svamporganismer som saknar sexuellt stadium. Många humanpatogena svampar tillhör denna grupp.

Vetenskapen om de mikroorganismer som lever i olika miljöer omkring oss (i luft, jord, vatten osv) och deras eventuella patogena egenskaper i förhållande till andra organismer, inklusive människor.

Ett släkte s k fältsvampar i familjen Hypocreales. De omfattar mykotoxinproducerande mögelarter med global utbredning som angriper både växter (t ex spannmål och potatis) och djur. Till deras teleomorfer hör Gibberella.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av myoinositol-hexakisfosfat och vatten till 1L-myoinositol-1,2,3,4,5-pentakisfosfat och ortofosfat. EC 3.1.3.26.

Ett enzym som katalyserar hydrolys av de yttersta 1,4-bundna alfa-D-glukosdelarna från icke-reducerande ändar av polysackaridkedjor, med frigörande av betaglukos. Det förmår även hydrolysera 1,6-alfa-glukosidbindningar om nästa bindning i sekvensen är 1,4. EC 3.2.1.3.

En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Ett släkte mögelsvampar tillhörande familjen Clavicipitaceae, av ordningen Hypocreales. De parasiterar på olika grässorter. Deras sklerotier innehåller flera giftiga alkaloider. Claviceps purpurea i r åg ger upphov till ergotism.

Ett släkte jästliknande, mitosporsvampar tillhörande Saccharomycetales, som producerar jästceller, mycel, pseudomycel och balstoforer. Candida ingår i normalfloran på huden, i munnen, tarmarna och vag ina, men kan orsaka en rad infektioner, så som kandidos, onykomykos och muntorsk.