Preparat för behandling av malaria. De indelas vanligtvis efter sin verkan mot plasmodier i olika stadier av deras livscykel i människan.
Prototypen för malariamedel, med en verkningsmekanism som inte är helt känd. Medlet har också använts för behandling av reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och sytemisk behandling av amöbaorsakad leverabscess.
Ett med fosfolipid samverkande medel mot malaria. Det är mycket effektivt mot Plasmodium falciparum och har få biverkningar.
En protozosjukdom som hos människor orsakas av fyra arter av släktet Plasmodium, nämligen Plasmodium falciparum, P. vivax, P. ovale och P. malariae, och som sprids genom stick av infekterade honmyggor av släktet Anopheles. Malaria förekommer endemiskt i delar av Asien, Afrika, Central- och Sydamerika, Oceanien och vissa karibbiska öar. Sjukdomen kännetecknas av extrem trötthet i förening med anfall av hög feber, svettningar, frosskakningar och anemi. Hos djur orsakas malaria av andra plasmodiearter.
En alkaloid från barken på Cinchona-trädet. Den används mot malaria och utgör den aktiva beståndsdelen i cinchona-extrakt som använts för det ändamålet sedan åtminstone 1633. Kinin har också svagt feberdämpande och smärtstillande verkan och har därför använts i förkylningspreparat. Det har varit i vanligt bruk som bitter- och smaksättningsmedel, och det är fortfarande användbart mot babebios. Kinin kan även användas vid vissa muskelåkommor, särskilt nattlig benkramp och myotonia congenita, tack vare den direkta verkan på muskelmembran och natriumkanaler. Dess verkningsmekanism mot malaria är inte helt klarlagd.
Malaria orsakad av Plasmodium falciparum. Detta är den svåraste formen av malaria, och den medför den högsta halten parasiter i blodet. Sjukdomen kännetecknas av oregelbundet återkommande feberattacker, som i värsta fall åtföljs av akuta symtom från hjärna, njurar och mag-tarmkanal.
Nedsatt eller utebliven effekt av ett läkemedelspreparat på en organism, sjukdom eller vävnad. Läkemedelsresistens måste skiljas från läkemedelstolerans, som innebär en gradvis minskande känslighet för ett läkemedels effekter vid fortlöpande medicinering.
En grupp difenylenmetanderivat.
Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.
En 4-aminokinokinolinförening med antiinflammatoriska egenskaper som används vid behandling av malaria, giardiasis, amöbiasis, lupus erythematosus och reumatoid artrit. Preparatet ges oralt.
Aminalkoholer innehållande etanolamingruppen (-NH2CH2CHOH) och derivat därav.
En komplikation till malaria (falciparummalaria), kännetecknad av mörkröd till svart urin, till följd av upplösning av röda blodkroppar (hemolys) och utsöndring av blodfärgämne i urinen.
Kompletta preparatformer av läkemedel för föreskriven dosering. De är utformade för att motstå magsyra, för att inte framkalla illamående och kräkning, för att oönskad smak eller lukt skall vara minimerad, för att ge en hög läkemedelskoncentration på rätt plats, eller för att ge en fördröjd eller långtidsverkande effekt. Hit hör t ex kapslar, liniment, salvor, lösningar, puder och tabletter.
Den koncentration av en förening som behövs för att reducera tillväxten av en bakteriekoloni eller population av eukaryota celler in vitro med 50%. Standarden används såväl för att ange antibakteriell verkan in vitro som cytotoxicitet mot eukaryota celler i odling.
Ett kemoterapimedel som används mot erytrocytformer av malariaparasiter. Medlet tycks ansamlas i protozoernas födovakuoler och blockerar hempolymeras hos plasmodierna.
Ett sulfonpreparat med verkan mot ett stort antal bakterier, men som framförallt används för sin effekt mot Mycobacterium leprae. Verkningsmekanismen påminner om den hos sulfonamiderna, med hämning av folsyrasyntesen i de organismer medlet är riktat mot. Preparatet används även i kombination med pyrimetamin vid behandling av malaria.
Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.
Proteiner som innehåller en prostetisk grupp av järn-porfyrin, eller hem, liknande den hos hemoglobin.
En del av Asien som omfattar Borneo, Brunei, Burma, Indonesien, Kambodja, Laos, Malaysia, Mekongdalen, Filipinerna, Singapore, Thailand och Vietnam.
Hämmare av enzymet dihydrofolatreduktas (tetrahydrofolatdehydrogenas), som omvandlar dihydrofolat (FH2) till tetrahydrofolat (FH4). De har utbredd användning inom cancerkemoterapi.
Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.
Preklinisk prövning av läkemedel på laboratoriedjur eller in vitro för undersökning av deras biologiska och toxiska effekter, och möjliga kliniska tillämpningar.
Kungadöme i Sydostasien, gränsande till Thailand och Laos i norr och Vietnam i öster och söder. Ytan är 181 035 km2, och folkmängden uppgår till ca 11 miljoner invånare. Huvudstaden heter Phnom Penh.
Ett samlingsbegrepp för alla de åtgärder som en läkare eller annan medicinskt ansvarig vidtar för att koordinera nödvändiga insatser för en patient. Det omfattar utredning, behandlingsplanering, remit tering och uppföljning, så att kontinuerlig, effektiv och kostnadseffektiv behandling uppnås.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
Republik i
Kinoliner som ersatts med en eller flera aminogrupper i någon position.
Malaria orsakad av Plasmodium vivax. Denna malariaform är lindrigare än falciparummalaria, men återfallsrisken är större. Feberattacker återkommer ofta varannan dag.
Parasitsjukdomar som uppträder under graviditet, eller graviditet under pågående parasitsjukdom. Några av de vanligaste parasitinfektioner i detta sammanhang är amöbiasis, malaria och toxoplasmos.
Den ständiga följden av omvandlingar hos insekter eller andra djurarter under den postembryonala utvecklingen.
Samtidig resistens mot flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel.
En kronisk, återkommande, inflammatorisk och ofta febrig bindvävssjukdom som omfattar flera organsystem, huvudsakligen huden, lederna, njurarna och serösa hinnor. Orsaken är okänd, men man misstänker en brist i regleringen av det autoimmuna systemet. Sjukdomen kännetecknas av en rad systemiska funktionsbrister, förhöjd sänka och bildande av LE-celler i blod eller benmärg.
Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
Beslut, oftast fattade av politiskt ansvariga, rörande de övergripande målen för dagens och framtida hälso- och sjukvårdssystem.
De röda blodkropparnas syretransporterande färgämnen. De finns hos all ryggradsdjur och några ryggradslösa. Globindelens struktur varierar mellan arterna.
Den molekylära utformningen av läkemedel för specifika ändamål (såsom DNA-bindning, enzymhämning, verkan mot tumörer osv), baserad på kännedom om molekylära egenskaper, som t ex funktionella gruppers aktivitet, molekylgeometri, elektronstruktur och information om analoga molekyler. Läkemedelsdesign bygger på datorstödd molekylär modelleringsteknik och omfattar inte farmakokinetik, dosanalys eller analys av läkemedelsadministrering.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos protozoer.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.