En art av släktet Anabaena vars trikomer består av cylinderformade celler.

Färglös gas som framställs genom reaktion mellan vatten och kalciumkarbid. Gasen är brännbar, explosiv och vattenlöslig och används som svetsgas.

Ett släkte hårliknande cyanobakterier med mjukt hölje. De utgör en stor del av sötvattenplankton världen över. Arten Anabaena flos-aquae orsakar förgiftning hos djur.

En undergrupp klorofyllbärande bakterier (blågröna alger) bestående av encelliga eller flercelliga organismer med förmåga att genom fotosyntes producera syre. Blågröna alger är de enda kända organismer som kan binda både koldioxid (under medverkan av ljus) och kväve. Cyanobakterierna betraktades tidigare som alger, men de saknar algernas typiska kärnor och kloroplaster, och jämförelser av nukleotidbaser från 16S och 5S-rRNA tyder på att cyanobakterierna fylogenetiskt har en plats ganska långt ned under de gramnegativa bakterierna.

En process i vissa bakterier, svampar och blågröna alger, varvid fritt atmosfäriskt kväve omvandlas till biologiskt användbara former av kväve, som t ex ammoniak, nitrater och aminoföreningar.

I en enkel medicinsk kontext kan "nitrogenas" definieras som ett tillstånd där överskott av kväveoxider (som exempelvis stickoxyldioxid, NO2) eller ammoniak (NH3) ansamlas i kroppen. Dessa ämnen kan vara skadliga och orsaka andningssvårigheter, irritation av luftvägar och i vissa fall även skada lungor. Kväveoxider bildas ofta som en följd av exponering för luftföroreningar, medan ammoniak kan förekomma vid specifika medicinska tillstånd som exempelvis njursvikt eller leverfailure.

Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.

Ett växtsläkte inom familjen Cucurbitaceae (gurkväxter), från vars frukter erhålls luffasvamp, och vars frön innehåller luffin.

Ett växtsläkte (alunrot) inom familjen Saxifragaceae (stenbräckeväxter) med mörkgröna, rundade eller hjärtformiga blad och små blommor.

En art av släktet Anabaena vars sporer kallas akineter.

Clusia spp. är ett släkte i familjen Clusiaceae, även känd som Guttiferaceae, som inkluderar cirka 200 tropiska växter, däribland träd, buskar och epifyter. Dessa växter är vanligtvis ifrågasatta på grund av deras hårda, läderartade blad och klängande tillväxthabit. Många arter innehåller ett gulaktigt kautschukliknande latex som kan användas i olika industriella tillämpningar. Det är värt att notera att Clusia-släktet inte har någon specifik medicinsk betydelse som en grupp, men vissa arter kan ha traditionellt eller etnobotaniskt användningsområden inom medicin.

Ribosome-inactivating proteins (RIPs) are a type of protein that inhibit the function of ribosomes, which are the cellular structures responsible for protein synthesis. Ribosomes consist of two subunits, and RIPs can inhibit their activity by removing a specific adenine residue from the sarcin-ricin loop of the large rRNA subunit.

Herbicidresistens är ett fenomen där växter, oftast ogräs, utvecklar tolerance eller resistens mot specifika herbicider som tidigare var effektiva för att kontrollera eller döda dem. Detta sker på grund av genetiska mutationer eller selektiv press som orsakas av upprepad exponering för samma herbicide. Som ett resultat kan dessa växter överleva och fortplanta sig, vilket kan leda till en ökad population av resistenta ogräs som är svåra att kontrollera med de vanliga metoderna.

En art av släktet Anabaena som innehåller gasblåsor, vilka ger organismen flytförmåga. Algerna kan bilda omfattande blomningstäcken i sötvatten och ge upphov till akuta förgiftningar hos olika djur.

'Växtproteiner' är proteiner som härstammar från växter, och de utgör en viktig källa till näringsprotein för människor.

En stor familj smalbladiga gräsarter tillhörande ordningen Cyperales (underklassen Commelinidae, klassen Liliopsida (monocotyledons)). Sädesslagen ingår i denna familj.

Enkel uppsättning av kromosomer i en cell, dvs att endast en kromosom av varje typ förekommer (hos människa är detta 23 kromosomer). Symbol: N.

Inkapslade embryon till blommande växter. De används för odling eller som djurföda, pga sitt koncentrerade innehåll av näringsämnen, som t ex stärkelse, proteiner och fettämnen. Raps, bomull och solros odlas för frönas oljeinnehålls skull.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Genetisk korsning mellan genetiskt olika föräldraindivider i syfte att erhålla en hybrid.

'Triticum' är ett släkte inom gräsfamiljen (Poaceae) och omfattar flera arter som vanligtvis kallas vetefgräs eller vete. Det mest odlade arten av Triticum är vetesläktet, Triticum aestivum, som är en allopolyploid art med tre olika arter som förfäder. Vete är en av de äldsta och viktigaste grödorna i världen och används till att producera mjöl för bröd och andra bakverk, pasta, matförädling och djurfoder.

En växtkromosom är en struktur i cellkärnan hos växter som består av DNA, protein och nukleolusorganisatoriska regioner (NOR). Kromosomen innehåller genetisk information i form av gener och regulatoriska sekvenser. Växtkromosomer har ofta en lång och en kort arm, vilket ger upphov till deras typiska stavform. De är centrala för växternas arv och reproduktion, och undergår speciella förändringar under meiosen, som resulterar i att antalet kromosomer halveras inför bildandet av könsceller.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Det metallfria, blå fykobilinfärgämnet i konjugerat kromoprotein hos blågröna alger. Tillsammans med klorofyllerna har det ljusabsorberande funktion.

Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.

Ett järnfritt flavoprotein med låg molekylvikt (16 000), innehållande en molekyl flavinmononukleotid (FMN), som erhållits ur bakterier odlade på ett järnfritt medium. Det kan ersätta ferredoxin i alla elektronöverföringsfunktioner i bakterieceller.

Nostoc är ett släkte blågröna cyanobakterier (tidigare kända som blågröna alger), som lever som ensamma celler eller bildar kolonier som kan vara täckta av en geléartad substans. Nostoc-arter förekommer globalt och kan hittas i en mängd olika habitat, inklusive mark, sötvatten, brackvatten och extrem miljöer som öknar och polarområdena. De flesta Nostoc-arter är fotosyntetiska och kan fixera kvävegas, vilket gör dem viktiga för att fånga atmosfäriskt kväve och omvandla det till en form som kan användas av andra organismer. Nostoc har också potentialen att producera en rad bioaktiva metaboliter med möjlig medicinsk relevans, såsom antibakteriella, antivirala och antitumörmedel.

Ett enzym som katalyserar oxidationen eller reduktionen av ferredoxin eller adrenodoxin i närvaro av NADP. EC 1.18.1.2.

Den genetiska massan hos bakterier.

De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.

Cykliska heptapeptider i Microcystis och andra cyanobakterier. De har levertoxiska och cancerframkallande effekter. De kallas ibland cyanotoxiner, vilka inte får förväxlas med giftiga kemiska ämnen innehållande en cyangrupp (CN).

Oscillatoria är ett släkte blågröna cyanobakterier, även kända som blågröna alger, som är kända för sin förmåga att röra sig genom vattnet med hjälp av en slags svängande rörelse. Dessa bakterier bildar ofta långa, trådliknande kolonier och kan vara vanliga i sötvattenmiljöer som sjöar, dammar och vattendrag. Oscillatoria-arter producerar ofta toxiner som kan vara skadliga för djur och människor, och deras överdriven tillväxt kan orsaka algblomningar som kan ha negativa effekter på vattenkvaliteten och ekosystemet.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP, L-glutamat och NH3 till ADP, ortofosfat och L-glutamin. Det verkar även på 4-metylen-L-glutamat, men långsammare. EC 6.3.1.2.