Aminoimidazolkarboxamid
Glutamatformimidoyltransferas
Glutamate-formiminotransferase (GFT) er et enzym som spiller en viktig rolle i den metaboliske oppbrenningen av formiminogruppene fra histidin-degradasjonen. GFT katalyserer overføringa av formiminogruppen fra formiminohistidin til α-ketoglutarat, deretter følger en reaksjon hvor glutamat blir dannet og formiat frigjores. Formiat kan oms be omsettes til koldioxid og water gjennom ytterligere metaboliske stiper. GFT er aktivt involvert i dette steget i histidin-degradasjonen, som er viktig for cellens normal funksjon og homeostase.
Hydroximetyl- och formyltransferaser
Ribonukleotider
Ribonucleotider är building blocks, eller byggstenar, i RNA (Ribonukleinsyra), en viktig biomolekyl som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Varje ribonukleotid består av en ribos och en nucleotidbas – adenin, uracil, guanin eller cytosin – bundna till varandra via en fosfatgrupp.
Kol-kväveligaser
Fosforibosylglycinamidformyltransferas
Fosforibosylglycinamidformyltransferase är ett enzym involverat i näringsomsättningen, specifikt i syntesen av puriner, som är nukleotider som ingår i DNA och RNA. Detta enzym katalyserar en reaktion där glycinamidribotid fosfat (GAR) och formylgruppen från 10-formyltetrahydrofolat (10-Formyl-THF) converteras till formylglycinamidribotid fosfat (FGAR). Denna reaktion är en del av den så kallade de novo-syntesen av puriner.
Tiamin
Tiamin, även känt som vitamin B1, är ett vattenlösligt vitamin som spelar en viktig roll i energimetabolismen, särskilt vid nedbrytningen av kolhydrater till energi. Det är också involverat i nervsystemets funktion och hjärt-kärlsystemet. Tiamin finns naturligt i livsmedel som hela grönsaker, frukt, nötter, frön, kött, fisk och ägg. Undervikt, trötthet, minnesförlust och neurologiska symptom kan vara tecken på ett tiaminbristtillstånd.
Kol-kväveligaser med glutamin som amid-N-givare
Agelas
I medicinen och speciellt inom dermatologi, refererar 'Agelas' till ett släkte av svampdjur som kan orsaka hudinfektioner hos människor. Dessa infektioner är vanligtvis relaterade till vattenkontakt och förekommer ofta hos simmare, dykare eller andra personer som utsätts för marina miljöer. Infektionen kan orsaka symptom som rodnad, irritation, svullnad och små sår på huden. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du misstänker en hudinfektion av typen 'Agelas'.
Puriner
I en enkel medicinsk definition kan puriner definieras som en grupp av organiska föreningar som inkluderar baserna adenin och guanin, vilka är viktiga beståndsdelar i nukleotider och nukleotidkvävesyror. Dessa molekyler har en central roll i cellers energimetabolism, signaltransduktion och DNA- och RNA-syntes. Puriner kan också fungera som signalsubstanser som frisätts från celler under vissa fysiologiska och patofysiologiska tillstånd, och de har potentialen att modulera immunresponsen och inflammationen.
Imidazoler
Karboxilyaser
Ligaser
Salmonella enterica
'Salmonella enterica' är en gramnegativ bakteriestam som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur, vanligtvis känd som salmonellos. Bakterien kan påträffas i värmeälskande djurs mag-tarmkanal och avföring, och kan sprida sig via kontaminerad mat och vatten. Infektionen kan orsaka symptom som diarré, feber, buksmärtor och kräkningar. Det finns över 2500 serotyper av Salmonella enterica, varav några är mer vanliga än andra när det gäller att orsaka sjukdom hos människor.
Ribonukleosider
Ribonucleosides are organic compounds that consist of a ribose sugar molecule bonded to a nitrogenous base, specifically adenine, guanine, uracil, or cytosine in the case of RNA. They play a crucial role in various biological processes, such as encoding genetic information, catalyzing chemical reactions, and serving as cofactors for enzymes.
Nukleotiddeaminaser
Nukleotiddeaminasering är ett enzymkatalyserat biokemiskt förlopp där en aminogrupp (−NH2) i en nukleotid byts ut mot ett oxygenatom (=O). Detta leder till att basen i nukleotiden ändras, vilket kan ha konsekvenser för dess funktion inom DNA eller RNA. Deaminasering av DNA-nukleotider kan leda till mutationer, medan deaminasering av RNA-nukleotider kan påverka RNAs sekundärstruktur och/eller translationsprocessen.