Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-alanin och 2-oxoglutarat till pyruvat och L-glutamat. EC 2.6.1.2.

Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.

En icke-essentiell aminosyra, alfaaminopropansyra, som finns i proteiner. Kan förekomma fritt i höga halter i plasma.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Ett enzym som omvandlar hjärnans gammaaminobutansyra (GABA) till succinatsemialdehyd, som kan konverteras till bärnstenssyra och ingå i citronsyracykeln. Det verkar även på betaalanin. EC 2.6.1.19.

Sjukliga förändringar i levern.

Tetraklormetan. Lösningsmedel för oljor, fett, lack, fernissa, vaxer och hartser, och utgångsmaterial vid framställning av organiska föreningar. Medlet är giftigt att inandas, förtära och i kontakt med huden, och kan ge dödlig förgiftning.

Ett enzym, ibland benämnt GGT, som spelar en huvudroll vid syntes och nedbrytning av glutation, en tripeptid med skyddande effekt i cellerna. Det katalyserar omvandlingen av gammaglutamyldelen till en mottagaraminosyra.

Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.

Smärtstillande, febernedsättande derivat av acetanilid. Det har svaga antiinflammatoriska egenskaper och används som ett vanligt smärtstillande medel, men kan orsaka skador på lever, blodceller och nj ure.

Leversjukdom som präglas av att den normala mikrocirkulationen, den väsentliga kärlanatomin och leverns arkitektur genomgått olika grader av förstörelse och förändringar, med fibrösa hinnor som omger nybildade parenkymknutor.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.

Experimentellt framkallade kroniska skador på leverns parenkymceller i syfte att erhålla en modell av levercirros (skrumplever).

Behandling av sjukdomar eller smärta med växter eller örter.

Gul missfärgning av levern pga fettnedbrytning av leverparenkymceller.

Ett pyridoxalfosfatprotein som reversibelt katalyserar omvandlingen av L-alanin till D-alanin. EC 5.1.1.1.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

En inflammatorisk leversjukdom, orsakad av hepatit B-virus, som kan vara ett halvår eller längre.

Läkemedel med smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatorisk verkan som inte binder till opioidreceptorer och inte klassificeras som narkotiska preparat.

Peroxidas-katalyserad oxidation av lipider med väteperoxid som elektronmottagare.

Inflammatorisk leversjukdom, orsakad av hepatit C-virus, som kan vara ett halvår eller längre.

Syntetiska eller naturliga ämnen som används som tillsatser för att förhindra eller fördröja oxidationsprocesser. Inom biokemi och medicin utgörs antioxidanter av enzym eller andra organiska ämnen, so m t ex E-vitamin eller betakaroten, som förmår motverka de skadliga effekterna av oxidation i kroppsvävnader.

Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.

En typ av hepatit liknande transfusionshepatit typ B, men som orsakas av ett virus som serologiskt skiljer sig från dem som ger hepatit A, B och E, och som kan finnas i blodet hos kroniska, asymtomatiska bärare. Hepatit C överförs parenteralt och i samband med transfusioner och drogmissbruk.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Ett av typ I-interferonerna som produceras av leukocyter i perifert blod eller lymfoblastoida celler som utsätts för levande eller inaktiverat virus, dubbelsträngat RNA eller bakterieprodukter. Det är det huvudsakliga interferonet som produceras av virusaktiverade leukocytkulturer och ger, förutom sin uttalade antivirusverkan, upphov till aktivering av NK-celler.

Ett släkte inom Flaviviridae som ger upphov till parenteral smitta med hepatit C genom transfusioner eller drogmissbruk. Hepatit C-virus är typarten och dessutom den enda medlemmen i släktet.

En förening som hämmar in vivo-aktiviteten av aminobutyrataminotransferas, vilket leder till en förhöjd nivå av gammaaminosmörsyra i vävnader.

Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.

Ett aspartataminotransferas som återfinns i cytoplasman.

En essentiell, förgrenad, alifatisk aminosyra som finns i många proteiner. Den är en isomer av leucin, och viktig för hemoglobinsyntesen och regleringen av blodets socker- och energinivåer.

En familj av föreningar som innehåller en oxo-grupp, med generell struktur som 1,5-glutarsyra.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Ett enzym som katalyserar syntesen av fruktos-6-fosfat och glutamin från glutamat och glukosamin-6-fosfat. EC 2.6.1.16.

Ett aspartataminotransferas som återfinns i mitokondrierna.

Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

En icke-essentiell aminosyra som finns i riklig mängd i kroppsvävnaderna och deltar i många ämnesomsättningsprocesser. Det syntetiseras från glutaminsyra och ammoniak och är den viktigaste kvävekällan i kroppen, och en viktig energikälla för många celler.

Organiska syror bestående av en funktionell ketongrupp och en karboxylsyragrupp. De bildas genom omvandling av t ex aminosyror.

L-formen av en av de icke-essentiella aminosyrorna. Den finns i djur och växter, särskilt sockerrör och sockerbetor. Den kan verka som neurotransmittor.

Salter och estrar av glutaminsyra.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Inflammation i levern och leversjukdom som innebär degenerativa eller nekrotiska förändringar av leverceller.

En klass av enzymer som katalyserar klyningen av C-C, C-O och C-N, och andra bindningen på andra sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.

En essentiell, grenad aminosyra som är viktig för hemoglobinbildning.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

En aminosyra som är prekursor till kynurensyra och som utsöndras i små mängder i urin som metabolit av tryptofan.

Bildande av en amin, antingen genom att föra en aminogrupp till en organisk acceptorförening eller genom reduktion av en kväveförening.

Naturligt förekommande eller experimentellt utbyte av en eller flera aminosyror i ett protein mot en eller flera andra, varvid proteinets funktioner kan bibehållas, förändras eller utebli. Experimente ll substitution används för att studera enzymaktiviteter och bindningsegenskaper.

(2-aminoetyl)-fosfonsyra. En organisk fosforförening som identifierats i vävnader från människor och djur.