Inflammation i lemmarnas hud, särskilt händernas och fötternas. Det finns flera kända former, några idiopatiska och några ärftliga. Den form som förekommer hos barn kallas Gianotti-Crostisyndromet.

Zink är ett essentiellt spårmineral som spelar en viktig roll i en mängd biologiska processer, såsom immunförsvar, näringsupptagning, celldelning, cellreparation och syntes av DNA. Det fungerar också som en katalysator för enzymer och hjälper till att stabilisera cellmembranen. Zink måste tas in via födan, eftersom kroppen inte kan producera det själv.

En djupt belägen typ av ringformad hudrodnad som följer på fästingbett. Det är ett primärt symtom vid Lyme-borrelios. Bettstället får en röd blemma, som utvidgar sig radiellt som ett icke-fjällande, palpabelt band, och som klarnar centralt. Tillståndet är ofta associerat med systemiska symtom, så som frossa, feber, huvudvärk, illamående, kräkningar, trötthet, ryggont och nackstelhet.

En av 8-kinolinolerna med bred användning som tarmantiseptikum, särskilt mot amöbor. Medlet används även topiskt mot andra infektioner, och kan ge skador på centrala nervsystemet och ögonen. Det går under många andra handelsnamn i världen.

Rodnader i huden till följd av kapillärstas. Orsakerna till detta tillstånd kan vara många.

Preparat som orsakar sammandragning, vanligen vid lokal användning.

En tvärkolon är en ovanlig anatomisk variation där kolon (tjocktarm) korsar mitten av bukhålan och kan leda till komplikationer som tarmvred, obstruktion eller ischemisk böjd kolit.

Infektionssjukdom orsakad av spiroketen Borrelia burgdorferi, som huvudsakligen överförs av fästingarna Ixodes dammini och pacificus i Amerika och Ixodes ricinis i Europa. Sjukdomen kännetecknas av hudsymtom såväl i tidigt som sent stadium, påverkan på nervsystemet, hjärtat, ögonen och lederna i varierande grad. Sjukdomen gick tidigare under namnet Lymeartrit och påvisades första gången vid Old Lyme i Connecticut.

Ett potentiellt neurotoxiskt 8-hydroxikinolinderivat som länge användes som lokalt desinfektionsmedel, mot tarmamöbor och mot Trichomonasinfektion i slidan. Preparatet för oralt bruk har visat sig ge upphov till subakut myelooptisk neuropati och är inte längre tillåtet.

Membranproteiner vars huvudsaklkiga uppgift är att underlätta transport av positivt laddade molekyler (katjoner) genom biologiska membran.

Pseudolymfom är en benign (godartad) förändring i lymfkörtlarna som kan likna maligna (ontartade) lymfödem, såsom lymfom. Pseudolymfom kännetecknas av en överdriven reaktion i lymfnoderna, vilket orsakar en ansamling av vita blodkroppar, särskilt T-celler. Detta kan leda till att lymfnoden ökar i storlek och kan kännas nodulär (nötknäppformad) vid palpation (kontroll av strukturen genom beröring).

Gramnegativa, spiralformade bakterier tillhörande Borreliasläktet som ger upphov till infektionssjukdomen borrelios (Lyme disease). Gruppen innehåller ett flertal specifika arter, så som B. afzelii, B. garinii och den egentliga B. burgdorferi. Dessa spiroketer överförs vanligen via fästingar av släktet Ixodes.

En vanligt förekommande organism i tarmfloran hos barn, och ibland vuxna. Den producerar ett gift som ger upphov till pseudomembranös enterokolit hos patienter som får antibiotikabehandling.

"Nässelutslag" är en hudreaktion som orsaks av kontakt med ormbunksväxter, såsom brännässlor, och kännetecknas av klåda, rodnad och svullnad i kontaktytan, ofta följt av små blåsor eller blåsbildningar.

Infektioner orsakade av bakterier av släktet Clostridium.

Akut inflammation i tunntarmens och tjocktarmens slemhinnor med åtföljande pseudomembranös plackbildning ovanpå ytliga sår. Tillståndet hänger ofta samman med antibiotikaterapi och implicerar Clostridium difficile.

Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Ett antibakteriellt medel, som utgörs av en halvsyntetisk analag till linkomycin.

Den största av talamus mittkärnor. Den har omfattande förbindelser med de flesta övriga talamuskärnorna.

Förfarande för presentation av betingad stimulus utan förstärkning för en tidigare betingad organism. Häri ingår också den reducerade betingade reflexen till följd av förfarandet. Syn. extinktion.

En onormalt stegrad känslighet för ljudstyrka vid normala ljudnivåer. Sjukdomar i öronsnäckan, vestibulokoklearnerven eller ansiktsnerverna, samt stigbygelkirurgi eller andra störningar kan förknippas med detta tillstånd.

Inlärningsprocess som innebär att en viss handlingsföljd resulterar i en belöning. Vid den rätta reaktionen inför ett urval handlingsalternativ kommer en omedelbar belöning. Syn. instrumentell betingning.

Long-Evans rats are a specific strain of outbred albino laboratory rats, commonly used in biomedical research due to their docile and friendly nature, as well as their relatively large size and ease of handling compared to other rat strains. They were originally developed in the 1940s by William Long and Grace Evans at the University of Wisconsin-Madison. The Long-Evans rat strain is often used in studies related to neuroscience, psychology, pharmacology, toxicology, and nutrition, among others.

Förvärvade eller inlärda handlingssätt som regelmässigt uppvisas.