Sjukdomstillstånd präglade av allvarliga störningar i sinnestämningen (depression, ångest, upprymdhet och upphetsning) åtföljda av psykotiska symtom som vanföreställningar, hallucinationer, svåra rubb ningar i verklighetsuppfattningen osv.
Falska föreställningar om sig själv eller personer eller föremål eller företeelser utanför sig själv, vilka består trots faktiska förhållanden och vilka av omgivningen inte betraktas som hållbara.
Känsloreaktion i samband med en ide eller mental föreställning. En hastigt påkommen sinnesrörelse som ger uttryck åt instinktivt grundade kroppsliga reaktioner. Affekt.
Subjektivt upplevda sinnesförnimmelser utan egentlig utlösande impuls, vilka dock av personen i fråga upplevs som verkliga. De kan vara av organiskt ursprung eller förknippade med psykiska störningar.
Tillstånd som har störningar av sinnesstämningen som dominerande drag.
Svår, affektiv sjukdom med stora svängningar i sinnesstämningen mellan återkommande nedstämdhet eller upprymdhet och depressivitet.
Sinnestämning eller känslomässiga yttringar som inte passar till beteende eller stimulus.
Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.
Affektiva yttringstillstånd som kan upplevas och ha upphetsande eller pådrivande (motiverande) egenskaper.
Sjukhusavdelningar för kontinuerlig övervakning och vård av akut sjuka patienter.
Tydlig depression under involutionsperioden, kännetecknad av hallucinationer, vanföreställningar, paranoia och upphetsning.
Mentala sjukdomstillstånd, kännetecknade av brister i adaptionsprocessen som främst kommer till uttryck som avvikelser i tankar, känslor och beteende och leder till oro eller funktionsstörning.
Iakttagbara förändringar i ansiktsdragen som reaktion på emotionella stimuli.
En affektiv störning som visar sig som en dyster sinnesstämning eller förlorat intresse för eller förlorad glädje över vanliga aktiviteter. Dysterheten är framträdande och ganska ihållande.
Kortikal vaksamhet eller tonusberedskap som svar på sensorisk stimulering.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Störningar i de mentala funktioner som är förknippade med tänkande, resonerande och ömdöme.
Ett riktat samtal avsett att ge information att användas för psykiatrisk diagnos, utvärdering, behandlingsplanering osv. Intervjun kan hållas av socialhandläggare eller psykolog.
En neuropsykisk störning kännetecknad av ett eller flera av följande drag: orörlighet, mutism, negativism (vägringsattityd), tillgjordhet, stereotypi, gestikulerande, grimaserande, upphetsning, ekolal i (efterhärmning av ord), ekopraxi (upprepande av rörelser), muskelstelhet och stupor, ibland med avbrott för våldsamma utbrott, panik eller hallucinationer. Tillståndet kan bero på psykisk sjukdom el ler organisk sjukdom (malignt neuroleptiskt syndrom, encefalit m fl).
Sjukhus, specialiserade på vård av psykiskt sjuka.
En skala omfattande 18 symtombilder som valts att representera förhållandevis oberoende aspekter av manifesta psykopatiska tillstånd. Skalan var ursprungligen avsedd för bedömning av behandlingsresult at i klinisk psykofarmakologi. Den har dock lätt kunnat anpassas till andra ändamål.
Amygdala (corpus amygdaloideum). Mandelformad ansamling av grå substans i främre delen av hjärnans tinningslob. Amygdala utgör en del av det limbiska systemet.
Ständig känsla av oro, ängslan och överhängande faror.
Måttliga depressionstillstånd, i motsats till svår depression vid neurotiska eller psykotiska tillstånd.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Kognitiva störningar som även omfattar delirium, demens och amnesi. De kan uppstå till följd av missbruk, skador eller andra orsaker.
Intellektuell process eller varseblivningsprocess, genom vilken en organism förvärvar kunskap.
En av vindlingarna (gördelvindlingen) på hjärnhalvans mediala yta. Den omger hjärnans rostrala del och hjärnbalken och utgör en del av det limbiska systemet.
Enheter inom sjukhusorganisationen som inte utgör avdelningar, men som har till uppgift att ge specialvård.
Elektriskt framkallade kramper för behandling av svåra affektiva störningar och schizofreni. Syn. elchockterapi.
Läkemedel för behandling av bipolär sjukdom eller mani i samband med andra affekttillstånd.
Tillstånd där ångest utgör den dominerande störningsyttringen.
Det förhållande att det föreligger samtidiga eller ytterligare sjukdomstillstånd med avseende på en första diagnos eller det specifika tillstånd som är föremål för undersökning. Komorbiditet kan påverka inte bara patientens funktionsförmåga, utan även överlevnadsförmåga. Den kan användas som prognostisk indikator för beräknad sjukhusvistelse, kostnader och utfall eller överlevnad.
En individs objektiva och insiktsfulla förståelse för en annan persons känslor och beteende. Begreppet skall skiljas från sympati, som vanligtvis inte är objektiv eller kritisk. Medkänsla innefattar omsorg, ett uttryck för medvetenhet om och bekymmer för andra människors bästa. Syn. empati.
Frekvens och beskaffenhet av negativa känsloyttringar, t ex ilska eller fientlighet, som förekommer hos familjemedlemmar eller andra av betydelse, och som ofta leder till en hög återfallsfrekvens, särskilt hos schizofrena patienter.
Subjektiv, obehaglig och självkritisk känsla av att ha begått fel, brott eller synd. Dessa är resultatet av handlingar, reaktioner eller tankar som strider mot ens eget samvete.
Ett fenyl-piperidinylbutyrofenon som främst används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det används även vid schizoaffektiva sjukdomar, vanföreställningar, ballism, Tourettes syndrom, och ibland som tilläggsterapi vid psykisk utvecklingsstörning och Huntingtons korea. Medlet har kraftig verkan mot illamående och kräkningar och används även för behandling av hicka.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.
Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.
Humörstimulerande läkemedel för behandling av affektiva störningar och liknande tillstånd. Ett flertal monoaminoxidashämmare har användning som antidepressiva för sin modulering av katekolaminnivåerna . Tricykliska föreningar tycks också ha antidepressiv effekt genom verkan på hjärnans katekolaminsystem. En tredje grupp är de läkemedel som har specifik verkan på serotonerga system.
Studier som bygger på att variabler gällande en individ eller en grupp individer registreras över en längre tidsperiod.
Hampaväxten Cannabis sativa. Produkter som framställs av den torkade toppen av växten inkluderar marijuana, hasch, bhang och ganja. Stjälken är en viktig råvara för hampafiber.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.
Filosofiska formuleringar och begrepp som har grundläggande betydelse inom psykoanalysen, som t ex libido (sexualdriften, lusten), repression (bortträngning), regression (återvändande), transferens (överföring), id (detet), ego (jaget), superego (överjaget), Oedipuskomplex osv.
Behandling av sjukdomar genom exponering för ljus, särskilt med olika intensiteter av ljusstrålning eller specifika våglängder.
Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.
Samtidigt missbruk och psykisk sjukdom. Diagnosprincipen grundar sig på det faktum att patienter med alkohol- eller drogberoende också ofta har psykiska problem av varierande svårighetsgrad.
En stark, känslomässig yttring av missnöje eller upprördhet till följd av störande intryck, skada eller hot.
Ett sent inträdande inslag i den händelserelaterade reaktionspotentialen. P står för positiv laddning och 300 anger 300 millisekunder "poststimulus". Reaktionens amplitud ökar med oförutsedda, osannolika eller högt signifikanta stimuli, och utgör därmed ett index över mentala aktivitet.
Förändring av det elektriska motståndet i huden i samband med känslomässiga reaktioner och vid vissa andra tillstånd.
En social grupp bestående av föräldrar, eller fosterföräldrar, och barn.
Ett tricykliskt dibensodiazepin, klassat som ett atypiskt antipsykotiskt preparat. Det binder flera typer av receptorer i det centrala nervsystemet och uppvisar en unik farmakologisk profil. Klozapin är en serotoninantagonist, med stark bindning till 5-HT-2A/2C-receptorsubtypen. Det har också stark affinitet till ett flertal dopaminerga receptorer, men visar svag antagonism vid dopamin D2-receptorn, som anses modulera neuroleptisk aktivitet. En väsentlig biverkning av medlet är agranulocytos.
Stark, utåtriktad känsla av tillfredsställelse.
Ett beteende som innebär att ens handlingar kan medföra fara eller skada för en själv eller andra.
Tvåringad, heterocyklisk förening bestående av en bensenring sammankopplad med en diazepinring. Väte och alla H-isomerer kan ingå, och all substitutioner är tillåtna.
Sjukhusavdelningar för kontinuerlig övervakning och vård av akut sjuka nyfödda.
En direkt form av psykoterapi, baserad på tolkningen av situationer (den kognitiva erfarenhetsstrukturen) som är avgörande för hur en individ känner och uppför sig. Den bygger på förutsättningen att kognition, den process som leder till förvärvande av kunskap och utformning av tankar, är primärt avgörande för sinnesstämning och beteende. Terapin använder sig av beteendevetenskaplig och samtalsteknik för att identifiera och korrigera det negativa tänkande som ligger till grund för det avvikande beteendet.
Omhändertagande av patient med allvarlig psykisk störning med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård (SOSFS 1991:1128).
Manlighet eller kvinnlighet som en bidragande faktor för erhållande av ett resultat. Könsfaktorn kan ha samband med orsaken till eller effekten av en omständighet. Begreppet används för förhållanden avseende såväl människor som djur, men måste särskiljas från könskarakteristika, som är anatomiska eller fysiologiska könsmanifestationer, och från könsfördelning, som är antalet individer av han- och honkön under givna omständigheter.
Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.
Stark oroskänsla inför vad som för ögonblicket upplevs som yttre hot eller fara, men som går över när hotet upphör. Syn. rädsla.
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
Kortvarig behandling som är mer mildrande än kurativ i akuta psykiatriska situationer. Kristerapi, som tillämpas vid akutmottagningar på psykiatrikliniker eller sjukhus, i hemmet eller på platsen för krisen, är inriktad på relationsfaktorer och inneboende psykologiska faktorer och att skapa ett ökat stöd från omgivningen.
Omedvetna processer hos enskilda individer eller grupper av individer för att hantera impulser, känslor eller tankar som inte medvetet kan accepteras. Olika typer av försvarsmekanismer är reaktionsbildning, projicering och inåtvänd aggression.
Barn, vars ena förälder eller båda föräldrar lider av någon organisk eller psykisk sjukdom eller beteendestörning. Studier i ämnet fokuserar oftast på barnet ur en social, beteendemässig eller psykolo gisk synpunkt, snarare än ur en genetisk.
Den främre delen av hjärnhalvan.
Oorganiska föreningar, där litium ingår som en fast beståndsdel i molekylen.
Impulser bakom en organisms strävan efter ett visst mål eller viss tillfredsställelse. Impulserna kan påverkas av fysiologiska behov eller yttre stimuli. Syn. motivation.
En affektiv sjukdom kännetecknad av perioder av missmod och hypomani, varvade med perioder av normalt sinnestillstånd.
Inläggning av patient på sjukhus.
Hälso- och sjukvård samt förebyggande hälsovård inom psykiatri.
Teoretiska framställningar som simulerar psykologiska och/eller sociala processer. I simuleringen kan ingå matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Varje iakttagbar reaktion hos en person i någon situation.
Iakttagande av ett objekt eller ett skeende. Observansen innefattar inte någon bedömning av det iakttagna.
En personlighetsstörning med drag av instabilitet i förhållandet till andra människor, i självuppfattningen och affekter, och med uttalad impulsivitet som börjar tidigt i det vuxna livet och visar sig i olika sammanhang.
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
Händelser av t ex social eller psykologisk art, eller i omgivningen, som kräver anpassning eller medför en förändring i en individs livsmönster.
En hjärnhalvas funktionella dominans över den andra.
En sorts beteende som leder till självhävdelse. Det kan uppstå ur inneboende drivkrafter eller ur känsla av frustration och kan uttryckas i destruktivt och aggressivt uppförande, i fientlig och obstru ktiv förslagenhet, eller i ett sunt självexpressivt behov av att bemästra.
Korta och kärnfulla tänkespråk och visdomsord, ofta med stor folklig utbredning, som uttrycker allmängiltiga sanningar eller råd i olika vardagliga situationer.
En individs upplevelse av gynnsamma förändringar, antingen rörande individen själv eller förhållandet till omgivningen, vilka leder till anpassning och ändrad mental inställning.
Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.
Sjukhusavdelningar för kontinuerlig övervakning och vård av akut sjuka barn, dock icke nyfödda.
En genetiskt bunden, latent sjukdomsbenägenhet, som kan aktiveras under vissa förhållanden.
Sjukhusavdelning för omhändertagande av patienter med akuta hjärtproblem.
Speciella vårdmottagningar för omedelbart omhändertagande av patienter med akuta psykiska problem.
De psykologiska särdrag som skiljer individer från varandra.
Iakttagbara tecken på störda psykiska funktioner.
Ansiktsuttryck som avspeglar känsla av nöje, ömhet, munterhet osv.
Ett kategoriseringssystem i vilket sjukdomstermer kan införas enligt vedertagna kriterier. Det omfattar alla sjukdomstillstånd i ett hanterbart antal kategorier, gruppindelade för att underlätta mortalitetsrapportering. Ansvarig för systemet är Världshälsoorganisationen (WHO) (från versionen ICD-10). I USA används en utvidgad variant, med tillägget "Clinical Modifications", för morbiditetsstatistik och allmänna epidemiologiska ändamål.
Personer som lider av psykiska sjukdomar, särskilt psykoser eller svåra depressionstillstånd.
Vårdformer för organiserad psykiatrisk vård.
Ett enzym i transferasklassen som katalyserar överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin till en katekol eller katekolamin, så som dopa, dopamin, epinefrin eller norepinefrin. Enzymet finns i cytoplasman i främst njurar, lever och det centrala nervsystemet. EC 2.1.1.6.
Psykiatrisk disciplin med vikt på sociala, psykologiska och fysiska faktorer relaterade till uppkomst och förebyggande av psykiska sjukdomar, och på upprätthållande av psykisk hälsa i samhället.
Ett antal funktionellt och anatomiskt definierade strukturer i främre delen av hjärnan hos alla däggdjur. Enheten är inblandad i såväl den högre integreringen av information rörande tarmar, luktsinne och kroppstillstånd som homeostatiska reaktioner, som t ex grundläggande överlevnadsbeteenden (ätande, parning och känslouttryck). I de flesta publicerade arbeten anses enheten omfatta mandelkärnan, epitalamus, gördelvindlingen, hippocampus, hypotalamus, parahippocampalis-vindlingen, septumkärnorna, talamus främre kärnhop och delar av de basala ganglierna.
Blockering av en beteende- eller verbal reaktion, även om stimulus för en reaktion föreligger. Inom psykoanalys avses ett omedvetet undertryckande av en instinktiv process.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Traditionell benämning på en grupp läkemedel som anses ha en dämpande eller lugnande effekt på sinnesstämning, tankar eller beteende. Hit hör ångestdämpande medel (lindrig verkan), medel mot mani och antipsykosmedel (stark verkan). De olika medlen har olika verkningsmekanismer och används för olika behandlingsändamål.
Intellektuell process som innebär upptäckten eller fastställandet av ett objektivt eller egentligt förhållande mellan två ting eller begrepp; en persons förmåga att göra ett omdöme; den process som tydliggör och bekräftar ett begrepps verkliga mening; en kritisk värdering av en person eller situation.
Vetskapen att någon eller något som man möter har setts tidigare.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
1. Individens inre stridigheter, framkallade av motstridiga eller motsägelsefulla behov och drifter, eller yttre och inre krav. 2. Konflikter inom en grupp till följd av oförenliga konkurrens- eller motsatsförhållanden, pga antagonistiska ställningstaganden, avvikande idéer, intressen eller personligheter.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
Ett grundämne inom gruppen alkalimetaller. Kemiskt tecken är Li, atomnummer 3 och atomvikt 6,94. Litiumsalter används för behandling av manisk-depressiva tillstånd. Litium har också fått stor elektrokemisk användning som beståndsdel i batterier.
Ett litiumsalt som verkar stabiliserande på sinnesstämningen. Litiiumjonen ändrar metaboliseringen av biogena monoaminer i det centrala nervsystemet och påverkar ett flertal nervsignalsystem.
En autosomalt dominant porfyri som beror på brist på koproporfyrinogenoxidas i levern, det sjätte enzymet i åttaenzymsförloppet i biosyntesen av hem. Kliniska drag omfattar både neurologiska symtom och hudförändringar. Patienterna utsöndrar ökade mängder av porfyrinprekursorer, 5-aminolevulinsyra och koproporfyriner.