Binjuretumörer
En binjure tumör är en abnorm growth or mass in the pancreas, which is a gland located behind the stomach and plays essential roles in digestion and regulation of blood sugar levels. These tumors can be benign (noncancerous) or malignant (cancerous), with varying impacts on overall health and treatment options.
Cushings syndrom
Ett tillstånd, oftast hos kvinnor, som beror på hyperadrenokorticism till följd av tumörer i binjurebarken eller hypofysens främre lob, eller på långvarigt bruk av glukokortikoider. Symtomen kan vara snabbt tilltagande fetma i ansiktet, på halsen och bålen, kyfos pga osteoporos i ryggen, högt blodtryck, diabetes mellitus, amenorré, hypertrikos hos kvinnor och impotens hos män, mörknande hud, polycytemi, buk- och ryggsmärtor, samt muskelförsvagning. När tillståndet beror på överproduktion av adrenokortikotropin i hypofysen kallas det Cushings sjukdom.
Binjurebarksadenom
Kortikosteron
Binjuresjukdomar
"Binjuresjukdomar" refererer til en bred vifte af patologiske tilstande og forstyrrelser, der påvirker bindevævets funktion og struktur i nyrerne. Bindevævet, også kendt som interstitium, er et støttende væv mellem de funktionelle enheder i nyrerne, glomeruli og tubuli. Binjuresygdomme kan være akutte eller kroniske og resultere i forringet nyrerfunktion, nedsat klaringsevne for affaldsstoffer og andre komplikationer.
Hyperaldosteronism
Ett sjukdomstillstånd orsakat av överproduktion av aldosteron. Det kännetecknas av natriumretention och utsöndring av kalium, vilket leder till högt blodtryck och hypokalemi (kaliumbrist).
Feokromocytom
En vanligtvis godartad, inkapslad, lobulär och kärlrik tumör av kromaffin vävnad i njurmärgen eller de sympatiska paraganglierna. Huvudsymtomet, som återspeglar den ökade utsöndringen av epinefrin och norepinefrin, är högt blodtryck, konstant eller intermittent. I samband med svåra attacker kan huvudvärk, svettning, hjärtklappning, oro, skakningar, blekhet eller ansiktsrodnad förekomma, likaså illamående och kräkningar, bröst- och buksmärtor, samt parestesier i armar och ben. Incidensen av maligna typer är inte högre än 5%, men det går ingen klar patologisk gräns mellan godartade och elakartade feokromocytom.
Binjurebarkstumörer
Adrenokortikotropiskt hormon
Hypofyshormon som stimulerar utsöndringen av adrenokortikosteroider och främjar tillväxten av binjurebark. Det återfinns också i urin hos kvinnor och i serum hos dräktiga ston. Hormonet är en enkelkedjad polypeptid av 39 aminosyror, av vilka de 24 första är gemensamma för all arter. Denna sekvens av 24 aminosyror sägs stå för peptidens biologiska aktivitet, medan den återstående sekvensen av 15 aminosyror antas vara nödvändig för immunologisk specificitet.
Laparoskopi
Ett förfarande där ett laparoskop förs in genom ett litet snitt nära naveln i syfte att undersöka buk- eller bäckenorganen i bukhinnehålan. Om nödvändigt, kan biopsier eller kirurgiska ingrepp utföras i samband med laparoskopi.
Nelsons syndrom
Nelson's syndrom är ett sällsynt tillstånd som orsaks av överaktivitet hos hypofysens framtunga del (adenohypofysen), vilket leder till ökad produktion och sekretion av adrenokortikotrop hormon (ACTH). Detta i sin tur stimulerar bakterien Corticotropin-releasing hormone (CRH) som produceras i hypotalamus.
Binjurebarkshyperfunktion
Binjurebarkshyperfunktion (BBH) är ett tillstånd där binjurebarken, en del av nyockens biskölder, överproducerar hormonet aldosteron. Detta orsakas vanligtvis av sjukdomar i binjuren eller i njurarna, och kan leda till ökad blodtryck, ödem och elektrolytbrist.
Aldosteron
Hydrokortison
Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används för att behandla inflammation och immunsystemsreaktioner i kroppen. Det fungerar genom att minska produktionen av substanser i kroppen som orsakar inflammation och undertrycka immunsvaret. Hydrokortison kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive astma, eksem, ledinflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergiska reaktioner. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnlöshet och svaghet om det används under längre tid eller i höga doser.
Glukokortikoider
En grupp kortikosteroider som påverkar kolhydratomsättningen (glukoneogenes, glykogendeponering i levern, höjning av blodsockerhalten), hämmar kortikotropinutsöndring och har uttalad antiinflammatorisk verkan. De spelar även en roll i fett- och proteinomsättningen, i reglering av artärblodtrycket och förändringar i bindvävsreaktioner på skada, i minskning av antalet cirkulerande lymfocyter, och för funktionerna i det centrala nervsystemet.
Körtelsvulst
Metyrapon
Ett ämne som blockerar enzymet steroid-11-beta-monooxygenas. Det används för att testa hypotalamus-hypofys-feedbackmekanismen vid diagnos av Cushings syndrom.
Retroperitonealrum
Retroperitonealt rum är en anatomisk term som refererar till det område bakom bukhinnan (peritoneum) där också flera vitala organsystem finns placerade, såsom levern, magsäcken, nedre delen av tarmarna, urinblåsan och bägge njurarna. Det retroperitoneala rummet kan delas in i flera kompartment eller fascier, inklusive parietal fascia, visceral fascia och prevertebralt fascia, vilka hjälper till att hålla organen på plats och skydda dem.
Hypofysbestrålning
Hypofysbestrålning, även kallat hypofysectomi med strålbehandling, är en medicinsk behandlingsform som innebär att strålar av joniserande radiation riktas mot hypofysen, en endokrin gland i hjärnan, för att eliminera eller minska dess funktion. Denna behandling används vanligtvis för att hantera godartade eller onkologiska tillstånd som orsakar överproduktion av hormoner från hypofysen, såsom akromegali och Cushings sjukdom. Strålbehandling kan också användas för att kontrollera tumörers tillväxt och spridning i hjärnan.
Kortison
En naturligt förekommande glukokortikoid. Den har använts i ersättningsterapi vid binjuresvikt och som antiinflammatoriskt medel. Kortison i sig är ett overksamt ämne, men det omvandlas i levern till den verksamma metaboliten hydrokortison.
Hyperplasi
Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.
Myelolipom
Myelolipom är en benign (godartad) tumör som uppstår i mjukvävnaden i ryggraden (ryggradsmärgen). Tumören består av både fett- och benmärgsceller. Myelolipomer är sällsynta, men de flesta upptäcks som slumpmässiga fynd under rutinmässiga undersökningar eller vid obekvämligheter orsakade av tryck från en stor tumör. De flesta myelolipom är små och ger inga symptom, men i sällsynta fall kan de bli stora nog för att orsaka bakterieinfektioner eller blödningar om de skadas. Behandlingen består ofta av observation eller kirurgiskt avlägsnande om tumören orsakar symptom eller är stor nog för att vara ett risk för komplikationer.
ACTH-syndrom, ektopiskt
Kortikotropinfrisättande hormon
Aminoglutetimid
En aromatashämmare som blockerar produktionen av binjuresteroider. Den hindrar också omvandlingen av androgener till östrogener. Aminoglutetimid har tidigare använts vid behandling av framskriden brös t- och prostatacancer.
Metanefrin
Oväntade fynd
Oförutsedd information som framkommer i samband med undersökning eller vård. Termen används för uppgifter som kan få sociala eller psykologiska konsekvenser, som t ex när det framkommer att ett barns biologiska far är annan än den förmodade fadern, eller när det visar sig att en patient som undersöks för ett visst sjukdomtillstånd har, eller löper risk att få, något annat.
Råttor, inavlade stammar
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
Binjurebarkshormoner
Binjurebarkshormoner, även kända som adrenocorticotropa hormon (ACTH) och corticotropin, är ett hormon som produceras och secretetas av främre loben av hypofysen, en peptidhormon som stimulerar produktionen och release av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.
Hypofysär ACTH-överproduktion
Sjukligt tillstånd i hypofysen, kännetecknat av kraftig överproduktion av adenokortikotropt hormon. Detta leder till överproduktion av kortisol i binjurarna och till Cushings syndrom.
Normetanefrin
Normetanefrin är ett katekolaminhormon och neurotransmittor som verkar vasokonstriktoriskt, det vill säga orsakar blodkärlens smalning. Det produceras i kroppen som en biprodukt av norepinefrin (noradrenalin) metabolism. Normetanefrin kan också användas som ett diagnostiskt verktyg för att upptäcka fenomenet kallat feochromocytom, en tumör i binjuremärgen som kan orsaka högt blodtryck.
Adrenalin
Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.
Binjurebarksfunktionstester
En binjurebarksfunktionstest (ABF-test) är ett diagnostiskt tillvägagångssätt som används för att utvärdera hur väl binjurebarken producerar hormoner, särskilt kortisol, i respons på adrenocorticotrop hormon (ACTH) stimulering. Testet mäter binjurebarkens förmåga att ställa in produktionen av kortisol under stress och är användbart för att diagnostisera binjurebarkssjukdomar, till exempel primär binjurebarksförsämring (Addisons sjukdom) eller Cushings syndrom.
Desoxikortikosteron
Hypokalemi
Onormalt låga halter av kalium i blodet. Tillståndet kan vara en följd av kaliumförlust via njurarna eller mag/tarmkanalen, pga kräkningar eller diarré. De kliniska tecknen kan bestå av neuromuskulära störningar, som svaghet eller förlamning, avvikande EKG (lägre T-vågor och högre U-vågor), njurfunktionsbrist och störningar i mag/tarmsystemet.
Binjurebarkshyperplasi, medfödd
En grupp ärftliga rubbningar av binjurarnas steroidgenes, som varierar med kön, med den medfödda enzymdefektens svårighetsgrad och med debutålder. Den vanligaste formen, den viriliserande, beror på en 21-hydroxylasdefekt. Andra former är 11-hydroxylasdefekt, 17-hydroxylasdefekt, desmolasdefekt och 3-beta-hydroxysteroiddefekt.
Paraventrikulär hypotalamisk kärna
The paraventricular hypothalamic nucleus (PVN) is a collection of neurons located in the hypothalamus, adjacent to the third ventricle, that plays a crucial role in regulating various autonomic functions such as cardiovascular regulation, fluid and electrolyte balance, and energy homeostasis, as well as endocrine function through the release of neurohormones such as oxytocin and vasopressin.