Skyttegravsfeber
Bartonella quintana
Pediculus
Tyfus, epidemisk lusburen
Phthiraptera
Rickettsiaceae
Bartonella
Bartonellainfektioner
Immersionsfot
Q-feber
Vattenförorenande ämnen, radioaktiva
Gula febern
Tyfoidfeber
Första världskriget
Encyklopedier, principer
Trench fever, også kjent som Shiversell feberen eller Five-day fever, er en infeksjons sykdom som for det meste er forårsaket av bakterien Bartonella quintana. Sykdommen var vanlig under den første verdenskrigen blant soldater i skyttegravene, derfor navnet trench fever (skyttegravsfeber). Symptomene inkluderer plutselig feber, kvalme, svede, hodepine og muskel- eller ledsmerter. Andre symptomer kan være hudutslag, lymfknute inflammasjon og øyeinfeksjon. Sykdommen spredes vanligvis gjennom insektbidet fra lussekster. Behandlingen består vanligvis av antibiotisk terapi. Selv om sykdommen ikke er så vanlig i dag, kan den fortsatt forekomme hos personer som lever under dårlige hygiejniske forhold eller hos de hemløse.
"Bartonella quintana" er en bakteriel infeksjon som oftest forekommer hos mennesker. Den overføres vanligvis gjennom insektbett, typisk lusbiting, og kan føre til en rekke forskjellige symptomer som feber, træthed, hodepine, muskel- og ledsmerter. I værste fall kan den også føre til alvorlige komplikasjoner som endocarditis (infeksjon i hjerteklappen) eller bakteriæmisk meningitis (infeksjon i hjernen).
Infeksjonen er forbundet med fattigdom, dårlig hygiene og overbefolkning, og forekommer oftest hos hemløse personer. Behandlingen består vanligvis av antibiotisk terapi.
'Pediculus' är ett latinskt namn på en grupp löss som innefattar:
1. Pediculus humanus capitis: Huvudlus, en parasit som lever och suger blod från människors huvudhår.
2. Pediculus humanus corporis: Klädlus, en parasit som lever och suger blod från människors kläder och hud, ofta i sömmarna på kläderna.
3. Pediculus humanus humanus: En underart av Pediculus humanus som kan infektera både huvud och kropp.
Dessa löss är smittsamma och sprider sig vanligtvis genom direkt kontakt mellan människor eller genom gemensam användning av saker som hattar, möss, filtar, kläder och handdukar. Infektion med löss kan orsaka irriterande bett och i vissa fall leda till sekundära infektioner om bettstället skrapas eller klias.
Epidemic typhus, also known as louse-borne typhus or flea-borne typhus, is a vector-borne disease caused by the bacterium Rickettsia prowazekii. It is transmitted to humans through the infected feces of body lice (Pediculus humanus corporis) or less commonly, through the bite of an infected flea.
The disease is characterized by fever, severe headache, muscle pain, and a rash that typically appears on the upper trunk and spreads to the rest of the body. If left untreated, epidemic typhus can be fatal in up to 30% of cases due to complications such as pneumonia, kidney failure, or meningitis.
Epidemic typhus is often associated with crowded living conditions and poverty, and has historically been a major public health problem during wars, famines, and natural disasters. However, it is now rare in developed countries due to improved hygiene and the use of insecticides to control lice populations.
'Phthiraptera' är ett taxonomiskt insektsordning som innefattar ektoparasiter, det vill säga djur som lever på ytan av andra djurs kroppar. De flesta arter inom denna ordning livnär sig på hudskal och hudvätskor från sina värddjur, men några få arter kan även suga blod.
Phthiraptera delas vanligen upp i tre underordningar:
1. Anoplura (stinklöss): De flesta av dessa insekter lever som ektoparasiter på däggdjur, där de suger blod från värddjuret. Ett exempel är människolusen (*Pediculus humanus corporis*).
2. Mallophaga (fjäderlöss): Dessa insekter lever huvudsakligen på fåglar och suger blod eller livnär sig på fjädrarna, huden och deras sekret. Några arter kan även parasitera på däggdjur.
3. Rhynchophthirina (svalblodlöss): Denna lilla underordning innehåller endast fyra kända arter, som alla lever som ektoparasiter på svalor och suger blod från dem.
Phthiraptera-insekterna är ofta väldigt värddjurspecifika, vilket betyder att de vanligtvis bara parasiterar en eller ett fåtal arter av däggdjur eller fåglar. De kan dock orsaka allvarliga hudinfektioner och överföra sjukdomar till sina värddjur.
Rickettsiaceae är en familj av gramnegativa, intracellulära bakterier som orsakar olika smittosamma sjukdomar hos människor och djur. De flesta arterna i denna familj är obligata parasiter som lever och förökar sig inne i värdceller, framförallt endotelceller i kärlvävnad. Rickettsiaceae kan överföras till människor genom vektorer som fästingar eller loppor.
Exempel på sjukdomar orsakade av Rickettsiaceae inkluderar:
* Rocky Mountain spotted fever (RMSF), orsakad av *Rickettsia rickettsii*
* Tyfus, orsakad av *Rickettsia prowazekii* och *Rickettsia typhi*
* Fläckfeber, orsakad av *Rickettsia conorii* och andra arter
Dessa sjukdomar kan vara allvarliga eller livshotande om de inte behandlas tidigt och korrekt, ofta med antibiotika som tetracykliner.
'Bartonella' är en genus av bakterier som orsakar olika sjukdomar hos människor och djur. Bakterierna överförs vanligtvis genom insektsbett, framförallt fästingar och loppor. Några exempel på sjukdomar som orsakas av Bartonella-bakterier är:
* Karbönsjuka (Bartonellosis), som orsakas av Bartonella bacilliformis och förekommer främst i Anderna i Sydamerika.
* Visceral bartonellosis, som orsakas av Bartonella henselae och kan ge upphov till kattklössjuka hos människor.
* Bakteriemi orsakad av Bartonella-bakterier, vilket kan ge upphov till endokardit (hjärtinflammation) och andra infektioner i kroppen.
Sjukdomarna som orsakas av Bartonella-bakterier kan vara svåra att diagnostisera eftersom de ofta ger upphov till milda eller vaga symtom, men kan i vissa fall leda till allvarliga komplikationer. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika.
Bartonellainfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av bakterier i släktet Bartonella. Dessa bakterier kan infektera människor och djur genom vektorsmitta (t ex fästingar eller loppor) eller direktkontakt med infekterade djurs saliv, blod eller urin.
Exempel på olika arter av Bartonella inkluderar B. bacilliformis, B. henselae och B. quintana. Varje art kan orsaka olika symtom och sjukdomsbilder. Några exempel är:
* Carrions sjukdom (B. bacilliformis): förekommer främst i Anderna i Sydamerika, karaktäriseras av feber, svullnadar och hudskador.
* Kattekloakari (B. henselae): en infektion som ofta drabbar barn och unga vuxna, orsakar vanligen obehagliga, men ofarliga, knölar under huden där bakterien har smittat in via kattbett eller -klining. I sällsynta fall kan den leda till allvarligare komplikationer som endocardit (hjärtklaffsinflammation) eller neuroretinit (ögonsjukdom).
* Slangspringares feber (B. quintana): en infektion som främst förekommer hos hemlösa och alkoholister, orsakar feber, hudutslag, inflammation i lymfkörtlarna och eventuellt bakterieinfektion i blodet (bakteriemi).
Diagnosen av Bartonellainfektioner ställs vanligen genom serologiska tester eller PCR-metoder för att detektera bakteriernas DNA. Behandlingen består ofta av antibiotika, till exempel doxycyklin eller azitromycin.
Ett sök efter "immersive photography" definitions returnerar flera beskrivningar som är relaterade till den tekniska metoden att ta foton eller skapa en upplevelse, istället för en medicinsk definition. Immersive fotografi refererar ofta till en typ av 360-gradersfotografering eller virtuell verklighet som simulerar en realistisk och total omgivning, där betraktaren kan interagera med bilden på ett mer ingående sätt. Det finns ingen medicinsk specialitet eller användning av denna term inom medicinen som jag känner till.
Feber, eller febril reaktion, är en förhöjd kroppstemperatur över 38°C (100.4°F) som orsakas av ett aktiverat immunsystem som svar på en infektion eller annan form av inflammation i kroppen. Febern är egentligen inte en sjukdom i sig, utan snarare ett tecken på att kroppen försöker bekämpa en infektion. Vid feber uppregleras också immunförsvaret och det ökas produktionen av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa de främmande ämnen som orsakat febern.
Medicinskt sett betyder hemlös att en person saknar en fast bostad eller permanent adress. Det innebär att de inte har någon plats som de kan kalla sitt hem och vart de kan återvända varje natt. De kan istället sova på offentliga platser, i parker, på toaletter eller i nödbostäder som till exempel nödsjukhus, nödboenden eller uppvärmningsbussar.
Hemlöshet kan orsakas av många faktorer, inklusive arbetslöshet, ekonomiska svårigheter, psykisk ohälsa, drog- eller alkoholberoende, våld i nära relationer och brist på socialt stöd. Hemlösheten kan också vara en kombination av flera av dessa faktorer.
Hemlösheten är ett allvarligt samhällsproblem som kan ha negativa konsekvenser för den enskilda individens hälsa och välbefinnande, men också för samhället i stort. Det är därför viktigt att erbjuda hemlösa personer tillgång till bostad, socialt stöd och behandling för att hjälpa dem att komma tillbaka på fötter och leva ett normalt liv.
Q-fever, eller Query-fever, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Coxiella burnetii. Denna bakterie förekommer globalt och kan infektera många olika djurarter, inklusive människor. Infektionen sprids vanligen via luften när man andas in små partiklar (aerosoler) som innehåller bakterierna, ofta från kontakt med infekterade djurs avföring eller vid slakt av infekterade djur.
Typiska symtom på Q-feber inkluderar plötslig feber, trötthet, muskelvärk, hosta och huvudvärk. I vissa fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer som lunginflammation, hjärtinfektion eller leverpåverkan. Q-feber behandlas vanligen med antibiotika, ofta doxycyklin.
Det är värt att notera att en del människor kan utveckla en asymptomatisk infektion och aldrig upptäcka att de har haft Q-feber. Dessa asymtomatiska fall kan fortfarande sprida bakterierna till andra, även om de själva inte visar några tydliga symtom.
Radioaktiva vattenförorenande ämnen är substance som kan förorena vattnet och innehåller radionuklider, som är atomer eller molekyler med ostadiga, radioaktiva kärnor. När dessa kärnor sönderfaller avges joniserande strålning, vilket kan vara skadligt för levande organismer och ekosystem. Exempel på radioaktiva vattenförorenande ämnen inkluderar cesium-137, strontium-90 och tritium. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller orsakas av mänsklig aktivitet, till exempel vid kärnkraftverksolyckor, illegala dumpningar eller olyckor med radioaktiva transporter.
Gula febern, även känd som Blåskäggs sjukdom eller Malarias tyfus, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien *Bartonella quintana*. Sjukdomen sprids främst via loppor som parasiterar på människor och får sin namn efter det gula, icke-kroniska ansiktet hos de drabbade. Symptomen inkluderar hög feber, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor, hosta, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som njursvikt, hjärninflammation eller blödning i lungorna. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika.
Tyfoidfeber, også kjent som tyfus abdominalis, er en infeksjons sykdom som forårses av bakterien Salmonella enterica serovar Typhi. Disse bakteriene overlever i vann og fødevarer og kan spres til mennesker gjennom fekal-oralt kontakt, ofte via smittebæreren som ikke har noen tegn på sykdommen.
Tyfoidfeber karakteriseres vanligvis av en plutselig oppkomst av feber, trangt til å spise, mat-løshet og buksensmmerte. Andre symptomer kan inkludere træthed, hodepine, muskelvansker og svulminger i bakkenet. Svake og blodiga tarminndholdingsprover er også vanlige. I værre tilfeller kan sykdommen føre til komplikasjoner som tarmperforasjon, hjertesvikt eller meningittiske tilstander.
Tyfoidfeber forekommer oftest i områder med dårlige sanitære forhold og manglende tilgang til rene vannkilder. Den kan behandles effektivt med antibiotika, men utviklingen av resistans har gjort det viktigere enn noensinne å forebygge sykdommen ved hjelp av vaccinering og god hygiene.
"Första världskriget" (1914-1918) var en global, militärkonflikt som startade i Europa och involverade de flesta stormakterna under den tiden. Konflikten började när Österrike-Ungern invaderade Serbien i juli 1914, efter att en serbisk nationalist hade mördat Österrike-Ungerns tronföljare, ärkehertig Franz Ferdinand. Detta ledde till en kedja av allianser och motallianser som drog in fler länder i konflikten.
De två huvudsakliga alliansgrupperingarna var Ententen (bestående av Frankrike, Ryssland och Storbritannien) och Centralmakterna (bestående av Tyskland, Österrike-Ungern och Italien, som senare bytte sida till Ententen). Andra länder, inklusive USA, Japan och flera länder i Mellanöstern och Balkan, deltog också i kriget.
Kriget var ett av de mest blodiga och destruktiva konflikterna i historien, med miljontals dödsoffer och omfattande materiell skada. Det ledde till stora politiska förändringar i Europa och världen över, inklusive slutet på de flesta europeiska monarkierna, uppkomsten av kommunistiska regimer i Ryssland och Östeuropa, och en ny världsordning som etablerades efter krigets slut.
Första världskriget kännetecknades också av nya militära tekniker och strategier, inklusive användningen av stridsgas, pansarfordon, ubåtar och flygplan. Dessutom var det ett av de första krigen där propaganda användes systematiskt för att forma opinionen och rekrytera soldater.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
Huvudlöss (Pediculus humanus capitis) är parasiter som lever och livnär sig på människans hår och skall. De är små, platta insekter som är gråbruna till färgen och lever främst i hårstrån bakom öronen och i nackhåren. Huvudlöss suger blod från människan och lämnar efter sig små, rödvioletta prickar på huden. De kan orsaka irritation, klåda och i vissa fall leda till infektioner om de skrapas bort. Huvudlöss sprider sig lätt från person till person genom direkt kontakt eller genom gemensam användning av till exempel hattar, mössor, handdukar och sängkläder.