Gener i såväl prokaryoter som eukaryoter som transkriberas till det RNA som inlemmas i ribosomer. Prokaryota rRNA-gener finns i operoner spridda över genomet, medan eukaryota rRNA-gener är transkriptionsenheter av anhopningar av flera cistroner.
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
DNA-sekvenser som innehåller kod för ribosom-RNA och de DNA-segment som separerar enskilda ribosom-RNA-gener, och som benämns ribosomseparations-DNA (ribosomalt spacer-DNA). Syn. rDNA.
Ribosomalt RNA (rRNA) är den typ av RNA som utgör en viktig komponent i ribosomer, de cellulära organeller där proteinsyntesen sker i levande celler. rRNA-molekyler fungerar som strukturella stommar och katalytiska center för ribosomen, underlättar bindningen av aminosyror och bildandet av peptidbindningar under proteinsyntesen.
An RNA operon, specifically an rRNA operon, refers to a genetic unit that contains multiple genes responsible for the production of ribosomal RNA (rRNA). These operons are found in prokaryotic organisms such as bacteria and archaea. In an rRNA operon, the genes encoding different rRNA components (16S, 23S, and 5S rRNAs) are arranged in a specific order and transcribed together into a single large RNA molecule called a polycistronic transcript. This primary transcript is then processed to produce individual rRNA components, which play crucial roles in protein synthesis by forming the core structure of ribosomes along with ribosomal proteins. The presence of an rRNA operon allows for coordinated regulation and efficient production of essential rRNA components during gene expression in prokaryotes.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
"23S rRNA (ribosomal RNA) refers to a type of RNA molecule that is a component of the large subunit of prokaryotic ribosomes, which are cellular structures involved in protein synthesis. The 23S rRNA plays a crucial role in the decoding and translation of genetic information contained within messenger RNA (mRNA) into proteins."
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Den relativa mängden purin och pyrimidin i en nukleinsyra.
"5S RNA är en typ av ribosomalt RNA som är en komponent i de mindre suben av ribosomen, molekyler där protein syntesis sker inom celler. Denna specifika typ av RNA hjälper till att bilda den aktiva platsen för proteinsyntesen genom att interagera med ribosomala proteiner i den mindre suben."
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.
"RNA (Ribonucleic acid) is a nucleic acid molecule that plays a crucial role in biological processes such as protein synthesis. Ribosomes are cellular structures composed of ribosomal RNA (rRNA) and proteins, responsible for translating messenger RNA (mRNA) into proteins. 28S rRNA is one of the four types of rRNA molecules found in eukaryotic cytoplasmic ribosomes, specifically in the large subunit, and its function includes decoding mRNA during translation."
Närvaron av bakterier, virus och svampar i jord. Termen är inte begränsad till att gälla sjukdomsalstrande organismer.
I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.
Ett ribosom är en komplex struktur i cellen som syntetiserar proteiner genom att translatera information från RNA till aminosyror, vilket resulterar i bildandet av en peptidkedja. Ribosomen består av två subenheter, en större och en mindre, som innehåller ribosomalt RNA (rRNA) och proteiner. De två subenheterna interagerar med varandra samt med mRNA (budbärar-RNA) och tRNA (transfer-RNA), för att bygga upp en proteinmolekyl korrekt enligt genetisk information. Ribosomer finns i både cytoplasma och mitokondrier, och spelar därför en central roll i cellens proteinsyntes.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
'Saltvatten' är en medicinsk term som refererar till vatten med en högre koncentration av salt än vad som finns i vanligt dricksvatten, vilket normalt är mellan 0,5 och 3,5%. Detta är oftast ett ökat innehåll av natriumklorid (NaCl), men kan också innefatta andra slag av salter. Saltvatten kan användas terapeutiskt för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom hudinflammationer och mag-tarmsjukdomar.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Avlagringar på land eller i vatten av fragmenterat, fast, oorganiskt material, som lösgörs genom vittring eller nötning av berggrunden eller genom vulkanisk verksamhet, och som transporteras av luft, vatten eller is.
Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
Ribosomproteiner är proteiner som har en strukturell roll i ribosomen, den organell som syntetiserar protein i cellen. De hjälper till att bilda ribosomens centrala region där translationen av RNA till protein sker. Ribosomproteinerna bidrar också till att stabilisera ribosomens tertiära struktur och underlättar kopplingen mellan transfer-RNA (tRNA) och messenger-RNA (mRNA) under proteinsyntesen.
Post-transcriptional RNA processing refers to the modifications and regulations that occur to RNA molecules after they have been transcribed from DNA. These processes include capping, splicing, and tailing, which are essential for stabilizing and enabling the mature RNA to perform its functions in protein synthesis or gene regulation. Additionally, post-transcriptional RNA processing can also involve various forms of editing, such as base modifications and insertion/deletion of nucleotides, that further diversify and refine the information encoded in the RNA.
I de flesta typer av eukaryota cellkärnor utgör nukleolen en membranlös, avgränsad del, inom vilken några arter av rRNA (ribosomal RNA) syntetiseras och sätts samman till ribonukleoproteinenheter av r ibosomer. I nukleolen transkriberas rRNA från en nukleolär styrenhet, dvs en grupp (NOR - nucleolar organizer region) parvis upprepade kromosomgener som kodar för rRNA och som transkriberas av RNA-pol ymeras I.
"Vattenmikrobiologi" är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta inkluderar såväl sötvatten som saltvatten, och kan omfatta studier av mikroorganismernas förekomst, aktivitet, interaktion med varandra och med miljön, samt deras roll i vattnets ekosystem och globala näringscykel. Vattenmikrobiologi har betydelse för att förstå och lösa problem relaterade till vattenkvalitet, hälsan hos vattenlevande organismer och människor, och klimatförändringar.
En ordning av grampositiva, primärt aeroba bakterier med förgrenade filament.
En uppsättning statistiska metoder för gruppering av variabler eller observationer i undergrupper med starkt inbördes förhållande. Inom epidemiologin kan metodiken användas till at analysera en serie av nära sammanhörande händelser eller sjukdomsfall eller andra hälsorelaterade fenomen i förhållande till tid eller plats eller båda.
Alfaproteobakterier, eller Alphaproteobacteria, är en klass inom protebakterier (Proteobacteria) som inkluderar en rad olika bakteriestammar med varierande egenskaper och livsmönster. Denna grupp innehåller flera viktiga patogener hos människor, såsom Rickettsia, Bartonella och Brucella arter, men omfattar också symbiotiska bakterier som lever i association med växter och djur. Exempel på alfaproteobakterier är Rhizobium, som bildar noduler på rotsystemet hos vissa växter och fixerar atmosfärisk kväve till en form som kan användas av växten, samt SAR11-kladen, som utgör en av de vanligaste grupperna av marina bakterier.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
RNA (Ribonucleic acid) är ett nukleinsyremedel som spelar en central roll i den genetiska informationens flöde och proteinsyntes inom celler hos levande organismer, inklusive svampar. RNA består av en lång kedja av nukleotider som innehåller fyra olika baser: adenin (A), uracil (U), cytosin (C) och guanin (G). I svampar, liksom i andra eukaryota organismer, finns det tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa olika RNA-typer har specifika funktioner i cellen, exempelvis att transportera genetisk information från DNA till ribosomen där proteinsyntesen sker eller att utgöra en del av ribosomerna där proteiner syntetiseras.
RNA-prekursorer är initialt transkriberade RNA-molekyler som ännu inte har blivit fullständigt processade och kan innehålla intronsekvenser som ska tas bort innan det resulterande, mognare RNA-molekylen kan användas i proteintranslering eller regulering av genuttryck.
Vatten med obetydliga salthalter, t ex åar och insjöar.
Restriktionsfragmentlängdpolymorfism (RFLP) är en teknik inom genetiken där individers DNA-sekvenser jämförs genom att skära sönder den med hjälp av restriktionsenzymer, vilka ger upphov till unika fragmentmönster beroende på var restriktionsenzymens specifika nukleotidsekvens finns i individernas DNA.
'Arche-RNA' är ett begrepp inom biologi och genetik som refererar till RNA-molekyler hos arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som tillsammans med bakterier och eukaryoter utgör de tre dominerande grenarna av livets stamtree. Arke-RNA kan inkludera olika typer av RNA-molekyler såsom ribosomalt RNA (rRNA), transfer-RNA (tRNA) och messenger-RNA (mRNA). Dessa RNA-molekyler är viktiga för cellens proteinsyntes och genuttryck. Det bör dock poängteras att termen 'Arche-RNA' inte används i den vetenskapliga litteraturen, utan istället talar man om arkéers specifika RNA-molekyler.
Bacteroidetes är en fylum (domän) av gramnegativa, anaeroba eller aeroba, icke-sporbildande bakterier. De flesta arterna av Bacteroidetes lever som kommensala i tarmen hos djur och människor, där de spela en viktig roll i nedbrytningen och metabolismen av kolhydrater och proteiner. Några arter kan dock vara patogena och orsaka infektioner såsom lunginflammation, blodförgiftning och meningit. Bacteroidetes är en av de vanligaste bakteriegrupperna i naturen och kan hittas i en mängd olika miljöer, inklusive jord, vatten och livsmedel.
RNA polymerase I är ett enzymkomplex som initierar och katalyserar transkriptionen av genomet till det ribosomala RNA (rRNA) under syntesen av ribosomer i eukaryota celler.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos arkéer.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
En medicinsk definition är "Small Ribosomal Subunits" de mindre underenheterna i ett ribosom, ett cellytorgörande maskineri där proteinsyntesen sker i celler. I eukaryota celler består den små subenheten av 40S-subenheten, som innehåller en RNA-molekyl (18S rRNA) och cirka 33 proteiner. Denna lilla subenhet hjälper till att läsa och translatera mRNA-sekvensen till en aminosyrasekvens under proteinbildningsprocessen.
"Biologisk mångfald" refererar till den genetiska, arterliga och ekologiska variationen som finns bland levande organismer, inklusive alla deras interaktioner med varandra och deras fysiska omgivning.
En klass bakterier med varierande morfologiska egenskaper. Stammar av Actinobacteria har mer än 80% 16SrRNA-sekvensöverensstämmelse sinsemellan, samt vissa signaturnukleotider.
En grupp proteobakterier bestående av fakultativt anaeroba och fermenterande, gramnegativa bakterier.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Fram till slutet av andra världskriget ett oberoende kungadöme. Landet utgörs av den koreanska halvön i Ostasien, söder om Kina. Efter andra världskriget delades landet i två delar: Nordkorea och Sydkorea.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl bär en specifik aminosyra, och under proteinsyntesen matchas varje tRNA med en komplementär mRNA-sekvens (ett kodon) i ribosomen för att korrekt infoga den rätta aminosyran i den nya peptidkedjan som byggs upp.
Kolväteringar med två ketondelar i någon position. De kan substitueras i alla positioner utom där ketongrupperna sitter.
"Protozoan RNA" refers to the ribonucleic acid molecules found in protozoa, which are single-celled eukaryotic organisms. Protozoan RNA can include various types such as messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), and transfer RNA (tRNA) that play crucial roles in protein synthesis and other cellular processes within protozoa.
En undergrupp enzymer av transferasklassen som katalyserar överföringen av en metylgrupp från en förening till en annan. EC 2.1.1.
Vitamin K2, också känt som menakinon eller menakinon-4–7-fosfat, är en form av vitamin K som är viktig för blodets koaguleringsförmåga och hälsa på benen. Det förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel ägg, mjölkprodukter och fermenterade matvaror som ost och natto (en japansk maträtt gjord på fermenterad sojaböna). Vitamin K2 hjälper till att aktivera proteinerna som behövs för att reglera kalciumets deposition i kroppen, vilket är viktigt för att underhålla starka ben och förhindra kalkavlagringar i artärernas väggar.
Betaproteobacteria är en klass av proteobakterier, som är en grupp av gramnegativa bakterier. Dessa bakterier är vanligen stavformade och kan vara aeroba eller anaeroba. De finns i en mängd olika miljöer, inklusive vatten, jord, och association med djur och människor. Några exempel på betaproteobakterier är *Burkholderia*, *Stenotrophomonas*, och *Comamonas*.
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
"Avloppsvatten" är ett samlingsbegrepp inom medicinen för vatten som innehåller bakterier, virus eller andra mikroorganismer som kan vara skadliga för människors hälsa. Detta vatten kommer oftast från toaletter, badrum, kök och industriella processer. Avloppsvatten kan innehålla patogener som orsakar sjukdomar såsom diarré, mag-tarmloppstillstånd, hudinfektioner och andningsvägsinfektioner. Riskerna med avloppsvatten är speciellt höga i områden med bristfällig sanitet och hygien.
Proteobacteria är en fylum (division) av gramnegativa bakterier, inklusive en mångfald artar med olika egenskaper och former. De flesta proteobakterier lever som frisättande individer eller i symbiotiska associationer med andra organismer. Flera är viktiga patogener hos människor, djur och växter. Proteobacteria innehåller även en stor andel artar som spelar nyckelroller i naturens närings- och energicykler, till exempel syrefixerande bakterier och fotosyntetiserande cyanobakterier.
"Small bacterial ribosome subunit" refers to the smaller of the two subunits that make up the bacterial ribosome, a complex molecular machine responsible for protein synthesis in bacteria. This subunit, known as the 30S subunit, is composed of ribosomal RNA (rRNA) and proteins, and plays a crucial role in decoding messenger RNA (mRNA) during translation, the process by which genetic information is converted into proteins.
En familj enzymer som katalyserar endonukleolytisk klyvning av RNA. Hit hör EC 3.1.26.-, EC 3.1.27.-, EC 3.1.30.- och EC 3.1.31.-.
Ett funktionellt system omfattande organismerna i ett naturligt samfund och deras miljö.
"Oligonucleotide sequences are short, synthetic stretches of nucleotides (the building blocks of DNA and RNA) that are often used as tools in molecular biology for various applications such as gene silencing, mutation detection, and sequencing."
En grupp proteobakterier bestående av morfologiskt olika, anaeroba sulfidbildare. Vissa av dessa har bakteriolytiska egenskaper och tros livnära sig på bakterier.
Liv eller metaboliska reaktioner i närvaro av molekylärt syre.
Vetenskapen om de mikroorganismer som lever i olika miljöer omkring oss (i luft, jord, vatten osv) och deras eventuella patogena egenskaper i förhållande till andra organismer, inklusive människor.
Vattenflöden, uppvärmda genom geotermisk påverkan. Varma källor i dagen har använts för balneoterapi.
Färgämnen, även kända som pigment, är ämnen som absorberar ljus av vissa våglängder och reflekterar eller transmiterar andra, vilket ger upphov till en visuell upplevelse av färg.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Ett operon är ett genkluster i prokaryota celler, som består av en grupp reglerade strukturgener och ett operatörregion som kontrolleras av ett gemensamt promotorområde, vilket tillåter koordinerad transkription av flera gener under kontroll av samma regulatorprotein.
"Smått nukleolära RNA (snRNA) är en typ av icke-kodande RNA som deltar i posttranskriptionell modifiering av andra RNA-molekyler, främst medan de är lokaliserade till det små nukleolära domänerna inom kärnan."
'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En familj av bakterier som producerar endosporer. De flesta är jordlevande saprofyter, men några få är parasiter och patogener hos insekter och djur.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
'Nocardia' är ett släkte grampositiva, aeroba, filamentösa bakterier som kan orsaka opportunistiska infektioner, ofta i immunsupprimerta individer. De förekommer naturligt i miljön, framförallt i fuktig jord och vatten, och kan orsaka allvarliga infektioner såsom pneumonia, ärrbildningar och hjärnhinneinflammation. Infektionerna är ofta svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika.
Pol1 Transcription Initiation Complex Proteins refer to a set of proteins that come together to form the initiation complex for RNA polymerase I (Pol1) transcription in eukaryotic cells. This complex plays a crucial role in the transcription of ribosomal DNA (rDNA) genes, which are responsible for producing ribosomal RNA (rRNA), a key component of ribosomes that facilitate protein synthesis.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Förfarande för framställning av flerbandade mönster av ett DNA-prov genom spjälkning av DNA med restriktionsenzymer och med efterföljande elektrofores och visualisering genom hybridisering med sökfragment, specifika för repetitiva sekvenser. Inom rättsmedicin är de sökfragment som används grundsträngar som är specifika för enkla tandemupprepningar (minisatellitupprepningar; VNTR). De flerbandade mönstren, vilka kallas DNA-fingeravtryck, jämförs med en persons DNA.
Pseudouridin (Ψ) är en modifierad nukleosid som förekommer naturligt i RNA. Det bildas genom en isomerisering av uridin, där den cykliska sockermolekylen omvandlas från en furanosform till en pyranform. Denna modifikation påverkar RNAs stabilitet, struktur och funktion, och förekommer i alla livsformer.
Det enklaste, mättade kolvätet (CH4).
En livsmiljö utan syrgas.
Nucleotide precursors are chemical compounds that are used in the synthesis of nucleotides, which are the building blocks of nucleic acids such as DNA and RNA. These precursors include molecules such as ribose or deoxyribose, phosphoric acid, and nitrogenous bases like adenine, guanine, cytosine, thymine, and uracil. The process of synthesizing nucleotides from these precursors is tightly regulated in cells to ensure the accurate replication and transmission of genetic information.
Flavobacteriaceae är en familj gramnegativa bakterier som tillhör phylumet Bacteroidetes. Bakterier inom denna familj är vanligen aeroba eller fakultativt anaeroba och har ofta rörliga flageller. De flesta arterna är icke-patogena och förekommer i vattenmiljöer, men några arter kan orsaka infektioner hos människor och djur, särskilt hos immunförsvagna individer. Exempel på patogena arter inom Flavobacteriaceae är Flavobacterium meningosepticum och Elefteria terrae.
RNA, eller Ribonukleinsyra, är ett biologiskt molekyll som består av en lång kedja av nukleotider. Det spelar en central roll i cellens proteinsyntes genom att transkribera DNA:t till mRNA (messenger RNA), som sedan kan översättas till protein av ribosomer. RNA förekommer också i andra funktioner, såsom reglering av genuttryck och katabolism av signalsubstanser.
Denaturing Gradient Gel Electrophoresis (DGGE) är en molekylärbiologisk metod använd för att separera och jämföra DNA-fragment med samma längd men olika bassekvens, till exempel PCR-amplifierade genregioner. I DGGE-metoden appliceras ett gradient av denatureringsmedel (till exempel formamid och varierande temperatur) över en polyakrylamidgel, vilket leder till att dubbelstrupet DNA delvis denatureras och separeras baserat på dess melting behavior. När temperaturen eller koncentrationen av denatureringsmedlet ökar når det en punkt där en specifik baspar match delvis förlorar sin sekundärstruktur, vilket resulterar i en saktare migration genom gelen under elektrofores. På så sätt möjliggör DGGE separation av DNA-fragment med endast en eller ett fåtal baspar skillnad, och kan användas för att upptäcka genet
Proteinbiosyntese refererer til den proces, hvor celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to etaper: transkription og translation. Under transkriptionen konverteres DNA-sekvensen til en komplementær mRNA-sekvens, der derefter transporteres ud af cellkernen. I den efterfølgende translation skaber ribosomerne forbindelsen mellem aminosyrerne i overensstemmelse med sekvensen af nukleotider i mRNA-molekylet, hvilket resulterer i dannelse af et protein. Proteinbiosyntesen er en essentiel livsfunktion for alle levende organismer.
Aminosyra som finns i prokaryota celler. Syn. API; DAP.
Plankton är en samlingsbeteckning för de organismar som lever i ett suspended state och drifts med vattnets strömningar i sjöar, hav och andra vattenmiljöer. Plankton består av både vegetativt plankton (fitoplankton) och djurplankton (zooplankton) och kan variera i storlek från mycket små encelleda alger och bakterier till större djursamhällen som kräftdjur och blötdjur. Plankton utgör en viktig del av näringskedjan i vattenmiljöer, då de bildar föda för många andra marina djur, inklusive fiskar och valar.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Chloroflexi är en fylum eller division av gram-negativa, strikt aeroba eller fakultativt anaeroba, icke sporbildande bakterier, som vanligtvis har en filamentös morfologi och är kända för sin flexibla cellväxt. De flesta arterna är thermofila (värmeälskande) eller extremofila och förekommer i varma, ofta extrema miljöer som heta källor och soptippar. Chloroflexi-bakterier har en unik fotosyntesmetod där de använder sig av bakterieklorofyll a och är därför även kända som gröna icke-svavelbildande bakterier. De spelar möjligen en viktig roll i kolcykeln i varma ekosystem.
Eukaryota, eller eukaryoter, är en domän inom livets systematik som innefattar alla organismer med cellkärna, till skillnad från prokaryoter som saknar cellkärna. Till eukaryoter räknas djur, växter, svampar och enzymer (protister). Dessa organismers celler har ofta ett komplext uppbyggande jämfört med prokaryota celler, med olika organeller som är specialiserade för olika funktioner.
Rhodobacteraceae är en familj av proteobakterier, som tillhör fylumet Proteobacteria inom riket Bakterier. Dessa bakterier är gramnegativa, aeroba eller anaeroba, och kan vara stavformade eller spiralformade. De flesta arterna i denna familj är fotosyntetiserande och kan producera bakteriochlorofyll och karotenoider, vilket ger dem en rödaktig färg. Rhodobacteraceae innefattar även nitrogenfixerande arter som lever i symbios med vissa växter. Dessa bakterier är viktiga för närings Cykeln och kolcykeln i olika ekosystem, särskilt i vattenmiljöer.
Mykoplasma är en typ av bakterie som saknar celldelare och därmed även en cellvägg, vilket gör dem resistenta mot många vanliga antibiotika som verkar genom att förstöra cellväggen. De är mycket små jämfört med andra bakterier och kan orsaka olika infektionssjukdomar hos människor, djur och växter. Exempel på sjukdomar orsakade av mykoplasma inkluderar lunginflammation, öroninfektioner och urinvägsinfektioner.
Dubbelsträngat DNA i mitokondrier. Hos eukaryoter är mitokondriegenomet cirkelformat och kodar för ribosom-RNA, transfer-RNA och ca 10 proteiner.
Transkriptionsfaktor TFIIIA är ett protein som binder specifikt till DNA och aktiverar transkriptionen av genen 5S rRNA genom att rekrytera RNA-polymeras III.
En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos protozoer.
Art- eller underartspecifikt DNA (inkl. komplementärt DNA, bevarade gener, hela kromosomer eller hela genom), vilket används i hybridiseringsstudier för att identifiera mikroorganismer, mäta DNA-DNA-homologier, gruppera underarter osv. DNA-sonden hybridiseras med specifikt mRNA, om sådant finns. Konventionella metoder för påvisande av hybridiseringsprodukten omfattar dot blot-test, Southern blot-test och DNA:RNA-hybridspecifika antikroppstest. Konventionell märkning av DNA-sonden sker med radioisotoperna 32P och 125I, eller med den kemiska markören biotin. DNA-sondtekniken utgör ett specifikt, känsligt, snabbt och billigt alternativ till cellodlingsmetoder för diagnostisering av infektionssjukdomar.
Ett släkte gramnegativa, glidande bakterier som finns i jord, organiska nedbrytningsprodukter, i söt- och saltvatten.
Ett färgmedel bestående av en blandning av rosaniliner med antibakteriella egenskaper och verkan mot svamp och maskar.
"Microbial Consortia" refererar till en grupp eller en samling av olika mikroorganismer, som normalt förekommer tillsammans i ett specifikt ekologiskt sammanhang och har potentialen att interagera och påverka varandra och sin gemensamma miljö. Dessa mikroorganismer kan vara bakterier, archaeer, svampar, protozoer eller virus, och de kan leva i en symbiotisk, kommensalistisk eller patogenisk relation med varandra. Microbial Consortia kan hittas i en rad olika miljöer, inklusive jord, vatten, luft, djursamhällen och människokroppen. De har potentialen att spela en viktig roll i närings Cykler, biogeokemi, sjukdomsutveckling och bioteknologi.
En typ av in situ-hybridisering, där målsekvenserna färgats med fluorescerande ämnen, så att läge och storlek kan bestämmas medelst fluorescensmikroskopering. Färgningen är tillräckligt distinkt för att hybridiseringssignalen skall kunna ses såväl i metafasutstryk som i interfaskärnor.
Liquid waste management in a medical setting refers to the systematic collection, transportation, treatment, and disposal of wastewater and other liquid byproducts generated from healthcare activities, with the aim of preventing infection, protecting public health and the environment, and ensuring compliance with relevant regulations.
'Mycobacterium' är ett släkte av strikt aeroba, grampositiva, icke-flytande kocker som orsakar många olika infektionssjukdomar hos människor och djur. De mest kända arterna inkluderar Mycobacterium tuberculosis, som orsakar tuberkulos, och Mycobacterium leprae, som orsakar lepra eller Hansens sjukdom. Dessa bakterier är unika på grund av deras cellväggars sammansättning, som innehåller en hög andel lipider, vilket gör dem motståndskraftiga mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. De kan vara svåra att behandla på grund av detta, men effektiv behandling är möjlig med långvarig användning av flera olika typer av antibiotika som tas samtidigt.
En familj extremt saltälskande arkéer som lever i miljöer med höga salthalter, så som saltsjöar, saltavlagringar eller salt fisk. Bakterierna är antingen obligat aeroba eller fakultativt anaeroba och indelas i sex släkten: Haloarcula, Halobacterium, Halococcus, Haloferax, Natronobacterium och Natronococcus.
Comamonadaceae är en familj av proteobakterier inom den taxonomiska klassen Betaproteobacteria. Bakterier inom denna familj är vanligen stavformade och aeroba (andas syre), även om några anaeroba arter också finns beskrivna. Comamonadaceae-medlemmar kan förekomma i en mängd olika miljöer, inklusive vatten, jord och förnedrada utsläpp. Några kända släkten inom familjen är Comamonas, Hydrogenophaga och Acidovorax, som kan orsaka infektioner hos människor och djur, men vanligtvis är de inte patogena ( sjukdomsframkallande).
Republik i östra och centrala Asien. Oftast avses Folkrepubliken Kina. Med en folkmängd på 1,3 miljarder invånare är Kina världens folkrikaste land. Till ytan (9,6 miljoner km2) är Kina det tredje stö rsta landet i världen. Landets historia sträcker sig bakåt i tiden till ca 3000 f Kr. Fram till år 1912 kallades landet det Kinesiska riket. Sedan 1950 har Kina ett kommunistiskt statsskick. Huvudstad är Beijing (tidigare Peking).
Bakterier som kan överleva utan närvaro av syre.
I medicinsk kontext refererar "symbios" till ett förhållande mellan två eller flera organismer av olika art som lever tillsammans i nära kontakt och samverkar på ett sätt som är till gagn för båda partier. Detta skiljer sig från parasitism, där en organism drar nytta av en annan medan den andra skadas. Symbios kan vara obligatorisk eller fakultativ, beroende på om de involverade arterna måste ha varandra för att överleva eller inte. Ett exempel på symbios är den mutualistiska relationen mellan bakterien Escherichia coli och människan, där bakterien hjälper till med näringsomsättningen i tarmen medan värden får näring och skydd.
A bacterial large ribosomal subunit (50S) is a complex cellular structure composed of ribosomal RNA (rRNA) and proteins, which plays a crucial role in protein synthesis. It is one component of the 70S ribosome, which also includes the smaller 30S subunit. The large ribosomal subunit is responsible for peptidyl transferase activity during translation, where it catalyzes the formation of peptide bonds between amino acids in the process of creating proteins according to the genetic code. In bacteria, the 50S subunit consists of two rRNA molecules (23S and 5S) and approximately 34 different proteins.
"RNA-sond är en syntetisk enkelsträngad RNA-molekyl, som används inom molekylärbiologi och genetisk ingenjörskonst för att störa eller påverka specifika gener i levande celler. Sonden designas ofta så att den matchar en viss del av ett mål-RNA-molekyll, vilket gör att den kan binde till det och på så sätt modifiera dess funktion."
Enzymer som ingår i restriktions-/modifieringssystemen. De katalyserar endonukleolytisk klyvning av DNA-sekvenser som saknar det artspecifika metyleringsmönstret i värdcellens DNA. Spjälkningen ger slumpartade eller specifika dubbelsträngade fragment med 5'-fosfatavslutningar. Restriktionsenzymernas uppgift är att förstöra allt främmande DNA som tränger in i värdcellen. De flesta har iakttagits i bakteriella system, men några få har påvisats i eukaryota organismer. De används även som verktyg för systematisk kartläggning av kromosomer, för bestämning av bassekvenser i DNA, och de har möjliggjort spjälkning och utbyte av gener från en organism till genomet i en annan. EC 3.1.21.-.
En grupp bredspektrumantibiotika som framställs ur strålsvampar.
Restriktionskartläggning är en molekylärbiologisk metod som används för att bestämma den exakta ordningen av gener och andra sekvenser på ett DNA-molekyl, genom att karta positionerna för specifika restriktionsenzymer som kan klippa sönder DNA-strängarna vid vissa sekvensspecifika ställen.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
"Small eukaryotic ribosomal subunit" refers to the smaller of the two subunits that make up the eukaryotic ribosome, a complex molecular machine responsible for protein synthesis in the cell. The small subunit, specifically the 40S subunit, plays a crucial role in decoding the messenger RNA (mRNA) sequence and aligning transfer RNAs (tRNAs) during translation, the process of creating proteins according to the genetic code.
Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.
Ett släkte gramnegativa, spiralformade, sjukdomsalstrande bakterier som isolerats från tarmkanalen hos däggdjur, inklusive människa.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
Tillägg av metylgrupper. I histokemi används metylering för att förestra karboxylgrupper och avlägsna sulfatgrupper genom att behandla vävnadssnitt med het metanol i närvaro av saltsyra.
"Fenaziner" är ett samlingsnamn för en grupp syntetiska föreningar med en speciell kemisk struktur, bestående av två benzenringar som är fästade vid varandra genom en nitrogenatom. Fenaziner har potentialen att agera som elektrontransportörer och har därför studerats inom områdena medicin och biologi för möjliga användningsområden, till exempel som läkemedel mot infektioner orsakade av mikroorganismer respektive som antioxidanter. Det bör dock poängteras att fenaziner ännu inte har blivit etablerade som kliniskt använda substanser inom medicinen.
Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.
Ett släkte gramnegativa, aeroba, stavformade bakterier med stor utbredning i vatten och jord. Bakterierna kan även återfinnas i rått kött, mjölk och andra födoämnen, i sjukhusmiljö och i kliniska prov. Några arter är humanpatogena.
Små nukleolära ribonukleoproteiner (snRNPs) är komplexe molekyler bestående av proteiner och en typ av RNA-molekyler kallade små nukleära RNA (snRNA), som spelar en viktig roll i processandet av rRNA (ribosomalt RNA) under transkriptionen och deltagande i splicingen av pre-mRNA (förbearbetad messenger RNA) i eukaryota celler.
Microbiota kan definieras som den sammansatta populationen av små levande organismer, främst bakterier, som lever i och på ett visst miljö, såsom kroppen hos djur och människor. Denna population inkluderar ofta också archaea, svampar, protozoer och virus. Microbiota spelar en viktig roll för sin värdds hälsa genom att bidra till näringsomsättning, skydd mot patogena mikroorganismer och stöd till immunsystemet.
Cytophagaceae is a family of Gram-negative, rod-shaped bacteria that are commonly found in various environments such as soil, water, and the gastrointestinal tracts of animals. These bacteria are known for their ability to degrade complex organic matter, including polysaccharides, proteins, and lipids, using a range of extracellular enzymes.
Stavformade bakterier som bildar endosporer och färgas grampositivt. Representativa släkten är t ex Bacillus och Clostridium.
"RNA-sekvensanalys är en molekylärbiologisk metod som innebär bestämning och analys av sekvensen av nukleotider i en RNA-molekyl, vilket kan användas för att identifiera, klassificera och studera genetiska informationer och deras reglering."
Ribosomova subuniteter er de två delarna, stora och små, som tillsammans utgör ett ribosom, ett komplext molekylärt maskineri där proteinsyntesen sker i levande celler. Stora subuniten är ansvarig för peptidbindningsbildningen medan den små subuniten hjälper till att translatera mRNA-sekvensen till en aminosyrasekvens under proteinsyntesen.
Sphingomonadaceae is a family of gram-negative, aerobic bacteria that are commonly found in various environments such as soil, water, and clinical samples. These bacteria are known for their ability to degrade a wide range of organic compounds, including aromatic hydrocarbons and other pollutants. They are also characterized by the presence of unique lipids called sphingolipids in their cell membranes, which contain long-chain bases called sphingosine. This feature distinguishes Sphingomonadaceae from other bacterial families. Some members of this family can cause opportunistic infections in humans, particularly in immunocompromised individuals.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Metagenomics är ett omfattande studieområde inom genomik som fokuserar på att studera alla genomer i en given miljö, till exempel jord, vatten eller mänskliga kroppen, istället för att endast undersöka en specifik organisms genomi. Det innebär att metagenomik handlar om att analysera och identifiera gener och andra genetiska material från alla organismer i en given miljö, oavsett om de kan kultiveras eller inte i ett laboratorium. Denna metod ger forskare möjlighet att upptäcka och undersöka mikroorganismer som tidigare har varit svåra att odla och studera på traditionellt sätt, vilket ger en mer omfattande och detaljerad förståelse av mikrobiella samhällen och deras funktioner.
Ribonuclease T1 är ett enzym som binder och hydrolyserar RNA-molekyler, specifikt en monospecificitetsribonukleas som preferentiellt klipper efter guaninbasen i enskelsträngat RNA.
Bakterier som bildar endosporer och är ger grampositiv färgning. Representativa släkten omfattar Bacillus, Clostridium, Micromonospora, Saccharopolyspora och Streptomyces.
Ribosome Inactivating Proteins (RIPs) are a type of protein that inhibit the function of ribosomes, which are the cellular structures responsible for protein synthesis. RIPs work by removing a specific adenine residue from the sarcin-ricin loop of the 28S rRNA in the large ribosomal subunit, which results in the inhibition of protein synthesis and ultimately leads to cell death. These proteins are produced by plants as a defense mechanism against herbivores and microorganisms. Some well-known examples of RIPs include ricin, abrin, and modeccin.
En grupp enzymer som katalyserar DNA-mallstyrd förlängning av 3'-änden av en RNA-sträng med en nukleotid åt gången. De kan initiera en helt ny sträng. Hos eukaryoter har tre former av enzymet kunnat särskiljas utifrån känslighet för alfa-amanitin och den typ av RNA som syntetiseras. EC 2.7.7.6.
En art saltälskande arkéer som utmärker sig genom att producera syra från socker. Arten benämndes tidigare Halobacterium marismortui.
Anläggningar för framställning av produkter genom utnyttjande av syntesförmågan eller den kemiska omvandlingsförmågan hos biologiska system. Det kan röra sig om vanliga fermentorer, cellkulturperfusio n eller enzymbioreaktorer. För framställning av proteiner och enzymer används oftast rekombinanta mikroorganismer, däggdjursceller, insektceller eller växtceller.
"Ribotyping is a laboratory technique used in molecular biology for identifying and analyzing subtypes of bacteria based on the specific pattern of ribosomal RNA (rRNA) genes, which are highly conserved among different bacterial species."
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
'Jordförorenande ämnen' är en samlingsbeteckning för kemiska substance som på grund av mänsklig aktivitet har släppts fritt i marken och orsakar negativa effekter på dess fysikaliska, kemiska och biologiska egenskaper, hotar den ekologiska balansen och kan ha skadliga konsekvenser för djurs, växters och människors hälsa.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Det lösa ytmaterialet på jorden som utgör grogrunden för växter.
Oligoribonukleotider (ORNs) är korta en- eller flerfaldigt polymeriserade molekyler av ribonukleotider, som utgör byggstenarna i RNA. ORNs kan variera i längd från några få upp till hundratals nukleotider och har en rad olika funktioner inom cellen, till exempel som delar i regleringen av genuttryck och proteinsyntes. De kan även ha en roll i celldefens och sjukdomsprocesser, såsom virusinfektioner och neurologiska störningar.
Ett släkte av Bacillaceae som utgörs av sporbildande, stavformade celler. De flesta arter är jordlevande saprofyter. Endast ett fåtal arter är patogena.
Prevotella är ett släkte av gramnegativa, anaeroba bakterier som förekommer naturligt i människans mun, tarm och vagina. Prevotella-bakterier kan också påträffas i slemhinnor i andningsvägar och i huden. Vissa arter av Prevotella kan orsaka infektioner när de överväxer normalt förekommande bakterier eller när de tränger in i kroppens vävnader genom skador eller operationer. Infektioner som orsakas av Prevotella kan vara odontogen (tandrelaterade), luftvägsinfektioner, blodförgiftning och infektioner i kvinnans underliv.
A large ribosomal subunit är en del av en ribosom, ett komplex makromolekylärt maskineri som syntetiserar proteiner inuti celler. I eukaryota celler består den stora subenheten av 60S-subenheten, medan den lilla subenheten kallas 40S-subenhet. Var och en av dessa subenheter har en unik uppsättning ribosomala RNA (rRNA) och proteinmolekyler som tillsammans utgör den strukturella och funktionella grunden för proteinsyntesen.
Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.
Vanligtvis avses matsmältningssystemet från munnen till ändtarmsöppningen, men inte de anslutna körtelorganen (lever, gallvägar, bukspottkörtel).
En familj enzymer som katalyserar exonukleolytisk spaltning av RNA. Den omfattar EC 3.1.13.-, EC 3.1.14.-, EC 3.1.15.- och EC 3.1.16.-.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
En medicinsk definition av 'Peptidyltransferas' är ett enzym som katalyserar den kemiska reaktionen där en aminosyra adderas till ett växande peptidkedja under processen av proteintranslering i cellen. Detta inträffar i ribosomen, en struktur inom celldelningen, där mRNA-molekyler läses och translateras till proteiner. Peptidyltransferas är en central del i denna process och katalyserar formationen av peptidbindningar mellan aminosyror genom att överföra peptidylgruppen från en aminosyrat-tRNA till en annan aminosyras tRNA.
Allt DNA som befinner sig mellan genkodande DNA, inklusive otolkade regioner, 5'- och 3'-omgivande regioner, introner, icke-funktionella pseudogener och icke-funktionella, repetitiva sekvenser. Detta DNA antingen kan eller kan inte koda för reglerfunktioner.
Marinbiologi är ett forskningsfält som handlar om studiet av organismer och ekosystem som lever i marina (havs) miljöer.
En ribonukleas (RNas) är ett enzym som bryter ned RNA-molekyler i mindre segment genom att hydrolysavspjälka fosfodiesterbindningarna mellan dess nucleotider. Det finns olika typer av ribonukleaser, inklusive RNas A, RNas B och RNas C, som är specifika för att klyva specifika sekvenser i RNA-molekyler. Dessa enzymer spelar viktiga roller i cellulär regulering, såsom proteinsyntes, RNA-modifiering och immunförsvar.
Ett protozofylum kännetecknat av närvaro av flimmerhår i något stadium av livscykeln. Stammen omfattar tre klasser: Kinetofragminophorea, Oligohymenophorea och Polymenophorea.
Klotformade bakterier som förblir lila (positiv färgning) efter gramfärgning.
Ett släkte grampositiva, mikroaerofila, stavformade bakterier med stor spridning i naturen. Olika arter ingår i normalfloran i mun, tarmar och vagina hos många däggdjur, inkl. människor. De är sällan sjukdomsframkallande.
Den genetiska massan hos arkéer.
Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.
Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.
Porifera, även kända som svampdjur, är en fylum inom djuren som består av filterande, marina organismer med en enklare kroppsbyggnad och ett asymmetriskt kroppslayering. De saknar organ och har en upphöjd struktur som kallas spongocoel, vilket är fylld med vatten för att cirkulera näringsämnen genom porer i deras kroppar. Porerna fungerar också som andningsorgan för att tillåta syre och näringsupptagning. Porifera innehåller en typ av amöbocyter, kallade choanocyter eller flimmerceller, som producerar flageller för att skapa en strömning av vatten genom porerna för filtrering och näringsintag.
Havs- och landområdena vid och omkring nordpolen. Hit hör norra Alaska, Franklin District i Kanada, större delen av Grönland, Svalbard, Frans Josefs land, Novaja Zemlja och norra Sibirien.
Hopparning av purin- och pyrimidinbaser med vätebindningar i dubbelsträngat DNA eller RNA.
Den kontinent som täcker jordens sydpol. Antarktis är ett fastlandsområde med en yta på drygt 14 milj km2 och omfattande Västantarktis,
Chryseobacterium är ett gram-negativt, aerotolerant, icke- förmultbart, opögligt stavformigt bacteriesläkte som huvudsakligen förekommer i vatten och jord. Vissa arter av Chryseobacterium kan vara opportunistiska patogener hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer, och orsaka infektioner som sepsis, pneumonia, meningit och hudinfektioner.
Systematisk ordning av enheter inom något område i kategoriklasser, baserade på gemensamma särdrag, så som egenskaper, former, ämnestillhörighet osv.
'Växter' är en botanisk term som definierar en grupp organismar som utmärks av celldelning genom vävnadsomslutande delning, kärndelning genom mitos och cellväggar byggda av cellulosa. De flesta växter har också klorofyll och kan därför producera sin egen näring genom fotosyntes.
Ett rike inom domänen Archaea (arkéer), bestående av termofila, acidofila (dvs sådana som trivs i varma, sura miljöer) och svavelberoende organismer. De två ordningarna är Sulfolobales och Thermoproteales.
'Saccharomyces cerevisiae proteins' refererar till proteiner som är specifika för jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Detta organismer är välstuderade modellorganismer inom molekylärbiologi och genetik. Proteiner från Saccharomyces cerevisiae har varit av central betydelse för att förstå grundläggande cellulära processer, såsom celldelning, transkription, translation, DNA-replikering och metabolism. Många proteiner från Saccharomyces cerevisiae har blivit välkaraktäriserade och används ofta som referensproteiner i forskning.
Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.
Rest- och avfallsprodukter och utsläpp av oanvändbara biprodukter från industriella processer. De utgör miljöproblem och hälsorisker.
Tetrahymena är ett släkte med encelliga, frilevande organismers som tillhör stammen Ciliophora och klassen Oligohymenophorea. Dessa mikroskopiska eukaryoter kännetecknas av sina komplexa cilier (hår) som används för att simma och för locomotion, föda upp sig och för reproduktion. Tetrahymena-arterna är frisimmande och kan hittas i en mängd olika miljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och jord. De är heterotrofa organismers som lever av att äta bakterier och andra encelliga organismer. Tetrahymena har också använts i biomedicinsk forskning på grund av deras enkla struktur, snabba generationstid och lättillgänglighet för genetisk manipulation. Ett exempel är Tetrahymena thermophila som har varit ett viktigt modellorganismer inom
Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.
Alteromonadaceae is a family of gram-negative, mostly aerobic or facultatively anaerobic bacteria that are commonly found in marine environments. These bacteria are known for their ability to produce a variety of extracellular enzymes and pigments, and some species have been shown to have potential applications in bioremediation and industrial fermentation. Members of this family include the genera Alteromonas, Colwellia, and Shewanella, among others.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
I medicinsk kontext, refererar "Medelhavet" vanligtvis till det Medelhavsdiäten, en matvanor och livsstilsrekommendation för att främja hälsa och minska risken för kroniska sjukdomar. Det är inte en strikt plan utan snarare en flexibel riktlinje som inkluderar en hög andel frukter, grönsaker, nätotor, fisk, hälsosamma oljor (som olivolja) och näringsrika spannmål. Det är också känt för att begränsa intaget av rött kött, tillbehör, socker och salt. Originalstudien om Medelhavsdietet fokuserade på de traditionella matvanorna hos folk i Grekland, södra Italien och Spanien.
Proteiner från Escherichia coli.
tRNA-metyltransferaser är en typ av enzym som metylerar, det vill säga överför en metylgrupp till, specifika baser i transfer RNA (tRNA)-molekyler. Dessa modifieringar hjälper till att stabilisera tRNAs tredimensionella struktur och är viktiga för korrekt proteintranslering.
Ett släkte icke-sporbildande bakterier med stor utbredning i naturen. Bakterierna uppträder i form av raka eller svagt böjda stavar och är kända parasiter och sjukdomsalstrare hos människor och djur.
Ricin är ett starkt biologiskt gift som produceras från fröna hos vissa gurkbuskeväxter, särskilt ricinusveten (*Ricinus communis*). Giftet är ett protein som kan vara dödligt för människor och andra djur vid exponering. Ricin fungerar genom att störa ribosomerna i celler, vilket stoppar proteinsyntesen och orsakar celldöd. Det finns inget känt botemedel mot ricinförgiftning.
Heterotrofa processer är processer där organismer tar upp och metaboliserar organisk materia från sin omgivning för att få energi och byggmaterial till tillväxt och reproduktion. Heterotroferna skiljer sig på det sättet från autotrofer, som kan producera sin egen organiska materia genom fotosyntes eller kemosyntes.
Bakterioklorofyl A är ett pigment som produceras av vissa fototrofiska bakterier, såsom gröna sulfatereducerande bakterier och purpurvioletta bakterier. Det är en typ av klorofyll, som är ansvarigt för att absorbera ljusenergi under fotosyntesen. Vad skiljer bakterioklorofyl A från andra typer av klorofyll är den specifika våglängden på det ljus som absorberas, vilket ofta ligger i den röda delen av spektret och kan användas för fotosyntes under låga ljusförhållanden.
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
Streptococcaceae är en familj av grampositiva, kokoida bakterier inom ordningen Lactobacillales. Bakterier inom denna familj förekommer vanligen i par eller kedjor och kan orsaka en rad olika infektioner hos människor, däribland streptokockinfektioner som halsfluss, lunghoit, skinninfektioner och blodförgiftning. Vissa arter av Streptococcaceae kan även orsaka sjukdomar hos djur.
Ett släkte gramnegativa, aeroba, stavformade bakterier som vanligtvis innehåller korn av polybetahydroxibutyrat. De invaderar rothåren på baljväxter där de lever i intracellulär symbios.
"Small nuclear RNA (snRNA) refers to a class of small, non-coding RNAs that are typically around 100-300 nucleotides in length and are found within the nucleus of eukaryotic cells."
Rhizobiaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som huvudsakligen lever i symbios med växter. De är kända för sin förmåga att fixera kväve, vilket innebär att de kan omvandla atmosfärisk kväve till ammoniak, en form av kväve som kan användas av växter för att syntetisera aminosyror och andra organiska molekyler.
Uridin är ett nucleosid som består av en pyrimidinbas (uracil) kovalent bundet till en femtoribos (ribose) via en beta-N1-glykosidbindning. Det förekommer naturligt i RNA och har en central roll i cellers proteinsyntes som en del av transfer-RNA (tRNA).
Metod för påvisande av DNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon. Metoden utvecklades av E.M. Southern.
En aminosyrasekvens i en polypeptid eller en nukleotidsekvens i DNA eller RNA som är den samma hos flera arter. En känd uppsättning bevarade sekvenser representeras av en konsensussekvens. Aminosyramotiv består ofta av bevarade sekvenser.
"Våtmarker" är en ekologisk term som refererar till områden av mark som är helt eller delvis översvämmade under en betydande del av året, så att vattenhaltens nivå nära markytan är nära nog konstant. De kan vara naturliga eller skapade av människor och inkluderar en rad olika miljötyper som sumpskogar, träsk, myrar, flodmeadowmar och kusteruvatten. Våtmarker är viktiga ekosystem som stödjer en stor mångfald av växter och djur, inklusive många hotade och hotade arter, och de erbjuder också ett flertal ekosystemtjänster som skyddar mot översvämningar, rening av vatten och klimatreglering.
Ett släkte gramnegativa, aeroba och fakultativt metylotrofa stavar som uppträder som enskilda individer eller i rosetter. Bakterierna är vanligtvis rörliga och kan påvisas i jord, damm, sötvatten, sjösediment, på löv, ris, i luft och i sjukhusmiljö.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
En grupp makrocykliska föreningar som bildas genom kedjeförlängning av flera propionater och cykliseras till en stor, (vanligen 12-, 14-, 16-) ledad laktonmolekyl. De är ofta glykosylerade. Många av dem är antibiotiska.

"rRNA-syntese" refererer til produksjonen av ribosomalt RNA (rRNA), som er en type RNA-molekyler som spiller en viktig rolle i danningen og funksjonen av ribosomer, de subcellulære komplekser der proteinsyntese skjer innen cells. rRNA utgjør en vesentlig del av ribosomernes struktur og er involvert i peptidbindingsdannelse under translasjonen av mRNA til protein.

rRNA-syntesen foregår i cellkernens nukleolus, som er et subnukleært område der ribosomale komponenter produseres. I eukaryote celler finnes det tre typer rRNA: 5S rRNA, 5,8S rRNA og 28S/18S rRNA, mens bakterier kun har en type 23S rRNA og en type 16S rRNA.

rRNA-syntesen er en viktig del av cellens vekst og fornøyelse, og størrelsen på nukleolusen kan ofte brukes som en indikator på cellevekst og aktivitet. Anormaliteter i rRNA-syntesen kan også være forbundet med ulike sykdommer, inkludert kraftig kreft og genetiske lidelser.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøysomt involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til ribosomer, der proteiner syntesises. RNA er en lineær polymér av nukleotider med en pentos sugar, ribose, som er knyttet til tre baser: adenin, guanin og uracil.

Ribosomen er organell i ei celle som syntiserer proteiner ved å lese og overføre informasjon fra RNA-molekyler. De består av to deler, en større subunit og en mindre subunit, som tilsammen utgjør en maskin som sammenkobler aminosyrer i den rekke de skal ha for å forme ein protein.

16S rRNA (ribosomalt RNA) er en type RNA-molekylt som finns i ribosomer og er involvert i translasjonen av genetisk informasjon til proteiner. 16S rRNA er ein del av den mindre subuniten i prokaryote ribosomer (bakterier og arkeer). Den har en viktig rolle i identifisering og klassifisering av forskjellige bakterieslag, fordi den inneholder konservierte sekvensregioner som er unike for hvert slag. Disse regionene brukes i metoden kallaet 16S rRNA-sekvensanalyse for å identifisere og klasifisere ukjente bakterier basert på deres genetiske sekvenser.

Ribosom-DNA (rDNA) refererar till de specifika sekvenserna av DNA som kodar för ribosomalt RNA (rRNA), ett viktigt komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där protein syntesis sker i cellen. Ribosomer är nödvändiga för att bygga upp proteiner genom att översätta informationen från mRNA till aminosyror som bildar en polypeptidkedja.

I eukaryota celler, som exempelvis djur- och växtceller, finns rDNA-sekvenserna i kromosomernas nucleolus, ett område inne i cellkärnan där ribosomer tillverkas. Prokaryota celler, såsom bakterier, har också rDNA-sekvenser som ofta finns i plasmider eller andra extrakromosomala DNA-molekyler.

rRNA utgör en stor del av ribosomen och är känd för sin strukturella stabilitet och höga konservation mellan olika arter. Dessa egenskaper gör rDNA till ett användbart verktyg inom molekylärbiologi, exempelvis vid fylogenetisk analys och identifiering av okända organismer genom sekvensering av rDNA-sekvenser.

Ribosomalt RNA (rRNA) är en typ av RNA som är en viktig komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där proteinsyntesen sker inne i celler. rRNA utgör den strukturella basen för ribosomen och hjälper till att katalysera formationen av peptidbindningar mellan aminosyror under proteinsyntesen. Det finns olika typer av rRNA, inklusive 5S, 5.8S, 18S och 28S rRNA hos eukaryota celler, och 16S och 23S rRNA hos prokaryota celler. Dessa olika typer av rRNA har olika funktioner i ribosomen och är viktiga markörer för taxonomisk klassificering inom molekylär systematik.

En rRNA-operon är ett stycke DNA som innehåller gener som kodar för ribosomalt RNA (rRNA). rRNA är en viktig komponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntesen sker i celler.

I bakterier och archaeer är rRNA-generna ofta organiserade i operoner tillsammans med gener som kodar för ribosomala proteiner (r-proteiner). Operonen transkriberas till en enda mRNA-molekyl, som sedan translateras till flera olika proteiner och rRNA-molekyler. Detta är ett effektivt sätt att koordinera produktionen av ribosomala komponenter och säkerställa att de sammansätts korrekt.

Eukaryota celler har också rRNA-gener, men de är inte organiserade i operoner på samma sätt som i bakterier och archaeer. I stället finns varje rRNA-gen placerad i en egen transkriptionsenhet tillsammans med gener för ribosomala proteiner. Dessa transkriptionsenheter kallas ibland "prä-ribosomer".

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

Bacterial RNA (bakteriellt RNA) refererar till de RNA-molekyler (Ribonukleinsyra) som produceras och fungerar i bakterier. Det finns tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Alla dessa RNA-typer spelar viktiga roller i den genetiska informationens flöde från DNA till protein. I bakterier produceras dessa RNA-molekyler av bakteriens DNA genom transkription. Det bakteriella RNA:t skiljer sig något i sin struktur och funktion jämfört med eukaryota cellers RNA, eftersom bakterier saknar cellkärna och andra organeller som förekommer hos eukaryoter.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøye relatert til DNA (Deoxyribonucleic acid). Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA). Disse har alle forskjellige funksjoner i cellen.

Ribosomalt RNA (rRNA) er en type RNA som er ein viktig del av ribosomer, som er komplekse maskinerier som syntetiserer proteiner innen cellsjen. I ei menneskelig celle finnes det to typer rRNA: 18S rRNA og 28S rRNA i det lille ribosomalt subunitet, og 5S rRNA, 5,8S rRNA og 23S rRNA i det store ribosomalt subunitet. Disse er alle nevnt etter størrelsen på RNA-molekylet.

23S rRNA er derfor ein del av det store ribosomale subunitet, og har en viktig rolle i proteinsyntesen. Det hjelper med å koble aminosyrer sammen for å forme proteinsekvenser under den biokjemiske prosessen kalt translasjon.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

Den medicinska termen "bassängmassa" (på engelsk: "basement membrane") refererar till den speciella typen av extracellulär matrix (ECM) som ligger under epitelceller och endotelceller i flera typer av vävnader. Denna struktur hjälper till att stödja cellerna, reglera celldelning och migration samt bidrar till selektivt filtrering av molekyler som passerar genom den. Bassängmassan består huvudsakligen av proteiner som kollagen typ IV, laminin, nidogen och heparansulfatproteoglykaner.

'RNA' står för Ribonukleinsyra och är ett molekylärt ämne som liknar DNA, men har en något annorlunda kemisk struktur. Det finns olika typer av RNA, inklusive ribosomalt RNA (rRNA).

'Ribosomalt' refererar till ribosomen, som är ett komplex organell i cellen där proteinsyntesen sker. Ribosomen består av två subenheter, varav den större innehåller tre typer av rRNA: 5S, 5,8S och 28S (eller 23S och 25S hos eukaryota celler). Dessa rRNA-molekyler är viktiga för att ribosomen ska kunna bygga upp proteiner genom att översätta informationen från mRNA till en sekvens av aminosyror.

'5S' refererar till en specifik typ av rRNA som finns i både prokaryota och eukaryota celler. Denna RNA-typ har en storlek på ungefär 120 nukleotider och är en del av den mindre subenheten av ribosomen. 5S rRNA har en viktig strukturell roll i ribosomen och hjälper till att stabilisera dess tredimensionella form. Det är också involverat i bindningen av transfer-RNA (tRNA) till ribosomen under proteinsyntesen.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

"Bacteriology technician" might be a more appropriate term in English than "bacterietypingstekniker." A bacteriology technician is a laboratory professional who performs various tests and procedures to identify and characterize bacteria. These tasks may include:

1. Specimen processing: Receiving and preparing clinical specimens, such as blood, urine, or stool samples, for further analysis.
2. Bacterial isolation: Culturing the specimens on appropriate media to grow bacterial colonies and isolate them from other microorganisms.
3. Bacterial identification: Using various techniques, such as biochemical tests, immunological methods, or molecular assays, to identify the isolated bacteria at the species level.
4. Antimicrobial susceptibility testing: Performing tests to determine which antibiotics are effective against the identified bacterial isolates, helping guide appropriate treatment decisions.
5. Data analysis and reporting: Recording and interpreting test results, maintaining accurate records, and communicating findings to healthcare providers or laboratory managers.
6. Quality control: Ensuring that all tests and procedures meet established standards and guidelines, including regular calibration of equipment and participation in external proficiency testing programs.
7. Laboratory maintenance: Cleaning and sterilizing workspaces, maintaining inventory, and ensuring the proper functioning of lab equipment.
8. Training and mentoring: Assisting in the training and development of new technicians or students in the laboratory setting.

Bacteriology technicians play a crucial role in diagnosing bacterial infections, monitoring antibiotic resistance trends, and supporting infection control efforts in healthcare settings.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type biologisk molekyler som er involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til proteiner. Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA).

Ribosomalt RNA (rRNA) er en type RNA-molekyler som er en viktig del av ribosomer, som er komplekse maskinerier bestående av proteiner og RNA-molekyler. Ribosomer er involvert i syntesen av proteiner ved å oversette genetisk informasjon fra mRNA til å danne aminosyrekedjene i proteinsekvenser.

28S rRNA er en type rRNA som er en del av de største ribosomalt subunits i eukaryote celler (i komplekset kalt 60S). Denne typen rRNA har en viktig rolle i peptidiltransferasen, som er den reaksjon hvor aminosyrer blir sammenkoblet til å danne proteiner. 28S rRNA utgjør en del av det aktive stedet der denne reaksjonen skjer og bidrar til stabiliseringen av ribosomet under denne prosessen.

'Jordmikrobiologi' er en del av miljømikrobiologien og handler om studiet av mikroorganismer som lever i jorden, så som bakterier, svamp, arkæer og protozoer. Dette inkluderer også studiet av deres forekomst, aktivitet, interaksjon med hverandre og med jordens fysiske og kjemiske egenskaper. Jordmikrobiologi har betydning for flere aspekter av økologi, landbruk, bioteknologi og miljøforvaltning.

Nukleinsyrakonfiguration refererar till den tresdimensionella strukturen hos nukleinsyra, som kan vara antingen DNA (deoxiribonucleic acid) eller RNA (ribonucleic acid). Det finns två huvudsakliga konfigurationer av dubbelsträngat DNA: A-DNA och B-DNA.

A-DNA är en kompaktare form av DNA som förekommer under torra förhållanden eller när DNA binds till proteiner. Den har en större diameter och en rakare, mer stram struktur än B-DNA.

B-DNA är den mest vanliga formen av dubbelsträngat DNA i levande celler. Den har en mindre diameter och en svagt skruvad struktur med ungefär 10 baspar per hel vridning.

RNA har också en specifik konfiguration, som kallas A-form. RNA är en singelsträngad nukleinsyra som bildar en svagt skruvad struktur med ungefär 11 baser per hel vridning.

I allmänhet avgörs nukleinsyrakonfigurationen av den specifika sekvensen av nukleotider, samt de miljöfaktorer som påverkar dess struktur, såsom saltkoncentration och fuktighet.

Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.

Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.

Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.

Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.

Nukleinsyrahybridisering (eller genetisk hybridisering) är en biokemisk process där två enskilda ensträngade nukleotidsekvenser, ofta en komplementär DNA- (cDNA) och RNA-sekvens, kombineras till en dubbelsträngad hybrid. Denna process bygger på basparning mellan kompletterande nukleotider (AT och GC) i de två enskilda sekvenserna. Nukleinsyrahybridisering används ofta inom molekylärbiologi för att upptäcka, undersöka och bestämma särskilda DNA- eller RNA-sekvenser i ett genetiskt material. Det kan exempelvis användas för att fastställa om en viss gen finns på ett visst ställe i genomet eller för att upptäcka specifika RNA-transkript under olika cellulära tillstånd.

Ribosomer är en organell som förekommer i både prokaryota och eukaryota celler. Deras främsta funktion är att syntetisera proteiner genom att tolka informationen från RNA till att bygga upp aminosyror i rätt ordning för att bilda en proteinmolekyl. Ribosomen består av två subenheter, en större och en mindre, som båda är uppbyggda av ribosomalt RNA (rRNA) och proteiner. Storleken på ribosomer varierar mellan olika arter, men de hos människan har en diameter på cirka 25 nanometer. De kan finnas i fria former i cytoplasman eller bundna till endoplasmatiska retiklet i eukaryota celler.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Medicinskt sett betyder "saltvatten" oftast vatten som har en högre salthalt än vanligt dricksvatten. Detta innebär att saltvatten innehåller mer än 0,5% dissocierade salter, vilket motsvarar ungefär 5 000 milligram/liter (mg/L) eller 5 gram per liter (g/L).

Saltvatten förekommer naturligt i hav och oceaner, där salthalten kan variera beroende på flera faktorer som nederbörd, utflöde av floder och avdunstning. Genomsnittlig salthalt i haven är omkring 3,5%, men det kan variera mellan cirka 3-4%.

Saltvatten har också medicinska tillämpningar, framför allt inom balneoterapi (havsvattsbehandling) och hyperton saltbad. Dessa behandlingsmetoder använder sig av högre koncentrationer än det naturliga havsvattnet för att behandla olika sjukdomar och skador, såsom hudåkommor, muskuloskeletala problem och värkar.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

'Geologiska sediment' är en benämning på material som accumulerats över tid, ofta under långa geologiska perioder, och består av fragment eller partiklar från olika bergartsorigin. Dessa sediment kan ha transporterats och deponerats genom naturliga processer såsom vatten-, luft- eller isförflyttningar. Exempel på geologiska sediment inkluderar lera, sand, grus, skiffer och kalksten. Sedimenten kan undergå diagenetiska processer som kompaktion och cementering, vilket kan leda till att de omvandlas till sedimentära bergarter.

Fettsyror (eller "fedtensyrer" på dansk) er organiske syrer med en lang, kulstofholdig kæde, der typisk består af 4 til 36 kulstofatomer. De findes naturligt i fedtstoffer, som olie og animalske fedtstoffer, samt i levende celler hos planter og dyr.

Fettsyrer spiller en vigtig rolle i mange aspekter af vores sundhed, herunder som energikilde, som bestanddele af cellemembraner og som forstadier til andre biologisk aktive forbindelser i kroppen. De kan klassificeres efter deres kemiske struktur og længde på kulstofkæden:

1. Lodret forløbende (saturerede) fedtsyrer: Disse har en enkel, uforgrenet kulstofkæde med enkeltbindinger mellem hvert kulstofatom. De er typisk fasta ved stuetemperatur og omfatter smørsyre (butansyre), palmitinsyre (hexadecansyre) og stearinsyre (oktadecansyre).
2. Grenede (umættede) fedtsyrer: Disse har en eller flere dobbeltbindinger mellem kulstofatomerne i deres kæde, hvilket gør dem flydende ved stuetemperatur. De kan opdeles i mono-umættede (én dobbeltbinding) og poly-umættede (flere dobbeltbindinger) fedtsyrer. Eksempler på mono-umættede fedtsyrer er oleinsyre (octadecenoic acid), mens eksempler på poly-umættede fedtsyrer er linolsyre (linoleic acid) og alfa-linolensyre (alpha-linolenic acid).
3. Transfedtsyrer: Disse opstår, når dobbeltbindingerne i umættede fedtsyrer drejer sig fra deres normale cis-konfiguration til en trans-konfiguration. Dette sker ofte under industriel forarbejdning af fødevarer og er blevet kendt som værende ugunstig for sundheden.

Fedtsyrer spiller en essentiel rolle i vores krop, idet de er en del af cellernes membraner, hjælper med at transporterer fedt-løselige vitaminer og er en vigtig energikilde. Derudover er visse typer af omega-3-umættede fedtsyrer (fx alfa-linolensyre) essentielle, hvilket betyder, at vi må få dem fra vores kost, da kroppen ikke kan fremstille dem selv.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

Ribosomer är komplexa maskinerier som består av flera proteiner och RNA-molekyler, som tillsammans utför proteintranslationsprocessen i celler. Proteinerna i ribosomen kallas för ribosomproteiner. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till att läsa av aminosyrasekvensen från ett messenger RNA-molekyl och bygga upp en polypeptidkedja genom att koppla ihop aminosyror i den rätta ordningen.

Ribosomer finns i två delar: en stor subenhet och en liten subenhet. Varje subenhet innehåller sina egna ribosomproteiner, som tillsammans med RNA-molekylerna bildar ett aktivt komplex. Det finns olika typer av ribosomer i cellen, men de flesta eukaryota celler har cirka 80 olika ribosomproteiner i sin cytoplasma och ytterligare några hundra i mitokondrierna och kloroplasterna.

Ribosomproteinerna är viktiga för att garantera en korrekt proteintranslationsprocess, eftersom de hjälper till att stabilisera ribosomen och underlätta den korrekta positioneringen av aminosyrorna i polypeptidkedjan. Vissa ribosomproteiner har också andra funktioner, såsom att reglera translationsprocessen eller skydda ribosomen från skada.

Post-transcriptional RNA processing refers to the series of modifications and regulatory processes that occur on an RNA molecule after it has been transcribed from DNA. These processes include:

1. 5' capping: The addition of a 7-methylguanosine cap to the 5' end of the RNA, which protects the RNA from degradation and helps in its transport and translation.
2. 3' polyadenylation: The addition of a string of adenine nucleotides (poly(A) tail) to the 3' end of the RNA, which also protects the RNA from degradation and plays a role in its stability and translation.
3. Splicing: The removal of non-coding sequences (introns) from within the RNA transcript and the joining together of the remaining coding sequences (exons) to form a continuous mRNA sequence. This process is critical for generating mature, functional mRNAs.
4. RNA editing: The modification of specific nucleotides within the RNA transcript, which can alter the meaning of the genetic code and lead to the production of different proteins.
5. Chemical modifications: The addition of various chemical groups (e.g., methyl groups) to specific nucleotides within the RNA transcript, which can affect its stability, localization, and function.

These post-transcriptional processing events play a crucial role in regulating gene expression, controlling the quality and fate of RNA molecules, and ensuring the accurate translation of genetic information into functional proteins.

The nucleolus is a small, dense structure found within the cell nucleus of eukaryotic cells. It plays a central role in the production and assembly of ribosomal subunits, which are necessary for protein synthesis. The nucleolus is not surrounded by a membrane and is composed of three main regions: the fibrillar center, the dense fibrillar component, and the granular component. These regions are involved in various stages of ribosome biogenesis, including transcription of ribosomal RNA (rRNA) genes, processing and modification of rRNA, and assembly of ribosomal subunits. The nucleolus can change in size and number depending on the cell's needs, such as during periods of increased protein synthesis or stress.

'Vattenmikrobiologi' är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta kan innefatta studier av deras utbredning, aktivitet, interaktion med varandra och sin omgivning, samt hur de påverkar och influeras av fysiska, kemiska och ekologiska faktorer i vattnet. Vattenmikrobiologi har betydelse inom flera olika områden, till exempel vattenförsörjning, avloppsbehandling, miljöskydd, sjukvård och forskning.

Actinomycetales är en ordning av grampositiva, aeroba bakterier som tillhör klassen Actinobacteria. Dessa bakterier har ofta filamentöst växtform och bildar kolonier med en yttre kutikula som kan påminna om svampars mycel. De flesta arterna är saprofyter och lever i jord, vatten eller födoämnen, men några arter är patogena och orsakar sjukdomar hos människor och djur. Exempel på patogena arter inkluderar Actinomyces israelii, som kan orsaka actinomycos, en kronisk infektion av hals, lungor eller andra vävnader, samt Nocardia asteroides, som kan orsaka nocardios, en annan typ av infektion som främst drabbar immunförsvagna individer.

'Klusteranalys' är en typ av statistisk analys som används för att identifiera grupper (kluster) med hög similaritet inom en datauppsättning. Syftet är att hitta naturliga grupperingar eller mönster i data utan att ha några förutfattade idéer om vilka de skulle vara. Varje grupp består av observationer som är mer lika varandra än de är till observationer i andra grupper.

I en medicinsk kontext kan klusteranalys användas för att undersöka olika typer av data, såsom demografiska data, kliniska data eller genetiska data. Exempel på användningsområden inom medicinen är:

1. Identifiering av subtyper av en sjukdom baserat på symptom, genetisk information eller andra relevanta variabler.
2. Studier av epidemiologi och spridning av infektionssjukdomar genom att klustra tillsammans fall med liknande spridningsmönster.
3. Utveckling av personligat vård baserat på individuella patientegenskaper och behandlingsrespons.
4. Farmakogenetik, för att undersöka genetiska variationer som kan påverka effekten eller biverkningarna av läkemedel.
5. Utveckling av riskmodeller för att förutse sjukdomsutveckling, respons på behandling eller andra relevanta utfall.

I allmänhet är klusteranalys ett kraftfullt verktyg inom medicinsk forskning och praktisk vård, då det möjliggör en djupare förståelse av komplexa mönster och relationer i stora datamängder.

Alfaproteobacteria är en klass av proteobakterier, som är en grupp av gramnegativa bakterier. Denna klass innehåller en mångfald olika arter, inklusive både fria-levande och symbiotiska bakterier. Några exempel på alfaproteobacterier är bartonellabakterier, brucellabakterier, och rickettsiabakterier. Många av dessa arter är viktiga i närings Cykler och har en betydande roll i ekosystem. Vissa arter kan också vara skadliga för människor och djur, orsakande sjukdomar som malaria, Q-feber och Rocky Mountain spotted fever.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

RNA (Ribonucleic acid) är ett molekylärt ämne som förekommer i alla levande celler. Det spelar en viktig roll i många av cellens funktioner, särskilt vid proteinbildning genom att transportera genetisk information från DNA till ribosomer, där proteiner syntetiseras.

Svamp (Fungi) är en egen domän av levande organismer som skiljer sig från växter, djur och bakterier. Svampar inkluderar allt från små encelliga svampar till stora flersidiga svampar som kan vara mycket komplexa i sin struktur och livscykel.

RNA hos svampar är lika med RNA hos andra levande celler, men det finns vissa specifika typer av RNA som förekommer hos svampar, till exempel ribosomalt RNA (rRNA) och messenger RNA (mRNA), som spelar en viktig roll i proteinbildningen. Dessutom har vissa svampar specifika RNA-sekvenser som används för att identifiera och klassificera dem.

I summa, är RNA hos svampar ett molekylärt ämne som deltar i cellens funktioner, särskilt vid proteinbildning, och som kan variera mellan olika typer av svampar.

RNA-prekursorer, eller RNA-precursor molekyler, refererar till initiala transkriptionsprodukter som består av en längre sekvens än den mognaste, funktionella RNA-molekylen. Dessa prekursorer innehåller ofta intronsekvenser som behöver tas bort genom ett process som kallas splicing innan den funktionella RNA-molekylen kan bildas. RNA-prekursorer kan vara antingen protein kodande, såsom pre-mRNA (prekursor-messenger RNA), eller icke-proteinkodande, som inkluderar pre-rRNA (prekursor-ribosomalt RNA) och pre-tRNA (prekursor-transfer RNA).

I medicinsk kontext kan 'sötvatten' definieras som vatten med låga halter av salter och mineraler, till skillnad från saltvatten. Sötvatten är vanligtvis drickbart och utgör huvudsakligen källan till mänsklig vattenförsörjning. Det kan härstamma från ytvattentäcket som floder, sjöar och insjöar, eller det kan vara grundvatten som lagras under jordens yta. Sötvatten kan också innehålla små mängder naturligt förekommande mineraler och organiskt material.

Restriktionsframgmentlängds polymorfism (RFLP) är en teknik inom genetiken som används för att identifiera skillnader i DNA-sekvensen mellan individer. Den bygger på att man använder restriktionsenzym, ett slags molekylära skissary, för att klippa upp DNA-strängarna vid specifika sekvenser. Dessa restriktionsenzymer binder till och klipper DNA-sekvensen vid en viss sekvensspecifik sequens, vilket ger upphov till fragment av olika längder.

Genom att jämföra mönstret av dessa fragment hos olika individer kan man identifiera polymorfism, det vill säga varianter i DNA-sekvensen. RFLP-analys kan användas för att undersöka genetisk variation mellan individer, familjer eller populationer, och har tidigare använts inom områden som paternitets Testning, sjukdomsgenetik och kriminalteknik.

'Arche-RNA' är ett begrepp inom molekylärbiologi och betecknar RNA (riktad vätebindningar) som hittats i arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som lever under extrema förhållanden. Arke-RNA har visat sig ha viktiga funktioner i olika cellulära processer, till exempel translation (proteinsyntes) och metabolism. Studier av arke-RNA kan ge insikter om de molekylära mekanismerna bakom livets ursprung och evolution.

Bacteroidetes är en fylum (stam) av gramnegativa, aeroba och anaeroba, icke-sporbildande bakterier. De flesta arterna i denna stam är strikt anaeroba och förekommer naturligt i tarmfloran hos djur, inklusive människor. Bacteroidetes är en av de vanligaste fylumen av bakterier i mänskliga tarmsystemet och spelar en viktig roll i nedbrytningen av komplexa kolhydrater och proteiner. Dessutom kan vissa arter orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer.

RNA-polymerase I är ett enzymkomplex som spelar en central roll i transkriptionen av genetisk information från DNA till RNA inom cellens nucleolus. Detta enzym är specifikt involverat i syntesen av stor del av det rRNA (ribosomalt RNA) som är nödvändigt för att bygga upp ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntes sker. RNA-polymerase I transkriberar generna som kodar för 5,8S, 18S och 28S rRNA.

"Arke-DNA" refererer til DNA (desoxyribonukleinsyre) som har overlevet i fossiler eller andre historiske prøver over tusinder eller millioner år. Ordet "arke" kommer fra græsk og betyder "gammel". Arke-DNA kan give forskere unik innsikt i evolutionen og historien til levende organismer, herunder planter, dyr og mennesker.

Arke-DNA-analyser gjennomføres ved å utvinne DNA fra en fossil eller en annen historisk prøve, og deretter sekvensere det for å identifisere de individuelle baser (A, T, C og G) som utgjør DNA-strengen. Dette kan sammenlignes med DNA-sekvenser fra moderne organismer for å avdekke slående likheter eller forskjeller.

Det er viktig å nevne at arbeidet med arke-DNA kan være kompleks og kravene til rekkefølgen og analyse er strenge for å unngå forurening og feilaktige resultater.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Ribosomal subunits are ribonucleoprotein complexes that play a crucial role in protein synthesis. The small ribosomal subunit is responsible for decoding the messenger RNA (mRNA) during translation and binding to transfer RNA (tRNA) molecules.

The small ribosomal subunit, also known as the 40S subunit in eukaryotes or the 30S subunit in prokaryotes, is composed of a single strand of ribosomal RNA (rRNA) and several proteins. In eukaryotes, the small ribosomal subunit contains an 18S rRNA molecule and approximately 30 proteins, while in prokaryotes, it contains a 16S rRNA molecule and about 20 proteins.

The small ribosomal subunit recognizes the start codon (AUG) on the mRNA and binds to it, forming the initiation complex with the help of initiation factors. It then scans the mRNA until it encounters the first codon that matches the anticodon of a tRNA molecule charged with an amino acid. Once the correct match is found, the large ribosomal subunit binds to the small subunit, forming the 80S (eukaryotic) or 70S (prokaryotic) ribosome, and the process of elongation begins.

Overall, the small ribosomal subunit is a critical component of the translation machinery that enables cells to synthesize proteins accurately and efficiently.

'Biologisk mångfald' refererar till det sammanlagda antalet olika arter, ekosystem och genetiska varianter som finns inom ett visst geografiskt område eller globalt. Det inkluderar allt ifrån mikroorganismer i jorden till stora djurarter och alla växter, svampar och andra livsformer däremellan. Biologisk mångfald är viktig för att underhålla en balanserad och hälsofull ekosystem, eftersom varje art har en unik roll att spela i sin miljö.

En medicinsk definition av biologisk mångfald kan innebära fokus på den genetiska variationen som finns hos olika populationer och arter, och hur detta kan ha betydelse för deras resistens mot sjukdomar och anpassningsförmåga till förändringar i miljön. I en medicinsk kontext kan biologisk mångfald vara av intresse när man studerar smittspridning, epidemiologi och utveckling av nya läkemedel och terapier.

Aktinobakterier (Actinobacteria) är en filum (högre taxonomisk rang än klass) av grampositiva bakterier. Dessa bakterier karaktäriseras av sin höga GC-innehåll i DNA och deras morfologi, som ofta visar sig som filamentösa eller myceliella former. Aktinobakterier är viktiga för ekosystemen i jorden, där de bidrar till nedbrytandet av organiska material. Några arter av aktinobakterier producerar också antibiotika och andra bioaktiva ämnen som används inom medicinen och industrin. Exempel på patogena aktinobakterier är Mycobacterium tuberculosis, som orsakar tuberkulos, och Corynebacterium diphtheriae, som orsakar difteri.

Gammaproteobacteria är en klass inom phylum Proteobacteria i taxonomin för bakterier. Denna grupp innehåller många välkända och viktiga bakteriesläkten, såsom Escherichia (exempelvis E. coli), Pseudomonas, Vibrio (exempelvis V. cholerae), och Salmonella. Gammaproteobacteria inkluderar ofta organismer som är kosmopolitiska, livsmedelsrelaterade, vatten- eller markburnande, patogena, fototrofa eller kemotrofa. Många av dessa bakterier är förmådna att bryta ned polyaromatiska kolväten (PAH) och andra organiska föroreningar i miljön.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

'Korea' er ikke en medisinsk term. Det er betegnelsen for en halvø i Østasien, som historisk og geografisk kan deles inn i Nord-Korea (Demokratiske Folkerepublikken Korea) og Syd-Korea (Republikken Korea). Der er ingen medisinske betydninger direkte knyttet til begrepet 'Korea'.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementärt kodon på en mRNA-molekyl under translationen.

tRNAs är relativt korta RNA-molekyler, vanligtvis med en längd på omkring 70-90 nukleotider. De har en speciell tertiär struktur som inkluderar tre loopar och två stjälpar, vilket ger upphov till en klöverbladsliknande form. Denna struktur är viktig för att tRNA ska kunna binda till både aminosyror och mRNA under proteinsyntesen.

Varje celltyp i ett levande väsen har en uppsättning unika tRNAs som kan koda för alla de olika aminosyrorna som behövs för att bygga upp proteiner. Under translationen hjälper tRNA:erna till att korrekt översätta den genetiska koden i mRNA till en sekvens av aminosyror som bildar ett protein.

Kinoner är en grupp organiska föreningar som innehåller en två ringsstruktur med en kolv som bindemellan. Den ena ringen är en aromatisk bensenring och den andra kan vara en variabel syrering, såsom lactam, imidazol eller pyridin. Kinoner är välkända för deras förekomst i naturliga produkter, till exempel kinonalkaloider som förekommer i tobak och flera medicinalväxter. De har också en rad farmakologiska egenskaper, inklusive antiinflammatoriska, antibakteriella och antitumoraktiviteter. Kinoner används också som intermediärer i syntesen av läkemedel, färgämnen och andra kemikalier.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en viktig roll i cellers funktioner, särskilt beträffande proteinproduktionen. Det finns olika typer av RNA, inklusive mRNA (messenger RNA), rRNA (ribosomal RNA) och tRNA (transfer RNA).

Protozoer är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter i andra levande varelsers kroppar. De flesta protozoer är mikroskopiskt små och kan inte ses med blotta ögat.

En "protozoiskt RNA" skulle därför kunna definieras som RNA som finns hos eller utför funktioner i protozoer. Detta kan vara till exempel mRNA som transkriberats från protozoiska gener, rRNA och tRNA som är involverade i proteinproduktionen i protozoer, eller andra typer av RNA med specifika funktioner hos protozoer.

Metyltransferaser är ett slags enzym som överför metylgrupper (-CH3) från en donator, vanligtvis en metylgruppbärare som S-adenosylmetionin (SAM), till en acceptor, vilket kan vara en protein, DNA, RNA eller en liten molekyl. Denna process kallas metylering och är en posttranskriptionell modifikation av DNA, RNA och protein som spelar en viktig roll i cellulär reglering och homeostas.

I DNA-metyltransferaser överförs metylgruppen till kolvätet på cytosinbasen, vilket är associerat med epigenetiska förändringar som kan påverka genuttryck. I protein-metyltransferaser överförs metylgruppen till aminosyror i proteiner, vilket kan påverka proteinfunktion och stabilitet.

Metyltransferaser är viktiga regulativa enzymer som bidrar till att kontrollera cellulär processer såsom celldelning, differentiering, apoptos och signaltransduktion. Dysfunktion i metyltransferaser kan leda till patologiska tillstånd såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

Vitamin K2, også kendt som menakinon eller menakvikvinon, er en form for vitamin K som findes i visse fødevarer som fedtstoffer fra dyrige kilder, såsom lever, indvolde og mælkeprodukter. Det spiller en vigtig rolle i koagulationen af blodet, idet det er nødvendigt for produktionen af de proteinaktive stoffer, der aktiverer blodets gerinningsfaktorer. Vitamin K2 er også involveret i kalciumhomøostase og kan have en rolle i at forbedre knoglevævsstrukturen og mindske risikoen for hjerte-kar-sygdomme.

Beta-proteobacteria är en grupp av proteobakterier, som är en stor och mångfaldig grupp av gramnegativa bakterier. Betaproteobacteria innefattar en rad olika arter med varierande egenskaper och livsmönster, men de flesta lever i sötvatten, jord eller associerade med djur och växter. Några exempel på betaproteobakterier är *Neisseria*, *Burkholderia*, *Ralstonia* och *Comamonas*. Många av dessa bakterier kan orsaka sjukdomar hos människor, men andra har användningsområden inom industri och miljöteknik.

'Koksalt' er en kjemisk forbindelse bestående av natrium (Na) og klor (Cl), og har formelen NaCl. Det er også kjent som salt, bordssalt eller kommon salt. Koksalt er en viktig oppdeler i kroppen og hjelper til å holde den normale balansen av vann og elektrolitter i kroppen. Det brukes også som smaksadding i mat.

Avloppsvatten är enligt medicinsk terminologi en benämning på vatten som innehåller föroreningar från mänsklig aktivitet, exempelvis från toaletter, kök och industri. Avloppsvattnet kan vara orena med bakterier, virus, parasiter, kemikalier och andra föroreningar som kan utgöra en risk för människors hälsa och miljön om det inte behandlas korrekt.

Ordet 'Avloppsvatten' används ofta i medicinska sammanhang när man diskuterar smittspridning och förebyggande hälsomått, särskilt i samband med vattenborne sjukdomar som drabbar människor via kontaminert vatten.

Proteobacteria är en fylum (division) inom riket bakterier som inkluderar en mångfald av patogena arter, det vill säga bakterier som kan orsaka sjukdom hos djur, växter och människor. Proteobacteria delas vanligen upp i fem klassgrupper: Alfa-, Beta-, Gamma-, Delta- och Epsilonproteobacteria.

Till de patogena arterna som ingår i proteobakterier hör bland annat Escherichia coli (E. coli), Salmonella enterica, Vibrio cholerae, Helicobacter pylori och Yersinia pestis. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika sjukdomar som till exempel matförgiftning, magsår, lungsäcksinflammation och pestsjukan.

Proteobakterier är gramnegativa bakterier, vilket betyder att de inte tar upp den färglösning (gramfärgning) som används för att skilja olika grupper av bakterier åt under mikroskopisk undersökning. Istället har de en dubbelmembran, där den inre membranen består av lipopolysackarider och den yttre membranen av fosfolipider.

Proteobacteria är mycket artrika och förekommer i en mängd olika miljöer, som till exempel jord, vatten, luft och på levande organismer. De kan leva antingen fritt eller som symbionter tillsammans med andra organismer.

Ribosomes are complex molecular machines found in all living cells that translate genetic information from messenger RNA (mRNA) into proteins. In bacteria, ribosomes are composed of two subunits: a larger subunit and a smaller subunit. The smaller bacterial ribosomal subunit is referred to as the 30S subunit.

The 30S subunit consists of a 16S ribosomal RNA (rRNA) molecule and approximately 21 distinct proteins, which are denoted as S1 through S21. The 16S rRNA is responsible for binding to the mRNA and recognizing the start codon (AUG), which signals the beginning of protein synthesis.

The smaller subunit also plays a crucial role in decoding the genetic information encoded in the mRNA by interacting with transfer RNAs (tRNAs) that bring individual amino acids to the ribosome for assembly into a polypeptide chain. The 30S subunit has three tRNA binding sites: the A site, where the incoming tRNA binds; the P site, where the peptidyl-tRNA is located during peptide bond formation; and the E site, which serves as an exit site for deacylated tRNAs.

Together with the larger 50S subunit, the 30S subunit forms the active site of the ribosome where protein synthesis occurs. The precise arrangement and interaction of rRNA and proteins in the 30S subunit are essential for accurate and efficient translation of genetic information into functional proteins.

En endoribonuclease är ett enzym som klipper eller klyver en RNA-molekyl (ribonukleinsyra) vid ett intern, icke-terminalt ställe. Detta innebär att en endoribonuclease inte behöver börja klippa från slutet av RNA-molekylen, utan kan börja klippa var som helst på den. Endoribonukleaser deltar i olika cellulära processer såsom RNA-bearbetning, RNA-degradering och reglering av genuttryck.

Ekologi är en gren inom biologin som studerar djurs, växters och mikroorganismernas förhållande till varandra och deras gemensamma miljö. I medicinskt sammanhang kan begreppet "ekosystem" användas för att beskriva de interaktioner som sker mellan olika levande varelser (biota) och deras fysiska omgivning inom en specifik miljö, till exempel i en människokropp.

Ett ekosystem inom en människokropp kan bestå av olika arter som samverkar, såsom bakterier, svampar och celler, tillsammans med deras fysiska miljö, till exempel olika typer av vävnader och kemiska signaler. Exempel på ekosystem inom människokroppen är matsmältningssystemet, andningssystemet och huden. Dessa ekosystem har en viktig roll för att underhålla homeostas, det vill säga att hålla kroppens olika system i balans och funktionsdugliga.

I medicinsk kontext kan studiet av ekosystem inom människokroppen vara viktigt för att förstå hur olika sjukdomar och hälsotillstånd påverkar interaktionerna mellan levande varelser och deras miljö, och hur man kan utveckla terapeutiska strategier för att behandla dessa tillstånd.

Oligonukleotider är korta, syntetiska eller halvsyntetiska DNA- eller RNA-strängar som består av ett begränsat antal nukleotider, vanligen upp till 20-30 baspar. De används inom molekylärbiologi och genetisk ingenjörskonst för att på olika sätt kunna studera, påverka eller manipulera specifika gener eller sekvenser av DNA eller RNA.

Exempel på tillämpningar av oligonukleotider inkluderar:

1. Seqvensspecifik hybridisering: Oligonukleotider kan användas som probes för att detektera specifika DNA- eller RNA-sekvenser genom komplementär bindning till deras målsekvenser.
2. Mutagenes: Oligonukleotider kan användas för att introducera specifika mutationer i en given sekvens genom att ersätta, insätta eller ta bort nukleotider.
3. Polymeraskedjanreaktion (PCR): Oligonukleotider används som primers i PCR-reaktioner för att amplifiera specifika DNA-sekvenser.
4. Antisense-teknik: Oligonukleotider kan syntetiseras så de är komplementära till en viss mRNA-sekvens och binder till den, vilket hindrar translationen av genen till protein.
5. RNA-interferens (RNAi): Dubbelsträngade små interfererande RNA (siRNA) kan skapas genom att två komplementära oligonukleotider kombineras och används för att specifikt störas eller knockdown en given mRNA-sekvens.
6. CRISPR/Cas-system: Oligonukleotider används för att skapa guider RNA (gRNA) som leder Cas-nukleaser till en given DNA-sekvens för att klippa bort, ersätta eller redigera den.

Deltaproteobacteria er en klass av proteobacterier, som inkluderer en divers gruppe af bakterier. Disse bakterier er typisk gram-negativ og har ofte en stavform eller spiralform. De fleste Deltaproteobacteria lever i anaerobe eller mikroaerofile (begrænset ilttilgang) forhold, og mange af dem er involveret i nedsænkning af svovl- eller jernforbindelser. Nogle arter af Deltaproteobacteria kan også være pathogene, altså sygdomsfremkaldende, for mennesker og dyr.

"Aerobic" er en betegnelse for en biokemisk proces som skjer i tilstedeværelse av ilt. Det vil si at organismen eller celletypen bruker ilt for å oksidere substrater og frigjøre energi. Dette inkluderer også cellens respirasjon, hvor glukose oxideres til koldioxid og vann for å produsere ATP (adenosintrifosfat), som er en energibærer i cellen.

Så en medisinsk definisjon av "aerobios" vil være: "relatert til eller involverende biokjemisk aktivitet som skjer i tilstedeværelse av ilt, inkludert celleleg respirasjon."

Miljömikrobiologi är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroorganismer och deras roll i olika naturliga och artificiella miljöer. Detta inkluderar studier av mikroorganismer såsom bakterier, svampar, alger och archaea, och hur de påverkar och formas av sina omgivningar.

Miljömikrobiologi undersöker också hur mikroorganismer bidrar till ekosystemprocesser såsom nedbrytning av organiska material, näringsomsättning, kretslopp av näringsegenskaper och biogeokemi. Dessutom undersöker man hur mänsklig aktivitet påverkar dessa processer och hur de kan ha konsekvenser för miljön och hälsa.

Exempel på områden inom miljömikrobiologi är:

* Mikrobiell ekotoxikologi
* Mikrobiella populationer i vatten, jord och luft
* Mikroorganismer i avfallshantering och rening
* Bioremediering av kontaminerade miljöer
* Mikrobiologiska processer i livsmedelsproduktion
* Mikroorganismer i djur- och människans kropp (mikrobiom)

Miljömikrobiologi är en tvärvetenskaplig disciplin som innefattar inslag från biologi, kemi, fysik, matematik och teknik.

I medically, the term "hot springs" refererar till naturliga källor av varmt vatten som uppstår när vatten penetrerar djupt ner i jordskorpan, absorberar geotermisk värme och sedan stiger tillbaka upp till jordytan. Vattnet i varma källor kan ha en temperatur som varierar från varmt till extremt hett och innehålla mineraler och andra substanser som kan ha potentiala hälsobefrämjande egenskaper. Dessa egenskaper har gjort varma källor till populära destinationer för rekreation, relaxation och medicinska behandlingar över tusentals år. Emellertid bör individuella besökare vara medvetna om potentiala risker som höga temperaturer, smitta och andra faror som kan förekomma i vissa orter.

'Färgämnen' är ett samlingsbegrepp för ämnen som kan ge olika material färg eller teckna ut mönster när de tillförs eller appliceras på dem. Färgämnena kan vara organiska eller anorganiska och de fungerar genom att absorbera ljus av vissa våglängder och reflektera eller transmittera andra våglängder.

I en medicinsk kontext kan färgämnen användas för olika syften, till exempel:

1. Diagnostiskt: Vissa färgämnena används som markörer i kroppen för att undersöka olika organ eller system. De kan antingen tas upp av specifika celltyper eller bindas till specifika molekyler, vilket gör att de kan ses och analyseras med hjälp av bilddiagnostiska metoder som röntgen, ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).
2. Terapeutiskt: Färgämnena kan användas i behandlingar för att ge läkemedel specifika egenskaper, till exempel för att underlätta identifiering och övervakning av läkemedlets placering i kroppen eller för att förbättra dess verkan genom att påverka dess frigivning eller upptag i kroppen.
3. Preventivt: Färgämnena kan användas i produkter som skyddar mot skador orsakade av UV-strålning, till exempel solskyddsmedel och kläder behandlade med UV-absorberande ämnen.

Exempel på olika typer av färgämnen som används inom medicinen inkluderar jod, barium, gadolinium, indisk röd, koltetraklorid och många andra.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

I et genetiskt system hos prokaryota celler, är ett operon en grupp av genar som transkriberas tillsammans som en enhet under kontroll av en enda promotor och terminator. Operonerna innehåller ofta genar som kodar för proteiner som är involverade i samma metaboliska väg eller cellulära process, såsom lactoseoperonet hos E. coli, vilket inkluderar gener som kodar för proteiner involverade i nedbrytningen och transporten av laktos. Operonkonceptet är centralt för regleringen av genuttryck hos prokaryoter.

"Smått nukleolära RNA" (snRNA) är en typ av icke-kodande RNA-molekyler som spelar en viktig roll i processeringen och maturationen av rRNA (ribosomalt RNA) i cellkärnan. De är en del av spliceosomen, ett komplext maskineri bestående av flera olika proteiner och snRNA-molekyler som utför splicing av pre-mRNA (primärt kodande RNA).

SnRNA-molekylerna är relativt små, vanligtvis mellan 100 och 300 nukleotider långa, och transkriberas från egna gener som ligger i det smått nukleolära området i cellkärnan. De kemiskt modifieras sedan genom att de till exempel får en metylgrupp (metylering) eller en fosfatgrupp (fosforylering) tillfogad, vilket kan påverka deras funktion.

SnRNA-molekylerna bildar komplexa med proteiner och andra RNA-molekyler för att utgöra smått nukleolära ribonukleoproteinpartiklar (snRNP). Dessa snRNP är viktiga för att katalysera splicingreaktioner där intronsekvenser tas bort och exonsekvenserna sammanfogas till ett fullständigt mRNA-molekyl som kan översättas till protein.

'Saccharomyces cerevisiae' er en art av enkle celler organismer kjent som gjær. Den er en av de mest velstuderte arter av gjær og har vært brukt i både vitenskapelige studier og industrielle prosesser i tusenvis av år.

'Saccharomyces cerevisiae' er en fakultativt anaerob livsform, det vil si at den kan overleve ved å bruke ilkje for å oksidere sukker til kolsiringsprodukter som koldioxid og alkohol. Denne fermenteringsevnen er viktig i bakeri- og drikkevareindustrien, hvor den blir brukt til å lage brød, øl og vin.

I tillegg til sine praktiske anvendelser, er 'Saccharomyces cerevisiae' også en viktig modellorganisme i biologi og genetikk. Den har en liten, veldefinerte genom med om lag 6000 gener, og denne enkelhet gjør den til et ideelt system for å studere grunnleggende cellulære prosesser som celldeling, DNA-reparasjon og regulering av genuttrykk.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Bacillaceae är en familj av grampositiva, aeroba stavformade bakterier inom ordningen Bacillales. De flesta arterna i denna familj är strikt aeroba och bildar endosporer som gör dem motståndskraftiga mot extremt höga temperaturer och uttorkning. Många av arterna i Bacillaceae är icke-patogena, men några kan orsaka sjukdom hos människor och djur, till exempel Bacillus anthracis som orsakar lungsot (anthrax). Andra viktiga släkten inom familjen är Bacillus, Lysinibacillus, Alicyclobacillus och Oceanobacillus.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

'Nocardia' är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som ofta förekommer i jord och vatten. De kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV/AIDS-patienter, organtransplantationsmottagare och personer som använder kortikosteroider. Infektionerna kan drabba lungorna, huden eller centrala nervsystemet och kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika. Behandlingen består vanligen av kombinationsterapi med olika typer av antibiotika under en längre tidsperiod.

Pol α Transcription Initiation Complex Proteins refererar till de proteiner som utgör den komplex som Pol α (DNA-polymeras α) binds till under initieringen av transkriptionen hos eukaryota celler. Detta inkluderar:

1. RNA polymeras II: Den primära enheten som ansvarar för transkriptionen av protein-kodande gener i eukaryota celler.
2. Mediatorproteinkomplexet: En multiprotein komplex som hjälper till att koppla signaleringen från cis-regulatoriska element (till exempel enhancers och silencers) till RNA polymeras II för att initiera transkription.
3. TFIIB, TFIID, TFIIE, TFIIF och TFIIH: De generella transkriptionsfaktorerna som hjälper till att rekrytera och aktivera RNA polymeras II under transkriptionsinitieringen. Dessa proteiner binder till promotorregionen av genen för att initiera bildandet av det preinitiationskomplex som Pol α sedan ansluter till.
4. Pol α: Den DNA-polymeras som ansvarar för syntesen av en kort, komplementär RNA-primärsträng på den nyss transkriberade DNA-strängen under initieringen av transkriptionen. Detta görs med hjälp av en RNA-primas och är ett nödvändigt steg för att starta DNA-replikationen.

Sammanfattningsvis, Pol α Transcription Initiation Complex Proteins utgör de proteiner som bildar den komplex som initierar transkriptionen av protein-kodande gener i eukaryota celler genom att rekrytera och aktivera RNA polymeras II.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

DNA-fingeravtryck, även kallat DNA-profil, är en teknik inom genetiken som används för att identifiera en individ genom att studera den unika kombinationen av sekvenser av baspar (AT, GC) i den del av DNA-molekylen som kallas för makroskopiskt DNA (mtDNA). Detta är ett mycket stabilt och varaktigt material som finns inuti cellkärnan hos alla celler i en organism, förutom de röda blodkropparna.

Den unika kombinationen av basparsekvenser i mtDNA bildar vad som kallas för en "genetisk fingeravtryck", och denna fingeravtryck är unik för varje individ, med undantag för identiska tvillingar. DNA-fingeravtryck används ofta inom rättsmedicin för att identifiera offer och gärningsmän i brottsmål, fastställa familjeband och för transplantationsverksamhet.

Pseudouridin (5-ribosyluracil) är en modifierad nukleotid som förekommer i RNA. Det bildas genom en isomerisering av uridin, där den cykliska formen av ribosens ring öppnas och sedan stängs igen i en ny position, vilket resulterar i en kemisk struktur som liknar thymidin (dT) i DNA. Pseudouridin förekommer naturligt i många olika typer av RNA, inklusive transfer-RNA (tRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och messenger-RNA (mRNA). Det är involverat i flera viktiga funktioner som stabilisering av RNA-strukturen, ökad livslängd av RNA och modifiering av RNA-interaktioner med andra molekyler.

Metan är ett enatomigt, färglöst gasmolekyl som består av en kolatom och fyra väteatomer (CH4). Det är den enklaste hydrokarbonen och är ett naturligt förekommande gas som bildas genom anaerob bakteriell nedbrytning av organiskt material, såsom djurspillning eller vegetabiliskt material, i sumpmarker, träsk och tarmar hos djur, inklusive människor.

I medicinsk kontext kan metan vara av intresse på grund av dess roll som en del av den normala mikrobiella floran i människans tarm. En ökning av tarmmetangasnivåer kan dock vara ett tecken på en underliggande mag-tarmsjukdom, till exempel irritabel tarmsyndrom eller malabsorption. Dessutom kan metan i andningsluften vara ett tecken på en bakteriell överväxt i lungorna eller i blodbanan (bakteriemi).

'Anaerobic' er en medisinsk betegnelse for noen organismer, celler eller prosesser som ikke trenger ilt for å overleve eller foregå. Det kan også referere til miljøer uten ilt. I biologisk sammenhenging, innebærer 'anaerobios' vanligvis bakterielle vækster i en iltfattig omgivelse, som resulterer i fermentering av organiske stoffer for å produsere energi i form av ATP (Adenosintrifosfat).

Der er to typer anaerobe prosesser: obligate anaerobe prosesser og fakultativt anaerobe prosesser. Obligate anaerobe organismer kan ikke overleve i iltrikende miljø, mens fakultativt anaerobe organismer kan tolerere ilt og kan vokse både i iltfattige og iltrende miljø.

Nucleotide precursors, också kända som nukleosidtrifosfatprekursorer, är de molekyler som används i cellerna för att syntetisera nukleotider, som är byggstenarna i DNA och RNA. Nukleotider består av en nukleobas (purin eller pyrimidin), en pentos (en fem-kolsyresyra) och en fosfatgrupp.

Nucleotide precursors inkluderar:

1. Nukleosidtrifosfater (NTPs): De är direkta prekursorer av nukleotider i DNA- och RNA-syntesen. Exempel på NTPs är adenosintrifosfat (ATP), guanosintrifosfat (GTP), cytidintrifosfat (CTP) och uridintrifosfat (UTP).
2. Deoxyribonukleotidtrifosfater (dNTPs): Dessa är prekursorer av deoxynukleotider, som används för att bygga upp DNA-strängar. Exempel på dNTPs är deoxyadenosintrifosfat (dATP), deoxyguanosintrifosfat (dGTP), deoxycytidintrifosfat (dCTP) och thymidintrifosfat (TTP).
3. Ribonukleotidmonofosfater (NMPs): Dessa är prekursorer av ribonukleotider, som används för att bygga upp RNA-strängar. Exempel på NMPs är adenosinmonofosfat (AMP), guanosinmonofosfat (GMP), cytidinmonofosfat (CMP) och uridinmonofosfat (UMP).

Nucleotide precursors syntetiseras från enklare molekyler i cellen, såsom aminosyror, sockerarter och andra nukleotider. De spelar en viktig roll i celldelningen, DNA-replikationen och transkriptionen.

Flavobacteriaceae är en familj av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör phylumet Bacteroidetes. Dessa bakterier förekommer vanligtvis i vattenmiljöer, men kan även påträffas i mark och levande växter. Flavobacteriaceae-bakterier är kända för sin förmåga att bryta ned organiska material, inklusive polymerer som kolhydrater, proteiner och lipider. Några exempel på släkten inom familjen Flavobacteriaceae är Flavobacterium, Capnocytophaga och Cellulophaga.

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Denaturing Gradient Gel Elektroforese (DGGE) är en molekylärbiologisk metod som används för att separera och jämföra DNA-fragment baserat på deras sekvens. Den grundläggande principen bakom DGGE är att denaturering av dubbelsträngat DNA sker vid ett specifikt temperaturintervall eller vid kontakt med en specifik koncentration av ett denatureringsmedel, såsom formamid eller väteklorid. När DNA-fragmenten passerar genom ett gradient av allt högre koncentrationer av detta denatureringsmedel under elektrofores, kommer de att delvis denatureras och bilda en delvis enkelsträngad struktur.

I DGGE används vanligtvis en akrylamidgel som innehåller ett gradient av koncentrationer av formamid och/eller väteklorid. DNA-fragmenten appliceras i gelens topp och separeras under elektrofores, där de snabbare migrerar genom den del av gelen som har låg koncentration av det denaturerande medlet. När fragmenten når en koncentration där deras Td (denatureringstemperatur) är lägre än den aktuella temperaturen, kommer de att delvis denatureras och bilda en delvis enkelsträngad struktur. Denna förändring i laddning och storlek ger upphov till en saktare migration genom gelen, vilket möjliggör separation av fragmenten baserat på deras sekvens.

Efter elektrofores kan gelens innehåll analyseras med hjälp av fluorescens- eller silverfärgning för att identifiera och visualisera de separerade DNA-fragmenten. DGGE är en känslig metod som ofta används för att undersöka mikrobiella communityer, mutationsanalys, genkloning och studier av genreglering.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

Diaminopimelinsyra (DAP) är en ämnesomsättningsprodukt som spelar en viktig roll i biosyntesen av peptidoglykan, ett viktigt beståndsdel i cellväggen hos gram-positiva och gram-negativa batterier. Det är en så kallad "diaminocarboxylsyra" och är en intermediär i lysinbiosyntesen hos bakterier. Diaminopimelinsyra kan också ingå som en del av dipeptider i peptidoglykanet, där den binds till både D-alanin och D-glutaminsyra.

'Plankton' är ett samlingsbegrepp för de organism som lever i vatten och har svag eller ingen förmåga att simma mot strömmen. De flöder fritt med vattnets rörelser och kan inte aktivt simma emot strömmen på grund av sin lilla storlek eller brist på utvecklade simmuskler. Plankton kan delas in i två huvudgrupper: vegetabiliskt plankton (phytoplankton) och animaliskt plankton (zooplankton). Phytoplankton består av små alger och cyanobakterier som utför fotosyntes, medan zooplankton består av små djur, såsom kräftdjur, blötdjur och lägre forms av fiskar. Plankton är en viktig del av ekosystemet i alla typer av vattenmiljöer, inklusive hav, sjöar och floder, och bildar grunden för näringskedjan i dessa miljöer.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

Chloroflexi är en fylum (djupstamm) av gram-negativa, icke-syrebildande bakterier. De flesta arterna i denna grupp är termofila och fototrofa, vilket betyder att de kan producera sin egen näring genom att använda solljus som energikälla och koldioxid som kolkälla. Chloroflexi-bakterier har unika flexibla stammar som ger dem deras namn (chloros = grön och flexi = flexibel). De flesta arterna i denna grupp lever i extrema miljöer, såsom heta källor och sumpmarker.

Eukaryota, även känt som Eukarya, är ett domän inom systematisk biologi som inkluderar alla levande organismer vars celler har en definierad cellkärna och andra komplexa organeller. Detta innefattar djur, växter, svampar, protister (en heterogen grupp encelliga organismer) och flera andra grupper.

I kontrast till Eukaryota står prokaryoter, som inkluderar bakterier och arkéer, vilka saknar en definierad cellkärna och andra komplexa organeller.

Det är värt att notera att termen 'eukaryot' används för att beskriva både encelliga och flercelliga organismer som tillhör domänen Eukaryota, medan termerna 'djur', 'växter', 'svampar' och 'protister' vanligtvis används för att beskriva specifika undergrupper inom Eukaryota.

Rhodobacteraceae är en familj av proteobakterier som tillhör fylumet Proteobacteria. Dessa bakterier är gramnegativa, icke-sporbildande och aeroba eller anaeroba beroende på art. De flesta arterna i denna familj är fotosyntetiserande och kan producera bakteriochlorofyll och karotenoider, vilket ger dem en röd, rosa eller orange färg.

Rhodobacteraceae innefattar flera olika släkten av bakterier, däribland Rhodobacter, Rhodovulum, Roseivivax och Silicibacter. Dessa bakterier förekommer vanligtvis i sötvatten, bräckt vatten eller marina miljöer, där de kan leva som plankton eller fästas vid ytor som klippor, alger eller andra organismer.

Rhodobacteraceae har en stor genetisk variation och är kända för sin förmåga att anpassa sig till olika miljöer och livsstilar. De kan leva autotroft genom fotosyntes, heterotroft genom nedbrytning av organiska ämnen eller mixotroft genom kombinationen av båda. Några arter är också kända för sin förmåga att fixera kväve och producera biologiskt värdefulla substanser som polyhydroxialkanoater (PHA) och exopolysackarider (EPS).

Mykoplasma är ett släkte av små, akventeläsa bakterier som saknar cellväggar och därför kan de passera igenom vanliga filtreringsmetoder. De är de minsta kända självständiga levande organismerna och kan infektera många olika djurarter, inklusive människor. Mykoplasmin infektioner kan orsaka en rad olika symptom beroende på vilken art av mykoplasma som orsakar infektionen och var i kroppen den uppstår.

Vid människan är de vanligaste arterna Mycoplasma pneumoniae, som kan orsaka lunginflammation, och Mycoplasma genitalium, som kan orsaka könsvätska i urinen hos män och infektioner i reproduktiva systemet hos både män och kvinnor. Andra arter av mykoplasma kan också orsaka infektioner i ögon, artärer, ledbrosk, hud och andningsvägar. Mykoplasmin är ofta svåra att behandla eftersom de har en tendens att utveckla resistens mot många antibiotika.

MITOKONDRIE-DNA (mtDNA) refererer til DNA-molekyler, der findes i mitokondrierne, som er små cellulære organeller i vores celler. Mitokondrierne har en vigtig rolle i cellens energiproduktion gennem et process kaldet cellet respiration.

Mitokondrie-DNA består af cirkulært DNA, der er meget mindre end det menneskelige kromosomale DNA i cellekernen. Mennesket har typisk 2-10 kopier af mtDNA i hver mitokondrie, og hvert individ har typisk flere hundrede til tusinder af mitokondrier i hver celle.

MtDNA indeholder gener, der koder for en del af de proteiner, der er involveret i cellet respiration, samt RNA-molekyler, der er nødvendige for syntesen af disse proteiner. MtDNA adskiller sig fra det kromosomale DNA ved at have en høj mutationsrate og en ikke-random matning (eller assortativ mating) mønster, hvilket betyder at der kan forekomme specifikke mtDNA profiler inden for familier eller populationer.

Mutationer i mitokondrie-DNA kan være forbundet med en række sygdomme, herunder neurologiske og muskuløse lidelser, som ofte viser sig i barndommen eller tidlig ungdom. Disse sygdomme skyldes oftest mutationer i gener, der koder for proteiner involveret i cellet respiration.

Transkriptionsfaktor TFIIIA är ett protein som spelar en viktig roll i transkriptionen av genen 5S rRNA (ribosomalt RNA) hos eukaryota celler. Det binder till specifika DNA-sekvenser, kända som TFIIIA-bindningsställe, och hjälper till att initiera transkriptionen av 5S rRNA-genen genom att rekrytera RNA-polymeras III. TFIIIA är också involverat i regleringen av andra gener genom att interagera med andra transkriptionsfaktorer och kofaktorer.

"Biologisk nedbrytning" refererer til processer hvor organiske stoffer brytes ned til mindre enheder af microorganismer, såsom bakterier, svamp eller insekter. Den biologiske nedbrytning er en vigtig del af naturens kredsløb og hjælper med at omdanne organisk materiale til grundlæggende stoffer, der kan genbruges af økosystemet.

Den biologiske nedbrytning sker ofte gennem en række forskellige stadier, hvor de oprindelige organiske stoffer brydes ned til mindre molekyler, såsom sukker, aminosyrer og fedtsyrer. Disse mindre molekyler kan derefter absorberes af mikroorganismerne og anvendes som energikilde eller byggesten for at producere nye celler.

Den biologiske nedbrytning er særligt vigtig i miljøet, da den hjælper med at bortskaffe affald og døde organismer, såsom planter og dyr. Denne proces er også essentiel for at regulere kulstof- og kvælstofkredsløbene i naturen.

Det er vigtigt at bevare en balance i den biologiske nedbrytning, da for store mængder af organiske stoffer kan føre til overpopulation af mikroorganismer og skabe ubalance i økosystemet. Samtidig kan for lidt biologisk nedbrytning resultere i en akkumulering af affald, der kan have negative konsekvenser for miljøet.

Protozo-DNA refererer til DNA fra encellede organismer som tilhører gruppen Protozoa, også kendt som protister. Protozoer er en heterogen gruppe af encellede eukaryote organismer, der lever i ferskvand, saltvand eller som parasitter i andre levende væsner, herunder mennesker. De kan have forskellige former for ernæring, herunder at være plante-lignende (fotosyntetiserende), dyre-lignende (predatoriske) eller svampe-lignende (saprofage).

Protozo-DNA er interessant inden for medicinsk forskning, da mange protozoer kan være årsag til sygdomme hos mennesker og dyr. For eksempel kan malaria skylles tilbage til infektion med Protozoa fra slægten Plasmodium. Undersøgelser af Protozo-DNA kan give vigtig information om disse organismer, herunder deres artsidentifikation, evolutionæ historie og patogenese.

DNA-sekvensering (også kendt som DNA-sekventering eller genomsekventering) er en biokemisk metode, der anvendes til at bestemme den specifikke rækkefølge af nukleotider (de baser Adenin, Thymin, Guanin og Cytosin) i et stykke DNA-molekyle. Denne teknik gør det muligt at læse og analysere genetisk information, der er kodet i DNA-molekylet.

DNA-sekvensering har revolutioneret mange områder inden for biologi, medicin og forskning, herunder diagnostik, forebyggelse og behandling af sygdomme, evolutionær biologi, molekylær genetik og genterapi.

Der findes flere metoder til DNA-sekvensering, men de mest almindelige metoder i dag er næstegenerationssekvensering (NGS) og Sanger-sekvensering. NGS er en højt automatiseret metode, der muliggør sekventering af store mængder DNA på én gang, mens Sanger-sekvensering er en mere traditionel metode, der anvendes til at sekventere mindre stykker DNA med høj præcision.

'Cytophaga' är ett släkte av gramnegativa, stavformade bakterier som normalt förekommer i vatten- och jordmiljöer. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att bryta ned komplexa kolhydrater, såsom cellulosa och agar. De flesta arter av 'Cytophaga' är också aeroba (kräver syre för tillväxt) och rörliga på grund av en eller flera flageller. Det är värt att notera att släktet 'Cytophaga' har ifrågasatts som en distinkt taxonomisk grupp, och många arter har flyttats till andra släkten inom familjen Cytophagaceae.

'Gentianblå' är ett färgnamn som ofta används för att beskriva en mycket intensiv och ren form av blå färg. Det kan också användas för att referera till den kemiska föreningen gentianaviolett, som är en triarylmethanfärg som har använts inom medicinen som en indikator för pH-värde. Gentianaviolett är blå i sura miljöer och får en rosa eller rödaktig färg i basiska miljöer. Namnet 'gentianblå' kommer från att den kemiska föreningen kan utvinnas från släktet Gentiana, som innehåller flera arter av blåa blommor, bland annat gentianan.

'Microbial Consortia' refererar till en grupp eller en sammansättning av olika mikroorganismer, som vanligtvis inkluderar bakterier, archaeer, svampar och virus, som lever tillsammans i ett specifikt ekologiskt sammanhang. Dessa mikroorganismer har ofta en komplex och synergistisk interaktion med varandra och deras gemensamma miljö, vilket kan påverka deras tillväxt, metabolism och förmåga att bryta ned olika substanser. Microbial Consortia kan hittas i en rad olika ekosystem, inklusive jord, vatten, luft och levande vävnader hos djur och människor. Studiet av microbial consortia är viktigt för att förstå hur mikroorganismer påverkar varandra och deras gemensamma miljö, och har potentialen att användas inom en rad olika industriella och medicinska tillämpningar, såsom bioremediering, bioenergi och human hälsa.

'In situ-hybridisering, fluorescerande' (FISH) är en molekylärbiologisk teknik som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Denna teknik kombinerar två metoder: in situ-hybridisering, där en specifik prob (vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens) hybridiseras med komplementär sekvens i en cell, och fluorescensmikroskopi, där man använder fluorescerande markörer för att visualisera platsen för hybridiseringen.

I FISH-tekniken etiketteras proben med en eller flera fluorescerande molekyler, vanligtvis fluoroforer som absorberar ljus av ett visst våglängde och emitterar ljus av ett annat våglängde. När proben hybridiserar med komplementär sekvens i cellen eller vävnaden kan man använda ett fluorescensmikroskop för att avbilda den plats där hybridiseringen har skett, och därmed lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser in situ.

FISH är en känslig och specificerad teknik som används inom flera områden av biomedicinsk forskning och diagnostik, till exempel för att undersöka kromosomstruktur och -avvikelser, identifiera genetiska mutationer och avvikande genuttryck, och studera interaktioner mellan DNA-sekvenser.

"Avfallshantering, vätska" kan definieras som den process där vätskeartade avfallsprodukter hanteras på ett säkert, effektivt och miljövänligt sätt. Detta inkluderar insamling, transport, behandling, återvinning och slutdisposition av olika typer av vätskeavfall, till exempel industriellt avfallsvatten, hushållsvatten och medicinskt avfallsvatten.

Syftet med avfallshantering, vätska, är att minimera miljöpåverkan och risker för mänsklig hälsa genom att reducera mängden avfallsprodukter, återvinna värdefulla resurser och säkerställa en säker dispositionsmetod. Detta kan uppnås genom att följa relevanta regler och riktlinjer för hantering av vätskeavfall, som är fastställda av nationella och internationella myndigheter.

'Mycobacterium' är ett släkte av grampositiva, aeroba batterier som innefattar flera sjukdomsalstrande arter, däribland de två viktigaste patogena arterna Mycobacterium tuberculosis (orsakar tuberkulos) och Mycobacterium leprae (orsakar lepra). Dessa bakterier kännetecknas av sin mykobakteriecellvägg som innehåller en unik typ av lipid, mykolsyra. Deras väggar gör dem resistenta mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör behandlingen svårare. Mycobacterier är ofta långsamt växande och kan orsaka kroniska infektioner som kan vara svåra att diagnostisera och behandla.

Halobacteriaceae är en familj av arkéer som tillhör klassen Halobacteria. Dessa organizmer är extremofila och trivs bäst i mycket saltrika miljöer, såsom saltvatten och saltrika sjöar. De flesta arterna inom denna familj kräver höga koncentrationer av natriumklorid (koksalt) för att kunna växa och reproduceras. Halobacteriaceae är kända för sin förmåga att producera ett pigment som kallas bacterioruberin, vilket ger dem en rödaktig färg. Dessa organizmer har också en unik metabolism där de kan generera energi genom att oxidera organiska ämnen under anoxiska (syrefria) förhållanden.

Comamonadaceae är en familj av proteobakterier inom klassen Betaproteobacteria. Denna familj innehåller gramnegativa, aeroba och i vissa fall encelliga bakterier. Comamonadaceae-medlemmar förekommer vanligtvis i vatten, jord och association med växter och djur. Några exempel på släkten inom denna familj är Comamonas, Hydrogenophaga och Acidovorax.

'Kina' er en betegnelse for en type av små, hvidlige, krystallinske partikler som kan dannes i galden og ledvæsken hos visse personer. De dannes som en slags afføring fra de celler, der udskiller fedtstoffer (kaldet 'cholesterol') i kroppen. Når disse partikler akkumuleres i større mængder, kan de danne små klumper eller forklumpninger, der kan ses under et mikroskop.

Kines forekommer hyppigst hos ældre personer og er ofte associeret med visse sygdomme, såsom gigt, leddegfejl og visse lever- og galdesygdomme. I visse tilfælde kan kines være et tegn på en mere alvorlig underliggende sygdom, men ofte er de har ingen specielle symptomer eller konsekvenser for sundheden.

Det er vigtigt at bemærke, at 'Kina' ikke skal forveksles med det østasiatiske land Kina. De to begreber har intet med hinanden at gøre og betegner helt forskellige ting.

Anaerobe bakterier är bakterier som kan gro och reproducera sig under återföringsfria förhållanden, det vill säga i miljöer där syre saknas eller undantagsvis vid mycket låga syrekoncentrationer. Dessa bakterier behöver inte alltid vara skadliga och kan finnas naturligt i vissa kroppsdelar, till exempel i munhålan och tarmen. Vissa anaeroba bakterier kan dock orsaka infektioner när de kommer in i andra kroppsdelar där syrehalten är högre än vad de tål. Exempel på sådana infektioner är abscesser, hudinfektioner och lunginflammationer.

'Symbiose' er ein begrep i biologien som refererer til ein forhold mellom to eller flere arter der de lever sammen i nært forhold til hverandre. Det kan for eksempel være en slags forhold der inneholder gjensidig fordel (mutualisme), en av arten får fordel mens den andre ikke skades (kommensalisme), eller ein forhold der er skadelig for én av arten mens den andre har fordel av (parasittisme). I noen sammenhenger kan symbiose også referere til en mer nært forhold der de involverte artene har utviklet spesielle egenskaper eller strukturer som er tilpasset dette forholdet.

Ribosomen är komplexa ribonukleoproteinpartiklar som spelar en central roll i syntesen av proteiner i alla levande celler. I prokaryota celler, till exempel batterier, består ribosomen av två subenheter: en stor subunit och en liten subunit.

Den stora bakteriella ribosomsubenheten (kallad 50S-subenheten) är den större av de två subenheterna och har en molekylvikt på cirka 1,5 MDa. Den består av tre RNA-molekyler (23S rRNA, 5S rRNA och 5S rRNA) samt cirka 30 proteiner. Den stora subuniten är involverad i peptidbindningssyntesen under proteintranslationsprocessen.

Den stora bakteriella ribosomsubenheten har två huvuddelar: en centralt belägen del som kallas förbody och en yttre del som kallas exit site. Förbody-delen innehåller ett aktivt centrum där peptidbindningarna skapas, medan exit site-delen är involverad i transportering av den nyligen syntetiserade peptidkedjan ut från ribosomen.

I korthet, är den stora bakteriella ribosomsubenheten en viktig komponent av ribosomen som spelar en central roll i proteintranslationsprocessen i prokaryota celler.

RNA-snutar, eller RNA-spjälkar, är en typ av icke-kodande RNA-molekyler som binder till specifika sekvenser av RNA och påverkar deras funktion. De kan vara involverade i regleringen av genuttryck, mRNA-stabilitet, och translation. RNA-snutar är vanligen korta, med en längd på 19-25 nukleotider, och innehåller ofta en speciell struktur som kallas en "hårpinne", vilket gör det möjligt för dem att binda till sina mål-RNA-molekyler. RNA-snutar spelar en viktig roll i celldifferentiering, cellcykeln och immunförsvaret.

DNA-restriktionsenzymers är en typ av enzymer som finns hos bakterier och arkéer. Deras funktion är att skydda cellen från främmande DNA, till exempel virus, genom att skära sönder den i specifika mönster. Restriktionsenzymerna kan användas inom molekylärbiologi för att klippa och klistra ihop DNA-molekyler på ett kontrollerat sätt. Varje restriktionsenzym har en unik sekvens av nukleotider som det känner igen och skär vid, vanligtvis med 4-8 baspar. När enzymerna används i forskning och teknikutveckling kallas de ofta enbart för restriktionsenzymer eller bara restriktorer.

Aminoglycosider är en klass av antibiotika som är bakteriedödande och verksamma mot grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De fungerar genom att binda till ribosomer i bakterier och störa protein syntesen. Exempel på aminoglykosider innefattar gentamicin, tobramycin och neomycin. Dessa läkemedel används ofta för behandling av allvarliga infektioner, såsom lunginflammation orsakad av Pseudomonas aeruginosa hos personer med cystisk fibros. Aminoglykosider kan dock ha toxiska effekter på njurar och hörsel, särskilt vid långvarig användning eller höga doser.

I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

Ribosomes are complex macromolecular machines that play a crucial role in protein synthesis in all living organisms. In eukaryotic cells, ribosomes are found in two locations: the cytoplasm and the mitochondria. The small ribosomal subunit in eukaryotes is known as the 40S subunit, and it is responsible for decoding the messenger RNA (mRNA) during protein synthesis.

The small ribosomal subunit, "Small, Eukaryotic" refers to the specific type of ribosomal subunit found in eukaryotic cells that is smaller in size compared to the large ribosomal subunit. It is composed of a 18S ribosomal RNA (rRNA) molecule and approximately 30 distinct proteins. The rRNA molecule forms the core of the subunit, while the proteins are located on its surface.

The small ribosomal subunit plays a critical role in the initiation phase of protein synthesis. During this phase, it recognizes and binds to the 5' cap structure of the mRNA, scans for the start codon (AUG), and recruits the initiator tRNA to form the initiation complex. Once the initiation complex is formed, the large ribosomal subunit joins the small subunit, forming a functional ribosome that can engage in elongation phase of protein synthesis.

In summary, "Ribosome Subunits, Small, Eukaryotic" refers to the 40S ribosomal subunit found in eukaryotic cells, which is composed of a 18S rRNA molecule and approximately 30 distinct proteins, and plays a critical role in the initiation phase of protein synthesis.

Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.

'Helicobacter' är ett släkte av bakterier som karaktäriseras av sin spiralform och förmåga att borra sig ner i slemhinnor hos värdar, främst i magsäcken hos människor. Den mest kända arten är Helicobacter pylori, som orsakar mag- och tolvfingertarmsjukdomar, inklusive gastriter (inflammation i magsäcken) och ulcus (sår) i magsäcken eller tolvfingertarmen. Infektion med Helicobacter pylori kan även öka risken för magcancer.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Metylering är en biokemisk process där en metylgrupp (en enkel kolatom bundet till tre väteatomer, -CH3) adderas till ett molekylärt substrat. Denna reaktion kan katalyseras av olika enzymer och spela en viktig roll i regleringen av olika cellulära processer, såsom genuttryck och signaltransduktion. Metylering kan även förekomma på olika ställen i ett molekyl, till exempel på DNA, proteiner eller lipider, och kan ha olika effekter beroende på var den sker.

Fenaziner är en typ av organisk förening som består av en eller flera fenazinringar. Fenazin är i sig själv en heterocyklisk aromatisk förening som består av två benzenringar som är kondensade med en pyrazinring.

I medicinsk kontext refererar fenaziner ofta till en grupp av läkemedel som innehåller en fenazinring i sin kemiska struktur. Dessa läkemedel har traditionellt använts för att behandla infektioner orsakade av aeroba grampositiva bakterier, såsom stafylokocker och enterokocker. Exempel på fenazinder inkluderar chloramfenikol, metronidazol och florfenikol.

Det är värt att notera att fenaziner också har visat sig ha potential som antitumörmedel, eftersom de kan interagera med cellers elektrontransportkedjor och generera oxidativ stress, vilket kan leda till apoptos eller programmerad celldöd hos cancerceller.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

Flavobacterium är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som tillhör familjen Flavobacteriaceae. Dessa bakterier är vanligen gula eller orangea i färgen på grund av närvaron av karotenoida pigment. De förekommer ofta i vattenmiljöer, såsom sötvatten, bräckt vatten och saltvatten, och kan även påträffas i jord, sediment och levande växter och djur. Flavobacterium-arter är vanligen icke-patogena, men vissa arter kan orsaka infektioner hos människor, främst hos immunosupprimerade individer. Exempel på sjukdomar som kan orsakas av Flavobacterium inkluderar nässelfeber, hud- och webbfotinfektioner, meningit, endokardit och blodförgiftning.

Små nukleolära ribonukleoproteiner (snRNP) är en typ av ribonukleoproteiner som förekommer i cellkärnan och är involverade i förarbeteet av messenger RNA (mRNA). De består av små icke-kodande RNA-molekyler, även kända som snRNA, som är bundna till proteiner.

snRNP deltar i processen som kallas splicesosom, där intronsekvenser (icke-kodande sekvenser) klipps bort och exonsekvenser (kodande sekvenser) sammanfogas för att bilda ett fullständigt mRNA. Detta är en nödvändig process för att producera funktionella proteiner i cellen.

De små nukleolära RNA-molekyler som ingår i snRNP har namn som börjar med "U" följt av ett nummer, till exempel U1, U2, U4, U5 och U6. Dessa molekyler är involverade i olika steg av splicesomenprocessen.

'Microbiota' definieras som den sammansatta populationen av mikroorganismer, till exempel bakterier, svampar och virus, som lever i och på ett visst miljö, ofta i en specifik del av kroppen hos djur och människor. Mikrobiota spelar en viktig roll för värdens fysiologi, immunförsvar och homeostas. I samband med människokroppen, är tarmmikrobiotan den mest studerade, som består av trillions celler och kan påverka näringsstatus, skydda mot infektioner och utveckla sjukdomar.

Cytophagaceae er en familie av grampositive, aerobe eller anaerobe bakterier i ordnen Cytophagales. Disse bakteriene har ofte en filamentøs morfologi og kan danne slime sheaths eller skjeleter. De fleste arter i denne familien er mobile med undtagelse av nogle få arter som mangler flageller. Cytophagaceae-bakterier har ofte en bred substratspecificitet og kan degrade forskellige typer organiske stoffer, herunder polysakkarider, proteiner og lipider. Disse bakterier spiller en viktig rolle i nedbrytningen av organisk materiale i økosystemet.

"Grampositiva endosporbildande stavar" er en betegnelse for en type bakterier som har bestemte karakteristika. Her er en medicinsk definisjon:

Grampositive bakterier er definert etter at de farges pa grunn av deres cellevægskomposisjon under mikrobiologisk farging, som er kjent som Gram-fargning. Grampositive bakterier har en tykk cellevæg med flere lag peptidoglykan som inneholder teikopoikilsyre, noe som gir dem deres grampositive egenskaper. Disse bakteriene er ofte resistente overfor utsjøring og har en tendens til å forme biofilm.

Endosporbildende stavar er en type bakterier som kan danne endosporer, som er resistente mod fysisk skade, varme, tørke og kjemiske løsningsmidler. Endosporer er livsfarlige former for bakterier som kan overleve i ugunstige miljøer i en inaktiv tilstand i lang tid. Når de kommer i gunstigere omgivelser, kan de bli aktive igjen og føre til infeksjon.

Så, "grampositive endosporbildende stavar" er bakterier som har en tykk cellevæg med flere lag peptidoglykan og inneholder teikopoikilsyre, kan danne resistente endosporer og har en stavform. Disse bakteriene inkluderer arter som Bacillus anthracis (som forårsaker miltbrand), Bacillus cereus (en vanlig årsak til matforgiftning) og Clostridium tetani (som forårsaker stivkrampssyken).

RNA-sekvensanalys är en metod inom bioinformatik och genetisk forskning som innebär att analysera sekvensen av ribonukleinsyra (RNA) molekyler. RNA är ett biologiskt makromolekyl som spelar en viktig roll i cellens proteinsyntes och genuttryck.

RNA-sekvensanalys kan inkludera att undersöka sekvensen hos en specifik RNA-molekyl för att fastställa dess identitet, struktur och funktion. Detta kan göras genom jämförelser med kända RNA-sekvenser i databaser som GenBank och RefSeq.

RNA-sekvensanalys kan också användas för att undersöka variationer i RNA-sekvenser mellan olika individer eller populationer, vilket kan ge information om genetisk diversitet och evolutionära relationer. Dessutom kan metoden användas för att identifiera potentiala regulatoriska element i RNA-sekvenser, såsom miRNA-bindningsställen och riboswitche, som kan ha betydelse för genreglering och cellfunktion.

Till slut kan RNA-sekvensanalys användas för att undersöka differential expressionsnitten av olika gener i olika celltyper, tillstånd eller behandlingar, vilket kan ge information om molekylära mekanismer bakom sjukdomar och terapeutiska mål.

Ribosomer subunits refererer til de to strukturelle enheder, som ribosomet er dannet af. Disse subunits består hver for sig af RNA-molekyler (ribosomalt RNA eller rRNA) og et sæt proteiner. I eukaryote celler er de to subunits kendt som den store 60S subunit og den lille 40S subunit, mens de i prokaryote celler kaldes for den store 50S subunit og den lille 30S subunit. Ribosomerne spiller en central rolle i syntesen af proteiner ved at oversætte genetisk information fra messenger RNA (mRNA) til proteiner. Denne proces kaldes for translation, hvor ribosomet samler aminosyrer i en specifik sekvens og polymeriserer dem til et proteinmolekyle.

Sphingomonadaceae er en familie i den gramnegative bakteriegruppe Alphaproteobacteria. Disse bakterier er kendt for at have en speciel type af lipidmolekyler i deres cellemembran, kaldet sphingolipider, som den familiefamilien er opkaldt efter.

Sphingomonadaceae-bakterierne er typisk aerobe og findes ofte i forskellige miljøer, herunder jord, vand og luft. Nogle arter kan også være patogene og forårsage infektioner hos mennesker, særligt hos immunsvækkede individer.

Blandt de mest kendte slægter i Sphingomonadaceae-familien er Sphingomonas, Sphingopyxis og Novosphingobium. Disse bakterier kan spille en vigtig rolle i nedbrydningen af forskellige organiske stoffer i miljøet, herunder polyaromatiske hydrocarboner (PAH) og andre typer af polycykliske aromatiske forbindelser.

'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.

Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:

1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.

2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.

3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.

4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.

5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.

6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.

Bakteriel läkemedelsresistens definieras som förekomsten eller utvecklingen av motstånd hos bakterier mot en eller flera läkemedel, vilket gör att de blir mindre känsliga för behandling med antibiotika eller andra antimikrobiella medel. Detta kan inträffa på grund av genetiska ändringar hos bakterierna som orsakar förändringar i deras svarsmekanismer till läkemedlen, vilket gör att de kan överleva trots behandlingen.

Bakteriel läkemedelsresistens är ett allvarligt globalt hälsoproblem som hotar effektiviteten av antibiotika och andra antimikrobiella medel. Det kan leda till svårbehandlade infektioner, längre sjukhusvistelser, högre dödlighet och ökade kostnader för sjukvården. För att förebygga bakteriel läkemedelsresistens rekommenderas rationell användning av antibiotika och andra antimikrobiella medel, samt införande av goda smittskydds- och hygienpraktiker.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

'Metagenomics' definieras som ett område inom genomik som handlar om att studera genomet från samhällen av mikroorganismer i en specifik miljö, utan att kultivera dem individuellt först. Det innebär att man analyserar DNA-sekvenser direkt hämtade från ett miljöprover, till exempel jord, vatten eller tarmflora, för att få information om de olika mikroorganismernas arter, funktioner och interaktioner. Detta möjliggör en bredare och mer detaljerad undersökning av mikrobiotan i en viss miljö än vad som är möjligt med traditionell kultivationsbaserad metodik.

Ribonuclease T1 (RNase T1) er ein enzymatiskt protein som spesielt degraderer enkelstrenget RNA (ribonukleinsyre) ved å kløvve fosfatesyrebindinger etter guanosin-nukleotider. Det produseres naturlig i visse arter av svamp, som for eksempel Aspergillus oryzae og Aspergillus niger, og har blitt brukt som ein viktig verktøy innenom molekylærbiologi og biokjemisk forskning på grunn av sin spesifisitet og effektivitet. RNase T1 er en del av en større familie av ribonukleaser, kalla RNaser, som har ulik substraatspesifisitet og funksjon i levande organismer.

"Grampositiva endosporbildande bakterier" är en typ av bakterier som har en speciell cellvägg som innehåller peptidoglykan, vilket ger dem deras grampositiva egenskap. Dessa bakterier kan också bilda hårda, resistanta strukturer som kallas endosporer, vilka kan överleva under extrema förhållanden såsom höga temperaturer och torka. Exempel på grampositiva endosporbildande bakterier inkluderar arter av släktet Bacillus och Clostridium. Det är värt att notera att inte alla grampositiva bakterier kan bilda endosporer, och inte alla endosporbildande bakterier är grampositiva.

'Ribosome Inactivating Proteins' (RIPs) är ett slag proteiner som förekommer hos växter, svampar och vissa bakterier. Dessa proteiner har en aktivitet som orsakar en funktionell störning i ribosomen, det komplex som ansvarar för proteintranslering i cellen. RIPs kan katalytiskt modifiera en specifik position på 28S-RNA:t i eukaryota (och 23S-RNA:t i prokaryota) ribosomer, vilket resulterar i att ribosomernas förmåga att syntetisera proteiner avstannar.

Det finns två huvudtyper av RIPs: typ I och typ II. Typ I-RIPs innehåller en enhetlig polypeptidkedja med en enda katalytisk domän, medan typ II-RIPs består av två polypeptidkedjor (A- och B-kedjan) som är sammanlänkade via en disulfidbindning. Typ II-RIPs har dessutom en separat aktivitet för att binde till cellytan, vilket gör dem effektiva som toxiner i cell-till-cell kontaktsituationer.

RIPs är av intresse inom forskningen på grund av deras potential som antitumörmedel och möjligheten att användas som verktyg för att studera ribosomen och proteintransleringen.

DNA-styrte RNA-polymerase er en viktig molekyl i biologien som spiller en sentral rolle i produksjonen av RNA-molekyler etter DNAs sekvens. RNA-polymerasen er ein enzym som kan lese skrevet informasjon fra DNA-strengen og bruke den til å syntetisere en komplementær RNA-streng.

I prosessen med transskripsjon leser RNA-polymeraset DNA-strengen og starter produksjonen av RNA etter å ha funnet et specifikt startstoff, kalt promotor. RNA-polymerasen beveger seg langs DNA-strengen og samler nukleotider som passer komplementært til DNA-sekvensen for å bygge opp en ny RNA-streng. Produksjonen av RNA stopper når RNA-polymeraset støter på et stoppstoff etterpå.

Denne prosessen er viktig for å produsere forskjellige typer RNA, inkludert mRNA (messenger RNA), tRNA (transfer RNA) og rRNA (ribosomal RNA), som hver har sin egen funksjon i cellen. DNA-styrte RNA-polymerase er derfor en viktig komponent i genuttrykk og proteinsyntese i levende organismer.

'Haloarcula marismortui' är en archaeal art som tillhör halofila arkéer, vilket betyder att den trivs i mycket saltrika miljöer. Denna art är speciellt anpassad till liv i extrema förhållanden och har därför utvecklat effektiva mekanismer för att hantera höga nivåer av salt, hög ultrviolett strålning och andra stressfaktorer som finns i dess naturliga habitat.

'Haloarcula marismortui' har isolerats från Döda Havet, en sjö med mycket höga salthalter, och den kan grova upp till 32% salt i sin vätskefas. Denna art är också känd för att ha en av de största arkéellae kromosomerna, med en storlek på cirka 4 Mbp, och har potentialen att vara användbar inom bioteknik och medicinsk forskning.

En bioreaktor är en anordning där levande celler, vävnader eller mikroorganismer kan odlas i kontrollerade förhållanden. Bioreaktorn är designad för att maximera tillväxten och produktionen av det specifika ämnet som produceras av de levande cellerna, som kan vara en protein, en metabolit eller annat biologiskt aktivt molekyl.

I en bioreaktor kan förhållandena i odlingsmiljön kontrolleras och justeras, till exempel pH, temperatur, syrehalt, näringslösning och flöde av medier. Dessa kontrollerade förhållanden gör att bioreaktorn kan användas för att producera en rad olika produkter inom områden som farmaci, kemi, mat- och läkemedelsindustri samt bioteknik.

Ribotyping är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att identifiera och klassificera olika sorters bakterier baserat på deras genetiska fingeravtryck. Tekniken bygger på analys av 16S och 23S rRNA-generna, som är delar av det genetiska materialet (DNA) som utgör ribosomen i bakterier. Genom att jämföra skillnader i sekvensstrukturen hos dessa gener kan forskare och kliniker skilja på olika bakteriestammar och identifiera patogena bakterier som orsakar sjukdom. Ribotyping är en viktig metod inom diagnostisering, epidemiologi och forskning relaterad till infektionssjukdomar.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

'Jordförorenande ämnen' är en samlande beteckning för olika kemiska substance som kan ha negativ påverkan på miljön och skapa skada på levande organismer, inklusive människor. Dessa substanser kan komma in i marken, vattnet eller luften genom olika aktiviteter såsom industriell produktion, jordbruk, transport och avfallshantering.

Exempel på jordförorenande ämnen inkluderar tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium, organiska förorenare som polyklorerade bifenyler (PCB) och dioxiner, samt andra ämnen såsom pesticider och petroleumprodukter.

Föroreningarna kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, särskilt om de utsätter människor över en längre tid. Symptomen kan variera beroende på vilket ämne det rör sig om, men kan inkludera cancer, neurologiska skador, reproduktiva skador och andningssvårigheter.

Förebyggande åtgärder och reningsmetoder kan användas för att reducera påverkan av jordförorenande ämnen, men det är viktigt att förstå riskerna och hantera dem korrekt för att skydda miljön och hälsa.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

I den medicinska kontexten refererar "jord" ofta till ett medicinskt preparat som består av en blandning av naturliga mineraler och jordartade substanser. Det kan användas som en kräm, paste eller puder för att behandla olika hudåkommor som irritationer, inflammationer eller infektioner.

Exempel på substanser som kan ingå i en jordblandning är lera, kaolin, bentonit och fullers earth. Dessa substanser har traditionellt använts inom medicinen på grund av deras absorbanta, adstringerande och antiinflammatoriska egenskaper.

Det är värt att notera att användningen av jord som ett medicinskt preparat inte är lika vanligt förekommande idag som det har varit historiskt sett. I modern medicin finns det ofta syntetiska alternativ som kan ge liknande effekter men med bättre kontrollerade och standardiserade doseringsformer.

Oligoribonukleotider (ORNs) är korta en- eller flerfaldiga RNA-molekyler som består av upp till några hundra nukleotider. De syntetiseras naturligt i cellen och har en rad olika funktioner, bland annat som delar av ribosomerna, som regulatoriska RNA och som mellanled i celldelningen. ORNs kan även användas terapeutiskt, till exempel som antisense-oligonukleotider för att störa specifika genuttryck eller som siRNA (small interfering RNA) för att påskynda nedbrytningen av specifika mRNA-molekyler.

'Bacillus' är ett släkte av grampositiva, stavformade bakterier som normalt förekommer i jord, vatten och vegetabilisk materia. Många arter av Bacillus är kapabla till att bilda hårda, torkdrivna endosporer som kan överleva under extremt ogynnsamma miljöförhållanden, inklusive höga temperaturer, låga fuktighetsnivåer och kemiska aggressorer.

Bacillus-bakterier är vanligen icke-patogena och kan vara nyttiga för människor och djur, till exempel genom sin förmåga att producera enzymer och antibiotika. Några arter av Bacillus kan dock orsaka infektioner hos människor och djur, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar.

Exempel på patogena Bacillus-arter inkluderar Bacillus anthracis, orsaken till skörbjugg hos djur och människor, samt Bacillus cereus, som kan orsaka matförgiftning.

'Prevotella' är ett släkte av gramnegativa, anaeroba bakterier som normalt förekommer i människans mun, tarm och vagina. Dessa bakterier kan också påträffas i andra kroppsregioner, till exempel i andningsvägarna och huden. Prevotella-bakterier är en del av den normala mikrofloran i kroppen, men under vissa förhållanden kan de överväxa och orsaka infektioner. De har visats vara associerade med flera sjukdomstillstånd, såsom parodontit (tandköttsinflammation), lunginflammation, blindtarmsinflammation och inflammatorisk tarmsjukdom.

Ribosomen är komplexa ribonukleoproteinpartiklar som spelar en central roll i syntesen av proteiner i alla levande celler. De består av två subuniteter: en stor och en liten. Medicinsk definition av 'Ribosome Subunits, Large' (stor ribosomsubunit) är följande:

Stora ribosomsubenheterna är specialiserade strukturer som utgör den översta delen av ribosomen. Deras huvudfunktion är att katalysera peptidbindningarna mellan aminosyror under proteinsyntesen. De består av tre molekyler RNA (28S, 5,8S och 5S rRNA) som är associerade med cirka 45 olika proteiner. Stora subenheterna har en diameter på ungefär 22 nanometer och kan delas upp i tre huvuddelar: centralt projekterat område, huvuddelen och den så kallade "peptidylöverföringsfaktorn". Deras stora storlek och komplexitet gör dem till viktiga mål för flera olika antibiotika som fungerar genom att störa deras normala funktion.

"Bakteriologiska tekniker" är en samling metoder och procedurer som används inom bakteriologi, en gren av mikrobiologi som fokuserar på studiet av bakterier. Definitionen kan variera beroende på kontext, men inkluderar ofta:

1. Kultivering: En metod för att odla och frodas bakteriekolonier på en näringsrik medium, såsom agarplatta eller agarlåda. Detta gör det möjligt att identifiera och studera specifika bakteriestammar.

2. Färgningstekniker: Används för att skilja olika typer av bakterier åt baserat på deras morfologi, såsom form, storlek och färg. Exempel på färgningstekniker inkluderar Gram-färgning, som används för att indela bakterier i två grupper - grampositiva och gramnegativa - baserat på skillnader i deras celleväggar.

3. Biokemiska test: Används för att identifiera specifika egenskaper hos en bakteriestam, såsom produktion av enzymer eller toxiner. Exempel på biokemiska test inkluderar katalasreaktionstestet och oxidasreaktionstestet.

4. Genetisk analys: Används för att studera bakteriens genetiska material, såsom DNA och RNA. Detta kan involvera metoder som PCR (polymeraskedjereaktion), DNA-sekvensering och genetisk manipulation med hjälp av plasmider och transfektion.

5. Serologi: Används för att identifiera antikroppar i blodserum som reagerar med specifika bakterieproteiner. Detta kan användas för att diagnostisera infektioner orsakade av bakterier.

6. Bioinformatik: Används för att analysera stora datamängder från genetiska och proteomiska studier av bakterier. Detta kan involvera metoder som sekvensering, strukturförutsägelse och funktionsanalys av gener och protein.

'Mag-tarmsystemet' er en betegnelse for det samlede digestive system, der inkluderer munden, spiserøret, maven, tarme, leveren, galdeblæren og bugspytkirtlen. Dette system har ansvaret for at fordøje maden, absorbere næringsstofferne og udskille affaldsstoffer.

Maven er en muskelholdig sak, der modtager maden fra spiserøret og indleder fordøjelsesprocessen ved at sekretere mavesaft, som indeholder enzymer, der bryder ned proteiner. Maven også gemme maden i en periode, så den kan fordøjes bedre.

Tarme er et system af hulrum og rør, der strækker sig fra mavesækkens udgang til anus. De fleste af tarmerne har en indvendig overflade, der er dækket med små fold, som øger overfladen, så organismen kan absorbere næringsstofferne bedre. I tarmene findes også mange forskellige typer af bakterier, som hjælper til at fordøje maden yderligere.

Leveren og galdeblæren er to vigtige organer, der hjælper med at fordøje fedtstoffer. Leveren producerer galdesaft, som indeholder salte og stoffer, der hjælper med at opløse fedtstofferne, så de kan absorberes i tarmene. Galdeblæren lagrer galdesaften og udskiller den ind i tolvfingertarmen, når organismen spiser.

Bugspytkirtlen er et andet vigtigt organ, der producerer enzymer, som hjælper med at fordøje kulhydrater, proteiner og fedtstoffer. Bugspytkirtlen udskiller også insulin, et hormon, der regulerer blodsukkeret i organismen.

Sammen arbejder disse organer for at fordøje maden og absorbere næringsstofferne, så organismen kan vokse og fungere korrekt. Hvis der er problemer med et af disse organer, kan det have en betydelig indvirkning på organismens helbred og livskvalitet.

En exoribonukleas är ett enzym som bryter ned RNA-molekyler genom att successivt avlägsna nukleotider från deras 3'-slut. Detta sker genom att katalysera hydrolysen av fosfodiesterbindningarna mellan nukleotiderna, vilket resulterar i att en enskild nukleotid eller en oligonukleotidsekvens avlägsnas vid varje reaktionssteg.

Exoribonukleaserer kan indelas i två huvudgrupper beroende på vilken ände av RNA-molekylen de binder till och bryter ned:

1. 3'-exoribonukleaserer: Dessa enzymer binder till 3'-slutet av RNA-molekylen och bryter ned molekylen från detta slut, alltså i 3'-till-5'-riktning.
2. 5'-exoribonukleaserer: Dessa enzymer binder till 5'-slutet av RNA-molekylen och bryter ned molekylen från detta slut, alltså i 5'-till-3'-riktning.

Exoribonukleaserer har en rad olika funktioner inom cellen, till exempel kan de delta i att reglera genuttryck genom att bryta ned specifika RNA-molekyler eller vara involverade i kvalitetskontrollen av nyss syntetiserat RNA.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

'Peptidyltransferase' är ett enzym som katalyserar den kemiska reaktionen där en peptidbindelse skapas mellan två aminosyror under processen av proteintranslering. Reaktionen sker i ribosomen, ett komplext cellulärt maskineri bestående av flera RNA- och proteinmolekyler.

Peptidyltransferaset är egentligen en del av 23S rRNA (ribosomalt RNA) som utgör en del av den stora ribosomsubenheten i prokaryota celler (bakterier). I eukaryota celler (djur, växter, svampar med mera) finns peptidyltransferaset också i den stora ribosomsubenheten, men här är det en del av flera olika rRNA-molekyler.

Under transleringen läser ribosomen genetisk information från mRNA (budbärar-RNA) och bygger upp ett protein genom att koppla ihop aminosyror i en specifik sekvens, som är kodad i genomet. Peptidyltransferaset hjälper till att katalysera bildandet av peptidbindningar mellan de två sista aminosyrorna i den pågående peptidkedjan genom en process som kallas för peptidbindningsreaktionen.

Peptidyltransferasreaktionen är en viktig del av proteintransleringen och därmed också cellens livsprocesser, eftersom proteiner utför många funktioner i cellen, inklusive strukturella, enzymatiska och regulatoriska uppgifter.

"Integrated DNA" refers to DNA that has been inserted into a host's genome and become a stable part of it. This can occur naturally, such as when a retrovirus infects a cell and its genetic material becomes integrated into the host's chromosomes, or it can be achieved through laboratory techniques such as gene editing.

In the context of medical and clinical research, integrated DNA is often used to describe the long-term persistence of therapeutic genes or other foreign DNA sequences in a patient's genome following gene therapy. For example, if a patient with a genetic disorder receives a gene therapy treatment that involves introducing a corrective gene into their cells, it is important that the new gene becomes stably integrated into the patient's chromosomes so that it can continue to produce its protein product and provide therapeutic benefit over time.

However, there are concerns about the potential risks associated with integrated DNA, such as the possibility of disrupting normal cellular functions or increasing the risk of cancer. Therefore, researchers must carefully evaluate the safety and efficacy of any gene therapy approach that involves integrating foreign DNA into a patient's genome.

Marinbiologi, även känt som havsbiologi, är ett grenområde inom biologi som fokuserar på studiet av levande organismer och deras ekosystem i marina (havsbaserade) miljöer. Detta omfattar en bred skala av forskningsområden, inklusive men inte begränsat till:

1. Studier av marina djurs, växters och mikroorganismernas struktur, funktion, adaptiv evolution och ekologi.
2. Utveckling och förändringar hos marina populationer och samhällen över tid.
3. Interaktioner mellan olika arter (exempelvis predation, symbios, konkurrens) och deras effekter på ekosystemens struktur och funktion.
4. Biogeokemi, eller de kemiska cyklerna som påverkar och formas av levande organismer i marina miljöer.
5. Effekterna av abiotiska faktorer (exempelvis temperatur, ljus, salthalt, tryck) på marina livsformer och deras anpassningar för att överleva i dessa extrema miljöer.
6. Den globala klimatförändringens inverkan på marina ekosystem, inklusive oceanisk uppvärmning, syresvält, havsnivåhöjning och oceanisk acidificering.
7. Konservationsbiologi och förvaltning av marina resurser, inklusive skydd av hotade arter och habitat, hållbar fiskepraktik och miljövänlig navigering.

Marinbiologi är en viktig vetenskap då havens hälsa och biologiska mångfald har ett direkt samband med den globala ekonomin, matbristen, klimatförändringarna och mänsklig hälsa.

Ribonucleas (RNas) är en grupp enzymer som katalyserar nedbrytningen av RNA-molekyler genom att hydrolysellt klippa sönder fosfodiesterbindningarna mellan ribos och dekolibera nukleotider eller oligonukleotider. Det finns två huvudtyper av RNas: endoribonucleaser, som klipper RNA-molekylen i flera bitar mitt i sekvensen, och exoribonucleaser, som tär bort en nucleotid i taget från slutet av RNA-molekylen. RNas har viktiga funktioner inom cellulära processer såsom RNA-processering, nedbrytning och kvalitetskontroll.

Ciliophora är ett fylum inom protozoerna, som inkluderar encelliga organismer med hårliknande strukturer kända som cilia. Dessa cilia används för att röra sig och för att transportera partiklar till cellen. Ciliophoras cellkärna är ofta indelad i två delar: en stor, icke-genomgående macronukleus som ansvarar för celldelning och tillväxt, och en mindre genomgångande micronukleus som producerar gameter. Ett exempel på en organism inom Ciliophora är paramecium.

'Grampositiva kocker' är en benämning inom bakteriologin som används för att klassificera en viss typ av bakterier baserat på deras morfologi och reaktion på en gramfärgningstest. Grampositiva kocker är kokkusformade (runda) bakterier som har en tjock, pigmenterad cellvägg som innehåller teikoiner, ett polymer av tartrat-diaminohydroxymetylen (DHA). När dessa bakterier färgas med Gram-färgningstekniken blir de mörkblå eller purpurfärgade eftersom deras cellväggar bindrar och behåller kristallviolett färgämne. Exempel på grampositiva kocker inkluderar arter av stafylokocker, streptokocker och enterokocker.

'Lactobacillus' är ett släkte grampositiva, icke-sporbildande, stavformade bakterier som normalt förekommer i vissa delar av människokroppen, såsom tarmen och vaginala skölden. Dessa bakterier är fakultativt anaeroba, vilket betyder att de kan leva med eller utan syre. De är kända för sin förmåga att producera laktat som en del av sin metabolism, och detta gör dem viktiga i fermentationsprocesser, särskilt vid tillverkning av mejeriprodukter som yoghurt och ost.

Lactobacillus-bakterier är också en viktig del av den normala mikrofloran i kroppen och hjälper till att hålla en balans mellan goda och onda bakterier. De kan konkurrera med onda bakterier om näringsämnen och producera substanser som förhindrar tillväxten av andra bakterier. Vissa Lactobacillus-stammar används också som probiotika, levande mikroorganismer som ges till en varelse med syfte att ge hälsofördelar när de konsumeras eller appliceras.

"Arkegener" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en persons allmänna kroppskondition eller fysik, ofta i samband med åldrande eller sjukdom. Termen kommer från de grekiska orden "arkhos" (börja) och "geras" (gå), vilket tillsammans betyder "den som börjar bli äldre".

En arkegener person anses ha en nedsatt fysisk förmåga, ofta på grund av ålder eller sjukdom, och kan ha svårigheter med att utföra vardagliga aktiviteter utan hjälp. Detta kan inkludera saker som gå upp för trappor, bära tunga föremål eller ens klä sig själv. Arkegeneri är ofta associerat med en nedsatt muskelstyrka, balans och koordination, vilket kan öka risken för fall och skador.

Det är värt att notera att arkegeneri inte är en diagnos i sig, utan snarare ett beskrivande tillstånd som kan vara relaterat till många olika sjukdomar eller tillstånd. Exempelvis kan en person med kronisk lungsjukdom bli arkegener på grund av sitt nedsatta andningsförmåga, medan en annan person med rheumatoid artrit kan bli arkegener på grund av sin smärta och stelhet i lederna. Även åldrande i sig självt kan leda till arkegeneri, eftersom många äldre vuxna upplever en nedgång i fysisk förmåga över tiden.

I medicinska sammanhang kan förflyttning avser man oftast rörelse eller förändring av läge hos ett organ, en kroppsdel eller en struktur inuti kroppen. Detta kan ske spontant på grund av sjukdom eller skada, eller så kan det vara en avsiktlig handling som utförs under en medicinsk procedur eller operation.

Exempel på medicinska tillstånd där förflyttning kan vara relevant inkluderar:

* Förskjutning av en benbit efter ett benbrott
* Organförflyttning under en transplantationsoperation
* Förflyttning av hjärtat under en hjärtkirurgisk procedure
* Förändringar i ryggmärgens position som kan leda till neurologiska symtom

I vissa fall kan förflyttning vara en normal och önskvärd process, som under läkemedelsverkan där ett läkemedel verkar på ett specifikt område i kroppen.

'Svampgener' refererar till de arvsmassor (DNA) som finns hos svampar. Svampgenerna innehåller instruktionerna för hur svampcellen ska fungera och utvecklas. Den genetiska informationen i svampgenerna kodar för proteiner och RNA-molekyler som har olika funktioner i cellens tillväxt, reproduktion, metabolism och respons mot miljöfaktorer. Svampgenernas uppbyggnad och funktion är unika jämfört med andra levande varelsers gener, eftersom svampar utgör en egen rike av organismer.

'Porifera' er en biologisk klasse under dyreriget og betyder på græsk "porebærende". Det er den laveste organismegruppe i det komplekse stamtavletræ for dyrene, og de fleste zoologer mener, at Porifera var en av de første gruppene som utviklet seg fra de tidlige flercellede organismer for over 600 millioner år siden.

Porifera består av forskjellige typer av svampe- eller nettelvaser, og de lever vanligvis i havvannet. De er kharakteristiske fordi de har porer i sin kroppsvegg som larver passert for å komme inn i deres kroppe og som vann og næringsstoffer kan strømme gjennom. Porifera lever av at filtrere små partikler som plankton og organiske stoffer fra vannet, og de har ein enkel spisesystem bestående av slemhinneslike celler som samler inn partiklene og overfører dem til andre celletyper for fordøyelse.

Porifera er interessante for biologene fordi de viser ein unik form for celle-til-cellesamarbeid, kalt symbiose, der spesielle celler, kalled symbionter, lever i sameksistens med værtscellene og hjelper dem å overleve ved å produsere næringsstoffer gjennom fotosyntese. Porifera har også ein unik reproduksjonsmåte der de kan formes til nye individar ved å deles i to eller ved å danne sporer som kan vokse ut til nye organismer.

"Arktis" er en geografisk betegnelse for den region som ligger rundt om Nordpolen og inkluderer en del af de nordlige dele av Europa, Asia og Nord-Amerika. I medicinsk sammenhenging kan "Arktis" også referere til den arktiske region som et økologisk system med sin egen unike biodiversitet og miljøfaktorer, inkludert klimaforandringer, luft- og vannkvalitet, som kan have en effekt på menneskelig helse.

"Basparsbildning" på medicinska svenska kan översättas till "autonomt svettning". Det är en form av överdrivet svettande som inte kontrolleras av det autonoma nervsystemet och kan uppstå utan någon synbar anledning eller i samband med viss stress, rädsla eller ångest. Basparsbildningar skiljer sig från normal svettning genom sin omfattning, lokalisation och ofta förekommande kroniska karaktär. Den kan vara ett tecken på olika sjukdomar som till exempel hyperthyroidism eller Parkinsons sjukdom.

Antarktis är en kontinent som ligger söder om den geografiska sydpolen och är helt omgiven av Södra Ishavet. Den består till största delen av is och är den minst befolkade kontinenten på jorden. Det finns inga permanenta invånare, men forskare från olika länder övervintrar där under forskningssäsongen. Antarktis inkluderar också ett antal ögrupper och öar i närheten. Kontinentens area uppskattas till cirka 14 miljoner kvadratkilometer, men den täcks till 98 procent av is, vilket gör att den egentliga landarea är mycket mindre.

Chryseobacterium är ett släkte av grampositiva, aeroba, stavformade bakterier som normalt förekommer i vatten, jord och levande växter. Några arter av Chryseobacterium kan också kolonisera människor utan att orsaka sjukdom, särskilt hos immunförsvagna individer. Vissa arter som Chryseobacterium meningosepticum och Chryseobacterium indologenes kan dock orsaka infektioner hos människor, ofta i samband med invasiva medicinska ingrepp eller vid nedsatt immunförsvar. Dessa infektioner kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot många antibiotika.

'Klassificering' er et begreb som oftest bruges inden for medicin og biomediske sammenhænge for at organisere, gruppere eller kategorisere sygdomme, tilstande, lægemidler eller andre sundhedsrelaterede variable baseret på fælles karakteristika, egenskaber eller adfærd. Denne proces gør det muligt at forstå og analysere sygdomme og behandlinger bedre, hvilket kan føre til bedre diagnoser, prognoser og terapier. Der findes mange forskellige klassifikationssystemer alt efter konteksten, men nogle af de mest kendte er ICD (International Classification of Diseases) for sygdomme og DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) for psykiske lidelser.

I medicinsk kontext kan 'växter' (plants) definieras som organismer som tillhör domänen *Eukarya* och kungörer riket *Plantae*, vilka karaktäriseras av celldelning genom mitos och meios, cellkärnor med en definitiv dubbelmembran, och en plastid (chloroplast) som innehåller gröna fotosyntetiska pigment. Dessa egenskaper gör att växter kan producera sin egen näring genom fotosyntes, vilket är en process där de omvandlar solljus till kemisk energi i form av socker (glukos).

Det bör noteras att den taxonomiska gruppen Plantae är något omstridd och kan inkludera olika arter beroende på vilken taxonomisk skola man följer. En vanlig definition inkluderar mossor, levermossor, ormbunkar, barrträd och blommor som del av Plantae, medan andra forskare kan exkludera vissa grupper som mossor och levermossor till andra taxonomiska grupper.

Crenarchaeota är en av de fem högre taxonomiska grupperingarna (domäner) inom arkeerna, som tillsammans med eukaryoter och bakterier utgör de tre domänerna livet kan delas in i. Crenarchaeota består huvudsakligen av extremofila organismer, det vill säga arter som lever under mycket extrema förhållanden vad gäller temperatur, pH och salthalt. Många crenarchaeoter lever i heta källor och undervattens vulkaner, men några arter har också hittats i mer normala miljöer som mark och hav.

Crenarchaeota karaktäriseras bland annat av att de saknar cellkärna (som eukaryoter) och att deras celldelning sker genom binär fission, till skillnad från många andra arkeer som delar sig genom knoppning. De har också en unik typ av proteinkomplex som kallas ATP-synthase, som används för att producera energriktat ATP.

Crenarchaeota innehåller många olika släkten och arter, bland annat Sulfolobus, Pyrobaculum, Acidianus och Ignicoccus. Dessa organismer är ofta svåra att odla i laboratoriemiljö, men de har blivit allt mer intressanta för forskare på grund av deras extremofila livsmiljöer och deras unika biokemi och fysiologi.

'Saccharomyces cerevisiae' er en art av gjennomgående levende svamp, også kjent som bakerens gær. Proteiner i S. cerevisiae refererer til de forskjellige typer proteinmolekyler som produseres av denne organisasjonen. Disse proteinenene spiller mange forskjellige roller i cellens funksjon, inkludert strukturelle, enzymatiske og regulatoriske funksjoner. Nogen av disse proteinene kan også ha mediskje vital betydning for mennesker, særlig når det gjelder bakeri- og ølfermentasjon, ettersom de er involvert i prosessen til å omdanne sukker til alkohol og kultivering av dough. Proteiner fra S. cerevisiae brukes også i biomedisinske forskningsområder, særlig når det gjelder studier av celullær prosesser som kan være relevante for menneskelig sykdom.

'Svampar' (Fungi) är en domän i biologisk klassificering som inkluderar organismer som har cellytan täckt av ett cellmembran med ergosterol, reproducerar sig antingen sexuellt eller asexuellt genom sporer och har en speciell typ av näringsupptagande kallad absorption. Svamparna utgör en mycket varierad grupp som inkluderar allt från jättelika honungssvampar till små mögelsporer på bröd, svampar lever ofta som saprofyter och sönderdelar dött organiska material för att få näring. Några svampar kan också vara parasiter och orsaka sjukdom hos växter, djur och människor.

Industriavfall definieras som alla slags föremål eller substanser som är avfallet från verksamheter inom industrin, handeln och hantverket samt från offentliga verk och enskilda hushåll som inte är hemkomposterings- eller biobränsleavfall. Detta inkluderar oanvända material, restprodukter, slutprodukter och avfallet från underhålls- och reparationsarbete. Avfallet kan vara i fast, flytande eller gasform.

Industriavfall kan vara skadligt för människors hälsa och miljön om det inte hanteras korrekt. Det är viktigt att sortera och hantera avfallet på rätt sätt, så att skadliga ämnen inte fritas ut i naturen och orsakar skada. Vissa slags industriavfall kan återvinnas eller behandlas för att minska dess negativa effekt på miljön.

Tetrahymena är ett släkte av ciliater, en typ av encelliga eukaryota organismen som kännetecknas av hårliknande strukturer på sin cellmembran vid namn cilia. Tetrahymena-arterna är frisvurna (fria levnadsförhållanden) och kan hittas i en mängd olika miljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och jord. Dessa organismer är ungefär 40-50 mikrometer långa och har en komplex cellstruktur som inkluderar ett muntag, en matsmältningskanal och olika organeller för näringsupptagning och avfallsutskiljning. Tetrahymena är även kända för sin förmåga att genomgå sexuell reproduktion genom en process som kallas konjugation, där två individer av olika kön kan byta genetiskt material med varandra. Dessa organismer har studerats intensivt inom forskningen och har bidragit till vår förståelse av bland annat celldelning, genetik och evolution.

Gramnegative bakterier är en typ av bakterier som inte färgas vid en gramfärgning, ett laboratoriemetod för att klassificera och identifiera olika sorters bakterier. När man använder denna metod färgar man cellväggarna hos de flesta bakterier, så att de blir synliga under ett mikroskop. De flesta bakteriers cellväggar innehåller en substans som kallas peptidoglykan, och de färgas blå eller violetta av den gramfärgning som används.

Gramnegative bakterier har emellertid ett yttre membran som innehåller lipopolysackarider, vilket gör att de inte kan färgas på samma sätt som de flesta andra bakterier. Istället förblir de rosa eller röda efter gramfärgningen. Exempel på gramnegativa bakterier är Escherichia coli (E. coli), Salmonella enterica, Pseudomonas aeruginosa och Neisseria meningitidis.

Det är viktigt att identifiera om en infektion orsakats av en gramnegativ bakterie eftersom de ofta är mer svåra att behandla än andra bakterier. De kan vara resistenta mot flera olika sorters antibiotika, och det kan vara svårt att hitta ett som verkar effektivt.

Alteromonadaceae är en familj av Gammaproteobacteria bakterier. Denna familj innehåller marina, kolorömförande bakterier som ofta återfinns i oceanerna och andra vattenmiljöer. De flesta arterna i Alteromonadaceae är aeroba och heterotrofa, vilket betyder att de behöver syre för att växa och använder organiska ämnen som näringskälla. Några exempel på släkten inom Alteromonadaceae är Alteromonas, Shewanella och Colwellia.

'Bakteriellt genomi' refererar till det kompletta satta av genetisk information som finns hos en specifik bakterieart. Det består av DNA-molekyler som innehåller all information som behövs för att producera de proteiner och RNA-molekyler som är nödvändiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och reproduktion.

Ett bakteriellt genomi kan vara linjärt eller cirkulärt och kan innehålla tusentals gener som kodar för tusentals olika proteiner. Genomet kan också innehålla icke-kodande DNA som har regulatoriska funktioner, till exempel kontrollerar när och hur mycket av varje gen ska uttryckas.

Genomstudier av bakterier kan ge oss information om deras evolutionära historia, deras patogenicitet, deras resistens mot antibiotika och möjligheter att utveckla nya behandlingsmetoder. Genomsekvensering har blivit en viktig metod inom bakteriell forskning och kan användas för att identifiera och klassificera nya bakteriearter, undersöka deras evolutionära släktskap och utveckla nya vacciner och behandlingsmetoder.

Det finns ingen medicinsk definition specifikt för "Medelhavet", eftersom det är ett geografiskt begrepp som refererar till ett hav beläget mellan Europa, Afrika och Asien. Men Medelhavet är välkänt för sin medelhavsdiet, som inkluderar en hög andel frukt, grönsaker, näringsrika oljor (som olivolja), nötter, fisk och fågel, med måttliga mängder av vin och rött kött.

Medelhavsdieten har visat sig ha en positiv inverkan på hälsa och livslängd i flera studier. Den är rik på antioxidanter, fiber, omega-3-fettsyror och polifenoler, som alla tros ha en skyddande effekt mot kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

'Escherichia coli' är en art av gramnegativa, aeroba, encapsulereda, stavformade bakterier som normalt förekommer i människans tarm. Det finns många olika serotyper och stammar av E. coli, varav vissa kan orsaka sjukdom hos människor och djur.

'Escherichia coli-proteiner' refererar till proteiner som produceras eller finns i E. coli-bakterier. Dessa proteiner har en rad olika funktioner och är viktiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och patogenicitet. Några exempel på E. coli-proteiner inkluderar:

* Flagellin: ett protein som utgör strukturen i bakteriens flageller (svansar), vilket möjliggör bakteriens rörelse och motilitet.
* Fimbrier: proteiner som bildar små hårstrån på bakteriens yta, vilka underlättar bakteriens adhesion till celler i värden.
* Hemolysin: ett toxin som orsakar celldöd och skador på vävnader.
* Shiga-like-toksin: ett toxin som kan orsaka allvarliga njursjukdomar, blodproppar och till och med dödsfall hos människor.

Escherichia coli-proteiner är viktiga i forskning och utveckling av diagnostiska tester, vacciner och behandlingsmetoder för E. coli-relaterade sjukdomar.

tRNA-metyltransferaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar metylering av ribosomalt RNA (tRNA). Dessa enzymer överför metylgrupper från aktiverade donatorer, till exempel S-adenosylmetionin (SAM), till specifika ställen på tRNAn.

Metylering av tRNA är en viktig posttranskriptionell modifikation som bidrar till stabiliteten, strukturen och funktionen hos tRNAn. Det kan också spela roll för kodonspecificitet och translationsprecision.

tRNA-metyltransferaserna kan vara specifika för vissa typer av tRNA eller metyleringsställen, men de flesta är mycket konservativa över olika arter. Mutationer i gener som kodar för dessa enzymer har visats korrelerade med olika sjukdomar och störningar av cellulär proteintranslationsprocessen.

'Corynebacterium' är ett släkte av grampositiva, aeroba eller fakultativt anaeroba, icke-sporbildande stavformade bakterier. De förekommer naturligt på huden och slemhinnorna hos människor och djur, och flertalet arter är ofarliga för människan. Några arter av Corynebacterium kan dock orsaka infektioner, exempelvis Corynebacterium diphtheriae som kan orsaka difteri. Andra patogena arter inkluderar Corynebacterium jeikeium och Corynebacterium ulcerans.

Ricin är ett starkt biologiskt gift som produceras från fröna hos vissa arter inom släktet Ricinus, särskilt den vanligaste arten Ricinus communis, även känd som castorolja eller ricinfrö. Giftet utvinns ofta genom att pressa och bearbeta frön för att producera olja, varefter en restprodukt kvarstår – ricinmjöl – som innehåller giftet.

Ricin är ett protein som består av två delar: A-kedjan och B-kedjan. När ricin kommer in i en levande cell binder B-kedjan till membranen på cellens yta, vilket möjliggör att A-kedjan tränger in i cellen. Där utövar A-kedjan sin giftverkan genom att störa och stoppa proteinsyntesen, en process som är livsviktig för cellerna. Detta leder till celldöd och kan orsaka allvarliga skador på olika organ och system i kroppen beroende på dosen och rutinmässiga faktorer hos den exponerade individen.

Det finns inget specifikt motgift till ricins förgiftning, och behandlingen är därför stödkarande och syftar till att lindra symtomen och underlätta cellreparation och återhämtning.

I medicinsk kontekst, refererer "heterotrofiske processer" til stofskiftet hos organismer som ikke kan producere deres eget organisk materiale gennem fotosyntese og i stedet er afhængige af at indtage andre organismer for at få den nødvendige energi og kulstof. Dette inkluderer alle dyr, svampe, protister og mange bakterier. Disse organismer er ikke i stand til at omdanne solenergi direkte til kemisk energi gennem fotosyntese, så de må spise andre organismer for at få den nødvendige energi og byggeblokke til at vokse og opretholde deres liv. De heterotrofe processer involverer nedbrydningen af organisk materiale gennem en række kemiske reaktioner, herunder respiration, for at frigive den indlejrede energi.

Bacteriochlorophyll A är ett pigment som förekommer hos vissa fototrofa bakterier. Det är en typ av klorofyll, som är ett sorts molekyler som absorberar ljus och används i fotosyntesen.

Bacteriochlorophyll A absorberar främst infraröda våglängder av ljus, mellan 700 och 1020 nanometer, med en stark absorption vid 870 nm. Detta gör att bakterier som innehåller bacteriochlorophyll A kan utföra fotosyntes under lägre ljusintensiteter och i vissa fall under helt annorlunda ljusspektra än växter, till exempel i djupt vatten eller i fuktiga jordar.

Bakteriochlorophyll A spelar en central roll i den fotosyntetiska elektrontransportkedjan hos fototrofa bakterier och är involverat i produktionen av ATP, som används som energikälla i cellen.

'Mikroorganismer' refererer til små, levende enheder som bakterier, svamp, virus og protozoer. Disse organismer er så små at de ikke kan ses med blotte øyne og krever et mikroskop for å observeres.

'Antal' refererer til hvor mange av noe det er. I denne sammenhengen kan 'antall mikroorganismer' henvise til hvor mange bakterier, svamp, virus eller protozoer som finnes i en given prosess, sted eller prøve. Antallet kan være uttrykt som en absolut tallverdi, f.eks. 1000 bakterier, eller som en koncentrasjon, f.eks. 1 million bakterier per milliliter (1 x 10^6 CFU/mL).

Det er viktig å undersøke antall mikroorganismer i mange situasjoner, for eksempel i forbindelse med sterilisering av medisinsk utstyr og for å kontrollere bakterie- eller svampbelastning i levnedsmidler.

Streptococcaceae är en familj av grampositiva, kokoida (runda) bakterier som tillhör ordningen Lactobacillales. Familjen innehåller flera släkten, däribland Streptococcus och Enterococcus. Många arter i familjen är normalt förekommande i människans mun och tarmar, men vissa kan också orsaka infektioner såsom streptokocker som kan orsaka sjukdomar som halsfluss, lunghoit, hudinfektioner och i värsta fall blodförgiftning. Enterococcus-arter kan orsaka urinvägsinfektioner, blodinfektioner och intraabdominella infektioner.

Bradyrhizobium är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör ordningen Rhizobiales. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att fixera atmosfärisk kväve till ammoniak genom en symbios med vissa växtarter, främst långsamväxande ärtväxter som sojabönor och lupiner. Denna process gör det möjligt för växterna att ta upp kväve som de kan använda för tillväxt och utveckling, även i näringsfattiga jordar.

Bradyrhizobium-bakterier har en stor genombredd av värdväxter och förekommer globalt i olika ekosystem, inklusive jord, vatten och luft. De är viktiga för att underlätta växttillväxten och bidra till en hållbar jordbrukspraxis genom minskad användning av kemiska gödselmedel.

Smått nukleära RNA (snRNA) är en typ av RNA-molekyler som finns inne i cellkärnan hos eukaryota celler. De är involverade i processen av RNA-splejsning, där de hjälper till att klippa bort icke-kodande intronsekvenser från pre-mRNA och klistra samman exonssekvenserna för att bilda ett fullständigt, funktionellt mRNA-molekyler som kan översättas till protein.

Smått nukleära RNA-molekyler är ofta en del av ribonukleoprotein (RNP) komplex, där de interagerar med proteiner för att bilda snRNP-komplex. Dessa komplex är viktiga för att navigera och katalysera splejsningsprocessen.

Det finns flera olika typer av smått nukleära RNA, inklusive U1, U2, U4, U5 och U6 snRNA, som alla har specifika roller i splejsningsprocessen. Tillsammans med andra icke-kodande RNA-molekyler, såsom miRNA och siRNA, utgör smått nukleära RNA en viktig del av den regulativa mekanism som styr genuttryck i eukaryota celler.

Rhizobiaceae är en familj av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör ordningen Rhizobiales. Familjen innehåller flera släkten, däribland Rhizobium, Bradyrhizobium och Sinorhizobium, som alla är kända för sin förmåga att fixera atmosfärisk kväve till ammoniak i symbios med växter. Dessa bakterier lever främst i jord och bildar noduler på rötterna hos värdväxter som är bland andra klövrar, baljväxter och näckrosor. I nodulerna konverterar de kvävegasen till ammoniak, vilket används av växten för att bygga upp proteiner och andra kvävehaltiga molekyler. Rhizobiaceae-bakterier är därför viktiga för jordbruk och hållbar odling eftersom de kan minska behovet av konstgjord gödning.

Uridin är ett nucleosid som består av en pyrimidinbas (uracil) kopplad till en ribosemolekyul. Det förekommer naturligt i RNA och har en viktig roll i cellers proteinsyntes och andra biokemiska processer. Uridin kan också ingå i vissa koenzymer och andra biomolekyler.

Southern blotting is a type of molecular biology technique used for the detection and analysis of specific DNA sequences in a sample. The method is named after its inventor, Edward Southern.

In Southern blotting, the DNA sample is first cut into smaller fragments using restriction enzymes, which recognize and cleave specific DNA sequences. The resulting DNA fragments are then separated based on their size through a process called agarose gel electrophoresis.

After separation, the DNA fragments are transferred from the gel to a nitrocellulose or nylon membrane using a technique called blotting. Once the DNA is bound to the membrane, it can be probed with a labeled DNA probe that is complementary to the sequence of interest. The probe will hybridize specifically to its target sequence, allowing for its detection and visualization through techniques such as autoradiography or chemiluminescence.

Southern blotting is a powerful tool in molecular biology research, used for various applications such as identifying genetic mutations, detecting gene rearrangements, and analyzing gene expression patterns.

"Bevarad sekvens" är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till en del av DNA- eller RNA-molekylen som inte har genomgått någon form av mutation eller genetisk ändring. Den bevarade sekvensen är därför identisk med den ursprungliga sekvensen i det aktuella genomet.

I en medicinsk kontext kan begreppet användas för att beskriva en situation där en viss gen, kromosom eller DNA-sekvens har bevarats hos en individ, till exempel när man undersöker ärftliga sjukdomar eller genetiska markörer. En bevarad sekvens kan vara av intresse för forskare och kliniker eftersom den kan ge information om risken för att utveckla en viss sjukdom, svaret på en viss behandling eller andra medicinska aspekter.

'Våtmarker' är ett begrepp inom ekologi och miljövetenskap som refererar till områden där marken under normala förhållanden under lång tid per år är fuktig eller översvämmad. Detta kan bero på att området har dålig avvattning, ligger nära en vattenkälla eller utsätts för perioder av höga nederbördsmängder.

Enligt Världsnaturfondens (WWF) definition är en våtmark ett landområde som är fuktigt under större delen av året, inklusive odlingsbara marker, sjöar och floder, träsk, sumpskogar, mangroveträsk, översvämningsmarker och kuster med tidvatten.

Det finns också en medicinsk aspekt på våtmarker, då de kan utgöra en förening för vissa sjukdomar, särskilt infektionssjukdomar som exempelvis malaria och schistosomiasesjukan. Dessa sjukdomar sprids ofta genom myggor eller sniglar som lever i våtmarkerna och som biter eller hostar ut parasiter som kan smitta människor.

'Methylobacterium' är ett släkte av gramnegativa, aeroba bakterier som vanligtvis lever i miljöer med låga syre- och höga kolvätenhalter. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att oxidera en-kolsgrupper (metanol) och används kommersiellt inom bioteknikindustrin. De kan också påträffas i diverse levande växter, djur och människor, ofta utan att orsaka några negativa effekter. Emellertid har vissa arter av Methylobacterium rapporterats orsaka infektioner hos immunosvaga individer.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Makrolider är en grupp antibiotika som har en stor lactonring, bestående av 12–16 kolatomer. De fungerar genom att binda till bakteriens ribosomer och på så sätt störa protein syntesen hos bakterier. Makrolider är effektiva mot en rad olika bakterier, inklusive många gram-positiva och gram-negativa bakterier samt atypiska mykobakterier och intracellulära parasiter.

Exempel på makrolider som används kliniskt är azitromycin, claritromycin och erythromycin. Dessa antibiotika kan användas för att behandla en rad infektioner, inklusive respiratoriska infektioner, hud- och webbinfektioner, öroninfektioner och könsburen klåda.

Makrolider är ofta väl tolererade och har relativt låg toxicitet jämfört med andra antibiotika. De kan dock orsaka mag- och tarmrubbningar, förhöjt leverväte och i sällsynta fall allvarliga hjärtsidor. Därför bör de användas varsomt hos patienter med lever- eller hjärtsjukdomar.

En bakteriell infektion, gramnegativ, är en infektion orsakad av grampositiva bakterier. Gramnegativa bakterier är en grupp av bakterier som inte tar upp färg vid ett speciellt färgningssteg, känt som Gram-färgning. Detta skiljer dem från grampositiva bakterier, som har en cellvägg som innehåller peptidoglykan och tar upp färgen vid Gram-färgningen.

Gramnegativa bakterier inkluderar många olika arter, däribland Escherichia coli (E. coli), Pseudomonas aeruginosa, Klebsiella pneumoniae och Salmonella enterica. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektioner, inklusive luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och mag-tarminfektioner. Symptomen på en gramnegativ bakterieinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera feber, trötthet, muskelvärk, hosta, andningssvårigheter och smärta i urinen.

Behandlingen av en gramnegativ bakterieinfektion består vanligen av antibiotika. Det är viktigt att snabbt identifiera vilken art av bakterie som orsakar infektionen, för att kunna välja rätt typ av antibiotika. Många gramnegativa bakterier har dock blivit resistenta mot vanliga antibiotika, så det kan vara svårt att behandla en infektion orsakad av en sådan bakterie. I sådana fall kan läkare välja att använda sig av starkare antibiotika eller kombinationer av olika typer av antibiotika för att bekämpa infektionen.

Den medicinska definitionen av 'Nucleolus Organizer Region' (NOR) är de kromosomregioner i cellkärnan som innehåller uppsättningar av genetisk information, specifikt ribosomalt DNA (rDNA), som är involverade i syntesen av ribosomer. NOR:erna är viktiga för celldelningen och proteinsyntesen eftersom de utgör platsen där ribosomen bildas innan de transporteras ut till cytoplasman. I människor finns NOR:er på de korta armarna av akrocentriska kromosomer, det vill säga kromosom 13, 14, 15, 21 och 22.

Tetrahymena pyriformis är en typ av ciliater, som är en grupp av encelliga eukaryota organismer. Detta specifika stamm av Tetrahymena är fritt levande och kan hittas i sötvattenmiljöer över hela världen. Organismen har en elliptisk form (därav det vetenskapliga namnet pyriformis, som betyder "pear-formad") och är känd för sin förmåga att regenerera sig själv från skador. Tetrahymena pyriformis används ofta inom forskning som ett modellorganism, särskilt inom studier av genetik, cellbiologi och biokemi.

Kolhydratmetabolism är den biologiska processen där kolhydrater, som är en grupp av organiska föreningar som inkluderar socker, stärkelser och cellulosa, bryts ned eller syntetiseras i kroppen.

Denna process involverar flera olika enzymkomplex och metaboliska steg. När kolhydrater intas genom kosten bryts de ned till sina enklare beståndsdelar, monosackarider som glukos, under en process som kallas digestion. Glukosen absorberas sedan i blodet och transporteras till celler över hela kroppen, där den används som energikälla genom celldygnets glykolysprocess.

I motsatt riktning kan kroppen också syntetisera kolhydrater från andra energikällor, såsom fetter och proteiner, under en process som kallas glukoneogenes. Dessa kolhydrater lagras sedan i levern och musklerna som glykogen, ett polysackarid som kan konverteras tillbaka till glukos när behovet uppstår.

Störningar i kolhydratmetabolismen kan leda till olika sjukdomar, såsom diabetes och hypoglykemi.

'Jäsning' är ett medicinskt begrepp som refererar till nedbrytningen och omvandlingen av organiska ämnen, vanligtvis kolhydrater, protein eller fetter, genom en kemisk process involverande mikroorganismer, såsom bakterier eller jästsvampar. Denna process producerar ofta gaser, varmt och surt vätskor som en del av sin normala funktion. Jäsning kan hända under både aeroba (med syre) och anaeroba (utan syre) förhållanden. I vårda sammanhang är jäsning ofta förknippad med infektioner, särskilt när det gäller sår, eftersom mikroorganismerna kan bryta ned vävnaden och orsaka skada.

'Clostridium' är ett släkte av grampositiva, stavformade, sporedbildande bakterier som förekommer i naturen, särskilt i jord och vatten. Många arter av Clostridium är anaeroba, vilket betyder att de inte behöver syre för att kunna växa och reproduceras. Några arter av Clostridium kan producera starkt toxiska ämnen och orsaka allvarliga infektionssjukdomar hos människor och djur, till exempel botulism, tetanus och colitis associerad med Clostridium difficile.

RNA-bindande proteiner (RBPs) är proteiner som binder till RNA-molekyler och spelar en viktig roll i regleringen av RNA-processering, transport, lokalisation och traduction. Dessa proteiner har olika strukturella domäner som möjliggör deras bindning till specifika sekvenser eller strukturer hos RNA. Genom att interagera med RNA kan RBPs påverka dess stabilitet, sönderdelning, och dess förmåga att interagera med andra proteiner och ribonukleoproteinpartikel (RNP) komplex. RBPs är involverade i en rad cellulära processer såsom splicing, transport, lokalisation, stabilitet och översättning av mRNA, samt i regleringen av miRNA-funktioner.

I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.

Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.

Pasteurellaceae är en familj av gramnegativa, icke sporbildande kocker i fylumet Proteobacteria. De flesta arterna inom denna familj är fakultativt anaeroba och kan förekomma som normoflora i slemhinnor hos däggdjur, inklusive människor. Några exempel på släkten inom Pasteurellaceae är Pasteurella, Haemophilus och Mannheimia. Många arter inom denna familj kan orsaka infektioner hos däggdjur, såsom lunginflammation, meningit och septikemi. Infektionerna uppstår ofta som komplikationer till trauma eller andra infektioner, men kan även vara en följd av direkt kontakt med infektiös material från djur.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

'Sekvenshomologi' er en begrep i molekylærbiologi som refererer til den grad av likhet mellom to eller flere sekvenser av nukleotider eller aminosyrer i DNA, RNA eller proteiner. Høyere grad av sekvenshomologi betyr større slåss mellom de to sekvenser og kan indikere en felles evolutiv opprinnelse eller funksjon.

I praksis brukes algoritmer for sekvensanalyse til å sammenlignge parvis sekvenser og berenge et tall som representerer prosentandelen av identiske nukleotider eller aminosyrer, slik at en sekvenshomologi på 80% betyr at 80% av de sammenlignede nukleotid- eller aminosyresekvenene er like. Det finnes også andre måter å berenge sekvenshomologi, for eksempel ved bruk av scoringmatriser som veier forskjellige typer substitusjoner og løkker i forhold til hverandre.

Sekvenshomologi er en viktig konsept innenfor molekylærbiologi og genetisk forskning, fordi det kan brukes til å identifisere relasjoner mellom gener og proteiner i ulika organismer, forstå evolusjonære endringer og funksjonelle roller, og utvikle hypoteser om molekylær mekanisme og regulering.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

Introner är sekvenssegment i DNA-molekyler som finns inne i protein kodande gener. De klipps bort och inte translateras till aminosyror under bildandet av ett protein. Detta skiljer sig från exonerna, som bevaras och kodar för aminosyrasekvenser i det slutliga proteinet. Introner innehåller ofta signalsekvenser som reglerar splicingen, en process där RNA-molekyler klipps och sammanfogas korrekt för att producera ett mognat messenger RNA (mRNA).

Oligohymenophorea är en underklass inom Protozoa, som inkluderar encelliga eukaryota organismer. Denna grupp kännetecknas av att ha en enkel, oftast obranschad munhåla (cytostom) och ett litet antal cilia (små hårstrån) runt munhålan som används för att fånga föda.

Oligohymenophorea innehåller flera välkända grupper av protozoer, såsom Suctoria (sugmaskar), Hymenostomatida (flagellater) och Chlamydodontida (slidmaskar). Dessa organismer lever ofta som parasiter eller saprofyter i vattenmiljöer, men kan även påträffas i fuktiga jordarter eller som kommensaler i djurs och människors tarmar.

'Atlanten' är inget medicinskt begrepp, utan istället en anatomisk term. Den korrekta medicinska termen för Atlanten är 'Cervicale 1' eller 'C1', och den refererar till den övremosta halskotan i ryggraden (cervikalregionen). Atlanten har två laterala ledytor, som möjliggör rörelser åt sidorna, samt en bakre ledyta som är fogad med den underliggande andra halskotan (axial kotan eller C2).

Atlanten spelar en viktig roll i huvudrörelserna, särskilt när det gäller rotation och flexion/extension av huvudet. Dessutom skyddar Atlanten hjärnstammen och förbinder den med kraniet via två små benstrukturer som heter tappar (densa).

"RNA, transfer, Phe" refererar till en specifik typ av transfer RNA (tRNA) som transporterar fenylalanin (Phe) till ribosomen under processen av proteintranslering. Transfer RNA är ett slags RNA-molekyl som hjälper till att översätta genetisk kod från DNA till proteiner. Varje tRNA har en specifik anticodon-sekvens som matchar en komplementär kodon-sekvens på mRNA (messenger RNA). När tRNA-Phe binds till mRNA i ribosomen, kan aminosyran fenylalanin fogas till den växande peptidkedjan i proteinet som skapas.

'Acetobacteraceae' är en familj av protebakterier som inkluderar aketobaciller, som är kända för sin förmåga att oxidera alkohol till essigsyra. Dessa bakterier är vanligtvis aeroba och lever i sockerrika miljöer, såsom fruktjuicer, vin, cider och honung. Några arter av acetobacteraceae kan orsaka förruttnelse av alkoholdrycker genom att konvertera etanol till essigsyra. Andra arter används kommersiellt inom näringsmittelledning för produktion av vinäger och andra fermenterade livsmedel.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

Erythromycin är ett makrolidantibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens proteinsyntes. Det används för behandling av olika typer av infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, till exempel streptokocker, stafylokocker och hemofila influenzae. Preparatet kan ges via olika rutter beroende på typ av infektion, men vanligen som tablett eller intravenöst. Några vanliga biverkningar är mag-tarmbesvär, smakförändringar och hudutslag. I sällsynta fall kan allvarligare biverkningar uppstå, till exempel lever skada eller förlängd QT-tid på EKG.

Oxidoreduktaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar o oxidations-reduktionsreaktioner, där elektroner överförs från ett ämne (donator) till ett annat (acceptor). I dessa reaktioner ändras donatorns oxidationstal medan acceptorns oxidationstal minskar. Oxidoreduktaser delas in i olika klasser baserat på de aktiva centra där elektronöverföringen sker, till exempel:

1. Oxidas (EC 1) - använder molekylär syre som acceptor
2. Dehydrogenaser (EC 1.1) - överför väteatomer mellan substrat och NAD+/NADP+ eller FAD
3. Reduktaoser (EC 1.2) - använder kemiska reduktanter som acceptorer
4. Oxidoreduktaser som överför elektroner till metalljoner (EC 1.16-1.19)

Oxidoreduktaserna är viktiga för cellens energiproduktion, metabolism och homeostas.

Anaplasmataceae är en familj av bakterier som tillhör ordningen Rickettsiales. Dessa bakterier är intracellulära parasiter som infekterar vita blodkroppar och endotelceller hos däggdjur, inklusive människor. Familjen innehåller flera släkten, bland annat Anaplasma, Ehrlichia och Neoehrlichia.

Bakterier i familjen Anaplasmataceae är små, gramnegativa kocker som saknar cellväggar och kan därför inte färgas med Gram-färgning. De sprids ofta genom vektorer såsom fästingar eller loppor och kan orsaka allvarliga sjukdomar hos människor och djur, till exempel anaplasmos och ehrlichios. Dessa sjukdomar kan vara livshotande om de inte behandlas tidigt och effektivt.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

En endonuklease specific for singel-stranded DNA and RNA är ett enzym som klipper eller bryter ned en DNA- eller RNA-molekyl genom att klyva en fosfodiesterbindning inuti (endon) själva nucleotidsträngen, där specificiteten riktas mot enkelsträngat (ss) DNA och/eller RNA.

Det finns olika klasser av endonukleaser som kan vara specifika för antingen DNA eller RNA, samt de kan vara specifika för dubbelsträngat (ds) eller enkelsträngat material. I det här fallet är specificiteten riktad mot enkelsträngat DNA och/eller RNA.

Dessa enzymer har användningsområden inom molekylärbiologi, exempelvis vid kloning, mutagenes, sekvensanalys och andra tekniker där man behöver skära sönder DNA eller RNA-molekyler på specifika ställen.

Paromomycin är ett aminoglycosidantibiotikum som används för behandling av infektioner orsakade av parasitiska protozoer, till exempel Giardia lamblia och Entamoeba histolytica. Det fungerar genom att störa proteinsyntesen hos dessa mikroorganismer, vilket leder till deras död. Paromomycin kan användas för behandling av infektioner i mag-tarmkanalen och används ofta när andra behandlingsalternativ har misslyckats eller inte är tillgängliga.

'Ileus' är ett medicinskt tillstånd där tarmarnas normala peristaltiska rörelser (kontraktioner) upphör, vilket orsakar en obstruktion eller förträngning i tarmen. Detta kan leda till att mat och gas inte kan passera genom tarmen, vilket kan orsaka smärta, ökad bukvolym, illamående, kräkningar och i värsta fall sepsis om det inte behandlas akut. Ileus kan ha olika orsaker, till exempel efter en operation, infektion, inflammation eller som komplikation till vissa sjukdomar. Behandlingen består ofta av mag- tarmlänsdrenering, smärtlindring och i vissa fall kirurgiskt ingrepp.

"Mykologisk typningstekniker" refererar till de metoder och tekniker som används för att artbestämma eller identifiera svampar, även kallat mykologi. Detta inkluderar mikroskopiska observationer av svampens morfologiska egenskaper, såsom sporstorlek, cellväggsstruktur och reproduktiva organ. Dessutom kan molekylärbiologiska metoder användas för att jämföra DNA-sekvenser mellan okända svampar och kända referenssvampar. Andra tekniker kan innefatta biokemiska analyser av svampens metaboliter eller proteiner. Syftet med mykologisk typning är att fastställa en svamps art tillhörighet, vilket kan vara viktigt för att fastlägga diagnoser av svampinfektioner hos människor och djur, för att undersöka svamprelaterade sjukdomar hos växter eller för att bedöma ekologiska interaktioner mellan svampar i olika ekosystem.

Methanomicrobiaceae är en familj av arkéer som tillhör ordningen Methanomicrobiales. Dessa arkéer är metanogena, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin energiproducerande metabolism. De flesta arterna inom denna familj är hydrogenotrofa, vilket betyder att de använder väte (H2) som elektrondonator och koldioxid (CO2) som kolkälla för att producera metan enligt reaktionen:

CO2 + 4H2 → CH4 + 2H2O

Methanomicrobiaceae innefattar arter som förekommer i olika miljöer, såsom våtmarker, söt- och saltvatten, sediment och tarmar hos djur. Familjen är mycket artrik och omfattar över 30 beskrivna arter.

I am not aware of any medical condition or term specifically associated with the country "Japan." If you have any specific medical question related to Japan or Japanese people, I would be happy to try and help answer it.

En kloroplast er ein organell i de flertalls planteceller og algceller. Kloroplastern har en grønn farge på grunn av tilstedeværelsen av grønne fotosyntetiske pigmenter som kanskje er best kjent for klorofyllene. Disse pigmentene absorberer lys i det visuelle spektra, og de brukes i fotosyntesen til å omdanne kolsur og vann til glukose og oxygen. Kloroplastern inneholder også en rekke andre strukturer som er nødvendige for den fotosyntetiske prosessen, slik som tylakoider og stroma.

'Thermus thermophilus' är en art av extremofila bakterier som lever under höga temperaturer och har därför utvecklat en optimal tillväxttemperatur på omkring 70-75°C. Denna bakterie hör till släktet Thermus, som ingår i familjen Thermaceae inom fylumet Deinococcus-Thermus. 'Thermus thermophilus' förekommer naturligt i heta källor och andra högtempererade miljöer, såsom varma källvatten och geotermiska områden.

Bakterien är också välkänd för sin förmåga att producera en extremt termostabil DNA-polymeras, Taq-polymeras, som används flitigt inom molekylärbiologi och PCR (polymeraskedjereaktion). Taq-polymeras är aktivt upp till temperaturer på 95-100°C och har därför blivit ett viktigt verktyg för att kopiera DNA-sekvenser under de höga temperaturer som krävs i PCR-reaktioner.

Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.

Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.

'Genbibliotek' (engelska: genomic library) är ett sätt att lagra och organisera DNA-sekvenser från ett eller flera organizmer i form av kloner i värdarceller, ofta bakterier eller jäst. Genombiblioteken innehåller kompletta uppsättningar av genomet organismens DNA-fragment, vilket gör det möjligt att studera och analysera dessa sekvenser på ett systematiskt sätt. Denna teknik används ofta för att identifiera specifika gener eller andra intressanta DNA-sekvenser inom ett helt genome. Genombiblioteken kan också vara värdefulla resurser för att studera evolutionära relationer mellan olika arter och för att utveckla nya molekylära biologiska verktyg och metoder.

DNA gyrase är ett enzym som hittas hos bakterier och arkéer. Det tillhör en grupp enzymer som kallas topoisomeraser, vilka kan ändra DNA:s topologi genom att lösa eller införliva dubbelhelixsvängar i DNA-molekylen.

DNA gyras har specifikt förmågan att introducera negativa supertwister i DNA-molekylen, vilket är nödvändigt för att motverka den positiva superkoiling som uppstår under transkription och replikation av DNA. På det sättet hjälper DNA gyras till att hålla DNA-molekylen lös och flexibel, så att de nödvändiga processerna kan fortsätta utan hinder.

DNA gyras består av två identiska underenheter som kallas GyrA och två identiska underenheter som kallas GyrB. De två GyrA-underenheterna bildar en heterodimer som innehåller den aktiva platsen där DNA-molekylen manipuleras, medan de två GyrB-underenheterna ger stöd till denna process genom att hydrolysera ATP och ge energi till reaktionen.

DNA gyras är ett viktigt mål för många antibiotika, eftersom det skiljer sig mycket från de motsvarande enzymerna hos eukaryota celler. Exempel på sådana antibiotika är nalidixiska syra och ofloxacin, som binder till DNA gyras och stör dess funktion, vilket i sin tur hämmar bakteriens tillväxt och reproduktion.

'Mycobacterium fortuitum' är en art av snabbt växande mykobakterier som kan orsaka infektioner hos människor. Denna bakterie förekommer naturligt i miljön, framförallt i vatten och jord. Infektioner hos människor är sällsynta, men kan uppstå när bakterien tränger in i kroppen genom skador på huden eller slemhinnor, eller via invasiva medicinska procedurer. Infektioner orsakade av 'Mycobacterium fortuitum' kan vara lokaliserade till hud och webbar eller sprida sig systemiskt. Symptomen beror på platsen och omfattningen av infektionen, men kan inkludera rodnad, smärta, svullnad, sårbildning, feber och allmän sjukdomskänsla. Behandling av 'Mycobacterium fortuitum'-infektioner kräver vanligen kombinerad antibiotisk behandling under en längre tidsperiod.

'Oceaner och hav' är två begrepp som ofta används för att beskriva de stora vattenmassorna som täcker ungefär 71% av jordens yta. En medicinsk definition av dessa termer kan vara något svårdefinierad, eftersom de vanligtvis är relaterade till områdena inom ekologi, geografi och oceanografi snarare än medicin. Men för att ge en bred förståelse av begreppen:

- Oceaner: De är de största kropparna av vatten på jorden och är sju till antalet - Indiska, Atlanten, Stilla havet, Södra Ishavet, Nordatlanten, Norra Pacifiken och Arktis. Oceanerna innehåller cirka 97% av jordens vattenvolym och har en stor påverkan på klimatet, vädret och den globala ekologin.

- Hav: Detta är ett större samlingsbegrepp för alla stora vattenmassor, inklusive oceaner, men kan också omfatta mindre, mer inneslutna vattenkroppar som exempelvis Medelhavet och Japanska havet. Hav kan också ha en kustnära betydelse och referera till vattenmassor nära kontinentala kuster eller öar.

Det är viktigt att notera att havsmiljöer har en stor inverkan på mänsklig hälsa, både positivt och negativt. De kan vara rika i resurser som mat, mediciner och syre, men de kan också utgöra en källa till sjukdomar och miljöföroreningar.

'Sphingomonas' är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som saknar yttre cellvägg och tillhör proteobacteria. De förekommer vanligen i naturen, framförallt i vatten och jord, men kan även påträffas i luft och livmodervatten hos friska kvinnor. Släktet innehåller flera arter som är kända för sin förmåga att bryta ned polyaromatiska kolväten (PAH) och andra organiska föroreningar, vilket gör dem användbara inom bioremediering. Några exempel på arter inom släktet är Sphingomonas paucimobilis, Sphingomonas yanoikuyae och Sphingomonas chirensis.

En mykobakterieinfektion är en infektion orsakad av bakterier i släktet Mycobacterium, som innefattar flera olika arter, bland annat de som orsakar tuberkulos och lepra. Dessa bakterier har en speciell cellvägg som gör dem resistenta mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Infektionerna kan vara svåra att behandla och kräver ofta långvarig behandling med specifika läkemedel. Symptomen på en mykobakterieinfektion kan variera beroende på vilken art av Mycobacterium som orsakar infektionen, men kan inkludera hosta, feber, trötthet och viktminskning.

Caulobacteraceae är en familj av proteobakterier som tillhör den större gruppen Pseudomonadales. Familjen innehåller ett antal släkten, varav det mest kända är Caulobacter. Dessa bakterier är vanligen gramnegativa och har en unik livscykel som kännetecknas av differentialvuxna polära strukturer, så kallade stalks och flageller, som används för att fästa sig till ytor och simma fritt i vattenmiljöer. Caulobacteraceae-bakterier är vanligen kemoorganotrofa, vilket betyder att de utnyttjar organiska ämnen som näringsämnen. De förekommer ofta i sötvattensmiljöer och kan spela en viktig roll i några ekosystem, såsom sjöar och floder.

'Burkholderia' är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör ordningen Betaproteobacteria. Släktet innehåller flera arter som kan vara patogena hos människor, djur och växter. Några exempel på patogena arter är B. cepacia, B. pseudomallei och B. mallei. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, som lungsinfektioner, blodförgiftning och hudinfektioner. Många arter av Burkholderia är även förmådna att bryta ned vissa typer av organiska ämnen och kan därför vara motståndskraftiga mot vanliga desinfektionsmedel.

'Vibrio' är ett släkte av gramnegativa, spiral- eller rakformade, fakultativt anaeroba bakterier som normalt förekommer i vattenmiljöer, särskilt i kustnära och marina ekosystem. Många arter av Vibrio är kända för att orsaka sjukdomar hos människor och djur, framför allt Vibrio cholerae, som orsakar koleran, en akut diarréisk sjukdom. Andra patogena arter inkluderar Vibrio vulnificus och Vibrio parahaemolyticus, vilka kan orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen och huden, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid öppna sår.

Actinomycetales-infektioner är en grupp av infektioner som orsakas av bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier är gram-positiva, aeroba eller fakultativt anaeroba och bildar ofta filamentösa kolonier. De kan förekomma naturligt i miljön, såsom i jord, vatten och luft, och kan även vara en del av den normala mikrofloran hos djur och människor.

Actinomycetales-infektioner kan vara lokaliserade eller systemiska och kan drabba olika delar av kroppen, såsom hud, slemhinnor, lungor, ben och artärer. Infektionerna kan vara akuta eller kroniska och kan ge upphov till en rad symtom beroende på vilken del av kroppen som är drabbad.

Exempel på Actinomycetales-infektioner inkluderar actinomycos, nocardios, mycobakterios och streptomyces-infektioner. Dessa infektioner kan vara svåra att behandla eftersom de ofta är resistenta mot vanliga antibiotika och kan kräva speciell behandling med kraftfullare antibiotika som är verksamma mot gram-positiva bakterier. I vissa fall kan kirurgi också vara nödvändig för att avlägsna infekterat vävnad.

Halomonas är ett släkte av halofila (saltälskande) bakterier som tillhör familjen Halomonadaceae. Dessa bakterier förekommer naturligt i miljöer med höga saltkoncentrationer, såsom saltvatten, salthaltiga sjöar och saliner. De kan också påträffas i industriella miljöer där saltigheten är hög, till exempel i livsmedels- eller läkemedelsindustrin.

Halomonas-bakterier är gramnegativa stavformade bakterier och kan vara aeroba eller anaeroba. De har en unik förmåga att tolerera och växa i ett brett spektrum av saltkoncentrationer, från låga koncentrationer upp till saturering (cirka 30% natriumklorid). Dessa bakterier producerar också en rad olika enzymer och metaboliter som gör att de kan användas inom bioteknik och industri, till exempel för nedbrytning av organiska ämnen eller produktion av bioenergi.

En punktmutation är en typ av genetisk mutation där endast en enskild nukleotid (en building block av DNA) byts ut, infrias eller tas bort i ett DNA-molekyl. Denna förändring kan leda till att aminosyrasekvensen i det resulterande protein som kodas för av genen ändras, vilket kan ha olika konsekvenser beroende på var mutationen finns och hur viktig den är för proteinet. Punktmutationer kan delas in i tre kategorier: missense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i en annan aminosyra), nonsense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i ett stopp-kodon) och kuddmutationer (en nukleotid tas bort eller infrias, vilket förskjuter läsramen för genkodningen).

'Floder' er en betegnelse som oftest bruges i anatomien for å beskrive et løb eller en passage i kroppen, ofte fillede med væske eller blod. De kan være naturlige ledninger i kroppen eller kunstig implanterede rør.

Et eksempel på en naturlig flod er den menschimle lymfefloden (ductus thoracicus), som transporterer lymfe fra underkroppen til hjertet. Andre eksempler inkluderer blodkar og urinveienes indre løb.

I noen sammenhenger kan 'floder' også referere til kunstige rør som brukes i medisinske behandlinger, for eksempel en stent som plasseres i et blodkar for å holde dette åpent og fritt for forsnævringer.

Nocardiosis är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av gram-positiva, aeroba och svaga filamentösa bakterier i släktet Nocardia. Infektionen kan drabba olika organ och system i kroppen, men de vanligaste manifestationerna är lunginfektioner (pneumoni), hud- och sårinfektioner samt centralnervsysteminfektioner (encefalit eller abscesser i hjärnan). Infektionen sprids ofta via andningsluften när en person andas in bakterierna, men de kan också penetrera kroppen genom sår på huden eller slemhinnor. Nocardia-infektioner är sällsynta, men kan vara livshotande, speciellt för personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV/AIDS-patienter, organtransplantatmottagare och personer som använder kraftiga immunosuppressiva läkemedel. Behandlingen av nocardios är ofta långvarig och innefattar starka antibiotika, till exempel sulfonamider eller kombinationen med ett aminoglykosid.

'Upprepade sekvenser, nukleinsyra' refererar till en del av genomet hos vissa virus och bakterier som innehåller flera kopior av samma sekvens av nukleotider (baspar) i rad. Dessa upprepade sekvenser kan vara identiska eller nästan identiska, och de kan variera i längd från några få baspar upp till tusentals.

I viruset HIV finns exempelvis en upprepad sekvens av nukleotider som kallas LTR (Long Terminal Repeat), vilken innehåller regulatoriska element som kontrollerar virusets genuttryck. I bakterien Staphylococcus aureus finns det en upprepad sekvens som kallas SCCmec, vilken innehåller gener som ger resistens mot antibiotika.

Upprepade sekvenser kan vara användbara för att identifiera och klassificera olika virus och bakterier, och de kan även spela en roll i utvecklingen av nya terapeutiska strategier, till exempel genmodifiering eller CRISPR-Cas9-systemet för att redigera gener.

Pseudomonadaceae är en familj av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier inom ordningen Pseudomonadales. Dessa bakterier är vanligen motståndskraftiga mot antibiotika och kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer. Exempel på släkten inom familjen Pseudomonadaceae är Pseudomonas, Burkholderia och Stenotrophomonas.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Gram-negative anaerobic bacteria are a type of bacteria that do not require oxygen to grow and survive, and they cannot be stained using the Gram stain method due to the structure of their cell walls. The Gram stain is a common laboratory test used to classify bacteria based on the chemical and physical properties of their cell walls.

Gram-negative bacteria have a thin layer of peptidoglycan in their cell walls, which is surrounded by an outer membrane containing lipopolysaccharides (LPS). The LPS molecules are endotoxins that can cause fever, inflammation, and other symptoms when they enter the bloodstream.

Anaerobic bacteria are those that do not require oxygen to grow and may even be inhibited or killed by its presence. They are often found in environments with little or no oxygen, such as deep tissue, the mouth, and the gastrointestinal tract.

Gram-negative anaerobic bacteria can cause a variety of infections, including dental abscesses, lung infections, and intra-abdominal infections. Some examples of Gram-negative anaerobic bacteria include Bacteroides fragilis, Prevotella intermedia, and Porphyromonas gingivalis.

It's important to note that while many anaerobic bacteria are gram-negative, not all of them are. Some anaerobic bacteria can stain positive with the Gram stain method and are therefore classified as gram-positive anaerobes.

I medical terms, 'Tree' refererar vanligtvis till en benämning på ett vävnadsstrukturellt eller morfologiskt begrepp, snarare än en botanisk definition. En "tree" i medicinsk kontext är en struktur som har grenar och noder, vilket kan användas för att beskriva något som liknar ett träd, såsom:

1. En nervcell (neuron) med dess dendriter (grenarna) och axonen (stammen).
2. En arterioventrikulär (A-V) knut i hjärtat där blodkärlen delar sig (grenar) för att försörja olika delar av hjärtmuskeln.
3. En lungvägg med bronki (stammen) och bronkioler (grenarna).
4. Ett kärl i njuren som delar upp sig i mindre kärl (trädstruktur).

Det är viktigt att notera att den medicinska användningen av "tree" inte direkt syftar till en levande trädbild, utan snarare på något som har en liknande struktur med grenar och noder.

"Bacterial spores" refer to a dormant and highly resistant form of certain bacteria. These spores are produced by some species of bacteria as a survival mechanism in response to harsh environmental conditions, such as extreme temperatures, radiation, or chemical exposure. The spore structure is characterized by a thick protective coating that makes it highly resistant to heat, UV radiation, disinfectants, and other agents that would typically kill the vegetative form of the bacterium.

Bacterial spores can remain dormant for long periods, even under unfavorable conditions, and germinate back into their vegetative form when exposed to more favorable environments. Some well-known bacterial species that produce spores include Bacillus spp., including B. anthracis (the causative agent of anthrax), and Clostridium spp., such as C. difficile, which can cause severe diarrhea and colitis in humans.

It is important to note that not all bacteria produce spores, and the presence of bacterial spores does not necessarily indicate the presence of viable, infectious bacteria. However, due to their high resistance, bacterial spores can pose a challenge during infection control, sterilization, and decontamination processes in healthcare settings, laboratories, and other environments where stringent hygiene is required.

Neisseriaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller anaeroba kokkalformade bakterier inom ordningen Neisseriales. Familjen innehåller ett antal välkända patogena arter, däribland Neisseria gonorrhoeae (gonoré), orsakare av könssjukan, och Neisseria meningitidis (meningokocker), orsakare av hjärnhinneinflammation. Andra släkten inom familjen är bland annat Kingella, Simonsiella och Eikenella.

Elektrofores är en laboratorieteknik som används för att skilja, identifiera och analysera olika biomolekyler baserat på deras laddning, storlek och form. Denna teknik är speciellt användbar för separation och analys av proteiner, DNA och RNA.

I elektrofores använder man ett elektriskt fält för att driva biomolekyler genom ett gelartat medium, som exempelvis agaros eller polyacrylamid. Laddade biomolekyler migrerar genom gelen under inflytande av det elektriska fältet, där positivt laddade molekyler (som de flesta proteiner) rör sig mot negativt polat slut, medan negativt laddade molekyler (som DNA och RNA) rör sig mot positivt polat slut.

Protein elektrofores använder ofta SDS-PAGE (Sodium dodecyl sulfate polyacrylamide gel electrophoresis) tekniken, där proteiner denatureras och får en standardiserad negativ laddning med hjälp av detergenten SDS. Dessa proteinmolekyler separeras sedan baserat på deras molekylmassa under elektrofores. Efter separationen kan proteiner visualiseras med hjälp av färgning, exempelvis med komplexa formationer med koagulering av proteinbindande färgämnen som Coomassie Brilliant Blue eller silverfärgning.

DNA-elektrofores använder ofta agaros geler och kan användas för att separera DNA-fragment baserat på deras storlek. Små fragment migrerar snabbare igenom gelen än stora fragment, vilket möjliggör separation av DNA-fragment med olika storlekar. Efter elektroforesen kan DNA visualiseras med hjälp av fluorescensfärgning eller radioaktiv markering.

Burkholderiaceae är en familj av gramnegativa bakterier som tillhör ordningen Betaproteobacteria. Denna familj innehåller flera genera, däribland Burkholderia, Cupriavidus och Ralstonia. Många arter inom denna familj är kända för sin förmåga att bryta ned olika typer av organiska ämnen och kan vara viktiga i bioremediationsprocesser. Vissa arter kan också vara patogena hos människor, djur och växter.

Polyribosomer, även känt som polysom eller ergasom, är en struktur i cellen där ribosomer sitter bundna till varandra med mRNA-strängar emellan. Varje ribosom i en polyribosom översätter en specifik sekvens av mRNA till en sekvens av aminosyror, vilket resulterar i syntesen av ett protein. Polyribosomer förekommer främst i cytoplasman hos eukaryota celler, men kan även hittas i prokaryota celler. De är aktiva platser för proteinsyntes och deras aktivitet kan användas som en indikator på cellens proteinproduktion.

"Grampositiva stavar" er ein type av bakteriar som har en bestemt type cellemur, der de ei teiket med fargar i mikrobiologiske fasongar. Grampositive stavar farge seg pa blåa-svart i denne typen fasongar, fordi dei har ein tykk cellemur av peptidoglykan som innehar teikende eiendeler kalla teikande peptider. Disse teikande peptideinholdningane binder fast gram-fargen i cellemuren og farge dei stavar svart i grampreparasjonen.

Eksempler på grampositive stavar inkluderer arter som Staphylococcus aureus, Streptococcus pyogenes og Enterococcus faecalis. Disse bakteriene kan orsa ein væri av infeksjonar hos menneskjer, og det er viktig å ha kunnskap om deres eiendeler for å kunne behandle disse infeksjonane på riktig måte med antibiotika.

Medical definition of "Biological Evolution" is:

The process of gradual change and development in the characteristics of living organisms over generations through natural selection, genetic variation, and genetic drift. This can lead to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in the field of biology and is supported by extensive scientific evidence from various fields such as genetics, paleontology, and comparative anatomy.

Gram-negativa aeroba bakterier är en typ av bakterier som inte tar upp gramfärgning med den traditionella metoden utvecklad av Hans Christian Gram. Denna typ av bakterier har en speciell cellytarmembranstruktur som inkluderar en tunn peptidoglykanlager mellan yttre och inre membranen. De har också en yttre membrankapsel som innehåller lipopolysackarider (LPS), vilket gör dem extra resistenta mot vissa typer av antibiotika, såsom penicillin.

Dessa bakterier behöver syre för att kunna växa och reproduceras, och de kan återfinnas i en mängd olika miljöer, inklusive vatten, jord, livsmedel och däggdjurskroppar. Några exempel på gram-negativa aeroba bakterier är Escherichia coli (E. coli), Klebsiella pneumoniae, Pseudomonas aeruginosa och Neisseria meningitidis. Många av dessa bakterier kan orsaka allvarliga infektioner hos människor, särskilt om de kommer in i blodomloppet eller andra sterila kroppsvävnader.

Genomsatta behandling, också känd som genetisk terapi eller genterapi, är en typ av medicinsk behandling där DNA-sekvensen i en persons celler ändras eller repareras för att behandla eller förebygga en sjukdom. Detta kan involvera införandet av ett korrekt kopia av ett gen som saknas eller är defekt, eller stängning av en gen som orsakar sjukdomen. Genomsatta behandling kan utföras på flera olika sätt, inklusive direkt införande av DNA-sekvensen i celler genom en virusvektor eller med hjälp av tekniker som CRISPR-Cas9.

Det är värt att notera att termen "gendosering" inte används inom den medicinska gemenskapen och kan vara förvirrande. I stället använder man sig av termerna "genomsatta behandling", "genetisk terapi" eller "genterapi".

'Lakes' är inte en medicinsk term. Det är ett geografiskt begrepp som refererar till naturliga vattensamlingar, ofta större än en pöl men mindre än en sjö. Lakes kan vara sötvatten- eller saltvattensammlanden och kan ha en variation av djup, storlek och ekosystem.

Peptidoglykan, även känt som murein, är ett polymer som består av sockerderivat och peptider och utgör en viktig komponent i cellväggen hos bakterier. Det ger strukturell stöd till cellväggen och bidrar till att ge bakterier deras form och integritet. Peptidoglykan består av långa kedjor av sockerderivatet N-acetylglukosamin (NAG) och N-acetyltrehalos (NAT) som är korslänkade med varandra genom peptider. Denna struktur gör cellväggen stel och sköra, vilket gör det möjligt för bakterier att växa och dela sig. Peptidoglykan är ett viktigt mål för många antibiotika, eftersom dess påverkan på cellväggens struktur kan döda bakterierna.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

A "desert climate" is defined in medicine as a type of extreme weather condition that can have various health impacts on individuals. In the medical field, it is often referred to as "hot desert climate" or "extreme heat climate." It is classified under the Köppen climate classification system as "BWh."

A desert climate is characterized by low annual rainfall (less than 250 mm), extremely high temperatures during the day (often exceeding 38°C or 100°F) and cool nights. The temperature can vary greatly between day and night, and also between summer and winter months.

Exposure to such extreme heat can lead to dehydration, heat exhaustion, heat stroke, and other heat-related illnesses. It can also exacerbate existing medical conditions such as respiratory problems, kidney disease, and cardiovascular disease. Therefore, it is essential for individuals living in or traveling to desert climates to take necessary precautions to protect themselves from the extreme heat, including staying hydrated, seeking shade during peak sun hours, wearing protective clothing, and monitoring their health closely.

'Trypanosomatina' är ett taxonomiskt begrepp som används inom parasitologin och refererar till en grupp encelliga eukaryota organismer som tillhör fylumet Sarcomastigophora. Dessa organismer karaktäriseras av att vara flagellerade (har ett eller flera små, rörliga utskott) och inkluderar parasiter som orsakar sjukdomar hos människor, djur och växter.

De två viktigaste släktena inom Trypanosomatina är Trypanosoma och Leishmania. Trypanosoma-arter kan orsaka sjukdomar som sömnsjuka (som orsakas av parasiten Trypanosoma brucei) och Chagas sjukdom (orsakad av Trypanosoma cruzi). Leishmania-arter kan orsaka olika former av leishmaniasis, en grupp av infektionssjukdomar som kan vara allvarliga eller dödliga om de inte behandlas.

Trypanosomatina har en komplex livscykel och kan existera i flera olika former under sin livstid, beroende på var den befinner sig i värden och vilken värdart det är fråga om. Dessa organismer kan överföras mellan värdar genom insektsbett eller kontaminering av sår och skador på huden.

Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "Micromonosporaceae". Micromonosporaceae är en familj av grampositiva, aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier förekommer vanligtvis i naturen, framför allt i jord och vatten, och kan producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva ämnen. Några släkten inom familjen Micromonosporaceae är kända för att orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer. Exempel på sådana sjukdomar innefattar aktinomyketös skiveksem (en svulstbildande hudinfektion) och lunginflammation.

Acholeplasma är en genus av små, Gram-positiva, mycoplasma-lika bakterier som saknar cellyta. De är fakultativt anaeroba och kan förekomma i en mängd olika miljöer, inklusive människokroppen. Acholeplasma-arter saknar cellvägg men har en yttre membran som innehåller steroler. De är oftast icke-patogena, men kan orsaka infektioner hos immunosvaga individer eller vid invasiva procedurer. Exempel på Acholeplasma-arter inkluderar Acholeplasma laidlawii och Acholeplasma modicum.

Rhodospirillaceae är en familj av purpurbakterier som tillhör proteobacteria. Dessa bakterier är fototrofa, vilket betyder att de kan producera sin egen föda genom att använda ljusenergi i en process som kallas fotosyntes. De flesta arterna inom Rhodospirillaceae är anaeroba, det vill säga de kan inte leva i syrerika miljöer.

Rhodospirillaceae-bakterier har ofta en spiralformad eller stavformad morfologi och de kan vara rörliga eller immobila. De förekommer vanligtvis i sötvatten, bräckt vatten eller jord och de kan leva som fria levande organismer eller som symbionter med andra organismer.

Det är värt att notera att Rhodospirillaceae-bakterier inte ska förväxlas med Rhizobiacaeae, en annan familj av proteobacteria som också innehåller fototrofa bakterier men som har andra egenskaper och förekommer i andra miljöer.

'Panax' är ett medicinskt begrepp som hänvisar till ett släkte av flera arter av ginseng-växter, inklusive den asiatiska ginsengen (Panax ginseng) och den amerikanska ginsengen (Panax quinquefolius). Dessa växter är kända för sina medicinska egenskaper och används traditionellt i östasiatisk medicin för att behandla en rad olika hälsoproblem, såsom trötthet, stress, åldrande, diabetes, och hjärt-kärlsjukdomar. De aktiva ämnena i ginseng-växterna kallas ginsenosider, som är saponiner med potential medicinska effekter som antiinflammatoriska, antioxidativa, immunmodulerande och adaptogena egenskaper.

"Gram-negative aerobic rods and cocci" er en bakteriologisk betegnelse for bakterier som ikke tar opp gramfargen i en gramfargeprøve og som bruker ilt i deres stoffskifte. "Gramnegativ" refererer til at de ikke kan fastholde den blå/svarte fargen under en gramfargeprosedur, mens "aerob" betyr at de lever under iltfattige forhold. "Rods and cocci" refererer til formene på bakterierne; rods er stavformede og cocci er rundformede.

Denne kategorien inkluderer mange patogener som kan føre til infeksjoner hos mennesker, inkludert Escherichia coli, Klebsiella pneumoniae, Pseudomonas aeruginosa og Neisseria meningitidis. Mange av disse bakteriene er resistent mot vanlige antibiotika, noe som gjør dem vanskeligere å behandle. Derfor er korrekt identifikasjon og karakterisering av bakterien viktig for å kunne velge riktig behandling.

'Mun' (oral cavity) refererar till det rummet i huvudet där tänderna, tungan och käken befinner sig. Det är den del av respirations- och alimentärsystemen som möts först när mat, dryck eller luft tas in i kroppen. Munnen är också en viktig del för kommunikation, eftersom den används för att forma ljud och ord under talet.

Kemoautotrofi är en typ av närings- och energibehöv som förekommer hos vissa levande organismer. Det innebär att organismen kan använda kemiska reaktioner för att producera sin egen mat (autotrofi), istället för att få den från andra levande väsen eller döda organisk materia. I det här fallet sker det genom att organismen använder oorganiska ämnen som koldioxid och reducerar dem med hjälp av en elektrondonator, ofta i form av en kemisk förening som innehåller svavel eller kväve. Detta skapar organisk materia och ger organismen energi för tillväxt och reproduktion. Exempel på kemoautotrofa organismer är vissa bakterier som lever i extrema miljöer, såsom varma källor eller svavelkällor.

Fabaceae, också känd som Leguminosae, är en familj av tvåhjärtbladiga växter. Denna familj inkluderar ett stort antal arter, däribland bönor, ärtor, lupiner och sötpotatis. Fabaceae-familjen kännetecknas av sina karaktäristiska frön som är inneslutna i en balja eller en skida. Många arter inom denna familj har ekonomisk betydelse för mänsklig konsumtion, djurfoder och industriella ändamål.

Vi tillader oss å gjøre dette på engelsk, siden det er vanligere med internasjonale medisinske terminologier:

Indian Oceanen är den tredje största oceanen i världen, belägen söder om Asien, öster om Afrika och sydost om Mellanöstern. Den sträcker sig från Afrikas sydspets till Australiens västkust och inkluderar ett antal stora havsområden som Andamansjön, Arabiska sjön, Lakkaosjön, Timorsjön och Bengaliska viken. Indian Oceanen är känd för sin biologiska mångfald och dess ekonomiska betydelse genom handel och fiske.

Bacillales er en ordning av grampositive, aerobe eller fakultativt anaerobe stavformede bakterier i klassen Bacilli. Disse bakteriene har ofte endotoxiner og kan danne sporer som er resistent mot varme, tørke og desinfektionsmiddel. Et velkjent eksempel på en bakterie i denne ordningen er Bacillus anthracis, som forårsaker sykdommen Anthrax.

Epsilonproteobacteria är en klass av protebakterier som inkluderar en divers grupp av gramnegativa, stavformade bakterier. Dessa bakterier är vanligen motiliska med en eller flera flageller och kan vara kemoorganotrofa, aeroba eller anaeroba. De förekommer ofta i miljöer som är rika på svavel, såsom heta källor, djuphavsdistansgrovler och djurslemhinnor. Några exempel på släkten inom Epsilonproteobacteria är Campylobacter, Helicobacter och Arcobacter, som alla innehåller arter som kan orsaka sjukdomar hos människor och djur.

Chlamydiales är en ordning inom bakteriedivisionen Chlamydiae. Denna grupp innehåller obligata intracellulära patogener, vilket betyder att de endast kan reproducera sig inne i värdceller. Chlamydiales inkluderar bland annat släktet Chlamydia, som innehåller sex arter varav tre är kända mänskliga patogener: Chlamydia trachomatis, Chlamydia pneumoniae och Chlamydia psittaci.

Chlamydia trachomatis kan orsaka könsorganbesmittningar som uretrit, cervicit, salpingit och pelvisk inflammatorisk sjukdom (PID). Den kan även orsaka ögoninflammation i form av trakom eller blindtarmsinflammation hos spädbarn.

Chlamydia pneumoniae är en vanlig orsak till lunginflammation och andra respiratoriska sjukdomar hos människor.

Chlamydia psittaci orsakar fågelinfluensa hos fåglar, men kan även infektera människor och orsaka lunginflammation.

"RNA, transfer, Ala" refererar till en specifik typ av transfer RNA (tRNA) som är involverad i den genetiska koden och proteinsyntesen. Specifikt handlar det om tRNA-Alanin (tRNA-Ala), vilket är ett molekylärt komplex bestående av en RNA-sträng (ribonukleinsyra) som innehåller en specifik sekvens av nukleotider.

Denna tRNA-molekyl har en särskild roll i att transportera den aminosyran alanin till ribosomen under proteinsyntesen. Varje typ av tRNA har en unik anticodon-sekvens som kan känna igen och binda till motsvarande kodon (en specifik sekvens av tre nukleotider) på mRNA (messenger RNA). När tRNA-Ala binder till kodonet `GCU`, `GCC`, `GCA` eller `GCG` på mRNA, transporterar det alanin till ribosomen där den kan infogas i en växande peptidkedja under proteinsyntesen.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

'Mycobacterium chelonae' är en snabbväxande, något virulent mykobakterie som tillhör den non-tuberkulösa mykobakteriegruppen (NTM). Den förekommer naturligt i miljön, framför allt i vatten och jord, och kan orsaka infektioner hos människor och djur. Infektionerna är ofta relaterade till penetrerande skador på huden eller slemhinnor, men kan även uppstå som lunginfektioner, speciellt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen behandlas vanligen med kombinationer av olika antibiotika under lång tid, ofta i flera månader.

'Euglena gracilis' er en art av eukaryote encellede organismer som tilhører rigen Euglenozoa. Disse organismene har typisk en slank, cylindrisk form og kan være mellom 20 og 300 micrometer lange. De har en karakteristisk løkkeformet flagell (et slags svelg) som de bruker til å bevege seg fremad.

'Euglena gracilis' er også kjent for å ha en fotosyntetisk nukleomorph, som inneholder kloroplastene og er involvert i fotosyntese. Disse organismene kan produisere sin egen energiforsetning ved hjelp av solenergi, men de kan også være heterotrofe og ta i seg organisk stoff for å oppnå næring.

Denne arten har også et unikt system for å oppdage lys og bevege seg mot eller bort fra kilder av lys, som er kjent som fototaxis. De kan også utføre en slags bevegelse kalt akrasis, hvor de vil samle seg i grupper rundt om næringskilder.

'Euglena gracilis' har også et komplekst endomembransystem og et einfelt mitokondri. De kan leve i en varietet av miljøer, inkludert ferskvann, brakvann og jord.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Ribonuclease III, eller RNase III, är ett enzym som förekommer hos både prokaryota och eukaryota celler. Det är specialiserat att klippa dubbelsträngad RNA (dsRNA) i små, regelbundet längder genom att klyva fosfodiesterbindningarna mellan basparen.

I prokaryoter deltar RNase III ofta i bearbetningen av olika slags RNA-transkript, inklusive tRNA och rRNA, för att generera de funktionella formerna av dessa RNA-molekyler. I eukaryota celler finns det flera olika ribonucleaser som utför liknande uppgifter, men RNase III-liknande enzym har inte påträffats hittills.

RNase III är ett endonklaveringsenzym, vilket betyder att det kan klippa RNA-molekyler i mitten av deras sekvenser istället för att behöva ha en specifik ändpunkt som mål. Det bildar komplex med andra proteiner och är involverat i olika regulatoriska processer, såsom genreglering och RNA-interferens (RNAi).

Chaperonin 60, också känt som CPN60 eller HSP60 (heat shock protein 60), är ett molekylärt chaperonprotein som hjälper till att folda och montera andra proteiner inuti celler. Det är en del av det så kallade proteomaskvalitetskontrollsystemet, som hjälper till att säkerställa att proteiner foldas korrekt och fungerar optimalt.

Chaperonin 60 är en stor, cylindrisk komplex bestående av två identiska subenheter, var och en med en molekylvikt på ungefär 60 kDa. Denna struktur bildar en inre kammare där andra proteiner kan bindas och foldas korrekt. Chaperonin 60 förekommer hos de flesta levande organismer, inklusive bakterier, archaeer och eukaryoter, även om den är speciellt välbevarad hos bakterier.

I medicinsk kontext kan förändringar i chaperonin 60-funktionen vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive neurodegenerativa sjukdomar och cancer. Vissa studier har visat att överexpression av chaperonin 60 kan ha en skyddande effekt mot stressorskapad celldöd, medan nedsatt funktion av chaperonin 60 kan vara associerat med ökad cellsdöd och sjukdomsutveckling.

Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.

Euryarchaeota är en av de fem högre taxonomiska grupperingarna (domäner) inom arkeerna, som är en domän av encelliga mikroorganismer. De flesta medlemmar i Euryarchaeota lever under anaeroba förhållanden och använder metan eller svavel som elektronacceptorer under sin ämnesomsättning.

Exempel på arter inom Euryarchaeota är:

* Metanogener: dessa organismers cellandning producerar metan som ett biprodukt, och de återfinns ofta i våtmarker, tarmar hos djur och i sediment i havet.
* Halofiler: dessa organismer föredrar höga saltkoncentrationer och återfinns ofta i saltsjöar och andra salthaltiga miljöer.
* Svavelreducerande arkeer: dessa organismers cellandning inkluderar reduktion av svavel till svaveldioxid eller sulfider, och de återfinns ofta i heta källor och andra extrema miljöer.

Det är värt att notera att den taxonomiska klassificeringen av arkeer har varit ett omdiskuterat ämne, och det finns olika uppfattningar om hur de ska delas in i grupper. Euryarchaeota är en av de mest etablerade grupperingarna, men det finns också andra alternativ som föreslagits.

Genetic models är matematiska eller konceptuella representationer av genetiska system, processer eller fenomen. De används för att simulera och förutsäga hur gener och arvsbetingade egenskaper fungerar och interagerar på molekylär, cellulär och organismnivå. Genetic models kan hjälpa forskare att förstå genetisk variation, arvsregler, evolution, sjukdomsgenetik och andra aspekter av genetiken.

Det finns olika typer av genetic models, beroende på vilka egenskaper de beskriver och hur de representerar informationen. Några exempel är:

1. Populationsgenetiska modeller: används för att studera genetisk variation och selektion i populationer. Dessa modeller kan vara statistiska, simuleringsbaserade eller matematiska.
2. Quantitativ genetiska modeller: används för att undersöka kontinuerliga fenotypiska drag som påverkas av flera gener och miljöfaktorer. Dessa modeller kan vara polynomiella, strukturella ekvationer eller multivariata.
3. Molekylära genetiska modeller: används för att studera interaktioner mellan DNA, RNA och protein i celler. Dessa modeller kan vara strukturella, funktionella eller systembiologiska.
4. Systemgenetiska modeller: använder sig av data från höghtrognhetsgenomik och andra tekniker för att bygga nätverk av gen-gen-interaktioner och -reguleringar i celler. Dessa modeller kan vara grafbaserade, matematiska eller simuleringsbaserade.

Genetic models är viktiga verktyg inom genetisk forskning, eftersom de möjliggör systematiskt studium av komplexa genetiska system och hjälper till att generera hypoteser som kan testas experimentellt.

Ribonukleoproteiner (RNP) är komplexa molekyler som består av RNA-molekyler som är associerade med proteiner. De har en central roll i cellens biologiska processer, såsom RNA-syntes, transport, lagrande och nedbrytning.

Det finns olika typer av RNP:er, inklusive ribosomer, spliceosomer, snRNP:er (små jämna nucleära RNP:er) och hnRNP:er (heterogena kärnära RNP:er). Varje typ av RNP har en specifik uppsättning proteiner som interagerar med RNA-molekylen för att utföra dess funktion.

Ribosomer är exempel på RNP:er som hjälper till att syntetisera proteinerna i cellen. De består av två subenheter, varav den stora subenheten innehåller tre RNA-molekyler och cirka 50 proteiner, medan den lilla subenheten innehåller en RNA-molekyl och cirka 30 proteiner.

Spliceosomer är andra exempel på RNP:er som hjälper till att bearbeta RNA-molekyler genom att klippa bort icke-kodande sekvenser (introner) och klistra samman de kvarvarande kodande sekvenserna (exonerna). De består av fem snRNP:er, var och en med en unik RNA-molekyl och ett antal proteiner.

I allmänhet är Ribonukleoproteiner viktiga molekyler som hjälper till att reglera genuttryck och underlätta olika cellulära processer i både pro- och eukaryota celler.

'Svampproteiner' är ett mycket brett begrepp som inkluderar alla proteiner som produceras eller finns naturligt i svampar. Svampar utgör en egen domän av levande organismer, Fungi, och de har en unik cellstruktur och biokemi jämfört med växter och djur.

Svampproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av svamp de kommer ifrån och vilket syfte de har i den specifika organismen. Några exempel på olika typer av svampproteiner inkluderar enzymer, toxiner, strukturproteiner, signalproteiner och transporterproteiner.

Enzymer är proteiner som fungerar som biokemiska katalysatorer och hjälper till att accelerera olika reaktioner i svampens cell. Toxiner är skadliga proteiner som kan producera av vissa svampar och användas för att bekämpa andra organismer eller försvara sig själva. Strukturproteiner ger stöd och form till cellen, medan signalproteiner hjälper till att koordinera olika cellprocesser. Transporterproteiner transporterar olika molekyler över celldelarna och hjälper till att reglera cellens inre miljö.

I medicinsk kontext kan svampproteiner ha potential som terapeutiska mål eller som bas för utveckling av nya läkemedel. Exempelvis kan enzymer som produceras av vissa svampar användas i industriella processer, medan toxiner kan användas som modeller för att designa nya läkemedel mot olika sjukdomar.

Paenibacillus är ett släkte av grampositiva, aeroba eller anaeroba, sporbildande stavformade bakterier i familjen Paenibacillaceae. Dessa bakterier förekommer vanligtvis i jord, vatten och växter, men kan även påträffas i djur- och människokroppen. Släktet innehåller över 180 arter, varav några är kända för att producera en rad olika enzymer och metaboliter med industriell betydelse. Några arter av Paenibacillus kan också orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt hos immunförsvagna individer. Exempel på sådana patogena arter inkluderar P. larvae, som orsakar den dödliga biodestruktionssjukdomen American foulbrood hos honungsbin, och P. alvei, som kan orsaka lunginfektioner hos människor.

Spectinomycin är ett antibiotikum som tillhör gruppen aminocyliteraser. Det används främst för behandling av infektioner orsakade av grampositiva och gramnegativa bakterier som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Spektinomycin verkar genom att blockera proteinsyntesen hos bakterierna, vilket stoppar deras tillväxt och reproduktion. Det är särskilt användbart för behandling av infektioner i lungor, urinvägar och hud.

Hyphomicrobiaceae är en familj av bakterier som tillhör ordningen Rhizobiales inom klassen Alphaproteobacteria. Dessa bakterier är vanligen stavformade och kan vara gramnegativa eller grampositiva beroende på art. De flesta arter inom Hyphomicrobiaceae är aeroba eller mikroaerofila, vilket betyder att de behöver syre för att kunna växa men tål även låga syrekoncentrationer.

Många arter inom familjen Hyphomicrobiaceae har en unik livscykel som kallas för L-formsväxling, vilket innebär att de kan byta mellan en stavformad och en sfärisk form. Den sfäriska formen saknar cellvägg och kallas därför även för L-form.

Hyphomicrobiaceae innehåller ett antal släkten, däribland Hyphomicrobium, Pedomicrobium och Azorhizobium. Dessa bakterier är vanligen förekommande i naturen och kan hittas i vatten, jord och på växter. Några arter inom familjen har potential att användas som biokontrollmedel mot växtsjukdomar eller för att fixera kväve i jorden.

Streptomyces är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier förekommer naturligt i jord och vattenmiljöer och är kända för sin förmåga att producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva metaboliter. Streptomyces-arterna har ett komplext morfologi med en mycelieliknande växtform som består av långa, trådliknande hyfer som delas upp i kortare segment, så kallade sporangier. Från dessa sporangier bildas sporer som kan sprida sig och kolonisera nya miljöer. Streptomyces-arterna spelar en viktig roll inom medicinen då de producerar ett stort antal antibiotika, såsom streptomycin, tetracyclin och neomycin, som används för behandling av olika bakteriella infektioner.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

'Pneumocystis' är ett släkte encelliga parasiter som kan orsaka lunginfektion hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smittade eller personer som tar immunsuppressiva läkemedel. Den vanligaste infektionen orsakad av Pneumocystis är Pneumocystis jirovecii pneumonia (PCP). Infektionen kan vara allvarlig och livshotande om den inte behandlas tillfälligt. Symptomen på PCP innefattar andnöd, hosta, feber och trötthet. Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka ett prov av slem från lungorna med hjälp av mikroskopi eller genetisk analys. Behandlingen består ofta av läkemedel som tetracyclin, trimetoprim-sulfametoxazol eller pentamidin istället.

'Photobacterium' är ett släkte av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som tillhör familjen Vibrionaceae. Dessa bakterier är vanligen bioluminescenta och förekommer naturligt i marina miljöer, där de lever symbiotiskt med djur som lever på havsbottnen. Exempel på kända arter inom släktet 'Photobacterium' är 'Photobacterium phosphoreum' och 'Photobacterium leiognathi'. Dessa bakterier kan orsaka infektioner hos människor, ofta associerade med vattenburna aktiviteter som simning eller fiske.

'Streptococcus' er en slags bakterie som tilhører familien Streptococcaceae. Disse bakterier er gram-positive, kokkoidformede (runde) og ofte forekommer i par eller kæder. Der findes mange forskellige arter af Streptococcus, herunder nogle som kan forårsage infektioner hos mennesker, såsom streptokokkerne A, B, C og G. Disse arter kan forårsage en række forskellige sygdomme, herunder halsbetændelse, lungebetændelse, impetigo (en hudinfektion) og rheumatisk feber. Andre arter af Streptococcus, såsom S. pneumoniae, kan forårsage lungebetændelse og meningitis.

Ribosome-inactivating proteins (RIPs) are a type of protein that inhibit the function of ribosomes, which are the cellular structures responsible for protein synthesis. Ribosomes consist of two subunits, and RIPs can inhibit their activity by removing a specific adenine residue from the 28S rRNA of the large ribosomal subunit.

Type 1 RIPs are a subclass of RIBOSOME-INACTIVATING PROTEINS that consist of a single polypeptide chain and do not have a domain responsible for translocating themselves across membranes. They are typically found in plants, but some have also been identified in bacteria and animals. Type 1 RIPs are known to have N-glycosidase activity, which allows them to remove the adenine residue from the ribosome.

One well-known example of a type 1 RIP is saporin, which is found in the seeds of the soapwort plant (Saponaria officinalis). Saporin has been studied for its potential use as a therapeutic agent in cancer treatment due to its ability to inhibit protein synthesis in cancer cells. However, like other RIPs, saporin is also toxic to normal cells and its therapeutic use must be carefully controlled to minimize side effects.

Guanosintriphosphat (GTP) är ett nucleotid som spelar en viktig roll inom cellens energihushållning och signalsystem. Det består av en pentos sugar (ribos) som är kovalent bundet till en guaninbas samt tre fosfatgrupper. GTP kan konverteras till GDP under en energiförbrukande reaktion, varvid en fosfatgrupp avges. Denna reaktion kan också invirka i signalsystem där GTP-hydrolys används för att aktivera eller inaktivera vissa proteiner.

Bakteriefysiologi är en gren inom mikrobiologi som handlar om studiet av bakteriers funktionella egenskaper och deras fysiologiska processer. Det inkluderar bland annat studier av bakteriers ämnesomsättning, näringsupptag, celldelning, syrebehov, svar på stressfaktorer och produktion av toxiner och andra sekundära metaboliter. Bakteriefysiologin undersöker också hur bakterier kommunicerar med varandra och med sin omgivning, samt hur de interagerar med högre organismer, till exempel människan. Syftet med bakteriefysiologin är att öka kunskapen om bakteriers beteende och roll i naturen, vilket kan användas för att utveckla nya strategier för att bekämpa patogena bakterier eller för att utnyttja bakteriers positiva egenskaper inom industriell produktion och medicinsk behandling.

'Pseudomonas' er ein bakteriel slagsnavn som inneholder flere forskjellige arter, men den mest kjente er Pseudomonas aeruginosa. Dette er en gram-negativ, ubildet og mobile baktérieart som forekommer i en rekke forskjellige miljøer, slik som jord, vann, planter og i dyrelivet.

Pseudomonas aeruginosa er kjent for sin evne til å overleve under ugunstige forhold, noe som gjør den i stand til å kolonisere mange forskjellige slags værtorganismer. Den kan forekomme som en kommensal bakterie hos helse mennesker, men kan også oppsøke immunsvake eller syke personer og forårsake infeksjoner.

Infeksjoner foråkt av Pseudomonas aeruginosa kan forekomme overalt i kroppen, men de er særlig vanlige i lungsjelen hos personer med mucviskøs lungesykelegg (CF) og i sår eller brannmakter. Infeksjonene kan være vanskelige å behandle på grunn av bakteriens evne til å utvikle resistens mot mange forskjellige typer antibiotika.

'Avfallshantering' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen med att hantera och disposera av medicinskt avfall på en säker och effektiv väg. Medicinskt avfall kan vara allt från rutinmässiga behandlingsavfallet, såsom slangmaterial och gloves, till mer farliga ämnen, såsom kemikalier och biologiskt infektiöst material.

Den korrekta hanteringen av medicinskt avfall är viktig för att minimera risken för smitta och skada hos patienter, personal och miljön. Det inkluderar aktiviteter som sortering, desinfektion, transport, behandling och slutlig dispositions av avfallet.

Exempel på metoder för medicinskt avfallshantering innefattar inkinerering (förbränning), sterilisering med ånga under högt tryck (autoklav), kemisk desinfektion och mekanisk fragmentering. Valet av metod beror på typen och mängden avfall, lokal lagstiftning och resurser tillgängliga på plats.

En nucleotidbas är en typ av databas som primärt innehåller information om nucleotidsekvenser i DNA och RNA. Dessa databaser används ofta inom bioinformatik, genetik och genomforskning för att lagra, söka, analysera och jämföra information om olika organismer på molekylär nivå. Exempel på välkända nucleotidbaser är GenBank, ENA och DDBJ.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

Mikrobial läkemedelsresistens definieras som en förändring i mikroorganismer (bakterier, svampar, virus eller parasiter) så att de blir mindre känsliga eller helt resistenta mot läkemedel som tidigare har varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel genom mutationer i mikroorganismens gener eller genom att de tar upp resistensgenet från andra mikroorganismer i sin omgivning.

Bakteriell läkemedelsresistens är ett allvarligt och ökande problem inom global hälsa, där fler och fler bakterier blir resistenta mot vanliga antibiotika. Detta kan leda till att infektioner som tidigare kunnat behandlas effektivt istället bli livshotande.

'Nitrosomonas' är ett släkte av aeroba, fria levande bakterier som tillhör nitrifikanter, som är en grupp av prokaryoter som oxiderar ammoniak (NH3) till nitrit (NO2-) som en del av den biologiska näringsomsättningen i miljöer såsom jord, vatten och avloppssystem. Denna process kallas nittonoxidation och är en viktig del av den biologiska avnitrifikationen. Nitrosomonas-bakterier utvinner energi från denna oxidationsreaktion och använder den till att växa och föröka sig. Detta är ett exempel på kemosyntes, där en organism använder kemi istället för solljus som energikälla.

'Arcobacter' är ett släkte av bakterier som tillhör familjen Campylobacteraceae. Dessa bakterier är gramnegativa, aerotoleranta (kan leva under både aeroba och anaeroba förhållanden) och kännetecknas av sin spiralform eller svansliknande flageller. 'Arcobacter'-arterna kan orsaka diarré hos människor och har isolerats från olika djurarter, vattenreservoarer och livsmedel som till exempel kött, fisk, skaldjur och grönsaker.

Methanomicrobiales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Methanomicrobia. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin energiproducerande process. De flesta arter inom denna ordning använder sig av väte (H2) och koldioxid (CO2) för att producera metan enligt reaktionen:

CO2 + 4H2 → CH4 + 2H2O

Methanomicrobiales innehåller flera familjer, däribland Methanocorpusculaceae, Methanogenicaceae och Methanospirillaceae. Dessa arkéer förekommer vanligen i anaeroba miljöer, såsom sediment i sötvatten och marina miljöer, där de spårar näringsrika ämnen som de kan bryta ned till enklare molekyler för sin metanogena aktivitet.

'Ehrlichia' är en genus av små, intracellulära bakterier som orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Dessa bakterier tillhör familjen Anaplasmataceae och sprids vanligtvis genom fästingbett. När en infekterad fästing börjar suga blod från värden kan Ehrlichia-bakterierna överföras till individens blodomlopp.

Ehrlichioser orsakade av dessa bakterier kan leda till en rad symtom, som feber, muskelvärk, huvudvärk, trötthet och i vissa fall allvarliga komplikationer såsom njur- eller leverpåverkan, lunginflammation och blodkoagulationsstörningar. Behandling av ehrlichios orsakade av Ehrlichia-bakterier sker vanligtvis med antibiotika som doxycyklin.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om du tror att du kan ha blivit smittad av Ehrlichia-bakterier, särskilt om du har upplevt symtom och har varit i kontakt med fästingar.

'Bartonella' är en genus av bakterier som orsakar olika sjukdomar hos människor och djur. Bakterierna överförs vanligtvis genom insektsbett, framförallt fästingar och loppor. Några exempel på sjukdomar som orsakas av Bartonella-bakterier är:

* Karbönsjuka (Bartonellosis), som orsakas av Bartonella bacilliformis och förekommer främst i Anderna i Sydamerika.
* Visceral bartonellosis, som orsakas av Bartonella henselae och kan ge upphov till kattklössjuka hos människor.
* Bakteriemi orsakad av Bartonella-bakterier, vilket kan ge upphov till endokardit (hjärtinflammation) och andra infektioner i kroppen.

Sjukdomarna som orsakas av Bartonella-bakterier kan vara svåra att diagnostisera eftersom de ofta ger upphov till milda eller vaga symtom, men kan i vissa fall leda till allvarliga komplikationer. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika.

Ett sätt att definiera begreppet "gramnegativa kemolitotrofa bakterier" är följande:

Gramnegativa bakterier är en grupp av bakterier som inte tar upp violett färg when de färgas med Gram-färgning, till skillnad från grampositiva bakterier som behåller färgen. Istället färgar sig gramnegativa bakteriers cellmembran rött eller rosa.

Kemolitotrofa bakterier är en grupp av bakterier som kan använda kemiska föreningar som sin enda energikälla, istället för att behöva ljus som grönlundsväxter och andra fotosyntetiserande organismer. De oxiderar ofta svavelväte (H2S) eller ammoniak (NH3) till svavelicor (SO4^2-) eller nitrat (NO3-), respektive, och använder den frigjorda energin för att bygga upp sina celler.

Då således är gramnegativa kemolitotrofa bakterier en grupp av bakterier som inte tar upp violett färg med Gram-färgning, har ett rött eller rosa färgat cellmembran, och kan använda kemiska föreningar som sin enda energikälla.

Ett exempel på en gramnegativ kemolitotrof bakterie är *Thiobacillus denitrificans*, som lever i vatten och jord och kan oxidera svavelväte till svavelicor för att producera energi.

Chlorophyta er en division (eller fylum) innen plantsjøvivlesvampe, også kalt grønne alger. Disse organismer har klorofyll a og b i sine thylakoider og har ofte en grønn farge på grunn av dette. De fleste arter i Chlorophyta lever i vann, men noen arter kan også leve på land.

Chlorophyta inneholder mange forskjellige slags alger, inkludert enkle encellede former som Chlamydomonas og flerseltsformer som Ulva (havsalati) og Pediastrum. Mange arter i denne gruppen er viktige primærprodusenter i økosystemer, noe som betyr at de konverterer solenergi til kjemisk energi gjennom fotosyntese.

Det er viktig å nevne at termen "grøn alge" ikke lenger anses som en klar taksonomisk gruppe, og Chlorophyta inneholder bare noen av de arter som tidligere ble kategorisert under denne betegnelsen.

Sparsomycin är ett experimentellt antibiotikum som påverkar proteinsyntesen i bakterier. Det gör det genom att hämta enzymet translas, som spelar en viktig roll i bildandet av peptidbindningar mellan aminosyror under proteinsyntesen. Sparsomycin har visat sig vara verksamt mot vissa gram-positiva bakterier och mykoplasma, men det används inte kliniskt på grund av dess toxicitet och begränsade spektrum. Det är fortfarande föremål för forskning som ett möjligt led i att utveckla nya antibiotika.

RAPD-PCR (Randome Amplified Polymorphic DNA-Polymerase Chain Reaction) är en molekylärbiologisk metod som används för att undersöka genetisk variation mellan individuella organismer eller populationer. Den bygger på polymerask chain reaction (PCR), där man amplifierar slumpmässigt valda, korta DNA-sekvenser (vanligen 10-15 baspar) med hjälp av en enda primare. Amplifikonerna jämförs sedan genom elektrofores, och skillnader i bandmönster används för att identifiera genetiska polymorfisminer mellan de undersökta individerna eller populationerna. RAPD-PCR är en känslig metod som kan användas när hela genomet inte är känt, och den är lättanvänd och relativt billig jämfört med andra molekylärbiologiska tekniker. Den används ofta inom områden som mikrobiell systematik, forensisk genetik och populationsgenetik.

'Waste water' definieras inom medicinsk kontext som vatten som innehåller avfall från mänskliga aktiviteter, inklusive både icke-industriellt hushållsavfall och industriellt avfall. Det kan också kallas för avloppsvatten eller avloppsvattnen. Waste water kan innehålla en rad olika föroreningar, såsom patogena mikroorganismer, kemiska ämnen och partiklar som kan vara skadliga för människors hälsa och miljön om det inte behandlas korrekt.

"Corynebacterium" är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som förekommer naturligt på huden och slemhinnor hos människor och djur. Några arter av "Corynebacterium" kan orsaka infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Exempel på infektioner orsakade av "Corynebacterium" inkluderar:

* Corynebacterium diphtheriae kan orsaka difteri, en sjukdom som karaktäriseras av svullnad och nekros i svalget, difficulties sväljande, och ett pseudomembran som bildas på svalgets slemhinna.
* Corynebacterium jeikeium kan orsaka infektioner hos immunosuppicerade individer, särskilt i blodbanan och på kateterer.
* Corynebacterium ulcerans kan orsaka sår och abscesser, ofta på huden eller i svalget.

Behandling av "Corynebacterium"-infektioner inkluderar antibiotika, vanligtvis penicillin eller Erytromycin. Prevention av dessa infektioner innefattar god hygien och immunisering mot difteri.

Agargelelektrofores (AGE) är en laboratorietest som används för att separera, identifiera och analysera biomolekyler, främst proteiner och nukleinsyror (DNA och RNA), baserat på deras laddning, storlek och form.

I denna metoden placeras ett prov av de molekyler som ska analyseras i en gel bestående av agaros, en naturlig polysackarid som härstammar från alger. När elektrisk spänning appliceras genom gelen migrerar de negativt laddade biomolekylerna mot den positiva polen. Proteiner och nukleinsyror med olika egenskaper migrerar i olika hastigheter, vilket orsakar en separation av molekyler baserat på deras fysiska och kemiska karaktäristika.

Efter elektrofores har genomförts kan gelen färgas för att synliggöra de separerade molekylerna, och sedan jämföras med referensmolekyler för att fastställa deras identitet och kvantitet. Denna teknik används ofta inom forskning, klinisk diagnostik och biomedicinska applikationer.

Sphingobacterium är ett släkte av grampositiva, aeroba, encapsulerade batterier som tillhör familjen Sphingobacteriaceae. Dessa bakterier förekommer vanligtvis i jord och vattenmiljöer och kan bryta ned komplexa organiska föreningar som kolhydrater, lipider och aromatiska föreningar. De har också förmågan att överleva under extrema förhållanden såsom höga temperaturer, låga pH-värden och höga saltkoncentrationer. Sphingobacterium-arter identifieras vanligtvis genom analys av deras 16S rRNA-gener och biokemiska tester. De kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimerade individer.

'Sulfater' är ett medicinskt begrepp som refererar till en grupp enzymer som hjälper till att bryta ned (metabolisera) specifika substanser i kroppen. Dessa enzymer är involverade i sulfatering, en process där en svavelgrupp (SO42-) adderas till en molekyl.

Sulfater deltar i en rad olika biologiska processer, inklusive nedbrytningen av vissa hormoner, neurotransmittorer och giftiga substanser. Dysfunktion eller nedsatt aktivitet hos sulfater kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd, såsom certainarvliga metaboliska störningar och neurologiska förhållanden.

"Campylobacter" är en genus av bakterier som tillhör familjen Campylobacteraceae. Dessa bakterier är gramnegativa, spiralformade eller kurviformade och är kända för att orsaka gastroenterit, även kallad mag-tarmloppor eller magsjuka. Sjukdomen som orsakas av Campylobacter kallas ofta campylobacterios.

Campylobacter jejuni och Campylobacter coli är de två vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor, och de infekterar oftast mag-tarmsystemet via kontaminerad mat eller vatten. Symptomen på campylobacterios inkluderar diarré, buksmärtor, feber och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till komplikationer som Guillain-Barrés syndrom, en nervsjukdom som kan orsaka muskelsvaghet och andningssvårigheter.

Campylobacter är mycket vanlig i djur, särskilt fåglar, och många människor blir smittade genom att äta kött som inte tillräckligt tillagats, framför allt kycklingkött. Andra källor till smitta kan vara rå eller halvråa grönsaker, osten och vatten som är kontaminerat med avföring från infekterade djur eller människor.

"Genkartläggning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där man fastställer en individs genetiska make upp. Detta kan involvera att analysera och identifiera specifika gener, kromosomer eller genetiska variationer hos en person. Genkartläggning kan användas för att ställa diagnoser av genetiska sjukdomar, för att fastställa ärftlighet av vissa sjukdomar eller egenskaper, och för att planera och utvärdera medicinska behandlingar. Genkartläggning kan också användas inom forskning för att undersöka genetiska associationer med olika sjukdomar och hälsotillstånd.

Kvävefixering är en biologisk process där kvävgas (N2) omvandlas till ammoniak (NH3) eller liknande föreningar som kan användas av levande organismer för att bygga upp proteiner och andra biomolekyler. Denna process sker genom en kemisk reaktion katalyserad av enzymer, vanligtvis i bakterier eller vissa växter. Nitrogenases enzymkomplex är ett exempel på ett sådant enzym som förekommer hos vissa bakterier och kan reducera kvävgas till ammoniak. Kvävefixering är en nödvändig process för att förse världens ekosystem med biologiskt tillgängligt kväve, eftersom kvävgas utgör cirka 78% av jordens atmosfär men är i sig självt inte direkt användbart för levande organismer.

'Euglena' är ett släkte av flagellater, en grupp encelliga eukaryota organismer. *Euglena* har två karaktäristiska egenskaper: de har en flagell (ett slags "svans") som används för att röra sig och de har ett öga-liknande organ som kallas einoktocyt, vilket hjälper dem att reagera på ljus. Många arter av *Euglena* kan också fotosyntetisera, men de är också heterotrofa, vilket betyder att de kan livnära sig på organiskt material som finns i deras omgivning.

Det medicinska intresset för *Euglena* har främst handlat om dess möjliga användning som en källa till näringsriktighet och som ett medel för att behandla vissa sjukdomar. Till exempel har forskare funnit att vissa arter av *Euglena* innehåller höga nivåer av antioxidanter, vilket kan hjälpa till att skydda celler från skada. Dessutom har det föreslagits att *Euglena* kan användas som en källa till protein och andra näringsämnen för människor och djur.

I termer av behandling av sjukdomar, har forskare undersökt möjligheten att använda *Euglena* för att behandla cancer och andra sjukdomar som orsakas av cellskador. Studier har visat att vissa ämnen som produceras av *Euglena* kan hämma tillväxten av cancerceller och skydda normala celler från skada. Dock behövs mer forskning för att fastställa effektiviteten och säkerheten av denna behandlingsmetod.

Bakteriemi är en medicinsk term som betyder att bakterier påträffas i blodet. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner i kroppen eller som komplikation efter en operation. Symptomen på bakteriemi kan variera, men inkluderar ofta feber, accelerat hjärtslag och andning, förvirring och nedsatt allmäntillstånd. Behandlingen består vanligen av antibiotika som väljs ut baserat på vilken bakterieart som orsakar infektionen.

Ehrlichioser är en grupp infektionssjukdomar orsakade av bakterier i släktet Ehrlichia. Dessa bakterier sprids vanligtvis genom fästingbett och angriper vita blodkroppar, särskilt granulocyter och monocyter. Symptomen på ehrlichios kan variera men inkluderar ofta feber, muskel- och ledvärk, huvudvärk och trötthet. I allvarliga fall kan ehrlichios leda till komplikationer som andningssvårigheter, organfailure eller blodproppar. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika, särskilt doxycyklin.

'Thermus' är ett släkte av extremofila bakterier som först upptäcktes i termala källor i Yellowstone nationalpark i USA. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att trivas vid mycket höga temperaturer, upp till 70-80°C, och kan hitta i andra extrem miljöer som marina hydrotermiska ventilationsöppningar. 'Thermus' bakterier är också kända för att producera ett enzym kallat Taq-polymeras, som används flitigt inom molekylärbiologi för att amplifiera DNA-sekvenser genom PCR (polymeraskedjereaktion).

'Mycobacterium smegmatis' är en art av snabbt växande, icke-patogena mykobakterier. Den tillhör gruppen av så kallade "atypiska mykobakterier" och förekommer naturligt i miljön, framför allt i vatten och jord.

Bakterien är grampositiv men kan uppträda som gramvariabel på grund av sin speciella cellyta med ett högt lipidinnehåll. Den är icke-kapslad, aerob och katalaspositiv. Kolonier av 'M. smegmatis' är vanligtvis vita till beigea och har en rynkig eller krusig textur.

'M. smegmatis' används ofta som modellorganism inom forskning på grund av sin snabba tillväxt, lätta hantering och likheter med patogena mykobakterier såsom 'Mycobacterium tuberculosis' och 'Mycobacterium leprae'.

Aerobe bakterier är en typ av bakterier som behöver syre för att kunna producera energi genom cellandning (respiration). De använder syret som elektronacceptor under sin cellandning och producerar koldioxid som ett slutprodukt. Många aeroba bakterier är viktiga i naturen, till exempel för nedbrytning av organiska material. Exempel på aeroba bakterier är Pseudomonas aeruginosa och Escherichia coli (E. coli).

Fosfolipider är en typ av lipider som består av en glycerolmolekyl med två fettsyror bundna till kolatomerna i mitten och en fosfatgrupp bundet till den tredje kolatomen. Fosfatgruppen kan esterifieras med olika alkoholer, vilket ger upphov till olika typer av fosfolipider. De två fettsyrorna kan vara lika eller olika varandra och variera i längd och grad av påladdning.

Fosfolipider är en viktig komponent i cellmembranen, där de bildar en dubbellager som skapar en semipermeabel barriär mellan cellens inre och yttre miljö. Den hydrofoba delen av fosfolipiden består av fettsyrorna, medan den hydrofila delen består av fosfatgruppen. Denna uppbyggnad gör att fosfolipider kan bilda en lipidbilaga som är viktig för cellens struktur och funktion.

MITOCONDRIELL GENER (mitochondrial DNA, mtDNA) är den del av cellens arvsmassa som finns i mitokondrien, de celldelar där cellens energiproduktion sker. Mitochondriella gener kodar främst för proteiner och RNA som behövs för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrien. Mitochondriell DNA ärvs nästan uteslutande på moderns sida, eftersom det är få gener som finns kvar i mitokondrien och de flesta proteinerna som behövs för att den ska fungera korrekt produceras istället i cellkärnan.

Oligonukleotider är korta, syntetiska eller halvsyntetiska sekvenser av nukleotider, som är byggstenarna i DNA och RNA. Oligonukleotider kan vara upp till 20-30 nukleotider långa och används ofta inom molekylärbiologi och genetisk analys, exempelvis som primers vid PCR (polymeraskedjereaktion) eller som sond i norrskensekvensering. Deras specifika sekvens gör att de kan binda till komplementära sekvenser i DNA eller RNA-molekyler, och på så sätt användas för att detektera, kvantifiera eller modifiera specifika genetiska sekvenser.

Mykolsyror är en grupp organiska syror som produceras av vissa slags svampar (myko=svamp). De kallas också för mycotoxiner. Mykolsyror kan vara skadliga eller dödliga för levande organismer och kan orsaka sjukdom hos människor, djur och växter. De förekommer ofta i föda som kontaminerats av svampar, till exempel korn, spannmål, nötter och kryddor.

Det finns flera olika typer av mykolsyror, men de mest välkända är Aflatoxin, Ochratoxin, Fumonisin och Patulin. Varje typ har en unik kemisk struktur och kan orsaka olika hälsoproblem.

Aflatoxin är troligen den mest välkända mykotoxinen och produceras av Aspergillus-svampar. Den kan orsaka levercancer hos människor och djur. Ochratoxin produceras också av Aspergillus-svampar, men även av Penicillium-svampar. Den kan skada njurarna och orsaka cancer. Fumonisin produceras av Fusarium-svampar och kan orsaka neurologiska problem och cancer. Patulin produceras av Penicillium-svampar och kan orsaka mag-tarm-problem och andningsbesvär.

För att undvika exponering för mykolsyror bör man undvika att äta föda som är kontaminerad av svampar eller som har ett högt risk för kontamination, till exempel förnedda livsmedel eller livsmedel som lagras under fuktiga och varma förhållanden.

Kloramfenikol är ett bredspektrumantibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens protein syntes. Det används för behandling av olika infektioner orsakade av känsliga bakterier, till exempel i samband med mjältbrandsinflammation, meningit, lunginflammation och hudinfektioner.

Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion eller som tablett, beroende på typen av infektion och patientens hälsotillstånd. Liksom med alla antibiotika kan överanvändning eller felaktig användning av kloramfenikol leda till resistens hos bakterier. Dessutom kan kloramfenikol ha allvarliga biverkningar, särskilt på benmärgen och blodbildande organ, varför det endast ska användas när andra antibiotika inte är lämpliga eller har visat sig verka otillräckligt.

Streptococcus anginosus är en art inom släktet Streptococcus och är en grampositiv, kapsellös bakterie som normalt förekommer i munhålan hos människor. Den kan dock orsaka infektioner på olika ställen i kroppen, framför allt inom andningsvägarna och centrala nervsystemet, men även i hud och blodomloppet. Infektionerna kan vara allvarliga och behöva behandlas med antibiotika.

Ascomycota er en av de største og mest forskjellige svampdivisjonene, også kalt sløresvampene. Disse svampene produserer en typ av sporer som dannes i en pose-lignende struktur kalt en ascus. Ascosporerne er ofte hvilestadier i svampens livscyklus og kan være resistent overfor ugunstige forhold, slik som tørke og kulde. Når forholdene blir gode igjen, kan ascosporerne gro ut til nye individuelle svampar.

Ascomycota inneholder mange forskjellige arter, noen er enekjøttige (saprofytiske) og lever av dødt organisk materiale, mens andre er mykorrhizasvampar som samarbeider med planter og hjelper dem å ta opp næringsstoffer fra jorden. Nogle arter i Ascomycota kan også være parasittiske og leve av levende organismer, inkludert andre svampar, planter, dyr og mennesker.

Denne divisjonen inneholder også mange økonomisk betydningsfulle arter, som f.eks. bakerjernsvampen (Aspergillus oryzae), som brukes til å lage miso, soysaus og sake, samt penicillium-svampene, som produserer antibiotika som penicillin. Andre arter i Ascomycota kan være skadelige for mennesker og dyr, for eksempel de svampar som forårsaker hudforureininger som ringorm (Trichophyton) og de svampar som kan føre til alvorlige lungesykdommer som kveite (Histoplasma capsulatum).

Acetic acid, med kemisk formel C2H4O2, är ett enkelt kolsyra derivat och en svag organisk syra. Den förekommer naturligt i vinäger och bildas som en biprodukt när etanol bryts ned av bakterier under alkoholförgärning. Acetinsyra är en klar, färglös vätska med en stark, stickande lukt.

I medicinsk kontext kan acetinsyra användas som ett desinfektionsmedel eller som en ingrediens i vissa läkemedel. Den har också visat sig ha vissa medicinska egenskaper, till exempel att hämma vissa bakteriers tillväxt och döda celler. Acetinsyra kan användas topisk (på huden) eller som en del av en kombinerad behandling för vissa medicinska tillstånd, men den bör inte intas oralt på grund av dess starka frätande egenskaper.

Linkosamider är en grupp antiprotozoiska läkemedel som används för behandling av parasitär infektion orsakad av leishmania-protozoer. De verkar genom att störa syntesen av ergosterol, en viktig komponent i protozoernas cellyta. Exempel på linkosamider är:

* Squibulin (hexylester av N-lankomycin)
* Pentamidin isetionat
* Natamycin

Dessa läkemedel används oftast vid behandling av visceral leishmaniasis, även känd som kala-azar. Det är viktigt att notera att användning av linkosamider kan leda till allvarliga biverkningar och ska endast ske under nära medicinsk övervakning.

Methanosarcinaceae är en familj av arkéer som tillhör ordningen Methanosarcinales. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. Familjen innehåller flera olika släkten, däribland Methanosarcina, Methanosaeta och Methanospathidium.

Methanosarcina-arter är bland de mest metaboliskt flexibla metanogenerna och kan använda en rad olika elektrondonatorer, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylamin samt väte. De kan även växa på en varierad näringsrik matjämnare som till exempel svartälgar eller slam från avloppsreningsverk.

Methanosaeta-arter är däremot mer specialiserade metanogener och använder endast aketat som elektrondonator. De förekommer ofta i miljöer med låga koncentrationer av aketat, till exempel i mark eller sediment där det organiska materialet är nedbrutet till en hög grad.

Methanospathidium-arter är relativt nyligen upptäckta och deras metabolism och ekologi är fortfarande under forskning.

Rickettsiaceae är en familj av gramnegativa, intracellulära bakterier som orsakar olika smittosamma sjukdomar hos människor och djur. De flesta arterna i denna familj är obligata parasiter som lever och förökar sig inne i värdceller, framförallt endotelceller i kärlvävnad. Rickettsiaceae kan överföras till människor genom vektorer som fästingar eller loppor.

Exempel på sjukdomar orsakade av Rickettsiaceae inkluderar:

* Rocky Mountain spotted fever (RMSF), orsakad av *Rickettsia rickettsii*
* Tyfus, orsakad av *Rickettsia prowazekii* och *Rickettsia typhi*
* Fläckfeber, orsakad av *Rickettsia conorii* och andra arter

Dessa sjukdomar kan vara allvarliga eller livshotande om de inte behandlas tidigt och korrekt, ofta med antibiotika som tetracykliner.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Proteinsyntesehæmmere (eller proteinbiosynteseinhibitorer) er lægemidler, der modvirker bakteriers evne til at syntetisere proteiner og dermed forhindrer deres vækst og formering. Disse lægemidler virker ved at blokere for enten transkriptionen (overførslen af genetisk information fra DNA til mRNA) eller translationen (overførslen af information fra mRNA til proteiner). Proteinsyntesehæmmere kan inddeles i flere kategorier, alt efter hvilken del af proteinsyntesen de forstyrrer. Nogle eksempler på proteinsyntesehæmmere er:

1. Antibiotika: Disse lægemidler virker mod bakterielle infektioner ved at forstyrre proteinsyntesen i bakterierne, hvilket resulterer i deres død. Eksempler på antibiotika, der er proteinsyntesehæmmere, inkluderer tetracykliner, aminoglykosider og macrolider.
2. Antifungale lægemidler: Disse lægemidler anvendes til behandling af svampeinfektioner og virker ved at forstyrre proteinsyntesen i de infekterende svampeceller. Eksempler på antifungale proteinsyntesehæmmere inkluderer azoler, allylaminer og echinocandiner.
3. Antivirale lægemidler: Disse lægemidler anvendes til behandling af virusinfektioner og virker ved at forstyrre proteinsyntesen i de infekterende virusceller. Eksempler på antivirale proteinsyntesehæmmere inkluderer proteaseinhibitorer, neuraminidaseinhibitorer og reverse transkriptasehæmmere.

Proteinsyntesehæmmere er en vigtig klasse af lægemidler, der anvendes til behandling af mange forskellige infektioner. Deres effektivitet skyldes deres evne til at forstyrre proteinsyntesen i de infekterende celler, hvilket resulterer i deres død eller nedsatte funktion.

Eukaryota cells, eller eukaryotceller, är de celler som utgör alla levande organismer utom bakterier, arkéer och vissa encelliga organismer som till exempel batterier. De kännetecknas av att de innehåller en definierad cellkärna, bounded by a nuclear membrane, och andra organeller som är omgivna av egna membran. Exempel på eukaryota celler är celler hos djur, växter, svampar och protister.

Alcaligenaceae är en familj av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör ordningen Betaproteobacteria. Denna familj innehåller flera olika släkten, däribland Alcaligenes, Bordetella, och Taylorella. Många av arterna i denna familj är opportunistiska patogener, vilket betyder att de kan orsaka infektioner hos människor med nedsatt immunförsvar. Exempel på infektioner som kan orsakas av Alcaligenaceae innefattar lunginflammation och blodinfektioner.

Det är värt att notera att medicinska definitioner kan variera beroende på källa och tidpunkt, så det är alltid en god idé att konsultera senaste forskningen och riktlinjer för den mest aktuella informationen.

Ammoniak, eller kemisk formel NH3, är ett enkelt amin med en frasformel som indikerar att det består av en atom kväve (N) och tre väteatomer (H). På medicinskt område kan ammoniak vara av intresse eftersom det produceras i kroppen som ett slutprodukt när proteiner baksönderställs. Normal koncentration av ammoniak i blodet är mycket låg, men förhöjda nivåer kan orsaka en allvarlig störning i centrala nervsystemet som kallas hyperammonemi. Hyperammonemi kan leda till en rad symtom, inklusive irritabilitet, kräkningar, tremor, förvirring och i värsta fall koma eller död.

Propionibacteriaceae är en familj grampositiva, aerotoleranta eller strikt anaeroba bakterier. De flesta arterna i denna familj producerar propionsyra som en del av deras metabolism. Propionibacteriaceae-bakterier förekommer naturligt på huden och i människans tarm, där de kan vara både kommensala och patogena.

Ett välkänt exempel på en art inom familjen Propionibacteriaceae är Propionibacterium acnes, som normalt förekommer på huden men kan orsaka akne då det överväxer och producerar inflammatoriska ämnen. Andra arter av Propionibacterium kan vara associerade med infektioner i andra kroppsregioner, såsom sår, lungor och centrala nervsystemet.

Methylobacteriaceae är en familj av gramnegativa, aeroba, skleromorfiska (har en tjockare och hårdare cellvägg än andra grampositiva bakterier) bakterier som tillhör proteobakteriegruppen Alphaproteobacteria. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att använda en-kolometanol (motsats till två-kolmetanol) som kolkälla och har därför fått namnet metylotrofa bakterier. De finns i många olika miljöer, inklusive vatten, jord, luft och levande växter. Några arter av Methylobacteriaceae kan orsaka infektioner hos människor, men detta är mycket sällsynt.

'Saccharomyces' är ett släkte av jästsvampar som tillhör divisionen Ascomycota och klassen Saccharomycetes. Den mest välkända arten inom släktet är Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Denna jästart används bland annat i bryggning av öl och tillverkning av bröd, där den omvandlar socker till kolsyra och alkohol genom fermentering. Saccharomyces-arterna är enekelliga och livnär sig på att bryta ned sockerarter i sin omgivning. De förekommer naturligt i bland annat jord, luft och på växter.

Methanosarcinales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Methanomicrobia. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. De flesta arterna inom denna ordning är mixotrofa, det vill säga de kan antingen växa heterotroft (genom nedbrytande av organiska ämnen) eller autotroft ( genom fotosyntes eller kemosyntes).

Methanosarcinales innehåller flera familjer, däribland Methanosarcinaceae och Methanosaetaceae. Dessa familjer innehåller arter som kan använda en rad olika elektrondonatorer för att producera metan, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylamin samt väte.

Methanosarcinales förekommer i en mängd olika miljöer, däribland marina sediment, sötvattenssjöar, trädfotsdammar och tarmar hos djur. De kan spela en viktig roll i koldioxidcykeln och nitrogenfixeringen i dessa miljöer.

Ochrobactrum är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör familjen Brucellaceae. Dessa bakterier förekommer vanligtvis i naturen, framförallt i jord och vatten, men kan även påträffas i djur- och människors närings- och vätskesystem. Ochrobactrum-arter är ofta resistenta mot flera antibiotika, vilket gör att de kan vara svåra att behandla när de orsakar infektioner hos djur eller människor. Infektioner orsakade av Ochrobactrum är dock sällsynta och förekommer främst hos immunförsvagna individer eller vid invasiva medicinska ingrepp.

MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteintranslationsprocessen. Varje tRNA-molekyl innehåller en specifik sekvens av nukleotider, kallad anticodon, som kan binda till motsvarande kodon (en sekvens av tre nukleotider) på en mRNA-molekyl under translationen.

Aminoacyl-tRNA är ett komplex bestående av en tRNA-molekyl och en specifik aminosyra som är kovalent bundet till denna tRNA via en reaktion kallad aminoacylering. Denna reaktion katalyseras av enzymer kallade aminoacyl-tRNAsynthaser, där varje enzym är specifikt för att koppla en viss aminosyra till sin tRNA. När detta komplex binder till den rätta mRNA-kodonsekvensen under translationen, kan aminosyran transporteras in i den växande peptidkedjan och därmed bygga upp ett protein enligt den genetiska koden.

Oxazolidinoner är en grupp av syntetiska antibiotika som är aktiva mot grampositiva bakterier, inklusive flera som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De har en unik mekanism av verkan genom att hämma proteinsyntesen i bakterierna. Exempel på oxazolidinoner är linezolid och tedizolid. Dessa läkemedel används främst för behandling av allvarliga infektioner som inte svarar på andra antibiotika.

Tiosulfater är ett salt eller ester av tiosulfatjonen, S2O3 2-, som består av två svavelatomar och en syreatom. I medicinsk kontext används natriumtiosulfat ofta som ett reducerande medel för att behandla cyanidförgiftning. Det fungerar genom att reagera med cyanid till mindre giftiga produkter, vilket gör att det kan neutralisera cyanidens effekter på kroppen. Natriumtiosulfat används också som ett behandlingsmedel för gulsot hos nyfödda, eftersom det kan hjälpa till att eliminera bilirubin från kroppen.

'High-Throughput Nucleotide Sequencing' (HTS), också känt som nästa generation séquensiering (NGS), är en grupp av tekniker för sekvensering av DNA och RNA på hög genomförandhastighet och med låg kostnad per baskelv. Denna metod gör det möjligt att sekvensera stora mängder av nukleotidsekvenser samtidigt, vilket ger en mycket högre upplösning jämfört med traditionella sekvenseringsmetoder. HTS används ofta inom forskning och klinisk praktik för att studera genomet, transkriptomet och epigenomen hos levande organismer, vilket kan ge information om genetisk variation, genuttryck, mutationer och epigenetiska förändringar.

En endonuklease är ett enzym som bryter ned en DNA-molekyl genom att klyva dena mitt i sig själv, istället för vid ändarna (exonukleaser). Det finns många olika typer av endonukleaser, och de kan ha olika specifikaheter för vilka sekvenser de bryter ner. Några exempel på användningsområden för endonukleaser inkluderar molekylärbiologi, genetisk engineering och diagnostisering av genetiska sjukdomar.

I medicinsk kontext, betyder "multigen familj" en familj där flera personer över två generationer har diagnostiserats med samma ärftlig sjukdom. Detta kan inkludera till exempel en mor och hennes barn, deras far/morfar och eventuellt även syskon eller kusiner till barnen.

Multigen familjer är viktiga att identifiera eftersom det kan indikera ett större risk för släktingar att utveckla samma sjukdom. Genetisk rådgivning och screening kan då erbjudas för att tidigt upptäcka och möjligen behandla sjukdomen innan allvarliga symptom uppstår.

'Rhizobium' är ett släkte grampositiva, aeroba, encelliga bakterier som lever i symbios med vissa växter, särskilt klövrar och ärtväxter. Dessa bakterier har förmågan att fixera kväve från atmosfären till ammoniak, vilket sedan kan omvandlas till organiska kväveföreningar som används av växten för dess tillväxt och utveckling. I utbyte får bakterierna näringsrikt kolriktig föda från växten. Denna symbiotiska relation är mycket viktig för jordbruket eftersom den minskar behovet av konstgjord gödning och ökar jordens fertilitet.

Rhizobium-bakterierna bildar knölar på rötterna hos värdväxten, där de fixera kvävet. Varje Rhizobium-släkte eller art är vanligtvis specifikt associerad med en viss grupp växter och kan inte bilda effektiva knölar på andra växters rötter.

Sammantaget, 'Rhizobium' definieras som ett släkte grampositiva bakterier som lever i symbios med specifika grupper av klövrar och ärtväxter, fixerar kväve från atmosfären till ammoniak och bildar knölar på värdväxtens rötter.

Halomonadaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba och kemoorganotrofa bakterier. De flesta arter i denna familj är halofila, vilket betyder att de trivs i höga saltkoncentrationer, ofta i salthalt mellan 0,5-30%. Halomonadaceae förekommer vanligtvis i marina och hypersalina miljöer, såsom havsvatten, saltmarsh, saltkällor och saliner. Familjen innehåller ett stort antal släkten, däribland Halomonas, Chromohalobacter, Ectothiorhodospira och Salinivibrio.

Oxalobacteraceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller anaeroba, stavformade bakterier som tillhör ordningen Betaproteobacteria. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att metabolisera oxaler syra, vilket är ett slags organisk syra som finns i vissa livsmedel och kan ansamlas i kroppen och orsaka hälso problem om det akkumulerar i högre nivåer än normalt. Bakterier i familjen Oxalobacteraceae, särskilt arten Oxalobacter formigenes, har visat sig ha potentialen som probiotika för att hjälpa till att kontrollera oxalsyra-nivåerna i kroppen och förhindra njursten.

Dinoflagellida är en grupp encelliga protister, vanligtvis klassificerade som en del av fylumet Dinoflagellata. De flesta arter är marine och förekommer i alla världens havsområden. Några få arter finns i sötvatten.

Dinoflagellider är kända för sin storlek, som kan variera från mindre än 10 mikrometer till över 2 millimeter i diameter. De flesta arterna har två flageller (små hårstrån) som används för att simma och navigera i vattnet.

Många dinoflagellider är fotosyntetiserande, vilket betyder att de kan producera sin egen näring med hjälp av solljus. Andra arter är heterotrofa, vilket betyder att de livnär sig på andra organismer som de fångar och äter upp.

Några dinoflagellider producerar bioluminescens, det vill säga ljus, när de störs. Detta fenomen kan ses i vissa havsområden som en blåaktig skimmer på vattenytan när vågorna bryter.

Dinoflagellider har också en viktig roll i marina ekosystem genom att tjäna som föda för andra djur, såsom planktonätande fiskar och valar. Vissa arter kan dock vara skadliga för människor och andra djur då de producerar toxiner som kan orsaka förgiftningar när de konsumeras.

I medicinsk kontext är dinoflagellider av intresse på grund av deras potential att användas i behandlingar för olika sjukdomar, såsom cancer och neurodegenerativa tillstånd. Forskning pågår fortfarande för att undersöka dessa möjligheter.

'Nitrater' är ett samlingsnamn för salter av salpetersyra och inkluderar ämnen som natronitratsalt (sodium nitrat) och kaliumnitrat (kalciumnitrat). I medicinsk kontext används ofta natronitratsalt som ett läkemedel, som vasodilatator, för att behandla angina pectoris (svårigheter att andas orsakade av bröstsmärta) och hjärtbesvär. Nitrater fungerar genom att öka blodflödet till hjärtat och minska på det totala behovet av syre i kroppen, vilket kan hjälpa att förhindra anginal symptom.

Transmissionselektronmikroskopi (TEM) är en teknik inom elektronmikroskopi där ett elektronljus passerar genom ett preparat och projiceras på en skärm eller en detektor, vilket ger en förstorad bild av preparatet. TEM används ofta för att studera strukturen hos material på nanometerskalan, såsom biologiska preparat, polymerer och mineraler.

I TEM accelereras elektronerna med hjälp av en elektronkanon till höga hastigheter och fokuseras med magnetiska linsystem. Elektronerna passerar sedan genom ett ultra tunn preparat (typ 50-100 nm tjockt) som är belagt på en transparent underlag, såsom ett glasrutplätt eller en polymerfilm. Preparatet absorberar och diffuserar elektronerna på olika sätt beroende på dess struktur och sammansättning, vilket ger upphov till kontrast i den projicerade bilden.

Denna teknik ger mycket hög upplösning jämfört med ljusmikroskopi, upp till 0,2 nm, och möjliggör detaljerad analys av strukturen hos material på atomär skala. TEM används också för att identifiera och analysera nanomaterial, kristallstruktur, defekter i material och för att studera interaktioner mellan biologiska preparat och nanomaterial.

Pulsefield Gel Electrophoresis (PFGE) är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att separera och analysera DNA-fragment baserat på deras storlek och laddning. Denna metod är speciell eftersom den kan separera mycket stora DNA-fragment (upp till 10 megabaser par) jämfört med traditionell gelélektrofores, som har begränsad separationseffektivitet för fragment större än 50 kilobaser par.

I PFGE-tekniken appliceras ett växlande elektriskt fält över en agarosagel innehållande DNA-prover, vilket orsakar att DNA-fragmenten migrerar genom gelén i en zickzackmönster. Detta hjälper till att reducera interaktionerna mellan DNA-fragmenten och gelématerialet, vilket möjliggör separation av mycket stora fragment.

PFGE används ofta inom bakteriologi för att typisera patogena bakterier och identifiera resistensgener och plasmider. Den är också användbar inom forskning och kliniska sammanhang för att undersöka strukturen och organisationen av komplexa DNA-molekyler, till exempel genom att jämföra genomet mellan olika individer eller stammar.

"Republic of Korea" er en politisk betegnelse for Sydkorea, som er en suveræn stat i Østasien, der har en republikansk form for styre. Landet ligger på den sydlige del af Koreahalvøen og grænser op til Nordkorea i nord. Hovedstaden hedder Seoul, og landets areal er omkring 100.210 km². Ifølge en folketælling fra 2020 har Sydkorea et indbyggertal på ca. 51,8 millioner mennesker.

I den medicinske verden kan "Republic of Korea" henvise til det sundhedsvæsen og de medicinske forhold i landet. Sydkorea har et højt udviklet sundhedsvæsen med moderne hospitaler, klinikker og andre helsefaciliteter. Landet har også en høj livskvalitet og en af de længste forventede levealder i verden. Sydkoreas regering har iværksat flere offentlige helseprogrammer, herunder nationale screeningsprogrammer, vaccinationsprogrammer og præventionskampagner for at forbedre folkesundheden og mindske sygdomsbedreffende risici for befolkningen.

RNA (Ribonucleic acid) hos växter är ett nukleinsyrepolymer som spelar en central roll i den genetiska informationens transkription och proteinsyntes. RNA består av en lång kedja av nukleotider med en sockerdel (ribose) och en fosfatgrupp, samt fyra olika baser: adenin, uracil, guanin och cytosin.

I växter är RNA involverat i flera viktiga cellulära processer, såsom genuttryck, reglering av genuttryck, proteinsyntes och signaltransduktion. Det finns olika typer av RNA, inklusive messenger-RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer-RNA (tRNA).

mRNA är den typ av RNA som transkriberas från DNA och bär den genetiska informationen som behövs för att syntetisera proteiner. rRNA är en delkomponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntesen sker. tRNA är ett adaptermolekyl som hjälper till att översätta den genetiska koden från mRNA till aminosyror under proteinsyntesen.

I växter kan RNA också vara involverat i epigenetiska processer, såsom DNA-metylering och histonmodifiering, som påverkar genuttrycket och anpassningen till olika miljöförhållanden.

'Paracoccus' är ett släkte av gramnegativa, aeroba bakterier som tillhör familjen Rhodobacteraceae. Dessa bakterier är kemoorganotrofa och kan oxidera en rad olika organiska ämnen som kolkälla. De flesta arterna i släktet Paracoccus är också fototrofa, vilket betyder att de kan använda solljus som energikälla genom fotosyntes.

Paracoccus-bakterier förekommer vanligtvis i vattenmiljöer och kan hittas i sötvatten, bräckt vatten och marina miljöer. De kan också påträffas i jord och i association med växter och djur.

Ett välkänt exempel på en art inom släktet Paracoccus är P. denitrificans, som är känd för sin förmåga att reducera kväve till gasformigt kväve (N2) under syrebrist, ett process som kallas denitrifiering. Denna bakterie används kommersiellt inom avloppsbehandling och i andra industriella processer där det behövs avlägsnas överflödigt kväve.

Nontuberculous Mycobacteria (NTM) är en grupp mykobakterier som inte orsakar tuberkulos eller lepra. Det finns över 190 olika arter av NTM, men endast ett fåtal orsakar sjukdom hos människor. NTM-infektioner kan drabba luftvägarna, huden och lymfsystemet, och i sällsynta fall kan de även sprida sig till blodomloppet eller andra organ. Infektionerna orsakas oftast av inandning av bakterier som finns naturligt förekommande i vatten, jord och djur. Riskfaktorer för att utveckla en NTM-infektion innefattar lungförlamning, strupelsjukdom, immunbrist och hög ålder. Symptomen på en NTM-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, trötthet, feber, viktminskning och hudförändringar. Diagnosen ställs vanligen genom mikrobiologisk kultur och identifiering av bakterien, samt ofta med hjälp av molekylärbiologiska metoder. Behandlingen består vanligen av en kombination av olika antibiotika som väljs ut beroende på vilken art av NTM som orsakar infektionen och dess resistensmönster. I vissa fall kan kirurgi behövas för att avlägsna infekterat vävnad.

Ribonuclease H (RNase H) er ein type av nucleas som spesielt degraderer RNA-strenger i RNA-DNA-hybrider. Det betyr at RNase H klipper på RNA-strengen i en dobbeltstrep som inneholder både DNA og RNA. Dette er viktig for diverse cellulære prosesser, særlig under DNA-replikasjon og -reparasjon.

Det finnes to hovedtyper av RNase H: RNase H1 og RNase H2. Disse har noen forskjellige egenskaper og funksjoner, men de deler likevel en felles mekanisme for å degrade RNA-strenger i RNA-DNA-hybrider.

RNase H er også viktig i forbindelse med behandling av HIV-infeksjoner, fordi det kan bryte ned den revers transkriptasen som HIV bruker til å overføre sin RNA-genom til DNA i vår celle.

'Xenopus' är ett släkte groddjur som tillhör familjen pipagrodor. Det mest välkända arten inom släktet är Xenopus laevis, även känd som afrikansk klokrypare. Denna art är vanligen vad man avser när man talar om 'Xenopus' i medicinska sammanhang.

Xenopus laevis används ofta inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi och molekylär biologi, på grund av deras lätta hantering, snabba embryonala utveckling och stora ägg som är lämpliga för mikroinjektion. Deras genetiska och morfologiska likheter med människan gör dem också användbara som modellorganismer för att studera många aspekter av mänsklig fysiologi och sjukdomar.

I medicinska sammanhang kan Xenopus användas för att undersöka utvecklingen av olika organ och system, såsom det nervsystemet, muskelsystemet och det reproduktiva systemet. De kan också användas för att studera immunologi, toxicologi och farmakologi.

"Acetamide" er en organisk forbindelse med den kemiske formel CH3CONH2. Det er derfor definert som et derivat av essensielt fedtsyre, hvor den karboxylsyren grubben er erstattet med en amido-gruppe (-CONH2). Acetamid er også kjent som et simpelt akrylamid-derivat.

I medicinsk sammenheng kan acetamid forekomme som et biprodukt av nedbrytning av noen lokalbedøvende midler, og det har vært brukt som en aktiv ingrediens i noen gamle reseptbaserte smertestillende medisiner. Acetamid er ikke lenger i bruk som et terapeutisk middel på grunn av mulige skadelige effekter ved høye doser.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

'Ost' er en generell betegnelse for et klumpet format, fermentert mejeriprodukt som er stivnet til en fast konsistens. Det fremstilles typisk ved at opvarme mælk og tilsætte bakterier, der nedbryder sukkeret i mælken (laktose) til syre og andre stoffer. Denne proces kaldes forsyring. Herefter tilsættes ofte en form for koagulant, som får kaseinet (hvidstoffet) i mælken til at stivne og danne et klumpet format ost.

Der findes mange forskellige typer af ost, der varierer i smag, konsistens, tekstur og oprindelse alt efter hvilke bakterier, koagulanter og andre ingredienser, der er blevet anvendt under fremstillingsprocessen. Nogle typer af ost kan modnes for at udvikle en stærkere smag og aroma over tid.

Klaritromycin är ett makrolidantibiotikum som används för behandling av olika bakteriella infektioner, till exempel andningsvägsinfektioner, hudinfektioner och mag-tarm-infektioner. Det fungerar genom att stoppa bakteriernas förmåga att producera protein, vilket är nödvändigt för deras överlevnad och tillväxt. Klaritromycin är aktivt mot en rad olika bakteriestammar, inklusive sådana som kan vara resistenta mot andra typer av antibiotika. Läkemedlet ges vanligen per oral (som tabletter eller kapselform), men det finns även en intravenös formulation för speciella indiceringar. Vanliga biverkningar inkluderar mag-tarm-besvär, huvudvärk och smakförändringar.

Bradyrhizobiaceae er en familie af bakterier som primært lever i symbiose med planter og kan fikser atmosfærisk kvælstof, det vil sige de kan omdanne den ubenyttelige form for kvælstof (N2) til ammoniak (NH3), som planten kan bruge til at danne aminosyrer og andre nødvendige stoffer. Bradyrhizobiaceae-bakterierne er gramnegative, aerobe stavformede bakterier.

Den mest kendte slægt i familien er Bradyrhizobium, som danner symbiose med ærter, kløver og andre benvedsfrugter. Nogle arter af Bradyrhizobium kan også leve frit i jorden og spille en rolle i kvælstofkredsløbet udenfor symbiosen. Andre slægter i familien inkluderer Azorhizobium, Phae bacteria og Afipia.

Bradyrhizobiaceae-familien er placeret i alfa-proteobakteriegruppen inden for proteobacterierne.

'Cryptosporidium' är ett sjukdomsframkallande encelliga protozoer som orsakar mag-tarminfektion hos människor och djur. Den kan orsaka en allvarlig diarré, synnerligen hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV/AIDS-patienter. Cryptosporidium-cystor sprids ofta via kontaminert vatten eller livsmedel och kan orsaka utbrott i samhällen. Infektionen kallas cryptosporidiös diarré.

DEAD-box RNA helicases are a subfamily of RNA helicases, which are enzymes that use ATP hydrolysis to unwind double-stranded RNA molecules or remodel RNA-protein complexes. DEAD-box helicases are named after the conserved amino acid sequence motif "DEAD" (Asp-Glu-Ala-Asp) found in their catalytic core, which is involved in ATP binding and hydrolysis.

These helicases play crucial roles in various aspects of RNA metabolism, including pre-mRNA splicing, ribosome biogenesis, translation initiation, RNA decay, and RNA transport. They can also function as regulators of other cellular processes such as transcription, DNA replication, and stress response.

DEAD-box helicases have been implicated in several human diseases, including cancer, neurological disorders, and viral infections. Therefore, understanding their structure, function, and regulation is essential for developing new therapeutic strategies to target these conditions.

'Megasphaera' är ett släkte av gramnegativa, anaeroba bakterier som tillhör familjen Porphyromonadaceae. Dessa bakterier förekommer naturligt i människans tarmflora och kan även påträffas i andra slemhinnor som munhålan och könsorganen. Släktet innehåller flera arter, däribland M. elsdenii och M. micronuciformis. Megasphaera-arterna är vanligen icke-patogena, men de kan i sällsynta fall orsaka infektioner hos immunosvaga individer eller vid störningar i den normala mikrobiotakompositionen.

Grundvatten är det vatten som finns under jordens yta, nedsänkt i jordens porer och sprickor, och som står under hydrostatiskt tryck. Det vill säga, grundvattnet kommer upp ovan jord genom en brunn eller ett liknande hål, eftersom det befinner sig under marknivån. Grundvattnet fylls på av nederbörd som sakta tränger ner i jorden och når till slut en vattenförande horisont, där det rör sig långsamt framåt tills det eventuellt når en ytvattenyta, såsom en sjö eller ett hav.

"Havsodling" (på engelsk "Sea therapy" eller "Thalassotherapy") er en form for medicinsk behandling, der involverer at udnytte virkningerne af havvand, havluft og andre maritime ressourcer til at forbedre sundheden og wellbeingen.

Den mest almindelige form for havsodling involverer at bade i varmt havvand, som indeholder et højt indhold af mineraler og oligoelelementer, der kan have en positiv virkning på kroppen. Disse mineraler inkluderer natrium, magnesium, calcium, jod og andre ædelgasser, som alle kan hjælpe med at forbedre blodcirkulationen, styrke immunforsvaret, reducere muskelspændinger og lette smerter.

Andre former for havsodling kan inkludere:

* Algebehandlinger: Visse slags alger har kendte medicinske egenskaber og anvendes til at lindre inflammation, forbedre vejrtrækningen og styrke immunforsvaret.
* Havluftterapi: At indånde frisk havluft, der er rig på negative ioner, kan hjælpe med at reducere stress, forbedre søvnen og styrke det kardiovaskulære system.
* Hydroterapi: Behandlinger med vand, herunder varme havbade, hydromassage og andre former for vandbehandlinger, der kan hjælpe med at lette smerter, reducere stress og forbedre circulationen.
* Havklimaterapi: At udsætte kroppen for den specielle klimaforhold i et havmiljø, herunder solskin, vind, bølger og andre naturlige elementer, kan have en positiv virkning på fysisk og psykisk velbefindende.

Hvorvidt disse behandlinger er effektive eller ej, afhænger af mange forskellige faktorer, herunder den enkelte persons helbred, alder, livsstil og andre faktorer. Det anbefales at tale med en læge eller sundhedsperson, før man starter på en ny behandling.

'Fototropa processer' refererer til planters bevægelser eller vækst i respons på lys. Fototropi er den proces hvorved planten vokser eller bevæger sig mod eller væk fra en lyskilde. Den mest almindelige form for fototropisk respons ses hos stængler, der vokser mod lyset, men andre dele af planter, herunder blade og rødder, kan også have fototropiske responsar.

Den fototropiske respons reguleres af en hormon kaldet auxin, som akkumulerer i den skadede side af planten, hvilket får cellerne til at vokse hurtigere på den modsatte side og resulterer i en bøjning eller bevægelse af planten mod lyset. Dette hjælper med at sikre at planten får den maksimale mængde lys, som er nødvendig for fotosyntese og vækst.

I medicska sammanhang är en "korsbindningsreagens" (eller cross-linking reagent) ett ämne som reagerar med två eller flera molekyler och skapar en kemisk länk mellan dem, vilket resulterar i en korsbunden struktur. Detta kan användas för att studera eller manipulera biologiska strukturer, till exempel proteiner, DNA eller cellmembraner.

Ett vanligt exempel på ett korsbindningsreagens är glutaraldehyd, som reagerar med aminogrupper (-NH2) i proteiner och skapar en kovalent länk mellan dem. Andra exempel på korsbindningsreagenter inkluderar formaldehyd, difosfener och disulfigyer.

Det är värt att notera att användningen av korsbindningsreagens kan ha biverkningar och artifakta, så det är viktigt att kontrollera för specificitet och specifikitet i experimenten.

'Reglering av genuttryck, bakterier' refererer til den biologiske prosessen hvorved celler kontrollerer hvilke gener som aktiveres og deaktiveres i bakteriers genom. Genuttrykk er den proces hvorved information i DNA-strengen oversatt til proteinsyntese. I bakterier kan regleringen av genuttryck styres ved forskjellige mekanismer, inkludert:

1. Operon-regulering: Her brukes en operon, som er en gruppe relaterte gener som kontrolleres av en enkelt promotor og terminatorsignal. Regulatorproteinet binder seg til operonens promotor for å enten aktivere eller inaktivere transkripsjonen av alle gener i operonen.

2. Repressor-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og forhindrer transkripsjonen av et gener. Når repressoren blir inaktivert, tillates transkripsjonen å skje.

3. Activator-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og aktiverer transkripsjonen av et gener ved å hjelpe RNA-polymerasen til å starte transkripsjonen.

4. Attenuering: Dette er en mekanisme der regulatorproteinet påvirker transkripsjonsprosessen ved å endre strukturen av mRNA-molekylet under transkripsjonen.

5. Bakteriens respons til ytre stimuli kan også regulere genuttrykk, for eksempel ved å aktivere two-component systems der består av en sensor og en responseregulator. Når sensoren oppfanger et ytterlig stimuli, blir den aktivert og aktiverer responseregulatorproteinet som deretter kan påvirke genuttrykk.

Regleringen av genuttrykk er viktig for bakteriers å overleve i forskjellige miljøer og tilpas seg til endringer i omgivelsene.

Isoptera är en ordning inom klassen Insekter som innefattar termiter. Termiterna är sociala insekter som lever i kolonier och har en speciell sorts symbios med bakterier eller protozoer i sina magar, vilket hjälper dem att bryta ned cellulosa i det växtmaterial de äter. Termiter är viktiga för ekosystemen eftersom de hjälper till att recycela död ved och på så sätt bidrar till näringsomsättningen i marken.

Lactobacillaceae är en familj av grampositiva, icke-sporbildande bakterier som tillhör ordningen Lactobacillales. De flesta arterna i denna familj är strikt anaeroba eller fakultativt anaeroba och förekommer naturligt i miljöer som mun, tarm, vagina och fermenterade livsmedel som yoghurt och ost. Lactobacillaceae är kända för sin förmåga att producera laktat som en del av deras metabolism, vilket gör dem till viktiga aktörer i flera fermentationsprocesser. Några exempel på släkten inom familjen Lactobacillaceae är Lactobacillus, Pediococcus och Leuconostoc.

Acholeplasmataceae är en familj av grampositiva, icke-flagellerade bakterier som saknar cellvägg och därför inte kan färgas med Gram-färgning. Dessa bakterier är kända för att vara fakultativa anaerober, vilket betyder att de kan växa i både syre-rika och syrefria miljöer. Acholeplasmataceae innefattar ett antal olika släkten, däribland Acholeplasma, Anatrichosporobacter, och Thermococcus.

Bakterier i familjen Acholeplasmataceae förekommer ofta i naturen och kan hittas på växter, i jord, vatten och i djurslemhinnor. De är vanligen icke-patogena, men kan orsaka infektioner hos immunförsvagna individer eller vid invasiva ingrepp som kirurgiska operationer. Exempel på infektioner som kan orsakas av Acholeplasma-arter innefattar blodinfektioner, lunginflammation och hjärtsackinfektioner.

Det är värt att notera att bakterier i familjen Acholeplasmataceae skiljer sig från Mycoplasma-arter på så sätt att de behöver kolesterol för att kunna växa, medan Mycoplasma-arter inte gör det.

Luftmikrobiologi är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroorganismer i luften, såsom bakterier, svampar och virus. Det inkluderar undersökningar av mängden, typen, fördelningen och aktiviteten hos dessa mikroorganismer, samt deras potential att orsaka sjukdom eller påverka luftkvaliteten. Metoder som används inom luftmikrobiologi kan omfatta luftprover, kulturmetoder och molekylärbiologiska tekniker som PCR.

Marinobacter är ett släkte av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba bakterier som tillhör klassen Gammaproteobacteria. Dessa bakterier är halofila, vilket betyder att de trivs i höga saltkoncentrationer, och har vanligtvis påträffats i marina miljöer, såsom havsvatten, sediment och djurspillning. Marinobacter-arterna är kända för sin förmåga att metabolisera en rad olika organiska ämnen, inklusive kolhydrater, aminosyror och lipider, och de har potentialen att användas i bioteknologiska tillämpningar såsom bioremediering och bioenergiutvinning.

Molekylära sondtekniker (MS-tekniker) är en grupp av biokemiska analysmetoder som används för att bestämma struktur, egenskaper och interaktioner hos molekyler, främst DNA, RNA och protein. Dessa tekniker bygger på att man använder specifika molekylära sonder, till exempel enskilda nukleotider eller små peptidfragment, som binds till målsekvensen i den undersökta biomolekylen.

Det finns olika typer av MS-tekniker, men de flesta utnyttjar fysikaliska fenomen som fluorescens, absorption eller hybridisering för att detektera och kvantifiera sondbindningen. Exempel på vanliga MS-tekniker är polymeraskedjereaktion (PCR), DNA-microarray, elektroforese och masspektrometri.

MS-tekniker används inom många områden av biologi och medicin, till exempel för att studera genuttryck, proteinexpression, mutationer och interaktioner mellan olika biomolekyler. De kan även användas som diagnosverktyg inom klinisk medicin för att upptäcka specifika sjukdomar eller tillstånd, såsom genetiska avvikelser och infektioner.

Bakteriekromosomer är en typ av kromosom som förekommer hos bakterier. De är cirkulära DNA-molekyler som innehåller de genetiska informationerna som styr bakteriens funktion och tillväxt. I motsats till eukaryota celler, där kromosomerna består av lineärt arrangerat DNA, är bakteriekromosomen vanligtvis en enda cirkulär DNA-molekyl som kallas en monomer. Denna monomer kan variera i storlek mellan olika bakteriespecies, men hos de flesta arter innehåller den ungefär 4-5 miljoner baspar.

Bakteriekromosomen är ofta belägen i cellens nucleoidregion, som är en icke-membranbundet region i cytoplasman där DNA-replikation och transkription sker. Vissa bakterier kan också ha små extrachromosomala plasmider, som också består av cirkulärt DNA och kan innehålla extra genetisk information för resistens mot antibiotika eller andra funktioner.

I jämförelse med eukaryota kromosomer är bakteriekromosomen mycket enklare i sin struktur och organisation, men den utför liknande funktioner som att lagra och överföra genetisk information från generation till generation.

Rhodobacter er en genus inden for familien Rhodobacteraceae i classe Alphaproteobacteria. Denne bakteriegruppe består af gramnegative, aerobe eller anaerobe, fotosyntetiske bakterier som normalt lever i ferskvand eller saltvand miljøer. Rhodobacter arter er kendt for deres evne til at udføre oxygen-tolerant fotosyntese og kan omdanne lysenergi til kemisk energi ved hjælp af bakterieblålys. Disse bakterier spiller en vigtig rolle i kolencirkulationen i økosystemer som havene, søer og ferskvandsumgivelser. Deres medicinske relevans er begrænset, men nogle arter kan forårsage infektioner hos mennesker, især hos immunforsvarets undertrykkede individer.

Sulfider är en grupp mineral som innehåller svavel i sitt kompositionella schema. De flesta sulfidmineralen är opaka och har metallisk sken. Exempel på vanliga sulfidmineral är pyrit (FeS2), markasit (FeS2), galena (PbS), sphalerit (ZnS) och sfalerit (CuFeS2).

I medicinsk kontext kan sulfider referera till kemiska föreningar som innehåller svavel, men detta är inte specifikt relaterat till mineralen ovan. I själva verket kan vissa läkemedel innehålla svavel i sin kemi, såsom vissa antibiotika och antiinflammatoriska medel. Dessa läkemedel kallas ofta sulfonamider eller koximeter.

I allmänhet är termen «sulfider» inte en vanlig medicinsk term, men den kan förekomma i vissa specifika medicinska kontexter.

Trioxsalen (Cas number: 54-12-0) er ein legeartet medisin som brukes i behandlinga av visse hudsykdomar, som psoriasis og vitiligo. Det er en organisk forbindelse som tilhører klassen fotokjemoterapi medikamenter, og det virker ved å gjøre huden mer kjempelig overfor lys av visse bølgelengder etter at den har absorbert trioxsalen.

Trioxsalen er en syntetisk forbindelse som first ble produsert i 1940-tallet, og det er også kjent under navnet trimethylpsoralen (TMP). Det er en fast, gul-brun substans med en karakteristisk, behagelig lukt.

I behandlinga av psoriasis brukes trioxsalen sammen med UVA-lys for å redusere skaler og utslag på huden. I behandlinga av vitiligo kan trioxsalen også brukes sammen med UVA-lys for å stimulere produksjonen av melanin i de ufarge deler av huden som er karakteristiske for denne sykdomen.

Som med alle medisiner bør trioxsalen bare brukes under legeovervaking og etter preskripsjon, siden det kan ha bivirkninger og kontraindikasjoner.

Enligt medicinskt lexicon är ett kodon ett trentals sekvens av nukleotider i DNA eller RNA som koder för en viss aminosyra under processen av proteintranslering. I mRNA består varje kodon av tre baser, och det finns 64 möjliga kodonkombinationer. Av dessa kodar 61 för specifika aminosyror, medan de resterande tre (UAA, UAG och UGA) är stoppkodon som signalerar slutet på proteinkedjan.

'Acacia' är ett vetenskapligt latinskt namn på en växtfamilj som kallas akaciasläktet eller mimosaväxter (Mimosoideae). Det finns cirka 1 300 arter av akacior, och de förekommer i tropiska och subtropiska områden över hela världen. Många akacier har törnar eller taggar för att skydda sig mot växtätare. Några vanliga arter inkluderar den australienska akacien (Acacia dealbata), den afrikanska akacien (Acacia nilotica) och den amerikanska akacien (Acacia greggii).

Det är värt att notera att 'akacia' kan även användas i medicinska sammanhang för att referera till substanser som utvinns från växter inom akaciasläktet, såsom garvehartsämnen och tanniner. Dessa substanser har traditionellt använts inom medicinen för olika ändamål, såsom behandling av hudinfektioner och diarré.

"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.

I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.

Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.

'Bacillus subtilis' är en grampositiv, aerob jäststavformad bakterie som normalt förekommer i naturen, särskilt i jord och växter. Den är en sporbildande bakterie, vilket betyder att den kan bilda hårda, resistiva sporer under dåliga tillväxtförhållanden, för att sedan kunna regenerera sig när förhållandena blir gynnsammare igen.

'Bacillus subtilis' är en icke-patogen bakterie, vilket betyder att den normalt inte orsakar sjukdom hos människor eller djur. Den används ofta inom industrin för produktion av enzymer och som ett modellorganismer inom forskning på grund av sin enkla genetik och snabba tillväxt.

'Deinococcus' är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba, extremofila bakterier som tillhör familjen Deinococcaceae. Släktet innehåller flera arter, men det mest välkända och studerade arten är 'Deinococcus radiodurans', som är känd för sin exceptionella resistens mot höga nivåer av joniserande strålning, UV-strålning, torka och andra extrema miljöförhållanden.

Bakterier i släktet 'Deinococcus' har en speciell cellstruktur som skyddar deras DNA från skada under extrem strålning. De har också ett effektivt system för att reparera eventuella skador på DNA, vilket gör dem mycket motståndskraftiga och användbara inom forskning kring radioresistens och DNA-reparation.

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

I'm happy to help! However, I believe there might be a slight error in the term you are looking for. "Exosome Multienzyme Ribonuclease Complex" is not a standard medical term. Instead, I believe you may be referring to "Exosomal Nucleases" or "RNase H2 Complex in Exosomes."

Exosomes are small extracellular vesicles that contain various biomolecules such as proteins, lipids, and nucleic acids. They play a crucial role in intercellular communication and can be found in various biological fluids, including blood, urine, and cerebrospinal fluid.

Exosomal nucleases refer to enzymes that are present in exosomes and are involved in the degradation of nucleic acids, such as DNA and RNA. These enzymes can help regulate gene expression and maintain genomic stability by degrading excess or damaged nucleic acids.

The RNase H2 complex is a type of endonuclease that specifically cleaves RNA-DNA hybrids. It plays an essential role in DNA replication, repair, and transcription. Recent studies have shown that the RNase H2 complex can be found in exosomes and may play a role in regulating gene expression by degrading RNA-DNA hybrids in recipient cells.

Therefore, the definition of "Exosomal Nucleases" or "RNase H2 Complex in Exosomes" is:

Enzymes present in exosomes that are involved in the degradation of nucleic acids, such as DNA and RNA, and may play a role in regulating gene expression by degrading excess or damaged nucleic acids. The RNase H2 complex is a specific type of endonuclease found in exosomes that cleaves RNA-DNA hybrids and plays an essential role in DNA replication, repair, and transcription.

Medicinskt sett betyder "kol" ofta kolmonoxid (CO), ett gasformigt ämne som saknar färg, lukt och smak. Kolmonoxid orsakas vanligtvis av ofullständig förbränning av kolhaltiga material, till exempel i rök, träeld, fordon eller generatorer som används inomhus.

Kolmonoxid är mycket farligt eftersom det har en hög affinitet till hemoglobin, den protein i röda blodkroppar som transporterar syre till kroppens celler. När kolmonoxid binder till hemoglobin bildas karboxihemoglobin (COHb), vilket förhindrar att syre transporteras korrekt i kroppen. Detta kan leda till syrebrist, hypoxi och i allvarliga fall döden.

Andra medicinska användningar av "kol" inkluderar kolbehandling (till exempel aktiverat kol), som är ett sätt att behandla förgiftning genom att ge patienten en substans med kol som absorberar toxiner i mag-tarmsystemet.

'Gruvdrift' är ett medicinskt begrepp som refererar till den mentala och fysiska påfrestningen och stressen som kan uppstå i samband med arbete inom gruvindustrin. Detta kan bero på en kombination av faktorer, såsom långa arbetsskift, isolering från familj och vänner, störd sömnmönster, höga nivåer av buller och vibrationer, och potentialen för olyckor eller andra faror på arbetsplatsen. Gruvdrift kan också innebära en rad specifika hälsofara, såsom exponering för damm, gaser och skräp, som kan leda till lungrelaterade sjukdomar och andra hälsoproblem. Dessa faktorer kan i sin tur leda till en ökad risk för psykiatriska problem, såsom depression, ångest och alkohol- eller drogmissbruk.

En chaperonin är ett protein som hjälper till att folda andra proteiner korrekt. Chaperoniner finns i både prokaryota och eukaryota celler och de bildar komplexa maskinvaror som hjälper till att stabilisera, skydda och hjälpa till att veckla om nystött proteiner till deras naturliga konformation. Chaperoninerna fungerar genom att omge det nystötta proteinet i en skyddad kavitet och sedan aktivera ATP-hydrolys, vilket orsakar konformationsförändringar hos chaperoninet som i sin tur driver vecklingen av det nystötta proteinet. Ett exempel på en välstuderad chaperonin är den bakteriella proteinkomplexet GroEL/GroES.

'Geobacillus stearothermophilus' är en grampositiv, strikt aerob bakterie som tillhör familjen Bacillaceae. Denna art förekommer vanligtvis i heta miljöer såsom kompost, jord och termiska källor, där den kan växa vid temperaturer upp till 70-75°C. Bakterien är också välkänd för sin förmåga att bilda starkt resistanta sporer som kan överleva under extremt höga temperaturer och länge tider, vilket gör den användbar inom sterosättning av medicinska instrument och i termostabilitetstester av läkemedel.

Sekvensanalys är en metod inom bioinformatik och molekylärbiologi som används för att undersöka, jämföra och analysera DNA- eller proteinsekvenser. Denna teknik bygger på att bestämma den exakta ordningsföljden av nukleotider (i fallet med DNA-sekvenser) eller aminosyror (i fallet med proteinsekvenser).

Sekvensanalys kan användas för att:

1. Identifiera och klassificera gener och de proteiner de kodar för.
2. Jämföra sekvenser mellan olika organismer för att fastställa evolutionära relationer och gemensam härstamning.
3. Förutsäga struktur, funktion och interaktion av proteinerna baserat på deras aminosyrasekvenser.
4. Upptäcka genetiska variationer, mutationer och polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra fenotypiska drag.
5. Utforma molekylära diagnos- och screeningverktyg för att identifiera patogener och övervaka resistensutveckling mot läkemedel.

Sekvensanalys använder sig av olika bioinformatiska verktyg, databaser och algoritmer för att bearbeta och analysera sekvenserna. Exempel på dessa verktyg inkluderar BLAST (Basic Local Alignment Search Tool), Clustal Omega, Multiple Sequence Alignment (MSA) och PROSITE.

RNA-stabilitet refererer til den tid, hvor RNA-molekyler (såsom messenger RNA eller mRNA) forbliver intakte og funktionelle i en cellule. RNA-molekyler er relativt ustabile i forhold til DNA, og de kan let nedbrydes af en række intracellulære enzymer såsom ribonukleasen.

RNA-stabilitet kan reguleres på flere måder, herunder:

1. 5' kap-modifikationer: De fleste eukaryote mRNA-molekyler har en speciel modificering kaldet en 5'-kap, der består af en molekyle methylguanosin (m7G) forbundet til det 5'-ende af mRNA-strengen. Denne modifikation hjælper med at beskytte mRNA mod nedbrydning og er essentiel for effektiv translationsinitiation.
2. 3' poly(A)-hale: De fleste eukaryote mRNA-molekyler har også en 3' poly(A)-hale, der består af en række adenine (A)-nukleotider tilføjet til det 3'-ende af mRNA-strengen. Denne hale hjælper med at stabilisere mRNA og er også involveret i effektiv translationsinitiation.
3. RNA-bindingsproteiner: RNA-bindingsproteiner kan binde til specifikke sekvenser eller strukturer i mRNA og hjælpe med at stabilisere det mod nedbrydning. Disse proteiner kan også være involveret i andre aspekter af RNA-processing og -transport.
4. MikroRNA (miRNA): MiRNA er små, ikke-kodende RNA-molekyler, der binder til specifikke sekvenser i mRNA og kan føre til nedregulering af genudtrykket gennem destabilisering af mRNA eller forhindring af translationsinitiation.
5. RNA-nedbrydningsenzymer: RNA-nedbrydningsenzymer, såsom exonucleaser og endonukleaser, kan nedbryde mRNA og reducere dets halveringstid.

Samlet set er stabiliteten af mRNA reguleret gennem en kombination af disse mekanismer, der kan have betydning for kontrol af genudtrykket og proteinexpression.

Nitrosomonadaceae är en familj av protebakterier som tillhör fylumet Planctomycetes. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att oxidera ammoniak till nitrit, vilket är ett viktigt steg i den biologiska kvävefixeringen. Denna process hjälper till att rensa avloppsvatten och behandla avfall, och den spelar också en naturlig roll i markens näringsomsättning. Exempel på släkten inom familjen Nitrosomonadaceae är Nitrosomonas, Nitrosospira och Nitrosococcus.

Molekylära diagnostiska tekniker är metoder för att analysera och studera biologiska molekyler, såsom DNA, RNA och proteiner, i en individ eller ett prov. Dessa tekniker används ofta inom klinisk medicin för att ställa diagnoser, fastställa prognoser och övervaka behandlingseffekter av sjukdomar på molekylär nivå. Exempel på molekylära diagnostiska tekniker är polymeraskedjereaktion (PCR), Sanger-sekvensering, DNA-mikroarray och masspektrometri. Dessa metoder kan användas för att upptäcka genetiska mutationer, kopieringsvariationer, epigenetiska förändringar och andra molekylära avvikelser som är associerade med sjukdomar.

Mikrobiologiska metoder är tekniker och analysprocesser som används för att identifiera, undersöka och analysera mikroorganismer såsom bakterier, svampar, virus och parasiter. Dessa metoder inkluderar:

1. Kultivering: Den klassiska metoden för att odla ut och identifiera olika sorters bakterier och svampar på speciella näringsmedier.
2. Mikroskopi: Används för att direkt observera mikroorganismer och deras struktur, rörelse och interaktion med andra celler.
3. Serologiska metoder: Använder antikroppar eller antigen-antikroppsreaktioner för att identifiera specifika mikroorganismer eller deras toxiner.
4. Genetiska metoder: Använder molekylärbiologiska tekniker, såsom polymeraskedjereaktion (PCR), för att identifiera och analysera mikroorganismer baserat på deras genetiska material.
5. Proteomiska metoder: Använder proteomik för att studera proteiner som produceras av mikroorganismer, vilket kan ge information om deras identitet, funktion och interaktion med andra celler.
6. Bioinformatik: Används för att analysera stora datamängder från genetiska och proteomiska metoder för att identifiera mönster och relationer mellan olika mikroorganismer.
7. Diagnostiska metoder: Används för att snabbt och accurately diagnostisera infektioner orsakade av mikroorganismer, såsom bakterier, virus och parasiter.

Hydrothermal vents are not a medical concept, but rather a geological phenomenon. They are cracks on the ocean floor where heated water rich in minerals from the Earth's crust is released. The high temperature and pressure cause the water to become acidic and react with the minerals in the surrounding rocks, leading to the formation of mineral-rich deposits. These vents support unique ecosystems that are able to thrive in extreme conditions, relying on chemosynthetic bacteria for energy instead of sunlight.

'Väte' ( Wasser) är inom medicinen och biologin en viktig och vanlig kemisk förening med formeln H2O. Det består av två väteatomer (H) som är bundna till en syreatom (O). Vatten är en polär molekyl, vilket betyder att den har en positivt laddad sida (väteatomerna) och en negativt laddad sida (syreatomen). Detta gör att vatten har egenskaper som gör det speciellt viktigt för levande organismer, såsom sin förmåga att lösa många olika typer av molekyler och agera som en kylningsvätska i kroppen. Vatten är också ett mycket vanligt beståndsdel i levande vävnader och är nödvändigt för cellers överlevnad och funktion.

I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).

En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.

Det finns inga allmänt accepterade medicinska definitioner av "Nordsjön", eftersom det är ett geografiskt begrepp som refererar till ett havsbassäng i norra Europa, och inte en medicinsk term. Nordsjön ligger mellan Storbritannien, Norge, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Det kan vara av intresse inom områden som miljömedicin eller marin biologi, men det finns inget medicinskt specifikt med Nordsjön.

"Peptide bond beginning, translational" refererar till den process där aminosyror kemiskt binder sammana varandra till en peptidkedja under proteintranslationsprocessen i cellen. Proteintranslationsprocessen sker i cytoplasman efter att informationen om sekvensen av aminosyror i proteinet har överförts från DNA till mRNA genom transkriptionsprocessen. När mRNA låter ribosomen läsa av kodon (triplett av nukleotider) i mRNA-molekylen, väljs en specifik aminosyra ut och binds till den växande peptidkedjan genom en peptidbindning. Denna process fortsätter tills hela proteinet har syntetiserats, vilket innebär att alla aminosyror i proteinet är bundna till varandra via peptidbindningar i en specifik sekvens. Translationen av mRNA till protein sker kontinuerligt under hela livscykeln hos cellen och är en nödvändig process för att cellen ska kunna producera de proteiner som behövs för att fungera korrekt.

I'm sorry for any inconvenience, but I need a bit more context to provide an accurate and medicinally relevant answer. Oceanospirillaceae is a family of bacteria, not something typically discussed in the context of medical definitions. If you're asking about its relevance in human health or disease, I would need more information. However, here is a general definition of Oceanospirillaceae:

Oceanospirillaceae is a family of Gammaproteobacteria, a class of proteobacteria. These bacteria are typically found in marine environments and can play significant roles in various biogeochemical processes. Some members of this family have the ability to degrade hydrocarbons, which makes them relevant in the context of oil spills and pollution. However, there is no direct link between Oceanospirillaceae and human diseases. If you have more specific information or context, I'd be happy to help further!

Tylosin är ett makrolidantibiotikum som används inom veterinärmedicinen för behandling av olika bakteriella infektioner, särskilt hos djur som drabbas av respiratoriska eller enteritiska sjukdomar. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes och på så sätt stoppa dess tillväxt och förökning. Tylosin kan användas för behandling av infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar som exempelvis certain Staphylococcus-arter, Streptococcus-arter och Mycoplasma-arter. Det är viktigt att notera att användning av antibiotika, inklusive tylosin, bör ske under ledning av en veterinär för att minimera risken för resistensutveckling och för att säkerställa effektiv behandling.

Bifidobacterium är ett släkte av grampositiva, icke-sporbildande, stavformade bakterier som normalt förekommer i tarmfloran hos däggdjur, inklusive människor. De är en del av den normala mikrobiotaen i tarmsystemet och är viktiga för att underhålla en balans i tarmfloran genom att konkurrera ut patogena bakterier och producera substanser som stödjer immunförsvaret. Bifidobacterium-arter har också visat sig ha potentialen som probiotika, dvs levande mikroorganismer som kan erbjuda en hälsobefordrande effekt när de intas i adekvata mängder.

Av dessa gener kodar 13 stycken för proteiner, 22 för olika transport-RNA (tRNA) och två för ribosomalt RNA (rRNA). Alla dessa ... Människans mitokondriella DNA består av fem till tio ringar av DNA, som består av 16 569 baspar med 37 gener. ...
Den vanligaste genen för sekvensering är 16s rDNA, som kodar för 16s rRNA, vilket är en viktig komponent i bakteriens ribosom. ... Numera sker mer och mer av klassificeringen genom DNA-sekvensering av bakteriella gener. ...
... har i allmänhet proteiner som slutprodukt, men det finns även icke-kodande gener vars slutprodukter är själva RNA- ... molekylen (rRNA, tRNA). Processen börjar med transkription av DNA till mRNA (budbärar-RNA). På detta följer post- ...
Många DNA-analyser (till exempel på rRNA-gener) visar att fästalgerna, haptofyterna, hör hemma inom supergruppen Chromalveolata ...
Dock är det nu känt att alla dessa grupper utvecklats från förfäder med mitokondrier och träd som bygger på andra gener stöder ... Dessa grupper återfinns nära basen för eukaryoternas utveckling på rRNA-trädet. ...
Man har även funnit att cytoplasmatiskt DNA innehåller gener för egna DNA-polymeras och RNA-polymeras, tRNA, rRNA och ... Varför finns vissa gener kvar i organellerna? Anledningen att mitokondrier och kloroplaster fortfarande bär på en del gener är ... Nukleära gener finns i två uppsättningar. Att ha överfört många gener till cellkärnan innebär en fördel vid mitosen ( ... Man har hittat de gener som styr mitokondriernas respektive kloroplasternas huvudfunktioner, det vill säga gener som styr ...
... utgör ett brett område av DNA-kod som antingen påverkar DNA-kedjans struktur, eller uttrycket av olika gener ... Icke-kodande funktionellt DNA rRNA tRNA mikroRNA Cis- och Transregulatoriska element Introner Pseudogener Högrepeterande ... är att dessa områden ger evolutionära fördelar genom att gynna mutationsfrekvensen av användbara gener, samt bidra till mer ...
... rRNA) visade att den närmaste släktingen bör vara Acanthamoeba. Det föreslogs att B. mandrillaris skulle flyttas över från ... behöll den ursprungliga klassificeringen fram till att resultat av sekvensstudier baserade på gener som kodar för ribosomalt ...
... men alla hittills identifierade stammar visar relativt liten genetisk variation i exempelvis 16S rRNA-, groESL-, gltA-, ank-, ... från de andra gramnegativa bakterier saknar Anaplasma phagocytophilum ett peptidoglykanlager i yttermembranet och de gener som ...
C. sakazakii använder ett antal gener för att överleva uttorkning och denna nolltolerans kan vara stamspecifik. Majoriteten av ... Det taxonomiska förhållandet mellan E. sakazakii-stammar har studerats med användning av fullängds 16S rRNA-gensekvensering, ...
Prokaryota celler har även plasmider, som innehåller ett tiotal gener. Donatorcellen bildar en pilus på sin yta, som därefter ... Archaea har: Förekomst av introner Membranlipider - grenad kolkedja eterbindning Deras rRNA liknar eukaryoters RNA-polymeras: ...
Lindh, JM; Terenius, O; Faye, I (2005). "16S rRNA gene-based identification of midgut bacteria from field-caught Anopheles ... Detta innebär genetisk transformering av bakterierna med gener som producerar effektormolekyler mot malariaparasiter inuti ...
Virulensen är specifik för olika bakteriestammar och beror troligen på små variationer i ett fåtal gener. Virulensen har ... with a new species-specific 16-S rRNA gene-based PCR primer for Flavobacterium columnare". Journal of Microbiological Methods ...
Dessa inkluderar kloning av DNA för sekvensering, DNA-baserad fylogeni och funktionell analys av gener för diagnostisering av ... 2012). "Introducing EzTaxon-e: a prokaryotic 16S rRNA gene sequence database with phylotypes that represent uncultured species ... det vill säga genen som kodar för 16S rRNA hos mikroorganismer). Eftersom PCR amplifierar de DNA-regioner som innehåller ...
Efter undersökningar av flera gener kan Babesia delas in i minst fyra grupper: Grupp 1. microti-liknande Babesia. Grupp 2. ... "Phylogeny and evolution of the Piroplasmida as inferred from 18S rRNA sequences". International Journal for Parasitology 42 (4 ...
Hos flera arter är det jämförelsevis några få hanar som sprider sina gener, genom att para sig med många honor, medan många ... Springer, M.S.; Hollar, L.J.; Burk, A. (1995). "Compensatory substitutions and the evolution of the mitochondrial 12S rRNA gene ... Springer, M.S.; Douzery, E. (1996). "Secondary Structure and patterns of evolution among mammalian mitochondrial 12S rRNA ...
Av dessa gener kodar 13 stycken för proteiner, 22 för olika transport-RNA (tRNA) och två för ribosomalt RNA (rRNA). Alla dessa ... Människans mitokondriella DNA består av fem till tio ringar av DNA, som består av 16 569 baspar med 37 gener. ...
Även om DNA-sekvensen, genuppsättningen, är den samma i alla celler så är det bara vissa gener som uttrycks - det vill säga det ... rRNA,tRNA). ... Det är inte bara gener som kodar för proteiner som metyleras ... Genuttryck har i allmänhet proteiner som slutprodukt, men det finns även icke-kodande gener vars slutprodukter är själva RNA- ... Vid promotorn binder transkriptionsfaktorer in och drar igång genuttrycket av gener. Transkriptionsfaktorer är en grupp ...
Den vanligaste genen för sekvensering är 16s rDNA, som kodar för 16s rRNA, vilket är en viktig komponent i bakteriens ribosom. ... Numera sker mer och mer av klassificeringen genom DNA-sekvensering av bakteriella gener. ...
Ribosomal RNA ( rRNA ) Apr 22, 2014 Ribonucleic acid, or RNA, is molecule present in all living organisms. Like DNA, RNA ... Detta innebar ett stort steg mot en djupare förståelse av hur gener styr livets processer. Alfred Hershey, Max Delbrück och ...
For at proteinsyntese skal forekomme, kreves 3 RNA: mRNA (messenger RNA), rRNA (ribosomalt RNA), tRNA (RNA transporter). ... skader og gener av andre uten å miste sin ro og konsentrasjon. Tålmodighet er hovedsakelig basert på toleranse for andres feil ...
Dessa kluster föreligger i många kopior i genomen och figuren visar hur rRNA-gener, ITS-sekvenser och IGS- (InterGenic spacer ... Eukaryota organismer har fyra olika rRNA-molekyler: 5S, 5,8S, 18S och 26S rRNA eller 28S rRNA. Generna för rRNA-molekyler är ... sekvenser och syftar på de DNA-segment som ligger mellan rRNA-generna i rRNA-operonen. ... Figuren visar en schematisk bild av ett rRNA-kluster hos svampar. ITS står för Internal Transcribed Spacer och IGS för ...
16S rRNA-genen är högt konserverat med vissa variabla regioner. Sekvensvariationerna mellan olika bakterier ger en unik ... Denna analysen av bakteriers genetiska sammansättning kan också ge insikter om de specifika gener eller mutationer som kan vara ... Metoden är baserad på att amplifiera och sekvensera fyra variabla regioner av 16S rRNA-genen med två amplikon. Dessa amplikon ...
  • Även om DNA-sekvensen, genuppsättningen, är den samma i alla celler så är det bara vissa gener som uttrycks - det vill säga det är bara information från vissa gener som kopieras (transkriberas) och används för att bygga proteinstrukturer eller reglera processer. (lu.se)
  • Varför vissa gener uttrycks, medan andra inte gör det. (web.app)
  • Av dessa gener kodar 13 stycken för proteiner, 22 för olika transport-RNA (tRNA) och två för ribosomalt RNA (rRNA). (wikipedia.org)
  • Genuttryck har i allmänhet proteiner som slutprodukt, men det finns även icke-kodande gener vars slutprodukter är själva RNA-molekylen (rRNA,tRNA). (lu.se)
  • For at proteinsyntese skal forekomme, kreves 3 RNA: mRNA (messenger RNA), rRNA (ribosomalt RNA), tRNA (RNA transporter). (uzvisit.com)
  • Det är inte bara gener som kodar för proteiner som metyleras utan även delar av DNA som kodar för reglerande funktioner (RNA-molekyler) vilka kan ha större effekt än generna. (lu.se)
  • Av dessa gener kodar 13 stycken för proteiner, 22 för olika transport-RNA (tRNA) och två för ribosomalt RNA (rRNA). (wikipedia.org)
  • Det är inte bara gener som kodar för proteiner som metyleras utan även delar av DNA som kodar för reglerande funktioner (RNA-molekyler) vilka kan ha större effekt än generna. (lu.se)
  • Även om DNA-sekvensen, genuppsättningen, är den samma i alla celler så är det bara vissa gener som uttrycks - det vill säga det är bara information från vissa gener som kopieras (transkriberas) och används för att bygga proteinstrukturer eller reglera processer. (lu.se)
  • 16S rRNA-genen är högt konserverat med vissa variabla regioner. (folkhalsomyndigheten.se)