The Ventral Tegmental Area (VTA) is a group of neurons located in the midbrain that is well-known for its role in reward, motivation, and addiction. It contains dopaminergic neurons that project to various regions of the brain, including the prefrontal cortex, amygdala, and nucleus accumbens, and play a critical role in the reinforcing effects of drugs of abuse. The VTA is also involved in regulating movement, learning, memory, and mood.
"Tegmentum mesencephali" refererar till den del av mellersta hjärnbalken (mesencephalon) som innehåller ett antal viktiga strukturer relaterade till rörelsekoordinering, smärtsensning och autonoma funktioner. Det består huvudsakligen av grå substans och inkluderar bland annat substantia nigra, red nucleus, trochlearis kärna och olika kärnor i mesencephalisk retikulära formationen.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Den nucleus accumbens är en del av dämpningssystemet i hjärnan, mer specifikt en del av den ventrala striatum, och är involverad i belöningssökande beteenden, positiva affektiva tillstånd samt kokain- och drogrelaterade beroendeprocesser.
Dopaminergic neurons are a type of nerve cell that produce and release dopamine, which is a neurotransmitter that plays a crucial role in many important functions in the brain, including movement, motivation, reward, and mood regulation. These neurons are located in several areas of the brain, with the largest concentration found in the substantia nigra pars compacta region of the midbrain. The death or degeneration of dopaminergic neurons is associated with several neurological disorders, such as Parkinson's disease and some forms of dementia.
En alkaloid ester som utvinns ur bladen av kokaväxter. Den har lokalbedövande och kärlsammandragande egenskaper och används kliniskt för dessa ändamål, särskilt i ögon, öron, näsa och hals.
Den mittersta av de tre primitiva hjärnblåsorna i den embyonala hjärnan. Den utvecklas utan vidare delning till en kort, sammandragen del som förbinder pons (hjärnbryggan) med diencefalon (mellanhjärnan). Mitthjärnan består av två huvuddelar, den bakre tectum mesencephali och tegmentum mesencephali, den främre delen, som innehåller delar av hörsel-, syn- och andra sensorimotoriska system.
I medicinsk kontext, kan 'belöning' referera till den positiva konsekvensen eller ankan som följer ett önskvärt beteende eller handling, ofta använt som motivationsverktyg för att främja patienters samarbete i behandlingsprocessen. Till exempel: "Incentivprogram med belöningar som används för att främja rökfria miljöer har visat sig vara effektiva för att uppmuntra minskad tobaksrökning hos patienter."
"Substantia nigra" är ett område i hjärnan som består av cellkroppar som producerar neurotransmittorn dopamin. Det är en del av de basala ganglierna och spelar en viktig roll i rörelsekontroll, motivation och belöningssystemet i hjärnan. En degeneration av dessa celler leder till Parkinson's sjukdom.
Tyrosin 3-monooxygenas, även känt som tyrosin hydroxylas, är ett enzym involverat i katekolaminernas syntes i kroppen. Det katalyserar den första steget i syntesen av katekolaminer, såsom dopamin, noradrenalin och adrenalin, genom att konvertera aminosyran tyrosin till L-DOPA (3,4-dihydroxifenylalanin) med hjälp av syre och NADPH som kofaktorer.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
"Självadministrering" inom medicinsk kontext refererar till patientens förmåga och behandlingsplan där patienten själv ansvarar för att tillhandahålla sig med nödvändig medicinsk vård eller terapi, ofta under läkares övervakning och riktlinjer. Detta kan innebära att en patient själv tar mediciner, använder injekter, använder medicinsk utrustning eller genomför andra behandlingsrelaterade aktiviteter.
Quinpirole är ett läkemedel som tillhör gruppen dopaminreceptoragonister, vilket betyder att det aktiverar dopaminreceptorer i hjärnan. Det används främst i forskningssyfte för att studera effekterna av dopamin på olika former av beteende och neurobiologiska processer. Quinpirole har bland annat visat sig kunna påverka rörelse, motivation, belöningsbaserat learning och kognition.
Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.
Läkemedel som binder till, men inte aktiverar dopaminreceptorer, varvid verkan av dopamin eller exogena stimulerare blockeras. Många läkemedel för behandling av psykotiska tillstånd är dopaminantagonister, även om deras terapeutiska effekt kanske mer beror på en långsam anpassning i hjärnan än på en omedelbar blockering av dopaminreceptorer. Dopaminantagonister har haft flera andra kliniska användningsområden, bl a som medel mot kräkningar och illamående, för behandling av Tourettes syndrom och mot hicka.
Medel som blockerar transport av dopamin in i nervcellsutskotten eller in i vesiklar inuti utskotten. De flesta adrenerga upptagshämmare hämmar också upptag av dopamin.
Läkemedel som binder till och aktiverar dopaminreceptorer.
En klass dopaminreceptorer som kan identifieras genom sitt speciella sätt att binda syntetiska ligander, sin molekylärbiologi och, möjligen, sin verkningsmekanism.
Inlärningsprocess som innebär att en viss handlingsföljd resulterar i en belöning. Vid den rätta reaktionen inför ett urval handlingsalternativ kommer en omedelbar belöning. Syn. instrumentell betingning.
Ett antal funktionellt och anatomiskt definierade strukturer i främre delen av hjärnan hos alla däggdjur. Enheten är inblandad i såväl den högre integreringen av information rörande tarmar, luktsinne och kroppstillstånd som homeostatiska reaktioner, som t ex grundläggande överlevnadsbeteenden (ätande, parning och känslouttryck). I de flesta publicerade arbeten anses enheten omfatta mandelkärnan, epitalamus, gördelvindlingen, hippocampus, hypotalamus, parahippocampalis-vindlingen, septumkärnorna, talamus främre kärnhop och delar av de basala ganglierna.
"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.
Long-Evans rats are a specific strain of outbred albino laboratory rats, commonly used in biomedical research due to their docile and friendly nature, as well as their relatively large size and ease of handling compared to other rat strains. They were originally developed in the 1940s by William Long and Grace Evans at the University of Wisconsin-Madison. The Long-Evans rat strain is often used in studies related to neuroscience, psychology, pharmacology, toxicology, and nutrition, among others.
En färglös, klar och flyktig vätska (alkohol) med allmän kemisk formel C2H5OH. Den tas snabbt upp i tarmkanalen och sprids i hela kroppen. Etanol har bakteriedödande verkan och används som lokalt desinfektionsmedel. Den har utbredd användning som lösningsmedel och konserveringsmedel i t ex farmaceutiska preparat, och den utgör den viktigaste beståndsdelen i alkoholdrycker.
En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att dämpa aktiviteten i det centrala nervsystemet. De huvudsakliga typer av medel som räknas hit är etylalkohol, bedövningsmedel, sömnmedel, lugna nde medel, narkotiska preparat och ångestdämpande medel.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Självstimulering, även känt som självberoende beteende eller självförnedring, är i en medicinsk kontext ett beteende där en individ aktivt deltar i sexuell stimulering av sig själv, ofta med hjälp av olika föremål eller handlingar, för att uppnå sexuellt nöje och lindring av ångest eller stress. Det är inte sällan, men inte alltid, ett beteende som kan vara kopplat till personer med autism eller intellektuella funktionsnedsättningar.
Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.
Salicylamider är en grupp av läkemedel som har salicylsyra som aktiv ingrediens och används främst som smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatoriska medel. De är derivat av salicylsyra och har föreningen kvar i sin kemiska struktur. Salicylamider är lösaktiga i vatten och har en högre smältpunkt än salicylsyra själv. De används ofta för behandling av smärtor, inflammation och feber, samt för att minska symtom orsakade av reumatiska sjukdomar. Exempel på vanligt förekommande salicylamider är aspirin och diflunisal.
Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.
Nikotin är ett stimulerande, starkt beroendeframkallande centralstimulans som naturligt förekommer i tobaksväxter, särskilt i bladet av den vanliga tobaken (Nicotiana tabacum). Det är en alkaloid och agerar som en stark parasympatomimetisk agonist som binder till nikotinacetylkolinreceptorerna i nervsystemet. Nikotin kan orsaka ökad hjärtfrekvens, blodtryck och andningsfrekvens samt påverka humöret och kognitiva funktioner. Det är huvudansvarigt för den beroendeframkallande effekten av tobaksrökning och kan orsaka fysisisk beroende, tolerans och abstinensbesvär. Långvarig exponering för nikotin kan också öka risken för flera allvarliga hälsoproblem, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, lungcancer och lungsjukdomar.
En grupp dopaminreceptorer som kan identifieras genom sitt speciella sätt att binda syntetiska ligander, sin molekylärbiologi och, möjligen, sin verkningsmekanism.
En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.
Cellyteproteiner som binder dopamin med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellernas beteende.
Ett krafigt centralstimulerande och sympatomimetiskt medel. Amfetamin har flera verkningsmekanismer, inkluderande blockering av upptag av adrenerga substanser och dopamin, frigörande av monaminer och hämmande av monaminoxidas. Amfetamin är också en missbruksdrog och ett psykotomimetiskt medel. l- och d,l-formerna räknas hit. l-formen har lägre CNS-aktivitet, men starkare kardiovaskulära effekter. d-formen är dextroamfetamin.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Vesicular Glutamate Transport Protein 2 (VGLUT2) är ett protein som transporterar neurotransmittorn glutamat från cytoplasman in i synapska vesiklar, där det kan lagras och sedan frisättas under nervimpulser. Detta spelar en viktig roll i exocytotisk neurotransmission i centrala nervsystemet.
Läkemedel som binds till och aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer.
En liten utbuktning eller skänkel vid det bakre hörnet av den tredje hjärnventrikelns vägg, invid dorsala delen av talamus och tallkottkörteln. Den innehåller habenularkärnorna och utgör större delen av epitalamus.
En icke-essentiell aminosyra som normalt uppträder i L-form. Den är den vanligaste stimulerande signalsubstansen i det centrala nervsystemet.
'Septala kärnor' refererar till specifika strukturer i levern, mer koncretaret i de så kallade Cotswold-septum som delar upp vardera av leverloben (Rappaports sektioner) i små segment. Dessa septala kärnor innehåller dock huvudingredienserna till leverns blodförsörjning, nämligen terminala hepatiska venular (THV), som är den sista delen av leverns venösa blodomlopp innan blodet går över i kapillärnätverket inom hepatocyterna.
I en enkel mening kan narkotika definieras som substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka förändringar i medvetandet, sinnesförnimmelser, känslor, tänkande och beteende. De kan vara syntetiska, halvsyntetiska eller naturliga och kan användas till medicinska ändamål men är också vanligt förekommande som droger av missbrukare. Narkotikaverkan kan innebära smärtstillande, lugnande, euforiska eller hallucinogena effekter, beroende på vilken substans det rör sig om. Många narkotika är också beroendeframkallande och kan medföra allvarliga hälsoproblem och bieffekter, särskilt vid långvarigt eller missbruk.
Ett GABA-derivat verksamt som specifik agonist vid GABA-B-receptorer. Medlet används vid behandling av spasticitet, särskilt sådan som är relaterad till ryggmärgsskada. Den terapeutiska effekten beror på verkan vid spinala och supraspinala punkter, vanligen som en minskad överföring av retningssignaler.
"Stereotaktiska tekniker" är en grupp av precisa, mininvasiva metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som använder sig av bildguidning för att lokalisera och behandla små, väldefinierade mål i hjärnan eller kroppen, ofta med syfte att förstöra skadlig tumörvävnad eller abnormt aktiva nervceller.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
Föreningar med utbredd användning inom biomedicinen, bl a som dopaminagonister.
The prefrontal cortex is the anterior portion of the frontal lobe, involved in higher order cognitive functions such as planning complex cognitive behavior, personality expression, decision making, and moderating social behavior. It also plays a significant role in working memory and executive functions.
Abstinenssyndrom (abstinence syndrome) är ett tillstånd som kan uppstå när någon som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Detta leder till en reaktion i kroppen då den har blivit van vid substansen och nu saknas den. Symptomen på abstinenssyndrom varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men kan inkludera:
'SK&F-38393' is a pharmacological agent, specifically a selective dopamine D1 receptor agonist, which was used in scientific research to study the dopaminergic system and its functions. It is not currently used in clinical medicine. (107 characters)
Inhibitory postsynaptic potentials (IPSPs) are electrical signals that occur in the postsynaptic neuron when a neurotransmitter, such as GABA or glycine, binds to inhibitory receptors on the postsynaptic membrane. This binding causes an influx of negative ions (such as chloride) into the cell, which results in hyperpolarization of the neuron's membrane potential. In other words, IPSPs make it more difficult for the neuron to reach its threshold and fire an action potential, thereby inhibiting the transmission of signals in the nervous system.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Opioid receptor Mu (μ) refererer til en type G-protein-koblede receptorer som findes naturaligt i hjernen og nervesystemet hos pattedyr. Disse receptorer er primært involveret i at modulere smertefølelser, men de spiller også en rolle i andre fysiologiske processer som modstandskraft overfor stress, afhængighed og belønning.
Ett par kärnliknande bildningar med tillhörande grå substans mellan hjärnskänklarna, på kraniala sidan av den bakre, perforerade delen av hypotalamus.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
Sjukdomstillstånd som har samband med eller beror på bruk av kokain.
Alla läkemedel som används för sin verkan på dopaminreceptorer, på dopaminets livscykel eller på de dopaminerga nervcellernas överlevnad.
Neurotensin är ett neuropeptidhormon som produceras naturligt i kroppen och har en roll i reguleringen av olika fysiologiska processer, såsom smärta, temperaturreglering, sömn och humör. Det binder till specifika receptorer i hjärnan och tarmarna och påverkar där neurotransmissionen och cellsignaleringen. Neurotensin har också visat sig spela en roll i patologiska processer som inflammation, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Stilbamidiner är ett typ av agonist som aktiverar dopamin D2 och serotonin 5-HT1A receptorerna i centralnervösa systemet. Denna klasse av mediciner används för behandling av neurodegenerativa sjukdomar, såsom Parkinson's disease, samt för att hantera vissa typer av ångest och depression.
GABAergic neurons are a type of nerve cell that releases the neurotransmitter gamma-aminobutyric acid (GABA). GABA is the primary inhibitory neurotransmitter in the brain, meaning it works to decrease the activity of other neurons. GABAergic neurons make up about 20-50% of all neurons in the human brain and are widely distributed throughout the central nervous system. They play a crucial role in regulating many physiological processes, including motor control, cognition, and emotional regulation. Dysfunction in GABAergic neurotransmission has been implicated in various neurological and psychiatric conditions, such as epilepsy, anxiety disorders, and movement disorders.
Serotonin 5-HT3 receptor agonists are a class of medications that selectively bind to and activate the 5-HT3 subtype of serotonin receptors, which are found in the central and peripheral nervous system. These drugs are primarily used to treat various gastrointestinal disorders such as chemotherapy-induced nausea and vomiting, and irritable bowel syndrome with diarrhea. Examples of 5-HT3 receptor agonists include ondansetron, granisetron, palonosetron, and ramosetron.
Muscimol är ett neurotoxin och psykoaktivt alkaloid som naturligt förekommer i vissa svampar, till exempel flugsvamp (*Amanita muscaria*) och panterstjärna (*Amanita pantherina*). Det fungerar som en fullständig agonist vid GABA-A-receptorn i centrala nervsystemet och orsakar sedativ, hallucinogena och muskelrelaxerande effekter. Muscimol är mycket giftigt och kan vara dödligt i höga doser.
En enkefalinanalog som selektivt binder till my-opioidreceptorn. Det används som modell för läkemedelspermeabilitetsstudier.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Neuronal tract tracers are specialized tools used in neuroscience research to visualize and map the connections between neurons in the brain. These tracers are typically fluorescent or radioactive molecules that are taken up by individual neurons and transported along their axons, allowing researchers to follow the path of neural projections and identify specific patterns of connectivity. By using different colored tracers to label distinct populations of neurons, scientists can gain insights into the organization and function of complex neural circuits, which is essential for understanding brain function and disease.
"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."
AMPA-receptorer, eller α-aminosuberat-acetat receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i neuroner och är involverade i snabba signalsubiter på postsynaptiska membranet under excitation. När den binder till sin naturliga ligand, glutamat, öppnas kanalen för natrium- och kaliumjoner, vilket leder till en depolarisering av cellmembranet och möjliggör fortsatt nervimpulsöverföring. AMPA-receptorer är viktiga mål för läkemedel vid behandling av olika neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi, depression och skador på centrala nervsystemet.
"Nikotinstimulerare" är ett samlingsbegrepp för substanser som aktiverar nikotinreceptorer i nervsystemet, mimetiserar eller förstärker effekterna av nikotin. Dessa substanser används ofta i terapeutiska sammanhang för att hjälpa individer att sluta röka genom att mildra abstinensbesvären.
A nicotine blocker, also known as a nicotine receptor antagonist, is a type of medication that works by blocking the effects of nicotine on the brain, reducing cravings and withdrawal symptoms associated with quitting smoking.
Detta område gränsar medialt mot det mamillotalamiska stråket och den främre valvpelaren. Den mittre kanten av den inre kapseln och det subtalamiska området bildar dess sidoavgränsning. Det innehåller den laterala hypotalamuskärnan, den tuberomamillära kärnan, den laterala tuberkärnan, och trådar tillhörande mellersta framhjärnans bunt.
"Drug-seeking behavior" refererar till en uppsättning handlingar eller beteenden som en person med beroende av kontrollerade substanser kan anta för att få tag i eller få tillgång till mer av den drogen de är beroende av, ofta på ett otillbörligt sätt. Detta kan inkludera upprepade besök hos olika läkare eller kliniker för att få fler recept på samma medicin, simulering av symtom för att få mer medicin än vad de behöver, eller använda falska identiteter för att få tag i kontrollerade substanser. Det kan även innebära att köpa, stjäla eller byta droger illegalt. Drug-seeking beteende kan vara ett tecken på en persons kamp med beroende och kräver ofta professionell behandling för att hanteras effektivt.
En nikotinantagonist som absorberas lätt från tarmen och passerar blod-hjärnbarriären. Mekamylamin har använts som ganglieblockerare vid behandling av högt blodtryck, men används, som de flesta ganglieblockerare, oftast som forskningsverktyg.
"Nervhälning (neuralgia) är en smärta som följer nervens normala sinnesbana, orsakad av skada eller irritation av nerven."
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
GABA-B Receptor Agonists are a class of medications or substances that bind to and activate GABA-B receptors, which are G protein-coupled receptors found in the central nervous system. GABA (gamma-aminobutyric acid) is the primary inhibitory neurotransmitter in the brain, and its activation leads to decreased neuronal excitability and increased inhibition.
Dopamintransportproteiner (DAT) är proteiner som transporterar neurotransmittorn dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals vesiklar för återupptagning och återanvändning inuti nervceller (neuron). DAT hjälper också till att avsluta signalsignaleringen av dopamin i centrala nervsystemet.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Läkemedel som binder till, men inte aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror, varvid agonistverkan blockeras.
En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att öka vakenhet och retbarhet. De har en rad verkningsmekanismer, dock vanligtvis inte genom direktverkan på nervceller. Hit räknas inte läkemede l som har ovan nämnda effekter som biverkan till sin huvudsakliga terapeutiska verkan.
Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.
Ett generellt begrepp som avser inlärning av en viss reaktion.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Sulpirid är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som primärt används för behandling av psykoser och andra svåra psykiatriska störningar, såsom schizofreni. Sulpirid fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera positiva (ex. hallucinationer och paranoia) och negativa (ex. socialt tillbakadragande och avflackning) symtom hos patienter med psykoser.
Bensenacetamid är ett nootropiskt preparat, som tillhör gruppen acetamider och är kemiskt relaterat till piracetam. Det används för att förbättra kognitiva funktioner, inklusive minne, koncentration och uppmärksamhet. Bensenacetamid verkar genom att påverka neurotransmissionen i hjärnan och skydda nervceller mot skador. Det används ofta för att behandla neurologiska tillstånd som demens, Alzheimers sjukdom och traumatisk hjärnskada.
Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.
De olika tillförselvägarna för läkemedel eller andra ämnen via kroppsplatser hos människor eller djur, från vilka medlet tas upp i blodet för vidare transport till den vävnad som utgör målområde.
Etilaminer är ett centralstimulerande medel och anaestetikum som verkar genom att blockera återupptaget av dopamin, noradrenalin och serotonin i synapsklyftan. Det används inte som läkemedel men kan förekomma som en illegal drog.
Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.
"c-Fos är ett protokogen protein som fungerar som en transkriptionsfaktor, involverat i signaltransduktion och reglering av cellcykeln, differentiering, apoptos och påverkan av olika gener i nervsystemet."
Neuroanatomical tract-tracing techniques are a set of methods used in neuroscience research to map the connections between different neurons and brain regions. These techniques involve introducing a tracer substance into a specific group of neurons, which is then transported along the axon to the target cells. By analyzing the distribution of the tracer substance, researchers can determine the pathways taken by the neurons and the patterns of connectivity between different brain areas.
Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.
Patch-clamp-tekniken är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflödet genom en individuell jonkanal i en cellmembran. Metoden utvecklades av Erwin Neher och Bert Sakmann, vilka tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för sin uppfinning. Patch-clamp-tekniken möjliggör direkt studium av elektriska egenskaper hos enskilda jonkanaler, deras funktion och reglering, och har haft ett stort inflytande på vår förståelse av exciterade cellers funktion.
Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.
Ett tioxantenneuroleptikum som till skillnad från klorpromazin anses ha CNS-aktiverande egenskaper. Det används för behandling av psykoser, dock ej hos exciterade eller maniska patienter.
Nikotinreceptorer är proteiner i hjärnan och nervsystemet som reagerar på nikotin, ett stimulerande ämne som naturligt förekommer i tobak. Dessa receptorer är en del av neuroners signalsystem och aktiveras när nikotin binder till dem, vilket orsakar en release av neurotransmittor som påverkar sinnesstämning, hjärtslag, andning och andra kroppsliga funktioner. Nikotinreceptorer spelar också en naturlig roll i signalsystemet för acetylkolin, en signalsubstans som är viktig för minnes- och läringsprocesser.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Ett morfinderivat som är en dopamin D2-agonist. Det är ett effektivt kräkmedel som använts vid akuta förgiftningar. Det har även använts för diagnos och behandling av Parkinsons sjukdom, men biverknin garna begränsar dess användbarhet.
Muscarin M5-receptorn är en typ av muskarinreceptor, som är en G-proteinkopplad receptor (GPCR) som aktiveras av den endogena signalsubstansen acetylkolin och andra agonister med muskarinsk verkan. Muskarin M5-receptorn är primarily expressed in autonomic ganglia and in the central nervous system, where it couples to G proteins of the Gq/11 family and activates phospholipase C, leading to increased intracellular calcium levels and activation of protein kinase C. It is involved in a variety of physiological functions, including smooth muscle contraction, cardiac regulation, and neurotransmitter release.
En komplex grupp av nervfibrer som utgår från luktcentrumområdet, området kring mandelkärnan och de septala kärnorna och leder till yttre delen av hypotalamus. Några nervtrådar fortsätter till hjärnstjälkens tegment.
NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartatereceptorer, är en typ av jonotrop receptor som finns i centrala nervsystemet hos däggdjur. De spelar en viktig roll inom synapser (kontaktpunkterna mellan nerver) där de medierar långsamma exciterande signalsvarv och är involverade i synaptisk plasticitet, inlärning och minnesbildning. NMDA-receptorer består av flera underenheter och aktiveras av glutamat, den primära excitatoriska neurotransmittorn i centrala nervsystemet. Dessutom krävs det en kombination av två olika joner, natrium (Na+) och calcium (Ca2+), för att aktivera receptorn fullt ut. NMDA-receptorernas aktivitet kan regleras på flera sätt, inklusive genom binding av ligander som glycin, D-serin och magnesium (Mg2+). Dys
Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och påverkar celler genom samverkan med G-proteiner. GABA-B-receptorer kännetecknas farmakologiskt av att de är okänsliga för blockeraren bikukullin och känsliga för agonisten L-baklofen. De uppträder både presynaptiskt och postsynaptiskt, med varierande verkan såsom hämmande av adenylatcyklas, aktivering av fosfolipas A2, aktivering av kaliumkanaler och inaktivering av spänningsaktiverade kalciumkanaler.
Intraventricular infusion är en medicinsk procedur där läkemedel direkt införs in i de laterala ventriklarna i hjärnan genom en kateter. Detta används oftast för att behandla centralnervösa infektioner, tumörer eller andra sjukdomar som påverkar cerebrospinalvätskan (CSF). Infusionen sker vanligen under kontinuerlig övervakning i en klinisk setting.
The "nucleus tegmentalis pedunculopontinus" (PPN) is a brainstem nucleus located in the caudal pontine tegmentum, and it plays a crucial role in the regulation of motor behavior, wakefulness, and REM sleep. It is a component of the mesencephalic locomotor region and serves as a key interface between the cortical and subcortical areas involved in movement control. The PPN contains various neurotransmitters such as acetylcholine, glutamate, GABA, and dopamine, which contribute to its diverse functions.
Akuta eller kroniska, neurologiska störningar som har samband med de olika verkningarna av etanol på nervsystemet. Skador uppträder främst i hjärnan och de perifera nerverna.
Onkogenproteinet v-Fos är en abnormt aktiv protein som bildas från onkogent genet v-fos, som kan orsaka oregelbunden celldelning och kancerutveckling i djur, inklusive människor.
Behovet att undersöka en ny omgivning. Denna motivation kan inte tydligt skiljas från nyfikenhet.
Den iakttagbara, mätbara och ofta sjukliga oförmågan hos en individ att bryta en vana som medför en omåttlig konsumtion av något medel eller otillfredsställbart behov att utföra vissa handlingar.
Instinktivt sökbeteende av varierande karaktär hos djur, vilket inleder sökandet efter föda, eller uppvaktningsförfarandet inför parning.
Ett blåaktigt område i den övre vinkeln av fjärde hjärnventrikelns botten motsvarande melaninliknande, färgade nervceller, som är belägna vid sidan om griseum centrale. Området kallas även nucleus pigmentosus pontis.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
En aminosyraantagonist med stor retningsförmåga som används som forskningsverktyg.
Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och styr en egen membrankloridkanal. GABA-A-receptorer är de vanligaste nervsignalblockerande receptorerna i hjärnan. Flera isoformer har klonats, tillhörande en superfamilj som omfattar nikotinreceptorer, glycinreceptorer och 5HT-3-receptorer. De flesta GABA-A-receptorer har separata modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat.
Amygdala (corpus amygdaloideum). Mandelformad ansamling av grå substans i främre delen av hjärnans tinningslob. Amygdala utgör en del av det limbiska systemet.
Sexuellt beteende hos djur kan definieras som varje handling eller handlingar som innebär att två individer av samma art deltar i reproduktivt beteende, vilket resulterar i parning och fortplantning. Detta kan omfatta ett antal olika beteenden, inklusive fysiska kontakter som kuddling, flirtande, uppvaktning, stimulans av genitalier och slutligen penetration för att möjliggöra befruktning. Detta beteende kan variera mellan olika djurarter och kan ibland inkludera icke-reproduktiva sexuella aktiviteter som självsamtycke, onani och homosexualitet.
En av flera indolalkaloider utvunna ur busken Tabernanthe iboga, Baill. (familjen Apocynacea). Den har en komplex farmakologisk profil och samverkar med flera nervsignalöverföringssystem. Ibogain har psykoaktiva (hallucinogena) egenskaper och tycks kunna modulera opiattolerans.
En medicinsk definition av 'injektioner' är när en fluid eller en gas införs direkt in i ett kroppsdel eller ett intravenöst system med hjälp av en nål och en spruta.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Signaler till en handling; det specifika inslag i ett perceptions- eller stimulansmönster som en individ lärt sig att reagera på.
Inlärning genom att låta en en betingad stimulus beledsaga en obetingad. Den reaktion som sedan utöses av den betingade stimuleringen kallas betingad reflex.
"Gene knock-in techniques" refer to a group of genetic engineering methods used to precisely insert or "knock-in" a specific gene or DNA sequence into a specific location in the genome of an organism. This is typically achieved through the use of molecular tools such as embryonic stem cells, viral vectors, or genome editing technologies like CRISPR-Cas9. The goal of gene knock-in techniques is to study the function of the inserted gene and its impact on cellular processes or to correct genetic mutations that cause diseases. It's important to note that this process requires a high degree of precision to avoid disrupting the normal function of the host genome.
I neurovetenskapen, är en synaps den punkt där två nervceller (eller en nervcell och en muskelcell) möts, så att signaler kan överföras från den ena cellen till den andra. Denna överföring sker med hjälp av speciella strukturer som kallas för synapser. En synaps består av tre huvuddelar: presynaptisk terminal, synaptisk spricka och postsynaptisk membran. Presynaptiska terminalen är den del av nervcellen som innehåller vesiklerna fyllda med signalsubstanser (neurotransmittorer). När en nervimpuls når presynaptiska terminalen, ledde det till att vesiklerna fusioneras med cellmembranet och neurotransmittorerna frisätts in i synaptisk spricka. Därefter diffunderar neurotransmittorna över synaptisk spricka och binder till receptorer på postsynaptiska membranet, vilket orsakar en elektrokemisk signal som påverkar den efterföl
Dopamin D5-receptorer är en typ av dopaminreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet som binder till neurotransmittorn dopamin och utlöser en biologisk respons inne i cellen. Dopamin D5-receptorer är metabotropa receptorer, vilket betyder att de verkar via G-proteiner för att påverka intracellulära signalsystem.
Ett pyridoxal-fosfatprotein som katalyserar alfadekarboxilering av L-glutaminsyra till att ge gammaaminosmörsyra och koldioxid. Enzymet finns i bakterier och i nervsystemet hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Enzymet reglerar halterna av gammaaminosmörsyra i normal nervvävnad. Hjärnenzymet verkar även på L-cysteat, L-cysteinsulfinat och L-aspartat. EC 4.1.1.15.
Optogenetics is a scientific technique that involves the use of light to control and manipulate the activity of individual neurons or groups of neurons in living organisms, typically through the genetic introduction of light-sensitive proteins called opsins. This allows researchers to study the functions and connections of specific brain circuits with high precision and temporal resolution, providing valuable insights into the underlying mechanisms of neural processes and behaviors.
Pregnanolone är ett neurosteroid som syntetiseras från kolesterol i centrala nervsystemet hos däggdjur. Det fungerar som en positiv allosterisk modulator av GABA-A-receptorn, vilket resulterar i sedativ, sövande och anxiolytiska effekter. Pregnanolone är också en prekursor för andra neurosteroider såsom allopregnanolone och DHEA.
Förfarande för presentation av betingad stimulus utan förstärkning för en tidigare betingad organism. Häri ingår också den reducerade betingade reflexen till följd av förfarandet. Syn. extinktion.
Förändringar i cellmembranets laddningspotential på den närmsta nervcellen när en impuls med aktiverande verkan når synapsen. Vad som sker är en lokal förändring mot depolarisering. Summering av dessa potentialer kan få nervcellen att avge en urladdningsimpuls.
Impulser bakom en organisms strävan efter ett visst mål eller viss tillfredsställelse. Impulserna kan påverkas av fysiologiska behov eller yttre stimuli. Syn. motivation.
Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet och det perifera nervsystemet. De bildas som en del av posttranslatorisk modifiering av proteiner och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, inklusive smärtperception, hunger, sömn, minne och emotionella respons. Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en kaskad av intracellulära händelser som påverkar cellens funktion och aktivitet.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Orexin receptors are a type of G protein-coupled receptor found in the central nervous system that play a crucial role in regulating various physiological functions, including wakefulness, feeding behavior, and energy homeostasis. They are activated by orexins (also known as hypocretins), neuropeptides that are synthesized in a small group of neurons located in the lateral hypothalamus. There are two subtypes of orexin receptors, OX1R and OX2R, which exhibit distinct pharmacological properties and downstream signaling pathways. Dysregulation of the orexin system has been implicated in several neurological and psychiatric disorders, such as narcolepsy, insomnia, addiction, and eating disorders.
Regionen bakom mittre hypotalamus, bestående av ett flertal kärnområden, inkl. den mittre mamillarkärnan, den laterala mamillarkärnan och den bakre hypotalamuskärnan. Från det bakre hypotalamusområdet styrs sympatiska impulser och där sker regleringen av kroppens värme som svar på sjunkande temperatur.
Dihydroanalogen till beta-erytroidin.
Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.
F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
En kraftig och specifik NMDA-receptorantagonist i D-enantiomerisk form. L-formen är inaktiv mot NMDA-receptorer, men kan påverka AP4 (2-amino-4-fosfonobutyrat; APB)-stimulerande aminosyrareceptorer.
Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.
Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.
Ett fenyl-piperidinylbutyrofenon som främst används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det används även vid schizoaffektiva sjukdomar, vanföreställningar, ballism, Tourettes syndrom, och ibland som tilläggsterapi vid psykisk utvecklingsstörning och Huntingtons korea. Medlet har kraftig verkan mot illamående och kräkningar och används även för behandling av hicka.
"Rumsbeteende" är ett informellt och vardagligt uttryck som inte har en officiell medicinsk definition, men det används ofta för att beskriva beteenden som påverkas av alkoholintag, inklusive fysiska koordinationssvårigheter, störningar i talet och omdömesförmågan, sänkt inhibitionsnivå och emotionella reaktioner som kanske inte visats under nüktre förhållanden.
'Serotonin 5-HT2 Receptor Antagonists' are a class of medications that block the action of serotonin, a neurotransmitter, at the 5-HT2 receptors. These antagonists are used in the treatment of various conditions such as psychiatric disorders, migraines, and nausea associated with chemotherapy. Examples include antipsychotic drugs like risperidone and paliperidone, and migraine medications like sumatriptan and naratriptan.
Kinoxaliner är en grupp kemiska föreningar som innehåller en kinoxalin-struktur, vilket är en heterocyklisk aromatisk komponent bestående av två bensenringar som är sammanbundna via två kolatomer och en kväveatom. Kinoxaliner har historiskt använts inom organisk syntes för att skapa andra kemiska föreningar, men de har inte så vanligt används inom medicinen. Det finns dock vissa forskningsstudier som undersöker möjliga biologiska aktiviteter hos vissa kinoxaliner, till exempel deras potential som antimikrobiella eller antitumörmedel.
A narkotikablockerare, eller opioidantagonist, är ett läkemedel som blockerar effekterna av opiater (narkotika) på centrala nervsystemet, såsom smärtlindring, andningsdepression och eufori. Dessa mediciner används för att behandla opiatöverdos och beroende, samt för att diagnostisera och behandla opiatförgiftning. Exempel på narkotikablockerare är naloxon och naltrexon.
Den medicinska benämningen '5-HT2C-serotoninreceptor' refererar till en specifik typ av serotoninreceptor, som är belägen på cellmembranet och binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxitryptamin). Detta G-proteinkopplade receptormolekylärkomplexet är involverat i en rad fysiologiska processer, inklusive regulering av aptit, sömn, humor och smärtförnimmelser. Genom att aktiveras eller blockeras kan 5-HT2C-receptorn påverka signalsystemet kring serotonin, vilket gör den attraktiv som potential therapeutisk mål för behandling av olika sjukdomszustånd, till exempel depression, ångest och fetma.
Raltegravir är ett antiretrovirusmedel som används för behandling av HIV-infektion. Det är en integrasinhibitor som fungerar genom att hindra HIV-viruset från att integrera sin genetisk information i värdcellens DNA, vilket stoppar virusets reproduktion. Raltegravir ges vanligen i kombination med andra antiretrovirala läkemedel för att kontrollera HIV-infektionen och förebygga dess komplikationer.
Ett nervgift, isoxazol (liknande kainsyra och muskimol), som finns i svampar av släktet Amanita.
Tillförsel, med elektrisk ström, av joner av lösliga salter till vävnader i behandlingssyfte. I den medicinska litteraturen beskrivs metoden som ett förlopp för att öka läkemedels genomträngningsförmåga i ytvävnader med hjälp av elektrisk ström. Jontofores har ingenting att göra med jonbyte, luftjonisering eller fonofores, vilka inte kräver elektrisk ström.
Medel som används för sin farmakologiska verkan på GABAerga system. Till dessa medel hör agonister, antagonister, nedbrytnings- eller upptagningshämmare, uttömningssubstanser, prekursorsubstanser och receptormodulatorer.
3,4-dihydroxyfenylättiksyra. En L-dopametabolit.
Presynaptiska terminaler är en del av ett neuron som innehåller vesiklar fyllda med neurotransmittorer, vilka används för att överföra signalsubstanser till efterföljande nervceller i en synaps.
Fotografering genom ett mikroskop.
Utrymmet mellan celler, fyllt av vätska och amorfa och fibrösa ämnen.
Ett centralstimulerande och sympatomimetiskt ämne (C10H15N) med verkan och användning liknande dem hos dextroamfetamin. Det är en missbruksdrog som kan rökas, snortas, injiceras eller drickas, och som går under namn som crank, crystal, crystal meth, is och speed.
Vesicular Glutamate Transport Protein 1 (VGLUT1) refers to a type of protein that is responsible for transporting the neurotransmitter glutamate into synaptic vesicles within neurons. This protein plays a crucial role in the packaging and release of glutamate, which is the primary excitatory neurotransmitter in the central nervous system. Proper functioning of VGLUT1 is essential for normal neurotransmission and is involved in various physiological processes, including learning and memory.
Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.
Tillgivenhet. Inom psykiatrin avses med begreppet vanligtvis välbehag, i meningen angenäma upplevelser människor emellan.
En smal strimma av grupperade celler på talamus dorsomediala yta. Den utgörs av den dorsal sidokärnan, den bakre sidokärnan och pulvinarkärnorna.
5-HT2-serotoninreceptorer är en grupp av G-proteinkopplade receptorers subs typer (5-HT2A, 5-HT2B och 5-HT2C) som aktiveras av neurotransmittorn serotonin (5-hydroindolacetylsyra eller 5-HT) och är involverade i en rad fysiologiska processer inklusive sinnesvisshet, humör, minne, aptit och sexuell funktion. Dessa receptorer spelar också roll i patofysiologiska tillstånd som psykoser, migrän, pulmonell arteriell hypertension och fibrotiska sjukdomar. Agonistbindning till 5-HT2-receptorerna orsakar excitation av nervceller genom att öka intracellulärt calcium, medan antagonistbindning blockerar dessa effekter.
Korta och förgrenade utskott från själva nervcellen, vilka tar emot signaler från andra nervceller.
Bensoxazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller ett bensenring och ett oxazolring, vilka är sammanbundna med varandra. Oxazol är en heterocyklisk komponent som består av en fem-ledad ring med en kolatom, en kväveatom och en syreatom. Bensoxazoler har potentialen att användas inom farmaceutisk forskning, men de kan också ha toxicologiska effekter beroende på deras specifika kemiska struktur och substitution.
Läkemedel som binder till och aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror.
Stora, nukleära vävnader under hjärnbarken som har sitt ursprung i telencefalon och är belägna i nedre delen av hjärnan.
"En serotoninblockerare är ett läkemedel som blockerar serotoninreceptorerna, vilket resulterar i minskad serotoninverkan på celler och vävnader i kroppen. Denna mekanism används för att behandla olika sjukdomstillstånd som depression, ångest, migrän och illamående."
Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.
Sakkaros, även känd som sacharos eller sukros, är ett disacharid som består av glukos och fruktosmolekyler som är kemiskt bundna tillsammans.
Reaktion på en signal som är avgörande för undvikande av en skadlig händelse.
Det preoptiska området (POA) är ett subkortikalt neuroanatomiskt område i hypotalamus, beläget rostralt till optisk chiasma och lateralt till tredje ventrikeln i hjärnan. Det har en viktig roll i regleringen av olika autonoma funktioner som sömn-vakenhetscykler, termoreglering, hungerkontroll och homeostas, endokrin system samt sexual- och socialt beteende.
Naloxon är ett potent antagonist preparat som blockerar opioidreceptorer och används för att behandla opiatöverdosering, då det kan reversa effekterna av opiater som heroin, morfin och fentanyl. Naloxon har ingen agonist verkan och kan inte ge eget euforiskt släpp eller smärtstillande verkan. Det är vanligtvis tillgängligt som injektionsvätska, nasalspray eller film som appliceras under tungan.
Oxidopamin är ett preparat som primärt används inom forskning och består av den aktiva substansen 6-hydroxydopamin hydroklorid. Detta ämne är ett neurotoxin som specifikt skadar dopaminerga nervceller, det vill säga nervceller som producerar signalsubstansen dopamin. Oxidopamin används därför som ett modellsubstans för att studera sjukdomar som beror på skada eller förlust av dopaminerga nervceller, till exempel Parkinson's disease.
En av de tre huvudgrupperna av endogena opioidpeptider. Enkefalinerna är pentapeptider med omfattande utbredning i det centrala och perifera nervsystemet samt i binjuremärgen.
Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.
Pyridiner som ersatts med en aminogrupp i någon position. De kan vara hydrogenerade, men måste ha åtminstone en dubbelbindning.
Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.
Den del av corpus striatum som representerar den fylogenetiskt äldsta delen av striatum, kallad paleostriatum. Det bleka klotet (globus pallidus) bildar den mindre, mittersta delen av linskärnan.
En ihållande ökning av synaptisk effekt, vanligtvis framkallad av någon lämplig aktivering av de samma synapserna. De iakttagna egenskaperna av långtidspotentiering antyder att den kan utgöra en cellbunden mekanism för inlärning och minne.
En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.
Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.
Bicykliska, heteroaromatiska föreningar bestående av 2,3-bensopyrrol.
En specifik dopaminreceptorblockerare. Den påskyndar gastrointestinal peristaltik, frisätter prolaktin och används mot kräkningar och illamående och som verktyg vid undersökning av dopaminerga mekanismer.
Onormalt stor muskelrörelseaktivitet i hela kroppen, vilken kan vara förknippad med organfel eller psykologiska störningar.
Framkallande av en stressreaktion hos försöksobjekt med elektrisk chock. Såväl kramptillstånd som icke-kramptillstånd kan avses.
"Stereotypt beteende" refererar inom medicinen till ett upprepat, stelt och oförändrat mönster av rörelser, ljud eller handlingar som saknar en funktionell syfte och är vanligtvis inte bortförbättrade av sociala situationer eller stimuli.
Neuropeptidreceptorer är proteiner på cellytan som binder till neuropeptider, kemiska signalmolekyler som frisläpps från nervceller och påverkar funktionen hos andra celler i centrala nervsystemet. När ett neuropeptid binds till sin specifika receptor aktiveras den och utlöser en biokemisk kaskad inne i cellen, vilket kan leda till ändringar i cellens funktion, till exempel i samband med smärta, hunger, humör och minnesbildning.
Calbindin är ett protein som binder calciumjoner och hjälper till att reglera cellers calciumhomöostas. Det förekommer naturligt i däggdjursvävnader, särskilt i nerv- och muskelceller. Calbindin har också visat sig ha en neuroprotektiv effekt och kan spela en roll i skyddet av nervceller mot skador orsakade av ökar i intracellulärt calcium. Det används som markör för att identifiera specifika typer av nervceller inom hjärnan, till exempel i hippocampus och cerebellum.
16-etyl-1-alfa,6-alfa,19-beta-trimetoxy-4-(metoxymetyl)-akonitan-3-alfa,8,10-alfa,11,18-alfapentol, 8-acetat-10-benzoat. En giftig alkaloid från roten av Aconitum napellus L. Används för att framkalla arytmi hos experimentdjur.
Den största av talamus mittkärnor. Den har omfattande förbindelser med de flesta övriga talamuskärnorna.
The 5-HT1B serotonin receptor is a subtype of serotonin receptor that binds to the neurotransmitter serotonin (also known as 5-hydroxytryptamine or 5-HT). It is a G protein-coupled receptor, which means it activates a specific type of intracellular signaling pathway when bound by serotonin. The 5-HT1B receptor is primarily located in the central nervous system and is involved in the regulation of various physiological processes, including neurotransmitter release, vasoconstriction, and pain perception. It has also been implicated in the pathophysiology of several neurological and psychiatric disorders, such as depression, anxiety, migraine, and addiction.
Opioid kappa-receptorer är en typ av receptor i det centrala nervsystemet och i viscerala organ som binder endorfiner, en grupp naturligt förekommande peptider i kroppen med smärtstillande, andningsdepressiva och euforiserande effekter. När ett opioid substans binder till en kappa-receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som kan leda till smärtlindring, men även andra effekter som dysfoori (negativ mental eller emotionell reaktion) och hallucinationer. Kappa-receptorer skiljer sig från de mer välkända mu-opioidreceptorerna genom att de generellt ger mindre smärtlindring, men kan istället vara involverade i andra processer som kontroll av aptit, sömn och humör.
Beteende sammanhängande med alkoholkonsumtion, inklusive socialt drickande.
N-metylaspartat är ett derivat av aminosyran aspartat, där en metylgrupp (–CH3) är bundet till den nitarpositionen (-NH2) på aspartats sidokedja. Det saknas kliniskt signifikanta medicinska användningsområden för N-metylaspartat, men det har forskats på som ett möjligt neuroprotektivt medel i samband med stroke och traumatisk hjärnskada.
"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."
En kraftfull N-metyl-D-aspartatreceptor(NMDA-receptor)antagonist som huvudsakligen används för forskningsändamål. Preparatet är ett tänkbart läkemedel i samband med en rad degenerativa nervsjukdomar eller -störningar där NMDA-receptorer kan tänkas spela en viktig roll. Pga psykotropa effekter har medlet begränsats till användning för djur- och vävnadsförsök. Syn. MK-801.
"Hjärnans kartläggning, eller cerebral kartografi, är en medicinsk term som refererar till processen att kartlägga och visualisera strukturer, funktioner och aktivitet i hjärnan med hjälp av olika tekniker som neurovetenskaplig bildbehandling och elektrofysiologiska metoder, för att förstå det mänskliga nervsystemet och diagnostisera eller behandla neurologiska sjukdomar."
Pikrotoxin är ett neurotoxiskt ämne som isolerats från giftsäckar hos vissa arter av sniglar och blötdjur, såsom *Cric Bernaclea* och *Nerita textilis*. Det är en blandning av två stereoisomera komponenter, pikrotoxinin och pikrotinin, som båda aktiverar GABA(A)-receptorer i hjärnan. Pikrotoxin används ibland inom forskning för att studera den kemiska signaleringen i nervsystemet, men är mycket giftigt och kan vara dödligt om det intas eller kommer i kontakt med huden eller ögonen.
Dopamin D3-receptorer är en typ av dopaminreceptor som binder till neurotransmittorn dopamin och medierar dess effekter på cellnivå. De aktiveras av endogen dopamin och är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive belöningssystemet, kognition, emotionell regulation och homeostatiska funktioner. D3-receptorerna uttrycks främst i hjärnbarken, men kan även påträffas i andra delar av centrala nervsystemet och i perifera vävnader. De har en hög affinitet till dopamin och är kända för att ha potentialen att modulera smärta, immunförsvar och cancerutveckling.
Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).
Hyperpolarization-activated cyclic nucleotide-gated (HCN) channels are a type of ion channel found in excitable cells, such as neurons and cardiac myocytes. They are named for their unique property of being activated by membrane hyperpolarization and being modulated by the intracellular second messenger cyclic nucleotides. HCN channels are permeable to both sodium and potassium ions, and their activation leads to an inward current known as the "funny" or "Ih" current. This current helps regulate the resting membrane potential and control the firing patterns of neurons and cardiac cells. Abnormal functioning of HCN channels has been implicated in various diseases, including epilepsy, heart rhythm disorders, and pain perception disorders.
Neurokinin-3-receptor (NK3R) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till peptidhormonet neurokinin B (NKB). NK3R finns främst i centrala nervsystemet (CNS) och är involverade i diverse fysiologiska processer såsom smärtperception, ät- och sömnreglering, samt reproduktiv funktion. Dess naturliga agonist, NKB, är en neuropeptid som uttrycks i flera olika typer av neuron i CNS och är involverad i neurotransmission och regulering av nervcellers exciterbarhet.
Pyrrolidiner är en klass av organiska föreningar som innehåller en pyrrolidinring, en fem-ledad saturad heterocyclisk ring som består av fyra kolatomer och en kväveatom. Pyrrolidinringen är isoelektronisk med piperidinringen, men den senare är en sex-ledad omslutning. Pyrrolidiner har visat sig vara aktiva som agonister vid flera neuroaktiva receptorers bindningsställen, inklusive dopaminreceptorer och nicotinreceptorer, vilket gör dem av intresse för forskning kring sjukdomar såsom Parkinson och nikotinberoende.
En rad strukturellt besläktade alkaloider med ergolinets grundstruktur.
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.

'Ventral Tegmental Area' (VTA) er en del av hjernen som består av samlinger av neuroner i midtbrainen. VTA er specifikt lokalisert i den ventrale delen av tegmentumet, og det inneholder en heterogen befolkning av dopaminerge neuroner som projekterer til forskjellige områder i hjernen, inkludert limbisk systemet og striatum. Disse dopaminerge sirkulasjonene er involvert i reguleringen av en rekke funksjoner, inkludert belønning, motivasjon, kognisjon og bevegelse. VTA er også involvert i reguleringen av smerte, appetitt og sosiale adferd. På grunn av sin rolle i belønning og positivt forstærkende læring er VTA ofte en fokus i studiene av abusiv bruk av stoffer og andre addiktive adferdsmønstre.

'Tegmentum mesencephali' er en anatomisk betegnelse for den del af midbrættet (mesencephalon) som ligger medialt og dorsalt i forhold til det mediane fure, og ventralt i forhold til cerebrospinalvæsken i det forthridende hulrum. Det består af en samling af kerner og fibretråde (kernetracter) der er involveret i forskellige neurofysiologiske funktioner, herunder blandt andet motorisk kontrol, smertefølelse, opmærksomhed, søvn/vågen cyklus, øre-balance og øjebevægelser.

Tegmentum mesencephali inkluderer strukturer som substantia nigra, red nucleus, tectum, periaqueductal grey (PAG) og oculomotoriske kerner, der alle er vigtige for normal hjernefunktion. Skader på denne region kan resultere i en række neurologiske symptomer, afhængig af hvilken del af tegmentumet der er skadet.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

Nucleus accumbens (NAcc) är en del av dämpningssystemet i hjärnan och är belägen i den ventrala striatum. Det är en viktig struktur inom belöningssystemet och är involverad i positiva känslor, motivation, lärande och minne. NAcc består av två delar: en central part (core) och en skalig part (shell). Den skaliga delen tar emot information från amygdala och hippocampus, medan den centrala delen tar emot information från kortikala områden.

NAcc är rik på dopaminreceptorer och aktivering av dessa receptorer leder till en ökning av dopaminutsläpp i strukturen. Dopamin är en neurotransmittor som är involverad i belöningssystemet och ger en positiv känsla när det utsöndras. Flera studier har visat att NAcc aktiveras vid olika former av belöningar, till exempel mat, sex, droger och pengar. Dessutom är NAcc involverad i negativa känslor som sorg och frustration.

Dålig funktion eller skada på NAcc har visats korrelera med en rad psykiatriska tillstånd, inklusive depression, bipolär sjukdom, schizofreni och ADHD.

Dopaminergic neurons are a type of nerve cell that produces and releases the neurotransmitter dopamine. These neurons are located in several regions of the brain, including the substantia nigra pars compacta and the ventral tegmental area. They play important roles in various cognitive and behavioral processes, such as motivation, reward, movement, and memory.

Dopaminergic neurons have a distinctive morphology, characterized by a large cell body and several long, branching dendrites that receive input from other neurons. Their axons project to various target areas in the brain, where they release dopamine to modulate the activity of other neurons.

Dysfunction of dopaminergic neurons has been implicated in several neurological and psychiatric disorders, such as Parkinson's disease, schizophrenia, and drug addiction. In Parkinson's disease, for example, the loss of dopaminergic neurons in the substantia nigra pars compacta leads to motor symptoms such as tremors, rigidity, and bradykinesia.

'Kokain' er ein stimulant medetiskt og lægemiddelaktiv stoff som naturlig forekommer i bladene til planten Erythroxylon coca. Det kan også syntetiseres i laboratorium. Kokain virker primært ved å hindre en type nevrotansin (en kjemisk substans i hjernen) fra å ta hensyn til signaler som normalt får en person til å oppleve matta eller søvnighet.

Kokain kan brukes på forskjellige måter, inkludert:

* Sniffing eller snorting (inhalering gjennom nesa)
* Smoking (røyking)
* Injektion (injeksjon i en vener)

Bruk av kokain kan føre til eufori, økt oppmærksomhet, forbedret sjelvsike og større selvtillit. Men det kan også føre til alvorlige helseproblemer som hjerteanfall, slagtilfelle, psykose, nasalbløyninger, hulsår, innre skader på nesa og tann, HIV/AIDS og hepatitt C (som følge av delt bruksutstyr). Kokain kan også være livstruende i kombinasjon med andre stoffer eller alkohol.

Kokainavhengighet er en alvorlig medisinsk tilstand som kan behandles med både medicinske og psykososiale metoder.

Medicinskt sett refererar "mitthjärna" (substantia nigra) till en del av den basala ganglielianska systemet i hjärnan. Den består av två delar: pars compacta och pars reticulata. Pars compacta innehåller dopaminproducerande nervceller, som är viktiga för motorisk kontroll och belöningssystemet i hjärnan.

En vanlig sjukdom som är kopplad till mitthjärnan är Parkinson's sjukdom, där man ser en progressiv nedbrytning av dopaminproducerande nervceller i pars compacta. Detta leder till rörelsekoordinationsproblem och andra symtom som karakteriserar Parkinson's sjukdom.

In a medical context, "belöning" kan översättas till "reward" eller "incentive". Det är något som ges till en person för att uppmuntra till ett önskvärt beteende eller prestation. Exempel på belöningar inom medicinen kan vara lovord, uppmuntran, privilegier eller materiella ting som presenter. Belöningar används ofta i kombination med andra metoder för att stödja beteendemönster som leder till bättre hälsa och välbefinnande.

'Substantia nigra' er en del av hjernen som består av to sett av nerveceller, kallade compacta og reticulata. Den kompakte delen inneholder de nerveceller som producerer dopamin, et neurotransmitter som er viktig for bevegelse og kontrollen av muskelaktivitet. Når disse cellene degenererer eller dør, som skjer i sykdommen Parkinson, fører det til en mangel på dopamin i hjernen, som kan føre til rystelser, stivhet og trøghet i bevegelsen. Substantia nigra ligger i midten av hjernen og er en del av den basyale gangliesystemet.

Tyrosin 3-monooxygenas (Tyr3MO eller blot TH) er et enzym, der spiller en vigtig rolle i produktionen af neurotransmittere og pigmenter i kroppen. Specifikt er Tyr3MO involveret i konverteringen af aminosyren tyrosin til L-DOPA, som er en forløber for catekolaminer såsom dopamin, noradrenalin og adrenalin.

Tyr3MO katalyserer den første og regulerende skridt i biosyntesen af catekolaminer, hvilket gør det til et vigtigt mål for farmakologisk indgreb ved behandling af sygdomme såsom Parkinson's.

Det er også involveret i produktionen af melanin, det pigment der giver hud, hår og øjne deres farve. Mutationer i genet for Tyr3MO kan føre til forskellige arvelige sygdomme, herunder albinisme og vitiligo.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Självadministrering inom medicinskt sammanhang betyder att patienten själv tar ansvar för att administrera och/eller ta sina egna läkemedel eller utför andra vissa medicinska behandlingsåtgärder enligt en fastställd plan. Detta kan innebära att patienten tar tabletter, injicerar sig med insulinet eller använder en inhalator på egen hand, efter att ha fått instruktioner och guidance av en vårdpersonal. Självadministrering underlättar ofta för patienten då det ger mer flexibilitet och autonomi, och kan även minska behovet av frekventa besök hos vården.

Quinpirole är ett selektivt agonist till dopamin D2- och D3-receptorerna, som används i forskningssyfte för att studera dopaminerga systemet i hjärnan. Det har också visats ha potential som en möjlig behandling för neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's disease och schizofreni, men det är inte godkänt för kliniskt bruk hos människor. Quinpirole verkar på dopaminerga neuron i striatum och kan orsaka rörelse- och belöningsrelaterade effekter i djurmodeller.

Mikroinjektion är en teknik inom biologi och medicin där en mycket liten volym (typ 0,1-1,0 femtoliter) av en vätska injiceras direkt in i en cell eller ett embryo med hjälp av en fin glasspruta. Tekniken används ofta för att införa DNA, RNA eller proteiner i celler, exempelvis för att skapa transgena djur eller växter eller för att studera celldelning och utveckling. Mikroinjektion kan också användas för att injicera läkemedel eller andra substanser direkt i ett specifikt område i kroppen, till exempel in i en lymfknut eller ett tumörvävnad.

"Dopaminblockerare" är en term som används inom farmakologi och medicin, och refererar till läkemedel eller substanser som blockerar eller hämmer effekterna av dopamin i kroppen. Dopamin är en signalsubstans i hjärnan som bland annat spelar en viktig roll för rörelsekoordination, belöningssystemet och känslomässiga reaktioner.

Dopaminblockerare fungerar genom att binda till dopaminreceptorerna i hjärnan utan att aktivera dem, vilket förhindrar att naturligt förekommande dopamin kan binde till och aktivera dessa receptorer. Detta kan användas terapeutiskt för att behandla olika sjukdomstillstånd som karakteriseras av överskott av dopamin, såsom schizofreni, kloropsykos och Tourettes syndrom.

Det finns två huvudsakliga typer av dopaminreceptorer i hjärnan: D1- och D2-receptorerna. Dopaminblockerare kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de endast binder till en specifik typ av dopaminreceptor eller om de binder till flera olika typer. Exempel på vanliga dopaminblockerare inkluderar antipsykotiska läkemedel som haloperidol, risperidon och olanzapin.

Dopaminupptagshämmare, på engelska "dopamine reuptake inhibitors", är en typ av läkemedel som verkar genom att hämma återupptaget av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Detta leder till ökade nivåer av dopamin i synapssprickan och därmed stärker signalöverföringen mellan nervcellerna.

Dopaminupptagshämmare används ofta som behandling för neuropsykiatriska sjukdomar såsom ADHD (upppmärksamhetsstörning) och depression, då dessa tillstånd kan vara associerade med nedsatta dopaminnivåer i hjärnan. Genom att öka dopaminaktiviteten kan symtomen förbättras.

Exempel på läkemedel som verkar som dopaminupptagshämmare inkluderar bupropion, atomoxetin och nomifensin.

Dopamin stimulantia är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i dopaminnervsystemet i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll i belöningssystemet, motivationen, kognitionen och rörelsekoordinationen.

Dopaminstimulerande läkemedel används främst för behandling av sjukdomar där dopaminbristen orsakar symptom, till exempel i Parkinson's disease, hyperkinetic syndrom och ADHD (uppmärksamhetsstörning med/utan samtidig hyperaktivitet). De ökar mängden dopamin i synapsklyftan genom att hämta upp dopamin från synaptosvaren eller blockera nedbrytningen av dopamin.

Exempel på dopaminstimulerande läkemedel är:

* Levodopa/Karbidopa (Sinemet, Madopar)
* Dopadecarboxylas-hämmare (Benserazid, Carbodopa)
* Dopaminagonister (Pramipexol, Ropinirol, Rotigotine)

Dessa läkemedel bör användas under tätt medicinskt övervakning på grund av möjliga biverkningar och komplikationer.

Dopamin D2-receptorer är en typ av dopaminreceptor som binder till neurotransmittorn dopamin. Denna receptor är kopplad till G-proteiner och när den aktiveras, kan den påverka en rad cellulära processer, inklusive intracellulär signalering, membranpotential och sekretion av andra signalsubstanser. Dopamin D2-receptorerna spelar en viktig roll i reguleringen av rörelse, kognition, belöningssystemet och humör. De är också ett viktigt mål för behandling av sjukdomar som schizofreni, parkinsonism och beroendeproblematik.

"Operant conditioning" är en term inom beteendemedicin som refererar till lärprocessen där ett beteende formas eller ändras genom att det följs av en konsekvens i miljön. Det kan vara antingen positivt (till exempel belöning) eller negativt (till exempel bestraffning).

I medicinsk kontext kan operant betingning tillämpas för att ändra patienters vårdrelaterade beteenden, såsom att öka fysisk aktivitet, förbättra läkemedelscompliance eller minska onda vanor som rökning. Genom att använda strategier som positivt eller negativ förstärkning, kan hälsovårdspersonal hjälpa patienter att etablera nytt, önskvärt beteende och på så sätt förbättra deras hälsa och välbefinnande.

'Limbiska systemet' är ett samlingsnamn för en grupp av strukturer i hjärnan som är involverade i känslor, minnen, motivation, belöningssystem och andra emotionella processer. Det består av amygdala, hippocampus, cingulat gyrus och andra angränsande strukturer. Limbiska systemet har starka kopplingar till det autonoma nervsystemet och endokrina systemet, vilket gör att det kan påverka fysiologiska processer som hjärtslag, andning och hormonnivåer i samband med emotionella reaktioner. Det är också involverat i inlärning av kopplingar mellan specifika händelser och känslor, så kallad klassiskt konsitionellt lärande.

'Nervbanor' refererar till de fiberrika strukturer som utgör en del av det perifera nervsystemet och som transporterar nervimpulser mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och resten av kroppen. Nervbanor består av axoner, som är långa utskott från nervceller (neuroner) som överför elektriska signaler, och de är omgivna av myelin, ett fettrikt skikt som hjälper till att skydda och isolera axonen så att nervimpulser kan ledas effektivt. Nervbanor kan vara myeliniserade (omgivna av myelin) eller amyeliniserade (utan myelin). De kan också vara grupperade tillsammans med andra strukturer i perifera nerver.

Long-Evans råttor är en specifik stam (stain) av laboratorieråtta som används i forskning. Denna stam har sitt ursprung från en korsning mellan en Han:ALBino Hannoveraner hane och en Norwaysvarta hona under tidigt 1900-tal. Long-Evans råttor är genetiskt sett relativt konsekventa, med en distinkt fenotyp som inkluderar en gråbrun päls på ryggen och vita fläckar på magen.

Dessa råttor är populära inom forskningen på grund av deras relativt långa livslängd (upp till tre år), goda hälsostatus, sociala beteende och lätta hanteringsegenskaper. De används ofta i studier som rör neurovetenskap, psykologi, toxicologi, farmakologi och genetik.

Etanol, även känt som etylalkohol, är en klar, färglös och lättantändlig vätska med kemisk formel C2H5OH. Det är den primära aktiva ingrediensen i alkoholhaltiga drycker och har också användningsområden inom medicinen som desinfektionsmedel och läkemedel.

I medicinsk kontext refererar 'etanol' ofta till den substans som orsakar berusning när den konsumeras i alkoholhaltiga drycker. Det kan också användas terapeutiskt för att behandla patienter med metanol- eller etylenglykolförgiftning genom att konkurrera ut de toxiska substanserna från levern och andra vävnader.

Läkemedelsverket i Sverige har godkänt etanol som läkemedel under varunamnet "Etanol", bland annat för användning som desinfektionsmedel och hudantiseptikum. Det finns också preparat med etanol som aktiv ingrediens som används för att lindra smärta orsakad av sår eller skador på huden.

'CNS-depressiva medel' är en benämning inom medicinen på läkemedel som har en dämpande eller nedsättande effekt på centrala nervsystemet (CNS). Detta innebär att de kan orsaka sänkt rörlighet, talförlust, sömnsvårigheter, minnesförlust, förvirring och i vissa fall koma vid överdosering. Exempel på sådana läkemedel inkluderar bensodiazepiner, barbiturater, opiater och alkohol.

I medicinska sammanhang kan termen användas för att beskriva läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel sömnsvårigheter, ångest, smärta och epilepsi. Det är viktigt att vara medveten om deras effekter och använda dem under medicinsk övervakning för att undvika biverkningar och komplikationer.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

Medicinskt sett betyder "självstimulering" ofta att en person aktivt påverkar sina kroppsfunktioner eller sinnesintryck för att uppnå ett specifikt erotiskt eller sexuellt mål. Det kan innebära olika former av handlingar beroende på individen, men exempelvis kan det handla om att direkt manipulera könsorganen för att uppleva lust och eventuell orgasm.

Det är viktigt att notera att självstimulering är en normal och hälsosam del av människors sexuella liv, som kan hjälpa till att reducera stress, förbättra sömnen och öka den sexuella belastningen. Det finns inga bevis på att självstimulering är skadligt eller onormalt, utom när det utövas av personer som inte har nått lagstadgad ålder eller på ett tvångsmässigt sätt.

Gamma-Aminobutyric acid (GABA) är en neurotransmittor som har en dämpande effekt på nervceller i hjärnan och nerverna. Det fungerar som ett inhibitoriskt transmissionsmedel, vilket betyder att det hjälper till att minska excitationen i centrala nervsystemet (CNS). GABA är en av de vanligaste neurotransmittorerna i nervsystemet hos däggdjur och spelar en viktig roll i reglerandet av muskeltonus och styrkan på signaler som skickas mellan nerverna.

GABA produceras i kroppen från aminosyran glutaminsyra, vilket är den vanligaste excitatoriska neurotransmittorn i CNS. Genom en process som kallas decarboxylering konverteras glutaminsyra till GABA med hjälp av ett enzym som kallas glutamatdecarboxylas (GAD). När GABA binder till sina receptorer i synapserna mellan nervcellerna, öppnas kloridkanaler och det kommer till inflöde av kloridjoner till cellen. Detta leder till en hyperpolarisering av membranpotentialen, vilket gör att det blir svårare för nervcellen att nå spänningsnivån som krävs för att skapa en aktionspotential och därmed sända signaler vidare i CNS.

Abnormaliteter i GABA-systemet har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomar, inklusive epilepsi, spasmodisk torticollis, panikångest och alkoholberoende. Vissa läkemedel som används för att behandla dessa tillstånd fungerar genom att påverka GABA-receptorerna i olika delar av CNS.

Salicylamider är en grupp av läkemedel som är derivat av salicylsyra och används primärt som smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatoriska medel. De är kemiskt sett amider av salicylsyra och inkluderar exempelvis acetylsalicylsyra (Aspirin), diflunisal och etacrynsyra. Salicylamider har en bred verkan på cellulära processer, däribland hämning av prostaglandinsyntesen och påverkan på cellmembranernas permeabilitet. De används för att behandla smärta, feber och inflammation, men kan också ha effekter på blodkoagulering och andningsfunktion beroende på dosering.

Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.

Nikotin är ett alkaloid som förekommer naturligt i tobaksväxter och är den primära aktiva substansen i tobak. Det är en psychoaktiv drog som orsakar beroende och kan leda till en rad hälsoproblem, inklusive cancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar. Nikotin stimulerar nervsystemet och ger en kortvarig känsla av eufori eller avspannning, men det kan också orsaka ökad hjärtfrekvens, blodtryck och andningsfrekvens.

I medicinskt bruk används nikotin ibland som en hjälpmedel för rökavvänjande, då i form av plåster, kapslar eller tuggtabletter. Dessa produkter ger kontrollerade doser av nikotin till kroppen under en längre period, vilket kan hjälpa att reducera tillbakadragningssymptomen som ofta uppstår när man slutar röka.

Dopamin D1-receptorer är en typ av dopaminreceptor som aktiveras av neurotransmittorsubstansen dopamin och tillhör G-protein-kopplade receptorer. När dopamin binder till D1-receptorn aktiveras adenylatcyklas, vilket leder till en ökning av intracellulära cAMP-nivåer och en efterföljande signaltransduktion som påverkar cellens funktion. D1-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom kognition, motivation, belöningssystemet, och rörelsekoordination. Dysfunktion i dopaminsystemet och D1-receptorer har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomar, inklusive Parkinson's sjukdom och schizofreni.

Mikrodialys är en teknik inom forskningsområdet som möjliggör kontinuerlig och online-mätning av substanskoncentrationer i levande vävnad. Den bygger på att en ultrafiltrationsmembran placeras i kontakt med det vävnadsområde som ska undersökas, och en lösning pumpas genom membranen. Substanser med en molekylär vikt under membranens uppdelningsgräns diffunderar genom membranen och kan therefter kvantifieras. På så sätt kan mikrodialys användas för att mäta koncentrationer av olika substanser, till exempel neurotransmittorer, i levande vävnad.

Dopaminreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet hos däggdjur och andra organismers nervceller. De är receptorerna där neurotransmittorn dopamin binder till och utlöser en biokemisk signaltransduktion inne i cellen. Dopaminreceptorer spelar en viktig roll i flera kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, och kognitiv funktion.

Det finns fem huvudsakliga typer av dopaminreceptorer, indelade i två övergripande klasser: D1-like (D1 och D5) och D2-like (D2, D3 och D4). Varje typ har olika molekylära egenskaper och funktioner. Aktivering av dopaminreceptorer kan leda till en mängd olika cellulära respons, beroende på vilken receptortyp som aktiveras och i vilket omfång. Dysfunktion eller störningar i dopaminsystemet, inklusive dopaminreceptorerna, har visats vara involverade i en rad medicinska tillstånd, såsom Parkinson's sjukdom, schizofreni och beroendesjukdomar.

Amfetamin är en centralstimulerande drog som tillhör gruppen fenyletilaminer. Den verkar genom att öka frisättningen och blockera återupptagandet av neurotransmittorerna noradrenalin och dopamin i hjärnan, vilket leder till en ökning av dessa signalsubstanser i synapsspalterna i centrala nervsystemet. Detta resulterar i en ökad aktivitet i hjärnan och ger upphov till effekter som ökad uppiggelse, öronsus, eufori, förbättrat koncentrationsförmåga och minskad aptit.

Amfetamin används terapeutiskt vid behandling av vissa medicinska tillstånd såsom ADHD (upphörlighetsstörning) och narkolepsi (en sömnstörning). Dock kan amfetamin missbrukas och leda till beroende, vilket kan medföra allvarliga hälsoproblem och sociala konsekvenser.

Morfin är ett starkt smärtstillande preparat som tillhör gruppen opiater. Det utvinns naturligt från opium, som i sin tur kommer från mjölnätsblomman (Papaver somniferum). Morfin används främst för att lindra starka smärtor, till exempel efter operationer eller vid cancerrelaterad smärta. Det fungerar genom att påverka specifika receptorer i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtupplevelsen. Morfin kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, förstoppning, illamående och yrsel. Långvarigt bruk av morfin kan leda till fysisk beroende.

'Vesicular Glutamate Transport Protein 2' (VGLUT2) är ett protein som transporterar den excitatoriska aminosyran glutamat in i synaptiska vesiklar. Detta möjliggör frisättning av glutamat till synaptisk spalt vid nervimpulsbildning, vilket leder till excitation av postsynaptiska neuroner. VGLUT2 är en viktig komponent i neurotransmissionen och regleringen av signalsubstanser i centrala nervsystemet hos däggdjur. Mutationer i genen som kodar för VGLUT2 har visats vara associerade med neurologiska sjukdomstillstånd, till exempel epilepsi och psykos.

GABA (gamma-aminobutyric acid) är en neurotransmittor i hjärnan som har en dämpande effekt på nervcellernas aktivitet. GABA-stimulerande preparat är läkemedel eller substanser som ökar den dämpande effekten av GABA på nervsystemet. Dessa preparat binder till och aktiverar receptorer för GABA i hjärnan, vilket orsakar en ökad inflöde av kloridjoner till nervcellen och en minskad sannolikhet för att denna ska avfyra.

Exempel på GABA-stimulerande preparat inkluderar bensodiazepiner, barbiturater och vissa antiepileptika. Dessa läkemedel används ofta för att behandla ångest, sömnsvårigheter, epilepsi och spasmer i muskler. Det är viktigt att notera att dessa preparat kan ha biverkningar och risker, så de ska endast användas under medicinsk övervakning.

Habenula är en liten, men funktionellt viktig, del av epithalamus i hjärnan. Det är en samling av nervceller som ligger nära den posteriora delen av thalamus och kopplas till flera olika system inom centrala nervsystemet, inklusive det limbiska systemet och serotoninerga systemet. Habenula delas vanligtvis upp i två delar: laterala habenula och mediala habenula.

Den laterala delen av habenula är involverad i regleringen av negativa emotioner, smärta och belöningssystemet, medan den mediala delen är involverad i regleringen av sömn, vakenhet och kognitiva funktioner. Habenula har också visat sig vara involverad i patologiska tillstånd som depression, ångest, beroende och smärta.

Glutaminsyra är en ämiljäsyra som spelar en viktig roll i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det är den vanligaste exciterande aminosyran i centrala nervsystemet och fungerar som en neurotransmittor, vilket innebär att det hjälper till att överföra signaler mellan neuroner (hjärnceller). Glutaminsyra är också involverad i flera andra biologiska processer, såsom metabolism, buffring av syrabalansen och produktion av andra aminosyror. Anormalt höga nivåer av glutaminsyra kan vara skadliga för nervceller och ha en roll i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom och multipla skleros.

"Septala kärnor" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva små klumpar av muskel- eller broskvävnad som kan förekomma i hjärtats kamrar, särskilt i vänster underkammare (ventrikel). Dessa kärnor kan variera i storlek och antal och de kan orsaka olika problem beroende på deras placering och storlek. I vissa fall kan de leda till abnormiteter i hjärtats blodflöde och syrgasmängd, och i allvarliga fall kan de orsaka hjärtsvikt eller oregelbunden hjärtrytm (arytmi).

'Narkotika' är ett samlingsbegrepp för substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka smärtstillande, sedativ, euforiserande eller hallucinogena effekter. De flesta narkotikaklassade preparaten har en potential att missbrukas och är styrda av lagar och regler för att skydda allmänheten från skada.

Exempel på vanliga narkotika inkluderar opiater som morfin och heroin, sedativa som diazepam (Valium) och alkohol, stimulanter som kokain och amfetamin, samt hallucinogener som LSD. Det är viktigt att notera att många av dessa substanser också har legitima medicinska användningsområden när de preskrivs och används korrekt under medicinsk övervakning.

Baklofen är ett centraltverksaktivt muskelrelaxant och smärtstillande medel som används för att behandla spasticitet orsakad av flera olika sjukdomar, till exempel multipel skleros (MS), hjärnskada eller ryggmärgsskada. Baklofen fungerar genom att minska aktiviteten i vissa nerver i centrala nervsystemet och på det sättet minskar muskelspasticiteten.

Baklofen kan ges som tabletter, intratekal pumppåfyllnad eller injektion. Den intratekala formen av baklofen används ofta när patienten inte svarar till oral behandling eller när biverkningarna är för allvarliga.

Läkemedlet kan orsaka biverkningar som yrsel, trötthet, huvudvärk, illamående och sömnsjukdom. I sällsynta fall kan det även orsaka allvarligare biverkningar som andningsdepression, förvirring och hallucinationer.

"Stereotaktiska tekniker" är en grupp metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som används för att precist lokalisera och behandla skador eller abnormaliteter i hjärnan eller andra delar av kroppen. Dessa tekniker använder sig av avancerad bildhantering, matematik och datorstödd planering för att bestämma exakt vilka positioner och vinklar som behandlingsredskapen ska placeras i för att träffa målet med minimal skada på omgivande vävnad.

I neurokirurgi används stereotaktiska tekniker ofta för att framförallt behandla funktionella störningar, tumörer och vaskulära abnormaliteter i hjärnan. Det kan exempelvis handla om djupbråksstereotaxi, stereo-elektroencefalografi (SEEG) eller framskjuten framstötsstereotaxi (FRAS).

I strålbehandling används stereotaktiska tekniker för att leverera höga doser strålning till små, väldefinierade mål, ofta i hjärnan. Exempel på sådana tekniker är stereotaktisk radiosurgeri (SRS) och stereotaktisk strålbehandling (SBRT). Dessa metoder kan användas för att behandla både maligna och benigna tumörer, vaskulära malformationer och funktionella störningar.

Heroin är ett centralstimulansium, illegalt drog som tillhör opiatklassen och är derivat av morfin, som i sin tur utvinns från opium, som härrör från opiumpapaver-plantan. Heroin är mycket beroendeframkallande och används vanligtvis som rekreationellt drog eller för att lindra smärta. Det är också känt under namnen diamorfin, diacetylmorfin och smack. När heroin konsumeras konverteras det till 6-monoacetylmorphin och sedan morfin i kroppen. Heroin är en mycket potent drog som orsakar ett starkt euforiskt lugn, andfåddhet och smärtlindring. Långvarig användning kan leda till fysisk beroende, tolerans, skador på kroppens organ och dödsfall till följd av överdosering.

Bensazepiner är en grupp av atypiska antipsykotiska läkemedel som används för att behandla psykiatriska sjukdomar, såsom schizofreni och bipolär sjukdom. Dessa mediciner fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera positiva symtom som hallucinationer och psykoser samt negativa symtom som social tillbakadragande och apati.

Exempel på bensazepiner inkluderar:

* Klorazepat
* Oxazepam
* Lorazepam
* Temazepam
* Diazepam

Det är värt att notera att bensazepiner också kan ha en viss sedativ, muskelavslappnande och antikonvulsiv effekt. De används ibland för att behandla ångest, sömnsörtsproblem och epilepsi.

Den prefrontala cortexen (PFC) är en region i främre delen av hjärnbarken (cortex cerebri) som är involverad i en rad högre kognitiva funktioner, såsom planering, beslutsfattande, arbetshågkommando, arbetsminne, socialt beteende och personlighetsdrag. Den prefrontala cortexen kan delas in i olika subregioner som är involverade i specifika funktioner.

Den laterala PFC är involverad i att hålla information i arbetsminnet, att uppmärksamma relevant information och att undertrycka irrelevant information. Den mediala PFC är involverad i att ta beslut baserat på belöningsvärden och att koda för socialt beteende. Den orbitofrontala cortexen (OFC) är involverad i att koppla emotionella tillstånd till belöningsvärden och att undertrycka impulser.

Skador på den prefrontala cortexen kan leda till försämrad exekutiv funktion, sämre minne, svårigheter med socialt beteende och personlighetsförändringar.

Abstinenssyndrom är ett tillstånd som kan uppstå när en person som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Symptomen varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men de kan inkludera:

* För psykoaktiva substancexempel: irritabilitet, aggressivt beteende, skräck, panik, depression, rastlöshet, förvirring, konfusion, minnesförlust, hallucinationer och illusionser.
* För alkoholexempel: tremor, svettningar, snabbt hjärtslag, höjd blodtryck, ångest, skakningar, illamående, kräkningar, huvudvärk, oro, sömnsstörningar och i vissa fall delirium tremens.
* För opiater exempel: diarré, magkramper, illamående, kräkningar, snuva, yrsel, svettningar, pupillutvidgning, muskelspasmer och i vissa fall grand mal-anfall.

Abstinenssyndromet kan vara livshotande om det inte behandlas korrekt och omedelbart. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man misstänker att man själv eller någon annan lider av abstinenssyndrom.

I'm sorry for any confusion, but "SK&F-38393" is not a recognized medical term or abbreviation in current medical literature. It appears to be a research compound code that was used by the pharmaceutical company SmithKline & French (which is now part of GlaxoSmithKline). This compound has been studied in various scientific research, particularly in the field of neuroscience and psychology, as an NMDA receptor antagonist. However, without more specific context, it's difficult to provide a precise definition or description of its medicinal relevance.

Inhibitory postsynaptic potentials (IPSPs) är en typ av elektrofysiologisk respons som sker i en neuron efter att den har mottagit ett signalsubstanser från en annan neuron via en inhibitorisk synaps. IPSPs orsakas av öppnandet av jonkanaler som låter negativt laddade klora ions (Cl-) in i den postsynaptiska neuronen, vilket resulterar i en hyperpolarisering av den postsynaptiska membranen. Detta gör det svårare för den postsynaptiska neuronen att nå spiktröskeln och därmed mindre benägen att generera en aktionspotential och fortsätta signaleringen längre fram i nervsystemet. IPSPs är därför viktiga för att modulera och justera den neuronala signaleringen och hjärnans informationsbehandling överlag.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Opioid receptor mu (μ) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder endogena opioider såsom ändorfiner, enkefaliner och dinorfiner, samt exogena opioider såsom morfin och heroin. När ett opioidpeptid eller -alkoid binder till denna receptortyp aktiveras en signaltransduktionskaskad som leder till smärtlindring, andningsdepression, eufori och fysisk beroende vid långvarig användning.

Mu-opioidreceptorerna delas vanligtvis in i två undergrupper: μ1 och μ2. Aktivering av μ1-receptorer orsakar smärtlindring, eufori och förstoppning, medan aktivering av μ2-receptorerna orsakar andningsdepression, fysisk beroende och i vissa fall smärtlindring.

Det är värt att notera att opioider som binder till mu-opioidreceptorer också kan ha en affinitet till andra opioidreceptor typer, såsom delta (δ) och kappa (κ), vilket kan påverka deras farmakologiska effekter.

"Mammillarkropparna" är en parad glandsler som finns i hjärnan hos däggdjur, inklusive människor. De är en del av det limbiska systemet och har en viktig roll i att reglera hormonella funktioner och känslomässiga respons. Mammillarkropparna producerar också ett peptidhormon som kallas melanin-koncentrerande hormon (MCH), som är involverat i reguleringen av sömn, aptit, kroppsvikt och energibalans. Dysfunktion i mammillarkropparna har associerats med olika neurologiska störningar, såsom Alzheimers sjukdom och alkoholrelaterade skador på minnet.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

'Kokainmissbruk' definieras inom medicinen som att använda kokain på ett onormalt eller skadligt sätt, till exempel genom att ta högre doser än vad som är rekommenderat, använda drogen oftare än vad som är säkert, eller fortsätta använda den trots att det orsakar negativa konsekvenser för ens hälsa, relationer eller liv.

Kokain är en stark stimulant som kan leda till beroende och kan orsaka allvarliga hälsoproblem, inklusive hjärt- och kärlsjukdomar, psykisk ohälsa och skador på nära anhöriga. Missbruk av kokain kan också leda till sociala problem, som arbetslöshet, ekonomiska svårigheter och konflikter i relationer.

Det är viktigt att söka professionell hjälp om man eller någon man älskar har problem med kokainmissbruk. Behandling kan inkludera medicinsk behandling, psykoterapi och stödgrupper för att hjälpa personen att sluta använda drogen och hantera de underliggande orsakerna till sitt missbruk.

Dopaminmedel är en grupp av läkemedel som påverkar dopaminnivåerna i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll för kognition, rörelsekoordination, motivation, belöningssystemet och stämningsregleringen.

Dopaminmedel används primärt för behandling av sjukdomar där dopaminnivåerna är för låga, till exempel:

1. Parkinson's disease: Dopaminmedel hjälper att ersätta den bristande dopaminet i hjärnan och förbättra rörelsekoordinationen.
2. Restless legs syndrome (RLS): Vissa dopaminmedel kan användas för att lindra obehagliga känslor och rastlöshet i benen som förekommer vid RLS.
3. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder): Stimulerande dopaminmedel kan hjälpa att öka koncentration och minska hyperaktivitet och impulsivitet hos personer med ADHD.
4. Depression: Dopaminmedel kan användas som komplement till traditionella antidepressiva läkemedel för att behandla svår depression, särskilt i fall där patienten inte svarar på vanliga behandlingar.

Exempel på dopaminmedel inkluderar levodopa (L-DOPA), carbidopa, bromocriptin, pramipexol, ropinirol och amantadin.

Neurotensin (NT) är ett neuropeptid som består av 13 aminosyror och initialt identifierades i centrala nervösa systemet. NT produceras huvudsakligen av enteroglialceller i tarmen, men kan även produceras av hjärnan och andra organ. Det binder till tre olika receptorer: NTS1, NTS2 och NTS3, vilka alla är G-proteinkopplade receptorer.

I centrala nervösa systemet spelar NT en roll i reguleringen av dopaminutsöndring, smärtperception, sömnsamtal, kognition och emotionell processing. I tarmen reglerar NT gastrointestinal funktioner som sekretion, absorption och motorik.

NT har också visat sig ha potential som ett tumörmarkör i vissa typer av cancer, såsom neuroendokrina tumörer (NET). Höga nivåer av NT kan indikera närvaro av en NET och kan användas för att hjälpa till att ställa diagnosen.

Stilbamidiner är en typ av psykoaktiv substans som tillhör kategorin phenylalkylaminer. Det är ett starkt agonist (aktiverare) av serotoninreceptorerna 5-HT2B och 5-HT2A, och används i forskning för att studera serotoninsystemet i hjärnan.

I medicinsk kontext har stilbamidiner inte godkänts som läkemedel för klinisk användning hos människor, men det har visat potential som ett möjligt behandlingsalternativ för neurodegenerativa sjukdomar såsom Parkinson's disease och Huntington's disease. Dessutom har stilbamidiner visat sig ha potential som antidepressiva och anxiolytiska (ångestdämpande) medel i djurstudier, men ytterligare forskning behövs för att fastställa säkerheten och effektiviteten hos dessa användningsområden.

GABAergic neurons are a type of nerve cell that releases the neurotransmitter gamma-aminobutyric acid (GABA). GABA is the primary inhibitory neurotransmitter in the brain, meaning that it functions to decrease the activity of other neurons. GABAergic neurons make up about 20-50% of all neurons in the brain and are widely distributed throughout the central nervous system. They play a crucial role in regulating many aspects of brain function, including motor control, cognition, and emotion.

GABAergic neurons release GABA from their presynaptic terminals, which then binds to GABA receptors on the postsynaptic neuron. This binding can have either excitatory or inhibitory effects, depending on the type of GABA receptor that is activated. Ionotropic GABA receptors (GABA-A and GABA-C) are ligand-gated ion channels that mediate fast synaptic inhibition, while metabotropic GABA receptors (GABA-B) are G protein-coupled receptors that mediate slower, modulatory effects.

Dysfunction of GABAergic neurons and the GABA system has been implicated in a variety of neurological and psychiatric disorders, including epilepsy, anxiety, depression, and schizophrenia.

'Serotonin 5-HT3 Receptor Agonists' er en type medisinsk behandling som virker ved å aktivere serotonin 5-HT3 receptorer, som primært finnes i det enteriske nervesystemet (dvs. nervesystemet i tarmen) og i det centrale nervesystemet (hjernen). Disse medikamentene brukes ofte for å behandle kvalme og oppløsning etter operasjoner, strålingsterapi eller kjemoterapi, samt for å behandle akut og kronisk diarré.

Eksempler på Serotonin 5-HT3 Receptor Agonists inkluderer: ondansetron (Zofran), granisetron (Kytril), palonosetron (Aloxi) og dolasetron (Anzemet). Disse medikamentene er tilgjengelige i forskjellige formater, som tablettar, injeksjoner eller transdermale plaster.

Muscimol är ett neurotoxin och psykoaktivt ämne som naturligt förekommer i vissa svampar, till exempel flugsvampar (*Amanita muscaria*) och panterstjärnsvampar (*Amanita pantherina*). Det är en indolalkyd med en kemisk struktur som liknar den hos GABA (gamma-aminobutsyra), en viktig signalsubstans i centrala nervsystemet. Muscimol fungerar som en fullständig agonist vid GABA-A-receptorerna, vilket leder till en dämpande effekt på nervcellernas aktivitet och kan orsaka symptom som desorientering, förvirring, sluddrighet, andningsdepression och i vissa fall koma. Det är därför mycket giftigt att konsumera flugsvampar eller panterstjärnsvampar i rå form.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Neuronal tract tracers are specialized tools used in neuroscience research to map and track the connections between neurons (nerve cells) in the brain. These tracers are typically fluorescent or radioactive molecules that can be taken up by individual neurons and transported along their axons, allowing researchers to follow the path of neural projections and visualize the patterns of neural connectivity.

There are two main types of neuronal tract tracers: anterograde and retrograde tracers. Anterograde tracers are taken up by the cell body of a neuron and transported to its axon terminals, allowing researchers to trace the path of neural projections from their origin to their target. Retrograde tracers, on the other hand, are taken up by the axon terminals of a neuron and transported back to its cell body, enabling researchers to identify the source of neural projections.

Neuronal tract tracing has numerous applications in neuroscience research, including the study of brain development, plasticity, and degeneration. By mapping the connections between different brain regions, researchers can gain insights into the functional organization of the brain and the mechanisms underlying various cognitive processes and behaviors.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

AMPA-receptorer, eller α-aminosuberat receptorer, är en typ av jonotropa receptor som tillhör glutamatreceptorfamiljen. De aktiveras av den excitatoriska aminosyran glutamat och dess analog, AMPA (α-aminosuberat), och leder till ökad permeabilitet för natrium- och kaliumjoner över cellmembranet, vilket orsakar depolarisering av postsynaptiska neuron. Dessa receptorer spelar en viktig roll i snabb neurotransmission och långsiktig potentiering i centrala nervsystemet.

Nikotin är ett stimulerande centralstimulans som främst påträffas i tobaksprodukter och kan vara beroendeframkallande. En nikotinstimulator är en typ av medicinskt preparat som innehåller nikotin och används för att hjälpa personer som vill sluta röka genom att mildra tillbakadragningssymptomen vid det akuta avslutandet av rökning.

Exempel på nikotinstimulerare inkluderar nikotinkapslar, nikotinplåster och nikotininhalatorer. Dessa preparat ger kontrollerad och långsam frisättning av nikotin till kroppen under en längre tidsperiod, vilket hjälper rökaren att reducera beroendet gradvis. Det är viktigt att använda dessa produkter under medicinsk övervakning och som en del av ett komplett program för att sluta röka.

En nicotinblockerare är ett läkemedel som används för att hjälpa människor att sluta röka. Den aktiva substansen i dessa mediciner är vanligtvis en typ av ämne som kallas en anti-nikotinreceptorantagonist.

Nikotinblockerare fungerar genom att blockera nicotinreceptorer i hjärnan, vilket förhindrar att nikotin från cigaretter eller andra tobaksprodukter binder till dem. När nikotin inte kan binda till dessa receptorer, minskar symtomen av abstinens och behovet av att röka.

Det finns två huvudsakliga typer av nicotinblockerare: orala läkemedel som tas som tabletter eller kapslar, och hudpatches som appliceras på huden. De orala läkemedlen innehåller ofta en substans som kallas vareniclin, medan hudpatchena vanligtvis innehåller en annan substans som kallas nikotinpolacrilex.

Nicotinblockerare kan vara effektiva för att hjälpa människor att sluta röka, men de bör användas i kombination med andra metoder för att stötta ett livsstilsförändring, såsom rådgivning och beteendemodifierande terapier. Det är också viktigt att notera att nicotinblockerare kan ha biverkningar och ska användas under läkarövervakning.

Den laterala delen av hypothalamus är ett område i hjärnan som har en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner, såsom aptit, sömn, och kroppstemperatur. Den laterala hypotalamus består av flera olika nervcellsgrupper och neurotransmittorsystem som arbetar tillsammans för att hålla kroppen i homeostas.

Den laterala delen av hypothalamus innehåller bland annat två viktiga strukturer: det laterala hypotalamus och den ventromediala hypotalamus. Det laterala hypotalamus är involverat i regleringen av aptit och kroppsvikt, medan den ventromediala hypotalamus är involverad i regleringen av hungerkänslor och energibalans.

Den laterala delen av hypothalamus tar emot information från olika delar av kroppen och bearbetar denna information för att producera en adekvat respons. Exempelvis kan den laterala hypotalamus aktiveras av lägre än normala nivåer av glukos i blodet, vilket leder till en ökad aptit och en minskad kroppsvikt. På samma sätt kan den laterala hypotalamus inhiberas av högre än normala nivåer av leptin, ett hormon som produceras av fettvävnaden och som hjälper till att reglera aptiten.

I summa, är den laterala delen av hypothalamus en viktig del av hjärnan som hjälper till att reglera olika kroppsliga funktioner genom att bearbeta information från kroppen och producera en adekvat respons.

'Drug-seeking behavior' är en medicinsk term som refererar till handlingar eller beteenden som en individ utför för att få tag i kontrollerade substance, vanligtvis för att upprätthålla ett beroende eller för att uppleva drogens effekter. Detta kan inkludera upprepade besök hos olika läkare eller akutsjukvårdsenheter, påstådda smärtor eller andra symtom som inte stämmer överens med kliniska fynd, eller illegala aktiviteter såsom förfalskning av recept.

Det är viktigt att notera att det finns en skillnad mellan en patient som söker smärtlindring och en person som visar på 'drug-seeking behavior'. En patient med legitima smärtsymtom behöver medicinsk behandling, medan en person som visar på drug-seeking behavior kan ha andra motiv än att lindra smärta.

Det är viktigt för vårdpersonal att vara medveten om 'drug-seeking behavior' och att använda sig av god klinisk bedömning när de utvärderar patienter som söker smärtlindring, för att undvika överbehandling eller underbehandling.

Mekamylamin är ett ganglioplegiskt läkemedel, vilket betyder att det blockerar signalsubstanser i neurotransmissionen i det autonoma nervsystemet. Det används som läkemedel för att behandla hypertension (högt blodtryck) och även för att diagnostisera vissa hjärtsjukdomar.

Mekamylamin verkar genom att blockera nikotinreceptorer i det autonoma nervsystemet, vilket leder till en minskad aktivitet i dessa nerver. Detta kan leda till en sänkning av blodtrycket och en reducerad puls.

Det är viktigt att notera att användningen av mekamylamin har minskat på grund av dess biverkningar, som kan inkludera yrsel, svimning, torrhet i munnen och förstoppning. Idag används det sällan som ett förstahandsval för behandling av hypertension, men kan fortfarande användas i speciella fall under kontrollerad läkarövervakning.

'Nervhälning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet eller irritabilitet i nervsystemet. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom stress, trauma, infektion eller neurologiska sjukdomar. Nervhälning kan leda till symptom som kittlande, stickande, brännande eller smärtsamma känslor i huden eller i olika kroppsdelar, överkänslighet för beröring, ljud eller ljus, muskelspasmer och rastlöshet. I vissa fall kan nervhälning vara ett tecken på en underliggande neurologisk sjukdom, såsom multipel skleros eller neuropati, och bör därför undersökas av en läkare om det uppstår symptom.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

GABA-B Receptor Agonists are a class of drugs or substances that bind to and activate GABA-B receptors, which are G protein-coupled receptors found in the central nervous system. GABA (gamma-aminobutyric acid) is the primary inhibitory neurotransmitter in the brain, and its activity helps regulate neuronal excitability.

GABA-B receptor agonists work by mimicking the action of GABA and increasing its inhibitory effects on neurons. This can lead to a decrease in the release of other neurotransmitters such as glutamate, which is an excitatory neurotransmitter. As a result, GABA-B receptor agonists can have sedative, anxiolytic, anticonvulsant, and muscle relaxant effects.

Examples of GABA-B receptor agonists include baclofen, which is used to treat spasticity associated with multiple sclerosis or spinal cord injuries, and gabapentin and pregabalin, which are used to treat neuropathic pain and epilepsy.

Dopamintransporter (DAT) är ett protein som transporterar neurotransmittor molekylen dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals i centrala nervsystemet (CNS). DAT hjälper till att avsluta signalsignaleringen av dopamin och reglerar mängden dopamin som är tillgänglig för postsynaptiska neuron. Genom att kontrollera aktiviteten hos dopaminet i CNS, är DAT-proteinet involverat i en rad neuropsykiatrisk störningar såsom ADHD, depression och Parkinson's disease.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

En antagonist till excitatoriska aminosyror är en substans som blockerar eller minskar verkan av excitatoriska aminosyror, som är neurotransmittorer i centrala nervsystemet (CNS). De excitatoriska aminosyrorna inkluderar glutamat och aspartat, och de är viktiga för exciterande signalsubstanter i hjärnan.

Antagonister till excitatoriska aminosyror fungerar genom att binda till receptorerna för dessa neurotransmittorer utan att aktivera dem, vilket förhindrar excitatoriska aminosyror från att binde och utlösa en exciterande respons. Dessa antagonister kan användas som läkemedel för att behandla olika neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, smärta, stroke, neurodegenerativa sjukdomar och andra patologiska tillstånd där excitotoxicitet har visat sig vara en faktor. Exempel på antagonister till excitatoriska aminosyror inkluderar ketamin, fencyclidin (PCP) och memantin.

Centralstimulerande medel, även kända som psyko stimulanter, är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i centralnervösa systemet (hjärnan och ryggmärgen). De verkar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan, framförallt dopamin och noradrenalin.

Exempel på centralstimulerande medel inkluderar:

* Amphetaminer (såsom Adderall och Dexedrine)
* Metylphenidat (såsom Ritalin och Concerta)
* Modafinil (såsom Provigil)

Dessa läkemedel används ofta för att behandla neurologiska tillstånd som ADHD (uppfattningssvårigheter med/utan sömnlöshet), narkolepsi och vissa former av depression. De kan också användas off-label för att behandla andra tillstånd, såsom utmattning och kronisk trötthet.

Även om dessa läkemedel kan vara effektiva vid behandling av vissa medicinska tillstånd, kan de också ha en potential för missbruk och beroende. Därför är det viktigt att endast använda dem under en läkares övervakning och strikt efter recept.

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Sulpirid är ett läkemedel som tillhör en grupp av neuroleptika, som kallas diphenylbutylpiperidiner. Sulpirid används vanligen för att behandla psykiatriska sjukdomar såsom schizofreni och andra former av psykoser. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att minska symptomen som hallucinationer, förvirring och aggressivt beteende. Sulpirid kan också användas för att behandla kraftiga smärtor orsakade av trigeminusneuralgi.

Läkemedlet ges vanligen som tablett men kan även ges som injektion. Några vanliga biverkningar av sulpirid inkluderar yrsel, trötthet, torr mun och förändringar i vikt. Mer allvarliga biverkningar kan vara rörelsestörningar, som exempelvis tardiv dyskinesi, och förhöjda levervärden.

Det är viktigt att använda sulpirid under kontroll av en läkare eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar vid felaktig användning eller överdosering.

Bensenacetamid är ett nootropiskt (intelligensförbättrande) preparat som tillhör gruppen acetamider. Det är en syntetisk förening som utvecklats i Ryssland under 1980-talet och används där som läkemedel för behandling av neurologiska tillstånd såsom neurosen, neurasteni, organiska psykosyndrom, kognitiva rubbningar och minnesförlust.

Bensenacetamid verkar genom att påverka hjärnans neurotransmittorsystem, särskilt GABA-receptorerna, och har också antioxidativa egenskaper. Det anses förbättra kognitiva funktioner som minne, koncentration och uppmärksamhet samt minska rastlöshet och irritabilitet.

Det är viktigt att notera att användning av Bensenacetamid utanför kontrollerade medicinska studier eller under läkarövervakning inte rekommenderas, eftersom det saknas tillräckliga vetenskapliga bevis för dess säkerhet och effektivitet.

'Inåtledande nervbanor', även kända som efferenta nervbanor, är nerver eller delar av nervsystemet som transporterar signaler från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till muskler och kroppens effektororgan. Dessa signaler orsakar en fysisk respons eller handling, till exempel rörelse av en muskel eller sekretion av en hormon. Inåtledande nervbanor skiljer sig från sensoriska nervbanor, som transporterar känsel- och smärtreceptorer från kroppen till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsmetod eller medicinering, är den metod som används för att ge patienten ett läkemedel på rätt dos, vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. Detta kan ske på olika sätt beroende på vilket läkemedel som ska ges och vem som ska få det. Exempel på olika typer av läkemedelstillförsel är oral (genom munnen), intravenös (direkt in i en ven), intramuskulär (in i en muskel) eller topisk (på huden).

Läkemedelstillförselsätt kan också avse den plan som utformas för att ge patienten rätt behandling med läkemedel under en längre tidsperiod. Denna plan inkluderar valet av läkemedel, doseringen, hur ofta medicinen ska ges och hur länge behandlingen ska pågå. Syftet med en sådan plan är att säkerställa att patienten får rätt typ och mängd läkemedel för att behandla sin sjukdom eller symptom på ett effektivt och tryggt sätt.

Etylamin är en organisk förening som består av en kolatom (C) och en kväveatom (N) som är bunden till varandra med en enkel kovalent bindning. Den har också en metylgrupp (CH3) och en aminogrupp (-NH2) bundna till kolatomen. Etylamin har formeln C2H5NH2.

I medicinsk kontext kan etylamin användas som en building block i syntesen av olika läkemedel och andra biologiskt aktiva föreningar. Det är dock inte ett vanligt förekommande inslag i läkemedelsmolekyler på grund av dess reaktivitet och basiska karaktär.

En GABA-blockerare är ett ämne eller läkemedel som blockerar verksamheten hos en neurotransmittor som kallas gamma-aminobutyriska syra (GABA). GABA är en signalsubstans i centrala nervsystemet som har en dämpande effekt på exciterade nerver och hjälper till att reglera kommunikationen mellan nerverna.

GABA-blockerare fungerar genom att hindra GABA från att binda till sina receptorer i hjärnan, vilket orsakar en ökad excitation av nervcellerna och kan leda till symtom som rastlöshet, irritabilitet, krampanfall och i vissa fall psykoser.

Exempel på läkemedel som kan fungera som GABA-blockerare inkluderar antiepileptika som pregabalin och gabapentin, men även vissa antipsykotiska läkemedel som clozapin och olanzapin. Det är viktigt att notera att dessa läkemedel inte alltid blockerar alla typer av GABA-receptorer, utan kan vara mer selektiva i sin verkan.

"c-Fos" er ein proteink that is synthesized in cells as a result of various stimuli, such as growth factors, hormones, and stress. It is a nuclear protein that forms a heterodimer with another protein called "c-Jun," and together they make up the Activator Protein-1 (AP-1) transcription factor complex. AP-1 plays a crucial role in regulating gene expression related to various cellular processes, including proliferation, differentiation, and apoptosis.

Protonkogenproteinet "c-Fos" er ei av de proto-onkogener som ble oppdager i 1980-åra. Proto-onkogener er normale gener som kan bli onkogener hvis de muterer og overproduceres. Overproduksjon av "c-Fos" kan føre til u kontrollertcellegrov, og det har vist seg å være involvert i mange typer av cancer, slik som leukemia og brystkreft.

Neuroanatomical tract-tracing techniques are a set of methods used in neuroscience to map the connections between different neurons and brain regions. These techniques involve introducing a marker or "trace" into a specific population of neurons, which is then transported along the axonal projections to the target cells. By analyzing the distribution of this trace, researchers can determine the origin, trajectory, and termination of neural pathways in the brain.

There are several types of tract-tracing techniques, including:

1. Anterograde tracing: This method involves injecting a tracer into the cell body or dendrites of a neuron, which is then transported to the axonal terminals in the target region. Examples of anterograde tracers include Phaseolus vulgaris leucoagglutinin (PHAL) and biotinylated dextran amines (BDA).
2. Retrograde tracing: This method involves injecting a tracer into the target region, which is taken up by the axonal terminals and transported back to the cell body. Examples of retrograde tracers include Fluorogold, Fast Blue, and cholera toxin B subunit (CTB).
3. Transsynaptic tracing: This method involves using a tracer that can cross synapses and label postsynaptic neurons. An example of a transsynaptic tracer is wheat germ agglutinin-horseradish peroxidase (WGA-HRP).
4. Combined anterograde and retrograde tracing: This method involves using two different tracers, one for anterograde tracing and the other for retrograde tracing, to label both the origin and target of a neural pathway.

These neuroanatomical tract-tracing techniques have been instrumental in advancing our understanding of brain circuitry and function, and continue to be a valuable tool in neuroscience research.

Den medicinska termen för "hjärnbrygga" är "truncus cerebri". Det är en del av hjärnan som förbinder hjärnstammen med storhjärnan och består av tre stora arterier (anterior, middle och posterior cerebral artery) som försörjer blod till olika delar av hjärnan. Skador på hjärnbryggan kan orsaka allvarliga neurologiska symptom, såsom svårigheter med rörelse, känsel, syn, tal och minne.

'Patch-clamp-tekniker' är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflöden genom en individuell jonkanal i cellmembranet. Den utvecklades av den tyska forskaren Erwin Neher och den amerikanske forskaren Bert Sakmann år 1981, för vilket de belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1991.

Tekniken innebär att en glas pipett fylls med en elektrolytlösning och placeras i kontakt med cellmembranet så att en liten del av membranet sugs in i pipetten och formar en "patch" eller ett "tätslag". När denna patch är intakt, kan potentialen över membranet justeras så att jonkanalen öppnas och jonflödet genom kanalen kan mätas som en ström.

Patch-clamp-tekniken används inom flera områden av biomedicinsk forskning, till exempel för att studera hur jonkanaler regleras och hur de påverkar cellers elektriska signalering, samt för att utveckla läkemedel som kan modulera jonkanalfunktionen.

'Corpus striatum' er en del av hjernen som består av to regioner, putamen og caudatum. Disse regionene er beliggende i den dorsale delen av de subcorticale basalganglierne og er involveret i bevegelseskoordinering, impulskontroll og kognitive funksjoner. Corpus striatum mottar informasjon fra barken (cortex) og andre deler av hjernen, slik som thalamus og substantia nigra, og sender signaler videre til andre dele av hjernen, inkludert globus pallidus og substantia nigra. Dette nettverket er involvert i reguleringen av bevegelsesmønstre, læring og motivasjon. Skader på corpus striatum kan føre til bevegelses- og kognitive forstyrrelser, som kan være assosiert med sykdommer som Parkinson og skizofreni.

Flupentixol är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel som tillhör gruppen bensamidoderiverade neuroleptika. Det används främst för behandling av schizofreni och andra psykoser, men kan också vara effektivt vid behandling av svår depression och tvångssyndrom.

Flupentixol fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera positiva symtom som hallucinationer och delirium, samt negativa symtom som avtruppning och affektiva störningar. Läkemedlet kan också ha en viss sedativ effekt och kan användas för att minska ångest och aggressivitet.

Flupentixol ges vanligen som injektion, men finns också i form av tabletter. Den typiska dosen varierar mellan 10 och 40 milligram per dag, beroende på patientens behov och tolerans. Viktiga biverkningar kan inkludera extrapyramidala symtom (EPS), som tremor, stelhet och muskelkramper, samt tardiv dyskinesi, en obotlig rörelseförstörning. Andra möjliga biverkningar är sänkt blodtryck, yrsel, trötthet, förvirring och ökad aptit.

Nikotinreceptorer är en typ av receptor i nervsystemet som påverkas av signalsubstanser som inkluderar neurotransmittorn acetylkolin och även den psykoaktiva drogen nikotin. Dessa receptorer spelar en viktig roll i bland annat regleringen av neurologiska funktioner såsom minne, inlärning, och humör.

Nikotinreceptorerna är transmembrana proteiner som består av fem underenheter som bildar en pore genom cellmembranet. Det finns två huvudtyper av nikotinreceptorer: den muskarinska typen och den nicotiniska typen. Den nicotiniska typen är den som påverkas av både acetylkolin och nikotin.

När acetylkolin eller nikotin binds till nikotinreceptorerna öppnas kanalen i receptorn, vilket leder till inflödet av natriumjoner (Na+) in i cellen och utflödet av kaliumjoner (K+) ut från cellen. Detta skapar en depolarisering av cellmembranet och kan leda till en aktionspotential, vilket är en nervimpuls som ger upphov till kommunikation mellan nervceller.

Nikotinreceptorerna kan bli desensibiliserade eller desaktiverade vid långvarig exponering för nikotin, vilket kan leda till tolerans och beroende. Desensibilisering innebär att receptorn inte svarar på signalsubstanser längre, medan desaktivering innebär att receptorn slutar att fungera helt.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Apomorphine är ett stereoisomer av morfin och är en direkt aktiverande dopaminreceptor agonist, som primärt binder till dopamin D2 och D3-receptorer. Det används terapeutiskt för att behandla svårartad tardiv dyskinesi (en rörelseördningsrubbning) och i några länder även för behandling av akut gravitativ kolik, ofta associerat med cancer. Apomorphine är också under utvärdering som en möjlig behandlingsmetod för Parkinson sjukdom.

Muskarin M5-receptorn är en typ av muskarinreceptor, som är en sorts G-proteinkopplad receptor (GPCR) som aktiveras av signalsubstanser som acetylkolin. Muskarinreceptorer är namngivna efter den giftiga substansen muskarin som hittats i flugsvamp, och de är involverade i en rad olika fysiologiska processer i kroppen.

Muskarin M5-receptorerna finns främst i det autonoma nervsystemet (ANS) och är primarily involved in mediating smooth muscle contraction and regulating heart rate. De är också involverade i signaleringen till och aktiveringen av andra intracellulära signalsystem, såsom adenylatcyklas- och fosfolipas C-vägar.

M5-receptorerna är kopplade till Gq/11-proteiner, vilket leder till aktivering av fosfolipas C och ökad produktion av inositoltrifosfat (IP3) och diacylglycerol (DAG). Detta i sin tur leder till ökad intracellulär kalciumkoncentration, vilket är viktigt för muskelkontraktion.

I medicinskt hänseende kan M5-receptorerna vara ett mål för behandling av olika sjukdomar som involverar det autonoma nervsystemet, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och hjärtarytmier.

Mediala framhjärnsbuntarna, även kända som mediala prefrontala cortex (mPFC), är ett område i hjärnan som är beläget framtill och ovanpå ögonen. Det består av flera delar, inklusive orbitofrontalcortex, anterior cingulat gyrus och dorsomediala prefrontala cortex.

mPFC är involverad i en rad kognitiva funktioner som beslutsfattande, planering, arbetsminne, emotionell bearbetning och socialt beteende. Det har också visat sig vara viktigt för att modulera negativa emotioner och stressrespons.

mPFC är kopplad till flera andra hjärnregioner, inklusive amygdala (som är involverad i rädsla och fruktan), hippocampus (som är involverad i minnesbildning) och thalamus (som fungerar som en central switchboard för sensorisk information). Dessa kopplingar gör att mPFC kan integrera information från olika källor för att stödja komplexa kognitiva processer.

NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartat-receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i hjärnan och ryggmärgen. De är glutamatreceptorer, vilket betyder att de aktiveras av den signalsubstans (glutamat) som används för excitering av nervceller. NMDA-receptorerna har en särskild roll i långtidspotentiering, ett fenomen där synapser stärks och blir mer effektiva efter frekvent stimuli. Dessa receptorer är också involverade i lära- och minnesprocesser samt i flera patologiska tillstånd som skada hjärnan, såsom stroke, neurodegenerativa sjukdomar och smärta.

GABA-B-receptorer är en typ av receptor i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärgen) som aktiveras av neurotransmittorn gamma-aminobutyrisäure (GABA). När GABA binder till GABA-B-receptorn ökar inflödet av negativa joner, främst kaliumjoner, in i cellen och minskar inflödet av positiva joner, främst natriumjoner. Detta har som effekt att stabilisera membranpotentialen och minska neuroners exciterbarhet, vilket leder till en dämpande effekt på nervimpulser i hjärnan.

GABA-B-receptorer är involverade i flera olika funktioner i centrala nervsystemet, bland annat i regleringen av smärta, rörelse, kognition och humör. Dessa receptorer kan vara ett mål för läkemedel som används för att behandla olika neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, spasmer, migrän och psykiska störningar.

Intraventricular infusion är en medicinsk procedur där läkemedel direkt införs in i de laterala ventriklarna i hjärnan via en kateter. Detta används ofta för att behandla olika former av cerebral spinal fluid (CSF) blockage eller för att ge högkoncentrationer av läkemedel direkt till centrala nervsystemet vid vissa neurologiska sjukdomar, såsom hjärninfektioner och cancer.

Den nucleus tegmentalis pedunculopontinus (PPN) är en del av extrapyramidala systemet i hjärnan och består av en grupp nervkroppar i den rostrala delen av tegmentumet i mellersta brainstemmen. PPN har en central roll i regleringen av rörelse, särskilt i initiering och kontrollen av slumpmässiga rörelser och balans. Den är också involverad i regleringen av sömn-vakenhetscykeln och smärta. PPN har kopplingar till flera andra hjärnstrukturer, inklusive basala ganglierna, thalamus och cerebellum. Dysfunktion i PPN har visats vara involverad i rörelse-relaterade sjukdomar som Parkinsons sjukdom och Multipel system degeneration (MSD).

Alkoholrelaterade nervskador, även kända som alkoholneuropati, är en neurologisk skada som orsakas av långvarigt och/eller tungt alkoholbruk. Detta kan leda till skador på de långa nerverna (perifera nerverna) i kroppen, vilket kan resultera i en rad symtom.

En medicinsk definition av 'nervskador av alkoholbruk' är:

"Alkoholrelaterad nervskada är en neurodegenerativ tillstånd som orsakas av långvarigt och/eller tungt alkoholbruk. Detta leder till skador på de perifera nerverna, vilket kan resultera i symmetriska sensoriska och motoriska symptom, inklusive polyneuropati, polyneurit, ataxi, myokymi, och i vissa fall även demens."

Det är värt att notera att alkoholrelaterade nervskador kan vara reversibla om individen slutar dricka alkohol, men det kan ta tid för nerverna att regenerera sig. I vissa fall kan skadan vara permanenta.

'v-fos' är ett onkogen proteinkluster, som ursprungligen hittades i en retrovirus som kallas för FBJ murine osteosarkomavirus (FBoV). Onkogener är gener som kan orsaka cancer när de muterar eller överaktiveras. 'v-fos' är en defekt version av ett normalt cellulärt protein som kallas c-Fos.

C-Fos är ett transkriptionsfaktorprotein, vilket betyder att det binder till DNA och hjälper till att kontrollera uttrycket av andra gener. När c-Fos aktiveras i en normal cell, bildar det en proteinaktivitetskomplex tillsammans med andra proteiner som kallas AP-1. Detta komplex reglerar celldelning och celldifferentiering.

Men när v-fos överförs till en värdcell via retrovirusinfektion, kan det orsaka onkogen transformation av cellen genom att störa normala cellytorna och kontrollen av celldelningen. Detta leder till oreglerad celldelning och slutligen cancer.

Så 'v-fos' är en onkogen proteinkluster som orsakar cancer genom att störa normala cellytor och kontrollen av celldelningen.

'Utforskande beteende' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara relaterat till olika aspekter av mänskligt beteende som kan studeras inom olika medicinska specialiteter. Ett exempel på när detta koncept kan användas är inom barnpsykiatrin, där det kan syfta på en normal utvecklingsfas hos barn där de utforskar sin omgivning och lära sig genom att undersöka föremål och situationer.

Ibland kan 'utforskande beteende' också användas för att beskriva en persons nyfikenhet eller intresse för att lära känna nya saker, vilket kan vara ett viktigt aspekt av personligheten som kan bidra till personlig utveckling och välbefinnande.

Det är värt att notera att 'utforskande beteende' inte bör förväxlas med sökande efter känslomässig stimulans eller sensationer, som kan vara ett tecken på vissa psykiatriska tillstånd, såsom impulsivitet eller stoffberoende.

'Missbruksbeteende' refererar till den systematiska eller repetitiva användningen av ett ämne eller beteende på ett sätt som är skadligt för ens hälsa, säkerhet eller välbefinnande, ofta trots insikt om de negativa konsekvenserna. Missbruksbeteenden kan vara relaterade till en rad olika substanser eller aktiviteter, inklusive alkohol, droger, mediciner, tobak, mat, sex och spel.

Exempel på missbruksbeteende kan innefatta:

* Använda en substans i större mängder eller under längre tidsperiod än avsiktligt
* Misslyckas att uppfylla viktiga skyldigheter på grund av substansanvändning
* Utveckla ett toleransnivå som kräver ökade mängder av en substans för att uppnå samma effekt
* Upprepa användandet av en substans trots erfarenheter av skada eller olägenhet
* Försumma andra intressen eller aktiviteter på grund av substansanvändning
* Fortsätta använda en substans i situationer där det är farligt att göra det, till exempel när man kör bil

Missbruksbeteenden kan leda till allvarliga konsekvenser för både den enskilda individen och deras omgivning, inklusive skador på hälsa, sociala problem, ekonomiska svårigheter och juridiska problem.

"Appetitive behavior" er en betegnelse for de handlinger og fysiske aktiviteter som dyr, herunder mennesker, gennemfører for at søge føde. Dette inkluderer adfærdspattern som fx søgning, spisning, og sukning efter fødekilder. Appetitive behavior er stærkt påvirket af hungermeldinger fra kroppen, men også af faktorer som erindring, læring, smag, lugt, social adfærd, og følelser.

I medicinsk sammenhæng kan forstyrrelser i appetitive behavior være et tegn på sygdom eller en bivirkning af medicin. For eksempel kan en forringet appetit være et symptom ved depression, infektioner, kræft, HIV/AIDS, og visse neurologiske lidelser. Øget appetit kan være associeret med sygdomme som Cushings syndrom, bulimi nervosa, og psykotiske lidelser.

Locus coeruleus är ett litet, pigmenterat kluster av nervceller i hjärnstammen som utsöndrar noradrenalin, ett signalsubstans som påverkar en rad kroppsliga funktioner såsom sinnesintryck, uppväckt tillstånd, hjärtfrekvens och blodtryck. Det är den största källan till noradrenalin i centrala nervsystemet hos däggdjur. Locus coeruleus har en viktig roll i att reglera homeostas, sömn-vakenhetscykeln och kognitiva funktioner såsom uppmärksamhet och minne. Skador på locus coeruleus har visats vara relaterade till neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Kynurensyra är en endogen, neuroaktiv metabolit som bildas under nedbrytningen av aminosyran tryptofan i kroppen. Det är en del av kynureninway, ett signalsystem som inkluderar en rad komponenter med potentiala neuromodulatoriska och neuroskyddande effekter. Kynurensyra har också visat sig ha potentiala roller i flera patologiska tillstånd, såsom neuroinflammation, excitatoxicitet, oxidativ skada och apoptos. Dessutom kan förhöjda nivåer av kynurensyra vara associerade med neurologiska sjukdomar som schizofreni, depression och neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson och Alzheimer.

GABA-A-receptorer är en typ av receptor i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som binder neurotransmittorn γ-aminobutyrsyra (GABA). När GABA binder till GABA-A-receptorn ökar den innegående kloridanionen (Cl-) koncentrationen, vilket leder till en hyperpolarisering av cellmembranet och minskad excitation i nervcellen. Detta medför en dämpande effekt på nervimpulser och hjälper till att reglera excitation och inhibition i centrala nervsystemet. GABA-A-receptorer är viktiga mål för flera läkemedel, inklusive bensodiazepiner, barbiturater och anestetika, som alla verkar genom att modulera receptoraktiviteten och på så sätt påverka excitation och inhibition i nervsystemet.

"Mandelkärna" (tonsillar crypts) refererar till de fåror eller gropar som finns på ytan av tonsillerna, som är lymfatiska strukturer belägna bakom och ovanför tungans bas i munhålan. Mandelkärnorna kan vara ett normalt anatomiskt kännetecken, men de kan även bli infekterade eller inflammerade, vilket kan leda till problem som tonsillit eller mandelinflammation. I vissa fall kan stora och djupa mandelkärnor också vara en indikation på ett tillstånd som kallas chronic tonsillitis eller kryptisk tonsillar hyperplasi.

Sexuellt beteende hos djur definieras som beteenden som direkt eller indirekt leder till parning och reproduktion. Detta kan inkludera en rad olika handlingar, beroende på art och individ, såsom flirtande, uppvaktningsbeteende, parningslekar, kopulation och andra former av intim kontakt. Många djurarter har också specifika ritualer eller beteenden som är associerade med parningstiden, till exempel revirdränande hos älgar eller hästbockarnas strider om honorna.

Det är värt att notera att sexuellt beteende hos djur kan också inkludera icke-reproduktiva handlingar, såsom homosexualitet och självupplevelse. Dessa former av beteende har observerats hos en rad olika djurarter och kan ha en rad olika funktioner och syften, till exempel att stärka sociala band eller reducera stress.

Ibogain är ett naturligt förekommande ämne som isoleras från rötterna av växten Iboga (Tabernanthe iboga). Det är känt för sina psykoaktiva egenskaper och har traditionellt använts inom vissa afrikanska kulturer för medicinska, religiösa och ceremoniella ändamål.

Inom medicinen har ibogain studerats som ett möjligt behandlingsalternativ för olika missbruk och beroendeproblem, särskilt för opiatberoende. Studier har visat att ibogain kan minska tillbakadragningssymptomen och reducera missbruksbeteendet hos personer som är beroende av opiater, såsom heroin och morfin. Dessutom kan ibogain orsaka intensiva drömliknande upplevelser, så kallade oneiriska episoder, under dess akuta farmakologiska effekter, vilket kan hjälpa beroende individer att reflektera över sitt liv och missbruksmönster.

Även om ibogain har visat lovande resultat inom forskningen, finns det fortfarande begränsad klinisk erfarenhet och dokumenterade fall av biverkningar och komplikationer, inklusive potentiala hjärt- och leverrelaterade bieffekter. Därför är ibogain inte godkänt som en etablerad behandlingsmetod i de flesta länder, och det rekommenderas att användas under direkt medicinsk övervakning och i kontrollerade studier.

En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.

'Smärtstillande medel, opioider' refererar till en grupp av starka smärtstillande läkemedel som verkar genom att binde till opioidreceptorer i centrala nervsystemet och hjärnan. Dessa receptorer är involverade i smärtkänslan, andning, humör, medvetandenivå och andra funktioner.

Exempel på vanligt använda opioider inkluderar morfin, hydromorfon, oxycodon, hydrokodon och fentanyl. Dessa läkemedel kan vara mycket effektiva för att lindra stark smärta, men de kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, förstoppning och fysisisk beroende. Opioider kan också leda till en ökad tolerans, vilket betyder att patienten behöver högre doser för att uppnå samma smärtlindringseffekt över tiden.

Opioiderna kan delas upp i naturliga, semisyntetiska och syntetiska opioider beroende på hur de är framställda. Naturliga opioider utvinns från opiumväxter, medan semisyntetiska och syntetiska opioider skapas i laboratoriet.

I et medicinskt sammanhang kan 'stimuli' definieras som en faktor eller ett tillstånd som påverkar eller utlöser en respons i ett levande väsen. Det kan vara exempelvis en kemisk substans, en ljudsignal, en ljuskälla, en mekanisk påverkan eller en temperaturförändring. Stimuli ledar ofta till en aktivering av sinnesorgan eller andra celler och kan orsaka en nervimpuls som färdas genom nervceller till hjärnan för bearbetning och tolkning. Svaret på stimuli kan vara reflexmässigt, beteendemässigt eller psykologiskt. Medicinska undersökningar och behandlingar bygger ofta på att använda specifika stimuli för att utlösa en önskad respons i kroppen.

Den klassiska betingningen är en form av inlärning som beskrevs först av den ryske fysiologen Ivan Pavlov. Det handlar om en procedure där ett neutralt stimuli (som inte i sig självt ger upphov till någon respons) kopplas ihop med ett omedelbart föregående starkt stimuli (som orsakar en reflexmässig respons). Efter en viss träning kommer det neutrala stimuli att få samma effekt som det starka stimuli och utlösa en betingad respons.

Ett exempel på klassisk betingning är när hunden i Pavlovs experiment lärde sig salivera (betingad respon) varje gång han hörde ljudet av en klocka (neutralt stimuli), eftersom detta ljud hade föregått matgivningen (starkt stimuli) under en längre tid.

'Gene knock-in' är en teknik inom genetisk engineering där en specifik gen eller sekvens av DNA introduceras och integreras på ett specificerat ställe i ett genom. Detta kontrasterar med 'gene knockout' tekniker, där en gen istället inaktiveras eller tas bort.

Genom att använda sig av olika molekylära mekanismer, till exempel homolog rekombination, kan forskare ersätta en endogen (naturligt förekommande) gen med en modifierad version av samma gen, lägg till en ny gen i ett specifikt locus eller införa en reportergen för att studera geners funktion och uttryck.

Gene knock-in tekniker används ofta inom grundläggande forskning för att undersöka geners funktion, men de kan även ha tillämpningar inom klinisk medicin, exempelvis för att korrigera genetiska defekter eller för att skapa djurmodeller av humana sjukdomar.

En synaps är en struktur i nervsystemet där nervceller (neuron) kan kommunicera med varandra och utbyta elektriska eller kemiska signaler. En synaps består vanligtvis av en presynaptisk neuron, en synaptisk spalt och en postsynaptisk neuron.

En definition av 'synapser' är:

"Den strukturella och funktionella kontakten mellan två nervceller eller mellan en nervcell och ett effektororgan, där neurotransmittor molekyler frisätts från den presynaptiska neuronen och diffunderar över synaptisk spalt för att binda till receptorer på den postsynaptiska neuronen eller effektororganet, vilket leder till en elektrisk eller kemisk signal som påverkar cellens funktion."

Dopamin D5-receptor är en typ av dopaminreceptor som tillhör D-receptorserien och är kopplad till Gs-proteiner. Den aktiveras av dopamin och ökar adenylatcyklasaktiviteten, vilket leder till ökad produktion av cAMP (cyklisk AMP) i cellen. D5-receptorer finns främst i centrala nervsystemet, särskilt i hippocampus och prefrontal cortex. De är involverade i en rad kognitiva processer som inlärning, minne och uppmärksamhet.

Glutamatdekarboxylas (GAD) är ett enzym som katalyserar bildandet av neurotransmittorn gamma-aminobutyrisäure (GABA) från den excitatoriska aminosyran glutaminsyra. Detta enzym finns i både centrala nervsystemet (CNS) och i vissa delar av det perifera nervsystemet hos djur, inklusive människor. I CNS spelar GAD en viktig roll i regleringen av excitation och inhibition av neuroner genom att konvertera den excitatoriska signalsubstansen glutaminsyra till den inhibitoriska signalsubstansen GABA. Det finns två isoformer av GAD, GAD65 och GAD67, som skiljer sig åt i molekylär storlek och subcellulära lokaliseringsmönster. Dessa isoformer har också olika funktioner i regleringen av neurotransmissionen. Mutationer i GAD-generna har associerats med flera neurologiska sjukdomar, inklusive autism och epilepsi.

'Optogenetics' är ett forskningsområde inom neurovetenskap och cellbiologi där man kombinerar tekniker från optik, genetik och molekylär biologi för att studera och manipulera specifika nervceller med hjälp av ljus.

Den grundläggande principen bakom optogenetiken är att införa ljuskänsliga proteiner, som kallas opsiner, i specifika neuroner genom genmanipulation. Dessa opsiner kan aktiveras eller inaktiveras med olika våglängder av ljus, vilket möjliggör kontrollerad excitering eller inhibitering av de målceller som har införts dessa proteiner.

Optogenetiken ger forskare en mycket precisely metod för att undersöka neuroners funktion och interaktion i levande organismer, inklusive djur och människor. Den kan användas för att studera neurala nätverk, beteende, smärta, sinnesförnimmelser, neurodegenerativa sjukdomar och andra aspekter av nervsystemet på molekylär nivå.

Pregnanolone är ett neurosteroid som syntetiseras från kolesterol i centrala nervsystemet hos däggdjur. Det är en viktig prekursor i syntesen av andra neurosteroider och har också egna neuroaktiva effekter. Pregnanolon fungerar som en positiv allosterisk modulator av GABA-A-receptorn, vilket leder till en ökad inhibitorisk neuronal aktivitet. Det har visat sig ha potentiala terapeutiska effekter i behandlingen av olika neurologiska och psykiatriska störningar, såsom depression, ångest och epilepsi.

"Psykologisk avbetingning" refererer til en tilstand hvor en persons motivation, initiativ, og evne til å handling blir reduceret eller mister seg helt. Dette kan være forårsaket av en rekke faktorer, inkludert psykiske lidelser som depression og angst, men også fysisk sykdom, misbruk av stoffer eller medikamenter, traumatisk stress, eller sosiale faktorer.

Den nedsatte motivasjonen og evnen til handling kan være generell eller begranset til bestemte områder i livet, som arbeid, skole, forhold eller fritid. Psykologisk avbetingning kan ha betydelige negative konsekvenser for en persons personlige liv, arbeidsliv og samfunnsliv.

Det er viktig å søke behandling hvis du eller noen du kjenner lider av psykologisk avbetingning. Behandlingen kan inneholde terapi, medisinsk behandling, livsskiftende endringer og støtte fra familie og venner.

'Excitatoriska postsynaptiska potentialer' (EPSPs) är elektrofysiologiska signaler i neuroner som ökar sannolikheten för att en aktionspotential ska utlösas. De excitatoriska postsynaptiska potentialerna orsakas av inflöde av positivt laddade joner, vanligtvis natrium- och calciumjoner, in i den postsynaptiska neuronen som följd av en exciterande neurotransmittor som frisätts från en presynaptisk nervterminal.

När en exciterande neurotransmittor binder till sina receptorer på den postsynaptiska membranen öppnas jonkanaler, vilket låter positivt laddade joner strömma in i neuronen och orsaka en depolarisering av membranpotentialen. Om den resulterande depolariseringen är tillräckligt stor kommer den att leda till utlösandet av en aktionspotential, som sedan kan leda till ytterligare signaltransduktion och kommunikation mellan neuroner.

EPSPs spelar därför en viktig roll i nervsystemets förmåga att bearbeta information och koordinera kroppens funktioner.

I den medicinska kontexten kan "drivkraft" översättas till "motivation". Det är en subjektiv känsla eller impuls som driver en person att handla eller uppnå vissa mål. Motivationen kan komma från inre (intern) orsaker, såsom individens egna behov, önskemål och målsättningar, eller yttre (extern) orsaker, som belöning, social påverkan eller tvång.

Exempel: En persons drivkraft att sluta röka kan bero på en intern motivation att förbättra sin hälsa och leva längre, samt en extern motivation att undvika negativa hälsokonsekvenser som rökning kan medföra.

Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). De produceras inne i neuron och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, såsom smärtperception, aptitreglering, minnesbildning och emotionella respons.

Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellmembranet hos målcellerna och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en biologisk respons. Exempel på välkända neuropeptider inkluderar substance P, endorfiner, oxytocin och vasopressin.

I medicinska sammanhang kan förändringar i neuropeptidernas uttryck och funktion vara associerade med olika sjukdomszustånd, såsom smärtsyndrom, neuropsykiatriska störningar och neurologiska skador.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Orexin receptors are a type of G protein-coupled receptor found in the central nervous system. They are activated by orexin neuropeptides, also known as hypocretins, which are produced by neurons located in the lateral hypothalamus. There are two subtypes of orexin receptors, OX1R and OX2R, and they play important roles in various physiological functions such as wakefulness, energy homeostasis, and reward-seeking behavior.

Dysfunction in the orexin system has been implicated in several neurological disorders, including narcolepsy, a sleep disorder characterized by excessive daytime sleepiness and cataplexy. In narcolepsy, there is a loss of orexin-producing neurons, leading to disrupted wakefulness and REM sleep regulation.

Modulation of orexin receptors has been explored as a potential therapeutic target for various conditions such as insomnia, depression, addiction, and obesity. However, further research is needed to fully understand the complex roles of these receptors in physiology and pathophysiology.

Den bakre hypothalamus är ett område i hypothalamus, en del av hjärnan som ligger nära det centrala nervsystemet (CNS). Den bakre hypothalamus har flera viktiga funktioner, inklusive reglering av homeostas, temperaturreglering, durka- och hungerkontroll samt kontroll av sömn/vakenhetscykeln.

Den bakre hypothalamus innehåller flera strukturer som är involverade i dessa funktioner, till exempel supraoptiska kärnan (SO) och paraventrikulära kärnan (PVN), som producerar hormonet oxytocin och vasopressin. Dessa hormoner har en viktig roll i regleringen av vatten- och elektrolytbalansen i kroppen.

Den bakre hypothalamus är också involverad i kontrollen av autonoma nervsystemet (ANS), som styr automatiska kroppsfunktioner som hjärtslag, andning och matsmältning. Den bakre hypothalamus kan påverkas av olika faktorer som stress, emotionell status och hormonella förändringar, vilket kan ha en betydande effekt på kroppens homeostas och välbefinnande.

Dihydro-β-erythroidine (DHβE) er et kemisk stoff som er ein potent antagonist for nicotinic acetylcholine receptorer (nAChRs). Disse receptorane finns i hjernen og er involvert i flere funksjoner, bl.a. oppmærksomhet, læring og minne. DHβE binder seg til dessa receptorane og forhindrer aketylcholin fra å aktivere dem, noe som kan føre til at muskelaktiviteten reduseres og søvn blir mer sannsynlig.

I medicinsk sammenheng kan DHβE brukes i forskning for å undersøke funksjonen av nAChRs og deres rolle i forskjellige sykdommer som epilepsi, smerte og psykiatriske lidelser. Det bør ikke brukes som terapi på mennesker på grunn av mulige bivirkninger og mangel på dokumentasjon for effektivitet og sikkerhet.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience. This can involve changes in the connections between neurons (nerve cells), the strength of those connections, or even the structure and function of individual neurons. Neuronal plasticity allows the nervous system to reorganize itself by forming new neural pathways or modifying existing ones, which can happen in response to learning, development, injury, or disease. It is a fundamental property of the nervous system that underlies many aspects of cognition, behavior, and recovery from brain injury.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

2-Amino-5-fosfonovalerat är en organisk förening som är involverad i den biologiska syntesen av fosfolipider, en viktig komponent i cellytorna. Det är ett derivat av valeriansyra med en aminogrupp (-NH2) och en fosfatgrupp (-PO3H2) som substituenter på kolatom 2 respektive 5 i molekylen.

Föreningen är också känd som 2-Aminovalerat-5-fosfat eller AVP, och är en viktig byggsten i den metaboliska vägen för syntesen av fosfolipider, särskilt de som innehåller fosfatidylserin, en viktig membranfosfolipid.

I medicinsk kontext kan störningar i metabolismen av 2-amino-5-fosfonovalerat vara associerade med olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska eller kognitiva störningar.

Autoradiografi är en teknik som används inom forskning och medicin för att visualisera och studera distributionen och koncentrationen av specifika substanser, såsom hormoner eller nukleotider, i biologiska preparat. Tekniken bygger på användandet av radiomärkta ämnen, det vill säga ämnen som innehåller radioaktiva isotoper, som införs i preparatet och som sedan kan detekteras med hjälp av en skanner eller film.

I en medicinsk kontext kan autoradiografi användas för att studera olika aspekter av cellulär funktion och interaktion, till exempel proteinexpression, receptorbindning och signalsubstratinteraktioner. Tekniken kan även användas för att undersöka läkemedelsverkan och farmakokinetik, det vill säga hur läkemedel metaboliseras och utsöndras i kroppen.

Autoradiografi är en mycket känslig teknik som kan ge mycket detaljerade informationer om distributionen av radiomärkta ämnen inom ett preparat, men den kan också vara associerad med vissa risker på grund av användningen av radioaktiva isotoper. Därför måste tekniken hanteras med försiktighet och i enlighet med relevanta säkerhetsföreskrifter.

I medicinska sammanhang kan förflyttning avser man oftast rörelse eller förändring av läge hos ett organ, en kroppsdel eller en struktur inuti kroppen. Detta kan ske spontant på grund av sjukdom eller skada, eller så kan det vara en avsiktlig handling som utförs under en medicinsk procedur eller operation.

Exempel på medicinska tillstånd där förflyttning kan vara relevant inkluderar:

* Förskjutning av en benbit efter ett benbrott
* Organförflyttning under en transplantationsoperation
* Förflyttning av hjärtat under en hjärtkirurgisk procedure
* Förändringar i ryggmärgens position som kan leda till neurologiska symtom

I vissa fall kan förflyttning vara en normal och önskvärd process, som under läkemedelsverkan där ett läkemedel verkar på ett specifikt område i kroppen.

Haloperidol är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som tillhör butyrofenonklassen. Det används främst för behandling av schizofreni och andra psykoser, men kan också användas för att behandla allvarliga aggressiva beteenden, agitation och irriterbarhet hos äldre personer med demens. Haloperidol fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans som påverkar rörelse, känslor och tankar. Vid överdosering eller vid långvarig användning kan haloperidol orsaka rörelsesvårigheter, så kallade extrapyramidala bieffekter (EPS).

'Rumsbeteende' er en betegnelse for uhensigtsmæssigt forbrug af alkohol, der har negativ påvirkning på individets sociale, arbejds- eller familiesituation. Ifølge Verdens Sundhedsorganisation (WHO) defineres 'rumsbeteende' som en konsuminationsmønster, hvor en person drikker alkohol i en sådan grad at det forårsager sociale, legale eller økonomiske problemer, eller skader vedkommendes sundhed.

Rumsbeteende kan have mange konsekvenser, herunder:

* Fysiske helbredsproblemer som lever- og hjertesygdomme, epilepsi, nerveskader, forstyrrelser i nervesystemet og forringelse af immunforsvaret.
* Psykiatriske problemer som depression, angst, psykoser, alkoholisme og selvmords tanker eller handlinger.
* Sociale problemer som isolation fra familie og venner, vold i nære forhold, tab af arbejde eller skoleproblemer.
* Juridiske problemer som færdselsulykker, voldelige overfald, hjemmevold, seksuelle overgreb og anden kriminalitet.

Det er vigtigt at bemærke, at rumsbeteende ikke altid betyder, at personen er afhængig af alkohol, men det kan være et advarselstegn for en udvikling i den retning. Hvis du eller nogen i din omgangskreds har bekymringer vedrørende rumsbeteende, bør du søge professionel hjælp og vejledning.

'Serotonin 5-HT2 Receptor Antagonists' er en type av legemiddel som virker ved å blokere serotonin 5-HT2-reseptorer i hjernen og andre deler av kroppen. Serotonin er en kjemisk stoff som fungerer som en neurotransmitter, der det overfører signaler mellom nerveceller. Serotonin 5-HT2-reseptorer spiller en viktig rolle i reguleringen av en rekke fysiologiske funksjoner, inkludert søvn, appetitt, smertefølelse, humør og kognisjon.

'Serotonin 5-HT2 Receptor Antagonists' brukes som behandling for en rekke medisinske tilstander, inkludert psykiatriske lidelser som skizofreni og bipolær størrelse, migren, søvnforstyrrelser og hjerte-kreftsindelese. Disse legemiddlene virker ved å blokkere serotonin 5-HT2-reseptorer i hjernen, deretter reduserer overaktivitet av disse reseptorene som kan være involvert i syklene tilstander.

Eksempler på 'Serotonin 5-HT2 Receptor Antagonists' inkluderer risperidon, olanzapin, quetiapin, ziprasidon, sumatriptan og cyproheptadin.

Kinoxaliner är en grupp kemiska föreningar som innehåller en kinoxalin-struktur, vilket är en heterocyklisk aromatisk komponent bestående av två bensenringar som är kopplade till varandra via två kolatomer och en kväveatom.

I medicinsk kontext kan kinoxaliner användas som läkemedel eller i forskning. Till exempel har vissa kinoxalinderivat visat sig ha antibakteriella, antifungala och antivirala egenskaper. Dessa föreningar kan vara verksamma mot en rad olika mikroorganismer, inklusive bakterier som orsakar sjukdomar som tuberkulos och stafylokocker.

Även om kinoxaliner har visat lovande resultat inom vissa medicinska tillämpningar, används de inte allmänt som läkemedel på grund av möjliga toxicitet och biverkningar. Fler studier behövs för att fullt ut förstå deras potential och säkerhet innan de kan användas i klinisk praktik.

En narkotikablockerare är ett läkemedel eller en substans som blockerar eller minskar effekterna av narkotika eller andra psykoaktiva substanceffekter. Dessa kan användas i medicinska sammanhang för att behandla beroende, oavbrutna droganvändning eller överdoseringar. Exempel på narkotikablockerare inkluderar naltrexon och naloxon. Naltrexon används för att behandla alkohol- och opiatberoende, medan naloxon är ett livräddande läkemedel som används för att revertera effekterna av en opiatoverdos.

5-HT2C (fifty percent HT two C) serotonin receptor är en typ av serotoninreceptor, som binder till signalsubstanser i hjärnan och kroppen. Den tillhör 5-HT2-familjen av serotoninreceptorer och innehar en speciell struktur och funktion.

5-HT2C-receptorn är belägen huvudsakligen i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och påverkar en rad olika neuropsykiatriska processer, inklusive hungerkontroll, sinnesstämning, sömn-vakenhetscykler, smärtförnimmelser och kognitiv funktion.

När serotonin binder till 5-HT2C-receptorn utlöses en serie signalsvägar inne i cellen som kan modifiera den elektriska aktiviteten hos nervceller och på så sätt påverka olika kroppsliga funktioner. Vissa läkemedel, som antidepressiva, antipsykotiska och appetitdämpande medel, verkar genom att påverka 5-HT2C-receptorns aktivitet.

Raltegravir är ett antivirusmedel som används för behandling av HIV-infektion. Det är en integras inhibitor, vilket betyder att det förhindrar viruset från att infoga sin genetiska information i värdcellens DNA, så att det kan reproducera sig. Raltegravir marknadsförs under varumärkena Isentress och Isentress HD. Det ges vanligtvis tillsammans med andra HIV-mediciner för att få bästa möjliga behandlingsresultat.

Ibotensyra är ett naturligt förekommande neurotoxin som kan hittas i vissa svampar, till exempel champinjoner och flugsvampar. Det är en aminosyra som fungerar som en glutamatreceptor agonist, vilket innebär att det påverkar nervcellers aktivitet genom att binda till glutamatreceptorer i hjärnan. Ibotensyra kan orsaka symtom som huvudvärk, yrsel, illamående och förvirring om man intar för mycket av det. Det används också inom medicinsk forskning för att studera glutamatreceptors roll i sjukdomar som epilepsi och Parkinson.

Jag är ledsen, men jag kan inte hitta någon medicinsk definition för "Jontofores". Det är möjligt att du har stavat fel eller att det är ett begrepp som används inom en speciell medicinsk subspecialitet. Kan du ge mig mer kontext eller klargöra din fråga så kan jag göra mitt bästa för att besvara den på ett korrekt sätt.

GABA (gamma-aminobutyric acid) är en neurotransmittor i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människor. Det fungerar som en inhibitorisk signalsubstans, vilket betyder att det hjälper till att minska aktiviteten i hjärnan och nerverna. GABA-medel är läkemedel som på något sätt påverkar GABA-systemet i hjärnan, vanligtvis genom att förstärka GABA:s inhibitoriska effekter. Detta görs ofta genom att blockera en viss typ av receptorer i hjärnan, kända som GABA-receptorer, vilket leder till en ökad respons på GABA och en minskad nervaktivitet.

Exempel på GABA-medel inkluderar bensodiazepiner (som exempelvis diazepam och lorazepam), barbiturater, och vissa typer av antiepileptika läkemedel (som exempelvis pregabalin och gabapentin). Dessa mediciner används ofta för att behandla ångest, sömnsörtsproblem, muskelspasmer, epilepsi och vissa former av smärta.

3,4-Dihydroxyphenylacetic acid (3,4-DHPAA) is defined in medical terms as a metabolite of dopamine, which is a neurotransmitter that plays a crucial role in the regulation of movement, emotion, and cognition. 3,4-DHPAA is formed when dopamine is metabolized by an enzyme called monoamine oxidase (MAO). It can be found in urine and has been used as a biomarker for dopamine turnover in the body. Additionally, abnormal levels of 3,4-DHPAA have been associated with certain neurological disorders such as Parkinson's disease.

Presynaptiskt terminal är en del av en neuron som innehåller vesiklar fyllda med neurotransmittorer. Detta är den delen av en nervcell som är direkt kopplad till synapsen, det vill säga den smala gapet mellan två nerver eller mellan en nerv och en muskel. När ett aktionspotential når presynaptiska terminalen triggas release av neurotransmittorerna varvid de diffunderar över synapsen för att påverka den efterföljande neuronen eller muskeln.

Fotomikrografi är en metod för att göra mycket detaljerade optiska undersökningar och bilder av små strukturer, till exempel celler eller vävnader. Den använder sig av ett mikroskop som är kopplat till en kamera, vilket möjliggör att man kan ta bilder av det man ser genom mikroskopet. Fotomikrografi används inom flera områden inom medicinen, bland annat för att studera cellers utseende och beteende, för att diagnosticera sjukdomar och för forskning.

'Extracellulärt rum' refererar till det område eller utrymme som finns utanför cellernas membran i en levande organism. Det inkluderar all vätska och strukturer som omger cellerna, såsom blodplasma, lymfa och extracellulär matrix. Extracellulärt rum står i kontrast till intracellulärt rum, som är det inre av cellen som innehåller organeller och andra strukturer.

Extracellulärt fluid (ECF) är en del av extracellulärt rum och består av vätska som omger cellerna i olika vävnader och organ. ECF kan delas in i två kategorier: intravaskulärt fluid (IVF), som är vätskan i blodkärlen, och interstitial fluid (ISF), som är vätskan i det mellanrummet mellan celler i olika vävnader.

Ett viktigt koncept inom fysiologi är homeostasen av extracellulärt fluid och elektrolyter, eftersom förändringar i dess volym eller sammansättning kan ha negativa effekter på cellfunktion och hela organismens hälsa.

Metamfetamin är ett starkt stimulerande preparat och centralstimulans som tillhör gruppen amfetaminer. Det används kliniskt under nära medical overseen conditions för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom narcolepsi och ADHD (upphörlighetsstörning med hyperaktivitet). Metamfetamin verkar genom att öka frisättningen av neurotransmittorerna dopamin och noradrenalin i hjärnan.

I icke-kliniska sammanhang används metamfetamin ofta illegalt som rekreationspreparat eller för att förlora vikt. Långvarigt bruk av metamfetamin kan leda till allvarliga hälsoproblem, beroende och sociala problem.

'Vesicular Glutamate Transport Protein 1' (VGLUT1) er en type transmembranøs protein som fungerer som en aktiv transporteur for glutamat, den primære ekscitatoriske aminosyre i centraln nervesystemet, ind i synaptiske vesikler. Dette er en vigtig proces for at sikre frigivelse af neurotransmitter under synaptisk signalering. VGLUT1 er specifikt udbredt i glutamaterge neuroner og er essentiel for deres normale funktion. Genetisk mutation eller dysfunktion af VGLUT1 kan føre til forskellige neurologiske lidelser, herunder epilepsi, psykose, og bevægelsesvanskeligheder.

Morfinberoende är ett tillstånd där en person fortsätter att använda opiater, i det här fallet morfin, trots att de upplever negativa konsekvenser av användningen. Detta kan innebära att personen har utvecklat tolerans och kräver allt högre doser för att uppnå samma effekt, samt att de drar sig ifrån sociala aktiviteter och ansvar för att använda drogen. Morfinberoende kan också leda till fysiska beroendesymptom när personen inte använder drogen, såsom illamående, kräkningar, diarré, muskel- och kramper i benen och sömnsvårigheter. Morfinberoende är en form av substansmissbruk och kan behandlas med medicinsk behandling, psykologisk terapi och socialt stöd.

Det finns ingen allmänt accepterad medicinsk definition av "kärlek", eftersom detta oftast anses vara ett emotionellt och socialt fenomen som inte kan mätas eller observeras på ett objektivt sätt. Kärlek är istället vanligtvis ett begrepp som används inom humaniora, filosofi och psykologi.

Emellertid kan kärlek ha betydande effekter på individers fysiska och mentala hälsa. Positiva känslor av kärlek och socialt stöd kan leda till lägre nivåer stress, sänkt blodtryck och en generell förbättrad välbefinnande. Vissa studier har också visat att kärleksfulla relationer kan ha en skyddande effekt mot sjukdomar och öka livslängden.

'Laterala talamuskärnor' (latin: nuclei laterales thalami) är en par av kärnor i thalamus, en del av diencephalon i hjärnan. De senareala talamuskärnorna består av två huvudsakliga kärnregioner: ventrala laterala kärnan (VL) och den laterala dorsala kärnan (LD). Dessa kärnor är involverade i sensorisk information som tolas från kroppen, inklusive smärta, temperatur, kvalitet av beröring och vissa former av kinesiästesi. De laterala talamuskärnorna projicerar också till primära sensoriska cortexregioner i storhjärnan. Skador på de laterala talamuskärnorna kan leda till förändringar i sinnesupplevelser och sensorisk perception.

5-HT2-serotoninreceptorer är en typ av serotoninreceptor, som är belägna i cellmembranet hos främst nervceller. Serotonin, även känt som 5-hydroxytryptamin (5-HT), är en signalsubstans som har en central roll i regleringen av flera fysiologiska processer såsom sinnesstämning, aptit, sömn, smärta och blodtryck.

5-HT2-serotoninreceptorerna delas upp i tre undergrupper: 5-HT2A, 5-HT2B och 5-HT2C. Dessa receptorer är kopplade till G-proteiner och aktivering av dem leder till en ökning av intracellulärt calciion. De är också involverade i flera patologiska tillstånd såsom psykiatriska sjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

5-HT2A-receptorerna är de mest studerade av 5-HT2-serotoninreceptorerna och finns i hög koncentration i hjärnbarken. De är involverade i perceptionen av hallucinationer, psykoser och andra psykiatriska symtom som kan uppstå vid exempelvis användning av hallucinogena droger eller vid schizofreni.

5-HT2B-receptorerna finns i hög koncentration i hjärtat, blodkärl och tarmar. Aktivering av dessa receptorer kan leda till ökad cellproliferation och fibros, vilket kan vara skadligt för hjärtat och andra organ.

5-HT2C-receptorerna finns i hög koncentration i hjärnan och är involverade i regleringen av aptit, sinnesstämning och sömn. Aktivering av dessa receptorer kan ha en dämpande effekt på dopaminaktiviteten i hjärnan, vilket kan vara användbart vid behandling av exempelvis bipolär sjukdom och missbruk av amfetaminliknande droger.

Medicinskt kan 'nervcellsförgreningar' översättas till 'neuriterna' eller 'nerveutskotten'. Det handlar om utskott som sträcker sig från nervcellens (neuronets) cellkropp och fungerar som kommunikationskanaler för att skicka och ta emot signalsubstanser, såsom neurotransmittorer.

Det finns två typer av neuriter: dendriter och axoner. Dendriterna är kortare utskott som tar emot signaler från andra nervceller, medan axonet är det längre utskottet som skickar signaler till andra nervceller eller muskler.

I vissa fall kan en neurit bli skadad eller förloras, vilket kan leda till neurologiska symtom beroende på var i nervsystemet skadan har inträffat. Exempelvis kan skador på axoner i ryggraden orsaka känsel- och rörelseförluster i kroppen.

Bensoxazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en bensenring kopplad till en oxazolring. Oxazol är en heterocyklisk komponent som består av en fem-ledad ring med en syreatom och en kväveatom. Bensoxazoler har ett brett spektrum av farmakologiska egenskaper, inklusive antiinflammatoriska, antibakteriella och antifungala effekter. De används också som building blocks inom organisk syntes för att skapa mer komplexa molekyler.

"Agonist" är en term inom farmakologi och betecknar en substans som binder till en receptor och utlöser en biologisk respons. När det gäller excitatoriska aminosyror, som är signalsubstanser i centrala nervsystemet (CNS), så är agonister de substanser som aktiverar dessa receptorer och orsakar en exciterande effekt på neuronerna.

Excitatoriska aminosyror inkluderar bland annat glutamat, aspartat och kainat. Agonister för excitatoriska aminosyroreceptorers undergrupper inkluderar:

* AMPA-receptorer: AMPA står för α-amino-3-hydroxy-5-metylisoxazol-4-propionsyra och är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar kainat och glutamat.
* NMDA-receptorer: NMDA står för N-metyl-D-aspartat och är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar glutamat och aspartat.
* Kainat-receptorer: Kainat är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar domoat och glutamat.

Så en medicinsk definition av 'agonister för excitatoriska aminosyror' skulle vara substanser som aktiverar excitatoriska aminosyre receptorer, såsom AMPA-, NMDA- och kainat-receptorerna, och orsakar en exciterande effekt på neuronerna i CNS.

Basalganglier är en samling av nuclei (kompakta grupper av nervceller) i hjärnbarken som spelar en viktig roll i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De består av tre huvudsakliga delar: putamen, globus pallidus och substantia nigra. Basalganglierna arbetar tillsammans med andra hjärnstrukturer för att initiera och koordinera muskelrörelser. En vanlig sjukdom som berör basalganglierna är Parkinson's disease, där dopaminproducerande nervceller i substantia nigra degenererar, vilket leder till rörelsesvårigheter och andra symtom.

En serotoninblockerare, även känd som serotoninantagonist, är ett läkemedel eller substans som blockerar effekterna av signalsubstancen serotonin i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Serotonin är en signalsubstans som överför signaler mellan nervcellerna och spelar en viktig roll i stämningsreglering, sömn, aptit, smärta och impulskontroll.

Serotoninblockerare används ofta för att behandla psykiatriska tillstånd som depression, ångest, schizofreni och tvångssyndrom. De kan också användas för att behandla sjukdomar som ger upphov till illamående och kräkningar, såsom cancerbehandlingar och migrän.

Det finns olika typer av serotoninblockerare, inklusive typiska antipsykotiska läkemedel (till exempel haloperidol), atypiska antipsykotiska läkemedel (till exempel risperidon och olanzapin) och specifika serotoninreceptorantagonister (till exempel ondansetron och granisetron). Varje typ av serotoninblockerare har olika verkan på de olika typerna av serotoninreceptorer i hjärnan, vilket ger upphov till deras specifika läkemedelsverkningar.

I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.

Saccharose, ofta kallat sackaros, är ett disacharid som består av två monosackarider, glukos och fruktos, som är kopplade till varandra via en glykosidbindning. Saccharose förekommer naturligt i många sockerrika livsmedel, såsom sockerbetor, sockerrör och flera olika frukter. När vi äter livsmedel som innehåller saccharose spjälkas det upp av vår kropp till glukos och fruktos, vilka kan användas som energikälla.

'Undvikande inlärning' (engelska: avoidant learning) är ett begrepp inom beteendeforskning och läringsteori som refererar till en typ av inlärningsprocess där individen undviker att lära sig information eller färdigheter på grund av rädsla för fel, skam, kritik eller negativa konsekvenser. Det kan också handla om att undvika vissa situationer eller stimuli som är associerade med tidigare negativa erfarenheter.

Ibland kan undvikande inlärning leda till begränsad förmåga att hantera nya uppgifter eller utmaningar, och kan på så sätt försvåra personens möjligheter till personlig utveckling och framgång i livet. Det är viktigt att identifiera och behandla undvikande inlärning i tid, exempelvis genom kognitiv beteendeterapi eller andra former av psykologisk behandling, för att hjälpa individen att överbrygga sina rädslor och utveckla mer adaptiva sätt att hantera nya uppgifter och situationer.

Det preoptiska området, även känt som preoptisk area (POA), är ett neuroanatomiskt område i hypotalamus i hjärnan. Det ligger anteriort (framåt) till optisk chiasma, där de två synnerven korsar varandra. Preoptiska området innehåller en rad neuronala populationer som är involverade i olika autonoma funktioner, såsom termoreglering, vatten- och elektrolytbalans, sömn-vakenhetscykler och sexualbeteende. Det preoptiska området är också känt för att innehålla neuron som reagerar på hormoner från sköldkörteln och hypofysen, och spela en roll i regleringen av hypotalamo-hypofysen axeln.

Naloxon är ett läkemedel som används för att revertera opiat- eller narkotikaoversdos. Det fungerar genom att blockera effekterna av opioider på centrala nervsystemet. Naloxon har ingen smärtlindrande verkan och används enbart i akuta livshotande situationer för att motverka andningsdepression orsakad av opioidöverdos. Det ges ofta som injektion, men det finns också formuleringsvarianter som nasalspray och som läkemedel att tas upp genom munnen.

Oxidopamine är ett kemiskt ämne som används inom forskning för att skapa parkinsonism-liknande symptom hos djur, såsom råttor och möss. Det gör detta genom att orsaka skada på dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av hjärnan som är involverad i rörelsekoordinering. Oxidopamine är egentligen inte ett medicinskt läkemedel utan snarare ett forskningsverktyg.

Enkephaliner är en typ av endogena opiater, som är naturligt förekommande peptider i djurriket. De binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS), vilket resulterar i smärtlindring, modifiering av humör och andra effekter som är typiska för opiater.

Enkephaliner produceras naturligt i vissa neuron i hjärnan och ryggmärgen och består av två huvudtyper: Leu-enkefalin och Met-enkefalin, båda uppbyggda av fyra aminosyror. Dessa peptider är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärtupplevelse, ändringar i aptit, beroendestruktur och andra beteenden som påverkar belöningssystemet i hjärnan.

Enkephaliner är viktiga för att förstå smärtprocessen och utvecklingen av smärtlindrande läkemedel, eftersom de är en del av det endogena opiatsystemet som reglerar smärtförnimmelser. Dessutom har forskning visat att förändringar i enkefalinaktivitet kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive smärta, beroende och psykiatriska störningar.

Feeding behavior kan definieras som de mentala, emotionella och fysiska processer som styr hur individen letar upp, förbereder, konsumerar och tillfredsställs av sin näringsintag. Detta inkluderar instinkter, aptitreglering, smakpreferenser, matval, mättnadskänsla och sociala aspekter som matvanor och tabun. Feeding behavior kan påverkas av en rad faktorer som ålder, kognition, emotionell status, kultur, erfarenheter och fysiska tillstånd som sjukdomar eller skador.

Aminopyridines are a group of organic compounds that contain an amino group (-NH2) and a pyridine ring in their chemical structure. They have various medical uses, particularly in the treatment of neuromuscular disorders such as multiple sclerosis (MS) and Lambert-Eaton myasthenic syndrome (LEMS).

The most commonly used aminopyridines in medicine are 3,4-diaminopyridine (3,4-DAP) and 4-aminopyridine (4-AP). These drugs work by blocking the voltage-gated potassium channels in nerve cells, which leads to an increase in the release of neurotransmitters and improved neuromuscular transmission.

By enhancing the communication between nerves and muscles, aminopyridines can help alleviate symptoms such as muscle weakness, fatigue, and spasticity associated with MS and LEMS. However, they may also cause side effects such as tremors, dizziness, and gastrointestinal disturbances.

It is important to note that the use of aminopyridines should be under the supervision of a healthcare professional, as their dosage and duration of treatment need to be carefully monitored to ensure safety and efficacy.

Heroinberoende är ett medicinskt tillstånd där en person blir beroende av opiatet heroin. Detta innebär att personen har utvecklat en fysisk och psykologisk beroendeprocess till substansen, som påverkar beteendet, känslorna, tankarna och hälsan negativt.

Fysiskt beroende innebär att kroppen har blivit van vid heroin och behöver allt högre doser för att uppnå samma effekt. Om personen inte får sin vanliga dos av heroin kan det leda till abstinenssymptom som illamående, kräkningar, diarré, muskelvärk, kalla svettningar och känslor av oro och irritabilitet.

Psykologiskt beroende innebär att personen har en stark önskan eller behov av att använda heroin, trots att det kan ha negativa konsekvenser för deras liv. De kan bli deprimerade, irritabla och aggressiva när de inte kan få tag i substansen.

Heroinberoende är en allvarlig sjukdom som kan behandlas med medicinsk behandling och psykosocialt stöd. Behandlingen kan inkludera substitutionsbehandling med andra opiater, såsom metadon eller buprenorfin, samt kognitiv beteendeterapi och gruppterapi.

"Bleka klotet" er en uformell betegnelse for hjernen hos en person som har lidt af en hjerneblødning eller andre skader som fører til at store dele av hjernen dør og bliver erstattet med cystevann. Betegnelsen kommer fra det faktum at den skadede hjernen ofte ser ut like en blek, vannfylt balle utenom noen tydelige strukturer.

En mer medisinsk betegnelse for denne tilstanden er "encefalopati med pallidusnécrose og glios". Denne betegnelsen refererer til de specifikke skader som forekommer i hjernen, inkludert nekrosen (død) av grå stoffet i den bake del av puten (pallidusnécrose) og gliosen (scarvann) som oppstår som en reaksjon på skaden.

Denne tilstanden kan føre til mange symptomer, inkludert bevegelsesvansker, kognitive vansker, spastiskitet, svært med å tale og svingende bevissthetsnivåer.

Långtidspotentiering (eng. Long-term potentiation, LTP) är ett fenomen inom neurovetenskapen som beskriver den förlängda ökningen av signalsignalstyrkan mellan två neuron i centrala nervsystemet efter en period av repetitiv stimulering. Detta fenomen anses vara en grundläggande mekanism bakom inlärning och minnesbildning på cellular nivå. LTP kan orsaka enduringa förändringar i synapser genom att öka antalet receptorer eller öka deras effektivitet, vilket resulterar i en ökad neurotransmission och därmed en större respons på framtida stimuli.

Bicuculline är en organisk förening som är ett starkt antagonist mot GABA-A receptor i centrala nervsystemet (CNS). Det betyder att bicuculline blockerar effekten av neurotransmittorstionen gamma-aminobutyric acid (GABA) på GABA-A receptorn.

GABA är den primära inhibitoriska neurotransmittorn i CNS och har en dämpande effekt på nervcellers excitation. När bicuculline blockerar GABA-A receptorn, förhindras denna dämpande effekt och orsakar istället en ökad excitation av nervcellerna.

Bicuculline används ofta i forskning för att undersöka funktionen hos GABA-systemet och har potential som ett terapeutiskt verktyg inom neurologi, men det kan också orsaka skadliga effekter vid överdosering.

'Utåtledande nervbanor', eller 'efferent neurons' på engelska, är en typ av nervbanor som leder impulser från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till effektororganen, såsom muskler och exokrina glander. Dessa nerver orsakar en fysisk respons eller reaktion i kroppen, till exempel rörelse eller sekretion av hormoner. Detta skiljer sig från inåtledande nervbanor (afferent neurons), som leder sensoriska impulser från kroppens yttre och inre sensoriska receptorer tillbaka till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

Medicinskt sett betyder "inte kunna tolerera" eller "inte tåla" ett visst läkemedel, substans eller behandling den som att ha en intolerans. Det innebär att personen upplever biverkningar eller reaktioner på läkemedlet även i låga doser, som inte kan tas emot väl av kroppen. Detta kan orsaka obehagliga symptom och i vissa fall kan vara livshotande.

Exempel på medicinsk intolerans inkluderar exempelvis patienter med aspirinintolerans som kan få allvarliga allergiska reaktioner på acetylsalicylsyra, en vanlig ingrediens i smärtstillande och febernedsättande läkemedel. Andra exempel är lactoseintolerans, där individen saknar ett enzym som behövs för att bryta ned laktosen (den naturliga sockret i mjölk) vilket kan leda till mag-tarmsymptom som kräksjuka, diarré och buksmärtor.

Domperidon är ett läkemedel som används för att behandla symptomen vid mag- och tarmsjukdomar, såsom kräksjuka, illamående och magsmärtor. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorerna i mag-tarmsystemet, vilket leder till en ökad muskelaktivitet i mag-tarmkanalen och förbättrat tarminnehållsutflöde.

Domperidon har också en viss effekt på det centrala nervsystemet, där det kan minska känslan av illamående genom att blockera dopaminreceptorerna i hjärnan. Det är tillgängligt som tabletter eller fluktuationspreparat och används ofta före matintag för att underlätta matspjälkningen.

Det är viktigt att notera att domperidon inte bör användas vid svåra mag-tarmbesvär eller vid besvär som kan indikera allvarligare sjukdom, såsom blödningar eller obstruktioner i mag-tarmkanalen. I dessa fall bör du söka medicinsk expertis och få en korrekt diagnos och behandling.

'Hyperkinesia' är ett medicinskt begrepp som refererar till en överdrivet hög nivå av muskulär aktivitet och rörelse. Det kan vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom ADHD (upphörlighetssyndrom), Tourettes syndrom eller cerebral pares. Hyperkinetisk beteende kan innebära onormala, ofrivilliga rörelser, som exempelvis spasmer, tremor, kramper eller tics. I vissa fall kan det även vara relaterat till en överaktivhet hos centrala nervsystemet.

"Electric shock" er en medisinsk betegnelse for at blive udsat for en strøm, der går gennem kroppen. Det kan skade kroppens væv og organer, afhængig af styrken og varigheden af strømmen. Elektrisk chok kan også forstyrre hjertets rytme og i værste fald forårsage død.

Forebyggelse af elektriske stød omfatter at overholde sikkerhedsreglerne ved brug af elektrisk udstyr, undgå kontakt med ledninger under højspænding og søge umiddelbart lægehjælp efter en elektrisk chok.

'Stereotypy' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva upprepade, rutinmässiga och ofta meningslösa rörelser, läten eller handlingar. Dessa beteenden kan vara en del av normal utveckling hos barn, särskilt under de första två levnadsåren. Men om de fortsätter eller ökar i frekvens och intensitet kan de vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom autism, cerebral pares, hjärnskador eller psykiatriska störningar som schizofreni.

Exempel på stereotypt beteende kan inkludera att gnugga händerna, nicka med huvudet, vippa kroppen fram och tillbaka, tala samma fraser upprepade gånger eller utföra andra rutinmässiga handlingar utan en tydlig orsak. Det är viktigt att notera att stereotypt beteende kan vara farligt om det leder till självskada, såsom bitandet av munnen eller slag i huvudet. I sådana fall bör man söka medicinsk hjälp omedelbart.

Neuropeptidreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet och binder specifikt till neuropeptider, små protein- eller peptidmolekyler som fungerar som signalsubstanser i nervsystemet. När en neuropeptid binder till sin respektive receptor aktiveras den och sätter igång en signaltransduktion som får effekter som exempelvis att påverka neuronsens elektriska excitation, sekretion av signalsubstanser eller cellväxt och differentiering. Neuropeptidreceptorer spelar därför en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer som smärta, hunger, sömn, minne, emotioner och homeostas.

Calbindin är ett protein som binder calciumjoner och hjälper till att reglera cellers calciumhomöostas. Det förekommer naturligt i däggdjursvävnader, särskilt i nerv- och muskelceller. Calbindin har också visat sig ha en neuroprotektiv effekt och kan vara involverat i minnes- och läringsprocesser. Det är ett mycket konservativt protein som finns hos flera olika arter, inklusive människor. Calbindin har också visat sig ha en viktig roll i regleringen av cellcykeln och kan vara involverat i cancerutvecklingen.

Akonitin är ett starkt neurotoxisk alkaloid som naturligt förekommer i flera arter av stormhattsläktet (Aconitum). Det används inom homeopatisk medicin, men på grund av sitt höga toxicitet och smala therapeutiska index används det inte i konventionell medicinsk behandling. Akonitin verkar genom att störa signalsubstanser i nervsystemet, vilket kan leda till bland annat yrsel, andningsproblem, hjärtarytmier och i extrema fall dödsfall.

Medial dorsal thalamic nucleus (MD) är en grupp kärnor i thalamus, en del av diencephalon i hjärnan. Den består av flera subnukleer som har olika funktioner och projektioner till olika delar av barken (cortex). MD är involverad i högre kognitiva processer, såsom minne, uppmärksamhet, och beslutsfattande. Den mottar information från flera källor, inklusive prefrontala cortex, amygdala, hippocampus och andra delar av thalamus, och projicerar tillbaka till prefrontala cortex och andra områden i barken. Skador på MD har visats korrelera med kognitiva störningar och neuropsykiatriska sjukdomar som schizofreni och demens.

5-HT1B-serotoninreceptorn är en typ av serotoninreceptor, som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och utlöser en biologisk respons. Detta receptorprotein är kopplat till G-proteinet och verkar hämma adenylatcyklasen, vilket leder till minskad produktion av cAMP (cykliskt AMP).

5-HT1B-serotoninreceptorn finns i höga koncentrationer i hjärnan, särskilt i basala ganglierna och hippocampus. Den är involverad i en rad neurobiologiska processer, inklusive reglering av humör, aptit, smärta, kognition och motorik. Dysfunktion i 5-HT1B-serotoninreceptorn har associerats med olika neurologiska tillstånd som depression, ångest, migrän och Parkinson sjukdom.

Läkemedel som verkar på 5-HT1B-serotoninreceptorn används för behandling av olika medicinska tillstånd, såsom migrän, depression och alkoholberoende. Exempel på läkemedel som är agonister (aktiverare) av 5-HT1B-serotoninreceptorn inkluderar sumatriptan, rizatriptan och eletriptan, som används för behandling av migrän.

Opioid receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind to opioids, which are naturally occurring chemicals in the body as well as drugs such as morphine and heroin. There are three main types of opioid receptors: mu, delta, and kappa.

The kappa-opioid receptor (KOR) is a type of opioid receptor that is widely distributed throughout the central nervous system and peripheral tissues. These receptors play a role in pain modulation, neuroendocrine regulation, and mood regulation. KOR activation has been shown to produce analgesic effects, but it can also cause dysphoria, sedation, and respiratory depression at high doses.

KOR agonists are being studied as potential therapeutic agents for pain management, drug addiction, and other disorders. However, their use is limited by their side effects, including dysphoria and sedation. Researchers are currently working on developing selective KOR agonists that can produce the desired therapeutic effects without these unwanted side effects.

Alkoholkonsumtion är en term som refererar till intaget av alkoholdrycker eller drycker som innehåller alkohol. Alkohol kallas också etanol och är den typ av alkohol som vanligtvis finns i alkoholdrycker.

Alkoholkonsumtion mäts ofta i enheter som "standarddoser", där en standarddos av ren alkohol är ungefär 14 gram. Detta motsvarar ungefär ett glas vin (120 ml), ett glas starköl (330 ml) eller en dobbel shot sprit (50 ml).

Det är viktigt att notera att alkoholkonsumtion kan ha både positiva och negativa effekter på hälsan, beroende på mängden och frekvensen av konsumtionen. Regelbunden eller överdrivet hög alkoholkonsumtion kan leda till allvarliga hälsoeffekter som lever- och njurskador, psykiska problem, cancer och fetma. Däremot kan måttlig alkoholkonsumtion ha vissa positiva effekter på hjärt-kärlsjukdomar och livslängd hos vissa individer.

'N-metylaspartat' är ett derivat av aminosyran aspartat, där en metylgrupp (-CH3) har adderats till kväveatom (N) i molekylen. Det saknas specifika medicinska användningsområden eller funktioner för N-metylaspartat inom klinisk praktik. Men som en organisk komponent, kan det vara involverat i olika biokemiska processer i kroppen. Det är viktigt att notera att direkta medicinska referenser saknas för denna substans, och informationen bör användas med försiktighet.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Dizocilpine malate är ett potent psykoaktivt substance som primärt används inom forskning. Ämnet är känt under varunamnet MK-801 och är en stark NMDA-receptorantagonist, vilket betyder att det blockerar den typen av glutamatreceptorer i centrala nervsystemet (CNS).

Dizocilpine malate har inga etablerade medicinska användningsområden på grund av sitt höga potential för biverkningar och missbruk. Det kan orsaka allvarliga neuropsykiatriska effekter, inklusive hallucinationer, desorientering, aggressivt beteende och i värsta fall koma och död vid överdos.

I forskningssammanhang har dizocilpine malate använts för att studera bland annat memti och inlärning, neuroplasticitet, schizofreni och andra psykiatriska tillstånd, samt neurologiska skador och sjukdomar.

'Hjärnans kartläggning' (eng. 'Brain mapping') är ett samlingsbegrepp för olika tekniker och metoder som används för att undersöka, visualisera och förstå hjärnans struktur, funktion och aktivitet. Det kan innefatta bland annat:

1. Morfologisk kartläggning: Användning av olika bildgivande tekniker som magnetresonanstomografi (MRT), diffusionsviktad MRT (DWI) och funktionell MRT (fMRI) för att undersöka hjärnans struktur, vitmarksarkitektur och blodflöde.
2. Funktionell kartläggning: Användning av tekniker som elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) och funktionell MRT (fMRI) för att mäta hjärnans aktivitet under olika mentala tillstånd eller svar på stimuli.
3. Konnektomisk kartläggning: Användning av diffusionstensorimaging (DTI) och andra tekniker för att undersöka de anatomiska förbindelserna mellan olika hjärnregioner och deras roll i olika kognitiva processer.
4. Kemisk kartläggning: Användning av spektroskopi och andra tekniker för att undersöka den biokemiska sammansättningen hos olika hjärnregioner, inklusive neurotransmittor-nivåer och metabolism.
5. Klinisk kartläggning: Användning av ovan nämnda tekniker för att diagnostisera och behandla neurologiska sjukdomar och skador, såsom epilepsi, stroke, hjärntumörer och neurodegenerativa sjukdomar.

Sammantaget syftar 'hjärnans kartläggning' till att förbättra vår förståelse av hjärnans struktur, funktion och anatomi samt hur de påverkas under olika tillstånd och sjukdomar. Detta kan leda till utvecklingen av nya behandlingsmetoder och möjliggöra en mer personifierad medicin.

Pikrotoxin är ett neurotoxin som isolerats från kärnor på boveteplantan (Anamirta cocculus). Det består av två stereoisomera komponenter, pikrotoxinin och pikrotin, som båda har förmågan att blockera GABA-receptorer i hjärnan. Dessa receptorer är viktiga för att reglera excitationen i nervsystemet och när de blockeras kan det leda till överexcitation och dödsfall. Pikrotoxin har historiskt använts som råmaterial inom traditionell medicin, men på grund av dess starka toxicitet är det inte längre en accepterad behandlingsmetod.

Dopamin D3-receptorer är en typ av dopaminreceptor, som är G-proteinkopplade receptorer i hjärnan och centrala nervsystemet (CNS). Dopamin är en signalsubstans som har en viktig roll i motorik, kognition, belöningssystem, emotioner och homeostas.

D3-receptorerna är specifika för dopamin och aktiveras när denne binds till receptorn. När detta sker initieras en signaltransduktionsväg som leder till cellulära respons såsom ökad intracellulär signalsubstans, ändringar i membranpotential och andra effekter beroende på celltyp.

D3-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive modulering av dopaminets utsöndring, regulering av motorik, belöningskonditionering, och kognitiv funktion. Dysfunktion eller störningar i D3-receptorernas system har visats vara involverade i patologiska tillstånd som Parkinson's sjukdom, schizofreni, beroendesjukdomar och affektiva störningar.

Därför är forskningen kring D3-receptorerna av stor betydelse för att utveckla nya terapeutiska strategier för behandling av dessa sjukdomstillstånd.

Medicinskt talat, refererar hjärnstammen (latin: trunci cerebri) till den nedre delen av hjärnan som förbinder med ryggmärgen. Hjärnstammen kan delas in i tre delar: mittbron (latin: mesencephalon), pons och lillhjärnan (latin: medulla oblongata).

Hjärnstammen är ansvarig för en rad viktiga livsviktiga funktioner, såsom andning, hjärtslag, blodtryck och sömn-vakenhetscykler. Den innehåller också nervbanor som förbinder högre centra i hjärnan med kroppens muskler och organ, och är involverad i reflexer som exempelvis gag-reflexen och blinkreflexen.

Skador på hjärnstammen kan leda till allvarliga symtom som exempelvis andnings- och hjärtstopp, men även svårigheter med rörelse, syn, hörsel, smak och känsel.

'Hyperpolarization-Activated Cyclic Nucleotide-Gated Channels' (HCN) are a type of ion channel found in the cell membranes of excitable cells, such as neurons and cardiac myocytes. These channels are unique because they open in response to membrane hyperpolarization, meaning that they allow the flow of ions into the cell when the voltage becomes more negative. Specifically, HCN channels are permeable to both sodium (NA+) and potassium (K+) ions, but they have a stronger preference for NA+.

HCN channels are also modulated by cyclic nucleotides, such as cyclic adenosine monophosphate (cAMP) and cyclic guanosine monophosphate (cGMP). When these molecules bind to the intracellular domain of the channel, they can increase its open probability, making it easier to activate. This allows for fine-tuning of the electrical properties of the cell in response to various signals.

HCN channels play important roles in regulating the electrical activity of excitable cells. For example, in neurons, HCN channels help to shape the timing and pattern of action potentials, while in the heart, they contribute to the regulation of automaticity and excitability. Dysfunction of HCN channels has been implicated in a variety of diseases, including epilepsy, cardiac arrhythmias, and neurodegenerative disorders.

Neurokinin-3-receptorer (NK3R) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder neuropeptidet neurokinin B (NKB). Dessa receptorer finns i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet hos däggdjur. De är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive reglering av smärta, aptit, emesis, socialt beteende och reproduktiv funktion.

I CNS har NK3R-aktivering visats påverka dopaminutsöndring i hjärnan, vilket kan ha impliceringar för behandling av substansberoende och psykiatriska tillstånd som schizofreni. I perifera nervsystemet är NK3R-aktivering involverad i inflammatoriska processer och smärtreglering, vilket kan ha potential för behandling av smärtsjukdomar.

Läkemedelsutvecklingen har visat intresse för NK3R som ett möjligt mål för behandling av olika sjukdomstillstånd, inklusive substansberoende, psykiatriska tillstånd och smärtsjukdomar.

Pyrrolidin är en organisk förening som består av en cyklisk amin med formeln (C2H5)N-H. Det är en saturad femledad ring, innehållande en primär amino grupp. Pyrrolidin är isomer till piperidin, där den senare innehåller en ocksaturerad sexledad ring.

Pyrrolidiner är en klass av substansier som innefattar en pyrrolidinring i sin kemiska struktur. Dessa kan vara naturligt förekommande eller syntetiska, och de har visat sig ha potential inom medicinsk forskning på grund av deras affinitet till olika receptorer i kroppen.

Exempel på pyrrolidiner inkluderar klorpheniramin (ett antihistamin), racemorfan (en opioid analget) och diverse dissociativa droger som 3-MeO-PCP, 4-MeO-PCP och MXE.

I'm sorry for the confusion, but "ergoliner" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that it may be a term specific to a certain language or field. If you could provide more context or clarify what you are looking for, I would be happy to try and help further.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

GABA-A Receptor Antagonists are a class of drugs or substances that block the action of gamma-aminobutyric acid (GABA) at GABA-A receptors in the brain. GABA is the primary inhibitory neurotransmitter in the central nervous system, and it helps to regulate communication between neurons by reducing the excitability of nerve cells.

GABA-A receptor antagonists work by binding to the GABA-A receptors and preventing GABA from attaching to them, which results in increased neural activity and excitation. These drugs can have various effects on the body, depending on their specific mechanism of action and the duration of their activity.

Some examples of GABA-A receptor antagonists include:

* Benzodiazepines, such as diazepam (Valium) and lorazepam (Ativan), which are used to treat anxiety, seizures, and insomnia. However, they act as positive allosteric modulators of GABA-A receptors, enhancing the inhibitory effect of GABA rather than blocking it.
* Flumazenil, a benzodiazepine antagonist that is used to reverse the effects of benzodiazepines in overdose situations.
* Picrotoxin and bicuculline, which are convulsant agents used in research to study the role of GABA in the brain.
* Certain anesthetics, such as propofol and etomidate, which can also act as GABA-A receptor antagonists at high doses.

It's important to note that GABA-A receptor antagonists can have significant side effects, including seizures, agitation, and cognitive impairment, and they should be used with caution and under the supervision of a healthcare professional.

'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.

Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:

1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.

Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.

Naltrexon är ett opioidantagonistmedicin som används för behandling av alkohol- och opiatberoende. Det fungerar genom att blockera effekterna av opioider på hjärnan, vilket minskar känslan av eufori och nedsätter behovet av substansen. Naltrexon ges vanligen som tablett eller injektion och används ofta i kombination med andra behandlingsformer, såsom psykologisk terapi och livsstilsförändringar. Det är viktigt att notera att naltrexon inte är ett botemedel för beroende, men kan vara en effektiv del av en komplett behandlingsplan.

I svensk medicinsk terminologi refererar "framhjärna" (latin: prosencephalon) till den främre delen av hjärnan som utvecklas tidigt under fostertiden. Framhjärnan kan delas in i två huvuddelar: telecephalon och diencephalon. Telecephalon blir senare storhjärnan (cerebrum), medan diencephalon blir mellanhirnan (diencephalon). Framhjärnan är involverad i en rad viktiga funktioner, inklusive känslor, minne, tankeprocesser och motorik.

The alpha7 nicotinic acetylcholine receptor (α7nAChR) is a type of neurotransmitter receptor found in the central nervous system. It is a ligand-gated ion channel that is activated by the neurotransmitter acetylcholine, as well as by nicotine and other agonists. The α7nAChR is composed of five subunits arranged around a central pore, and the alpha7 subunit is the predominant subtype in the brain.

The α7nAChR plays important roles in various physiological processes, including synaptic plasticity, learning and memory, and attention. It has also been implicated in several neurological disorders, such as Alzheimer's disease, schizophrenia, and Parkinson's disease. In addition, the α7nAChR has been a target for drug development, with potential therapeutic applications in the treatment of various diseases, including addiction, pain, and inflammation.

Mikroelektroder (ME) är en typ av elektrod som används inom neurovetenskap och andra biomedicinska tillämpningar. En ME definieras ofta som en elektrod med en diameter på mindre än 50 Mikrometer (μm). De kan vara uppbyggda av olika material, men vanligtvis används platina eller iridiumoxid på grund av deras goda elektriska ledningsförmåga och biokompatibilitet.

ME:er används ofta för att mäta lokala potentialskillnader i levande vävnad, till exempel i hjärnan eller i musklerna. De kan också användas för att stimulera nervceller och muskler på ett kontrollerat sätt. Mikroelektroder är speciellt användbara när det gäller att studera enskilda nervcellers aktivitet, eftersom de kan placeras mycket nära cellerna utan att skada dem.

Det finns också en subkategori av ME:er som kallas för glasmikroelektroder (GME). Dessa är tillverkade av glas och har en diameter på mindre än 1 μm. De används ofta för att spärra in och registrera aktivitet från en enda nervcell eller en liten grupp av celler.

'Kostval' er en norsk medisinsk betegnelse som refererer til den totala mengden med kost som en person spiser eller drikker over en periode tid. Det inkluderer alle typer av kost, slik som kosthold, frukt, grønnsaker, kjøtt, fisk, meieriprodukter og mer. Kostvalget er viktig for å sikre at ein får i mot en tilstrekkelig mengde næringsstoffer for å holde seg sund og forebygge sykdommer. En lave kostval kan føre til kressing, mangel på næringsstoffer og økt risiko for ulike helseproblemer som hjerte- og karsykdommer, diabetes og viktforhold.

En muskarinblockerare är ett läkemedel eller substans som blockerar effekterna av acetylkolin på muskarinreceptorerna i kroppen. Acetylkolin är en signalsubstans som spelar en viktig roll i nervsystemet och muskelaktiviteten.

Muskarinreceptorerna finns i flera olika typer, och muskarinblockerare kan ha olika effekter beroende på vilken typ av receptor de blockerar. De vanligaste användningsområdena för muskarinblockerare är att behandla certainty medicinska tillstånd som överaktiv blasser, glaukom, Parkinson sjukdom och muskelspasmer.

Det finns två huvudsakliga typer av muskarinblockerare: antikolinergika och antimuskarinergika. Antikolinergika blockerar både muskarin- och nicotinreceptorerna, medan antimuskarinergika bara blockerar muskarinreceptorerna.

Exempel på muskarinblockerare inkluderar atropin, scopolamin, ipratropium och tolterodine.

Raphe nuclei är en samling av serotonerga (5-HT) neuron i hjärnstammen som sträcker sig från förlängda märgen till mitthjärnan. Dessa neuron projicerar sina axoner över stora delar av centrala nervösa systemet och är involverade i regleringen av en rad olika funktioner, inklusive sömns-vaknets cykel, smärta, humör, aptit och aggression. Raphe nuklei delas vanligtvis upp i ett dorsalt och ventralt område, där dorsala raphe nuklei primärt är involverade i regleringen av smärta och humör, medan ventrala raphe nuklei främst är involverade i regleringen av sömns-vaknets cykel. Dysfunktion i raphe nuklei har associerats med en rad olika neurologiska och psykiatriska tillstånd, inklusive depression, ångest, kronisk smärta och neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's.

'Lordose' är en medicinsk term som används för att beskriva en ökad inåtbuktning i den naturliga curvaturen i ryggraden (kolonnen vertebralis). Detta sker vanligtvis i ländryggen (lumbal lordos) eller halsryggen (cervikal lordos). En liten grad av lordos är normalt och naturlig, men en överdrivet stor lordos kan orsaka smärtor eller andra problem. Lordos kan uppstå till följd av olika skäl, såsom dålig kroppsställning, muskelsvaghet, åldrande, eller som ett resultat av vissa sjukdomar eller skador på ryggraden.

Autoreceptorer är en typ av receptor som finns på ytan av en nervcell (neuron) och binder till signalsubstanser som den själv har frisatt. Dessa receptorer hjälper till att reglera aktiviteten hos nervcellen genom att minska eller öka frisättningen av signalsubstanser. Autoreceptorer spelar en viktig roll i homeostasen och kontrollen av olika fysiologiska processer, såsom hunger, sömn, humör och smärta. Exempel på autoreceptorer är serotoninautoreceptorer och dopaminautoreceptorer.

Periakveduktal graa massa (PAG) refererar till en region i hjärnbalken som är belägen nära akvaduktus, ett smalt kanalliknande rum i mittlinjen av hjärnan där cerebrospinalvätskan cirkulerar. PAG är en del av det limbiska systemet och är involverad i smärta, temperaturreglering, andning, blodtryck och kardiovaskulära funktioner, samt i känslomässiga beteenden och affektiva processer.

PAG består av grå substans och är indelad i olika segment som har olika funktioner. Den innehåller neuroner som använder neurotransmittorerna glutamat, GABA och dopamin för att kommunicera med varandra och med andra delar av hjärnan. PAG är ett viktigt område för smärtsignalering och smärtmodulering, eftersom den tar emot smärtsignaler från kroppen och kan modifiera smärtförelevans och smärtkänslighet.

På grund av dess centrala roll i regleringen av olika fysiologiska funktioner och beteenden är PAG ett område som har fått mycket uppmärksamhet inom neurovetenskapen, särskilt när det gäller smärtsjukdomar och affektiva störningar.

Den hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan som spelar en viktig roll i minnes- och läringsprocesser. Det är ett par strukturer, en i varje hemisfär, som liknar en hästsko i formen och ligger djupt inne i tinningloben. Hippocampus består av flera regioner, inklusive cornu ammonis, dentatgyrus och subiculum, som tillsammans bildar en komplex neural nätverksarkitektur.

Hippocampus är speciellt känslig för skador orsakade av syrebrist, neuroinflammation och neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Forskning har visat att förlust av volym och funktion i hippocampus korrelerar med minnesförlust och kognitiva nedsättningar hos äldre vuxna och personer med demenssjukdomar.

Konotoxiner är en typ av neurotoxiner som finns i giften hos bläckfiskar, särskilt i de giftiga tentaklerna hos blåsrankor (Conus species). Dessa toxiner är peptider och har en komplex struktur med hög specificitet för olika typer av natriumkanaler i nervceller. Konotoxinernas förmåga att blockera dessa natriumkanaler gör dem intressanta som möjliga läkemedel för smärtlindring och behandling av neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi och neurodegenerativa tillstånd.

"Adrenergic agents" är en medicinsk term som refererar till substanser som påverkar adrenergiska receptorer i kroppen. Adrenergiska receptorer är nervceller eller andra typer av celler som har en respons på signalsubstanser som kallas catekolaminer, inklusive adrenalin och noradrenalin.

Adrenergiska agenter kan vara naturligt förekommande eller syntetiska substanser och de kan användas som läkemedel för att behandla en rad olika medicinska tillstånd. De kan exempelvis användas för att kontraverka lägre blodtryck, öka hjärtats frekvens och styrka, vidga luftvägar eller kontrahera blodkärl.

Det finns två huvudsakliga typer av adrenergiska receptorer: alfa-adrenergiska receptorer och beta-adrenergiska receptorer. Adrenergiska agenter kan vara selektiva för en specifik typ av receptor eller oselektiva, vilket betyder att de påverkar både alfa- och beta-receptorer. De kan även vara agonister, som aktiverar receptorerna, eller antagonister, som blockerar deras effekt.

'G protein-coupled inwardly-rectifying potassium channels' (GIRK) are a type of potassium ion channel found in the cell membrane that play a crucial role in regulating electrical excitability in various tissues, including the brain and heart. These channels are named "inwardly-rectifying" because they preferentially allow potassium ions to flow into the cell (inward current) rather than out of the cell (outward current), especially when the membrane potential is negative.

GIRK channels are activated by G proteins, which are themselves activated by G protein-coupled receptors (GPCRs). When a GPCR is activated by an agonist, it triggers a signaling cascade that results in the activation of specific G proteins. These G proteins then bind to and open the GIRK channels, allowing potassium ions to flow into the cell and hyperpolarize the membrane potential. This process helps dampen or terminate the electrical signal, providing a negative feedback mechanism for GPCR signaling.

There are several subtypes of GIRK channels (GIRK1-4), which can form homo- or heterotetrameric complexes with varying functional properties. In the heart, for example, GIRK channels play a critical role in regulating the electrical activity of cardiac myocytes and controlling heart rate. In the brain, they are involved in various physiological processes, including neurotransmitter release, synaptic plasticity, and neuronal excitability, as well as pathophysiological conditions such as epilepsy, addiction, and anxiety disorders.

'Hjärnkemi' är inte en etablerad medicinsk term, men det kan vara ett slanguttryck eller ett begrepp som används inom neurovetenskap och psykiatri för att beskriva den biokemiska aktiviteten i hjärnan. Detta kan inkludera studiet av hur olika kemikalier, såsom neurotransmittorer och hormoner, påverkar hjärnans funktion och beteende.

Neurotransmittorerna är kemiska signalsubstanser som överför signaler mellan neuron (hjärnbildande celler) i centrala nervsystemet. Dessa signalsubstanser kan ha effekter på olika mentala processer, såsom sinnesstämning, minne, inlärning och kognition. Exempel på neurotransmittorer är serotonin, dopamin, noradrenalin och GABA (gamma-aminobutyriska syra).

Hormoner är också kemiska signalsubstanser som kan påverka hjärnans funktion. De frisätts ofta från endokrina körtlar och cirkulerar i blodet innan de når målceller, inklusive neuron. Hormoner kan ha effekter på sinnesstämning, kognition, minne och andra mentala processer. Exempel på hormoner som påverkar hjärnans funktion är östrogen, testosteron, kortisol och insulin.

I en bredare betydelse kan 'Hjärnkemi' också syfta på den biokemiska grunden för mentala tillstånd och sjukdomar, inklusive neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och autism. Denna forskningsområde undersöker hur genetiska faktorer, livsförhållanden och miljöfaktorer påverkar hjärnans biokemi och hur detta kan leda till olika mentala tillstånd.

Eating, in a medical context, refers to the process of consuming food. It involves the physical act of taking food into the mouth, chewing, and swallowing, as well as the digestive processes that occur in the body to break down and absorb nutrients from the food. Proper eating is essential for maintaining good health, growth, and energy levels, and can help prevent various medical conditions such as malnutrition, obesity, and chronic diseases.

Neostriatum är ett begrepp inom hjärnans struktur och funktion och refererar till en del av basala ganglierna, som är en viktig grupp av subkortikala kärnor involverade i motorisk kontroll, kognition och emotionell processing. Neostriatum består av två huvudsakliga strukturer: caudat kärnan och putamen. I vissa sammanhang kan även nucleus accumbens ingå i neostriatum. Dessa strukturer mottar information från barken ( cortex) och projicerar vidare till andra delar av basala ganglierna för att hjälpa koordinera och reglera rörelser, kognition och emotionella respons.

I'm sorry, there seems to be a typo in your request. If you are asking for a medical definition of "isoproterenol," here it is:

Isoproterenol is a medication that belongs to a class of drugs called beta-adrenergic agonists. It works by stimulating the beta-2 receptors in the lungs, which leads to relaxation of the smooth muscle in the airways and increased airflow to the lungs. Isoproterenol is used to treat bronchospasms associated with asthma, chronic obstructive pulmonary disease (COPD), and other respiratory conditions. It can also be used to test the function of the heart and blood vessels in certain diagnostic procedures.

It's important to note that isoproterenol can have significant cardiovascular effects, including increasing heart rate and contractility, so it must be used with caution and under the close supervision of a healthcare provider.

Elektrofysiologiska fenomen (EP fenomen) är en medicinsk term som refererar till studiet av den elektriska aktiviteten hos olika typer av celler, framför allt i hjärtat. Detta inkluderar mätning och analyser av elektriska potentialskillnader över cellmembranet samt signaltransduktion och excitation-kontraktionskoppling i muskelceller. EP-studier används ofta för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar, såsom aritmier och hjärtkärlsjukdomar.

Långtidsdepression eller tronddrücket (dysthymi) är en form av depression som varar i två år eller längre. Synaptisk depression refererar till en nedsatt nervsignalering över en synaps, det vill säga den del av neuronen där signalsubstanser (neurotransmittorer) släpps ut och påverkar en annan nervcell.

I samband med långtidsdepression kan synaptisk depression uppstå som ett resultat av nedsatt aktivitet och minskad neurotransmission över synapser i hjärnan, vilket kan bidra till symptomen på långtidsdepression. Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, livsförhållanden och stress. Behandlingen för långtidsdepression kan omfatta medicinsk behandling med antidepressiva läkemedel, psykoterapi eller kombinationen av båda.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ventral tegmental area, 22 oktober ... Ventrala tegmentområdet, tegmentum mesencephali, eller ventral tegmental area, VTA, är ett område i tegmentum (hjärnstamstaket ... "Ventral Tegmental Area". SweMeSH. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304110735/http:// ...
Dess anatomiska struktur baseras på dopaminerga projektioner som börjar i Ventral Tegmental Area (VTA) och sträcker sig till ... "Neurotransmitter regulation of dopamine neurons in the ventral tegmental area". Brain Research Reviews: sid. 75-113. doi: ... Den mesolimbiska nervbanan sträcker sig från ventral tegmental area i mitthjärnan till nucleus accumbens i ventrala striatum. ... Hjelmstad GO.. "Nucleus Accumbens Medium Spiny Neurons Target Non-Dopaminergic Neurons in the Ventral Tegmental Area". http:// ...
Dopaminerg stimulering från Ventral Tegmental Area/VTA kommer alltså att hämma striatum, som i sin tur slutar hämma talamus. ...
Tillför man GDNF i Ventral Tegmental Area på försöksdjur kan man efterlikna effekten av ibogain, varför det kan hållas troligt ...
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ventral tegmental area, 22 oktober ... Ventrala tegmentområdet, tegmentum mesencephali, eller ventral tegmental area, VTA, är ett område i tegmentum (hjärnstamstaket ... "Ventral Tegmental Area". SweMeSH. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304110735/http:// ...
Ventral Tegmental Area (VTN). ** Nucleus Accumens Septi (NAS). La Sirena - Non Locality - Nucleating ...
Somatostatin-expressing neurons in the ventral tegmental area innervate specific forebrain regions and are involved in stress ...
Viewing personalized video clips recommended by TikTok activates default mode network and ventral tegmental area. Neuroimage. ...
... ventral tegmental area, and medial prefrontal cortex of male rodents, with divergent changes reported in hippocampal subregions ...