'Wandering spleen' is a rare medical condition where the spleen, instead of being located in its normal position in the upper left quadrant of the abdomen, becomes mobile and can be found in various locations throughout the abdominal cavity due to the absence or laxity of its supporting ligaments.
I en enda mening kan "Naturhistoria" definieras som den vetenskapliga studien av djur, växter, mineral och fossil samt deras utveckling, systematik och interaktion i naturen. Den inkluderar också studiet av jordens historia och geologi. Naturhistoria har en stark koppling till biologi, geologi, paleontologi och ekologi.
I medicinsk kontext, betyder "vridning" oftast rotation eller twisting av en kroppsdel eller struktur, vanligtvis orsakad av en skada, sjukdom eller under normala fysiologiska förhållanden som en del av rörelsen.
"Wandering behavior" in medical terms refers to the movement of a person who lacks a clear purpose or destination, which can be a cause for concern for their safety and well-being. This behavior is often observed in individuals with cognitive impairments such as dementia or Alzheimer's disease.
Tiden från 1601 till 1700.
Splenektomi är ett medicinskt ingrepp där mjälten (milten) i buken tas bort chirurgiskt. Mjälten är ett organ som ingår i det immunologiska systemet och hjälper till att bekämpa infektioner genom att filtrera och eliminera skadliga substanser, såsom bakterier och virus, från blodomloppet.
Mjältsjukdomar är en samlande beteckning för olika sjukdomar som drabbar strukturer och funktioner i mjälten, inklusive benigna och maligna tumörer, autoimmuna tillstånd, infektioner och medfötta abnormaliteter.
Otillräckligt artär-eller venblodflöde i mjälten, pga embolism, blodproppar, kärlvridning eller tryck, vilket leder till makroskopisk nekros.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
Tiden från 1701 till 1800.
Sällsynta sjukdomar definieras som tillstånd som drabbar färre än en person per tusen i befolkningen.
Oförutsedd information som framkommer i samband med undersökning eller vård. Termen används för uppgifter som kan få sociala eller psykologiska konsekvenser, som t ex när det framkommer att ett barns biologiska far är annan än den förmodade fadern, eller när det visar sig att en patient som undersöks för ett visst sjukdomtillstånd har, eller löper risk att få, något annat.
Ett steroidhormon som reglerar hudömsning hos insekter. Ekdysteron är 20-hydroxiderivatet av ekdyson.
'Tänkande' kan definieras som den kognitiva processen där information bearbetas för att forma ett omdöme, ta beslut eller lösa problem genom att använda sig av logik, erfarenhet och kunskap.
En magsäck hos fåglar, även kallad ventriculus eller gizzard, är en muskelartad del av matspjälkningssystemet som används för att mekaniskt bryta ned födan med hjälp av muskulär kontraktion och slitage från småstenar som sväljs.
Sömngång definieras som en parasomni, det vill säga ett ovanligt beteende under sömn, där den drömmande individen utan medvetandet eller kontroll rör sig utanför sin säng och kan utföra automatiska handlingar, ofta i en tranceliknande tillstånd mellan sömn och vakenhet.
En heterogen grupp av sjukdomstillstånd, varav vissa är ärftliga och andra förvärvade, som kännetecknas av onormal struktur eller funktion hos en eller flera av kroppens bindvävstyper, t ex kollagen, elastin eller mukopolysackariderna (glykosaminoglykanerna).
En heterogen grupp kollagena sjukdomar. De vanligaste symtomen är extremt tänjbar hud och tänjbara leder, skör hud och dålig sårläkningsförmåga.
En autosomal, dominant bindvävssjukdom med onormala drag i hjärtat, ögat och skelettet. Till de kardiovaskulära manifestationerna hör mitralklaffprolaps, aortautvidgning och aortabristning. Andra kännetecken kan vara linsförskjutning, oproportionerligt långa lemmar och förstoring av den hårda hjärnhinnan. Marfans syndrom beror på mutationer i genen som kodar för fibrillin, en huvudbeståndsdel av de extracellulära mikrofibrillerna i bindvävnaden.
Vävnad som stödjer och förbinder andra vävnader. Den består av bindvävsceller, inbäddade i en stor mängd extracellulär grundmassa.
Ett trådigt kollagen som är spritt i små mängder till vävnader som innehåller kollagen av typ I och typ III. Det är en heterotrimer molekyl bestående av alfa1(V)-, alfa2(V)- och alfa3(V)-enheter. Flera former av kollagen typ V förekommer, beroende på sammansättningen av de underenheter som bildar trimeren.
Historiskt en heterogen grupp akuta och kroniska sjukdomar, inklusive reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE), progressiv systemisk skleros, dermatomyosit osv. Denna indelning baserades på uppfattningen att kollagen var liktydigt med bindväv, men den nuvarande kännedomen om de olika typerna av kollagen och deras distinkta derivat hänförs begreppet kollagena sjukdomar uteslutande till sådana ärftliga tillstånd, där defekten förekommer på gennivå och påverkar kollagenbiosyntes, posttranslationsändringar eller extracellulära processer.
Loeys-Dietz Syndrome (LDS) is a genetic connective tissue disorder characterized by the malformation of blood vessels and skeletal system abnormalities. It is caused by mutations in genes involved in the transforming growth factor beta (TGF-β) pathway, leading to an increased risk of arterial aneurysms and dissections, as well as other features such as hypertelorism, cleft palate, bifid uvula, and joint laxity. The syndrome is often associated with a high mortality rate due to the complications related to vascular problems. Early diagnosis and management of the condition are crucial for improving patient outcomes.

'Wandrande mjälte' är en benämning på ett tillstånd där mjälten, en viktig organ i kroppen som hjälper till att bekämpa infektioner och producerar blodceller, förlorar sin fasta plats i bröstkorgen och istället rör sig fritt runt i kroppen. Detta är ett ovanligt tillstånd och kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på det tunna membran som håller mjälten på plats. Symptomen på vandrande mjälte kan inkludera smärta, andningssvårigheter och i vissa fall även symtom relaterade till nedsatt funktion hos mjälten. Behandlingen av vandrande mjälte beror på underliggande orsak och kan omfatta kirurgi eller medicinsk behandling.

I am not aware of a specific medical definition for "Naturhistoria," as it is not a term that is commonly used in the field of medicine. However, "Naturhistoria" is a Swedish word that translates to "natural history" in English. In general, natural history refers to the study of living organisms and their interactions with one another and their environment over time. It encompasses various disciplines such as biology, ecology, geology, and anthropology.

In a medical context, natural history may refer to the course of a disease or condition in a population over time, including its prevalence, incidence, and outcomes. This information can be used to inform public health policies, develop new treatments, and improve patient care. For example, studying the natural history of a rare genetic disorder can help researchers identify potential targets for therapy and predict how the disease may progress in individual patients.

I medicinsk kontext kan "vridning" (engelska: torsion) avse en patologisk tillstånd där ett organ eller struktur vrides runt sin egen axel, vilket kan leda till skada eller avbruten blodförsörjning. Ett exempel är mag-torsion, där magen vridits runt sig själv och orsakar en avbruten blodflöde till organet. Detta är ett medicinskt akut tillstånd som kräver omedelbar kirurgisk behandling.

'Vandringsbeteende' eller 'wandering behavior' refererer til en form for ufrivillig og gentaget bevægelse, hvor en person rejser fra et sted til et andet, ofte uden en klar destination eller plan. Dette beteende ses hyppigt hos personer med demens, specielt i de moderate til senmoderne stadier af sygdommen.

Vandringsbeteende kan være en udfordring for både den enkelte person og deres omsorgspersoner, da det kan føre til situationer, hvor personen kommer i fare for at blive forsvundet, falde eller på anden måde komme til skade. Der findes strategier og metoder, som kan hjælpe med at reducere og behandle vandringsbeteende, herunder ændringer i miljødesign, farmakologisk behandling og non-farmakologiske interventioner.

"1600-talshistoria" refererar till den historiska perioden under 1600-talet, som är en del av den tidigmoderna historien. Detta innefattar politiska, sociala, ekonomiska och kulturella händelser och utvecklingar som skedde under denna period i världen.

I medicinsk kontext kan "1600-talshistoria" avse studiet av medicinska teorier, praktiker och framsteg under 1600-talet. Under denna tid var medicinen fortfarande starkt influerad av de gamla grekiska och romerska läkarna, men det skedde också en rad viktiga framsteg inom anatomin, patologin, farmakologin och infektionssjukdomarna.

Exempel på medicinska händelser under 1600-talet är:

* William Harveys upptäckt av blodets cirkulation (1628)
* Thomas Willis beskrivning av hjärnans blodkärl och funktion (1664)
* Antonie van Leeuwenshoecks noggranna anatomiska observationer (1600-talet)
* Robert Boyles experiment med gaser och deras effekter på levande vävnader (1650-talet)
* Upptäckten av smittkopps vaccin av Edward Jenner (1796), som kan ses som en fortsättning på 1600-talets medicinska framsteg.

Studiet av den medicinska historien under 1600-talet kan ge oss insikter i hur sjukdomar och behandlingar har utvecklats över tid, samt hur sociala, ekonomiska och kulturella faktorer har påverkat medicinen.

Splenektomi är ett medicinskt ingrepp där milten (splen) i bukhålan tas bort chirurgiskt. Milten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en viktig roll i immunförsvaret, bland annat genom att filtrera och eliminera äldre röda blodkroppar och infektionskällor.

En splenektomi kan utföras av olika anledningar, till exempel på grund av skada, sjukdom eller för att underlätta andra medicinska behandlingar. Efter en splenektomi kan patienten ha en ökad risk för infektioner, särskilt med encapsulerade bakterier som pneumokocker och meningokocker, varför vaccinationer ofta rekommenderas före eller efter operationen.

Medicinskt sett definieras mjältsjukdomar som sjukdomar eller störningar i funktionen hos mjälten (splenus). Mjälten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en central roll i immunförsvaret, blodcellsproduktionen och homeostasen av blodet.

Mjältsjukdomar kan delas in i olika kategorier beroende på orsaken till sjukdomen. Några exempel är:

1. Infektionsrelaterade mjältsjukdomar: Mjälten kan bli inflammerad eller skadad på grund av infektioner, som till exempel bakterieinfektioner (t.ex. pneumokocker och salmonella), virusinfektioner (t.ex. HIV och mononukleos) och parasitära infektioner (t.ex. malaria och leishmaniasis).
2. Hematologiska mjältsjukdomar: Mjälten kan vara förstorad eller funktionellt störd vid olika blodsjukdomar, som till exempel lymfom, leukemi, hemolytisk anemi och trombotiska mikroangiopati.
3. Autoimmuna mjältsjukdomar: Vid vissa autoimmuna sjukdomar kan mjälten bli angripen av den egna immunförsvaret, vilket kan leda till förstoring och skada på mjälten. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk lupus erythematosus (SLE), rheumatoid artrit och autoimmun hemolytisk anemi.
4. Vaskulära mjältsjukdomar: Mjälten kan drabbas av sjukdomar som beror på skador på blodkärlen, till exempel infarkt, ateroskleros och vasculit.
5. Neoplastiska mjältsjukdomar: Mjälten kan vara inblandad i cancerutvecklingen, som primära mjälttumörer eller metastaser från andra cancerformer.

Symptomen på mjältsjukdomar kan variera beroende på sjukdomens art och svårighetsgrad. Vanliga symtom inkluderar trötthet, viktminskning, feber, nattsvett, smärta i övergången mellan buken och bröstet, benstelhet, blåmärken och blödningar. Behandlingen av mjältsjukdomar beror på sjukdomens orsak och kan innefatta mediciner, kirurgi, strålbehandling eller kombinationer av dessa.

En mjältinfarkt, även känd som mesenterial infarkt, är ett allvarligt medicinskt tillstånd som orsakas av en avbruten blodförsörjning till en del av tarmen, vanligen på grund av ett blodpropp eller en blodflödesrubbning. Detta kan leda till nekros (död) av tarmbarket och eventuellt livshotande komplikationer om det inte behandlas akut. Symptomen på mjältinfarkt kan inkludera plötsliga, starka buksmärtor, illamående, kräkningar, blod i avföringen och feber.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

"1700-talshistoria" är ett begrepp som refererar till historien och samhällsutvecklingen under 1700-talet. Det inkluderar politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och tekniska aspekter av tidsperioden.

I medicinskt hänseende kan "1700-talshistoria" syfta på utvecklingen av medicinsk vetenskap och praktik under 1700-talet. Under denna tid skedde många viktiga framsteg inom medicinen, bland annat:

* Utvecklingen av empirisk metod och observationella studier som grund för diagnos och behandling.
* Upptäckten av flera smittsamma sjukdomar och deras orsaker, såsom Edward Jenners upptäckt av vaccinationen mot smittkoppor 1796.
* Utvecklingen av nya metoder för att behandla skador och sjukdomar, såsom läkemedel, kirurgi och fysikalisk terapi.
* Utvecklingen av medicinska utbildningar och professionella standarder, som ledde till grundandet av flera medicinska skolor och samfund under 1700-talet.

Sammanfattningsvis kan "1700-talshistoria" inom medicinen ses som en viktig tidsperiod för utvecklingen av modern medicin, med framsteg inom forskning, diagnostik, behandling och professionell etik.

Sällsynta sjukdomar, även kända som sällan förekommande sjukdomar eller ovanliga sjukdomar, definieras vanligtvis på grundval av deras prevalens i populationen. En sjukdom betraktas som sällsynt om den drabbar färre än en person per tusen i befolkningen. I vissa fall kan gränsen vara lägre, särskilt för barnsjukdomar, där en sjukdom kan definieras som sällsynt om den drabbar färre än 200 000 barn i USA eller en proportion av färre än en per 2 500 personer i Europa.

Det är viktigt att notera att det finns många ovanliga sjukdomar och att de tillsammans drabbar en betydande andel av befolkningen. Många sällsynta sjukdomar är ärftliga eller genetiska, medan andra kan orsakas av infektioner, miljöfaktorer eller andra okända orsaker. Trots deras låga prevalens kan dessa sjukdomar ha en stor inverkan på de drabbade individernas liv och kan vara svåra att diagnostisera och behandla på grund av bristen på information och medvetenhet om dem.

"Oväntade fynd" är ett medicinskt begrepp som refererar till att upptäcka en abnormalitet, sjukdom eller tillstånd som inte var förväntad under en undersökning, behandling eller screening. Det kan handla om allvarliga tillstånd såsom cancer eller hjärtsjukdom, men också mindre allvarliga tillstånd som asymptomatiska cystor eller strukturella avvikelser. Oväntade fynd kan upptäckas under en rutinundersökning, vid behandling av en annan sjukdom eller vid screening för en specifik sjukdom. I vissa fall kan oväntade fynd leda till behandling och övervakning för att förhindra komplikationer eller försämringar av hälsotillståndet.

Ekdysteroider är ett slags steroidhormon som förekommer hos leddjur, och ekdysteron är en speciell typ av ekdysteroid. Det produceras naturligt i vissa växter och djur, inklusive ryggradslösa djur som insekter och kräftdjur.

Ekdysteron spelar en viktig roll i djurens utveckling och tillväxt, särskilt under deras förvandlingsprocesser (ekdyserier). Det fungerar som en signalsubstans som reglerar genuttrycket och cellens differentiering, vilket leder till morfologiska förändringar under djurens utveckling.

I vissa studier har ekdysteron visat sig ha potential som ett medel mot olika sjukdomar, såsom cancer, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar. Dock behövs fortsatta studier för att fastställa effektiviteten och säkerheten av ekdysteron som en terapeutisk behandling.

'Tänkande' är ett mentalt process där information bearbetas för att nå insikter, ta beslut eller lösa problem. Det finns olika typer av tänkande, inklusive:

1. Descrptivt tänkande: en process där man samlar och organiserar information utan att draga några slutsatser eller dra några konkreta slutsatser.
2. Analytiskt tänkande: en process där man undersöker ett problem eller en situation genom att dela den upp i mindre delar för att kunna förstå och lösa det. Det innebär ofta att jämföra och kontrastera olika aspekter av problemet, hitta mönster och samband och dra slutsatser baserade på bevis.
3. Kreativt tänkande: en process där man skapar nya idéer eller lösningar genom att tänka utanför boxen och ifrågasätta traditionella tankesätt. Det innebär ofta att använda sig av fantasi, metaphorer och associationer för att komma på nya idéer.
4. Kritiskt tänkande: en process där man analyserar information och argumentation kritiskt för att bedöma deras giltighet och tillförlitlighet. Det innebär ofta att ifrågasätta antaganden, undersöka bevisen bakom ett påstående och bedöma dess logik och konsistens.

Medicinskt tänkande involverar ofta en kombination av ovanstående typer av tänkande för att ställa diagnoser, planera behandlingar och besluta om medicinska behandlingsalternativ.

I medicinska sammanhang, refererar "magsäck hos fåglar" vanligtvis till den muskulösa strukturen som kallas **crop** eller **ingångsmage**. Denna del av fågelns matspjälkningssystem ligger mellan näbb och egentlig mage. Fåglars crop fungerar som en temporär lagrings- och fuktningsplats för föda innan den fortsätter till magen där nästa spjälkningsfas sker.

Crop har en viktig roll i fågelns födointag, särskilt hos flygande fåglar som tar stor föda under korta tidsperioder. De kan fylla crop med mat och sedan bearbeta denna långsamt när de inte är upptagna med flygning eller annan aktivitet.

Sömngång, även känt som somnambulism, är ett sömnrelaterat beteende där en person stiger upp och går runt i sömnen utan medvetenhet eller minne av händelsen. Det inträffar vanligtvis under djupa sömnfaserna under den långsamma vågen (NREM-sömnen) under det första tredjedelen av natten.

Personer som sover går ofta långsamt, har en stel blick och kan vara svåra att väcka. De tenderar också att ha ett förvirrat eller desorienterat beteende när de vaknar upp mitt under ett sömngångsanfall.

Även om det är vanligt att sova gå bland barn, kan det också förekomma hos vuxna. Sömngång kan vara relaterat till stress, sömnbrist, vissa läkemedel eller underliggande neurologiska sjukdomar som Parkinsons sjukdom och epilepsi. I de flesta fallen behöver dock inget specifikt behandling, men i allvarliga fall kan mediciner eller terapi vara användbar.

"Bindvävssjukdomar" (engelska: "fibrotic diseases") är en övergripande benämning på sjukdomar som kännetecknas av ökad bildning och ansamling av bindväv i olika vävnader och organ i kroppen. Bindväv, eller "förbindiv vävnad", är en typ av vävnad som ger stöd och form åt kroppens olika strukturer, samt hjälper till att skydda och isolera dem. När bindvävsvävnaden blir förändrad eller skadas kan det leda till en överdriven produktion av bindvävsstrukturer, såsom kollagenfibriller och extracellulär matrix, vilket i sin tur kan orsaka skada på omgivande vävnader och organ.

Det finns många olika typer av bindvävssjukdomar, som varierar i sin orsak, lokalisation och svårighetsgrad. Några exempel på bindvävssjukdomar inkluderar:

* Skleroderma: En sjukdom som drabbar huden och andra organ, såsom lungor, njurar och hjärta. Skleroderma kännetecknas av en ökad produktion av bindväv i huden och blodkärlen, vilket kan leda till förhårdnad och trötthet i huden, små blodkärlsförändringar och skador på andra organ.
* Systemisk lupus erythematosus (SLE): En autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem attackerar friska vävnader och organ. SLE kan drabba många olika organ i kroppen, inklusive huden, lederna, njurarna, lungorna och hjärtat. I samband med SLE kan det uppstå en ökad produktion av bindväv i de drabbade områdena, vilket kan leda till förhårdnad och andra skador.
* Dermatomyositis: En autoimmun sjukdom som drabbar huden och musklerna. Dermatomyositis kännetecknas av en inflammation i musklerna och en ökad produktion av bindväv i huden, vilket kan leda till svaghet, smärta och förhårdnad i musklerna samt rödaktiga eller lilafärgade utslag på huden.
* Fibromyalgi: En kronisk smärtsjukdom som drabbar muskler, senor och leder. Fibromyalgi kännetecknas av en ökad känslighet för smärta i musklerna och senorna samt trötthet, sömnsvårigheter och depression. Även om orsaken till fibromyalgi inte är fullständigt klarlagd, kan det finnas ett samband mellan sjukdomen och en ökad produktion av bindväv i musklerna och senorna.

Det finns också vissa hud- och muskelsjukdomar som orsakas av en överdriven produktion av bindväv, så kallade fibrotiska sjukdomar. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk skleros (sklerodermi), Dupuytrens kontraktur och Ledderhoses sjukdom.

Systemisk skleros är en autoimmun sjukdom som drabbar huden, blodkärlen och inre organ. Sjukdomen kännetecknas av en förtjockning och förhårdnad av huden, speciellt på händer, armar, ansikte och bröstkorg. Även blodkärlen kan drabbas, vilket kan leda till höjd blodtryck och andra kardiovaskulära problem. Inre organ som lungor, njurar och mag-tarmkanalen kan också påverkas.

Dupuytrens kontraktur är en sjukdom där bindväv i handflatan och fingrarna förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att fingrarna böjs inåt och kan bli svåra att räta ut. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.

Ledderhoses sjukdom är en sjukdom där bindväv i fotens sulor förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att foten blir svullen och smärtsam, och det kan vara svårt att gå eller stå upp. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.

Det finns också vissa sjukdomar som orsakas av en underproduktion av bindväv, så kallade syndrom med underutvecklad bindväv. Exempel på sådana sjukdomar är Ehlers-Danlos syndrom (EDS), Marfan syndrom och Osteogenesis imperfecta (OI).

Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp av genetiska sjukdomar som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår.

Marfan syndrom är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår. Marfan syndrom kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.

Osteogenesis imperfecta (OI) är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att benen blir svaga och bräckliga, vilket kan orsaka frakturer och skador. OI kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.

Det är viktigt att söka medicinsk rådgivning om man tror sig ha en av dessa sjukdomar. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp genetiska sjukdomar som påverkar bindväv och kollagen, ett protein som ger styrka och elasticitet till huden, senorna och leder. Det finns flera olika typer av EDS, men de flesta har symptom som inkluderar:

* Lätt utslitlighet på huden, som kan vara mycket lätt förletlig och ha en silkig textur
* Översträckliga leder och slappa ligament, vilket kan resultera i subluxationer (delvis avknäppta leder) eller luxationer (fullständigt avknäppta leder)
* Kronisk smärta i muskler och leder
* Svaghet i musklerna, särskilt i ansiktet, halsen och extremiteterna
* Överkänslighet för smärta
* Funktionshinder av olika grader beroende på typ av EDS

Det är viktigt att notera att symptomen kan variera mycket mellan olika individer, även inom samma typ av EDS. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av genetisk tester, fysiska undersökningar och familjehistoria.

Marfan syndrom är ett genetiskt sjukdomstillstånd som beror på förändringar (mutationer) i genern FBN1, som kodar för proteinet fibrillin-1. Detta protein är viktigt för att ge struktur och styrka till olika vävnader i kroppen, särskilt bindväv, senor och hjärtat (aorta).

Sjukdomen påverkar ofta olika delar av kroppen, inklusive skelett, ögon, hud och hjärt-kärlsystemet. Några vanliga symtom innefattar långsträckt kroppsbyggnad, långa, smala lemmar, flexibel ryggrad, bröstkorgdeformationer, lågt blodtryck och ögonproblem som skelning eller glaskroppsförändringar. Vidare kan Marfan syndrom leda till komplikationer i hjärt-kärlsystemet, särskilt vidgad aorta och ökat risk för aortariss (en typ av hjärtklaffbristning).

Marfan syndrom är ärftligt och kan överföras från en förälder till barn genom autosomalt dominant nedärvningsmönster, vilket betyder att en kopia av den defekta genen räcker för att orsaka sjukdomen. Cirka 1 person i 5 000 är drabbad av Marfan syndrom.

"Bindväv" (i medicinsk kontext) refererar till den typ av vävnad som hjälper till att hålla kroppens olika strukturer på plats och stödja dem. Den består av ett nätverk av proteiner, bland annat kollagen och elastin, som sitter fast i en grund substance som kallas extracellulär matrix. Bindväv hjälper också till att transportera näringsämnen, syre och avfallsprodukter mellan blodomloppet och cellerna i kroppen.

Det finns tre huvudsakliga typer av bindväv: lös bindväv, fast bindväv och speciell bindväv. Lös bindväv består av ett tunnare nätverk av proteiner och har en mer flytande grundsubstans, vilket gör den mer flexibel och anpassningsbar. Fast bindväv har ett tjockare proteinnätverk och mindre grundsubstans, vilket gör den styvare och mer strukturellt stödjande. Speciell bindväv inkluderar typer som är specifika för vissa organ eller vävnader, såsom federvävnad i öronen och brosk i lederna.

Bindväv kan skadas på olika sätt, till exempel genom inflammation, infektion, trauma eller degenerativa sjukdomar. Sådana skador kan leda till symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och försämrad funktion i den drabbade strukturen. Behandlingen av bindvävsrelaterade problem beror på orsaken och kan innefatta vila, behandling med läkemedel, fysisk terapi eller kirurgi.

Kollagen typ V är ett nätformat kollageprotein som finns i bland annat blodkärl, mellanben (meniscus), hud, leder och linsen i ögat. Det utgör en mindre andel av all kollagen i kroppen, men har viktiga funktioner vad gäller att ge stöd och struktur till de vävnader där det finns. Kollagen typ V är också ett viktigt beståndsdel i hårfolliklarna och kan spela en roll vid håravfall om det förekommer för lite av detta proteinet.

Collagen diseases är en grupp sjukdomar som beror på felaktigheter i kroppens produktion eller förändringar av kollagen, ett protein som utgör en viktig del av bindväv, hud, ben och andra strukturer i kroppen. Dessa sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom beroende på vilket kollagen som är drabbat och hur allvarligt felet är. Några exempel på collagen diseases inkluderar systemiska skleros, lupus erythematosus, rheumatoid arthritis och osteogenesis imperfecta. Behandlingen beror på vilken specifik sjukdom som föreligger och kan bestå av mediciner, terapi och livsstilsförändringar.

Loeys-Dietz Syndrome (LDS) er en ärftlig sjukdom som berör bindväv och blodkärl. Den orsakas av mutationer i generna TGFBR1 eller TGFBR2, vilka kodar för proteiner som spelar en viktig roll i signaltransduktionen av transforming growth factor β (TGF-β), ett protein som reglerar celldelning, celltillväxt och cell Differentiering.

LDS kännetecknas av olika symtom, däribland:

* Anomalier i huden, skelettet och ögonen (ofta associerade med syndromet Apert)
* Arterieanevrism och dissektion (förtida utvidgning och skada på blodkärl)
* Kardiovaskulära missbildningar, såsom mitralis- eller aortaklaffbrist
* Ökat risk för intracraniala blödningar (blödningar i hjärnan)
* Ökad känslighet för infektioner

LDS är en sällsynt sjukdom och berör ungefär 1 av 50 000 personer. Den kan vara svår att diagnostisera på grund av dess varierande symtom, men genetisk testing kan bekräfta diagnosen. Behandlingen inkluderar kirurgi för att reparera aneurysmer och dissektioner, samt medicinsk behandling för att kontrollera TGF-β-signaleringsvägen.

Sådan aktivitet upprätthålls via den luckra bindvävens transienta (vandrande) immunceller vilka migrerar till och från sådan ... Retikulär bindväv finns i lymfoida organ som benmärg, mjälte och lymfkörtel Aggressivt angiomyxom Bindvävsmassage Lucker ...
Sådan aktivitet upprätthålls via den luckra bindvävens transienta (vandrande) immunceller vilka migrerar till och från sådan ... Retikulär bindväv finns i lymfoida organ som benmärg, mjälte och lymfkörtel Aggressivt angiomyxom Bindvävsmassage Lucker ...
Forskarna förklarar att ett vandrande sinne står för nästan hälften av det dagliga flödet av medvetenhet för en person. För ... mjälte, hela mag- och tarmsystemet samt dina könsorgan. ...
Forskarna förklarar att ett vandrande sinne står för nästan hälften av det dagliga flödet av medvetenhet för en person. För ... mjälte, hela mag- och tarmsystemet samt dina könsorgan. ...
Jag var som en vandrande vålnad som inte kunde uttrycka någonting. Jag skrattade aldrig, jag log aldrig. Kort därefter lades ... Jag var som en vandrande vålnad som inte kunde uttrycka någonting. Jag skrattade aldrig, jag log aldrig. Kort därefter lades ... Mage/Mjälte jordelementet * ► september (6) * Yoga i Vinslöv * Sammanfattning av kurshelg * Kursdags ...
  • Retikulär bindväv finns i lymfoida organ som benmärg, mjälte och lymfkörtel Aggressivt angiomyxom Bindvävsmassage Lucker bindväv Människans anatomi ^ Wojciech Pawlina, Michael H Ross (2019). (wikipedia.org)
  • Vagusnerven, en schysst kompis och är kroppens längsta nerv och binder samman hjärnan med alla inre organ i kroppen och kontrollerar hormonproduktion, hjärtrytm, andning, njurar, mjälte, hela mag- och tarmsystemet samt dina könsorgan. (karolinapalmberg.se)