Stomata (singular: stoma) are tiny pores found in the epidermis of plant leaves, stems, and other organs. They are essential for gas exchange between the plant and the environment, allowing carbon dioxide to enter for photosynthesis while releasing oxygen and water vapor during transpiration. Each stoma is surrounded by a pair of specialized cells called guard cells, which regulate its opening and closing in response to environmental factors such as light, humidity, and temperature.
"Växtepidermis" refererar till den yttre celllagren hos växter som skyddar deras vävnader från uttorkning, mekanisk skada och infektion. Den består av en enda cellager som är täckt av ett vaxliknande material som kallas cutin, vilket hjälper till att försegla cellerna och minska vattenförlust. Specialiserade celler i växtepidermis, såsom stomatceller, kan också reglera växternas vattentvätt genom att öppna och stänga sig.
Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.
Växter vars genom ändrats genom genteknik, eller deras avkomma.
En växtblad är ett blad som hör till en växt, och är en flata, ofta brett utbredd struktur som har en viktig funktion för fotosyntesen genom att utgöra en stor yta för att ta emot solljus. Växtbladet innehåller också klorofyll och andra pigment, som gör att det kan absorbera ljusenergi och använda den till att producera näringsämnen genom fotosyntes. Dessutom har växtblad ofta en skyddande funktion för växten, och kan även ha en roll i växtens vattenförlustreglering. Slutligen kan växtblad ha en attraktiv funktion för att attrahera pollinerare till blommande växter.
'Växtproteiner' är proteiner som härstammar från växter, och de utgör en viktig källa till näringsprotein för människor.
"En vegetabilisk röt som används som livsmedel, exempelvis morot, potatis och palsternacka."
Arvsmassan hos växter.
"En växtskada orsakad av mekanisk skada, som resulterar i att vävnader delas upp och celldelning stimuleras, vilket kan leda till oregelbunden växt och förvrängning hos växten."
En växtextract är ett koncentrerat preparat som framställs genom att utvinna och separera aktiva ämnen från växtmaterial, vanligtvis med hjälp av metoder som inkluderar extraktion, filtrering och koncentrering.
Växter vars rötter, blad, frön, bark eller andra beståndsdelar har terapeutisk, tonisk, renande eller annan farmakologisk verkan på högre djurarter.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos växter.
"Plant development refers to the complex process of growth, differentiation, and morphogenesis that occurs from the fertilized egg (zygote) to the mature plant, including the formation of organs such as roots, stems, leaves, and flowers."
"Giftiga växter" är växter som innehåller naturligt förekommande toxiner eller skadliga ämnen, som kan vara farliga eller skadliga för människor och andra djur om de konsumeras, rörs mot eller kommer i kontakt med huden.
A plant cell is a type of eukaryotic cell that contains specialized organelles and structures, including a rigid cell wall, chloroplasts, and a large central vacuole. The cell wall, composed of cellulose, provides structural support and protection, while the chloroplasts contain chlorophyll and are responsible for carrying out photosynthesis, the process by which plants convert light energy into chemical energy. The central vacuole plays a role in maintaining the cell's turgor pressure and storing nutrients. Plant cells also contain a nucleus, which houses the genetic material of the cell, as well as other membrane-bound organelles such as mitochondria, endoplasmic reticulum, and golgi apparatus. These organelles perform various functions that are essential for the survival and growth of the plant.
Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.
Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).
'Växtstammar' refererar till de grundläggande, genetiskt skilda enheterna inom växtvärlden, som utgör basen för artbildning och evolution. De är motsvarigheten till djurens arter och populationer, och kan bestå av en enda art eller en grupp närbesläktade arter. Växtstammar kännetecknas av sin unika genetiska sammansättning och reproducerar sig ofta asexuellt genom vegetativ förökning, även om de också kan fortplanta sig sexuellt.
Ett släkte blommande växter i den norra tempererade zonen. Arten A. thaliana används för växtgenetiska studier.
Den fullständiga arvsmassan i en växts kromosomuppsättning.
I a medicinsk kontext kan "plant structures" referera till de olika delarna hos växter som har medicinsk relevans eller användning. Detta kan inkludera strukturer såsom blad, stjälkar, rötter, bark, blommor och frukter. Dessa strukturer kan innehålla olika aktiva ämnen som kan användas för medicinska ändamål, till exempel läkemedel eller näringsämnen. Det är värt att notera att termen "plant structures" inte är en etablerad medicinsk term, utan snarare en beskrivande term som används för att hänvisa till de olika delarna av växter som kan ha medicinsk relevans.
'Edible plants' refer to types of vegetation that are safe and beneficial to consume as food, providing essential nutrients and health benefits.
Tillväxtregulatorer hos växter är signalmolekyler som kontrollerar och koordinerar olika aspekter av växternas tillväxt och utveckling, inklusive celldelning, celltillväxt, differentiering och organformation, genom att påverka genuttryck och signaltransduktionsvägar.
"Arabidopsis proteins" refer to the proteins that are encoded by the genes present in the genome of the model plant species Arabidopsis thaliana. These proteins play various roles in different cellular processes, such as metabolism, signaling, regulation, and defense responses, among others. The study of Arabidopsis proteins is crucial for understanding fundamental biological mechanisms and has broad implications for plant biology and agriculture.
Tobak är ett preparat som innehåller blad från plantan Nicotiana tabacum eller Nicotiana rustica, som ofta torkas och rullas till cigarrer, cigaretter eller pipor, eller som krossas till snus eller krut. Tobak innehåller den addiktiva substansen nikotin och används vanligtvis genom rökning, skvalpning eller sugit under kinden. Användandet av tobak kan leda till allvarliga hälsoeffekter, inklusive lungcancer, hjärtsjukdomar och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
'Plant immunity' refers to the inherent or acquired defense mechanisms in plants that protect against pathogen invasion and infection, involving a complex network of molecular and cellular responses to recognize and combat foreign threats, thus maintaining the overall health and survival of the plant.
En tubliknande inbuktning i epidermis, ur vilken hårskaftet/hårstrået utvecklas och i vilken talgkörtlar utmynnar. Hårsäcken har en inre och yttre cellulär rotskida av epidermalt ursprung och är inklädd i ett fibrigt, dermalt hölje. Hårsäckar till mycket långa hårstrån kan sträcka sig ned i underhudsvävnaden.
En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.
Inbred HRS mice, also known as HRS/J strain, are a specific type of laboratory mice that are genetically identical to each other due to repeated brother-sister matings for many generations. The HRS strain was developed at the Jackson Laboratory and is named after the initials of its developers, Haldan Keffer Hartline, Ralph Lyman Rounds, and Hugo Snell. These mice are often used in biomedical research because their genetic uniformity reduces variability in experimental results, making it easier to detect subtle differences between control and experimental groups. Additionally, the complete genome sequence of the HRS strain has been determined, providing a valuable resource for researchers studying gene function and regulation.
Keratin-10 är ett proteinfibrilt som huvudsakligen förekommer i de olika lagren av huden, särskilt i det yttre lagret kallat stratum corneum. Det är en av de huvudsakliga komponenterna i de kornösa cellerna, även kallade korneocyter, som utgör barriären mot omgivningen och hjälper till att behålla hudens fukt. Keratin-10 hjälper också till att ge mekanisk styrka och integritet åt huden. Det är ett av de tidigast differentieringsmarkörerna i keratinocyterna under den epidermala differensieringen, vilket innebär att det börjar produceras när cellerna börjar differenciera sig till korneocyter.
Angiospermer. Den ena av fanerogamernas (fröväxternas) två huvudgrupper. Den andra utgörs av de nakenfröiga växterna (gymnospermer).
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Ett lager kärlrikt bindväv under epidermis. På ytan av läderhuden (dermis) finns känsliga papiller. I eller under dermis finns svettkörtlar, hårsäckar och talgkörtlar. Syn. dermis.
Inkapslade embryon till blommande växter. De används för odling eller som djurföda, pga sitt koncentrerade innehåll av näringsämnen, som t ex stärkelse, proteiner och fettämnen. Raps, bomull och solros odlas för frönas oljeinnehålls skull.
Växters fortplantningsorgan.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Hudens funktioner hos människor och djur. Hit räknas även pigmentering av huden och dess annexa.
Växttranspiration definieras som den vattenmängd som en växt avdunstar genom bladen under normala förhållanden. Det är en naturlig process där växter absorberar vatten från jorden via rötterna och transporterar det upp till bladen, där en del av vattnet avdunstar som fukt i luften. Denna process hjälper växten att kyla ner sig, transportera näringsämnen och upprätthålla struktur.
Cancer i huden.
En växtart (tomat) inom familjen Solanaceae, ursprungligen från Sydamerika, som odlas allmänt för sin ätliga, köttiga, oftast rödaktiga frukt.
"Växtförgiftning är en allmän term för en toxisk reaktion orsakad av konsumtion eller exponering för giftiga växter, deras delar eller ämnen de producerar, som stör livsviktiga funktioner hos människor eller djur."
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Langerhans celler är ett slags immunceller som förekommer i huden och slemhinnor och spelar en viktig roll i det tidiga försvaret mot infektioner. De är en typ av dendritiska celler och har kapacitet att presentera antigen till T-celler, en typ av vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Keratin-14 är ett proteinfibrilt som utgör en huvudkomponent i de intermediära filamenten hos de keratinocyter som finns i yttersta lagret av huden, naglarna och slemhinnorna. Det spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till dessa epitelvävnader.
"Växttumörer" är en allmän term för abnorma tillväxter som uppstår när celler i vävnader eller organ i en växt börjar att dela sig och växa oregelbundet, vilket kan leda till skadlig påverkan på växtens funktion och hälsa.
En växtkromosom är en struktur i cellkärnan hos växter som består av DNA, protein och nukleolusorganisatoriska regioner (NOR). Kromosomen innehåller genetisk information i form av gener och regulatoriska sekvenser. Växtkromosomer har ofta en lång och en kort arm, vilket ger upphov till deras typiska stavform. De är centrala för växternas arv och reproduktion, och undergår speciella förändringar under meiosen, som resulterar i att antalet kromosomer halveras inför bildandet av könsceller.
'Aerial plant parts' refer to the above-ground portions of a plant, including leaves, stems, flowers, and fruits, which can have various medicinal properties and uses.
Ett högväxande sädesslag av släktet Zea och familjen Poaceae (Gramineae), som odlas som födoämne och djurfoder. Det har sitt ursprung i Amerika. Syn. majs.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
I en enskild medicinsk betydelse kan "planta" referera till ett växtbaserat läkemedel eller en naturlig substans som utvunnits från en växt och används som en aktiv ingrediens i en medicinsk behandling. Detta är dock inte en vanlig användning av termen inom den medicinska sammanhangen på engelska, och det kan vara förvirrande om det inte specificeras vilken växt och i vilket sammanhang som "planta" används.
Talgkörtlar, även kända som sebaceous glands, är glanduler som producerar och utsöndrar en oljig substans kallad sebum, vilket hjälper till att fuktföra och skydda huden och det yttre av håret.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
'Växtberedningar' refererar till förberedelser och behandlingar av växter eller vävnader från växter, som används inom medicinska sammanhang, ofta för att utvinna aktiva substanser eller extrakter med potential therapeutisk verkan.
En trådliknande struktur, bestående av ett skaft som skjuter upp till hudens yta från en rot som är mjukare än skaftet och är belägen i en hårsäck. Hår finns på de flesta kroppsytor.
Fabaceae, även känd som Leguminosae, är en familj av blommande växter som inkluderar bönor, ärtörter, lupiner och sötpotatis. Familjen är välkänd för sina karaktäristiska frukter, som är torra, uppsvällda och flersamiga, kända som baljfrukter. Fabaceae-familjen är ekonomiskt och ekologiskt viktig eftersom den innehåller många näringsrika grödor och fixerar kväve i marken genom symbios med bakterier, vilket underlättar tillväxten av andra växter.
Herbivory är en typ av födointag där djur uteslutande äter växtmaterial, till exempel gräs, löv, skott, frukt, frön eller alger. Dessa djur kallas herbivorer och kan vara allt ifrån små insekter till stora däggdjur som kor och elefanter.
Anläggningar som omvandlar någon form av energi till elektricitet, som t ex vattenkraftverk, ånggeneratorer, dieselelektriska maskiner, kärnkraftverk eller vindkraftverk.
Indolsyror är en klass av organiska syror som innehåller en indolstruktur, karakteriserad av en benzring fusionsväld till en piperidinring, med en karboxylgrupp bunden till en kolatom i den senare ringen.
I en enkel medicinsk definition, är ett papillom (singular) eller papillomer (plural) abnorma vävnadsformationer som ofta ser ut som små, köttiga polypper eller utväxter. De uppstår när det cellska växten i en viss area av kroppen ökar och bildar en exogenu (yttre) eller endogen (inre) tumör. Papillomer kan vara godartade (icke-cancerösa) eller maligna (cancerösa), beroende på vilken typ av celler de utvecklas ifrån och hur snabbt de växer.
I vid bemärkelse den totala massan av allt levande; i mer specifik mening massan (i färskvikt eller torrvikt) av en viss organism eller växt inom ett bestämt geografiskt område eller avsedd för ett be stämt ändamål. Ett exempel på biomassa är s k energiskog, som odlas för energiändamål.
Varje form av inflammation i huden.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
I medicinsk kontext kan "plant nectar" referera till en vätska som produceras av blommor för att attrahera pollinerare, såsom insekter och fåglar. Detta sekret innehåller ofta sockerarter, som får besökarna att dricka upp det och på så sätt hjälper till att sprida pollen från stamen till pistill i blomman, vilket är nödvändigt för växternas fortplantning. Ibland kan vissa människor använda nektar som ett naturligt sockerintag, men det är inte speciellt vanligt inom medicinsk praxis.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.
Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess anhangseler, inklusive naglar, hår och slemhinnor i nära anslutning till huden. Dessa sjukdomar kan vara orsakade av olika faktorer som infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, allergier eller miljöfaktorer. Hudsjukdomar kan variera från milda till livshotande och kan påverka individens utseende, funktion och kvalitet på livet. Exempel på hudsjukdomar inkluderar eksem, psoriasis, acne, svampinfektioner och hudcancer.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.
I medicinsk kontext refererar "symbios" till ett förhållande mellan två eller flera organismer av olika art som lever tillsammans i nära kontakt och samverkar på ett sätt som är till gagn för båda partier. Detta skiljer sig från parasitism, där en organism drar nytta av en annan medan den andra skadas. Symbios kan vara obligatorisk eller fakultativ, beroende på om de involverade arterna måste ha varandra för att överleva eller inte. Ett exempel på symbios är den mutualistiska relationen mellan bakterien Escherichia coli och människan, där bakterien hjälper till med näringsomsättningen i tarmen medan värden får näring och skydd.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Produktion av kolhydrater, med frigörande av molekylärt syre, utifrån koldioxid och vatten i klorofyllvävnad hos växter och blågröna alger under inverkan av ljus. Vid fotosyntes hos bakterier förbrukas svavelväte, molekylärt väte och andra reducerade föreningar i stället för vatten, varvid molekylärt syre inte frigörs.
Oxylipiner är signalmolekyler som bildas när cellmembranens fettsyror, särskilt omega-3 och omega-6 fettsyror, oxideras av enzymer eller fria radikaler. Denna process kan initieras i samband med celldamage eller inflammation och resulterar i bildning av en grupp biologiskt aktiva ämnen som har potential att påverka cellers funktion, till exempel genom att modulera immunresponsen, blodflöde och smärta. Oxylipiner delas vanligtvis in i två kategorier: eikosanoider (prostaglandiner, tromboxaner, leukotriener) och hydroxyliska fettsyror (HETEar, HODEar).
Ett slags kopplingspunkter som binder en cell till en annan. Ett av ett flertal differentierade regioner som, t ex, återfinns där cytoplasmamembranen hos celler intill varandra har nära kontakt. Den består av ett cirkelrunt område på varje membran, tillsammans med intracellularä mikrotrådar och en substans mellan cellerna som kan innehålla mukopolysaccharider. Syn. desmosomer.
Alla typer av hornartad hudvävnad, som t ex vårtor eller valkar.
I medicinsk kontext, betyder "bark" ofta huden eller yttre lagret av ett organ. Ett exempel är gastric mucosal bark, som refererar till den skyddande skikt av slemhinna som täcker magens inre yta.
Salicylsyra är en farmakologiskt aktiv organisk syra som är en naturligt förekommande substans i vissa växter, däribland vitklöver och pilkornslilja. Den används ofta som antiinflammatorisk, smärtstillande och febernedsättande läkemedel. Salicylsyra är också en grundkomponent i syntesen av acetylsalicylsyra, mer känt under varunamnet aspirin.
Processer inom växtfysiologi refererar till de biokemiska och fysiska funktionerna som sker inne i växter, såsom näringsupptagande, vattentransport, fotosyntes, andning, transport av hormoner och andra signalsubstanser, tillväxt och utveckling, och respons på abiotiska och biotiska stressorer.
En grupp cykliska, alifatiska kolväten med den allmänna formeln R-C5H9.
Förändring av hudens struktur och elasticitet med tiden. Den kan vara en effekt av fysiologiskt åldrande eller av ultraviolett bestrålning, vanligtvis genom exponering för solljus.
'Solanum tuberosum' är den botaniska termen för potatis, ett viktigt jordbruksgrönsaksväxt som tillhör potatissläktet och är ursprungligen från Anderna i Sydamerika. Potatisar är kända för sina stärkelserika rotknölar som är rika på näringsämnen och används globalt inom matlagning, industri och odling.
Det lösa ytmaterialet på jorden som utgör grogrunden för växter.
Maskliknande stadium efter äggstadiet i livscykeln hos insekter, maskar och andra djur som genomgår metamorfos.
Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
En grupp växtceller som kan dela sig oändligt och vars främsta funktion är att ombesörja tillväxten i den yttersta spetsen av en rot eller en stjälk.
Läkekonst baserad på kulturella sedvänjor som går från generation till generation. Hit hör behandlingsritualer med mystik och magi, örtterapi och andra behandlingsformer som inte har någon förklaring i modern medicin.
Medfödda störningar i hudens struktur.
"Växtexudat är den klibbiga, vitaktiga eller gulaktiga vätska som produceras av vävnader i samband med inflammation och innehåller vita blodkroppar, proteiner och andra substanser som bidrar till immunförsvaret."
Ett funktionellt system omfattande organismerna i ett naturligt samfund och deras miljö.
En stor familj smalbladiga gräsarter tillhörande ordningen Cyperales (underklassen Commelinidae, klassen Liliopsida (monocotyledons)). Sädesslagen ingår i denna familj.
Filament (trådar) med en diameter av 7-11 nm som finns i cytoplasman i alla celler. Många specifika proteiner tillhör denna grupp, t ex desmin, vimentin, prekeratin, dekamin, skeletin, neurofilin, nervfilamentprotein och surt, glialt fibrillärt protein.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
"Root nodules in plants are specialized structures formed through a symbiotic relationship between certain leguminous plants and nitrogen-fixing bacteria, typically of the genus Rhizobia. These nodules develop on the roots of the host plant, providing an environment for the bacteria to convert atmospheric nitrogen into ammonia, a form usable by the plant as a nutrient. This process, known as biological nitrogen fixation, benefits both the plant and the bacteria, enhancing the growth and productivity of the legume while also enriching the soil with bioavailable nitrogen."
"Pollen är en fine, pulverformig ämnesförening som produceras av växter och används för att befruкта andra växtindividers honorgan. Pollen består av mikroskopiska korn som innehåller spermieceller och är en viktig komponent i växternas reproduktionsprocess."
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Ett släkte ettårigt gräs som utgör sädesslaget korn, en viktig gröda som odlas både som livsmedelsväxt och som foderväxt. Korn används t ex för malt- och etanolframställning.
"En växtlektin är ett protein som produceras naturligt av växter och frisätts vid skador på växtceller, med syfte att attrahera och aktivera försvarsceller för att bekämpa eventuella patogener eller skada."
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
Fröets första tillväxtstadium under utvecklingen till en fröplanta. Groddskott och groddrot framträder och växer uppåt resp. nedåt. Grodden hämtar sin näring ur fröets endospermvävnad och/eller frötäckbladen.
I'm sorry for any confusion, but the term "Germ Cells" is typically used in the context of animals and humans, referring to the cells that give rise to gametes (sperm or eggs) through a process called meiosis. On the other hand, plants have a different reproductive system and do not have germ cells equivalent to those found in animals.
I en medicinsk kontext kan "PECS" stå för "Peripherally inserted central catheters," som är en typ av slangar eller katetrar som används för att administrera läkemedel och andra behandlingar till patienter. PECS-katetrarna skiljer sig från traditionella centrala venkatetrar genom att de införs i en perifer ven istället för en central ven. Detta gör det möjligt att placera katetern på ett mindre invasivt sätt, med lägre risk för komplikationer som pneumotorax och blodproppar. PECS-katetrarna används ofta när långvarig intravenös behandling är nödvändig, till exempel vid kemoterapi eller total parenteral nutrition (TPN).
Mycorrhizae är ett symbiotiskt förhållande mellan svampar och rötter hos växter, där svampen hjälper till att öka näringsupptagandet av växten genom att utöka dess rotyta. Detta sker genom att svampens mycelvävnad växer in i och omkring växtens rötter, vilket möjliggör en effektivare upptagning av vatten och näringsämnen som fosfor, kväve och kalium från jorden. I gengäld får svampen organisk näring i form av kolriktiga föreningar från växten. Mycorrhizae är en viktig komponent i många ekosystem och bidrar till att underlätta växternas grothock och överlevnad, särskilt under stressade förhållanden som torka eller näringsbrist.
Abskissionspådrivande växthormon, isolerat ur t ex bomullsfrukten, björk, potatis, citron och avocado.
Synlig ansamling av vätska i eller under epidermis.

Stomata är en typ av struktur på växters blad och stjälkar, som består av två celler runt en liten öppning. Dessa celler kallas stomatceller och öppningen kallas stomataporus. Stomatan tillåter gasutbyte mellan växten och atmosfären, så att växten kan ta upp kol dioxid för fotosyntesen och avge syre som en biprodukt. Vattenånga kan också avges genom stomatan, vilket kan leda till vattenförlust från växten. Stomatans öppning och stängning regleras av turgescensförändringar hos de omgivande cellerna.

I medicinska sammanhang är växtepidermis den yttre lagret av celler på växtar som skyddar dem från uttorkning, mekanisk skada och infektion. Den består av levande celler som har en tjock, vaxartad kutikula på ytan som är vattenavstötande och håller cellerna intakta. På vissa ställen på växten, till exempel bladens undersida eller unga skott, kan det finnas små öppningar i epidermisvävnaden som kallas stomata, genom vilka växterna kan utbyta gaser med omgivningen.

Epidermis är den yttersta delen av huden och består av flera cellskikt. Det översta skiktet kallas stratum corneum och är ett tätt packat skikt av döda hudceller som fungerar som en barriär mot vatten, bakterier och andra skadliga ämnen. Övriga skikt innehåller levande celler som producerar den hornartade substansen keratin och skyddar mot mekanisk skada. Epidermis saknar blodkärl och får närings- och syresubstanser via diffusion från det underliggande hudlagret, dermis.

Genmanipulerade växter definieras som växter vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, vanligtvis genom tekniker såsom genteknik eller geneditering. Detta innebär att enskilda gener eller DNA-sekvenser kan tas bort, läggas till eller modifieras i växtens genetiska makeup för att ge den nya egenskaper som inte finns naturligt hos arten. Genmanipulerade växter används ofta inom jordbruket för att få högre avkastning, öka motståndskraften mot skadedjur och sjukdomar eller förbättra näringsinnehållet i grödorna.

I medicinsk kontext kan "växtblad" (phytolith) definieras som små, hårda kroppar av silikatmineral som bildas inne i levande växtceller och efterlämnas när cellerna dör. Dessa blir då en del av växtens struktur och kan bevaras under långa tider, även efter att växten själv har förfallit. Växtblad kan vara mycket små, ofta mellan 1-100 mikrometer i storlek, och deras form och storlek kan variera beroende på vilken växtart de kommer ifrån.

Växtblad är viktiga inom paleobotaniken och arkeologin eftersom de kan användas för att identifiera vilka växter som har funnits på en given plats vid en given tidpunkt. De kan också användas för att studera hur människor i det förflutna använt och förändrat sina landskap genom jordbruk, skogsbruk och andra aktiviteter som påverkat växtligheten.

'Växtproteiner' är ett samlingsbegrepp för proteiner som härstammar från växter. Proteiner är komplexa molekyler byggda upp av aminosyror och har en rad viktiga funktioner i levande organismers celler, till exempel som enzym, strukturella komponenter, signalsubstanser och transportsystem.

Växtproteiner kan ha olika funktioner beroende på vilken växtart de kommer ifrån och i vilket syfte de används. Några exempel på användningsområden för växtproteiner inkluderar livsmedelsindustrin, där de kan användas som ingredienser i vegetariska alternativ till animaliska proteinkällor, samt inom medicinsk forskning och terapiutveckling.

Det är värt att notera att växtproteiner ofta betraktas som hälsosamma alternativ till animaliska proteinkällor, eftersom de saknar kolesterol och ofta har ett lägre fettsammansättning. Dessutom kan en hög konsumtion av växtbaserade protein kopplas till minskade risker för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

I medicinsk kontext, avser "växtrötter" ofta underjordiska delar av vissa växter som kan användas för medicinska ändamål. Dessa delar kan vara rötter, rhizomer (horisontella underjordiska stjälkar) eller jordstammar (förtjockade, uppåtriktade underjordiska stjälkar). Exempel på växtrötter som används inom medicinen är kurkuma (Curcuma longa), kryddväxtrod (*Smilax aristolochiifolia*) och valfriskar (*Valeriana officinalis*).

Det är viktigt att notera att användning av växtrötter eller andra naturläkemedel bör diskuteras med en läkare, särskilt om man tar några mediciner eller har några hälsoproblem, eftersom det kan förekomma interaktioner mellan olika substanser.

'Växtgener' är ett begrepp inom genetiken och molekylärbiologin som refererar till den totala uppsättningen genetisk information hos växter. Genomer består av DNA-molekyler som innehåller tusentals gener, regulatoriska sekvenser och icke kodande regioner. Växters genomer varierar i storlek och komplexitet mellan olika arter. Exempel på växtgener inkluderar risgenomet (cirka 460 miljoner baspar), majsgenomet (cirka 2,3 miljarder baspar) och människans genomet (cirka 3 miljarder baspar). Studiet av växtgener har potentialen att förbättra jordbrukets produktivitet, föda världens växande befolkning och skydda mot skadegörare och klimatförändringar.

'Växtskott' är ett medicinskt begrepp som refererar till en benign (godartad) tumör eller vävnadsöverväxt som utvecklas i skelettet, vanligtvis i långa rörben. Denna övertillväxt orsakas av abnormt celldelning och vävnadstillväxt i brosket (den mjuka, elastiska vävnaden) som finns nära ändarna av långa ben.

Växtskott tenderar att växa långsamt över tid och kan variera i storlek. De flesta är små och orsakar inga symptom, men när de blir större kan de leda till smärta, stelhet och nedsatt rörelseförmåga i de drabbade områdena. I vissa fall kan växtskott pressa på nerver eller andra strukturer i närheten, vilket kan orsaka kvalster, svaghet eller särskilda neurologiska symptom beroende på var skotten är beläget.

Även om växtskott vanligtvis är ofarliga, kan de i vissa fall leda till komplikationer som frakturer (benbrott) eller förstoringar som trycker på vitala strukturer. I dessa situationerna kan kirurgi vara ett behandlingsalternativ för att avlägsna skotten och lindra symptomen.

"Växtextrakt" är ett samlingsbegrepp för de aktiva ämnen som utvunnits från växtmaterial. Det kan handla om en rad olika typer av substanser, beroende på vilken typ av växt och metod som använts under utvinningen. Extraktet kan innehålla en mängd olika kemiska föreningar, till exempel alkaloider, fenoler, flavonoider och terpener. Dessa ämnen kan ha medicinska egenskaper och användas inom farmakologin för att till exempel framställa läkemedel.

Medicinalväxter, även kända som medicinalplantor eller farmakologiska växter, är växter som innehåller biologiskt aktiva ämnen som kan användas i medicinska syften. Dessa ämnen kan vara effektiva mot olika sjukdomar och hälso tillstånd när de används på rätt sätt. Medicinalväxter har använts i många kulturer under tusentals år för att behandla en rad medicinska problem, från smärta och inflammation till psykiska störningar och infektioner.

Exempel på vanliga medicinalväxter inkluderar:

* Läkeört (Valeriana officinalis) - används för att behandla sömnsjuka, oro och spasmer.
* Kamomill (Chamomilla recutita) - används för att lindra smärta, irriterad hud och mag-tarmproblem.
* Ginkgo (Ginkgo biloba) - används för att förbättra minnet och kognitiva funktioner.
* Knappte (Capsicum frutescens) - används för smärtlindring och ökad blodcirkulation.
* Echinacea (Echinacea purpurea) - används för att stärka immunförsvaret och behandla infektioner.

Det är viktigt att notera att medicinalväxter inte ska ses som en ersättning till konventionell medicinsk behandling, utan snarare som ett komplement. Det är också viktigt att alltid konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar använda någon form av medicinalväxt, eftersom de kan interagera med andra läkemedel och orsaka biverkningar.

'Växt-DNA' refererar till degenetisk material som finns i alla växter. DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett komplex molekylärt substance som innehåller instructions för utveckling, funktion och reproduktion av alla levande organismers celler.

Växt-DNA består av en unik sekvens av nukleotider, som är de grundläggande byggstenarna i DNA. Dessa nukleotider kombineras för att bilda gener, som i sin tur innehåller information om hur olika proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga för växternas struktur, funktion och överlevnad.

Det är värt att notera att alla levande organismer, inklusive människor, har DNA som är mycket likt varandra på en grundläggande nivå. Det finns dock specifika skillnader i sekvensen av nukleotider som gör att varje arts DNA är unikt. Dessa skillnader kan användas för att identifiera och klassificera olika arter, inklusive växter.

'Plant development' refererer til den proces hvorved planter vokser, udvikler sig og forøvrer sig fra embryonale stadier til modne, reproducerende voksne individer. Denne proces inkluderer cellulær differentiering, organudvikling, vækstregulering, og respons på miljømæssige signaler gennem hele plantens livscyklus. Plant development er underlagt genetisk kontrol, men kan også påvirkes af øvrige faktorer som klima, jordbundsforhold og mekaniske stimuli.

'Giftiga växter' refererar till växter som innehåller substanser som kan vara skadliga eller farliga för djur, inklusive människor, om de konsumeras, toucheras eller andas in. Dessa giftiga ämnen kan variera mycket bland olika växtarter och kan finnas i alla delar av växterna, som blad, stjälkar, rötter, bär och frön.

Det är viktigt att notera att många giftiga växter också kan ha medicinska användningsområden när de används korrekt och under kontrollerade förhållanden. Dock kan felaktlig hantering eller konsumtion av dessa växter leda till allvarliga skador eller i värsta fall död.

Exempel på giftiga växter inkluderar blad från vissa arter av belladonna, som kan orsaka hallucinationer, yrsel och andningssvårigheter; aconitum, som kan orsaka hjärtproblem och andningssvårigheter; och vissa arter av guldregn, som kan orsaka mag- och tarmsymtom samt muskelsvaghet.

En "plant cell" (plantecell) er en type av celle som finnes i planter og andre sorter av fotosyntetiserende organismer, som grønalger og mange former for lav. Plant cells har noen unike strukturer og funksjoner i forhold til dyrs og bakterias celler. Her er en kort medisinsk definisjon av en plant cell:

En plant cell er en membranbunden kompartmentalisert livssystem som inneholder organeller, strukturer og molekyler som samarbeider for å fullføre cellens livsviktige funksjoner. Plant cells har noen unike strukturer, inkludert:

1. **Cellevægg (Cell Wall):** En stiv, porøs struktur utenfor cellemembranen som gir støtte og form til cellen. I planter er cellwallen oppbygd av cellulose, hemicellulose og pektin.
2. **Plastisjer (Plastids):** Double-membrane-bound organeller involvert i fotosyntese og andre metaboliske prosesser. De mest kjente plastisjene er kloroplasater, som inneholder grøn pigmentet chlorophyll og er involvert i fotosyntesen. Andre typer av plastisjer inkluderer leukoplasater (som lagres stivelse) og kromoplasater (som produserer farvestoff).
3. **Vakuoler:** Membran-bound kompartmenter som inneholder vann, ioner, organisk stoff og andre molekyler. De fungerer som lagerringer for næringsstoffer og er involvert i reguleringen av cellevannets osmotiske trykk.
4. **Endoplasmatisk reticulum (ER):** Et nettverk av membran-bound tubuler som deler seg opp i to typer: det glatte ER og det rufflate ER. Det glatte ER er involvert i lipid- og steroidsyntesen, mens det rufflate ER har ribosomer bundet til overflaten sin og er involvert i proteinsyntesen.
5. **Mitochondrier:** Double-membrane-bound organeller involvert i cellens energiproduksjon gjennom cellegjenets respirasjon.
6. **Cellevægg (i planter):** En eksoskelet av cellulose og andre polymerer som styrker cellen og hjelper til å definere celleformen.

Disse strukturene er unike for planter og spiller en viktig rolle i planternes livsviktige prosesser, inkludert fotosyntese, næringsopptak, stoffskifte og energiproduksjon.

Keratinocyter är hudens vanligaste celltyp och utgör cirka 90-95% av de levande cellerna i huden. De bildar flera skikt i hudens yttre layer, epidermis, och producerar ett protein som kallas keratin, vilket ger cellerna styrka och skyddar dem mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Keratinocyter delar sig kontinuerligt för att ersätta de döda celler som slits bort från ytan av huden. De nya keratinocyterna rör sig gradvis uppåt genom epidermis till det yttre skiktet, stratum corneum, där de dör och blir en del av den skyddande barriären som kallas huden.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Inom botaniken refererar begreppet "växtstammar" till den övergripande, trädformade strukturen hos flera typer av växter, inklusive träd och buskar. Den består vanligtvis av en kombination av rotsystem, stjälk (eller stam), grenar och blad. I medicinsk kontext kan "växtstammar" också användas för att hänvisa till den del av en medicinalväxt som innehåller de aktiva ämnen som används inom farmakologi. Denna del av växten kan vara stam, rot, blad eller hela växten beroende på vilka delar som innehåller de medicinskt aktiva substanserna.

'Arabidopsis' er en slags plante som oftest refererer til den velkjente modellplanten 'Arabidopsis thaliana'. Denne liten, en-årige planten hører hjemme i de tempererede egne av Eurasia og Nord-Afrika. 'Arabidopsis' er en populær valg for biologisk forskning på grunn av sin enkle genetiske oppbygging, korte livscyklus og lette tilgjengelighet. Mange grunntannleg i planters molekylære biologi, celleteori og utviklingsbiologi er blitt klarlagt ved hjelp av studier på 'Arabidopsis'.

"Genom" refererar till den totala uppsättningen av gener som finns inneboende i varje cell hos en organism. Det är det genetiska materialet som består av DNA-molekyler och som innehåller all information som behövs för att utveckla och maintenira de specifika egenskaperna hos en individ och art.

I växter, såsom i andra levande organismer, är genomet uppbyggt av kromosomer som innehåller tusentals gener vardera. Växters genomer kan variera mycket i storlek, från några hundra megabaser till flera tusen megabaser. De flesta växter har en diploid genomuppsättning, vilket innebär att de har två kopior av varje kromosom, en från vardera föräldern.

Det finns också växter som har ett polyploid genomi, där det finns fler än två kopior av varje kromosom. Polyploidi kan uppstå genom reproduktiva fel, såsom non-disjunction under celldelning eller genom hybridisering mellan olika arter. Polyploidi är vanligt förekommande inom växtriket och kan leda till nya arter med förändrade egenskaper jämfört med sina förfäder.

Genomet i växter innehåller information om allt från grundläggande celldelning och cellväxt till mer komplexa processer som fotosyntes, sekundär metabolism och respons på abiotiska och biotiska stressorer. Genomstudier av växter har ökat vår förståelse av deras evolutionära historia, genetiska variation och användningsområden inom jordbruket och medicinen.

'Plant structures' refer to the different parts or components that make up a plant, each with specific functions that enable the plant to grow, reproduce, and respond to its environment. Here are some common plant structures and their functions:

1. Roots: The roots absorb water and nutrients from the soil, provide stability to the plant, and store carbohydrates.
2. Stems: The stems support the leaves and transport water, nutrients, and sugars between the roots and leaves. They also contain buds that can grow into new branches or flowers.
3. Leaves: The leaves are the primary site of photosynthesis, where plants convert light energy into chemical energy to fuel their growth. They contain chlorophyll, which gives them their green color, and have a large surface area to absorb sunlight.
4. Flowers: Flowers are the reproductive structures of plants, where male and female gametes (sex cells) are produced. They contain brightly colored petals that attract pollinators, such as bees and butterflies, which help to transfer pollen from one flower to another.
5. Fruits: Fruits are the mature ovary of a flower, containing seeds that can germinate and grow into new plants. They protect the seeds and help to disperse them, often through animal consumption.
6. Seeds: Seeds contain the embryo of a new plant, along with stored nutrients that enable it to germinate and grow. They are often protected by a hard coat that helps to prevent desiccation (drying out) and damage.

These structures work together to enable plants to survive and reproduce in their environment. Understanding the functions of different plant structures can help us to appreciate the complexity and beauty of the natural world, as well as to develop more sustainable and efficient agricultural practices.

Medicinskt kan "växter, ätbara" definieras som växter eller delar av växter som är säkra och lämpliga att använda som föda. Dessa växter innehåller ofta näringsrikt substanser såsom vitaminer, mineraler, proteiner, kolhydrater och fiber. Exempel på ätbara växter är grönsaker, frukter, nötter, frön, rotfrukter, örter och alger. Det är viktigt att vara säker på att man kan identifiera ätliga växter korrekt och vara medveten om eventuella allergiöverkänsligheter eller giftiga delar av vissa växter innan man använder dem som föda.

Tillväxtregulatorer hos växter är signalmolekyler som kontrollerar och koordinerar olika aspekter av växternas tillväxt och utveckling. Dessa signalsubstanser kan vara hormoner, lokala signalsubstanser eller signalsubstanser som transporteras över längre distanser inom växten. Tillväxtregulatorerna påverkar bland annat celldelning, cellexpansion, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Exempel på tillväxtregulatorer hos växter är auxiner, cytokininer, gibberelliner, abscisinsyra och etylen. Dessa signalsubstanser kan verka både separat och i kombination med varandra för att reglera olika aspekter av växternas tillväxt och utveckling.

"Arabidopsis proteins" refer to the proteins that are encoded by the genes found in the model plant species Arabidopsis thaliana. This small flowering plant is widely used in plant biology research due to its relatively small genome, short life cycle, and ease of cultivation. The term "Arabidopsis proteins" can refer to any type of protein found in this plant, including enzymes, structural proteins, regulatory proteins, and others. These proteins play crucial roles in various cellular processes such as metabolism, signaling, growth, development, and stress response. Research on Arabidopsis proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes in plants and has provided valuable insights into the molecular mechanisms underlying important agronomic traits.

'Tobak' definieras inom medicinen som ett växtprodukt som innehåller nicotin och är känt för att vara beroendeframkallande. Tobak används vanligtvis genom rökning, men kan också användas oralt eller snusas. Rökning av tobak är associerad med en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). Andra former av tobaksanvändning, såsom oralt bruk och snus, kan också öka risken för cancer i munhålan, strupen och urinvägar.

Nicotin i tobak är en mycket beroendeframkallande substans som påverkar hjärnan och kroppen på flera sätt. Det stimulerar sympatiska nervsystemet, ökar hjärtslaget och blodtrycket, och orsakar små pupiller. Nicotin kan också försämra blodflödet till hjärtat och andra delar av kroppen.

Tobaksrök innehåller också tusentals kemikalier, varav många är skadliga eller cancerframkallande. Bland de skadliga ämnena i tobaksrök återfinns kolmonoxid, cyanidy, kväveoxider och tungmetaller som bly och kadmium. Dessa kemikalier kan orsaka skada på lungorna, hjärtat, blodkärlen, huden och ögonen.

Sammanfattningsvis är tobak en växtprodukt som innehåller nicotin och tusentals andra skadliga kemikalier. Användning av tobak kan leda till beroende och öka risken för allvarliga hälsoproblem, inklusive cancer, hjärtsjukdomar och lungskador.

'Plant immunity' refererer til de mekanismer og processer, som planter bruger for å beskytte seg mot infeksjoner fra patogener som bakterier, svamp og junger. Det finnes to hovedtyper av plantimmunitet: 1) Vekstfaktor-avhengig immunitet (PAMP-triggered immunity, PTI) og 2) Effektor-utløst immunitet (Effector-triggered immunity, ETI).

PTI er den første linjen av forsvar i planten. Det oppstår når en patogen kjenner seg ved å detektere molekyler på overflaten til patogenet, også kalt som vekstfaktor-assosierte molekyler (PAMP). Når dette skjer, aktiverer planter sine PTI-relaterte signalveier, deriblant inkludert oppregulering av gener for produksjon av antimikrobielle forsvarsmekanismer som f.eks. produksjon av stoffer som kan inhibere bakteriel vekst eller enzymaktivitet.

ETI er den sekundære linjen av forsvar i planten og oppstår når en patogen har utviklet effektor-molekyler som kan undertryke PTI. Når en patogen-effektor binder seg til et reseptorprotein hos planten, aktiveres ETI-relaterte signalveier og det oppstår en sterkere forsvarssvar i planten enn ved PTI. Dette inkluderer produksjon av stoffer som kan direkte angripe patogenet eller utløse programmert celledød (apoptose) for å begrense spredningen av infeksjonen.

I tillegg til disse to typer av immunitet, har planter også en adaptiv immunitet som er mer specifik og minnes-basert. Dette inkluderer produksjon av proteiner som kan binde seg til patogenmolekyler og hindre dem i å fungere korrekt, slik som antistoffer hos dyr. Disse proteiner kan også overføres fra en planta til en annen for å gi denne immuniteten mot spesifikke patogener (kalles kryssproteksjon).

En hårsäck, även känd som hair follicle på engelska, är en liten säckformad struktur i huden där ett hårstrå växer. Hårsäcken innehåller celler som producerar hårtånghåret och den omgivande huden runt håret. Dessutom har hårsäcken särskilda talgkörtlar, sebaceous glands, som producerar ett oljigt sebum som hjälper till att hålla håret och huden fuktiga och skyddade. Hårsäckarna är fördelade över hela kroppen, förutom på svalgköttet, handflatan och planta sidan av fötterna.

I medicinsk kontext, avses "hornämne" ofta ett ämne som kan ansamlas i kroppen och bilda stenar eller avlagringar. Exempel på hornämnen inkluderar kalciumoxalat och kalciumphosphat, som kan leda till nedsatta njurfunktioner om de ansamlas i njurtarmarna och bildar kidneysten (nyckelbarnssten). Andra exempel på hornämnen är kolesterol och kolinhaltiga föreningar, som kan ansamlas i blodkärlen och leda till atherosclerotis (kranskärlssjukdom).

I'm happy to help! "Inbred HRS" is a strain of laboratory mice that are used in biomedical research. The abbreviation "HRS" stands for "Heart Resistant Strain," which refers to the fact that these mice have a higher resistance to heart failure than other strains.

Inbred mice are created by breeding genetically identical individuals together for many generations, resulting in a population of mice that are nearly genetically identical to one another. This uniformity makes it easier for researchers to control variables and study the effects of specific genes or interventions.

The Inbred HRS strain was developed at the University of California, San Diego and has been used in a variety of research areas, including cardiovascular disease, cancer, metabolism, and aging. These mice are known for their longevity, low levels of spontaneous tumor development, and high resistance to heart failure. They also have a unique metabolic profile that makes them useful for studying obesity and diabetes.

Overall, the Inbred HRS strain is an important tool in biomedical research, providing researchers with a well-characterized and genetically uniform population of mice for studying complex biological processes and diseases.

Keratin-10 är ett proteinfibrilt som är en del av det intermediära filamentsystemet i epitelceller, särskilt i huden. Det är ett av de keratiner som uttrycks i terminalt differentierade keratinocyter i den ovanstaende skivan av huden, stratum corneum. Keratin-10 bildar heteropolymerer tillsammans med keratin-1 och ger mekanisk styrka till cellerna. Dessutom bidrar det till att reglera celldifferentieringen och -apoptos i huden. Mutationer i generna för keratin-10 har visats vara associerade med vissa arvsmassasjukdomar, såsom epidermolysis bullosa simplex.

'Gömfröiga växter', eller angiospermer, är en grupp av fröväxter som kännetecknas av att deras frön är inneslutna i en frukt. Frukten skyddar fröet och hjälper till att sprida det vid pollinering och fröspridning. Angiospermerna utgör den största gruppen av kärlväxter och omfattar bland annat gräs, blommor, träd och buskar. De flesta gömfröiga växter är också tvåkönade, vilket betyder att de har både hon- och hanorgan i samma individ.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

'Läderhud' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk tillstånd där huden blir tjock, skleros (förtjockad och hård) och kan få en läderartad konsistens. Det medicinska terminologin för läderhud är 'scleroderma' eller 'kollagenosa cutis'.

Scleroderma kan vara lokaliserat till en specifik del av kroppen (lokalt scleroderma) eller kan drabba hela kroppen (systemiskt scleroderma). Systemiskt scleroderma kan också påverka andra organ i kroppen, såsom lungor, hjärta, njurar och tarmar.

Läderhud kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner, skador och exponering för kemiska substanser. Behandlingen beror på underliggande orsaken och kan omfatta läkemedel, fysisk terapi och livsstilsförändringar.

'Frön' er en betegnelse for det modne og voksne frøet hos planter, som indeholder embryonet og reservestoffer. Frøene er den del af planten som er designet til at sprede sig og producere nye planter gennem reproduktion. De kan variere meget i størrelse, form og farve alt efter plantesorten. Frøene kan være dækket af et skal eller frøhvide, som skydder embryonet under transport og indtil de finder en velegnet plads at gro op. Nogle frø indeholder også giftige stoffer for at mindske sandsynligheden for at blive spist af dyr. Frøene kan spises af mennesker og er en vigtig kilde til næring i mange kulturer verden over.

'Blommor' er en generell betegnelse for de strukturer i planter, der dannes som en del af reproduktionen. Blomster består typisk av et kompleks system av organer, inkludert bægerblad, kronblad, støvorganer og frugtanlæg. Bægerbladene og kronbladene er ofte fargefulle og har som funksjon å tiltrakke bestøvere, for eksempel insekter eller fugler. Støvorganene producerer støvkorn, som kan overføres til fruktanlæggene i en annen blomst for å befrukte den og produsere frø og et nytt planteslag.

I medicinsk sammenhenging kan visse planter og deres blomster ha medisinske egenskaper, og de kan brukes som lægemidler eller i alternativ behandling. I så fall vil det være viktig å ha god kunnskap om planten og hvilke deler av den som er aktive for å sikre en trygg og effektiv bruk.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

Hudfysiologi (engelska: skin physiology) är ett område inom fysiologin som handlar om hudens struktur och funktion. Huden är det största organet i människokroppen och har flera viktiga funktioner, till exempel att agera som en barriär mot skada, infektion och vattenförlust.

Huden består av två huvudsakliga skikt: epidermis och dermis. Epidermis är det yttre lagret och är uppbyggt av flera cellager som skyddar underliggande vävnader. Den yttersta celllagen kallas stratum corneum och består av döda celler som är fyllda med keratin, ett protein som gör cellerna tåliga mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Dermis är det inre lagret och innehåller blodkärl, svettkörtlar, talgkörtlar och nervändar.

Huden har flera funktioner, däribland:

1. Barriärfunktion: Huden skyddar kroppen mot skada, infektion och uttorkning. Stratum corneum är ett effektivt skyddsområde som förhindrar att främmande partiklar tränger in i kroppen.
2. Termoreglering: Huden hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att utvidga eller kontrahera blodkärlen nära ytan. När blodkärlen expanderar ökar vätskeflödet och kroppen avger värme, medan kontrahering av blodkärlen minskar vätskeflödet och hjälper till att bevara värme.
3. Sensorisk funktion: Huden innehåller nervändar som reagerar på beröring, smärta, tryck, temperatur och vibrationer. Dessa signaler skickas till hjärnan för bearbetning och tolkning.
4. Immunförsvar: Huden har en viktig roll i kroppens immunförsvar genom att producera antikroppar och andra immunoglobuliner som skyddar mot infektioner.
5. Vitamin D-syntes: Huden kan syntetisera vitamin D när den utsätts för solens ultravioletta strålar (UVB). Vitamin D är viktigt för benhälsa, muskel funktion och immunförsvar.

Icke-kommunicerbara sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurologiska sjukdomar kan påverka huden på olika sätt. Exempelvis kan diabetes orsaka neuropati, som kan leda till förlorad känsel i händer och fötter. Hjärt-kärlsjukdomar kan orsaka blåsbildningar eller andra hudförändringar, medan cancer kan leda till hudlösa sår (ulcerationer) eller andra hudskador. Neurologiska sjukdomar kan också påverka huden genom att orsaka rörelsemönsterstörningar, muskelspasmer eller andra symtom.

Växttranspiration är den process där växter absorberar vatten genom rötterna, transporterar det upp till bladen via xylemvävnad och avger det till atmosfären som vattenånga genom hålarna (stomata) i bladens undersida. Denna process hjälper växterna att transportera näringsämnen från jorden till olika delar av växten, kyla bladen och underlätta strukturmässiga funktioner. Växttranspiration påverkas av faktorer som ljusintensitet, temperatur, luftfuktighet och vindhastighet.

Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:

* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad

Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:

* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.

'Lycopersicon esculentum' er en botanisk betegnelse for plantearten som vi kjenner som tomat. I medicinsk sammenheng kan tomatfruktens helsefremmende egenskaper være av interesse, men det er vanligere å se på den som en del av kosten enn som et medicinsk preparat. Tomater inneholder blant annet antioxidanten lycopin, vitamin C og andre næringsstoffer som kan være positive for helse og sykdomsforskyttelse.

'Växtförgiftning' är ett medicinskt tillstånd som orsakas av att en person har konsumerat eller kommit i kontakt med giftiga växter, delar av växter eller växtsubstanser. Symptomen på växtförgiftning kan variera beroende på vilken växt eller substans personen har utsatts för, men de kan inkludera bland annat illamående, kräkningar, diarré, magont, yrsel, huvudvärk och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan växtförgiftning leda till komplikationer som amongrusning, hjärtproblem, nervskador eller i värsta fall död.

Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man misstänker växtförgiftning, eftersom snabb behandling kan minska risken för komplikationer och förbättra prognosen. Behandlingen av växtförgiftning kan innebära att avlägsna den giftiga substansen från kroppen, ge aktivt kol för att binda giftet, stödja andnings- och hjärtfunktioner och i vissa fall ge specifika antidoter beroende på vilken växt eller substans som orsakat förgiftningen.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Langerhans celler är en typ av dendritiska celler, som är en del av vårt immunförsvar. De finns främst i huden och slemhinnor och har en viktig roll i att försvara kroppen mot infektioner. Langerhans celler kan identifiera och fånga upp främmande partiklar, såsom virus och bakterier, och presentera dem för T-celler, vilket utlöser en immunreaktion. De har ett unikt morfologiskt kännetecken som är deras utstickande utskott (dendriter), och de innehåller också speciella organeller som heter Birbeck granuler, vilka används för att identifiera dem under mikroskopi.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Keratin-14 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och är huvudsakligen beläget i de inre skiktet (stratum basale) av hudens yttre lag (epidermis). Det uttrycks främst i hårfollikel, nagelbett och svettkörtlar. Keratin-14 spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till epidermis genom att bilda keratinfilament som är kopplade till desmosomer (intercellulära kontaktytor mellan celler). Dessa filament hjälper till att stabilisera cellerna i stratum basale och underlättar celldelning och differentiering av epithelceller. Mutationer i keratin-14 kan leda till olika ärftliga hudsjukdomar, såsom epidermolysis bullosa simplex.

'Växttumörer' (plant tumors) är en term som används för att beskriva oönormala tillväxt eller förökning av celler i växter. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner med vissa virus, skada av celler eller gener som styr celldelningen och cellytan.

Det finns två huvudtyper av växttumörer: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna växttumörer växer långsamt och är begränsade till en viss plats i plantan, medan maligna växttumörer kan växa snabbt, infiltrera omgivande vävnad och sprida sig till andra delar av plantan (metastaser).

Exempel på vanliga orsaker till växttumörer inkluderar infektioner med virus som cauliflower mosaic virus, tobacco mosaic virus och Arabidopsis tumor-inducing plasmid, samt skador på celler som orsakas av kemiska ämnen eller strålning.

I allmänhet är växttumörer inte lika allvarliga som djurtumörer eftersom de sällan sprider sig till människor eller djur och tenderar att vara lokaliserade till en viss plats i plantan. Men i vissa fall kan växttumörer påverka skörd, utseende och hälsa av plantan.

'Växtkromosomer' refererar till de kromosomer som finns hos växter. Kromosomer är trådlika strukturer i cellkärnan som innehåller DNA, proteiner och genetisk information. Vid celldelning delas kromosomerna upp mellan dottercellerna så att varje dottercell får en identisk uppsättning av genetisk information.

Hos växter är kromosomenumret ofta högt jämfört med andra levande varelser. De flesta växter har en diploid (2n) uppsättning av kromosomer, vilket betyder att varje cell innehåller två kopior av varje kromosom, en från varje föräldraorganism. Vissa växter kan dock ha flera uppsättningar av kromosomer, vilket kallas polyploidi.

Växtkromosomer är unika eftersom de ofta innehåller stora repetitiva sekvenser av DNA som inte finns hos andra levande varelser. Dessa repetitiva sekvenser kan vara viktiga för genuttryck och cellcykeln hos växter. Växtkromosomer innehåller också centromer, som är en speciell region där kromatiderna (de två identiska halvorna av en kromosom) är sammanbundna under celldelningen. Centromerna spelar en viktig roll i jämn fördelning av kromosomen till dottercellerna under celldelningen.

Enligt medicinskt perspektiv kan "växtkomponenter över jordyta" inkludera alla delar av en växt som normalt kan påträffas ovanpå marken under naturliga växande förhållanden. Detta kan omfatta blad, stjälkar, blommor, frukter och frön hos olika typer av växter. Dessa komponenter kan ha medicinsk relevans på grund av deras innehåll av bioaktiva föreningar som kan användas i terapeutiska syften. Exempel på sådana växtkomponenter är bladet och blomman hos lavendeln (Lavandula angustifolia), frukten hos krusbär (Rubus idaeus) och fröna hos chiafrön (Salvia hispanica).

'Zea mays' er en botanisk betegnelse for majsarten, som også kendes under det almindelige navn "majs". Det er en ensartet, énårig plante, der tilhører græs-familien (Poaceae) og er oprindeligt hjemmehørende i Mellemamerika. Majsen dyrkes over det meste af verden for sin næringsrige korn, som anvendes som føde for mennesker og dyr, samt i en række industrielle anvendelser.

Majskernen er en rig kilde til kulhydrater, protein, fiber og en række essentielle vitaminer og mineraler. Majs er også en vigtig kilde til olie, som udvindes af majssædets germ.

Det er værd at notere, at der findes mange forskellige varianter af majs, herunder søde majs, som normalt spises som grøntsag eller udnyttes til produktionen af majsmel, og popcornmajs, som anvendes til at fremstille popcorn.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

In the context of medicine, the term "planta" is not commonly used with a specific definition. However, in botany, which is the study of plants, "planta" is Latin for "sole of the foot," and it was adopted as a term to describe the flat, broad, horizontal leaves or structures found in some plant species, such as the pad-like structures on the stems of certain succulents.

In a broader sense, "planta" can refer to any type of plant used in medicine, such as herbs, fruits, vegetables, and other botanical materials that contain bioactive compounds with therapeutic potential. These plant-derived substances have been used for centuries in various traditional medicinal systems around the world, and modern pharmaceuticals continue to rely on natural products from plants as sources of new drugs and drug leads.

It's worth noting that "planta" is not a term commonly used in English medical literature or clinical practice, so if you have any specific questions about a medical condition or treatment, it's best to consult with a healthcare professional who can provide accurate information using standard medical terminology.

Talgkörtlar, också kända som sebaceous glander, är små säckformade organ som finns i huden hos djur, inklusive människor. Deras huvudsakliga funktion är att producera en fettliknande substans som kallas sebum. Sebum hjälper till att fuktföra och skydda huden samt håret mot uttorkning, skador och infektioner. Talgkörtlarna öppnar sig vanligtvis in i hårsäckar men kan också finnas på ytor som saknar hår, såsom svalget och ögonlocken.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Ingen medicinsk definition hittades direkt för "växtberedningar". Men i ett farmaceutiskt sammanhang kan "växtberedning" syfta på olika former av preparat gjorda från växter, som används som läkemedel eller komplementär och alternativ medicin. Detta kan inkludera tinkturer, extrakt, oljor, salvor och teer.

Exempel på en medicinsk definition är: "En växtpreparat är ett preparat framställt från en eller flera växter eller delar av en växt, som används i läkemedelsform." (Källa: Läkemedelsverket)

Det är viktigt att notera att användning av växtberedningar och andra alternativa behandlingsformer bör diskuteras med en legitimerad hälsovårdspersonell, för att säkerställa säkerhet och effektivitet.

'Hår' är en biologisk struktur som består av ett proteinkit, keratin, och fibrer som växer från huden hos de flesta djur. Hårsystemet inkluderar också en rot som sitter i huden och förser håret med näring och blod. Hårets funktion är huvudsakligen termoreglering, men det kan också ha en skyddande funktion mot skada från solljus och andra yttre faktorer. Håret på människans huvud växer i genomsnitt cirka 0,3 mm per dag.

Fabaceae, också känd som Leguminosae, är en familj av tvåhjärtbladiga växter. Denna familj inkluderar ett stort antal arter, däribland bönor, ärtor, lupiner och sötpotatis. Fabaceae-familjen kännetecknas av sina karaktäristiska frön som är inneslutna i en balja eller en skida. Många arter inom denna familj har ekonomisk betydelse för mänsklig konsumtion, djurfoder och industriella ändamål.

Herbivory är inom ekologin ett trofiskt näringslevel där djur uteslutande livnär sig på växter, det vill säga att de äter olika typer av vegetation som löv, gräs, frön, frukter, alger och svampar. Dessa djur kallas herbivorer eller växtätare. Herbivori kan variera i graden av specialisering, där några djur äter en specifik del av en viss växtart medan andra är mer opportunistiska och äter en mängd olika växter och växtdelar.

'Kraftverk' er en direkte oversatting av det engelske begrepet "power plant". I medicinsk sammenheng kan man forstå et kraftverk som et organ eller en apparat i kroppen som produserer og distribuerer energi. Et godt eksempel er hjertet, som pumper blod rundt i kroppen og forsørger andre organismer med nødvendig ilt og næring. Andre eksempler kan være musklene, som produserer mekanisk energi under kontraksjoner, eller leveren, som produserer glukose for å forsyne kroppen med energi.

Indolättiksyror är en grupp organiska syror som innehåller en indolring, som består av en bensenring fäst vid en pyrrolring. Indol är självt en aromatisk heterocyklisk förening som förekommer i naturen och bildas i vissa levande organismer, till exempel i människokroppen.

Indolättiksyror har ofta starka lukt- och smakämnen och kan påträffas i vissa livsmedel, som till exempel kaffe, choklad och ost. De kan också förekomma som nedbrytningsprodukter av proteiner och aminosyror i vissa livsmedel under lagring eller tillagning.

Indolättiksyror har en bred variation av biologiska aktiviteter och kan påverka cellers tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). De kan också ha immunmodulerande egenskaper och påverka inflammation och immunförsvaret. Vissa indolättiksyror har visat sig ha potential som läkemedel i behandling av olika sjukdomar, till exempel cancer och autoimmuna sjukdomar.

'Papillom' är ett medicinskt term som hänvisar till en benign (godartad) vävnadsöverväxt eller tumör med fingerliknande utskott. Ordet kommer från latinets 'papilla', vilket betyder liten, knölformad struktur.

I medicinsk kontext används ofta termen papillom för att beskriva en speciell typ av benign tumör som bildas i skiv- eller platt epitelgeweben, till exempel huden eller slemhinnor. Dessa tumörer kallas papillomer och kan vara associerade med olika infektioner, såsom humana papillomvirus (HPV).

Exempel på papillomer inkluderar vanliga vårtor, som orsakas av HPV-infektion, och är oftast ofarliga. Vissa typer av HPV-relaterade papillomer kan dock öka risken för cancerutveckling i specifika områden, till exempel livmoderhalscancer vid infektion med högrisk-HPV-stammar.

"Biomassa" er en fagterminologi som brukes innenfor biokjemisk og miljøvitskap. Det refererer til det totale mengden av organiske stoffer i et levende system, såsom en organisme, en population eller et økosystem. Biomassa kan også referere til det samlede vektet av alle levende organismer i et bestemt område, vanligvis målt i tørr vekt. I energiforeninger og miljømessige sammenhenger, kan "biomassa" også referere til organiske materialer som er produsert av levende organismer og som kan bli brukt som en energikilde, såsom trær, planter, avfall eller dyrlegemer.

Hudinflammation, eller dermatitis, är en benämning på en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av rodnad, ömhet, svullnad och irritation. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom allergier, irritanter, infektioner eller autoimmuna störningar.

Exempel på olika typer av hudinflammation inkluderar kontaktdermatit, atopisk dermatit (eksem), seborrisk dermatit och neurodermatit. Behandlingen beror på vilken typ av hudinflammation som föreligger, men kan innefatta användning av topiska kortikosteroider, antihistamin, fuktighetskräm och undvikande av irritanter eller allergen.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

I'm sorry for any confusion, but "Plant Nectar" is not a medical term. It is a term used in the field of botany to refer to a sweet and often sugary fluid produced by plants in structures such as flowers, fruits, or extrafloral nectaries. This nectar serves as a source of food for various animals, including insects, birds, and bats, which help with pollination or seed dispersal.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.

Sårläkning kan delas in i tre faser:

1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.

2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.

3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.

4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.

Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

'Symbiose' er ein begrep i biologien som refererer til ein forhold mellom to eller flere arter der de lever sammen i nært forhold til hverandre. Det kan for eksempel være en slags forhold der inneholder gjensidig fordel (mutualisme), en av arten får fordel mens den andre ikke skades (kommensalisme), eller ein forhold der er skadelig for én av arten mens den andre har fordel av (parasittisme). I noen sammenhenger kan symbiose også referere til en mer nært forhold der de involverte artene har utviklet spesielle egenskaper eller strukturer som er tilpasset dette forholdet.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Fotosyntese er en biokemisk proces, hvor organismer som planter, alger og visse batterier omdanner lysenergi, typisk fra solen, til kemisk energi i form af organisk stof, samtidig med at de omsætter kuldioxid og vand til ilt og vand. Denne proces kan skrives som en kemisk ligning:

6 CO2 + 6 H2O + lysenergi -> C6H12O6 + 6 O2

Det vil sige at der dannes et molekyle glukose (C6H12O6) og seks molekyler ilt (O2) for hvert seks molekyler kuldioxid (CO2) og seks molekyler vand (H2O) der bliver omdannet. Glukosen kan derefter anvendes som energikilde for cellens processer, mens ilten frigives til atmosfæren.

Oxylipiner är signalmolekyler som bildas när cellmembranens fettsyror bryts ner av enzymer eller enzymfritt under oxidativ stress. De kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter i kroppen, och är involverade i reguleringen av bland annat blodflöde, smärta, feber och immunförsvar. Exempel på oxylipiner är prostaglandin, leukotrien och tromboxan.

"Bindkroppar" er en uofficiel betegnelse for strukturer i hjernen som består av hvite substans, og som samler information fra forskjellige områder i hjernen og dirigerer den til bestemte områder i storhjelmen. De to største bindkroppene er thalamus og hypothalamus. Thalamus fungerer som en slags sentralsvitchboks for sensorisk informasjon, mens hypothalamus regulerer autonom nervsystemet, endokrin systemet og kroppens energibalanse. Bindkroppar er også involvert i hukommelse, opmerksomhed og andre kognitive funksjoner.

'Kerato-' är ett prefix med rötter i grekiskan och betyder "horn". I medicinska sammanhang används det ofta som en del av sammansatta termer för att hänvisa till hornhinnan i ögat, som är den transparenta ytan framför irisen. Exempel på sådana termer inkluderar "keratit" (inflammation av hornhinnan) och "keratokonus" (en progressiv avvikelse där hornhinnan blir tunnare och mer köttig, vilket kan leda till nejsightedness).

Den medicinska definitionen av "bark" är den yttre, vedartade, skyddande och näringsrika vävnaden som omger stammen och grenarna hos träd och buskar. Bark består vanligtvis av flera skikt, inklusive en yttre, död cellager, ett kambiumskikt och en inner bark som transporterar näring till alla delar av växten. Bark har också en skyddande funktion mot skador, sjukdomar och väderförhållanden.

Salicylsyra är en organisk syra som är en naturligt förekommande substans i vissa växter, till exempel vitklöver och pilörter. Den är också känd för att finnas i smärtstillande medel och har antiinflammatoriska egenskaper. Salicylsyra är en föregångare till acetylsalicylsyra, som är den aktiva substansen i medicinen Aspirin. Salicylsyra fungerar genom att hämma en viss typ av enzymer (COX-1 och COX-2) som bidrar till inflammation och smärta i kroppen.

Inom växtfysiologi refererar processer till de olika funktionella aktiviteterna som sker inne i eller mellan växters celler och vävnader. Dessa processer är nödvändiga för växternas tillväxt, utveckling, reproduktion och överlevnad. Några exempel på processer inom växtfysiologi inkluderar:

1. Fotosyntes: Den process där växter använder solljus, vatten och koldioxid för att producera sackarider (kolhydrater) och syre.
2. Respiration: Den process där växter bryter ned kolhydrater för att frigöra energi, vatten och koldioxid.
3. Transpiration: Den process där växter avdunstar vatten genom sina blad, vilket hjälper till att transportera näringsämnen från jorden upp till de ovanjordsdelarna av växten.
4. Näringsupptag: Den process där växters rötter absorberar vatten och näringsämnen från jorden.
5. Hormonell signalering: Den process där växter producerar och svarar på olika hormoner för att reglera sin tillväxt, utveckling och responser på miljöförändringar.
6. Celldelning och cellexpansion: De processer som leder till växternas tillväxt genom att skapa nya celler och öka storleken på befintliga celler.
7. Försvarsmekanismer: De processer där växter producerar och svarar på signalsubstanser för att skydda sig mot skadliga organismers angrepp, såsom bakterier, svampar och insekter.

Cyclopentane är en organisk förening som består av en cyklisk, fematomig kolkedja med varje kolatom bundna till två väteatomer. Det kan ses som en cykloalkan, en typ av kolväte där kolatomerna är arrangerade i en sluten ring. Cyclopentane har den kemiska formeln C5H10.

Det är en färglös, flytande vätska vid rumstemperatur och har en söt doft. Cyclopentane är lösligt i de flesta organiska lösningsmedel, men mindre lösligt i vatten. Det används ofta som ett standardreferenceämne för kalorimetriska mätningar och som en råvara inom organisk syntes för att producera andra kemikalier.

Cyclopentane är inte särskilt reaktivt i sig självt, men kan undergå reaktioner som leds av dess cykliska struktur och den ringformade konformationen av kolatomerna. Exempel på sådana reaktioner inkluderar elektrofila substitutioner och additionsreaktioner till dubbelbindningarna mellan kolatomerna i ringen.

'Hudens åldrande' (i medicinsk kontext) refererar till de fysiska förändringar som sker i huden under processen att åldras. Dessa förändringar kan vara både inre och yttre, och de kan påverka hudens struktur, funktion och utseende. Några exempel på dessa förändringar är:

1. Hudens tjocklek minskar, särskilt i ansiktet och på baksidan av händer och fötter.
2. Huden blir mindre elastisk och mer spröd, vilket kan leda till att det uppstår rynkor och fårgropar.
3. Hudens blodkärl blir mindre effektiva, vilket kan leda till att huden blir tunnare, mer genomskinlig och svalare.
4. Huden producerar mindre av de naturliga oljor som hjälper till att hålla den fuktig, vilket kan leda till torrhet och skrynklighet.
5. Hudens pigmentering förändras, vilket kan leda till att det uppstår fläckar, solstänk och andra typiska tecken på åldrande.
6. Huden blir mer känslig för solskador och har därför en ökad risk att utveckla hudcancer.

Det är värt att notera att många av dessa förändringar kan accelereras av andra faktorer än åldrande, såsom exponering för sol, tobaksrökning och dålig hudvård.

'Solanum tuberosum' er en botanisk betegnelse for den fremherskende art av kartofler, som er en vigtig jordbrugsplante og en vigtig kilde til næring i mange dele av verden. Kartoflen er oprindelig hjemmehørende i Andesbjergene i Sydamerika, men den dyrkes nu over hele verden pga. sin ernæringsmæssige verdie og mangfoldige anvendelsesmuligheder i køkkenet. Kartoflen er en underjordisk frugt, som indeholder mange næringsstoffer som kulhydrater, protein, vitaminer og mineraler. Den blir ofte brukt som sidelomme til flere typer mat, inkludert kjøtt, fisk, grønnsaker og andre plantebaserte matvarer.

I den medicinska kontexten refererar "jord" ofta till ett medicinskt preparat som består av en blandning av naturliga mineraler och jordartade substanser. Det kan användas som en kräm, paste eller puder för att behandla olika hudåkommor som irritationer, inflammationer eller infektioner.

Exempel på substanser som kan ingå i en jordblandning är lera, kaolin, bentonit och fullers earth. Dessa substanser har traditionellt använts inom medicinen på grund av deras absorbanta, adstringerande och antiinflammatoriska egenskaper.

Det är värt att notera att användningen av jord som ett medicinskt preparat inte är lika vanligt förekommande idag som det har varit historiskt sett. I modern medicin finns det ofta syntetiska alternativ som kan ge liknande effekter men med bättre kontrollerade och standardiserade doseringsformer.

I medicsin betyder "larv" ofta ett stadium i utvecklingen av vissa parasitiska organismers livscykel, där de lever som parasiter inuti värddjuret. Under larvstadiet kan parasiten fortplanta sig och/eller växa, innan den fortsätter till nästa stadium i sin livscykel.

Exempel på parasiter som har ett larvstadium inkluderar roundworms (ascaris), hookworms, threadworms och pinworms. Larven kan vara specialiserad för att infektera värddjuret genom olika sätt, till exempel via huden, mag-tarmkanalen eller andningsvägarna.

Det är viktigt att notera att termen "larv" kan ha andra betydelser inom andra vetenskapliga områden än medicin.

"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

'Meristem' är ett begrepp inom den botaniska vetenskapen och refererar till speciella typer av vävnad i växter som har förmågan att dela sig och differensiera till olika vävnader. Meristemat är ansvarigt för växternas tillväxt och utveckling, eftersom de celler som bildas genom celldelningen kan diffrerensieras till alla olika typer av vävnad i växten.

Meristemceller finns främst i två huvudsakliga områden hos kärlväxter: apikala meristem och laterala meristem. Apikala meristem återfinns i växternas spetsar, till exempel på roten och skottet, medan laterala meristem återfinns längs med stjälkarna och rotarna.

Meristemat är mycket viktigt för växternas tillväxt och utveckling, eftersom det möjliggör för dem att växa kontinuerligt under sin livscykel. Skador på meristemat kan därför ha allvarliga konsekvenser för växtens tillväxt och överlevnad.

Folkmedicin, även kallat traditionell eller etnomedicin, är en benämning på de medicinska praktikerna, kunskaperna och tekniker som har utvecklats och använts av olika kulturer och samhällen genom historien. Detta inkluderar användandet av örtmedicin, andlig healing, magi och andra former av alternativ medicin. Folkmedicinen bygger ofta på observationer och erfarenheter som har överförts muntligt från generation till generation. Det bör dock poängteras att effektiviteten och säkerheten hos olika folkmedicinska praktiker kan variera kraftigt, och det rekommenderas alltid att söka vård av en licensierad läkare för allvarliga eller kroniska sjukdomar.

Hudmissbildningar är en övergripande term för ovanliga formationer eller strukturer på huden som kan vara tillfälliga eller permanenta. De kan vara medfödda (konstitutionella) eller aquired (komma som en följd av exempelvis infektion, trauma eller åldrande). Hudmissbildningar kan variera i storlek, form och lokalisation på kroppen. Några exempel på hudmissbildningar inkluderar:

1. Naevi (mole): Vanliga, oftast benigna (icke cancerösa) hudförändringar som kan variera i storlek, form och färg.
2. Hemangiomer: Blodkärlsmissbildningar som kan vara rödaktiga till blåfärgade och vara platta eller upphöjda. De kan vara medfödda eller aquired.
3. Vener (ärr): Förtjockningar av huden orsakad av ärrbildning efter trauma, operationer eller infektioner.
4. Cystor: Slutna säckar under huden fyllda med vätska eller luft. De kan vara små och ofarliga eller stora och orsaka besvär.
5. Adenomer: Godartade (icke cancerösa) tumörer som bildas i svettkörtlarna.
6. Karzinom: Olika slags hudcancer, inklusive basalcellskarcinom och plattcellsskcarcinom, som ofta visar sig som rodnad, upphöjningar eller sår som inte vill läka.
7. Melanom: En form av hudcancer som kan vara livshotande om den inte behandlas tidigt. Melanom uppstår oftast i naevi (mole) och visar sig som en förändring i molens storlek, form eller färg.

Det är viktigt att notera att alla förändringar på huden inte behöver vara onormala eller cancerartade, men det kan vara bra att kontrollera sin hud regelbundet och uppsöka läkare om man observerar några ovanliga eller snabbt växande förändringar.

"Växtexudat" är ett medicinskt begrepp som refererar till den vätska eller det material som produceras och accumulerar i en vävnad eller organ som orsakats av inflammation, infektion, skada eller sjukdom. Exudatet kan innehålla olika slags celler, såsom leukocyter (vita blodkroppar), proteiner, näringsämnen och andra substanser beroende på vad som orsakat vätskan att accumulera. Ofta har exudatet en geléartad konsistens och kan vara färgat, beroende på vilka celler och ämnen som ingår. Exempel på olika typer av exudat är serös exudat, fibrinös exudat, purulent exudat och nekrotiskt exudat.

Ekologi är en gren inom biologin som studerar djurs, växters och mikroorganismernas förhållande till varandra och deras gemensamma miljö. I medicinskt sammanhang kan begreppet "ekosystem" användas för att beskriva de interaktioner som sker mellan olika levande varelser (biota) och deras fysiska omgivning inom en specifik miljö, till exempel i en människokropp.

Ett ekosystem inom en människokropp kan bestå av olika arter som samverkar, såsom bakterier, svampar och celler, tillsammans med deras fysiska miljö, till exempel olika typer av vävnader och kemiska signaler. Exempel på ekosystem inom människokroppen är matsmältningssystemet, andningssystemet och huden. Dessa ekosystem har en viktig roll för att underhålla homeostas, det vill säga att hålla kroppens olika system i balans och funktionsdugliga.

I medicinsk kontext kan studiet av ekosystem inom människokroppen vara viktigt för att förstå hur olika sjukdomar och hälsotillstånd påverkar interaktionerna mellan levande varelser och deras miljö, och hur man kan utveckla terapeutiska strategier för att behandla dessa tillstånd.

'Poaceae' er ein familie i plantekatalogen, som også kallas Gräsfamiljen. Denne inneholder for det meste græsser og bambusarter. Poaceae-familien har verdensspredt utbredning og innehar mange viktige nytte- og fødeplanter, som f.eks. hvetevet, ris, majs, sukkerroer og hør. Familien kjennetegnes ved blant annet at de har lange, smalle blade med paralelle nerver, og enkarne stivelsesrik korn i sine frø.

Intermedia filamentproteiner är en typ av strukturella protein som bildar ett nätverk av filament i cellens cytoskelett, tillsammans med mikrotubuli och aktinfilament. Intermediära filamentproteiner har en tendens att vara mer stabila än de andra två typerna av filament och kan variera mycket i sin sammansättning beroende på celltyp. De hjälper till att ge cellen mekanisk styrka, forma och integritet. Exempel på intermediära filamentproteiner inkluderar keratin, som finns i epitelceller, glialfibrillärt akyd protein (GFAP), som finns i gliaceller, och desmin, som finns i muskelceller.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Root nodules, plant' refererer til specielle fordybninger eller udvækster på roden hos visse planter, især de som har en symbiotisk forbindelse med bakterier fra slægten *Rhizobium*. Disse bakterier er i stand til at omdanne atmosfærisk kvælstof til ammoniak, der kan bruges af planten som næringsstof. I bytte for dette manglende næringstof giver planten bakterierne sukker og andre organisk stoffer.

De fleste noduler dannes på de finrødder, der er mindre end 2 mm i diameter. Nodulerne består af to zoner: (1) en zonen med store cellevarer, der indeholder bakterier og (2) en ydre zone med mindre cellevarer, der ikke indeholder bakterier.

Det er værd at notere, at nodulerne ikke dannes på alle planter, men kun hos dem, som har udviklet den symbiotiske forbindelse med *Rhizobium* bakterier. Disse planter inkluderer bl.a. ærter, bønner, kløver og lupiner.

'Pollen' är enligt medicinska definitioner den fertila ståndaren hos växter, som produceras i pollenkorn. Pollenkornen består av haploida celler och är den hanliga gameten hos fröväxterna. De transporteras ofta av vind eller djur, särskilt insekter, från en växts ståndare till en annan växts mottaglighet organ (pistillen) för att möjliggöra befruktning och produktion av frön och frukter. Pollen kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer, särskilt vid hög koncentration i luften under pollinationsperioden.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

'Hordeum' är ett släkte inom gräsfamiljen (Poaceae) och innehåller arter som vanligtvis kallas korn. Det mest välkända exemplaret är vanlig vetekorn (*Hordeum vulgare*), som odlas över hela världen för sin näringstäta frö, vilket används till mat och drycker såsom öl. Andra arter inkluderar exempelvis tvåårigt korn (*Hordeum distichon*) och fjäderkorn (*Hordeum jubatum*).

'Växtlektiner' är ett medicinskt begrepp som refererar till en speciell typ av läkemedel, vanligtvis i form av en salva eller kräm, som innehåller extrakt från cannabisplantan (Cannabis sativa) med hög koncentration av den aktiva substansen tetrahydrocannabinol (THC).

Denna typ av läkemedel används ofta för att lindra smärtor, kramp och spasmer hos patienter med multipel sklerosis, cancer och andra sjukdomar som orsakar kronisk smärta. Växtlektiner kan också användas för att stimulera aptiten hos patienter med cancer eller HIV/AIDS som lider av viktminskning som en följd av sin sjukdom.

Det är viktigt att notera att användningen av växtlektiner är lagligt endast på recept och under kontroll av en läkare i de flesta länder, inklusive Sverige. Användandet av olagliga former av cannabisprodukter kan vara farligt för hälsan och leda till bötes- eller fängelsestraff.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

'Grodd' er en medisinsk term som refererer til en abnormal væsning eller utveksling av celler i kroppen. Disse vævsfremvoksningene kan oppstå på grunn av ubalanse i cellevisningen, skade på gener eller andre medisinske tilstander. Grodders størrelse og type varierer, og de kan forekomme overalt i kroppen, inkludert huden, organene og musklerne. I noen tilfeller kan grodd være harmløse, men i andre tilfeller kan de være livstruende hvis de forstyrrer funksjonen av vitale organer eller blir cancersprett.

I'm sorry for any confusion, but the term "Germ Cells" is typically used in the context of animals and humans, referring to the cells that give rise to sperm or eggs. It is not a term that is commonly used in the context of plants.

In contrast to animals, plant reproduction does not involve specialized germ cells. Instead, most plants have a reproductive structure called a flower, which contains both male and female reproductive organs. The male reproductive organ, called the stamen, produces pollen grains that contain the male gametes (sperm). The female reproductive organ, called the pistil, contains the ovule, which develops into the seed after fertilization.

Therefore, there is no direct equivalent to "germ cells" in the context of plant biology. I hope this helps clarify any confusion!

I'm sorry for any confusion, but "Peas" is not a medical term that I am familiar with. If you are referring to a medical condition or treatment, could you please provide more context or clarify? I am here to help answer your questions to the best of my ability.

If you meant "pea" as in the small, round seed from the leguminous plant Pisum sativum, then it is not a medical term. However, peas are a good source of nutrients such as protein, fiber, vitamin C, and thiamin, which can contribute to overall health when included as part of a balanced diet.

Mycorrhizae är en typ av fördelaktiga svampar som bildar symbiotiska associationer med rötter hos de flesta växter, inklusive träd, buskar och örter. Den medicinska definitionen av mycorrhizae kan definieras som "en mutualistisk symbios mellan svampar och växtrotar, där svamparna hjälper till att öka näringsupptagningen och vattenabsorptionen hos växterna, medan växterna i sin tur levererar kol och andra organiska substanser till svamparna."

Denna symbiotiska association kan förbättra växtens hälsa, resistens mot sjukdomar och tolerans för abiotisk stress, såsom torka och höga saltkoncentrationer. Mycorrhizae förekommer i två huvudsakliga former: ektomykorrizor och endomykorrizor. Ektomykorrizor bildar en mantel runt växtroten och ett nätverk av trådar, som penetrerar celleväggarna i rotvävnaden, medan endomykorrizor penetrerar direkt in i cellerna i rotvävnaden.

Mycorrhizae har potentialen att användas som en biologisk kontrollmetod för växters sjukdomar och skadedjur, samt för att förbättra produktiviteten och hållbarheten i jordbrukssystem.

Abscisinsyra (ABA) är en hormonliknande substans som produceras naturligt inom växtriket. Den spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer hos växter, till exempel stängning av stomata under torka och andra stressfaktorer, inhibitering av växttillväxten samt mognadsprocessen hos frukter. ABA är ett seskviterpenoid med strukturell likhet med karotenoider och syntetiseras från en föregångare som kallas för karotenal.

'Bläsa' är ett medicinskt begrepp som kan ha olika betydelser beroende på sammanhang. Några vanliga användningar inkluderar:

1. Att blåsa upp: Används ofta för att fylla en ballong eller annat objekt med luft, exempelvis vid lungvolymreduktionstest.
2. Blåsa av (bronki/luftvägar): En akut andningsbesvär som orsakas av en obstruktion i de nedre luftvägarna, ofta på grund av astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
3. Blåsa slem: Att hala upp slem eller sputum från lungorna, vanligt förekommande vid lungsjukdomar som bronkit eller lungsäcksinflammation.
4. Blåsbildning: En patologisk tillstånd där det bildas en vätskefylld blåsa under huden eller i andra vävnader, ofta orsakad av infektion, irritation eller trauma.

Det är viktigt att specificera sammanhanget när man använder termen 'bläsa' inom medicinen för att undvika missförstånd.

... , cutin och ligniner är komplexa, högre växtepidermis och periderm cellväggmakromolekyler, som bildar en skyddande ...
Suberin, cutin och ligniner är komplexa, högre växtepidermis och periderm cellväggmakromolekyler, som bildar en skyddande ...