Vänsterkammardysfunktion (LVDF) är ett samlingsbegrepp för olika former av mekaniska eller elektriska hjärtfunktionsstörningar som påverkar vänster kammare, innefattande nedsatt kontraktilitet, relaxation och/eller sämre koordinering av muskulaturen i den vänstra hjärtkammaren, vilket kan leda till pumpfunktionsstörningar och sämre hjärtklappning.
Ett tillstånd kännetecknat av nedsatt funktion hos hjärtkamrarna.
Högerkammardysfunktion (RVD) är ett medicinskt tillstånd där högra kammaren, även kallad den friska kammaren, i hjärtat har försämrad funktion och pumpar blod ineffektivt, vilket kan leda till ökade volymer av blod i lungorna och symtom som andnöd, trötthet och ödem.
Vänstra hjärtkammarens hemodynamiska och elektrofysiologiska verkan. Mätning av denna funktion är viktig vid den kliniska utvärderingen av patienter med hjärtsjukdom för bedömning av tillståndets effekter på hjärtkapaciteten.
Ultraljudsundersökning av hjärtats och omgivande vävnaders storlek, rörelser och sammansättning. Det vanliga tillvägagångssättet är mätning genom bröstkorgen.
I en enkel mening kan 'slagvolym' definieras som volymen av blod som pumpas ut från hjärtat under en enskild hjärtslagcykel. Det mäts vanligtvis i milliliter (ml) och ger en indikation på hjärtats pumpleistung. En normalt fungerande vuxen hjärta har vanligtvis ett slagvolym på ungefär 70-80 ml per slag.
En komplikation till hjärtsjukdom. Nedsatt fyllnadskapacitet eller defekt sammandragning och tömning, vilket medför oförmåga hos hjärtat att pumpa ut en tillräcklig mängd blod för att tillgodose kroppsvävnadernas behov, eller att göra så endast under förhöjt fyllnadstryck.
Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme, der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og resulterer i forandringer i hjertets struktur og funktion. Disse forandringer kan føre til symptomer som hjerteinsufficiens, rytmestørrelser og pludselig hjertestop. Kardiomyopatier kan have mange årsager, herunder genetiske faktorer, infektioner, toksiner og strukturelle eller elektriske problemer i hjertet. Sygdommen kan klassificeres i forskellige typer alt efter deres specifikke karakteristika og årsag.
En natriuretisk peptid som primarily produced in the brain, specifically in the hypothalamus, which helps regulate blood pressure and water balance in the body by promoting sodium excretion and decreasing vasoconstriction.
Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.
De nedersta högra och vänstra kamrarna i hjärtat. Den högra kammaren pumpar venöst blod till lungorna, och den vänstra pumpar ut syresatt blod i artärernas cirkulationssystem.
Hjärtmuskelmassans sammandragande funktion.
Svår nekros i hjärtmuskulaturen till följd av hämmat blodflöde till vävnaden.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en noninvasiv medicinsk testmetod som registrerar och analyserar det elektriska hjärtsignalet under vila och aktivitet, för att upptäcka oregelbundenheter och skador på hjärtat såsom hjärtklappning, ischemi eller andra sjukdomstillstånd.
Radionuclide ventriculography (RVG) är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma hjärtats pumpleistning och blodflöde, särskilt i vänster kammare. Metoden innebär att patienten får injicera en liten mängd radioaktivt markörsubstans (radionuklid) i ett ven i armveven. Därefter används en gammakamera för att följa radionuklidens väg genom hjärtat under olika kontraktionscykler, vilket ger information om hur mycket blod som pumpas ut från vänster kammare varje gång. RVG är en användbar metod för att diagnostisera och övervaka behandlingen av diverse hjärtsjukdomar, såsom hjärtklapparsjukdomar, hjärtfel vid ökad belastning och efter hjärtinfarkter.
Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.
"Ventrikular remodeling" refererar till de strukturella och funktionella förändringar som sker i hjärtats ventrikel(ar) efter ett skada, såsom ett hjärtinfarkt eller högt blodtryck. Detta innebär en utvidgning och förändring av kamrornas form, tjocklek och funktion, vilket kan leda till sämre pumpfunktion och ökat risk för komplikationer som hjärtsvikt.
Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.
Utvidgning av hjärtats vänstra kammare.
I en enda mening: 'Systole' är den fas i hjärtcykeln då kamrarna kontraherar och pumpar ut syresatta blodet från hjärtat till kroppens organ och muskler, vilket leder till en ökning av blodtrycket i artärerna.
Ett syndrom kännetecknat av hjärtförstoring och kronisk hjärtinsuffiens. Det utgör förmodligen slutledet i en rad olika former av hjärtmuskelskador, förorsakade av ett flertal gifter, metaboliska subs tanser och infektionsämnen.
Myokardhibernation refererar till ett reversibelt tillstånd där hjärtmuskulaturen (myokard) i vänster ventrikel minskar sin kontraktila funktion i samband med ett reducerat blodflöde till området, ofta som en anpassning till långvarig och subklinisk ischemi (syrebrist). Detta mekanism är en överlevnadsstrategi för hjärtat under stress, men kan potentiellt leda till ett sämre utfall efter en revaskulariseringsprocedur.
Hjärtats, särskilt kamrarnas, postsystoliska vilofas (avslappnings- eller utvidgningsfas).
Myokardischemi refererar till sänkt blodförsörjning (ischemisk) till hjärtmuskulaturen (myokard), orsakad av ett obalanserat förhållande mellan hjärtats krav på syre och den tillgängliga syretillförseln. Det kan vara relaterat till åderförkalkning, blodproppar eller andra hjärtsjukdomar.
En katekolamin med beta-2-agonistegenskaper som har hjärtstimulerande verkan utan att ge kärlsammandragning eller takykardi. Medlet har rekommenderats som hjärtmuskelstimulerande preparat efter hjärtinfarkt eller hjärtoperation.
Sexuell oförmåga hos mannen.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
'Hjärtstimulerande medel' är en sammanfattande benämning på läkemedel som verkar direkt på hjärtmuskulaturen och ökar frekvensen och/eller styrkan på hjärtslaget, antingen genom att påverka naturliga neurotransmittorers aktivitet eller genom att direkt stimulera hjärtcellernas elektriska aktivitet, vanligtvis använda för att behandla bradykardi (långsamt hjärtslag) och andra former av hjärtrytmrubbningar.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Mätning av blodflödet i hjärtat med samtidig registrering av magnetfälts- och/eller tvådimensionellt (2-D) ekokardiogram och ett spektrum av den hörbara Dopplersignalen (t ex flödeshastighet, riktning, amplitud, intensitet, intervalltider) från blodströmmen.
Takotsubo kardiomyopathi, även känt som broken heart syndrome, är en tillfällig hjärtsjukdom där hjärtkammaren (ventrikeln) svagas och blir oförmögen att pumpa effektivt. Detta orsakas av en plötslig överdriven stressrespons i hjärtat, vilket leder till att den pumpar mindre effektivt och kan orsaka symptoms liknande en hjärtattack, såsom bröstsmärta och andningssvårigheter. Sjukdomen är vanligtvis reversibel och normalt återställer sig hjärtat självt inom några veckor till månader.
"Prediktivt värde av tester" refererar till en medicinsk term som beskriver förmågan hos ett diagnostiskt test att förutsäga sannolikheten för en specifik framtida hälsoutgång eller sjukdomsutveckling hos en individ, baserat på resultaten av testet. Det uttrycks ofta som ett kvalitativt och kvantitativt mått på sannolikheten för en positiv eller negativ utfallsprediktion, och kan användas för att stödja kliniska beslut om preventiva åtgärder, behandlingar eller fortsatt övervakning.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
En klass läkemedel, vars användning är inriktad på behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt. Deras hemodynamiska effekt ligger i att de hämmar renin-angiotensinsystemet. De modulerar också det symp atiska nervsystemets aktivitet och ökar prostaglandinsyntesen. Den huvudsakliga verkan är kärlvidgande och svagt natriuretisk.
I medicinen refererar prognosen till den förväntade utgången eller framgången av en behandling eller sjukdom. Det är en förutsägelse om hur en patients hälsotillstånd kommer att utvecklas över tiden, inklusive sannolikheten för fullständig genes, kronisk sjukdom eller död. Prognosen baseras ofta på olika faktorer som patientens allmänna hälsotillstånd, sjukdomens art och svårighetsgrad, behandlingsalternativ och individuella respons på behandlingar.
Bakåtflöde av blod från vänster hjärtkammare till vänster förmak pga ofullständig tillslutning av mitralisklaffen. Detta kan leda till mitralisreflux.
En ACE-hämmare som används för behandling av högt blodtryck.
Högra hjärtkammarens hemodymiska och elektrofysiologiska verkan.
Blodflödet i hjärtats kranskärl.
Sviktande hjärtfunktion pga obalans mellan hjärtmuskelfunktion och kranskärlens förmåga att förse hjärtmuskeln med tillräckligt blodflöde för normal funktion. Det är en form av hjärtmuskelischemi (syrebrist i muskelvävnaden), orsakad av nedsatt kapacitet hos kranskärlen.
Kirurgisk behandling av ischemisk kranskärlssjukdom genom transplantation av ett stycke av vena saphena (rosenådern), arteria mammaria eller annat ersättningsmaterial mellan aortan och den täppta kransartären, bortom den sjukliga förändringen.
Kontrollerad fysisk ansträngning som utförs för att mäta fysiologiska funktioner, särskilt hjärt-kärl- och lungfunktioner, men även syreupptagningsförmåga. Oftast krävs maximal aktivitet, men submaximal ansträngning används också. Belastningen graderas ofta, varvid kriterier som prestationsförmåga, syreförbrukning och puls används.
Hjärtsjukdomar är en samlande benämning på en grupp medicinska tillstånd som drabbar hjärtats struktur och funktion, inklusive ischemiska sjukdomar som angina pectoris och hjärtinfarkt, rytmdisturbanser såsom fibrillation och fladderhjärta, strukturella eller mekaniska abnormaliteter som hjärtsvikt, valvular problem och angeboreda missbildningar.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Talliumradioisotoper refererar till isotoper (varianter) av grundämnet tallium, som har atomkärnor som sänder ut ioniserande strålning genom radioaktivt sönderfall. Exempel på vanligt använda talliumradioisotoper inkluderar tallium-201 och tallium-203, som används i medicinsk bilddiagnostik för att undersöka hjärtfunktionen (myokardscintigrafi). Talliumradioisotopers korta halveringstid och förmåga att koncentreras i särskilda typer av vävnad gör dem användbara som radiotracare för att undersöka olika sjukdomar.
Trycket i en hjärtkammare. Kammartryckvågor kan mätas i det slående hjärtat via kateterisering eller beräknas med hjälp av avbildningsteknik (t ex dopplerekokardiografi). Informationen är användbar för utvärdering av funktionerna hos hjärtmuskulaturen, klaffarna och perikardiet (hjärtsäcken), särskilt tillsammans med samtidig mätning av andra tryck (i t ex aorta eller förmak).
Tillstånd med minskad minutvolym, oftast hos patienter med hjärtsvikt till följd av kärlsjukdom, högt blodtryck, hjärtmuskelsjukdom, klaffel eller hjärtsäckssjukdom.
"Singelfotonemissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgivande undersökning som använder gamma Strålning för att producera tredimensionella bilder av funktionen i inre organ och vävnader, genom att spåra emissionen av en radionuklid som är kopplad till en substans som absorberas av de aktiva cellerna."
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Emboli i lungartären eller någon av dess grenar.
Transposition of the great vessels (TGV) is a congenital heart defect in which the two major blood vessels leading out of the heart - the aorta and the pulmonary artery - are switched in position, resulting in oxygen-poor blood being pumped to the body and oxygen-rich blood being pumped to the lungs.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Arytmier. Varje avvikelse från hjärtats normala slagrytm.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Myokardrevaskularisering refererar till den process där blodkärl, vanligtvis artärer, åter etableras i hjärtmuskulaturen (myokard) efter att ha varit blockerade eller skadade, ofta som ett resultat av en hjärtattack eller ateroskleros. Denna process kan ske naturligt eller genom medicinska ingrepp såsom angioplasti eller bypasskirurgi för att återställa blodflödet och förbättra hjärtfunktionen.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Vänstra hjärtförmakets hemodynamik och elektrofysiologiska aktivitet.
Reglering av hjärtmusklernas sammandragningstakt med hjälp av konstgjord pacemaker.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
"Vävnadsöverlevnad" refererar till den förmågan hos kroppens celler och vävnader att klara av skada eller stressfaktorer, såsom syrebrist, toxiner eller infektion, och fortsätta fungera normalt. Detta innebär att vävnaden inte bara överlever akut skadan, utan också kan regenerera sig och återfå sin normala struktur och funktion.
"Hjärtfunktionstestar är en grupp diagnostiska tester, inklusive elektrokardiogram (ECG), stress ECG, echokardiogram och scintigrafi, som används för att utvärdera olika aspekter av hjärtats struktur och funktion, såsom elektrisk aktivitet, pumpförmåga och blodflöde, med syfte att upptäcka och bedöma hjärtsjukdomar eller riskfaktorer."
Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube (catheter) is inserted into the blood vessels or heart to diagnose and treat various cardiovascular conditions. The catheter is typically introduced through a small incision in the groin, arm, or neck and guided to the heart under X-ray or echocardiogram guidance.
De hjärtkammare som blodet kommer till efter cirkulation.
Implanterbara apparater som fortlöpande övervakar hjärtats elektriska aktivitet och automatiskt upptäcker och motverkar ventrikeltakykardi och ventrikelflimmer. De består av en impulsgenerator, batterier och elektroder.
ANF. Ett hormon med kraftig verkan på njurarnas natriumutsöndring och kraftig kärlvidgande verkan som utsöndras av hjärtats förmak. Det består av en blandning av lågviktspeptider av varierande storlek från en gemensam prekursor och med en gemensam sekvens på ca 20 aminosyror.
Volymen av den blodmängd som hjärtat innehåller vid givna tidpunkter i hjärtcykeln. Den mängd blod som pumpas ut från en kammare vid varje slag kallas slagvolym.
Förträngning i aortamynningen pga förstelnade eller förtvinade klaffar. Defekten kan också vara medfödd.
En onormalt snabb kammarrytm med breda QRS-komplex, oftast över 150 per minut. Störningen uppstår inuti kammaren, under His bunt, och är vanligen förknippad med atrioventrikulär dissociation.
Röntgenundersökning av hjärtmuskelns kärlsystem efter injicering av konstrastmedel.
Läkemedel som binder till men inte aktiverar betaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av betaadrenerga agonister. Adrenerga betaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, hjärt arytmi, kärlkramp, glaukom, migrän och ångest.
Läkemedel som används för att åstadkomma en utvidgning av blodkärlen.
"Pulmonellt inkilningstryck (PIK) är det tryck som mäts vid slutet av inspiration och utgör ett direkt mått på den kraft som behövs för att öppna de alveolära kapillärerna, vilket beror på elastiska, resistiva och frictionskrafter i lungorna."
Klaffen mellan hjärtats vänstra förmak och vänstra kammare.
Klaffen mellan vänstra hjärtkammaren och uppåtgående aortan, vilken hindrar återflöde till hjärtkammaren.
Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
Strimmiga muskelceller i hjärtat. De utvecklas från hjärtmyoblaster.
Alla sjukliga tillstånd där fibrös vävnad invaderar något organ, vanligen till följd av inflammation eller annan skada.
"Preexisting Condition Coverage" refererer til forsikringsskyts, der sikrer dækning af sundhedsmæssige forhold eller sygdomme, som en person havde før hun/han blev medlem af en sundhedsforsikringsplan. Dette betyder, at selvom personen har haft en bestemt sygdom eller behandlet et sundhedsmæssigt problem inden forsikringens gyldighedsperiode begynder, vil forsikringsselskabet stadig tilbyde dækning for dette specifikke tilfælde. Dette er en vigtig beskyttelse for dem, der har kroniske sygdomme eller løbende behandlingsbehov, da de ikke risikerer at blive afvist af forsikringen på grund af deres sundhedsmæssige historie.
Lunghypertoni, även känt som ökad intrathorakal lungtryck eller överinflation, är ett medicinskt tillstånd där det intrathorakala lungtrycket är förhöjt, vilket kan leda till besvär och komplikationer. Detta kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), astma eller restriktiv lungsjukdom. Lunghypertoni kan även förekomma under mekanisk ventilation i vården. I en mening kan man definiera lunghypertoni som "förhöjt intrathorakalt lungtryck orsakat av olika patologiska tillstånd eller behandlingar".
Radionuklidventrikulografi där skintigrafiska data fångas upp under upprepade hjärtcykler vid bestämda tidpunkter under cykeln med hjälp av en apparat för elektrokardiografisk synkronisering. Högerkammarfunktion är dock svår att mäta med denna teknik och bedöms bäst med bolusventrikulografi (förstastegsventrikulografi).
"Atrial pressure" refererer til trykket i hjertets øvre kamre, atrierne. I normal tilstand er dette tryk lavt, og normale verdier for atrialtrykket ligger vanligvis på omkring 0-10 mmHg. Højere atrialtryk kan være et tegn på hjerteklapfejl, hjertekarsvigt eller andre hjertesygdomme.
Förtjockning och förstelning av hjärtats kransartärer.
Ett tillstånd kännetecknat av hypertrofi i vänstra kammarens vägg och omvandling av endokardiet till en tjock, fibrös och elastisk hinna, vilket ibland leder till minskad kammarkapacitet, men ofta till ökad.
Medel som används för att behandla eller förebygga hjärtarytmier. De kan påverka aktionspotentialens polariserings-repolariseringsfas, membranpotentialen mm. Antiarytmimedlen delas ofta in i fyra huvu dgrupper, beroende på verkningsmekanism: natriumkanalblockering, betaadrenerg blockering, förlängning av repolariseringen eller kalciumkanalblockering.
'Hjärtförstoring' (eng. 'Cardiomegaly') är ett medicinskt tillstånd där hjärtat är förstorat i storlek, vanligtvis uppmätt som en ökning av hjärtats diameter eller volym på röntgenbilder eller andra bilddiagnostiska tester, och kan bero på olika orsaker såsom hjärtsjukdomar, lungförändringar, anemi eller endokrina störningar.
Hjärtats vener och artärer.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Hjärtkamrarnas hemodynamiska och elektrofysiologiska verksamhet.
"Troponin I är ett protein som förekommer naturligt i hjärtmuskulaturen och får stor uppmärksamhet inom klinisk medicin som ett känsligt och specifikt biomarker vid akut coronarsyndrom (ACS), såsom myokardieinfarkt (MI). Ökningar av troponin I-nivåer i blodet kan indikera skada på hjärtmuskulaturen, orsakad av ischemisk eller icke-ischemisk skada."
Motpulsation som åstadkoms genom att en pumpenhet, synkroniserad med patientens EKG, snabbt fyller en ballong i aortan med helium eller koldioxid i tidigt skede av diastole och tömmer ballongen när systole börjar. När ballongen utvidgas ökar den det diastoliska trycket i aorta, och när den töms sänks det systoliska trycket. Följden blir minskad vänsterkammarbelastning och ökad hjärtmuskel- och perifer genomblödning.
'Survival Rate' refererer til sandsynligheden for, at patienter overlever en bestemt sygdom eller tilstand over en given periode. Den kan beregnes på forskellige måder alt efter konteksten, men oftest angives den som den procentuelle andel af patienter, der er i live et år (eller flere) efter diagnosen. Survival rate kan være et vigtigt mål for effektiviteten af behandlinger og for at forstå udfaldet for forskellige sygdomme.
Plötslig död orsakad av hjärtstillestånd.
En metod för mätning av hjärtats rörelser och inre strukturer med hjälp av ultraljudsundersökning i kombination med fysisk belastning eller läkemedelspåverkan.
Avledande av blodflödet från höger förmaks öppning direkt till aortran (eller lårbensartären) via en oxygenator (syresättningsapparat), och därmed ledande det förbi såväl hjärtat som lungorna.
Kirurgiska ingrepp i hjärtat.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Sjukdomar i de sympatiska och parasympatiska grenarna av det autonoma nervsystemet. Funktionsstörningar kan hänga samman med sjukdomar i hypotalamus, hjärnstammen, ryggmärgen eller det perifera nervsy stemet.
Störning i hjärtrytmen kännetecknad av snabb, oregelbunden förmakspuls och ineffektiva förmakssammandragningar.
Små pumpar, ofta inopererbara, avsedda att tillfälligt hjälpa hjärtat, vanligtvis vänster kammare, att pumpa blod. De består av pumpkammare och kraftkälla, som helt eller delvis kan placeras utanför kroppen och drivs av elektromagnetiska motorer. Anordningarna används efter hjärtinfarkt eller för att avvänja det reparerade hjärtat från hjärtlungmaskinen efter öppen hjärtkirurgi.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Dopplerekokardiografi med flödesinformation återgiven i färg på en gråskala i realtidsbildåtergivning.
Survival analysis är en statistisk metod för att analysera och förutsäga tiden till ett specifikt händelseutfall, vanligtvis relaterat till dödlighet eller rekurrens av en sjukdom, baserat på tidskorrelerade data.
Inflammatoriska tillstånd i hjärtats muskulatur som leder till skador på hjärtmuskelcellerna. Sjukdomsförloppet kan variera från subkliniskt till plötslig död. Myokardit tillsammans med funktionsstörningar hos hjärtat klassificeras som inflammatorisk kardiomyopati, oftast orsakad av infektion, autoimmun sjukdom eller reaktion på giftiga ämnen. Hjärtmuskelinflammation är även en vanlig orsak till dilaterande kardiomyopati och andra hjärtmuskelsjukdomar.
Teknetium Tc 99m-sestamibi är ett radiokemiskt preparat som används inom medicinsk diagnostik, särskilt inom kardiologin. Preparatet är en radionuklidlig läkemedelskomponent som injiceras till patienten och följs upp med hjälp av en gammakamera för att undersöka hjärtans blodförsörjning och funktion, ofta vid misstänkt koronarvaskulär sjukdom eller efter hjärtinfarkt. I kroppen följer teknetium Tc 99m-sestamibi blodflödet och accumulerar i hjärtmuskulaturen i förhållande till den regionala blodgenomströmningen, vilket ger en bild av hjärtats perfusion.
En metod för variabelanalys när flera variabler ska tas i beräkning samtidigt. Inom statistik betraktas multivariantanalys som en metod som tillåter samtidig analys av två eller fler beroende variabler.
En konstruktion som ersätter en hjärtklaff. Den kan vara gjord av biologiskt material (bioprotes) och/eller syntetiskt.
Det korta, vida blodkärl som utgår från den högra hjärtkammarens conus arteriosus och leder ej syresatt blod till lungorna.
Sexual dysfunctions, physiological, refer to difficulties in sexual response, desire, orgasm, or pain associated with sexual activity, that are caused by physical factors such as hormonal imbalances, neurological disorders, vascular diseases, or medication side-effects, rather than psychological or emotional issues.
Ansträngningskapaciteten hos en individ mätt i form av uthållighet (i tid och/eller maximal arbetsbelastning) under ett arbetsprov.
En ROC-kurva (Receiver Operating Characteristic) är ett grafiskt sätt att illustrera och jämföra prestandan hos binära klassificeringsmodeller, det vill säga modeller som skiljer mellan två möjliga utfall. Kurvan visar sambandet mellan sannolikheten för en sann positiv (True Positive Rate eller Sensitivitet) och falsk positiv (False Positive Rate eller 1-Specificitet) prediction som funktion av ett kontinuerligt eller diskret gränsvärde. ROC-kurvan ger därmed insikt i hur väl modellen kan balansera korrekta positiva och negativa förutsägelser över olika gränsvärden, vilket är användbart när det gäller att optimera beslutgränser eller utvärdera olika modellers prestanda.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Ett medel med positiv inotrop effekt på hjärtat och kärlvidgande egenskaper. Det hämmar cAMP-fosfodiesterasverkan i hjärtmuskeln och i kärlens glatta muskulatur. Milrinon är ett derivat av amrinon och har 20-30 gånger så hög jonotropisk kraft som amrinon.
Takykardi är ett medicinskt begrepp som refererar till en otillräcklig sänkning av hjärtfrekvensen under andningsöppen stillhet (expiration) vid normalt tryck i lungorna, vilket kan vara ett tecken på hjärtsjukdom. Detta mäts med hjälp av en EKG och jämförs med den normala gränsen på 12 slag per minut. Takykardi kan också användas för att beskriva en subjektiv känsla av ett ökat antal slag i minuten som upplevs av en individ, även om det objektiva värdet inte når upp till den medicinska definitionen.
Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av förtjockning av hjärtats innerhinna (endokardiet), och ofta av den innersta tredjeden av hjärtmuskulaturen (myokardiet). Vänster hjärtkammare är mest utsatt. Förstorat hjärta och kronisk hjärtinsufficiens kan också förekomma.
Kirurgiskt ingrepp för inplacering av syntetiskt material för reparation av skadade eller sjuka hjärtklaffar.
Statistisk kalkyl, där en variabel är fördelad som summan av kvadraten på givna, oberoende och slumpmässiga variabler, som var och en har en normalfördelning med medelvärde noll och varians ett. Syn. chi-kvadratfördelning.
Den postoperativa perioden är tiden direkt efter en operation när patienten är under övervakning och behandling för att underlätta gen Recovery, minska smärta och minska komplikationer. Den kan variera i längd beroende på typ av operation och individuell hälsotillstånd.
En guanidinanalog med specifik affinitet för vävnad i det sympatiska nervsystemet och tillhörande tumörer. Radioisotopmärkta former används som antitumörmedel och som medel vid radioaktiv bildanalys. MIBG tjänar som nervcellsblockerande medel med stark affinitet för och retention i binjuremärgen, och hämmar även ADP-ribosyltransferas.
Hjärtmuskelsjukdom med överledningsdefekter och hjärtförstoring typiska för slutfasen av Chagas sjukdom.
"Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och förmågan till cellulär neutralisering genom antioxidativa försvarsmekanismer. Denna obalance kan leda till skada på cellulära strukturer, såsom proteiner, lipider och DNA, vilket i sin tur kan bidra till åldrande och utveckling av flera sjukdomar."
Diabetic cardiomyopathy refers to a specific type of heart disease that occurs as a complication of diabetes. It is characterized by structural and functional changes in the heart muscle, even in the absence of other conditions such as coronary artery disease or hypertension. These changes can lead to symptoms such as shortness of breath, fatigue, and fluid retention, and can increase the risk of heart failure. The exact causes of diabetic cardiomyopathy are not fully understood, but it is thought to be related to metabolic abnormalities caused by diabetes, such as insulin resistance, inflammation, and oxidative stress.
A Proportional hazards model, such as the Cox regression model, is a statistical approach used to analyze the relationship between covariates and survival times in medical research. It allows for the estimation of hazard rates, which represent the instantaneous risk of an event occurring (e.g., death, disease progression), while accounting for the influence of multiple factors. The assumption in this model is that the effect of a covariate on the hazard rate remains constant over time, meaning that the hazard ratio between any two groups remains proportional throughout the study period. This model is widely used in clinical trials and epidemiological studies to evaluate treatment effects, identify prognostic factors, and estimate survival distributions.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Radiofarmaka är substance som innehåller radionuklider och används inom medicinen för att diagnostisera eller behandla sjukdomar. De används ofta inom områden som nuclearmedicin och radioterapi, där de kan hjälpa till att undersöka organ och vävnader i kroppen eller att behandla cancer och andra sjukdomar genom att påverka celler med hjälp av strålning.
Tomografiteknik som utnyttjar strålning från radionuklider och en datorbaserad algoritm för att återge en bild.
Atrioventrikulär block (AV-block) är en hjärtrytmrubbning som uppstår när ledningssystemet mellan förmak och kammare i hjärtat försämras eller inte fungerar korrekt, orsakande fördröjning eller avbrott i överföringen av impulser från förmaken till kammaren.
Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.
Psykosexuella störningar, även kända som sexuella rubbningar eller parafili, är enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) en typ av mentala störninger som kännetecknas av intensiva, upprepade och långvariga sexuella fantasier, drifter eller beteenden som involverar icke-mänskliga objekt, barn, icke-konsensuell våld eller skada, eller en specifik typ av person, ting eller situation, vilket orsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning.
Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.
Aortaklaffinsufficiens är ett hjärtklaffsrelaterat sjukdomstillstånd där aortaklappen, som är belägen mellan det övre kammaren (vänster förmak) och det nedre kammaren (vänstra kammar) i hjärtat, inte sluter tätt under slagningar, vilket orsakar en oregelbunden bakflöde av blod från vänstra kammar till vänster förmak. Detta kan leda till symtom som trötthet, andfåddhet och ödem.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Metod för kontinuerlig elektrokardiografisk registrering på en bärbar bandspelare (Holtersystemet) eller i ett realtidssystem, medan patienten utför normala, dagliga aktiviteter. Mätmetoden är användbar vid diagnos och behandling av återkommande hjärtarytmier och övergående hjärtmuskelischemi.
Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.
"Observatörsvariation" refererar till de skillnader i mätvärden eller observationer som uppstår när olika observatörer, ofta med olika bakgrund, erfarenhet och tolkningsperspektiv, samlar data från en patient eller ett fenomen. Det kan leda till subjektiva bedömningar och minskad precision i forsknings- eller kliniska sammanhang.
Arterial pressure refererar till den kraft eller tryck som blodet utövar på arteriens väggar under olika delar av hjärtcykeln. Det består vanligtvis av två värden: systoliskt tryck och diastoliskt tryck. Systoliskt tryck är det högsta trycket som uppnås när hjärtat contrahterar och pumpar ut blod, medan diastoliskt tryck är det lägsta trycket under relaxationsfasen då hjärtat fylls på med blod.
Radionuklidangiografi, även känt som scintigrafi, är en medicinsk undersökningsmetod som använder små mängder radioaktiva ämnen (radionuklider) för att producera bilder av olika organ och system i kroppen.
Teknetium Tc 99m-pyrofosfat är ett radiotracer som används inom medicinsk diagnostik, särskilt inom kardiologin. Det är ett teknetium-99m-markert förening av pyrofosfat, en typ av mineral som finns naturligt i kroppen och deltar i ben- och hartsomsättningen.
Propanolaminer är en grupp kemiska föreningar som innehåller en propanolaminnertillväxt, vilket betyder att de har en propanolgrupp (ett kolatom med två väteatomer och en hydroxylgrupp) som är kovalent bunden till en aminogrupp (-NH2). Ett exempel på en propanolamin är noradrenalin, ett signalsubstans i nervsystemet.
En medicinsk definition av "jodbensener" är:
Ett värde på flödesmängden i ett blodkärl dividerad med kärlets tvärsnittsyta.
En kraftfull och specifik blockerare av peptidyldipeptidas A.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Hjärt-kärlmedel är en samlande beteckning på läkemedel som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar, till exempel hjärtklappning, högt blodtryck, angina pectoris och hjärtsvikt, genom att påverka hjärtats funktion, blodflöde, blodkärlens elasticitet eller blodets sammansättning.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Kaplan-Meier estimate is a statistical method used to calculate the survival probability over time in medical research, taking into account censoring and the occurrence of events. It provides a graphical representation of the survival function, which illustrates the proportion of subjects in a study cohort who are still alive or free from a specific event (such as disease progression or recurrence) at different time points. The Kaplan-Meier estimate is particularly useful when analyzing time-to-event data and helps researchers evaluate the effectiveness of treatments, interventions, or prognostic factors in patient outcomes.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.
"Syrgasförbrukning är innebörden av andning, där syre konverteras till koldioxid och vatten som en del av cellandningen för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrier."
Ultraljudsmätning av storlek, rörelse och sammansättning hos hjärtat och angränsande vävnader med hjälp av en transduktor i matstrupen.
Myokardreperfusionsrefererar till den process där blodflödet till hjärtmuskulaturen (myokard) återställs efter en period av ischemisk (syrefattig) vävnadsskada, ofta orsakad av en hjärtinfarkt eller andra former av akut koronar syndrom. Denna återetablering av blodflödet kan ske genom olika terapeutiska metoder, såsom trombolytisk behandling, primär PCI (perkutan koronar intervention) eller hjärt-lungräddning. Myokardreperfusion har som syfte att minimera skadan på hjärtmuskulaturen och förbättra kardiovaskulär funktion och prognos.
Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.
Ventrycket mätt vid höger förmak med hjälp av en kateter genom armbågsvenen till den övre hålvenen och som är ansluten till en tryckmätare.
Statistiska modeller, i vilka värdet av en parameter till ett givet värde för en faktor antas vara lika med a+bx, där a och b är konstanter. Modellerna förutsäger en linjär regression.
Hjärtats inre ytskikt, bestående av endotelceller. Syn. endokardiet.
(2-butyl-3-bensofuranyl)(4-(2-(dietylamino)etoxy)-3,5-dijodofenyl)metanon. Ett preparat mot angina och arrytmi, som hämmar Na,K-aktiverat adenosintrifosfatas i hjärtmuskeln. Det ökar varaktigheten av ventrikel- och atriummuskelverkan, och minskar därmed puls och kärlmotstånd.
Cardiac Resynchronization Therapy (CRT) är en behandlingsmetod för patienter med hjärtsvikt, där det finns ett tidssynkroniseringsproblem mellan de olika delarna av hjärtat. CRT innebär att man implanterar en speciell typ av pacemaker, kallad biventrikulär pacemaker, som kan stimulera både vänster- och högerkammaren samtidigt för att koordinera deras kontraktioner och förbättra hjärtfunktionen. Denna behandling används ofta när patienten har en särskild typ av hjärtsvikt som kallas dilaterad kardiomyopati och ett brett QRS-komplex på EKG.
Oåterkalleligt upphörande av alla kroppsfunktioner, manifesterat av avsaknad av andhämtning och total förlust av hjärt-kärl- och hjärnfunktioner.
Tillstånd hos en anatomisk struktur, kännetecknat av onormal utvidgning.
En avbildningsteknik som används främst inom kardiologi. Genom att koordinera den snabba gradient-eko-MRI-sekvensen med retrospektiv EKG-synkronisering kan ett stort antal korttidsbilder jämt fördelade över hjärtcykeln framställas. Dessa bilder flätas samman till en filmsekvens, som åskådliggör kammar- och klaffrörelser och blodflödesmönster i hjärtat och de strora kärlen.
"Troponin T" är ett protein som förekommer naturligt i muskelceller, inklusive hjärtmuskelceller (kardiomyocyter). Det är en del av troponinkomplexet tillsammans med troponin I och troponin C, vilka tillsammans reglerar muskelkontraktion genom att kontrollera kalcium-beroende aktivering av aktin och myosin.
Myokardieffusionsskada, eller myokardial reperfusion injury, refererar till skada på hjärtmuskeln (myokardium) som orsakas av att blodflödet återupptas efter en period av ischemisk vävnadsskada, till exempel under behandlingen av ett akut Hartinfarkt. Denna skada kan leda till fortsatt cellskada och sämre prognos trots framgångsrik reperfusion.
Asymptomatic diseases are medical conditions where an individual has no obvious symptoms or signs of the disease, despite the presence of abnormalities or changes in the body that can be detected through medical testing or screening. In other words, a person with an asymptomatic disease is unaware of their condition because they do not experience any noticeable discomfort, pain, or other bodily disturbances typically associated with diseases. Examples of asymptomatic diseases include certain types of cancer, high blood pressure, and bacterial or viral infections that the body has managed to keep under control without causing any apparent symptoms. It is important to note that some asymptomatic diseases can still progress and cause complications if left untreated, making regular medical check-ups and screenings essential for early detection and management.
En hjärttransplantation är en chirurgisk proceduren där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och kompatibelt donatorhjärta, vanligtvis från en avliden donator. Detta åtgärd genomförs som en livräddande behandling för personer med allvarlig hjärtsjukdom som inte kan behandlas effektivt med andra metoder.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
En kombination av medfödda hjärtfel, bestående av 1) pulmonalstenos, 2) kammarskiljeväggsdefekter, 3) dextroposition (högersidig placering) av aortan, så att den åsidosätter kammarskiljeväggens funktion och tar in både ven- och artärblod, och 4) hypertrofi av höger kammare.
Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.
Trikuspidalklaffinsufficiens är ett hjärtklaffmissförhållande där trikuspidalklaffen, som förbinder höger förmak och höger kam, inte sluter korrekt under kontraktion av höger förmak, vilket orsakar en reversiv blodflöde från höger kam till höger förmak.
"Non-parametric statistics" refer to statistical methods that make no assumptions about the distribution of the data or the parameters of that distribution. These methods are particularly useful when data does not follow a normal (or any other specific) distribution, and can be used for both descriptive and inferential purposes. Examples of non-parametric tests include the Mann-Whitney U test, Wilcoxon signed-rank test, and Kruskal-Wallis H test.
Funktionsbrist i hjärtats retledningssystem. Ofta avses specifikt atrioventrikularblock (AV-block).
Sjukdomar som orsakas av eller leder till funktionsbrister hos hjärtklaffarna.
Systolisk hjärtsvikt är ett tillstånd där det lämnas ut mindre än normalt blodvolym från vänster kammare under kontraktion, orsakat av sämre pumpfunktion eller nedsatt fyllning av kamrarna, vilket kan leda till sämre syresättning och ökad trötthet.
Mineralocorticoid receptor antagonists (MRAs) are a class of medications that block the action of aldosterone, a hormone produced by the adrenal glands, by binding to and inhibiting the mineralocorticoid receptors in various tissues, such as the kidneys, heart, blood vessels, and brain. This results in decreased sodium reabsorption and increased potassium excretion in the urine, leading to natriuresis, diuresis, and a reduction in blood pressure and volume. MRAs are primarily used in the treatment of hypertension, heart failure, and primary aldosteronism. Examples include spironolactone and eplerenone.
Spironolakton är ett diuretiskt läkemedel, som tillhör gruppen aldosteronantagonister. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och vattenansamling i kroppen (ödem) hos patienter med hjärtsvikt, levercirros och andra sjukdomar som orsakar ökad aldosteronnivå i kroppen. Spironolakton fungerar genom att blockera effekterna av hormonet aldosteron i njurarna, vilket hjälper till att minska vatten- och salthalten i kroppen och sänka blodtrycket.
"Postoperativ vård" refererar till den omfattande, professionella omsorg och behandling som en patient får efter en operation, inklusive övervakning av vitala funktioner, smärtlindring, prevention av komplikationer såsom infektioner, och stöd för att främja snabb och säker återhämtning.
Det tunna membranet mellan hjärtats två förmak eller den tjockare skiljeväggen av muskelvävnad mellan hjärtats båda kammare.
Ofullkomligheter eller missbildningar hos hjärtat, vilka finns redan från födseln.
Kardiogener chock definieras som ett tillstånd av plötslig och allvarlig hjärtfunktionsnedsättning, orsakad av strukturella eller elektriska störningar i hjärtat, vilket leder till att hjärtmuskeln inte kan pumpa blod effektivt. Detta kan resultera i ocksålt svalt blodflöde till kroppens vitala organ och kan vara livshotande om det inte behandlas akut.
Det förhållande att det föreligger samtidiga eller ytterligare sjukdomstillstånd med avseende på en första diagnos eller det specifika tillstånd som är föremål för undersökning. Komorbiditet kan påverka inte bara patientens funktionsförmåga, utan även överlevnadsförmåga. Den kan användas som prognostisk indikator för beräknad sjukhusvistelse, kostnader och utfall eller överlevnad.
Regressionsanalys är en statistisk metod som används för att undersöka och beskriva samband mellan variabler. Den primära användningen av regressionsanalys är att studera hur en dependant variabel (ofta betecknad Y) beror av en eller flera oberoende variabler (ofta betecknade X). Metoden ger ett sätt att uppskatta och föreka värdet på den beroende variabeln baserat på värdena av de oberoende variablerna. Regressionsanalysen kan användas inom en mängd olika forskningsområden, som ekonomi, psykologi, sociologi och medicin.
"Koronarsinusen är ett blodkärl som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Den består av två huvudgrenar, den vänstra och den högra koronarkärlen, som delar sig i flera mindre grenar för att nå olika delar av hjärtmuskulaturen."
1,3-dihydro-4-metyl-5-(4-(metyltio)bensoyl)-2H-imidazol-2-on. En selektiv fosfodiesterashämmare med kärlvidgande och positiv inotrop verkan som inte ändrar hjärtmuskelns syreförbrukning. Medlet används vid behandling av patienter med kronisk hjärtsvikt.
En konstgjord pacemaker är ett medelelktrod- och generatorbaserat system som används för att behandla abnormt långt hjärtfrekvensavtagande eller stanna (bradykardi) genom att stimulera myokardiet elektriskt, vilket ger upphov till koordinerad kontraktion och underhåll av acceptabelt hjärtfrekvensnivå.
Xamoterol är ett läkemedel som tillhör gruppen betablockerare, och används för att behandla hjärtsjukdomar och högt blodtryck. Det fungerar genom att blockera effekterna av adrenalin och noradrenalin på hjärtat och blodkärlen, vilket sänker pulsens hastighet och minskar blodflödet till hjärtat. Xamoterol är speciellt utvecklat för att behålla delar av den positiva effekten på andning som andra betablockerare kan ha, men det används inte särskilt ofta idag på grund av biverkningar och att andra betablockerare har visat sig vara mer effektiva.
Dopplerekokardiografi med flödesmätning i kombination med mätning av avståndsskillnader. Korta ultraljudsstötar avges i regelbundna intervall, och de återvändande ekofrekvenserna demoduleras.
Barnsängssjukdomar, även kända som puerperala infektioner, är infektioner som kan uppstå hos en kvinnlig individ inom 4-6 veckor efter förlossning eller abort. De kan drabba olika delar av reproduktionssystemet och orsakas av bakterier, virus eller parasiter. Exempel på barnsängssjukdomar är endometrit, mastit, parametrit, salpingo-ooforit och sepsis. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar feber, smärta, svullnad och utflöde från underlivet. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika och i vissa fall kan kirurgi behövas. Barnsängssjukdomar är en viktig orsak till morbiditet och dödlighet hos kvinnor över hela världen, särskilt i låginkomstländer där tillgången till sjukvård kan vara
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i kroppen. Det spelar en viktig roll i kroppens "kvävningsrespons", som aktiveras i stresssituationer. Noradrenalin orsakar bl.a. ökat hjärtrytmo, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck, för att förbereda kroppen för att hantera en stressfylld situation.
Invasiva undersökningsmetoder, varmed takykardi, framkallad eller spontan, kartläggs med hjälp av kateterteknik för mätning av hjärtats elektriska aktiviteter. Förutom för diagnostiska ändamål används programmerad elektrostimulering i hjärtat i behandlingssyfte.
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Inläggning av patient på sjukhus.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Natriuretiska peptider är hormoner som sekreteras av hjärtat i respons på ökat intravaskulär volym och tryck, med syfte att underlätta diures och kvasidures (natriures), samt relaxera vaskulär muskulatur, vilket leder till minskad preload och efterload på hjärtat. De två huvudsakliga typerna av natriuretiska peptider är atriellt natriuretiskt peptid (ANP) och B-type natriuretisk peptid (BNP).
Bruk av elektrisk stöt mot hjärtat för att stoppa störningar i hjärtrytmen.

'Vänsterkammardysfunktion' (LVDF) är ett samlingsbegrepp för olika former av strukturella eller funktionella rubbningar i vänster kammare av hjärtat. Det kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom kardiomyopati, ischemisk hjärtsjukdom, vaskulär skleros, kärlinflammation eller andra sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen och/eller hjärtkärlen.

LVDF kan innebära en minskad pumpförmåga (systolisk dysfunktion) eller en försämrad förmåga att fyllas upp (diastolisk dysfunktion). I vissa fall kan båda aspekterna vara påverkade. Systolisk dysfunktion visar sig ofta i form av en minskad utéjektionsfraktion (EF), som är ett mått på hur stor del av blodvolymen som pumpas ut under varje hjärtslag. En EF under 50% anses generellt vara tecken på systolisk dysfunktion.

Diastolisk dysfunktion innebär att vänster kammare har försvårat tillflöde av blod under diastolen, vilket kan leda till en ökad ventrikulär preload och höjd intrakardial tryck. Detta kan vara orsaken till symtom som dyspni (andnöd), ben edem (vätskeansamling i benen) och trötthet.

I allmänhet används echokardiografi, kärlmagnetresonanstomografi (CMR) eller andra bilddiagnostiska metoder för att ställa diagnosen LVDF och bedöma dess svårighetsgrad. Behandlingen av LVDF beror på underliggande orsak och kan innefatta medicinsk behandling, livsstilsförändringar eller till och med kirurgiska ingrepp i vissa fall.

Hjärtkammardysfunktion, även känt som hjärtsvikt, är ett tillstånd där hjärtkammarnas förmåga att pumpa blod effektivt och jämnt reducerats. Detta kan orsakas av skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtat eller förändringar i hjärtats elektriska system. Symptomen på hjärtkammardysfunktion kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem och minskad uthållighet. Behandlingen av hjärtkammardysfunktion kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, mekaniska hjälpmedel eller till och med transplantation beroende på allvarlighetsgraden och typen av tillstånd.

"Högerkammardysfunktion" (RVD, Right Ventricular Dysfunction) är ett medicinskt tillstånd där höger kammare i hjärtat inte pumpar blod effektivt. Detta kan leda till att blodet backuppas i lungorna och kan orsaka andningssvårigheter, ödem och andra komplikationer. RVD kan vara orsakad av olika sjukdomar eller skador på hjärtat, såsom lungemboli, högt blodtryck i lungornas artärer (pulmonell hypertension), kardiomyopati och ischemisk hjärtsjukdom. Symptomen på RVD kan variera från milda till allvarliga beroende på graden av dysfunktion. Behandlingen beror på orsaken till RVD, men kan innefatta mediciner för att öka pumpförmågan hos hjärtat och reducera belastningen på det, samt livsstilsförändringar som exempelvis att sluta röka. I vissa fall kan operation eller andra invasiva behandlingsmetoder vara aktuella.

Den vänstra hjärtkammaren (ventriculus sinister) är en muskelbihang i vänster sida av hjärtat som har till uppgift att pumpa syresatt blod ut i kroppen via aortan. Hjärtkammarfunktionen refererar till den effektiva pumpförmågan hos vänstra hjärtkammaren, det vill säga dess förmåga att fylla sig med blod och därefter kontrahera (sammandragas) för att pumla ut blodet under tryck i kroppens cirkulationssystem.

En nedsatt hjärtkammarfunktion i vänster hjärtkammare kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och benödem. Det kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklappning, hjärtinflammation eller hjärtvävnadsdegeneration. Diagnostiseringen av hjärtkammarfunktionen innefattar ofta användning av ultraljud (ekokardiografi), elektrokardiogram (ECG) och andra specialiserade tester för att bedöma hjärtats struktur och funktion.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.

'Slagvolym' er en begrep i medisinen som refererer til mengden blod som pumpes ut fra hjertet og gjennom kroppen per slag. Det beregnes ved å multiplisere slagfrekvensen (antall slag hjertet pumper per minut) med slagvolumet, som er volumet av blod som pumpes ut fra venstre hjertekammer per slag. Et gjennomsnittlig slagvolym for en voksen person er omkring 70 milliliter per slag. Dette kan variere alt etter individets alder, kjønn, fysisk form og helsetilstand.

Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.

Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.

Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:

1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.

Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.

Natriuretiskt peptid från hjärnan, även känt som BNP (Brain Natriuretic Peptide), är ett hormon som produceras huvudsakligen i hjärtmuskulaturen, särskilt i ventrikelväggen. Trots dess namn produceras det inte i huvudsak i hjärnan, utan det namnet kommer ifrån att peptiden först isolerades från hjärnbarken hos oxar.

BNP verkar som en endogen reglerande faktor för blodvolym och blodtryck. Det frisätts i samband med ökat tryck inne i de kammare i hjärtat som pumpar blodet ut (ventriklarna), till exempel vid hjärtsvikt eller andra former av hjärtbelastning. När BNP frisätts stimulerar det diures och vasodilatation, vilket leder till minskad vätskeinnehåll i kroppen och sänkt blodtryck.

BNP-nivåer kan mätas i blodet för att diagnostisera och övervaka hjärtsvikt och andra tillstånd som påverkar hjärtfunktionen.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.

Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.

'Hjärtmuskelsammandragning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kontrahering eller sammandragningen av hjärtmusklaturen, vilket leder till pumpning av blod genom kroppen. Detta är en nödvändig process för att hålla levande och understödja alla andra organ i kroppen med syre och näringsämnen.

Under en normalt hjärtmuskelsammandragning kommer den övre delen av hjärtat, atrierna, att kontrahera först, pushar blod in i de nedre kamrarna, ventriklarna. Sedan kommer ventriklarna att kontrahera och pressa ut blodet genom stora kroppspulsådern, aortan, och lungpulsådrorna, pulmonalartärerna.

Ett antal olika medicinska tillstånd kan påverka hjärtmuskelsammandragningarna, inklusive hjärtsjukdomar, elektrolytbrist, droger och toxiner. Dessa tillstånd kan orsaka abnorma hjärtmuskelsammandragningar, såsom arytmier eller för tidiga eller för sent kommande kontraheringar, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärt failure, stroke eller död.

En hjärtinfarkt, även känd som myokardieffekt eller akut koronart syndrom (ACS), är ett medicinskt tillstånd som inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) avbryts ornormalt. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i ett eller flera av de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Obstruktionen kan bero på en blodpropp (trombos) eller en kollapsad plack (aterom).

När blodflödet till hjärtmuskulaturen avbryts, får cellerna i det drabbade området inte tillräckligt med syre och näringsämnen för att fungera korrekt. Detta kan leda till celldöd (nekros) i hjärtmuskulaturen, vilket kan orsaka permanenta skador på hjärtat och öka risken för allvarliga komplikationer, inklusive hjärtarytmier, hjärtsvikt och dödsfall.

Symptomen på en hjärtinfarkt kan variera, men de vanligaste symptomen är smärta eller obehag i bröstet, som kan stråla ut till armarna, axlarna, ryggen, magen eller halsen. Andra symtom kan inkludera andnöd, yrsel, svimning, svettningar, illamående och kräkningar. I vissa fall kan en person inte uppleva några symptom alls, vilket kallas tyst hjärtinfarkt.

Behandlingen för en hjärtinfarkt inkluderar akut medicinsk behandling som kan omfatta trombolytika (att lösa upp blodproppen), blodflödessänkande läkemedel, smärtlindring och syreterapi. Långsiktig behandling kan inkludera livstilsförändringar som rökstopp, hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinsk behandling för att reducera risken för ytterligare hjärtsjukdom.

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

Radionuklidventrikulografi (RVG) är en diagnostisk undersökningsmetod inom kardiologi som används för att undersöka hjärtats funktion, särskilt hur väl det pumpar blod. Metoden bygger på att man inför en liten mängd radioaktivt marknadsföringsmärke (radionuklid) i blodomloppet, vanligtvis genom en injektion i en armven.

Radionukliden accumulerar i hjärtmuskulaturen och kan sedan detekteras med en gammakamera som registrerar de gammastrålar som avges från radionuklidet. Genom att ta bildserier över tid kan man följa hur mycket radioaktiviteten ökar och minskar i olika delar av hjärtat, vilket ger information om hjärtats kontraktionsförmåga och eventuella pumpstörningar.

RVG är en icke-invasiv undersökningsmetod som inte kräver någon ingrepp i kroppen, till skillnad från exempelvis hjärtkateterisering. Den används ofta när man vill utvärdera hur väl patienten svarar på behandling eller för att planera eventuell ytterligare behandling av hjärtsjukdomar som hjärtfel, hjärtinfarkt eller kardiomyopati.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

'Ventrikulär remodeling' är ett medicinskt begrepp som refererar till de strukturella och funktionella förändringar som sker i hjärtats ventrikelkammare efter en hjärtskada, såsom en hjärtinfarkt eller högt blodtryck. Dessa förändringar kan innebära en förstoring och utbulning av kamrarna, en förändrad tjocklek och orientering av hjärtmuskulaturen, samt en försämrad pumpfunktion. Ventrikulär remodeling kan leda till komplikationer som hjärtsvikt och oregelbunden hjärtrytm.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

'Hjärtkammarförstoring, vänstersidig' (i medicinska sammanhangar ofta förkortat till LVH, Left Ventricular Hypertrophy) är en tillstånd där vänster kammare i hjärtat har blivit förstorad och/eller ökat i tjocklek. Detta kan ske som ett svar på högt blodtryck, hjärtsjukdomar eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.

Vänster kammare är den del av hjärtat som pumpar syresatt blod ut till kroppen. När detta rum blir för stor eller tjockare kan det leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blodet runt i kroppen, vilket kan orsaka symtom som andfåddhet, trötthet, bröstsmärta och i värsta fall hjärtklappning eller hjärtstopp.

Diagnosen ställs vanligen genom att använda sig av olika bilddiagnostiska metoder såsom echokardiografi (ultraljud av hjärtat), magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på underliggande orsaken till förstoringen och kan innebära mediciner, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.

I en medicinsk kontext refererar ‘systole’ till den fas i hjärtats slagcykel då kamrarna (ventriklerna) kontraherar och pumpar ut blodet från hjärtat till kroppens olika organ och vävnader. Detta sker under en tryckökning i de stora artärerna, som kallas för blodtrycksystolen. Systolen följs av diastole, då kamrarna relaxerar och fylls på med blod igen.

Dilaterade kardiomyopatier är en typ av sjukdomar som påverkar hjärtats muskulatur och försämrar dess förmåga att pumpa blod effektivt. Ordet "dilaterande" refererar till den utvidgning (dilatation) som sker i hjärtkammarens muskelväggar, särskilt i vänster kammare och ibland även i höger kammare. Denna utvidgning leder till en försämrad kontraktion av hjärtmuskeln och därmed en minskad pumpfunktion.

Dilaterade kardiomyopatier kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska mutationer, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och andra toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk dilaterad kardiomyopati).

Sjukdomen kan leda till komplikationer som hjärtsvikt, oregelbundna hjärtrytmor och blodproppar. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att förbättra hjärtfunktionen, kontrollera ödem och normalisera hjärtrytmen. I vissa fall kan en hjärttransplantation vara ett alternativ för de med allvarlig sjukdom.

Myokardhibernation är ett tillstånd där hjärtmuskulaturen (myokard) i vissa områden av hjärtat minskar sin kontraktila funktion och blodflöde som en anpassning till ett sänkt energibehov under perioder av låg syretilförsel eller stress. Detta sker genom att vissa gener stängs av och andra aktiveras, vilket leder till en nedreglering av cellens metabolism och proteinsyntes. Myokardhibernation kan ses hos personer med koronarvaskärsjukdom eller hjärtsvikt och är tänkt att vara en skyddande mekanism för hjärtat under stress, men om det pågår för länge kan det leda till permanent skada på hjärtmuskulaturen.

I'm happy to help you with that! In medical terms, "diastole" refers to the phase of the heart cycle when the heart muscle relaxes and the chambers of the heart fill with blood. This typically follows systole, which is the phase where the heart muscle contracts and pumps blood out to the body. Diastole is an important part of the cardiac cycle as it allows the heart to receive a fresh supply of oxygenated blood from the lungs and deoxygenated blood from the body to be pumped to the lungs for re-oxygenation. I hope that helps! Let me know if you have any other questions.

Myokardskemi (myocardial ischemia) är ett tillstånd då blodflödet och syretillförseln till hjärtmuskulaturen (myokardiet) minskar eller avbryts. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i de koronarartärer som förser hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Myokardskemi kan leda till smärta i bröstet (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt om det inte behandlas akut.

Dobutamin är ett syntetiskt katekolaminpreparat som används inom medicinen. Det fungerar som en agonist vid beta-1 adrenerga receptorerna, vilket ökar hjärtats kontraktilitet och slagvolym samtidigt som det sänker systemvaskulär resistans. Dobutamin används vanligen för att behandla kronisk hjärtsvikt, akut hjärtsvikt och skrovlig hjärtmuskelinflammation (kardiomyopati). Det kan också användas under operationer eller vid intensivvårdsbehandling av patienter med nedsatt hjärtfunktion.

Den vanliga dosen för dobutamin är 2,5-10 mcg/kg/min, och den ges som intravenös infusion. Dobutaminet börjar verka inom en till två minuter efter att det ges, och dess effekt varar i ungefär tio minuter efter att infusionen stoppas.

Som med alla läkemedel kan dobutamin ha biverkningar, som bland annat kan innefatta ökad hjärtfrekvens, höjd blodtryck, huvudvärk, rödflammighet och svettningar. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga biverkningar som allergiska reaktioner, arrhythmier eller hypotension.

Erektil dysfunktion (ED) är en medicinsk term som används för att beskriva en persons oförmåga att uppnå och/eller underhålla en tillräckligt stel erektion för att ha samlag. Detta kan orsakas av flera faktorer, inklusive fysiska, psykiska eller kombinationen av båda. Fysiska orsaker kan vara relaterade till hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck, lägre nivåer av testosteron och biverkningar av vissa mediciner. Psykiska orsaker kan inkludera stress, ångest och depression. Behandlingen för ED kan variera beroende på orsaken och kan omfatta livsförändringar, medicinska behandlingar, mekaniska enheter som vakuumpumpar eller kirurgiska ingrepp.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Hjärtstimulerande medel, också kända som kardiovaskulära stimulantia eller positiva inotropa läkemedel, är en grupp mediciner som används för att behandla hjärtfel där hjärtat slår för långsamt, saknar regelbundenhet eller inte pumpar tillräckligt mycket blod. Dessa läkemedel fungerar genom att öka styrkan och effektiviteten hos hjärtats kontraktioner, vilket i sin tur förbättrar blodflödet och syresättningen till kroppen.

Det finns olika typer av hjärtstimulerande medel, inklusive:

1. Digitalisglykosider (till exempel digitalis): De verkar genom att öka mängden calciumjoner i hjärtmuskelcellerna, vilket stärker kontraktionerna. Digitalis används sällan idag på grund av sina smala terapeutiska index och potentialen för toxiska biverkningar.
2. Adrenergika agonister (till exempel dobutamin och dopamin): De aktiverar adrenerga receptorer i hjärtmuskelcellerna, vilket ökar frekvensen och styrkan på hjärtslaget. Dessa läkemedel används ofta akut för att behandla sårbarhet inför livshotande hjärtfel, såsom chock.
3. Fosfodiesteras-4-hämmare (till exempel ivabradin): De verkar genom att öka den elektriska ledningshastigheten i pacemakerceller i hjärtat, vilket resulterar i en högre hjärtfrekvens och bättre blodpumpning.

Det är viktigt att använda hjärtstimulerande medel under rätt omständigheter och under övervakning av en läkare, eftersom de kan orsaka allvarliga biverkningar vid felaktig användning.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Dopplerekokardiografi är en typ av echokardiografi (ultraljud av hjärtat) som används för att bedöma hjärtflödet och hjärtklaffarnas funktion. Den bygger på Doppler-effekten, uppkallad efter den österrikiske fysikern Christian Andreas Doppler, vilken innebär att frekvensen av en våg ändras när den reflekteras från ett föremål som rör sig i förhållande till källan.

I en dopplerekokardiografi används ultraljudsvågor för att mäta hastigheten och riktningen av blodflödet genom hjärtklaffarna och de stora hjärtslagen. Detta ger information om eventuella flödesstörningar, som exempelvis sjukdomar i klaffarna eller förträngningar i kärlen. Metoden är icke-invasiv och säker, och används ofta som en del av en standard echokardiografi.

Takotsubo kardiomyopati, även känd som broken heart syndrome eller transitorisk apikal ballongning, är en tillfällig hjärtsjukdom där hjärtmuskulaturen i den lägre delarna av vänster kammare blir utvidgad och svag. Detta sker vanligtvis efter en mental eller fysisk stress. Sjukdomen liknar en allvarlig hjärtinfarkt, men skillnaden är att det inte orsakas av någon blockering i kärlagren som förhindrar blodflödet till hjärtmuskulaturen. I stället antas att stresshormoner orsakar en överdriven kontraktion av hjärtmuskulaturen, vilket leder till utvidgning och svaghet. Symptomen på Takotsubo kardiomyopati kan vara bröstsmärta och andningssvårigheter, men majoriteten av patienter får inga allvarliga komplikationer och återhämtar sig fullt within a few weeks.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

En ACE-hämmare (angiotensin-konverterande enzym-hämmare) är ett typ av blodtrycksmedicin som fungerar genom att hindra enzymet angiotensin-konverterande enzym från att konvertera angiotensin I till angiotensin II, vilket i sin tur orsakar blodkärlens konstriktion och ökar blodtrycket. Genom att hämma denna process sänks blodtrycket och förbättras hjärtats funktion. ACE-hämmare används också för att behandla hjärtsvikt, njursjukdom orsakad av diabetes, och andra tillstånd där ett sänkt blodtryck kan vara nyttigt.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Mitralklaffinsufficiens (MI) är en hjärtsjukdom där mitralklaffen, som sitter mellan två av hjärtats kammare (vänster förmak och vänster kammar), inte stänger tätt under slaget. Detta gör att blod flödar tillbaka in i vänstra förmak istället för att pumpas fram till kroppen, vilket kan leda till ökad tryck i lungorna och symtom som andnöd, trötthet och benödem. MI kan vara lindrig eller allvarlig och behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad.

Enalapril är ett läkemedel som tillhör en grupp av blodtrycksmediciner som kallas ACE-hämmare (angiotensinconvertingenzym-hämmare). Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt.

När enalapril tas, blockerar det ett enzym i kroppen som heter ACE (angiotensinconvertingenzym). Detta enzym är involverat i en kemisk reaktion som orsakar blodkärlen att kontrahera och blodtrycket att stiga. När ACE-enzymet blockeras, leder det till att blodkärlens muskelväggar slappnar av och blodtrycket minskar.

Enalapril kan också användas för att behandla andra medicinska tillstånd som diabetes med nefropati (skada på njurarna) och kronisk njursjukdom. Läkemedlet ges vanligen i form av en tablett som tas per oral, oftast en gång om dagen.

Samtidigt bör man vara medveten om att användning av ACE-hämmare kan leda till angioödem (svullnad under huden, i slemhinnorna eller i luftvägarna). Om du upplever några tecken på angioödem, som svullnad i ansiktet, läppar, tunga, strupe eller svårigheter att andas, behöver du omedelbart söka vård.

Hjärtkammaren är den muskulösa, underdelen av hjärtat som pumpar blodet ut från hjärtats lägre delar till lungorna. Den högra hjärtkammaren har till uppgift att pumpa deoxygenerat (syreutarmat) blod från kroppen till lungorna för att fyllas på med syre och avge koldioxid.

Höger hjärtkammarens funktion kan bedömas genom olika medicinska tester, såsom echokardiografi (ultraljud av hjärtat), magnetresonanstomografi (MRT) eller scintigrafi. Dessa tester mäter bland annat hur väl kammaren pumpar ut blodet med varje slag (ejektionsfraktion), och om det finns några strukturella skador eller avvikelser i kammarväggen eller hjärtklaffarna.

En nedsatt höger hjärtkammarens funktion kan orsaka symtom som andnöd, trötthet, ödem och cyanos (blåfärgning av läppar och hud). Det kan bero på olika sjukdomar eller skador, såsom lungrörsjukdomar, lungemboli, högt blodtryck i lungkretsloppet (pulmonell hypertension), kardiomyopati eller hjärtklaffssjukdomar.

Kranskärlscirkulation (koronarcirkulationen) är ett medicinskt begrepp som refererar till blodflödet i de artärer som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Dessa artärer, koronarartärerna, delas upp i två huvudgrenar: den vänstra och den högra kranskärlsartären.

Den vänstra kranskärlsartären försörjer främst det främre septumet (skiljeväggen mellan kamrarna) och den vänstra hjärtkammaren, medan den högra kranskärlsartären försörjer det bakre septumet och den högra hjärtkammaren. Dessutom finns det små sidogrenar som förser de övriga delarna av hjärtmuskulaturen.

Kranskärlscirkulationen är av fundamental betydelse för hjärtats funktion, eftersom hjärtmuskulaturen har höga energibehov och behöver ständig tillförsel av syre och näringsämnen för att kunna arbeta effektivt. Förträngningar eller blockeringar i kranskärlsartärerna kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, som kan ge symptom som bröstsmärta (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt.

Kranskärlssjukdom (Coronary Artery Disease, CAD) är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som beror på att kärlen som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen blir stela, förtjockade eller blockerade. Detta orsakas vanligtvis av ateroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i och på insidan av artärernas väggar. Över tiden kan detta bilda plack som kan smala ned artärerna eller lossna och leda till blodproppar (tromboser).

CAD kan vara asymptomatisk under en längre tid, men om ett eller flera av de kranskärlen blir tillräckligt stela eller blockerade kan det leda till angina pectoris (svår bröstsmärta eller tryck), hjärtinfarkt (död av en del av hjärtmuskulaturen på grund av otillräcklig syre- och näringsämnesförsörjning) eller i värsta fall dödsfall. Andra komplikationer kan vara hjärtrytmrubbningar och hjärtsvikt.

Faktorer som ökar risken för CAD innefattar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt, brist på fysisk aktivitet och en ohälsosam kost.

Koronar-bypass är ett medicinskt ingrepp där man skapar en ny blodförsörjning till hjärtmuskulaturen, när de befintliga koronärartärerna är blockerade eller förträngda. Detta görs genom att använda en frisk blodkärl från ett annat ställe i kroppen (till exempel en liten gren av lungartären eller en armartär) och koppla den till koronärartären, både uppströms och nedströms blockaden. På så sätt återställs blodflödet till det delar av hjärtat som varit utsatt för syrebrist. Detta kan förbättra patientens symptom som kärlkramp (angina pectoris) och minska risken för allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt eller död.

"Arbetsprov" er en medicinsk term som oftest brukes i forbindelse med arbeidsrelaterte skader eller sykdommer. Det refererer til en vurdering eller en rekke prøver som gjennomføres for å avklare om en person er i stand til å utføre bestemte arbeidsoppgaver etter å ha fått behandling for en skade eller sykdom.

Arbetsprovene kan involvere fysisk, psykisk og sensorisk evaluering av en persons evne til å fullføre arbeidsoppgavene i henhold til de fysiske, kognitive og psykososiale kravene til jobben. Dette kan inkludere ting som styrke, rørelseomfang, ulike bevegelsesmønstre, smerte toleranse, arbeidshastighet, koncentrasjon, minne, beslutningstagning og andre relevante ferdigheter.

Formålet med et arbetsprov er å hjelpe med å bestemme om en person er klar til å vende tilbake til arbeidet i sin gamle stilling eller om de trenger tilrettelegginger for å kunne utføre sine oppgaver på en trygg og effektiv måte. Det kan også hjelpe med å identifisere om en person trenger ytterligere behandling eller træning før de kan vende tilbake til arbeidet.

Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:

1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

Tallium-radioisotoper refererer til radioaktive varianter av grundstoffet tallium (elementnummer 81 på det periodiske systemet). Tallium har flere radioisotoper, deriblant nogle som kan anvendes i medicinsk kontekst.

Et eksempel er Tallium-201 (²⁰¹Tl), et gamma-emitterende radioisotop med en halveringstid på ca. 73 timer. Det anvendes ofte i nuklearmedicinske undersøgelser, som myokardscintigrafi, for at undersøge hjertets blodgennemstrømning og funktion. Tallium-201 absorberes aktivt i hjertets miokard (hjertemuskulatur), og dets fordeling kan derefter overvåges ved hjælp af en gammakamera.

Det er vigtigt at notere, at arbejdet med radioisotoper bør udføres under sikre og kontrollerede forhold for at minimere eksponeringen for stråling og beskytte patienter og personale.

Hjärtkammartrycket är det tryck som uppstår i hjärtats kamrar under kontraktionsfasen, när blod pumpas ut från hjärtat och in i kroppens blodkärl. Det normala systoliska trycket (dvs. trycket under kontraktion) i vänster hjärtkammare är ungefär 100-140 mmHg, medan det diastoliska trycket (dvs. trycket under relaxation) är ungefär 5-12 mmHg. I höger hjärtkammare är det normala systoliska trycket ungefär 15-30 mmHg och det diastoliska trycket är ungefär 0-8 mmHg.

Det centrala hjärtkammartrycket mäts vanligen med en kateter som placeras direkt i hjärtats kamrar, men det kan även uppskattas indirekt genom att mäta blodtrycket i armens artär. Abnorma värden på hjärtkammartrycket kan vara ett tecken på olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklapparsjukdom eller hjärtsvikt.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpar ut från hjärtat under en minut. Det beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut vid varje slag).

En låg hjärtminutvolym, även känd som lägre gränsen av normalt HMV, definieras som mindre än 50 milliliter per slag. Detta kan vara ett tecken på att hjärtat inte pumpar tillräckligt mycket blod för att möta kroppens behov, vilket kan orsaka symtom som andfåddhet, trötthet och yrsel. Lågt HMV kan bero på olika sjukdomar eller skador på hjärtat, såsom hjärtsvikt, hjärtklaffssjukdomar eller hjärtskada efter ett hjärtattack.

Singel foton emissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgebning som använder små mängder radioaktivt marquerade substanser för att producera detaljerade tresdimensionella bilder av funktionella processer inne i kroppen. I SPECT-undersökningen får patienten injicera en radioaktiv substans, vanligtvis technetium-99m, som accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska utföras.

Med hjälp av en gammakamera kan man sedan följa den radiaktiva emissionen från substansen och bygga upp en serie tvådimensionella bilder från olika vinklar runt patienten. Genom att använda datorbaserad rekonstruktion kombineras dessa tvådimensionella bilder till en tresdimensionell bild som ger information om hur organet eller vävnaden fungerar istället för bara att visa dess struktur.

SPECT-undersökningar används ofta för att undersöka hjärt- och cerebrovasculära sjukdomar, epilepsi, demens, cancer och andra sjukdomar där funktionella förändringar kan uppstå innan strukturella förändringar är synliga på en konventionell bild.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

En lungemboli är ett medicinskt tillstånd där ett blodbräck (trombus) lossnar och transporteras med blodflödet till lungorna, där det blockerar en eller flera artärer. Detta kan orsaka andningssvårigheter, bröstsmärtor, hosta och i värsta fall lungo dysfunktion eller hjärtstopp. Faktorer som ökar risken för lungemboli innefattar rökning, cancer, kirurgi, graviditet, förlossning, långvarig sängliggande och sjukdomar som får blodet att koagulera lättare än normalt. Behandlingen av lungemboli består ofta av antikoagulerande läkemedel (blodtunnande medel) för att förhindra ytterligare blodproppar och trombektomi eller trombolys vid allvarliga fall.

"Transposition of the great vessels" (TGV) är en medfödd hjärtsjukdom där de två huvudartärerna, aorta och pulmonalartären, är felplacerade vid födseln. Normalt sett förgrenar sig aortan från vänster kammare och pulmonalartären från höger kammare i hjärtat, men vid TGV har de bytt plats. Detta leder till att syrefattigt blod flödar ut via aortan istället för syresättat blod som det ska göra, vilket kan leda till allvarliga syrebristproblem i kroppen. Det finns två huvudtyper av TGV: den vanligaste formen är "transposition of the great arteries" och den mindre vanliga formen är "double outlet right ventricle". Båda typerna behöver medicinsk behandling, ofta kirurgi, för att korrigera problemet.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Hjärtrytmrubbningar, eller arrhythmier, är störningar i hjärtats slagrytm. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel strukturella skador på hjärtat, elektrolytrubbningar, hjärtsjukdomar eller som biverkningar av vissa mediciner.

Det finns olika typer av hjärtrytmrubbningar, beroende på var de uppstår i hjärtats ledningssystem och hur snabbt eller långsamt hjärtat slår. Några exempel är:

1. Tachykardier: För accelererad hjärtslag, vanligen över 100 slag per minut.
2. Bradykardier: För förlangsamd hjärtslag, vanligen under 60 slag per minut.
3. Fibrillationer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller. Atriefibrillation är den vanligaste typen och berör överhuset i hjärtat. Ventrikelfibrillation är allvarligare och kan vara livshotande eftersom det resulterar i att underhuset inte pumpar blod effektivt.
4. Flimmer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller, men med en något mer organiserad mönstring än vid fibrillation.
5. Extraslag: Överdrivna extrabeat eller "extra slag" som kan kännas som ett "knackning" i bröstet. De kan vara av olika orsaker, inklusive stress, kaffe och alkohol.

Vissa hjärtrytmrubbningar kan vara asymptomatiska medan andra kan orsaka symtom som yrsel, svimning, andfåddhet, bröstsmärta eller i värsta fall död. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av hjärtrytmrubbningen.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Myokardrevaskularisering refererer til den proces, hvor de blodforsyningende kar (kar arterier og kapillærer) i hjertets muskulatur (myokard) fornyes eller erstattes. Dette sker som regel som en del af behandlingen af kronisk kranspulsåre, hvor indgrebene kan omfatte at åbne og stentere de partially- eller fuldstændigt blokerede kranspulsårer (koronararterier), der forsyner myokardet med ilt og næring. Myokardrevaskularisering kan også forekomme som en del af regenerative behandlinger, hvor stamceller eller andre cellulære vævskomponenter injiceres direkte i myokardet for at stimulere dannelse af nye blodkar og forbedre hjertets funktion.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

Förmaksfunktion, vänster, är ett medicinskt begrepp som refererar till den funktion som vänster förmak har i hjärtat. Vänster förmak är en av de fyra hjärtkamrarna och fungerar som en slags ventil som kontrollerar flödet av syresatt blod från lungorna in i vänster kammar. När vänster förmak kontraherar (sammandraget sig), pressas blodet genom mitralisklaffen och in i vänster kammare, varpå det pumpas ut till kroppen genom aortaklaffen och aortan. Förmaksfunktionen, vänster, kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom mitralisklaffsstenos (trångning av mitralisklaffen) eller mitralisklaffsregurgitation (slapphälle på mitralisklaffen), vilket kan leda till ökad tryck i vänster förmak och symtom som andnöd, trötthet och vatteningress i lungorna.

Artificiell hjärtstimulering är en behandlingsform där elektriska impulser används för att reglera hjärtats slagfrekvens och rytm. Detta kan bli nödvändigt när hjärtat på egen hand inte orkar slå tillräckligt snabbt, starkt eller jämnt.

Den artificiella hjärtstimuleringen sker vanligen med hjälp av en liten enhet som kallas pacemaker. Pacemakern är en elektrisk apparat som placeras under huden, normalt nära bröstbenet. Från pacemakern går en fin ledning in i hjärtat och ger där elektriska impulser när det behövs.

Det finns också möjlighet att utföra en operation där man implanterar en defibrillator istället för en pacemaker. En defibrillator är en mer avancerad enhet som kan korrigera allvarliga störningar i hjärtats rytm, inte bara försena ett trögt hjärta.

Både pacemakers och defibrillatorer används ofta för att behandla olika former av hjärtsjukdomar, till exempel saknad av syrerikt blod till hjärtat (ischemi), hjärtflimmer (fibrillation) eller andra former av hjärtrytmrubbningar.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

"Vävnadsöverlevnad" (engelska: "tissue survival") är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos en vävnad att fortsätta fungera och hålla i liv, efter att ha utsatts för skada eller sjukdom. Detta innebär att vävnaden inte bara överlever akut skadan, utan också kan återhämta sig och återfå sin normala funktion.

Vävnadsöverlevnad kan variera beroende på vilken typ av vävnad som är involverad, samt graden och typen av skada eller sjukdom som har orsakat skadan. Vissa faktorer som kan påverka vävnadsöverlevnaden inkluderar blodförsörjning, inflammation, infektion, näringsstatus och genetiska faktorer.

Exempelvis kan hjärtvävnad ha svårigheter att överleva en längre period av utbrott av blodflödet, medan levervävnad har en större förmåga till regeneration och kan återhämta sig från viss skada.

I klinisk praxis är vävnadsöverlevnad ett viktigt mått på effektiviteten hos olika behandlingsmetoder, särskilt vid operationer och andra invasiva procedurer där det finns risk för skador på vitala vävnader.

Hjärtfunktionstester är en samlande benämning på olika diagnostiska tester som används för att utvärdera hur väl ett hjärta fungerar. Det finns flera olika typer av hjärtfunktionstester, men några vanliga exempel är:

1. Elektrokardiogram (ECG): En non-invasiv test som mäter elektrisk aktivitet i hjärtat. Den kan användas för att upptäcka hjärtklappning, hjärtsjukdomar och andra hjärtfel.

2. Echokardiogram (ekokardiografi): En ultraljudsundersökning av hjärtat som ger en realtidsbild av hjärtats rörelser och strukturer. Den kan användas för att upptäcka skador på hjärtmuskulaturen, felaktiga hjärtklaffar och andra strukturella problem.

3. Belastningstest: En tester som mäter hjärtats funktion under fysisk aktivitet, vanligtvis på en stationär cykel eller löpband. Den kan användas för att upptäcka ischemiska hjärtsjukdomar och andra problem med hjärtfunktionen under belastning.

4. Scintigrafi: En typ av medicinsk bildbehandling som använder små mängder radioaktiva ämnen för att producera detaljerade bilder av hjärtat. Den kan användas för att upptäcka ischemiska hjärtsjukdomar, skador på hjärtmuskulaturen och andra problem med hjärtfunktionen.

5. Magnetkameraundersökning (MRI): En typ av bildbehandling som använder starka magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av hjärtat. Den kan användas för att upptäcka strukturella problem, skador på hjärtmuskulaturen och andra problem med hjärtfunktionen.

Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessels or heart. This procedure is typically performed to diagnose and treat various cardiovascular conditions such as:

1. Coronary artery disease (CAD): To evaluate the extent of blockages in the coronary arteries and determine if any revascularization procedures, like angioplasty or bypass surgery, are necessary.
2. Valvular heart disease: To assess the function and structure of heart valves and determine the need for surgical repair or replacement.
3. Cardiomyopathy: To evaluate the pumping ability of the heart and identify any underlying causes.
4. Congenital heart defects: To diagnose and plan treatment for structural abnormalities present at birth.
5. Blood clotting disorders: To assess blood flow in the heart and determine if there is a risk of blood clots forming.
6. High blood pressure in the lungs (pulmonary hypertension): To evaluate the cause and severity of the condition.

During cardiac catheterization, various measurements and tests can be performed, including:

1. Coronary angiography: A dye is injected into the coronary arteries to visualize any blockages or narrowing.
2. Left ventriculography: A dye is injected into the left ventricle (the heart's main pumping chamber) to assess its function and contractility.
3. Hemodynamic measurements: Pressures within the heart chambers and blood vessels are measured to evaluate cardiovascular function.
4. Electrophysiology studies: To diagnose and treat abnormal heart rhythms (arrhythmias).

Cardiac catheterization is usually performed under local anesthesia, with sedation to help the patient relax. The procedure typically takes 30 minutes to a few hours, depending on the complexity of the case. After the procedure, patients are monitored for several hours and may need to stay in the hospital overnight. Possible risks include bleeding, infection, damage to blood vessels or heart structures, and allergic reactions to the contrast dye used during the procedure.

'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.

Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.

Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.

Enligt den medicinska ordboken Defibrillatorer, implanterbara är en liten defibrillator som placeras kirurgiskt under huden, vanligen nertill vänster bröstkorg. Den innehåller en batterikälla och elektronik som kan känna av oregelbundna hjärtrytmfel och ge ett elektriskt stöt så att hjärtat återfår sin normala rytm. Den är indikerad för patienter med högt risk för plötslig kardiovaskulär död på grund av allvarliga hjärtfel, såsom sällsynta former av hjärtflimmer (ventrikulärt flimmer/takykardi) eller svår hjärtsjukdom. Implanterbara defibrillatorer (ICD) kan rädda livet på patienter som annars skulle ha risk att dö inom kort på grund av sitt allvarliga hjärtfel.

En natriuretisk förmaksfaktor är ett peptidhormon som bildas i hjärtat, mer specifikt i förmaken (atrium). Det kallas ofta atrial natriuretisk peptid (ANP) på engelska. Natriuretiska förmaksfaktorer har en diuretisk och vasodilaterande effekt, vilket innebär att de ökar urinproduktionen och vidgar blodkärlen. Dessa hormoner frisätts som svar på ökat intravaskulärt tryck eller volym i hjärtat och hjälper därmed till att reglera vätskebalansen och blodtrycket i kroppen. Natriuretiska förmaksfaktorer verkar genom att hindra återupptagningen av natrium (natriures) i njurarna, vilket leder till ökad utsöndring av natrium och vatten i urinen.

Hjärtvolymen är ett mått på hur mycket blod som hjärtat kan pumpa per slag. Den totala hjärtvolymen delas in i två olika volymer: slagvolym och minutvolym.

Slagvolymen (SV) definieras som den mängd blod som pumpas ut från vänster ventrikel varje gång det contracterar, alltså varje hjärtslag. Den normala slagvolymen för en vuxen person ligger mellan 70 och 120 milliliter (ml).

Minutvolymen (MV) är summan av alla slagvolymer under ett minut, och beräknas genom att multiplicera slagvolymen med hjärtfrekvensen. En normal minutvolym ligger mellan 4,2 och 8,4 liter per minut.

Det är viktigt att ha en tillräckligt stor hjärtvolym för att möjliggöra en god genomblödning av kroppen, särskilt under fysisk aktivitet. Vid sjukdom eller skada kan hjärtvolymen minska, vilket kan leda till symtom som andfåddhet, trötthet och i värsta fall hjärtsvikt.

Aortaklafförträngning, även kallat aortastenos, är ett hjärtsjukdomstillstånd där aortaklaffen – den klaff som kontrollerar blodflödet mellan kammaren och aortan i hjärtat – är förträngd. Detta orsakas vanligtvis av en förkalkning (ateroskleros) eller annan skada på klaffen, vilket gör att den har svårt att öppna sig fullt när hjärtkammaren pumpar ut blod.

Den förträngda aortaklaffen kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod genom klaffen, vilket kan orsaka högt blodtryck, trötthet, andfåddhet och i värsta fall hjärt failure. Aortaklafförträngning behandlas vanligtvis med operation eller kateterbaserad procedur för att ersätta eller reparera klaffen.

Kammartakykardi är ett medicinskt tillstånd där hjärtats underkammar täcker över den övre kammaren och förhindrar att blod pumpar ut effektivt från hjärtat. Detta kan orsaka syrgasbrist i kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas omedelbart. Kammartakykardi kan uppstå till följd av strukturella hjärtsjukdomar, elektriska störningar i hjärtat eller som en komplikation under vissa medicinska procedurer.

Kranskärlsröntgen, även känt som koronarangiografi, är ett medicinskt undersökningsförfarande där ett kontrastmedel injiceras i kranskärlen (de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen) och sedan får man ta röntgenbilder av dem. Det gör det möjligt för läkaren att se om det finns några förträngningar, ärr eller andra skador i kranskärlen som kan leda till hjärtklappningssjukdom eller hjärtattacker. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs genom en blodkärle i armen eller låret.

Adrenerga betablockerare är en grupp läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin på beta-receptorerna i kroppen. Dessa receptorer finns bland annat i hjärtat, lungorna, levern och blodkärlen.

När betablockerare binder till beta-receptorerna förhindrar de att adrenalin och noradrenalin stimulerar dem, vilket sänker pulsens hastighet, minskar blodtrycket och reducerar arbetet som hjärtat behöver göra. Betablockerare används ofta för att behandla olika typer av hjärt-kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, kärlkramp (angina pectoris) och hjärtsvikt. De kan också användas för att behandla rytmstörningar i hjärtat, migrän och vissa former av skakningar.

Det finns två typer av beta-receptorer i kroppen: beta-1 och beta-2. Beta-1-receptorerna finns främst i hjärtat och kontrollerar dess frekvens och kontraktionsstyrka, medan beta-2-receptorerna finns i bland annat lungorna, levern och blodkärlen och reglerar andningen, glukosomsättning och vasodilatation. Betablockerare kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de endast blockerar beta-1-receptorerna (selektiva) eller också blockerar både beta-1- och beta-2-receptorerna (icke-selektiva).

Exempel på vanligt använda betablockerare inkluderar atenolol, metoprolol, bisoprolol och propranolol.

'Kärlvidgande medel', även känt som vasodilatatorer, är en typ av läkemedel som verkar genom att relaxera och vidga blodkärlen. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och förbättrad blodflöde till hjärtat, hjärnan och andra kroppsdelar. Kärlvidgande medel används ofta för att behandla olika typer av hjärt- och kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärtsvikt och kärlkramp. De kan administreras via olika rutter, beroende på typen och svårighetsgraden av sjukdomstillståndet, exempelvis som tablett, intravenös injektion eller transdermalt plåster.

Pulmonellt inkilningstryck, också känt som pulmonal arteriellt tryck eller PAP (Pulmonary Artery Pressure), är ett mått på den kraft som behövs för att pumpa blod genom lungornas blodkärl. Det består av tre komponenter:

1. Systoliskt pulmonalt inkilningstryck (SPAP): Det högsta trycket i lungartären under hjärtats kontraktion, när blod pumpas ut från hjärtat till lungorna. Normalvärdet ligger mellan 15 och 30 mmHg.
2. Diastoliskt pulmonalt inkilningstryck (DPAP): Det lägsta trycket i lungartären under hjärtats avslappnade fas, när blod strömmar tillbaka till hjärtat. Normalvärdet ligger mellan 5 och 12 mmHg.
3. Pulmonal mittinkilningstryck (MPAP): Det genomsnittliga trycket i lungartären under en hel hjärtslagscykel. Det beräknas som (SPAP + 2 x DPAP) / 3. Normalvärdet ligger mellan 10 och 20 mmHg.

Ökat pulmonellt inkilningstryck kan vara ett tecken på olika hjärt- och lungrelaterade sjukdomar, till exempel lungsjukdomar, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), kärlinflammation eller hjärtsvikt.

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).

HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.

Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

Hjärtmuskelceller, också kända som kardiomyozyter, är speciella muskelceller som utgör den majoriteten av vävnaden i hjärtats muskulära väggar. Dessa celler är ansvariga för kontraheringarna (muskelförmågan att korta sig) som driver hjärtpumpningen och cirkulationen av blod i kroppen.

Hjärtmuskelceller har två typer:

1. Trabekulära muskelceller: Dessa celler utgör den inre muskulära väggen av hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar (ventriklar). De arbetar tillsammans för att koordinera kontraheringarna och pumpa blodet ut från hjärtat.

2. Papillära muskelceller: Dessa celler finns i de små muskulära fingerliknande projektionerna (papillarmuskler) som sticker upp in i hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar. De hjälper till att kontrollera rörelserna av hjärtkläppen och förhindra att de viklar tillbaka under kontraheringarna.

Hjärtmuskelceller har också en speciell elektrisk aktionspotential som gör det möjligt för dem att koordinera sin kontrahering på ett sätt som ger upphov till hjärtats regelbundna slag. Denna elektriska aktivitet styrs av jonkanaler i cellmembranet och är mycket viktig för hjärtats normala funktion.

'Fibros' är ett medicinskt begrepp som refererar till förtjockning och hårdning av bindväv i olika kroppsdelar. Detta kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive lungfibros, leverfibros och hjärtfibros. Fibrosen kan leda till funktionsnedsättning i den drabbade organen och i allvarliga fall kan vara livshotande. Behandlingen av fibros beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta mediciner som minskar inflammation eller undertrycker immunsystemet. I vissa fall kan en transplantation av det drabbade organet vara nödvändig.

'Preexisting Condition Coverage' refererer til forsikringsskruen, der sikrer at forsikringstageren er dækket for behandling af en sygdom eller skade, som personen havde før de tog ud i forsikringen. Dette betyder, at selvom en persons helbredstilstand kan udelukke dem fra at få forsikring hos nogle selskaber, så garanterer 'Preexisting Condition Coverage' at de stadig kan få dækning for disse specifikke tilstande.

Det er vigtigt at notere, at definitionen og betingelserne for 'Preexisting Condition Coverage' kan variere mellem forskellige forsikringsselskaber og politikker. Nogle politiker kan have ventetidperiodeer, hvor der ikke gives dækning for preexisting conditions, eller begrænsninger i mængden af dækning, som er tilgængelig for disse tilstande. Derfor er det vigtigt at læse gennem politikernes specifikke betingelser og undtagelser, før man tager stilling til en given forsikringspolice.

Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.

Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.

Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.

Synkroniserad blodpoolskintigrafi är en diagnosmetod inom kärnmedicin som används för att undersöka hjärtats funktion och cirkulation. Metoden bygger på att man injicerar ett litet mängd radioaktivt ämne, ofta teknetium-99m, i blodomloppet. Därefter följer man med en gammakamera hur detta ämne distribueras och accumuleras i olika delar av kroppen under en viss tidsperiod.

Vid en synkroniserad blodpoolskintigrafi registrerar man simultant hjärtats kontraktionscykel med elektrokardiografi (ECG) och dess accumulering av radioaktiviteten i hjärtmuskulaturen. Detta görs genom att man tar snabba sekvenser av bilder under flera hjärtslag, vilket möjliggör en noggrann analys av hur mycket blod som pumpas ut och in i hjärtats vänstra kammare under varje slag.

Den synkroniserade blodpoolskintigrafin används ofta för att bedöma hjärtfunktionen vid olika former av hjärtsjukdomar, till exempel hjärtfel, kärlkramp (angina pectoris) och efter hjärtinfarkt. Den kan även användas för att övervaka effekterna av medicinsk behandling eller andra terapeutiska åtgärder.

"Atrial pressure" refers to the pressure within the heart's upper chambers, the left and right atria. The pressure in the atria can vary depending on several factors, including the volume of blood entering the chamber, the contraction and relaxation of the atrial muscle, and any obstruction or abnormality in the heart's structure or function.

Under normal conditions, the resting atrial pressure is typically lower than the pressure in the veins that drain into the atria. During atrial contraction, the pressure within the chamber rises as blood is forcefully ejected into the ventricles through the atrioventricular valves. The atrial pressure then decreases during ventricular contraction and continues to decline during ventricular relaxation until the next atrial contraction.

Abnormalities in atrial pressure can indicate various heart conditions, such as heart failure, valvular disease, or cardiomyopathy. For example, increased atrial pressure may suggest that the heart is not able to pump blood efficiently, leading to a backup of blood in the atria and potentially causing symptoms like shortness of breath, fatigue, and fluid retention. Conversely, low atrial pressure may indicate a decreased volume of blood in the heart or an issue with the heart's electrical system that affects its ability to fill properly.

Healthcare providers can measure atrial pressure using various methods, including invasive techniques like right-heart catheterization or noninvasive methods like echocardiography. Accurate measurement and interpretation of atrial pressure can help healthcare professionals diagnose and manage heart conditions effectively.

Kransartärsjukdom, även känd som koronarartärsjukdom (CAD), är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där plack bildas i och blockerar eller stör blodflödet genom kranskärlen, de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Placken består av fett, kolesterol, calcium och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan de orsaka smala passager eller hål (aneurysm) i kranskärlen, vilket kan leda till bristfällig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen (ischemi). Ischemien kan orsaka symptom som angina pectoris (smärta eller obehag i bröstet), andningssvårigheter och yrsel. I vissa fall kan ischemien leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtinfarkt, abnormella hjärtrytmor eller hjärtstillestånd. Faktorer som ökar risken för kransartärsjukdom inkluderar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt och brist på fysisk aktivitet.

Endokardieell fibroelastosis är en sällsynt hjärtsjukdom där det endokardium, det inre lagret av hjärtmuskeln, blir förtjockat och rigiderat på grund av en överdriven tillväxt av bindväv och elastisk vävnad. Detta kan leda till problem med hjärtfunktionen och kan vara livshotande om det inte behandlas. Orsaken till endokardieell fibroelastosis är oftast okänd, men den kan vara relaterad till genetiska faktorer eller andra sjukdomar som berör hjärtat.

"Antiarrhythmic drugs" er ein klasse medisinske midler som brukes for å kontrollere og forhindre uregelmessige hjerterytmer (aritmier). Disse midlene virker ved å påvirke elektrisk aktivitet i hjertet og kan deles inn i fire klasser basert på deres mekanisme og effekt.

1. Klasse I antiarrhythmics inneholder kvaternsedativa medler som blockerer sodium-kanaler i hjertet, forsinke ledingshastigheten og forlate QRS-komplekset på EKG. Disse midlene kan også ha en dæmpende effekt på myokardiet og brukes ofte for å behandle ventrikulære aritmier.
2. Klasse II antiarrhythmics inneholder betablokkerende medler som blokkerer β-adrenerge reseptorer i hjertet, reduserer ledingshastigheten og forlenger refractorinessen. Disse midlene brukes ofte for å behandle supraventrikulære aritmier som falder innenfor atrioventrikulær nodens (AV-nodens) aktivitetssområde.
3. Klasse III antiarrhythmics inneholder potassium-kanalblockere som forlenger aktionspotentialets lengde og refractorinessen i atrier, ventrikler og His-Purkinje systemet. Disse midlene brukes ofte for å behandle både supraventrikulære og ventrikulære aritmier.
4. Klasse IV antiarrhythmics inneholder calcium-kanalblockere som forsinke ledingshastigheten i AV-noden og kan brukes for å behandle supraventrikulære aritmier, særlig hvis de er forbundet med hypertrofi eller iskemi av hjertet.

Det er viktig å nevne at alle disse midlene har bivirkninger og kontraindikasjoner som må overveies før behandlingen starter, og at de skal brukes under kontrollert monitoring for å minimere risiko for komplikasjoner.

Hjärtförstoring, eller cardiomegali, är ett tillstånd där hjärtat har blivit utvidgat eller förstorat i storlek. Detta kan ses på röntgenbilder eller andra bildstudier som echokardiografi eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det finns olika orsaker till hjärtförstoring, inklusive hjärtsvikt, lunginflammation, genetiska faktorer och andra sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion. I vissa fall kan hjärtförstoring vara asymptomatisk, men i andra fall kan det orsaka symtom som andfåddhet, trötthet, yrsel eller bröstsmärta. Behandlingen av hjärtförstoring beror på underliggande orsaken och kan innebära mediciner, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.

'Kranskärl' (koronararterier) refererar till de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Dessa ärarter går in i hjärtmuskeln från ytan och bildar ett slags 'krans' runt den, varav namnet 'kranskärl'. Det finns tre huvudsakliga kranskärl: högra koronararterien (RCAA), vänstra anterior descenderande koronararterien (LAD) och vänstra circumflex koronararterien (LCx). Dessa grenar sedan ut sig i ett stort antal mindre arterier för att säkerställa att alla delar av hjärtmuskulaturen får tillräckligt med syre och näringsriktad blod. Kranskärlen kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros) som kan leda till ischemiska händelser, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Hjärtkammarfunktion (ventrikulär funktion) refererar till hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Det inkluderar kontraktionsförmågan hos de två undre, stora kamrarna i hjärtat (ventriklarna), som pumpar syresatt blod till kroppens organ och muskler via aortan och lungartärerna. En viktig mätvariabel för hjärtkammarfunktionen är ejektionsfraktionen, vilket är förhållandet mellan kamrans volym före kontraktion (slagvolym) och kamrans volym efter kontraktion (slutvolym). Ejektionsfraktionen kan beräknas genom ultraljudsundersökning av hjärtat (ekokardiografi) och används för att bedöma hjärtats funktion och det eventuella behovet av behandling. En normal ejektionsfraktion är vanligtvis mellan 55 och 70 procent.

Troponin I er ein proteinkomponent i hjertets strikkeapparat som spiller en viktig rolle i reguleringen av muskelkontraksjonen. Det er et spekifikt markør for skade på hjertemuskelen, og økte verdi kan indikere akutt hjertesvike eller annen skade på hjertet, som f.eks. myokardieinfarkt (hjerteinfarkt). Troponin I finnes i tre forskjellige former i kroppen: troponin I1, I2 og I3. Troponin I1 er spesifikk for hjertet og er derfor den type som måles i blodprøver for å avgjøre om det foreligger skade på hjertet eller ikke. Normalverdiene for troponin I kan variere mellom laboratorier, men generelt betraktes verdi over 0,1 ng/ml som patologisk for akutt hjertesvike.

Intra-aorta ballongpumpning (IABP) är en behandlingsmetod inom intensivvården och kardiologin som används vid allvarliga hjärtklafforsjukdomar, akut koronart syndrom och kardiovaskulära komplikationer efter hjärtoperationer.

IABP innebär att en kateter placeras i aortan med en ballong monterad på toppen av katetern. Ballongen infleras och deflaseras i takt med hjärtats slag, vilket underlättar hjärtans arbete genom att öka tillförseln av syre- och näringsrika blod till kroppen under diastolen (hjärtdiastole), samtidigt som det minskar påfrestningen på hjärtat under systolen (hjärtsystole).

Denna metod kan förbättra hjärtats perfusion, öka koronarblodflödet och stabilisera blodtrycket, vilket kan vara livräddande i vissa allvarliga tillstånd. IABP används ofta som ett stöd under operationer eller vid behandling av komplikationer efter operationer, men den kan också användas som en korttidsbehandling före hjärttransplantation eller andra långvariga behandlingsmetoder.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

Plötslig hjärtdöd, även känd som plötslig cardiell död (SCD) eller död av hjärt- och kärlsjukdom, är en plötslig och oväntad död som orsakas av ett allvarligt fel i hjärtat som leder till att det slutar pumpa effektivt. Detta kan inträffa utan varning eller kan föregås av symtom som bröstsmärta, andnöd eller medvetslöshet. SCD är ofta relaterad till strukturella eller elektriska abnormaliteter i hjärtat, såsom hjärtflimmer, kardiomyopati eller hjärtklaffar problem.

"Arbetsekokardiografi" (eller "stressekokardiografi") är en medicinsk undersökningsmetod där man får patienten att göra ansträngande övningar, ofta på en stationär cykel, medan man samtidigt tar eko av hjärtat. Detta görs för att studera hur hjärtats funktion och blodflöden ändras under fysisk belastning.

Den medicinska definitionen av "arbetsekokardiografi" kan variera något, men en möjlig definition är:

En noninvasiv metod för att bedöma hjärtats funktion och hemodynamik under fysisk belastning, genom att kombinera echokardiografi med ansträngande övningar. Arbetsekokardiografi används vanligen för att diagnostisera eller övervaka ischemiska hjärtsjukdomar, valvulära sjukdomar och andra hjärtrelaterade tillstånd.

'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.

Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.

Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

'Autonoma nervsystemets sjukdomar' (autonomic disorders) är en grupp medicinska tillstånd som beror på problem med det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, puls, blodtryck, sockernivåer, svettningar, tarmrörelser och pupillreaktion.

Det autonoma nervsystemet har två delar: den sympatiska delen som förbereder kroppen för aktivitet (känt som 'fight or flight'-svaret) och den parasympatiska delen som hjälper till att vila och restaurera kroppen.

Några exempel på autonoma nervsystemets sjukdomar inkluderar:

* Multipel systematrofi (MSA): en neurologisk sjukdom som orsakas av skador på de celler i hjärnan och ryggmärgen som styr autonoma nervsystemet.
* Primärt autonomt sammanbrott (POTS): ett tillstånd där kroppen har svårt att reglera blodtrycket, vilket kan leda till yrsel, svimningar och trötthet.
* Neurogen orsakad hypotoni: en sjukdom som orsakas av skador på det autonoma nervsystemet och som resulterar i lågt blodtryck.
* Autonom neuropati: en skada på de nerver som styr autonoma funktioner, ofta orsakad av diabetes eller andra sjukdomar.

Symptomen på autonoma nervsystemets sjukdomar kan variera beroende på vilken del av systemet som är drabbad och hur allvarligt tillståndet är. Behandlingen beror också på vilket tillstånd som ligger bakom, men kan inkludera mediciner, terapi och livsstilsförändringar.

Atrieflimmer, eller förmaksflimmer, är en hjärtsjukdom där den övre vänstra komoran i hjärtat, atriet, börjar flimra och kontrahera (kontrahera) oregelbundet och snabbt. Detta kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat och kan orsaka sänkt hjärtfunktion och syrgasbrist i kroppen. Atrieflimmer kan också öka risken för blodpropp (till exempel stroke) eftersom obehandlat atrieflimmer kan leda till att blod samlas och koagulerar i förmaken. Symtom på atrieflimmer kan inkludera palpitationer, andfåddhet, yrsel, svimning och bröstsmärta. Behandlingen för atrieflimmer kan omfatta mediciner, elektrisk kardioversion eller ablation.

Mekaniskt cirkulationsstöd (MCS) är en behandlingsform inom intensivvården som används när ett patients hjärta inte orkar pumpa tillräckligt med blod för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Detta kan bero på olika sjukdomar eller skador, såsom hjärtsvikt, akut lungemboli eller hjärtstillestånd.

MCS innebär att en mekanisk pump används för att stödja eller ersätta hjärtats funktion. Det finns olika typer av MCS-enheter, men de flesta består av en liten pumparhet som kopplas till patientens blodkretslopp via katetrar som placeras i stora kärl. Pumpen hjälper då till att transportera blodet runt i kroppen och underhåller därmed syre- och näringsomsättningen.

MCS kan användas som ett övergångsstöd till patienten hinner få en permanent lösning, såsom en hjärttransplantation eller en annan typ av mekanisk hjärtstöd, eller som ett längrevarande stöd för patienter med kronisk hjärtsvikt. Det är viktigt att notera att MCS inte är en botemedel utan en behandlingsform som används för att underlätta patientens tillfrisknande och förbättra deras livskvalitet.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Färgdopplerekokardiografi är en typ av ultraljudsundersökning som används inom kardiologin (hjärtspecialisten) för att bedöma hjärtats funktion och blodflöde. Metoden bygger på dopplerprincipen, vilket innebär att ultraljudsvågor reflekteras tillbaka från rörliga strukturer i kroppen, såsom röda blodkroppar. Genom att mäta hastigheten och riktningen på dessa reflekterade vågor kan man bestämma riktning och hastighet på blodflödet i hjärtat och dess artärer och vener.

Vid färgdopplerekokardiografi används också färgkoder för att illustrera blodflödesriktningen och -hastigheten. Till exempel kan rött representera blodflöde i en viss riktning (vanligtvis från hjärtat), medan blått representerar blodflöde i motsatt riktning. Ju intensivare färg, desto snabbare är blodflödet.

Denna typ av undersökning används ofta för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsdefekter, hjärtmuskelsjukdomar och blodproppar i lungemboli. Det är en icke-invasiv metod som inte innebär någon strålning eller skada för patienten.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

En hjärtmuskelinflammation, även kallad myokardit, är en inflammatorisk sjukdom som drabbar hjärtmuskulaturen (myokardiet). Den kan orsakas av infektioner, autoimmuna reaktioner eller toxiska ämnen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera bröstsmärta, andfåddhet, trötthet och hjärt rytmstörningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, blodprover, elektrokardiogram (ECG) och ibland med hjälp av en biopsi av hjärtmuskeln. Behandlingen beror på orsaken till myokardit och kan innebära mediciner, hälsolivsändringar eller i vissa fall operationellt ingrepp.

Teknetium Tc 99m-sestamibi är ett radiokemiskt preparat som används inom medicinen, specifikt inom kärnmedicin. Det är ett så kallat myokardvävnadskänsligt medel, vilket betyder att det accumulerar i hjärtmuskulaturen i förhållande till blodflödet.

Sestamibi är en organisk komponent som binder till teknetium-99m, ett radioaktivt isotop med en halveringstid på cirka 6 timmar. När patienten får injicera Teknetium Tc 99m-sestamibi i kroppen kan man använda en gammakamera för att ta bilder av hjärtat och studera dess blodflöde och metabolism.

Detta preparat används ofta vid myokardskintigrafi, ett slag av sjukdomsbildning där man undersöker hjärtats funktion och eventuell ischemi (syrebrist) eller infarkt (hjärtattack).

Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.

Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.

Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.

En hjärtklaffprotes är ett medico-tekniskt enhet som används för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Hjärtklaffarna reglerar flödet av blod mellan olika kammare i hjärtat och mellan hjärtat och kroppens blodkärl. En hjärtklaffprotes kan vara nödvändig när en naturlig klaff är för trång, skadad eller inte kan stängas tillräckligt väl, vilket kan leda till hjärtfel och andra komplikationer.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffprotes: mekaniska proteser och biologiska proteser. Mekaniska proteser är ofta långvarigare men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att minska risken för blodproppar. Biologiska proteser, som tillverkas av djur- eller mänskliga vävnader, är mindre tåliga än mekaniska proteser men kan inte behöva antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesoperationer utförs vanligen under allmänt anestesi och kan kräva hjärt-lungmaskin för att stödja hjärtat under operationen. Efter operationen behöver patienten ofta stanna på intensivvården för observation och rehabilitering.

Lungartär (latin: Arteria pulmonalis) är den stora artären som försörjer lungorna med syresatt blod från hjärtat. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster lungartär, som följer respektive lunga's bronkialgrenar och delar upp sig i flera mindre artärer som förser de olika lungaloben med blod. Lungartären är en av kroppens fem stora artärer och har en diameter på ungefär 2,5-3 cm hos en vuxen människa.

Sexuella störningar, fysiologiska, är ett samlingsbegrepp för problem eller avvikelser i den sexuella funktionen som orsakas av fysiska eller kroppsliga faktorer. Det kan handla om problem med sexuell upphetsning, orgasm eller smärta under sexuell aktivitet. Exempel på sådana störningar inkluderar erektil dysfunktion (svårigheter att uppnå eller behålla en erektion), anorgasmi (svårigheter att nå orgasm) och dyspareunii (smärta under sexuell penetration). Fysiska orsaker till sexuella störningar kan vara sjukdomar, skador, åldrande, läkemedelsverkan eller andra kroppsliga faktorer.

'Belastningstolerans' er en medicinsk term som refererer til den maksimale belastning en individ kan tåle før uønskede symptomer eller skader oppstår. Dette kan relateres til fysisk aktivitet, psykisk stress, miljøpåvirkninger eller andre faktorer som kan påvirke en persons helbred. Belastningstoleransen varierer mellom individene og kan endres over tid basert på alder, helsestatus, trening og andre faktorer.

I en fysisk kontekst kan belastningstoleranssevne være evnen til å klare et bestemt antall gentakninger av en øvelse før muskulatur eller leddsmo hurtigere bliver trætte eller skader. I en psykisk kontekst kan belastningstoleransen være evnen til å håndtere stressfulle situasjoner uten at udvikle symptomer som angst, depressjon eller søvnløshet.

Det er viktig å ha en forståelse av sin egen belastningstolerans for å forebygge skader og forbedre helbredet. Dette kan oppnås gjennom regulært trening, god søvn, en balanseert kosthold og stressreduksjonsteknikker.

ROC-kurvanalys, eller Receiver Operating Characteristic Curve-analys, är en statistisk metod som används för att utvärdera prestandan hos en binär klassificerare (ett system som avgör om ett objekt tillhör en viss kategori eller inte) genom att jämföra sannolikheten för att korrekt klassificera positiva och negativa exempel. Kurvan visar sambandet mellan sensitiviteten (den sanna positutiva andelen, även kallat recall) och specificiteten (den sanna negativa andelen) för olika tröskelvärden på klassificerarens utdata. Genom att analysera ROC-kurvan kan man avgöra optimala tröskelvärden och jämföra prestandan hos olika klassificerare.

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.

Milrinon är ett läkemedel som tillhör en grupp vasodilatatorer som kallas för fosfodiesteras inhibitorer. Det används vanligen vid behandling av hjärtsvikt och andra tillstånd där hjärtats funktion är nedsatt.

Milrinon verkar genom att öka mängden cAMP (cykliskt AMP) i hjärtmuskelceller, vilket leder till relaxation av de glatta muskulaturcellerna i kärlen och därmed en ökad blodflödesvolym till hjärtat. Detta kan leda till en förbättrad pumpfunktion hos hjärtat och minskat syrebehov hos hjärtmuskeln.

Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion och bör övervakas noga av en läkare, eftersom det kan leda till sänkt blodtryck och förändringar i hjärt rythmen vid överdosering.

Takykardi är ett medicinskt begrepp som betyder "snabb puls". Ordet kommer från grekiskans 'tachys', som betyder 'snabb', och 'kardia', som betyder 'hjärta'. Takykardi innebär att hjärtat slår snabbare än normalt. Normalpulsen för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut. När pulsen ökar till över 100 slag per minut talar man om takykardi.

Det finns olika orsaker till takykardi, inklusive fysisk ansträngning, rädsla, upphetsning, sjukdomar som infektioner eller hjärtproblem, vissa mediciner och droger, samt underliga tillstånd som skakelse eller överaktiv sköldkörtel. I vissa fall kan takykardi vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersökas av en läkare om man upplever symtomen.

Endomyocardial fibrosis (EMF) is a rare heart condition characterized by the thickening and scarring of the inner layer of the heart, specifically the endocardium and myocardium. This fibrotic process typically affects the apical regions of the right and/or left ventricles and can also involve the mitral and/or tricuspid valves, leading to restrictive cardiomyopathy and valvular abnormalities. The exact cause of EMF is not well understood, but it is more prevalent in tropical and subtropical regions, suggesting a possible role for infectious or environmental factors. Symptoms may include heart failure, arrhythmias, and fluid retention. Diagnosis often involves imaging techniques such as echocardiography, cardiac MRI, or cardiac catheterization. Treatment is generally supportive and focuses on managing symptoms and slowing disease progression. In some cases, surgical intervention may be required to address valvular abnormalities or heart failure.

Hjärtklaffprotesimplantation är en medicinsk procedur där en konstgjord hjärtklaff placeras in i hjärtat för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga hjärtsjukdomar som kan orsaka problem med hjärtfunktionen, syrgasbrist eller andra komplikationer.

Det finns två typer av konstgjorda hjärtklaffar som används i dessa procedurer: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffproteser är ofta långvarigare, men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att förebygga blodproppar. Biologiska klaffproteser har ofta en kortare livslängd än mekaniska klaffproteser, men de behöver inte kräva livslång antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesimplantation kan utföras som en öppen hjärtkirurgisk procedur eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker, beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och typen av hjärtsjukdom. Efter operationen kommer patienten att behöva vila och återhämta sig under en tid, och kan få följeslagande behandlingar som mediciner eller rehabilitering för att stödja hjärtfunktionen och förebygga komplikationer.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

I'm sorry for any confusion, but "3-iodobenzylguanidine" is already a chemical name and does not have a medical definition per se. However, it is a compound that is used in medical imaging, particularly in nuclear medicine. It is a radioactive tracer that can be used to help diagnose certain types of tumors, such as pheochromocytomas and neuroblastomas. The iodine-123 or iodine-131 isotopes are often used in the preparation of this compound for medical imaging.

Here's a brief overview of the chemical components:

* "3-Iodo" refers to the presence of an iodine atom attached to the 3-position of the benzene ring.
* "Benzyl" indicates a carbon ring (benzene) with a single carbon atom and a hydrogen atom extending from it, making it resemble a "bench."
* "Guanidine" is an organic compound that consists of a carbon atom connected to three nitrogen atoms, forming a structure that looks like a "guanine" molecule (a nucleobase) with an additional nitrogen atom.

Together, these components form the chemical "3-iodobenzylguanidine."

Chagas kardiomyopathi är en hjärtmuskelinflammation orsakad av infektion med parasiten Trypanosoma cruzi. Parasiten överförs vanligtvis genom bett från vildlevande triatominer (kallas även "kiss bugs"), men kan också spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från en gravid mor till barnet.

Vid Chagas kardiomyopati kan hjärtmuskeln skadas och förändras, vilket kan leda till problem som sämre hjärtfunktion, oregelbunden hjärtrytm (arrhythmier), blodkoaguleringsproblem och i värsta fall hjärtstopp. Symptomen på Chagas kardiomyopati kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera trötthet, andfåddhet, yrsel, smärta i bröstet och svullnad i benen eller magen.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker att man har blivit smittad med Chagas sjukdom, eftersom tidig behandling kan minska risken för komplikationer och skada på hjärtat. Behandlingen av Chagas kardiomyopati består ofta av mediciner som hjälper till att kontrollera hjärtfunktionen och förebygga komplikationer, såsom antiarrhythmiska läkemedel, blodförtunnande medel och ACE-hämmare. I vissa fall kan kirurgi vara aktuellt för att korrigera allvarliga skador på hjärtmuskeln eller att implantera en defibrillator för att förebygga livshotande hjärtrytmrubbningar.

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.

Diabetic cardiomyopathy is a specific type of heart disease that occurs in people with diabetes. It is defined as the presence of structural and functional abnormalities of the heart muscle (myocardium) in people with diabetes, in the absence of other causes such as coronary artery disease, hypertension, or valvular heart disease.

The exact mechanisms underlying diabetic cardiomyopathy are not fully understood, but it is believed to be related to a combination of metabolic and hemodynamic factors that lead to changes in the structure and function of the heart muscle. These changes can include:

* Hypertrophy (thickening) of the heart muscle
* Fibrosis (scarring) of the heart tissue
* Abnormalities in calcium handling within the heart cells
* Increased oxidative stress and inflammation
* Changes in energy metabolism within the heart cells

These changes can lead to symptoms such as shortness of breath, fatigue, and fluid retention. In severe cases, diabetic cardiomyopathy can lead to heart failure, arrhythmias, and even death.

Diabetic cardiomyopathy is a significant clinical problem, as it affects up to 50% of people with diabetes and is associated with increased morbidity and mortality. Early detection and management of this condition are crucial for improving outcomes in patients with diabetes.

"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.

I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.

Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.

I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.

I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Radiofarmaka är en term som används inom medicinen och kärntekniken. Det refererar till preparat som innehåller radioaktiva isotoper, som används i diagnostiska eller terapeutiska syften. I en medicinsk kontext kan radiofarmaka definieras som:

"Preparat av kemiska substance som innehåller en eller flera radioaktiva isotoper, antingen naturligt förekommande eller skapade i en kärnreaktor eller accelerator. De används primärt inom medicinen för att undersöka, diagnostisera och behandla sjukdomar, genom att utnyttja de radioaktiva strålarnas förmåga att interagera med levande vävnad."

Radiofarmaka kan användas på olika sätt inom medicinen. I diagnostiska syften injiceras de till patienten för att följa deras distribution och interaktion med kroppen, ofta med hjälp av bilddiagnostik som SPECT eller PET-scanning. I terapeutiska syften används radiofarmaka för att behandla olika former av cancer genom att rikta in sig på tumörceller och utnyttja strålningens förmåga att skada eller döda dem.

Emissionsscintigrafi, även känt som emissionscomputertomografi (ECT), är en diagnosmetod inom nuclearmedicin. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans (radionuklid) som injiceras i patientens kropp. Substansen accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska göras.

Efter att substansen har hunnit distribueras i kroppen placeras en gammakamera runt patientens kropp för att detektera de gammastrålar som utsänds från radionukliden. Kamera data används sedan för att skapa tvådimensionella (2D) eller tredimensionella (3D) bilder av organet eller vävnaden som undersöks.

Emissionsscintigrafi kan användas för att diagnostisera och övervaka en rad olika medicinska tillstånd, inklusive hjärtsjukdomar, skelettrelaterade sjukdomar, neurologiska störningar och cancer. Till exempel, myokardskintigrafi använder en radioaktivt markering substance som absorberas av hjärtmuskulaturen för att undersöka blodflödet till hjärtat och detektiera eventuell ischemisk sjukdom eller hjärtskada.

Atrioventrikulär (AV) block är en hjärtsjukdom där det uppstår förseningar eller fullständiga upphöranden av elektrisk ledning mellan förmak och kamrar i hjärtat. Detta leder till oregelbundna eller saktade hjärtslag, beroende på graden av AV-block.

Det finns tre grader av AV-block:

1. Första graden: Försening av AV-ledningen, men alla hjärtslag leds igenom.
2. Andra graden: Vissa hjärtslag blockeras och saknas, vilket kan vara antingen Mobitz typ I eller Mobitz typ II. Mobitz typ I visar sig som en progressiv förlängning av PR-intervallet före ett blockerat slag, medan Mobitz typ II har konstant PR-intervall innan blockeringen.
3. Tredje graden (komplett AV-block): Ingen elektrisk ledning sker mellan förmak och kamrar, vilket leder till att förmaken pulserar oberoende av kamrarna. Kamrarnas slag regleras istället av en särskild mekanism i hjärtat som kallas för den intrinseka pacemakern (sinusknutan).

Atrioventrikulär block kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, hjärtsjukdomar, elektrolytbrist och vissa läkemedel. I allvarliga fall kan det behöva behandlas med en pacemaker.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

Psykosexuella störningar, även kända som sexuella rubbningar eller parafili, är en grupp psykiatriska diagnoser som invollerar atypiska sexuella intressen och beteenden som orsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerat av American Psychiatric Association, innefattar psykosexuella störningar följande diagnoser:

1. Fetischism: Sexuell upphetsning eller nöje från att ha kontakt med objekt som inte är en mänsklig partner (t.ex. underkläder, skor).
2. Transvestisk fetischism: Sexuell upphetsning eller nöje från att klä sig i kläder som tillhör det motsatta könet.
3. Exhibitionism: Uppehåll av att visa av sig själv naken offentligt för att uppnå sexuell upphetsning.
4. Voyeurism: Uppehåll av att titta på en annan person som är naken, deltar i eller utför ett sexuellt beteende utan deras vetskap för att uppnå sexuell upphetsning.
5. Pedofili: Sexuella fantasier, drifter eller beteenden med barn under 13 år gamla eller försök att få kontakt med barn under 16 år gamla för sexuella ändamål.
6. Sexuell masochism: Sexuell upphetsning från att utsätta sig själv för smärta eller fuktighet.
7. Sexuell sadism: Sexuell upphetsning från att orsaka smärta, lidande eller fuktighet till en annan person.
8. Frotteurism: Uppehåll av att röra på sig mot en okänd person i en massmiljö för att uppnå sexuell upphetsning.
9. Parafili: Sexuella fantasier, drifter eller beteenden som orsakar lidande till en själv eller en annan person och inte ingår i normativa sexuella beteenden.
10. Transvestisk fetischism: Uppehåll av att klä sig i kvinnors kläder för att uppnå sexuell upphetsning.

## Kritik

Klassificeringen har kritiserats för att vara för bred och inkludera alltför många olika beteenden, vilket kan leda till felaktig diagnos och behandling. Det finns också kritik mot att det inte finns någon klar gräns mellan vad som är normalt och patologiskt sexuellt beteende. Kritiker menar att detta kan leda till stigmatisering av personer med icke-normativa sexuella preferenser.

## Förekomst

Enligt en studie från 2016 var förekomsten av parafili bland svenska män 3,5 procent och bland kvinnor 0,4 procent.

'Högt blodtryck' (hypertension) definieras som en varaktig ökning av systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller diastoliskt blodtryck över 90 mmHg. Det är värt att notera att dessa gränser kan variera något beroende på individuella faktorer och ålder. I alla fall rekommenderas åtgärder för att minska blodtrycket om det uppmätts över 130/80 mmHg vid flera tillfällen. Högt blodtryck kan vara ett potentialt livshotande tillstånd eftersom det ökar risken för allvarliga hälsoeffekter som stroke, hjärtinfarkt och njursvikt.

Aortaklaffinsufficiens (Aortic Valve Insufficiency) är ett tillstånd där aortaklaffen, som sitter mellan det övre kammaren (vänster ventrikel) och den stora kroppspulsådern (aortan), inte fungerar korrekt. Normalt sett sluter sig klaffen så att blodet flyttas i en riktning, från vänster ventrikel till aortan. Vid aortaklaffinsufficiens kan klaffen inte stänga tätt, vilket gör att blod flödar baklänges in i det övre kammaren när hjärtat slår. Detta kan leda till en ökad volym av blod i vänster ventrikel och därmed en ökad arbetskraft på hjärtat för att pumpa ut det extra blodet.

Aortaklaffinsufficiens kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, degenerativa förändringar i klaffen, infektioner, hjärtinfarkt eller andra sjukdomar som skadar strukturen på klaffen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta andfåddhet, trötthet, yrsel, bröstsmärta eller benödem. Behandlingen beror på svårighetsgraden av aortaklaffinsufficiens och kan innebära mediciner, operationer eller en kombination av båda.

"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.

Långtids-EKG, även kallat Holter-EKG eller kontinuerligt EKG, är en metod för att övervaka och registrera hjärtats elektriska aktivitet under en längre tidsperiod, vanligen 24 timmar eller mer. Den innebär att en liten, bärbar enhet fästes på kroppen och kopplas till huden med hjälp av elektroder. Enhetens uppgift är att registrera och spara EKG-data kontinuerligt under den tidsperiod som övervakningen varar.

Denna typ av undersökning används ofta för att diagnosticera oregelbundenheter i hjärtats rytm, såsom aritmier eller pauser, som kan vara asymptomatiska eller orsaka symtom som yrsel, svimningar, bröstsmärtor eller andningssvårigheter. Långtids-EKG kan också användas för att övervaka effekterna av mediciner eller andra behandlingar på hjärtats funktion.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

I medicinen refererar observatörsvariation (observer variation) till det fenomen då olika observatörer (t.ex. läkare, sjuksköterskor eller forskare) bedömer, mäter eller rapporterar olika aspekter av en patients tillstånd på olika sätt. Detta kan bero på subjektiva faktorer som observerarnas erfarenhet, träning, förväntningar och tolkningssätt, men även på objektiva faktorer som bristfällig standardisering av metoderna eller mätinstrumenten. Observatörsvariation kan påverka diagnoser, behandlingsbeslut och forskningsresultat, och är därför en viktig aspekt att ta hänsyn till i klinisk praktik och forskning.

'Arterial pressure' refererar till det tryck som blodet utövar på arteriens väggar under olika omständigheter. Det består av två komponenter: systoliskt och diastoliskt tryck. Systoliskt tryck är det högsta trycket uppnås under hjärtats slagfas, medan diastoliskt tryck är det lägsta trycket under hjärtats avslappnade fas.

Normalvärden för arteriell blodtryck i vila för en vuxen person är vanligtvis mellan 90/60 mmHg och 120/80 mmHg, där det översta värdet representerar systoliskt tryck och det nedre värdet representerar diastoliskt tryck. Vidare, mmHg står för millimeter kvicksilver, vilket är en enhet som används för att mäta blodtryck.

Det arteriella trycket påverkas av flera faktorer, inklusive hjärtats funktion, blodvolymen, resistansen i de små artärerna och perifera vaskulära systemet samt kroppens position och aktivitetsnivå. Även ålder, kön, genetik och hälsostatus kan spela en roll för arteriella tryckvärden hos en individ.

Radionuklidangiografi, även känt som scintigrafi, är en diagnosmetod inom medicinen som använder små mängder radioaktiva ämnen (radionuklider) för att producera bilder av olika organ och system i kroppen.

Under proceduren får patienten intravenöst eller oral administeras en liten mängd radionuklid, som accumulerar i specifika organ eller vävnader. Detta gör att de kan detekteras med hjälp av en gammakamera, som registrerar emissionsstrålningen från radionukliden.

Radionuklidangiografi används ofta för att undersöka olika funktioner i kroppen, såsom blodflöde, hjärtfunktion, skelettintegritet och njurfunktion. Det är en icke-invasiv metod som sällan orsakar några allvarliga biverkningar, eftersom de använda radionuklidmängderna är mycket små.

Teknetium-99m pyrofosfat är ett radiotracer som används inom medicinsk diagnostik, särskilt inom kardiologin. Pyrofosfat är en organisk förening som binder till kalcium och hydroxylapatit, de mineraler som utgör den huvudsakliga komponenten i ben- och broskvävnad. När teknetium-99m (ett gammastrålande isotop av teknetium) kopplas till pyrofosfat skapas ett radiotracer som kan användas för att undersöka hur mycket kalcium som finns i hjärtmuskulaturen.

I en så kallad myokardskintescans injiceras teknetium-99m pyrofosfat intravenöst och sedan följs dess distribution med hjälp av en gammakamera. Om det finns skada på hjärtmuskulaturen, till exempel orsakad av ett tidigare hjärtinfarkt, kommer det att finnas ett ökat inslag av kalcium i den skadade vävnaden. Detta ökade inslag av kalcium kommer då att kunna detekteras som en ökad koncentration av teknetium-99m pyrofosfat, vilket kan ses på gammakamerans bilder.

Sålunda används teknetium-99m pyrofosfat som ett hjälpmedel för att diagnostisera och bedöma omfattningen av skador på hjärtmuskulaturen, vilket kan vara viktigt för att planera behandlingen och övervaka patientens hälsotillstånd över tid.

Propanolaminer är en grupp kemiska föreningar som innehåller en propanolgrupp och en aminogrupp. De är relaterade till katekolaminerna, som inkluderar neurotransmittor som dopamin, norepinefrin (noradrenalin) och epinefrin (adrenalin). Exempel på propanolaminer är alpha-metyltyrosin (AMPT) och alfa-metyldopa, vilka används inom medicinen för behandling av hypertension och psykiska tillstånd som schizofreni.

"Jodbensener" er en betegnelse for en type skade på skjoldbruskkirtelen som kan oppstå hvis en person blir utsatt for for høye nivåer jod i en lengre periode. Jod er et sporforelement som normalt forekommer i miljøet og er viktig for kroppens funksjoner, særlig for produksjonen av skjoldbruskkirtelhormoner. Men for høye joddoser kan være skadelige for skjoldbruskkirtelen og føre til utviklingen av jodbensener.

Jodbensener karakteriseres av en forstørring og forhårdning av skjoldbruskkirtelgewebe, som kan være forbundet med en reaksjon på infeksjon eller inflammasjon. Denne tilstanden kan føre til forskjellige symptomer, inkludert trang til å spise (polyfagi), økt tørst (polydipsi), hjertebanken (tachykardi) og uro. I værste fall kan jodbensener føre til at skjoldbruskkirtelen ikke lenger fungerer korrekt, noe som kan ha alvorlige medisinske konsekvenser.

Det er viktig å nevne at jodbensener er en sjeldent sykdom og vanligvis forekommer i områder med høye nivåer naturlig forekommende jod i miljøet eller som følge av overbruk av jodholdige medisiner eller kontraststoff. Hvis du tenker at du kan ha blitt utsatt for høye doser jod eller viser noen av de ovennevnte symptomene, bør du kontakte en lege for å få en korrekt diagnose og behandling.

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Kaptopril är ett läkemedel som tillhör en grupp av blodtrycksmediciner kallade ACE-hämmare (angiotensinconvertingenzyms inhibitorer). Kaptopril används vanligen för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och kronisk njursjukdom.

Läkemedlet fungerar genom att hindra en speciell substans i kroppen, angiotensin II, från att verka som ett vasokonstriktor (en substans som orsakar blodkärlen att förträngas), vilket leder till sänkt blodtryck. Kaptopril kan också hjälpa att skydda hjärtat och näsan genom att minska vätskeansamling i kroppen.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar Kaptopril eller någon annan medicin, och att rapportera om alla biverkningar eller symptom som du upplever under behandlingen.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Hjärt-kärlmedel, även kallat cardiovaskulära medel, är en kategori av läkemedel som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa mediciner påverkar hjärtats och kärlsystemets funktion på olika sätt och kan användas för att behandla, förebygga eller lindra symtom relaterade till dessa sjukdomar.

Exempel på olika typer av hjärt-kärlmedel inkluderar:

1. Antiarytmika: Används för att korrigera oregelbundenheter i hjärtrytmen och förebygga allvarliga hjärtarytmier.
2. ACE-hämmare/ARA II: Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
3. Kalciumantagonister: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet vid ansträngning) och vissa typer av hjärtarytmier genom att lindra spasmer i kärlväggarna.
4. Betablockerare: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris, hjärtarytmier och efter hjärtattacker genom att sakta ner hjärtslaget och minska stressen på hjärtat.
5. Diuretika: Används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt genom att öka urinproduktionen och avlägsna ödem (överflödig vätska) i kroppen.
6. Blodfettsmedel: Används för att sänka onormala nivåer av kolesterol och triglycerider i blodet, vilket kan minska risken för hjärtinfarkt och stroke.
7. Vasodilatatorer: Används för att behandla högt blodtryck genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
8. ACE-hämmare (angiotensinomvandlande enzym-hämmare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
9. ARB (angiotensinreceptorblockerare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
10. Blodtunningsmedel: Används för att förebygga blodproppar och minska risken för stroke, hjärtinfarkt och dödlighet i kardiovaskulära sjukdomar.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.

Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.

Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:

S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]

där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.

Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.

Myokardreperfusionsbeskrivs som den process där blodflödet till hjärtmuskulaturen (myokardet) återställs efter en period av ischemisk injury, vilket ofta är följden av en hjärtattack eller myokardinfarkt.

Denna återställda blodförsörjningen ger ett tillflöde av syre och näringsämnen till det skadade området, men kan också leda till ytterligare skada på grund av den plötsliga återgången av blodflödet. Denna typ av skada kallas reperfusionsskada eller myokardreperfusionsskada.

Myokardreperfusion kan uppnås genom olika metoder, såsom trombolytisk behandling, angioplasti med stentning eller hjärtkirurgiska ingrepp som koronarbypassoperation. Det är viktigt att behandla ischemisk skada till myokardet så snart som möjligt för att minska risken för permanenta skador och förbättra prognosen för patienten.

"Kärlmotstånd" (i engelska vanligtvis kallat "vascular resistance") är ett mått på den totala resistansen som blodkärlen ger upphov till när blod pumpas genom dem av hjärtat. Det beräknas vanligen genom att dividera det tryck som skapas över kärlen (mean arterial pressure, MAP) med flödet av blod som pumpas genom dem per tidsenhet (cardiac output, CO). Matematiskt kan det uttryckas som:

Kärlmotstånd = MAP / CO

Ett högre kärlmotstånd innebär att hjärtat behöver arbeta hårdare för att få blodet att cirkulera effektivt i kroppen, medan ett lägre kärlmotstånd betyder att hjärtat kan pumpa blodet mer effektivt. Faktorer som kan påverka kärlmotståndet inkluderar diameteren och elasticiteten hos de blodkärl som är inblandade, samt olika signalsubstanser som reglerar deras kontraktion och relaxering.

"Centralt ventrikelsystem" eller "centralt ventriculär system" refererar till de fluidfylda hålrummen inne i hjärnan. Det består av de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln, som är sammanbundna med varandra via smala kanaler. Den centrala ventriculära fluiden, kallad cerebrospinalvätska (CSF), produceras huvudsakligen i de tredje ventriklarna av ett par strukturer som kallas kloridproducerande celler eller "choroidea plexus". CSF cirkulerar sedan genom de olika ventriklarna och absorberas tillbaka in i blodomloppet via en struktur som kallas arachnoidalmembranet.

Centralt ventriculärt system har flera viktiga funktioner, bland annat att skydda hjärnan från mekanisk skada genom att amortera stötar och att transportera näringsämnen och avfallsprodukter till och från hjärnvävnaden.

I en medicinsk kontext kan lineära modeller vara statistiska modeller som används för att analysera relationer mellan variabler. I en linear modell antas sambandet mellan variablerna vara linjär, det vill säga att förändringar i en variabel är proportionella med förändringar i en annan variabel.

Ett exempel på en enkel lineär modell är regressionsanalys, där man undersöker sambandet mellan en dependent variabel (den variabel som ska förutsägas) och en eller flera independent variabler (de variabler som används för att förutspå den dependenta variabeln). I regressionsanalysen beräknas en linjär funktion som beskriver sambandet mellan de olika variablerna, och denna funktion kan sedan användas för att göra förutsägelser om värdet på den dependenta variabeln baserat på värdena på de independenta variablerna.

Lineära modeller används inom många olika områden inom medicinen, till exempel för att analysera effekterna av olika behandlingsalternativ, för att undersöka riskfaktorer för sjukdomar eller för att utvärdera kvaliteten på diagnostiska tester.

Den inre hinna i hjärtat kallas endokard. Det är ett tunnt lager av celler som tapetserar insidan av hjärtkammare och hjärtklaffar. Endokardet producerar också en del av de strukturer som hjärtkvalfarna (hjärtklaffarna) består av, så kallade heart valve leaflets. Ibland kan endokardit (infektion i endokardet) uppstå, vilket kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas akut.

Amiodarone är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbunden hjärtrytm. Det fungerar genom att stabilisera cellmembranen i hjärtat och förhindra oregelbundna elektriska impulser från att spridas genom hjärtats muskelvävnad. Amiodaron kan användas för att behandla både ventrikulära och supraventrikulära arrhythmier, inklusive förebyggande av kammarflimmer efter hjärtinfarkt.

Läkemedlet är känt för sin långa halveringstid i kroppen (upp till 57 dagar), vilket betyder att det kan ta veckor eller månader innan full effekt uppnås. Amiodaron kan också ha en mängd biverkningar, inklusive andningsbesvär, leverfunktionsstörningar och hudreaktioner. Det är viktigt att patienten övervakas regelbundet under behandlingen för att upptäcka tidiga tecken på biverkningar.

Cardiac Resynchronization Therapy (CRT) är en behandlingsmetod för patienter med hjärtsjukdom och särskilt för dem som har ett tillstånd som kallas för hjärtblock, där signalerna i hjärtat leds felaktigt eller för sent. CRT använder en liten implanterbar enhet, en så kallad CRT-stimulator, för att koordinera samordningen av kontraktioner i de två underkamrarna av hjärtat (ventriklarna).

CRT-enheten innehåller tre elektroder: en i högeratrium (övre kammare), en i högerventrikel (undre kammare) och en i vänsterventrikel. Elektroderna överför elektriska signaler till hjärtat för att koordinera kontraktionerna mellan de två underkamrarna. Genom att korrigera den felaktiga ledningen av elektriska signaler kan CRT förbättra pumpfunktionen hos hjärtat, öka blodflödet till kroppen och förbättra patientens symtom och livskvalitet.

CRT är vanligtvis reserverat för patienter med svår hjärtsvikt (NYHA klasser III-IV) som inte svarar på andra behandlingsmetoder, såsom mediciner eller en implanterbar kardioverter-defibrillator (ICD).

Den mest grundläggande medicinska definitionen av död är en fullständig och permanent upphörande av alla vitala funktioner i kroppen, inklusive hjärt- och andningsaktivitet. Detta betyder att det inte längre finns någon blodcirkulation eller andning, och att hjärnstammen har slutat att fungera. I klinisk kontext används ofta termer som "hjärt- och lungdöd" eller "bbrain death" för att beskriva dödsfall. Dessa definitioner innebär att individen inte längre har någon hjärtaktivitet, ej heller andningsfunktion, och att hjärnan inte längre fungerar och kommer aldrig att återfå sin funktion.

Patologisk utvidgning (pathological expansion) refererer til en abnorm forstørrelse eller øget pladstagelse av et virksomhet, struktur eller område i kroppen som følge av en sykdomsprosess. Dette kan skyldes mange forskjellige mekanismer, for eksempel cellulær proliferasjon, akkumulering av vaskulært vann eller andre flyttevare, eller infiltrering av fremmede substanser eller celler. Patologisk utvidgning kan observeres i mange forskjellige organismer og kan påvirke alle typer virksomheter, inkludert epiteliale, muskulære, og konnektive virksomheter. Den patologiske utvidningen kan føre til en rekke komplikasjoner, både lokalt og systemisk, og er ofte et teken på en underliggende sykdomsprosess som må behandles for å forebygge yderligere skade eller skader.

Cine-magnetisk resonans (cine-MRI) är en typ av magnetresonanstomografi (MRT) som används för att studera rörelser i hjärtat. "Cine" refererar till den kontinuerliga upprepade bildsekvensen som skapas av MRT-maskinen under en hjärtslagscykel.

I en cine-MRI-undersökning placeras patienten in i en tunnelformad magnetresonansskanner och får instruktioner att hålla andan under korta perioder medan bilder tas. Kontrastmedel kan användas för att förbättra bildkvaliteten.

Cine-MRI ger läkaren detaljerade, stillbilder och videosekvenser av hjärtats strukturer och rörelser under olika faser av hjärtslagscykeln. Detta kan hjälpa till att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika hjärtsjukdomar, inklusive hjärtfel, hjärtklaffproblem och kardiovaskulära sjukdomar.

Troponin T är ett protein som förekommer i muskelceller, särskilt i hjärtmuskulatur. Det finns olika typer av troponin, och Troponin T är en del av det komplex som reglerar kontraktionen och relaxationen av muskeln. Nivåerna av troponin T i blodet kan öka vid skada på hjärtmuskulaturen, till exempel vid hjärtinfarkt (hjärtattack). En ökning av Troponin T-värden anses vara ett specifikt tecken på skada på hjärtmuskulaturen.

Myokardieffekterna av reperfusion, även kallat myokardiell reperfusionsskada, är skador på hjärtmuskulaturen (myokardium) som orsakas av att blodflödet till ett tidigare undernärdat område hastigt återställs. Detta kan inträffa vid behandlingar såsom trombolys eller primär PCI (perkutan koronar intervention) för akut myokardieinfarkt, där syftet är att öppna och restored blodflödet till den blockerade kranskärlen.

Reperfusionsskador uppstår på grund av en komplex serie händelser som sker under återupprättandet av blodflödet, inklusive ischemisk skada, oxidativ stress, calciumöverbelastning och inflammation. Dessa mekanismer kan leda till celldöd, sämre hjärtfunktion och i värsta fall kardiogen chock.

Symptomen på myokardieffekter av reperfusion kan variera beroende på svårheten av skadan, men de kan inkludera bröstsmärta, andnöd, yrsel, svimning eller i vissa fall plötslig hjärtdöd. Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av patientens symptom, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi och blodprover för kardiovaskulära markörer som troponin. Behandlingen kan innefatta mediciner för att stödja hjärtfunktionen, såsom ACE-hämmare, betablockere och diuretika, samt livslång behandling med antikoagulantia och aspirin för att förebygga ytterligare komplikationer. I vissa fall kan kirurgiska ingrepp vara aktuella för att återställa normal blodflöde till hjärtat eller att ersätta skadat vävnad med en hjärttransplantation.

Asymptomatic diseases are medical conditions where an individual has no obvious symptoms or signs of the disease, despite the presence of abnormalities or changes in the body that can be detected through medical testing or screening. In other words, a person with an asymptomatic disease is unaware that they have the disease because they do not experience any noticeable symptoms.

Asymptomatic diseases can still cause harm and may progress over time, potentially leading to complications or even death if left untreated. Therefore, early detection through screening and testing is crucial for managing asymptomatic diseases and preventing potential health issues in the future. Examples of asymptomatic diseases include hypertension (high blood pressure), diabetes, and some types of cancer.

En hjärttransplantation är en medicinsk procedur där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och fungerande donatorhjärta. Detta är vanligtvis den sista behandlingsalternativet för personer med allvarlig hjärtsvikt som inte har avhjälpats av andra behandlingar, såsom mediciner eller mekaniska hjälpmedel.

Under en hjärttransplantation tas det skadade hjärtat bort och ersätts med ett nytt från en givare som nyligen har avlidit. Efter operationen måste patienten ta immunsuppressiva läkemedel för resten av sitt liv, för att förhindra att kroppen avstöter det nya hjärtat.

Hjärttransplantation är en komplex och tekniskt krävande procedur som utförs av erfarna kirurger i specialiserade sjukhus. Även om operationen kan rädda livet på patienter med allvarlig hjärtsvikt, finns det vissa risker och komplikationer som är associerade med proceduren, inklusive infektioner, blödningar och avstötningsreaktioner.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Fallot's tetralogy is a congenital heart defect that consists of four cardiac anomalies:

1. Pulmonary stenosis (narrowing of the pulmonary valve and/or infundibular area)
2. Ventricular septal defect (a hole in the interventricular septum)
3. Overriding aorta (the aorta is positioned over both ventricles instead of just the left ventricle)
4. Right ventricular hypertrophy (thickening of the right ventricular muscle)

These abnormalities result in obstruction of blood flow from the right ventricle to the lungs and a mixing of oxygenated and deoxygenated blood within the heart. This can lead to cyanosis (bluish discoloration of the skin and mucous membranes), shortness of breath, fatigue, and poor growth and development in infants and children with this condition. Treatment typically involves surgical repair or replacement of the affected valves and closure of the ventricular septal defect.

'Urindrivande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som ökar urinproduktionen och underlättar mjölkkörtlarnas avflöde, ofta använda för att behandla vattenansamling i kroppen (ödem) orsakade av hjärt- eller njurproblem. De verksamma substanserna i urindrivande medel kan vara exempelvis diuretika som hjälper till att eliminera överskott av salt och vatten från kroppen genom att öka urinproduktionen i nyckelorganet nefron i njurarna. Andra substanser som kan ingå i urindrivande medel är antispasmodika, vilka lindrar muskelspasmer i urinvägar och mjölkkörtlar, och antiinflammatoriska medel som reducerar inflammation och smärta.

Trikuspidalklaffinsufficiens (TS) är en hjärtsjukdom där trikuspidalklaffen, som förbinder högerkammaren med höger förmak i hjärtat, inte sluter korrekt. Detta resulterar i att blod flödar baklänges in i höger förmak under varje hjärtslag, vilket kan leda till ökat tryck och volym i högerkammaren och eventuellt högerhjärtats kongestion. TS kan vara lindrigt eller allvarligt beroende på graden av insufficiens. Orsakerna till TS kan variera, men de vanligaste orsakerna är strukturella skador på klaffen som orsakas av endokardit, rheumatiska sjukdomar eller kongenitala hjärtfel. Andra orsaker kan inkludera högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension) och myokardiella skador som kan vara relaterade till ålder, ischemisk hjärtsjukdom eller kardiomyopati. Symptomen på TS kan variera beroende på graden av insufficiens och kan inkludera andfåddhet, ödem, trötthet, synkope och buksmärtor. Behandlingen för TS beror på underliggande orsak och kan omfatta mediciner, kirurgi eller kateterbaserade procedurer.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

Hjärtblock, eller kardiogenn conductionsrubbning, är ett tillstånd där hjärtats elektriska ledningssystem inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka en försämrad hjärtrytm. Det finns två typer av hjärtblock:

1. Fullständigt hjärtblock (Complete Heart Block): Detta inträffar när det saknas ledningsimpulser mellan överhuset och underhuset i hjärtat, vilket orsakar en mycket lång eller ingen konduktion alls. Detta kan leda till att hjärtrytmen blir mycket långsam (bradykardi) eller oregelbunden, och i vissa fall kan det vara livshotande om det inte behandlas.
2. Partiellt hjärtblock (Incomplete Heart Block): Detta inträffar när ledningsimpulserna från överhuset till underhuset är fördrömdas eller blockerade delvis, vilket kan orsaka en långsam hjärtrytm eller en oregelbundenhet i rytmen. I vissa fall behöver det inte behandlas, men om symtomen är allvarliga kan medicinsk behandling vara nödvändig.

Hjärtblock kan orsakas av olika faktorer, inklusive hjärtsjukdomar, skador på hjärtat, infektioner och vissa läkemedel. Symptomen på hjärtblock kan variera från att inte ha några symtom alls till yrsel, svimning, andnöd eller smärta i bröstet. Behandlingen av hjärtblock beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

Systolisk hjärtsvikt är en form av hjärtsvikt där det primära problemet är att hjärtkamrarna inte kan pumpa blod effektivt under systolen, vilket är den fas då hjärtat kontraherar och pumpar ut blod. Detta kan leda till ökad tryckbelastning på lungorna och symtom som andnöd, trötthet och ödem. Orsakerna till systolisk hjärtsvikt kan variera, men de vanligaste orsakerna är åderförkalkning (ateroskleros) och hypertension (högt blodtryck). Andra orsaker kan inkludera hjärtklaffssjukdomar, virala infektioner och alkoholmissbruk. Behandlingen av systolisk hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner för att minska symtomen och trycket i lungorna, samt eventuellt operationer eller andra ingrepp.

Mineralocorticoid receptor antagonists (MRAs) are a class of medications that block the action of aldosterone, a hormone produced by the adrenal glands. Aldosterone helps regulate sodium and potassium balance in the body by binding to mineralocorticoid receptors found in various tissues, including the kidneys, heart, blood vessels, and brain.

When aldosterone binds to these receptors, it promotes sodium retention and potassium excretion, which can lead to an increase in blood pressure and fluid volume. In some conditions such as heart failure, cirrhosis, and primary aldosteronism, excessive aldosterone production or action can contribute to worsening symptoms and outcomes.

MRAs work by blocking the binding of aldosterone to its receptors, thereby preventing the hormone's effects on sodium and potassium balance. This leads to decreased blood pressure, reduced fluid volume, and improved heart function in patients with heart failure or cirrhosis. MRAs also help reduce potassium levels in patients with primary aldosteronism.

Examples of MRAs include spironolactone, eplerenone, and finerenone. These medications are often used in combination with other drugs to treat heart failure, liver cirrhosis, and primary aldosteronism.

Spironolakton är ett diuretikum, som är en typ av läkemedel som hjälper kroppen att bli av med överskott av vätska. Spironolakton är specifikt ett så kallat aldosteronantagonist, vilket betyder att det blockerar verkan av hormonet aldosteron i kroppen. Aldosteron påverkar bland annat njurarnas funktion och får dem att behålla mer salt (natrium) och vatten, samtidigt som kroppen blir av med potassium. Genom att blockera aldosteronet hjälper spironolakton till att minska mängden vätska i kroppen och öka potassiumhalten.

Spironolakton används ofta för att behandla vattenansamlingar i kroppen (ödem) orsakade av hjärtsvikt, levercirros eller njursjukdomar. Det kan också användas för att behandla högt blodtryck och primär hyperaldosteronism, en sjukdom där binjurarna producerar för mycket aldosteron.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

Hjärtseptumet är en anatomisk struktur i hjärtat som delar hjärtkammaren i två delar: vänster och höger. Det består av två skilda delar - septum primum och septum secundum. Septum primum är den första septala structuren som bildas under fostrets utveckling, medan septum secundum är en senare struktur som bildas ovanför septum primum.

Septum primum och septum secundum lämnar en öppning mellan sig kallad foramen ovale, som under fostertiden tillåter blod att passera fritt från höger hjärtkammare till vänster hjärtkammare. Efter födelsen stängs foramen ovale ofta av självt när trycket i lungkretsloppet ökar, men kan ibland vara öppet och orsaka ett hjärtfel som kallas för foramen ovale persistens.

I allmänhet är hjärtseptumets funktion att separera blodet i höger och vänster hjärtkammare så att det kan pumpas till olika delar av kroppen via lungslingan respektive systemkretsloppet.

Medfödda hjärtfel, även kända som congenitala hjärtsjukdomar, är abnormaliteter eller defekter i strukturen eller funktionen av hjärtat eller de stora blodkärlen som existerar vid födelsen. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Medfödda hjärtfel kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller toxiner under graviditeten, eller kombinationer av dessa faktorer. Vissa medfödda hjärtfel kan behandlas med mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi, medan andra kan kräva livslång övervakning och behandling.

"Kardiogener chock" är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen, vilket orsakar syrebrist i olika delar av kroppen. Orsaken är ofta en allvarlig störning i hjärtfunktionen, som exempelvis ett mycket starkt och plötsligt förekommande kramp i hjärtmuskulaturen (ventrikulär fibrillation) eller ett allvarligt reducerat blodtryck i de stora kärlen (hypotension). Detta kan leda till att syrebrist uppstår i olika organ, vilket kan vara livshotande om det inte behandlas akut.

'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.

Regressionsanalys är en statistisk metod som används för att undersöka och beskriva samband mellan variabler. Den huvudsakliga användningen av regressionsanalys är att studera hur en dependant variabel (beroende variabel) påverkas av en eller flera oberoende variabler. Metoden ger ett mått på styrkan och riktningen på detta samband, ofta uttryckt som en regressionskoefficient.

Den vanligaste formen av regressionsanalys är linjär regression, där man antar att sambandet mellan variablerna kan beskrivas med en rät linje. Andra former av regressionsanalys inkluderar polynomial regression, logistisk regression och log-log regression, som används när sambandet inte är linjärt.

Regressionsanalys används inom många olika områden, till exempel ekonomi, psykologi, sociologi, medicin och teknik, för att undersöka och förutsäga olika typer av fenomen.

"Koronarsinus" er en betegnelse for de blodkar som leverer ilt og næring til hjertet. Det består af to hovedgrene, den venstre og højre koronarcirkulation, som deler sig i flere mindre grene for at forsyne hele hjertet med blod. Den venstre koronarcirkulation leverer blod til det venstre ventrikel og atrien, mens den højre koronarcirkulation leverer blod til det højre ventrikel og atrium samt deler af den venstre side af hjertet. Koronarsinusen kan blive forsnævret eller blokeret, fx som følge af aterosklerose, hvilket kan medføre angina pectoris eller et hjerteinfarkt.

Enoximone är ett läkemedel som tillhör gruppen fosfodiesteras inhibitorer. Det används primärt för att behandla kronisk hjärtsvikt, eftersom det verkar avslappande på hjärtmuskulaturen och ökar hjärtats pumpförmåga.

Enoximon fungerar genom att hindra nedbrytningen av cAMP (cykliskt AMP) i hjärtmuskulaturen, vilket leder till en ökning av intracellulärt calcium och därmed en stärkning av kontraktionen hos trötta eller skadade hjärtmuskler.

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö, eftersom det kan orsaka lägre blodtryck och förändringar i hjärt rytmmen vid överdosering.

En konstgjord pacemaker är ett medelelsesystem som används för att behandla abnormt långsamt hjärtslag (bradykardi) orsakat av en störd naturlig hjärtrytm. Pacemakern består av en liten batteridriven generator som är kopplad till elektroder som placeras i specifika delar av hjärtat. När pacemakern detekterar ett för långsamt hjärtslag skickar den en elektrisk impuls genom elektroderna till hjärtat, vilket orsakar en kontraktion och hjärtats slag frekvens ökar. På så sätt hjälper pacemakern till att upprätthålla en normal och effektiv hjärtrytm.

Xamoterol är ett läkemedel som tillhör gruppen betablockerare, som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar. Xamoterol har en unik egenskap jämfört med andra betablockerare eftersom det även fungerar som en delvis selektiv agonist på beta-2-adrenoreceptorer, vilket kan leda till en ökning av andningsfunktionen.

Xamoterol används inte i klinisk praktik idag, eftersom senare studier visade att det inte ger några tydliga fördelar jämfört med andra betablockerare och kan orsaka allvarliga biverkningar som lungfunktionsnedsättning.

Pulsdopplerekokardiografi (PDE) är en icke-invasiv ultraljudsmetod som används för att undersöka hjärtats funktion och blodflöde. Den bygger på principen att man kan mäta hastigheten på blodflödet genom att analysera hur ultraljudsböljorna reflekteras av rörelser i blodet.

Vid PDE använder man en ultraljudssond som placeras på bröstet (i det främre, substernala facket) för att skicka ut ultraljudsvågor som reflekteras av blodet i hjärtats kamrar och blodkärl. Genom att mäta tidsintervallet mellan när ultraljudsvågen sänds ut och när den reflekterade signalen återkommer kan man beräkna avståndet till det reflekterande objektet, i det här fallet rörelser i blodet.

Genom att använda pulsdopplersonografin kan läkare och andra vårdpersonal bedöma riktning, hastighet och volym på blodflödet genom olika delar av hjärtat och dess blodkärl. Detta är särskilt användbart för att detektera och diagnostisera olika former av hjärtsjukdomar, som exempelvis sjukdomar i hjärtklaffarna eller nedsatt pumpfunktion hos hjärtat.

I korthet kan man säga att pulsdopplerekokardiografi är en ultraljudsmetod som används för att undersöka blodflödet i hjärtat och dess blodkärl, vilket kan vara till hjälp vid diagnostisering av olika former av hjärtsjukdomar.

"Childbed fever" eller "barnsängssjukdomar" är en äldre benämning på infektionssjukdomar som kan uppstå efter förlossning, missfall eller abort. De flesta barnsängssjukdomarna orsakas av bakterien Streptococcus pyogenes, men andra bakterier och åkommor kan också ingå i definitionen.

Idag använder vi inte längre begreppet "barnsängssjukdomar" som en medicinsk diagnos, eftersom det är för allmänt och inkluderar för många olika typer av infektioner. I stället beskriver läkare och sjukvårdspersonal varaktighet, art och plats på kroppen där en infektion har uppstått. Exempel på diagnoser som kan relateras till de tidigare barnsängssjukdomarna inkluderar endometrit (infektion i livmoderslemhinnan), parametrit (infektion i bindeväv och muskler kring livmodern) och salpingit (infektion i äggledare).

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

Elektrofysiologiska tekniker (EPS) för hjärtat är metoder som används för att undersöka och behandla hjärtats elektriska aktivitet. Detta görs genom att placera fina elektroder i olika delar av hjärtat via en kateter som införs genom en ven i arm eller lår.

EPS kan användas för att:

* Diagnostisera oregelbundenheter i hjärtats rytm, såsom aritmi
* Lokalisera och kartlägga abnorma elektriska banor i hjärtat som orsakar oregelbundna hjärtslag
* Testa effekten av olika behandlingar, till exempel mediciner eller ablation
* Genomföra en ablation, vilket innebär att försöka eliminera eller isolera abnorma elektriska banor i hjärtat med hjälp av värme, kyla eller annan energi.

EPS är en specialiserad procedur som utförs av en elektrofysiolog, en läkare med specialistutbildning inom området. Proceduren kräver speciell utrustning och används ofta för att diagnostisera och behandla komplexa hjärtrytmstörningar som inte svarar på andra behandlingsmetoder.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

'Sjukhusvistelse' betyder att en person är inlagd på sjukhus för att få vård och behandling. Det kan involvera att en patient delar rum med andra patienter på en vårdavdelning, eller att de har ett eget rum. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att ses av olika läkare, sjuksköterskor och övrig personal som arbetar på sjukhuset. De kan få mediciner, operationer, terapi eller andra behandlingar beroende på vad som behövs för att behandla deras tillstånd.

Sjukhusvistelsen kan variera i längd från några timmar till veckor eller månader beroende på patientens tillstånd och behandlingsbehov. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att få regelbundna mottagningar och undersökningar för att övervaka deras tillstånd och behandling.

Det är viktigt att följa personalens instruktioner under en sjukhusvistelse för att maximera chanserna för en snabb och fullständig återhämtning.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

'Natriuretiska peptider' är hormoner som produceras huvudsakligen i hjärtan och har en kraftig effekt på natriumexkreTION, diures och vasodilatation. Dessa hormoner inkluderar atriellt natriuretisk peptid (ANP), B-type natriuretisk peptid (BNP) och C-type natriuretisk peptid (CNP). De hjälper till att reglera blodtrycket, volymen av vätska i kroppen och homeostasen av elektrolyter. ANP och BNP frisätts huvudsakligen från hjärtats förmakar (atrium) som svar på ökat tryck eller volym, medan CNP frisätts från endotelceller i blodkärlen.

Hjärtdefibrillering är ett läkarbehandlingsförfarande som används för att korrigera oregelbundenheter i hjärtats rytm, så kallad fibrillation eller flutter. Detta görs med hjälp av en defibrillator, en apparat som kan leverera en elektrisk stöt till hjärtat för att återställa ett normalt hjärtrytm.

Det finns två typer av hjärtdefibrillering: extern och intern. Extern defibrillering används när defibrillatorn placeras utanpå kroppen, medan interna defibrillatorer placeras inuti kroppen, ofta under huden eller i bröstkorgen.

Hjärtdefibrillering kan rädda livet för personer som drabbas av plötslig hjärtstopp eller andra allvarliga hjärtrubbningar. Den bör utföras så snart möjligt efter att oregelbundenheten i hjärtat upptäckts, för att öka chanserna till ett gott resultat.

Nitroprusside är ett snabbtverkande intravenöst blodtrycksmedel som används för att behandla akut högt blodtryck och hjärtödem. Det är en organisk sockerförening som innehåller kväve, syre, kol, väte och järn. Nitroprussid verkar genom att relaxera glatt muskulatur i artärväggarna, vilket orsakar vasodilatation (dilatering av blodkärlen) och minskar efterlasten på hjärtat.

Det är viktigt att notera att nitroprussid bör endast användas under kontinuerlig blodtrycksmonitorering och under övervakning av en läkare, eftersom det kan leda till en snabb och kraftig minskning av blodtrycket om det ges i för hög dos eller om det används för lång tid. Dessutom kan nitroprussid orsaka metabolitbildning som kan vara skadlig för nervsystemet vid långvarig användning.

'Sulfoner' är ett medialt begrepp som refererar till kemiska föreningar som innehåller en sulfongrupp (-SO2-). Sulfongrupper består av en syreatom bundet till två syreatomer, och de kan förekomma i olika slags organiska molekyler. Exempel på substanser som innehåller sulfoner är vissa läkemedel, färgämnen och rengöringsmedel.

I medicinskt sammanhang kan sulfoner ha farmakologisk aktivitet och användas som läkemedel för att behandla olika sjukdomar. Exempel på sådana läkemedel är diuretika (vattentagande medel) som furosemid, torasemid och bumetanid, som alla har en sulfonerad struktur. Dessa läkemedel fungerar genom att öka urinproduktionen och på så sätt hjälpa till att reducera vattenansamling i kroppen.

Det är värt att notera att begreppet 'sulfoner' kan även användas för att beskriva en specifik klass av enzymer som katalyserar reaktioner involverande svavel, men detta är inte relaterat till den medicinska definitionen som ges ovan.

'Retledningssystemet' (engelska: 'Guidance System') är ett samlingsbegrepp för de mekanismer och processer som hjälper en läkare eller annan vårdpersonal att ta medicinska beslut om en patients vård. Det kan inkludera kliniska riktlinjer, praxisriktlinjer, kvalitetsstandarder, evidensbaserad medicin och andra resurser som hjälper till att stödja ett systematiskt och strukturerat sätt att besluta om diagnoser, behandlingar och omsorg.

Retledningssystemet är tänkt att underlätta för vårdpersonalens arbete genom att ge rekommendationer baserade på den bästa tillgängliga evidensen och erfarenheten, samtidigt som det tar hänsyn till patientens individuella behov och preferenser. Det är en viktig del av kvalitetssäkringen inom sjukvården och hjälper till att säkerställa att patienter får den bästa möjliga vården baserat på aktuell kunskap och god medicinsk praxis.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

Endothelin-1 (ET-1) er en peptidhormon som også kallas en vasokonstriktor, der betyr at det kan forsnævre blodkar. Det produseres i endotelceller, som er de tynde celler som liner blodkar og andre huller i kroppen. ET-1 har en viktig rolle i reguleringen av blodtrykk og cirkulasjon, men det kan også være involvert i uønskede fysiologiske prosesser som fibrose, inflammasjon og skade på hjertet. Forstyrrelser i ET-1-systemet kan være forbundet med forskjellige sykdommer, inkludert hjerte-kar-sykdommer og lungsjukdommer.

Nitrogen oxide (NO) är en samlingsbeteckning för en grupp gasformiga ämnen som innehåller kväve och syre. Det kan bildas naturligt i atmosfären genom åska och vulkanutbrott, men den största källan till nitrogen oxid är mänsklig aktivitet, särskilt förbränning av fossila bränslen som bensin och dieselolja. Nitrogen oxid kan också bildas i vissa industriella processer.

Nitrogen oxid är en luftförorening som kan ha negativa effekter på människors hälsa, särskilt andningsorganen. Det kan också bidra till att forma smog och acidregn. Långvarig exponering för höga nivåer av nitrogen oxid kan orsaka andningsbesvär, hosta, irritation i ögon, näsa och hals samt ökad risk för lunginfektioner. Barn, äldre och personer med redan existerande andningsproblem är särskilt känsliga för effekterna av nitrogen oxid.

"Sammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till inåtbuktande av magen, ofta orsakat av muskelspasmer eller kramper i magmuskulaturen. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom gastrit, gastroenterit, förstoppning eller irritabelt tarm syndrom (IBS). Ibland kan även psykiska faktorer som ångest och stress spela en roll i att utlösa sammandragningar. Vid allvarliga eller kroniska symtom bör man söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Kardiomyopati, hypertrofisk (HCM) är en genetisk hjärtsjukdom som orsakas av en abnormalitet i proteinstrukturen hos hjärtmuskeln. Denna abnormalitet leder till att hjärtkammaren (ventrikelns) muskelväggar blir förtjockade och kärlet kan bli trångare, vilket kan störa blodflödet genom hjärtat.

Hos de flesta personer med HCM är det ventrikelns vänstra kammare som är drabbad, men ibland kan även höger kammare vara påverkad. Sjukdomen kan leda till olika symptom som andfåddhet, bröstsmärta, trötthet och i vissa fall hjärtarytmier eller plötslig hjärtdöd.

Det är viktigt att notera att HCM kan variera mycket i allvarlighetsgrad mellan olika individer, och att det finns effektiva behandlingsalternativ som kan underlätta symptomen och förbättra livskvaliteten.

Anaerob threshold (AT) är ett mått på den intensitet vid vilken muskelns energiförsörjning huvudsakligen byter från att använda aerob metabolism till anaerob metabolism. Vid denna intensitet börjar mjölksyran i muskeln brytas ned utan tillgång till syre, vilket leder till en ökad produktion av laktat i blodet.

Den anaeroba tröskeln kan variera mellan individer och kan påverkas av faktorer som träning, genetik och diet. Det är ett viktigt mått inom idrottsmedicinen eftersom det kan ge information om den optimala intensiteten vid utförande av uthållighetsidrotter så som löpning, cykling eller simning. Genom att träna över anaerob tröskeln kan en idrottare förbättra sin förmåga att tåla högre intensiteter och på så sätt öka sin prestanda.

Dipyridamole är ett kärlvasodilatatoriskt läkemedel som används för att behandla och förebygga blodproppar (tromboser). Det fungerar genom att öka blodflödet i kärlen och förhindra aggregation av blodplättar, vilket kan hjälpa att minska risken för att utveckla blodproppar. Dipyridamole kan användas ensamt eller tillsammans med andra läkemedel som aspirin efter stroke orsakad av en blodpropp.

Läkemedlet ges vanligen peroralt (via munnen) och börjar verka inom en timme efter intagandet. Vanliga biverkningar inkluderar huvudvärk, yrsel, magont, diarré och hudutslag. I sällsynta fall kan dipyridamole orsaka allvarligare biverkningar som andningssvårigheter, lågt blodtryck eller överdosering, vilket kan kräva akut medicinsk behandling.

Det är viktigt att använda dipyridamole enligt receptläkarens instruktioner och att inte öka dosen eller avbryta behandlingen utan första att konsultera läkaren.

En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, en del av det autonoma nervsystemet som styr kroppens automatiska funktioner såsom hjärtrytm, andning och tarmfunktion. Parasympatikusblockerare gör detta genom att blockera acetylkolinreceptorerna i parasympatiska nervsynapser, vilket förhindrar att signalsubstanser överförs mellan nervceller.

Detta kan leda till en reducerad aktivitet hos den parasympatiska nervsystemet och ökad aktivitet hos det sympatiska nervsystemet, som i sin tur kan orsaka ökat hjärtslag, pupillvidgning, ökad svettning och andra symtom. Parasympatikusblockerare används ofta för att behandla sjukdomar såsom hjärtarytmier, kolika magbesvär och överaktiva blåsor.

Trikuspidalklaffen är en hjärtklaff som ligger mellan höger kammare och höger förmak i hjärtat. Den har tre flikar (trikuspidala betyder "tre spetsar") och reglerar blodflödet från höger förmak till höger kammare under varje hjärtslag. När hjärtat kontraherar, eller pumpar ut blod, stängs trikuspidalklaffen för att förhindra att blod flödar tillbaka in i höger förmak. När hjärtat slappnar av och fylls på med blod öppnas klaffen igen så att blod kan strömma in i höger kammare.

Tetrazolium salt (TTC) är ett kemiskt ämne som används som en indikator för celldöd i biologiska system. När TTC exponeras för en deoxygenerad cell reduceras det till en röd färgad förening, forbindelsen förtetrazoliumreduktion, som kan ses med blotta ögat. Denna reaktion sker endast i levande celler, eftersom deoxygenerade celler saknar nivåer av reduktaser som behövs för att reducera TTC. Därför används TTC ofta som ett enkelt och kostnadseffektivt sätt att uppskatta livskraften hos celler eller vävnader, till exempel vid bedömning av skador på hjärtat efter ett hjärtinfarkt.

Cineangiografi är en medicinsk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i blodkärlen och X-strålar används för att få skarpa bilder av hjärtats blodkärl och deras funktion. Proceduren kallas även koronarangiografi eller hjärtundersökning med kateter.

Under undersökningen får patienten lokalbedövning och en tunn, böjlig tub, kallad kateter, placeras i ett blodkärl i benet eller armarna. Katetern leds sedan genom kroppsvävnader till hjärtats kranskärl. När katetern är på rätt plats injiceras kontrastmedlet och en serie snabba bilder tas medan kontrastmedlet cirkulerar i hjärtats blodkärl.

Cineangiografi används ofta för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar som kranskärlsförträngning (koronarartérioskleros), hjärtklaffproblem och andra strukturella problem med hjärtat eller blodkärlen.

Kammarflimmer är en allvarlig rytmrubbning i hjärtat, som orsakas av snabba, oförenliga kontraktioner av kamrarna i vänster underhus. Detta leder till att hjärtat inte kan pumpa blod effektivt och kan orsaka ett plötsligt hjärtstopp. Symptomen på kammarflimmer kan inkludera yrsel, svimning, andnöd eller bröstsmärta. Behandlingen för kammarflimmer kan innebära elektrisk chock, mediciner eller en kombination av båda.

"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.

Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

Coronary angioplasty with balloon is a minimally invasive procedure used to widen narrowed or obstructed coronary arteries (the blood vessels that supply oxygen-rich blood to the heart muscle) due to the buildup of fatty deposits called plaques. The procedure involves inserting a thin, flexible tube called a catheter into an artery, usually through an incision in the groin or arm. The catheter is then threaded up to the affected coronary artery.

Once the catheter reaches the narrowed section of the artery, a small balloon attached to the tip of the catheter is inflated. This helps to compress the plaque against the artery wall and widen the lumen (opening) of the artery, restoring blood flow to the heart muscle. The balloon is then deflated and removed, along with the catheter.

Coronary angioplasty with balloon can be performed alone or in combination with other procedures such as stenting, where a small metal mesh tube called a stent is placed in the artery to keep it open after the procedure. This helps prevent re-narrowing of the artery (restenosis) and reduces the risk of future heart attacks.

In summary, coronary angioplasty with balloon is a medical procedure that involves using a balloon catheter to widen narrowed or obstructed coronary arteries caused by plaque buildup, thereby restoring blood flow to the heart muscle.

Randomized clinical trials (RCTs) are a type of study design used in medical research to evaluate the safety and efficacy of new treatments or interventions. The principle of randomization is a key element that distinguishes RCTs from other types of studies. It involves randomly assigning participants to either the experimental group, which receives the new treatment or intervention, or the control group, which receives the current standard of care or a placebo.

The goal of randomization is to minimize bias and ensure that the two groups are comparable in terms of their baseline characteristics. This allows researchers to more confidently attribute any differences in outcomes between the two groups to the treatment or intervention being tested, rather than other factors.

There are several types of randomization methods used in RCTs, including simple randomization, block randomization, and stratified randomization. Simple randomization involves randomly assigning participants to either the experimental or control group using a random number generator. Block randomization involves randomly assigning participants to groups within blocks of a fixed size, which helps ensure that the number of participants in each group is balanced over time. Stratified randomization involves first dividing participants into strata based on important prognostic factors, and then randomly assigning participants within each stratum to either the experimental or control group.

RCTs are considered the gold standard for evaluating new treatments or interventions because they provide a high level of evidence regarding their safety and efficacy. However, they can be complex and expensive to conduct, and there are potential limitations and challenges associated with their design and implementation. Therefore, it is important for researchers to carefully consider the principles of randomization and other study design elements when planning and conducting RCTs.

Cardiac imaging techniques are diagnostic methods used to visualize and assess the structure and function of the heart. These techniques can be non-invasive or invasive, and they use various forms of energy such as sound waves, radiation, and magnetic fields to produce detailed images of the heart. Here are some common cardiac imaging techniques:

1. Echocardiography: This is a non-invasive technique that uses ultrasound waves to create images of the heart's structure and function. It can provide information about the size and shape of the heart chambers, thickness of the heart walls, valve function, and blood flow.
2. Cardiac Magnetic Resonance Imaging (MRI): This is a non-invasive technique that uses magnetic fields and radio waves to create detailed images of the heart's structure and function. It can provide information about the size and shape of the heart chambers, thickness of the heart walls, valve function, blood flow, and scar tissue in the heart muscle.
3. Computed Tomography (CT) Angiography: This is a non-invasive technique that uses X-rays to create detailed images of the heart's blood vessels. It can provide information about the presence and extent of coronary artery disease, including blockages and narrowing of the blood vessels.
4. Nuclear Cardiac Imaging: This is a non-invasive technique that uses small amounts of radioactive material to create images of the heart's blood flow and function. It can provide information about the presence and extent of coronary artery disease, including areas of reduced blood flow and damaged heart muscle.
5. Cardiac Catheterization: This is an invasive technique that involves inserting a thin tube called a catheter into a blood vessel in the arm or leg and guiding it to the heart. It can provide information about the heart's structure and function, including the pressure and flow of blood through the heart chambers and blood vessels.

Overall, cardiac imaging techniques play an essential role in the diagnosis, treatment, and management of various heart conditions, including coronary artery disease, heart failure, valve disorders, and congenital heart defects.

Diabetic vasculopathy, eller diabetiska kärlsjukdomar, är en samling av komplikationer som beror på att blodkärlen skadas av diabetes. Detta kan drabba både små och stora kärl i kroppen.

1. Diabetisk microvasculopathy:
Diabetes kan skada de små blodkärlen (mikrovaskulatur) som förser nerver, ögon och nedsätta njurfunktionen. Detta kan leda till komplikationer som:

- Diabetisk nefropati: Skador på de små kärlen i njurarna som kan leda till nedsatt njurfunktion eller njur failure.
- Diabetisk retinopati: Skador på de små blodkärlen i ögat som kan leda till synnedsättning, blindhet eller andra ögonproblem.
- Diabetic neuropathy: Skador på nerverna som orsakas av skadade små kärl som förser nerverna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, sömnsörja eller muskelsvaghet.

2. Diabetic macrovasculopathy:
Diabetes kan också skada de stora blodkärlen (makrovaskulatur) som förser hjärtat, hjärnan och extremiteter med syre och näringsämnen. Detta kan leda till komplikationer som:

- Diabetisk kardiovaskulär sjukdom: Skador på de stora blodkärlen i hjärtat som kan leda till hjärtinfarkt, stroke eller andra hjärtsjukdomar.
- Diabetisk perifera artropati: Skador på de stora blodkärlen i arterien som förser benen och fötterna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till smärta, sårbildning, infektion eller i värsta fall amputation av en extremitet.

Sammantaget är det viktigt att kontrollera blodsockret, livsstil och medicinering för att förebygga komplikationer till följd av diabetes.

'Andnöd' kan definieras som en situation där ett individuellt eller gemensamt andningssystem inte orkar möta kroppens behov av syre, vilket kan leda till hypoxi och i slutändan till döden om det inte behandlas. Detta kan bero på olika orsaker, som till exempel skador, sjukdomar eller utomkontrollfaktorer som kvävning eller drunkning. Andnöd är en medicinsk nödsituation och kräver genast vård.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

Organoteknetsiumföreningar är en typ av radiofarmaceutiska preparat som innehåller teknetsium-99m (^99m^Tc) kopplat till en organisk molekyl. Denna koppling gör det möjligt för ^99m^Tc att bibehålla sin radiotillstånd och ändå uppföra sig som en del av den organiska molekylen, vilket gör att det kan användas för att undersöka olika funktioner i kroppen med hjälp av bilddiagnostik, till exempel SPECT-scanning.

Organoteknetsiumföreningar är vanligen lätta att framställa och har en relativt kort halveringstid på 6 timmar, vilket gör dem säkra och effektiva för klinisk användning. De kan användas för att undersöka olika organ och system i kroppen, till exempel hjärtat, lungorna, levern, benmärgen och skelettet.

Exempel på vanliga organoteknetsiumföreningar inkluderar MIBI (Sestamibi), DTPA (Technetium (IX) tetrofosmin) och HMPAO (Hexamethylpropyleneamine oxime).

Mikrocirkulation definieras som den del av cirkulationssystemet i kroppen som förser de små kapillärerna med blod. Det är den sista fasen av systemisk cirkulation och innebär små artärer, kapillärer och små venösa kärl. Mikrocirkulationen är ansvarig för utbyte av syre, näringsämnen, hormoner och avfall mellan blodet och cellerna i olika vävnader. Den styr även immunförsvaret, inflammation och värmereglering. Problemet med mikrocirkulation kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtsjukdomar, njursjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.

Nitroglycerin, också känt som glyceryltrinitrat, är ett läkemedel som används för att behandla och förebygga angina pectoris (svår bröstsmärta eller tryck på grund av otillräcklig blodförsörjning till hjärtat). Det verkar genom att dilatera (vidga) blodkärlen, särskilt de i hjärtats muskelväggar, vilket minskar hjärtats arbetsbelastning och ökar blodflödet till hjärtat. Nitroglycerin kan användas akut för att lindra en anginal episod eller som profylax (förebyggande behandling) före aktivitet som orsakar vanligtvis smärta.

Läkemedlet finns i olika formuleringar, såsom tabletter som dissolveras under tungan, spray till huden eller intravenös injektion. Nitroglycerin bör hanteras med försiktighet på grund av dess potential att orsaka lågt blodtryck och andra biverkningar om det används i för höga doser eller om det kombineras med vissa andra läkemedel.

Kärlutvidgning, eller vasodilation, är en medicinsk term som betecknar den process där blodkärlen relaxerar och ökar i storlek. Detta leder till en minskad motstånd i kärlen, vilket sänker blodtrycket och underlättar för blodet att flöda fritt genom kroppen. Kärlutvidgning kan orsakas av olika faktorer, till exempel hormonella förändringar, läkemedelsbehandling eller som en reaktion på vissa sjukdomstillstånd.

'Assisterad cirkulation' är en medicinsk term som refererar till användandet av tekniska hjälpmedel för att stödja eller ersätta hjärtans förmåga att pumpa blod genom kroppen. Detta kan uppnås på olika sätt, beroende på patientens specifika behov och diagnos.

Exempel på metoder för assisterad cirkulation inkluderar:

1. Intraaortal ballongpump (IABP): En liten ballong fäst vid en kateter placeras i aortan, den huvudartär som förser kroppen med syresatt blod. Ballongen infleras och deflaseras i takt med hjärtats slag, vilket hjälper till att öka blodflödet till kroppen och minskar arbetet för hjärtat.
2. Ventrikulär assistansdevice (VAD): En mekanisk pump som antingen hjälper eller ersätter hjärtats funktion genom att dränera blod från en kammare i hjärtat och pumpar det ut till kroppen. VAD:er kan användas för både höger- och vänster sida av hjärtat, eller för båda kamrarna samtidigt.
3. Total artificiell hjärt-lunga maskin (TAH-LVAD): En mekanisk pump som ersätter både hjärtats och lungornas funktion genom att dränera blod från kroppen, tillföra syre, och pumpa det tillbaka ut i systemkretsloppet. TAH-LVAD används ofta som en temporär lösning för patienter som väntar på en hjärttransplantation.

Assisterad cirkulation kan vara livräddande för patienter med allvarlig hjärtsvikt eller andra kardiovaskulära sjukdomar, och kan användas som en kort- eller långsiktig behandling beroende på individuell situation.

Den medicinska termen för "hjärtsäck" är "primitive hjärta" eller "tubulärt hjärta". Det är en struktur som utvecklas hos ett embryo under fostertiden. Hjärtsäcken är en tidig form av hjärtat som bildas när olika delar av det tubulära hjärtat börjar vrida sig, förlängas och differensieras för att forma de olika kamrarna i det fullt utvecklade hjärtat.

Hjärtsäcken består av en muskulös vävnad som pumpar blod genom den cirkulerande systemen hos ett embryo. Det hjälper till att transportera näringsämnen och syre till cellerna i fostret under dess utveckling. Efterhand som fostret växer och utvecklas, kommer hjärtsäcken att förändras och forma de fyra kamrarna och de fyra ventriklarna i det fullt utvecklade hjärtat.

Cardiovascular diseases (hjärt-kärlsjukdomar) är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Ischemisk hjärtsjukdom: Sjukdomar orsakade av förträngning eller blockering i de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.

2. Hjärtrytmrubbningar: Avvikelser i hjärtats rytm, inklusive både för snabb (tachykardier) och för långsam (bradykardier) hjärtslag.

3. Strukturella hjärtsjukdomar: Sjukdomar som påverkar hjärtats struktur, exempelvis hjärtmuskelsjukdomar (kardiomyopatier), hjärtvävnadsdefekter och vaskulära sjukdomar.

4. Hjärtfel hos barn: Inkluderar kongenitala hjärtfel, som är fel som barnet föds med, och akviredtala hjärtfel, som utvecklas under barndomen.

5. Cerebrovasculära sjukdomar: Sjukdomar i de hjärnans blodkärl, exempelvis stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA).

6. Perifera kärlsjukdomar: Sjukdomar i de blodkärl som förser kroppens extremiteter och andra organ med syre, exempelvis perifer arterioskleros.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), kan ett självvalt eller orsakat hjärtstopp definieras som:

I46.0: Självvalt hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest, unspecified (engelska)

I46.1: Förgiftningsrelaterat hjärtstopp (svenska) / Poisoning, cause of, cardiac arrest (engelska)

I46.2: Strömkvalitetssjukdomar och andra elektriska rubbningar, orsakande hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to disorders of cardiac rhythm and conduction (engelska)

I46.3: Andningsrelaterat hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to respiratory failure and ventricular fibrillation (engelska)

I46.4: Hypoxi, orsakande hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to hypoxia and anoxia (engelska)

I46.5: Andra och obestämda yttre orsaker till hjärtstopp (svenska) / Other and unspecified external causes of cardiac arrest (engelska)

I46.6: Postoperativt hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest following a procedure (engelska)

I46.8: Övriga orsaker till hjärtstopp (svenska) / Other specified causes of cardiac arrest (engelska)

I46.9: Hjärtstopp, oklar på vilket sätt det uppstått (svenska) / Cardiac arrest, cause unspecified (engelska)

Källa: ICD-10 Version: 2019, sidan 186. https://www.who.int/classifications/icd/en/

Perikardiell utgjutning, även känd som pericardial effusion, är en medicinsk term som refererar till onormalt accumulerande vätska mellan de två hinnalagen som omsluter hjärtat, nämligen det yttre perikardiaktiva och det inre perikardiaka lagret. Denna påfyllda vätskan kan vara transparent, serös, blodig, purulent eller klamydial, beroende på orsaken till utgjutningen.

Perikardiell utgjutning kan vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under en rutinundersökning, men i vissa fall kan det orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet eller trötthet beroende på omfattningen och hastigheten på vätskan som accumulerar. I allvarliga fall kan en stor mängd vätska leda till komplikationer som ett komprimerat hjärta (kardiell tamponad) eller irritation av det mediastinala vävnaden, vilket kan orsaka ytterligare symtom som heshet och hosta.

Det finns många olika orsaker till perikardiell utgjutning, inklusive infektion, trauma, autoimmuna sjukdomar, cancer och reaktioner på vissa mediciner. Behandlingen beror på underliggande orsaken, men kan omfatta avvaktan och övervakning, dränering av vätskan eller behandling av den underliggande sjukdomen.

Njurfunktion, nedsatt, refererar till en situation där njurarna har ett nedsatt eller försämrat förmåga att utföra sina normalt funktioner. Dessa funktioner inkluderar filtrering av blodet för att avlägsna skadliga substanser och överskottsvätskor, balansering av kroppens vattennivåer och elektrolytbalans, samt sekretion av hormoner som reglerar blodtrycket och produktionen av röda blodkroppar.

Nedsatt njurfunktion kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom diabetes, högt blodtryck, glomerulonefrit (inflammation i njurarnas små blodkärl), polycystisk njursjukdom och andra former av kronisk njursjukdom. Symptomen på nedsatt njurfunktion kan variera beroende på graden av skada, men kan inkludera trötthet, svullnad i ben och fötter, förändringar i urinen, illamående och kräkningar, andningssvårigheter och försämrad mental kapacitet.

Det är viktigt att uppsöka vård om man misstänker nedsatt njurfunktion, eftersom tidig diagnos och behandling kan hjälpa att förhindra ytterligare skada och komplikationer. Behandlingen av nedsatt njurfunktion beror på orsaken till problemet och kan innefatta mediciner, ändringar i livsstilen eller dialysbehandling.

Energiförbrukning (energy expenditure) är inom medicinen ett mått på den mängd energi (vanligtvis uttryckt i kcal eller Joule) som organismen använder under en viss tidsperiod. Detta inkluderar energin som behövs för att underhålla grundfunktioner såsom andning, hjärtslag och ämnesomsättning (rekommenderad daglig energibehov, RDA), samt den extra energi som används vid fysisk aktivitet.

Energiförbrukningen kan delas upp i tre huvudkomponenter:

1. Grundenergiförbrukning (Resting Energy Expenditure, REE): Den energimängd som organismen förbrukar under vila för att underhålla grundfunktionerna. Detta motsvarar ungefär 60-75% av den totala energiomsättningen hos en vuxen person.

2. Termogenes: Den energiförbrukning som sker vid fördigandet och absorptionen av näringsämnen från maten. Detta motsvarar ungefär 10% av den totala energiomsättningen hos en vuxen person.

3. Fysisk aktivitet: Den energiförbrukning som sker under fysisk aktivitet, inklusive rörelser som går, springa, lyfta och träna. Detta kan variera mycket beroende på personens livsstil och grad av fysisk aktivitet.

Det är viktigt att notera att olika metoder används för att mäta energiomsättning, inklusive direkta och indirekta kalorimetrimetoder, och att resultaten kan variera beroende på vilken metod som används.

Högersidig hjärtkammarförstoring, eller "dilatatio cordis dexter" som det kallas på latin, är en medicinsk tillstånd där den högra hjärtkammaren har blivit utvidgad (dilaterad). Detta kan inträffa till följd av olika sjukdomar eller skador som ökar trycket i lungkretsloppet, såsom lungsjukdom, lungemboli eller högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension).

När det högre trycket orsakas av en förträngning i utflödet från den högra hjärtkammaren till lungartärerna (pulmonalstenos), kallas tillståndet ofta "cor pulmonale". Det kan också vara ett tecken på allmän svaghet hos hjärtmuskulaturen, som i slutstadiet av hjärtsvikt.

En för stort utvidgad högerkammare kan leda till att den pumpar mindre effektivt och därmed orsaka symtom som andfåddhet, trötthet och ödem i benen. Diagnosen ställs vanligen med hjälp av echokardiografi eller andra bildgivande metoder såsom datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen beror på underliggande orsaken till högersidig hjärtkammarförstoring.

Angiotensin Receptor Blockers (ARBs) are a class of medications used to treat various cardiovascular conditions such as hypertension, heart failure, and diabetic kidney disease. They work by blocking the action of angiotensin II, a potent vasoconstrictor hormone that causes blood vessels to narrow, thereby increasing blood pressure.

By blocking the effects of angiotensin II on its receptors, ARBs cause blood vessels to relax and widen, which reduces blood pressure and decreases the workload on the heart. This can help improve symptoms of heart failure, prevent further kidney damage in patients with diabetic nephropathy, and reduce the risk of stroke and heart attack in patients with hypertension.

Examples of ARBs include losartan, valsartan, irbesartan, candesartan, telmisartan, and olmesartan. These medications are generally well-tolerated, but may cause side effects such as dizziness, headache, or fatigue in some patients. It is important to follow the dosing instructions provided by a healthcare provider and to report any bothersome or persistent side effects promptly.

"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.

Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.

'Hjärtkammarprematurslag' (i engelska ofta kallat 'Premature Ventricular Contraction', eller PVC) är en hjärtsammandragning som uppstår före den normalt genererade signalen från sinusknutan i hjärtats övre kammare, föregångaren. Detta resulterar i ett extrasystoliskt skikt (extra hjärtslag) som kan upplevas som en känsla av att hjärtat "hoppar över" ett slag eller hastighetshöjning om det är frekventare.

I EKG-registret visar sig hjärtkammarprematurslaget som en extra QRS-komplex, vanligen med en bredare och annorlunda form jämfört med den normalt genererade QRS-komplexen. Den efterföljande PQ-intervallen är förlängd på grund av den försenade sinusknutsignalen. I vissa fall kan det finnas en extrasystolisk pause efter hjärtkammarprematurslaget, särskilt om det föregås av en lång PQ-intervall.

Hjärtkammarprematurslag är vanligt och tenderar att bli frekventare med åldrande. De flesta individer upplever inga besvär eller komplikationer, men i vissa fall kan de vara ett tecken på underliggande hjärtsjukdom. Om de är frekventa eller associeras med andra symptom bör en utvärdering av hjärtfunktionen ske för att utesluta strukturella eller elektriska hjärtsjukdomar.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

Sympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker effekterna av det sympatiska nervsystemet i kroppen. Det sympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet och styr kroppens " fight or flight"-svar, vilket innefattar saker som ökad hjärtslag frekvens, ökad andning och ökad blodtryck.

Sympatomimetika kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), lägsta blodtryck och narcolepsi. De kan också användas som lokalbedövning vid smärre kirurgiska ingrepp eller för att kontravera effekterna av vissa läkemedel, till exempel sådana som blockerar det sympatiska nervsystemet.

Exempel på sympatomimetika inkluderar albuterol, epinefrin (adrenalin), fenilefrin och klonidin. Dessa läkemedel kan vara tillgängliga som tablett, injektion, spray eller inhalationslösning beroende på användningsområde.

Carbazole är en organisk förening som består av två benzeninger fästade till varandra genom en fem-ledad aromatisk ring, även känd som en pentacyklisk struktur. Den har formeln C12H9N. Carbazoler och deriverade föreningar kan ha biologisk aktivitet och förekommer naturligt i kolväteextrakt från stenkol och shaleolja. De har också identifierats i rök av cigaretter och kan ha potential att vara cancerogena. Inom organisk kemi används carbazoler ofta som byggstenar vid syntes av andra kemiska föreningar.

Lungcirkulation, eller lungblodomsättning, är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av hjärt- och cirkulationssystemet som involverar lungorna. Detta inkluderar blodets väg från höger kammare i hjärtat, genom lungsartärerna (pulmonalartärerna) till lungornas kapillärer, där syre fångas upp och kolmonoxid avges. Sedan transporteras det oxygenerade blodet tillbaka till vänster kammare i hjärtat via lungevenerna (pulmonalvenorna). Därifrån pumpas blodet ut i resten av kroppen genom aortan och andra kroppsartärer. Lungcirkulationen är en nödvändig del av andningsprocessen och hjärt-kretsloppet, eftersom den förser kroppen med syre och tar bort kolmonoxid.

'Logistiske modeller' er en type statistisk model som oftest brukes til å forutsi sannsynligheten for et binært utfall, det vil si et utfall med to mulige verdier, typisk "suksess" eller "mislykket". Disse modellene er basert på logistisk regresjon, en statistisk metode som beskriver sambandet mellom en binær avhengig variabel og en eller flere uavhengige variable.

Logistiske modeller brukes ofte innen om helse- og medisinsk forskning for å undersøke samband mellom forskjellige faktorer og et binært utfall, som kan være noe som "syk/sunn", "død/levende" eller "reagerer på behandling/ikke reagerer på behandling". Disse modellene kan hjelpe forskere å identifisere risikofaktorer, forutsi prognoser og evaluere effektiviteten av forskjellige behandlingsstrategier.

Eksempler på bruksområder for logistiske modeller innenfor medisin kan være å forutsi sannsynligheten for at en pasient vil utvikle diabetes basert på faktorer som alder, kjønn, BMI og blodsukkerverdier, eller å evaluere effekten av en bestemt behandling på overlevnaden hos pasienter med kræft.

'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.

Hjärndöd är ett medicinskt tillstånd där hjärnans högre funktioner har upphört och inte kan återfås. Det innebär att individen saknar alla medvetna erfarenheter, är oförmögen att andas självständigt och saknar alla spår av hjärnstamreflexer. Hjärndödens diagnos ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska observationer och specialiserade undersökningar som elektroencefalografi (EEG) och bedömning av hjärtflödesvolymen i hjärnan med hjälp av dopplersonografi eller annan bilddiagnostik.

Det är viktigt att skilja mellan livsuppehållande behandling och livshotande tillstånd, eftersom det finns en skillnad mellan att vara hjärndöd och vara i ett vegetativt tillstånd eller koma. En person som är hjärndöd har inga möjligheter till återhämtning av sina hjärnfunktioner, medan det kan finnas vissa begränsade möjligheter till förbättring i andra tillstånd där individen inte är hjärndöd.

Coronary bypass, off-pump, refererar till ett kirurgiskt ingrepp där en eller flera nyblodkärl (bynassar) skapas för att leda blod runt och öka blodflödet till de klaffade eller blockerade delarna av hjärtats kranskärl. Motsatsen till off-pump är on-pump, där hjärtat stoppas, syrgaseras och stöds med ett hjärt-lungmaskineri under operationen. Vid en off-pump-koronarbypassoperation utförs ingreppet medan hjärtat fortfarande slår och pumpar blod, vilket eliminerar behovet av att använda ett hjärt-lungmaskineri. Detta kan minska risken för komplikationer som blodproppar och infektioner.

Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.

'Greknöl' eller 'grenblock' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en typ av benfraktur, där benet bryts i flera delar längs med benets längdaxel. Detta skiljer sig från en enkel frakturlinje och kan vara mer komplex att behandla. Grenblockfrakturer kan uppstå som ett resultat av högkraftstrauma, till exempel vid en bilolycka eller en fall.

"Sjukhusdödlighet" refererar till sannolikheten för att en patient kommer att dö under sin vistelse på ett sjukhus. Det är ett mått som används för att bedöma kvaliteten på sjukvården och patientomsorgen på olika sjukhus eller avdelningar inom sjukvården.

Sjukhusdödligheten kan beräknas genom att dividera antalet dödsfall som inträffar under en given tidsperiod med det totala antalet patienter som har varit inlagda på sjukhuset eller avdelningen under samma tidsperiod. Det resulterande värdet uttrycks ofta som ett procentuale förhållande, där en högre procentsats indikerar en högre dödlighet och en lägre procentsats indikerar en lägre dödlighet.

Det är viktigt att notera att sjukhusdödligheten inte bara beror på kvaliteten på sjukvården, utan också på andra faktorer som kan påverka patientens hälsostatus, såsom ålder, allmänt hälsotillstånd och svårighetsgraden av sjukdomen.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

Valin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att kroppen inte kan syntetisera den själv och den måste tillföras genom kosten. Valin är en hydrofob (vätskekärnsförenande) aminosyra, innefattad i proteiner och peptider. Det spelar en viktig roll i kroppens ämnesomsättning, särskilt som en del av glutationsyntesen, ett kraftfullt antioxidativt system i kroppen. Valin kan också vara involverat i regleringen av immunsystemet och muskelfunktionen.

Lungödem definieras som en patologisk tillstånd där det accumulerats ödemfluid i lungornas interstitium och alveoler, vilket orsakar andningssvårigheter. Detta kan bero på hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom, leverfailure eller skada av lungvävnaden. Symptomen inkluderar andfåddhet, hosta, rassel i lungorna och ibland även cyanosi. Behandlingen kan innebära att behandla underliggande orsaken samt ge diuretika för att minska mängden vätska i kroppen.

"Primär graft dysfunction" (PGD) är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en allvarlig komplikation efter en transplantation, till exempel en lung-, lever- eller hjärttransplantation. PGD innebär att det nya organet inte fungerar korrekt redan under de första dagarna eller veckorna efter transplantationen, trots att det har införlivats korrekt och utan tekniska komplikationer under själva operationen.

PGD kan orsakas av olika faktorer, såsom skada på celler eller vävnader under transplantationsprocessen, immunologiska reaktioner, inflammation eller ischemisk-reperfusionsskada (skada som uppstår när blodförsörjningen återupptas efter en period av bristande blodtillförsel). Symptomen på PGD kan variera beroende på vilket organ som har transplanterats, men de kan inkludera andningssvårigheter, nedsatt funktion hos det transplanterade organet, ökad inflammation och i värsta fall organsvikt.

PGD är en allvarlig komplikation som kan ha stor påverkan på patientens prognos efter transplantationen. Därför är det viktigt att snabbt identifiera och behandla PGD för att minska risken för fortsatt skada på det nya organet och förbättra patientens chanser till en fullständig och varaktig återställelse.

'Bradykardi' är en medicinsk term som definieras som en saktad hjärtslagsfrekvens. Det exakta värdet på den sänkta frekvensen kan variera något, men oftast används tröskeln 60 slag per minut som gräns för att definiera bradykardi hos en vuxen person. Vidare kan bradykardi delas in i olika typer beroende på orsaken till den sänkta frekvensen, exempelvis sinusbradykardi eller atrioventrikulär block.

Renin-angiotensin-systemet (RAS) är ett hormonsystem som hjälper till att reglera blodtrycket och vätskebalansen i kroppen. Det fungerar genom en serie biokemiska reaktioner som startar med frisättningen av renin från njurarna. Reninet konverterar ett protein kallat angiotensinogen till angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av ett enzym kallat angiotensin-konverterande enzym (ACE). Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer, vilket betyder att det orsakar blodkärl att förträngas och ökar blodtrycket.

Angiotensin II har också andra effekter i kroppen, inklusive stimulering av aldosteronfrisättningen från binjuremärgen. Aldosteron är ett hormon som orsakar njurarna att hålla kvar mer salt och vatten, vilket också ökar blodvolymen och blodtrycket.

RAS spelar också en roll i inflammation och cellproliferation, och felaktig regulation av systemet har visats vara involverat i flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, hjärtsvikt, diabetes och cancer.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos är ett radiotracer som används inom medicinsk bilddiagnostik, särskligen positronemissionstomografi (PET). Det är en analog av glukos, som har substituerats med en radioaktiv isotop av fluor, Fluoro-18. När den injiceras i kroppen accumulerar den sig i celler som metaboliserar glukos aktivt, särskilt cancerceller, eftersom de ofta har högre glukosomsättning än normala celler.

Genom att toma bilder av distributionen av Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos i kroppen kan läkare upptäcka och diagnostisera cancer, samt övervaka effekterna av behandlingar. Det är också känt under trade names som Fludeoxyglucose (FDG) och 18F-FDG.

En peniserektion inträffar när det maskulina könsorganet, penis, blir uppsvälld och stift. Detta sker på grund av att det blodfylls i två rörformade kroppar, kallade cavernosakropparna och spongiosakropparna, som finns i penis. När individen blir sexuellt upphetsad ökar blodflödet till dessa rörformade kroppar, vilket orsakar en erektion. Det är också värt att notera att det finns nervbanor och blodkärl som spelar en roll i att initiera och upprätthålla en erektion. När den sexuella aktiviteten avslutas, slutar blodflödet till cavernosakropparna och spongiosakropparna, vilket orsakar att penisen återgår till sitt vanliga tillstånd.

Digoxin är ett läkemedel som utvinns från foxgloveväxten (Digitalis lanata) och används för att behandla vissa hjärtsjukdomar. Det verkar genom att öka kontraktionsstyrkan hos hjärtmuskulaturen och sänka hjärtats frekvens, vilket kan vara användbart vid hjärtfel som hjärtförstoring (dilaterad kardiomyopati), hjärtsvikt och förebyggande av återfallsvis arrhythmier.

Digoxin påverkar också elektrolytbalansen i kroppen, särskilt potasiebalansen, vilket kan ha betydelse för dess biverkningar och interaktioner med andra läkemedel. Vid användning av digoxin är det viktigt att regelbundet kontrollera blodkoncentrationerna av digoxin för att undvika överdosering, som kan leda till allvarliga biverkningar såsom kräkningar, synförändringar, yrsel och i extrema fall död.

"Dödsorsak" är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta eller underliggande sjukdomen, skada eller händelse som ledde till en persons död. Det kan också inkludera faktorer som bidrog till dödsfallet, såsom komorbiditeter (flera samtidigt existerande sjukdomar) eller riskfaktorer.

Det är viktigt att skilja på dödsorsaken och dödsomständigheterna. Dödsomständigheterna refererar till de omständigheter som omgav dödsfallet, såsom var det inträffade och hur det upptäcktes.

Det är värt att notera att fastställandet av en dödsorsak kan vara komplex och kräver ofta en genomgående obduktion och utvärdering av kliniska data av en läkare specialiserad inom patologi eller dödlighetsanalys.

'Kärlkramp' är ett medicinskt begrepp som på engelska kallas "vasospasm". Det handlar om en plötslig och ofta smärtsam konstriktion (trångning) av musklerna i kärlen, vanligtvis i hjärnans blodkärl. Denna konstriktion kan leda till en minskad blodflöde till det drabbade området och orsaka symtom som svår huvudvärk, yrsel, förvirring, synförändringar eller i värsta fall stroke. Kärlkramp kan vara ett komplikation till subarachnoidalblödning (en typ av blödning i hjärnan).

En angiotensin II-typ 1-receptorblocker, även känd som AT1-receptorantagonist, är ett läkemedel som används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kardiovaskulära sjukdomar.

Dessa läkemedel fungerar genom att blockera angiotensin II från att binda till dess målreceptor, den typ 1-angiotensin II-receptorn (AT1-receptorn), i blodkärlen och andra vävnader. Angiotensin II är en hormon som orsakar blodkärlens vasokonstriktion (trångbetingande) och ökar salt- och vattenretentionen, vilket leder till högt blodtryck. Genom att blockera AT1-receptorn minskar angiotensin II:s effekter, vilket resulterar i vasodilatation (utvidgning av blodkärlen) och minskat blodtryck.

Exempel på vanligt använda AT1-receptorantagonister inkluderar losartan, valsartan, irbesartan, candesartan och olmesartan.

Hjärt-kärlmodeller, även kända som cardiovaskulära modeller, är matematiska eller datorbaserade representationer av hjärt-kärlsystemet i kroppen. Dessa modeller används för att simulera och förutsäga hur systemet fungerar under olika förhållanden, såsom hälsa och sjukdom. Hjärt-kärlmodeller kan vara mycket enkla eller mycket komplexa beroende på vilka aspekter av systemet som behöver studeras.

En enkel hjärt-kärlmodell kan bestå av en enda differentialekvation som beskriver blodflödet genom kroppen. Mer avancerade modeller kan inkludera flera komponenter, såsom hjärtat, artärer, vener och kapillärer, samt muskler, ventiler och andra strukturer som påverkar blodflödet. Dessa modeller kan användas för att simulera olika sorters sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, blodproppar och högt blodtryck.

Hjärt-kärlmodeller kan vara antingen deterministiska eller stokastiska. Deterministiska modeller ger alltid samma utdata givet samma indata, medan stokastiska modeller inkluderar en slumpkomponent som gör att utdata kan variera mellan simuleringar. Stokastiska modeller används ofta när systemet är mycket komplext eller om det finns många okända variabler.

Hjärt-kärlmodeller används inom flera olika områden, såsom medicin, biologi, fysik och ingenjörsvetenskap. Inom medicinen används de ofta för att simulera effekterna av läkemedel, operationer och andra behandlingar. Inom biologin används de för att studera hur blodflödet påverkar cellfunktion och vävnadsuppbyggnad. Inom fysiken används de för att simulera strömning av fluid i rör och andra system. Inom ingenjörsvetenskapen används de för att designa bättre hjärt-lungsmaskiner, proteser och andra medicinska enheter.

"Blodtryckssänkande medel" är en benämning på läkemedel som används för att sänka ett patient's blodtryck. Detta görs vanligtvis genom att vidga blodkärlen, minska hjärtans arbetsbelastning eller påverka salt- och vattenbalansen i kroppen. Exempel på sådana läkemedel inkluderar ACE-hämmare, ARB:s, kalciumkanalblockerare, diuretika och betablockare. Genom att sänka blodtrycket kan dessa mediciner hjälpa till att förebygga eller behandla sjukdomar som hypertension (högt blodtryck), hjärtinfarkt, stroke och njurförsämring.

In a medical context, "motion" often refers to the ability to move or bend a body part. For example, range of motion (ROM) is a term used to describe the degree to which a joint can move in various directions. A healthcare provider may assess a patient's range of motion by measuring how far they can move a particular body part actively (meaning the patient moves it themselves) or passively (meaning the healthcare provider moves it for them).

Motion can also refer to the movement of the body as a whole, such as during gait analysis, which involves evaluating a person's walking pattern and mobility. Additionally, motion can be used to describe the movement of fluids or structures within the body, such as in the case of bowel movements or the movement of air in and out of the lungs.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

"Bröstsmärta" är ett symtom som kan ha många olika orsaker, både kardiovaskulära, respiratoriska och muskuloskeletala. En medicinsk definition av bröstsmärta kan vara: "En obehaglig eller smärtsam känsla i bröstet, som kan variera från en lätt irriterande känsla till en intensiv, skarp smärta. Bröstsmärtan kan vara lokaliserad till en viss area i bröstet eller spridd över ett större område. Den kan också vara konstant eller komma och gå."

Det är viktigt att specificera och beskriva bröstsmärtan så noga som möjligt, eftersom det kan hjälpa till att fastställa dess orsak. Exempelvis kan smärtan vara kopplad till andning eller rörelse, vara tryck- eller klåpsmärta, beroende på position eller vara relaterad till matintag.

Även om bröstsmärtan ofta förknippas med hjärtinfarkt, så är det endast en av många möjliga orsaker. Andra vanliga orsaker kan vara muskuloskeletala smärtor, lunginflammation, lungsäcksinflammation, refluxsjukdom eller gallblåseinflammation. I alla fall bör man söka medicinsk hjälp om man upplever bröstsmärta, särskilt om den är intensiv, kraftig, känns ovanlig eller är kopplad till andning, svettningar eller yrsel.

Inom medicinen refererar "slumpmässig fördelning" eller "randomisering" till ett sätt att tilldela deltagare till olika behandlingsgrupper i en klinisk studie på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Detta metod är viktigt för att minimera systematiska fel, så kallade bias, som kan påverka studiens resultat.

Slumpmässig fördelning innebär att varje deltagare har lika stor chans att bli tilldelad till en viss behandlingsgrupp som någon annan deltagare. Detta gör det möjligt att jämföra effekterna av olika behandlingar på liknande grupper av deltagare, och därmed öka sannolikheten för att studiens resultat är representativa för den population som studien undersöker.

Det finns olika metoder för slumpmässig fördelning, till exempel slumptalstabeller, slumpmässiga nummergeneratorer eller blockrandomisering. Slumpmässig fördelning bör utföras av en person som är oberoende av studien och inte känner till deltagarnas identitet eller karaktäristika.

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

In a medicinsk kontext betyder "chock" ofta ett plötsligt och allvarligt tillstånd orsakat av fysisk eller psykisk stress. Det kan vara någon form of shock, som kan vara orsakad av blodförlust, infektion, allergiska reaktioner, skador på organ eller trauma. Symptomen på chock inkluderar bland annat lågt blodtryck, snabb hjärtslag, svag puls, blekhet, fuktig hud, yrsel, andningssvårigheter och medvetslöshet. Behandlingen av chock kan innebära att behandla orsaken till chocken, ge vätskor intravenöst, stödja andningen och i vissa fall använda läkemedel för att stödja hjärt- och cirkulationssystemet.

'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.

Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.

Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.

Typ A-personlighet är ett begrepp som myntades av de amerikanska kardiologerna Meyer Friedman och Ray Rosenman på 1950-talet. Det är inget officiellt diagnoskriterium inom psykiatrin eller psykologin, utan snarare en beskrivning av en viss typ av beteende- och attitydmönster.

Enligt Friedman och Rosenmans ursprungliga beskrivning kännetecknas en person med Typ A-personlighet av följande kriterier:

1. Tävlingsinriktad: Denna person har en stark behov att vara först, bäst eller mest framgångsrik i allt han eller hon gör.
2. Arbetsam och produktiv: Typ A-personligheten är ofta mycket engagerad i sitt arbete och kan ha svårt att slappna av, även när det inte finns någon tvingande orsak till att fortsätta jobba.
3. Tidsbristfällig: Denna person har en tendens att vara alltid pressad för tid och kan uppleva stress vid minimala förseningar eller avbrott i sin rutin.
4. Irritabel: Typ A-personligheten kan bli irriterad, arg eller frustrerad över småsaker, särskilt när ting inte går som planerat.
5. Kompetitiv: Denna person har en stark konkurrensanda och kan uppleva en känsla av fiendskap mot andra som anses vara hotfulla eller konkurrerande.
6. Hård på sig själv: Typ A-personligheten kan ha höga krav på sig själv och kritiserar sig ofta för sina misstag eller brister.
7. Har en känsla av oro över framtiden: Denna person kan vara rädd för att misslyckas, inte bli uppmärksammad eller inte nå sina mål.

Det är viktigt att notera att inte alla personer som visar dessa drag kommer att utveckla sjukdomen. Forskning har visat att det finns en koppling mellan typ A-personligheten och hjärt-kärlsjukdomar, men det är inte själva personlighetsdraget som orsakar sjukdomen. Istället kan stressen som orsakas av dessa drag öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

## Kritik mot begreppet

Begreppet typ A-personlighet har kritiserats för att vara för vagt och att det inte finns tillräckligt med empirisk evidens som stöder dess validitet. Forskare har ifrågasatt om personlighetsdraget verkligen är en självständig faktor eller om det istället är en konsekvens av andra faktorer, såsom sociala och ekonomiska förhållanden.

Det har också påpekats att det finns en risk för etikettering när man använder begreppet typ A-personlighet, vilket kan leda till självförverkligande profetior och stigmatisering av personer som kategoriseras som typ A.

Dessutom har det påpekats att det finns en risk för övergeneralisation när man använder begreppet, eftersom det inte tar hänsyn till individuella variationer och komplexitet i personligheten.

Slutligen har det också ifrågasatts om det verkligen finns en kausal koppling mellan typ A-personligheten och hjärt-kärlsjukdomar, eller om det istället är andra faktorer som orsakar denna association.

## Relaterade begrepp

Typ A-personlighet har relaterats till andra personlighetsdrag och begrepp, såsom neuroticism, extraversion, perfektionism, konkurrensfördom, irriterbarhet, tidsbrist, hög självuppskattning, stressresistens och målmedvetenhet.

Det har också relaterats till vissa psykologiska tillstånd som depression, ångest, stressrelaterade symtom och kardiovaskulära riskfaktorer.

'Puriner' är ett samlingsbegrepp för en grupp organiska föreningar som innehåller en purinring, vilket är en sex-ledad heterocyklisk aromatisk kolvätemolekyl. Puriner innefattar bland annat de två nukleotidbaserna adenin och guanin, som förekommer i DNA och RNA. Andra exempel på puriner är ATP (adenosintrifosfat), ADP (adenosindifosfat) och AMP (adenosinmonofosfat), vilka är viktiga kemiska komponenter inom cellens energimetabolism. Puriner har också en betydande roll som signalsubstanser i cellkommunikationen, bland annat genom att fungera som neurotransmittorer och modulerare av immunresponsen.

Placebo definieras inom medicinen som en behandling som saknar känd verkan på den aktuella sjukdomen, men ändå kan ha en psykologisk effekt på patienten. Det kan till exempel vara en sockerpiller som ges utseende och förpackas som en vanlig medicin. Placeboeffekten uppstår när patienten tror att de får en verksam behandling och deras symptom förbättras på grund av denna förväntan, istället för att det verksamma ämnet i själva medicinen orsakar förbättringen. Placebo används ofta som jämförelse i kliniska prövningar för att utvärdera effekten hos en ny behandling.

"Adrenergic beta-stimulators" är en grupp läkemedel som aktiverar betareceptorerna i det sympatiska nervsystemet, vilket leder till en ökad produktion och release av katolaminer (t.ex. adrenalin och noradrenalin). Detta resulterar i en varierande effekt beroende på vilken subtyp av betareceptor som aktiveras.

Generellt kan sägas att betastimulerare har effekter som inkluderar ökad hjärtrytmsfrekvens, ökad kontraktilitet hos hjärtmuskulaturen, bronkiodilatation (vid aktivering av bet2-receptorer), och lipolys (fettnedbrytning). Dessa läkemedel används ofta för att behandla astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), bradykardi (långsam hjärtrytm) och hypotension (lågt blodtryck).

Exempel på betastimulerande läkemedel inkluderar:

* Albuterol (Salbutamol)
* Terbutalin
* Metaproterenol
* Fenoterol
* Isoprenaline

Det är viktigt att notera att överaktivering av betareceptorerna kan leda till biverkningar som tremor, nervositet, sömnlöshet, och i extrema fall kardiovaskulära komplikationer såsom förhöjt hjärtfrekvens, högt blodtryck och i värsta fall hjärt rytm rubbningar.

MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.

Kreatinkinas (CK) är ett enzym som finns naturligt i kroppen och spelar en viktig roll vid energiproduktionen inom celler, särskilt i muskel- och hjärtceller. Det förekommer också i lever, hjärna och andra vävnader i mindre utsträckning.

CK delas upp i tre huvudtyper beroende på var de främst finns:

1. CK-MM (muskeltyp): Denna typ är vanligast och återfinns i skelettmuskulatur, hjärta och andra muskler.
2. CK-MB (hjärtmuskeltyp): Denna typ återfinns främst i hjärtmusklerna. Nivåerna av CK-MB kan öka vid skador på hjärtat, till exempel vid en hjärtattack.
3. CK-BB (hjärn- och nervtyp): Denna typ återfinns främst i hjärnan och nerver. Nivåerna av CK-BB kan öka vid skador på hjärnan, till exempel vid stroke eller en allvarlig skalltrauma.

En ökning av totalt CK eller specifika typer av CK kan vara ett tecken på olika medicinska tillstånd och sjukdomar, inklusive muskelskador, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

Embolektomi är en medicinsk procedur där ett embolus, ett blodpropp eller ett främmande partikeltar i blodomloppet, tas bort med hjälp av ett kirurgiskt instrument. Proceduren utförs vanligtvis under akuta omständigheter för att förhindra allvarliga komplikationer som stroke eller ischemisk skada på organ. Det finns olika typer av embolektomi, beroende på var i kroppen proceduren utförs och vilket instrument som används. Till exempel kan en mekanisk embolectomi utföras med hjälp av en sond eller en kattsnöre som får fastna i proppen och sedan dras tillbaka för att ta bort den, medan en thrombektomi innebär att man använder sig av ett kateter-baserat system för att suga upp proppen.

'Glomerular filtration rate' (GFR) är ett mått på hur väl njurarna fungerar i att filtrera blodet. Det definieras som volymen av blodplasma som renas per tidsenhet genom de glomerulära kapillärerna i njurarna. Standardmåttet för GFR är milliliter per minut och kan beräknas med hjälp av olika formler, vanligen baserat på koncentrationen av kreatinin i serum. Ett normalt värde på GFR för en vuxen person är vanligtvis mellan 90 och 120 ml/minut. Lägre värden kan indikera nedsatt njurfunktion eller njursjukdom.

Den autonoma nervsystemet (ANS) är ett delsystem av nervsystemet som styr och reglerar de involuntära fysiologiska processerna i kroppen, såsom hjärtslag, andning, blodtryck, kroppstemperatur, mag-tarmsystemets funktioner och sexuell respons. Det autonoma nervsystemet består av två delar: den sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress eller fara och förbereder kroppen för fight-or-flight-svar (kämpa eller fly-svar), medan det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och restaurerar kroppens energiresurser genom att sänka hjärtslag, andningsfrekvens och blodtryck.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

'Kreatinin' är ett slags ämne som bildas i kroppen när musklerna bryter ner det aminosyra som heter kreatin. Det filtreras bort från blodet genom njurarna och tas sedan bort från kroppen via urinen. Nivåerna av kreatinin i blodet kan användas som ett mått på njurens funktion, eftersom en nedsatt njurfunktion kan leda till högre nivåer av kreatinin i blodet.

Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.

Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Metoprolol är ett vanligt använt läkemedel som tillhör gruppen betablockerare. Det används primärt för behandling av olika hjärtsjukdomar, såsom högt blodtryck (hypertension), hjärtklappning (arteriosclerotisk hjärtkranskärlsjukdom), och efter en hjärtinfarkt (myokardiekeros).

Metoprolol fungerar genom att blockera betareceptorerna i hjärtat, vilket sänker pulsens hastighet och minskar hjärtmuskulaturens arbetsbelastning. Detta kan leda till en förbättrad hjärtfunktion och symtomlindring vid olika hjärtsjukdomar.

Läkemedlet finns i två former: metoprololtartrat och metoprololsuccinat, som har olika farmakokinetiska egenskaper men används för samma ändamål. Metoprolol bör endast användas under läkarövervakning på grund av möjliga biverkningar och kontraindikationer, såsom astma, diabetes och allvarlig hypotension.

"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.

Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."

"Experimental diabetes" is not a widely recognized or formally defined medical term. However, it generally refers to the study of diabetes (a group of metabolic disorders characterized by high blood sugar levels) in a laboratory setting using experimental models such as cell cultures, animal models, or human tissue samples. These experiments aim to understand the pathophysiology of diabetes, identify new therapeutic targets, and develop novel treatments for the disease.

In this context, "experimental" implies that the research is conducted in a controlled environment using scientific methods and techniques to test hypotheses and generate data to advance our understanding of diabetes. The findings from experimental studies can provide valuable insights into the underlying mechanisms of diabetes and contribute to the development of more effective therapies for people with diabetes.

Hjärtmitokondrier är speciella mitokondrier som finns i hjärtmuskelceller. Mitokondrier är små organeller inuti celler som producerar det energirika molekylen ATP (adenosintrifosfat) genom cellytsmetabolismen, särskilt under cellandningen (oxidativ fosforylering). Hjärtmitokondrier har en viktig roll i att producera den energi som behövs för hjärtmuskelcellernas kontraktioner och relaxationer. De är ofta mer talrika och större i hjärtmuskelceller än i andra celltyper, vilket understryker deras betydelse för hjärtats funktion.

Typ 2-diabetes, även känd som icke-insulindependig diabetes mellitus (NIDDM), är en endokrinologisk störning karaktäriserad av höga nivåer glukos i blodet (hyperglykemi) orsakade av resistans mot insulin och bristande kompensatorisk insulinsekretion från betacellerna i bukspottkörteln. Detta leder till en förlängd och ökad glukosutsöndring från levern, vilket ytterligare förvärrar hyperglykemi.

Typ 2-diabetes är vanligt förekommande hos vuxna, men den kan också drabba barn och ungdomar, särskilt i sammanhang av övervikt och bristande motion. Den är ofta förknippad med andra hälsoproblem som högt blodtryck, höga nivåer kolesterol och lipider, och fetma. Långvarig obehandlad typ 2-diabetes kan leda till komplikationer såsom neuropati, retinopati, njurssjukdom (nefropati) och kardiovaskulära sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke.

Behandlingen av typ 2-diabetes inkluderar livsstilsförändringar såsom viktminskning, fysisk aktivitet, hälsosam kosthållning och rökavvänjande. Medicinska behandlingar kan omfatta orala antidiabetiska läkemedel (till exempel metformin, sulfonylurea, gliptiner, glukagonliknande peptid-1 receptor agonister och SGLT2-hämmare) eller insulintillsättning.

'Sjuklighet' kan i medicinsk kontext definieras som ett tillstånd av betydande nedsatt fysisk, psykisk eller social funktion hos en individ, orsakat av en sjukdom eller skada. Sjukligheten kan vara akut eller kronisk och innebära symtom som påverkar personens vardag och livskvalitet. Den kan också ha konsekvenser för individens sociala relationer, arbetsliv och deltagande i samhället. I allmänhet krävs en professionell medicinsk bedömning för att fastställa om en person befinner sig i ett tillstånd av sjuklighet eller inte.

Gadolinium-DTPA, också känt som gadopentetat dimeglumin, är ett kontrastmedel som används vid magnetresonanstomografi (MRI) eller magnetkameraundersökningar (MRA). Det består av joner av metallen gadolinium som är kemiskt bundna till en molekyl som kallas DTPA (diethylenetriaminpentaacetat).

Gadolinium-DTPA fungerar genom att absorbera och reflektera radiovågor, vilket gör det möjligt för läkaren att se strukturer i kroppen mer tydligt på en MRI- eller MRA-skanning. Det hjälper också att underlätta diagnostiseringen av sjukdomar och skador i hjärnan, ryggraden, levern, njurarna, lungorna, bröstet, buken, benen och armarna.

Det är viktigt att notera att användningen av gadolinium-baserade kontrastmedel kan vara kopplat till ett sällsynt, men allvarligt tillstånd som kallas nefrogennsystemisk fibros (NSF). NSF är en skada på hud och vävnader som kan uppstå hos patienter med nedsatt njurfunktion efter exponering för gadolinium-baserade kontrastmedel. Därför bör användning av dessa kontrastmedel begränsas till de lägsta möjliga doserna och endast när det är absolut nödvändigt för patienter med nedsatt njurfunktion.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

I medicsk sammanhang refererar "papillär muskulatur" till speciella muskelceller i hjärtat, mer specifikt i hjärtats kamrar (ventriklar). Dessa muskelceller är specialiserade för att hjälpa till att stänga av öppningarna mellan hjärtkamrarna när hjärtat kontraherar och pumpar ut blod.

Papillär muskulaturen består av små muskelfibrer som sitter fast i hjärtats kamrar och är fästa vid klaffarna (valvulerna) som leder till lungartärerna respektive kroppsartärerna. När hjärtat kontraherar drar papillär muskulaturen i klaffarna så att de inte öppnas upp och blod pressas ut genom artärerna istället för att backa in i hjärtkammaren igen.

Dessa muskelceller är viktiga för att säkerställa att blodet flyter i rätt riktning genom hjärtat och kroppen, och att det inte sker någon backflöde som kan leda till hjärtsvikt eller andra komplikationer.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

Diabeteskomplikationer är en sammanfattande beteckning för de olika sjukdomstillstånd och skador som kan uppstå till följd av långvarig diabetes. Diabeteskomplikationer kan delas in i makrovaskulära komplikationer, som berör de stora blodkärlen, och mikrovasculära komplikationer, som berör de små blodkärlen.

Makrovaskulära komplikationer innefattar bland annat kärlkramp i benen (perifera artäriskleros), hjärtinfarkt, stroke och nedsatt njurfunktion (diabetes nefropati). Dessa komplikationer kan leda till smärta, sängliggande, amputation, blindhet, nedsatt kognitiv förmåga och död.

Mikrovasculära komplikationer innefattar bland annat ögonsjukdomar (diabetes retinopati), njursjukdomar (diabetes nefropati) och nervskador (diabetes neuropati). Dessa komplikationer kan leda till blindhet, nedsatt njurfunktion och sänkt känsel- och smärtsensibilitet.

Diabeteskomplikationer kan förhindas eller fördröjas genom effektiv behandling av diabetes, blodtryck och kolesterol, rökfrihet, motion och hälsosam kosthållning. Det är viktigt att ha regelbundna kontroller och besöka läkare och specialister för att tidigt upptäcka och behandla eventuella komplikationer.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Läkemedelsterapi, kombinerad, refererar till användandet av två eller flera läkemedel tillsammans för att behandla en sjukdom eller ett symptom. Detta görs ofta för att öka effektiviteten av behandlingen, minska biverkningarna eller för att behandla flera aspekter av en sjukdom samtidigt. Kombinerad läkemedelsterapi kan användas inom alla medicinska områden, från infektionssjukdomar till psykiatriska störningar. Det är viktigt att notera att kombinerad läkemedelsterapi måste övervakas noga av en läkare för att undvika onödvändiga biverkningar eller komplikationer som kan uppstå när läkemedlen interagerar med varandra.

Toraxröntgen är ett röntgenundersök av det thorakala området, inklusive lungorna, mediastinet (det mellersta delarna av thoraxen), hjärtat och ryggkotorna. Det används vanligen för att undersöka symtom som andningssvårigheter, bröstsmärta eller hosta. Toraxröntgen kan visa på olika tillstånd såsom lunginflammation, lungemboli, pneumoni, cancer, hjärtfel och ryggkotskador. Undersökningen tar vanligen endast några minuter att utföra och är relativt smärtlindrig.

Ramipril är ett läkemedel som tillhör en grupp av blodtryckssenkande mediciner kallade ACE-hämmare (angiotensinconvertingenzym-hämmare). Ramipril fungerar genom att hindra en kemisk substans i kroppen, angiotensin II, från att orsaka blodkärlen att kontrahera och därmed öka blodtrycket.

Ramipril används vanligen för att behandla högt blodtryck (hypertension), hjärtsvikt och efter ett hjärtinfarkt för att förbättra överlevnaden och minska risken för ytterligare komplikationer. Det kan också användas för att behandla njursjukdom orsakad av diabetes eller högt blodtryck.

Läkemedlet ges vanligen som en tablett som tas en gång om dagen, men doseringen bestäms av läkaren beroende på patientens individuella behov och hälsotillstånd.

"Mitral valve annuloplasty" är en medicinsk term som refererar till en procedur där man korrigerar en defekt eller skada på mitralisklaffen i hjärtat. Mitralisklaffen är en av klaffarna mellan två av hjärtats kamrar, vänster förmak och vänster kammare.

Under en mitral valve annuloplasty återställs storleken och formen på den defekta mitralisklaffen genom att placera en speciell ringformad protes som kallas en annuloplastiring runt klaffens bas, där klaffen fästs till hjärtmuskeln. Detta hjälper till att stödja och stabilisera klaffen så att den kan öppna och stänga korrekt under varje hjärtslag.

Denna typ av procedur används ofta för att behandla mitralisklaffrelaterade sjukdomar som mitral regurgitation eller mitral prolaps, där klaffen inte kan stängas korrekt och detta leder till ett reverserat blodflöde in i lungorna. Mitral valve annuloplasty utförs vanligtvis under en hjärtkirurgisk operation, men den kan också utföras som en del av en kateterbaserad procedur.

Epidemiologi är en vetenskap som undersöker distributionen och determinanterna av hälsorelaterade tillstånd och händelser i populationer och deras påverkan på folkhälsan. Epidemiologiska metoder är de statistiska, matematiska och observationella tekniker och procedurer som används för att studera och analysera dessa hälsorelaterade data i populationer.

Några exempel på epidemiologiska metoder inkluderar:

1. Deskriptiv epidemiologi: Den beskriver frekvens, distribution och trend av en given hälsotillstånd eller händelse i en population genom att beräkna andelar, incidens, prevalens, mortalitet och morbiditet.
2. Analytisk epidemiologi: Den undersöker associationer mellan exponeringar och utgångar, såsom sjukdom eller dödlighet, genom att använda metoder som kohortstudier, fall-kontrollstudier och tvärsnittsstudier.
3. Experimentell epidemiologi: Den testar effekten av en intervention på ett hälsorelaterat utfall i en population genom att använda randomiserade kontrollerade studier (RCT) eller quasi-experimentella studier.
4. Spatiell epidemiologi: Den undersöker geografisk distribution och klustring av en given hälsotillstånd eller händelse i en population genom att använda geografiska informationssystem (GIS) och statistiska metoder.
5. Matematisk modellering: Den simulerar och förutsäger spridning och påverkan av en given hälsotillstånd eller händelse i en population genom att använda matematiska ekvationer och datorbaserade simuleringar.

Epidemiologiska metoder används ofta tillsammans för att ge en komplett bild av distributionen, determinanterna och påverkanen av en given hälsotillstånd eller händelse i en population.

"Flerorgansvikt" (multi-organ weight gain) är ett medicinskt tillstånd där flera olika organ i kroppen ökar i vikt. Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive hjärtsvikt, njurssjukdom, leverinflammation eller andra sjukdomsförloppet som påverkar flera organsystem. I vissa fall kan det vara relaterat till ökad vätskeansamling i kroppen (edem) orsakad av hjärt- och/eller njurssvikt.

Det är viktigt att undersöka orsaken till flerorgansvikt för att ge adekvat behandling och förbättra patientens prognos. Behandlingen kan innefatta mediciner, dietförändringar, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.

"Kognitiva störningar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar och tillstånd som påverkar kognitiva funktioner, såsom minne, uppmärksamhet, språk, perception, sakinlärning, rumslig orientering, insikt, domedömande och planering. Dessa störningar kan vara milda eller allvarliga och kan ha en kraftig påverkan på individens vardagliga funktionsnivå och livskvalitet. Kognitiva störningar kan orsakas av olika faktorer, till exempel skador på hjärnan, neurodegenerativa sjukdomar eller psykiatriska tillstånd. Exempel på kognitiva störningar inkluderar demens, delirium, kognitiv påverkan av depression och kognitiva funktionsnedsättningar relaterade till åldrande.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Extracorporeal Membrane Oxygenation (ECMO) är en teknik där blod utanför kroppen cirkulerar genom en maskin som tillhandahåller syre och tar bort kolmonoxid, vilket hjälper lungorna att vila och återhämta sig. Denna behandling används ofta när andra former av livsuppehållande behandlingar, såsom respiratorbehandling, inte har varit tillräckligt effektiva för att stödja patientens andningsfunktion. ECMO kan användas som korttidsstöd under en vecka eller två, men den kan också användas under längre perioder beroende på patientens behov och prognos.

Pyridaziner är ett heterocykliskt aromatiskt kolväte som består av en sexatomig ring med två kväveatomer i alternerande positioner med kolatomer. Den har formeln C6H4N2. Pyridaziner och deras derivat har visat sig ha biologisk aktivitet och används inom läkemedelsutveckling för behandling av olika sjukdomar, till exempel som antiinflammatoriska, antimikrobiella och vasodilaterande medel.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:

1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.

Adenosin är ett endogent nukleosid som består av en nucleotidbase (adenin) som är kovalent bundet till en pentos (ribose) via en β-N1-glykosidbindning. Adenosin har en central roll inom celldelenas energihushållning, då det fungerar som prekursor till adenosintrifosfat (ATP) och adenosindifosfat (ADP).

Utöver sin roll i energimetabolismen är adenosin också en viktig neurotransmittor och modulerande signalsubstans inom det centrala nervsystemet. Det fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor och har en dämpande effekt på exciterade neuroner. Adenosinreceptorerna är måltavlor för flera läkemedel, till exempel vid behandling av arytmier (hjärtrytmrubbningar) och smärta.

I kroppen kan adenosin bildas genom nedbrytning av ATP eller genom direkt syntes från inosinmonofosfat (IMP). Nivåerna av adenosin i blodet är höga vid fysisk aktivitet och stress, då energiförbrukningen ökar. Vid sänkta nivåer av syre tillgänglighet, som under hypoxi eller ischemisk skada, kan adenosin bildas i större utsträckning genom en process som kallas för hypoxantisk nedbrytning.

I medicinsk kontext kan adenosin användas som ett läkemedel vid diagnostisering och behandling av olika hjärtsjukdomar, till exempel för att inducerara atrioventrikulär blockad eller för att behandla paroxysmal supraventrikulär tachykardi (PSVT). Adenosin ges ofta som en snabb intravenös bolus injektion och verkar genom att bromsa sinusknuten och atrioventrikulära noden, vilket kan korrigera oregelbundna hjärtrytmer eller sänka frekvensen vid tachykardi.

"Intravenous drop" er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode, hvor væske og/eller lægemidler gives direkte ind i en patients blodbane gennem en indsættet intravenøs kateter. Dette sker ofte via en infusionspumpe, der kontrollerer hastigheden og mængden af væske, der gives.

Ordet "dropp" refererer her til de små mængder væske (typisk 1-2 milliliter ad gangen), som pumpen sørger for at udsende gennem kateteret og ind i patientens krop. Dette er en meget almindelig metode til at give væske og lægemidler, da det tillader hurtig og præcis administration af behandlinger.

En "cross-over" studie är en klinisk forskningsdesign där varje deltagare tilldelas att använda två eller flera olika behandlingsalternativ i en specifik sekvens under olika tidsperioder, vanligtvis med en randomiserad tilldelning.

Efter varje tidsperiod (perioden kallas för "cross-over") samlas data in om deltagarnas svar på de olika behandlingarna. Dessa data jämförs sedan för att bedöma och jämföra effekterna av de olika behandlingsalternativen.

Cross-over studier är användbara när det gäller att undersöka effekter hos små grupper av deltagare, då varje deltagare fungerar som sin egen kontroll. Dessa studier kan också minska den variabilitet som orsakas av individuella skillnader mellan deltagarna, eftersom varje deltagare får både behandling A och B.

Det är viktigt att notera att cross-over studier inte är lämpliga för alla typer av forskningsfrågor, särskilt då det gäller studier där en behandling kan ha en varaktig effekt eller risk som sträcker sig över tidsperioden mellan cross-over.

Organofosforföreningar är en grupp av kemiska föreningar som innehåller minst en kovalent bunden fosforatom till en eller flera kolatomer. Dessa föreningar kan vara naturligt förekommande, såsom i vissa enzymer och livsmedel, eller syntetiska, som i bekämpningsmedel, plaster och andra industriella produkter.

Syntetiska organofosforföreningar är kända för sin användning som insecticider, herbicider och nervgaser. De kan vara mycket giftiga för levande organismer, inklusive människor, och kan orsaka allvarliga skador på nervsystemet. Några exempel på välkända organofosforföreningar är parathion, malathion och sarin.

Computer-aided diagnosis (CAD) or computer-aided detection (CAD) är termer som används för att beskriva användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att stödja läkare och andra medicinska experter i tolkningen av medicinska bilder, såsom röntgen, CT, MRI och ultraljud. CAD-system använder sig av avancerad signalbehandling, maskininlärning och image processing tekniker för att identifiera, markera och klassificera skuggor, formationer eller avvikelser i medicinska bilder som kan vara kliniskt relevanta, såsom tumörer, cystor, skador eller andra patologiska tillstånd.

CAD-system är tänkta att fungera som ett komplement till, inte en ersättning för, den kliniska bedömningen av en läkare. CAD-system kan hjälpa läkare att upptäcka skador eller sjukdomar som de annars kan ha missat, reducera tolkningsvariationer mellan olika läkare och underlätta kommunikationen av resultaten till andra medicinska experter och patienter.

Vaskulärt betingad impotens är en form av erektil dysfunktion (ED) som orsakas av problem med blodflödet till penis. Detta kan bero på åderförkalkning (ateroskleros), högt blodtryck, diabetes eller andra hjärt- och kärlsjukdomar. I vardaglig svenska kan det även kallas "blodflödesproblem".

För att klargöra: Impotens är ett äldre, men fortfarande vanligt förekommande, ord för erektil dysfunktion (ED), som definieras som oförmågan att uppnå och/eller underhålla en tillräcklig erektion för att ha samlag.

Mitokondriella sjukdomar är en grupp med genetiska tillstånd som beror på fel i mitokondrierna, de små energiproducerande organellerna inuti våra celler. Mitochondrier producerar den energi som cellen behöver för att fungera korrekt. När mitokondrierna inte fungerar korrekt kan det leda till en brist på energi i cellen, vilket kan orsaka en mängd olika symtom beroende på vilka celler som drabbas.

Mitokondriella sjukdomar kan drabba alla åldersgrupper, men de är vanligare hos barn och äldre vuxna. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera muskelsvaghet, trötthet, hjärt- och kärlsjukdomar, neurologiska symtom som svårigheter med balans och koordination, syn- och hörselnedsättningar, lever- och njurssjukdomar, diabetes och i vissa fall cancersjukdomar.

Mitokondriella sjukdomar kan orsakas av mutationer i både mitokondrie-DNA (mtDNA) och kärn-DNA (nDNA). Mutationer i mtDNA är ofta ärftliga från modern, medan mutationer i nDNA kan ärvas från båda föräldrarna.

Det finns inget botemedel för mitokondriella sjukdomar, men vissa behandlingar och terapier kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingen beror på vilka symtom som uppstår och hur allvarliga de är.

Diastolisk hjärtsvikt (eller diastolisk dysfunktion) är ett tillstånd där hjärtat har svårigheter att fyllas med blod under diastolen, det vill säga den del av hjärtcykeln då hjärtkammaren relaxerar och fylls med blod. Detta kan leda till ökat tryck i lungkretsloppet och symtom som andfåddhet, trötthet och ödem. Orsakerna till diastolisk hjärtsvikt kan variera, men de vanligaste är högt blodtryck, åldrande, strukturella förändringar i hjärtmuskulaturen och andra hjärt-kärlsjukdomar. Diagnosen ställs vanligen genom kombinationen av kliniska symtom, undersökningar som EKG, echokardiografi och andra specialiserade tester. Behandlingen kan innebära livsstilsförändringar, mediciner för att minska trycket i lungkretsloppet och öka hjärtats pumpkapacitet samt i vissa fall operationer eller andra invasiva behandlingsmetoder.

Aldosteron är ett steroidhormon som produceras i binjurebarken. Det spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen, samt blodtrycket. Aldosteron stimulerar njurarna att behålla natrium och avge kalium, vilket leder till ökad vätskeupptagning och höjda blodvolymer. Detta i sin tur får effekten av att öka blodtrycket.

Produktionen av aldosteron regleras främst av två hormoner: angiotensin II och potassium. När salt- och vattenbalansen är störd, eller när potassiumnivåerna i blodet ökar, aktiveras systemet för renin-angiotensin-aldosteron (RAAS), vilket leder till ökad produktion av aldosteron.

I medicinska sammanhang kan för höga nivåer av aldosteron leda till ett tillstånd som kallas primary hyperaldosteronism, eller Conns syndrom, som kan orsaka högt blodtryck och potassiumbrist. Lägre än normala nivåer av aldosteron kan vara ett tecken på binjurebarkssvikt.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

"Bildförstärkning" är ett medicinskt begrepp som refererar till tekniker som används för att öka kontrasten och detaljrikedomen i en bild, ofta inom områden som radiologi och ultraljud. Det gör det möjligt att urskilja strukturer och detaljer som annars kan vara svåra att se.

Det finns olika typer av bildförstärkningsmetoder, beroende på vilket slags medicinsk bild man arbetar med. Några exempel är:

* Kontrastförstärkning: Används ofta inom radiologi och ultraljud för att öka kontrasten mellan olika vävnader i en bild. Det kan göras genom att använda kontrastmedel som absorberar eller reflekterar strålning eller ljud på ett sätt som skiljer sig från omgivande vävnader.
* Digital bildförstärkning: Används ofta inom digital radiografi och datortomografi (CT) för att öka kontrasten och detaljrikedomen i en digital bild. Det kan göras genom att använda olika algoritmer som exponerar eller dämpar vissa delar av bilden för att framhäva vissa strukturer eller detaljer.
* Rekonstruktion: Används ofta inom datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT) för att skapa en tredimensionell bild av ett objekt genom att kombinera flera tvådimensionella skivor. Det kan göras genom att använda olika algoritmer som sammanfogar de tvådimensionella skivorna på ett sätt som ger en tydligare och mer detaljerad bild av objektet.

Samtliga dessa tekniker har som syfte att förbättra kvaliteten på bilderna så att de blir lättare att tolka och analysera, vilket i sin tur underlättar diagnos och behandling av sjukdomar och skador.

'Sidodominans' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där två eller flera genetiskt skilda sjukdomar eller tillstånd förekommer hos samma individ, men var och en av dem påverkar olika kroppsdelar eller system. Det innebär att varje tillstånd har sin egen specifika uppsättning symtom och kan ha olika orsaker, men de förekommer samtidigt hos samma person.

Ett exempel på sidodominans är när en person har neurofibromatosis typ 1 (NF1) i en kroppshalva och tuberös skleros komplex (TSC) i den andra kroppshalvan. I detta fallet kan NF1 orsaka tumörer i huden och nervsystemet på ena sidan av kroppen, medan TSC kan leda till epilepsi och hjärntumörer på den andra sidan.

Det är viktigt att notera att sidodominans inte ska förväxlas med mosaicism, där en enda genetisk mutation orsakar två eller flera fenotypiskt distinkta tillstånd hos samma individ.

Intraoperativ vård, även kallat operationsvård, är den medicinska vården som ges till en patient under en operation. Den inkluderar amongt andra:

1. Anestesi: Ger patienten smärtlindring och medvetandeförlust under operationen.
2. Monitoring: Patientens livsviktiga funktioner, såsom hjärtrytm, blodtryck, syrehalt i blodet och kroppstemperatur, övervakas kontinuerligt.
3. Hemodynamisk stabilitet: Fluider och läkemedel ges för att upprätthålla patientens blodtryck och cirkulation.
4. Ventilation: En mekanisk ventilator används för att hjälpa patienten att andas om det behövs.
5. Korrektion av syrebalans: Syre ges till patienten via en andningsmask eller en tub som placerats i luftvägarna.
6. Intraoperativ medicinering: Patienten får läkemedel som behövs under operationen, till exempel antibiotika för att förebygga infektioner.
7. Kroppstemperaturreglering: Patientens kroppsvärme regleras för att förhindra hypothermi eller hypertermii.
8. Intraoperativ övervakning av läckage och blödningar.

Intraoperativ vård utförs ofta av en multidisciplinär team som består av anestesiologer, operationssköterskor, operationspersonal och eventuellt andra specialistläkare beroende på typen av operation.

'Sus scrofa' er en latinuttrykkelse som betegner den wildsvin-art, også kendt som vildsvin eller eurasisk vildsvin. Det er en art af selvstændige svin, der lever i store dele av Eurasia og Nordafrika. De er kendt for deres størrelse, stærke bygning og intelligens.

Vildsvinet er et allesøgende dyr som spiser alt fra planter til mindre dyr, inklusive mus, rotter og reptiler. De lever typisk i skove, fugtige enge og andre områder med tæt vegetation.

I noen regioner er vildsvinet blevet en invasiv art som konkurrerer med lokal fauna og forårsager skader på landbrugsarealer. I andre områder, såsom Storbritannien, er de blevet en del af den naturlige fauna etter at vært udsatt i flere hundre år siden.

'Katekolaminer' är en grupp signalsubstanser i centrala och perifera nervsystemet, som inkluderar neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa ämnen spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom hjärt- och cirkulationsreglering, sinnesstämning, rörelsekoordination och kognitiv funktion. De katekolaminerna produceras i både nervceller och i kromaffin celler i binjuremärgen.

Tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α) är ett citokin, som är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. TNF-α produceras främst av vita blodkroppar, såsom makrofager och neutrofila granulocyter, men kan även produceras av andra celltyper som lymfocyter och tumörceller.

TNF-α har en rad biologiska effekter på kroppens celler, inklusive aktivering av immunförsvaret, inflammation och celldöd. Det är involverat i regleringen av celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). TNF-α kan också bidra till sjukdomar som reumatoid artrit, Crohns sjukdom och cancer.

I cancerutvecklingen kan TNF-α ha både onkogena och tumörsuppressiva effekter. Det kan stimulera celldelning och överlevnad av tumörceller samt bidra till angiogenes (bildning av nya blodkärl) i tumören, men det kan också inducera apoptos hos tumörceller under vissa omständigheter. TNF-α har därför potential att användas som en behandlingsmetod för cancer, men det finns också risk för biverkningar och komplikationer.

Beta-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, neurotransmittorer och hormoner såsom adrenalin och noradrenalin. Dessa receptorer delas in i tre huvudgrupper: beta-1, beta-2 och beta-3.

Beta-1-receptorerna finns främst i hjärtat och stimulering av dessa receptorer ökar hjärtats frekvens och kontraktionsstyrka. Beta-2-receptorerna återfinns huvudsakligen i lungorna, musklerna, levern och blodkärlen och deras aktivering orsakar relaxation av glatt muskulatur och ökat bronkiodilatation. Beta-3-receptorerna finns främst i fettvävnad och stimulering av dessa receptorer ökar lipolysen, vilket leder till att kroppen bryter ner fett för energi.

Beta-adrenerga receptorer är viktiga mål för läkemedel som används för behandling av olika sjukdomar såsom astma, hjärt failure och övervikt.

Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.

Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.

Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

En dödlighetstabell (engelska: "mortality table" eller "life table") är ett statistiskt verktyg som används inom demografi, försäkrings- och hälsovetenskap. Den visar överlevnadsförhållanden och dödlighet i en population under en given tidsperiod, ofta uttryckt som åldersspecifika dödlighetsfrekvenser eller med väntevärden för livslängd.

I en dödlighetstabell presenteras informationen normalt i en tabell där raderna representerar olika åldersgrupper och kolumnerna visar tidsperioder (till exempel år, halvår eller månader). Tabellen innehåller två huvudsakliga delar:

1. En del som visar antal överlevande individer i varje åldersgrupp efter en given tidsperiod, vanligtvis från en given startpopulation.
2. En del som visar dödligheten för varje åldersgrupp under den givna tidsperioden, ofta uttryckt som dödlighetsfrekvens (antal dödsfall per 1000 personer per år).

Dödlighetstabeller används inom flera områden, till exempel för att beräkna livräntor och pensioner inom försäkringsbranschen, för att prognosticera framtida befolkningsutveckling inom demografi och för att utvärdera effekter av olika hälsopolitiska åtgärder inom hälsovetenskap.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.

'Cyclic GMP' (guanosine monophosphate) refererar till en signalmolekyl inom cellen, som är involverad i en mängd olika fysiologiska processer. Cyclisk GMP syntetiseras av ett enzym kallat guanylatcyklas och bryts ned av ett annat enzym kallat fosfodiesteras. Nivåerna av cyclisk GMP kan regleras genom att kontrollera aktiviteten hos dessa två enzym.

I en medicinsk kontext kan termen 'cykliskt GMP' användas för att beskriva läkemedelsbehandlingar som påverkar nivåerna av cyclisk GMP i kroppen. Exempelvis finns det vissa läkemedel som blockerar fosfodiesterasenzenymet, vilket leder till en ökning av cyclisk GMP-nivåer och kan användas för att behandla erektil dysfunktion och pulmonell arteriell hypertension.

Samtidigt bör nämnas att termen 'cykliskt GMP' inte är en etablerad medicinsk diagnos eller sjukdom, utan snarare en benämning på en biokemisk process som kan styras med olika läkemedel för att behandla vissa medicinska tillstånd.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

'Patientval' eller 'patientvalet' är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där patienten aktivt deltar i besluten om sin egen vård och behandling. Det innebär att patienten informeras om olika alternativ, fördelar och risker, och på så sätt får möjlighet att ta ställning till vilken behandling som anses bäst från hans eller hennes perspektiv. Patientvalet kan variera beroende på patientens preferenser, värderingar och livssituation, och är en viktig del av den personcentrerade vården.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre i ett högt oxidationstillstånd. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andningen, men deras koncentration kan öka avsevärt under vissa patologiska tillstånd, såsom ischemisk skada och inflammation.

Reaktiva syre radicaler har en oskyddad elektron i sin yttre elektronskal, vilket gör dem mycket reaktiva och fähiga att reagera med andra molekyler i kroppen, bland annat med DNA, proteiner och lipider. Denna reaktivitet kan leda till skada på cellmembran, proteiner och DNA, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till cancer.

Exempel på reaktiva syre radicaler inkluderar superoxidradikaler (O2•−), väteperoxidradikaler (HO2•) och hydroxylradikaler (•OH). Kroppen har ett antal mekanismer för att skydda sig mot skador orsakade av reaktiva syre radicaler, bland annat genom att producera antioxidanter som neutraliserar dessa molekyler.

En ventrikelseptumdefekt (VSD) är en hjärtfel som du föds med, och det innebär att det finns ett hål i mellangripväggen (septum) mellan de två underkamrarna (ventriklarna) i hjärtat. Detta kan orsaka syrehaltigt blod från den ena kammaren att blandas med syrefattigt blod i den andra, vilket kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod runt kroppen. Symptomen på VSD kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera andfåddhet, trötthet, svag puls, problem med matspjälkningen och snabb andning. I vissa fall kan det behövas en operation för att stänga hålet.

Penisen är ett del av de yttre genitalierna hos mannen och har flera viktiga funktioner, inklusive urinering och samlag. Den består av tre delar: rötten (rot), kroppen (corpus) och slidan (glans). Rötterna fästes vid bäckenet och är omgiven av en muskel som hjälper till att kontrollera urinering och ejakulation. Kroppen utgör den stora, centrala delen av penisen och innehåller tre cylindriska kärl fyllda med blod (de två corpus cavernosum och corpus spongiosum), som expanderar under sexuell stimulans för att orsaka en erektion. Slidan är den yttre, känsliga delen av penisen som innehåller många nervändar.

Penisens storlek och form kan variera mycket mellan olika individer, och det finns inga "normala" storlekar eller former. Vissa medicinska tillstånd, såsom Peyronies sjukdom, kan dock orsaka avvikelser i penisförändringen som kan kräva behandling.

Beta-thalassemia is a genetic blood disorder that affects the production of hemoglobin, a protein in red blood cells that carries oxygen throughout the body. Specifically, beta-thalassemia is caused by mutations in the beta-globin gene, which leads to reduced or absent production of the beta-globin protein.

There are two main types of beta-thalassemia: beta-thalassemia major (also known as Cooley's anemia) and beta-thalassemia intermedia. Beta-thalassemia major is a more severe form of the disorder, characterized by severely reduced or absent production of beta-globin protein, leading to a severe anemia that requires regular blood transfusions for survival. Beta-thalassemia intermedia is a milder form of the disorder, with varying degrees of beta-globin protein deficiency and correspondingly variable symptoms, ranging from mild anemia to more significant anemia requiring occasional blood transfusions.

Symptoms of beta-thalassemia can include fatigue, weakness, shortness of breath, jaundice, and a pale or yellowish color to the skin and eyes. The disorder can also lead to complications such as iron overload due to frequent blood transfusions, bone deformities, and an increased risk of infections. Treatment for beta-thalassemia may include regular blood transfusions, iron chelation therapy to remove excess iron from the body, and occasionally a bone marrow transplant.

Takykardi supraventrikulär (SV-takykardi) är en hjärtslagfrekvensacceleration orsakad av en överaktiv supraventrikulär nod eller ett annat supraventrikulärt focus. Det innebär att hjärtat slår fortare än normalt, ofta mer än 100 slag per minut i vila. SV-takykardi är en form av tachykardi som skiljer sig från ventrikulär tachykardi (VT), där hjärtats undera kammare är ansvarig för den ökade frekvensen.

SV-tachykardi kan orsaka symtom som palpitationer, yrsel, svimningar, andfåddhet eller bröstsmärta. I vissa fall kan det vara asymptomatiskt och upptäckas av en slump under en rutinmässig hjärtundersökning. SV-tachykardi kan bero på olika orsaker, inklusive strukturella hjärtsjukdomar, elektrolytrubbningar, stimulansmedel eller andra läkemedel, eller det kan vara idiopatisk (inga kända orsaker). Behandlingen beror på symtomen och underliggande orsaken. I vissa fall behövs inget specifikt behandlingsåtgärd, medan andra fall kan kräva medicinsk behandling, ablation eller andra terapeutiska åtgärder.

Syrebrist, också känt som acidos, är ett medicinskt tillstånd där kroppens blod eller andra kroppsv likuor har för lågt pH-värde, vilket innebär att de är för sura. Normal pH-värde för blodet ligger mellan 7,35 och 7,45. Vid syrebrist sjunker pH-värdet under 7,35.

Syrebrist kan orsakas av olika faktorer, till exempel när kroppen producerar för mycket syra, när njurarna inte kan eliminera tillräckligt med syra eller när kroppen inte får tillräckligt med syre. Symptomen på syrebrist kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, muskelkramp, samt i allvarliga fall koma eller dödsfall. Behandlingen av syrebrist beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandling med basmedel för att neutralisera överflödig syra, syreterapi för att öka syretillförseln till kroppen eller behandling av underliggande sjukdom orsakande syrebristen.

Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.

Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.

Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.

I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.

Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, visuospatial skills, and executive functions. These tests are often used to help diagnose and evaluate neurological conditions, such as dementia, traumatic brain injury, stroke, and neurodevelopmental disorders. They can also be used to track the progression of a condition over time or to evaluate the effectiveness of treatment. The results of neuropsychological tests can provide valuable information about an individual's cognitive strengths and weaknesses, which can be useful in developing interventions and accommodations to help them function better in daily life.

It is important to note that neuropsychological testing should be conducted by a qualified professional with specific training in this area, such as a neuropsychologist. The tests are standardized and norm-referenced, meaning they have been administered to large groups of people in order to establish typical performance at different ages and levels of education. This allows the examiner to compare an individual's performance to that of similar individuals and identify any areas of weakness or impairment.

In summary, neuropsychological tests are a type of psychological assessment used to measure various aspects of cognition in order to help diagnose, evaluate, and track neurological conditions. They should be conducted by a qualified professional and the results interpreted in the context of the individual's age, education, and other relevant factors.

En hjärtstopp är ett tillstånd då hjärtat slutar att pumpa blod effektivt genom kroppen. Detta orsakas vanligtvis av ett avbrott i den elektriska signaleringen som koordinerar hjärtmuskulaturens kontraheringar.

Det finns två huvudtyper av hjärtstopp:

1. Asystoli: Detta innebär att det saknas alla elektriska aktiviteter i hjärtat, och hjärtat slutar att pumpa blod.
2. Ventrikulär fibrillation (VF): Detta är en allvarlig rytmrubbing i de undre kammarena (ventriklarna) av hjärtat, vilket gör att de inte kan pumpa blod effektivt. I stället skakar kamrarna snabbt och oordnat.

Båda typerna av hjärtstopp är livshotande tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta genom att ge elektriska stötar med ett defibrillator för att återställa normal hjärtrytm.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Patientövervakning (i medicinska sammanhang) kan definieras som den process där patientens tillstånd eller funktion aktivt övervakas och dokumenteras för att upptäcka eventuella avvikanden eller komplikationer under diagnostisering, behandling eller rehabilitering. Detta kan involvera kontinuerlig eller intermittent observering av vitala tecken (som puls, blodtryck, andning och temperatur), neurologiska funktioner, sömnmönster, fysisk aktivitet och andra relevanta biomarkörer beroende på patientens specifika tillstånd eller behandling. Patientövervakning kan utföras manuellt av en vårdpersonal eller med hjälp av teknik och teknologi som telemetri, monitorering av vitala tecken och elektroniska hälsoregister.

"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.

Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.

I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.

Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.

"Endpoint determination" er en betegnelse, der ofte bruges indenfor klinisk forskning og medicinsk videnskab. Det refererer til den proces, hvor man bestemmer, hvornår et klinisk studie eller eksperiment skal afsluttes, baseret på en prædefineret målepunkt eller resultat, der er relevante for at afgøre effektiviteten eller sikkerheden af en behandling eller intervention.

Endpoints kan være af mange forskellige typer, herunder kliniske endpoints (f.eks. død, sygelighed, livskvalitet), biokemiske endpoints (f.eks. ændringer i laboratorieværdier) eller surrogatendpoints (en substitut variabel for en klinisk endpoint).

Det er vigtigt at notere, at begrebet "endpoint determination" ikke har en specifik medicinsk definition, men bliver oftest brugt for at beskrive den proces, hvor man bestemmer, hvornår et studie skal afsluttes.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Trombolysbehandling, även känd som trombolys eller tromblysning, är en behandlingsmetod inom medicinen som används för att bryta ned och upplösa blodproppar (tromboser) i kroppen. Behandlingen innebär att ge patienten ett läkemedel, oftast en trombolytisk agent som exempelvis streptokinase, urokinase eller alteplas, som verkar direkt på blodproppen och bryter ned den.

Den vanligaste användningen av trombolysbehandling är vid akut behandling av ischemisk stroke (hjärninfarkt), där en blodpropp i hjärnan orsakar syrebrist och skador på hjärnbarken. Andra tillstånd där trombolysbehandling kan användas innefattar lungemboli, djup ventrombos (DVT), akut mesenterialinfarkt och akut extremitetsinfarkt.

Trombolysbehandling bör ges så snart som möjligt efter att diagnosen ställts för att minska risken för fortsatt skada på de drabbade organen. Behandlingen kan dock öka risken för blödningar, och därför måste patientens allmänstatus, aktuella sjukdomstillstånd och potentiala riskfaktorer för blödning tas i beaktande innan behandlingen ges.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

Kväveoxidsyntas typ III, även känd som nitrogenase typ 3 eller NifZ, är en hypotetisk variant av kväveoxidsyntas, ett enzymkomplex som reducerar molekylärt kväv till ammoniak. Detta enzymkomplex finns hos vissa kvävefixerande bakterier och består vanligtvis av två proteinkomponenter: dinitrogenaser (Mo-Fe-protein och Fe-protein) som katalyserar den slutliga reduktionen av kväve till ammoniak.

Kväveoxidsyntas typ III är ännu inte identifierad eller karaktäriserad experimentellt, men föreslås vara en tredje komponent i kvävefixeringsprocessen hos vissa bakterier. Denna hypotetiska komponent skulle kunna spela en roll i elektrontransportkedjan och underlätta överföringen av elektroner mellan de två andra proteinkomponenterna.

Det är värt att notera att kväveoxidsyntas typ III fortfarande är en hypotes och det finns inga experimentella bevis som stödjer dess existens eller funktion hittills.

Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.

"Blodförtunningsmedel" er en overordnet betegnelse for lægemidler, der anvendes til at reducere eller forhindre dannelse af blodpropper (thrombus) i kroppen. Disse lægemidler kaldes også antikoagulantia eller blodtætningsmidler. Der er forskellige typer af blodförtunningsmedel, herunder:

1. Antikoagulanter: De forhindrer dannelse af blodpropper ved at hæmme Gerinningsfaktorer som thrombin eller faktor Xa. Eksempler på antikoagulanter inkluderer warfarin (Coumadin), heparin og nye orale antikoagulanter (NOAK) som apixaban (Eliquis), rivaroxaban (Xarelto) og dabigatran (Pradaxa).

2. Antiplatelet Agent: De forhindrer aggregation af blodplader, hvilket reducerer risikoen for at blodpropper dannes. Eksempler på antiplatelet agenter inkluderer acetylsalicylsyre (Aspirin), clopidogrel (Plavix) og dipyridamole (Persantine).

3. Trombolytiske Agenter: Disse lægemidler opløser eksisterende blodpropper ved at hjælpe med at omdanne fibrin, et protein der er en vigtig komponent i blodproppens struktur. Eksempler på trombolytiske agenter inkluderer alteplase (Activase) og streptokinase.

Det er vigtigt at notere, at brug af blodförtunningsmedel indebærer en øget risiko for indre blødninger, så det er vigtigt at veje potentialet for fordelen mod risikoen for hver individuel patient. Lægevidenskaben og farmakologien udvikler sig støt, så der kan opstå nye behandlingsmuligheder og metoder for at administrere disse lægemidler.

Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.

I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.

Spiralcomputerttomografi (Spiral-CT eller helix-CT) er en type computerbaseret tomografi, der gør brug af en spiralformet bevægelse under datasamlingen for at opnå en kontinuerlig visualisering af organer og strukturer i kroppen. Denne teknik giver mulighed for at producere mere detaljerede billeder end traditionelle CT-scanning, især af vitalle organer som hjertet, lungerne og blodkarrene. Spiralcomputerttomografi anvendes ofte til at diagnosticere og overvåge forskellige sygdomme, herunder cancer, infektioner, vaskulære lidelser og traumer.

Piperaziner är en grupp av organiska föreningar som innehåller en piperazinring, ett heterocykliskt komplex med två kolatomar och två kväveatomer i en sluten ringstruktur. Piperazin är en basisk förening och kan agera som en protonacceptor.

Inom medicinen används piperaziner ofta som en del av strukturen hos läkemedel, där de kan fungera som en del av en receptorbindningsplats eller på annat sätt påverka farmakologisk aktivitet. Exempel på läkemedel som innehåller piperazinringar är antihistaminet cyproheptadin, neuroleptika som flufenazin och muskelrelaxanten pipecuronium.

Det är värt att notera att piperaziner också kan användas inom kemisk industri för att syntetisera andra kemikalier och läkemedel.

Kalciumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som används för att behandla olika hälsozustånd, framförallt kardiovaskulära sjukdomar. De verkar genom att blockera de kanaler i cellmembranet där jonerna kalcium kan passera in i cellen. Genom att minska mängden intracellulärt kalcium påverkas muskelkontraktioner, vilket sänker blodtrycket och/eller hjärtats arbetsbelastning.

Det finns två huvudtyper av kalciumkanalblockerare: dihydropyridiner och non-dihydropyridiner. Dihydropyridiner, som exempelvis nifedipin och amlodipin, har en stark verkan på de glatta muskler som omger blodkärlen och används främst för behandling av högt blodtryck och angina pectoris. Non-dihydropyridiner, såsom verapamil och diltiazem, har en starkare verkan på hjärtmuskulaturen och kan användas för att behandla både högt blodtryck och oregelbunden hjärtverksamhet.

I medicinsk kontext refererar termen "kalciumkanalblockerare" alltså till en grupp läkemedel som verkar genom att blockera kalciumkanaler i cellmembranet, med olika typer och undergrupper som har olika farmakologiska egenskaper och användningsområden.

"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägar och/eller de två njurarna. Njuren har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet, reglera vätske- och elektrolytbalansen samt producera hormoner.

Exempel på njursjukdomar inkluderar:

1. Glomerulonefrit - en grupp av sjukdomar som drabbar de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket kan leda till blod och protein i urinen, ödem och högt blodtryck.
2. Nephrotiskt syndrom - en samling symtom som orsakas av skada på de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket leder till stor mängd protein i urinen, lägre albuminnivåer i blodet och ödem.
3. Pyelonefrit - en infektion i njurarna eller urinvägarna som orsakas av bakterier.
4. Nephrolitiasis (källdjurssten) - när stenar bildas i njuren eller urinvägarna, vilket kan leda till smärta, blod i urinen och infektioner.
5. Polycystisk njursjukdom - en ärftlig sjukdom där flera cystor (säckar fyllda med vätska) bildas i njurarna, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och njurförsämring.
6. Akut tubulär nekros - en plötslig skada på de små rörformade strukturerna (tubuli) i njuren, vilket kan orsakas av olika faktorer som infektioner, droger och lägre blodtryck.
7. Kronisk njursvikt - en progressiv nedsättning av njurfunktionen över tid, vilket kan leda till symtom som trötthet, ödem, förhöjd blodtryck och onormala kemiska värden i blodet.

Det är viktigt att söka vård om du upplever några av dessa symtom eller har andra oroande tecken eller symptom relaterade till njurarna.

Magnetisk Resonansangiografi (MRA) är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder på blodkärl i kroppen. Undersökningsmetoden bygger på principen om magnetisk resonans, där protoner i kroppens vätskor sätts i rörelse av radiovågor inom ett starkt magnetfält. När protonerna återvänder till sin ursprungliga position avger de energi som kan tolkas och omvandlas till bilder av blodkärlen. MRA används ofta för att undersöka potentiala problem med hjärnan, ryggraden, lungorna, levern, buken och extremiteterna.

Hypoplastisk vänsterkammare är ett medfött hjärtfel där den vänstra kammaren i hjärtat är underutvecklad (hypoplasia). Denna tillståndet påverkar blodflödet genom hjärtat och kan orsaka syrebrist i kroppen. Det är ofta associerat med andra strukturella missbildningar i hjärtat, såsom mitralisklaffminskning eller aortaklaffstenos. Hypoplastisk vänsterkammare kan vara ett allvarligt tillstånd som ofta kräver kirurgiskt ingrepp under de första dagarna eller veckorna efter födseln.

C-reaktivt protein (CRP) är ett protein som produceras i levern som svar på inflammation i kroppen. Nivåerna av CRP i blodet kan mätas och användas som en markör för inflammation. Normalt sett ligger CRP-värden under 10 mg/L, men vid akut inflammation eller infektion kan värdena stiga kraftigt. I allvarliga fall av infektion eller inflammation kan CRP-värden öka till över 100–200 mg/L.

Det är viktigt att notera att CRP inte är specifikt för någon särskild sjukdom, utan istället är en allmän markör för inflammation. Därför bör resultatet av en CRP-test tolkas tillsammans med andra kliniska data och symtom när man undersöker en patient.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Angiotensin II är en peptidhormon som orsakar blodkärl att kontrahera och utvidgas, vilket ökar blodtrycket. Det produceras i renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) som ett svar på minskat blodvolym eller nedsatt hjärtfunktion. Angiotensin II är en aktiv metabolit av angiotensin I, som bildas när angiotensinogen cliveras av renin.

Angiotensin II binder till angiotensin II typ 1-receptorer (AT1) på blodkärlsmuskler och andra vävnader, vilket orsakar en ökning av intracellulärt calcium och kontraktion av muskelceller. Det stimulerar också aldosteronutsöndring från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njurarna och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

Angiotensin II har också proinflammatoriska och profibrotiska effekter, vilket kan leda till skada på hjärta, njurar och andra vävnader vid långvarig exponering.

I medicinen refererer 'risiko' til sandsynligheden for at en given begivenhed, typisk en negativ hændelse eller et uønsket resultat, vil opstå. Risikoen udtrykkes ofte som sandsynligheden for at en given begivenhed vil indtræffe indenfor en given tidsperiode, og kan beregnes på flere måder, alt efter konteksten.

For eksempel kan risikoen for at udvikle et hjerteproblem i løbet af de næste 10 år beregnes som det antal personer ud af 100, der forventes at udvikle et hjerteproblem indenfor de næste 10 år. Risikoen kan også udtrykkes som en oddsratio, hvor sandsynligheden for at en begivenhed vil indtræffe i en gruppe sammenlignes med sandsynligheden for at den samme begivenhed vil indtræffe i en anden gruppe.

Risikovurderinger anvendes ofte i medicinsk beslutningstagen, hvor de kan hjælpe læger og patienter med at vurdere fordelene og ulemperne ved forskellige behandlingsmuligheder. Risikovurderinger bør altid ses i sammenhæng med andre faktorer, såsom alder, køn, medicinsk historie og livsstil, da disse faktorer kan have en betydelig indflydelse på den individuelle risiko for en given negativ hændelse eller et uønsket resultat.

Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den största artärien i kroppen. Det finns olika slag av aortasjukdomar, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aortadiskinesi eller aortainsufficiens: Detta är en tillstånd där aortaklaffen i hjärtat inte stänger korrekt, vilket orsakar baksidan av blodet att flöda tillbaka in i aortan.
2. Aortaaneurysm: Detta är en utbuktning eller förstoring av aortaväggen som kan vara farlig eftersom den kan spricka eller börja läcka. Aortaaneurysmen kan drabba olika delar av aortan, inklusive thoraxaortaaneurysm (i bröstkorgen) och abdominalaortaaneurysm (i buken).
3. Aortadissektion: Detta är en allvarlig tillstånd där ett lager av aortaväggen skadas, vilket orsakar blod att samlas mellan de två lagren och dela upp aortan i två kanaler. Aortadissektion kan vara livshotande eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller organsvikt.
4. Ateroskleros: Detta är en progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i aortaväggarna och bildar plack. Ateroskleros kan orsaka smalning av aortan och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

Behandlingen av aortasjukdomar beror på typen, svårighetsgraden och platsen i kroppen där sjukdomen finns. Behandling kan inkludera mediciner, livsstilsförändringar, operationer eller kombinationer av dessa.

I den medicinska kontexten kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt register över vissa typer av information, till exempel:

1. Ett patientsregister: En databas eller en lista över patienter som är under vård och behandling på en viss klinik, institution eller i en viss region. Det kan innehålla personliga uppgifter, diagnoser, behandlingshistorik och andra relevanta medicinska data.
2. Ett sjukdomsregister: En databas över personer som har diagnostiserats med en viss sjukdom eller tillstånd. Det kan användas för forsknings- och statistiska syften, samt för att följa upp patienter och utvärdera behandlingsresultat.
3. Ett läkemedelsregister: En databas över alla godkända läkemedel i en viss region eller land. Det kan innehålla information om varje läkemedels aktiva substanser, biverkningar, kontraindikationer och användningsområden.
4. Ett operationsregister: En databas över alla genomförda operationer på en viss klinik eller institution. Det kan innehålla information om varje operationens typ, komplikationsfrekvens, resultat och efterföljande behandlingar.

I allmänhet är ett register ett verktyg för att samla, organisera och analysera data på ett systematiskt sätt, vilket kan underlätta beslutsfattande, forskning och kvalitetssäkring inom sjukvården.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Kranskärlsförträngning (angiokonstriktion) är ett medicinskt tillstånd där ett kranskärl, som försörjer blod till hjärtat eller andra organ, blir trångbott (stupe) eller delvis blockerad. Detta orsakas vanligtvis av åderförkalkning (ateroskleros), där fett, kolesterol och andra substanser ansamlas på insidan av kranskärlet och bildar en plack som stelnar och förtränger kärlets lumen.

Kranskärlsförträngning kan också orsakas av blodpropp (trombos) eller emboli, som rester av blodproppar från andra delar av kroppen eller förruttnelsematerial från hjärtat. I vissa fall kan det även bero på vasospasm, där musklerna i kranskärlets vägg kontraherar och orsakar en tillfällig förträngning.

Kranskärlsförträngning kan leda till syrebrist (ischemi) i det drabbade organet och ge upphov till symtom som bero på vilket organ som är drabbat. I hjärtats fall kan det leda till bröstsmärta (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. I hjärnan kan det orsaka stroke, och i lungorna kan det orsaka lungsäcksinflammation (emboli).

Immunanalyser er en overordnet betegnelse for laboratoriemetoder, der anvendes til at undersøge og måle forskellige aspekter af det immunforsvarende system. Dette inkluderer metoder som:

1. Serologi: En metode der involverer at analysere patientens blodserum for antistoffer mod specifikke antigener, der kan indikere en infektion eller en autoimmun sygdom.
2. Vævsprover: Undersøgelse af væv fra patienten, såsom hud, lever, lunge osv., for at diagnosticere infektioner, kræft eller andre sygdomme.
3. Cytometri: En metode der anvendes til at tælle og karakterisere forskellige typer celler i blodet eller andre vævsprover, herunder hvidblodsceller (leukocytter) og immunceller.
4. Immunhistokemi: En metode der anvendes til at farve specifikke proteiner eller antigener i vævsprøver for at diagnosticere sygdomme, herunder kræft.
5. Immunofluorescens: En metode der anvendes til at detektere og lokalisere specifikke proteiner eller antigener i celler eller vævsprøver ved hjælp af fluorescerende markører.
6. Funktionelle immunassays: Metoder der anvendes til at måle immuncellers funktion, herunder deres evne til at producere cytokiner eller dræbe infektiøse agenter.

Immunanalysen er en vigtig del af moderne diagnostisk medicin og hjælper med at stille en præcis diagnose, overvåge sygdomsforløb og evaluere effektiviteten af behandlinger.

Cardiovascular diseases, eller kärlsjukdomar, är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar bland annat:

1. Koronara hjärtsjukdomar (CHD): Förträngning eller skador i de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det kan leda till angina pectoris (smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (hjärtattack).

2. Hjärtsvikt: En tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa blod effektivt nog för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, högt blodtryck eller andra sjukdomar som belastar hjärtat.

3. Rythmrubbningar: Avvikelser i hjärtats slagrytm, vilket kan leda till att hjärtat pumpar för lite, för mycket eller oregelbundet.

4. Kärlkramp (angina): En smärta eller obehag i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen. Det kan bero på spasmer i kärlen som förser hjärtat med syre och näringsämnen.

5. Kärlinflammationer: Förändringar i kärlväggarna som orsakas av inflammation, vilket kan leda till skador och funktionsnedsättningar i kärlen.

6. Ateroskleros: En process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av kärlväggarna, vilket kan orsaka förträngningar eller skador på kärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt eller stroke.

7. Klaff- och ventilfelet: Skador på hjärtkvalfvarna eller ventiler som kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat.

Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:

1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.

2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.

3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.

4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.

ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.

Instabilt angina, även känd som crescendo angina eller preinfarktionell angina, är en typ av angina (bröstsmärta orsakad av hjärtsjukdom) som karaktäriseras av ökande frekvens, varaktighet och/eller svårighetsgrad av smärtor under en period på några veckor. Detta kan vara ett tecken på att en person är i hög risk för att drabbas av ett hjärtinfarkt (hjärtattack).

Instabil angina uppstår ofta som en följd av en plötslig försämring av blodflödet till hjärtat, till exempel på grund av en ny blodpropp eller en spasmer i kärlväggen. Den kan också orsakas av en ökad efterfrågan på syre i hjärtmuskulaturen, till exempel vid fysisk aktivitet eller psykisk stress.

Personer med instabil angina behöver ofta vård på sjukhus och kan behöva mediciner som lindrar smärtan och/eller förbättrar blodflödet till hjärtat, såsom nitroglycerin, betablockare eller kalciumantagonister. I vissa fall kan ytterligare behandling vara nödvändig, som koronarangioplasti eller hjärtkirurgi.

Statistik är ett systematiskt studieområde som involverar insamling, analys och interpreting av data med syfte att utvinna insikter och förståelse för fenomen i världen. I en medicinsk kontext kan statistiska principer användas för att undersöka effekter av behandlingsmetoder, förekomst av sjukdomar, riskfaktorer för ohälsa och andra relevanta frågeställningar inom hälso- och sjukvården. Några viktiga statistiska principer inkluderar:

1. Populationssampling: Den process där en delmängd (en stikprov) av en population väljs för att representera den större gruppen.
2. Deskriptiv statistik: Metoder för att summera och resumera data, inklusive medelvärde, median, modus, andelar, frekvenser och varians.
3. Inferensstatistik: Metoder för att dra slutsatser om en population baserat på ett stikprov, inklusive konfidensintervall och hypotesprövningar.
4. Korrelation: Mätning av samband mellan två variabler, som kan vara positiv (sammankopplad) eller negativ (motsatt kopplad).
5. Regressionsanalys: En metod för att modellera och förutsäga ett numeriskt resultat baserat på en eller flera oberoende variabler.
6. Kontroll av typ I-fel: En metod för att undvika falska positiva slutsatser genom att sätta ett signifikansnivå (vanligtvis 0,05) för acceptans av en hypotes.
7. Multivariabelanalys: Metoder för att analysera data med flera oberoende variabler och deras inverkan på ett beroende resultat.
8. Nonparametrisk statistik: Statistiska metoder som används när data inte uppfyller de antaganden som krävs för parametriska tester, till exempel normalfördelning.

Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.

'Könsfaktorer' refererar till de biologiska skillnader mellan män och kvinnor som kan påverka hälsan, sjukdomar och behandlingsrespons. Dessa könsskillnader orsakas av olika kromosomala, hormonella och anatomiska faktorer hos respektive kön. Exempel på könsfaktorer inkluderar:

1. Kromosomala skillnader: Män har ett X-kromosom och ett Y-kromosom (XY), medan kvinnor har två X-kromosomer (XX). Dessa kromosomala skillnader kan leda till olika genuttryck och proteinsyntes mellan könen.

2. Hormonella skillnader: Män producerar mer testosteron än kvinnor, medan kvinnor producerar mer östrogen än män. Dessa hormonala skillnader kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive tillväxt, utveckling och ämnesomsättning, samt risk för vissa sjukdomar.

3. Anatomiska skillnader: Män och kvinnor har också olika anatomi, särskilt i de reproduktiva organen. Dessa anatomiska skillnader kan påverka risken för vissa sjukdomar och behandlingsresponsen.

Exempel på hälsoproblem där könsfaktorer spelar en roll inkluderar hjärt-kärlsjukdomar, cancer, smittsjukdomar och psykiatriska störningar.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Renin är ett enzym som produceras och secreteras av speciella celler (granulosa celler) i den tunna delens juxtaglomerulära apparat i njuren. Det spelar en viktig roll i renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), som är involverat i regleringen av blodtryck och elektrolytbalans.

Renin klyver ett protein, angiotensinogen, till att bilda angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzymet (ACE). Angiotensin II är ett potent vasokonstriktorer, vilket innebär att det orsakar blodkärlens sammandragning och därmed ökar blodtrycket. Dessutom stimulerar angiotensin II aldosteronsekretion från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njuren och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

I medicinska sammanhang används renin ofta som ett markör för att bedöma funktionen hos RAAS och på så sätt hjälpa till att diagnostisera och hantera sjukdomar som beror på störningar i systemet, till exempel högt eller lågt blodtryck.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

En pilotstudie är en förstudie som genomförs innan en fullskalig klinisk prövning. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studiens design, procedurer och metoder för insamling av data. Det kan handla om att testa rekryteringsprocesser, frågeformulär, interventionsprogram eller annan typ av datainsamling.

Pilotstudier är ofta mindre i storlek än fullskaliga kliniska prövningar och inkluderar vanligen ett begränsat antal deltagare. Resultaten från en pilotstudie används för att refinerade studiens design och metoder innan man går vidare till en större, mer omfattande studie.

Det är värt att notera att en pilotstudie inte är samma sak som en preliminär studie eller en forskningsrapport som ännu inte har publicerats i en vetenskaplig tidskrift. En pilotstudie är en formell del av den vetenskapliga processen och följer ofta samma etiska riktlinjer och metodologiska principer som en fullskalig klinisk prövning.

In a medical context, ‘time’ kan defineres som the duration or interval between two events, or the point at which something occurs. It is used to monitor the progression of diseases, measure the effectiveness of treatments, and schedule appointments and procedures. Time is also an important factor in the administration of medications, with certain drugs requiring precise timing for optimal efficacy and safety. Additionally, time-sensitive conditions such as stroke or heart attack necessitate immediate medical attention to prevent further damage or death. Overall, time is a critical component in the delivery and evaluation of healthcare services.

I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.

Kapillärer är mycket små blodkärl med en diameter på omkring 5-10 mikrometer. De återfinns i alla vävnader och organ i kroppen, förutom i hjärtat självt. Kapillärernas främsta funktion är att möjliggöra utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra ämnen mellan blodet och de omkringliggande vävnaderna.

Kapillärerna bildar ett nätverk av små kärl som är sammanlänkade med större blodkärl, såsom arterieller och venösa kärl. Arteriell kapillärblod flödar från hjärtat och innehåller syresatt blod. När blodet passerar genom de smala kapillärerna diffunderar syret ut genom kapillärväggarna till de omkringliggande vävnadscellerna, medan kolsyra och andra ämnen diffunderar in i kapillärerna. Venös kapillärblod flödar sedan tillbaka till hjärtat och innehåller nu syrefattigt blod.

Kapillärernas väggar består av endotelceller, som är mycket tunna och platta. Detta gör att det är lätt för ämnen att diffundera genom kapillärväggarna. Kapillärerna har också en mycket stor yta till volym-förhållande, vilket underlättar utbytet av ämnen mellan blodet och vävnaderna.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Peptidyl-dipeptidase A, även känt som angiotensin-konverterande enzym (ACE), är ett enzymsystem som finns i bland annat lungornas endotel och njurarnas glomerulus. Det har en viktig roll inom renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) genom att omvandla angiotensin I till det aktiva peptidhormonet angiotensin II, som orsakar blodkärlens konstriktion och ökar blodtrycket. ACE är ett viktigt mål för läkemedel vid behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt.

Angiotensin-typ 1-receptorn (AT1) är en G-proteinkopplad receptor som aktiveras av peptidhormonet angiotensin II. När angiotensin II binder till AT1-receptorn initieras en signaltransduktionskaskad som leder till vasokonstriktion, sekretion av aldosteron och ökat natriumåterupptag i njurarna, vilket i sin tur leder till ökat blodtryck. AT1-receptorn spelar därför en viktig roll i regleringen av blodtrycket och homeostasen av vätska och elektrolytbalans i kroppen.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

I'm happy to help! However, I noticed that your question is in Swedish and asks for a medical definition of "oddsquot." To provide an accurate answer, I want to confirm that you are asking for the definition of "odds ratio," which is a term commonly used in medical research and epidemiology.

An odds ratio (OR) is a statistical measure used to compare the strength of association or relative risk between two groups for a specific outcome or event. It represents the ratio of the odds of an event occurring in one group to the odds of the same event occurring in another group, while controlling for other variables that could affect the outcome.

For example, if we want to investigate the relationship between smoking and lung cancer, we can compare the odds of developing lung cancer among smokers to those who have never smoked. If the OR is 5, it means that smokers are five times more likely to develop lung cancer than non-smokers, after controlling for other factors such as age, gender, and family history.

It's important to note that an odds ratio is not the same as a relative risk or risk ratio, although they are sometimes used interchangeably in popular media. While both measures estimate the strength of association between two variables, they differ in their calculation and interpretation. Therefore, it's crucial to understand the specific statistical methods used in medical research to accurately interpret the results.

Doxorubicin är ett läkemedel som tillhör en grupp kallad antineoplastiska medel, och är specifikt en typ som kallas antitumörantibiotika. Det används vanligtvis i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer, leukemi och lymfom.

Doxorubicin fungerar genom att hindra cellers förmåga att dela sig och växa, vilket är en nödvändig process för att cancersceller ska kunna växa och sprida sig i kroppen. Det gör detta genom att binda till DNA i cellkärnan och störa dess funktion, vilket orsakar skada på cellens DNA och kan leda till apoptos (programmerad celldöd).

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion och används ofta i kombination med andra cancerläkemedel. Doxorubicin kan dock ha allvarliga biverkningar, såsom hjärtsvikt, levertoxicitet och lägre andelen vita blodkroppar, varför det vanligtvis begränsas till en viss dos per patient under deras livstid.

Sulfonamider är en grupp av syntetiska antibiotika som verkar bakteriostatiskt, det vill säga de hämmar bakteriers tillväxt och förökning. De gör detta genom att hindra bakteriens förmåga att producera den essentiella aminosyran folsyra, vilket leder till att bakterien inte kan växa eller föröka sig.

Sulfonamiderna är effektiva mot en mängd olika bakterier, inklusive stafylokocker, streptokocker och E. coli. De används vanligen för att behandla olika typer av infektioner, till exempel urinvägsinfektioner, hudinfektioner och öroninfektioner.

Sulfonamiderna är i allmänhet väl tolererade, men kan i sällsynta fall orsaka allvarliga biverkningar som blodbrist, lever- eller njurskada. De bör inte användas hos gravida kvinnor under det första trimesteret på grund av risk för missbildningar hos fostret.

Kalciumbindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till joner av calcium (Ca2+). Detta kan ske genom negativt laddade aminosyror, särskilt glutaminsyra och aspartsyra, i proteinet som attraherar de positivt laddade calciumjonerna. Kalciumbindande proteiner finns naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner. I vissa fall kan de hjälpa till att reglera intracellulärt kalcium, medan de i andra fall kan vara involverade i processer som koaguleringsfaktorer, hormontransporter och benvävnadsmineralisering. Exempel på kalciumbindande proteiner inkluderar kasein, albumin, parvalbumin och calmodulin.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

Antibiotika används ofta som en preventiv behandling under cancerterapi, då patienten ofta har ett särskilt utsatt immunförsvar på grund av sjukdomen och/eller behandlingen. Syftet är att förhindra infektioner som kan uppstå som en komplikation till cancerbehandlingen, såsom kemoterapi eller strålbehandling.

Antibiotika är en grupp av läkemedel som används för att behandla bakterieinfektioner. De fungerar genom att döda eller hämma tillväxten hos bakterier. Det finns många olika typer av antibiotika, och de väljs ut beroende på vilken typ av bakterie som orsakar infektionen.

I samband med cancerterapi kan antibiotika ges prophylaktiskt (förebehandling) för att förhindra infektioner, eller som behandling om en infektion uppstår. Det är viktigt att använda antibiotika på rätt sätt och inte överanvända dem, eftersom det kan leda till resistens hos bakterier.

I medicinsk terminologi kan "antibiotika vid cancerterapi" definieras som:

"Användning av antibiotika som en del av behandlingen av cancerpatienter under kemoterapi eller strålbehandling, för att förebygga eller behandla bakterieinfektioner."

Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.

Multicenterstudier är kliniska eller epidemiologiska studier som genomförs på flera olika sjukvårdsinrättningar, ofta i flera olika städer eller länder. Dessa studier utförs vanligen när en enskild center inte har tillräckligt med patienter eller resurser för att kunna genomföra en studie av den önskade storleken och kvaliteten.

Multicenterstudier kan vara observationella, där forskaren samlar in data om patienter som redan har fått vården, eller interventionsstudier, där patienter tilldelas slumpmässigt till olika behandlingsgrupper. I båda fallen krävs det en standardiserad datainsamling och analysprocedur för att garantera jämförbarhet mellan de olika centrarna.

Principerna för multicenterstudier innefattar:

1. Standardisering: Alla centra måste följa samma protocol och datainsamlingsmetoder för att garantera jämförbarhet mellan olika platser.
2. Samordning: En samordnande enhet ansvarar för studiens design, etikprövning, patientrekrutering, datainsamling, kvalitetskontroll och slutlig analys.
3. Etik: Multicenterstudier måste följa samma etiska principer som enskilda studier, inklusive informerad samtycke från deltagarna och skydd av deras personliga information.
4. Kvalitetskontroll: En central kvalitetskontrollgrupp ansvarar för att se till att data är korrekta och kompletta och att studien följer de etablerade riktlinjerna.
5. Statistisk analys: Central statistisk analys behövs för att säkerställa jämförbarhet mellan olika centra och för att korrekt tolka resultaten.
6. Publikation: Resultaten från multicenterstudier ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter för att dela med sig av kunskapen till den bredare forskningsgemenskapen.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

Interleukin-6 (IL-6) är ett cytokin, ett signalsubstans som produceras av flera olika celltyper i kroppen. Det spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. IL-6 verkar genom att binde till sin receptor på cellytan och utlösa en signaltransduktionsväg som leder till ändringar i cellens genuttryck och funktion.

IL-6 är involverat i regleringen av immunresponsen, hematopoesis (blodcellsproduktion), inflammationen och akutfasreaktionen. Det kan också vara involverat i patologiska processer som cancer och autoimmuna sjukdomar.

I klinisk medicin används IL-6 som ett markör för inflammatorisk aktivitet och kan mätas i blodprover för att diagnostisera och monitorera sjukdomar som rheumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och cancer.

... bör coronarangio göras för att utvärdera eventuell kranskärlssjukdom som bidragande orsak till vänsterkammardysfunktion med ...
Funktionell mitralisinsufficiens hos person med betydande systolisk vänsterkammardysfunktion, där mitralisinsufficiensen bedöms ... med clips vid funktionell mitralisinsufficiens hos person med betydande systolisk vänsterkammardysfunktion, där ... med clips vid funktionell mitralisinsufficiens hos person med betydande systolisk vänsterkammardysfunktion, där ...
... bör coronarangio göras för att utvärdera eventuell kranskärlssjukdom som bidragande orsak till vänsterkammardysfunktion med ...
... den röda linjen representerar mottagare av hjärtan med vänsterkammardysfunktion. Det fanns inga skillnader i ejektionsfraktion ...
Eftersom icke symtomgivande vänsterkammardysfunktion ofta utvecklas till hjärtsvikt är även det tillståndet behäftat med en ... Vid icke symtomgivande vänsterkammardysfunktion rekommenderas, vid ej känd infarkt, ACE-hämmare, vid känd infarkt också ...
... dygn för att motivera screening för vänsterkammar dysfunktion (should be done), men omnämner också att screening kan vara ...
Vänsterkammardysfunktion och akut hjärtsvikt. ACE-hämmare (alternativt ARB) är indicerade snarast möjligt på alla hemodynamiskt ... har vänsterkammardysfunktion, har kammararytmier mer än 48 timmar efter STEMI-debuten, polymorf VT eller VF.. IIb. C. ...
... vänsterkammardysfunktion, förmaksflimmer, vänstergrenblock eller ventrikulär arytmibenägenhet) är därför ofullständigt känt. En ...
Bland de med vänsterkammardysfunktion rekommenderas behandling med så kallad systolisk hjärtsvikt, där hjärtats förmåga att dra ... Thoracic aortic aneurysm - Wikipedia ……att patient också har en dilaterad Diastolisk vänsterkammardysfunktion förekommer också ...
Samtidig administrering av hämmare av antingen CYP2C8 eller CYP3A4 med Paklitaxel skall medföra försiktighet då risk eventuellt finns för ökad toxicitet genom högre paklitaxel-exponering. (Exempel på hämmare av antingen CYP2C8 eller CYP3A4 är ketokonazol och andra imidazol-antimykotika, erytromycin, fluoxetin, gemfibrozil, klopidogrel, cimetidin, ritonavir, sakvinavir, indinavir och nelfinavir ...
... äldre med systolisk vänsterkammardysfunktion. Kontraindikationer: Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller något ...
... äldre med systolisk vänsterkammardysfunktion. Kontraindikationer: Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller något ...
... vänsterkammardysfunktion) eller en lungartär kan bli blockerad (lungemboli). ...
Basbehandlingen vid hjärtsvikt med vänsterkammardysfunktion består av betablockerare och RAAS-blockad. De måldoser som finns i ...
... med clips vid funktionell mitralisinsufficiens hos person med betydande systolisk vänsterkammardysfunktion, där ...
Vid icke-ihållande VT och vänsterkammardysfunktion ska ICD övervägas. Perorala läkemedel mot erektil dysfunktion, t ex Viagra ( ... Vid icke-ihållande VT och vänsterkammardysfunktion ska ICD övervägas. Perorala läkemedel mot erektil dysfunktion, t ex Viagra ( ...
Natriumklorid 9 mg/ml tillsätts långsamt, strålen riktas mot flaskans innervägg, ej mot pulvret. Låt stå i minst 5 minuter. Därefter ska flaskan roteras försiktigt och långsamt vridas och/eller vändas under minst 2 minuter, tills allt pulver är upplöst. Uppkomst av lödder måste undvikas. Suspensionen är mjölkaktig och homogen ...
Vid icke-ihållande VT och vänsterkammardysfunktion ska ICD övervägas. Perorala läkemedel mot erektil dysfunktion, t ex Viagra ( ... Vid icke-ihållande VT och vänsterkammardysfunktion ska ICD övervägas. Perorala läkemedel mot erektil dysfunktion, t ex Viagra ( ...
Preparaten bör förmodligen inte ges till patienter med hjärtsvikt, vänsterkammardysfunktion eller AV-block. ...
... äldre med systolisk vänsterkammardysfunktion. Kontraindikationer: Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller något ...
Behandling av kliniskt stabila vuxna patienter med symtomatisk hjärtsvikt eller asymtomatisk systolisk vänsterkammardysfunktion ... symtom eller radiologiska bevis på kronisk hjärtsvikt och/eller systolisk vänsterkammardysfunktion (ejektionsfraktion ≤40% med ...
Vänsterkammardysfunktion - Efter hjärtinfarkt - Kardiovaskulär risk - Arteriosklerotisk sjukdom - Nefropati - Graviditet - ... Vänsterkammardysfunktion - Efter hjärtinfarkt - Kardiovaskulär risk - Arteriosklerotisk sjukdom - Nefropati - Graviditet - ...
  • Bland de med vänsterkammardysfunktion rekommenderas behandling med så kallad systolisk hjärtsvikt, där hjärtats förmåga att dra ihop sig är försämrad. (firebaseapp.com)
  • 2) Pediatrisk hjärtsvikt: Entresto är avsett för behandling av kronisk symtomatisk hjärtsvikt hos barn och ungdomar i åldern ett år eller äldre med systolisk vänsterkammardysfunktion. (medhub.se)
  • Vid icke symtomgivande vänsterkammardysfunktion rekommenderas, vid ej känd infarkt, ACE-hämmare, vid känd infarkt också betablockerare. (lakemedelsvarlden.se)