'Utmärgling' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan möjligen tolkas som en direkt översättning av det engelska uttrycket "pruning", vilket inom neurovetenskapen refererar till en hypotetisk mekanism där överflödiga eller onödiga nervceller (neuron) elimineras under utvecklingen hos ett foster. Denna process antas möjliggöra en mer effektiv och specialiserad signalering i det vuxna nervsystemet.

Emellertid bör nämnas att begreppet "pruning" inte är universellt accepterat eller fullständigt förstått inom forskarvärlden, och det finns olika teorier om hur överflödiga nervceller elimineras under utvecklingen.

'Aptitlöshet' kan definieras som en minskad känsla av hunger eller förlorad aptit. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom sjukdomar, stress, depression, vissa mediciner och äldre ålder. I allvarliga fall kan aptitlöshet leda till onormalt låg kroppsvikt eller näringsbrist.

I medicinsk kontext används ofta termen 'anorexia' istället för aptitlöshet, särskilt när det rör sig om en sjukdomstillstånd som karaktäriseras av en kraftig och outredd aptitlöshet. Anorexia kan vara ett symtom på en underliggande sjukdom eller ett sjukdomstillstånd i sig självt, såsom anorexia nervosa.

En aptitstimulerande medicin är ett läkemedel som används för att öka aptiten och hungern. Dessa mediciner kan vara specifika preparat som påverkar hjärnans signalsubstanser relaterade till aptit och matintag, eller de kan vara mer allmänt verksamma medel som exempelvis kortikosteroider.

Ett vanligt aptitstimulerande medel är den syntetiska hormonen cyproheptadin (Periactin), som blockerar histamin-H1-receptorer i hjärnan och på så sätt ökar aptiten. Andra exempel på aptitstimulerande medel inkluderar dronabinol (Marinol), en syntetisk form av tetrahydrocannabinol (THC) som finns naturligt i cannabis, och megestrolacetat (Megace), ett syntetiskt gestagen som påverkar aptithormonet leptin.

Det är viktigt att notera att användning av aptitstimulerande medel bör övervägas noga och ska endast ske under medicinsk kontroll, eftersom de kan ha potentiala biverkningar och inte är lämpliga för alla patienter. Dessutom behöver orsaken till minskad aptit behandlas specifikt för att få en optimal effekt.

'Tärande syndrom' är ett samlingsbegrepp för en grupp symtom och sjukdomar som orsakas av långvarig stress, överansträngning eller utmattning. I medicinska sammanhang används ofta termen 'Chronisk trötthetssyndrom' (CTS) för att beskriva detta tillstånd.

CTS definieras av World Health Organization (WHO) som en "kronisk, fluktuerande eller konstant trötthet som inte förbättras med vila och som orsakar en betydande nedsättning av funktion på social, personlig eller yrkesmässig nivå". För att ställa diagnosen CTS krävs det att individen uppfyller kriterierna i en internationellt vedertagen diagnosmanual, till exempel International Classification of Diseases (ICD).

CTS kan vara primärt eller sekundärt. Primärt CTS innebär att tröttheten är det huvudsakliga symtomet och inga andra sjukdomar orsakar den. Sekundärt CTS innebär att tröttheten orsakas av en underliggande sjukdom eller tillstånd, som till exempel autoimmuna sjukdomar, infektionssjukdomar, neurologiska tillstånd, psykiatriska sjukdomar, endokrina störningar eller onkologiska sjukdomar.

CTS kan ha en negativ påverkan på individens livskvalitet och sociala funktioner. Symtomen kan variera mellan individer, men de vanligaste symtomen innefattar långvarig trötthet, sömnstörningar, smärtor, kognitiva störningar, minnesförlust, koncentrationssvårigheter, depression och ångest.

Muskelatrofi är ett tillstånd där musklerna minskar i storlek och svagnar på grund av nedsatt användning eller som en följd av en neurologisk eller muskulär sjukdom. Det kan även uppstå när kroppen inte producerar tillräckligt med protein för att underhålla musklerna. Atrofi innebär att celler, i det här fallet muskelceller, minskar i storlek eller nästan upphör att fungera.

Det finns olika typer av muskelatrofi, beroende på orsaken. Några exempel är neurogen muskelatrofi (orsakad av en skada eller sjukdom i nerverna som styr musklerna), myogen muskelatrofi (orsakad av en primär muskelsjukdom) och disuse atrofi (som orsakas av inaktivitet, exempelvis efter en längre tids immobilisering).

Megestrolacetat är ett syntetiskt progestagen, som används som läkemedel. Det är en modifierad form av gestagenet progesteron och har en starkt progestagen verkan. Megestrolacetat används huvudsakligen för att behandla bröstcancer hos kvinnor efter menopaus, då cancercellerna är beroende av östrogen för tillväxt. Genom sin progestagenverkan hämmar megestrolacetat produktionen av östrogen i kroppen och på så sätt motverkar tillväxten av cancercellerna.

Läkemedlet kan också användas för att behandla andra former av cancer, som exempelvis äggstockscancer och endometriumcancer, samt för att behandla svår aptitlöshet hos patienter med AIDS eller cancer.

Megestrolacetat ges vanligtvis i form av tabletten och intas oralt, ofta två till tre gånger per dag. Doseringen varierar beroende på diagnosen och patientens allmänt tillstånd.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

'Viktminskning' refererer til en nedgang i kroppens totalvekt som resulterer fra en reduksjon i kroppens fedtmasser, muskelmasser eller vann. Denne nedgangen kan oppnås gjennom endringer i kostholdet, fysisk aktivitet, medisinsk behandling eller kombinasjoner av disse. Det er viktig å understreke at en helhetlig tilnærming og langsiktig holdning ofte er nødvendig for suksessfull og vedlikeholdet av en ønsket viktminskning, samt for å redusere risiko for medfølgende helsekomplikasjoner.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

Melanocortin Receptor 4 (MC4R) är ett protein som fungerar som en G-proteinkopplad receptor. Det är en del av melanokortinsystemet och hittas främst i hjärnan, särskilt i hypotalamus. MC4R spelar en viktig roll i energibalansen och kroppsvikten regulering genom att påverka aptit, energiåtgång och glukosmetabolism. Aktivering av MC4R har visat minska aptiten och öka energiautgången, medan defekter i MC4R kan leda till övervikt och obesitas.

'Ghrelin' er ein hormon som produseres i magsystemet, mer specifikt i magsækkens sider og i fundus. Ghrelin er kjent for sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll. Det øker også voksenvokterhormonets (GH) sekretion og har effekter på innlegging av fedt og glukosmetabolisme. Ghrelin er ofte referert til som «hungerhormonet» på grunn av sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll.

En näringstillskott definieras som en substans, vanligtvis i form av en tabletta, kapsel, pulver eller vätska, som tas för att komplettera eller förbättra din kost. Näringstillskott kan innehålla vitaminer, mineraler, proteiner, fetter, kolhydrater eller andra substanser. De säljs ofta med påståenden om att förbättra hälsa, öka uthållighet, förbättra kognitiva funktioner och stärka det immunförsvaret.

Det är viktigt att notera att näringstillskott inte ska användas som en ersättning för en balanserad och näringsrik kost. De rekommenderas ofta för personer som har specifika behov av vissa näringsämnen på grund av sjukdom, graviditet, ålder eller andra livsförhållanden. Innan du börjar ta några näringstillskott bör du prata med din läkare eller dietist för att se om de är lämpliga för dig och för att få rekommendationer om doseringar och varianter.

Interleukin-6 (IL-6) är ett cytokin, ett signalsubstans som produceras av flera olika celltyper i kroppen. Det spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. IL-6 verkar genom att binde till sin receptor på cellytan och utlösa en signaltransduktionsväg som leder till ändringar i cellens genuttryck och funktion.

IL-6 är involverat i regleringen av immunresponsen, hematopoesis (blodcellsproduktion), inflammationen och akutfasreaktionen. Det kan också vara involverat i patologiska processer som cancer och autoimmuna sjukdomar.

I klinisk medicin används IL-6 som ett markör för inflammatorisk aktivitet och kan mätas i blodprover för att diagnostisera och monitorera sjukdomar som rheumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och cancer.

Eating, in a medical context, refers to the process of consuming food. It involves the physical act of taking food into the mouth, chewing, and swallowing, as well as the digestive processes that occur in the body to break down and absorb nutrients from the food. Proper eating is essential for maintaining good health, growth, and energy levels, and can help prevent various medical conditions such as malnutrition, obesity, and chronic diseases.

Melanokortiner är en grupp peptidhormoner som produceras i hypotalamus, en del av hjärnan. Ordet "melanokortin" kommer från de två funktionerna som dessa hormoner har: att påverka pigmenteringen (melano- = svart/mörk) och att påverka kroppens stressrespons och aptit (korti- = kort, eftersom de är korta peptider).

Det mest välkända melanokortinet är adrenocorticotrop hormon (ACTH), som frisätts från hypofysen och stimulerar binjurekörteln att producera kortisol, ett steroidhormon som hjälper till att reglera kroppens stressrespons. Andra melanokortiner inkluderar α-, β- och γ-melanocytt stimulerande hormon (MSH) som främjar pigmenteringen av huden genom att aktivera melanocytreceptorer på hudens melanocyter.

Melanokortiner binder till specifika receptorer i kroppen, G-proteinkopplade receptor 1 och 5 (GPCR1 och GPCR5), för att utöva sina effekter. Dessa hormoner är involverade i en rad biologiska processer, inklusive reglering av aptit, kognition, sömnschema, sexuell differentiering och immunförsvar.

'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:

1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.

2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.

3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.

4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).

I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.