Trypanosoma brucei brucei
Trypanosomiasis, afrikansk
Trypanocider
Trypanosoma brucei rhodesiense
Trypanosomiasis
Trypanosoma brucei gambiense
Trypanosoma cruzi
Trypanosoma
Pentamidin
Variant Surface Glycoproteins, Trypanosoma
Trypanosoma vivax
Trypanosoma congolense
Protozoproteiner
Fosfiter
Eflornitin
RNA, protozoiskt
Triosfosfatisomeras
Hypoxantin
Adenosylmetionindekarboxylas
Deoxiadenosiner
Parasitologisk resistensbestämning
Parasitemi
Molekylsekvensdata
Kinetoplast-DNA
Tsetseflugor
Chagas sjukdom
Aminosyrasekvens
Lipoproteiner, HDL
Läkemedelsresistens
Adenosin
gRNA
RNA Editing
Trypanosomiasis, bovin
Livscykelstadier
Trypanosomatina
RNA, Spliced Leader
Glycosylphosphatidylinositol Diacylglycerol-Lyase
Melarsoprol
RNA-interferens
Flagell
Glykosylfosfatidylinositoler
'Trypanosoma brucei brucei' er en art av protozoiske parasitter som forårsaker en sykdom kalt trypanosomiase hos dyr, særlig hos kvy og rinder. Denne arten er ikke infektiv for mennesker. Parasitten overføres gjennom bite fra tsetsefluer (Glossina-artene) som er spredt i subsaharisk Afrika.
'Trypanosoma brucei brucei' har en kompleks livscyklus som involverer to værtsorganismer: den invertebrate tsetseflua og den vertebrate pungen din søster. I tsetsefluen utvikler parasitten seg fra larve til infektiøs metacyclisk trypomastigot, som overføres til pungen din søster ved fluebitt. I pungen din søster fortsätter parasitten å reproducere og spre sig i blodet, hvor den kan påvirke mange vitale fysiologiske funksjoner og føre til alvorlige sykdomstilstander som kan være dødelige.
Det er viktig å skille mellom 'Trypanosoma brucei brucei' og de to andre underarter av Trypanosoma brucei kompleks, T. b. gambiense og T. b. rhodesiense, som begge kan infekte mennesker og forårsake den alvorlige sykdommen kalt sores hos mennesker i Afrika.
Afrikansk trypanosomiase, också känt som sömnsjuka, är en parasitär sjukdom orsakad av protozoerna Trypanosoma brucei gambiense och Trypanosoma brucei rhodesiense. Den överförs vanligtvis genom bett från tsé-tséflugan (Glossina spp.). Sjukdomen är endemisk i delar av Afrika, särskilt i subsahariska regionerna.
Sjukdomen har två skeden: ett tidigt stadium och ett senare stadium. I det tidiga stadiet kan symptomen inkludera feber, iritationer, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt lymfknutinflammation. I det senare stadiet sprider sig parasiten till centrala nervsystemet (CNS), vilket orsakar neurologiska symptom som förvirring, humörsvängningar, störningar i sömnen och slutligen koma.
Afrikansk trypanosomiase är en allvarlig sjukdom som kan vara dödlig om den inte behandlas korrekt. Behandlingen beror på vilket stadium av sjukdomen patienten befinner sig i och vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen. För tidigt stadium används ofta pentamidin eller suramin, medan för det senare stadiet behandlas med melarsoprol eller eflornitin tillsammans med nifurtimox. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att förbättra prognosen och minska risken för komplikationer och dödlighet.
"Trypanocider" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla infektioner orsakade av parasiter i släktet Trypanosoma, såsom Chagas sjukdom och de två formerna av sömnsjuka (västafrikansk sömnsjuka och östafrikansk sömnsjuka). De två vanligaste typerna av trypanocider är pentamidin och suramin, som används för att behandla de tidiga stadierna av respektive sjukdom. Andra läkemedel som används i behandlingen inkluderar melarsoprol, eflornithin och nifurtimox. Dessa läkemedel fungerar genom att döda parasiten eller hindra dess reproduktion.
'Trypanosoma brucei rhodesiense' er en art av protozoiske parasitter som forårsaker sykdommen trypanosomiase, også kjent som soresjen. Parasitten overføres vanligvis gjennom insektet tsjadsefly og kan føre til alvorlige symptomer hos mennesker og dyr. Trypanosoma brucei rhodesiense forekommer primært i Øst- og Sør-Afrika, mens den andre klinisk betydningsfulle arten av trypanosomiase, Trypanosoma brucei gambiense, forekommer i Vest- og Centralafrika.
Diminazen är ett läkemedel som används för behandling av parasitiska infektioner, särskilt trypanosomiasesjukdomar som drabbar djur, såsom naglaroundsjuka hos nötkreatur och surra hos hästar. Det är en triazinon-baserad medicin som verkar genom att störa cellandningen hos parasiten. Diminazen kan också användas för behandling av mänsklig trypanosomiasesjukdom, även känd som sömnsjuka, men det används mycket sällan på grund av dess allvarliga biverkningar och risker.
Trypanosomiasis är en parasitär sjukdom som orsakas av protozoer från släktet Trypanosoma. Det finns två huvudformer av sjukdomen hos människor: afrikansk sömnsjuka (som orsakas av Trypanosoma brucei gambiense) och Chagas sjukdom (som orsakas av Trypanosoma cruzi).
Afrikansk sömnsjuka förekommer främst i subsahariska Afrika och överförs vanligtvis genom bett från tsé-tséflugan. Symptomen kan variera, men inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk och trötthet under de tidiga stadierna av sjukdomen. Senare stadier kan leda till neurologiska symtom som förvirring, humörsvängningar och sömnstörningar.
Chagas sjukdom förekommer främst i Latinamerika och överförs vanligtvis genom kontakt med fekalie från triatominer (kallade kissing bugs). Symptomen under den akuta fasen kan vara milda eller asymptomatiska, men om sjukdomen inte behandlas kan den leda till allvarliga komplikationer under den kroniska fasen, inklusive hjärtproblem och mag-tarmsymptom.
Båda formerna av trypanosomiasis kan vara livshotande om de inte behandlas i tid. Behandlingen består vanligtvis av mediciner som dödar parasiterna, men effektivheten kan variera beroende på sjukdomens stadium och allvarlighetsgrad.
'Trypanosoma brucei gambiense' er en art av protozoiske parasitter som foråser sykdommen svært soyksmal i subsaharisk Afrika. Parasitten overføres vanligvis gjennom stechbiting fra tsjåttefluer (Glossina spp.) og fører til en infeksjon som kan vare flere år før den sykdomsfremkallende fasen oppstår.
I den sykdomsfremkallende fasen angriper parasitten nervesystemet og krever behandling for å unngå dødelig slutt. Svært soyksmal er en livstruende infeksjon som kan være vanskelig å diagnostisere og behandle, særskilt i områder med begrenset ressursarbeid og medisinsk infrastruktur.
'Trypanosoma cruzi' er en art av encellede protozoiske parasitter som forårsaker Chagas sykdom, en tropisk og subtropisk infeksjons sykdom som forekommer i Mexico, Central- og Sydamerika. Parasitten overføres vanligvis gjennom insektsbett fra triatomine bukkebugger (cone-nosed kissing bugs), som biter mennesker for å suge blod og som kan smitte infektionssporer under samme tid.
Trypanosoma cruzi kan også overføres ved transplantasjon av infisjerte organer, via moders- barn-overføring under graviditeten eller fødselen, og ved bruk av infiserte nasjonalartikler som kniver eller tatoveringsnål.
Infeksjonen med Trypanosoma cruzi kan føre til en række symptomer, fra milde å akutte i starten, såsom feber, træthed, svelling av lymfeknuter og hud, opp til kroniske komplikasjoner som hjerteklappesvikt, uregelmessig hjerterytme og tarmforstyrrelser.
Behandlingen består vanligvis i bruk av medikamentene benznidazol eller nifurtimox for å dræbe parasitten og forebygge videre spredning. Tidlig behandling kan redusere risikoen for uviklingsen av kroniske symptomer, men ingen kurativ behandling eksisterer for de som allerede har utviklet disse komplikasjonene.
'Trypanosoma' är ett släkte protozoer som orsakar sjukdomar hos djur och människor. De är kända för sin komplexa livscykel och förmåga att infektera blodet hos värden. Två välkända sjukdomar som orsakas av olika arter av Trypanosoma är:
1. Afrikansk sömnsjuka (Trypanosoma brucei gambiense och Trypanosoma brucei rhodesiense): Denna tropiska parasitsjukdom överförs vanligtvis via tsé-tséflugan och kan vara dödlig om den inte behandlas.
2. Chagas sjukdom (Trypanosoma cruzi): Denna sjukdom sprids främst genom kontakt med fekalier från triatominer, insekter som infekterats av parasiten. Sjukdomen är vanligast i Latinamerika och kan orsaka allvarliga hjärt- och tarmkomplikationer om den inte behandlas.
Trypanosomer har en unik morfologi med ett långt, smalt kroppsskelett (kineton) som innehåller flageller, vilket gör att de kan röra sig aktivt i värdens blodomlopp. Deras yta är täckt av en väldigt speciell struktur som kallas för undulant membran, som hjälper dem att undvika immunförsvaret hos värden.
Pentamidin är ett läkemedel som används för att behandla och fö preventiv behandling av vissa parasitsjukdomar, till exempel sömningssjuka (som orsakas av parasiten Trypanosoma brucei gambiense) och leishmaniasis. Det är också ett förstahandsval för att behandla pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP), en lunginfektion som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smitta.
Pentamidin är ett aromatiskt amin och har både antiprotozoiska och antibakteriella egenskaper. Det fungerar genom att störa cellandningen hos parasiter och bakterier, vilket dödar eller hämmar deras tillväxt.
Läkemedlet kan ges som intravenös infusion, inhalation eller som intramuskulär injektion, beroende på sjukdomen och patientens behov. Det finns också en form av pentamidin som används för att desinficera syrgas och andningsventilationsutrustning.
Som alla läkemedel kan pentamidin ha biverkningar, vilka kan inkludera among andra illamående, diarré, huvudvärk, yrsel, förändringar i blodtrycket och hjärtfunktionen, försämrad njurfunktion och lunginflammation.
'Variant surface glycoproteins' (VSGs) er ein del av et kompleks system for overflateantigenvariasjon hos parasittiske organismer i slikken som artene i kjeden Trypanosoma. Disse VSG-molekyler er ansvarsomme for å gi kjennetegn på ytveskapet til trypanosomer og spiller en viktig rolle i parasittens evne til å unngå det immunsystemet hos vertebratværten.
Trypanosoma brucei, som forårsaker sykdommen som kaller Sleeping Sickness hos mennesker og Nagana hos dyr, har et genomsnit på om lag 1.000 gener som koder for VSG-proteinene. Disse gener er koncentrisert i subtelomeriske regioner av kromosomene og er organisert i en slags 'VSG-bibliotek'. I tillegg til dette, har parasittene også et unikt mekanisme som tillater dem å endre VSG-genet de bruker for å uttrykke på ytveskapet. Dette kaller man 'gene switching' og gjør at parasitten kan endre ytantigenet sitt, hvilket gjør det vanskeligere for vertebratets immunsystem å bekjempe infeksjonen.
VSG-molekyler er en slags transmembrane proteiner som har en hydrofob isting av aminosyrer som fester i ytveskapet til parasitten og en hydrofil del som spanner over membranen inn i celleinteriøret. Den ekstra cellulære delen av VSG-molekylen er dekorert med komplekse kulhydratstrukturer, noe som gir dem store variasjon i struktur og antigenitet.
I tillegg til å spille en viktig rolle i parasittens evne til å unngå immunsvaret, er VSG-molekyler også involvert i andre biologiske prosesser som celladherens, invasjon og induksjon av apoptose hos vertebrate værtceller.
'Trypanosoma vivax' er en art av encellettde parasitter som forårsaker sykdommen surra hos dyr, særlig hveter og får. Den tilhører gruppen af trypanosomer, som er kjent for å være overført av insektvektorer som f.eks. tsetsefluer.
'Trypanosoma vivax' har en kompleks livscyklus som involverer både en insektvært og en pattedyrsvært. I pattedyrsværten forekommer parasitten i blodet og kan forårsake en rekke symptomer, herunder feber, abnormal følelse av træthed, svakhet, vektloss og økt svedeproduksjon.
Det er viktig å nevne at 'Trypanosoma vivax' ikke forekommer hos mennesker, og at den er forskjellig fra den art av trypanosom som forårsaker den menneskelige sykdommen Chagas' sykdom, 'Trypanosoma cruzi'.
'Trypanosoma congolense' är en protozoisk parasit som orsakar den dödliga sjukdomen nagana hos nötkreatur och andra husdjur i Afrika. Den överförs genom tsatsflugor (Glossina-flugor) och kan leda till allvarliga symptom som feber, trötthet, anemi och neurologiska störningar. Nagana hotar djurhållningens hållbarhet och ekonomisk utveckling i de drabbade områdena.
Jag kan hjälpa till med att söka efter information om detta, men det verkar som att "Protozoproteiner" inte är en etablerad term inom medicinen eller biologin. Det finns inga träffar när jag söker efter denna term i vetenskapliga databaser som PubMed eller Google Scholar.
Det kan vara att det avser proteiner från protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som inkluderar bland annat amöbor, parasiter såsom malariaparasiten och Giardia, samt flera andra arter. Om det är så kan termen ha förväxlats eller förkortats på ett sätt som gör att den blivit förvirrande.
Om du har några ytterligare kontexter eller information om var du hittat begreppet "Protozoproteiner", kan jag försöka ge en mer precis och relevant svar.
I en biokemisk eller medicinsk kontext är en fosfit en molekyl som innehåller en fosfatgrupp bundet till två kolatomerna i en organisk förening. Den har den kemiska formeln P(OR)2, där R står för en organisk grupp, ofta en alkyl- eller arylgrupp. Fosfiter är vanliga i naturen och spelar en viktig roll i cellers metabolism och signalsystem. De kan också användas inom medicinen som läkemedel, till exempel som muskelrelaxerande medel eller som kosttillskott för att behandla fosfatbrist.
Eflornithine är ett medikament som används för behandling av sjukdomar orsakade av parasiter, till exempel trypanosomiask feber (som orsakas av protozoerna Trypanosoma brucei gambiense eller Trypanosoma brucei rhodesiense) och hudinfektioner orsakade av bakterien gramnegativ stafylokocker.
Eflornithine är en irreversibel inhibitor av enzymet ornitin decarboxylas, som är nödvändigt för produktionen av polyamin i parasitcellerna. Polyaminer är viktiga för tillväxt och reproduktion hos parasiten, så genom att blockera produktionen av polyaminer kan eflornithine döda eller stoppa tillväxten av parasiten.
Eflornithine ges vanligen som intravenös infusion eller som topisk kräm för behandling av hudinfektioner. Biverkningar av medicinen kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk och yrsel.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en viktig roll i cellers funktioner, särskilt beträffande proteinproduktionen. Det finns olika typer av RNA, inklusive mRNA (messenger RNA), rRNA (ribosomal RNA) och tRNA (transfer RNA).
Protozoer är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter i andra levande varelsers kroppar. De flesta protozoer är mikroskopiskt små och kan inte ses med blotta ögat.
En "protozoiskt RNA" skulle därför kunna definieras som RNA som finns hos eller utför funktioner i protozoer. Detta kan vara till exempel mRNA som transkriberats från protozoiska gener, rRNA och tRNA som är involverade i proteinproduktionen i protozoer, eller andra typer av RNA med specifika funktioner hos protozoer.
Triosefosfatisomerase (TPI) er ein viktig enzym i glukoneogenesen og glykolysen, to av de viktigaste stoffskiftevegne i kroppen. TPI katalyserer omforminga av dihydroxyacetonfosfat (DHAP) til D-glyceraldehyd 3-fosfat (G3P) og vice versa. Disse to molekylene er trioser, dvs. trekARBONERINGER, som har differente strukturer men like antall carbonatomer.
I glykolysen blir DHAP produsert fra fructose 1,6-bisfosfat og konverteres til G3P for å fortsette veien i stoffskiftet. I glukoneogenesen skjer omvendte prosessen, der G3P konverteres til DHAP for å syntetisere ny glukose. TPI spiller dermed en viktig rolle i reguleringa av disse to vegne og er kritisk for normal stoffskiftefunksjon. Mutasjoner i TPI-gener kan føre til medførte feil som f.eks. enzymdefekten triosefosfatisomerasedefisiens (TPI-defisiens).
Hypoxanthine är ett derivat av purin, som är en typ av nukleotid. Det bildas i kroppen som en del av normal metabolism och brytningen ner av nukleotider. Hypoxantin kan också konverteras till xantin och sedan till uric acid, som är slutprodukten i purinmetabolismen hos människor.
I medicinskt hänseende kan höga nivåer av hypoxanthine i blodet vara ett tecken på en genetisk störning som kallas Lesch-Nyhan syndrom, eller på cellskador orsakade av ischemisk skada eller hypoxi.
Adenosylmethionine decarboxylase (AMD) er ein nyrking (EC 4.1.1.57) av amino sauren metionin, som spiller en viktig rolle i den biokjemiske syntesen av polyaminer i kroppen. AMD konverterer adenosylmetionin til decarboxylasert adenosylmetionin (decarboxy-SAM), som er en aktiv form av SAM (S-adenosylmethionine) og brukes som en metylgruppedonor i olika biokjemiske reaksjoner.
Denne nyrkingsreaksjonen er viktig for syntesen av flere biologisk aktive forbindelser, inkludert polyaminer som putrescin, spermidin og spermin. Disse polyaminene er involvert i reguleringen av cellulær vekst, differentiering og apoptose (programmert celledød). Feilfunksjoner i AMD-aktiviteten kan føre til forstyrrelser i polyaminemetabolismen og være involvert i ulike patofysiologiske tilstander, inkludert kreft.
Deoxyadenosine är en nukleosid som består av den sugarsubstansen deoxyribose och basen adenin. Det saknar en oxygenatom jämfört med den vanligare nukleosiden adenosin, där ribosen istället förekommer. Deoxyadenosin är en viktig building block inom DNA-syntesen.
'Parasitologisk resistensbestämning' refererar till laboratorieprocessen där man testar och fastställer om ett parasitsamhälle har utvecklat resistens mot vissa läkemedel. Detta görs genom att exponera parasiter för olika koncentrationer av ett eller flera läkemedel och sedan observera deras växt- och förökningsmönster. Om parasiterna fortsätter att överleva och föröka sig i närvaro av vissa koncentrationer av läkemedlet kan man dra slutsatsen att resistens har utvecklats.
Det är viktigt att regelbundet genomföra parasitologisk resistensbestämning eftersom det kan hjälpa till att identifiera resistensutveckling i tid och därmed möjliggöra anpassning av behandlingsstrategier för att optimera patientbehandlingen. Detta är särskilt viktigt inom områden som malaria, där resistens mot vanliga läkemedel har identifierats i olika delar av världen och på så sätt påverkat behandlingsrekommendationerna.
'Parasitemi' är ett medicinskt begrepp som refererar till när parasiter påträffas i värddjurets (t.ex. människans) blod. Det används ofta för att beskriva graden av infektion med blodparasiter, särskilt malariaparasiter (*Plasmodium* arter). Parasitemin uttrycks som ett förhållande mellan antalet infekterade röda blodkroppar och det totala antalet röda blodkroppar i en viss volym blod. Det kan anges som ett procenttal eller som antal parasiter per microliter (µl) blod.
Graden av parasitemi kan variera beroende på malariaspecies, individuell immunitet och behandling. Höga nivåer av parasitemi kan leda till allvarliga komplikationer och till och med död för den drabbade individen.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Kinetoplast-DNA (kDNA) är ett speciellt slags DNA som förekommer hos kinetoplastiderna, en grupp encelliga eukaryota organismer som inkluderar parasiter såsom trypanosomer och leishmanier.
kDNA består av flera tusentals cirkulära DNA-molekyler som är organiserade i en struktur som kallas kinetoplasten, belägen i mitokondriens matrix. Denna struktur är unik för kinetoplastiderna och har en viktig roll i deras energiproduktion genom oxidativ fosforylering.
kDNA-molekyler kan delas in i två huvudtyper: maxicirkler och minicirkler. Maxicirklarna är stora cirkulära DNA-molekyler som innehåller kodande sekvenser för mitokondriellt RNA (mtRNA) och proteiner involverade i oxidativ fosforylering. Minicirklerna är mycket mindre cirkulära DNA-molekyler som inte innehåller kodande sekvenser, utan istället består av nukleotidsekvenser som är involverade i regleringen av genuttryck och replikationen av maxicirklarna.
kDNA-strukturen är dynamisk och undergår konstanta förändringar under cellcykeln, vilket gör den till ett intressant forskningsområde inom molekylär biologi och parasitologi.
Tsetseflugor är en art av tvåvingar som tillhör familjen glattbensflugor (Muscidae). De är kända för sin roll som vektorer för trypanosomer, parasitiska protozoer som orsakar sjukdomar som sömnsjuka hos människor och nagana hos djur. Tsetseflugan finns i subsahariska Afrika och är en allvarlig hälsoproblem i regionen. De flesta arter av tsetseflugor livnär sig på blod från däggdjursvävnader, och de kan överföra trypanosomer när de sticker djur eller människor för att suga blod.
Chagas sjukdom, även känd som amerikansk trypanosomiasis, är en parasitär infektion orsakad av protozoen Trypanosoma cruzi. Den sprids främst genom bett från triatominer, insekter som också kallas för "kussar," som lever i Latinamerika. Sjukdomen kan också spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer och från mor till foster under graviditeten.
Chagas sjukdom har två skeden: akut och kroniskt. Akuta fall visar sig ofta som en smärtfull rodnad eller ett litet vålt på huden där insekten har bett, men det kan också vara asymptomatiskt. Andra symptom under det akuta skedet kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärta, inflammation i området kring bettet och svullnad av lymfkörtlarna.
Kronisk Chagas sjukdom kan vara asymptomatisk under många år, men den kan leda till allvarliga komplikationer som hjärtsjukdomar (till exempel kammarmurssvullnad eller hjärtrytmrubbningar), mag-tarm-sjukdomar och neurologiska problem. Behandlingen under det akuta skedet är effektivare än under det kroniska, men båda skedena kan behandlas med läkemedlen benznidazol eller nifurtimox för att döda parasiten. Preventiva åtgärder som bekämpning av triatominer och förbättrad sanitär standard är också viktiga för att förebygga spridningen av sjukdomen.
Protozoer (singular: Protozo) är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever som endoparasiter eller fria levnadsformer i vatten- och landmiljöer. De är vanligen heterotrofa, det vill säga de livnär sig på andra organismer, men det finns också arter som är autotrofa, det vill säga de kan producera sin egen näring genom fotosyntes. Protozoerna har en stor variation i storlek och form, från mycket små (mindre än 1 mikrometer) till mycket stora (upp till flera millimeter). De flesta protozoerna är encelliga, men några arter kan bilda kolonier av flera celler.
Protozoerna har en komplex cellyta med olika organeller som utför olika funktioner. De har ofta ett rörligt skal, så kallad pellicel, som består av protein- eller kolagenfibriller och som skyddar cellen mot mekanisk påverkan och predation. Många protozoer har även cilia eller flageller, små hår som de använder för att röra sig i sin omgivning.
Protozoerna kan delas in i fyra stora grupper: Sarcomastigophora, Sporozoa, Ciliophora och Mastigophora. Varje grupp har sina egna unika karaktärsdrag och livscykel.
Sarcomastigophora innefattar arter som förökar sig genom lamblia-liknande delning, där cellen delas itu i två lika delar. Hos vissa arter kan detta ske genom en komplex livscykel med flera olika stadium.
Sporozoa innefattar parasitiska protozoer som förökar sig genom sporulation, där cellen bildar ett hölje runt sig och delar sig i flera sporer. Dessa sporer kan sedan infektera en ny värd.
Ciliophora innefattar arter som har cilia över hela kroppen eller på speciella områden. De förökar sig genom binary fission, där cellen delas itu i två lika delar.
Mastigophora innefattar arter som har flageller och som lever fritt i vatten eller som parasiterar på djur. De förökar sig genom binary fission.
Protozoer kan vara fria levande eller parasitiska, och de kan infektera en mängd olika värdar, inklusive människor. Många protozoer är orsaken till allvarliga sjukdomar, som malaria, giardiasis och toxoplasmos. Andra protozoer är användbara för människan, som de som används inom biotekniken för att producera protein.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
High-density lipoprotein (HDL) är ett typ av lipoprotein som transporterar kolesterol och andra fettliknande substanser från kroppens celler till levern för utschelningsprocessen. HDL betraktas vanligtvis som "gott" kolesterol eftersom högre nivåer ofta korrelerar med lägre risk för hjärt-kärlsjukdomar. Det finns också en subfraction av HDL, kallad HDL2, som är speciellt kraftfullt skyddande mot ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.
Protozo-DNA refererer til DNA fra encellede organismer som tilhører gruppen Protozoa, også kendt som protister. Protozoer er en heterogen gruppe af encellede eukaryote organismer, der lever i ferskvand, saltvand eller som parasitter i andre levende væsner, herunder mennesker. De kan have forskellige former for ernæring, herunder at være plante-lignende (fotosyntetiserende), dyre-lignende (predatoriske) eller svampe-lignende (saprofage).
Protozo-DNA er interessant inden for medicinsk forskning, da mange protozoer kan være årsag til sygdomme hos mennesker og dyr. For eksempel kan malaria skylles tilbage til infektion med Protozoa fra slægten Plasmodium. Undersøgelser af Protozo-DNA kan give vigtig information om disse organismer, herunder deres artsidentifikation, evolutionæ historie og patogenese.
Läkemedelsresistens (eller "drug resistance") är ett medicinskt fenomen där sjukdomsframkallande agenter, som bakterier eller virus, blir mindre känsliga eller helt oemottagliga för läkemedel som tidigare varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel mutationer i de mikroorganismers gener som kodar för proteiner som är involverade i läkemedlets verkningsmekanism eller förändringar i cellytan som förhindrar att läkemedlet kan nå sitt mål.
Läkemedelsresistens kan vara en naturlig förekomst hos vissa mikroorganismer, men kan också utvecklas under behandling med läkemedel som påverkar deras tillväxt eller överlevnad. Ofta är det ett resultat av selektionstryck från användning av antibiotika och andra antimikrobiella läkemedel, där de mest resistenta individerna överlever och reproducerar sig.
Läkemedelsresistens kan ha allvarliga konsekvenser för den individuella patienten och på populationsnivå, eftersom det kan leda till att behandlingen av infektioner blir svårare eller omöjlig. Det kan också öka risken för komplikationer, sjukhusvistelser och dödlighet. Därför är det viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa riktlinjer för antibiotikabehandling för att minska risken för utveckling av resistens.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
Adenosin är ett endogent nukleosid som består av en nucleotidbase (adenin) som är kovalent bundet till en pentos (ribose) via en β-N1-glykosidbindning. Adenosin har en central roll inom celldelenas energihushållning, då det fungerar som prekursor till adenosintrifosfat (ATP) och adenosindifosfat (ADP).
Utöver sin roll i energimetabolismen är adenosin också en viktig neurotransmittor och modulerande signalsubstans inom det centrala nervsystemet. Det fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor och har en dämpande effekt på exciterade neuroner. Adenosinreceptorerna är måltavlor för flera läkemedel, till exempel vid behandling av arytmier (hjärtrytmrubbningar) och smärta.
I kroppen kan adenosin bildas genom nedbrytning av ATP eller genom direkt syntes från inosinmonofosfat (IMP). Nivåerna av adenosin i blodet är höga vid fysisk aktivitet och stress, då energiförbrukningen ökar. Vid sänkta nivåer av syre tillgänglighet, som under hypoxi eller ischemisk skada, kan adenosin bildas i större utsträckning genom en process som kallas för hypoxantisk nedbrytning.
I medicinsk kontext kan adenosin användas som ett läkemedel vid diagnostisering och behandling av olika hjärtsjukdomar, till exempel för att inducerara atrioventrikulär blockad eller för att behandla paroxysmal supraventrikulär tachykardi (PSVT). Adenosin ges ofta som en snabb intravenös bolus injektion och verkar genom att bromsa sinusknuten och atrioventrikulära noden, vilket kan korrigera oregelbundna hjärtrytmer eller sänka frekvensen vid tachykardi.
'gRNA' står for 'guide RNA', som är ett smalt syra- fosfat-stavelse (RNA)-molekyler som används i CRISPR-Cas-systemet, en teknik för geneditering och genreglering.
Ett gRNA består av två delar: en kort, 20 baspar lång CRISPR RNA (crRNA) och en trans-aktiverad CRISPR RNA (tracrRNA). crRNA binder till komplementärt DNA-molekyler medan tracrRNA hjälper till att rekrytera Cas-proteinet. gRNA leder Cas-proteinet till specifika positioner i DNA-molekylen där en dubbelsträngsklyvning ska ske.
CRISPR-Cas-systemet är ett adaptivt immunförsvar hos vissa bakterier och arkéer som skyddar mot främmande DNA, till exempel virus-DNA. Genom att modifiera CRISPR-Cas-systemet har forskare utvecklat tekniken för att använda det som ett verktyg för att redigera och reglera gener i olika organismer, inklusive människor.
RNA editing refererer til den proces, hvor der foretages ændringer i det originale RNA-sekvens, som er blevet transkriberet fra et DNA-template. Disse ændringer kan inkludere indsættelse, udskiftning eller fjernelse af nukleotider, der resulterer i en forandret proteinsyntese. RNA-editing er særligt almindelig hos visse arter, herunder planter og insekter, men findes også hos pattedyr. Det spiller en vigtig rolle ved reguleringen af genudtryk og proteinsyntese, samt tilpasning til forskellige cellulære behov og respons på ændringer i miljøet.
'Genom' refererar till det totala arvsmassan hos en organism, vilket består av DNA-sekvenser som innehåller all information kodad i gener som styr organismens utveckling och funktion.
'Protozoiskt' är ett adjektiv som används för att beskriva någonting relaterat till protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter inom andra levande varelsers kroppar.
En medicinsk definition av 'genom, protozoiskt' skulle därför vara den totala arvsmassan hos en protozoisk organism, vilket inkluderar all DNA-sekvens som kodar för dess gener och styr dess utveckling och funktion.
Bovine trypanosomiasis, också känt som nagana, är en parasitär sjukdom som orsakas av protozoer i släktet Trypanosoma och primarily affects cattle, buffaloes, and other domesticated animals. The disease is transmitted through the bite of tsetse flies (Glossina spp.), which serve as vectors for the parasites.
The two main species responsible for bovine trypanosomiasis are Trypanosoma congolense och Trypanosoma vivax. These parasites infect the blood and lymphatic system of the host, leading to a variety of clinical signs such as fever, anemia, weight loss, decreased milk production, abortion, and even death in severe cases. The disease can have significant economic impacts on farming communities due to reduced livestock productivity and increased mortality rates.
Control measures for bovine trypanosomiasis primarily focus on reducing the exposure of animals to tsetse flies through the use of insecticide-treated targets, repellents, or housing, as well as chemoprophylaxis using trypanocidal drugs. Vaccines are currently not available for this disease.
'Livscykelstadier' er en begrep som brukes for å beskrive de forskjellige faser i et levendes utvikling fra det tidligste stadiet til døden. Her er en medisinsk definisjon av hvert av de fire hovedlivscykelstadiene:
1. Føtusstadiet: Denne fasen inneholder den embryonale utviklingen fra befruktningen og opp til den niende uken av graviditeten, deretter kaller vi det for føtusstadiet. Under dette stadiet utformes de viktigste organene og systemene i livet.
2. Barnshestadiet: Denne fasen inneholder barndommen fra fødsel til puberteten. Under denne perioden vil barnet oppleve en rask vekst og utvikling, både fysisk og kognitivt.
3. Voksenstadiet: Denne fasen inneholder voksenlivet fra slutten av puberteten til gjennomsnittlig 65 år for kvinner og 70 år for menn. Under denne perioden er individet i full utvikling og kan formere familier, bygge karriere og delta i samfunnet.
4. Gammelstadiet: Denne fasen inneholder de siste årene av livet etter 65 år for kvinner og 70 år for menn. Under denne perioden kan individet oppleve en nedgang i fysisk funksjon, økt risiko for sykdom og eventuell død.
Det er viktig å nevne at livscykelstadiene ikke alltid er klart definert eller like lange for alle individer. Noen kan oppleve en forlengelse av livsløpet, mens andre kan ha kortere livsløp på grunn av genetiske faktorer, sykdom eller levestil.
'Trypanosomatina' är ett taxonomiskt begrepp som används inom parasitologin och refererar till en grupp encelliga eukaryota organismer som tillhör fylumet Sarcomastigophora. Dessa organismer karaktäriseras av att vara flagellerade (har ett eller flera små, rörliga utskott) och inkluderar parasiter som orsakar sjukdomar hos människor, djur och växter.
De två viktigaste släktena inom Trypanosomatina är Trypanosoma och Leishmania. Trypanosoma-arter kan orsaka sjukdomar som sömnsjuka (som orsakas av parasiten Trypanosoma brucei) och Chagas sjukdom (orsakad av Trypanosoma cruzi). Leishmania-arter kan orsaka olika former av leishmaniasis, en grupp av infektionssjukdomar som kan vara allvarliga eller dödliga om de inte behandlas.
Trypanosomatina har en komplex livscykel och kan existera i flera olika former under sin livstid, beroende på var den befinner sig i värden och vilken värdart det är fråga om. Dessa organismer kan överföras mellan värdar genom insektsbett eller kontaminering av sår och skador på huden.
Spliced leader RNA (SL-RNA) refererar till en speciell typ av små icke-kodande RNA-molekyler som förekommer hos eukaryota celler. De har en viktig roll i RNA-splicing, ett process där intronsekvenser (icke-kodande sekvenser) klipps bort och exonsekvenser (kodande sekvenser) sammanfogas för att bilda ett fullständigt och funktionellt messenger RNA (mRNA).
SL-RNA innehåller en speciell struktur som kallas spliced leader (SL)-sekvens, vilken är en konservativ sekvens på 30-40 nukleotider som fästs covalent till 5'-slutet av de flesta eukaryota mRNA:er under RNA-splicingprocessen. Denna process kallas för SL-länkning eller capping.
SL-RNA förekommer hos många olika eukaryota organismer, inklusive djur, växter och encelliga organismer som protozoer. Vidare studier av dessa molekyler har gett insikter i RNA-splicingmekanismer och deras roll i genreglering.
Glycosylphosphatidylinositol (GPI) Diacylglycerol-Lyase, även känt som GPI-specific phospholipase D (GPI-PLD), är ett enzym som deltar i nedbrytningen och recyklingen av glycosylphosphatidylinositol-anslutna proteiner (GPI-proteiner). GPI-proteiner är en typ av protein som sitter fastsatta på cellytan genom en länk till en lipid, GPI.
GPI-Diacylglycerol-Lyasen katalyserar reaktionen där den GPI-anslutna lipiden omvandlas till glycanet, inositolfosfat och diacylglycerol (DAG). DAG är en viktig andel i celldelningen och signaltransduktionen.
Mutationer i genen för GPI-Diacylglycerol-Lyas kan orsaka sjukdomar som exempelvis paroxysmal nocturnal hemoglobinuria (PNH), en blodsjukdom karaktäriserad av förstörelse av röda blodkroppar.
Melarsoprol är ett läkemedel som används för att behandla sen second stage (2a eller 2b) afrikansk trypanosomiös sjukdom, även känd som sömnsjuka. Det är en organisk arsenikförening och är ett av de få effektiva läkemedlen mot denna form av sjukdomen. Melarsoprol injiceras intravenöst och verkar genom att döda parasiten Trypanosoma brucei gambiense i centrala nervsystemet. Behandlingen med melarsoprol kan ge upphov till en allvarlig biverkning kallad Melarsoprol-reaktion, som kännetecknas av feber, hudutslag och neurologiska symtom.
RNA-interferens (RNAi) är ett naturligt förekommande cellulärt försvarssystem hos eukaryota celler som skyddar mot främmande genetisk material, till exempel virus. Det bygger på att korta dubbelsträngade RNA-molekyler (siRNA) binder till och leder till degradering av komplementära mRNA-molekyler, vilket resulterar i nedreglering av specifika geners syntes på proteinnivå. RNAi kan också användas som en teknik inom molekylärbiologi för att studera genfunktioner och utveckla terapeutiska strategier.
I et medicinskt sammanhang refererar "flagell" till den smala, vitiforma strukturen som kan förekomma på bakterier och protozoer. Flagellen fungerar som ett slags "svans" som hjälper dessa mikroorganismer att röra sig och förflytta sig i sin omgivning.
Bakteriers flageller är oftast uppbyggda av ett protein kallat flagellin, och de kan vara enskilda eller förekomma i flera exemplar på samma cell. Protozoernas flageller är däremot ofta mer komplexa och kan innehålla olika strukturer som hjälper till att styra rörelsen.
Det är värt att notera att det finns andra betydelser av ordet "flagell" utanför medicinska sammanhang, såsom den lilla piska som används i kyrkor eller den del av en människas spermie som liknar en svans.
Glykosylfosfatidylinositol (GPI) är ett glykolipid som sitter på ytan av eukaryota cellmembran och fungerar som en ankare för proteinmolekyler. Proteiner kan kovalent bindas till GPI, vilket möjliggör deras fästning på cellytan. Detta är en viktig mekanism för att placera vissa proteiner korrekt i cellmembranet och reglera deras funktion. GPI-anslutna protein har en rad olika funktioner, inklusive cellytiska signaleringsvägar, immunresponser och cell-cell-kontakt.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.