Troponin I
Troponin
Troponin T
Troponin C
Tropomyosin
Hjärtmuskel
Myofibriller
Biologiska markörer
Kreatinkinas
Actin Cytoskeleton
Kalcium
Kaniner
Muskelproteiner
Sarkomerer
Aktomyosin
Myosiner
Myoglobin
Kardiomyopati, restriktiv
Kreatinkinas, MB
Aktiner
Ca(2+)-Mg(2+)-ATPas
Kardiomyopati, hypertrofisk
Elektrokardiografi
Peptidfragment
Skelettmuskulatur
Kycklingar
Ländmuskler
Tiadiaziner
Aminosyrasekvens
Tvärstrimmig muskulatur
Immunanalys
Hjärtmyosiner
Kardiomyopati, hypertrofisk familjär
Akut koronarsyndrom
Fosforylering
Sensitivitet och specificitet
Prediktivt värde av tester
Muskelsammandragning
Naftalensulfonater
Myokardischemi
Natriuretisk peptid, hjärna
Molekylsekvensdata
Adenosintrifosfataser
Proteinisoformer
Cykliskt AMP-beroende proteinkinaser
Kardiomyopatier
Prospektiva studier
Polyakrylamidgelelektrofores
ROC-kurvanalys
Hjärtstimulerande medel
Kalciumbindande proteiner
Bindningsplatser
Salmin
Hjärtsjukdomar
Prognos
Proteinbindning
Bepridil
Muskelfibrer, långsam sammandragning
Laboratorieanalyser
Immunfluorescenstest
Tidsfaktorer
Proteinkonfiguration
Isoenzymer
Myosin subfragment
Myokardhibernation
Hjärtkammare
Mutation
Nötkreatur
Isotachophoresis
Kardiomyopati, dilaterande
Myokardiell reperfusionsskada
Kalmodulin
Isometrisk sammandragning
Hjärtmuskelinflammation
Ventrikulära myosiner
Isoproterenol
Myosin, tung kedja
Myosin, lätt kedja
Fosforylaskinas
Möss, genetiskt förändrade
Muskelfibrer
Strontium
Muskelfibrer, snabb sammandragning
Rekombinanta proteiner
Hjärtsvikt
Hydrazoner
Titrimetri
Ekokardiografi
Riskbedömning
Electromagnetic Radiation
Bassekvens
Magnesium
Troponin I er ein proteinkomponent i hjertets strikkeapparat som spiller en viktig rolle i reguleringen av muskelkontraksjonen. Det er et spekifikt markør for skade på hjertemuskelen, og økte verdi kan indikere akutt hjertesvike eller annen skade på hjertet, som f.eks. myokardieinfarkt (hjerteinfarkt). Troponin I finnes i tre forskjellige former i kroppen: troponin I1, I2 og I3. Troponin I1 er spesifikk for hjertet og er derfor den type som måles i blodprøver for å avgjøre om det foreligger skade på hjertet eller ikke. Normalverdiene for troponin I kan variere mellom laboratorier, men generelt betraktes verdi over 0,1 ng/ml som patologisk for akutt hjertesvike.
Troponiner är proteinkomplex som förekommer i skelett- och hjärtmuskulatur. I hjärtmuskeln finns tre typer av troponiner: troponin C, troponin T och troponin I. Nivåerna av dessa proteiner kan mätas i blodet och användas som markörer för skada på hjärtmuskulaturen.
Troponin T (cTnT) och Troponin I (cTnI) är de två typerna av troponiner som vanligtvis mäts vid misstänkt hjärtinfarkt eller andra former av skada på hjärtmuskulaturen. Nivåerna av dessa proteiner ökar i blodet inom några timmar efter en hjärtinfarkt och kan stanna höga upp till 10-14 dagar.
En ökning av troponinnivåer kan också ses vid andra former av skada på hjärtmuskulaturen, såsom hjärtsvikt, myokarditis eller efter operationer på hjärtat. Därför är det viktigt att tolka troponinvärdena i klinisk kontext tillsammans med andra tester och symtom.
Troponin T är ett protein som förekommer i muskelceller, särskilt i hjärtmuskulatur. Det finns olika typer av troponin, och Troponin T är en del av det komplex som reglerar kontraktionen och relaxationen av muskeln. Nivåerna av troponin T i blodet kan öka vid skada på hjärtmuskulaturen, till exempel vid hjärtinfarkt (hjärtattack). En ökning av Troponin T-värden anses vara ett specifikt tecken på skada på hjärtmuskulaturen.
Troponin C är ett protein som ingår i det muskelproteinkomplex som reglerar kontraktionen och relaxationen hos skelett- och hjärtmuskulatur. Troponin C finns i tre isoformer, en typ som förekommer i skelettmuskulatur och två typer som förekommer i hjärtmuskel (troponin C1 och troponin C2). I klinisk kontext avses ofta den kardiaka formen när man talar om "troponiner". Troponin C binder calciumjoner, vilket leder till att aktinfilament fäster vid myosinfilament och muskeln kontraheras.
När hjärtmuskulatur skadas, exempelvis vid ett hjärtinfarkt, kommer troponin C (samt även troponin I och T) släppas ut i blodbanan. Mätning av troponinkoncentrationer i blodet används därför som en sensitiv och specifik biomarkör för hjärtskada, särskilt vid akut koronarsyndrom (ACS).
Tropomyosin är ett protein som förekommer i muskelceller och spelar en viktig roll vid muskelkontraktion. Det bildar tillsammans med aktin och myosin de tunna filamenten i muskelsystemet, där det reglerar samverkan mellan aktin och myosin. Tropomyosin ligger som ett skikt över aktinfilamentet och underlättar koordinerad rörelse av myosinmolekyler längs aktinfibrerna, vilket orsakar muskelkontraktion.
Det finns två huvudtyper av tropomyosin: strikt typ (Tm1 och Tm2) som återfinns i skelett- och hjärtmuskulatur, samt en icke-strikt typ (Tm3) som förekommer i glatt muskulatur. Mutationer i generna för tropomyosin kan leda till olika arvsmassasjukdomar såsom kardiomyopati och skelettmuskeldystrofi.
En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.
Myofibriller är en typ av struktur inne i muskelceller (striata muskelceller) som är ansvariga för kontraktion och rörelse. De är långa, trådformade proteinstrukturer som sträcker sig parallellt med varandra längs med muskelcellen och bildar de så kallade sarcomer som är de grundläggande kontraktila enheterna i musklerna.
Myofibriller består av två huvudsakliga proteiner, aktin och miozin, som är arrangerade i repetitiva enheter som kallas sarkomerer. Varje sarkomere innehåller två typer av band, A-bandet och I-bandet, som är indelade av ett Z-band.
Aktinfilamenten ligger nära varandra i det ljusa I-bandet, medan miozinfilamenten överlappar aktinfilamenterna i det mörka A-bandet. När muskeln kontraheras förkortas sarkomern och aktinfilamenten glider över miozinfilamenten genom en process som kallas slirning.
Myofibriller är därför väsentliga komponenter i den mekanism som gör att musklerna kan kontrahera och generera kraft för rörelse och andra funktioner i kroppen.
Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).
Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.
I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.
Kreatinkinas (CK) är ett enzym som finns naturligt i kroppen och spelar en viktig roll vid energiproduktionen inom celler, särskilt i muskel- och hjärtceller. Det förekommer också i lever, hjärna och andra vävnader i mindre utsträckning.
CK delas upp i tre huvudtyper beroende på var de främst finns:
1. CK-MM (muskeltyp): Denna typ är vanligast och återfinns i skelettmuskulatur, hjärta och andra muskler.
2. CK-MB (hjärtmuskeltyp): Denna typ återfinns främst i hjärtmusklerna. Nivåerna av CK-MB kan öka vid skador på hjärtat, till exempel vid en hjärtattack.
3. CK-BB (hjärn- och nervtyp): Denna typ återfinns främst i hjärnan och nerver. Nivåerna av CK-BB kan öka vid skador på hjärnan, till exempel vid stroke eller en allvarlig skalltrauma.
En ökning av totalt CK eller specifika typer av CK kan vara ett tecken på olika medicinska tillstånd och sjukdomar, inklusive muskelskador, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.
The actin cytoskeleton is a network of filamentous (threadlike) proteins, primarily made up of actin, that provides structural support and enables movement within eukaryotic cells. This complex and dynamic structure plays a crucial role in various cellular processes such as cell division, maintenance of cell shape, intracellular transport, and cell motility.
Actin exists in two main forms: globular actin (G-actin) monomers and filamentous actin (F-actin) polymers. The polymerization of G-actin into F-actin results in the formation of actin filaments, which can further assemble into higher-order structures like bundles or networks. These actin filaments are associated with various accessory proteins that regulate their assembly, disassembly, and interaction with other cellular components.
The dynamic nature of the actin cytoskeleton allows cells to adapt to changing environmental conditions and respond to different stimuli. This constant remodeling is essential for many fundamental biological processes, including muscle contraction, cell migration, and maintenance of cell-cell junctions. Dysregulation of the actin cytoskeleton has been implicated in various diseases, such as cancer, cardiovascular disorders, and neurological conditions.
Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:
1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.
For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.
I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.
Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.
Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:
1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.
2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.
3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.
Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.
'Hjärtmuskelsammandragning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kontrahering eller sammandragningen av hjärtmusklaturen, vilket leder till pumpning av blod genom kroppen. Detta är en nödvändig process för att hålla levande och understödja alla andra organ i kroppen med syre och näringsämnen.
Under en normalt hjärtmuskelsammandragning kommer den övre delen av hjärtat, atrierna, att kontrahera först, pushar blod in i de nedre kamrarna, ventriklarna. Sedan kommer ventriklarna att kontrahera och pressa ut blodet genom stora kroppspulsådern, aortan, och lungpulsådrorna, pulmonalartärerna.
Ett antal olika medicinska tillstånd kan påverka hjärtmuskelsammandragningarna, inklusive hjärtsjukdomar, elektrolytbrist, droger och toxiner. Dessa tillstånd kan orsaka abnorma hjärtmuskelsammandragningar, såsom arytmier eller för tidiga eller för sent kommande kontraheringar, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärt failure, stroke eller död.
"Bröstsmärta" är ett symtom som kan ha många olika orsaker, både kardiovaskulära, respiratoriska och muskuloskeletala. En medicinsk definition av bröstsmärta kan vara: "En obehaglig eller smärtsam känsla i bröstet, som kan variera från en lätt irriterande känsla till en intensiv, skarp smärta. Bröstsmärtan kan vara lokaliserad till en viss area i bröstet eller spridd över ett större område. Den kan också vara konstant eller komma och gå."
Det är viktigt att specificera och beskriva bröstsmärtan så noga som möjligt, eftersom det kan hjälpa till att fastställa dess orsak. Exempelvis kan smärtan vara kopplad till andning eller rörelse, vara tryck- eller klåpsmärta, beroende på position eller vara relaterad till matintag.
Även om bröstsmärtan ofta förknippas med hjärtinfarkt, så är det endast en av många möjliga orsaker. Andra vanliga orsaker kan vara muskuloskeletala smärtor, lunginflammation, lungsäcksinflammation, refluxsjukdom eller gallblåseinflammation. I alla fall bör man söka medicinsk hjälp om man upplever bröstsmärta, särskilt om den är intensiv, kraftig, känns ovanlig eller är kopplad till andning, svettningar eller yrsel.
Muskelproteiner är proteiner som har en funktionell roll i muskler. De kan delas in i olika kategorier beroende på deras specifika funktioner, men de viktigaste grupperna av muskelproteiner är strukturproteiner och kontraktile proteiner.
1. Strukturproteiner: Dessa proteiner ger musklerna sin form och stöd. De inkluderar titin, nebulin och myosin. Titin är det största protein som finns i kroppen och sträcker sig över hela sarkomern (den grundläggande kontraktile enheten i muskeln). Nebulin är ett långt slankt protein som hjälper till att stabilisera aktinfilamenten. Myosin är också ett strukturprotein som bildar de tjocka filamenten i sarkomern.
2. Kontraktile proteiner: Dessa proteiner är involverade i muskelkontraktioner och inkluderar aktin och myosin. Aktin är ett globulärt protein som bildar de tunt filamenten i sarkomern, medan myosin är ett strukturprotein som bildar de tjocka filamenten. När muskeln kontraheras förflyttar sig myosinfilamenten längs aktinfilamenten och drar ihop muskeln.
Muskelproteiner kan också inkludera enzymer som är involverade i energiproduktion, såsom mitokondriella proteiner, samt signalproteiner som reglerar muskelaktiviteten.
"Sarkomere" er en del av muskelcellens struktur og funksjon. Det er en del av slemmuskelenes kontraktile enhet, som strekker seg fra Z-linjen til neste Z-linje i slemmuskelen. Sarkomeren inneholder de to proteinkompleksene aktin og myosin, som glir over hverandre under muskelkontraksjonen. Disse proteinkompleksene er organiserte i tyndfilamenter (aktin) og tette filamenter (myosin). Under kontraksjonen binder myosinhodet til aktinet og drar det over, noe som fører til at muskelen strekker seg sammen.
En hjärtinfarkt, även känd som myokardieffekt eller akut koronart syndrom (ACS), är ett medicinskt tillstånd som inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) avbryts ornormalt. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i ett eller flera av de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Obstruktionen kan bero på en blodpropp (trombos) eller en kollapsad plack (aterom).
När blodflödet till hjärtmuskulaturen avbryts, får cellerna i det drabbade området inte tillräckligt med syre och näringsämnen för att fungera korrekt. Detta kan leda till celldöd (nekros) i hjärtmuskulaturen, vilket kan orsaka permanenta skador på hjärtat och öka risken för allvarliga komplikationer, inklusive hjärtarytmier, hjärtsvikt och dödsfall.
Symptomen på en hjärtinfarkt kan variera, men de vanligaste symptomen är smärta eller obehag i bröstet, som kan stråla ut till armarna, axlarna, ryggen, magen eller halsen. Andra symtom kan inkludera andnöd, yrsel, svimning, svettningar, illamående och kräkningar. I vissa fall kan en person inte uppleva några symptom alls, vilket kallas tyst hjärtinfarkt.
Behandlingen för en hjärtinfarkt inkluderar akut medicinsk behandling som kan omfatta trombolytika (att lösa upp blodproppen), blodflödessänkande läkemedel, smärtlindring och syreterapi. Långsiktig behandling kan inkludera livstilsförändringar som rökstopp, hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinsk behandling för att reducera risken för ytterligare hjärtsjukdom.
Aktomyosin är en proteinkomplex bestående av två huvudsakliga komponenter: aktin och myosin. Detta proteinpar spelar en central roll inom muskelkontraktion, där de interagerar med varandra för att generera kraft och rörelse.
Aktin är ett globulärt protein som bildar långa filamentstrukturer, medan myosin är ett motorprotein som kan binda till aktinfilamenten och glida längs dem. När myosinmolekyler binder till aktinfilamenten och därefter förkortas, orsakar detta en kontraktion av muskelcellen.
Aktomyosin-interaktionen är också involverad i andra cellulära processer som celldelning, cellrörelse och cytoplasmaflöde. Dessutom har forskare upptäckt att aktomyosin kan spela en roll i cellsignalering och reglering av cellulär struktur och form.
'Myosin' er ein proteinklasse som spiller en viktig rolle i muskelkontraksjonen i levande organismer. Myosiner er motorproteiner som kan binde seg til aktinfilamentet og hydrolyse ATP for å generere bevegelse, hvilket resulterer i kortslting av aktin-myosin-kompleksene og dermed muskelkontraksjonen. Myosiner finnes i ulike typer og variasjerer mellom organismer, men de deler likevel en same oppbygging og funksjon på grunnleggende nivå. De er viktige for mange cellulære prosesser, ikke bare muskelkontraksjonen, men også for transport av intracellulære partikler og endocytosen.
Myoglobin är ett protein som förekommer i speciella celler, kallade muskelceller (strikt muskel), där det fungerar som syresäte. Det innebär att myoglobin har en viktig roll vid transport och lagring av syre i musklerna. Proteinet består av en polypeptidkedja med en hemgrupp bundet till den, och är strukturellt sett besläktat med hemoglobin som finns i röda blodkroppar (erytrrocyter). Myoglobin kan mätas i blodet och höga nivåer kan vara ett tecken på muskelskada, till exempel vid infarkt eller trauma.
Restriktiv kardiomyopati (RCM) är en sällsynt typ av sjukdom i hjärtmuskulaturen (kardiomyopati) som kännetecknas av ökat muskelmassa och förtjockning av hjärtats vävnad, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en restriktiv hjärtfunktion, där hjärtat har svårt att pumpa ut tillräckligt med blod för att möta kroppens behov.
I allmänhet orsakas RCM av strukturella eller funktionella rubbningar i de celler som utgör hjärtmuskulaturen (kardiomyocyterna). Dessa rubbningar kan bero på genetiska faktorer, sjukdomar som angriper hjärtat direkt eller andra allvarliga sjukdomar. I vissa fall kan orsaken till RCM inte fastställas (idiopatisk restriktiv kardiomyopati).
Symptomen på RCM kan inkludera andfåddhet, trötthet, yrsel, benödem och synonymor. Sjukdomen kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt, och patienter med RCM kan kräva intensiv medicinsk vård, inklusive läkemedelsbehandling, mekanisk hjärtstöd eller hjärttransplantation.
Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.
Kreatin kinase (CK), isoenzym MB är ett enzym som främst finns i hjärtmuskeln och skelettmuskulatur. Iblånseras det i blodbanan kan det vara tecken på skada på dessa muskelgrupper, exempelvis vid hjärtinfarkt eller muskelskador. MB-isoenzymet utgör en bråckdel av den totala aktiviteten av kreatin kinas i serum.
"Actiners" är ett medicinskt term som saknar betydelse på engelska eller svenska. Det kan ha förväxlats med "actinic keratosis", som är en medicinsk diagnos på svenska som ungefär betyder "aktinsk broskbildning". Det handlar om en förändring i huden som orsakas av solskador och kan vara ett tecken på ökad risk för hudcancer.
Om du menade något annat, vänligen klargör ditt spörsmål och jag kommer att göra mitt bästa för att besvara det korrekt.
Kardiomyopati, hypertrofisk (HCM) är en genetisk hjärtsjukdom som orsakas av en abnormalitet i proteinstrukturen hos hjärtmuskeln. Denna abnormalitet leder till att hjärtkammaren (ventrikelns) muskelväggar blir förtjockade och kärlet kan bli trångare, vilket kan störa blodflödet genom hjärtat.
Hos de flesta personer med HCM är det ventrikelns vänstra kammare som är drabbad, men ibland kan även höger kammare vara påverkad. Sjukdomen kan leda till olika symptom som andfåddhet, bröstsmärta, trötthet och i vissa fall hjärtarytmier eller plötslig hjärtdöd.
Det är viktigt att notera att HCM kan variera mycket i allvarlighetsgrad mellan olika individer, och att det finns effektiva behandlingsalternativ som kan underlätta symptomen och förbättra livskvaliteten.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.
'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.
I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.
Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.
I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.
Instabilt angina, även känd som crescendo angina eller preinfarktionell angina, är en typ av angina (bröstsmärta orsakad av hjärtsjukdom) som karaktäriseras av ökande frekvens, varaktighet och/eller svårighetsgrad av smärtor under en period på några veckor. Detta kan vara ett tecken på att en person är i hög risk för att drabbas av ett hjärtinfarkt (hjärtattack).
Instabil angina uppstår ofta som en följd av en plötslig försämring av blodflödet till hjärtat, till exempel på grund av en ny blodpropp eller en spasmer i kärlväggen. Den kan också orsakas av en ökad efterfrågan på syre i hjärtmuskulaturen, till exempel vid fysisk aktivitet eller psykisk stress.
Personer med instabil angina behöver ofta vård på sjukhus och kan behöva mediciner som lindrar smärtan och/eller förbättrar blodflödet till hjärtat, såsom nitroglycerin, betablockare eller kalciumantagonister. I vissa fall kan ytterligare behandling vara nödvändig, som koronarangioplasti eller hjärtkirurgi.
I svenska medicinska sammanhang används begreppet "ländmuskler" för att referera till två muskelgrupper i lårets baksida: ischiocrurala muskler och triceps surae.
Ischiocrurala muskler består av tre muskler: semimembranosus, semitendinosus och biceps femoris. Dessa muskler har sitt ursprung i ischialtuberositeten (sitsbenet) och sträcker sig ner längs baksidan av låret till knäleden och hälbenet. Deras huvudfunktioner är extension av höften, flexion av knäet och rotation av lårets underben.
Triceps surae består av två muskler: gastrocnemius och soleus. Dessa muskler har sitt ursprung i underbenet och sträcker sig ned till hälbenet där de insertar på calcaneus (klacken). Deras huvudfunktion är plantarflexion av foten, det vill säga att peka tånerna nedåt.
Läs mer:
Tiadiaziner är en grupp av läkemedel som tillhör de så kallade heterocycliska aromatiska aminerna. De används främst som antiinflammatoriska och immunosuppressiva medel inom medicinen. Tiadiaziner har en kemisk struktur där tre kolatomer är sammanlänkade i en ring tillsammans med en kväve- och en svavelatom.
De mest välkända tiadiazinpreparaten är troligtvis azathioprin och kurazol, som båda har använts inom medicinen under många år. Azathioprin används bland annat efter transplantationer för att förhindra avstötning av det nya organet, medan kurazol kan användas som ett antibiotiskt medel mot vissa bakterier och svampar.
Det är viktigt att notera att användandet av tiadiaziner kan ge upphov till allvarliga biverkningar, såsom blodbrist, lever- och lungskador samt ökad känslighet för solens ultravioletta strålar. Därför bör dessa läkemedel endast användas under kontrollerad läkarövervakning.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
"Tvärstrimmig muskulatur", även känd som skelettmuskulatur, är en typ av muskelvävnad som är ansvarig för styrning och kontrollen över kroppens rörelser. Denna typ av muskulatur består av långa, cylindriska celler med många kärnor och tvärgående streck, eller striationer, som kan ses under mikroskopi. Tvärstrimmig muskulatur är ansluten till skelettet via senor och fäster vid ben, armar och andra rörliga delar av kroppen. När signalsubstanser från centrala nervsystemet aktiverar muskelcellerna kontraheras de och drar ihop sig, vilket orsakar rörelse i skelettet.
Hjärtmuskelceller, också kända som kardiomyozyter, är speciella muskelceller som utgör den majoriteten av vävnaden i hjärtats muskulära väggar. Dessa celler är ansvariga för kontraheringarna (muskelförmågan att korta sig) som driver hjärtpumpningen och cirkulationen av blod i kroppen.
Hjärtmuskelceller har två typer:
1. Trabekulära muskelceller: Dessa celler utgör den inre muskulära väggen av hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar (ventriklar). De arbetar tillsammans för att koordinera kontraheringarna och pumpa blodet ut från hjärtat.
2. Papillära muskelceller: Dessa celler finns i de små muskulära fingerliknande projektionerna (papillarmuskler) som sticker upp in i hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar. De hjälper till att kontrollera rörelserna av hjärtkläppen och förhindra att de viklar tillbaka under kontraheringarna.
Hjärtmuskelceller har också en speciell elektrisk aktionspotential som gör det möjligt för dem att koordinera sin kontrahering på ett sätt som ger upphov till hjärtats regelbundna slag. Denna elektriska aktivitet styrs av jonkanaler i cellmembranet och är mycket viktig för hjärtats normala funktion.
Immunanalyser er en overordnet betegnelse for laboratoriemetoder, der anvendes til at undersøge og måle forskellige aspekter af det immunforsvarende system. Dette inkluderer metoder som:
1. Serologi: En metode der involverer at analysere patientens blodserum for antistoffer mod specifikke antigener, der kan indikere en infektion eller en autoimmun sygdom.
2. Vævsprover: Undersøgelse af væv fra patienten, såsom hud, lever, lunge osv., for at diagnosticere infektioner, kræft eller andre sygdomme.
3. Cytometri: En metode der anvendes til at tælle og karakterisere forskellige typer celler i blodet eller andre vævsprover, herunder hvidblodsceller (leukocytter) og immunceller.
4. Immunhistokemi: En metode der anvendes til at farve specifikke proteiner eller antigener i vævsprøver for at diagnosticere sygdomme, herunder kræft.
5. Immunofluorescens: En metode der anvendes til at detektere og lokalisere specifikke proteiner eller antigener i celler eller vævsprøver ved hjælp af fluorescerende markører.
6. Funktionelle immunassays: Metoder der anvendes til at måle immuncellers funktion, herunder deres evne til at producere cytokiner eller dræbe infektiøse agenter.
Immunanalysen er en vigtig del af moderne diagnostisk medicin og hjælper med at stille en præcis diagnose, overvåge sygdomsforløb og evaluere effektiviteten af behandlinger.
Hjärtmyosin är ett proteïn som är närvarande i hjärtmuskulaturen och spelar en viktig roll i kontraktionen av hjärtat. Det är en del av den thick filament i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i muskelceller. Hjärtmyosin interagerar med aktin under muskelfibrillär kontraktion och relaxation genom att bilda korsbryggor som drar ihop sig och förkortar sarcomeren, vilket orsakar muskelkontraktionen.
Hjärtmyosinet består av två huvudkomponenter: den heavy chain-subuniten (HC) och de light chain-subuniterna (LC). HC är ansvarig för att bilda myosinfilamentet, medan LC reglerar ATPasaktiviteten hos myosinet. Det finns två typer av LC:s i hjärtmyosinet, den reguljära LC1 och den större LC2, som binder till HC och bildar en heterodimer.
Hjärtmyosinet är specifikt anpassat för att fungera i hjärtmuskulaturen genom att ha en högre ATPasaktivitet än skelettmuskelmyosin, vilket gör det möjligt för hjärtat att pumpa blod kontinuerligt under lång tid. Dessutom är hjärtmyosinet mer motståndskraftigt mot fettsyror och andra metaboliter som kan påverka ATPasaktiviteten, vilket gör det möjligt för hjärtat att fungera effektivt under olika arbetsbelastningar.
Familial hypertrophic cardiomyopathy (HCM) är en genetisk sjukdom som påverkar hjärtmuskulaturen. Det kännetecknas av överdrivet muskulärt växt (hypertrofi) i den del av hjärtkammaren som kallas ventrikel, ofta framför allt i septum (skiljeväggen mellan de två ventriklarna). Denna hypertrofi kan leda till en nedsatt hjärtfunktion och komplikationer såsom hjärtsvikt, oregelbunden hjärtrytm och plötslig död.
Förändringar i genen MYH7 eller MYBPC3 är de vanligaste orsakerna till denna sjukdom, men flera andra gener kan också vara inblandade. Sjukdomen kan variera mycket i svårighetsgrad och symtom mellan individer, även inom samma familj. Vissa personer med HCM kan ha milda eller inga symptom alls, medan andra kan uppleva andnöd, trötthet, bröstsmärta, yrsel eller synkop (tillfälliga medvetslöshetsattacker).
Regelbunden medicinsk övervakning och behandling kan hjälpa att hantera symptomen och förebygga komplikationer. I vissa fall kan en implanterbar kardioverter-defibrillator (ICD) rekommenderas för att skydda mot plötslig död.
Akut koronarsyndrom (ACS) är en allmän medicinsk term som används för att beskriva en grupp symtom och tecken som orsakas av en plötslig nedsättning av blodflödet till hjärtmuskulaturen. Detta beror vanligtvis på en delvis eller fullständig obstruktion av ett eller flera av de koronarartärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod.
ACS delas ofta upp i tre undergrupper:
1. ST-segmentelevererat myokardinfarkt (STEMI): Detta innebär en total obstruktion av en koronarartär, vilket orsakar ett stort område med nekros (död) hjärtmuskulatur.
2. Non-ST-segmentelevererat myokardinfarkt (NSTEMI): Detta innebär en delvis obstruktion av en koronarartär, vilket orsakar mindre omfattande skador på hjärtmuskulaturen.
3. Instabil angina: Detta innebär plötsliga och allvarliga smärtor i bröstet orsakade av en temporär nedsättning av blodflödet till hjärtmuskulaturen, men utan tecken på nekros (död) av hjärtmuskulatur.
Symptomen på ACS kan variera, men de vanligaste inkluderar plötsliga och allvarliga smärtor i bröstet, andfåddhet, yrsel, svimning, illamående och svettningar. Behandlingen av ACS beror på undergruppen och kan omfatta mediciner, kateterbaserade procedurer som angioplasti eller koronarbypassoperation.
'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.
'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.
- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.
- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.
Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.
Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.
PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.
PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.
Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.
Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.
Naftalensulfonater är en sorts organisk sulfonatestrer som bildas genom att sulfongruppen (-SO3H) adderas till naftalenmolekylen. Det finns två huvudsakliga typer av naftalensulfonater: α-naftalensulfonat och β-naftalensulfonat, beroende på var sulfongruppen sitter på naftalenringen.
Denna klasser av kemikalier har historiskt använts som surfaktanter, textilfärgämnen och laboratoriekemikalier. I dag är de mindre vanliga i kommersiella tillämpningar på grund av miljö- och hälsobekymmer relaterade till deras persistens och toxicitet.
Det är viktigt att notera att naftalensulfonater inte ska förväxlas med naften, som är en polycyklisk aromatisk kolväte (PAK) som också innehåller naftalenringen men har annorlunda egenskaper och användningsområden.
Myokardskemi (myocardial ischemia) är ett tillstånd då blodflödet och syretillförseln till hjärtmuskulaturen (myokardiet) minskar eller avbryts. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i de koronarartärer som förser hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Myokardskemi kan leda till smärta i bröstet (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt om det inte behandlas akut.
Natriuretiskt peptid från hjärnan, även känt som BNP (Brain Natriuretic Peptide), är ett hormon som produceras huvudsakligen i hjärtmuskulaturen, särskilt i ventrikelväggen. Trots dess namn produceras det inte i huvudsak i hjärnan, utan det namnet kommer ifrån att peptiden först isolerades från hjärnbarken hos oxar.
BNP verkar som en endogen reglerande faktor för blodvolym och blodtryck. Det frisätts i samband med ökat tryck inne i de kammare i hjärtat som pumpar blodet ut (ventriklarna), till exempel vid hjärtsvikt eller andra former av hjärtbelastning. När BNP frisätts stimulerar det diures och vasodilatation, vilket leder till minskad vätskeinnehåll i kroppen och sänkt blodtryck.
BNP-nivåer kan mätas i blodet för att diagnostisera och övervaka hjärtsvikt och andra tillstånd som påverkar hjärtfunktionen.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Adenosintriphosphataser (ATPas) er ein type enzym som kan omdanne kjemisk energi til mekanisk arbeid. Disse enzymane aktivitetene foregår i alle levande celler og er nødvendig for flere cellulære prosesser, blant annet transport av ioner over cellemembraner, muskelkontraksjon og fotosyntese.
ATPasen består av to deler: F-delen (fra det engelske ord "folde") som er beliggende inni cellen, og A-delen (fra det engelske ord "arm") som er beliggende på cellens overflate. F-delen inneholder et aktivt sted der ATP omdannes til ADP og en fosfatgruppe, samtidig som energi frigjores. Denne energien brukes deretter av A-delen for å pumpe ioner over cellemembranen mot ein gradient.
Det finst flere typer av ATPaser, men de to mest viktige er:
1. F-type ATPase (F-ATPase): Dette er den type ATPase som forekommer i mitokondrien og kloroplasten. I mitokondrien brukes den til å generere elektrisk potentiale over mitokondriens indre membran, noe som igjen brukes for å produsere ATP. I kloroplasten brukes den til å pumpe protoner (H+) ut av thylakoidmembranet under fotosyntesen.
2. P-type ATPase: Dette er en type ATPase som forekommer i cellemembranen og pumper likevel ioner over membranen, men den gjør dette ved å bruke energi fra ATP for å endre konformasjonen sitt. Den mest viktige P-type ATPasen er Na+/K+-ATPase som pumper natrium (Na+) ut og potassium (K+) inn over cellemembranen, noe som er viktig for å holde cellefluida i balanse.
I tillegg til disse to typene finst det også andre typer av ATPasar, som V-type ATPase og A-type ATPase, men de er mindre viktige enn de to overnævnte.
Protein isolerare är en grupp enzymer som bryter ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror. De gör detta genom att klyva specifika bindningar mellan aminosyrorna i proteinmolekylen, vilket orsakar dess nedbrytning. Proteinisoformer är viktiga för cellulärt proteinhomeostasibalans och proteinkatabolism, men de kan också vara skadliga om de överaktiveras eller missregleras, särskilt under sjukdomstillstånd som neurodegenerativa sjukdomar.
Cyclic AMP (cAMP)-dependent protein kinases, även kända som PKA (Protein Kinase A), är en typ av enzymer som katalyserar fosforylering av serin- och/eller threoninresidyer på proteiner. Dessa kinaser aktiveras av cyklisk AMP, ett signalsubstrat som bildas inom cellen i respons till hormoner som exempelvis glukagon och adrenalin. När cAMP binder till regulatoriska underenheterna hos PKA leder detta till en konformationsförändring som frigör katalytiska underenheter, vilka kan fosforylera och på så sätt aktivera eller inaktivera målproteiner. Dessa proteinkinaser spelar därmed en viktig roll i regleringen av olika cellulära processer som exempelvis glukosmetabolism, lipidmetabolism och celldelning.
Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.
Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:
1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.
Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.
I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.
Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.
ROC-kurvanalys, eller Receiver Operating Characteristic Curve-analys, är en statistisk metod som används för att utvärdera prestandan hos en binär klassificerare (ett system som avgör om ett objekt tillhör en viss kategori eller inte) genom att jämföra sannolikheten för att korrekt klassificera positiva och negativa exempel. Kurvan visar sambandet mellan sensitiviteten (den sanna positutiva andelen, även kallat recall) och specificiteten (den sanna negativa andelen) för olika tröskelvärden på klassificerarens utdata. Genom att analysera ROC-kurvan kan man avgöra optimala tröskelvärden och jämföra prestandan hos olika klassificerare.
Hjärtstimulerande medel, också kända som kardiovaskulära stimulantia eller positiva inotropa läkemedel, är en grupp mediciner som används för att behandla hjärtfel där hjärtat slår för långsamt, saknar regelbundenhet eller inte pumpar tillräckligt mycket blod. Dessa läkemedel fungerar genom att öka styrkan och effektiviteten hos hjärtats kontraktioner, vilket i sin tur förbättrar blodflödet och syresättningen till kroppen.
Det finns olika typer av hjärtstimulerande medel, inklusive:
1. Digitalisglykosider (till exempel digitalis): De verkar genom att öka mängden calciumjoner i hjärtmuskelcellerna, vilket stärker kontraktionerna. Digitalis används sällan idag på grund av sina smala terapeutiska index och potentialen för toxiska biverkningar.
2. Adrenergika agonister (till exempel dobutamin och dopamin): De aktiverar adrenerga receptorer i hjärtmuskelcellerna, vilket ökar frekvensen och styrkan på hjärtslaget. Dessa läkemedel används ofta akut för att behandla sårbarhet inför livshotande hjärtfel, såsom chock.
3. Fosfodiesteras-4-hämmare (till exempel ivabradin): De verkar genom att öka den elektriska ledningshastigheten i pacemakerceller i hjärtat, vilket resulterar i en högre hjärtfrekvens och bättre blodpumpning.
Det är viktigt att använda hjärtstimulerande medel under rätt omständigheter och under övervakning av en läkare, eftersom de kan orsaka allvarliga biverkningar vid felaktig användning.
Kalciumbindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till joner av calcium (Ca2+). Detta kan ske genom negativt laddade aminosyror, särskilt glutaminsyra och aspartsyra, i proteinet som attraherar de positivt laddade calciumjonerna. Kalciumbindande proteiner finns naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner. I vissa fall kan de hjälpa till att reglera intracellulärt kalcium, medan de i andra fall kan vara involverade i processer som koaguleringsfaktorer, hormontransporter och benvävnadsmineralisering. Exempel på kalciumbindande proteiner inkluderar kasein, albumin, parvalbumin och calmodulin.
"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.
I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.
Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.
I'm sorry for any confusion, but the term "Salmin" doesn't have a specific medical definition in English. It seems like it might be a misspelling or a non-standard term. If you're referring to "salmon," it is a type of fish that is often consumed in the human diet and can have various health benefits. Salmon is rich in omega-3 fatty acids, which are known to support heart health, reduce inflammation, and provide other benefits. However, without further context or clarification, I cannot provide a precise medical definition for "Salmin."
Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:
1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.
'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.
Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.
Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:
* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.
Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.
Bepridil är ett läkemedel som tillhör gruppen kalciumkanalblockerare och används främst för behandling av angina pectoris ( smärta i bröstet orsakad av hjärtklappning) och vissa typer av arrhythmier ( hjärtrytmrubbningar).
Bepridil fungerar genom att blockera de kanaler i hjärtat som reglerar inflödet av kalciumjoner, vilket i sin tur påverkar muskelsammamspelningen och leds till en sänkning av hjärtats syrebehov.
Det är viktigt att notera att Bepridil har flera allvarliga biverkningar och kontraindikationer, så det bör endast användas under övervakning av en läkare och efter en noggrann vikning av patientens medicinska historia.
"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.
Medicinskt kan 'Muskelfibrer, långsam sammandragning' definieras som typ I-fiber i skelettmuskulatur, som är specialiserade för ändlös, syreberoende, långsamt kontraktionsförlopp. De har rikligt med mitokondrier och myoglobin, vilket gör dem effektiva vid syretransporter och utmärkt uthållighet under submaximal ansträngning. Deras kontraktion är långsam men ändamålsenlig för posturer och lågintensiv aktivitet.
'Laboratorieanalyser' er ein samlebetegnelse for de test og undersøkelser som utförs i laboratoriemiljø for å finne fakta om pasientens helse til å støtte en diagnostisk, terapeutisk eller forebyggende prosess. Dette inkluderer blod- og urinanalyser, bakteriologiske kulturer, histopatologiske undersøkelser og andre typer av tests som måler forskjellige aspekter av pasientens fysiologi, patofysiologi eller farmakologisk respons. Laboratorieanalyser er viktige for å stille en korrekt diagnose, planlegge en effektiv behandling og evaluere svar på behandlingen.
ImmunfluorescensTest (IFT) är en laboratorietest som används för att diagnostisera olika sjukdomar, särskilt autoimmuna sjukdomar och infektionssjukdomar. Testet utförs genom att blanda ett patientprov med specifika antikroppar som är markerade med fluorescerande markörer. Dessa antikroppar binder till specifika proteiner eller antigen i patientprovet, vilket resulterar i en fluorescerande reaktion som kan ses under ett fluorescensmikroskop.
I klinisk kontext används IFT ofta för att diagnostisera autoimmuna sjukdomar som systemisk lupus erythematosus (SLE), Sjögrens syndrom, sklerodermi och reumatoid artrit. Testet kan också användas för att identifiera infektioner orsakade av bakterier, virus eller parasiter, till exempel hudinfektioner orsakade av Streptococcus pyogenes eller Herpes simplex.
IFT är en känslig och specifik metod för att detektera antikropp-antigentbindningar och används ofta i kombination med andra laboratorietester för att ställa en diagnos.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.
Isoenzym (eller isoform) är ett samlingsnamn för olika enzymer som har samma funktion men kan skilja sig något i deras aminosyresekvens och/eller kinetiska egenskaper. De uppstår genom genetisk variation, där varje isoenzym kodas av en separat gen. Isoenzymen kan ha olika reguleringsmekanismer, subcelulär lokaliseringsgrad och stabilitet, vilket gör att de kan anpassa sig till specifika cellulära behov och miljöer. Detta är en naturlig strategi hos levande organismer för att öka deras flexibilitet och adaptabilitet. I klinisk kontext kan isoenzymnivåer i blodet användas som markörer för olika sjukdomstillstånd, eftersom specifika isoenzymbrister kan vara associerade med vissa patologiska tillstånd.
Fluorescensspektrometri är en typ av spektroskopi som används för att studera fluorescens, ett optiskt fenomen där ett material absorberar ljus av en viss våglängd och sedan sänder ut ljus av en lägre energi (och därmed en högre våglängd) som det har absorberat.
I en fluorescensspektometri-uppmättning lyser materialet upp med ett känt, monokromatiskt ljuskällor (till exempel en laser eller en lamp med en snäv våglängdsutbredning). Materialet absorberar då ljuset och exciteras till ett högre energetiskt tillstånd. När materialet sedan svalnar ner till grundtillståndet avges det exciterade ljuset som fluorescens.
Fluorescensspektrometern mäter den resulterande fluorescensens intensitet och våglängd, vilket ger upphov till ett spektrum som kan användas för att identifiera och kvalitativt och kvantitativt bestämma olika substanser i ett prov.
Fluorescensspektrometri är en mycket känslig metod och används inom många områden, till exempel inom kemi, biologi, medicin och miljöskydd för att detektera och analysera olika substanser.
'Myosin subfragment' är en medicinsk term som refererar till de två huvudsakliga delarna av myosinmolekylen, ett protein som spelar en viktig roll i muskelkontraktion. Dessa två delar kallas H- och S1-subframgenten.
H-subfragmentet är den större delen av myosinmolekylen och innehåller en helixstruktur med flera repeateringar av en viss sekvens, som kallas "helical repeat". Denna del av molekylen är ansvarig för att ge myosin sin fiberstruktur.
S1-subfragmentet är den mindre delen av myosinmolekylen och innehåller en globulär struktur, som kallas "myosin huvud". Denna del av molekylen är ansvarig för att binda till aktinfilamenten i muskelceller och hydrolysera ATP (adenosintrifosfat) för att generera kraft och rörelse under muskelkontraktion.
Tillsammans bildar H- och S1-subframgentena den funktionella enheten hos myosinmolekylen, som är involverad i muskelkontraktion och andra cellulära processer som kräver mekanisk rörelse.
'Hjärtskada' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som orsakar skada på hjärtmuskulaturen eller hjärtats andra strukturer. Det kan bero på olika orsaker, såsom hjärtinfarkt, högt blodtryck, infektion eller genetiska faktorer. Här är några exempel på specifika typer av hjärtskador:
1. Myokardieffekter (hjärtmuskelskador): Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom syrerikt blod (ischemi) eller direkt skada till hjärtmuskulaturen. Hjärtmuskeln kan bli permanent skadad och förtjockad (hypertrofi), vilket kan leda till hjärtsvikt.
2. Hjärtklaffskador: Hjärtkvalleflöjlarna kan skadas på grund av olika orsaker, såsom infektion (till exempel reumatisk feber), högt blodtryck eller åldersrelaterad nedbrytning. Skador på hjärtkvalven kan leda till läckage (regurgitation) eller stenos (nedsatt öppning).
3. Hjärtsäcksinflammation (perikardit): Detta är en inflammation av den membran som omsluter hjärtat (hjärtsäcken). Orsakerna kan vara infektion, trauma eller autoimmuna sjukdomar.
4. Koronara artärsjukdom: Detta innebär att koronarartärerna, de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, är skadade eller blockerade. Det kan leda till små eller stora hjärtinfarkter (hjärtattacker).
5. Kardiomyopati: Detta är en allmän benämning på olika sjukdomar som drabbar hjärtmuskulaturen och kan orsaka strukturella och funktionella förändringar i hjärtat.
6. Hjärtklaffssjukdom: Detta innebär att en eller flera av hjärtkvalven är skadade, vilket kan leda till läckage eller stenos.
7. Endokardit: Detta är en infektion som drabbar det inre lagret av hjärtats väggar och hjärtkvalven (endokardet). Orsakerna kan vara bakterier, virus eller svampar.
Myokardhibernation är ett tillstånd där hjärtmuskulaturen (myokard) i vissa områden av hjärtat minskar sin kontraktila funktion och blodflöde som en anpassning till ett sänkt energibehov under perioder av låg syretilförsel eller stress. Detta sker genom att vissa gener stängs av och andra aktiveras, vilket leder till en nedreglering av cellens metabolism och proteinsyntes. Myokardhibernation kan ses hos personer med koronarvaskärsjukdom eller hjärtsvikt och är tänkt att vara en skyddande mekanism för hjärtat under stress, men om det pågår för länge kan det leda till permanent skada på hjärtmuskulaturen.
En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.
Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
Isotachophoresis är en elektrokinetisk metod för separation och koncentrering av joner i lösning, som är baserad på principen om jonernas rörlighet i ett elektriskt fält. I isotachoforsen migrerar jonerna med olika rörlighet i samma hastighet genom att de bildar zoner med konstant pH och koncentration, kända som isotachoforetiska zoner. Denna metod används ofta inom bioanalytisk tillämpning, såsom analys av proteiner och andra biologiska molekyler.
Dilaterade kardiomyopatier är en typ av sjukdomar som påverkar hjärtats muskulatur och försämrar dess förmåga att pumpa blod effektivt. Ordet "dilaterande" refererar till den utvidgning (dilatation) som sker i hjärtkammarens muskelväggar, särskilt i vänster kammare och ibland även i höger kammare. Denna utvidgning leder till en försämrad kontraktion av hjärtmuskeln och därmed en minskad pumpfunktion.
Dilaterade kardiomyopatier kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska mutationer, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och andra toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk dilaterad kardiomyopati).
Sjukdomen kan leda till komplikationer som hjärtsvikt, oregelbundna hjärtrytmor och blodproppar. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att förbättra hjärtfunktionen, kontrollera ödem och normalisera hjärtrytmen. I vissa fall kan en hjärttransplantation vara ett alternativ för de med allvarlig sjukdom.
Myokardieffekterna av reperfusion, även kallat myokardiell reperfusionsskada, är skador på hjärtmuskulaturen (myokardium) som orsakas av att blodflödet till ett tidigare undernärdat område hastigt återställs. Detta kan inträffa vid behandlingar såsom trombolys eller primär PCI (perkutan koronar intervention) för akut myokardieinfarkt, där syftet är att öppna och restored blodflödet till den blockerade kranskärlen.
Reperfusionsskador uppstår på grund av en komplex serie händelser som sker under återupprättandet av blodflödet, inklusive ischemisk skada, oxidativ stress, calciumöverbelastning och inflammation. Dessa mekanismer kan leda till celldöd, sämre hjärtfunktion och i värsta fall kardiogen chock.
Symptomen på myokardieffekter av reperfusion kan variera beroende på svårheten av skadan, men de kan inkludera bröstsmärta, andnöd, yrsel, svimning eller i vissa fall plötslig hjärtdöd. Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av patientens symptom, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi och blodprover för kardiovaskulära markörer som troponin. Behandlingen kan innefatta mediciner för att stödja hjärtfunktionen, såsom ACE-hämmare, betablockere och diuretika, samt livslång behandling med antikoagulantia och aspirin för att förebygga ytterligare komplikationer. I vissa fall kan kirurgiska ingrepp vara aktuella för att återställa normal blodflöde till hjärtat eller att ersätta skadat vävnad med en hjärttransplantation.
Kalmodulin är ett protein som innehåller calciumbindande site och fungerar som en sekundär budbärare inom cellen. Det aktiveras av intracellulära jon Calcium-ioner (Ca2+) och reglerar en mängd olika cellulära processer, såsom proteinkinaskaktning, neurotransmission, excitation-contraction-koppling och cellcykelreglering. Kalmodulin kan binda till och aktivera ett antal olika enzymer, inklusive kalmodulin kinas II, kalcium/kalmodulin-beroende protein kinas, adenylatcyklaser och fosfodiesteraser. Det är involverat i cellsignalering, cellytiska processer och homeostas.
"Isometrisk sammandragning" är en typ av muskelaktivitet där muskeln kontraherar (sammantrycks) utan att det sker någon förändring i muskellängden eller i den synliga kroppsdelens position. Detta innebär att muskeln anstränger sig, men den förblir på samma längd och håller en given position istället för att orsaka rörelse. Isometriska övningar kan användas som en del av träning och rehabilitering för att stärka muskler och förbättra kroppens kontroll över sin muskelaktivitet.
En hjärtmuskelinflammation, även kallad myokardit, är en inflammatorisk sjukdom som drabbar hjärtmuskulaturen (myokardiet). Den kan orsakas av infektioner, autoimmuna reaktioner eller toxiska ämnen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera bröstsmärta, andfåddhet, trötthet och hjärt rytmstörningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, blodprover, elektrokardiogram (ECG) och ibland med hjälp av en biopsi av hjärtmuskeln. Behandlingen beror på orsaken till myokardit och kan innebära mediciner, hälsolivsändringar eller i vissa fall operationellt ingrepp.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
"Ventrikulära myosiner" är ett medicinskt begrepp som refererar till de proteinkomplex som finns i muskelcellerna (myocyter) i hjärtats ventriklar. Dessa myosiner är en del av den aktin-myosin-komplex som är involverad i kontraktionen av hjärtmuskulaturen, vilket hjälper till att pumpa blod genom kroppen.
Specifikt är ventrikulära myosiner en typ av tjocka filament som består av flera proteinkedjor, inklusive huvudkedjan (heavy chain) och lättkedjan (light chain). Dessa komplex interagerar med tunna filament, som består av aktin, för att generera kraft och rörelse under muskelkontraktionen.
Abnormaliteter i ventrikulära myosiner kan leda till hjärtsjukdomar, såsom kardiomyopati och arytmier.
Isoproterenol är ett syntetiskt läkemedel som tillhör kategorin beta-2-adrenergika. Det verkar genom att aktivera beta-2-adrenerga receptorer, vilket orsakar en ökning av intracellulärt cyklisk AMP (cAMP) och i sin tur leder till en relaxering av glatt muskulatur och en ökad kronisk hjärtfrekvens.
Isoproterenol används vanligtvis för att behandla bradykardi (långsam hjärtslag), bronkiell astma och andra lungsjukdomar som orsakas av bronkiell spasm. Det kan också användas för att diagnostisera och behandla certaina typer av hjärtblock.
Sidan effekterna av isoproterenol är starka, bör det endast användas under kontrollerade medicinska omständigheter och under nära övervakning av en läkare.
'Myosin, tung kedja' (eller 'heavy chain' på engelska) är en del av myosinmolekylen, som är ett protein involverat i muskelkontraktioner. Myosin består av två tunga kedjor och fyra lätta kedjor. Tunga kedjorna har en molekylvikt på ungefär 200 kDa och innehåller en ATPas-aktivitet som är viktig för muskelkontraktionens mekanism. Den tunga kedjan består av huvuddomäner, en slank domän och en c-terminal del. Huvuddomänen innehåller aktiva platsen där ATP hydrolyseras och energin används för att flytta myosinhuvudet längs med aktinfilamentet under muskelkontraktion. Slank domän är rik på vätebindningar som gör att myosin kan bilda filamentstrukturer i muskelceller. C-terminalen är ansvarig för att koppla ihop tunga kedjor till varandra och bilda hela myosinmolekylen.
'Myosin, lätt kedja' refererar till en specifik typ av myosinprotein som består av en lång, flexibel stav med två huvuden. Detta protein är en viktig komponent inom muskelkontraktion och hör till den grupp av proteiner som kallas för aktin-myosin-komplexet.
Lättkedjemyosinet har en molekylär vikt på ungefär 17 kilodalton (kDa) och består av cirka 150 aminosyror. Det är ett viktigt protein inom muskelkontraktion eftersom det interagerar med aktinfilamenten i musklerna, vilket orsakar muskelkontraktion när muskeln får signaler från nervsystemet.
Lättkedjemyosinet är också involverat i andra cellulära processer som celldelning och transport av vesiklar inom cellen.
"Fosforylaskinas" är ett medlemmar av en grupp enzymer som katalyserar tilläggning av en fosfatgrupp från ATP (adenosintrifosfat) till en proteinreceptor, ett process som kallas proteinfosforylering. Denna reaktion kan aktivera eller inaktivera proteinet beroende på vilken aminosyra i proteinmolekylen som fosforyleras. Fosforylaskinaser spelar därför en viktig roll i cellsignalering och reglering av cellulära processer, såsom celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och metabolism. Dysfunktion i fosforylaskinasregleringen kan leda till patologiska tillstånd, inklusive cancer och diabetes.
En lungemboli är ett medicinskt tillstånd där ett blodbräck (trombus) lossnar och transporteras med blodflödet till lungorna, där det blockerar en eller flera artärer. Detta kan orsaka andningssvårigheter, bröstsmärtor, hosta och i värsta fall lungo dysfunktion eller hjärtstopp. Faktorer som ökar risken för lungemboli innefattar rökning, cancer, kirurgi, graviditet, förlossning, långvarig sängliggande och sjukdomar som får blodet att koagulera lättare än normalt. Behandlingen av lungemboli består ofta av antikoagulerande läkemedel (blodtunnande medel) för att förhindra ytterligare blodproppar och trombektomi eller trombolys vid allvarliga fall.
"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.
There are several methods used to create genetically modified mice, including:
1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.
Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.
Muskel fiber, eller muskulære fibre, er i den medicinske terminologi de specielle celler, der udgør det egentlige kontraktile apparat i skeletmusklerne. Hver muskel fiber består af et stort antal myofibriller, som igen er sammensat af de proteiner aktin og miozin, der under normale forhold glider over hinanden og på den måde gør musklen i stand til at kontraheres. Muskel fibre kan inddeles i typer alt efter deres egenskaber, fx langsomt eller hurtigt kontraktile fibre.
Strontium är ett grundämne med symbol Sr och atomnummer 38 i det periodiska systemet. Det tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller och förekommer naturligt i mineraler som celestin och strontianit. Strontium har ingen känd biologisk roll hos människor, men kan ersätta calcium i benvävnad och påverka benstoffskretsloppet.
I medicinsk kontext används strontiumranelat som läkemedel för behandling av osteoporos, eftersom det verkar stärka benstrukturen och minska risken för frakturer. Det gör så genom att öka benmineraliseringen och sänka benresorptionen. Strontiumranelat är ett salt av strontium som har god absorption i mag-tarmkanalen och lågt toxicitetspotential.
Medicinskt kan 'muskelfibrer, snabb sammanträngning' översättas till "fast twitch muscle fibers" på engelska. Detta refererar till en typ av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera (sammandragas) mycket snabbt och kraftfullt, men endast under en kort period av tid. Fast twitch muscle fibers delas vanligtvis upp i två grupper: Typ IIa och Typ IIb (eller IIx). Typ IIa-fibrerna har en något längre kontraktionsfördröjning än Typ IIb/IIx-fibrerna, men de är fortfarande mycket snabbare än typ I-fibrer, som kallas slow twitch muscle fibers och som är specialiserade för uthållighet istället för kraft. Fast twitch muscle fibers rekryteras vanligtvis först under kraftfulla kontraktioner eller när muskelns arbete varar under en kortare tid.
En "blåmärke" (petechia) är en liten, flat, röd eller blå fläck på huden eller slemhinnan som orsakas av att ett mindre blodkärl har brutits och blodet läcker ut under huden. Orsaken till blåmärken kan vara mekanisk trauma, som tryck eller piskralleryd, eller infektioner som meningokocker. Blåmärken skiljer sig från andra slags fläckar på huden genom att de inte försvinner när man trycker på dem med en glaspinne eller ett finger. De kan vara små, mindre än 2 millimeter i diameter, och kan uppstå i stora mängder vid vissa sjukdomar eller infektioner. I allmänhet är blåmärken ofarliga, men de kan ibland vara ett tecken på en allvarligare skada eller sjukdom. Om du upplever plötsliga och omfattande utbrott av blåmärken bör du söka vård hos en läkare så snart som möjligt.
Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.
Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.
Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.
En hjärtsäcksinflammation, eller perikardit, är en inflammation i det membran som omger och skyddar hjärtat, kallat hjärtsäcken (perikard). Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller andra medicinska tillstånd. Symptomen på en hjärtsäcksinflammation kan inkludera smärta i bröstet, hosta, andfåddhet, trötthet och feber. I vissa fall kan även en ömmande hals, muskelsmärtor eller hudutslag förekomma. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, blodprover och bilddiagnostiska metoder som till exempel echokardiografi eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta antiinflammatorisk medicinering, smärtstillande medel och ibland också antibiotika om det rör sig om en bakterieinfektion.
I'm happy to help! In the field of medicine, the term 'hydrazone' doesn't have a specific definition on its own. However, a 'hydrazone' is a chemical compound that contains a functional group with the structure R1R2C=NNH2, where R1 and R2 are organic groups. Hydrazones can be formed by the condensation reaction between a carbonyl group (such as an aldehyde or ketone) and a hydrazine.
While hydrazones themselves may not have a direct medical application, they can serve as useful intermediates in the synthesis of various pharmaceutical compounds. Some drugs that contain a hydrazone functional group include the antituberculosis drug isoniazid and the antihypertensive drug hydralazine.
In summary, 'hydrazone' is a general chemical term rather than a specific medical definition, but hydrazones can be found in certain pharmaceutical compounds and play a role in their synthesis.
Titrimetri är en metod inom analytisk kemi för att kvantitativt bestämma en substans koncentration genom kontinuerlig addition av ett reagens med känd koncentration, tills reaktionen mellan de två substanserna är fullbordad. Detta görs vanligtvis med hjälp av en burette för att titta in en lösning av det kända reagensen i en lösning som innehåller den okända koncentrationen av substansen, ofta under kontroll av ett elektroniskt titimeterinstrument. När slutet på titreringen nås, kan koncentrationen av den okända substansen beräknas genom att dividera mängden känt reagens med dess volym och jämföra detta med en standardkurva eller en känd reaktionsstökiometri. Titrimetri används ofta för att bestämma syra-bas-koncentrationer, oxidations-reduktionspotential och andra substansers koncentrationer i lösningar.
Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.
Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.
I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.
Electromagnetisk strålning (Electromagnetic Radiation) är en form av energibärare som består av varierande elektriska och magnetiska fält som propagerar genom rummet som vågor. Den kan beskrivas med hjälp av frekvensen (hur ofta vågorna oscillerar per sekund) och våglängden (avståndet mellan två likadana punkter på varandra följande vågor).
Elektromagnetisk strålning kan delas in i olika typer beroende på frekvens, från långvågig radiation som radiovågor till kortvågig radiation som röntgen- och gammastrålning. Alla former av elektromagnetisk strålning kan färdas genom vakuum och är därför inte beroende av någon medium för att existera eller sprida sig.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
Magnesium är ett essentiellt mineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, såsom hjärt- och muskelaktivitet, nervfunktion, immunförsvar, och energiproduktion. Det förekommer naturligt i flera livsmedel som gröna bladgrönsaker, nötter, frön, havserter, torkade frukter och vattenrika fiskar. Magnesium är också tillgängligt som kosttillskott och kan användas som läkemedel för att behandla eller förebygga magnesiumbrist. Normal spann för serum-magnesiumnivåer ligger vanligtvis mellan 1,7 och 2,5 millimol per liter (mmol/L).
Troponin
Muskelkontraktion
Sarkomer
Myofibriller
Fibrill
Sarkoplasmatiskt retikulum
Hjärtinfarkt
Muskel
Kärlkramp
Hjärtmuskelinflammation
Tropomyosin
Bröstsmärta
Blodprov
TNT
Troponin - Wikipedia
Sicklecellanemi ger skiftande symtombild och hög morbiditet
Anders P Persson - Fingeravtryck - Lunds universitet
Kärlkramp - Symptom och orsaker - Riksförbundet HjärtLung - HjärtLung
Inspelade webbinarier
AnalysPortalen - Labmedicin Skåne
Vad är sarkomerer
Allmän svettning (Generaliserad hyperhidros) | Doktorn.com
Ny rutin sparar livsviktig tid vid hjärtinfarkt - Kvalitetsvård.se
Lungemboli (LE) - Kunskapsstöd för vårdgivare
AIR Lund Chest pain - Effektivare och mer jämlik akutvård med hjälp av avancerade medicinska beslutsstödsystem - Lunds...
Ipilimumab-Nivolumab - RCC Kunskapsbanken
Ny metod avgör snabbt om bröstsmärta är hjärtinfarkt | Karolinska Institutet Nyheter
Risk hjärtinfarkt stress
Hårdträning efter lite sömn ökade nivåer av hjärtskademarkör | Tidningen Info Express
Normalt ekg varde
Halvtidskontroll Jakob Pansell | Karolinska Institutet Nyheter
Vad är sarkomerer
Riktlinjer för behandling av STEMI (ST-höjningsinfarkt) - Klinisk diagnostik
Tyst ischemi
Akutmedicin. Aortadissektion. Aortaaneurysm. | Praktisk Medicin
Enklare diagnostik runt blodproppar kan rädda liv | KTH
Pågående undersökningar | LUPOP
Excentrisk och koncentrisk träning - skillnader och likheter
Testosteron / SHBG kvot - S - Region Blekinge
EKG - akutmottagningen
sepsis - Blodgas.se
TSH, Tyreoideastimulerande hormon - P - Region Blekinge
Stegrat troponin1
- EKG kabel 4-avledning Arbets-EKG med stegrat troponin T, ST-sänkning på vilo-EKG eller lättutlöst angina. (netlify.app)
Tropomyosin2
- Dessa sarkomerer består av fyra olika filament: Myosin, aktin, tropomyosin och troponin. (web.app)
- Huvudkomponenterna här är myosin, aktin, troponin, tropomyosin och actomyosin, samt av E Hofstedt - Motorenheternas aktivitet styr kraften på muskelkontraktionen. (netlify.app)
Blod2
- Metoden innebär att man kombinerar resultatet av nya känsliga metoder att i blod detektera troponin, ett ämne som frisätts från hjärtat vid hjärtinfarkt, med ett riskpoängsystem som tar hänsyn till patientens sjukhistoria, ålder och EKG. (ki.se)
- Det görs idag med hjärtinfarkt, där en blod-biomarkör som troponin har stort diagnostiskt värde i den akuta situationen då läkaren snabbt kan avgöra om det rör sig om en hjärtinfarkt eller inte. (tt.se)
Akuta2
- På sjukhus mäts nivåer av troponin rutinmässigt, då man kan se betydligt högre stegringar vid exempelvis akuta hjärtbesvär. (infoexpress.se)
- Ett negativt samband mellan Ateroskleros tidsaspekt skum- "Fatty intermediär fibrotiskt komplicerad celler Streak" Patofysiologi Klinisk diagnos placqueruptur (går sönder) Asymptomatisk 2 okt 2019 akuta kranskärlssjukdomar och ateroskleros samt laboratorieundersökningarna EKG, myokardskademarkörerna troponin, CK-MB och 27. (web.app)
Viss2
- Högre nivåer av troponin efter träning har kopplats till en viss förhöjd framtida risk för sjukdomar som drabbar hjärtkärlsystemet. (infoexpress.se)
- Andra sessioner som anknöt till hjärtsvikt i viss mån handlade om troponin och orsaker till falskt positiva värden (Per Venge, Uppsala). (medicinskaccess.se)
CTnI1
- På senare tid har intresset för troponin I (cTnI), ett. (web.app)
Kemi2
- High-sensitivity troponin T as a diagnostic tool for acute coronary syndrome in ett nytt blodprov för hjärtinfarktdiagnostik, sk högsensitivt troponin (hsTnT) på Trombosutredning · Klinisk kemi · Tropheryma Whipplei · Klinisk mikrobiologi · Trophozoitdiagnostik · Klinisk mikrobiologi · Troponin I Högkänsligt · Klinisk kemi. (web.app)
- Diskussion: Visa dina bilder Galaxy S21 Ultra Datum 2021-04-09 Meddelande 6b/2021 Från Unilabs Laboratoriemedicin, Västra Götaland Till kunder inom Skaraborgs Sjukhus & Primärvården Närhälsan Skaraborg Klinisk kemi Ny, högsensitiv metod för Troponin I införs 2021-04-20 Den nuvarande Troponin I-metoden kommer att ersättas av en ny, högsensitiv Troponin I- *Avvikelser kan förekomma, se resp butik. (web.app)
Analys1
- Amerikanska och Europeiska riktlinjer rekommenderar analys av hjärtspecifikt troponin, som har nästan 100% specificitet för myokardvävnad. (web.app)
Blodprov6
- Resultaten visar att ett snabbt och enkelt blodprov, som kallas högkänsligt troponin T, tillsammans med EKG är ett mycket säkert sätt att utesluta hjärtinfarkt. (web.app)
- Kreatinkinas, CK · Interleukin 6, IL 6 · Troponin T AB är ett familjeägt företag som föddes ur tanken att blodprov ska vara roligt och är orginalet inom privat Tillvägagångssätt. (web.app)
- I blodprov som tagits före behandlingsstart på 6 224 av patienterna analyserades hjärtskademarkören troponin I vid UCR-laboratoriet i Uppsala. (web.app)
- 19 okt 2007 Biomarkören troponin kan hjälpa läkare att förutsäga vilka patienter som dör, läcker troponin ut i blodbanan och kan mätas med ett blodprov. (web.app)
- 8 aug 2017 Studien visar att två blodprov, NT-proBNP och högkänsligt Troponin T, innehöll mer information om prognosen än någon annan faktor. (web.app)
- Ett ABG-test kräver ett arteriellt blodprov och använder inte blodet som provats för ditt troponin-test, som samlas in från en ven. (web.app)
Patienter3
- Förhöjda nivåer med troponin T korrelerar med kransartärsjukdomens omfattning och … Patienter med förhöjt troponin och höga nivåer av BNP eller NT-proBNP utgör en högriskgrupp, som sannolikt bör behandlas intensivt och med tidig revaskularisering. (web.app)
- Hos 57 procent av patienterna fanns mätbara troponin-nivåer i blodet och dessa patienter hade klart ökad risk att drabbas av komplikationer under de upp till tre år som patienterna följdes i studien. (web.app)
- Bakgrund Hos patienter med bröstsmärta på akutmottagning (ED) rekommenderar European Society of Cardiology (ESC) att man använder ett 0h/1h högkänsligt hjärt-troponin (hs-cTn) protokoll. (ardavan.se)
Akut2
- Troponin T har en hög sensitivitet vid akut hjärtinfarkt och tillsammans med övriga hjärtinfarktskriterier samt med hjälp av seriemätningar även en hög specificitet. (web.app)
- Akut koronart syndrom (AKS) inddeles i: akut myokardieinfarkt (AMI) med ST-segment elevation i EKG (STEMI) AMI uden ST-segment elevation i EKG (NSTEMI) ustabil angina pectoris (UAP) AMI defineres ud fra følgende kriterier: 1) stigning og/eller fald i kardial troponin (se afsnit 1.4) og. (web.app)