Trombocytaggregationshämmare är ett samlingsnamn för läkemedel som hindrar blodplättarnas (trombocyternas) förmåga att klumpa eller aggregera tillsammans, vilket minskar risken för blodproppar (tromboser).
Trombocytaggregering refererar till den process där blodplättar (trombocyter) i kroppen sammanlänkas med varandra för att bilda en blodpropp (trombus) i ett blodkärl. Denna process är en del av normala koaguleringsprocessen och hjälper till att stoppa blödningar vid skada. Trombocytaggregering aktiveras när blodplättarna kommer i kontakt med collagen i subendotelcellerna (celler som bildar en del av kärlväggen) eller när proteiner som kallas "koagulationsfaktorer" blir aktiva. När trombocyterna är aktiverade, utsöndrar de granula som innehåller substanser som gör att fler blodplättar attraheras och sammanlänkas med varandra, vilket resulterar i bildandet av en blodpropp.
Gifter från ormar av underfamiljen Crotalinae (familjen Viperidae), som huvudsakligen lever på den amerikanska kontinenten. De omfattar skallerormar, mockasiner, lansormar, buskmästare och amerikanska kopparhuvudormar. Deras gifter innehåller ogiftiga proteiner, hjärt-, blod-, cell- och nervgifter, samt många enzymer, särskilt av gruppen fosfolipas A. Många av toxinerna har bestämts.
Salivproteiner och peptider är en samling av proteiner och peptider (små proteiner) som produceras och utsöndras av speicheldrüserna, vilka hjälper till att bryta ner mat, skydda tänderna från nedbrytning och infektioner samt underlätta sväljningen.
En grupp polypeptider som renats fram ur ormgift och som innehåller arginin-glycin-asparginsyrasekvensen (RGD). RGD-tripeptiden binder till integrinreceptorer och blockerar därmed kompetitivt normala integrin-ligandkopplingar. Sålunda blockerar disintegriner adhesionsfunktioner och hämmar trombocytaggregation.
Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är en typ av exokrin körtlar som producerar och sekreterer saliv in i munhålan för att underlätta sväljning, smakperception och skydd mot infektion.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Färgämne för påvisande av saltsyra i maginnehåll. Det används även histologiskt för påvisande av amyloidos.
'Trombocytadhesivitet' refererar till graden av which platelet stickiness or the ability of platelets to adhere to other cells or surfaces, such as damaged blood vessel walls. This is an important factor in the process of hemostasis, where platelets help to form a plug to stop bleeding, but excessive trombocytadhesivitet can lead to thrombosis and increased risk of cardiovascular diseases.
"Trombocytantal" är ett medicinskt begrepp som refererar till antalet trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyterna är viktiga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stoppa blödningar när ett kärl skadas. Ett normalt trombocytantal ligger vanligtvis mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per mikroliter blod. Trombocytantalet kan variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, kön och hälsotillstånd. Lägre än normalt trombocytantal kallas trombocytopeni och högre än normalt trombocytose. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller störningar i kroppen.
Amyloid beta-peptides (Aβ) are small protein fragments that accumulate and form amyloid plaques, which are a characteristic feature of Alzheimer's disease in the brain. These peptides are produced through the normal processing of the amyloid precursor protein (APP), but in Alzheimer's disease, an imbalance between production and clearance leads to their accumulation and aggregation into toxic oligomers and larger fibrillar structures. The buildup of Aβ is believed to contribute to neuronal dysfunction and death, ultimately leading to the cognitive decline seen in Alzheimer's disease.
Trombocytmembranglykoproteiner är proteiner som är integrerade i trombocyternas (blodplättarnas) membran. De spelar en viktig roll för blodets koagulering och hemostas, genom att underlätta interaktioner mellan trombocyterna och andra celler samt extracellulära matrixstrukturer. Trombocytmembranglykoproteinerna deltar också i signaltransduktion och cellulär reglering av trombocyter. Vissa genetiska mutationer eller sjukdomar kan påverka dessa proteiner och leda till hemostatiska störningar, som exempelvis trombocytpatier.
Adenosin-5´-(trivätedifosfat). En adeninnukleotid innehållande två fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel vid 5´-positionen.
Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.
En trombocytfunktionstest är ett laboratoriemedel som används för att utvärdera hur väl blodplättarna (trombocyterna) fungerar i kroppen, särskilt deras förmåga att koagulera (blöda). Denna test kan hjälpa till att diagnostisera eller övervaka olika medicinska tillstånd som påverkar blodets koaguleringsförmåga, såsom blödningsrubbningar eller tromboemboliska sjukdomar.
'Trombocytglykoprotein GPIIb-IIIa-komplex' är ett integrint protein som finns på trombocyternas (blodplättarnas) yta och spelar en central roll i blodplättornas aggregation och koagulation. Det består av två subenheter, alpha (IIb) och beta (IIIa), och är den mest abundanta receptorn för fibrinogena proteinmolekyler på trombocyternas yta. När GPIIb-IIIa-komplexet aktiveras binder det till fibrinogena, vilket leder till att trombocyterna aggregerar och bildar blodproppar (tromboser).
Blödningsvaraktigheten efter hudstick. En testmetod för mätning av funktionen hos kapillärer och blodplättar.
Trombin är ett enzym som spjälkar fibrinogent till fibrin, vilket är en viktig process i blodets koaguleringskaskad och bildandet av blodproppar (tromber).
Det fenomen att separerade, blandade celler in vitro har en benägenhet att klumpa ihop sig med celler av samma typ.
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
Plasmaglykoprotein som koagulerar av trombin och som består av en dimer av tre icke identiska par av polypeptidkedjor (alfa, beta och gamma), hoplänkade med disulfidbindningar. Fibrinogenlevring är en sol-gelförändring som utgörs av en komplex molekylär process. Medan fibrinogen spjälkas av trombin och bildar polypeptid A och B, ger andra enzymers proteolytiska verkan olika nedbrytningsprodukter av fibrinogen.
'Tromboxan A2' är en biologiskt aktiv substans som bildas i kroppen under blodkoagulationsprocessen och har konstriktorisk effekt på små blodkärl, stimulerar platelettaktivering och kan bidra till förträngning av kärl och blodproppar.
Trombocytaktivering refererer til den proces, hvor blodplader (trombocyter) ændrer deres form og funktion for at hjælpe med at stoppe blødning ved at danne blodpropper (tromboser). Denne proces involverer aktivering af receptorer på overfladen af trombocyttene, hvilket får dem til at klumpe sig sammen og udskille stoffer, der hjælper med at koagulere blodet. Trombocytaktivering kan udløses af forskellige stimuli, herunder skade på endotelcellerne (cellerne, der danner indersiden af blodkarrene), fremmedlegemer i blodet eller kemiske stoffer. Overdreven trombocytaktivering kan medføre en forhøjet risiko for at udvikle blodpropper, som kan medføre komplikationer som hjerteinfarkt og slagtilfælde
'Trombocytfaktor 4' (TF4 eller CXCL4) är ett protein som huvudsakligen produceras och utsöndras av trombocyter (blodplättar) under aktivering, och fungerar som en kemotaxisk attraktant för granulocytyper, monocytyter och T-celler till skadeområdet. TF4 har också förmåga att påverka blodkoagulationen genom att interagera med fibrinogen och hämma fibrinolysen.
En trombocytaktiveringsfaktor, också känd som thrombopoietin (TPO), är ett glykoprotein som produceras av levern och styr produktionen och aktiveringen av trombocyter (blodplättar) i benmärgen. Det hjälper till att underhålla en normal trombocytnivå i kroppen genom att stimulera multipla steg i trombocytbildningsprocessen, inklusive proliferation, differentiering och aktivering av megakaryocyter, de celler som mognar till trombocyter. TPO binder till sin receptor, c-Mpl, på megakaryocyterna och trombocyterna för att utöva dess effekter.
'Trombocytglykoprotein GPIb-IX-komplex' är ett membranproteinkomplex på ytan av trombocyter (blodplättar) som består av fyra olika proteiner: GPIbα, GPIbβ, GPIX och GPV. Detta komplex fungerar som en receptor för von Willebrandfaktor och aktiverar trombocyter vid skada på blodkärl genom att underlätta adhesion till subendotelceller och aggregation med andra trombocyter, vilket är viktigt för hemostasprocesen. Mutationer i generna som kodar för dessa proteiner kan leda till olika blödningsrubbningar, såsom Bernard-Soulier syndrom.
Prototypsubstansen för behandling av milda till medelsvåra smärtor. Den utgör den verksamma beståndsdelen i smärtstillande läkemedel som aspirin, albyl, magnecyl m fl och har antiinflammatoriska och f ebernedsättande egenskaper. Genom att hämma cyklooxygenas hämmar den också prostaglandinbiosyntesen. Acetylsalicylsyra hindrar dessutom blodproppsbildning och används för att förebygga tromboser.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
En blodpropp (okklusjon) er en tilstand der et bloddeler forsterkes og forhindrer fritt blodgjennomstrømming i et blodkar. Dette kan føre til sirkulasjonsproblemer og skade vitale organer, beroende på hvor i kroppen proppen forekommer.
Purinergic P2Y12 receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind to adenosine diphosphate (ADP) and play a crucial role in regulating platelet activation and aggregation, which are essential processes for hemostasis and thrombosis. These receptors are primarily expressed on the surface of platelets and megakaryocytes and are the target of antiplatelet drugs such as clopidogrel, prasugrel, and ticagrelor, which are used to prevent thrombotic events in patients with acute coronary syndrome or those undergoing percutaneous coronary intervention.
'Thromboxane B2' är en stabil, nedbrytningsprodukt av prostaglandinhinundringsvägen, som orsakar vasokonstriktion och plättaggregering, vilket kan leda till blodproppsbildning.
En trombocyttransfusion är en medicinsk procedure där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patients blodomlopp. Detta görs vanligtvis för att behandla eller förebygga blödningar hos patienter med låga trombocytnivåer (trombocytopeni), vilket kan orsakas av sjukdomar som leukemi, cancerbehandlingar som kemoterapi eller infektioner. Trombocyttransfusionen hjälper till att stödja blodets koaguleringsförmåga och minskar risken för allvarliga blödningar.
Ristocetin är ett antibiotiskt läkemedel som tillhör gruppen glykopeptider. Det används främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, som meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA). Ristocetin fungerar genom att hämma bildningen av bakteriens cellvägg, vilket leder till dödandet av bakterien. Det bör dock noteras att ristocetin inte är kliniskt relevant idag på grund av dess potential att orsaka blodproppar (tromboser) och därför har det ersatts av modernare antibiotika.
Ett kalciumaktiverat enzym som katalyserar hydrolys av ATP till AMP och ortofosfat. Det verkar också på ADP och andra nukleosidtrifosfater och -difosfater. EC 3.6.1.5.
Von Willebrand-faktorn (vWF) är ett protein som spelar en central roll i blodets koagulationsprocess genom att underlätta adhesion och aggregation av trombocyter (blodplättar) till skadade vasculära ytor, samt transportera och stabilisera faktor VIII, ett annat viktigt koagulationsprotein. Defekter eller nedsatta nivåer av vWF kan leda till von Willebrands sjukdom eller andra blödningsrubbningar.
P-selektin är ett protein som deltas upp i två isoformer, P-selektin och E-selektin, som båda spelar en viktig roll inom immunsystemet. I denna definition kommer vi att fokusera på P-selektinet.
Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.
Den serie av processer som äger rum när blodets många koagulationsfaktorer samverkar och slutligen leder till bildandet av en olöslig fibrintromb. Förloppet kan indelas i tre steg: 1) aktivering av de n inre och yttre protrombinkonverteringsprocessen; 2) bildande av trombin; 3) bildande av stabila fibrinpolymerer.
Ett prostaglandin med kraftigt kärlvidgande egenskaper och som hämmar trombocytaggregation. Det biosyntetiseras på enzymatisk väg ur prostaglandinendoperoxider i kärlvävnad hos människor. Natriumsaltet har använts vid behandling av pulmonell hypertoni.
'Tromboxaner' är en grupp signalsubstanser, eller prostaglandiner, som produceras i kroppen under fysiologiska och patologiska tillstånd. De syntetiseras från arakidonsyra, en fettsyra som frigörs från cellmembran vid celldamage eller inflammation. Tromboxaner spelar en viktig roll i hemostasprocessen, det vill säga blodets förmåga att koagulera och stelna till en blodpropp (tromb) vid skada på ett blodkärl. Dessa substanser orsakar också vasokonstriktion (blodkärlsförträngning), ökar permeabiliteten i kapillärväggarna och kan leda till bronkospasm (bronkiell konstriktion) vid astmaattacker. Tromboxaner är kortverkande substanser som har en halveringstid på endast 30 sekunder till några minuter, men de utövar starka biolog
Störningar orsakade av avvikelser i antalet blodplättar och deras funktioner.
Trombocytopeni definieras som ett lägre än normalt antal blodplättar (trombocyter) i blodet, vanligtvis under 150 000 till 450 000 plattar per mikroliter. Trombocytopeni kan orsaka en ökad risk för blödningar eftersom blodplättarna är viktiga för att stänga av blodflödet vid skador på kroppens små blodkärl.
Alloantigener som kommer till uttryck endast på blodplättar hos människa, särskilt på blodplättarnas ytglykoproteiner. Dessa blodplättsspecifika antigener är immunogena och kan ge upphov till patologi ska reaktioner vid transfusionsterapi.
En stabil prostaglandinendoperoxidanalog som tjänar som en tromboxanhärmare. Dess verkningsmekanism omfattar härmning av den hydroosmotiska effekten hos vasopressin samt aktivering av fosfolipas C.
Hopklumpning av röda blodkroppar vid dåligt blodflöde, till följd av dragningskraften mellan cellerna, vilka binds till varandra i rouleaux-aggregat. Den svaga mekaniska kraft som blodflödet utövar är tillräcklig för att bryta upp aggregaten. Starkare eller svagare hopklumpning kan bero på en rad förhållanden i cellmembranet eller i blodplasman. Aggregationsgraden påverkas av erytrocyternas deformerbarhet, sialylering i cellmembranet, ändrad negativ ytladdning hos cellerna pga den dielektriska effekten av proteiner i den omgivande plasman, osv. Blodviskositeten och sänkan påverkas av erytrocytaggregationen och används som parametrar för beräkning av hopklumpningen.
Den process som spontant stoppar blodflödet från kärl som leder blod under tryck. Till den bidrar sammandragning av kärlen, hopklumpning av blodkroppar (t ex erytrocytaggregation) och blodkoagulering.
Syntetiska Prostaglandinendoperoxider är kemiska föreningar som mimetiserar de biologiskt aktiva prostaglandiner och leukotrienerna, som normalt syntetiseras i kroppen av enzymet prostaglandin-endoperoxid synthasa (PTGS), och används inom medicinen som antiinflammatoriska, analgetiska och fibrinolytiska medel.
Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.
Ticlopidine är ett läkemedel som används för att förebygga blodproppar, särskilt hos patienter med stroke orsakad av små artärer (TIA eller transitori ischemisk attack). Ticlopidine fungerar genom att hämja aggregationen av trombocyter (blodplättar), vilket minskar risken för blodproppar.
Trombasteni är ett sjukligt tillstånd där blodet har förhöjd benägenhet att koagulera, vilket kan leda till att blodproppar (tromboser) bildas i blodkärlen. Detta beror på en defekt eller nedsatt funktion hos blodplättarna (trombocyterna), som är viktiga för blodets koagulationsprocess. Trombasteni kan orsaka allvarliga komplikationer, såsom stroke, hjärtinfarkt och lungemboli, om det inte behandlas korrekt.
Trombocytfaktor 3, också känt som thromboplastin, är ett protein som deltar i blodets koagulationskaskad och hjälper till att konvertera protrombin till aktivt thrombin, vilket i sin tur omvandlar fibrinogen till fibrin och bildar blodproppar (blodproppar).
Trombocytmembranglykoprotein IIb, också känt som glykoprotein IIIa, är ett integrin-protein på trombocyternas (blodplättarnas) yta som spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess. Det bildar en komplex med glykoprotein Ib/IX/V och fungerar som receptor för fibrinogen, von Willebrand-faktor och fibronectin. När trombocytmembranglykoprotein IIb aktiveras binder det till dessa proteiner, vilket orsakar aggregering av trombocyter och bildandet av blodproppar (tromboser). Mutationer i generna för trombocytmembranglykoprotein IIb kan leda till olika blödnings- eller koagulationsrubbningar.
Mycket stora benmärgsceller som frisätter mogna blodplättar.
Antigenbindande enheter bestående av en komplett lätt kedja och ungefär en halv tung kedja, hoplänkade med disulfidbindningar. Fab innehåller den antigenbindande plats som är en del av det variabla området på immunglobulinmolekylen.
Tromboxanreceptorer är proteiner på cellytan som binder till signalmolekylen tromboxan A2 (TXA2). När tromboxan A2 binder till receptorn aktiveras den och sätter igång en signalsignalväg inne i cellen. Detta leder till kontraktion av glatt muskulatur, inflammation och plättaggregering, vilket är viktigt vid blodstillningsprocessen.
En omättad, essentiell fettsyra. Den finns i animalt fett samt i lever, hjärna och körtelvävnad och är en beståndsdel av animala fosfatider. Den bildas från linolsyra i födan och är en prekursor i bio syntesen av prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Trombinreceptorer är proteiner på cellytan som binder till thrombin, ett enzym involverat i blodets koagulering. När trombin binder till receptorerna aktiveras de och utlöser signaltransduktion ledande till cellrespons såsom cellproliferation, migration och sekretion av cytokiner. Trombinreceptorer deltar därför i reguleringen av blodkoagulering, inflammation och angiogenes.
En grupp omättade fettsyror omfattande arakidonsyra och hydroxieikosatetraenosyra.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Endogena ämnen, vanligen proteiner, som ingår i blodkoagulationsprocessen.
'Thromboxane A2 (TXA2) is a potent vasoconstrictor and platelet aggregator, acting on thromboxane Prostaglandin H2 (TP) receptors, which are part of the G protein-coupled receptor family. These receptors, when bound to TXA2, stimulate a range of cellular responses including increased intracellular calcium levels and activation of various signaling pathways, ultimately leading to platelet aggregation and vasoconstriction.'
Läran om blodflödet i förhållande till tryck, flödeshastighet, volym och motstånd i blodkärl, såväl makroskopiskt som mikroskopiskt och submikroskopiskt.
Purinergic P2Y1 receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind to and are activated by extracellular nucleotides such as adenosine triphosphate (ATP) and related compounds. These receptors play important roles in various physiological processes, including platelet activation, smooth muscle contraction, and neurotransmission. Specifically, the P2Y1 receptor is known to mediate platelet aggregation and vascular smooth muscle contraction, among other functions. It should be noted that the function of these receptors can vary depending on the cell type and context in which they are expressed.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Laboratoriemetoder för utvärdering av blodlevringsmekanismen hos en person.
Purinergic P2Y receptor antagonists are a class of pharmaceutical compounds that block the activity of P2Y purinergic receptors, which are proteins on the surface of cells that bind to and respond to extracellular nucleotides such as ATP and ADP. These receptors play important roles in various physiological processes, including platelet aggregation, smooth muscle contraction, and neurotransmission. By blocking the activity of these receptors, P2Y receptor antagonists can be used to treat a variety of medical conditions, such as thrombosis, hypertension, and chronic pain.
Oligopeptider är korta peptidmolekyler bestående av två till tio aminosyror som är länkade till varandra via peptidbindningar. De bildas ofta genom proteolys, en nedbrytande process där proteiner splittras upp i mindre peptidfragment eller enskilda aminosyror. Oligopeptider har diverse funktioner inom levande organismers cellulära signalering och reglering av biologiska processer.
Dual Specificity Phosphatase 2 (DUSP2) är ett enzym som tillhör familjen Dual Specificity Phosphataser (DUSPs), även kända som MAP Kinas-Phosphataser (MKPs). DUSP2 är specifikt inblandad i negativ regulering av signaltransduktionsvägar involverade i inflammation, immunrespons och celldelning.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Thromboxane A-syntase är ett enzym som katalyserar bildandet av thromboxan A2 (TXA2) från arachidonisk acid i plättar och andra celler. TXA2 är en potent vasokonstriktor och aggregerande agent för blodplattar, vilket bidrar till hemostas och trombosbildning.
"Trombocytrikplasma" refererar till ett laboratoriemedicinskt resultat som mäter trombocyterna (blodplättarna) i en blodprovet. Trombocyterna är viktiga för blodets koagulering, och ett normalt trombocytantal ligger vanligtvis mellan 150 000 och 450 000 per milliliter blod.
Blodproppsbildning i den gemensamma, den inre eller den yttre halspulsådern, som kan leda till förträngning eller tilltäppning av kärlen, med ischemi eller infarkt i kärlens försörjningsområde som föl jd. Blodpropp i den gemensamma halspulsådern eller i de inre halsartärerna kan ge övergående ischemianfall, hjärninfarkt eller flyktig amauros (synnedsättning).
En grupp organiska föreningar som bildas genom utbyte av en eller fler väteatomer i hydrazin mot alkyl- eller arylgrupper.

Trombocytaggregeringshämmare, även kända som platelett inhibitorer, är en grupp av läkemedel som hämmar förmågan hos blodplättarna (trombocyter) att koagulera och bilda blodproppar. De används vanligen för att förebygga eller behandla sjukdomstillstånd som innebär ett ökat riskbeläggande av blodproppar, såsom hjärtinfarkt, stroke och djup venös trombos (DVT).

Det finns två huvudsakliga typer av trombocytaggregeringshämmare:

1. Reversibla trombocytaggregeringshämmare: Dessa läkemedel binder reversibelt till en receptor på ytan av blodplättarna, kallas P2Y12-receptorn. Detta förhindrar aktivering och aggregation av blodplättarna. Exempel på reversibla trombocytaggregeringshämmare inkluderar klopidogrel (Plavix), prasugrel (Effient) och ticagrelor (Brilique).
2. Irreversibla trombocytaggregeringshämmare: Dessa läkemedel binder irreversibelt till en annan receptor på ytan av blodplättarna, kallas GPIIb/IIIa-receptorn. Detta också förhindrar aggregation av blodplättarna. Exempel på irreversibla trombocytaggregeringshämmare inkluderar abciximab (ReoPro), eptifibatid (Integrilin) och tirofiban (Aggrastat).

Det är viktigt att notera att användning av trombocytaggregeringshämmare kan öka risken för blödningar, så deras användning måste vägas upp mot potentiala fördelar och risker.

'Trombocytagggregation' refererer til den proces, hvor blodplader (trombocyter) i blodet klumper sig sammen for at danne en blodprop (trombus), når et blødende værtsorgan skal repareres. Denne proces er en del af den naturlige koagulationskæde og hjælper med at stoppe blødning, når et blødende kar eller vaskulært værtsorgan såres.

Når en skade sker på endotelcellerne (de celler, der danner indersiden af karrene), udløses en række signalveje, der fører til at blodpladerne bliver aktiveret og begynder at klumper sig sammen. Dette sker ved hjælp af specielle receptorer på blodpladernes overflade, som binder sig til andre proteiner og molekyler i området, herunder fibrinogen, von Willebrand-faktor og andre kløeaggregationsfaktorer.

Når blodpladerne klumper sig sammen, dannes der et netværk af fibre, som hjælper med at forstærke klumpen og fastholde den på skadestedet. Dette netværk af fibre kan også danne basis for dannelsen af en blodprop, hvis mængden af aggregerede blodplader er stor nok.

I visse sygdomstilfælde, såsom trombocytose og visse former for leukemi, kan der være for mange aktive blodplader i cirkulationen, hvilket kan føre til en forhøjet risiko for uønsket trombocytaggregation og dermed større sandsynlighed for blodpropper. Derfor er det vigtigt at have kontrol over antallet af aktive blodplader i cirkulationen, hvilket kan opnås ved hjælp af forskellige typer medicin, herunder anti-aggregationsmedicin og trombolytika.

'Skallerormsgifter' refererer til de giftstoffer som findes i slanger af skillerorms-familien (Elapidae), der inkluderer kendte arter som cobra, mamba og koraldjævle. Disse gifte er overvejende neurotoxiner, hvilket betyder at de specifikt påvirker nervesystemet. De kan forårsage symptomer som svimmelhed, synsforstyrrelser, muskelsvaghed og i værste fald lammelse, indtrængen i åndedrætsmusklerne og død. Symptomerne og alvorligheden af en skallerormsbidt depends på flere faktorer, herunder type af slange, mængden af gift som blev injiceret og stedet for bidtet.

Salivproteiner och -peptider är ämnen som produceras i munhålan hos däggdjur, inklusive människor. De utsöndras från körtelceller i tungspetsen, kindtakarna och underkäken. Salivproteiner och -peptider har en rad funktioner, men deras huvudfunktion är att hjälpa till med näringsintaget, försvara munhålan mot skadliga mikroorganismer och bibehålla tändernas hälsa.

Här är några exempel på salivproteiner och -peptider:

1. Amylas: Detta protein bryter ner stärkelse till enklare sockerarter, vilket underlättar för kroppen att absorbera dem i tunntarmen.
2. Lysozym: Detta peptid har starkt antibakteriellt och antiviralt verksamhet och hjälper till att skydda munhålan från infektioner.
3. Laktoperoxidas: Detta enzymer bryter ner väteperoxid till vatten och syre, vilket hjälper till att förhindra skada på tandemaljen.
4. Statherin: Detta peptid hjälper till att reglera kalciumhalten i saliven och underlättar bildningen av hydroxiapatitkristaller, vilket är viktigt för tändernas mineralisering.
5. Histatiner: Dessa peptider har en rad funktioner, inklusive att hjälpa till med näringsintaget, underlätta sårreparation och modulera immunresponsen i munhålan.
6. Prolinrik proteiner (PRPs): Dessa proteiner hjälper till att skydda tänderna från erosion och abrasion genom att bilda ett skyddande lager på emaljen.
7. Defensiner: Detta är en grupp små peptider med starkt antibakteriellt verksamhet som hjälper till att försvara munhålan mot patogena bakterier.

"Disintegrin" är ett proteinet som initialt isolerades från ormlor i giftsubstanser. Det har sedan dess hittats i andra djur, inklusive flera arter av ormar och spindlar. Disintegriner är kända för sin förmåga att påverka celladhesion och signaltransduktion genom att binda till integrinreceptorer på cellmembranet.

Disintegriner består av en domän som liknar enzymet trombospondin och en domän som liknar metalloproteinas, båda är viktiga för deras förmåga att påverka integrinreceptorerna. Disintegrinerer har visat sig ha potential som terapeutiska mål i olika sjukdomar, såsom cancer, inflammatoriska tillstånd och kardiovaskulära sjukdomar.

Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är körtlar som producerar och sekreterar saliv. De hittas i munhålan och i ansiktet runt ögonen. Dessa körtlar hjälper till att fuktar och skyddar slemhinnan i munhålan, underlättar smak- och känselkänslor samt underlättar sväljning av mat. Det finns tre par större spottkörtlar: de två underkäksgångarna (submandibulära), de två parotidkörtlarna (parotida) och de två underkindskörtlarna (sublinguala). Dessutom finns det många små körtlar i munhålan, som kallas accessoriska spottkörtlar.

'Blodplättar' er kort for trombocyter, som er ein viktig del av blodets koagulasjonssystem. De er små, diskformade celler uten kjerne som produseres i benmärken og kan leve opp til 10 dager i blodet før de brytes ned. Når det oppstår en skade eller sår i kroppen, blir trombocytene aktivert og klumper sammen for å form et blodstopp og hindre fortsatt blødning. Redusert antall trombocyter kan føre til en medisinsk tilstand kalt trombocytopeni, mens for store antall kan føre til trombocytos.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Den medicinska termen för 'Kongorött' är Lisch-nodler. Detta är små, runda, oftast harmlösa tumörer som bildas i iris, den del av ögat som ger oss färgen på våra ögon. De är vanliga hos personer med neurofibromatos, ett genetiskt tillstånd som orsakar tumörer att växa inuti nerver och andra celler i kroppen. Lisch-nodler är oftast inte skadliga, men deras närvaro kan vara en indikation på neurofibromatos.

'Trombocytadhesivitet' refererer til graden av hvor vel trombocyttene (blodplateletter) klarer å klæfte seg fast til andre celler eller substrater i blodkjøretåget. Det er en viktig faktor for normal blodstørrelse og hæmostas (den naturlige prosessen som stopper blødning når et blodkar skader). Trombocytadhesiviteten måles ofte i forbindelse med undersøkelser av blodet, for å avgjøre om noen har for høy eller for lav trombocytadhesivitet. Hvis trombocytadhesiviteten er for høy, kan det føre til overdrevent klumping av plateletter og økt risiko for blodpropper. Omvendt kan for lav trombocytadhesivitet føre til en økt risiko for uønsket blødning.

Trombocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till ett för lågt antal blodplättar (trombocyter) i blodet. Normalvärdet för trombocyter i blodet varierar beroende på individ och ålder, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per Mikroliter (μl) blod. Om antalet trombocyter understiger 150 000/μl talar man om trombocytantal.

Trombocytantal kan orsakas av olika sjukdomar eller läkemedel och kan öka risken för blödningar eftersom trombocyter är viktiga för blodets koagulationsprocess. Symptomen på trombocytantal kan variera från att inte ha några symptom alls till att uppleva en mängd olika symtom som lätta blåmärken, näsa- eller tandköttsblödningar, men även mer allvarliga symtom som blod i urinen eller avföringen.

Amyloid beta-peptides (Aβ) are small protein fragments that are derived from the larger amyloid precursor protein (APP). APP is a transmembrane protein that is expressed in many tissues, including the brain. In the brain, APP can be cleaved by enzymes called secretases to produce several different peptides, one of which is Aβ.

Aβ peptides can vary in length, but the most common forms are 40 and 42 amino acids long, referred to as Aβ40 and Aβ42, respectively. These peptides have a tendency to misfold and aggregate into beta-sheet structures, forming insoluble fibrils that deposit as plaques in the brain. The accumulation of these plaques is a characteristic feature of Alzheimer's disease (AD), and it is believed that the aggregation and deposition of Aβ play a central role in the development and progression of this disorder.

The exact mechanisms by which Aβ contributes to AD are not fully understood, but it is thought that the accumulation of these peptides leads to neurotoxicity, inflammation, and oxidative stress, which ultimately result in the death of neurons and cognitive decline. Therefore, understanding the biology of Aβ and developing strategies to target its production, aggregation, and clearance are important areas of research in the search for new treatments for AD.

Trombocytmembranglykoproteiner (TCP) är proteiner som finns i trombocyternas (blodplättarnas) membran. De har en central roll för blodets koagulering och hemostas, det vill säga blodets förmåga att stelna upp och stoppa blödningar. TCP deltar i flera olika processer som till exempel adhesion (anslutning) till skadade vävnader, aggregation (sammandragning) av trombocyter och aktivering av andra koagulationsfaktorer. Mutationer eller abnormaliteter i TCP kan leda till olika blodbrist-relaterade sjukdomar som trombocytopeni, trombocytopati och hemofili.

Adenosindifosfat (ADP) är en nukleotid som spelar en viktig roll inom cellens energimetabolism. Det är en direkt föregångare till adenosintriphosphat (ATP), som är den primära energibäraren i levande organismer.

När ATP hydrolyseras, det vill säga splittras upp i vatten, frigörs energi och en fosfatgrupp avspjälas, vilket resulterar i bildandet av ADP. Vid behov kan ADP omvandlas tillbaka till ATP genom att koppla på en extra fosfatgrupp, ett process som kräver energi. Denna energikälla kan vara syre (i oxidativ metabolism) eller glukos (i glykolys).

Sålunda är ADP en viktig del av cellens energicykel och hjälper till att lagra och frisätta energi när det behövs.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

Trombocytfunktionstest (Platelet Function Test) är ett laboratorietest som mäter blodplättarnas förmåga att koagulera (sammanfogas för att stänga av blödningar). Testerna används ofta för att hjälpa till att diagnostisera blödningsrubbningar och för att övervaka effekten av behandling med blodplättslättande läkemedel, såsom aspirin eller warfarin.

Det finns olika typer av trombocytfunktionstester, men några exempel är:

1. Platelet Function Analyzer (PFA-100) - mäter tiden det tar för blodplättarna att plugga en liten sår i ett membran som innehåller en agonist, till exempel kolagen och adrenalin.
2. Thromboelastography (TEG) - mäter koaguleringens dynamik genom att mäta viskoelastiska förändringar i en blodprov under en trombocyttakt.
3. VerifyNow - använder fluorescensmätning för att uppskatta aggregationen av blodplättar som stimuleras med olika agonister, till exempel ADP eller collagen.
4. Multiplate - en impedansmetod som mäter blodplättarnas elektriska ledningsförmåga när de aggregeras på elektroderna i ett kammare system.

Dessa tester ger olika aspekter av trombocytfunktionen och kan användas för att hjälpa till att ställa en diagnos eller övervaka behandling vid blödningsrubbningar, trombotiska tillstånd eller när patienten är på antikoagulant behandling.

Trombocytglykoprotein GPIIb-IIIa-komplex, även känt som integrin αIIbβ3 eller CD41/CD61, är ett transmembrant protein på trombocyternas yta. Det består av två subenheter, GPIIb och IIIa (eller αIIb och β3), som bildar en heterodimer. GPIIb-IIIa-komplexet fungerar som en receptor för fibrinogena och von Willebrandfaktorn, vilket möjliggör aggregation av trombocyter vid blodkoagulationen. När GPIIb-IIIa-komplexet aktiveras genom intracellulära signalsubstanser kan det binda till fibrinogena och von Willebrandfaktorn, vilket leder till att trombocyterna kan klistra ihop sig med varandra och bilda en blodplättsaggregat.

'Blödningstid' (haemorrhage time) är en term inom medicinen som refererar till tiden det tar för blodet att stelna, eller koagulera, efter att ett blodkärl skadats. Detta är en viktig faktor vid operationer och trauma, då en lång blödningstid kan leda till allvarliga blodförluster och komplikationer.

Den normala blödningstiden för människoblad varierar beroende på metoden som används för att mäta den, men är ungefär 5-10 minuter. Vid skada på ett blodkärl kommer blodplättarna (trombocyter) och andra koaguleringsfaktorer att aktiveras och interagera med varandra för att bilda en blodpropp och stelna blodet.

Det finns olika sjukdomstillstånd som kan påverka den normala blödningstiden, till exempel koagulationsrubbningar orsakade av leverfunktionsnedsättning, läkemedelsbehandling eller genetiska faktorer. Dessa sjukdomstillstånd kan leda till en förlängd blödningstid och ökat risk för allvarliga blödningar.

'Trombin' er ein koagulasjonsfaktor, entfallt under faktorn 2a i koagulasjonskjedjen. Det er ein enzym som omdannar fibrinogen til fibrin under blodets koagulasjon, og det spiller dermed en viktig rolle i hemostasen og blodstillingsprosessen. Trombin dannes fra protrombin under innvirkning av andre koagulasjonsfaktorar som aktiveres i kjekkenet på et intrínskt eller eksintrínkt sätt.

"Cell aggregation" refererar till när celler i en population binder sig till varandra och bildar klumpar eller klasar. Detta kan ske naturligt under cellens normala utveckling och differensiering, eller som ett resultat av manipulation i laboratoriemiljö, såsom under cellkultur. Cellaggregering kan också ses i vissa patologiska tillstånd, såsom cancer, där cancerceller kan aggregera och bilda tumörer.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

Fibrinogen är ett protein som finns i blodplasma och har en viktig roll inom koagulationssystemet. Det produceras i levern och består av två identiska trippelstrukturer, var och en innehållande tre polypeptidkedjor (Aα, Bβ och γ). När blodkoagulationen aktiveras omvandlas fibrinogen till fibrin under inflytande av enzymet trombin. Fibrinet polymeriserar sedan och bildar ett nätverk som hjälper till att stänga av blödningar och stötta upp vävnader.

Thromboxan A2 (TXA2) är en biologiskt aktiv substans som tillhör eikosanoideklassen och bildas i kroppen från arakidonsyra, en fettsyra som finns i cellmembranet. TXA2 produceras framförallt av trombocyter (blodplättar) under koagulationsprocessen, men även andra celltyper som leukocyter och endotelceller kan producera det.

TXA2 har starka vasokonstriktoriska egenskaper, vilket innebär att den orsakar en sammandragning av blodkärlen och därmed en minskad blodgenomströmning. Denna effekt kan leda till ett ökat risk för blodproppar (tromboser) och ischemisk hjärtsjukdom.

Dessutom har TXA2 en proaggregerande verkan på trombocyter, vilket innebär att den främjar sammanlänkning av trombocyter till varandra och bildandet av blodproppar. Denna effekt kan under vissa omständigheter vara livsfarlig, särskilt vid hjärtinfarkt eller stroke.

TXA2 verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet, vilket utlöser en kaskad av intracellulära signaleringsvägar som leder till de biologiska effekterna. Det finns också läkemedel som blockerar TXA2-receptorerna och används för att behandla vissa typer av hjärt-kärlsjukdomar, såsom trombocythämmare som aspirin och klopidogrel.

Trombocytaktivering är ett komplext biologiskt förlopp där blodplättarna (trombocyter) aktiveras och blir redo att spela sin roll i blodets koagulationskaskad. När en skada orsakar ett sår på kroppens yta eller när ett blodkärl skadas, kommer trombocytaktiveringen igång för att hejda blödningen och bilda en blodpropp (tromb).

Under normala omständigheter cirkulerar trombocyterna i oaktiverat tillstånd i blodomloppet. När de kommer i kontakt med aktiveringsfaktorer, såsom skada på endotelceller (celler som liningar blodkärlen), kan trombocytaktiveringen startas. Aktiverade trombocyter genomgår en morfologisk förändring och utsöndrar granula innehållande diverse substanser, bland annat serotonin, adenosindifosfat (ADP) och tromboxan A2. Dessa ämnen bidrar till ytterligare aktivering av andra trombocyter och underlättar sammanlänkning av trombocyterna till varandra och till skadade vävnader, vilket bildar en propp.

Trombocytaktiveringen är en viktig del i hemastaseprocessen (blodets tendens att koagulera), men överaktivering kan leda till onödiga blodproppar och komplikationer som trombos, stroke eller hjärtinfarkt.

Trombocytfaktor 4 (TF4) är ett protein som utsöndras från trombocyter (blodplättar) under blodkoagulation och har en viktig roll i hemostasprocessen. TF4 fungerar som en negativ feedbackregulator av koagulationskaskaden genom att binda till och neutralisera det aktiverade proteinet FXa, vilket hjälper att begränsa ytterligare koagulation och undvika överdrivna blodproppar. TF4 är också känt som trombocytfrisättningsfaktor och kan orsaka inflammation när det frisätts i större mängder, till exempel vid skada på endotelceller eller under sjukdomstillstånd.

Trombocytaktiveringsfaktorer (TPA) är proteiner som aktiverar trombocyter (blodplättar), vilket leder till att de blir mer klebriga och kan hjälpa till att stänga av blödningar. Det finns flera olika TPA, men ett exempel är thromboxan A2. När trombocyterna aktiveras bildas även substansen ADP (adenosindifosfat), som kan leda till en fortsatt aktivering av fler trombocyter. TPA spelar därför en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna upp och stänga av skador på kärlen.

Trombocytglykoprotein GPIb-IX-komplex är ett membranproteinkomplex på ytan av trombocyter (blodplättar) som består av fyra olika proteiner: GPIbα, GPIbβ, GPIX och GPV. Detta komplex spelar en viktig roll i hemostasen genom att underlätta adhesionen av trombocyter till skadade endotelceller (celler som liningar blodkärlen) och därmed initiera aggregationen av trombocyter, vilket är en viktig del i blodstillningsprocessen.

GPIb-IX-komplexet fungerar som receptor för von Willebrandfaktorn (vWF), ett protein som produceras av endotelceller och som hjälper till att stabilisera faktor VIII, ett annat protein involverat i blodkoagulationen. När vWF binder till GPIb-IX-komplexet på en skadad endotelcell kan detta leda till aktivering av trombocyterna och deras aggregation till skadan, vilket hjälper till att stoppa blödningen.

Mutationer i generna som kodar för GPIb-IX-komplexets proteiner kan leda till olika blödningsrubbningar, såsom Bernard-Soulier syndromet, som karakteriseras av en minskad förmåga att koagulera blodet.

Acetylsalicylsyra är en läkemedelssubstans som tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). Den är kemiskt sett en acetylsubstituerad salicylsyra och är den aktiva substansen i läkemedlet Aspirin. Acetylsalicylsyra har flera farmakologiska effekter, bland annat febernedsättande, smärtstillande och antiinflammatorisk verkan. Den har också en blodplättsenhämmande effekt som gör att den används i förebyggande behandling av hjärt-kärlsjukdomar.

Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.

Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.

Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.

Purinergic P2Y12 receptors are a type of G-protein coupled receptor that bind to and are activated by nucleotides such as ADP (Adenosine Diphosphate). These receptors play an important role in regulating various cellular functions, including platelet aggregation and activation. They are primarily found on the surface of platelets and are a target for antiplatelet drugs such as clopidogrel and ticagrelor, which work by blocking the binding of ADP to the P2Y12 receptor and thereby inhibiting platelet activation and aggregation. This can help prevent blood clots from forming and reduce the risk of heart attack and stroke.

Thromboxane B2 (TXB2) är ett stabilt, nedbrytningsprodukt av thromboxan A2 (TXA2), som är en prostaglandin-liknande substans som bildas i kroppen. TXA2 är en stark vasokonstriktor och aggregerar blodplättar, vilket kan leda till blodproppar och trombosbildning.

TXB2 saknar den biologiska aktiviteten hos TXA2, men används som ett markör för aktiviteten av TXA2 i kroppen. Det kan mätas i blodprover för att undersöka om en person har förhöjda nivåer av TXA2, vilket kan vara associerat med sjukdomstillstånd som thrombotiska händelser och inflammatorisk aktivitet.

En trombocyttransfusion är en medicinsk behandling där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patient. Trombocyter är celler i blodet som hjälper till att stanna blödningar genom att bilda blodproppar.

Transfusionen utförs vanligen när en patients trombocytantal sjunker till ett så pass lågt värde att det ökar risken för allvarliga blödningar. Det kan exempelvis inträffa vid sjukdomar som thrombocytopeni, leukemi eller efter kraftig blodförlust under operationer.

Under en trombocyttransfusion får patienten en ökad mängd fungerande trombocyter i sin cirkulation, vilket hjälper till att reducera risken för blödningar och främjar blodets koaguleringsförmåga.

Ristocetin är ett antibiotikum som tillhör gruppen glykopeptider. Det produceras naturligt av bacterien Amycolatopsis lurida och används inom medicinen för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, särskilt staphylococcus aureus-stammar som är resistenta mot andra antibiotika. Ristocetin fungerar genom att hämma bildningen av bakteriens cellvägg.

I en medicinsk kontext kan ristocetin också användas som ett reagens inom laboratoriemedicinen för att testa blodets koagulationssystem, specifikt för att undersöka funktionen hos blodplättarna (trombocyterna). När ristocetin kommer i kontakt med trombocyter får de en tendens att klumpa sig samman, ett fenomen som kallas för ristocetin-inducerad aggregation. Denna reaktion kan användas som ett diagnostiskt verktyg för att upptäcka vissa blodkoagulationsstörningar, till exempel von Willebrand sjukdom.

I'm sorry for the confusion, but "apyras" doesn't seem to be a recognized medical term in any of the major medical dictionaries or databases. It is possible that there may be a spelling error or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about where you encountered this term, I may be able to help you with a more accurate answer.

Von Willebrand-faktorn (vWF) är ett protein som spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess. Det produceras huvudsakligen i endotelceller, som lining av blodkärlen, och i megakaryocyter, de celler som bildar trombocyter (blodplättar).

vWF har två viktiga funktioner:

1. Platelet adhesion och aggregation: vWF hjälper till att fästa trombocyter till skadade endotelceller i blodkärlen, vilket initierar koagulationsprocessen. Detta gör genom att binda till receptorer på trombocytmembranet och till kollagenexponerat vid skada på blodkärlsväggen.

2. Transport and stabilization of Factor VIII: vWF fungerar också som en transportprotein för koagulationsfaktorn VIII, skyddar det från nedbrytning och hjälper till att förlänga dess halveringstid i blodet.

Von Willebrand-syndrom är ett blödningssjukdom orsakat av en defekt eller brist på von Willebrand-faktorn, vilket leder till nedsatt trombocytfunktion och/eller nedsatt stabilitet och aktivitet hos Factor VIII. Detta kan resultera i lätta blödningar, speciellt från mun, näsa, tarmar och kvinnliga könsorgan.

P-selektin är ett protein som deltas upp i två isoformer, P-selectin med vattenlöslig funktion och membranbundet P-selectin. Det uttrycks huvudsakligen av endotelceller (celler som liningar blodkärlen) och trombocyter (blodplättar). Proteinet spelar en viktig roll i inflammationen och hemostasen genom att underlätta leukocytadhesion, det vill säga sammanbindning av vita blodkroppar till endotelcellerna. Detta sker genom specifik bindning mellan P-selektin och sackarider på leukocyternas yta, vilket möjliggör deras migration från blodbanan till vävnaderna. P-selectin deltar också i aggregationen av trombocyter vid skada på blodkärlen, vilket hjälper till att stänga upp blödningar.

Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.

'Blodkoagulation' er en naturlig prosess hvor plasmakoagulationsfaktorer i blodet reagerer med hverandre for å forme en blodkoagel som stopper blødning etter skade på blodkjertelen. Denne prosessen involverer omskingling av fibrinogen til fibrin, som formet en tredimensional nettverk som holder de sammen blodcellene i plassert og stenger hulen i vævet. Koagulasjonsprosessen aktiveres når blødning oppstår og reguleres av et kompleks system av både prokoagulasjonselementer, antikoagulasjonselementer og fibrinolytiske enzimer for å forebygge uønsket blodkoagulering og for at sikre at koaguleringen er begrenset til området der det trengs.

Epoprostenol är ett syntetiskt analog av prostacyclin, ett naturligt förekommande prostaglandin i kroppen. Det används som läkemedel för behandling av pulmonell arteriell hypertoni (PAH), en allvarlig lungsjukdom som orsakar högt blodtryck i lungartärerna.

Epoprostenol verkar som ett starkt vasodilatator, vilket betyder att det vidgar blodkärlen och sänker därmed blodtrycket. Detta hjälper till att minska den extra belastning som PAH orsakar på hjärtat och förbättra symtomen såsom andfåddhet, trötthet och bröstsmärtor.

Läkemedlet ges vanligen som en kontinuerlig infusion genom en smal kanyel under huden eller direkt in i ett centralt venerikt kateter. Det måste förvaras i en iskall låda och ska ges till patienten så snart som möjligt efter att det har tappats upp, eftersom det har en mycket kort halveringstid på endast några minuter.

Epoprostenol är ett effektivt läkemedel för behandling av PAH, men det kan också orsaka biverkningar som huvudvärk, flimmer, svettningar, diarré och lågt blodtryck. Dessa biverkningar tenderar att vara reversibla och kan hanteras genom justering av dosen eller behandling av symtomen.

Tromboxaner är en typ av signalsubstanser, kända som eikosanoider, som bildas i kroppen av en process som kallas cyklooxygenas (COX) enzymverkning på fettsyror. Det finns flera olika typer av tromboxaner, men de mest välkända är tromboxan A2 och tromboxan B2.

Tromboxan A2 är den mest aktiva formen och spelar en viktig roll i blodets koagulering (trombosbildning) och små blodkärlens konstriktion (trångbringande av blodkärlen). Det gör också att plättarna (trombocyter) blir mer "klebriga" och sammanfogas lättare, vilket kan leda till blodproppar. Tromboxan A2 produceras främst i aktiverade blodplättar under trombosbildningen.

Tromboxan B2 är en metabolit av tromboxan A2 och har en kortare halveringstid. Det fungerar som ett hormon och kan orsaka konstriktion av glatt muskulatur i blodkärlen, vilket kan leda till ökat blodtryck.

Tromboxaner är involverade i flera patologiska processer, inklusive ateroskleros, hjärtinfarkt, stroke och astma. Förekomsten av tromboxaner kan minskas med hjälp av läkemedel som kallas COX-hämmare, till exempel aspirin och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).

"Blood platelet disorders" refer to a group of medical conditions that affect the function and number of blood platelets, also known as thrombocytes. Platelets are small cell fragments in the blood that play a crucial role in clotting and preventing excessive bleeding.

There are two main types of blood platelet disorders:

1. Thrombocytopenia: This is a condition characterized by a lower than normal number of platelets in the blood. Thrombocytopenia can be caused by various factors, including bone marrow suppression, increased destruction of platelets, or dilution of platelets due to blood transfusions.
2. Thrombocytosis: This is a condition characterized by an abnormally high number of platelets in the blood. Thrombocytosis can be caused by various factors, including certain types of cancer, inflammation, and bone marrow disorders.

Blood platelet disorders can lead to a range of symptoms, including easy bruising, prolonged bleeding, nosebleeds, and in severe cases, internal bleeding. Treatment for blood platelet disorders depends on the underlying cause and may include medications, surgery, or other interventions.

Trombocytopeni är ett medicinskt tillstånd där individen har för låga nivåer av trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyter är väsentliga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stänga av blödningar när ett kärl skadas. När individen har för få trombocyter, kan det öka risken för allvarlig blödning.

Normalvärdet för antalet trombocyter i blodet varierar beroende på ålder och kön, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per microliter blod. Trombocytopeni definieras som en nivå under 150 000 trombocyter per microliter blod.

Trombocytopeni kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar som infektioner, autoimmuna tillstånd, lever- eller njursjukdom, vitaminbrist (särskilt vitamin B12 och folat), cancer och exponering för vissa läkemedel. I vissa fall kan orsaken inte fastställas, och tillståndet kallas då idiopatisk trombocytopeni.

Blood platelet antigens, även kända som thrombocyte antigens, är proteiner eller andra molekyler på ytan av blodplättarnas (trombocytternas) membran. Dessa antigener kan variera mellan individerna och är viktiga för att bestämma blodgruppen när det gäller blodtransfusioner och fosterdiagnostik. De två huvudsakliga systemen för blodplättantigener kallas HP (Platelet-specific) och PL (Platelet-leukocyte) system. HP-systemet innehåller sex antigener (HPA-1 till HPA-6), medan PL-systemet innehåller tre (PLA-1, PLA-2 och PLC).

I klinisk kontext är det viktigt att matcha blodplättarnas antigener mellan donator och receptor för att undvika allvarliga komplikationer som transfusionsrelaterad immunogenetisk reaktion (TRIM) eller fosterdiagnostiskt misslyckande.

Erytrocytaggregation refererar till den process där röda blodkroppar (erytrocyter) tenderar att klumpa eller sammanlänkas med varandra. Denna process kan orsakas av olika faktorer, såsom förändringar i blodets salt- och surhetsnivåer, vissa sjukdomstillstånd eller påverkan från externa faktorer som temperaturförändringar.

I klinisk kontext kan erytrocytaggregation ha betydelse vid diagnostisering och behandling av blodrelaterade sjukdomar, eftersom förhöjd aggregation kan påverka blodets flöde och syresättning av kroppens vävnader.

"Blodstillning" eller "Hemostasis" är ett medicinskt begrepp som refererar till den process som får blödningen att upphöra när ett kärl skadas. Denna process består av två huvudsakliga faser:

1. Vaskulär fas: Konstriktion (trångning) av de skadade blodkärlen och aggregation (sammanlagring) av blodplättar (trombocyter) vid skadan för att bilda en provisorisk blodstillningsbar platta.
2. Koaguleringsfas: Aktivering av hemostas-systemet som orsakar omvandlingen av fibrinogent till fibrin, vilket leder till skapandet av ett nätverk av insolubila trådar som hjälper till att stabilisera blodstillningsbar plattan och bilda en blodpropp.

Den slutliga produkten av denna process är en blodpropp som består av aggregerade blodplättar, fibrin och andra koaguleringsfaktorer som hjälper till att stänga av blödningen och börja reparationsprocessen.

Prostaglandin-endoperoxider är lipidmediatorer som naturligt förekommer i kroppen och har en viktig roll i reguleringen av flera fysiologiska processer, såsom inflammation, smärta, feber och blodflöde. De syntetiseras genom en biokemisk process som inleds med att en fettsyra, vanligtvis arakidonsyra, oxideras av enzymet cyclooxygenas (COX).

Syntetiska prostaglandin-endoperoxider är artificiellt framställda substanser som efterliknar de naturliga prostaglandin-endoperoxiderna. De kan användas inom medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, såsom smärta, inflammation, astma och kramper i livmodern under menstruationen. Syntetiska prostaglandin-endoperoxider är ofta mer stabila och lättare att hantera än de naturliga substanserna, men de kan också ha en större risk för biverkningar och komplikationer.

Adrenaline, även känt som epinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i binucleära celler i mittgången av kotexhuvan (adrenala glanden). Det aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och orsakar en "kamps- eller flyktrespons", vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning, svettning, pupillvidgande och blodtryck. Adrenaline binder till adrenerga receptorer i cellmembranet och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till dess fysiologiska effekter.

Adrenalin används också som ett läkemedel, ofta som en injektion för att behandla allvarliga allergiska reaktioner (anafylaxi), låg hjärtrytm (bradykardi) och livshotande chocktillstånd.

Ticlopidine är ett läkemedel som används för att förebygga blodproppar (tromboser). Det fungerar genom att hämja aggregationen av trombocyter, blodplättarna som spelar en viktig roll i blodets koaguleringsprocess.

Ticlopidine är ett derivat av thienopyridin och verkar genom att hämma enzymet P2Y12-receptor på trombocyterna, vilket minskar deras förmåga att aggregera och bilda blodproppar. Det används ofta som ett alternativ till acetylsalicylsyra (Aspirin) eller i kombination med aspirin vid behandling av patienter med högt risk för hjärt-kärlsjukdomar, såsom stroke eller myokardieinfarkt.

Läkemedlet tas vanligtvis som en tablett, två gånger per dag, och börjar verka efter några dagars användning. Till följd av sina potentiala biverkningar, såsom neutropeni (förlust av vita blodkroppar) och trombocytopeni (förlust av blodplättar), rekommenderas ofta andra läkemedel före ticlopidine.

Trombasteni definieras som ett medfött eller förvärvat koagulationsrubbat tillstånd, karaktäriserat av ett ökat risk för blödning orsakad av en nedsatt förmåga att bilda blodproppar (tromber). Detta beror på en defekt eller onormalt låg nivå av von Willebrand-faktor och/eller faktor VIII, som är viktiga proteiner i koagulationskaskaden. Trombasteni kan vara medfött (konstitutionellt) eller förvärvat (adquirdt). Det finns också en undergrupp av trombasteni som kallas von Willebrand-syndrom, som orsakas av en defekt i von Willebrand-faktorn.

Det är värt att notera att det kan finnas regionala variationer i hur sjukdomen diagnostiseras och definieras.

Trombocytfaktor 3, också känd som thromboplastin eller TF, är ett protein som spelar en viktig roll i koagulationskaskaden, den serie reaktioner som leder till blodets koagulation eller blodstillning.

TF är normalt beläget på ytan av endotelceller (celler som liningar blodkärlen) och aktiveras vid skada till cellmembranet. När TF aktiveras, konverterar det protrombin till trombin, enzym som omvandlar fibrinogent till fibrin, vilket bildar ett nätverk av fiber som hjälper till att stänga av blödningar.

TF kan också frisättas från celler i trombocyter (blodplättar) och leukocyter (vita blodkroppar) vid skada eller inflammation, vilket ytterligare underlättar koagulationsprocessen.

TF är också en viktig faktor i den patofysiologiska processen som kallas trombos och kan bidra till uppkomsten av djup ventromyalit (DVT) och lungemboli.

Trombocytmembranglykoprotein IIb, också känt som glykoprotein IIIa, är ett integrin-protein som finns på trombocyternas (blodplättarnas) yta. Det spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess genom att underlätta sammanlänkningen av trombocyter vid skada på kärlen, vilket leder till bildandet av ett blodpropp (tromb). Trombocytmembranglykoprotein IIb binder till fibrinogen, ett protein som också är involverat i koagulationen. Genom att göra detta hjälper proteinet till att forma en klistrig aggregation av trombocyter på platsen för skadan.

Megakaryocyter är en typ av stor, multipel nucleär blodstamcell i benmärgen som under normala förhållanden utvecklas till trombocyter (blodplättar). Megakaryocyterna producerar och transporterar trombocyter genom att de sträcker ut sina extremiteter in i de små blodkärlen i benmärgen. Dessa extremiteter, kända som proplateletutskott, bryts sedan ned till separata trombocyter och släpps ut i blodomloppet där de hjälper till att stanna upp blödningar genom att bilda blodproppar. Megakaryocyterna är en viktig del av den hemostatiska processen, som hjälper till att förhindra överdrivet blodförlust efter skada eller skada. Abnormaliteter i megakaryocyternas funktion kan leda till sjukdomar som trombocytopeni (låga trombocytnivåer) och thrombocytose (höga trombocytnivåer).

'Immunoglobulinfragment, Fab' refererar till den del av en antikropp (immunoglobulin) som innehåller den aktiva regionen som binder till ett specifikt antigen. Fab-fragmentet består av den variabla delen av en lättkedja och en tungkedja, som är kopplade till varandra genom en disulfidbindning. Fab-fragmentet har en molekylvikt på ungefär 50 kDa och kan producera under vissa förhållanden i laboratoriet, exempelvis genom enzymatisk behandling av en hel antikropp med papain. Det resulterande Fab-fragmentet har kapacitet att binda till ett specifikt antigen, men saknar förmågan att aktivera komplementsystemet eller påverka cellulära processer som fagocytos.

Tromboxanreceptorer är proteiner på cellytan som binder till prostaglandinhormonet tromboxan A2 (TXA2). När tromboxan A2 binds till sin receptor aktiveras den och sätter igång en signaltransduktionskaskad inne i cellen, vilket leder till olika fysiologiska effekter beroende på celtyp. Tromboxanreceptorer spelar bland annat roll för blodets koaguleringsprocess och smärtperception.

Det finns två huvudsakliga typer av tromboxanreceptorer, TPα och TPβ, som skiljer sig åt i sina egenskaper och funktioner. TPα är den vanligaste receptorn i blodkärlen och aktivering av denna receptor leder till konstriktion av blodkärl och ökat blodtryck. TPβ återfinns främst i plättar (trombocyter) och är involverad i aggregation av plättar, vilket är en viktig del av blodets koaguleringsprocess.

Tromboxanreceptorer kan vara ett mål för läkemedel som används för att behandla sjukdomar som beror på överaktiva tromboxansignaler, till exempel vissa former av hjärt- och kärlsjukdomar.

Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is essential for the human body. It is a 20-carbon fatty acid with four double bonds, and its chemical formula is C20H32O2. Arachidonic acid is an important precursor in the biosynthesis of various eicosanoids, which are signaling molecules that play crucial roles in inflammation, immune response, and other physiological processes.

Arachidonic acid is not produced by the human body and must be obtained through diet. It is found in high concentrations in animal products such as meat, eggs, and dairy products. Once ingested, arachidonic acid is stored in cell membranes, particularly in phospholipids.

When the body needs to produce eicosanoids, enzymes called cyclooxygenases (COX) and lipoxygenases (LOX) break down arachidonic acid into various metabolites, including prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating blood pressure, modulating immune responses, and mediating pain and inflammation. However, excessive production of eicosanoids can contribute to the development of various diseases, such as cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balanced intake of arachidonic acid is important for overall health.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Trombinreceptorer är proteiner som finns på ytan av celler och aktiveras av det blodplättsamala proteinet trombin. När de aktiveras, ledde de till en kaskad av händelser som orsakar blodplättsaktivering, aggregation och koagulation. Det finns två typer av trombinreceptorer, PAR-1 (Protease-aktiverade receptor 1) och PAR-4 (Protease-aktiverade receptor 4), och de aktiveras vid olika koncentrationer av trombin. Trombinreceptorerna spelar en viktig roll i hemostas, blodets förmåga att stanna upp blödningar, men överaktivering av dem kan leda till patologiska tillstånd som trombos och stroke.

Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is found naturally in the body and in certain foods. It plays an essential role in the structure and function of cell membranes, particularly in the brain and immune system.

When the body is injured or infected, arachidonic acid is released from the cell membrane and metabolized into various compounds called eicosanoids, which include prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating inflammation, blood clotting, and other physiological processes.

However, excessive production of arachidonic acid-derived eicosanoids can contribute to the development of various diseases, including cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balance of arachidonic acid in the body is important for overall health and wellbeing.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Blood coagulation factors, också kända som koagulationsproteiner eller gerinnungsfaktorer, är en grupp av proteinmolekyler som spelar en viktig roll i blodets koagulering (gerinnande) process. När ett blodkärl skadas och blöder, aktiveras koagulationsfaktorerna i en kaskadreaktion för att bilda en blodpropp (tromb) och stoppa blödningen.

Det finns 13 kända blodkoagulationsfaktorer, och de betecknas med romerska siffror från I till XIII. Var och en av dessa faktorer har en specifik funktion i koagulationskaskaden. Några exempel är:

* Faktor I (fibrinogen): En protein som omvandlas till fibrin, som bildar nätverket i blodproppen.
* Faktor II (protrombin): Enzymet som konverteras till trombin, som klipper av fibrinogena till fibrin.
* Faktor IX (Christmasfaktorn): Enzymet som aktiverar faktor X i den intrinsika koagulationsvägen.
* Faktor X (Stuart-Prowerffaktorn): Enzymet som konverteras till trombin, vilket är en kritisk punkten i koagulationskaskaden.

Många av dessa faktorer aktiveras genom en serie enzymatiska reaktioner, där varje faktor aktiverar nästa faktor i kedjan. Vissa faktorer aktiveras också av yttre signaler, till exempel när ett blodkärl skadas eller när specifika signalsubstanser frisätts.

För att förhindra överdrivet koagulering och trombosbildning finns det också en grupp av proteiner som kallas naturliga antikoagulationsfaktorer, till exempel protein C, protein S och antitrombin III. Dessa proteiner hjälper till att kontrollera koagulationsprocessen och förhindra onormal trombosbildning.

TxA2 (Tromboxan A2) är ett eikosanoide derivat som fungerar som en potent konstriktor av smooth muscle, stimulerare av platelet aggregation och vasokonstrictor. Det syntetiseras från arakidonsyra genom enzymatisk katalys av cyklooxygenas och tromboxansynthas. TxA2 verkar via sin specifika receptor, som är en prostanoid receptor, vanligtvis benämnd som TP (Tromboxanprostanoid) -receptor eller THR (Tromboxan H2-receptor).

TP-receptorn är en G protein-kopplad receptor (GPCR) och aktivering av denna receptorn leder till en ökning av intracellulärt calcium, vilket i sin tur orsakar muskelkonstriktion och plåtettaggregering. TxA2 och dess receptor har visat sig spela en viktig roll inom flera fysiologiska processer, såsom hemostas, inflammation och smärta, men överaktivering av denna signalväg kan leda till patologiska tillstånd som thrombosis och ateroskleros.

Den medicinska termen för "blodflödeslära" är "Hemodynamik". Hemodynamik handlar om studiet av blodflödet och hur det påverkas av olika faktorer, så som hjärtats kontraktion, blodtrycket, resistansen i kärlen och volymen av blodet. Detta är en viktig del av fysiologin och medicinen, eftersom förändringar i hemodynamiken kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.

Purinergic P2Y1 receptors are a type of G-protein coupled receptor (GPCR) that bind to purine nucleotides, such as ATP and ADP. Specifically, the P2Y1 receptor is activated by ADP and has been shown to play a role in various physiological processes, including platelet aggregation, smooth muscle contraction, and neurotransmission.

The activation of the P2Y1 receptor leads to the activation of G proteins, which in turn activate downstream signaling pathways, such as the phospholipase C (PLC) pathway. This ultimately results in the release of intracellular calcium ions and the activation of protein kinases, leading to a variety of cellular responses.

In a medical context, P2Y1 receptors have been studied as potential targets for the development of drugs to treat various conditions, including thrombosis, hypertension, and chronic pain. However, more research is needed to fully understand the role of these receptors in human health and disease.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Blood coagulation tests, also known as coagulation studies or clotting tests, are a series of medical tests used to evaluate the blood's ability to clot. These tests measure the time it takes for a blood sample to clot and can help identify any underlying bleeding disorders, liver disease, or medication side effects that may affect the blood clotting process.

The most common blood coagulation tests include:

1. Prothrombin Time (PT): Measures the time it takes for a blood sample to form a clot after the addition of calcium and tissue factor. This test is used to evaluate the extrinsic and common pathways of the coagulation cascade.
2. Activated Partial Thromboplastin Time (aPTT): Measures the time it takes for a blood sample to form a clot after the addition of calcium, phospholipid, and an activator. This test is used to evaluate the intrinsic and common pathways of the coagulation cascade.
3. International Normalized Ratio (INR): A standardized ratio that compares the PT of a patient's blood sample to a normal reference range. The INR is commonly used to monitor anticoagulant therapy, such as warfarin.
4. Thrombin Time (TT): Measures the time it takes for a fibrin clot to form after the addition of thrombin. This test is used to evaluate the final common pathway of the coagulation cascade and can help identify the presence of fibrinogen or thrombin inhibitors.
5. Fibrinogen Level: Measures the amount of fibrinogen, a protein involved in blood clotting, present in the blood sample. Low levels of fibrinogen may indicate an increased risk of bleeding, while high levels may indicate an increased risk of thrombosis.
6. D-dimer Test: Measures the presence of D-dimer, a byproduct of fibrin degradation, in the blood sample. High levels of D-dimer may indicate the presence of a blood clot or recent thrombosis.

These tests are typically performed using a blood sample drawn from a vein and analyzed in a laboratory. The results can help diagnose bleeding disorders, identify an increased risk of thrombosis, monitor anticoagulant therapy, and guide treatment decisions.

'Purinergic P2Y Receptor Antagonists' er en type af lægemidler, der blokerer P2Y-receptorerne, som er en type G-protein-koblede receptorer, der binder til purinergiske signalstoffer som ATP (adenosintriphosphat) og ADP (adenosindifosfat).

Disse receptorer findes på mange forskellige celler i kroppen, herunder blodceller, hjerteceller, leverceller, nerveceller og tarmsvulstceller. Når de aktiveres, udløser de en række forskellige cellulære responsers, der er involveret i en række fysiologiske processer som blodkoagulation, inflammation, smertefølelse, hjertefunktion og tarmdrivkraft.

P2Y-receptor antagonisterne virker ved at binde sig til disse receptorer uden at udløse en respons, hvilket forhindrer naturlige ligander som ATP og ADP i at binde sig og udløse en respons. Dette gør at lægemidlerne kan modvirke de negative effekter af overaktive P2Y-receptorer, der er involveret i forskellige sygdomme som inflammation, smerte, kardiovaskulære sygdomme og kræft.

Eksempler på purinergiske P2Y-receptor antagonister inkluderer clopidogrel (Plavix), ticagrelor (Brilique) og prasugrel (Effient), som alle er antiplateletmedicin, der anvendes til at forhindre blodpropper i hjertet og hjernen. Andre eksempler inkluderer cangrelor (Kengreal), som anvendes under kardiovaskulære operationer for at forhindre blodpropper, og gefapixant (Mavenclad), som anvendes til behandling af multipel sklerose.

Oligopeptider är en typ av peptidmolekyler som består av mellan 2 och 20 aminosyror. De är kortare än polypeptider och proteiner, som har fler än 20 aminosyror. Oligopeptider kan ha biologisk aktivitet och fungera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av immunförsvaret. Exempel på oligopeptider är bradykinin, som har en roll i smärtreaktioner, och oxytocin, ett hormon som frisätts under förlossning och amning.

Dual specificity phosphatase 2 (DUSP2) är ett enzym som tillhör familjen dual specificity fosfataser, vilka är kända för deras förmåga att avlägsna fosfatgrupper från både tyrosin- och serin/treoninresidyer på sina målproteiner. DUSP2 är specifikt inblandad i negativ reguleringen av mitogenaktiverade protein kinaser (MAPK), som är en grupp enzymer involverade i cellsignalering relaterad till celldelning, differentiering, apoptos och stressrespons.

DUSP2 har förmågan att inaktivera både extracellulär reglerad kinase (ERK) och c-Jun N-terminal kinase (JNK), två viktiga medlemmar av MAPK-familjen, genom att avlägsna fosfatgrupper från dem. Genom att reglera aktiviteten hos dessa kinaser bidrar DUSP2 till att kontrollera cellcykeln och skydda mot onormal cellexpansion och cancer.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Thromboxane A-synthase (TXA2-syntase) är ett enzym som katalyserar konversionen av arachidonsyra till tromboxan A2 (TXA2). TXA2 är en potent kärlkonstriktor och plättaggregant, vilket betyder att det orsakar blodkärlsförträngning och plättaktivering. Detta gör att det spelar en viktig roll i hemostasen (blodstillningsprocessen) och kan även bidra till patofysiologiska processer som thrombos (blodproppsbildning) och ateroskleros (förfettning av kärlväggar). TXA2-syntas finns främst i trombocyter (blodplättar), men kan även hittas i andra celltyper som endotelceller och leukocyter.

Trombocytempoplasma (eller trombocytopeniskt pl plasma) är ett medicinskt begrepp som refererar till blodplasma med låga nivåer av blodplättar (trombocyter). Blodplättarna är viktiga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stoppa blödningar. När nivåerna av blodplättar i blodet är för låga, kan det öka risken för allvarliga blödningar. Trombocytempoplasma används ofta vid transfusioner för att behandla patienter med allvarlig trombocytopenisk (låg nivå av blodplättar) eller blödningsrubbningar.

En halsartärtrombos är ett blodpropp (tromb) som bildas i karotisartären, en artär i halsen som förser hjärnan med syrerik blod. Trombosen kan orsaka olika symptom beroende på dess storlek och varaktighet, inklusive svårigheter att svälja, smärta eller obehag i halsen, svaghet eller förlust av känsel i ansiktet eller extremiteterna, och i värsta fall en stroke om blodflödet till hjärnan inte kan upprätthållas. Faktorer som ökar risken för att utveckla en halsartärtrombos inkluderar rökning, hög ålder, högt blodtryck, diabetes, höga kolesterolvärden och övervikt. Behandlingen kan omfatta mediciner som löser upp blodproppen eller surgery för att ta bort den.

'Hydraziner' är en samlingsbeteckning på organiska föreningar som innehåller en funktionell grupp bestående av två kolbindna kväveatomer (-NH-NH-). Dessa föreningar kan vara stabila under vissa förhållanden, men är ofta reaktiva och används som byggstenar inom organisk syntes. Exempel på hydraziner inkluderar hydrazin (H2N-NH2) och fenylhydrazin (C6H5-NH-NH2).

I vissa fall räcker det dock med att endast behandla dissektioner med trombocytaggregationshämmare. De flesta fall av ... Vanligtvis är denna behandling medicinsk och i form av antikoagulantia och sedan som komplement trombocytaggregationshämmare. ...
I vissa fall räcker det dock med att endast behandla dissektioner med trombocytaggregationshämmare. De flesta fall av ... Vanligtvis är denna behandling medicinsk och i form av antikoagulantia och sedan som komplement trombocytaggregationshämmare. ...
Dehydro-metaboliten är en 4-7 gånger så aktiv trombocytaggregationshämmare som moderföreningen och 4-trans-hydroxy-metaboliten ... Behandling med cilostazol är kontraindicerad till patienter som får två eller flera ytterligare trombocytaggregationshämmare/ ... Behandling med cilostazol är kontraindicerad till patienter som får två eller flera ytterligare trombocytaggregationshämmare/ ... Patienter som samtidigt behandlas med två eller flera ytterligare trombocytaggregationshämmare eller antikoagulanter (t.ex. ...
Antikoagulantia, trombocytaggregationshämmare, SSRI/SNRI och NSAID På grund av en ökad risk för blödning är samtidig behandling ... Hos patienter med förmaksflimmer och tillstånd som kräver mono- eller duoterapi med trombocytaggregationshämmare, krävs en ... I denna kliniska studie förekom en begränsad (2,1 %) samtidig behandling med en andra trombocytaggregationshämmare. ...
Trombocytaggregationshämmare (Antikoagulantia s.2). APTT samt Heparin och liknande preparat (Antikoagulantia s.3) ...
Trombocytaggregationshämmare (Antikoagulantia s.2). APTT samt Heparin och liknande preparat (Antikoagulantia s.3) ...