Medicinskt betecknar "teststicksor" ofta små, enkelripa stickor som används för att utföra snabba och enkla diagnostiska tester. De kan vara impregnerade med olika reagens som reagerar med specifika substanser i ett prov, till exempel urin, blod eller svinkelutflöde. När provet placeras på teststicksan kommer reaktionen mellan provet och reagensen att ge en visuell indikation om resultatet. Exempel på användningsområden för teststicksor inkluderar att kontrollera glukosnivåer hos diabetiker, kolla urin på protein eller nitrit, eller att kontrollera graviditet (där teststicksan upptäcker human choriongonadotropin, hCG).

'Indikatorer' och 'reagenser' är två begrepp som ofta används inom klinisk analys och diagnostik för att hjälpa till att fastställa närvaro eller frånvaro av specifika substanser, molekyler eller biologiska processer i ett prov.

En indikator är en substans som ändrar sin färg eller andra egenskaper vid ett visst värde eller förändring i pH, temperatur eller koncentration av specifika joner eller molekyler. Indikatorer används ofta för att övervaka reaktioner och processer inom kemi och biologi. I en medicinsk kontext kan indikatorer användas för att fastställa pH-värdet i blod, urin eller andra kroppsv likvider, vilket kan vara viktigt för att övervaka patienters hälsotillstånd och behandling.

En reagens är en substans som reagerar med ett visst ämne eller molekyl för att producera en synlig eller mätbar effekt, såsom en färgförändring, bildning av en precipitat eller utvecklande av fluorescens. Reagenser används ofta i klinisk analys för att identifiera specifika substanser eller molekyler i ett prov, till exempel glukos, protein, vita blodkroppar eller bakterier.

Exempel på indikatorer och reagenser som används inom klinisk analys är:

* pH-indikatorer: Substanser som ändrar färg vid specifika pH-värden, till exempel litmuspapper, fenolftalein och metylröd.
* Glukosreagenser: Substanser som reagerar med glukos för att producera en synlig eller mätbar effekt, till exempel reduktionsreagenser (som ger en färgförändring) och enzymatiska reagenser (som katalyserar en kemisk reaktion).
* Proteinreagenser: Substanser som reagerar med protein för att producera en synlig eller mätbar effekt, till exempel Coomassie Brilliant Blue och Bradford-assay.
* Bakteriereagenser: Substanser som reagerar med bakterier för att identifiera dem, till exampel gramfärgning, oxidasreduceringstest (Oxidase) och katalasreaktion.

'Schistosomiasis haematobia', også kendt som mæskesygdom, er en parasitær infektion forårsaget af den blodsugende platyhelminth-snegl *Schistosoma haematobium*. Infektionen forekommer hyppigst i Afrika og kan føre til alvorlige sundhedskomplikationer, herunder skader på urinvejene, blæren og nyrerne. Symptomerne inkluderer blod i urinen, inkontinens, ømhed under urinering og smerter i underlivet. I mere alvorlige tilfælde kan infektionen føre til cancer i blæren eller nyrerne.

"Blod i urin" betyder att det finns synliga eller osynliga spår av blod i personens urin. Det medicinska begreppet för när det finns mindre mängder blod i urinen är hematuria, och den kan vara antingen "manifest" (synlig röd eller rosa färg på urinen) eller "oktult" (endast synlig under mikroskop).

Det kan finnas olika orsaker till blod i urinen, såsom infektioner, inflammation, stenar i urinvägar, njursjukdomar, vissa cancerformer eller skador på urinvägar. Om du upplever att du har blod i urinen rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få behandling om det behövs.

Hemoglobinuri är ett medicinskt tillstånd där hemoglobin, ett protein som finns i röda blodkroppar, releaseas och färgar urinen röd. Detta kan inträffa när röda blodkroppar bryts ner, till exempel vid en blodkörtelsjukdom eller efter en allvarlig blödning. I vissa fall kan hemoglobinuri vara ett tecken på en allvarlig sjukdom som behöver omedelbar medicinsk behandling.

'Empyem' är en medicinsk term som refererar till en infektion i en sluten kroppsstruktur, vanligtvis en kavitet eller en säck som bildas efter vätskeansamling. Det innebär en akut eller kronisk infektion av en klar, geléartad eller ärrformad encapsulerad vätska som innehåller nekrotiserat vävnadsmaterial, leukocyter (vita blodkroppar), och bakterier. Detta kan inträffa i olika kroppsregioner såsom lungorna (pleurautrymme), hjärnan (empyem i subduralrummet eller epiduralrummet) eller i buken (peritonealcaviteten). Empyem behandlas ofta med antibiotika, dränering och ibland kirurgi.

Maleic anhydride är en organisk förening med formeln C2H2(CO)2O. Det är en vit, kristallinsk substans som sublimerar vid rumstemperatur och har en skarp, akridartad lukt. Maleic anhydrid är ett mellanprodukt inom kemisk industri och används för att producera en rad olika kemikalier, däribland polymerer, färgämnen och läkemedel.

Maleic anhydride är en konjugerad diketon som lätt undergår nucleofil addition och cyklisering. Detta gör det till en användbar byggsten i syntesen av komplexa organiska molekyler. När maleic anhydrid hydrolyseras bildas maleinsyra, en tvåbasisk dikarboxylsyra som är välkänd för sin förmåga att polimerisera till polymeren polymaleinsyra under vissa betingelser.

I medicinskt hänseende har maleic anhydride och dess derivat visat sig ha potential som läkemedel eller läkemedelsförstärkare i vissa applikationer. Till exempel kan maleic anhydride-baserade polymerer användas för att leverera protein- och peptidläkemedel till specifika mål i kroppen. Dessutom har vissa studier visat att maleic anhydride-baserade nanopartiklar kan ha farmakologiska egenskaper som gör dem användbara som läkemedel mot cancer och andra sjukdomar.

Urobilinogen är ett färglöst, reducerat pigment som bildas i kroppen när bilirubin, ett gult, förorenat pigment som frigörs från nedbrutna röda blodkroppar, bryts ner av bakterier i tarmen. När urobilinogen absorberas tillbaka till levern omvandlas det tillbaka till bilirubin och elimineras via gallan. En liten del urobilinogen kan också passera direkt genom urinen utan att återföras till levern.

En ökning av urobilinogen i urinen kan vara ett tecken på en leverfunktionsstörning eller en infektion i tarmen, medan en minskad nivå kan indikera en brist på bakterier i tarmen eller en allvarlig leverfunktionsstörning.

Den medicinska definitiven av begreppet "blodmask" är Hæmoglobin (Hb) eller Erythrocyt som båda är komponenter i röda blodkroppar. Hæmoglobinet består av ett protein, globin, och en prostetisk grupp, hemen, som innehåller järn. Det primära syftet med hæmoglobinet är att transportera syre från lungorna till kroppens celler och koldioxid från cellerna till lungorna. Erytrocyterna, eller röda blodkropparna, innehåller hæmoglobin och utgör huvuddelen av blodets cellulära beståndsdelar.

'Schistosoma haematobium' er en type parasittisk orm som kan infektere mennesker. Den lever i blodkjøret systemet hos den infisjonse personen og kan forårsake en infeksjons sykdom kalt schistosomiase, også kjent som bilharzia. 'Schistosoma haematobium' er særlig vanlig i Afrika og kan føre til blørreturin, blødninger i urinviddet og i værste fall blasomekanismer i nyrerne.

Enzyme testing, or enzyme assays, are laboratory tests used to measure the activity of specific enzymes in biological samples such as blood, tissue, or urine. Enzymes are proteins that speed up chemical reactions in the body, and their levels can be indicative of various physiological and pathological conditions.

Enzyme testing typically involves adding a substrate (a substance that the enzyme acts on) to the sample and measuring the rate at which the enzyme catalyzes the conversion of the substrate into a product. The rate of this reaction is directly proportional to the amount of active enzyme present in the sample.

Enzyme testing can be used for various purposes, including:

1. Diagnosis and monitoring of diseases: Certain diseases are associated with increased or decreased levels of specific enzymes. For example, high levels of creatine kinase (CK) in the blood can indicate muscle damage, while low levels of amylase can suggest pancreatitis.
2. Identification of genetic disorders: Some genetic disorders are caused by mutations that affect enzyme function. Enzyme testing can help identify these disorders and guide treatment decisions.
3. Monitoring therapy effectiveness: Enzyme testing can be used to monitor the effectiveness of enzyme replacement therapy in patients with genetic disorders that affect enzyme activity.
4. Toxicology studies: Enzyme testing can be used to assess the toxicity of drugs or chemicals by measuring changes in enzyme levels in response to exposure.

Overall, enzyme testing is a valuable tool in clinical and research settings for diagnosing and monitoring various conditions, as well as evaluating the effectiveness of treatments.

En karboxylesterhydrolas är ett enzym som bryter ned estrar, vilket är kemiska föreningar som bildats genom en reaktion mellan en alkohol och en karboxylsyra. Denna typ av enzymer kallas också för esteraser. De finns naturligt i levande organismer och har en viktig funktion i biokemiska processer, till exempel i nedbrytningen av näringsämnen och i cellernas metabolism.

Karboxylesterhydrolaser katalyserar hydrolysreaktioner, vilket innebär att de bryter ned estrarna med vatten som en reaktant. Detta resulterar i att den ena produkten är en karboxylsyra och den andra en alkohol. Exempel på karboxylesterhydrolaser inkluderar acetylkolinesteras, butyrylkolinesteras och pankreaslipas. Dessa enzymer har olika specifikaheter och bryter ned olika typer av estrar.

"Snäckfeber" är ett vanligt förekommande namn på en infektionssjukdom orsakad av bakterien *Angiostrongylus cantonensis*. Denna parasitiska lungmask lever egentligen som vuxen i råttor, men dess larver kan befinnas i snäckor och sniglar som ätits av råttan. Om en människa äter en infekterad snigel eller snäcka, eller grönsaker som kontaminerats med snäckors slim, kan den bli smittad.

Sjukdomen kallas även eosinofil meningoenkefalit (EMC) och är vanligast i tropiska och subtropiska områden, särskilt i Asien och Stilla Havsöarna. Efter en inkubationstid på 1-3 veckor kan patienten utveckla neurologiska symtom som huvudvärk, meningit (inflammation av hjärnhinnorna), ryggsmärtor, feber, kräksymtom och i vissa fall svårare komplikationer såsom syn- eller hörselnedsättning, förlamningar eller andningssvårigheter.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker sig ha smittats, då det finns behandlingsalternativ som kan minska sjukdomens allvarlighet och komplikationer.

Urin är en vätska som produceras i njurarna och innehåller olika slags ämnen, däribland vatten, salt, urea, kreatinin och andra avfallsprodukter från kroppens celler. Urinen transporteras genom urinvägarna (uretrerna) och samlas i urinblåsan innan den tas bort från kroppen genom urinerande.

Bukhinneinflammation, också känd som appendicitis, är en inflammation av blindtarmen (appendix vermiformis). Detta är en smal, tunn, blindsäckliknande struktur som hänger från den större ändtarmen (colon) på den nedre högra sidan av buken.

Inflammationen orsakas vanligtvis av en obstruktion i lumen (håligheten) av blindtarmen, ofta på grund av en hårda massa av fekalier (fecalith), tumörer eller främmande kroppar. Obstruktionen kan leda till ökad tryck i blindtarmen och minskad blodförsörjning, vilket i sin tur kan orsaka nekros (död) av vävnaden och infektion.

Symptomen på bukhinnesinflammation inkluderar plötslig smärta i naveln eller den nedre högra sidan av buken, som kan vara värre vid rörelse, hostning eller djup andning. Andra symtom kan vara illamående, kräkningar (oftast inte kännetecken på appendicitis), förlust av aptit, låggradig feber och förstoppning.

Behandlingen för bukhinnesinflammation är oftast kirurgisk, där man tar bort den inflammerade blindtarmen genom en operation som kallas appendektomi. Den kan utföras som en öppen kirurgi eller laparoskopisk (minimalt invasiv) kirurgi. Antibiotika ges vanligtvis före och efter operationen för att behandla eventuell infektion.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

En bakteriell infektion är en infektion som orsakas av bakterier, små encelliga mikroorganismer. När bakterier invaderar kroppen kan de orsaka en rad olika symptom beroende på vilken typ av bakteri och var i kroppen den etablerar sig. Exempel på bakteriella infektioner inkluderar lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis). Behandlingen för bakteriella infektioner består ofta av antibiotika, men det kan också behövas andra typer av behandling beroende på typen och allvarlighetsgraden av infektionen.

Nitriter är en typ av kemisk förening som innehåller en nitrogrupp (NO2) bundet till en väteatom. I medicinsk kontext refererar "nitriter" ofta till kemiska föreningar som används som läkemedel, särskilt som lättlösliga salter av nitritsyra. De används primärt som vasodilatatorer, det vill säga de orsakar utvidgning av blodkärlen, vilket kan vara användbart för att behandla akuta situationer såsom kärlkramp och lungemboli.

Dessutom bör nämnas att nitriter också förekommer naturligt i vissa livsmedel, som till exempel grönsaker, och kan även bildas som en biprodukt under nedbrytningen av proteiner i kroppen. Emellertid är det viktigt att vara medveten om att höga nivåer av nitriter kan vara skadliga, eftersom de kan reagera med sekundära aminerna i mag-tarmkanalen och bilda cancerogena ämnen som kallas nitrosaminer.

"Sulfhydrylreagens" är en benämning inom biokemi och farmakologi på kemiska ämnen som reagerar med sulfhydrylgrupper (-SH), också kallade tioler, i proteiner. Sulfhydrylgrupper finns ofta i aktiva centra hos enzymer och kan spela en viktig roll för proteiners struktur och funktion.

Exempel på sulfhydrylreagenter inkluderar tionylklorid (SOCl2), N-ethylmaleimid (NEM) och iodacetamid (IAM). Dessa ämnen kan modifiera eller blockera sulfhydrylgrupper, vilket kan användas för att undersöka proteiners struktur och funktion.

Det är värt att notera att sulfhydrylreagenter kan också ha en negativ inverkan på proteiner, till exempel genom att störa deras naturliga konformation eller minska deras aktivitet. Därför bör de hanteras med försiktighet och användas i kontrollerade experimentella system.

Ett medicinskt perspektiv på "mobiltelefon" fokuserar ofta på möjliga hälsorisker och effekter på hälsa som är relaterade till användandet av enheten. En definition från ett medicinskt perspektiv kan vara:

"En mobiltelefon är en trådlös handhållen kommunikationsenhet som använder sig av radiovågor för att skapa tvåvägiga telekommunikationer över cellnätverk. Mobiltelefoner har potentialen att utsätta användaren för exponering av radiofrekvent elektromagnetisk strålning (RF-EMF). Det finns forskningsstudier som undersökt möjliga hälsorisker relaterade till lågfrekvent RF-EMF-exponering, men det finns fortfarande ingen konsensus inom den medicinska gemenskapen om de potentiala hälsoriskerna."

Notera att detta är en definition som betonar den medicinska aspekten av mobiltelefoner och inte en allmän definition.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

En animal hospitals, eller djursjukhus som det heter på svenska, är en etablerad vårdinrättning där djur behandlas och ges vård av veterinärer och andra djurvårdsprofessionals. Djursjukhusen erbjuder ofta avancerade medicinska tjänster, inklusive diagnostiska tester, kirurgi, intensivvård och specialiserad vård för sjuka eller skadade djur.

På ett djursjukhus kan man hitta en mängd olika avdelningar som alla är inriktade på att ge djuren den bästa vården möjlig. Några exempel på dessa avdelningar är:

1. Kirurgiska avdelningen: Här utförs operationer och andra invasiva procedurer för att behandla olika tillstånd hos djuren.
2. Internmedicinska avdelningen: Denna avdelning specialiserar sig på att diagnostisera och behandla interna medicinska problem hos djur, såsom hjärt- och lungproblem, njursjukdomar och endokrina störningar.
3. Intensivvårdsavdelningen: På denna avdelning ges intensiv vård åt kritiskt sjuka eller skadade djur som behöver nära observation och specialiserad vård.
4. Bilddiagnostiska avdelningen: Här används bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen, ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRI), för att diagnostisera olika tillstånd hos djuren.
5. Djurskötsel: Denna avdelning ansvarar för att dagligen ta hand om de inlagda djuren, ge dem mat och vatten samt städa deras burar eller bås.
6. Övriga specialiteter: Vissa djursjukhus har även andra specialiteter, såsom neurologi, oftalmologi, ortopedi, dermatologi och kirurgi.

Det är viktigt att notera att inte alla djursjukhus har alla dessa avdelningar eller specialiteter. Vissa mindre djursjukhus kan ha begränsade resurser och erbjuda endast grundläggande vårdtjänster, medan större universitetssjukhus ofta har fler specialiteter och avancerad utrustning för att hantera komplexa medicinska problem hos djur.

Elektromagnetiska fält (EMF) är en kombination av elektriska och magnetiska fält som propagerar genom rummet som vågor. De kan genereras av naturliga fenomen såsom solstrålning och åskväder, eller av mänskliga aktiviteter såsom användning av elektrisk utrustning och trådlösa kommunikationssystem. EMF-exponering kan vara en form av strålningspollution som har potentialen att påverka levande organismer, inklusive människor, men det är fortfarande mycket debatt kring hur mycket exponering som är säkert.

EMF-strålning delas vanligtvis upp i två kategorier: joniserande och icke-joniserande strålning. Joniserande strålning har tillräcklig energi för att frisätta elektroner från atomer eller molekyler, vilket kan orsaka skada på levande vävnad. Exempel på joniserande strålning är röntgenstrålning och kosmisk strålning. Icke-joniserande strålning, inklusive EMF, saknar tillräcklig energi för att orsaka direkt skada på DNA eller celler, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker vid exponering för höga nivåer av icke-joniserande strålning.

EMF-strålning kan mätas i enheten Tesla (T) för magnetiska fält och Volt per meter (V/m) eller Watt per kvadratmeter (W/m2) för elektriska fält. Vissa länder har lagstiftat gränsvärden för tillåten exponering av EMF-strålning i arbetsplats- och allmänna miljöer, men det finns fortfarande kunskapsluckor kring de exakta hälsoriskerna vid lågfrekvent EMF-exponering.

En handdator (eller "tabletcomputer” på engelska) är en bärbar dator som ofta har ett touchscreen-skärm och saknar traditionell tangentbord och mus. Handdatorn är vanligen avsevärt tunnare och lättare än en laptop eller en bärbar dator, och är konstruerad för att vara lätt att hålla i handen eller ha med sig på annat sätt. De används ofta för surfande på internet, e-postkommunikation, media konsumtion, spel och andra uppgifter som inte kräver mycket datorkraft. Det finns också en rad specialiserade handdatorer som används inom vissa yrken, till exempel inom sjukvården för att hjälpa läkare och sjuksköterskor att hantera patientinformation.

'Hälsoinformation' kan definieras som information som ges till allmänheten, patienter eller vårdpersonal relaterad till hälsan, sjukdomar, behandlingar, preventiv medicin och livsstilsförändringar för att främja individuell hälsa och välbefinnande. Denna information kan vara baserad på forskning, klinisk erfarenhet eller riktlinjer och bör vara opartisk, tillförlitlig, relevant och begriplig för att underlätta beslut om hälsa och sjukvård. Hälsoinformation kan delas ut via olika medier som tryckt material, webbplatser, sociala medier, videor eller direkt mellan vårdpersonal och patienter.

Fruktsamhet är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos en individ, vanligtvis en kvinna, att bli gravid och föda barn. Det inkluderar både fertilitet (den fysiska förmågan att producera och befrukta äggceller respektive spermier) och fekunditet (sannolikheten för en graviditet att leda till en levande födsel). Fruktsamhet kan påverkas av många olika faktorer, inklusive ålder, hälsostatus, genetiska faktorer och miljöfaktorer.

I medicinsk kontext definieras ett husdjur vanligtvis som ett djur som normalt hålls i fångenskap och under mänsklig kontroll, ofta för att producera mat eller andra produkter, såsom ull eller läder. Exempel på vanliga husdjur inkluderar nötkreatur, grisar, får, höns och hästar. I vissa fall kan även sällskapsdjur som hundar och katter räknas till husdjurskategorin. Det är värt att notera att definitionen kan variera beroende på kontext och geografisk plats.

Fertility preservation refers to the medical procedures and treatments used to help individuals or couples safeguard their ability to have biological children in the future, typically before undergoing medical treatments that may compromise their fertility. This can include options such as egg, sperm, or embryo freezing, ovarian tissue cryopreservation, or testicular tissue banking. The goal of fertility preservation is to allow individuals to maintain reproductive autonomy and have the opportunity to start a family when they are ready, despite potential fertility-threatening circumstances.

'Våld i hemmet' (domestic violence) är en term som används för att beskriva ett mönster av kontrollerande, hotfullt och aggressivt beteende som innefattar fysisk, sexuell och psykologisk våld, som utövas av en familjemedlem eller partner i en nära relation. Det kan också inkludera ekonomiskt utnyttjande och hot om att ta ifrån barnen.

Det är viktigt att notera att våld i hemmet inte bara handlar om fysiskt våld, utan också om den psykiska skada som kan orsakas av kontroll, trakasserier, förnedringar och andra former av icke-fysiskt våld. Det kan ske inom alla typer av relationer, oavsett kön, etnicitet, socioekonomisk status eller sexuell orientering.

"Fertilitetshöjande medel" är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att öka chansen för en graviditet hos par som har svårt att bli naturally fertila. Dessa medel kan verka genom att på olika sätt påverka reproduktiva funktioner hos kvinnor och män, till exempel genom att stimulera ägglossning, förbättra spermiekvalitet eller förlänga livslängden på spermier.

Exempel på fertilitetshöjande medel inkluderar klomifen (som stimulerar ägglossning hos kvinnor), gonadotropiner (som kan användas för att stimulera ägglossning eller produktion av spermier) och androgener (som kan användas för att förbättra spermiekvalitet hos män).

Det är viktigt att notera att användandet av fertilitetshöjande medel bör övervägas som en del av en helhetlig behandlingsplan och under medicinsk övervakning, eftersom det kan finnas risker och biverkningar associerade med deras användning.

Medicinskt sett definieras "barnlöshet hos män" som oförmåga att föda barn på grund av ett problem med spermierna eller med reproduktionssystemet. Det kan bero på flera olika orsaker, till exempel:

1. Oligozoospermi: För få spermier i ejakulatet (mindre än 15 miljoner spermier per milliliter).
2. Azoospermi: Ingen spermie i ejakulatet alls.
3. Teratozoospermi: För många missformade spermier.
4. Asthenozoospermi: Lågt spermiernas rörlighet.
5. Genetiska avvikelser eller kromosomavvikelser.
6. Problem med hormonella systemet som påverkar produktionen av spermier.
7. Förvärrade infektioner i reproduktionssystemet.
8. Anatomiska avvikelser i reproduktionsorganen, såsom obstruktioner eller frånfällen.

Det är viktigt att notera att många män med barnlöshet kan behandlas med hjälp av metoder som in vitro-fertilisering (IVF), intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) eller medicinsk behandling för att korrigera hormonella oregleringar.

'Barnlöshet' kan definieras som ett tillstånd där en kvinna inte kan bli gravid och föda barn, vanligtvis på grund av att hon saknar fungerande äggstockar, äggledare eller livmoder. Detta kan orsakas av olika faktorer som genetiska avvikelser, sjukdomar, operationer eller ålder. I medicinsk terminologi kallas barnlöshet ofta 'infertilitet'.