'Tarmvred' er ikke en medisinsk terminologi som jeg kjenner til. Det kan være at du menger 'tarmvaksine', som er en type vaccine som inneholder døde eller svakte bakterier eller dele av bakterier fra tarmsystemet. Disse brukes vanligvis for å forebygge infeksjoner i tarmen, særlig hos nyfødte og små barn.

En annen mulighet er at du menner 'tarmsyke', som er en medisinsk betegnelse for en infeksjon i tarmsystemet. Tarmsykene kan være akutte eller kroniske, og de kan skyves seg av mange ulike bakterier, parasitter og jevnlig også virus.

Hvis du hadde noen spesifikke spørsmål om en bestemt medisinsk betydning, vennligst opplys meg, og jeg vil prøve å hjelpe deg så godt jeg kan.

Ileumsjukdomar är en övergripande benämning på olika sjukdomar som primärt drabbar ileum, den tredje och sista delen av tunntarmen. Ileum har en viktig funktion i näringsabsorptionen, särskilt för vitaminer och mineraler såsom vitamin B12 och järn. Några exempel på ileumsjukdomar inkluderar:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba alla delar av tarmarna, inklusive ileum. Den orsakas av en överdriven immunrespons mot tarminnehållet och kan leda till diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.

2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons mot gluten, ett protein som finns i vete, korn och råg. Celifaki kan leda till skador på tarmslemhinnan, särskilt i ileum, och kan orsaka diarré, buksmärtor, trötthet och näringsbrist.

3. Terminal ileit: En sjukdom som primärt drabbar terminala ileum (slutet av ileum). Den kan orsakas av en infektion, inflammation eller tumörbildning och kan leda till diarré, buksmärtor, näringsbrist och i vissa fall även anemi.

4. Meckels divertikel: En medfött missbildning där en liten utbuktning av tarmen sticker ut genom tarmslemhinnan. Den kan orsaka smärta, blödning eller obstruktion i ileum och är vanligast hos barn under 2 år.

5. Tarmcancer: Ibland kan cancer utvecklas i ileum, vilket kan leda till diarré, buksmärtor, trötthet och näringsbrist.

I'm sorry for any confusion, but "besoar" is not a medical term. It refers to a type of dental calculus or hardened dental plaque that can form in the mouths of some animals, particularly carnivores and omnivores. This condition is also known as "dental calculus" or "tartar." In humans, it's more commonly referred to as dental tartar.

Dental tartar forms when plaque on the teeth hardens due to a mineral buildup. It can be both above and below the gum line and can lead to tooth decay and gum disease if not removed regularly through professional dental cleanings and good oral hygiene practices.

Luftvägshinder är ett medicinskt begrepp som refererar till någonting som förhindrar luften från att flöda fritt genom andningsvägar, vilket kan orsaka andnöd eller andningssvårigheter. Detta kan bero på olika anatomiska avvikelser, strukturella skador, inflammation eller funktionella störningar i luftvägarna.

Exempel på luftvägshinder inkluderar, men är inte begränsade till:

1. Struma (en förstorad sköldkörtel som trycker på luftstrupen)
2. Epiglottit (inflammation eller svullnad av struphuvudet)
3. Obstruktion i näsan, svalget eller luftstrupen (till exempel orsakat av en tumör, polyper, främmande kropp eller andningsvägssekret)
4. Astma (kramp i de muskler som omger de små luftvägarna i lungorna)
5. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) (förträngning av de små luftvägarna orsakad av tobaksrökning eller andra skador)
6. Anafylaxi (allvarlig allergisk reaktion som kan orsaka svullnad i svalget och andningsvägarna)
7. Åldersrelaterade förändringar i strukturen och funktionen av de övre luftvägarna.

Jejunal diseases refer to a group of medical conditions that affect the jejunum, which is the second part of the small intestine. The jejunum plays a crucial role in nutrient absorption and digestion. Jejunal diseases can cause various symptoms such as abdominal pain, diarrhea, weight loss, and malnutrition. Some examples of jejunal diseases include:

1. Celiac disease: an autoimmune disorder that causes damage to the small intestine lining when gluten is consumed.
2. Crohn's disease: a type of inflammatory bowel disease that can affect any part of the gastrointestinal tract, including the jejunum.
3. Jejunal diverticulosis: the presence of small pouches or sacs that form on the jejunum's wall, which can become inflamed or infected.
4. Intestinal lymphangiectasia: a rare condition characterized by dilated lymphatic vessels in the jejunum, leading to protein loss and malnutrition.
5. Jejunal atresia: a congenital condition where there is a blockage or absence of a portion of the jejunum.
6. Bacterial overgrowth: an excessive growth of bacteria in the small intestine that can cause diarrhea, bloating, and malabsorption.
7. Radiation enteritis: damage to the jejunum caused by radiation therapy used to treat cancer.

The specific treatment for jejunal diseases varies depending on the underlying condition but may include medications, dietary changes, or surgery.

Intussusception är ett tillstånd där en del av tarmen "slukas in" eller "vickas in" in i den direkt underliggande tarms egna lumen (hålan eller röret). Detta orsakar en obstruktion och kan också leda till att blodkärlen i området komprimeras, med risk för ischemisk skada (brist på blodtillförsel) och nekros (död celler). Intussusception är vanligast hos spädbarn under ett år gammal, men kan också drabba äldre barn och vuxna. Orsaken till intussusception är ofta okänd, men det kan förekomma vid infektioner, tumörer eller andra tarmsjukdomar. Behandlingen kan bestå av en luft- eller barlastbariumkontraststudie för att reducera intussusceptionen non-operativt, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig om det finns tecken på ischemisk skada eller perforation.

'Tarmatresi' er en medisinsk betegnelse for en tilstand hvor tarmen ikke kan udføre sin normale peristaltiske bevægelser, der transporterer indholdet gennem fordøjelseskanalen. Dette resulterer i en ophobning af afføring i tarmen, som kan føre til opkast, mave-tarmsmerter, vægttab og i værste fald en akut livstruende tilstand kaldet megacolon. Tarmatresi kan have mange årsager, herunder neurologiske forstyrrelser, elektrolytforstyrrelser, sygdomme i muskulaturen i tarmen eller som komplikation af visceralchirurgisk behandling.

Duodenal stenosis refers to a narrowing or stricture of the duodenum, which is the first part of the small intestine. This condition can be congenital or acquired and can lead to various symptoms such as abdominal pain, vomiting, and difficulty with digestion. The narrowing can be caused by various factors including scar tissue from inflammation or injury, tumors, or structural abnormalities present at birth. Treatment options depend on the underlying cause and severity of the stenosis and may include endoscopic dilation, surgery, or medication.

En tarmkäxca är en cystisk formation som utvecklas i tarmväggen. Den kan uppstå till följd av en obstruktion i den normala gångsystemet för tarmens sekretioner, eller på grund av en inklämning av en lymfkörtel eller annan vävnad som blir innesluten i tarmväggen under fetal utveckling eller senare under livet. Tarmkäxcystor är oftast asymptomatiska, men i vissa fall kan de orsaka abdominal smärta, diarré, obstipation eller andra tarmrelaterade symtom beroende på deras storlek och plats. I allmänhet behövs ingrepp inte vid små käxcystor som inte ger några symtom, men större käxcystor kan kräva kirurgisk behandling för att undvika komplikationer såsom tarm obstruktion eller infektion.

'Uretärhinder' är ett medicinskt begrepp som refererar till någon form av obstruktion eller förträngning i urinledaren (uretra), den tub som transporterar urin från urinblåsan och ut genom urinröret. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, inflammation, cystor, tumörer, stenar eller skador.

Uretärhinder kan vara akuta eller kroniska och kan leda till symptom som svårigheter att urinera, smärta under urinering, oförmåga att tömma blåsan fullständigt, urinvägsinfektioner och i allvarliga fall njurskada. Behandlingen beror på orsaken till hinderet men kan innefatta mediciner, sondplacerande eller kirurgi.

'Tarm' er et gammelt dansk ord for tarmsystemet eller tarmen i almindelighed. Ordet 'beck' betyder bæk eller lille stream. Derfor kan en 'tarmbeck' defineres som en lille strøm af afføring eller opkast, der kommer fra tarmsystemet. Jeg har dog ikke kunnet finde denne specifikke kombination af ord anvendt i en medicinsk sammenhæng.

"Tjocktarmssjukdomar" (kolorektala sjukdomar) är en samlande benämning på olika sorters sjukdomar som drabbar tjocktarmen. Det kan handla om både funktionella störningar och strukturella skador i tarmens vägg eller de angränsande organen. Några exempel på tjocktarmssjukdomar är:

1. Koloncancer: en onkologisk sjukdom där cancerceller bildas i tjocktarmens slemhinna och kan sprida sig till andra kroppsdelar.
2. Crohns sjukdom: en autoimmun tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmen som helst, inklusive tjocktarmen.
3. Ulcerös kolit: en autoimmun tarmsjukdom som primärt drabbar tjocktarmen och dess slemhinna.
4. Divertikulit: en sjukdom där små utbuktningar (divertiklar) bildas i tjocktarmens vägg, vilket kan leda till inflammation eller infektion.
5. Irritabel tjocktarm: en funktionell tarmsjukdom som orsakas av störningar i tarmens muskulatur och nervsystem, vilket leder till smärta, flatulens och förstoppning.
6. Tjocktarmsobstruktion: en obstruktion eller blockering i tjocktarmen som kan orsakas av tumörer, inflammation, infektion eller andra strukturella skador.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man anar att man har någon form av tjocktarmssjukdom, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen betydligt.

Meckel's divertikel är en medfödd missbildning av tjocktarmen, vilket innebär att en liten säck bildas som sticker ut från tarmslidningen. Detta fenomen sker vanligtvis några centimeter från tygeln (ändtarmens mynning) och är oftast asymptomatisk, det vill säga den orsakar inga besvär hos den drabbade individen. Divertiklet innehåller vanligen rester av fostertarm, vilket kan leda till komplikationer som blödningar, inflammation (divertikulit) eller obstruktion (mekoniumileus hos spädbarn). Meckel's divertikel är den vanligaste medfödda tarmsjukdomen och drabbar cirka 1-3% av befolkningen.

En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).

Hirschsprungs sjukdom är en medfödd tarmrubbning som orsakas av avsaknad av nervceller (ganglionceller) i tjocktarmens muskulatur. Detta leder till att tarmen inte kan kontrahera och propagera tarminnehåll normalt, vilket kan resultera i obstruktion och opasslig tarmfunktion.

Sjukdomen kan variera i allvarlighetsgrad beroende på hur stor del av tjocktarmen som är drabbad. I de mildare fallen kan symptomen vara diskret, medan de allvarligaste fallen kan leda till livshotande komplikationer om de inte behandlas tidigt.

De vanligaste symtomaten på Hirschsprungs sjukdom inkluderar svårigheter att evakuera tarminnehåll, upprepad illamående och buksmärtor, utebliven tarmrörelse under längre tid och till slut akut obstruktion. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av den drabbade delen av tjocktarmen, följt av en anpassad diet och rutinmässig vård för att säkerställa normal tarmfunktion.

'Vidhäftningar' (engelska: 'Adhesions') är en medicinsk term som refererar till oönskade förbindelser eller föreningar mellan två organ, vävnader eller strukturer inne i kroppen. Dessa kan uppstå som ett resultat av ärrbildning efter operationer, infektioner, trauma eller inflammation. Vidhäftningarna kan orsaka smärta, funktionsnedsättning och andra komplikationer beroende på deras placering och storlek. Behandlingen kan innebära mediciner, fysisk terapi eller i vissa fall ytterligare kirurgi för att avlägsna dem.

Ileum är en del av tunntarmen (intestinum tenue) som följer på jejunum och föregår colon. Ileumtumörer är neoplastiska tillväxtar i sidoväggen på ileum. De kan vara bensinnåls tumörer (carcinoider), adenocarcinomer, sarcomer, lymfomer eller andra typer av cancer. Adenocarcinomer är den vanligaste typen av maligna tumör i tunntarmen och utgör cirka 35-40% av alla tunntarmscancer. Ileumtumörer kan orsaka abdominal smärta, diarré, anemi, viktminskning och i vissa fall obstruktion eller perforation av tunntarmen. Behandlingen innefattar ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören och ibland även strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typ av cancer och dess utbredning.

'Blindtarmssjukdomar' refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar blindtarmen (cecum och ascending kolon), en del av tjocktarmen. Detta omfattar ofta:

1. Appendicitis: En inflammation i blindtarmsväggen, vanligtvis orsakad av en infektion eller obstruktion. De flesta fallen av appendicit är akuta och kräver snabb behandling för att förebygga komplikationer som blindtarmspåssjuka (peritonit) eller livshotande blodförgiftning (sepsis).

2. Divertikulit: En tillstånd där små, utbuktningar i tjocktarmens vägg, kända som divertiklar, blir inflammerade eller infekterade. Detta kan orsaka smärta, förstoppning och feber. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som abscessbildning, perforation eller blindtarmspåssjuka.

3. Neoplasmer: Både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer kan drabba blindtarmen. Dessa neoplasmer kan orsaka symtom som smärta, blod i avföringen eller förändringar i tarmfunktionen.

4. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmen som helst, inklusive blindtarmen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och innefatta diarré, buksmärta, trötthet och viktminskning.

5. Kolit: En allmän term för inflammation i tjocktarmen som kan ha olika orsaker, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar eller medicinska biverkningar. Kolit kan leda till symtom som diarré, buksmärta och feber.

Det är viktigt att söka vård om man upplever några av dessa symtom för en korrekt diagnos och behandling.

Ett bråck, också känt som hernia, är en medicinsk tillstånd där en del av ett organ eller vävnad sticker ut genom en svag punkt eller öppning i musklerna eller bindväven som normalt håller organen på plats. Detta kan orsaka smärta, obehag och i vissa fall allvarliga komplikationer om delar av tarmarna fastnar i bråckspringan.

Det vanligaste typerna av bråck är:

1. Navelbråck (Umbilical hernia): Detta uppstår när en del av tarmsystemet sticker ut genom naveln, ofta hos spädbarn men kan också drabba vuxna.
2. Inguinal hernia: Den vanligaste typen av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom inguinalkanalen, en naturlig öppning i bukmuskulaturen. Det kan finnas två varianter: indirekt (sidlig) och direkt (medial).
3. Femoral hernia: Detta är också en typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom femoraliskanalen, belägen under inguinala kanalen.
4. Incisional hernia: Det uppstår när en del av organen eller vävnaden sticker ut genom en svag punkt i ett äldre operationssitt, där det förr varit en sömm.
5. Epigastrisk hernia: Detta är en ovanlig typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom ett smalt område mellan naveln och bröstbenet.

Behandlingen för bråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken, symtomen och komplikationerna. I de flesta fall rekommenderas dock en operation för att förebygga komplikationer som stranguleringshernia eller obstruktion.

Ileus är ett tillstånd där tarmarnas normala peristaltiska rörelser (kontraktioner) upphör, vilket leder till att tarmen backar upp och inte kan avancera. Detta orsakar vanligtvis buksmärtor, illamående, kräkningar och påverkan på tarminnehållets förmåga att transporteras fram genom tarmarna. Ileus kan ha olika orsaker, till exempel efter en operation eller på grund av inflammation i bukhinnan. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker ileus, eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som tarminflammation och sepsis om det inte behandlas.

Tarmepseudoobstruktion (kolonpseudoobstruktion) är ett medicinskt tillstånd där det förekommer symtom och tecken på tarm obstruktion, men utan att någon mekanisk obstruktion kan påvisas. Det innebär vanligen att avföringen inte kan transporteras genom tarmen på ett normalt sätt, vilket leder till opassliggörande av avföring och gas i tarmen. Tillståndet kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive neurologiska sjukdomar, elektrolytbrist, vissa läkemedel och av okänd orsak (idiopatisk). Symptomen på tarmepseudoobstruktion kan vara mycket smärtsamma och omfatta krampaktiga magontyngd, illamående, kräkningar, buksmärtor och ökad bukvolym. Behandlingen avhjälper ofta orsaken till tillståndet och kan innebära avvänjning från orsakande läkemedel, behandling av elektrolytbrist eller andra underliggande sjukdomar samt ibland även mag- tarmsugning för att avlasta tarmen. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara aktuellt om patienten inte svarar på behandling.

"Bukbråck" (Hernia inguinalis) är en medicinsk term som refererar till när en del av tarmsystemet eller andra inre organ sticker ut genom bukmuskulaturen i området kring inguinalkanalen, vilket är en naturlig öppning i buken där blodkärl och nerver passerar. Detta orsakas vanligtvis av en svag muskel eller en naturlig strukturbrist i området.

Det är vanligare hos män än kvinnor, särskilt hos de som har en genetisk predisposition, arbetar med tunga lyft eller är äldre. Symptomen kan inkludera smärta, ömhet, eller en upphöjning eller knut i buken eller skrevet. Behandlingen kan vara kirurgisk reparation eller livsförändringar för att undvika ytterligare skada på området.

'Volvulus' är ett medicinskt begrepp som refererar till en rotation och torsion (tvingning) av loopen på en böjd struktur, oftast tarmsäckar såsom tunntarm eller tjocktarm. Denna rotation kan leda till en obstruktion (blockad) och ischemisk (sämre blodförsörjning) eller nekrotisk (dödlig) vävnad på grund av den minskade blodflödet. Volvulus är ett akut buk emergency som kräver omedelbar kirurgisk behandling för att undvika allvarliga komplikationer, till exempel perforation eller sepsis.

Gastrointestinal tuberculosis (GTB) refers to a type of tuberculosis infection that affects the gastrointestinal tract, including the stomach, intestines, and associated organs such as the liver and spleen. It is caused by the bacterium Mycobacterium tuberculosis, which is typically inhaled into the lungs and can spread to other parts of the body through the bloodstream or lymphatic system.

In GTB, the bacteria invade the tissues of the gastrointestinal tract and cause inflammation and ulceration, leading to symptoms such as abdominal pain, diarrhea, weight loss, fever, and bloody stools. The diagnosis of GTB can be challenging due to its nonspecific symptoms and the difficulty in distinguishing it from other gastrointestinal diseases such as inflammatory bowel disease or cancer.

The treatment of GTB involves a long course of multiple antibiotics, typically including isoniazid, rifampin, ethambutol, and pyrazinamide, to kill the bacteria and prevent recurrence. Surgery may also be necessary in some cases to remove damaged or necrotic tissue or to drain abscesses. With appropriate treatment, most cases of GTB can be cured, although the prognosis depends on the severity of the infection and any associated complications.

En bukröntgen, även kallat abdominell röntgen, är en medicinsk undersökning där bukhålan (abdomen) tar på röntgenfilm för att få en bild av de inre organen och strukturerna. Detta kan användas för att leta efter olika sjukdomar eller skador, till exempel stenar i urinledaren eller tarmväggsförändringar.

Bukröntgen är en relativt enkel och snabb undersökning som inte kräver någon särskild förberedelse från patientens sida, men patienten måste ligga stilla under undersökningen så att bilderna inte blir suddiga. Undersökningen använder låga doser av joniserande strålning och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas obehagligt att hålla andan under vissa delar av undersökningen.

Ileitis är en allmän term för inflammatoriska tillstånd i tolvfingertarmen (ileum), som är den sista delen av tunntarmen. Det finns olika typer av ileits, inklusive:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmarna, men ofta drabbar tolvfingertarmen. Symptomen på Crohns sjukdom i tolvfingertarmen kan inkludera diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överkänslighet för gluten, ett protein som finns i spannmål som vetefrön. Celiaki kan orsaka inflammation och skada tolvfingertarmen, vilket kan leda till symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
3. Bakteriell övervuxning: Ibland kan en övervuxning av bakterier i tolvfingertarmen orsaka inflammation och leda till symptom som diarré, buksmärtor och trötthet. Detta kan inträffa till följd av en störning i tarmfloran eller på grund av en försvagad immunförsvar.
4. Meckels divertikel: En medfött säckliknande utbuktning av tunntarmens slemhinna som kan orsaka inflammation och infektion i tolvfingertarmen. Symptomen på Meckels divertikel kan inkludera buksmärtor, blodig diarré och kräkningar.
5. Terminal ileit: En specifik form av ileits som drabbar den sista delen av tolvfingertarmen (terminalen ileum). Den kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive Crohns sjukdom och tuberkulos. Symptomen på terminal ileit kan inkludera diarré, buksmärtor och viktminskning.

Ileocecal valve, också känt som Bauhiniusklaffen, är en slags klaffmechanism i tunntarmens (ileums) slutning där den möter tjocktarmen (cecum). Den fungerar som en kontrollventil som tillåter eller förhindrar tunntarmens innehåll att röra sig vidare in i tjocktarmen. Det hjälper också till att förhindra bakterier från tjocktarmen från att backsipa tillbaka in i tunntarmen.

Tunntarm, på latin "intestinum tenue", är en del av matsmältningssystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den består av två segment: duodenum, jejunum och ileum. Tunntarmen är den plats där näringsämnen absorberas till blodomloppet efter att de bryts ned i magen.

Duodenum är det första segmentet av tunntarmen och mäter ungefär 25 cm i längd. Här neutraliseras den sura maten från magsäcken med hjälp av bikarbonat som produceras i bukspottkörteln. Duodenum är också platsen där näringsämnen som protein, kolhydrater och fetter fortsätter sin nedbrytning med hjälp av enzymer från bukspottkörteln och gallan från levern.

Jejunum och ileum är de två efterföljande segmenten av tunntarmen. Jejunum är ungefär 2,5 meter långt och har en yta som är täckt med fingerliknande utskott kallade villi och mikrovilli. Dessa ökar den inre ytan av tunntarmen, vilket underlättar näringsabsorptionen. Ileum är ungefär 3,5 meter långt och har färre, men större villi jämfört med jejunum. Här absorberas de sista resterna av näringsämnen innan maten passerar vidare till tjocktarmen.

I tunntarmen sker också absorptionen av vatten och elektrolyter, samt produktionen av antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

Det är svårt att ge en precis medicinsk definition på "matsmältningssystem, kirurgiska tekniker" eftersom det kan syfta på en mängd olika operationstekniker och procedurer relaterade till mag-tarmkanalen. Några exempel på kirurgiska tekniker som används vid behandling av problem med matspjälkningssystemet innefattar:

1. Gastroskopi/Ösoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen.
2. Kolonoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera tjocktarmen och rektum.
3. Chirurgisk resektion: En del av mag-tarmkanalen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller polyper.
4. Fundoplikation: En operation där man fäster livremmens övre del runt magsäcken för att förhindra syrefattig luft (luft som inte innehåller syre) från att tränga in i matstrupen, vilket kan orsaka symptom som syrera och illamående.
5. Magnetsammandragning: En magnetisk ring fäst vid livremmens yttersta del och en annan vid tolvfingertarmen används för att dra ihop livremmen runt magsäcken, vilket kan hjälpa till att lindra symptomen av gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).
6. Magbypass: En operation där man skapar en ny förbindelse mellan magsäcken och tarmen för att behandla fetma och diabetes.
7. Stentimplantation: En rörlig, metalliska tub placeras i matstrupen eller tarmen för att hålla den öppen och underlätta sväljning.
8. Hernieoperation: En operation där man reparerar en hernia (ett sönderat muskel- eller bindvävslager) i mag-tarmkanalen.
9. Analkanalrekonstruktion: En operation där man återställer normal struktur och funktion efter att analkanalen skadats, exempelvis vid cancerbehandling.
10. Tjocktarmsresektion: En del av tjocktarmen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller inflammatorisk tarmsjukdom.

*En lipom är en typ av godartad (icke cancerös) tumör som består av fettsvävnad. Lipomer är vanligt förekommande och tenderar att växa långsamt över tid. De flesta lipom uppträder just under huden, men de kan också bildas i andra delar av kroppen, inklusive muskler och bindväv. Även om de vanligtvis är ofarliga, kan stora eller besvärliga lipom behöva opereras bort.*

Ileum är den tredje och sista delen av tunntarmen i människans gastrointestinala system. Det följer på duodenum och jejunum och fortsätter till colon (tjocktarm). Ileum är ungefär 3-4 meter långt och har en diameter på cirka 2,5 centimeter.

Ileum har huvudsakligen tre funktioner:

1. Absorption: Ileum är ansvarig för absorptionen av näringsämnen som vitaminer, mineraler och särskilt fettsyror. Det innehåller en mycket stor yta med många små plik (Mikrovilli) som ökar absorptionsytean.

2. Immunförsvar: Ileum innehåller ett stort antal lymfatiska vävnader, så kallade Peyers plackar, som är en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

3. Motilitet: Ileum har en stark muskelaktivitet (motilitet) som hjälper till att transportera matmassan genom tarmen och vidare till colon.

Ileum avslutas med en struktur som kallas ileocecalvinkeln, där ileum möter colon.

"Mesokolon" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den mittdelen av kolon, den del av tjocktarmen som ligger mellan ascending kolon (uppstigande kolon) och descending kolon (nedstigande kolon). Mesokolon är också känt som transversum kolon eller tvärkolon. Det är en böjd del av tjocktarmen som hänger fritt i bukhålan, stödjs av mesenteriet och har en längd på ungefär 50 cm.

En tarmperforation är en hål eller en rent throughskärning i tarmsystemet. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive tarminflammation, cancer, vissa mediciner och mag-tarmbakterien Clostridium difficile. Symptomen på en tarmperforation kan inkludera plötslig och stark buksmärta, feber, illamående och kräkningar. Behandlingen av en tarmperforation kan variera beroende på orsaken, men den kan omfatta antibiotika, hushållning av vätskor och kirurgi för att reparera eller ta bort den skadade tarmsläkten. I allvarliga fall kan en tarmperforation leda till livshotande komplikationer som sepsis och multipel organsvikt.

Colon sigmoideum, även känt som sigmoideus, är den del av tjocktarmen (colon) som vrider sig i en s-formad böj nära tarmens slut. Det är den sista delen av kolon innan den ansluter till rektum, den sista delen av tjocktarmen innan den övergår i ändtarmen (anus). Colon sigmoideum har en viktig funktion som lagring och kontrollerad avskiljning av avföring.

Fecal clumping är ett medicinskt tillstånd där avföringen bildar klumpar eller kompakta briketter i stället för att vara lösa och formbara. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive förtalsrubbningar, sämre mag-tarmsammandragningar, förändrade tarmflor eller vattenbrist. Fecal clumping kan leda till svårigheter vid defekation och i allvarliga fall kan orsaka obstipation eller andra tarmbesvär.

Jejunala tumörer är sällsynta tumörer som utvecklas i den övre delen av tunntarmen, kallad jejunum. Det kan vara både godartade och elakartade tumörer. De flesta jejunaltumörerna är maligna (elakartade), det vill säga cancer.

Godartade jejunaltumörer inkluderar exempelvis adenom, leiomyom och neuroendokrina tumörer. Dessa är oftast små och ger inga symtom tills de blir ganska stora.

Elakartade jejunaltumörer inkluderar exempelvis äggstockscancer som har spridit sig till tunntarmen, neuroendokrina cancer, sarkom och lymfom. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och snabbt växande.

Symptomen på jejunaltumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det är och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar buksmärta, diarré, viktminskning, blod i avföringen och anemi. Behandlingen består oftast av kirurgiskt avlägsnande av tumören, eventuellt kombinerat med strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

"Akut buk" refererer til en pludselig og alvorlig opstået betændelse i blindtarmen (cecum) eller tyktarmsforløbet, der oftest forårsages af en infektion med tarmbakterier. Symptomerne kan omfatte smerter i maven, opkast, diarre, feber og/eller kvalme. I værste fald kan akut buk udvikle sig til et livstruende tilstand som tarminfektion eller sepsis, hvis det ikke behandles hurtigt og effektivt med antibiotika og eventuelt kirurgisk indgreb.

"Buksmärta" är en svensk term som vanligtvis översätts till "abdominal smärta" på engelska inom medicinskt sammanhang. Abdominal smärta avser obehag eller smärta i buken eller mag-tarmsystemet. Det kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, från milda problem som gas eller förstoppning till allvarliga tillstånd som appendicit eller inflammatorisk tarmsjukdom.

Det är viktigt att undersöka orsaken till abdominal smärta och söka medicinsk behandling om den är intensiv, varar länge, är kombinerad med andra symtom som feber eller blod i avföringen, eller om det finns riskfaktorer för allvarliga tillstånd.

"Blåshalshinder" er en norsk betegnelse for en medisinsk tilstand kalt "cyanosis". Cyanosis opstår når der ikke nok ilt i blodet, hvilket får huden og slimhinderne (herunder mundens indvendige overflade) til at få en blålig farve. Denne tilstand kan skyldes forskellige årsager, herunder problemer med lungefunktionen eller hjertets evne til at pumpe iltet blod rundt i kroppen.

Det er vigtigt at bemærke at "blåshalshinder" ikke er en diagnose i sig selv, men snarere et symptom på en underliggende medicinsk problem. Hvis du eller nogen anden oplever cyanose, bør det overvejes at søge medicinsk vurdering og behandling umiddelbart.

'Urethral stricture' är en medicinsk term som refererar till en förträngning eller en försnörning i urinröret (uretra), vilket kan orsaka svårigheter vid urinering och i vissa fall även sexuella problem. Detta kan bero på olika orsaker, som exempelvis infektioner, skador eller inflammationer. Förträngningen kan vara av varierande allvarlighet och kan behandlas med metoder som inkluderar dilation (utvidgning), kirurgi eller andra medicinska ingrepp beroende på graden och platsen av förträngningen.

"Colon ascendens" er en del av tarmkanalen som ligger i øvre del av buken og går oppover fra blindtarmen til trestikkpartiet. Den er også kjent som det høgre kolonet, og har en lengde på ca. 15-20 cm. Kolon ascendens er en del av den store tarmen (kolon) og har en viktig funksjon i absorpsjon av vann, elektrolyter og vitaminer.

"Nästäppa" på medicinska svenska kan definieras som "epithelialiscystor" eller "retentionscystor". Det handlar om små, ofta opigmenterade, hudcystor som innehåller hartsvit skörbjuggssyra (kolsten). De kan förekomma över hela kroppen men är vanligast på ansikte och huvud. Nästäppor uppstår när hudens svettkörtlars utgångar blir blockerade, vilket leder till att en liten ficka bildas under huden. De flesta nästäpporna är ofarliga men kan ibland vara estetiskt störande och i vissa fall kan de även bli inflammerade eller infekterade.

Entomophthorales är en ordning av svampar som parasiterar på olika insektsarter. De kan orsaka sjukdomar hos både vuxna insekter och deras larver, och kan leda till döden hos de drabbade individerna. Svamparna sprider sig genom att producera sporer som transporteras av vinden eller via kontakt mellan olika insekter. När en spor kommer i kontakt med ett värddjur börjar svampen gro och penetrerar djurets kropp, där den sedan utvecklas och producerar nya sporer som kan infektera andra insekter.

Det är värt att notera att vissa arter av Entomophthorales också kan infektera människor, men detta är mycket ovanligt. I dessa fall orsakar svampen oftast mildare former av sjukdom som kan behandlas med mediciner.

Den vitellina ducten, även känd som den embryonala eller föetusmagen, är en remnant av den fetale förbindelsen mellan moderkakan och fostrets gastrointestinala system under utvecklingen. Den börjar vanligtvis stängas av och degenererar under den 7:e till 8:e veckan av fostertiden, men kan i vissa fall fortfarande vara öppen eller partielt öppen vid födseln eller senare i livet.

Om den vitellina dukten inte stängs av korrekt kan det leda till en medfödd defekt känd som vitellinintarmfistel eller oméntum, vilket innebär att ett stycke tarm är förbundet med naveln via en tunnel av tunntarmvävnad. Denna defekt kan orsaka symtom som diarré, infektion och andra gastrointestinala problem.

'Ventrikeltömningsobstruktion' är ett medicinskt begrepp som refererar till någon form av obstruktion eller hinder för utflödet av blod från hjärtats ventriklar, det vill säga de kammare som pumpar blod ut till kroppen. Detta kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom hjärtmuskelsjukdomar, strukturella abnormaliteter eller blodproppar i hjärtat.

Ventrikeltömningsobstruktion kan leda till en minskad effektivitet hos hjärtpumpen och ökat tryck inne i ventriklarna, vilket kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och i allvarliga fall även chock. Behandlingen av ventrikeltömningsobstruktion beror på underliggande orsaken och kan innebära mediciner, kirurgiska ingrepp eller andra terapeutiska interventioner.

I medicinsk kontekst betyder "lavemang" normalt omsorgen for en patient som innebär rengøring og hygiejisk behandling av huden, særlig i forbindelse med vård av sengesyke, inkontinente eller andre pasienter som har brug for å ha hele kroppen rengjort regelmessig. Dette inkluderer typisk at vaske og desinfisere sårsteder, slik som sår og sårtoiler, og at fjerne borte døde hudceller og skjebner ved å bruke en klør eller en sliknende instrument.

En lavemang kan også inkludere at vaske hele kroppen med særlig oppmerksomhet på de deler av kroppen som er særlig udsatt for bakterielle infeksjoner, slik som armhuler og skjenker. Vann og sæpsoaprodukter brukes vanligvis under en lavemang, men det kan også være nødvendig å bruke desinfiserende midler for å redusere antallet bakterier på huden og forebygge infeksjoner.

Det er viktig at alle lavemanger utføres grunnig og med respekt for pasientens verdighet og komfort, og at pasienten holdes varm og tør under hele proceduren for å unngå sår og infeksjoner.

'Främmande kroppar' (engelska: 'Foreign bodies') är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva objekt som inte naturligt tillhör eller tillhör själva kroppen, utan istället har hamnat i kroppen genom olika sätt. Det kan röra sig om allt från små partiklar, som sandkorn eller bitar av mat, till större föremål, som nålar, skruvar eller glassplitter.

Främmande kroppar kan orsaka olika typer av besvär beroende på var de befinner sig i kroppen och hur stor storlek de har. I vissa fall kan de leda till infektioner, irritation eller skada vävnad, och i värsta fall kan de orsaka allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller andningsproblem.

Om en främmande kropp misstänks vara orsaken till symtom behöver den ofta tas bort genom ett medicinskt ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av speciella instrument som exempelvis en magnet.

"Bukhinnesjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som primärt påverkar magsäcken och tarmarna. Detta kan innefatta strukturella eller funktionella avvikelser, inflammation, infektion, autoimmunitet, cancer och andra allvarliga tillstånd. Exempel på bukhinnesjukdomar är irritabelt tarmsyndrom (IBS), Crohns sjukdom, Colitis ulcerosa, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), celiaki och cancer i mag-tarmsystemet.

En tarmfistel är en abnorm connection (anastomos) mellan tunntarmen och tjocktarmen, eller mellan tarmen och ytan av kroppen, som orsakas av en sjukdom eller skada. Den kan vara komplicerad av infektion och inflammation, och patienten kan ha symptom som diarré, smärta, feber och viktminskning. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att stänga av fisteln och reparera tarmen.

Obturatorbråck är ett bråck som uppstår när en del av tarmsystemet eller andra inre organ tränger ut genom en naturlig öppning i buken och in i muskelfacket runt obturatornerven, som ligger i insidan av höftbenet. Detta orsakas vanligtvis av svaghet i bukmuskulaturen eller ett ökat tryck på bukhinnan, till exempel vid hosta, skratt, stående under lång tid eller vid förstoppning. Symptomen på obturatorbråck kan inkludera smärta eller trycksensation i lägre delen av magen, sänkt bukvolym och en mjuk knöl som kan kännas i det inre höftområdet. I vissa fall kan även en del av tarmen sticka ut genom bråcköppningen, vilket kan vara livshotande och kräver omedelbar medicinsk behandling.

'Tarmsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som drabbar tarmarna, det vill säga den del av matspjälkningssystemet där näringsabsorptionen sker. Tarmarna kan delas in i två huvudgrupper: tunntarm och tjocktarm.

Tarmsjukdomar kan vara kroniska eller akuta, med olika orsaker och symtom beroende på vilken del av tarmen som är drabbad. Några exempel på tarmsjukdomar inkluderar:

1. Irritabelt colon (IBS): En funktionell tarmsjukdom som orsakas av störningar i tarmfunktionen utan synliga strukturella skador. Symptomen kan vara smärta, värk eller obehag i magen, förstoppning, diarré eller både och, flatulens och buksvullnad.

2. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmen som helst, men ofta påtar sig i tunntarmen eller ileum (den sista delen av tunntarmen). Symptomen kan vara diarré, buksmärtor, trötthet, viktminskning och blod i avföringen.

3. Ulcerös kolit: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som drabbar tjocktarmen (colon) och endast sällan tunntarmen. Symptomen kan vara diarré, blodig avföring, buksmärtor, trötthet och viktminskning.

4. Tjocktarmsinflammation (divertikulit): En akut tarmsjukdom som orsakas av inflammation i tjocktarmens divertiklar (små utbuktningar i tjocktarmens vägg). Symptomen kan vara plötsliga, starka buksmärtor, förstoppning, feber och blodig eller vattnig avföring.

5. Tjocktarmsförträngning (kolonstenos): En kronisk tarmsjukdom som orsakas av en förträngning i tjocktarmen, vilket gör att avföringen har svårt att passera. Symptomen kan vara buksmärtor, trötthet, viktminskning och förstoppning.

6. Tarmcancer: En allvarlig tarmsjukdom som orsakas av oregelbunden celldelning i tarmvävnaden. Symptomen kan vara blod i avföringen, trötthet, buksmärtor, förstoppning och viktminskning.

Det är viktigt att söka läkarvård om man upplever några av dessa symtom eller har andra oroande symptom från mag-tarmkanalen.

'Kolaträd' är ett informellt eller folkligt uttryck för det trädliknande organet kallas kolon, som finns i tjocktarmen hos människor och vissa djur. Kolon är en del av den normala bakteriefloran i tjocktarmen och hjälper till att bryta ned olika slags föda, särskilt komplexa kolhydrater som vi inte själva har enzymer för att bryta ner.

Kolaträdet består av många grenar och grenar som är täckta med biofilm, vilket är ett sammanflätat nätverk av bakterier och andra mikroorganismer som är fäst vid kolonens yta. Kolaträdet kan variera i storlek och form från person till person, men det är vanligtvis längst i den nedre delen av tjocktarmen, nära ändtarmen.

Det finns vissa bevis som visar att kolaträd kan ha en positiv inverkan på vår hälsa genom att producera viktiga näringsämnen, såsom vitaminer K och B12, och att förhindra tillväxten av patogena bakterier i tjocktarmen. Dessutom kan kolaträdet spela en roll i stärkandet av immunförsvaret genom att utveckla tolerans mot olika antigener och att förhindra överdriven inflammation.

'Ventrikulärt utflödeshinder' (i engelska ofta refererat till som 'ventricular outflow obstruction') är ett medicinskt begrepp som avser en förträngning eller hinder i det ventrikulära utflödet, vilket är den del av hjärtat där blodet pumpas ut från de kraftiga muskelförbeningscellerna (ventrikel) till stora kroppspulsådern (aortan) respektive lungpulsådern (pulmonalartären).

Det kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom hjärtklaffmissbildningar, kärlförkalkning eller tumörer i hjärtat. Symptomen på ventrikulärt utflödeshinder kan innefatta trötthet, andnöd, bröstsmärta och synkop (medvetslöshet). Behandlingen beror på underliggande orsaken till hindret men kan omfatta mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp.

'Blindtarmstumörer' refererer til svulster eller voksområder i blindtarmen, som er en del af tarmkanalen. Blindtarmen er en lukket sak som ikke har nogen forbindelse til ydersiden av kroppen og er plassert mellom tyktarmen og tunntarmen. Blindtarmstumører kan være godartet eller ellegodartet, noe som påvirker behandling og prognose.

Godartede blindtarmstumører kaller vi oftest adenomer, og de utgjør opp mot 95% av alle blindtarmstumører. De vokser langsomt og er vanligvis ufarlige, men det kan i noen tilfeller skje at de blir ellegodartet og overgår i kreftformer. Ellegodartede blindtarmstumører kan være mange forskjellige typer, men de mest vanlige er carcinoidtumører, lymfomer, sarcomaer og adenocarcinomer. Disse tumørene kan være mer aggressive og ha en dårligere prognose enn godartede blindtarmstumører.

Behandling av blindtarmstumører avhenger av typen av tumør, størrelsen, om det er spredning til andre kroppsdeler og hvorvidt pasienten har noen medisinske problemer eller ikke. Godartede adenomer kan ofte fjernes endoskopisk, mens ellegodartede tumører vanligvis krever en større kirurgisk operasjon. I tillegg kan strålebehandling og/eller kjemoterapi være nødvendig for noen typer ellegodartede blindtarmstumører.

En ileostomi är en typ av stoma, vilket är en öppning på kroppsytan som skapas under en operation. I denna fall är ileostomin formad av en del av tunntarmen, ileum, som flyttats till ytan och förbinds med huden genom en artificiell öppning. Detta görs vanligen när en persons ändtarm (kolon och rektum) har tas bort eller inte kan användas på grund av sjukdom eller skada.

Exkrementerna kommer då att passera genom ileostomin istället för att lämna kroppen via ändtarmen. Exkrementerna är flytande eller semi-flytande och innehåller ofta mycket näringsrikt vätska, så det kan behövas en speciell ileostomi-behållare för att samla avfallet.

Denna typ av stoma är vanligen tidsbegränsad och kan stängas efter behandlingen av underliggande sjukdom eller skada, men det finns också situationer där ileostomin behöver vara permanent.

Petrolatum, även känt som petroleumjelly eller Vaseline, är ett halvfast, vitt till gulaktigt substance som utvinns från raffinerad råolja. Det används ofta inom medicinen som en skyddande och smidig salva för huden. Petrolatum bildar en barriär på huden som hjälper till att minska förlusten av vatten och förebygger inträngande av smuts, bakterier och andra skadliga substanser. Det är relativt kemiskt inert och orsakar sällan allergiska reaktioner. Petrolatum används också som en bas för många topiska läkemedel och hudvårdsprodukter.

'Kallbrand' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som användes för att beskriva en allvarlig infektion i munnen eller svalget, som orsakas av beta-hemolysinerande streptokocker. Den kliniska bilden kännetecknas av smärta, svullnad och rödhet i drabbade området, ofta med grå/vita pseudomembranös beläggningar på slemhinnorna. Infektionen kan leda till allvarliga komplikationer som sepsis, toxisk chock och nekros (död) av vävnaden i munnen och strupen. Idag använder man sig istället av mer specifika diagnoser som exempelvis streptokockfasciit eller nekrotiserande angina.

Kolonpseudoobstruktion är ett medicinskt tillstånd där kolons muskulatur (tarmens muskler) drabbas av en funktionell störning, vilket leder till att tarminnehållet inte kan transporteras fram genom tarmen på ett normalt sätt. Detta orsakar symtom som påminner om en mekanisk obstruktion (mekaniskt stopp) i tarmen, men utan att det finns någon fysisk eller anatomisk orsak till detta.

Tillståndet kan uppstå till följd av olika sjukdomar eller läkemedel som påverkar tarmsystemet, samt hos äldre personer och personer med neurologiska sjukdomar. Symptomen inkluderar krampaktiga smärtor i buken, upprepad illamående, kräkningar, förstoppning och påblåsthet av tarmen. Diagnosen ställs vanligen genom undersökningar som röntgen, kolonoskopi eller CT-scan. Behandlingen kan bestå av mag-tarms liquidus, avslag av eventuella utlösande läkemedel och ibland även behandling med intravenöst antibiotika och muskelavslappnande medel. I vissa fall kan operation vara aktuellt om patienten inte svarar på den konservativa behandlingen eller om komplikationer uppstår, såsom perforation av tarmen.

En duodenostomi är en kirurgisk procedure där en öppning skapas från den andra delen av tunntarmen, eller duodenum, till bukhålan. Detta görs vanligtvis för att underlätta utflödet av maginnehåll när det finns en obstruktion någonstans längre upp i matspjälkningssystemet. Öppningen kan vara permanent eller temporär, och den kan stängas med en klaff för att förhindra att maginnehåll läcker ut. Duodenostomi används också som en del av vissa typer av levertransplantationer.

En spolmaskinfektion är en infektion orsakad av bakterien Streptococcus pyogenes, även känd som grupp A streptokocker. Infektionen uppstår när bakterierna tränger in i kroppen genom skador på slemhinnor, ofta i samband med användning av ett spolmaskin under tandläkarbehandling. Symptomen på en spolmaskinfektion kan vara smärta, svullnad, rödhet och feber. I vissa fall kan infektionen leda till allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller hjärtsjukdomar om den inte behandlas adekvat med antibiotika.

"Kirurgiska svampar" är ett slanguttryck som inte används inom medicinen. Det kan möjligen referera till ovanliga, sällsynta former av svampinfektioner som kan behandlas med kirurgi, men det finns inget officiellt medicinskt begrepp som matchar denna beskrivning.

I medicinska termer kan svampinfektioner orsakas av olika typer av svampar, inklusive dermatofyter, kandida och aspergillus. Dessa infektioner kan vara lokaliserade till huden, slemhinnor eller inre organ. I vissa fall kan de behöva behandlas med både mediciner och kirurgi, men det finns inget specifikt medicinskt begrepp som refererar till "kirurgiska svampar".

Jejunum är en del av tunntarmen (intestinum tenue) som ligger mellan duodenum (den första delen av tunntarmen) och ileum (den sista delen av tunntarmen). Jejunum är ungefär 2,5 meter långt hos en vuxen människa.

Jejunum har till uppgift att absorbera näringsämnen från maten som passerar genom tarmen. Det har en rik blodförsörjning och ett stort ytväte för att underlätta absorptionen. Jejunums slemhinna är också täckt med små, fingerliknande utskott (villi) som ökar ytan ytterligare.

I jejunum sker också en del av den kemiska nedbrytningen av näringsämnena genom att enzymer från bukspottkörteln (pancreas) och tarmens egen slemhinna bryter ner proteiner, kolhydrater och fetter till mindre molekyler som kan absorberas lättare.

En divertikel är en liten, utbuktning i tarmens vägg, vanligtvis bildad där blodkärl tränger genom muskelvävnaden. De flesta människor har några divertiklar i sin underkäke (colon), och de tenderar att öka i antal med åldern. Divertiklar är oftast små och orsakar inga problem, men ibland kan de bli inflammerade eller infekterade, vilket kan leda till divertikulit. I allvarliga fall kan detta orsaka komplikationer som tarmblödning, ämnesomsättningsrubbningar och hål i tarmen (perforation).

Bariumsulfat är ett vit, opakkt, icke-magnetiskt och oorganiskt pulver som används som kontrastmedel inom medicinen. När det intas av patienten, absorberar blygloidnivåerna i kroppen bariumsulfatet, vilket gör att strukturerna i mag-tarmkanalen kan ses tydligt på röntgenbilder. Det används ofta för att undersöka strukturen och funktionen hos mat-/vätskeupptagningen i tarmarna samt att upptäcka eventuella skador eller sjukdomar i mag-tarmkanalen, såsom cancer, divertiklar, inflammationer eller andra abnormaliteter.

Det är viktigt att notera att bariumsulfat inte får användas hos patienter med bekanta allergier mot preparatet eller vid förstoppning, magsår, blödningar i mag-tarmkanalen, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), eller om patienten har någon form av blockage i tarmarna. Det kan också ha allvarliga bieffekter om det används tillsammans med andra läkemedel som innehåller järn, magnesium, eller kalcium.

"Arteria mesenterica superior-syndrom" är inte en etablerad medicinsk diagnos eller ett erkänt medicinskt tillstånd. Det existerar inga officiella definitioner inom medicinen för detta begrepp. Om du har några specifika frågor om Arteria mesenterica superior eller relaterade medicinska ämnen, är jag glad att hjälpa till med mer information om dem.

En kolostomi är en typ av stoma, vilket betyder att ett öppet sår skapas genom bukväggen så att en del av tarmen kan sticka ut. Kolostomin görs vanligen när en persons kolon eller ändtarm har blivit skadad eller behöver tas bort under en operation.

Specifikt är en kolostomi en öppning som skapats från kolon, det vill säga den del av tarmen som tar hand om nedbrytningen och absorptionen av vatten och näringsämnen i maten. Ofta används kolostomin för att avleda fekalievätskan när en person inte kan göra det på naturlig väg, till exempel efter operationer eller vid sjukdomar som kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) eller cancer.

Fekalievätskan kommer då att rinna ut via kolostomin och samlas i en säck som sitter runt omkring stoman. Sådana säckar behöver tas bort och rengöras regelbundet för att förhindra infektioner och andra komplikationer.

Det finns olika typer av kolostomier, beroende på var den skapas i kolon och hur stor del av kolon som tas bort. Varje typ kan kräva olika metoder för vård och hantering, så det är viktigt att personer med en kolostomi får rätt information och instruktioner från sina läkare och sjuksköterskor.

Kräkning definieras inom medicinen som den aktiva processen där det övre delen av mag-tarmkanalen (över oesofagus) rensas genom att snabba, ryckiga kontraktioner i matstrupen (oesofagus) och magmuskulaturen pressar upp maginnehållet genom munnen. Kräkningar orsakas ofta av en reaktion på oönskade substanser eller syreattacker på mag-tarmväggen, men kan även vara ett symtom till sjukdomar eller biverkningar till läkemedel.

'Ascaris lumbricoides' är en parasitisk rundmask som orsakar ascariasis, en typ av infektion som drabbar tarmen. Denna masktyp är en av de vanligaste orsakerna till tarminfektioner i världen och sprids främst genom att personer infekteras med maskens ägg via kontaminierad mat eller vätska. Larverna kläcks i tarmen, penetrerar tarmväggen och förs via blodomloppet till lungorna där de utvecklas ytterligare. Senare sväljs de tillbaka upp i tarmen igen och kan bli fullvuxna maskar som är kapabla att producera ägg. Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka en rad symtom såsom buksmärtor, diarré, hosta och andningssvårigheter beroende på graden av infektion.

Den tjocka tarmen, även kallad kolon, är en del av det mänskliga digestiva systemet. Den sträcker sig från blindtarmen till rektum och har en genomsnittlig längd på 150 cm hos vuxna. Tjocktarmens huvudsakliga funktion är att absorbera vatten och elektrolyter samt fermentera o absorptionstaget i tunntarmen obalanserade kolhydrater, proteiner och fiber med hjälp av bakterier. Detta leder till produktion av korta fettsyror, vitaminer och gaser.

Tjocktarmen har tre delar: den uppåtriktade ascendenta kolon, det tvärställda transversala kolon och den nedåtriktade descendenta kolon samt det slutliga sigmoideala kolon som leder till rektum. Tjocktarmen har ett rikligt blodförsörjning och ett tjockt lager av muskulatur, vilket hjälper till att förflytta tarminnehållet framåt genom peristaltiska rörelser.

'Buktumör' är en benämning på en tumör eller neoplasi som bildas i buken, även känd som intraperitoneal rummet. Buktumörer kan vara maligna (cancer) eller benigna (godartade). De kan uppstå från olika typer av vävnader inne i buken, till exempel tarm, lever, gallblåsa, äggstock eller livmoder. Symptomen på en buktumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men kan inkludera smärta, viktminskning, illamående, kräkningar och förstoppning. Behandlingen av en buktumör kan bestå av kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling eller kombinationer av dessa.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

"Diospyros" er en botanisk generisnavn som inkluderer ein gruppe av planter som tilhører familien Ebenaceae. Mange av disse plantene har viktige medisinske bruk, men det finnes ingen spesifikk "medicinsk definisjon" av "Diospyros".

Noen av de mest kjente artene innenfor slæktet "Diospyros" er bl.a.:

* Diospyros kaki, som er den vanligste artens av persimon-frukt. Den har mange medisinske bruk, for eksempel som antioxidant og til å styrke immunsystemet.
* Diospyros virginiana, som er en art av amerikansk ebenholts. Barken og bladene har vært brukt i tradisjonell medisin for å behandle diverse sykdommer som hudsykdommer, diaré og malaria.
* Diospyros discolor, som er en art av kinesisk ebenholts. Den har bl.a. vært brukt i tradisjonell kinesisk medisin for å behandle hjertesykdommer og å styrke immunsystemet.

Det er viktig å nevne at bruk av planter i medisinske sammenhenger bør alltid skje under veiledning av en kvalifisert helsefagperson, for å unngå uventede bivirkninger og for å sikre at den riktige dosis blir tatt.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

En missbildning i mat- och näringsupptagande- och/eller tarmkanalen kallas gastrointestinala missbildningar. Detta kan omfatta en rad olika tillstånd som varierar från milda till allvarliga. Några exempel på vanliga gastrointestinala missbildninger inkluderar:

1. Duodenalatresi: En fullständig eller delvis igennemgående obstruktion i duodenum (tarmens första del).
2. Esofagealt atresi/tracheo-esofageal fistel: En missbildning där esofagus saknar en del av sin längd eller har en förbindelse med luftstrupen.
3. Gastroschisis och ondodiplomelia: Missbildningar där tarmsystemet sticker ut genom buken eller ryggen.
4. Hirschsprungs sjukdom: En missbildning där nervceller saknas i tarmens slutdel, vilket orsakar en obstruktion.
5. Meckels divertikel: En liten ficka eller utbuktning av tarmslemhinnan som kan vara belägen någonstans längs med tjocktarmen.
6. Pylorosten: En obstruktion i magmunnen (pylorus) som förhindrar mat från att rinna genom till tarmlumen.

Dessa missbildningar kan leda till symptom som illamående, kräkningar, buksmärtor, svullnad och problem med näringsupptagningen. Behandlingen beror på typen och allvarlighetsgraden av missbildningen, men den kan innefatta kirurgi, mediciner eller andra terapeutiska ingrepp.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

Cystic fibrosis (CF) is a genetic disorder that primarily affects the lungs and digestive system. It is caused by a mutation in the gene that makes a protein called CFTR (cystic fibrosis transmembrane conductance regulator). This protein controls the movement of salt and water in and out of cells, and when it doesn't function properly, it can lead to thick, sticky mucus building up in various organs.

In the lungs, this mucus can clog the airways and make it difficult to breathe. It also creates an environment that is conducive to bacterial growth, leading to chronic lung infections and inflammation. Over time, this can result in severe lung damage and respiratory failure.

In the digestive system, the thick mucus can prevent the release of digestive enzymes from the pancreas, which helps break down food. This can lead to malnutrition, growth problems, and poor weight gain in children with CF. Additionally, people with CF may have issues with their liver, bile ducts, and sex organs.

CF is a progressive disease, meaning that it gets worse over time. However, with proper medical care, many people with CF can manage their symptoms and live into their 40s, 50s, or beyond. Treatment typically includes chest physical therapy to help clear the lungs, medication to thin mucus and fight infections, a healthy diet, and enzyme supplements to aid digestion. In some cases, lung transplantation may be necessary for severe lung disease.

Tolvfingertarm, också känd som ilium, är den bredaste och övre av de tre delarna av tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den ligger närmast tarmens början, ändtarmen, och har en genomsnittlig längd på cirka 25 centimeter hos vuxna.

Tolvfingertarmen har en karakteristisk form som liknar ett avlångt "U" eller en treudd, med två laterala flikar (ceca) och en gemensam blindsäck (appendix vermiformis). Cecerna är placerade på höger sida av buken och innehåller mikroflora som hjälper till att bryta ned näringsämnen.

Tolvfingertarmen har en viktig funktion i näringsabsorption, eftersom den innehåller talrika plikplattor (villi) och små blad (mikrovilli) som ökar ytan för absorption av näringsämnen. Dessutom producerar den enzymer som hjälper till att bryta ned kostens kolhydrater, protein och fetter innan de absorberas in i blodet.

I medicinskt hänseende betyder "förhårdning" ofta att ett vävnadsområde blir ovanligt hårt eller sklerotiskt. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, och den exakta mekanismen beroende på vad som orsakat förhårdningen kan variera.

Exempelvis kan en förhårdning i hjärtklaffarna leda till problem med hjärtfunktionen, medan en förhårdning i levervävnaden kan vara ett tecken på levercirros. Andra exempel på sjukdomar som kan orsaka förhårdningar innefattar kalkifikationer (kalciumavlagringar), ateroskleros (förtjockning och skleros av artärväggarna) och fibros (överdriven bildning av bindväv).

Det är viktigt att notera att förhårdning kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada, så om du anar att du har en förhårdning bör du uppsöka din läkare för att undersökas närmare.

Den medicinska termen för "buk" är abdomen. Abdomen är den del av kroppen som ligger mellan bröstkorgen (thorax) och bäckenet (pelvis). Den innehåller flera viktiga organ såsom levern, magsäcken, tarmarna, bukspottkörteln, njurarna och könsorganen.

'Tårkanalhinder' (lacrimal obstruction) är ett tillstånd där tårkanalerna, de små rörleden som leder bort tårvätska från ögat, blir blockerade. Detta kan orsaka ögonvatten eller epifora. Orsakerna till tårkanalhinder kan variera, men de vanligaste är åldring, infektion, trauma eller strukturella avvikelser. I vissa fall kan en operation behövas för att korrigera problemet och återställa normal tårflöde.

En jejunostomi är en artificiell öppning (stoma) som skapas i tunntarmen, vanligen i jejunum delens mitt. Den används ofta för kort- eller långvarig enteral nutrition (när patienten inte kan äta via munnen), mediciner och dränering.

Jejunostomi kan placeras under operation eller med hjälp av endoskopi, beroende på patientens behov och läkares bedömning. Det finns olika typer av jejunostomier, men de flesta består av en yttre del som leds genom buken (extern stoma) och en inre del som leder till tunntarmen (intern stoma).

Det är viktigt att patienter med jejunostomi får rätt medicinsk behandling, undervisning och stöd för att hantera sin stoma korrekt och förebygga komplikationer som till exempel infektioner eller obstruktioner.

Herniorrhaphy är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedur där man reparerar en hernia genom att sy igen den defekta muskel- eller bindvävsväggen. Ordet herniorrhaphy kommer från grekiska, där "herni" betyder "skida" och "rhaphy" betyder "sy".

Under en herniorrhaphyoperation placerar kirurgen ofta ett nätliknande material över den defekta området för att stödja och förstärka den reparerade väven. Detta kan hjälpa att minska risken för ytterligare skador eller återfallshernier i framtiden.

Det finns olika typer av herniorrhaphy-operationer, beroende på vilken typ av hernia som behöver repareras och var den är lokaliserad. Till exempel kan en inguinalherniorrhaphy användas för att reparera en inkorgningshernia i ljumsken, medan en femoralherniorrhaphy används för att reparera en hernia som lokaliserats i höftregionen.

Sjukdomar hos nyfödda, även kända som neonatala sjukdomar, är tillstånd eller störningar som uppstår hos barn under de första 28 dagarna efter födseln. Dessa sjukdomar kan vara medfötta eller aquired, och kan variera från milda till livshotande.

Exempel på vanliga sjukdomar hos nyfödda innefattar:

1. Atresier och stenoser (till exempel ductus arteriosus atresia och coarctation av aortan)
2. Respirationsdistresssyndrom (RDS)
3. Infektioner (till exempel sepsis, pneumonia och meningit)
4. Hjärtsjukdomar (till exempel hjärtfel och kardiomyopati)
5. För tidig nedbrytning av blodkroppar (till exempel anemi)
6. Gastrointestinala sjukdomar (till exempel nekrotiserande enterokolit, mekoniumileus och gastroschisis)
7. Förhöjda nivåer av bilirubin (hyperbilirubinemi) som kan leda till kronisk bilirubin-inducerad neurologisk skada (BIND)
8. Infektion med herpes simplex virus
9. Njursjukdomar (till exempel nefropati och urinvägsinfektion)
10. Centrala nervsystemsstörningar (till exempel cerebral pares, epilepsi och hydrocephalus)

Behandlingen av sjukdomar hos nyfödda kan variera beroende på typ och svårighetsgrad, men kan innefatta observation, medicinsk behandling, kirurgi eller intensivvård.

'Bäckentumörer' (bladder tumors) är en allmän term för abnorma tillväxtar i urinblåsan. De flesta bladdertumörerna är cancerartade, men det kan också förekomma godartade tumörer.

Cancerartade bladdertumörer delas vanligen in i två kategorier: urothelcellcancer (tidigare kallat transsitionell cellcancer) och icke-urothelcellcancer. Urothelcellcancer är den vanligaste typen av bladdercancer och utgör cirka 90% av alla diagnoser. Denna typ av cancer utvecklas i de celler som bildar urinblåsans ytskikt (urotelet). Icke-urothelcellcancer är ovanligare och kan inkludera sådana typer som squamous cell cancer och adenocarcinoma.

Godartade bladdertumörer, även kallade benigna bladdertumörer, är sällsynta. De flesta godartade tumörer i urinblåsan är papiller, som sticker ut från ytan av urinblåsans insida och består av vävnader som liknar de normala cellerna i bladdern.

Det är viktigt att notera att det finns en rad olika orsaker till att abnorma tillväxtar uppstår i urinblåsan, inklusive infektioner, kronisk irritation och exponering för vissa kemikalier. Om du eller någon annan har frågor om bladdertumörer rekommenderar vi starkt ett besök hos en läkare eller specialist för att få en korrekt diagnos och behandlingsplan.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

'Tarmkatarr' er en laienbetegnelse for en økt produksjon og slemhinnesekretion i tarmsystemet, som kan føre til diaré. Den medisinske betegnelsen for denne tilstanden er 'tarminflammasjon' eller 'enteritis'.

Tarmkatarr kan være akutt eller kronisk og kan skyves tilbake til en rekke forskjellige årsaker, som inkluderer infeksjoner (bakterielle, virale eller parasitiske), allergier, autoimmune lidelser, medisinsk behandling og kirurgiske ingrepsler.

Symptomene på tarmkatarr kan variere, men de mest vanlige inkluderer diaré, mage-tarmproblemer, oppkvalmning, vondt i magen, feber og trang til å gå på toiletten ofte. Hvis du tenker du lider av tarmkatarr bør du søke medisinsk veiledning for å få en korrekt diagnose og behandling.

Förstoppning, även känd som obstipation, är ett tillstånd där en person har svårt att evacuera sitt tarmsystem och ofta ledsagas av hårda eller klumpiga avföring. Det kan orsakas av många faktorer, inklusive lågt fiberintag, brist på fysisk aktivitet, vissa läkemedel, medicinska tillstånd och psykiska faktorer som stress. Långvarig förstoppning kan leda till komplikationer som analfissurer, hemorrojder och inkontinens.

Appendingicit (blindtarmsinflammation) är en inflammatorisk sjukdom i blindtarmen, som ofta orsakas av en infektion. Den karaktäriseras av smärta i lårets högra sida, feber, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan komplikationer som blodförgiftning eller bukhinneinflammation uppstå om läketiden fördröjs. Behandlingen består ofta av antibiotika och operation (appendektomi) för att ta bort den inflammerade blindtarmen.

I'm sorry for any confusion, but "Nigeria" is a country in West Africa and not a medical term or condition. It is bordered by Benin to the west, Chad and Cameroon to the east, and Niger to the north. Its southern coast is on the Gulf of Guinea in the Atlantic Ocean. Nigeria is known for its diverse culture and ethnic groups, including the Yoruba, Igbo, and Hausa peoples. It is also the most populous country in Africa with over 200 million inhabitants.

Mag-tarminstubering (eller gastrostomi) är en procedur där en konstgjord öppning skapas genom magsäcken och till huden, för att ge näring direkt in i magen. Detta görs vanligtvis när någon inte kan äta eller dricka normalt på grund av sjukdom eller skada. En tunn, böjlig tub som kallas en Mag-tarminstub är placerad genom den konstgjorda öppningen och förbinder magsäcken med ytan. Näring kan sedan ges genom tuben med hjälp av en pump eller gravitation.

Kolektomi är ett medicinskt ingrepp där hela eller delar av colon, det stora tarmlocket, tas bort. Det finns olika typer av kolektomier, beroende på vilken del av colon som behöver tas bort. Några exempel är:

* Hemikolektomi: Ena hälften av colon tas bort.
* Sigmoidekolektomi: Den nedre delen av kolon (sigmoidekolon) tas bort.
* Total kolektomi: Hela kolon tas bort, inklusive ileocecal valvet som förbinder kolon med småintestin.

Kolektomier utförs ofta som behandling för olika former av tarmsjukdomar, såsom coloncancer, divertikulit eller chronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). Efter operationen kan patienten behöva en tids enteral eller parenteral näring och eventuellt även antibiotika för att förebygga infektioner.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Tarmtumörer är abnorma tillväxtor i tarmen som kan vara godartade eller elakartade. De kan orsaka olika symtom beroende på var i tarmen de finns och hur stor de är. Några exempel på typer av tarmtumörer inkluderar adenom, karzinoid, gastrointestinal stromacellstumör (GIST), lymfom och koloncancer. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen.

'Rectum' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av colon, eller tjocktarmen. Rectum är den sista biten av tjocktarmen innan den kopplas samman med anus. Detta är en del av avskiljningssystemet och dess huvudsakliga funktion är att lagra avföring innan den elimineras från kroppen genom defekation. Rectum har också muskler som hjälper till att kontrollera avföringen.

Brunner's glands, även kända som submucosal glands, är en typ av körtel som finns i tunntarmen hos däggdjur. De är uppkallade efter den schweiziske läkaren Christian Brunner (1827-1892) som först beskrev dem.

Brunner's glands producerar en alkalisk sekretion som hjälper till att neutralisera den sura maginnehållet när det passerar in i tunntarmen under digestionen. Denna alkaliska sekretion hjälper också till att skydda tunntarmens slemhinna från den sura miljön och underlättar nedbrytningen av proteiner och fett i maten.

Brunner's glands är vanligast i duodenum, den första delen av tunntarmen som följer på magsäcken, men de kan också förekomma i den närmaste delen av jejunum, den andra delen av tunntarmen.

Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Bukhinneinflammation, också känd som appendicitis, är en inflammation av blindtarmen (appendix vermiformis). Detta är en smal, tunn, blindsäckliknande struktur som hänger från den större ändtarmen (colon) på den nedre högra sidan av buken.

Inflammationen orsakas vanligtvis av en obstruktion i lumen (håligheten) av blindtarmen, ofta på grund av en hårda massa av fekalier (fecalith), tumörer eller främmande kroppar. Obstruktionen kan leda till ökad tryck i blindtarmen och minskad blodförsörjning, vilket i sin tur kan orsaka nekros (död) av vävnaden och infektion.

Symptomen på bukhinnesinflammation inkluderar plötslig smärta i naveln eller den nedre högra sidan av buken, som kan vara värre vid rörelse, hostning eller djup andning. Andra symtom kan vara illamående, kräkningar (oftast inte kännetecken på appendicitis), förlust av aptit, låggradig feber och förstoppning.

Behandlingen för bukhinnesinflammation är oftast kirurgisk, där man tar bort den inflammerade blindtarmen genom en operation som kallas appendektomi. Den kan utföras som en öppen kirurgi eller laparoskopisk (minimalt invasiv) kirurgi. Antibiotika ges vanligtvis före och efter operationen för att behandla eventuell infektion.

En blindtarmsoperation, även känd som appendektomi, är en operation där blindtarmen (appendix) extraheras från kroppen. Blindtarmen är en smal, tunn, tubformad struktur som hänger från kolon (tjocktarm). Den har ingen känd funktion i människans kropp.

Blindtarmsoperationen utförs vanligtvis när en blindtarmsinflammation eller appendicit uppstår. Appendicitis orsakas ofta av en infektion som leder till att blindtarmen blir inflammerad och fylld med pus. Om den inte behandlas kan blindtarmen bursta (perforera), vilket kan leda till allvarliga komplikationer såsom bukhinneinflammation (peritonit).

Under en blindtarmsoperation görs ett snitt i magen eller en laparoskopisk ingrepp skapas med hjälp av små inkisioner. Blindtarmen tas bort och eventuellt infekterat vävnad runt omkring rensas bort. Sedan stängs magen tillbaka och patienten får vanligtvis antibiotika för att förebygga infektioner.

I den medicinska kontexten betyder "koristom" att använda en substans eller behandling som har en positiv effekt eller fördel för individen, ofta i form av en läkemedel eller terapi. Det kan hjälpa att lindra symtom, förbättra funktion eller öka livskvalitet.

Emellertid bör koristom alltid vägas upp mot potentiala risker och biverkningar, och skall endast användas under ledning av en legitimerad vårdpersonal som kan övervaka effekterna och justera behandlingen som behövs.

Gastrointestinal (GI) motility refererer til bevægelserne og kontraktionerne i fordøjelsesorganerne, herunder spiserøret, maven, tyndtarmen, tyktarmen og endetarmen. Dette hjælper med at transportere maden, væsker og afføring gennem fordøjelseskanalen. GI motility er kontrolleret af det autonom nervesystem, hormoner og muskulatur i fordøjelsesorganerne. Anormaliteter i GI motility kan føre til forstyrrelser i fordøjelsen og afføring, såsom forstoppelse eller diarré.

Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.

Palliativ vård är en form av medicinsk vård som fokuserar på att lindra symtom och förbättra kvaliteten på livet för patienter med allvarliga, ofta oåterställbara sjukdomar, som exempelvis cancer, hjärtsjukdom eller neurologiska störningar. Den inkluderar behandling av smärta, andningsbesvär, illamående och yrsel, depression och ångest, såväl som psykosocial och spirituell stöd till patienten och deras familj. Palliativ vård kan ges i alla stadier av sjukdomen, inklusive under behandling med kurerade syften, och den är inte begränsad till de sista dagarna eller veckorna av livet.

The anal canal is the terminal end of the digestive tract, surrounded by muscles that control the voluntary expulsion of feces. It is the last portion of the gastrointestinal system, extending from the anorectal junction to the anal verge, and is lined with mucous membrane. The anal canal is approximately 3-4 cm in length and has both an inner and outer layer of muscle, known as the internal and external sphincters, respectively. These muscles work together to maintain continence and allow for defecation.

En galne bol (gallstone) är en fast, stelnad samling av substans som bildats inuti gallblåsan. Den består vanligtvis av kolesterol eller bilirubin, två ämnen som finns naturligt i gallan. Gallstenar kan vara mycket små (mindre än 3 millimeter i diameter) eller så stora som en golfboll. Många människor har en enda gallsten, medan andra kan ha flera.

Gallstenar bildas när substansen i gallan kristalliserar och blir till en fast massa. Detta kan hända om gallblåsan inte töms ofta eller om gallan innehåller för mycket kolesterol eller bilirubin. Vissa personer är mer benägna än andra att utveckla gallstenar, till exempel äldre kvinnor och personer med övervikt eller aderton.

De flesta människor som har gallstenar märker inte av det, eftersom de inte orsakar några symptom. Men om en gallsten blockerar någon av gallgångarna kan det leda till smärta, inflammation och andra komplikationer, såsom gulsot (icterus) eller akut bukinflammation (cholecystitis). I dessa fall behöver personen sannolikt få behandling, vanligtvis i form av kirurgi.

'Hydronefros' är ett medicinskt tillstånd där urinansamling i njuren orsakar en ökning av trycket och ledde till en abnormt uppsvällning av den. Detta händer när urinen inte kan rinna fritt genom urinvägarna, ofta på grund av en obstruktion någonstans i systemet. Hydronefros kan vara associerad med smärta, urinvägsinfektioner eller skada på njuren om det lämnas obehandlat.

'Extrahepatisk kolestas' refererer til en form for kolestase (minsket eller forstyrret galledyssel) som opstår udenfor leveren. Kolestase betyder at galla ikke kan transporteres fra leveren og ud i tarmene som det normalt sker, hvilket kan føre til en opbygning af galasyrer i leveren og muligvis skade levercellerne.

Ved extrahepatisk kolestase er årsagen til problemet placeret udenfor leveren, typisk som følge af en obstruktion (forsnævring eller sammenpressning) i galdeleddene, der forhindrer gallafluidens passage. Dette kan skyldes forskellige patologiske tilstande såsom gallesten, tumorer, cyster eller entzündelser i bughulen, der presser på galdeleddene og forstyrrer gallaudfloden.

Symptomerne på extrahepatisk kolestase kan inkludere mørke urin, lysstole, opkast med en gul-grøn farve, pruritus (kronisk og intensivt kvalme), fedtet ophobning i huden og muligvis galasten (påvirkning af blodets kolesterolmængde). Diagnosen stilles typisk ved hjælp af ultralyd, CT-scanning, MRI eller ERCP (endoskopisk retrograd kholecystopankreaticografi) til at undersøge galdevejen og identificere årsagen til obstruktionen. Behandlingen vil typisk fokusere på at fjerne årsagen til obstruktionen, hvilket kan kræve kirurgiske indgreb i visse tilfælde.

En blöding i mag-tarmkanalen (gastrointestinal blödning) är en utflöde av blod från blåsorna (blodkärlen) i matspjälkningssystemet. Blödningarna kan vara either blygsamma eller allvarliga, och de kan vara lokaliserade var som helst i mag-tarmkanalen, inklusive i matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tjocktarmen eller rektum.

Blödningarna kan vara synliga utflöde av blod via munnen eller endast synliga som svarta, tjocka avföringar (melena) på grund av blodets kontakt med magens sura miljö. I vissa fall kan blödningen vara dold och upptäckas först genom symptom som anemi, yrsel eller besvärligheter att andas.

Orsakerna till en blöding i mag-tarmkanalen kan variera från relativt ofarliga orsaker såsom hemorrojder till allvarliga tillstånd såsom magsår, cancer eller trombos. Behandlingen beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, endoskopiska procedurer eller kirurgi.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

En koloskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en flexibel, belysningsbar tub som kallas koloskop. Koloskopet leds genom endast delar av tjocktarmen och hela tunntarmen för att undersöka dem. Koloskopi används ofta för att leta efter cancer eller polypers (förädlade vävnader som kan bli cancertackla) i tjocktarmen och tunntarmen. Den kan också användas för att behandla problem i tarmarna, till exempel att ta bort polypers eller andra abnormiteter. Koloskopi är en relativt smärtfri procedur som ofta utförs med lokalbedövning och ibland med lugnande medicin.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

"Undervisningssjukhus" er en betegnelse for et sygehus som har en særlig rolle i undervisning og uddannelse af fremtidige sundhedsfaglige medarbejdere, herunder læger, sygeplejersker og andre relevante faggrupper.

På et undervisningssjukhus har de medicinske ansatte ofte en dobbeltrolle som både behandlere for patienter og undervisere for studerende. Dette indebærer, at studenterne under deres uddannelse får mulighed for at deltage i den praktiske behandling af patienter under tæt guidance og vejledning fra de erfarne læger og sygeplejersker.

Undervisningssjukhusene har ofte et tæt samarbejde med nærliggende universiteter eller andre uddannelsesinstitutioner, hvilket gør det muligt for studenterne at få en bred vifte af undervisningselementer, herunder teoretisk undervisning, praktiske øvelser og klinisk træning.

Det er værd at notere, at betegnelsen "undervisningssjukhus" kan variere fra land til land, og at der kan findes forskellige former for samarbejde mellem sygehuse og uddannelsesinstitutioner.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.