Tandrot definieras som smärta eller obehag i en tand, oftast orsakad av karies, en infektion, exponerade dentin eller pulpa, eller en skada på tanden. Smärtan kan vara lokaliserad till tanden eller irradiera till ansiktet, halsen eller huvudet. Tandroten kan också vara förknippad med ökad känslighet för värme, kyla eller tryck. I allvarliga fall kan tandrot leda till abscessbildning och systemiska infektioner om den inte behandlas.

Tandcement är i medicinsk kontext den benartade substans som håller tanden fast i käken. Det består huvudsakligen av calciumsalter och kolagenfibrer. Tandcementet bildas under fostertiden och fortsätter att utvecklas efter födseln. Det har en viktig funktion som mekanisk buffert mot krafter som verkar på tanden, såsom betttryck och slitage. Dessutom bidrar tandcementet till att skydda tandens rot kanaler från infektioner.

'Tand' er en del af muskuloskeletal systemet og er definert som et hård, vitamin-riggt struktur, der består af roden (radix) og kronen (corona). Tanden dannes af tre typer væv: cementum, dentin og pulpa. Cementum er det yderste lag, der danner en fast forbindelse mellem tanden og kæbeknoglen. Dentin ligger under cementum og udgør den største del af tanden. Pulpaen er det indre væv i tanden, der indeholder blodkar og nerver. Tandens overflade er beklædt med et hårdt lag, kaldet emaljen, som er det hårdeste stof i kroppen. Tanden har en central hulhed, pulpaen, der indeholder blodkar, nerver og andre vævstyper.

Tandens funktioner inkluderer: at bide, knuse og maler føde til passende størrelse for at lette svælgen; hjælp til tale; og bidrage til æstetikken ved at give ansigtet form. Tandpleje er vigtig for at opretholde sundheden af tænderne og tandkød og forebygge sygdomme som karies og parodontoopati.

"Cementogenesis" er en medisinsk term som refererer til den biologiske prosessen der danner cementum, et mineraliseret væv som danner en del af tannen i vertebrater. Cementum er et fast bindemiddel mellom tannens rotine og kinnen, og hjørneteinndragelsene i cementum hjelper til å feste tanden fast i kinnbenet.

Cementogenesen starter når tannen begynder å sprekke frem fra kinnbenet under embryonal utviklingen og fortsetter etter at tannen har brutt frem og er blitt funksjonell. Under cementogenesen differentierer specielle celler, kjent som cementoblastene, til å produsere og sekretere mineralske substanser som gradvis utgjør cementum.

Cementogenesen kan være påvirket av forskjellige faktorer, inkludert alder, kjønn, genetiske faktorer og sykdommer, og abnormale cementogenese kan føre til tannproblemer som hyperekspansjon eller sårbarhet overfor karies.

'Tandbildning' (odontogenes tumör) är en allmän term för ett tillväxtstörning i munhålan som har sin grund i odontogent (tandbildande) vävnad. Det kan vara godartat eller elakartat. De flesta tandbildningarna är godartade och tenderar att växa långsamt. Symptomen kan inkludera smärta, sår, svullnad, lösnande tänder eller förändrat bett. Behandlingen består ofta av kirurgisk borttagning.

"Tandframbrott" (odontiatrik terminologi: "caries") är en progressiv, multifaktoriell sjukdom som orsakas av mikroorganismer i tandbeläggningen. Denna process leder till demineralisation och destruktion av hårtandematerialet (tandemaljen), vilket kan resultera i små hål (kaviteter) i tänderna. Tandframbrott kan vara smärtsamt, leda till infektioner och på sikt orsaka problem med käken och tändernas funktion. Behandlingen av tandframbrott kan innebära fyllningar, kronor eller eventuellt extraktion av tanden beroende på graden av skada. Preventiva åtgärder som fluoridbehandling och god oral hygien kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av tandframbrott.

Tandförkalkning, även kallat dental karies eller tandcancer, är en progressiv och hälsobetonad sjukdom som orsakas av mikroorganismer i munhålan. Den beror på en interaktion mellan mikroorganismer, värdrelaterade faktorer (till exempel tändernas beskaffenhet och salivens sammansättning) och kostfaktorer (till exempel sockerintag).

Förkalkning uppstår när mjölksyra bildas som en produkt av socker och stärkelse, som bryts ned av bakterier i placken på tänderna. Mjölksyran sänker pH-värdet i munhålan och leder till demineralisering av tandens hårda substance (emalj, dentin och cement). Om detta fortsätter utan behandling kan hålbildningar uppstå i tänderna.

För att förebygga förkalkning rekommenderas god oral hygien med regelbunden tandsmittning, fluoridbehandling och en hälsosam kosthållning med begränsat sockerintag.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.

Odontoblast är en typ av cell som finns i tanden och är ansvarig för att producera dentin, ett hårt, mineraliserat material som utgör huvuddelen av tanden. Odontoblasterna ligger nära pulpan, den mjuka vävnad som finns inuti tanden, och sträcker sig genom den tunnare tubulära strukturen i dentinet. När tanden utsätts för skada eller smärta kan odontoblasterna reagera genom att producera substanser som aktiverar smärtreceptorer. Dessa celler är viktiga för att hålla tänderna friska och skydda dem från skador och infektioner.

Tandresorption (eller odontoklaseri) är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas in i käkbenet. Detta orsakas av aktiva celler, osteoklaster, som bryter ner benvävnaden runt tanden. Tandresorption kan leda till smärta, sårbarhet för karies och eventuellt förlust av tanden. Den kan vara relaterad till flera olika medicinska tillstånd, såsom tandlossning, parodontit, tumörer eller hormonella störningar. Behandlingen beror på orsaken till resorptionen och kan innebära bland annat kirurgi, mediciner eller ortodontisk behandling.

En tandssäck (pulpacysta eller odontogenisk kista) är en sluten, membranös struktur som innehåller pulpavävnad och kan förekomma i dentin och cementum av en tand. Den kan vara congenital (född) eller uppstå sekundärt till patologiska processer såsom caries eller trauma. Tandssäckar kan vara asymptomatiska eller orsaka smärta, svullnad och andra symtom beroende på deras storlek och omfattning. I vissa fall kan tandssäckar behöva tas bort genom en procedure som kallas pulpotomi eller pulpectomi för att undvika komplikationer såsom infektion eller abscess.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.

Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.

Rotkaries, även känt som dental caries eller tandcancer, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakterier. Den uppstår när bakterier i munnen förtär socker och bildar plack, en klebrig film som adhererar till tändernas yta. Placken producerar syra som angriper emaljen på tanden och orsakar hål. Om det inte behandlas kan rotkaries leda till smärta, tandvärk, infektion och till slut tandförlust.

'Tandben' er på engelsk kendt som 'Dental Pulp'. Det er det bløde væv, der findes inden i tanden. Tandpulpen indeholder blodkar, nerver og bindevæv. Den forsyner tanden med næring og sensorisk følelse. Hvis tandpulpen bliver inficeret eller skadet, kan det resultere i smerte, tandkarse eller abscesser. Derfor er det vigtigt at beskytte tandpulpen mod skader og infektioner, hvilket opnås ved at have en god tandsundhed og gennemgå regelmæssige tandlægeundersøgelser.

Tandförlust, även känd som odontiatri eller dental caries, är en hälsozustand där tandens emaloid, dentin eller cement har skadats orsakat av bakteriersyra i plack. Detta sker vanligtvis när munhygienen försummas och kariesbildande bakterier kan odlas i munnen. Socker och andra kolhydrater som intas i kosten konverteras till syror av dessa bakterier, vilket leder till en nedbrytning av tanden. Tandförlust kan leda till smärta, infektioner, problem med att tugga och tala korrekt samt andningssvårigheter om den inte behandlas.

'Tandanlag' är ett medicinskt begrepp som refererar till den struktur och funktion hos en individ eller djurs tänder. Tandanlaggens uppbyggnad inkluderar tänderna själva, kringliggande vävnader såsom tandkött och käkar, samt de nerva och blodkärlsstrukturer som försörjer dem.

Tandanlag består av två huvuddelar: den roterande (icke levande) delen, även kallad tandsubstansen, och den levande delen, även kallad pulpan. Tandsubstanserna inkluderar emaljen (den hårdaste substansen i kroppen), dentin (ett hårt, poröst material under emaljen) och cement (ett bindemedel mellan roten och käkbenet). Pulpan innehåller blodkärl, nerver och andra levande vävnader.

Tandanlagets funktion är att bryta ner maten för smak- och näringsupptag, samt att underlätta tal och andning. Tandanlaget kan också ha en estetisk funktion och vara viktigt för ansiktsformen och utseendet.

'Tandpulpa' refererar till den mjuka vävnaden som finns inne i en tands rotkanal och kronan. Den består av blodkärl, nerver, bindväv och lymfkärl. Tandpulpan är mycket känslig för smärta eftersom den innehåller nervändar. Smärta i tandpulpan kan uppstå till följd av karies, skada på tanden eller andra orsaker som utsätter pulpan för irriterande substanser.

Tandemly repeated proteins, eller tandem alj-proteiner, är en typ av protein där ett antal kopior av en viss peptidsekvens upprepas i en linjär sekvens. Dessa upprepningar kan vara identiska eller marginellt varierande. Tandemly repeated proteins förekommer hos många olika organismer, inklusive bakterier, arkéer och eukaryoter. I vissa fall har dessa proteiner visat sig ha en funktion i cellens skydd mot aggressiva utomstående molekyler, såsom bakteriofager eller andra toxiner. I andra fall kan de vara involverade i cellytans struktur eller fungera som receptorer på cellytan.

'Mjölktand' är den gemensamma benämningen på de tillfälliga tänderna som ungar däggdjur, inklusive människor, får under det första året av sitt liv. Hos människor kallas de även 'barn tänder'. Mjölktand har en tunnare emalj än permanenta tänder och är inte lika hållfasta. De börjar oftast dyka upp vid sex månaders ålder och alla 20 stycken mjölktänder brukar vara igenom vid ungefär två och ett halvt års ålder. Mjölktänderna kommer sedan att ersättas av permanenta tänder under en process som kallas för tandbyte.

'Tandkrona' er den del av tannen som ser ut over tandkjøttet etter at kjennetekene har blitt tatt bort ved en fylling eller et hull. Det er den del av tannen som er igjen når det ikke er noen skader eller hull i tannen. Tandkrona kan også være betegnelsen for den ferdige, formede delen av tannen før den bryter seg ut over tandkjøttet under tilsettingen.

Integrin-binding sialoprotein (IBSP) är ett protein som förekommer naturligt i människokroppen. Det uttrycks framförallt i benvävnad och odontogen (tandbildning). IBSP binder till integriner, en typ av cellmembranprotein, och hjälper till att reglera celldelning, cellöverlevnad och celldifferentiering. Det är också involverat i mineraliseringen av benvävnad och tandmineralisering. IBSP har också visat sig ha en roll i cancerutveckling och progression, därtill att det kan vara ett potentialt prognostiskt markeringsmolekyl för vissa typer av cancer.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

Neurofibromatosis type 1 (NF1) är en genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i NF1-genen, som kodar för proteinet neurofibromin. Neurofibromin fungerar som en GTPas-aktiverande protein (GAP), som hjälper till att reglera cellcykeln och celldelningen genom att stänga av RAS-proteinet när det inte längre behövs.

NF1-transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till specifika sekvenser i DNA och hjälper till att reglera transkriptionen av NF1-genen. Dessa faktorer kan påverka mängden neurofibromin som produceras och på så sätt påverka risken för utveckling av neurofibromatosis type 1. Exempel på NF1-transkriptionsfaktorer inkluderar ATF2, CREB1 och STAT1.

Det är värt att notera att NF1-transkriptionsfaktorer inte ska förväxlas med neurofibromin 1-proteinet självt eller den gen som kodar för det proteinet (NF1).

Tandmissbildningar, även kända som dentala missbildningar, är avvikelser eller oregelbundenheter i tandsättens utveckling och struktur. Detta kan inkludera allt från en enkel formationsstörning till mer allvarliga defekter som påverkar tändernas funktion och esthétik. Tandmissbildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra missbildningar eller syndrom. Några exempel på vanliga tandmissbildningar är:

1. Mikrodonti: En tillstånd där tänderna är mindre än normalt.
2. Tandagglutination: När tänderna sitter ihop eller är sammanväxta.
3. Taondiastema: Ett utrymme mellan framtänderna.
4. Hyperdonti: För mycket tänder i käken.
5. Hypodonti: För få tänder i käken.
6. Dysplasi: En abnormitet i tandsmältets utveckling och struktur.
7. Amelogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas emalj.
8. Dentinogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas dentin.

Tandmissbildningar kan behandlas med diverse metoder, beroende på typ och allvarlighetsgrad. Behandlingarna kan inkludera tandreglering, kariesbehandling, rotkanalfyllning, kronor och broar eller till och med kirurgiska ingrepp.

Medicinskt sett betyder "övertalig tand" att en person har en extra tand som har bildats bredvid eller ovanpå de vanliga tänderna. Detta kallas även supernumerärt tandsystem. Övertaliga tänder är relativt ovanliga och kan vara asymmetriska, vilket innebär att de inte förekommer hos alla personer i ett par. De kan vara fullvuxna eller underutvecklade och kan vara belägna i olika positioner i käken. Övertaliga tänder kan orsaka problem med utvecklingen av andra tänder, tandställning och käkfunktioner.

'Tooth wear' refererer til den progressiva nedbrydning eller slidning af tænderne, der ikke er forårsaget af karies (tand sygdom). Der findes tre hovedtyper af tooth wear:

1. Abrasion: Det er slidning på tandsubstanser, ofte forårsaget af ydre faktorer som fejlagtig brug af tandbørste, brugen af skarpe eller hårde mundhygiejne redskaber eller habituelt knoglevævsbid (bruxisme).

2. Erosion: Det er slidning på tandsubstanser, forårsaget af kemiske processer, ofte som følge af indtagelse af syreholdige drikkevarer, sur frugt eller mavesyre, der kommer i kontakt med tænderne.

3. Attrition: Det er slidning på tandsubstanser, forårsaget af tandemnering, hvor to tænder gnides mod hinanden under funktionel slid eller ved fejlplacerede tænder.

Tooth wear kan føre til ændringer i tændernes form og funktion, samt være årsag til smerter, hypersensitivitet og øget risiko for karies og parodontitis.

'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.

"Non-vital tooth" är en terminologi inom tandvård som används för att beskriva en tand som har förlorat sin blodförsörjning och nervrespons. Detta kan inträffa till följd av skada, sjukdom eller en framgångsrik behandling av en inflammerad pulpa (tandkött). En non-vital tand saknar ofta känselreaktion då nervcellerna har dött. I vissa fall kan den bli mörkare i färgen och vara mer benägen att utsättas för karies eller andra infektioner. Rutinmässiga tandvårdsbesök är fortfarande viktiga för en non-vital tand, eftersom dess tillstånd kan påverka den omkringliggande mjukvävnaden och benstrukturen i käken.

Medicinskt kan "tand, inkilad" översättas till "tooth, impacted." Det innebär att en tand inte lyckats penetrera oralepitheliet och därmed inte har lyckats ta sin normala position i munhålan. Istället sitter tanden kvar delvis eller helt innesluten i käkbenet. Detta kan orsaka smärta, infektioner eller skada till angränsande strukturer.

'Tandmissfärgning' (eller 'tooth discoloration') är ett medicinskt begrepp som refererar till en förändring i färgen eller tonen hos tänder. Det kan vara orsakat av flera olika faktorer, inklusive:

1. Externa faktorer: födoämnen och drycker som kaffe, te, röd vin, läskedrycker med mörk färg och tobaksrök kan leda till ytlig missfärgning av tänderna.
2. Interna faktorer: vissa mediciner, speciellt antibiotika som tetracyklin, kan orsaka intern missfärgning av tänder om de intas under uppväxtfasen när tänderna fortfarande är i utveckling. Andra interna faktorer inkluderar trauma till tänderna och förhöjda nivåer av fluorid.
3. Åldrande: som en del av naturlig åldringsprocessen blir tändernas emalj tunnare, vilket kan leda till att de får en gulaktig ton.
4. Munsjukdomar: vissa munsjukdomar och infektioner kan orsaka missfärgning av tänder.
5. Genetiska faktorer: vissa individer är mer benägna att utveckla tandmissfärgning än andra på grund av genetiska faktorer.

Tandmissfärgning kan vara ett kosmetiskt problem och orsaka besvär hos vissa individer, men det är vanligtvis inte ett tecken på någon allvarlig medicinsk eller oral hälsoproblem.

Enligt medicinskt vett betyder "tand, icke-erupterad" att en tand inte har brutit igenom slemhinnan i munhålan och inte är synlig vid vanlig inspektion. Det kan också kallas för en "obruten tand" eller "icke-exponerad tand". Dessa icke-erupterade tänder kan vara i olika stadier av utveckling och kan vara belägna i benet under tuggmusklerna, innanför andra tänder eller inbäddade under skikt av mjukvävnad. Ibland kan det behövas utföra röntgenundersökningar för att fastställa positionen och utvecklingen av en icke-erupterad tand.

'Tandhals' er en del av tannen som kalleres 'nektin' eller 'tannhalsnektin'. Dette er den del av tannen der står i kontakt med tandkjøttet og holder på tannen fast i kaken. Tandhalssystemet inkluderer også de adjacente strukturer som kjobber, tunge, kinder og muskler, som sammenlager seg for å forme en sluttet enhet rundt tannen.

Tandhalsnektinet er viktig for å holde på tannen i dens sokkel og for å hindre at den blir løs. Det er også viktig for å beskytte mot infeksjoner, da det inneholder en slags immunceller som kan angripe bakterier som forsøker å trange seg inn i kroppen gjennom munnens slimehinner.

Tandhalser er ofte utsatt for sykdommer, som f.eks. paradontitt, som kan føre til at tannen blir løs og må eventuelt extraheres. Derfor er det viktig å ha en god mundhygiene og regelmessige tannkontroller for å forebygge slike problemer.

Spinala nervrötter, även kända som spinalnervrotoroots eller simpelthen nervrötter, är de nerver som utgör den initiala delen av det perifera nervsystemet. De kommer direkt från ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina) och delar sig sedan i två delar: en motorisk gren som kontrollerar muskulaturen och en sensorisk gren som tar hand om känsel- och smärtreceptorer. Skador eller sjukdomar i de spinala nervrötterna kan orsaka smärta, kraftförlust och känselbortfall i olika delar av kroppen.

"Tandemalj" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när två proteser, vanligtvis artificiella tänder eller kronor, sitter direkt bredvid varandra. Detta kan ske när en patient behöver ha flera tandbeläggningar och de placeras i en rad, eller "tandem", för att ersätta saknade tänder eller förbättra funktionen och/eller esetiken hos tänderna.

Tandemalj kan också användas när två implantatplaceras nära varandra för att stödja en tandprotes, även kallad "tandemimplantat". Detta kan vara ett alternativ till traditionell tandprotes som är fastsatt med hjälp av lim eller klamrar.

I allmänhet används termen "tandemalj" för att beskriva när två artificiella tänder sitter direkt bredvid varandra och stöds av en protes eller implantat, men det kan också ha andra betydelser inom odontologin.

Tandexfoliering, även känt som tandskaling eller renning, är en rutinmässig tandsjukvårdshandling där hårda beläggningar (tandsten) avlägsnas från ytan på tänderna. Tandstenen kan inte avlägsnas genom vanlig tandborstning och flossning, och om den lämnas kvar kan det leda till problem som parodontit (inflammation i tandköttet), karies och andra former av munhälsa.

Under en tandexfoliering använder sig tandsjukvårdaren av speciella instrument, såsom skaler och kurasir, för att avlägsna tandstenen från ovanpå och under tanden, samt i områden runt kottarna. Det kan även ingå i behandlingen att smörja tänderna med fluor för att skydda dem mot karies.

Tandexfoliering bör utföras regelbundet, vanligen två gånger per år, för att underhålla en god munhygien och förhindra allvarliga problem med tänderna och tandköttet.

En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.

Tandluxation är en term inom tandvård och medicin som betecknar en subluxation eller dislokation (skada) på en tand, vilket innebär att tanden har förlorat sin normala position i käken. Det kan orsakas av olyckor, slag, fall eller andra typer av trauma till munnen och/eller ansiktet. I vissa fall kan tandluxation behöva behandlas med hjälp av tandläkarvård, såsom att stabilisera tanden igen i dess normala position eller eventuellt extrahera (ta bort) den skadade tanden om den inte kan räddas.

Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.

"Sammansmälta tänder" (aggregerga teeth på engelska) är ett medicinskt tillstånd där två eller flera tänder i munnen växer samman och blir sammanväxta med varandra. Det kan orsakas av en abnormal utveckling under barndomen, där tänderna inte separerar sig korrekt från varandra. I vissa fall kan det även bero på en tidigare tandskada eller karies som inte behandlats tillräckligt snabbt och orsakat att tänderna växer samman.

Detta tillstånd kan leda till problem med munhygienen, som svårigheter att rengöra mellan de sammansmälta tänderna, vilket i sin tur kan öka risken för karies och tandinfektioner. Sammansmälta tänder kan också orsaka problem med käkfunktionen och utseendet på tändernas ytor. Behandlingen av detta tillstånd kan innebära en kombination av tandrengöring, eventuell avlägsnande av tandbelaget eller andra former av restaurativ behandling, samt i vissa fall kirurgi för att separera de sammansmälta tänderna.

'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).

"Tandsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar och skador som kan drabba tänderna, tandköttet och käkmuskulaturen. Detta kan innefatta tillstånd som karies (tanddegeneration), parodontit (inflammation i tandkött och käkbenssubstans), gingivit (inflammation i tandkött), tandsmärtor, torr mun samt abscesser eller infektioner i orala vävnader. Tandsjukdomar kan vara orsakade av bakterier, dålig oral hygien, skada, ärftliga faktorer eller andra medicinska tillstånd.

I'm sorry for any confusion, but the phrase "ankylos of teeth" is not a standard medical term in English. Ankylosis specifically refers to the abnormal union of bones or joints, often as a result of injury or disease. In the context of dentistry, ankylosis typically refers to the fusion of the tooth root to the surrounding bone, which can lead to problems with tooth movement and alignment.

Therefore, if you are looking for a medical definition related to dental fusion or immobility, I would be happy to help clarify further. However, I would need more information about what you are asking in order to provide an accurate and helpful response.

Den medicinska definitionen av "Plant Root Cap" är inte direkt tillämplig, eftersom detta begrepp huvudsakligen används inom botaniken. I den kontexten refererar "Plant Root Cap" till en struktur som finns på rotdelarna hos växter. Den består av celler som skyddar den aktiva delarna av roten under dess grovväxtfas och hjälper till att navigera rotationen av roten genom att upptäcka gravitationskraften och riktas nedåt.

Rotpreparering är ett medicinskt förfarande där död vävnad eller nekrotisk (död) tissue tas bort från en levande organism. Detta kan göras för att förhindra spridning av infektion, för att underlätta läkning och för att förbättra funktionen hos det drabbade området. Rotpreparering kan användas inom många olika medicinska specialiteter, inklusive kirurgi, ortopedi, dermatologi och stomatologi (tandvård).

Exempel på rotpreparering innefattar att rensa en sårflora från nekrotisk vävnad eller att avlägsna död benvävnad i samband med en kirurgisk behandling av en fraktur. Rotpreparering kan också utföras som en del av behandlingen av en abscess (infektionsrelaterat varbildning) eller en nekrotiserande soft tissue infektion, där det är viktigt att snabbt och effektivt ta bort död vävnad för att förhindra spridning av infektionen och för att underlätta läkning.

Tandåterinsättning, även kallat implantatprotes, är en metod inom tandvården där en konstgjord tandsylon eller tandrot placeras i käken för att fungera som en fast grund för en ny konstgjord tand eller tandbro. Detta görs vanligtvis när en naturlig tand inte kan återställas eller behöver tas bort på grund av skada, sjukdom eller någon annan anledning.

Den konstgjorda tandsylonen är oftast gjord av titan, ett material som är väl tolererat av kroppen och som kan integreras med benvävnaden i käken genom en process som kallas osseointegration. När den konstgjorda tandsylonen har integrerats med käkbenet kan en konstgjord tand fästas på toppen av sylonen, vilket ger patienten en fungerande och estetiskt tillfredsställande lösning.

Tandåterinsättning är en teknik som har använts under flera decennier och som har visat sig vara en pålitlig och effektiv metod för att ersätta saknade tänder. Den kan även hjälpa till att förhindra benförlust i käken och underlätta för patienten att äta, tala och leva ett normalt liv.

'Root resorption' refererar till en process där celler, ofta specifika typer av immunceller, bryter ner och bortför roten på en tand. Detta kan ske i samband med sjukdom eller skada, eller som en bieffekt av ortodontisk behandling (tandreglering). Det finns två huvudsakliga typer av rotresorption: externt resorbtion och intern resorbtion. Extern resorbtion inträffar när celler utanför tanden bryter ner roten, medan intern resorbtion sker när celler inuti tanden gör detsamma. Båda typerna av rotresorption kan leda till att tanden förloras om de inte behandlas.

Tanderosion, även känd som abrasiv erosion, är en process där tanden successivt förlorar sin emalj och dentin på grund av mekanisk påverkan i kombination med en sur miljö. Detta orsakas ofta av att man borstar tänderna för hårt eller med fel teknik, men kan också bero på vanor som att tugga på penor, pipor eller andra hårda föremål. Den sura miljön kan skapas av mat och drycker som innehåller höga nivåer av syra, såsom läskedrycker, fruktjuicer och citrusfrukter.

'Tandhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till munhålan och dess innehåll, inklusive tänder, tandkött, käkar, spott, bakterier och annan flora. Tandhålan är en viktig del av kroppen då den har en nära koppling till vår allmänna hälsa. En sund tandhåla kan bidra till ett lägre riskbelastning för sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andningsvägsproblem. Dessutom kan en dålig oral hälsa leda till problem som karies, parodontit och ont i tänderna. Det är viktigt att upprätthålla god oral hygien genom att regelbundet borsta tänderna, flossa, använda munvatten och besöka tandläkaren regelbundet för att undvika problem och underhålla en sund tandhåla.

'Tandpulpahåla' er en anatomisk term som refererer til den åbne forbindelse mellom tanden og tannem hollowen, også kalt pulpaen. Denne åpningen er normalvis beligende i rotens apeksregion og er en del av tannens vaskulære og nervesuppleering. Tandpulpan inneholder blodkjøtt, nerver og andre levende celler som er nødvendige for å holde tanden levende og senstiv.

'Root canal obturation' är en medicinsk term som refererar till den process där kanalen i roten på en tand fylls med ett material efter att den har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Syftet med obturationen är att försegla och stabilisera canalen så att det inte kommer in några bakterier tillbaka och orsaka en ny infektion. Det vanligaste materialet som används för obturation är gutta percha, ett termoplastiskt material som kan formas efter behandlingens varmning. Obturationen utförs ofta med hjälp av cement och sealer för att säkerställa en tät och effektiv förslutning.

'Karies' er en medicinsk betegnelse for en infektionssygdom i tanden, som karakteriseres ved nedbrydning af tandemaljen (den hårde ytre del af tanden) pga. syre dannet av mundens bakterier, der omdanner sukker til syre. Dette fører til dannelse af huller eller skader på tanden. Karies er en meget almindelig sygdom og kan forhindres eller behandles ved godt tandsygnspleje, fluoridbehandling og regelmæssige tandlægekontroller.

'Tanduppsättning' refererar till samlingen av tänder som finns i munnen hos människor. Den medicinska definitionen är: "Den fullständiga uppsättningen av 32 permanenta tänder, inklusive 8 framtänder, 4 hörntänder, 8 premolarer och 12 molarer (eller visdomstand) som normalt utvecklas hos en vuxen människa."

Det är värt att notera att inte alla vuxna har en komplett uppsättning av 32 permanenta tänder, eftersom visdomstand ofta saknas eller extra tänder kan förekomma.

Rotfyllningsmaterial, även kallat endodontiskt fyllnadsmaterial eller rotfyllnad, är ett material som används inom tandvården för att sluta igen den kanal som finns inne i en tands rotation efter att den desinficerats under en rotbehandling. Detta görs för att förhindra att bakterier tränger in i canalen och orsakar en infektion, så kallad apikal periodontit.

Det vanligaste materialet som används idag är gutaperka, ett termosettmaterial bestående av en blandning av gutta percha och zinkoxidé eller andra fyllnadsmedel. Gutaperkan är flexibelt, lättformbar och har god biokompatibilitet, vilket gör den till ett idealiskt material för rotfyllningar.

Andra typer av material som kan användas inkluderar cement, exempelvis zinkoxid-eugenol-cement och kalciumhydroxid-cement. Dessa material har dock vissa nackdelar jämfört med gutaperka, såsom sämre längre hållbarhet och ökad risk för reinfektion.

Rotfyllning, även känt som rotbehandling eller endodontisk behandling, är en medicinsk procedur där man rengör, formar och fyller ut kanaler i en skadad eller infekterad tandrot. Detta görs vanligtvis med hjälp av specialdesignade instrument och material för att eliminera smittämnen och skydda den omgivande tandköttet från fortsatt infektion.

Under en rotfyllning tas den skadade nerven och blodkärlen bort från rotkanalerna, vilket kallas för avtäckning (eller pulpotomi/pulpectomi). Sedan desinficeras och rengörs kanalerna med hjälp av irrigationsvätskor och medicinska lösningar. Efter att kanalerna är rena och torra fylls de med en speciell, biokompatibel cement och ett gutapercha-material för att försegla och stabilisera tanden. I vissa fall kan det vara nödvändigt att stärka tanden ytterligare med en kompositfyllning eller en krona.

Rotfyllningar utförs vanligtvis av tandläkare specialiserade inom området endodonti, men även allmänpraktiserande tandläkare kan utföra denna procedur. Rotfyllningars syfte är att rädda en skadad tands rot och förhindra att tanden måste extraheras.

'Odontometri' är inget etablerat medicinskt begrepp på svenska eller engelska. Det låter som en kombination av två grekiska ord – 'odontos' som betyder tand och 'metron' som betyder mått. Om du letar efter information om hur man mäter tänder kan du använda begreppet 'tandmätning', men det är inte vanligt förekommande inom medicinsk terminologi.

Om du hade för avsikt att fråga efter 'Odontometry' på engelska, så skulle svaret vara att det fortfarande inte finns någon etablerad definition eller användning av detta begrepp inom odontologi eller medicinsk vetenskap.

Tanddemineralisering är ett medicinskt tillstånd där hårdvävnader i tänderna, som emalj och dentin, bryts ner på grund av för höga nivåer av syror i munhålan. Detta kan orsakas av en överdriven konsumtion av sockerhaltiga livsmedel och drycker, då bakterier i munnen omvandlar sockret till syra som angriper tänderna. Andra faktorer som kan bidra till tanddemineralisering innefattar brist på effektivt tandsmyckande, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar. Symptomen på tanddemineralisering kan vara svaga, men de kan omfatta vita fläckar eller skavanker på emaljen, lättare brytbarhet av tänderna och smärta eller känslighet i tänderna. För att förhindra eller behandla tanddemineralisering rekommenderas god oral hygien, regelbunden tandsmyckning, en hälsosam kosthållning och möjligen fluoridbehandlingar.

En permanent tandfyllning är en metod för att behandla karies orsakad skada på tänder. Den innebär att en speciell plastliknande cement eller kompositmaterial fylls in i hålrummet (kaviteten) som bildats i tanden efter att cariesangreppet har avlägsnats. Detta återställer formen och funktionen på tanden, och förhindrar vidare skada orsakad av bakterier och sönderfall.

Permanenta tandfyllningar kan även användas för att korrigera andra skador på tänder, såsom sprickor eller defekter i emaljen. De är tillverkade av långvariga material som är designade att matcha tändernas färg och hålla i många år med rätt vård och underhåll.

'Permanent teeth setup' refererar till de slutgiltiga tänderna hos människor som ersätter de tidigare tillfälliga milk tänderna. Den permanenta tanduppsättningen består av 32 tänder för de flesta vuxna, inklusive 8 framtänder (incisiver), 4 hörntänder (caniner), 8 kindtänder (premolarer) och 12 molarer (inklusive de visdomstanden). Den permanenta tanduppsättningen börjar gro i käkbenet under barndomen och fortsätter att komma ut genom tandutvecklingen under ungdomen och tidiga vuxenlivet.

'Tandlöshet' betyder att en person saknar tänder. Det kan bero på olika orsaker, till exempel ålder, genetik, sjukdomar som diabetes eller cancer, skada från tandsmaksälskare (till exempel tobak), dålig oral hygien eller brist på fluorid i vattenförsörjningen under uppväxten.

Det finns också medicinska tillstånd som kan leda till tandlöshet, såsom Sjögrens syndrom och akromegali. I vissa fall kan tandlöshet behandlas med tandimplantat eller andra tandproteser för att hjälpa personen att återfå sin käkfunktion och estetik.

Protesisk tandförberedelse är en process där tanden prepareras och formas för att kunna bära ett protesiskt tillbehör, som kan vara en krona, bro eller en tandprotes. Under den protesiska tandförberedelsen tar tandläkaren bort någon del av den ursprungliga tanden och skapar en överföringstriss för att hjälpa till att fästa den protesiska applikationen.

Den exakta metoden för en protesisk tandförberedelse kan variera beroende på vilken typ av protesis som behövs och hur många tänder som behöver förberedas. Men i allmänhet innebär det att tanden skärs ned till en viss form och storlek, så att den passar perfekt med den protesiska applikationen.

Det är viktigt att tandförberedelsen utförs korrekt för att säkerställa att den protesiska applikationen sitter rätt, fungerar bra och ser naturlig ut. Ett dåligt utfört arbete kan leda till problem som smärta, lösning eller skador på både tänderna och protesen.

'Pulpanekros' betegner den tilstand, hvor pulpaen i en tand dør og går i opløsning. Pulpaen er det levende, bløde væv inde i tanden, der indeholder blodkølvæv, nerver og kirtler. Den kan dø, fordi den bliver ødelagt af caries (tandbetening), skader eller en anden infektion. Nekrosis betyder at cellerne i et væv er døde og begynder at gå i opløsning, hvilket kan føre til abscesser og andre komplikationer, hvis det ikke behandles. Symptomer på pulpanekros kan inkludere smerte, særligt under varme eller kølige stimuli, lugt fra munden, rodcanaler og en forandret tandfarve. Behandlingen af pulpanekros består typisk i en endodontisk behandling (en rodkanalbehandling), hvor pulpaen fjernes og kanalerne renses, desinficeres og udfyldes for at forhindre yderligere infektioner.

Periapikal tandlossning, även känt som parodontit eller apikal periodontit, är en inflammation i den mjuka vävnaden runt en persons tands rotspets. Den orsakas vanligtvis av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nervan) inne i tanden till det omkringliggande periapikala vävnadsskiktet. Infektionen kan uppstå till följd av en karies eller en skada på tanden som inte behandlats korrekt.

Symptomen på periapikal tandlossning kan inkludera smärta eller ömhet i tanden, särskilt vid beröring eller tryck, svullnad i munnen eller ansiktet, en abscess som bildas i den drabbade området och lösning av tänderna. Behandlingen för periapikal tandlossning kan innebära en rotbehandling (endodontisk behandling) där infektionen tas bort från pulpan och kanalen i tanden, fylls igen och tanden desinficeras. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om infektionen inte kan behandlas på annat sätt.