Thallium är ett giftigt heavy metal element med symbol Tl och atomnummer 81 på periodiska systemet. I medicinen används thallium-201, en radioaktiv isotop av thallium, inom kärnmedicin som en radioträce i diagnostiska undersökningar av hjärt- och kärlsjukdomar.
Talliumradioisotoper refererar till isotoper (varianter) av grundämnet tallium, som har atomkärnor som sänder ut ioniserande strålning genom radioaktivt sönderfall. Exempel på vanligt använda talliumradioisotoper inkluderar tallium-201 och tallium-203, som används i medicinsk bilddiagnostik för att undersöka hjärtfunktionen (myokardscintigrafi). Talliumradioisotopers korta halveringstid och förmåga att koncentreras i särskilda typer av vävnad gör dem användbara som radiotracare för att undersöka olika sjukdomar.
Radioisotoper, även kända som radionuklider, är atomkärnor med instabila isotopsammansättningar som saknar jämvikt. Dessa isotoper avser att förlora energirik radiation i form av alfastrålning, betastrålning eller gammastrålning för att nå en stabilare konfiguration och bli en annan isotop av samma element (i vissa fall ett helt annat element) genom en process som kallas radioaktiv decay. Radioisotoper används inom många områden, bland annat medicin, forskning, industri och energiproduktion.
Zinc radioisotopes are radioactive forms of the chemical element zinc, which have unstable nuclei and emit radiation as they decay towards a stable state. Examples of zinc radioisotopes include zinc-65 and zinc-72, which are used in medical research and nuclear medicine for various applications such as imaging, therapy, and radiotherapy.
Oorganiska salter av den hypotetiska ferrocyansyran H4Fe(CN)6.
En flödesmätning med radioisotop är en non-invasiv diagnostisk metod som innebär att ett litet målmedel, konjugerat med en svagt aktiv radioisotop, införs i kroppen för att mäta flödet av blod, luft eller andra fluider genom ett specifikt organ eller kärlsystem. Detta gör det möjligt att upptäcka och bedöma olika medicinska tillstånd som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, lungemboli och njursjukdomar.
Instabila isotoper av jod som sönderfaller och avger strålning. Jodatomer med atomvikter mellan 117 och 139, med undantag av I-127, är radioaktiva jodisotoper.
Strontiumradioisotoper refererer til forskjellige former av strontium som har ustabil atomkerne og som sønderfaller ved å udsende ioniserende stråling, kalt radioaktivt sønderfall. Disse radioisotopene brukes ofte i medisinsk kontekst, for eksempel i behandlingen av knogletumorer, hvor de kan erstattet med naturlig strontium i knoglene og dermed avge terapeutisk stråling direkte til området som trenger behandling. Et typisk eksempel er strontium-89, som er et beta-radioisotop som ofte brukes for å behandle smerter relatert til metastaserende knogletumorer.
"Singelfotonemissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgivande undersökning som använder gamma Strålning för att producera tredimensionella bilder av funktionen i inre organ och vävnader, genom att spåra emissionen av en radionuklid som är kopplad till en substans som absorberas av de aktiva cellerna."
Instabila isotoper av ädelgasen krypton som sönderfaller under avgivande av strålning. Kr-atomer med atomvikt 74-77, 79, 81, 85 och 87-94 är radioaktiva kryptonisotoper.
Radionuclide imaging, also known as nuclear medicine, is a medical procedure that uses small amounts of radioactive material (radionuclides) to create detailed images of the body's internal structures and functions. This technique allows healthcare professionals to diagnose and monitor various medical conditions, such as cancer, heart disease, and neurological disorders. The radionuclides emit gamma rays that are detected by specialized cameras, which then generate images that provide valuable information about the patient's health.
Instabila isotoper av indium som avger strålning under sönderfall. Indiumatomer med atomvikterna 106-112, 113m, 114 och 116-124 är radioaktiva isotoper.
En fosfodiesterashämmare som blockerar upptag och omsättning av adenosin i erytrocyter och kärlendotelceller. Dipyridamol förstärker även den klumpningsmotverkande effekten av prostacyklin.
"Natriumradioisotoper" refererar till isotoper av grundämnet natrium (symbol "Na") som har överskott av neutroner och därmed är radioaktiva, vilket betyder att de sakta avger ioniserande strålning. Natrium har 8 stabila isotoper och flera instabila radioisotoper, varav de vanligaste är natrium-22 (^22Na) och natrium-24 (^24Na). Dessa radioisotoper används inom medicinen för diagnostiska och terapeutiska syften, till exempel genom att injicera dem i patienten och sedan följa deras spridning med hjälp av en gammakamera.
Kontrollerad fysisk ansträngning som utförs för att mäta fysiologiska funktioner, särskilt hjärt-kärl- och lungfunktioner, men även syreupptagningsförmåga. Oftast krävs maximal aktivitet, men submaximal ansträngning används också. Belastningen graderas ofta, varvid kriterier som prestationsförmåga, syreförbrukning och puls används.
Radioaktivitet är ett fenomen där instabila atomkärnor sönderfaller spontant, under processen kallas detta för radioaktiv decay. Under sönderfallen emitteras hö energetiska partiklar och/eller gammastrålning. Detta leder till att den ursprungliga atomkärnan förändras och omvandlas till en annan kemisk element. Radioaktiva isotoper, också kallade radionuklider, kan hittas naturligt eller skapas syntetiskt i laboratorier och kärnreaktorer.
Instabila bariumisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Bariumatomer med atomvikterna 126-129, 131, 133 och 139-143 är radioaktiva.
Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.
Sviktande hjärtfunktion pga obalans mellan hjärtmuskelfunktion och kranskärlens förmåga att förse hjärtmuskeln med tillräckligt blodflöde för normal funktion. Det är en form av hjärtmuskelischemi (syrebrist i muskelvävnaden), orsakad av nedsatt kapacitet hos kranskärlen.
Yttriumradioisotoper refererar till en variant av grundämnet yttrium som har ett instabilt kärnnummer och sönderfaller genom emission av ioniserande strålning. Dessa isotoper används inom medicinen, speciellt inom nuklearmedicin, för att diagnostisera eller behandla vissa sjukdomar. Exempel på en vanligt använd yttriumradioisotop är Yttrium-90.
Tennradioisotoper är radioaktiva varianter av grundämnet tenn (symbol: Sn), som har en instabil kärnnukleotid och sönderfaller spontant genom emission av ioniserande strålning. Exempel på tennradioisotoper inkluderar isotoperna ^121^Sn, ^123^Sn, ^125^Sn och ^126^Sn, som används inom medicinen för diagnostiska syften i form av radiofarmaka.
Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.
Instabila isotoper av järn (Fe) som sönderfaller under avgivande av strålning. Fe-atomer med atomvikterna 52, 53, 55 och 59-61 är radioaktiva järnisotoper.
Instabila isotoper av koppar som sönderfaller under avgivande av strålning. Kopparatomer med atomvikter 58-62, 64 och 66-68 är radioaktiva kopparisotoper.
Instabila isotoper av fosfor som sönderfaller under avgivande av strålning. Fosforatomer med atomvikter 28-30 och 32-34 är radioaktiva isotoper.
Medel som motverkar eller neutraliserar gifter.
Beta particles, often denoted as β-, are a type of ionizing radiation released during the process of radioactive decay in certain unstable atomic nuclei. Beta particles consist of high-speed electrons that are ejected from an atom's nucleus when a neutron decays into a proton, an electron, and an anti-neutrino. This transformation results in an overall decrease of one unit in the atomic number (Z) while keeping the mass number (A) constant for the daughter nucleus. Beta particles possess kinetic energy that can vary, and their path through matter is typically straight with some degree of deflection due to collisions with other atoms' electrons.
Radiofarmaka är substance som innehåller radionuklider och används inom medicinen för att diagnostisera eller behandla sjukdomar. De används ofta inom områden som nuclearmedicin och radioterapi, där de kan hjälpa till att undersöka organ och vävnader i kroppen eller att behandla cancer och andra sjukdomar genom att påverka celler med hjälp av strålning.
Teknetium är ett syntetiskt radioaktivt grundämne som tillhör gruppen neutronrika, lättflyktiga metallerna. Det saknar stabila isotoper och är endast tillgängligt genom kärntekniska metoder. Teknetium-99m är den mest använda isotopen inom medicinen, framförallt inom diagnostiska procedurer, då den avger gamma-strålning som kan detekteras i kroppen. Den används ofta för att undersöka blodflöde, funktion och struktur hos olika organ samt för att upptäcka tumörer eller andra abnormiteter.
Instabila isotoper av kvicksilver som sönderfaller under avgivande av strålning. Hg-185-195, 197, 203, 205 och 206 är radioaktiva kvicksilverisotoper.
Teknetium Tc 99m-svavelkolloid är ett radionuklidbaserat kontrastmedel som används inom medicinsk diagnostik för att undersöka lever-, gallblåsa- och lymfkörtelsfunktion. Kolloiden i preparatet har en storlek på cirka 1-1000 nanometer, vilket gör dem till idealiska agenter för att studera retikuloendoteliala systemet (RES), som består av celler som fagocyterar främmande partiklar och ämnen i kroppen. När Teknetium Tc 99m-svavelkolloid injiceras intravenöst accumuleras kolloiderna i RES, särskilt i levern, mjälten och de retroperitoneala lymfkörtlarna. Genom att använda en gammakamera kan man sedan följa distributionen och upptaget av kolloiden för att få information om funktionen hos ovan nämnda organ och l
Stabila cesiumatomer med samma atomnummer som Cs-133, men med olika atomvikter.
Avsaknad av hår där det normalt skall finnas.
Instabila isotoper av cerium som sönderfaller under avgivande av strålning. Ceriumatomer med atomvikterna 132-135, 137, 139, 141 och 143-148 är radioaktiva isotoper av cerium.
Instabila isotoper av kalium som sönderfaller och avger strålning. K-atomer med atomvikterna 37-38, 40, 42-45 är radioaktiva kaliumisotoper.
Stabila koboltatomer med samma atomnummer som grundämnet kobolt, men med annan atomvikt. Co-59 är en stabil koboltisotop.
Ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Hf, atomnummer 72 och atomvikt (medelvärde) 178,49. Isotoper varierar i atommassa från 173,94 till 179,95. Av naturliga, hafniumhaltiga mineral är hafnon (HfSiO4) det hafniumrikaste (65,97% Hf).
Instabila isotoper av guld som sönderfaller under avgivande av strålning. Au 185-196, 198-201 och 203 är radioaktiva guldisotoper.
Metoder för märkning av ett ämne med en stabil eller radioaktiv isotop. Termen skall inte användas för artiklar om märkta ämnen om inte själva märkningsmetoderna omhandlas ingående. De spårsubstanser som kan vara föremål för märkning kan bestå av kemiska ämnen, celler eller mikroorganismer.
Instabila isotoper av bly (Pb) som sönderfaller under avgivande av strålning. Blyatomer med atomvikt 194-203, 205 och 209-214 är radioaktiva blyisotoper.
Rodenticid är ett preparat som används för att döda gnagare, såsom möss och råttor. Det innehåller vanligtvis ämnen som orsakar blödningar i inälvorna hos djuren som konsumerar det. Rodenticider kan vara mycket giftiga för människor och andra djur också, så de bör hanteras med stor försiktighet.
Varje diagnostisk undersökning i vilken ingår utnyttjande av radioaktiva (instabila) isotoper. Denna typ av diagnos omfattar många nuklearmedicinska rutiner och radioimmuntester.
Zinkisotope är varianter eller former av grundämnet zink, som har olika antal neutroner i kärnan, vilket resulterar i olika atommassor. De flesta zinkisotoperna är instabila och sönderfaller naturligt till andra ämnen, medan en handfull är stabila och förekommer naturligt på jorden.
Svavelradioisotoper är atomkärnor av grundämnet svavel (symbol: S), som har förändrat kärnstruktur jämfört med den stabilaste isotopen, och därför är radioaktiva. Det vill säga, de sänder ut ioniserande strålning under sitt sönderfall till en mer stabilt tillstånd. Exempel på svavelradioisotoper inkluderar ^35^S, som har 16 neutroner istället för den vanligaste isotopens 14, och har en halveringstid på 87,4 dagar.
Tomografiteknik som utnyttjar strålning från radionuklider och en datorbaserad algoritm för att återge en bild.
Radionuclide ventriculography (RVG) är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma hjärtats pumpleistning och blodflöde, särskilt i vänster kammare. Metoden innebär att patienten får injicera en liten mängd radioaktivt markörsubstans (radionuklid) i ett ven i armveven. Därefter används en gammakamera för att följa radionuklidens väg genom hjärtat under olika kontraktionscykler, vilket ger information om hur mycket blod som pumpas ut från vänster kammare varje gång. RVG är en användbar metod för att diagnostisera och övervaka behandlingen av diverse hjärtsjukdomar, såsom hjärtklapparsjukdomar, hjärtfel vid ökad belastning och efter hjärtinfarkter.
Instabila kadmiumisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Cd-atomer med atomvikterna 103-105, 107, 109, 115 och 117-119 är radioaktiva kadmiumisotoper.
Ett radioaktivt grundämne tillhörande halogenerna. Kemiskt tecken är At, atomnummer 85 och atomvikt 210, med isotopvariationer mellan 200 och 219. Isotoperna har extremt kort halveringstid och uppträd er naturligt i ytterst små mängder. Astat kan ha användning för behandling av hypertyreos.
En förgiftning definieras som en skada på organismen orsakad av en giftig substans, som intagits, andats in eller kommit i kontakt med huden. Förgiftningen kan vara akut eller kronisk beroende på dosen och exponeringstiden.
Radionuklidventrikulografi där skintigrafiska data fångas upp under upprepade hjärtcykler vid bestämda tidpunkter under cykeln med hjälp av en apparat för elektrokardiografisk synkronisering. Högerkammarfunktion är dock svår att mäta med denna teknik och bedöms bäst med bolusventrikulografi (förstastegsventrikulografi).
Radioimmuntherapie (RIT) är en form av behandling där en radioaktiv isotop kopplas till en monoklonal antikropp, som är designad för att binda specifikt till en tumörcells yta. När denna konjugat injiceras i kroppen kommer den att leta reda på och binda till måltumören, varpå den avger joniserande strålning som skadar tumörcellens DNA och orsakar celldöd. Denna metod utnyttjar både immunsystemets förmåga att känna igen och särskilja främmande celler samt den skadliga effekten av joniserande strålning på cancerceller, med minimal onkologisk effekt på omgivande vävnader.
Ett grundämne tillhörande gruppen sällsynta jordartsmetaller. Det har kemiskt tecken Lu, atomnummer 71 och atomvikt 175. Av de båda naturligt förekommande isotoperna är en radioaktiv.
En medicinsk definition av "jodbensener" är:
Rhenium är ett metalliskt grundämne med symbol Re och atomnummer 75 på periodiska systemet. Det tillhör övergångsmetallerna och används främst inom högteknologiska områden som katalysatorer, elektronik och medicinsk diagnostik. Rhenium är ett av de sällsyntaste grundämnena i jordskorpan och förekommer naturligt endast i spårmängder tillsammans med andra mineral.
Samarium är ett sällsynt seldonföråldrat grundämne med atomnummer 62 och kemisk beteckning Sm, som används inom medicinen i vissa typer av radioterapi behandlingar, framförallt för smärtlindring vid cancer i benet eller andra skelettdelar.
Föroreningar i jorden som avger radioaktiv strålning.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
Instabila bromisotoper som faller sönder under avgivande av strålning. Br-atomer med atomvikterna 74-78, 80 och 82-90 är radioaktiva.
"Skintillationsräkning, även känt som fotopletismografi (FPG), är en icke-invasiv metod för att uppskatta throughput-hastigheten av erytrocyter (röda blodkroppar) i kapillärer genom att mäta fluktuationerna i ljusintensitet orsakade av rörelser hos cellerna."
En subduralvätskeutgjutning, även känd som subduralhygrom eller subduralakumulering, är en abnormal ansamling av cerebrospinalvätska (CSF) i det subdurale utrymmet mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan (dura mater).
En katekolamin med beta-2-agonistegenskaper som har hjärtstimulerande verkan utan att ge kärlsammandragning eller takykardi. Medlet har rekommenderats som hjärtmuskelstimulerande preparat efter hjärtinfarkt eller hjärtoperation.
Organotechnetiumföreningar är kemiska föreningar som innehåller en kovalent bundet technetiumatom, vanligtvis i formen av en teknetium-99m isotop, och en eller flera organiska funktionella grupper. Dessa föreningar används främst inom medicinsk diagnostik som radiotracerare på grund av teknetium-99ms korta halveringstid och gammaemission.
Stabila kalciumatomer med samma atomnummer som grundämnet kalcium, men med varierande atomvikter. Ca-42-44, 46 och 48 är alla stabila isotoper av kalcium.
"Radioactive waste" refers to any material that contains radioactive nuclides in concentrations or quantities that pose a threat to human health and the environment. It is produced as a byproduct of various industrial, medical, and research activities, such as nuclear power generation, mining, and medical isotope production. This waste can remain radioactive for varying lengths of time, ranging from days to thousands of years, and must be managed and disposed of in a safe and responsible manner to prevent the release of radiation into the environment.
Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.
"Radiojod bindat till serumalbumin" refererar till när radioaktivt jodisotop (I-131) binds till serumalbuminet, ett protein i blodplasma som transporterar olika substanser runtomkring kroppen. Denna procedur används inom medicinen för att behandla sköldkörtel cancer, där patienten får en dos radioaktivt jod som accumulerar sig i sköldkörteln och avger strålning som dödar cancercellerna. Serumalbuminet binder till jodet för att transportera det runt kroppen innan det tas upp av sköldkörteln, vilket gör att behandlingen är mer effektiv.
Röntgenundersökning av hjärtmuskelns kärlsystem efter injicering av konstrastmedel.
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Blodflödet i hjärtats kranskärl.
Rutenium-radioisotoper refererer til forskellige radioaktive varianter (isotoper) af grundstoffet rutenium, som har et specifikt antal neutroner i atomkernen, der gør dem radioaktive. Disse isotoper afgiver ioniserende stråling og kan anvendes til forskellige medicinske formål, såsom kræftbehandling (radioterapi) eller diagnostiske tests (nuklearmedicin). Et eksempel på en Rutenium-radioisotop er Ruthenium-106.
"Radiometric dating is a method used to determine the age of an object by measuring the decay of radioactive isotopes within it."
Instabila isotoper av grundämnet gallium som sönderfaller under avgivande av strålning. Galliumatomer med atommassorna 63-68, 70 och 72-76 är radioaktiva galliumisotoper.
Selenium radioisotopes refer to unstable forms of the element selenium that emit radiation as they decay into more stable forms. These isotopes are often used in medical research and treatment, including in imaging techniques like positron emission tomography (PET) scans, and in targeted radiation therapy for cancer treatment. An example of a commonly used selenium radioisotope is Selenium-75, which has a half-life of 120 days and emits gamma rays, making it useful for imaging and diagnostic purposes.
Positivt laddade partiklar bestående av två protoner och två neutroner (dvs heliumkärnor), som avges vid tunga isotopers sönderfall; alfastrålning är starkt joniserande, men har svag genomträngningsfö rmåga.
En klass organiska föreningar med en ringstruktur, innehållande mer än en sorts atom, vanligen kol plus någon annan atom. Ringstrukturen kan vara aromatisk eller icke-aromatisk.
"Natriumpertechnetat Tc 99m" är ett radioträus medicine preparat som används inom diagnostisk medicin, särskilt inom kardiologi och neurologi. Preparatet består av den radioaktiva isotopen Teknetium-99m (Tc-99m) som är kopplad till ett organospecifikt vektormolekyl, i detta fall natriumpertechnetat. När patienten injiceras med preparatet kan man följa dess distribution och upptag i olika vävnader genom att registrera de gammastrålar som avges vid Tc-99ms radioaktiva sönderfall. Detta möjliggör visuell visualisering och funktionell utvärdering av olika organ och system i kroppen, exempelvis hjärtats blodförsörjning eller skelettets struktur.
'Wolfram' är ett sällsynt autosomalt recessivt neurodegenerativt syndrom orsakat av mutationer i genen WFS1, som kodar för wolframinproteinet. Wolframs syndrom kännetecknas av diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och sensorineuralt hörselförlust under barndomen eller tidig ungdom. Senare i livet kan ytterligare symtom som försämring av balansen, urinblåsanfunktion och psykiska störningar uppstå.
Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.
Radionuclide therapy, även känt som radioisotopteleterapi, är en form av cancerbehandling där radionuklider (instabila, radioaktiva isotoper) används för att eliminera eller skada cancerceller. Genom att injicera, inandas eller placeras nära tumören kan läkemedlet med radionukliderna ge en hög dos av joniserande strålning till cancercellerna, medan exponeringen för normal, frisk vävnad hålls på ett minimum. Denna behandlingsform används ofta när tumören är lokaliserad till en specifik del av kroppen eller när patienten inte tål ytterligare kirurgi eller strålbehandling.
Ett järnkelerande ämne med egenskaper liknande dem hos edetater. Det kan bilda kelat även med andra metaller, som t ex plutonium. Syn. DTPA.
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Ga, atomnummer 31 och atommassa 69,72 (de två stabila isotoperna har atommassa 69 resp. 71). Tolv radioisotoper är kända. Gallium är relativt vanligt förekommande i jordskorpan, ca 16 g/ton, och förekommer i förening med aluminium och zink. Metallen har en ovanlig fysikalisk egenskap: den smälter redan vid 29,8 grader och håller sig flytande till ca 2400 grader.
Mätning av energifördelningen i gammastrålning från atomkärnor.
Smärtattacker i samband med myokardiell ischemi med typiskt uppträdande, lokalisering och smärtstrålning. Krampen framkallas av stressituationer då kranskärlens kapacitet inte räcker till för hjärtmuskelns syrebehov.
En specialitet inom radiologin som är inriktad på diagnostiskt, terapeutiskt och forskningsbruk av radioaktiva föreningar i form av farmaceutiska preparat.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en noninvasiv medicinsk testmetod som registrerar och analyserar det elektriska hjärtsignalet under vila och aktivitet, för att upptäcka oregelbundenheter och skador på hjärtat såsom hjärtklappning, ischemi eller andra sjukdomstillstånd.
Teknetium-99m pentetat är ett radiotracer som används inom medicinsk diagnostik för att utvärdera sällsynta, men kliniskt viktiga, nukleära medicinska tillstånd, såsom neuroendokrina tumörer och inflammationer. Det är en kemisk förening av den radioaktiva isotopen teknetium-99m och pentetatjonen. Efter intravenös injicering accumuleras teknetium-99m pentetat i områden med hög proteinsyntes, såsom tumörer, infektioner eller skelettet, och ger upphov till en radiotaktisk emission som kan detekteras med en gammakamera. Denna teknik kallas scintigrafi och möjliggör visualisering och funktionell utvärdering av olika organsystem.
I en medicinsk kontext kan 'metoder' defineras som de tekniker, procedurer eller processer som används för att diagnostisera, behandla eller forska kring sjukdomar, skador eller andra hälsoproblem. Detta kan inkludera både kliniska metoder som undersökningar, terapier och operationer, samt forskningsmetoder som experiment, observationer och statistisk analys.
'Olfactory nerve injuries' refer to damages or trauma affecting the olfactory nerve, which is responsible for the sense of smell. These injuries can occur due to various reasons such as head trauma, viral infections, exposure to toxic chemicals, or degenerative diseases, and may result in partial or complete loss of smell (anosmia).
Myokardhibernation refererar till ett reversibelt tillstånd där hjärtmuskulaturen (myokard) i vänster ventrikel minskar sin kontraktila funktion i samband med ett reducerat blodflöde till området, ofta som en anpassning till långvarig och subklinisk ischemi (syrebrist). Detta mekanism är en överlevnadsstrategi för hjärtat under stress, men kan potentiellt leda till ett sämre utfall efter en revaskulariseringsprocedur.

Tallium (Symbol: Tl) er ein metallisk grundstoff i grunnstoffgruppen 13 og undergruppen IIIb i det periodiske systemet. Tallium har to naturlige isotoper, Tl-205 og Tl-203. Det er ein halvledende metal som ofte blir samanlikna med bly på grunn av deres liklegje egenskaper, men tallium er det mest aktive av de to.

I medicinen brukes tallium ofte som ein radioaktivt sporstoff i diagnostiske tester for å undersøke bl.a. hjertets funksjon og til å diagnosticere sultet armsvidd (sarcoma). Radioaktive isotoper av tallium, som Tl-201, kan brukes i SPECT-skanning (single photon emission computed tomography) for å skaffe detaljert informasjon om hjertets blodgrov og funksjon.

Tallium er giftfullt og akkumulerer i kroppen etter eksposisisjon, særlig i leveren, nyrane og hjertet. Akute talliumforgiftning kan føre til symptomer som opptatthet, svimmelhet, kramp i lemmer og i værste fall død. Kronisk forgiftning kan føre til svedegladde, forvirring, hukommelsesproblemer og andre neurologiske symptomer. Derfor er det viktig å ha god kontroll over eksposisjonen av tallium i medisinsk sammenheng og at bruke den på en trygg og effektiv måte.

Tallium-radioisotoper refererer til radioaktive varianter av grundstoffet tallium (elementnummer 81 på det periodiske systemet). Tallium har flere radioisotoper, deriblant nogle som kan anvendes i medicinsk kontekst.

Et eksempel er Tallium-201 (²⁰¹Tl), et gamma-emitterende radioisotop med en halveringstid på ca. 73 timer. Det anvendes ofte i nuklearmedicinske undersøgelser, som myokardscintigrafi, for at undersøge hjertets blodgennemstrømning og funktion. Tallium-201 absorberes aktivt i hjertets miokard (hjertemuskulatur), og dets fordeling kan derefter overvåges ved hjælp af en gammakamera.

Det er vigtigt at notere, at arbejdet med radioisotoper bør udføres under sikre og kontrollerede forhold for at minimere eksponeringen for stråling og beskytte patienter og personale.

Radioisotoper, även kända som radioaktiva isotoper eller radionuklider, är varianter av grundämnen där atomkärnan har för få eller för många neutroner jämfört med den stabila formen. Detta gör att de är instabila och sönderfaller genom radioaktivt sönderfall, under vilket de emitterar ioniserande strålning i form av alfa- eller betapartiklar eller gammastrålning. Radioisotoper används inom en rad olika områden, till exempel medicin (till exempel för diagnostiska och terapeutiska syften), industri, forskning och militärt bruk.

Zink-radioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet zink. De inkluderar olika former av radioaktivt zink, vilket betyder att de saknar stabil jämvikt och sönderfaller naturligt över tiden genom att avge formen av strålning som är karakteristisk för respektive isotop.

Exempel på Zink-radioisotoper inkluderar:

* Zink-65, som sönderfaller till kobolt-65 med en halveringstid på 244 dagar och avger en gamma-strålning.
* Zink-72, som sönderfaller till koppar-72 med en halveringstid på 41,7 timmar och avger både beta-partikelstrålning och gamma-strålning.
* Zink-75, som sönderfaller till gallium-75 med en halveringstid på 360 dygn (cirka 1 år) och avger en gamma-strålning.

Zink-radioisotoper används inom medicinen för att diagnostera och behandla sjukdomar, till exempel genom att injicera en patient med en liten mängd radioaktivt zink och sedan följa dess spridning i kroppen med hjälp av bildtekniker som SPECT eller PET. Dessa tekniker möjliggör detaljerade avbildningar av olika organ och vävnader, vilket kan vara användbart för att upptäcka skador, tumörer eller andra abnormaliteter.

Ferrocyanider är en typ av järnkomplex som bildas när järn(II) kombineras med cyanidjoner. Det har den kemiska formeln Fe(CN)6^{4-}. Ferrocyanider är stabila och relativt icke-reaktiva under normala förhållanden, men de kan brytas ned under vissa extremförhållanden, såsom höga temperaturer eller när de utsätts för starka oxidationsmedel.

Det är värt att notera att ferrocyanider inte skall förväxlas med prussisk blå, som är ett pigment som innehåller järn(III) och cyanidjoner och har den kemiska formeln Fe4[Fe(CN)6]3. Prussisk blå är också stabilt under normala förhållanden, men det kan också brytas ned under extremförhållanden.

Både ferrocyanider och prussisk blå innehåller cyanidjoner (CN-), som är mycket giftiga. Därför bör man hantera dessa ämnen med försiktighet och undvika att inandas deras damm eller komma i kontakt med huden eller ögonen.

Flödesmätning med radioisotop, även känd som radiokärnflödesmätning, är en teknik för att mäta volymflödet i olika typer av medicinska tillämpningar. Denna metod innebär att man inför ett radioaktivt isotopmärkt ämne (radioisotop) i blodomloppet eller annat vätskeflöde och sedan mäter dess koncentration med hjälp av en gammakamera eller en annan typ av detektor.

I denna metod används ofta radioisotoper som krypton-85, xenon-133 eller teknetsium-99m. Dessa ämnen har kort halveringstid och avger gamma-strålning när de sönderfaller. När de införs i blodomloppet eller ett annat vätskeflöde kan man mäta deras koncentration med en gammakamera, som registrerar de utsända gammastrålningarna. Genom att känna till koncentrationen och hur snabbt isotopen försvinner från området kan man beräkna flödet i det aktuella området.

Flödesmätning med radioisotop används ofta inom medicinska specialiteter som kardiologi, neurologi och radiologi för att diagnostisera och bedöma olika sjukdomstillstånd, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar och neurologiska störningar. Det är en icke-invasiv metod som inte kräver någon operation eller injektion av kontrastmedel.

Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.

I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.

Strontiumradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet strontium, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika massa. Strontiumradioisotoper är instabila och sönderfaller naturligt genom emission av radioaktiv strålning i form av alfa- eller betastrålning. Exempel på strontiumradioisotoper inkluderar strontium-89, som används inom medicinen för behandling av benmetastaser vid cancer, och strontium-90, som har använts i nukleära vapen och är en komponent i vissa typer av radioaktivt avfall.

Singel foton emissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgebning som använder små mängder radioaktivt marquerade substanser för att producera detaljerade tresdimensionella bilder av funktionella processer inne i kroppen. I SPECT-undersökningen får patienten injicera en radioaktiv substans, vanligtvis technetium-99m, som accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska utföras.

Med hjälp av en gammakamera kan man sedan följa den radiaktiva emissionen från substansen och bygga upp en serie tvådimensionella bilder från olika vinklar runt patienten. Genom att använda datorbaserad rekonstruktion kombineras dessa tvådimensionella bilder till en tresdimensionell bild som ger information om hur organet eller vävnaden fungerar istället för bara att visa dess struktur.

SPECT-undersökningar används ofta för att undersöka hjärt- och cerebrovasculära sjukdomar, epilepsi, demens, cancer och andra sjukdomar där funktionella förändringar kan uppstå innan strukturella förändringar är synliga på en konventionell bild.

Krypton (kr) är ett ädla gas med atomnummer 36 i periodiska systemet. Det finns flera radioaktiva isotoper av krypton, däribland:

1. Kr-85: har en halveringstid på 10,756 år och används som säkerhetsmarkör inom industrin.
2. Kr-87: har en halveringstid på 76,34 minuter och produceras naturligt i jordens atmosfär genom nukleär decay av rubidium-87.
3. Kr-85m: har en mycket kort halveringstid på 4,42 timmar och är en exciterad tillstånds isomer av Kr-85.

Kryptonradioisotoper används inom olika områden som medicinsk bilddiagnostik, industriell kontroll och forskning.

Radionuklidavbildning är en medicinsk undersökningsmetod som använder små mängder radioaktiva ämnen, så kallade radionuklider, för att producera detaljerade bilder av organ och kroppsfunktioner. Metoden bygger på att man injicerar, inandas eller tillämpar ett radionuklidmarkert preparat på patienten. Sedan kan en gammakamera användas för att detektera de gammastrålar som avges när radionukliden sönderfaller. Genom att tolka de upphämtade signalerna kan man skapa tvådimensionella eller tredimensionella bilder som ger information om bl.a. blodflöde, kemisk sammansättning, celldelning och vävnadens funktion i olika delar av kroppen. Exempel på radionuklidavbildning inkluderar skelettscintigrafi, myokardskelettscintigrafi och posita emissions tomografi (PET).

Indium-111 (^111In) är ett medicinskt använt radionuklid, det vill säga en radioaktiv isotop av grundämnet indium. Indium-111 har en halveringstid på 2,8 dagar och emitterar gamma-strålar med en energimaximum på 171 keV och 245 keV.

Indium-111 används ofta i diagnostiska syfte inom kärnmedicin, där det kopplas till olika molekyler eller proteiner för att skapa radionuklidmärkta läkemedel. Dessa kan sedan användas för att undersöka olika funktioner i kroppen, exempelvis blodflöde, inflammation eller tumöraktivitet. Ett vanligt användningsområde är att följa upp cancerbehandlingar och detektera eventuell metastasering.

Ett exempel på ett indium-111-baserat preparat är indium-111-oxine, som används för att märka vita blodkroppar (leukocyter) och därmed kunna diagnostisera infektioner eller inflammationer.

Dipyridamole är ett kärlvasodilatatoriskt läkemedel som används för att behandla och förebygga blodproppar (tromboser). Det fungerar genom att öka blodflödet i kärlen och förhindra aggregation av blodplättar, vilket kan hjälpa att minska risken för att utveckla blodproppar. Dipyridamole kan användas ensamt eller tillsammans med andra läkemedel som aspirin efter stroke orsakad av en blodpropp.

Läkemedlet ges vanligen peroralt (via munnen) och börjar verka inom en timme efter intagandet. Vanliga biverkningar inkluderar huvudvärk, yrsel, magont, diarré och hudutslag. I sällsynta fall kan dipyridamole orsaka allvarligare biverkningar som andningssvårigheter, lågt blodtryck eller överdosering, vilket kan kräva akut medicinsk behandling.

Det är viktigt att använda dipyridamole enligt receptläkarens instruktioner och att inte öka dosen eller avbryta behandlingen utan första att konsultera läkaren.

Natriumradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet natrium, som har extra neutroner i kärnan jämfört med den vanligaste stabila isotopen natrium-23. Natriumradioisotoper sönderfaller på olika sätt och avger då energi i form av radiation. Exempel på natriumradioisotoper är natrium-22 och natrium-24, som används inom medicinen för diagnostiska och terapeutiska ändamål.

"Arbetsprov" er en medicinsk term som oftest brukes i forbindelse med arbeidsrelaterte skader eller sykdommer. Det refererer til en vurdering eller en rekke prøver som gjennomføres for å avklare om en person er i stand til å utføre bestemte arbeidsoppgaver etter å ha fått behandling for en skade eller sykdom.

Arbetsprovene kan involvere fysisk, psykisk og sensorisk evaluering av en persons evne til å fullføre arbeidsoppgavene i henhold til de fysiske, kognitive og psykososiale kravene til jobben. Dette kan inkludere ting som styrke, rørelseomfang, ulike bevegelsesmønstre, smerte toleranse, arbeidshastighet, koncentrasjon, minne, beslutningstagning og andre relevante ferdigheter.

Formålet med et arbetsprov er å hjelpe med å bestemme om en person er klar til å vende tilbake til arbeidet i sin gamle stilling eller om de trenger tilrettelegginger for å kunne utføre sine oppgaver på en trygg og effektiv måte. Det kan også hjelpe med å identifisere om en person trenger ytterligere behandling eller træning før de kan vende tilbake til arbeidet.

Radioaktivitet definieras som ett fenomen där instabila atomkärnor sönderfaller spontant och emitterar hö energetiska partiklar och/eller vågor, såsom alfa-partikel (heliumkärnor), beta-partikel (elektroner eller positroner) och gamma-strålning (elektromagnetisk strålning av hög frekvens). Denna process resulterar i att atomkärnan blir mindre laddad och/eller har en annan kemisk identitet, vilket kan leda till ytterligare sönderfall tills en stabil atomkärna uppnås. Radioaktiva isotoper, också kända som radionuklider, är atomer med instabila kärnor och kan hittas naturligt eller skapas syntetiskt. Exponering för höga nivåer av radioaktivitet kan vara farlig för levande organismer, eftersom den kan orsaka skada på DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan leda till cancer och andra hälsoproblem.

Bariumradioisotoper är radioaktiva isotoper (varianter) av grundämnet barium. När bariumintaget administreras till en patient i form av en lösning eller suspension, absorberas det vanligtvis inte systemiskt och passerar istället genom tarmarna utan att bindas till vävnader. Genom användning av radioaktiva isotoper av barium kan medicinsk personal följa dess passage genom kroppen med hjälp av en gammakamera, vilket ger information om tarmarnas funktion och struktur.

Exempel på vanligt använda bariumradioisotoper inkluderar barium-133 (^133 Ba) och barium-75 (^75 Ba). Dessa isotoper har olika halveringstider och emissionskärnor, vilket gör dem användbara för olika diagnostiska syften. Bariumradioisotopstudier är vanliga inom områden som radiologi och nuclearmedicin.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Kranskärlssjukdom (Coronary Artery Disease, CAD) är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som beror på att kärlen som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen blir stela, förtjockade eller blockerade. Detta orsakas vanligtvis av ateroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i och på insidan av artärernas väggar. Över tiden kan detta bilda plack som kan smala ned artärerna eller lossna och leda till blodproppar (tromboser).

CAD kan vara asymptomatisk under en längre tid, men om ett eller flera av de kranskärlen blir tillräckligt stela eller blockerade kan det leda till angina pectoris (svår bröstsmärta eller tryck), hjärtinfarkt (död av en del av hjärtmuskulaturen på grund av otillräcklig syre- och näringsämnesförsörjning) eller i värsta fall dödsfall. Andra komplikationer kan vara hjärtrytmrubbningar och hjärtsvikt.

Faktorer som ökar risken för CAD innefattar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt, brist på fysisk aktivitet och en ohälsosam kost.

'Yttriumradioisotoper' refererer til forskjellige radioaktive varianter av grundstoffet yttrium. Yttrium er et metallisk grunnstoff med atomnummer 39 i det periodiske systemet. Når et yttriumatom blir radioaktivt, betyr det at det har en ustabil atomkjerne som henfaller til en stabil kjerne ved å sende ut stråling.

Det er flere forskjellige yttriumradioisotoper, og de kan ha forskjellige halveringstider og strålingsformer. Et eksempel er Yttrium-90, som har en halveringstid på 64,1 timer og henfaller ved å udsende beta-partikler. Yttriumradioisotoper kan brukes i medisinen til å behandle kræft, for eksempel ved å innebygge dem i radioaktive medicinske produkter (RMP) som sendes inn i kroppen for å ødelegge kræftceller.

Tenn (symbol: Ag) är ett grundämne med atomnummer 47 i periodiska systemet. Tennradioisotoper är isotoper av grundämnet tenn. Isotop är en form av ett grundämne som har samma antal protoner i sin kärna, men skiljer sig åt när det gäller antalet neutroner.

Det vanligaste stabila isotopen av tenn är Ag-107 med 47 protoner och 60 neutroner i sin kärna. Det finns dock också en rad olika radioisotoper av tenn, som alla är instabila och sönderfaller naturligt över tid. Exempel på tennradioisotoper inkluderar Ag-105, Ag-106, Ag-108, Ag-109, Ag-110, Ag-111, Ag-112 och Ag-115. Dessa radioisotoper har olika halveringstider och sönderfallsprocesser, inklusive beta-plus-sönderfall, beta-minus-sönderfall och elektroninfångning.

Tennradioisotoper används i vissa medicinska tillämpningar, såsom diagnostiska procedurer och behandlingar av sjukdomar. Exempelvis kan Ag-110 användas som en radioträcesubstans för att undersöka njurfunktionen hos patienter. Dessutom har forskare visat intresse för möjligheten att använda tennradioisotoper i behandlingar av cancer, eftersom de kan vara effektiva i att döda cancerceller och minska skadan på omgivande vävnader.

'Kolradioisotoper' refererer til isotoper (varianter) av kulstof-atomet som har ustabil nucleus og som sender ut ioniserende stråling, noe som gjør dem anvendelige i medisinsk kontekst. Et velkjent eksempel er kulstoff-14 (^14C), som kan brukes i en type radiokarbondatering. I medisinen kan kolradioisotoper brukes til å merke ut forskjellige organismer eller stoffer, slik at de kan følges opp innen kroppen ved hjelp av en gammakamera etter at de er injiserte, inhalert eller ingestert. Dette kan være nyttig i diagnostisk testing for å avdekke for eksempel skjult blodtapt, infeksjoner, tumorer eller andre abnormaliteter.

Järnradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet järn (Fe), där atomkärnan innehåller ett instabilt radioaktivt tillstånd. Dessa isotoper sönderfaller naturligt över tid genom att emittera radiation i form av alfa- eller betastrålar och/eller gammafotoner. Exempel på järnradioisotoper är Fe-55, Fe-59 och Fe-60. Dessa isotoper används inom olika områden, till exempel i forskning, medicin och industri.

Copper radioisotopes refer to unstable forms of the element copper that emit radiation as they decay into more stable elements. These isotopes are often used in medical imaging and treatment due to their ability to be detected by medical equipment and their emission of therapeutic radiation. Common copper radioisotopes used in medicine include copper-64 and copper-67, which have half-lives of approximately 12.7 hours and 2.5 days, respectively. Copper-64 is often used in positron emission tomography (PET) scans to visualize the distribution of the isotope within the body, while copper-67 has been explored as a potential therapeutic agent for cancer treatment due to its emission of beta particles and gamma rays.

'Fosforradioisotoper' refererer til radioaktive varianter (isotoper) av grundstoffet fosfor. Fosfor har flere forskjellige isotoper, og noen av dem er ustabile og vil hencefalls bli radioaktive. Nogle av de mest brukte fosforradioisotopene inkluderer:

* P-32 (fosfor-32): har en halveringstid på 14,26 dager og utsender en beta-partikkel under henfallet. Denne isotopen brukes ofte i medisinen til å behandle kræftlignende tilstander som myeloma og leukemia.
* P-33 (fosfor-33): har en kort halveringstid på 25,34 dager og utsender både gamma-stråling og beta-partikler under henfallet. Denne isotopen brukes i forskning og med diagnosticering av kræft.

Radioaktive isotoper inkludert fosforradioisotoper kan være farlige å handle med, og de bør kun brukes av skjøttede fagpersoner som har undergått relevant utdanning og traning.

'Motgift' är ett medicinskt begrepp som refererar till en substans eller en kombination av substanser som påverkar en annan substanss verkan i kroppen. Motgifter kan minska, fördröja eller helt blockera effekten av en given substans, ofta ett läkemedel. De kan vara av naturlig eller syntetisk bakgrund och förekommer ofta i vardagslivet, till exempel när personer konsumerar grapefrukt med vissa läkemedel. Motgifter kan också användas terapeutiskt för att behandla överdosering eller förgiftning av en given substans.

'Beta particles' är en term inom medicinsk fysik och radioaktivitet som refererar till en typ av subatomär strålning som utsänds från ett radionuklid under en process som kallas beta-förfall.

Specifikt avser 'beta particles' elektroner (-1 betapartikel) eller positroner (+1 betapartikel), beroende på typen av radioaktivt sönderfall. När ett neutron i atomkärnan sönderfaller, omvandlas det till en proton och en elektron som accelereras till höga hastigheter och kastas ut från atomkärnan som en beta-partikel. På motsvarande sätt kan en proton i atomkärnan sönderfalla till ett neutron och en positron, vilket också ger upphov till en beta-partikel.

Beta-strålning har hög penetrantkraft jämfört med andra typer av subatomär strålning som alfa-strålning, men kan fortfarande blockeras av tunna skikt av material som papper eller plast. När beta-partikeln passerar genom materia kan den orsaka direkt skada på levande vävnad genom att kollidera med atomkärnor och frigöra energi, vilket kan leda till mutationer och cellskador som kan vara cancerframkallande.

Radiofarmaka är en term som används inom medicinen och kärntekniken. Det refererar till preparat som innehåller radioaktiva isotoper, som används i diagnostiska eller terapeutiska syften. I en medicinsk kontext kan radiofarmaka definieras som:

"Preparat av kemiska substance som innehåller en eller flera radioaktiva isotoper, antingen naturligt förekommande eller skapade i en kärnreaktor eller accelerator. De används primärt inom medicinen för att undersöka, diagnostisera och behandla sjukdomar, genom att utnyttja de radioaktiva strålarnas förmåga att interagera med levande vävnad."

Radiofarmaka kan användas på olika sätt inom medicinen. I diagnostiska syften injiceras de till patienten för att följa deras distribution och interaktion med kroppen, ofta med hjälp av bilddiagnostik som SPECT eller PET-scanning. I terapeutiska syften används radiofarmaka för att behandla olika former av cancer genom att rikta in sig på tumörceller och utnyttja strålningens förmåga att skada eller döda dem.

Teknetium (^{99m}Tc) är ett radionuclid, det vill säga en isotop med ostadig balans mellan antal protoner och neutroner, som används flitigt inom medicinsk diagnostik. Isotopen har en halveringstid på ungefär 6 timmar, vilket gör den lämplig för korttidssökningar.

I kliniska sammanhang används ^{99m}Tc ofta som ett radioträcelement i olika slag av scintigrafi, en typ av medicinsk undersökning där patienten exponeras för en liten mängd radioaktiv strålning. När teknetium-99m sönderfaller avger det gamma-strålning som kan detekteras utanför kroppen med hjälp av en gammakamera.

Teknetium-99m används ofta för att undersöka olika organ och system i kroppen, till exempel hjärtat, lungorna, skelettet, levern, gallgångarna och njurarna. Det kan även användas för att leta efter tumörer eller infektioner.

Kvicksilver (Hg) är ett tungmetall som naturligt förekommer i jordskorpan. När kvicksilveret utsätts för neutronbestrålning kan det bli omvandlat till olika radioaktiva isotoper. Kvicksilverradioisotoper är, alltså, artificiellt skapade radioaktiva varianter av kvicksilver.

Exempel på vanliga kvicksilverradioisotoper inkluderar:

1. Hg-197: Har en halveringstid på 23,8 timmar och sönderfaller genom beta-minus-emission till Tl-197.
2. Hg-201: Har en halveringstid på 5,02 dagar och sönderfaller genom elektroninfångning till Tl-201, som är ett viktigt radioisotop inom medicinsk diagnostik.
3. Hg-203: Har en halveringstid på 46,6 dagar och sönderfaller genom beta-minus-emission till Tl-203.

Det är viktigt att notera att kvicksilver och dess radioisotoper är skadliga för människor och miljön. Direkt exponering eller långvarig exponering bör undvikas, och hanteringen av kvicksilver och dess isotoper bör ske enligt säkerhetsregler och riktlinjer.

Teknetium Tc 99m-svavelkolloid är ett radioträusubstanser som används inom medicinen, särskilt inom nuclearmedicin. Det består av små partiklar svavelkolloid som är markerade med den radioaktiva isotopen Teknetium-99m.

Svavelkolloidpartiklarna har en storlek på ungefär 10-1000 nanometer och kan absorberas av retikuloendoteliala systemet (RES), som inkluderar levern, mjälten och benmärgen. Därför används Teknetium Tc 99m-svavelkolloid ofta för att undersöka funktionen hos dessa organ.

När patienten får injicera eller inandas Teknetium Tc 99m-svavelkolloid, kan en gammakamera användas för att spåra radionuklidet och skapa bilder av de organ där kolloidpartiklarna har accumulerats. Detta kan hjälpa läkare att diagnostisera olika sjukdomar eller skada på organen, som exempelvis leverinflammation eller benmärgssjukdomar.

Det är viktigt att notera att Teknetium Tc 99m-svavelkolloid endast används i små doser och har en mycket kort halveringstid på ungefär sex timmar, vilket betyder att strålningen från isotopen avtar snabbt.

Cesiumisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet cesium, som har 55 protoner i sin kärna. Det mest förekommande stabila cesiumisotopen är Cs-133, men det finns också instabila, radioaktiva cesiumisotoper, till exempel Cs-134 och Cs-137, som kan bildas vid kärnkraftverksolyckor eller vid kärnvapenprov. Dessa radioaktiva isotoper kan vara skadliga för levande organismer och miljön.

Håravfall, eller alopecia som det också kan kallas, är ett tillstånd där man förlorar hår i större utsträckning än vad som är normalt. Det kan drabba både män och kvinnor, och orsakas av en rad olika faktorer, såsom genetik, hormonförändringar, stress, sjukdomar eller skada på hårsäckarna.

Det vanligaste typerna av håravfall är androgenetisk alopeci, även känt som mönsterbaldness, som orsakas av en kombination av genetiska och hormonella faktorer. Detta leder till att hårsäckarna successivt försvagas och dör, vilket resulterar i en gradvis förtunning och förlust av hår på skallen, ofta i ett specifikt mönster.

Andra typer av håravfall kan bero på till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar, näringsbrist eller läkemedelsbiverkningar. I vissa fall kan håravfallet vara temporärt och i andra fall permanent.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever onormalt mycket håravfall, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Cerium (Ce) är ett metalliskt grundämne och ett av lantanoiderna. Ceriumradioisotoper refererar till de radioaktiva varianterna av cerium. Några exempel på ceriumradioisotoper inkluderar Ce-133, Ce-134, Ce-135, Ce-136, Ce-137, Ce-138, Ce-139 och Ce-141. Dessa radioisotoper har olika halveringstider och kan användas inom olika områden, till exempel medicinsk diagnostik och behandling av sjukdomar.

Kaliumradioisotoper refererar till isotoper (varianter) av grundämnet Kalium (symbol "K"), som har olika antal neutroner i kärnan jämfört med den mest vanliga isotopen, K-40. Kalium har 19 naturligt förekommande isotoper, men endast tre av dem är stabila: K-39, K-40 och K-41. De övriga isotoperna är radioaktiva, vilket betyder att de sakta eller snabbt sönderfaller till andra grundämnen med släpp av energi i form av strålning.

Exempel på kaliumradioisotoper inkluderar K-42, K-43 och K-44. Dessa isotoper har använts inom medicinen för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar. Till exempel kan K-42 användas som en radioträce i studier av njurfunktionen, medan K-43 kan användas för behandling av vissa typer av cancer.

Det är viktigt att notera att användning av radioisotoper inom medicinen bör ske under kontrollerade förhållanden och under övervakning av kvalificerad personal, på grund av deras potential att orsaka skada om de hanteras felaktigt.

Kobolt (Co) är ett metalliskt grundämne som tillhör järn-gruppen i det periodiska systemet. Koboltisotoper är isotoper av grundämnet kobolt, vilket betyder att de är varianter av atomkärnan med olika antal neutroner.

Det vanligaste naturligt förekommande isotopen av kobolt är 59Co, som har 27 protoner och 32 neutroner i sin kärna. Detta ger den en atommassa på ungefär 58,93 u (enheter för atommassa).

Andra isotoper av kobolt är artificiella och skapas vanligtvis genom kärntekniska processer som neutronbestrålning. Dessa isotoper har ofta kortare halveringstider än 59Co och kan användas inom medicinen för att behandla cancer eller diagnostisera sjukdomar.

Exempelvis används 60Co, som har en halveringstid på cirka 5,27 år, ofta som en strålkälla inom strålbehandling av cancer. När 60Co-isotopen sönderfaller avger den två gammaquanter med energier på 1,17 MeV och 1,33 MeV, vilket gör den effektiv för att döda cancerceller.

I medicinska sammanhang används även 57Co som en radionuklid i diagnostiska undersökningar, eftersom det avger två gammaquanter med energier på 122 keV och 136 keV när det sönderfaller. Dessa energiutsläpp kan detekteras med hjälp av en gammakamera för att undersöka olika organ i kroppen.

Hafnium (Hf) är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen övergångsmetaller i periodiska systemet. Det har atomnummer 72 och finns naturligt förekommande i mineraler som zirkon och rutil. Hafnium är en tung, hård och korrosionsbeständig metall med hög smältpunkt och används bland annat inom kärnteknik, elektronik och flygteknik. Det har inga kända medicinska användningsområden eller betydelse för människors hälsa.

Guldradioisotoper refererer til radioaktive isotoper (varianter) af guld-atomet (Au), som har få industrielle eller medisinske anvendelser. Disse isotopers halveringstider og stråleemissioner varierer, men de er typisk associeret med en lav radioaktivitet og en begrænset brug i medicinen.

Et eksempel på en guldradioisotop er Gold-198 (Au-198), som har en halveringstid på 2,7 dage og udsender beta-partikler under sit henfald. Denne isotop kan teoretisk anvendes i brachyterapi – en strålebehandlingsmetode, hvor en kilde med ioniserende stråling placeres tæt på eller direkte i et kræftsvulst for at ødelægge kræftcellerne. Men grundet dets begrænsede tilgængelighed og relativt høje omkostninger, er anvendelsen af guldradioisotoper i medicinen meget sjældent.

Isotopmärkning är en teknik inom kemin och fysiken där ett visst grundämne ersätts med en isotop av samma grundämne. Isotoper är varianter av ett grundämne som har samma antal protoner, men skiljer sig åt i antalet neutroner och därmed också i massa.

I medicinsk kontext används isotopmärkning ofta för att studera olika biologiska processer in vivo, till exempel genom att märka läkemedel eller andra substanser med en radioaktiv isotop. Dessa kan sedan följas upp med hjälp av olika tekniker som gammakameror eller PET-skanning för att få information om hur de distribueras och metaboliseras i kroppen. Isotopmärkning används också inom diagnostiska och terapeutiska syften, till exempel genom att märka celler eller proteiner med en radioaktiv isotop för att kunna på så sätt följa deras aktivitet och interaktioner i kroppen.

'Blyradioisotoper' (eller 'bly-isotoper') refererer til forskjellige former for radioaktivt bly, som har forskjellige atommaser. Radioaktivitet innebærer at et atom av en given type (en isotop) spontant vil henfalle og i den prosessen avgi ioniserende stråling.

Eksempler på blyradioisotoper inkluderer:

* Bly-210 (²¹⁰Pb), som har en halveringstid på 22,3 år og henfaller til polonium-210 (²¹⁰Po) gjennom beta-henfall.
* Bly-212 (²¹²Pb), som har en halveringstid på 10,64 hele timer og henfaller til thallium-208 (²⁰⁸Tl) gjennom både alpha-henfall og sølv-henfall.
* Bly-214 (²¹⁴Pb), som har en halveringstid på 26,8 minutter og henfaller til thallium-210 (²¹⁰Tl) gjennom beta-henfall.
* Bly-215 (²¹⁵Pb), som har en halveringstid på 7,0 hele timer og henfaller til thallium-211 (²¹¹Tl) gjennom både alpha-henfall og sølv-henfall.
* Bly-216 (²¹⁶Pb), som har en halveringstid på 0,15 sekunder og henfaller til thallium-216 (²¹⁶Tl) gjennom alpha-henfall.

Blyradioisotoper kan oppstå naturlig i miljøet som produkt av andre radioaktive henfallsreaksjoner, eller de kan syntetiseres kunstig i laboratoriet eller ved å bruke atomkraftverk eller partikkelfysiske acceleratorer. De har en rekke praktiske anvendelser innen områder som medicin, industri og forsvar.

Rodenticider är en typ av biocider som används för att kontrollera och döda gnagare, som råttor och möss. De verksamma ämnena i rodenticiderna kallas även för ormrödare eller råttgift. Rodenticiderna kan vara baserade på olika aktiva substanser, såsom warfarin, brodifacoum och bromadiolon, som stör blodets koaguleringsförmåga hos gnagarna och orsakar inre blödningar. Det är viktigt att använda dessa med försiktighet eftersom de kan vara farliga även för människor och andra djur om de inte hanteras korrekt.

Radioisotoper används som en diagnostisk teknik inom medicinen för att hjälpa till att diagnosticera och undersöka olika sjukdomar och skador i kroppen. En radioisotop är ett instabilt atomkärna som sönderfaller genom emission av ioniserande strålning, såsom gamma riter eller betapartiklar.

I diagnostiska sammanhang används ofta radioaktiva isotoper av kemiska element som vanligtvis finns naturligt i kroppen, till exempel jod (I-131), teknetium (Tc-99m) och flerovium (Fl-252). Dessa substanser kopplas till andra molekyler för att skapa radiokemiska preparat som transporteras till specifika organ eller vävnader i kroppen.

När dessa preparat når målorganet ackumuleras de, och strålningen från radioisotopet kan detekteras utanför kroppen med hjälp av en gammakamera eller en PET-scanner (positronemissionstomografi). Detta ger bilder som visar hur substansen distribuerats i kroppen och hur olika organ fungerar.

Exempel på diagnostiska tekniker med hjälp av radioisotoper innefattar skelettscanning, myokardscintigrafi, lungventilations-/perfusionsscanning, lever-/galaskanning och hjärnblodflödesstudier. Dessa metoder ger värdefull information om olika sjukdomar som cancer, hjärtsjukdomar, neurologiska störningar och andra patologiska tillstånd.

'Zinkisotoper' refererer til forskjellige former (isotoper) av grundstoffet zink. Zink har 25 kjente isotoper, hvorav fire er stabile og forekommer naturlig i naturen. Disse er zink-64, zink-66, zink-67 og zink-70. De øvrige 21 isotopene er radioaktive og har korte halveringstider, noe som betyr at de sakner praktisk betydning i naturen. Radioaktive zinkisotoper kan imidlertid produseres i laboratoriet for å bli brukt i forskningsøsninger og medisinske tillinne.

Svavelradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet svavel, som har olika antal neutroner i kärnan jämfört med den vanligaste isotopen, svavel-32. Dessa radioaktiva isotoper sönderfaller naturligt och avger ioniserande strålning i form av alfa-, beta- eller gammafoton. Exempel på svavelradioisotoper är svavel-35 och svavel-40. Dessa används inom forskning, medicin och industri för olika syften, till exempel markering av molekyler i biologiska system eller som spårämnen vid arkeologiska undersökningar.

Emissionsscintigrafi, även känt som emissionscomputertomografi (ECT), är en diagnosmetod inom nuclearmedicin. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans (radionuklid) som injiceras i patientens kropp. Substansen accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska göras.

Efter att substansen har hunnit distribueras i kroppen placeras en gammakamera runt patientens kropp för att detektera de gammastrålar som utsänds från radionukliden. Kamera data används sedan för att skapa tvådimensionella (2D) eller tredimensionella (3D) bilder av organet eller vävnaden som undersöks.

Emissionsscintigrafi kan användas för att diagnostisera och övervaka en rad olika medicinska tillstånd, inklusive hjärtsjukdomar, skelettrelaterade sjukdomar, neurologiska störningar och cancer. Till exempel, myokardskintigrafi använder en radioaktivt markering substance som absorberas av hjärtmuskulaturen för att undersöka blodflödet till hjärtat och detektiera eventuell ischemisk sjukdom eller hjärtskada.

Radionuklidventrikulografi (RVG) är en diagnostisk undersökningsmetod inom kardiologi som används för att undersöka hjärtats funktion, särskilt hur väl det pumpar blod. Metoden bygger på att man inför en liten mängd radioaktivt marknadsföringsmärke (radionuklid) i blodomloppet, vanligtvis genom en injektion i en armven.

Radionukliden accumulerar i hjärtmuskulaturen och kan sedan detekteras med en gammakamera som registrerar de gammastrålar som avges från radionuklidet. Genom att ta bildserier över tid kan man följa hur mycket radioaktiviteten ökar och minskar i olika delar av hjärtat, vilket ger information om hjärtats kontraktionsförmåga och eventuella pumpstörningar.

RVG är en icke-invasiv undersökningsmetod som inte kräver någon ingrepp i kroppen, till skillnad från exempelvis hjärtkateterisering. Den används ofta när man vill utvärdera hur väl patienten svarar på behandling eller för att planera eventuell ytterligare behandling av hjärtsjukdomar som hjärtfel, hjärtinfarkt eller kardiomyopati.

Kadmium-radioisotoper refererer til radioaktive varianter av grundstoffet kadmium. Disse isotopene har forskjellig antall neutroner i kjerneenergin, som får dem til å bli ustabil og thusleg radioaktiv. Kadmium har 35 naturlige isotoper, men kun to av disse er stabile. De øvrige er alle radioaktive med forskjellige halveringstider.

Kadmium-109 (Cd-109) og kadmium-115m (Cd-115m) er eksempler på kadmium-radioisotoper som brukes i forskning og medicinsk behandling. Cd-109 brukes blant annet i nukleær medisin til å måle aktiviteten i knogne, mens Cd-115m kan brukes i behandling av kræft.

Det er viktig å håndtere kadmium-radioisotoper forsiktig på grunn av deres radioaktive natur. De bør ikke komme i kontakt med kroppen eller andre levende vesen, og det er nødvendig å følge alle sikkerhetsforanstaltninger som er knyttet til bruk av disse stoffene.

I'm sorry for any inconvenience, but I need a bit more context to provide an accurate and helpful response. The term 'astat' is not a commonly used medical term in English. If you are referring to the element Astatine (At), it is a naturally occurring radioactive element that is found in small amounts in uranium and thorium ores. It has no biological role in humans, and exposure to high levels of astatine can be harmful due to its radioactivity.

However, I want to make sure that my answer meets your needs, so if you could provide more context or clarify what you mean by 'astat' in a medical context, I would appreciate it!

En förgiftning inträffar när en person utsätts för en skadlig substans eller en överdos av en viss substans, vilket orsakar skada på kroppens celler och organ. Detta kan ske via andning, hudkontakt eller via mag-tarmkanalen. Förgiftningssymptomen varierar beroende på vilken substans som orsakat förgiftningen, men de kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, yrsel, feber, svaghet, andningssvårigheter och i allvarliga fall koma eller död. Behandlingen av en förgiftning beror på vilken substans som orsakat den och hur allvarlig symptomen är.

Synkroniserad blodpoolskintigrafi är en diagnosmetod inom kärnmedicin som används för att undersöka hjärtats funktion och cirkulation. Metoden bygger på att man injicerar ett litet mängd radioaktivt ämne, ofta teknetium-99m, i blodomloppet. Därefter följer man med en gammakamera hur detta ämne distribueras och accumuleras i olika delar av kroppen under en viss tidsperiod.

Vid en synkroniserad blodpoolskintigrafi registrerar man simultant hjärtats kontraktionscykel med elektrokardiografi (ECG) och dess accumulering av radioaktiviteten i hjärtmuskulaturen. Detta görs genom att man tar snabba sekvenser av bilder under flera hjärtslag, vilket möjliggör en noggrann analys av hur mycket blod som pumpas ut och in i hjärtats vänstra kammare under varje slag.

Den synkroniserade blodpoolskintigrafin används ofta för att bedöma hjärtfunktionen vid olika former av hjärtsjukdomar, till exempel hjärtfel, kärlkramp (angina pectoris) och efter hjärtinfarkt. Den kan även användas för att övervaka effekterna av medicinsk behandling eller andra terapeutiska åtgärder.

Radioimmuntherapie (RIT) är en form av behandling som kombinerar radioaktivitet och immunterapi. Den innebär att man använder monoklonala antikroppar, som är designade för att binda specifikt till cancerceller, som sedan läses upp med små mängder radioaktiva isotoper. När dessa preparat ges till patienten kommer de att specifically binde till och avge radiation direkt till cancercellerna, vilket kan leda till deras död.

Denna typ av behandling är speciellt användbar för cancersjukdomar där cancercellerna har en specifik markör på sin yta som kan bindas av monoklonal antikropp. Exempel på sådana cancersjukdomar innefattar lymfom och neuroendokrina tumörer.

Lutetium är ett grundämne med symbolen Lu och atomnummer 71. Det tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. I sin ren form är lutetium ett silvervitt, glänsande, tungt hårt metalliskt grundämne.

I medicinsk kontext används lutetium ofta i kombination med andra substanser för att skapa radioaktiva preparat som används inom nuklearmedicin, till exempel vid behandling av cancer. Ett exempel är lutetium-177 DOTATATE, ett preparat som används för behandling av neuroendokrina tumörer.

"Jodbensener" er en betegnelse for en type skade på skjoldbruskkirtelen som kan oppstå hvis en person blir utsatt for for høye nivåer jod i en lengre periode. Jod er et sporforelement som normalt forekommer i miljøet og er viktig for kroppens funksjoner, særlig for produksjonen av skjoldbruskkirtelhormoner. Men for høye joddoser kan være skadelige for skjoldbruskkirtelen og føre til utviklingen av jodbensener.

Jodbensener karakteriseres av en forstørring og forhårdning av skjoldbruskkirtelgewebe, som kan være forbundet med en reaksjon på infeksjon eller inflammasjon. Denne tilstanden kan føre til forskjellige symptomer, inkludert trang til å spise (polyfagi), økt tørst (polydipsi), hjertebanken (tachykardi) og uro. I værste fall kan jodbensener føre til at skjoldbruskkirtelen ikke lenger fungerer korrekt, noe som kan ha alvorlige medisinske konsekvenser.

Det er viktig å nevne at jodbensener er en sjeldent sykdom og vanligvis forekommer i områder med høye nivåer naturlig forekommende jod i miljøet eller som følge av overbruk av jodholdige medisiner eller kontraststoff. Hvis du tenker at du kan ha blitt utsatt for høye doser jod eller viser noen av de ovennevnte symptomene, bør du kontakte en lege for å få en korrekt diagnose og behandling.

Rhenium är ett metalliskt grundämne som har beteckningen Re på periodiska systemet och atomnummer 75. Det upptäcktes 1925 av Walter Noddack, Ida Tacke och Otto Berg. Rhenium är ett sällsynt grundämne och finns mestadels i mineralen columbit och gadolinit.

I medicinsk kontext används rhenium ofta som en del av radioaktiva isotoper, såsom Re-186 och Re-188, för att behandla cancer och andra sjukdomar genom terapi metoden benämnas receptor-bundet radionuclidterapi (RBT). Dessa isotoper av rhenium kan kopplas till specifika monoklonala antikroppar eller peptider som binder till cancerceller, vilket gör det möjligt att leverera terapeutisk strålning direkt till tumören med minimal påverkan på omgivande vävnad.

Samarium är ett grundämne med atomnummer 62 och symbol "Sm" i periodiska systemet. Det tillhör lantanoidgruppen och förekommer sällsynt i naturen. Samarium har inga kända medicinska användningsområden, men det kan användas inom medicin för att producera radioisotoper som används inom diagnostik och behandling av vissa sjukdomar, till exempel cancer.

Medicinskt kan "jordförorenande ämnen, radioaktiva" definieras som naturligt förekommande radionuklider som kan anrikas i jord och växter och som kan ha negativa effekter på människors hälsa. Exempel på sådana ämnen är radium, uran och thorium.

Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och kemiskt sett likt barium. Det förekommer naturligt i spårmängder i mineraler som uraninit och är en av de huvudsakliga källorna till radioaktivitet i jordskorpan. Radium har en halveringstid på cirka 1600 år och sönderfaller till ledande till radon, ett gasformigt radioaktivt ämne som kan ansamlas i byggnader och utgöra en hälsorisk.

Uran är ett tungt, silvervitt metalliskt grundämne med atomnummer 92. Det förekommer naturligt i spårmängder i bergarter och mineraler som uraninit och är en av de huvudsakliga källorna till naturlig radioaktivitet i jordskorpan. Uran har två naturligt förekommande isotoper, U-235 och U-238, båda med långa halveringstider på miljarder år. Uran används bland annat som bränsle i kärnkraftverk och som råvara för produktion av plutonium till kärnvapen.

Thorium är ett radioaktivt metalliskt grundämne med atomnummer 90. Det förekommer naturligt i mineraler som monazit och är en av de huvudsakliga källorna till radioaktivitet i jordskorpan. Thorium har en halveringstid på cirka 14 miljarder år och används bland annat som bränsle i kärnkraftverk och som råvara för produktion av andra grundämnen.

Långvarig exponering för höga nivåer av radioaktiv strålning kan öka risken för cancer och andra hälsoproblem. Därför är det viktigt att hantera och transportera dessa ämnen på ett säkert sätt och att skydda arbetare och allmänheten från onödiga strålningsdoser.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Bromradioisotoper är radioaktiva isotoper (varianter) av grundämnet brom. Brom är ett halogent grundämne med atomnummer 35 och symbolen Br. Det finns flera olika isotoper av brom, men de flesta av dem är instabila och sönderfaller naturligt genom radioaktivt sönderfall till andra grundämnen och frisätter energi i form av strålning.

Exempel på bromradioisotoper inkluderar:

* Brom-75, som har en halveringstid på 97 timmar och används inom medicinen för att diagnostisera olika sjukdomar, till exempel sköldkörtelsjukdomar.
* Brom-80, som har en mycket kort halveringstid på 4,42 sekunder och används inom forskning för att studera snabba kemiska reaktioner.
* Brom-82, som har en halveringstid på 35,31 timmar och används inom medicinen för att behandla vissa typer av cancer.

Det är viktigt att hantera bromradioisotoper med omsorg på grund av deras radioaktiva natur, eftersom de kan vara farliga om de inte hanteras korrekt.

"Skintillationsräkning" är en metod för att kvantifiera antalet skintillationer, också kända som flashar eller scintillationer, som observeras i synfältet under en viss tidsperiod. Skintillationer är en subjektiv observation av korta, blinkande ljusglimtar eller stjärnformade flimmer i synfältet, ofta upplevda av patienter med ögonsjukdomar som retinospongios eller retinitis pigmentosa.

Den typiska metoden för att utföras en skintillationsräkning innebär att patienten sitter i ett mörkt rum och får i uppdrag att räkna antalet skintillationer han/hon upplever under en given tidsperiod, ofta under 10 till 15 minuter. Patienten använder sig av ett instrument som kallas en Goldmann-skål eller en Hess-lanterna för att fokusera blicken på en liten, central ljuskälla under räkningen.

Skintillationsräkning är en viktig metod inom oftalmologin eftersom det kan hjälpa läkaren att bedöma sjukdomsgraden och prognosen för patienter med olika typer av retinala degenerativa sjukdomar. Även om det inte finns några behandlingar som helt kan bota dessa tillstånd, kan en tidig diagnos hjälpa läkaren att rekommendera lämpliga terapier för att fördröja progressionen och underlätta patientens vardag.

'Subduralvätskeutgjutning' refererar till en samling av vätska i subduralrummet, som är det smala utrymme mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater). Denna tillstånd kan orsakas av en skada eller sjukdom som får vätska, oftast blod eller cerebrospinalvätska, att accumulera i det subdurala utrymmet.

Subduralvätskeutgjutningar kan vara akuta eller kroniska beroende på orsaken och hastigheten med vilken vätskan accumulerar. Akuta subduralvätskeutgjutningar uppstår ofta plötsligt till följd av en traumatisk händelse, som ett slag eller fall, och kan leda till snabbt ökande tryck inne i skallen med allvarliga konsekvenser om de inte behandlas omedelbart. Kroniska subduralvätskeutgjutningar utvecklas långsamt över tid, ofta på grund av en underliggande sjukdom eller förändring i hjärnan som gör att vätska lättare kan accumulera i det subdurala utrymmet.

Symptomen på en subduralvätskeutgjutning kan variera beroende på storleken och hur snabbt den utvecklas, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i synen, ökad sömnighet, muskelsvaghet och i värsta fall koma eller död. Behandlingen kan innebära kirurgisk avloppstillförsel eller dränering av vätskan, samt behandling av underliggande orsaken om det finns någon.

Dobutamin är ett syntetiskt katekolaminpreparat som används inom medicinen. Det fungerar som en agonist vid beta-1 adrenerga receptorerna, vilket ökar hjärtats kontraktilitet och slagvolym samtidigt som det sänker systemvaskulär resistans. Dobutamin används vanligen för att behandla kronisk hjärtsvikt, akut hjärtsvikt och skrovlig hjärtmuskelinflammation (kardiomyopati). Det kan också användas under operationer eller vid intensivvårdsbehandling av patienter med nedsatt hjärtfunktion.

Den vanliga dosen för dobutamin är 2,5-10 mcg/kg/min, och den ges som intravenös infusion. Dobutaminet börjar verka inom en till två minuter efter att det ges, och dess effekt varar i ungefär tio minuter efter att infusionen stoppas.

Som med alla läkemedel kan dobutamin ha biverkningar, som bland annat kan innefatta ökad hjärtfrekvens, höjd blodtryck, huvudvärk, rödflammighet och svettningar. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga biverkningar som allergiska reaktioner, arrhythmier eller hypotension.

Organoteknetsiumföreningar är en typ av radiofarmaceutiska preparat som innehåller teknetsium-99m (^99m^Tc) kopplat till en organisk molekyl. Denna koppling gör det möjligt för ^99m^Tc att bibehålla sin radiotillstånd och ändå uppföra sig som en del av den organiska molekylen, vilket gör att det kan användas för att undersöka olika funktioner i kroppen med hjälp av bilddiagnostik, till exempel SPECT-scanning.

Organoteknetsiumföreningar är vanligen lätta att framställa och har en relativt kort halveringstid på 6 timmar, vilket gör dem säkra och effektiva för klinisk användning. De kan användas för att undersöka olika organ och system i kroppen, till exempel hjärtat, lungorna, levern, benmärgen och skelettet.

Exempel på vanliga organoteknetsiumföreningar inkluderar MIBI (Sestamibi), DTPA (Technetium (IX) tetrofosmin) och HMPAO (Hexamethylpropyleneamine oxime).

Kalcium (Ca) är ett grundämne med atomnummer 20 och ingår i gruppen alkaliska jordartsmetaller. Kalcium har flera isotoper, det vill säga varianter av kalciumatomen som har olika antal neutroner i sin kärna.

En isotop definieras som en variant av ett grundämne som har samma antal protoner (samma atomnummer) men olika antal neutroner i sin kärna. Isotoper av ett visst grundämne kan ha olika fysikaliska och kemiska egenskaper, till exempel kan de ha olika halveringstider (för radioaktiva isotoper) eller olika atommassor.

Kalcium har 20 stabila isotoper och över 30 instabila isotoper. De stabila isotoperna är: Ca-40, Ca-42, Ca-43, Ca-44, Ca-46, Ca-48 och Ca-52. De övriga isotoperna är instabila och sönderfaller till andra grundämnen med lägre atomnummer.

Instabila kalciumisotoper används inom medicinen för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar. Till exempel används Ca-47 och Ca-48 som markörer vid positronemissionstomografi (PET) för att undersöka cancer och andra sjukdomar. Dessa isotoper är radioaktiva, vilket betyder att de sönderfaller och avger strålning. Strålningen kan upptäckas med hjälp av en PET-skanner och används för att skapa bilder av kroppen som kan användas för att diagnostisera sjukdomar.

I vissa fall kan instabila isotoper också användas för behandling av cancer. Till exempel kan Ca-47 användas för att behandla prostatacancer genom att injiceras direkt i tumören. Strålningen från Ca-47 kan då förstöra tumöcellerna och minska tumörstorleken.

Radioaktivt avfall är en form av avfall som innehåller radionuklider, det vill säga atomkärnor som är instabila och sönderfaller naturligt genom emission av joniserande strålning i form av alfa- eller betastrålar och/eller gammastrålning.

Det kan delas upp i olika kategorier beroende på dess halveringstid, aktivitet och typ av radionuklider. Till exempel kan det vara högaktivt avfall med kort halveringstid eller låg- och medellågaktivt avfall med lång halveringstid.

Radioaktivt avfall kan uppstå som en biprodukt vid produktion av kärnenergi, forskning, medicinsk behandling och diagnostik, industriella processer samt vid nedrustning och avveckling av kärnvapen.

Eftersom radioaktivt avfall kan vara farligt för människor och miljön under en lång tid, behöver det hanteras och lagras på ett säkert sätt under tusentals år innan det är säkert att sönderfallet har gått tillbaka till en så låg nivå att det inte längre anses vara farligt.

"Utvärderingsstudier" (eng. "Evaluation studies") är en typ av forskningsstudier som utvärderar ett visst fenomen, program, policy eller intervention med syfte att bedöma dess effektivitet, effekt, verkningsmekanismer och eventuella bieffekter. Utvärderingsstudier kan delas in i olika kategorier baserat på deras design och metodologi, men de flesta studier följer principerna för systematiskt review, kontrollerade studier eller kvalitativa studier.

Här är några viktiga principer för utformning och genomförande av utvärderingsstudier:

1. Klart formulerad forskningsfråga: Utvärderingsstudier bör ha en tydlig och specifik forskningsfråga som styr studiens design, metodologi och dataanalys.
2. Val av lämplig studiedesign: Studiedesignen bör vara anpassad till forskningsfrågan och valet av design ska underlätta bedömandet av effekten på det som utvärderas. Kontrollerade studier, såsom randomiserade kontrollstudier (RCT), är ofta idealiska för att bedöma effektiviteten hos en intervention, medan kvalitativa metoder kan vara mer lämpade för att undersöka mekanismer och processer.
3. Representativt urval: Det är viktigt att ha ett representativt urval av deltagare eller sammanhang för att säkerställa att studieresultaten kan generaliseras till en större population eller kontext.
4. Kontroll av bias och systematiska felkällor: Utvärderingsstudier bör ha metoder för att kontrollera och minimera potentialen för bias och systematiska felkällor, såsom slumpmässig tilldelning till grupper, bländning och pålitlighet i mätinstrument.
5. Transparens och rapportering: Studieresultaten ska redovisas på ett transparent och fullständigt sätt, följande riktlinjer för rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
6. Statistisk analys: Använd statistiska metoder för att analysera data på ett korrekt och relevant sätt, följande riktlinjer för statistisk rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
7. Interpretation av resultat: Slutsatserna ska dras på ett försiktigt och balanserat sätt, baserat på de tillgängliga bevisen och med hänsyn till eventuella begränsningar i studien.

Radiojod terapi är en form av behandling där radioaktivt jod (I-131) används för att behandla sköldkörtelrelaterade sjukdomar, till exempel giftstruma och diffus sköldkörtelöverfunktion. När radioaktivt jod intas via oral väg accumuleras det i sköldkörteln, där det emitterar radiation som förstör delar av eller hela sköldkörteln beroende på dosen.

"Radiojod i serumalbumin" refererar till när radioaktivt jod binds till serumalbuminet istället för att accumuleras i sköldkörteln. Serumalbuminet är ett protein som förekommer naturligt i blodplasma och har en rad olika funktioner, bland annat hjälper det till att transportera diverse substanser runt kroppen.

I detta fall skulle radioaktivt jod kunna bindas till serumalbuminet istället för att gå direkt till sköldkörteln, vilket kan påverka effektiviteten och säkerheten hos behandlingen. För höga nivåer av radiojod i serumalbumin kan öka risken för biverkningar i andra delar av kroppen istället för i sköldkörteln. Därför är det viktigt att kontrollera och övervaka nivåerna av radiojod i serumalbumin under behandlingen.

Kranskärlsröntgen, även känt som koronarangiografi, är ett medicinskt undersökningsförfarande där ett kontrastmedel injiceras i kranskärlen (de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen) och sedan får man ta röntgenbilder av dem. Det gör det möjligt för läkaren att se om det finns några förträngningar, ärr eller andra skador i kranskärlen som kan leda till hjärtklappningssjukdom eller hjärtattacker. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs genom en blodkärle i armen eller låret.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

Kranskärlscirkulation (koronarcirkulationen) är ett medicinskt begrepp som refererar till blodflödet i de artärer som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Dessa artärer, koronarartärerna, delas upp i två huvudgrenar: den vänstra och den högra kranskärlsartären.

Den vänstra kranskärlsartären försörjer främst det främre septumet (skiljeväggen mellan kamrarna) och den vänstra hjärtkammaren, medan den högra kranskärlsartären försörjer det bakre septumet och den högra hjärtkammaren. Dessutom finns det små sidogrenar som förser de övriga delarna av hjärtmuskulaturen.

Kranskärlscirkulationen är av fundamental betydelse för hjärtats funktion, eftersom hjärtmuskulaturen har höga energibehov och behöver ständig tillförsel av syre och näringsämnen för att kunna arbeta effektivt. Förträngningar eller blockeringar i kranskärlsartärerna kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, som kan ge symptom som bröstsmärta (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt.

Rutenium-radioisotoper är radioaktiva isotoper (varianter) av grundämnet rutenium, som har atomnummer 44 på periodiska systemet. Rutenium är ett metalliskt grundämne som tillhör platinagruppen i övergångsmetallerna.

En radioisotop är en isotop av ett grundämne där kärnan är instabil och sönderfaller naturligt genom att avge ioniserande strålning, såsom alfa- eller betastrålning. Varje rutenium-radioisotop har olika halveringstid (tiden det tar för hälften av atomkärnorna att sönderfalla) och energiutsläpp.

Exempel på rutenium-radioisotoper inkluderar:

1. Ruthenium-103 med en halveringstid på 57,2 dagar
2. Ruthenium-106 med en halveringstid på 1,02 år

Dessa radioisotoper används inom medicinen för behandling av vissa cancerformer och andra sjukdomar. I strålterapi kan de exempelvis användas i form av encapsulerade mikrospännen (seeds) som placeras nära tumören för att avge lokaliserad strålning.

Radiometrisk datering är en metod för att bestämma åldern på ett föremål eller en geologisk formation genom att mäta mängden av en given radionuklid och dess dotterprodukt, som bildas när radionukliden sönderfaller. Genom att jämföra förhållandet mellan radionukliden och dess dotterprodukt kan man beräkna hur länge sönderfallshändelsen har pågått, och därmed bestämma åldern på det undersökta objektet.

Exempel på radiometriska dateringsmetoder är:

* Karbondatering (C14-datering), som används för att datera organiskt material upp till cirka 60 000 år gammalt.
* Potasser-argondatering, som används för att datera bergartsmassor och arkeologiska artefakter upp till miljarder år gamla.
* Uran-blydatering, som används för att datera mineraler och bergarter upp till miljarder år gamla.

'Galliumradioisotoper' refererar till olika isotoper av grundämnet gallium som har radioaktiva egenskaper. Gallium är ett metalliskt grundämne med atomnummer 31 i periodiska systemet och förekommer naturligt i spårmängder i naturen.

En vanlig galliumradioisotop är gallium-67, som används inom medicinen som ett radioträkningsmedel vid diagnostik av olika sjukdomar, till exempel inflammationer och cancer. Gallium-67 kan kapslas in i olika molekyler för att skapa radiomärkta läkemedel som sedan injiceras i patienten. Dessa läkemedel accumulerar i specifika vävnader eller organ beroende på vilken typ av sjukdom som ska diagnostiseras.

Eftersom galliumradioisotoper är radioaktiva avger de strålning, vilket gör att de kan detekteras med hjälp av olika typer av bildbehandlingsutrustningar, till exempel en gammakamera. Genom att analysera hur galliumradioisotoperna fördelas i patientens kropp kan läkaren få information om var sjukdomen finns och hur den utvecklas.

Selen-radioisotoper är radioaktiva varianter av grundämnet selen. Selen är ett spårämne som är nödvändigt för djurs och människors hälsa, men i för höga doser kan det vara skadligt.

Selen-radioisotoper används inom medicinen för att behandla vissa typer av cancer, såsom sköldkörtelcancer och prostatacancer. De kan också användas i diagnostiska procedurer för att hjälpa läkare att identifiera och undersöka sjukdomar inom kroppen.

Exempel på vanligt använda Selen-radioisotoper inkluderar Selenium-75 och Selenium-77. Dessa isotoper har olika halveringstider och emissionskärnor, vilket gör dem användbara för olika medicinska tillämpningar.

Selen-radioisotopbehandlingar ska endast utföras under kontroll av kvalificerad medicinsk personal och med godkännande från relevanta myndigheter, på grund av de potentiella riskerna som är associerade med användandet av radioaktiva substanser.

'Alfapartikel' är en term inom atomfysiken och refererar till en positivt laddad partikel som består av två protoner och två neutroner. Det är i själva verket samma sak som den kärna som finns i en heliumatom. Alfapartiklar produceras naturligt av radioaktiva ämnen, såsom radon, och kan användas inom medicinen för att behandla cancer, eftersom de har en hög ioniserande förmåga och därmed kan skada eller förstöra cancerceller. När de träffar på andra atomer kan alfapartiklarna orsaka en stor mängd jonisering, vilket kan leda till skador på DNA och andra cellulära strukturer.

Heterocykliska föreningar med en ring refererar till organiska föreningar som innehåller minst en atom som inte är kol i sin ringstruktur. Ringen kan bestå av kolatomer samt en eller flera heteroatomar, som till exempel kväve, syre, svavel eller fosfor. Dessa föreningar är viktiga inom många områden inom kemin och biologin, eftersom de ofta förekommer i naturen och har potential att användas som läkemedel, pesticider och katalysatorer. Exempel på heterocykliska en-ringsföreningar är pyridin (C5H5N), furan (C4H4O) och thiophen (C4H4S).

'Natriumpertechnetat Tc 99m' er ein medisinsk radionuklid som vanligvis brukes som ett kontrastmedium under diagnostiske undersøkelser, oftest SPECT-scanning (Single Photon Emission Computed Tomography). Når dette radionuklidet injecteres i kroppen, absorberes det av bruskene og hjertet. Gammakameraet registrerer deretter strålingen fra Tc 99m for å produsere detaljerte bilder av brusk- og hjertetiltak. Dette hjelper med å identifisere eventuelle skader, infeksjoner eller sykdommer i disse områdene.

"Wolfram" eller Wolfram syndrome är ett sällsynt, autosomalt recessivt genetiskt sjukdomstillstånd som drabbar både nervsystemet och andra delar av kroppen. Det orsakas vanligtvis av mutationer i geneen WFS1 på kromosom 4p16.1. Sjukdomen är kliniskt mångskiftande, men de flesta patienterna utvecklar diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och neurologiska symtom som exempelvis balans- och koordinationssvårigheter. Symptomen tenderar att debutera under barndomen eller tidiga tonåren och kan vara allvarliga eller livshotande. Det finns ingen specifik botemedel för Wolfram syndrome, men vissa behandlingsmetoder kan användas för att hantera de olika symtomen.

Isotoper är atomer av samma grundämne, det vill säga med samma antal protoner i kärnan, men med olika antal neutroner. Detta ger upphov till att isotoperna har olika massa, eftersom neutronerna bidrar till atomkärnans totalmassa. Isotoper kan vara stabila eller instabila (radioaktiva), där de senare sakta avsänder energirika partiklar och/eller strålning för att nå en stabilare kärnnivå.

Radioisotopteleterapi, även kallat strålbehandling eller radioterapi, är en form av cancerbehandling där man använder sig av radioaktiva isotoper för att eliminera cancerceller. Isotoperna sänds ut strålar som skadar cellernas DNA och förhindrar dem från att dela sig och växa. Behandlingen kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder, såsom kirurgi och kemoterapi.

Det finns två huvudsakliga typer av radioisotopteleterapi: extern strålbehandling och intern strålbehandling. Vid extern strålbehandling riktas strålar från en maskin utanför kroppen mot cancercellerna. Vid intern strålbehandling, även kallat systemisk behandling, injiceras eller sväljs en radioaktiv substans som samlas i och påverkar cancerceller direkt.

Radioisotopteleterapi kan användas för att behandla många olika typer av cancer, inklusive prostatacancer, lungcancer, bröstcancer och leukemi. Effekterna av strålbehandlingen beror på flera faktorer, såsom dosen strålning, omfattningen och platsen för cancern, samt allmänt hälsotillstånd. Vanliga biverkningar inkluderar trötthet, hudirritation, illamående och diarré. Långsiktiga biverkningar kan också uppstå, beroende på vilken del av kroppen som behandlas.

Diethylentriaminepentaacetic acid (DTPA) is a synthetic, aminopolycarboxylic compound that is often used in medicine as a chelating agent. A chelating agent is a molecule that can bind to metal ions and form stable, water-soluble complexes, which can then be excreted from the body through the kidneys.

DTPA is particularly useful for binding to certain radioactive metals, such as plutonium, americium, and curium, that may accumulate in the body following exposure to nuclear accidents or weapons testing. By forming a stable complex with these metals, DTPA can help to reduce their toxicity and promote their excretion from the body.

DTPA is also used in some medical imaging procedures, such as positron emission tomography (PET) scans, to help remove unwanted radioactive substances from the body following the scan. It may also be used in the treatment of heavy metal poisoning, such as lead or mercury toxicity, by helping to remove these metals from the body.

In summary, DTPA is a synthetic chelating agent that can bind to certain metal ions and promote their excretion from the body. It has a variety of medical uses, including the treatment of heavy metal poisoning and the reduction of toxicity following exposure to radioactive materials.

'Gallium' är ett grundämne med atomnummer 31 i periodiska systemet. Det är ett silvervitt, metalliskt ämne som är flytande vid rumstemperatur och har egenskapen att kunna lösa sig i vissa andra metaller. Gallium används inom medicinen, specifikt inom nuclearmedicin, där ett gallium-67- eller gallium-68-isotop används som radioträceare för att diagnostisera sjukdomar, särskilt cancer.

Gallium-67 och gallium-68 är båda radioaktiva isotoper av gallium som används inom medicinen. De används vanligtvis i formen av en komplex, till exempel gallium citrat eller gallium DOTA-TOC, för att underlätta dess bindning till specifika celltyper. Efter intravenös injicering accumuleras isotopen i olika typer av tumörer och kan på så sätt hjälpa till att identifiera cancer och spåra dess utbredning i kroppen genom att skapa bilder med hjälp av en gammakamera.

Det är värt att notera att användningen av gallium inom medicinen kräver speciell utbildning och licens för att hantera radioaktiva material, samt godkännande från myndigheter för dess användning i kliniska miljöer.

Gammaspektrometri är en teknik inom kärnfysiken och medicinsk fysik som används för att identifiera och mäta intensiteten av gammaquant i en strålning. Tekniken bygger på att detektera och analysera energin hos de gammastrålar som emitteras från en radioaktiv källa. Genom att mäta den specifika energiskiljn (i elektronvolt, eV) hos varje gammaquant kan man fastställa vilket radionuklid som är orsaken till strålningen. Gammaspektrometri används bland annat inom nuklearmedicin för att kontrollera aktiviteten och renheten hos olika radioaktiva läkemedel, samt för att detektera och mäta radioaktiv strålning i miljö- och säkerhetsrelaterade sammanhang.

'Kärlkramp' är ett medicinskt begrepp som på engelska kallas "vasospasm". Det handlar om en plötslig och ofta smärtsam konstriktion (trångning) av musklerna i kärlen, vanligtvis i hjärnans blodkärl. Denna konstriktion kan leda till en minskad blodflöde till det drabbade området och orsaka symtom som svår huvudvärk, yrsel, förvirring, synförändringar eller i värsta fall stroke. Kärlkramp kan vara ett komplikation till subarachnoidalblödning (en typ av blödning i hjärnan).

"Kärnmedicin", även känt som interna medicinen, är en gren inom medicinen som fokuserar på prevention, diagnos och behandling av sjukdomar hos vuxna. Det omfattar ofta men inte uteslutande behandling av intern organens funktioner, såsom hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna och blodet. Specialister inom kärnmedicinen är kända som internister och de har ofta en bred kunskapsbas om många olika medicinska specialiteter. De kan väljas att under speciell utbildning fokusera på ett specifikt område inom interna medicinen, till exempel kardiologi (hjärtsjukdomar), pneumonologi (lung sjukdomar) eller endokrinologi (hormonsjukdomar).

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

'Teknetium Tc 99m-pentetat' er ein radioaktivt medisinsk isotop som brukes i diagnostiske tilsikringar for å undersøke hjertets blodgjennomstrøming og andre organers funksjon. Isotopen 'Teknetium Tc 99m' er koblet til en organisk fosfatkompleks kalt 'pentetat'. Når denne radiokemiske forbindelsen injecteres i kroppen, absorberes den av erytrocyttene (røde blodceller) og distribueres rundt i kroppen.

Gammakameraer brukes deretter til å detektere gammastrålingen fra 'Teknetium Tc 99m-pentetat' for å produsere bilder av hjertets pumpingeffektivitet og blodgjennomstrøming, samt andre organers funksjon. Dette hjelper med å stille en diagnose og planlegge behandling for en rekke medisinske tilstander som koronarartériens forsnuringssykdom (koronarsjreklamring), hjertesvikt, blodkløyning og tumorer.

I medicinsk kontext, kan ‘metoder’ syfta på de tekniker, procedurer eller processer som används för att undersöka, diagnostisera eller behandla sjukdomar och hälsa. Detta kan omfatta allt från laboratorietester och avbildningsstudier till kirurgiska tekniker och medicinsk behandling. Exempel på metoder inkluderar blodprover, röntgenundersökningar, operationer och läkemedelsbehandlingar. Metoder kan vara baserade på vetenskaplig forskning och erfarenheter och används för att underlätta en korrekt diagnos och behandling av patienter.

'Olfactory nerve injuries' refererer til skader på det nasale nervecentrum og den første kraniale nerve (I), som er ansvarlig for lugtesansen. Den olfaktive nerve transporterer information fra receptorceller i nesaverne til hjernen, der gør at vi kan opfatte forskellige lugteindtryk. Skader på den olfaktive nerve kan resultere i tab af lugtesansen (anosmi) eller forstyrrelser i lugtesansen (dysosmi).

Olfactory nerve injuries kan skyldes mange forskellige ting, herunder traumer, infektioner, neurodegenerative sygdomme og kemiske skader. Disse skader kan være midlertidige eller permanente alt efter art og alvorligheden af skaden.

I tilfælde af en skade på den olfaktive nerve, bør man søge medicinsk behandling hos en læge specialiseret i øre, næse og halssygdomme (ORL-læge) eller en neurolog. De kan diagnosticere og behandle skaden, herunder eventuelt anbefale rehabilitering for at hjælpe med at genoprette lugtesansen så meget som muligt.

Myokardhibernation är ett tillstånd där hjärtmuskulaturen (myokard) i vissa områden av hjärtat minskar sin kontraktila funktion och blodflöde som en anpassning till ett sänkt energibehov under perioder av låg syretilförsel eller stress. Detta sker genom att vissa gener stängs av och andra aktiveras, vilket leder till en nedreglering av cellens metabolism och proteinsyntes. Myokardhibernation kan ses hos personer med koronarvaskärsjukdom eller hjärtsvikt och är tänkt att vara en skyddande mekanism för hjärtat under stress, men om det pågår för länge kan det leda till permanent skada på hjärtmuskulaturen.

DipyridamolTalliumDobutaminTroponin TTalliumradioisotoperHjärtstimulerande medelAntiarytmikaKreatinkinasTeknetium Tc 99m- ...