Synnervssjukdomar
Onchocerciasis, okulär
Synnerv
Synnervsinflammation
Luktnervsjukdomar
Vagusnervsjukdomar
Synnervsskador
Synnervspapill
Hypoglossussjukdomar
Hörsel- och balansnervssjukdomar
Tung- och svalgnervssjukdomar
Trigeminusnervsjukdomar
Sjukdomar i den accessoriska nerven
Ansiktsnervssjukdomar
Abducensnervsjukdomar
Synnervskorsning
4:e kranialnervssjukdomar
Optikusatrofi
Synnervstumörer
Retinala ganglieceller
Nervtrådar
Oculomotor Nerve Diseases
Hjärnnervsjukdomar
Ischiasnerv
Nerve Crush
Nervnybildning
Synnervsgliom
Perifera nerver
Opticusneuropatier, ischemiska
Näthinna
Intraocular Pressure
Grön starr
Papillödem
Optisk lob, icke-däggdjur
Optikusatrofier, ärftliga
Optic Flow
Nervblockad
Eye
Hjärnnervstumörer
Nervändslut
Optikusatrofi, ärftlig, Leber
Optik och fotonik
Vadnerv
Mediannerv
Synnervssjukdomar, även kända som neuro-ophthalmologiska tillstånd, är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och synsinnet. Dessa sjukdomar kan orsaka problem med synen, rörelserna hos ögonen eller andra symtom som beror på skador eller avvikelser i nervsystemet.
Exempel på vanliga synnervssjukdomar inkluderar:
1. Optisk neurit: En inflammation eller skada på optiska nerven, som kan orsaka synförlust, smärta eller andra symtom.
2. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom som orsakar skador på myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna i hjärnan och ryggmärgen, inklusive de som styr synen.
3. Amyotrofisk lateralskleros (ALS): En degenerativ sjukdom som orsakar skador på motorneuronerna, vilket kan leda till svaghet, spasticitet och muskelsvårigheter, inklusive ögonmuskler.
4. Parkinsons sjukdom: En neurologisk rörelsesjukdom som orsakas av skador på dopaminproducerande nervceller i hjärnan, vilket kan leda till symtom som rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet. Parkinsons sjukdom kan också påverka synen genom att orsaka problem med fokusering, djupseende och andra synfunktioner.
5. Sklerodermi: En autoimmun sjukdom som orsakar förhärdning och skleros av huden och andra vävnader, inklusive blodkärl i ögat, vilket kan leda till synförlust eller andra synproblem.
6. Diabetes: En metabolisk sjukdom som orsakas av höga nivåer socker i blodet, vilket kan skada små kärl i ögat och leda till synskador eller blindhet.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever symtom på någon av dessa sjukdomar eller andra neurologiska eller ögonrelaterade problem. Tidig behandling kan hjälpa att förhindra komplikationer och underlätta symptomen.
Onchocerciasis, även känd som flodblindhet, är en parasitär infektion orsakad av den filarial masken Onchocerca volvulus. Ofta drabbar sjukdomen hud och ögon, men i vissa fall kan den bara påverka ögonen, vilket kallas okulär onchocerciasis.
Okulär onchocerciasis kan orsaka en rad symtom som beror på inflammation och skador på ögats strukturer. Dessa symtom kan inkludera:
1. Konjunktivit (inflammation av ögonlocken)
2. Korneal opacitet (dimma eller molnighet i kornean)
3. Iris atrofi (atrofi av iris)
4. Chorioretinit (skador på choroid och retina)
5. Glaukom (ökad intraokulär tryck)
6. Optisk neurit (inflammation av optisk nerv)
7. Visuell förlust, som kan vara från lätt till allvarlig
I vissa fall kan sjukdomen leda till fullständig blindhet om den inte behandlas i tid. Okulär onchocerciasis är vanligare i vissa delar av Afrika, särskilt i de områden där Simulium damnosum spp., vektoren för parasiten, är vanligast.
'Synnerv' eller optisk nerv (latin: Nervus opticus) är ett kranialnerv som primärt är ansvarigt för att överföra syninformation från ögat till hjärnan. Det är den andra av tolv kranialnerver och är unik eftersom den är en del av centrala nervsystemet (CNS) istället för det perifera nervsystemet (PNS). Synnerven börjar i ögats nackdel, där retinan (ögats näthinna) sammanstrålar till en punkt som kallas optisk disk eller blind fläck. Därifrån går den genom ögonhålan och in i hjärnan via en öppning i skallbasen vid temporalbenet, kallad optikuskanalen.
I hjärnan överför synnerven informationen till lateral geniculate kärnan (LGN) i thalamus och därefter till primära visuella cortex (area 17 eller V1) i occipitalloben, där det bearbetas ytterligare. Skador på synnerven kan orsaka synförlust, bland annat i form av synfältreduktion eller blindhet i ena ögat.
Synnervsinflammation, även känd som optisk neuritis, är en inflammation av nerverna i ögat som leder till synförlust. Den kan vara orsakad av olika sjukdomar, såsom multipel skleros (MS), men kan också förekomma ensam. Symptomen på synnervsinflammation innefattar ofta smärta i ögat, speciellt vid rörelser, försämrad synskärpa eller synfält, färgförändringar och flimmer. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av neurologisk undersökning, synundersökning och bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan bestå av antiinflammatoriska läkemedel och kortikosteroider för att reducera inflammationen och underlätta återhämtningen.
Smell-related disorders, eller luktnervsjukdomar, är en grupp medicinska tillstånd som påverkar förmågan att känna dofter och lukter korrekt. Det finns två huvudsakliga typer av luktsinnessjukdomar: quantitative and qualitative disorders.
Quantitative disorders innebär en förändring i styrkan eller intensiteten av en lukt, det vill säga antingen en förlorad förmåga att känna dofter (hyposmia) eller en fullständig förlust av luktsinnet (anosmia).
Qualitative disorders innebär en förändring i förmågan att uppfatta luktens kvalitet, det vill säga en förvrängd eller felaktig tolkning av dofter (parosmia) eller en hallucination av lukter som inte finns närvarande (phantosmia).
Dessa tillstånd kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skallskador, neurodegenerativa sjukdomar, infektioner, exponering för toxiska kemikalier och strukturella skador på luktnerven eller hjärnan. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk).
'Vagusnervsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som beror på skada eller avvikelse i vagusnerven, den tionde kranialnerven. Vagusnerven är en av de största nerverna i parasympatiska nervsystemet och har en rad viktiga funktioner, bland annat att reglera hjärtats slagfrekvens, matsmältningssystemets motorik och svalgfunktionen.
Exempel på vagusnervsjukdomar inkluderar:
1. Vagusnervspares: En skada eller avvikelse i vagusnerven som orsakar en nedsatt funktion och kan leda till symptom som sväljningssvårigheter, halsont och hosta.
2. Gastrisk paus: En ovanlig sjukdom där vagusnerven inte fungerar korrekt, vilket orsakar magont och illamående efter matintag.
3. Orofacial neuralgi: En smärtsjukdom som beror på en skada eller avvikelse i nerverna i ansiktet och halsen, inklusive vagusnerven.
4. Vocal cord paralys: En skada eller avvikelse i vagusnerven kan leda till rösten förloras eller bli hes.
Det är värt att notera att vagusnervsjukdomar kan vara primära, det vill säga orsakade av en sjukdom som direkt berör nerven, eller sekundära, det vill säga orsakade av en annan sjukdom eller skada.
'Synnervsskada' (også kjent som 'ophthalmologisk trauma') refererer til skader på strukturer i øyet og synsnerven som følge av trauma eller skade. Dette kan inkludere blant annet skader på cornea, iris, lins, glasværsen, regnbuebanen, sclera og synnervesystemet. Symptomer på synnervsskador kan variere, men inkluderer ofte smerte, rødhet, svulst, synsforstyrkelser som bl.a. synsnedsatthet, dobbeltseende eller synsløshet, og forandringer i pupilreaksjonen. Behandlingen av synnervsskader kan variere alt etter type og alvorlighetsgraden på skaden, men inkluderer ofte behandling med medicinske midler, kirurgiske ingreps eller andre terapeutiske tiltak for å forebygge komplikasjoner og forbedre synet.
'Synnervspapill' er en medisinsk betegnelse for papilla optica, som er den del av øyet der synnerven (nervus opticus) forlater øyeballen. Synnervspapillen er stedet der det indre laget av øyeballens hvite del (sclera), som kaller seg lamina cribrosa, har en åpning gjennom hvilken synnerven passerer.
Synnervspapillen kan observeres ved å se inn i øyet med en oftalmoskop, og er viktig å undersøke fordi forskjellige tilstander kan påvirke utseendet og funksjonen av den. For eksempel, kan forstørrelsen av synnervspapillen være et tegn på glaukom, en sykdom som kan føre til permanent skade på synet hvis det ikke behandles tidlig og riktig.
Hypoglossi är ett latinord som refererar till tungmuskeln (musculus linguae). Sjukdomar eller störningar som påverkar denna muskel kallas hypoglossiska sjukdomar. Det kan orsaka problem med rörelse och funktion av tungan, vilket kan leda till sväljningssvårigheter, talrubbningar och förändringar i uttalet.
Hypoglossi kan vara inneboende eller aquired, och orsakas av en rad olika sjukdomar och skador, inklusive neurologiska störningar, trauma, tumörer och genetiska abnormaliteter. Exempel på hypoglossiska sjukdomar är bland annat bulbar pares, amyotrofisk lateralskleros (ALS) och certain typer av muskeldystrofi. Behandlingen beror på orsaken till störningen och kan innebära medicinska behandlingar, terapi eller kirurgi.
Hörsel- och balansnervssjukdomar, även kända som vestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som påverkar hörselnerven (nervus vestibulocochlearis) och dess funktioner. Hörselnerven har två huvudsakliga funktioner: att tolka ljud och att hjälpa till med balansen och kroppskontrollen.
Hörselnervssjukdomar kan orsaka symtom som nedsatt hörsel, tinnitus (ljud i örat), yrsel, instabilitet eller olika former av balansstörningar. Det finns många olika typer av hörsel- och balansnervssjukdomar, inklusive:
1. Vestibulit: En inflammation eller infektion i innernan hörsel- och balansorganen som kan orsaka yrsel, instabilitet och andra balansproblem.
2. Labyrintitis: En inflammation eller infektion i labyrinten (det innersta hörsel- och balansorganet) som kan orsaka yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
3. Menières sjukdom: En sjukdom som påverkar både hörseln och balansen, och karaktäriseras av återkommande attacker av yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
4. Akustisk neurinom: En ovanlig tumör som växer på hörsel- och balansnerven och kan orsaka nedsatt hörsel, tinnitus och balansproblem.
5. Benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV): En störning i innernan örat som orsakas av lösa kristaller i balanceorganen och kan leda till kortvarig yrsel vid vissa huvudrörelser.
Det är viktigt att söka vård om man upplever symtom på en hörsel- eller balansstörning, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Tung- och svalgnervssjukdomar (latin: Glossopharyngeusneuropathier) är en neurologisk term som refererar till sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven, glossopharyngeusnerven. Denna nerv har flera funktioner, bland annat att innervera musklerna i svalget och tungan samt att förmedla smakkänslor från baksidan av tungan.
Sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven kan orsaka en rad symtom, såsom sväljningssvårigheter, difficulties swallowing, sänkt smakkänsla på baksidan av tungan, sänkt känsel i svalget och öronen, och muskelkoordinationsproblem i svalget.
Orsakerna till tung- och svalgnervssjukdomar kan variera, men de kan inkludera neurologiska sjukdomar som multipel skleros (MS) eller nervskada som kan uppstå till följd av trauma, infektion eller tumör. I vissa fall kan orsaken vara okänd.
Trigeminusnervsjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar trigeminusnerven, den femte kranialnerven. Denna nerv har ansvar för att skicka sensoriska signaler från ansiktet och huvudet till hjärnan. Trigeminusnervsjukdomar kan orsaka olika symtom som smärta, känselbortfall, spasmer och andra sinnesförändringar i ansiktet eller huvudet. Exempel på trigeminusnervsjukdomar inkluderar trigeminusneuralgi, herpes zoster oftalmicus (ofta kallat "ögonshingles"), och trigeminusneurit. Trigeminusneuralgi är en nervstörning som orsakar korta, intensiva stickande smärtor i ansiktet. Herpes zoster oftalmicus är en komplikation av herpes zostersjukan (gurt) som kan påverka ögat och ansiktet. Trigeminusneurit är en inflammation av trigeminusnerven som kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i ansiktet.
'Sjukdomar i den accessoriska nerven' refererar till olika tillstånd som drabbar den accessoriska nerven, även känd som XI kraniell nerve. Den accessoriska nerven styr huvudsakligen rörelsen i nackmuskulaturen och har två delar: en cranial del som härstammar från hjärnbryggan (myelinisering av centrala nervsystemet) och en spinal del som härstammar från den första segmentet av ryggmärgen (myelinisering av perifera nervsystemet).
Sjukdomar eller skador på den accessoriska nerven kan orsaka olika symptom, beroende på vilken del av nerven som är drabbad. Några exempel på tillstånd inkluderar:
1. Accessorisk nevrit - En inflammatorisk eller degenerativ process i den accessoriska nerven som orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i nackmuskulaturen.
2. Traumatisk skada - Skador på den accessoriska nerven som orsakas av trauma, till exempel vid halsoperationer, slitande skador eller skador från skador.
3. Kompression - Tryck på den accessoriska nerven från närliggande strukturer, till exempel tumörer eller utbuktningar i ryggraden, kan orsaka smärta, svaghet eller förlorad känsel i nackmuskulaturen.
4. Parsyntes - En del av den accessoriska nerven är skadad eller inte fungerande, vilket orsakar svaghet eller förlust av rörelseförmåga i nackmuskulaturen på ena sidan av kroppen.
5. Pares - Lättare grad av svaghet i nackmuskulaturen på grund av skada eller sjukdom i den accessoriska nerven.
Behandling av dessa tillstånd kan innefatta medicinering, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak.
'Ansiktsnervssjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd som drabbar den femte kranialnerven, även känd som trigeminusnerven. Trigeminusnerven är ansvarig för känsel- och smärtsensationer i ansiktet, tänder och slemhinnor i munhålan.
Exempel på ansiktsnervssjukdomar inkluderar:
1. Trigeminusneuralgi: En nervskada som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta kring läppen, kinden eller nästäppan. Smärtorna kan utlösas av enkla beröringer eller rörelser i ansiktet.
2. Trigeminusneurit: En inflammation eller irritation av trigeminusnerven som orsakar kraftiga, ständiga smärtor i ansiktet och ibland även sömnsvårigheter.
3. Herpes zoster oftalmicus: En infektion med herpes simplex-virus som drabbar trigeminusnerven och kan orsaka hudutslag, smärtor och svullnad i ansiktet, ögoninflammation och synförändringar.
4. Tumörer eller cystor: Vävnadsomvandlingar som utvecklas på trigeminusnerven kan orsaka smärta, förlamning och känselbortfall i ansiktet.
5. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där nervskador kan drabba trigeminusnerven och leda till smärtor, sömnsvårigheter och andra neurologiska symtom.
Behandlingen av ansiktsnervssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner som lindrar smärtan, kirurgi eller strålbehandling.
Abducens nerve disorders refer to conditions that affect the sixth cranial nerve, also known as the abducens nerve. This nerve is responsible for controlling the lateral rectus muscle of the eye, which enables the eye to move outward (abduction). Therefore, abducens nerve disorders can cause various eye movement abnormalities, including:
1. Abducens nerve palsy: This is the most common abducens nerve disorder, characterized by weakness or paralysis of the lateral rectus muscle, leading to horizontal diplopia (double vision) when attempting to gaze in the direction of the affected muscle. The eye may turn inward (esotropia) when looking toward the side of the palsy.
2. Internuclear ophthalmoplegia: This is a disorder affecting the medial longitudinal fasciculus, a nerve tract that coordinates conjugate lateral gaze. In this condition, there is weakness or paralysis of the adducting eye during horizontal gaze, while the abducting eye moves normally.
3. One-and-a-half syndrome: This rare disorder combines features of both abducens nerve palsy and internuclear ophthalmoplegia, affecting both horizontal and vertical gaze. It is usually caused by a brainstem lesion, often due to stroke or multiple sclerosis.
4. Congenital abducens nerve disorders: Some individuals may be born with abducens nerve dysfunction, leading to strabismus (squint) and amblyopia (lazy eye). These conditions can cause visual impairment if not treated early in life.
5. Abducens nerve tumors or lesions: Rarely, abducens nerve disorders may be caused by tumors or other space-occupying lesions along the nerve's pathway from the brainstem to the orbit. These can result in various symptoms, including diplopia and facial pain or numbness.
Abducens nerve disorders can have various causes, such as ischemic or hemorrhagic stroke, trauma, neoplasm, infection, inflammation, demyelination, or congenital malformations. Proper diagnosis and management require a thorough examination by an ophthalmologist or neurologist to determine the underlying cause and develop an appropriate treatment plan.
'Synnervskorsning' (også kendt som optisk chiasma eller chiasma opticum) er et punkt i hjernestammen, hvor de to syn nerves tilfører synsinformation fra hvert øje. Her krydses nerve fiberne, så fiberne fra den venstre side af hver pupil (hvilket korresponderer til den højre halvdel af det synlige felt) fortsætter i den venstre synnerv og til sidst når højre synesthinde. På samme måde krydses fiberne fra den højre side af hver pupil over til den venstre synnerv. Dette arrangement sikrer, at informationen fra begge øjne om det samme synsfelt projiceres korrekt til de rigtige områder i hjernen, så vi kan opfatte dybde og perspektiv korrekt.
Fjärde kranialnerven, som också kallas nervus trochlearis, är ansvarig för kontrollen av ena ögats muskelögonbrynsmuskel (musculus superior obliquus). Sjukdomar eller skador på denna nerv kan orsaka problem med ögats rörelser och balans.
Första typen av sjukdomar som kan drabba fjärde kranialnerven är nervpåslag (neuropraxi) eller nervskada, vilket kan orsaka en försvagning eller fullständig förlust av muskelkontrollen i ögat. Detta kan leda till dubbelseende eller oregelbundna ögonrörelser.
Andra typen av sjukdomar som kan drabba fjärde kranialnerven är infektioner, tumörer eller trauma som trycks på nerven och orsakar skada. Exempel på sådana tillstånd inkluderar meningit, en hjärntumör eller ett huvudtrauma.
Slutligen kan vissa neurologiska sjukdomar, som multipel skleros (MS) och myasthenia gravis, också drabba fjärde kranialnerven och orsaka symtom relaterade till ögonrörelser.
Optikusatrofi är en medicinsk term som refererar till en förlust av synnervceller (ganglionceller) och deras axoner i den optiska nerven, vilket leder till en minskad synfunktion eller synförlust. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom glaukom, infektioner, tumörer eller trauma. I vissa fall kan optikusatrofi vara ett tecken på en neurologisk sjukdom som involverar hjärnan, till exempel multipel skleros.
Synnervstumörer, även kända som optisk nerve sheath meningiomer, är en typ av hjärntumör som utvecklas i den tunna hinnan (meningen) som omger synnerven. Synnerven är den nerv som skickar synsinnet från ögat till hjärnan. Synnervstumörer kan orsaka synförlust, ögonrörelsemålsättning och smärta beroende på var de växer och hur stor de blir. De är vanligtvis långsamväxande tumörer och behandlas ofta med kirurgi eller strålbehandling. I vissa fall kan observation vara ett acceptabelt alternativ om tumören är liten och inte orsakar några symtom.
Retinal Ganglion Cells (RGCs) är nervoceller i näthinnan (retina) i ögat som mottar information från fotoreceptorcellerna (stavar och tappar) och skickar den vidare till synbanorna i hjärnan. RGCs har långa axoner som bildar en nervbundel, optisk nerven, som leder informationen från ögat till syn barken i hjärnan där det bearbetas och tolkas som synsinnet.
RGCs är viktiga för att uppfatta olika aspekter av synen, inklusive form, rörelse, färg och djup. Skador på RGCs kan leda till synförlust eller andra synrelaterade sjukdomar som grön starr (glaukom).
'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.
'Oculomotor Nerve Diseases' refererer til sygdomme eller forstyrrelser, der påvirker nerven som styrer øjnens bevægelser og andre øjenfunktioner. Den tredje kraniale nerve, også kendt som n. oculomotorius, er ansvarlig for kontrollen af flere indre og ydre øjenmuskler, øjnens pupil dilatation, og den øvre lidets position via det levator palpebrae muscle.
Der findes mange former for oculomotor nerve diseases, herunder infektioner, trauma, tumorer, autoimmune sygdomme, og arvelige tilstande. Nogle af de almindeligste symptomer inkluderer:
1. Diplopi (dobbeltse syn)
2. Ptose (slæbende øjenlåg)
3. Anisokorie (forskellig størrelse på pupillerne)
4. Aniscoria (uens reaktion på lys for pupillerne)
5. Abnorme øjenbevægelser, herunder strabisme (skævhed i øjnene)
6. Ophidselse eller smerte ved bevægelse af øjet
7. Synsnedsættelse eller synsforstyrrelser
Diagnosen af oculomotor nerve diseases involverer en kombination af klinisk undersøgelse, neurologiske tests, og i nogle tilfælde avanceret billeddiagnostik som MRI (magnetresonans tomografi) eller CT (computertomografi) scanning. Behandlingen af disse sygdomme kan variere alt efter årsagen, men den kan inkludere medicinsk behandling, operationsbehandling, og rehabilitering for at hjælpe med at genoprette øjenfunktionen og forebygge yderligere skader.
Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.
Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.
Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.
Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.
A "nerve crush" injury är ett traumatisk skada till en nerv som orsakas av kompression eller tryck på nerven under en längre period. Detta kan leda till skador på myelinhöljet som omger nerven och kan orsaka problem med nervens funktion, inklusive sänkt känsel, smärta, svaghet eller muskelsammamnande i den drabbade kroppsdelen. I allvarliga fall kan en nerve crush-skada leda till permanent nerve skada om den inte behandlas snabbt och effektivt.
'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).
Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.
Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)
Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.
Synnervsgliom (Oculomotoriusglems tumör) är en ovanlig typ av hjärntumör som utgår från den del av nervus oculomotorius som innerverar muskulaturen i ögat. Nervus oculomotorius är den tredje kranialnerven och ansvarar för rörelserna hos ögat, bl Dodsvätskan (pupillens storlek) och ögonlockets rörelse.
Synnervsgliom är en benign tumör som växer långsamt och kan orsaka symtom som dubbelseende, skelning, pupillförändringar och smärta i ögat eller pannan. I vissa fall kan tumören också leda till försämrad syn eller blindhet om den komprimerar näthinnan eller andra delar av hjärnan.
Behandlingen av synnervsgliom innebär vanligtvis kirurgiskt avlägsnande av tumören, men strålbehandling kan också användas som komplement till operationen eller som behandling om operation inte är möjlig.
Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.
Optikusneuropati, ischemisk, är en medicinsk term som refererar till en grupp sjukdomstillstånd som alla kännetecknas av nedsatt blodförsörjning (ischemi) till den optiska nerven. Den optiska nerven är det nervbanor som skickar synsinnet från ögat till hjärnan. Ischemisk optikusneuropati kan orsakas av olika faktorer, såsom blodproppar (tromboser), kärlinflammation (vasitider) eller minskad blodflöde till nerven.
Symptomen på ischemisk optikusneuropati kan variera beroende på vilken del av den optiska nerven som drabbas, men de vanligaste symptomen inkluderar plötslig synnedsättning eller förlust i ett öga, färgförändringar i synfältet, smalnade av det centrala synfältet (central scotom) och/eller smärta i eller runt ögat.
Ischemisk optikusneuropati kan vara en allvarlig sjukdom som kan leda till permanent synskada om den inte behandlas tidigt och effektivt. Behandlingen av ischemisk optikusneuropati beror på orsaken till sjukdomen, men kan inkludera mediciner för att lösa blodproppar eller minska inflammation, samt operationer för att återställa blodflödet till den drabbade nerven.
En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.
'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.
Intraocular pressure (IOP) är det tryck som finns inne i ögat. Det mäts vanligtvis i enheten millimeter kvicksilver (mmHg). IOP regleras genom ett balans mellan produktion och avflöde av kamretinasvätska, som fyller upp främre delen av ögat. Normalvärdet för IOP ligger vanligtvis mellan 10-21 mmHg, men värden kan variera mellan individer. Ökat IOP är en vanlig orsak till grön starr (glaukom), som kan leda till permanent synskada om det inte behandlas.
"Grön starr", eller med den internationella nomenklaturen "Glaukom congenitum primarium", är en mycket sällsynt genetisk ögonsjukdom som orsakas av en defekt i de delar av ögat som producerar och dränerar ögonvattnet. Detta leder till en ökad intraokulär trycknivå (IOP), vilket kan skada det optiska nervernas nervefibrer och leda till synförlust, särskilt i ytterkanterna av synfältet. Symptomen kan vara närvarande vid födseln eller uppenbara under de första levnadsåren. Behandlingen innebär ofta kirurgi och/eller medicinsk behandling för att minska IOP och förhindra fortsatt skada på det optiska nerverna.
'Papillødem' er en øget tryk på pappillerne i øjnene, som oftest forårsaget af en forhøjet intrakranialtryk (ICP). Pappillen er den del af nerverne, der forlader hjernen og går igennem øjenbunden. Ved et papillødem ses pappillen være forstørret og kan have en rødlig farve på grund af stærkere gennemblødning.
Papillødem kan være tegn på alvorlige tilstande som hjerneødem, men can også skyldes andre årsager, såsom øjebindhindinflammation (optisk neuritis), grøn stær (glaukom) eller abnormiteter i venøse systemet i øjet.
Hvis du observerer tegn på papillødem, bør du søge medicinsk vurdering hurtigst muligt for at afklare årsagen og behandle den underliggende sygdom.
"Optic lobe" refers to a specific region of the brain that is responsible for processing visual information in animals. In non-mammalian vertebrates such as birds, reptiles, and amphibians, the optic lobes are a pair of structures located in the rear part of the brain, near the cerebellum.
The optic lobes receive visual information from the eyes via the optic nerves and are responsible for processing this information to help the animal perceive its environment. They contain several layers of neurons that are organized into distinct regions, each of which is involved in different aspects of visual processing, such as motion detection, form recognition, and color discrimination.
Overall, the optic lobes play a critical role in enabling non-mammalian vertebrates to navigate their environment and interact with visual stimuli in their surroundings.
Optikusatrofi är en ogenomgänglig skada eller degeneration av nervceller i den centrala optiska nervan, som leder till synförlust. När det är ärftligt (med genetisk komponent) kan det bero på flera olika gener som varierar mellan olika familjer och populationer. Två vanliga former av ärftlig optikusatrofi är autosomalt dominant optikusatrofi (ADOA) och autosomalt recessivt optikusatrofi (AROA). ADOA orsakas ofta av mutationer i OPA1-genen, medan AROA kan orsakas av mutationer i genen OPA3. Symptomen på ärftlig optikusatrofi kan variera, men inkluderar vanligen nedsatt central syn, färgseende svårigheter och skuggbildningar i synfältet (skotomer).
'Optic flow' är ett begrepp inom neurovetenskap och perception som refererar till den visuella informationen som skapas när vi rör oss i en miljö. Det beskriver det mönster av rörelse som observeras på retinan (den del av ögat där ljuset projiceras) då vi rör oss framåt genom en omgivning fylld med objekt.
Optic flow kan vara antingen egocentrisk eller allocentrisk. Egocentrisk optic flow refererar till det mönster av rörelse som skapas på retinan när vi rör oss själva, medan allocentrisk optic flow refererar till det mönstret av rörelse som skapas när omgivningen rör sig istället.
Optic flow är viktigt för att hjälpa oss uppfatta djup och avstånd, planera rörelser och undvika obstakler. Det aktiverar också vissa delar av hjärnan som är involverade i rörelseperception och kontroll, såsom mediala temporala och parietala cortex.
En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum (en sorts smärtstillande läkemedel) injiceras i närheten av en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta gör att området som den berörda nerven innerverar blir känsel- och smärtlöst under en viss tid. Nervblockader används ofta inom smärtbehandling, men kan även användas under operationer för att minska eller eliminera smärtan. Det finns olika typer av nervblockader, beroende på vilken nerv eller del av kroppen som ska blockeras.
In medical terms, "eye" refers to the specialized sense organ located in the front part of the head that is responsible for receiving and processing visual information. The eye is a complex structure made up of various parts including:
1. Cornea: The clear, dome-shaped surface at the front of the eye that refracts light and protects the eye.
2. Iris: The colored part of the eye that controls the amount of light entering the eye by adjusting the size of the pupil.
3. Pupil: The opening in the center of the iris that allows light to enter the eye.
4. Lens: A biconvex structure located behind the iris that further refracts light and focuses it onto the retina.
5. Retina: A layer of light-sensitive cells at the back of the eye that convert light into electrical signals that are transmitted to the brain.
6. Optic nerve: The nerve that carries the electrical signals from the retina to the brain, where they are interpreted as visual images.
7. Vitreous: A clear, gel-like substance that fills the space between the lens and the retina and helps maintain the shape of the eye.
Overall, the eye is responsible for capturing light, converting it into electrical signals, and transmitting those signals to the brain for processing and interpretation as visual information.
Hjärnnervstumörer är en typ av nervsystemtumör som utvecklas i de craniala hjärnnerven, vilka är de tolv pariga nerverna som kommer direkt från hjärnan och styr olika funktioner som seende, hörsel, smak, lukt, rörelse och känsel i ansiktet och halsen. Hjärnnervstumörer kan vara bensinnescellstumörer (schwannom), neurofibromatoser eller andra typer av tumörer som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Symptomen på hjärnnervstumörer kan variera beroende på vilken nerv den utvecklas i och om den är godartad eller elakartad. Behandlingen kan innebära observation, kirurgi, strålbehandling eller kombinationer av dessa.
'Nervändslut' är ett medicinskt begrepp som refererar till den plats där en nervfiber eller en grupp av nervfibrer slutar och fysiskt kopplas till sitt mål, vanligtvis en muskel, en körtel eller en annan nerv. Detta område kallas också för en neuro-muskulär platta eller en synaps.
Den exakta strukturen av en nervändslut kan variera beroende på vilken typ av nerv och vilket mål som är inblandat. I allmänhet består det av ett slutet segment av en axon, som innehåller neurotransmittorer, som är kemiska signalsubstanser som överför signalen från den ena cellen till den andra. När denna signal når nervändslutet triggas frisättningen av neurotransmittorerna, vilket orsakar en reaktion i målcellen.
Nervändslut är därför en mycket viktig del av det signalsystem som styr alla kroppsliga funktioner, inklusive rörelse, känsel, sinnesintryck och andra autonoma processer som andning och hjärtverksamhet.
I medicinsk terminologi betyder "Optikusatrofi, ärftlig, Leber" ungefär "arvsförorsakad optisk atrofi orsakad av leverförändringar". Optisk atrofi innebär en degeneration eller skada på den bakre delen av näthinnan (optikuspapillan), vilket kan leda till synnedsättning eller till och med blindhet.
I detta fall är orsaken till optisk atrofi ärftlig, vilket betyder att den beror på en defekt gen som kan passeras ner från föräldrar till barn. Specifikt i det här fallet är leverförändringar (Leber) associerade med sjukdomen. Det finns olika arvsmässiga sjukdomar som kan orsaka både optisk atrofi och leverförändringar, så en exakt diagnos bör ställas av en läkare eller medicinsk specialist.
'Optik' och 'fotonik' är två närbesläktade områden inom fysiken som handlar om ljus och dess beteende, men de betonar olika aspekter av detta fenomen.
Optik kan definieras som läran om ljus, inklusive dess generering, transmission, refraktion, reflexion och absorption. Optik handlar ofta om studiet av ljusets interaktion med materia på makroskopisk nivå och hur det kan användas för att skapa bilder, mäta avstånd och analysera materialegenskaper.
Fotonik är en vidareutvecklad gren av optik som fokuserar mer specifikt på de kvantmekaniska aspekterna av ljus och dess användning i tekniska tillämpningar. Fotonik kan definieras som läran om generation, manipulation, transmission och detektion av ljuskvanta (fotoner) och deras användning i informationsbehandling, kommunikation, sensorer, lasrar och andra tekniska system.
I korthet kan man säga att optik är den grundläggande vetenskapen om ljus, medan fotonik är en tillämpad vetenskap som utvecklar och använder optiska principer för att skapa avancerade tekniska system.
'Vadnerv' (latin: Nervus saphenus) är den längsta nerven i kroppen som förnerverar huden på framsidan av benet, från foten och upp till knäna. Den delas vanligen upp i tre grenar: en främre och två bakre. Främre grenen innerverar huden på framsidan av skenbenet och smalbenet, medan de bakre grenarna innerverar huden på baksidan av knäskålen och överkanten av vadenmuskeln. Vadnerven kan i vissa fall bli känslig för tryck eller skada, vilket kan leda till smärta, kvalitet eller krypningar i benet.
Mediannerven är en nerv som innerverar musklerna i handen och känseln för huden på tumnageln, pekfinger, långfinger och ringfinger. Den lämnar hjärnan via plexus brachialis och fortsätter sedan genom armbågsleden och in i underarmen. Där delar den sig upp i två grenar: en motorisk gren som innerverar musklerna i handen, och en sensorisk gren som förmedlar känseln från huden på de tre fingrarna och tumnageln. Mediannerven kan skadas vid exempelvis en fraktur av armbågsbenet eller en kompression i carpaltunneln, vilket kan leda till symptomen som kallas carpaltunnelsyndrom.
Open-angle glaucoma, även känt som primär öppen vinkelglaukom eller primärt ökat ögondruck, är en typ av glaukom som långsamt skadar det optiska nervet i ögat och kan leda till synförlust eller till och med blindhet om det inte behandlas. Detta sker vanligtvis på grund av att ögonvätskan (humor aqueous) inte cirkulerar korrekt genom ögat, vilket orsakar en ökning av ögondruck över tiden.
Vid open-angle glaucoma är ögonframtiden (iris) normalt formad och öppnad, men det finns ett fel i den del av ögat som reglerar utflödet av ögonvätska, vilket kallas trabekelmet. Detta orsakar en försämrad drenering av ögonvätskan och en ökning av ögondrucket. I de flesta fallen orsakar inte ögondrucket några symptom under lång tid, så det är viktigt att regelbundet besöka en ögonläkare för att screena för glaukom och andra ögonproblem.
Det finns olika behandlingsalternativ för open-angle glaucoma, inklusive mediciner som minskar ögondrucket, laserbehandlingar och kirurgiska ingrepp. Behandlingen avglöms ofta efter patientens individuella behov och svårighetsgrad av sjukdomen. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner för att kontrollera glaucomat och förhindra ytterligare skada på det optiska nervet.