Svampar
Deuteromycota
Ascomycota
Basidiomycota
Sporer, svamp
Penicillium
Mycel
Hypocreales
Fusarium
Växtsjukdomar
Svampinfektioner
Mögelsvamp
Beauveria
Magnaporthe
Glomeromycota
Hyfer
Xylariales
Endophytes
Trichoderma
Molekylsekvensdata
Metarhizium
Svampmedel
Symbios
Reglering av genuttryck, svampar
Chytridiomycota
Svampgener
Cladosporium
Alternaria
Ribosomseparations-DNA
Aspergillus nidulans
Fruktkroppar hos svamp
Ustilago
Polyporaceae
Mukor
Mykotoxiner
Mucorales
Aspergillus fumigatus
Colletotrichum
Jordmikrobiologi
Svampsjukdomar i hud
Candida albicans
Paecilomyces
Växtrötter
Biologisk skadedjursbekämpning
Lakkas
Aminosyrasekvens
DNA-sekvensanalys
Rhizopus
Mortierella
Paracoccidioides
Sordariales
Lignin
Cryptococcus neoformans
Histoplasma
Trä
Växter
Rhizoctonia
Phanerochaete
Mykologi
Botrytis
Polyporales
Chaetomium
Aspergillus flavus
Laccaria
Acremonium
Bakterier
Sporothrix
Neurospora crassa
Artsspecificitet
Odlingsmedia
Exophiala
Neocallimastigales
Växtblad
RNA, svamp
Bassekvens
Oryza sativa
Biological Control Agents
Blastomyces
RNA, ribosomalt, 18S
Claviceps
Sekvenshomologi, aminosyra
Genes, Mating Type, Fungal
Mykologiska typningstekniker
Aspergillus oryzae
Sekvensinpassning
Podospora
Träd
Phialophora
Cellvägg
Coriolaceae
Cellulas
Biologisk nedbrytning
Jäsning
Entomophthorales
Parakockidioidomykos
Candida
Sjukdomsalstrande förmåga
Verticillium
Rundmaskar
Gibberella
RNA, ribosomalt, 5.8S
Svampantigener
Ribosom-DNA
Kloning, molekylär
Eye Infections, Fungal
Kitin
Biomassa
Svampsjukdomar i lungor
Cordyceps
Phycomyces
RNA, ribosomalt, 28S
Cryptococcus
Microsporum
Pinus
Schizophyllum
Pythium
Värd-patogenförhållanden
Cunninghamella
Cellulosa
Antibios
Myror
Mikrobiologisk resistensbestämning
Transformation, genetisk
Mikroorganismer, antal
Pleurotus
Triticum
Histoplasmos
Onygenales
Växtproteiner
Biologisk mångfald
Betaglukaner
Fungal Structures
Hordeum
Kandidos
Poaceae
Mutation
Chrysosporium
Agaricus
Penicillium chrysogenum
Cellulos-1,4-beta-cellobiosidas
Geotrichum
Polymeraskedjereaktion
Stachybotrys
Oomyceter
Daucus carota
Piromyces
Cellulaser
Molekylstruktur
Kromoblastomykos
Ergosterol
Plantago
Aflatoxiner
Läkemedelsresistens, mykologisk
Jästsvampar
Talaromyces
Pseudallescheria
Tinea
Gliocladium
Bläcksvamp
Multigenfamilj
Eukaryota
Mukormykos
Zea mays
Blastocladiella
Maduromycosis
Orchidaceae
Magnetisk resonansspektroskopi
Temperatur
Saccharomyces cerevisiae
Kväve
Nagelsvamp
Phyllacholares
Disease Resistance
Glukan 1,3-betaglukosidas
Polygalakturonas
Industriell mikrobiologi
Betaglukosidas
Gendeletion
Itrakonazol
Kol
Phytophthora
'Svampar' (Fungi) är en domän i biologisk klassificering som inkluderar organismer som har cellytan täckt av ett cellmembran med ergosterol, reproducerar sig antingen sexuellt eller asexuellt genom sporer och har en speciell typ av näringsupptagande kallad absorption. Svamparna utgör en mycket varierad grupp som inkluderar allt från jättelika honungssvampar till små mögelsporer på bröd, svampar lever ofta som saprofyter och sönderdelar dött organiska material för att få näring. Några svampar kan också vara parasiter och orsaka sjukdom hos växter, djur och människor.
Deuteromycota, även känt som Deuteromycetes eller Fungi Imperfecti, är en äldre och numera föråldrad taxonomisk grupp inom svamparna. Den användes för att klassificera svampar som saknade en sexuell reproduktionscykel och därmed även den typiska ascosfären eller basidiesfären hos andra svampgrupper.
Idag är det vanligare att använda sig av molekylärfylogenetiska metoder för att bestämma svamparnas släktskap, och Deuteromycota har därför blivit en parafyletisk grupp som inte längre anses vara giltig. Många av de svampar som tidigare ingick i Deuteromycota har istället placerats i andra taxonomiska grupper baserat på deras molekylära egenskaper och släktskap.
Exempel på svampar som tidigare ingick i Deuteromycota är många mögelsvampar, såsom *Penicillium* och *Aspergillus*, samt vissa gisselsvampar, såsom *Oidium* och *Erysiphe*.
Ascomycota er en av de største og mest forskjellige svampdivisjonene, også kalt sløresvampene. Disse svampene produserer en typ av sporer som dannes i en pose-lignende struktur kalt en ascus. Ascosporerne er ofte hvilestadier i svampens livscyklus og kan være resistent overfor ugunstige forhold, slik som tørke og kulde. Når forholdene blir gode igjen, kan ascosporerne gro ut til nye individuelle svampar.
Ascomycota inneholder mange forskjellige arter, noen er enekjøttige (saprofytiske) og lever av dødt organisk materiale, mens andre er mykorrhizasvampar som samarbeider med planter og hjelper dem å ta opp næringsstoffer fra jorden. Nogle arter i Ascomycota kan også være parasittiske og leve av levende organismer, inkludert andre svampar, planter, dyr og mennesker.
Denne divisjonen inneholder også mange økonomisk betydningsfulle arter, som f.eks. bakerjernsvampen (Aspergillus oryzae), som brukes til å lage miso, soysaus og sake, samt penicillium-svampene, som produserer antibiotika som penicillin. Andre arter i Ascomycota kan være skadelige for mennesker og dyr, for eksempel de svampar som forårsaker hudforureininger som ringorm (Trichophyton) og de svampar som kan føre til alvorlige lungesykdommer som kveite (Histoplasma capsulatum).
Basidiomycota är ett stort och artrikt division (eller stam) av svampar som inkluderar en mångfald olika arter, från jättelika svampsliskor till små skålsvampar. De kännetecknas av deras morfologi, där deras sporer bildas på en struktur som kallas en basidium. Basidiomycota innefattar även många ekonomiskt viktiga svampar, såsom champinjoner och andra comestibla svampar, samt skadliga svampar som orsakar röta i trä och andra växter.
'Sporer' är ett medicinskt begrepp som refererar till en organism som kan bilda sporer. Sporer är en form av celler som produceras av vissa levande organismer, som svampar och bakterier, för reproduktion eller överlevnad under ogynnsamma förhållanden.
'Svamp' är ett samlingsbegrepp för en grupp eukaryota organismer som kännetecknas av att de har celler med en definierad cellkärna och cellyta, men saknar vävnader och rörliga organ. Svampar kan delas in i olika grupper beroende på deras morfologi, biokemi och genetik. Några exempel på svampgrupper är mögel, gisslar, jäst och smutsgelé.
Svampar som bildar sporer kallas ofta för 'sporsvampar' eller 'sporebildande svampar'. Dessa svampar kan producera en mycket stor mängd sporer som kan sprida sig lätt och orsaka infektioner hos människor och andra djur. Exempel på sporsvampar är Aspergillus fumigatus, Cryptococcus neoformans och Pneumocystis jirovecii.
'Svamp-DNA' refererer til det genetiske materiale (DNA) som findes i svampeceller. Svampe er en organismegruppe, der inkluderer så forskellige former for liv som gær, skimmelsvamp og rådyrsvinger. Selvom svampe deler visse fællestræk med planter, er de mere beslægtet med dyr, herunder mennesker. Svamp-DNA består af en dobbeltstrenget molekyle, der indeholder arvemasseinformationerne i form af nukleotider (A, T, C og G), som er organiseret i gener og kromosomer. Disse gener og kromosomer rummer oplysninger om svampens struktur, funktion og overlevelse.
'Svampproteiner' är ett mycket brett begrepp som inkluderar alla proteiner som produceras eller finns naturligt i svampar. Svampar utgör en egen domän av levande organismer, Fungi, och de har en unik cellstruktur och biokemi jämfört med växter och djur.
Svampproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av svamp de kommer ifrån och vilket syfte de har i den specifika organismen. Några exempel på olika typer av svampproteiner inkluderar enzymer, toxiner, strukturproteiner, signalproteiner och transporterproteiner.
Enzymer är proteiner som fungerar som biokemiska katalysatorer och hjälper till att accelerera olika reaktioner i svampens cell. Toxiner är skadliga proteiner som kan producera av vissa svampar och användas för att bekämpa andra organismer eller försvara sig själva. Strukturproteiner ger stöd och form till cellen, medan signalproteiner hjälper till att koordinera olika cellprocesser. Transporterproteiner transporterar olika molekyler över celldelarna och hjälper till att reglera cellens inre miljö.
I medicinsk kontext kan svampproteiner ha potential som terapeutiska mål eller som bas för utveckling av nya läkemedel. Exempelvis kan enzymer som produceras av vissa svampar användas i industriella processer, medan toxiner kan användas som modeller för att designa nya läkemedel mot olika sjukdomar.
'Penicillium' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De flesta arter i släktet producerar en form av antibiotika som kallas penicillin, vilket gör dem värdefulla inom medicinsk forskning och behandling av bakterieinfektioner. Penicillium-svamparna förekommer naturligt i marken, på växter och i luften och kan vara antingen filamentösa (flervägs) eller encelliga. De är viktiga inom bioteknikindustrin för produktion av en rad olika substanser som används inom medicinen, livsmedelsindustrin och jordbruket.
'Mycel' är ett medicinskt begrepp som refererar till det nätverk av trådliknande filament (hyfer) som bildas av svampar under sin vegetativa tillväxtfas. Mycelet utgör den underjordiska delen av en svamp och kan vara mycket omfattande, sträcka sig över stora ytor och växa djupt ned i substratet.
Myceliet spelar en viktig roll i svampars näringsupptagning och förmåga att bryta ned organiska material. Det kan också vara en del av symbiosen mellan svampar och växter, där svamparna hjälper till med näringsupptagningen i utbyte mot kolhydrater från växten. I vissa fall kan myceliet orsaka infektioner och skador på vävnader hos människor och andra levande organismer, vilket kan leda till diverse sjukdomar.
Hypocreales är en ordning av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes. Denna ordning innehåller flera familjer, däribland Bionectriaceae, Hypocreaceae, Nectriaceae och Clavicipitaceae. Många arter inom denna ordning är saprofyter eller parasiter på växter, men några få familjer innehåller också värdspecifika parasiter som lever på insekter och andra svampar. Några exempel på kända arter inom Hypocreales är den orangeröda mögelsvampen Trichoderma och den giftiga gröna spindelskålssvampen Grevillea.
'Fusarium' är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De är vanligen filamentösa svampar som förekommer i marken och på växter världen över. Fusarium-svamparna kan orsaka en rad olika sjukdomar hos både växter och djur, inklusive människor.
Hos människor kan Fusarium-svamparna orsaka opportunistiska infektioner, särskilt hos immungcompromiserade individer. Infektioner kan drabba huden, naglarna, lungorna och blodet. En typ av infektion som orsakas av Fusarium-svampar kallas fusarios och kan vara mycket allvarlig, särskilt om den sprider sig till blodbanan. Symptomen på en fusariosinfektion kan inkludera feber, svårigheter att andas, hosta, halsont, yrsel, diarré och muskelvärk.
Fusarium-svamparna producerar också giftiga metaboliter som kallas mykotoxiner, vilka kan vara skadliga för människor och djur om de exponeras för dem. Mykotoxiner från Fusarium-svampar kan påträffas i vissa livsmedel, särskilt spannmål, och kan orsaka allvarliga hälsoproblem om de konsumeras i stora mängder.
'Växtsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för alla former av sjukdomar som drabbar växter. Dessa kan orsakas av olika patogener såsom bakterier, svampar, virus och viroider, men även av abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist eller övergödning.
Exempel på vanliga växtsjukdomar orsakade av patogener inkluderar röta hos potatis, svampangrepp hos träden och mjöldagg hos gräs. Dessa sjukdomar kan leda till skador på växternas cellstruktur, vävnader och organ, vilket i sin tur kan resultera i försämrad tillväxt, lägre avkastning eller till och med död av växten.
För att förebygga och behandla växtsjukdomar används olika metoder såsom resistenta sorter, kemisk bekämpning, biologisk kontroll och god odlingspraktik.
En svampinfektion är en infektion orsakad av en svamp, även kallat mykos. Svampar finns överallt i vår omgivning och många av oss har svampar på oss utan att det ger upphov till några problem. Ibland kan dock svampar orsaka infektioner, särskilt hos personer med försvagat immunsystem eller vid svampar som producerar toxiner. Svampinfektioner kan drabba huden och skinnlagret (dermatofytoser), luftvägarna (aspergillos, kryptokockos) eller andra organ i kroppen (kandida, histoplasmos). Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp som orsakar infektionen och var denna finns lokaliserad.
Medicinskt talat är "mögelsvamp" (på engelska "mold") ett samlingsbegrepp för olika slags svampar som kan gro och föröka sig på organiska material, inklusive föda och fuktighetskällor i hemmet. Mögelsvampar kan producera små sporer som kan flotta fritt i luften och orsaka allergiska reaktioner hos människor och djur när de andas in dem. Vissa mögelsvampsarter kan även producera toxiner som kan vara skadliga för hälsan om de exponeras för dem över längre tid.
Beauveria är ett släkte svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. Släktet innehåller flera arter, men de två mest studerade är Beauveria bassiana och Beauveria brongniartii. Dessa svampar är kända för sin förmåga att parasitera och döda insekter, vilket gör dem användbara som biologiska kontrollmedel inom lantbruket.
Beauveria-svamparna producerar en rad metaboliter som är skadliga för insekter, bland annat alkaloider och cyklopiazonic acid. När en insekt infekteras av svampen växer myceliet in i dess kropp och bildar en massa sporer som kan sprida sig till andra insekter.
Utöver sin användning som biologiska kontrollmedel har Beauveria-svamparna också visat potential som möjliga kandidater för att producera bioaktiva ämnen med medicinsk användning, såsom antimikrobiella och cytostatiska substanser.
'Magnaporthe' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota och klassen Sordariomycetes. Det är främst känt för sin medicinska relevans som orsakare av den smittosamma sjukdomen rice blast hos ris, vilket kan leda till stora skördeförluster i odlingsområden världen över. Den vetenskapliga beskrivningen av släktet gjordes 1905 av den brittiske mykologen George Baker Cummins.
Släktet innehåller endast en art, Magnaporthe oryzae (tidigare känd som Magnaporthe grisea), som är ansvarigt för att orsaka rice blast-sjukan hos ris och andra gräsarter. Denna sjukdom kan leda till nekros och skador på blad, stjälkar och ax av risplantor, vilket i sin tur kan reducera skörden och orsaka ekonomiska förluster för jordbrukare.
Magnaporthe-svamparna producerar speciella celler som kallas appressorier, som används för att penetrera värdväxtens cellyta och etablera en infektion. Dessa svampar kan också överleva i en asexuell form som sporer, vilket gör dem till ett mycket smittosamt och invasivt hot för risodlingar.
Forskning pågår fortfarande för att utveckla effektiva metoder för att kontrollera och förebygga rice blast-sjukan, inklusive genmodifiering av risplantor och utveckling av nya fungicider.
Glomeromycota är ett förslaget fylum (alternativt kan ses som en klass) av svampar som bildar ektomykorrizor med växter, vilket innebär att de bildar en symbiotisk association med rötterna hos landväxter. Dessa svampar kallas också jordsvampar och de lever i mutualistiska förhållanden med upp till 80 procent av alla landväxtarter, inklusive flera ekonomiskt viktiga grödor som majs, ris, potatis och bönor.
Svamparna i Glomeromycota bildar små, kuddformade strukturer som kallas glomeruli, vilka växter använder sig av för att ta upp näringsämnen från jorden. I gengäld får svampen socker och andra organiska ämnen från växten. Glomeromycota-svamparna saknar fruktkroppar och sporer, men de kan bilda mycel som sträcker sig ut i marken för att leta efter näring.
Det är värt att notera att det fortfarande råder delade meningar om hur Glomeromycota ska klassificeras inom svamparnas systematik, och några forskare förespråkar istället att betrakta dem som en undergrupp till Ascomycota eller Basidiomycota.
I medically, a 'hypersensitivity' reaction refers to an overactive response of the immune system to a foreign substance, also known as an allergen. This can result in various symptoms, such as skin irritation, respiratory difficulties, or digestive problems, depending on the location and severity of the reaction. There are several classes of hypersensitivity reactions (Type I-IV), each with its own specific characteristics and mechanisms.
For example, Type I hypersensitivity reactions, also known as immediate hypersensitivity reactions, occur when the immune system produces an excessive amount of IgE antibodies in response to an allergen. This can lead to symptoms such as hay fever, hives, or anaphylaxis.
It's important to note that not everyone who is exposed to a particular allergen will have a hypersensitivity reaction. The reaction depends on the individual's genetic makeup and previous exposure to the allergen.
Xylariales är en ordning av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes. Denna ordning innehåller flera familjer, däribland Xylariaceae och Amphisphaeriaceae. Xylariales innefattar både saprofyter (svampar som lever på döda organismer) och parasiter (svampar som livnär sig på andra levande organismer). Många arter i denna ordning producerar xylariella sklerotier, hårda, svarta, överlevnadsstrukturer. Några exempel på släkten inom Xylariales är Xylaria, Hypoxylon och Entonaema.
Endophytes are defined in the medical and scientific fields as microorganisms, primarily fungi and bacteria, that live within the tissues of plants without causing any visible symptoms of disease. These microorganisms can be found in almost all plant species, and they exist in a mutualistic or symbiotic relationship with their host plants. Some endophytes can provide benefits to the plants, such as increased resistance to pathogens, improved growth, and enhanced tolerance to abiotic stresses like drought and salinity. The study of endophytes, known as endophytology, has gained significant attention due to their potential applications in agriculture, medicine, and biotechnology.
"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.
Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.
I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.
'Trichoderma' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De är vanligen saprofyter, vilket betyder att de lever på döda organiskt material och bryter ned det till enklare ämnen. Många arter av Trichoderma förekommer naturligt i marken världen över och kan även hittas i trä, kompost, och andra växtmaterial. Några arter av Trichoderma är kända för sin förmåga att producera en mängd olika enzymer som bryter ned cellulosa, lignin och andra polymerer, vilket gör dem användbara inom bioteknik och bioenergi.
Trichoderma-svamparna är också kända för sin förmåga att producera metaboliter som kan inhibera tillväxten hos andra svampar, vilket gör dem användbara som biologiska kontrollmedel inom jordbruk och skogsbruk. Dessutom har vissa arter av Trichoderma visat sig ha potential som kandidater för att producera nya läkemedel, särskilt mot svampinfektioner.
Det är värt att notera att vissa arter av Trichoderma kan också vara opportunistiska patogener hos människor med nedsatt immunförsvar.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Metarhizium är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. Dessa svampar lever som saptrofyter eller parasiter på insekter, och flera arter inom släktet används kommersiellt som biologiska kontrollmedel mot skadeinsekter inom jordbruk och skogsbruk.
En av de mest studerade arterna är Metarhizium robertsii, som kan infektera en rad olika insektsarter genom att penetrera deras kutikula och producera enzym som bryter ner proteiner i insekternas cellvävnader. Svampen växer sedan inne i insekten och dödar den efter några dagar.
Metarhizium-svamparna är också intressanta för sin förmåga att producera en rad sekundära metaboliter med biologisk aktivitet, såsom antibiotika, antifungala och antitumörmedel. Dessa egenskaper gör dem till ett potentiellt värdefullt verktyg inom medicin, jordbruk och miljöskydd.
'Svampmedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Dessa medel kallas även antimykotika och de verkar genom att hindra svampar från att växa eller skada kroppen på olika sätt. Svampmedel kan användas både topisk (på huden) och systemiskt (via mun, näsa, luftvägar eller intravenöst). Exempel på svampinfektioner som kan behandlas med svampmedel inkluderar candida-infektioner, spruckna läppar, athlets foot och skållad hud.
'Symbiose' er ein begrep i biologien som refererer til ein forhold mellom to eller flere arter der de lever sammen i nært forhold til hverandre. Det kan for eksempel være en slags forhold der inneholder gjensidig fordel (mutualisme), en av arten får fordel mens den andre ikke skades (kommensalisme), eller ein forhold der er skadelig for én av arten mens den andre har fordel av (parasittisme). I noen sammenhenger kan symbiose også referere til en mer nært forhold der de involverte artene har utviklet spesielle egenskaper eller strukturer som er tilpasset dette forholdet.
'Reglering av genuttryck, svampar' refererer til de mekanismer som kontrollerer og påvirker uttrykket av gener i svampceller. Gener er sekvensene av DNA-baser som inneholder instruksjonene for å produsere specifikke proteiner eller RNA-molekyler. I svampar, som i andre levende organismer, kan genuttrykk variere under forskjellige forhold slik som cellecyklusfaser, stress, infeksjon og differensiering.
Regulering av genuttryck innebærer flere mekanismer, herunder:
1. Transkripsjon: Den første steget i genuttrykk er transkripsjonen, hvor DNA-sekvensen kopieres til mRNA (melding RNA). Regulering av transkripsjon kan foregå ved å aktivere eller inaktivere enzymkomplekser som heter transskripsjonsfaktorer. Disse faktorerne binder seg spesifikt til DNA-sekvensene foran gener og påvirker om de skal transkribes eller ikke.
2. RNA-prosessering: Efter at mRNA er syntetisert, kan det bli prosessert før det overføres til ribosomer for å syntetisere proteiner. Prosesseringen innebærer for eksempel 5'-kapning, 3'-polyadenylering og splicing av introner (ikke-kodinge sekvenser) fra exoner (kodinge sekvenser). Disse prosessen kan også påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener overhodet vil bli oversatt til proteiner.
3. Protein-syntese: Når mRNA er transportert til ribosomer, kan proteinsyntesen starte. Regulering av protein-syntese innebærer kontrollen over hvorvidt ribosomer binder seg til mRNA og hvor lenge de forblir bundet. Dette kan påvirke antall proteiner som produseres fra et gener.
4. Protein-degradering: Når proteiner er syntetiserte, kan de bli degraderte av proteasomer eller andre proteolytiske enzymer. Regulering av protein-degradering kan påvirke hvor lenge proteinet vil forblive aktivt og dermed også påvirke genuttrykk.
5. Epigenetiske mekanismer: Epigenetiske mekanismer innebærer endringer i DNA-strukturen eller histonproteinene som omgir DNA-molekylet, som ikke involverer endringer i DNA-sekvensen selv. Disse mekanismene kan påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener er tilgjengelige for transskripsjon eller ikke. For eksempel kan metylering av DNA-molekylet forhindre transskripsjonsfaktorer fra å binde seg til DNA og starte transskripsjonen.
Disse mekanismene interagerer ofte med hverandre for å kontrollere genuttrykk. For eksempel kan epigenetiske endringer påvirke histonproteinene som omgir DNA-molekylet, hvilket kan føre til endringer i transskripsjonsfaktorers binding og dermed også endringer i genuttrykk. Samtidig kan transskripsjonsfaktorer påvirke epigenetiske mekanismer ved å rekruttere enzymer som øker eller reduserer metylering av DNA-molekylet eller histonproteinene.
I tillegg kan genuttrykk kontrolleres av signalveier som aktiveres i svar på ytre stimuli, som f.eks. hormoner eller voksende faktorer. Disse signalveiene involverer ofte en kaskade av intrasellulære signalmolekyler som regulerer transskripsjonsfaktorers aktivitet og dermed også genuttrykk. For eksempel kan hormoner binde seg til receptorer på cellemembranen, hvilket fører til aktivering av intrasellulære signalveier som regulerer transskripsjonsfaktorers nivå og/eller aktivitet.
Samlet sett er genuttrykk en kompleks prosess som involverer mange forskjellige mekanismer og interaksjoner mellom dem. Forståelsen av disse mekanismene og interaksjonene er viktig for å kunne forklare hvordan genuttrykk kontrolleres under normale fysiologiske tilstander, men også under patofysiologiske tilstander som kræft.
Agaricales är en ordning av svampar som inkluderar de flesta arter av soppar och skålsvampar. Denna ordning innehåller över 30 familjer, 450 släkten och uppemot 10 000 beskrivna arter. De flesta arterna i Agaricales har en fruktkropp med en centralställd hylsa som omger lamellerna (de tunna, bladliknande strukturerna under den övre delen av fruktkroppen där sporerna produceras).
Exempel på vanliga arter i Agaricales är champinjoner, rödbruna flugsvampar, flugsvampslika soppar och parasolliknande soppar. Många arter inom denna ordning är ätliga eller har medicinska användningsområden, medan andra är giftiga eller oätbara.
Chytridiomycota är ett fylum (en högre taxonomisk rang) inom svampdjuren som även kallas för chytrider. Dessa svampar är enklare i sin byggnad jämfört med andra svampgrupper och har ofta en enda cellkärna och en enda flagell (en slags "svans" som hjälper till att röra sig framåt). Chytriderna lever ofta i vatten och kan vara parasiter på växter, djur eller andra svampar. En välkänd art inom gruppen är Batrachochytrium dendrobatidis som orsakar den dödliga hudsvampsjukan Chytridiomycos hos groddjur och har varit delaktig i massutdöenden av amfibier över hela världen.
'Svampgener' refererar till de arvsmassor (DNA) som finns hos svampar. Svampgenerna innehåller instruktionerna för hur svampcellen ska fungera och utvecklas. Den genetiska informationen i svampgenerna kodar för proteiner och RNA-molekyler som har olika funktioner i cellens tillväxt, reproduktion, metabolism och respons mot miljöfaktorer. Svampgenernas uppbyggnad och funktion är unika jämfört med andra levande varelsers gener, eftersom svampar utgör en egen rike av organismer.
Cladosporium är ett släkte svampar som är mycket vanligt förekommande i naturen och kan påträffas över hela världen. Släktet innehåller fler än 750 arter, av vilka många är saprofyter (organismer som lever av döda organiska material) eller parasiter på växter. Några få arter kan även orsaka sjukdomar hos människor och djur.
Cladosporium-svamparna producerar ofta gråa, gröna eller svarta kolonier med en klibbig, ytterst tjock växtskiva (kolonihyfen). De flesta arterna har två typer av sporer: bruna, cylindriska kladosporor och smala, hyalina (glasartade) konidiosporer. Kladosporierna är mycket vanliga i utomhusmiljöer och kan påträffas i luften, vatten och jord.
Cladosporium-svamparna kan orsaka allergiska reaktioner hos människor, särskilt hos personer med astma eller andra lungrelaterade sjukdomar. Symptomen på en Cladosporium-allergi kan inkludera hosta, andningssvårigheter, nästäppa, irritation i ögon och slemhinnor samt hudutslag. I värsta fall kan svampinfektioner orsaka allvarliga lungkomplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.
"Svampgensom" refererer til det totale sæt af genetisk information, der er inkluderet i et svampes cellegennem. Svampe er en heterogen gruppe organismer, der inkluderer både encelleteknisk simple arter som gær og flercelletekniske arter som skinneklæder og skimmelsvampe.
Svampgensommet består af DNA-molekyler, der er fordelt i lineære eller cirkulære kromosomer. Disse kromosomer indeholder gener, der er delelementer af arvematerialet, som bestemmer de karakteristika og funktioner hos svampen.
Svampgensommet kan variere meget mellem forskellige svampearter, men det inkluderer typisk gener, der er involveret i celledeling, stofskifte, næringsupptagelse, seksuel og asexuel formering, og produktion af sekundære metabolitter som antibiotika og mycotoxiner.
Undersøgelse af svampgensommet kan give vigtig indsigt i svampens evolutionæ historie, fysiologi, patogenese, og muligheder for bioteknologisk anvendelse.
'Alternaria' är ett släkte av svampar som tillhör klassen Dothideomycetes. De flesta arter av Alternaria lever som saprofyter på dött organisk material, men vissa kan också vara fitopatogener och orsaka sjukdomar hos växter. Svamparna producerar små, svarta konidier (sporer) som sprids med vinden och kan orsaka allergiska reaktioner hos människor när de andas in dem. Alternaria-svampar kan också producera toxiner som kan vara skadliga för människor och djur om de exponeras för höga nivåer av dem.
Jag antar att du söker efter en definition av "ribosomal DNA separation" inom ett medicinskt sammanhang. Ribosomalt DNA (rDNA) är en typ av DNA som innehåller gener som kodar för ribosomala RNA (rRNA), ett viktigt molekylärt komponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där protein syntetiseras i cellen.
"Ribosomal DNA separation" refererar till processen då rDNA separeras från övrig DNA under laboratorieförhållanden, ofta för att studera ribosomalt RNA eller andra aspekter av ribosomer. Detta kan uppnås genom olika tekniker, såsom centrifugation, gelélektrofores eller kromatografi. Genom att separera rDNA från övrig DNA kan forskare undersöka dess struktur, funktion och variation mellan olika arter eller individer.
'Aspergillus nidulans' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en filamentös svamp, vilket betyder att den växer genom att bilda långa, trådliknande strukturer som kallas hyfer. Svampen förekommer naturligt i mark och kompost, men kan även påträffas på andra organiska material som socker, stärkelse och cellulosa.
'Aspergillus nidulans' är en viktig modellorganism inom forskning, särskilt inom genetik och molekylärbiologi. Den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och kan lätt odlas i laboratoriemiljöer, vilket gör den till ett populärt val som modellorganism. Svampen producerar också en mängd sekundära metaboliter, inklusive antibiotika och mykotoxiner, vilket gör den intressant för studier av dessa ämnen.
I allmänhet är 'Aspergillus nidulans' inte känd för att orsaka sjukdom hos människor eller djur, men den kan i sällsynta fall orsaka infektioner hos immunosvaga individer.
Fruktkroppar hos svamp, även kallade konidiefrukter eller sporoförökningskroppar, är strukturer som bildas av vissa slags svampar under sin sexuella eller asexuella förökning. De producerar ofta sporer, små reproduktiva celler som kan sprida sig och forma nya svampindividuer.
Fruktkropparnas utseende varierar stort beroende på svampart. Vissa fruktkroppar är mycket enkla och ser ut som små, hårda knoppar eller skivor, medan andra kan vara mer komplexa och vackert formade. Exempel på fruktkroppar inkluderar de köttiga champinjonerna som du kan hitta på en meny, men också de smala, trådlika sklerotierna som bildas av svampar i jorden.
Det är värt att notera att inte alla svampar producerar fruktkroppar. Vissa svampar förökar sig enbart asexuellt genom att producera sporer direkt från hyfer, de trådlika filament som svamparna består av.
Luftmikrobiologi är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroorganismer i luften, såsom bakterier, svampar och virus. Det inkluderar undersökningar av mängden, typen, fördelningen och aktiviteten hos dessa mikroorganismer, samt deras potential att orsaka sjukdom eller påverka luftkvaliteten. Metoder som används inom luftmikrobiologi kan omfatta luftprover, kulturmetoder och molekylärbiologiska tekniker som PCR.
'Ustilago' är ett släkte svampar som orsakar sjukdomen kornmagg (Ustilaginose) hos olika gräs, till exempel majs och vete. Svamparna i släktet 'Ustilago' är förvedade, icke-movanta svampar som bildar tecknande svarta eller bruna kornliknande gallbildningar (chlamydosporer) på växtens frön eller andra delar av växten. Dessa gallbildningar innehåller svampens sporer och sprids vanligtvis genom vind, regnvatten eller djurs kontakt med de smittade växterna. När en ny växt infekteras kommer svampen att ersätta växtcellerna med sina egna celler och bilda fler gallbildningar, vilket kan leda till en minskad skörd eller i vissa fall förstörelse av hela plantan.
Polyporaceae är en familj av svampar inom ordningen Polyporales. Denna familj består av ifrågasatta och polyfyletiska taxa, men de flesta arterna är bredförgrenade basidiesvampar som producerar fruktkroppar i form av koner, skivor eller rör. Flera arter inom Polyporaceae lever som parasiter på träda och andra växter, medan andra lever som saprofyter på dött ved. Några kända släkten inom familjen är Polyporus, Trametes och Fomes.
Mucor är ett släkte av svampar som tillhör sömmlingssvamparna (Zygomycota). De kan orsaka opportunistiska infektioner, kända som mucormykos, främst hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan drabba olika delar av kroppen, men sprider sig vanligen via blodomloppet och orsakar nekros och abscesser i vävnaderna. De flesta fallen av mucormykos orsakas av arterna Mucor, Rhizopus, Absidia och Cunninghamella. Infektioner med dessa svampar är sällsynta men kan vara livshotande om de inte behandlas adekvat.
Mykotoxiner är giftiga ämnen som produceras av vissa slags svampar. Ordet "mykotoxin" kommer från grekiskans "mykes", som betyder "svamp", och toxikon, som betyder "gift". Mykotoxiner kan förekomma i vissa livsmedel och förgifta dem, vilket kan orsaka allvarliga hälsoproblem hos människor och djur om de konsumeras. Exempel på mykotoxiner inkluderar aflatoxin, och mycotoxin som produceras av Aspergillus-svampar, och ochratoxin A, ett mycotoxin som produceras av svamparna Aspergillus och Penicillium.
Mucorales är en ordning av svampar som tillhör klassen Zygomycetes. Dessa svampar förekommer naturligt i miljön, framförallt i organisk materia som jord, kompost och sötpotatis. Mucorales-svamparna är kända för sin förmåga att snabbt växa och sprida sig i fuktiga och näringsrika miljöer.
Många arter inom ordningen Mucorales kan orsaka sjukdom hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Sjukdomen kallas zygomycos eller mucormycos och kan drabba olika organ i kroppen, beroende på vilken art av svamp som orsakar sjukdomen. De vanligaste symptomen är feber, trötthet, hosta, andnöd och smärta i det drabbade området. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till sepsis och dödsfall.
För att diagnostisera zygomycos behövs ofta en biopsi eller provtagning av den drabbade vävnaden, som sedan analyseras i ett laboratorium för att identifiera svampen. Behandlingen består vanligen av intravenös administration av antimykotiska läkemedel och kirurgiskt avlägsnande av drabbade vävnader.
'Aspergillus fumigatus' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en vanlig luftburen svamp som kan påträffas över hela världen och som kan växa på en mängd olika substrat, inklusive mat, kompost, fuktighetsskador i byggnader och annan organisk materia.
För de flesta människor är exponering för Aspergillus fumigatus ofarlig, men hos vissa individer kan den orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektioner som orsakas av Aspergillus fumigatus kallas aspergillos och kan vara allt ifrån lokaliserade luftvägsinfektioner till invasiva systemiska infektioner som kan hota livet.
Symptomen på en aspergillos-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, feber, trötthet och viktminskning. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera patientens slemprover eller lungvävnad för närvaro av svampen, och behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel som är specifikt riktade mot svampinfektioner.
'Colletotrichum' är ett släkte svampar som orsakar sjukdomar hos växter. De är välkända för att orsaka anthracnossjukdomar på en rad olika grödor, inklusive frukt, grönsaker och prydnadsväxter. Svamparna kan orsaka nekros (död) av växtvävnader, vilket kan leda till skador som varierar från små fläckar till stora, förhärjade områden. Några vanliga sjukdomar som orsakas av 'Colletotrichum' inkluderar mörbultning på äpplen, citrusanthracnossjukan och sojabönans anthracnossjukdom. Svamparna sprider sig ofta genom vattendroppar och kan överleva i marken eller på växtrester under lång tid.
'Jordmikrobiologi' er en del av miljømikrobiologien og handler om studiet av mikroorganismer som lever i jorden, så som bakterier, svamp, arkæer og protozoer. Dette inkluderer også studiet av deres forekomst, aktivitet, interaksjon med hverandre og med jordens fysiske og kjemiske egenskaper. Jordmikrobiologi har betydning for flere aspekter av økologi, landbruk, bioteknologi og miljøforvaltning.
Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:
1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.
These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.
'Candida albicans' er en art av svamp som tilhører slæktet Candida. Den er en del av den normale bakteriefloraen i mennesket, og kan forekomme i munnens slemhinde, tarmen og skinken. I en balanse med andre mikroorganismer forårsaker den vanligvis ingen problemer.
Men under bestemte omstendigheter, som f.eks. nedsatt immunforsvar, overvægt av svampen eller skader på slemhinder, kan Candida albicans føre til infeksjoner i kroppen. Disse infeksjoner kan forekomme på huden, slemhinjer og i organer som lungene, leveren og urinveisene.
Infeksjoner orsaket av Candida albicans kalles ofte candidoinfeksjoner eller candidaes. De mest vanlige typerne er svamp i munden (orals thrush) og skedeinfeksjon hos kvinner (skedesvamp). Andre typer inkluderer invasive candidoinfeksjon, som kan være livstruende for dem med nedsatt immunforsvar, som f.eks. HIV-smittede eller personer som har undergå organtransplantasjon.
Symptomer på en candidoinfeksjon kan inkludere hvid belagt slemhinde i munden, rødhet og iritation på huden eller slemhinner, smerte under urinering eller seksuell aktivitet, og ubehag ved defekation. Behandling av candidoinfeksjoner innebærer vanligvis bruk av antimykotiske medisiner som er designert for å bekjempe svamp.
'Aspergillus niger' er en art av svamp som tilhører slæktet Aspergillus. Den er en kommensal skjoldsvamp som forekommer i naturen, og kan f.eks. fins i jord, luft, planter og fødevarer.
Aspergillus niger er kendt for sin sort eller mørkegrå koloni-farve, hvilket skyldes produktionen af melaninpigment. Denne svamp kan producere en række forskellige enzymer og metabolitter, herunder kalciumsulfat (også kendt som gips) og syre. Nogle stammer af Aspergillus niger kan også producere giftstoffer kaldet mykotoxiner, men dette er ikke typisk for alle stammer.
Aspergillus niger kan i sjeldene tilfælde være årsag til sygdom hos mennesker, særligt hvis svampen kommer ind i lungerne, f.eks. ved inhalation af sporer. Dette kan resultere i en infektion kaldet invasiv aspergillose, som kan være livstruende for immunforsvækkede personer.
Desuden kan Aspergillus niger forårsage en ikke-invasionær lungeinfektion kaldet allergisk bronkopulmonalis aspergillose hos visse patienter med forgrund for astma, cystisk fibrose eller andre luftvejssygdomme.
'Paecilomyces' är ett släkte svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. Denna typ av svamp förekommer naturligt i miljöer som mark, växter, fruktkött och luft. Vissa arter inom släktet 'Paecilomyces' kan vara opportunistiska patogener hos människor, vilket betyder att de kan orsaka infektioner hos individer med nedsatt immunförsvar.
Infektioner orsakade av 'Paecilomyces' är ovanliga, men kan leda till allvarliga sjukdomar som lunginflammation, hudinfektioner och invasiva inälvssjukdomar. Dessa infektioner behandlas vanligen med antimykotiska läkemedel.
Det är värt att notera att 'Paecilomyces' kan förväxlas med en annan typ av svamp som heter 'Penicillium', eftersom de båda har liknande morfologi och levnadssätt. En korrekt identifiering av svampen är därför viktig för att fastställa en korrekt diagnos och behandling.
I medicinsk kontext, avser "växtrötter" ofta underjordiska delar av vissa växter som kan användas för medicinska ändamål. Dessa delar kan vara rötter, rhizomer (horisontella underjordiska stjälkar) eller jordstammar (förtjockade, uppåtriktade underjordiska stjälkar). Exempel på växtrötter som används inom medicinen är kurkuma (Curcuma longa), kryddväxtrod (*Smilax aristolochiifolia*) och valfriskar (*Valeriana officinalis*).
Det är viktigt att notera att användning av växtrötter eller andra naturläkemedel bör diskuteras med en läkare, särskilt om man tar några mediciner eller har några hälsoproblem, eftersom det kan förekomma interaktioner mellan olika substanser.
Biologisk skadedjursbekämpning, även känd som biologisk kontroll, är en metod för att hantera skadedjur genom användning av deras naturliga fiender, såsom rovdjur, parasiter, patogener eller predatorer. Denna metod använder sig av biologiska processer istället för kemiska bekämpningsmedel för att upprätthålla ett ekologiskt balans mellan skadedjurspopulationer och deras naturliga fiender. Biologisk skadedjursbekämpning kan vara en hållbar och miljövänlig metod för att hantera skadedjur inom jordbruk, skogsbruk och andra sammanhang.
I medically related context, 'lakkas' refererar till ett ämne som hämmar en biologisk reaktion eller process. Ordet kommer från grekiskan och betyder 'hämmare'. I vardagligt tal kan man tala om att något har en lakkande effekt, vilket betyder ungefär samma sak.
Exempel på substanser som kan ha en lakkande effekt inkluderar läkemedel som används för att behandla hyperaktivitet, såsom Ritalin och Adderall. Dessa mediciner fungerar genom att hämma nedbrytningen av neurotransmittor i hjärnan, vilket orsakar en ökning av koncentrationen av dessa signalsubstanser i synapsklyftan och därmed en förlängd aktivitet hos de neuronala cellerna.
Lakkas kan också syfta på substanser som hämmar enzymatiska reaktioner, till exempel när man talar om att en viss substans har en lakkande effekt på en specifik enzymreaktion.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.
'Rhizopus' är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. De är flercelliga svampar som ofta förekommer i naturen, framförallt i jord, kompost och fruktkött hos vissa frukter. Släktet innehåller ett antal arter, varav den mest kända är Rhizopus oryzae, som kan orsaka en sjukdom hos människor som kallas mjuka sveda eller zygomycos. Svamparna i släktet Rhizopus har en typisk morfologi med sporangier (sporsäckar) och rhizoider (rottrådar) på deras mycel (svamptråd).
'Mortierella' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Zygomycota. Dessa svampar förekommer naturligt i marken och kan bryta ned organiska material. Några arter av Mortierella kan orsaka sjukdom hos växter, men de är sällan patogena för människor eller djur. Släktet innehåller cirka 40 olika arter och är världsvid utbrett.
Paracoccidioides är ett släkte svamp som orsakar sjukdomen parakokcidioidomycos, även känd som sydamerikansk blastomykos. Släktet innehåller två huvudsakliga arter: Paracoccidioides brasiliensis och Paracoccidioides lutzii. Dessa svampar förekommer naturligt i Latinamerika, där de lever som saprofyter i naturen, främst i marken och på vegetation. Människor kan bli infekterade genom att andas in sporer eller små fragment av svampen från luften. Svampinfektionen kan leda till allvarliga sjukdomar, särskilt hos människor med nedsatt immunförsvar. Symptomen på parakokcidioidomycos kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men de vanligaste symptomen inkluderar hosta, feber, trötthet, viktminskning, hudutslag och svullnader i lymfkörtlarna.
Sordariales är en ordning av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes. Denna ordning innehåller flera familjer, däribland Chaetomiaceae, Lasiosphaeriaceae och Sordariaceae. De flesta arterna i denna ordning är saprofyter, vilket betyder att de lever på döda organiskt material som växter och träd. Några arter kan dock vara parasiter eller patogener och orsaka sjukdomar hos växter och djur, inklusive människor. Exempel på släkten i Sordariales är Neurospora, Sordaria och Chaetomium.
Lignin är ett komplext organisk polymer som förekommer naturligt i cellväggarna hos hövriga växter, inklusive trä, och ger stöd och skydd mot skador. Det är en av de tre huvudsakliga beståndsdelarna i trä, tillsammans med cellulosa och hemicellulosa. Lignin är icke-kolvätetbaserat och har inga upprepade enheter som cellulosa. Istället består det av fenylpropanaenmonomerer som är kopplade till varandra på många olika sätt, vilket ger upphov till en heterogen struktur.
Lignin har flera viktiga funktioner i växterna. Det hjälper till att ge styrka och hållfasthet åt cellväggarna, gör dem mer motståndskraftiga mot nedbrytning av mikroorganismer och hjälper till att transporter vatten och näringsämnen genom växten.
I medicinsk kontext kan lignin ha potential som en källa till bioaktiva föreningar med möjliga läkemedelsanvändningar. Extrakt av lignin har visat sig ha antioxidativ, antiinflammatorisk och antimikrobiell verkan i olika studier. Dock behövs mer forskning för att fastställa säkerheten och effektiviteten hos lignin som en medicinsk behandling.
'Cryptococcus neoformans' är en typ av svamp som kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Den förekommer ofta i naturen och kan påträffas i exempelvis jord, trädens bark och fågelspillning. Svampen bildar spori som kan andas in och orsaka lunginflammation. Från lungorna kan den sedan spridas till andra delar av kroppen, särskilt centralnervsystemet, vilket kan leda till hjärnhinneinflammation (meningit). Infektioner med 'Cryptococcus neoformans' kan vara livshotande om de inte behandlas tillräckligt snabbt och effektivt.
'Histoplasma' är ett släkte av svampar som orsakar en sjukdom hos människor och djur som kallas histoplasmus. Den vanligaste art som infekterar människor är Histoplasma capsulatum. Svampen förekommer naturligt i jord och guano (fågelspillning) över hela världen, men är särskilt vanligt i östra och centrala USA, Latinamerika, Afrika, Asien och Australien.
När en individ andas in sporer av Histoplasma capsulatum kan de orsaka infektion i lungorna. De flesta infektionerna är milda och symptomlösa, men vissa personer kan utveckla allvarligare sjukdomar som kan påverka andningssystemet, huden, benmärgen och andra organ. Symptomen på histoplasmus kan variera från lindriga till allvarliga och inkluderar hosta, feber, trötthet, viktförlust, muskel- och ledvärk, aptitlöshet och hudutslag.
Diagnos av histoplasmus ställs vanligtvis genom att undersöka andningsvätskan eller blodet för närvaro av Histoplasma antigen eller antikroppar. Behandlingen består ofta av antimykotiska mediciner som kan hjälpa att eliminera svampinfektionen.
I medicinsk kontext kan "trä" användas som ett informellt eller folkligt uttryck för att beskriva en hård, ofta sklerotisk (förtjockad) eller nekrotisk (död) vävnad. Detta kan till exempel ses vid vissa sjukdomar som arterioskleros, där det kärlhårt belägg som bildas i artärernas inre väggar kan jämföras med trä.
Emellertid bör nämnas att "trä" inte är en officiell eller vedertagen medicinsk term, och det rekommenderas att använda mer precisa och etablerade medicinska termer i professionella sammanhang.
I medicinsk kontext kan 'växter' (plants) definieras som organismer som tillhör domänen *Eukarya* och kungörer riket *Plantae*, vilka karaktäriseras av celldelning genom mitos och meios, cellkärnor med en definitiv dubbelmembran, och en plastid (chloroplast) som innehåller gröna fotosyntetiska pigment. Dessa egenskaper gör att växter kan producera sin egen näring genom fotosyntes, vilket är en process där de omvandlar solljus till kemisk energi i form av socker (glukos).
Det bör noteras att den taxonomiska gruppen Plantae är något omstridd och kan inkludera olika arter beroende på vilken taxonomisk skola man följer. En vanlig definition inkluderar mossor, levermossor, ormbunkar, barrträd och blommor som del av Plantae, medan andra forskare kan exkludera vissa grupper som mossor och levermossor till andra taxonomiska grupper.
Rhizoctonia är ett släkte svampar som tillhör klassen Agaricomycetes och divisionen Basidiomycota. Dessa svampar orsakar ofta sjukdomar hos växter, framförallt i jordbruks- och trädgårdsväxter. Svamparna lever som sapprofyter eller parasiter på rötterna hos växterna och kan orsaka en rad olika symptom beroende på växtart och svampstam.
Exempel på sjukdomar orsakade av Rhizoctonia inkluderar rotsvampbarnsjuka (Rhizoctonia solani) som kan angripa en rad olika grödor, såsom potatis, sockerrör, sojabönor och vete. Symptomen på sjukdomen kan variera från chlorotiska blad till nekros och försvagning av rötterna. Andra exempel på sjukdomar orsakade av Rhizoctonia inkluderar stubbbrand (Rhizoctonia cerealis) som angriper vete och andra gräs, samt skärmaskväxtsjukan (Rhizoctonia solani) som kan orsaka nekros på blad och stjälkar hos grönsaker.
Preventiva åtgärder för att undvika infektioner av Rhizoctonia inkluderar god växtodling, rotationsplanering och användning av friska plantor. Fungicider kan också användas som en del av en integrerad skötselprogram för att kontrollera svamparna.
Phanerochaete är ett släkte av svampar som tillhör familjen Phanerochaetaceae. Släktet innehåller flera arter med trädstamsbildande basidiesvampar, vilket betyder att de lever på död ved i skogsmiljöer. En välkänd art är Phanerochaete chrysosporium, som har studerats intensivt inom forskningen på grund av sin förmåga att bryta ned lignin och cellulosa i träved. Detta gör den användbar inom bioteknik för att producera en rad olika enzymer som kan användas för att behandla olika slags avfall, till exempel från pappers- och massaindustrin.
Mykologi är läran om svampar inom biologin. Det inkluderar studiet av deras taxonomi, fysiologi, ekologi och patogenes. Mykologi kan också handla om att identifiera och klassificera olika sorters svampar, samt att undersöka deras egenskaper och användningsområden. Inom medicinen är mykologin särskilt intressant när det gäller sjukdomsalstrande svampar och hur de påverkar människan. Exempel på svampinfektioner som mykologin undersöker innefattar candida-infektioner, aspergillos-infektioner och kryptokockos.
'Botrytis' är ett medicinskt begrepp som står för en sorts svampinfektion orsakad av släktet *Botrytis*. Den mest kända arten inom detta släkte är *Botrytis cinerea*, även kallad mögelsyra. Denna typ av svampinfektion kan drabba olika växter och orsaka skador som kan vara mer eller mindre allvarliga, beroende på vilken växtsort som är infekterad och i vilken grad.
Vid en Botrytis-infektion bildas ofta gråaktiga till bruna fläckar eller puder på växtens blad, stjälkar eller frukter. Infektionen kan sprida sig och orsaka nekros (död) av vävnaden, vilket kan leda till att hela plantan dör om den inte behandlas.
Det är värt att notera att Botrytis-svampen också kan ha en positiv inverkan på vissa vinprodukter, där den orsakar en speciell form av försomring som ger upphov till söta, aromatiska viner med hög kvalitet. Exempel på sådana viner är de berömda söta vita vinerna från Sauternes i Frankrike och Tokaji i Ungern.
Polyporales är en ordning av svampar som tillhör klassen Agaricomycetes. Denna ordning innehåller ett stort antal arter, varav många är saprofyter och lever på död ved i skogar världen över. Polyporales har en stor ekonomisk betydelse eftersom flera av arterna orsakar träförstöring och kan leda till stora skador på byggnader och andra konstruktioner gjorda av trä.
Polyporales kännetecknas av deras fruktkroppar, som ofta är trattformade eller koniska i formen och har porer istället för gälar på undersidan. Dessa porer fungerar som sporproducerande strukturer och kan variera mycket i storlek och form beroende på art. Fruktkropparna kan vara hårda eller mjuka, och vissa arter har en läderartad konsistens.
Många arter av Polyporales producerar medicinskt intressanta ämnen, såsom polysackarider, terpenoider och phenoler, som kan ha potential i behandlingen av olika sjukdomar. Exempelvis har vissa arter visat sig ha antibiotiska, antivirala och immunmodulerande egenskaper.
Chaetomium är ett släkte av svampar. Enligt den taxonomiska indelningen enligt Index Fungorum described as:
"Släktet Chaetomium innehåller svampar som producerar två- till flersporiga konidieförgreningar, ofta med phialider och anellider. De bildar vanligen klumpformade eller kompakta konidiemassor som är bruna till svarta. Släktet innehåller cirka 150 arter och förekommer globalt i mark, ved och andra organiska material."
Det är värt att notera att vissa arter av Chaetomium kan producera mykotoxiner som kan vara skadliga för människor och djur.
'Aspergillus flavus' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Den är vanlig i naturen och kan förekomma i varma, fuktiga miljöer över hela världen. Svampen producerar ofta gula eller gröna kolonier med en distinkt mustig lukt.
Aspergillus flavus är känd för sin förmåga att producera giftiga ämnen som kallas aflatoxiner, som kan vara skadliga för människor och djur om de exponeras för dem. Aflatoxinerna produceras ofta i vissa livsmedel, särskilt i jordnötter, majs, ris och andra sädesslag, om de kontaminerats av svampen under odling eller lagring.
Aspergillus flavus kan orsaka en lungsjukdom som kallas aspergillos, vilket kan vara allvarligt för personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS, cancer eller organtransplantation. Aspergillos kan också orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer.
'Laccaria' är ett släkte av svampar som tillhör familjen Hydnangiaceae. Släktet innehåller cirka 50 arter av små till medelstora, köttiga, brunaktiga till rödaktiga champinjonformade svampar. De flesta Laccaria-arter har en distinkt lilafärgad sporpulver och en fiberig hattkant. Många arter i släktet är mykorrhizabildande, vilket betyder att de bildar symbiotiska förhållanden med trädens rötter och hjälper till att underlätta näringsupptaget för både svampen och värdträdet. Några vanliga arter inkluderar Laccaria laccata, Laccaria amethystina och Laccaria proxima.
'Acremonium' är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. De flesta arterna av Acremonium är saprofyter, vilket betyder att de lever på dött organisk material i naturen. Några få arter kan dock vara opportunistiska patogener och orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer. Exempel på infektioner som kan orsakas av Acremonium inkluderar hudinfektioner, nagelinfektioner och invasiva lunginflammationer.
Det är värt att notera att släktet Acremonium har under senare år omklassificerats och delats upp i flera olika släkten, bland annat Sarocladium och Fusarium. Dessa släkten innehåller arter som tidigare placerades i släktet Acremonium men som nu anses vara distinkta från varandra baserat på genetiska och morfologiska kriterier.
Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.
Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.
Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.
Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.
'Sporothrix' är ett släkte av svampar som tillhör klassen Ashcomyctetes och är relaterade till andra svampar som orsakar sjukdomar hos människor, såsom Histoplasma capsulatum och Blastomyces dermatitidis.
Sporothrix-svamparna förekommer naturligt i naturen och kan påträffas i fuktiga jordar, komposter, trä och växter världen över. Det finns flera olika arter av Sporothrix, men de två mest kända är Sporothrix schenckii och Sporothrix globosa, som kan orsaka en sjukdom hos människor som kallas sporotrichos.
Sporotrichos är en subakut till kronisk infektion som oftast drabbar huden och underhuden, men kan även sprida sig till andra delar av kroppen. Den vanligaste vägen för smittan är att komma i kontakt med svampsporer genom en skrå eller sår på huden, exempelvis när man arbetar i trädgårdar, gräver i jorden eller hanterar trä.
Symptomen på sporotrichos kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men inkluderar ofta hudutslag, rodnad, svullnad och smärta i området. I allvarliga fall kan infektionen sprida sig till lymfkörtlarna och andra organ i kroppen.
Sporotrichos behandlas vanligen med antimykotiska läkemedel, såsom itrakonazol eller terbinafin, som tas oralt under en längre period för att säkerställa att infektionen har eliminerats. I allvarliga fall kan intravenös behandling med amfotericin B vara nödvändig.
Neurospora crassa är en art av svamp som tillhör klassen Sordariomycetes och är vanligt förekommande i naturen, framförallt i varmare klimat. Den är en filamentös svamp, vilket betyder att den består av ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas hyfer. Dessa hyfer växer och delar sig kontinuerligt, vilket tillåter svampen att gro och sprida sig över underlaget den vuxit på.
Neurospora crassa är en ascomycet, vilket betyder att den producerar ascusfrukter som innehåller sporer. Dessa sporer är mycket resistanta mot extrema förhållanden och kan överleva under lång tid i olika miljöer. När de transporteras till en gynnsam miljö kan de gro och utvecklas till en fullt fungerande svamp.
Neurospora crassa är en viktig modellorganism inom genetiken och molekylärbiologin, eftersom den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och en snabb livscykel. Den används ofta i forskning för att studera olika aspekter av cellulär och molekylär biologi, inklusive regleringen av genuttryck, metabolism, celldelning och DNA-reparation.
"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.
Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.
Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.
'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.
Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:
1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.
2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.
3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.
4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.
5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.
6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.
Exophiala är ett släkte svampar inom klassen Eurotiomycetes. Släktet innehåller flera arter som ofta förekommer i naturen, framförallt i fuktiga och varma miljöer, såsom kompost, jord, trä och vatten. Några av arterna kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer. Infektionerna kan drabba olika delar av kroppen, till exempel lungorna, huden och centrala nervsystemet. Exophiala-infektioner kan vara svåra att behandla på grund av svamparnas motståndskraft mot vissa antimykotiska läkemedel.
Neocallimastigales är en ordning av anaeroba svampar som lever i tarmen hos växtätande djur, inklusive nötkreatur och hästar. Dessa svampar har en unik förmåga att bryta ned cellulosa, ett komplext kolhydrat som finns i växter, genom en process som kallas anaerob cellysolys. Neocallimastigales-svamparna producerar enzymer som bryter ner cellulosan till enklare sockerarter, som djuret sedan kan ta upp och använda som näring. Svamparna lever i symbios med djuret och hjälper till att öka dess förmåga att utvinna näring från sin föda.
I medicinsk kontext kan "växtblad" (phytolith) definieras som små, hårda kroppar av silikatmineral som bildas inne i levande växtceller och efterlämnas när cellerna dör. Dessa blir då en del av växtens struktur och kan bevaras under långa tider, även efter att växten själv har förfallit. Växtblad kan vara mycket små, ofta mellan 1-100 mikrometer i storlek, och deras form och storlek kan variera beroende på vilken växtart de kommer ifrån.
Växtblad är viktiga inom paleobotaniken och arkeologin eftersom de kan användas för att identifiera vilka växter som har funnits på en given plats vid en given tidpunkt. De kan också användas för att studera hur människor i det förflutna använt och förändrat sina landskap genom jordbruk, skogsbruk och andra aktiviteter som påverkat växtligheten.
RNA (Ribonucleic acid) är ett molekylärt ämne som förekommer i alla levande celler. Det spelar en viktig roll i många av cellens funktioner, särskilt vid proteinbildning genom att transportera genetisk information från DNA till ribosomer, där proteiner syntetiseras.
Svamp (Fungi) är en egen domän av levande organismer som skiljer sig från växter, djur och bakterier. Svampar inkluderar allt från små encelliga svampar till stora flersidiga svampar som kan vara mycket komplexa i sin struktur och livscykel.
RNA hos svampar är lika med RNA hos andra levande celler, men det finns vissa specifika typer av RNA som förekommer hos svampar, till exempel ribosomalt RNA (rRNA) och messenger RNA (mRNA), som spelar en viktig roll i proteinbildningen. Dessutom har vissa svampar specifika RNA-sekvenser som används för att identifiera och klassificera dem.
I summa, är RNA hos svampar ett molekylärt ämne som deltar i cellens funktioner, särskilt vid proteinbildning, och som kan variera mellan olika typer av svampar.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
'Oryza sativa' er ein medisinsk betegnelse for ris, som er en viktig grønnsak og kreftfare i mange dele av verden. Ris er en art av graset (Poaceae) og er ei av de eldste og mest opplevande matproduktene i menneskelig historie. Det er rikt på kostromkjemikaliene kostfiber, protein, jern, magnesium, vitamin B6 og folat. Ris kan være en viktig kilde til næring for mange mennesker, særleg i deler av verden der det er ein grunnleggjande matprodukt. Der er flere typer ris, inkludert hvit ris, brun ris og integralt ris, som har ulika smak, konsistens og ernæringsvilkår.
'Biological control agents' (BCAs) are organisms or biological substances that are used to suppress or reduce the population of pests or pathogens that cause disease or damage to crops, livestock, or other beneficial organisms. BCAs can include predators, parasites, pathogens, and competitors that target specific pests or pathogens. They are often used as an alternative to chemical pesticides, which can have negative impacts on the environment and human health.
In medical terms, BCAs may be used in the context of controlling or managing infectious diseases caused by bacteria, viruses, fungi, or parasites. For example, certain bacteriophages (viruses that infect and kill specific bacteria) may be used as BCAs to control bacterial infections. Similarly, fungal antagonists may be used to control fungal pathogens that cause plant diseases.
The use of BCAs is an important component of integrated pest management (IPM) strategies, which aim to reduce reliance on chemical pesticides and promote ecological balance and sustainability in agricultural and medical settings.
"Blastomyces" er en genus av svamp som inneholder arter som kan foråke sykdom hos mennesker og dyr. Den mest alminnelige art som fører til sykdom hos mennesker er *Blastomyces dermatitidis*, som også blir kalt North American blastomycosis eller Chicago disease.
*Blastomyces dermatitidis* forekommer naturlig i jord og organiske materialer i miljøet, især i områder med fuktig, sur jord og nært relatert til vannkilder som floder, søer og engarealer. Sporer av svampen kan spredes via luften og inhaleres av mennesker og dyr, fremkalle sykdom i de som er utsatt for en høy nok dosis.
Etter inhalasjonen kan *Blastomyces dermatitidis* foråke en raskt progresserende lungeinfeksjon, som ofte blir fejldiagnostisert som pneumoni. Symptomene kan omfatte hoste, brune sputum, tranghet, feber og svedepiker. I tillegg kan svampen spre seg fra lungene til andre kroppsdele, for eksempel huden, knogler, ledd, lever og hjerne, hvilket kan føre til en vanskeligere å behandle disseminert infeksjon.
Behandling av blastomycosis innebærer vanligvis bruk av antimykotiske medisiner som itrakonazol eller amfotericin B, og den kan vare flere måneder for å eliminere infeksjonen fullstendig. Prognosen er bedre hvis behandling starter tidlig og sykdommen ikke har spredt seg utenfor lungene.
RNA står för Ribonukleinsyra och är ett molekylärt ämne som liknar DNA men har några viktiga skillnader i sin kemiska struktur. Det finns olika typer av RNA, inklusive ribosomalt RNA (rRNA).
Ribosomer är komplexa maskinerier som består av proteiner och RNA-molekyler och spelar en viktig roll i syntesen av protein. De två huvuddelarna av ett ribosom kallas för stora och små subenheter. I den stora subenheten finns det tre stycken rRNA-molekyler: 5S, 5.8S och 28S. I den lilla subenheten finns det en rRNA-molekyl som kallas 18S rRNA.
18S rRNA är en strukturell komponent i den lilla ribosomala subenheten och hjälper till att bilda den aktiva plats där aminosyror kopplas samman för att bilda proteiner under processen kallad translation. 18S rRNA är en viktig molekyl i cellens proteinproduktion och finns i alla levande celler.
"Claviceps" är ett släkte svampar som parasiterar på gräs och halvgräs. Den mest kända arten inom släktet är Claviceps purpurea, även känd som ergot eller spannmålssvamp, som infekterar höstveten och kan producera alkaloider med hallucinogena effekter. Dessa alkaloider kan också ha negativa hälsoeffekter, såsom muskelkramp, svettningar och andningssvårigheter, om de intas av människor eller djur via kontaminerat spannmål. Svampen har historiskt använts i medicinska syften, men användandet är numera begränsat på grund av dess negativa biverkningar.
Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.
Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.
Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.
*Genes:* In fungi, genes are segments of DNA that contain the information necessary to produce specific proteins or RNA molecules. These genetic materials play a crucial role in various cellular processes, including metabolism, growth, development, and reproduction. Fungal genes can be studied to understand the underlying mechanisms of fungal pathogenesis, evolution, and ecology.
*Mating Type:* In fungi, mating type refers to the genetic determination of sexual compatibility between two individuals of the same species. Fungi can have either a bipolar ( heterothallic) or unipolar (homothallic) mating system. In a bipolar mating system, there are two distinct mating types, usually labeled as '+' and '-', which must come together to undergo sexual reproduction. In contrast, in a unipolar mating system, individuals can mate with any other individual of the same species, regardless of their genetic makeup. The mating type genes control the production and recognition of mating type-specific pheromones and receptors that mediate the sexual interaction between fungal cells.
*Fungal:* Fungi are a diverse group of eukaryotic organisms that include microorganisms such as yeasts, molds, and mushrooms. They have a unique cell wall composed of chitin and other polysaccharides, and they obtain nutrients by secreting enzymes that break down organic matter outside their bodies and then absorbing the resulting molecules. Fungi can be free-living saprophytes, symbionts, or parasites, and some species can cause diseases in plants, animals, and humans. Fungal genetics and genomics have been extensively studied to understand their biology, evolution, and ecological roles, as well as to develop new strategies for controlling fungal pathogens and harnessing fungal biotechnologies.
"Mykologisk typningstekniker" refererar till de metoder och tekniker som används för att artbestämma eller identifiera svampar, även kallat mykologi. Detta inkluderar mikroskopiska observationer av svampens morfologiska egenskaper, såsom sporstorlek, cellväggsstruktur och reproduktiva organ. Dessutom kan molekylärbiologiska metoder användas för att jämföra DNA-sekvenser mellan okända svampar och kända referenssvampar. Andra tekniker kan innefatta biokemiska analyser av svampens metaboliter eller proteiner. Syftet med mykologisk typning är att fastställa en svamps art tillhörighet, vilket kan vara viktigt för att fastlägga diagnoser av svampinfektioner hos människor och djur, för att undersöka svamprelaterade sjukdomar hos växter eller för att bedöma ekologiska interaktioner mellan svampar i olika ekosystem.
'Aspergillus oryzae' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Den är vanligen synlig som vita, fluffy kolonier med grönaktiga eller gulbruna fläckar och producerar långa, slankta konidiofor (konidiesporbildande hyfer) som bär små, rundade konidiospor.
Aspergillus oryzae är en kommersiellt viktig svampart som används inom livsmedelsindustrin, särskilt i Asien, för att fermentera och producera en rad olika matvaror, såsom sojasås, misosås, sake och sojabönpasta. Den har också använts inom traditionell japansk kokkonst under tusentals år.
Utöver sin användning inom livsmedelsindustrin kan Aspergillus oryzae också producera en rad enzymer som är värdefulla inom industriella processer, såsom amylas, proteas och lipas.
Det är viktigt att notera att medlemmar av släktet Aspergillus kan orsaka sjukdom hos människor och djur, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Aspergillus oryzae anses dock vara en relativt säker art av Aspergillus att arbeta med i kommersiella sammanhang.
'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.
'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.
Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.
I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.
Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.
Jag antar att du söker en medicinsk eller biologisk definition av begreppet "Podospora". Podospora är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota, och som omfattar olika arter av små skålformade svampar. Dessa svampar producerar en typ av sporer som kallas ascosporer, vilka bildas inne i en sluten kapsel (ascus).
Podospora-svamparna lever ofta som saprofyter på dött organisk material, och de kan vara viktiga i nedbrytningen av detta material i naturen. Några arter av Podospora kan också vara parasiter på andra svampar.
Det är dock inte vanligt att använda termen "Podospora" inom medicinsk kontext, eftersom dessa svampar normalt inte orsakar sjukdom hos människor eller djur.
I medical terms, 'Tree' refererar vanligtvis till en benämning på ett vävnadsstrukturellt eller morfologiskt begrepp, snarare än en botanisk definition. En "tree" i medicinsk kontext är en struktur som har grenar och noder, vilket kan användas för att beskriva något som liknar ett träd, såsom:
1. En nervcell (neuron) med dess dendriter (grenarna) och axonen (stammen).
2. En arterioventrikulär (A-V) knut i hjärtat där blodkärlen delar sig (grenar) för att försörja olika delar av hjärtmuskeln.
3. En lungvägg med bronki (stammen) och bronkioler (grenarna).
4. Ett kärl i njuren som delar upp sig i mindre kärl (trädstruktur).
Det är viktigt att notera att den medicinska användningen av "tree" inte direkt syftar till en levande trädbild, utan snarare på något som har en liknande struktur med grenar och noder.
'Phialophora' är ett släkte svampar som tillhör klassen Eurotiomycetes och divisionen Ascomycota. Släktet innehåller flera arter, varav några kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer. Infektioner orsakade av Phialophora-arter kan leda till olika sjukdomar som exempelvis phaeohyphomycosis och chromoblastomycosis. Svamparna förekommer naturligt i miljön, ofta i fuktiga områden som jord, kompost och trä.
I den medicinska kontexten betyder "lavar" att rengöra eller desinficera en yta, ett instrument eller ett medicinskt utrustning genom att använda en speciell lösning som ofta innehåller tvål, desinfektionsmedel och vatten. Det görs vanligtvis med en speciell apparat som sprutar lösningen under tryck över ytan för att säkerställa att den rengörs fullständigt.
Denna process används ofta inom sjukvården för att förhindra smitta och infektioner. Det finns olika typer av rengöring och desinfektion, beroende på hur känsliga de objekt som ska behandlas är. Exempelvis kan man använda sig av "kallt lavage" eller "varmt lavage", beroende på om temperaturen i lösningen är kall eller varm.
I vissa fall kan det även krävas en sterilisering av objekt, vilket är en mer intensiv process som dödar alla mikroorganismer, inklusive sporer. Detta görs ofta med hjälp av ånga eller gas, till exempel genom autoklavning.
"Cell wall" er en del av de fleste eukaryote cellers ytre struktur. Det er en tykk, stiv struktur som ligger utenfor cellmembranet og gir cellen form og styrke. Hos planter og svamp er cellvæggene også viktige for å beskytte cellene mot mekaniske skader og infeksjoner. Cellvæggene består av forskjellige typer av polysakkarider, som kan variere mellom forskjellige organismer. Hos planter er cellvæggene også rike på celulose, mens svampcellvæggene inneholder hovedsakelig kjemisk forbindelsen chitin.
I'm sorry for any confusion, but "Coriolaceae" is not a medical term. It is actually the name of a family of fungi in the order Coriolales. This family includes various types of mold and other fungal organisms. If you have any questions about medicine or biology, I'd be happy to try to help answer them!
"Cellulitis" är en medicinsk term som refererar till en infektion i det djupa hudlagret och underliggande vävnad, oftast orsakad av bakterier. De flesta vanliga orsakarna är Streptococcus pyogenes och Staphylococcus aureus. Cellulitis visar sig ofta som en ömsom varm, ömsom kall, röd, svullen, smärtsam yta på huden som expanderar över tid. Andra symptom kan inkludera feber, trötthet och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen består vanligen av antibiotika för att bekämpa infektionen.
"Biologisk nedbrytning" refererer til processer hvor organiske stoffer brytes ned til mindre enheder af microorganismer, såsom bakterier, svamp eller insekter. Den biologiske nedbrytning er en vigtig del af naturens kredsløb og hjælper med at omdanne organisk materiale til grundlæggende stoffer, der kan genbruges af økosystemet.
Den biologiske nedbrytning sker ofte gennem en række forskellige stadier, hvor de oprindelige organiske stoffer brydes ned til mindre molekyler, såsom sukker, aminosyrer og fedtsyrer. Disse mindre molekyler kan derefter absorberes af mikroorganismerne og anvendes som energikilde eller byggesten for at producere nye celler.
Den biologiske nedbrytning er særligt vigtig i miljøet, da den hjælper med at bortskaffe affald og døde organismer, såsom planter og dyr. Denne proces er også essentiel for at regulere kulstof- og kvælstofkredsløbene i naturen.
Det er vigtigt at bevare en balance i den biologiske nedbrytning, da for store mængder af organiske stoffer kan føre til overpopulation af mikroorganismer og skabe ubalance i økosystemet. Samtidig kan for lidt biologisk nedbrytning resultere i en akkumulering af affald, der kan have negative konsekvenser for miljøet.
'Jäsning' är ett medicinskt begrepp som refererar till nedbrytningen och omvandlingen av organiska ämnen, vanligtvis kolhydrater, protein eller fetter, genom en kemisk process involverande mikroorganismer, såsom bakterier eller jästsvampar. Denna process producerar ofta gaser, varmt och surt vätskor som en del av sin normala funktion. Jäsning kan hända under både aeroba (med syre) och anaeroba (utan syre) förhållanden. I vårda sammanhang är jäsning ofta förknippad med infektioner, särskilt när det gäller sår, eftersom mikroorganismerna kan bryta ned vävnaden och orsaka skada.
Entomophthorales är en ordning av svampar som parasiterar på olika insektsarter. De kan orsaka sjukdomar hos både vuxna insekter och deras larver, och kan leda till döden hos de drabbade individerna. Svamparna sprider sig genom att producera sporer som transporteras av vinden eller via kontakt mellan olika insekter. När en spor kommer i kontakt med ett värddjur börjar svampen gro och penetrerar djurets kropp, där den sedan utvecklas och producerar nya sporer som kan infektera andra insekter.
Det är värt att notera att vissa arter av Entomophthorales också kan infektera människor, men detta är mycket ovanligt. I dessa fall orsakar svampen oftast mildare former av sjukdom som kan behandlas med mediciner.
Parakokkesjiellomycosis, även känd som paracoccidioidomykos, är en sjukdom orsakad av den encelliga svampen Paracoccidioides spp. Denna sjukdom är endemisk i Latinamerika och drabbar främst människor i arbetsklassens ålder. Svampen infekterar vanligen lungorna när en person andas in sporer från marken. Sjukdomen kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom som hosta, feber, viktminskning och trötthet. I sällsynta fall kan den även sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer. Diagnosen ställs vanligen genom att påvisa svampen i vävnadsprover eller att kultivera den från kroppsvätskor. Behandlingen består vanligen av antimykotiska läkemedel som itrakonazol eller sulfonamider.
"Candida" er en generell betegnelse for svamp-like organismer som tilhører klassen Saccharomycetes og ordnen Saccharomycetales. Den mest alminnelige art som forekommer i menneskelig flora er Candida albicans, som kan kolonisere huden og slimhinner, inklusive munnens, tarmens og skjeden. I de fleste tilfeller er dette symbiotisk og ikke skadeligt for individet.
Under bestemte omstendigheter, som f.eks. nedsatt immunforsvar, kan Candida-svampene overgå til en patogens form og forårsage infeksjoner, kjent som candidoase. Disse infeksjonene kan variere fra superficiale infeksjoner av huden eller slimhinner til systemiske infeksjoner, som kan være livstruende.
Symptomer på en Candida-infeksjon kan inkludere rødhet, iritation, smerte, svulst og udflås i området der infeksjonen forekommer. Hvis du tenker du har en candidoase bør du kontakte en lege for å få en korrekt diagnose og behandling.
Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.
Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.
'Verticillium' är ett släkte svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. Släktet innehåller flera arter, bland annat Verticillium dahliae och Verticillium albo-atrum, vilka båda är viktiga växtpatogener som orsakar sjukdomen verticilliumsvart i en rad odlade grödor, såsom potatis, tomat, gurka, solrosa och sockerbetor. Dessa svampar lever främst som sapprofyter på dött organiskt material men kan även vara nekrotrofa parasiter på levande växter. De sprider sig genom att bilda speciella hyfer som ser ut som små, vitfläckiga knoppar (verticillium) och producerar långa sporer som kan transporteras med vinden eller vattnet. När de kommer i kontakt med en värdväxt penetrerar de vävnaden och orsakar nekros, vilket kan leda till avsmalning och död av plantan.
Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.
Rundmaskar (Nematoder) är en phylum (stam) av djur som inkluderar flera tusentals arter. De flesta rundmaskar är små, ofta mindre än 1 mm långa, men några kan bli upp till 1 meter långa. De har en cylindrisk, opistokont kroppsform (med munen belägen ventralt) och saknar både segmentering och ett exoskelett. Rundmaskarnas mest komplexa organ är det muskulösa cirkulationssystemet som består av ett hjärta och en dorsal aorta. De flesta rundmaskar lever i vatten, men några lever parasitiskt på landlevande djur, inklusive människor. Exempel på sjukdomar orsakade av rundmaskar är ascariasis, trichinellos och filarias.
'Gibberella' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota. Det är den teleomorfa (sexuella) fasen av flera olika anamorfa (asexuella) svamparter, inklusive Fusarium-arter. Gibberella-svamparna kan orsaka en rad olika sjukdomar hos växter och är viktiga patogener inom jordbruket. Exempel på sjukdomar som orsakas av Gibberella-svampar är skördeskador på sädesslag, rotknölrot hos potatis och fiberförgängning hos bomull. Vissa Gibberella-arter producerar även toxiner som kan vara skadliga för människor och djur.
RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøye relatert til DNA (Deoxyribonucleic acid). Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA). Disse har alle forskjellige funksjoner i cellen.
I denne spørsmålet spør dere om rRNA, mer spesifikt 5,8S rRNA. Ribosomalt RNA er en del av ribosomene, som er komplekse maskinerier bestående av proteiner og RNA-molekyler som hjelper til med å syntetisere protein i cellen.
5,8S rRNA er ein type rRNA som finnes i eukaryote celler (celler som har en cellekerne). Det er ein del av den større rRNA-molekylen som kallas 28S rRNA. Sammen med andre typer av rRNA, slik som 18S og 5S rRNA, utgjør 5,8S rRNA en del av de fire store ribosomale subenhetene i eukaryote celler. Disse subenhetene er viktige for å veilede den prosess som kallas translasjon, der genetisk informasjon fra mRNA-molekylet leses og brukes til å syntetisere protein.
Så, i korthet, er 5,8S rRNA ein type ribosomalt RNA som finnes i eukaryote celler og er en del av de fire store ribosomale subenhetene som hjelper til med å syntetisere protein.
'Svampantigener' refererer til de genetiske materialer, såsom DNA og RNA, som findes i svampe (svampeslægten). Svampeslægten er en af de ældste og mest diversificerede grupper af levende organismer på jorden, med en skønnet antal arter på over 300.000.
Svampantigener inkluderer gener, der koder for proteiner involveret i cellulære processer som næringsupptagelse, cellevækst og celldeling, samt gener, der koder for unikke enzymer og andre biomolekyler, som svampene producerer for at overleve i deres specifikke økologiske nicher.
Svampeantigener har været anvendt til mange formål, herunder identificering og klassificering af svampeslægten, undersøgelse af evolutionæ forhold indenfor svampeslægten, og udvikling af nye farmakologiske behandlinger mod sygdomme, der skyldes infektioner med patogene svampe.
Ribosom-DNA (rDNA) refererar till de specifika sekvenserna av DNA som kodar för ribosomalt RNA (rRNA), ett viktigt komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där protein syntesis sker i cellen. Ribosomer är nödvändiga för att bygga upp proteiner genom att översätta informationen från mRNA till aminosyror som bildar en polypeptidkedja.
I eukaryota celler, som exempelvis djur- och växtceller, finns rDNA-sekvenserna i kromosomernas nucleolus, ett område inne i cellkärnan där ribosomer tillverkas. Prokaryota celler, såsom bakterier, har också rDNA-sekvenser som ofta finns i plasmider eller andra extrakromosomala DNA-molekyler.
rRNA utgör en stor del av ribosomen och är känd för sin strukturella stabilitet och höga konservation mellan olika arter. Dessa egenskaper gör rDNA till ett användbart verktyg inom molekylärbiologi, exempelvis vid fylogenetisk analys och identifiering av okända organismer genom sekvensering av rDNA-sekvenser.
Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.
Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.
Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.
Fungal eye infections, also known as fungal keratitis or ocular fungal infections, are caused by the invasion of fungi into the eye. The most common types of fungi that cause these infections include Fusarium, Aspergillus, and Candida. These infections can affect any part of the eye, including the cornea, conjunctiva, sclera, and vitreous humor.
Fungal eye infections often present with symptoms such as redness, pain, sensitivity to light, tearing, blurred vision, and discharge. In severe cases, they can lead to complications such as corneal ulcers, perforation of the eye, and even blindness.
Risk factors for fungal eye infections include trauma to the eye, contact lens wear, immunosuppression, and underlying eye diseases. Diagnosis is typically made through a combination of clinical examination, laboratory testing, and imaging techniques such as confocal microscopy or optical coherence tomography.
Treatment for fungal eye infections usually involves the use of antifungal medications, either topical (eye drops), oral, or intravenous, depending on the severity and location of the infection. In some cases, surgical intervention may be necessary to remove infected tissue or repair damage to the eye. Prevention measures include good hygiene practices, avoiding contact with contaminated surfaces or water sources, and prompt treatment of any underlying eye conditions.
Kitol (eller chitin) är ett härdplaster som finns hos många djur, särskilt leddjur som insekter och kräftdjur. Det utgör en viktig beståndsdel i deras exoskelett (yttre skal). Kitol är ett polysackarid, vilket betyder att det är uppbyggt av flera sockermolekyler som sitter ihop med varandra. Den består av en lång kedja av N-acetylglukosaminmolekyler, som är en modifierad form av glukosenheten i cellulosa. Kitol är mycket motståndskraftigt och håller djuret skyddat från mekanisk skada, men det kan också spela roll för att reglera vattenbalansen och skydda mot patogener.
"Biomassa" er en fagterminologi som brukes innenfor biokjemisk og miljøvitskap. Det refererer til det totale mengden av organiske stoffer i et levende system, såsom en organisme, en population eller et økosystem. Biomassa kan også referere til det samlede vektet av alle levende organismer i et bestemt område, vanligvis målt i tørr vekt. I energiforeninger og miljømessige sammenhenger, kan "biomassa" også referere til organiske materialer som er produsert av levende organismer og som kan bli brukt som en energikilde, såsom trær, planter, avfall eller dyrlegemer.
"Svampinfektioner i lungorna" eller "lungsvampsjukdomar" är en övergripande term för infektioner i lungorna orsakade av olika typer av svampar. Det finns många olika sorters svampinfektioner som kan drabba lungorna, men några vanliga exempel inkluderar:
1. Aspergillos: Orsakas av svampen Aspergillus fumigatus och kan orsaka en rad olika symptom beroende på personens immunstatus. Infektionen kan vara allvarlig för personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel.
2. Kryptokockos: Orsakas av svampen Cryptococcus neoformans och är vanligast hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och inkluderar hosta, feber, trötthet och andningssvårigheter.
3. Histoplasmos: Orsakas av svampen Histoplasma capsulatum och förekommer vanligast i jord i områden med hög luftfuktighet. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.
4. Kokcidioidomykos: Orsakas av svampen Coccidioides immitis och förekommer vanligast i torra områden i sydvästra USA och Mexiko. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.
Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp det rör sig om och hur allvarliga symtomen är. Vissa infektioner kan behandlas med antimykotiska mediciner, medan andra inte behöver någon behandling alls. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på sjukhus.
"Cordyceps" er en type svamp som vokser på insekter og andre leddyr. Den mest kjente art av cordyceps-svamp er Cordyceps sinensis, som har vært brukt i tradisjonell kinesisk medisin for å behandle en rekke helseproblemer, inkludert å styrke lungs og hjertefunksjon, øke energienivået og forbedre yrken. Cordyceps-svampen produserer en rekke aktive forbindelser, inkludert cordycepin, som antas å ha mange positive helseeffekter. Men det mangler evidens fra kliniske prøver for å støtte mange av de brukte påstandene om helsemessige fordeler med cordyceps-svampen. Derfor bør denne svampen ikke betraktes som en alternativ behandling for noen helseproblemer før det er dokumentert i videnskapelige studier.
'Phycomyces' er ein slags svamp som tilhører klassen for morkedsvampar (Mucoromycetes) og er kjent for sin enkle, men interessante reproduksjon og vekstmønster. Den er også ofte brukt som ein modelorganisme innen forskning.
'Phycomyces blakesleeanus' er ein specefik art av 'Phycomyces'-svampen som har blitt velstudert på grunn av sin store sporangiefilament (sporesak) som kan vekst opp til 20 cm langt. Sporangiet inneholder mange små sporer som kan spredes med vinden for å kolonisere nye områder.
Denne svampen er også kjent for sin positivt fototropiske vekst, det betyr at den vil bøye seg mot lysketet for å optimere mottakelsen av lys. Denne responsen er viktig for sporangiets orientering og plassering i forhold til lysforholdene rundt om.
I tillegg har 'Phycomyces' også en interessant respons på mekanisk stimulering, som kan føre til at den bøyer seg væk fra berøringen og endda kan veksle mellom positivt og negativt fototropiske responser i forskjellige lysforhold.
Denne svampen har blitt brukt som ein modelorganisme for å studere en rekke aspekter av svampers biologi, inkludert deres vekst og utvikling, fototropisme, mekanosensoring og andre former for stimulusrespons.
RNA (Ribonucleic acid) er ein type biologisk molekyler som er involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til proteiner. Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA).
Ribosomalt RNA (rRNA) er en type RNA-molekyler som er en viktig del av ribosomer, som er komplekse maskinerier bestående av proteiner og RNA-molekyler. Ribosomer er involvert i syntesen av proteiner ved å oversette genetisk informasjon fra mRNA til å danne aminosyrekedjene i proteinsekvenser.
28S rRNA er en type rRNA som er en del av de største ribosomalt subunits i eukaryote celler (i komplekset kalt 60S). Denne typen rRNA har en viktig rolle i peptidiltransferasen, som er den reaksjon hvor aminosyrer blir sammenkoblet til å danne proteiner. 28S rRNA utgjør en del av det aktive stedet der denne reaksjonen skjer og bidrar til stabiliseringen av ribosomet under denne prosessen.
'Cryptococcus' är ett släkte svampar som kan orsaka opportunistiska infektioner, framförallt hos immunsuppimerade individer. Den mest välkända arten inom släktet är *Cryptococcus neoformans*, som kan orsaka allvarliga lunginfektioner och meningit. Svampen förekommer naturligt i miljön, framförallt i avföring från höns och i jord som är kontaminerad med fågelspillning, särskilt duvor. Infektionen uppstår vanligen genom inandning av små svampsporer. Vidare spridning i kroppen kan leda till systemiska infektioner, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smitta eller som mottagit transplantation. Symptomen på en cryptococcusinfektion kan variera beroende på vilket organ som är drabbat, men kan inkludera andningssvårigheter, hosta, feber, huvudvärk och förvirring.
'Microsporum' är ett släkte av dermatofyter, som är en typ av svampar som kan orsaka hud- och nagelsjukdomar hos människor och djur. Dermatofyterna är specialiserade att bryta ned keratin, ett protein som finns i hår, hud och naglar.
Släktet Microsporum innehåller flera arter, men de två vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor är M. canis och M. audouinii. M. canis infekterar främst hundar och katter, men kan också spridas till människor och orsaka en infektion som kallas tinea capitis, som drabbar huvudhåret. M. audouinii orsakar också tinea capitis, men den är vanligare hos barn i skolåldern.
Symptomen på en infektion med Microsporum kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men de inkluderar ofta rödskabb, svullnad, klåda och håravfall. Behandlingen av en infektion med Microsporum består vanligen av antimykotiska läkemedel, både lokalt och systemiskt, som tas under en viss tid för att eliminera svampen fullständigt.
'Pinus' är ett släkte inom familjen tallväxter (Pinaceae) och består av cirka 115 arter, de flesta förekommer i norra halvklotets tempererade regioner. Släktet kännetecknas av att ha långa, nålformade blad som sitter ihop i buntar om fem stycken och har stora, hårda kottar. Några exempel på arter inom släktet Pinus är skogsfuru (Pinus sylvestris), jättetall (Pinus lambertiana) och granitgran (Pinus albicaulis).
'Schizophyllum' är ett släkte svampar som tillhör divisionen Basidiomycota. En medicinsk betydelse av 'Schizophyllum' är i samband med den opportunistiska sjukdomsalstrande svampen *Schizophyllum commune*, även känd som brödkorgssvamp eller skorpsvamp. Denna svamp kan orsaka allergiska reaktioner och invasiva infektioner, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektionen kan drabba luftvägarna, huden och sällsynt inre organ. Symptomen på en *Schizophyllum commune*-infektion kan variera beroende på vilket organ som är infekterat, men kan omfatta hosta, feber, andningssvårigheter, hudbrist och allmän svaghet.
'Pythium' är ett släkte av mjöldaggsvampar (Oomycetes) som orsakar sjukdomar hos växter, djur och människor. De flesta arterna av Pythium lever som saprofyter i marken eller sötvattenmiljöer, men vissa arter kan vara parasiter på växter och orsaka rotrötter och andra skador på grödor. Några arter av Pythium kan också orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt hos immunförsvagna individer. Infektionerna hos människor är vanligtvis begränsade till ögonen och huden och orsakas av kontakt med infekterad jord eller vatten.
'Värd-patogenförhållanden' är ett begrepp inom medicinen och epidemiologin som refererar till det komplexa samspelet mellan en värdkropp (en människa eller djur) och en patogen (en bakterie, virus, svamp eller parasit) som orsakar sjukdom. Detta förhållande kan variera mycket beroende på flera faktorer, inklusive arten av patogenen, individens immunförsvar, miljöfaktorer och genetiska faktorer hos både värden och patogenen.
Förhållandet mellan värd och patogen kan vara dynamiskt och förändras över tid. Ibland kan en patogen orsaka allvarlig sjukdom i en viss individ, medan samma patogen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mildare infektion hos en annan individ. Detta beror ofta på individens immunförsvar och andra faktorer som påverkar deras sårbarhet för sjukdom.
Värd-patogenförhållanden kan också variera beroende på patogena egenskaper, inklusive deras förmåga att infektera värden, replikera sig och sprida sig till andra individer. Vissa patogener har utvecklat mekanismer för att undvika eller undertrycka värdens immunförsvar, vilket kan leda till mer allvarliga infektioner.
Sammanfattningsvis refererar 'värd-patogenförhållanden' till det komplexa samspelet mellan en patogen och deras värdkropp, inklusive de faktorer som påverkar sjukdomsutbrott, allvarlighetsgrad och spridning.
Asexuell fortplantning är en form av reproduktion där individen kan bilda en exakt kopia av sig själv utan att behöva överföra genetiskt material från en annan individ. Detta innebär att den nya individen har samma genetiska make-up som den ursprungliga individen. Asexuell fortplantning förekommer hos vissa djur, växter och mikroorganismer, men är ovanligare hos djur jämfört med växter och mikroorganismer. Exempel på asexuell fortplantning inkluderar celldelning hos bakterier, knoppning hos maneter och frön som bildas utan befruktning hos vissa växter.
Aspergillus är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De förekommer naturligt i naturen, framförallt i fuktiga miljöer såsom lerjord, kompost, säd, hö, och förrott trä. Aspergillussvamparna kan orsaka allergiska reaktioner och lunginfektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller lungsjukdomar. En välkänd sjukdom som orsakas av Aspergillus är lungabsCESS (Aspergillussvampens invasiva pulmonell ärrbildning). Andra former av sjukdomar som kan orsakas av Aspergillus innefattar allergisk bronkopulmonell aspergillos och så kallad "aspergillom", en icke-infektiös tillväxt av svampen i ett befintligt lungcysta eller skada.
'Cunninghamella' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota och klassen Eurotiomycetes. Släktet innehåller flera arter, varav många är saprofyter (organismer som lever på döda organiska material) och kan bryta ned olika typer av organiskt material i naturen. Några arter av 'Cunninghamella' kan även orsaka sjukdom hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer. Exempel på sådana arter är 'Cunninghamella bertholletiae' och 'Cunninghamella elegans'.
Cellulose är ett organisk, icke-vetematerial som består av en lång polymerkedja av glukosmolekyler som är kopplade samman med varandra via syrakopplingar. Det är den mest förekommande organiska polymeren på jorden och hittas i cellväggarna hos växter, alger och svampar. Cellulosa är opetbar, elastisk och motståndskraftig mot nedbrytning av många enzymer, vilket gör den till ett viktigt strukturellt material i växtriket.
Cellulosa används också kommersiellt inom flera industrier, bland annat papper, textil, byggnadsmaterial och för produktion av biobränslen.
"Antibiotics" er ein samlebetegnelse for stoffer som kan bremse voksten eller drepe bakterier. Ordet kommer fra græsk, med "anti-" som betyr "mot" og "bios" som betyr "liv". Så "antibiotisk" betyr derfor noe som virker mot liv, i denne sammenhengen bakteriel liv.
Antibiotika kan være naturlige stoffer som produseres av visse typer svamp og bakterier, halvsyntetiske stoffer som produseres ved å endre noen naturlige antibiotiske stoffer, eller helt syntetiske stoffer som er oppfunnet i laboratoriet. De virker på ulike måter, for eksempel ved å angripe bakteriens cellevægg, hindre bakteriens evne til å danne nye proteiner eller avbryte bakteriens energiproduksjon.
Det er viktig å understreke at antibiotika ikke virker mot virus, svamp eller andre typer infeksjonsagentar enn bakterier. Overbruk og ukorrekt bruk av antibiotika kan føre til at bakteriene utvikler resistans mot dem, noe som gjør at de blir vanskelige å behandle. Derfor bør antibiotika bare preskribes når det er absolut nødvendig og i overensstemmelse med riktlinjer for god klinisk praksis.
I'm sorry for any confusion, but "Hypocrea" is not a medical term. It is actually the name of a genus of fungi, which includes several species that are commonly found in the environment. Some species of Hypocrea are known to produce secondary metabolites with potential medicinal applications, such as antimicrobial and anticancer compounds. However, it's important to note that these fungi and their compounds are still the subject of ongoing research and have not yet been approved for use in medical treatments.
Kitisackarider (C6H10O5) är en typ av kolhydrat som tillhör kategorin mångsyra sockerarter (polyoler). Den består av sex kolatomgrupper och är strukturellt relaterad till glukos, men har en hydroxylgrupp (-OH) ersatt med en acetalgrupp (-O-CO-CH3). Kitinas förekommer naturligt i vissa typer av alger och svampar, men används också som sockerersättning i livsmedel för diabetiker och andra personer som vill undvika kolhydrater.
Det är värt att notera att överkonsumtion av kitinas kan leda till mag- tarmsymtom, såsom diarré och flatulens, på grund av dess förmåga att hålla vatten i tarmen och underlätta bakteriel fermentation.
'Myra' är ett gemensamt namn för små insekter i ordningen Hymenoptera, underordning Apocrita. De flesta myror har en smal midja och en påtagligt förstorad bakkropp som ofta är delad i två segment - en avsmalnande pedicel och ett större segment där de ägg honan lägger lagras.
Myror lever i kolonier med en hierarkisk struktur, vanligtvis dominerad av en drottning som är ansvarig för att producera ägg. De andra individerna i kolonin, arbetare och soldater, är sterila honor eller stympade hanar som inte kan reproducera sig men istället samarbetar för att upprätthålla kolonin genom att hämta föda, ta hand om avkomman och försvara boet.
Myror är mycket framgångsrika i sin miljö tack vare deras sociala struktur och deras förmåga att samarbeta för att uppnå gemensamma mål. De spelar också en viktig roll i ekosystemen som jordbearbetare, pollinatörer och rovdjur.
'Chitinsyntase' er ein begrep som brukes innen biokjemisk for å beskrive ein gruppe enzymer som synteiser chitin, et polysakkarid som består av N-acetyl-D-glukosamin (NAG) monomerer. Chitin er ein viktig komponent i de flesta svampar og i eksoskelettet hos leddyr som insekter, krabber og koraller.
Chitinsyntasen katalyserer reaksjonen der NAG-monomerene legges saman for å forme chitin. Denne enzymaktiviteten er viktig for normal vekst og utvikling av organismer som produserer chitin, slik som svampar og leddyr.
Det finnes flere typer chitinsyntaser, og de kan ha ulik substraatspecifisitet og regulering. For eksempel kan noen chitinsyntaser også være i stand til å bryte ned chitin, slik at de har en duale funksjon som både syntase og chitinas.
Innaksjon av medisinske midler som hindrer eller reduserer aktiviteten til chitinsyntasen kan være anvendelig i behandling av sårte svampeinfeksjoner og leddyrplager, men det er også viktig å ha i tankar at chitin er en viktig komponent i mange naturlige organismer, slik at effekten på de normale bakteria og svampflora i kroppen må overveies.
Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.
Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.
"Genetisk transformation" refererer til den proces, hvor DNA fra én organisme overføres til en anden organisme på en sådan måde, at det nye DNA bliver integreret i modtagerorganismens genome og kan overføres til dens efterkommere. Dette opnås ofte ved hjælp af en vektor, som normalt er en plasmid eller et virus, der indeholder det ønskede DNA-materiale. Når den genetisk transformerede organisme derefter replikerer sig, vil den også replikere det nye DNA, hvilket kan resultere i permanent ændring af organismens arvemasse.
Genetisk transformation anvendes ofte i molekylærbiologien og genterapien til at introducere specifikke gener i celler for at studere deres funktion, producere proteiner eller korrigere genetiske defekter.
'Mikroorganismer' refererer til små, levende enheder som bakterier, svamp, virus og protozoer. Disse organismer er så små at de ikke kan ses med blotte øyne og krever et mikroskop for å observeres.
'Antal' refererer til hvor mange av noe det er. I denne sammenhengen kan 'antall mikroorganismer' henvise til hvor mange bakterier, svamp, virus eller protozoer som finnes i en given prosess, sted eller prøve. Antallet kan være uttrykt som en absolut tallverdi, f.eks. 1000 bakterier, eller som en koncentrasjon, f.eks. 1 million bakterier per milliliter (1 x 10^6 CFU/mL).
Det er viktig å undersøke antall mikroorganismer i mange situasjoner, for eksempel i forbindelse med sterilisering av medisinsk utstyr og for å kontrollere bakterie- eller svampbelastning i levnedsmidler.
'Pleurotus' är ett släkte av svampar som tillhör familjen Pleurotaceae. Släktet innehåller flera arter med essbar och kommersiellt odlad svamp, bland annat ostronsvamp (*Pleurotus ostreatus*) och skivling (*Pleurotus pulmonarius*). Dessa svampar kännetecknas av sina köttiga, konkava eller trattformade hattar och sin växtplats på trädstammar eller grenar. De är mycket populära i matlagning på grund av sin milda smak och sin höga näringsvärde.
'Triticum' är ett släkte inom familjen gräs (Poaceae) och omfattar flera arter som vanligtvis kallas vetekorn. Det mest odlade arten är vetesläktet Triticum aestivum, även kallat vinterveten eller brödsvärd veten. Andra vanliga arter inkluderar durumveten (Triticum durum) och emmerveten (Triticum dicoccum). Vetekorn används som livsmedel för människor och djur, och det är en viktig ingrediens i produkter som bröd, pasta och bakverk.
Histoplasmos är en sjukdom orsakad av svampen Histoplasma capsulatum. Denna sjukdom karaktäriseras vanligtvis av hosta, andfåddhet, feber och trötthet. Histoplasmosen sprids genom att andas in sporer från den infekterade jorden, ofta i fuktiga områden med hög förekomst av fågel- eller fladdermusguano. Sjukdomen kan vara mild och simulerar en influensaliknande sjukdom, men kan också vara allvarligare och leda till livshotande komplikationer som lungfibros eller disseminerad histoplasmos hos immunsupprimerade individer. Diagnosen ställs vanligtvis genom att kultivera svampen från patientens kroppsvätskor eller vävnader, men serologiska tester och molekylärbiologiska metoder kan också användas för att ställa diagnos. Behandlingen består vanligtvis av antimykotisk medicin som är rekommenderad för allvarligare fall eller för immunsupprimerade patienter.
I'm sorry for the confusion, but "Onygenales" is actually a taxonomic category in mycology, which is the study of fungi. It is an order of Ascomycete fungi that includes several medically important dermatophytes, which are fungi that cause superficial infections of the skin, hair, and nails. Some examples of genera within Onygenales that include human pathogens are Microsporum, Trichophyton, and Epidermophyton.
Therefore, "Onygenales" itself is not a medical condition or disease, but rather a group of fungi that can cause various infections in humans.
'Växtproteiner' är ett samlingsbegrepp för proteiner som härstammar från växter. Proteiner är komplexa molekyler byggda upp av aminosyror och har en rad viktiga funktioner i levande organismers celler, till exempel som enzym, strukturella komponenter, signalsubstanser och transportsystem.
Växtproteiner kan ha olika funktioner beroende på vilken växtart de kommer ifrån och i vilket syfte de används. Några exempel på användningsområden för växtproteiner inkluderar livsmedelsindustrin, där de kan användas som ingredienser i vegetariska alternativ till animaliska proteinkällor, samt inom medicinsk forskning och terapiutveckling.
Det är värt att notera att växtproteiner ofta betraktas som hälsosamma alternativ till animaliska proteinkällor, eftersom de saknar kolesterol och ofta har ett lägre fettsammansättning. Dessutom kan en hög konsumtion av växtbaserade protein kopplas till minskade risker för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.
'Biologisk mångfald' refererar till det sammanlagda antalet olika arter, ekosystem och genetiska varianter som finns inom ett visst geografiskt område eller globalt. Det inkluderar allt ifrån mikroorganismer i jorden till stora djurarter och alla växter, svampar och andra livsformer däremellan. Biologisk mångfald är viktig för att underhålla en balanserad och hälsofull ekosystem, eftersom varje art har en unik roll att spela i sin miljö.
En medicinsk definition av biologisk mångfald kan innebära fokus på den genetiska variationen som finns hos olika populationer och arter, och hur detta kan ha betydelse för deras resistens mot sjukdomar och anpassningsförmåga till förändringar i miljön. I en medicinsk kontext kan biologisk mångfald vara av intresse när man studerar smittspridning, epidemiologi och utveckling av nya läkemedel och terapier.
Beta-glucan är ett slags komplext kolhydrat, eller en typ av fiber, som finns i vissa former av svampar, k cerealier och havre. Det består av en lång kedja av sockermolekyler som är sammanbundna på ett speciellt sätt.
Beta-glucaner har visat sig ha potential som både prebiotika och immunmodulerande ämnen, vilket betyder att de kan stödja en hälsa hos tarmfloran och modulera vår immunrespons. Det finns också vissa bevis som indikerar att beta-glucaner kan ha kolesterolsänkande effekter, vilket kan vara fördelaktigt för hjärt-kärlsjukdomar.
Det är värt att notera att det finns olika typer av beta-glucaner som kan ha olika biologiska effekter beroende på deras kemiska struktur och ursprung. Mer forskning behövs för att fullständigt förstå alla mekanismer och möjliga hälsoeffekter av beta-glucaner.
'Fungal structures' refer to the various parts that make up a fungal organism, including both its vegetative and reproductive components. These structures can vary widely between different fungal species, but some common examples include:
1. Hyphae: These are the long, branching filaments that make up the body of a fungus, collectively referred to as the mycelium. Hyphae are typically composed of tubular cells with walls made of chitin and other polysaccharides. They may be divided into compartments by cross-walls called septa, or they may be coenocytic, meaning they lack septa and have multiple nuclei within a single, multinucleate cell.
2. Mycelium: This is the mass of hyphae that makes up the vegetative body of a fungus. It can grow on or inside its host, absorbing nutrients from the environment.
3. Spores: These are the reproductive units of fungi, which can be dispersed by air, water, or other means to colonize new environments and start new fungal growths. Fungal spores come in many different forms, including conidia, ascospores, and basidiospores.
4. Conidiophores: These are specialized hyphae that produce and bear asexual spores called conidia. Conidiophores can take various forms, such as simple or branched chains, and may be borne on the surface of the mycelium or within specialized structures called conidiomata.
5. Ascomata: These are sac-like structures that contain asci, which are sacs that hold and release ascospores. Asci are produced sexually, through the fusion of two nuclei from different parents. Ascomata can take various forms, such as flask-shaped or spherical, and may be solitary or grouped in clusters.
6. Basidiomata: These are complex structures that produce and bear basidiospores, which are produced sexually through the fusion of two nuclei from different parents. Basidiomata can take various forms, such as mushrooms, brackets, or crusts, and may be solitary or grouped in clusters.
7. Sclerotia: These are hard, compact masses of mycelium that serve as a means of survival and dispersal for some fungi. Sclerotia can remain dormant for long periods of time, then germinate to produce new mycelial growths when conditions are favorable.
8. Rhizomorphs: These are specialized structures that consist of parallel chains of cells that function like roots, absorbing water and nutrients from the environment. Rhizomorphs can grow to considerable lengths and thicknesses, allowing fungi to colonize new environments and exploit resources over long distances.
'Hordeum' är ett släkte inom gräsfamiljen (Poaceae) och innehåller arter som vanligtvis kallas korn. Det mest välkända exemplaret är vanlig vetekorn (*Hordeum vulgare*), som odlas över hela världen för sin näringstäta frö, vilket används till mat och drycker såsom öl. Andra arter inkluderar exempelvis tvåårigt korn (*Hordeum distichon*) och fjäderkorn (*Hordeum jubatum*).
I'm sorry for any confusion, but the term "Kandidos" doesn't have a medical definition in English. It seems like there might be a spelling mistake or a language barrier here. If you're referring to "Candida," I can certainly provide a definition for that.
Candida is a genus of yeasts and is the most common cause of fungal infections worldwide. Many species are harmless, but a few can cause serious systemic infections known as candidiasis. The most common human-associated Candida species is Candida albicans. These infections can occur when the natural balance of bacteria and yeast in the body is disrupted or the immune system is weakened.
'Poaceae' er ein familie i plantekatalogen, som også kallas Gräsfamiljen. Denne inneholder for det meste græsser og bambusarter. Poaceae-familien har verdensspredt utbredning og innehar mange viktige nytte- og fødeplanter, som f.eks. hvetevet, ris, majs, sukkerroer og hør. Familien kjennetegnes ved blant annet at de har lange, smalle blade med paralelle nerver, og enkarne stivelsesrik korn i sine frø.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
Chrysosporium är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota. Släktet innehåller flera arter, men de två mest kända är C. kerstenii och C. lucknowense. Dessa svampar förekommer naturligt i marken och är saprofyter, vilket betyder att de lever av döda organiskt material.
Chrysosporium-svamparna producerar en typ av sporer som kallas konidiosporer, som kan vara orsaken till allergiska reaktioner hos människor och djur. Dessa svampar kan också orsaka opportunistiska infektioner hos immunförsvagna individer.
Det är värt att notera att Chrysosporium-svamparna har en morfologisk likhet med den medicinskt viktiga svampen Coccidioides, som orsakar kokcidioidomykos, en allvarlig lunginfektion. Därför kan Chrysosporium-svamparna ibland förväxlas med Coccidioides i laboratoriemiljöer.
'Agaricus' er en slags svamp som tilhører familien Agaricaceae i ordnen Agaricales. Denne gruppen inkluderer mange spiselige og giftige arter, herunder den almindeligste champignon, Agaricus bisporus. Disse svampe kendes typisk ved deres hvide eller brune hat, som ofte har en central knop i midten, og deres hvide, fleksible stilke. Sporene er typisk rosa eller brune. Mange arter af Agaricus vokser i græsarealer, mens andre findes i skove eller på jord. Det er viktig å være forsikret om at du har den riktige art før du spiser en Agaricus-svamp, da noen arter kan være giftige.
'Penicillium chrysogenum' är en art av svamp som tillhör släktet Penicillium. Det är en filamentös sländsvamp som förekommer världen över i mark, luft och på vegetabilier. Den är känd för sin förmåga att producera penicillin, ett betydelsefullt β-laktamantibiotikum som har använts i medicinsk behandling av bakteriella infektioner sedan 1940-talet.
Svampen växer optimalt vid temperaturer mellan 20 och 30 grader Celsius och föredrar fuktiga och näringsrika miljöer. Den kan bilda kolonier med en grå, blå eller grön färg och har en karakteristisk doft som påminner om sur mjölk eller rakvatten.
I medicinsk kontext är det främst den penicillinproducerande stam av Penicillium chrysogenum som är relevant, men det bör noteras att svampen också kan producera toxiner och allergier orsakas hos vissa individer.
"Cellulase-1,4-β-cellobiosidase" er en type enzym som bryter ned cellulose. Cellulosen er ein lang kjennet kompleks av glukoseenheter (polymer av glukose) som er forbundet med β-1,4-glykosidbindinger. Cellulase-1,4-β-cellobiosidase har aktiviteten å bryte ned cellulosen ved å hydrolyserer beta-1,4-glykosidbindinger mellom to glukoseenheter, deretter frigjør de en celobiose (to glukoseenheter som er forbundet med en β-1,4-glykosidbinding). Dette gjør at cellulase-1,4-β-cellobiosidase spiller en viktig rolle i naturarvets nedbrytning av cellulose.
'Geotrichum' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota. Den mest förekommande arten inom släktet är Geotrichum candidum, som är en opportunistisk patogen hos människor och kan orsaka lung- och hudinfektioner. Svampen förekommer vanligtvis i naturen på växter, jord och vatten, men kan även kolonisera mänskliga slemhinnor utan att orsaka sjukdom. Microsporum gyseum är en annan art inom släktet som kan orsaka hud- och nagelsjukdomar hos människor.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.
PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.
Mikrobiologiska metoder är tekniker och analysprocesser som används för att identifiera, undersöka och analysera mikroorganismer såsom bakterier, svampar, virus och parasiter. Dessa metoder inkluderar:
1. Kultivering: Den klassiska metoden för att odla ut och identifiera olika sorters bakterier och svampar på speciella näringsmedier.
2. Mikroskopi: Används för att direkt observera mikroorganismer och deras struktur, rörelse och interaktion med andra celler.
3. Serologiska metoder: Använder antikroppar eller antigen-antikroppsreaktioner för att identifiera specifika mikroorganismer eller deras toxiner.
4. Genetiska metoder: Använder molekylärbiologiska tekniker, såsom polymeraskedjereaktion (PCR), för att identifiera och analysera mikroorganismer baserat på deras genetiska material.
5. Proteomiska metoder: Använder proteomik för att studera proteiner som produceras av mikroorganismer, vilket kan ge information om deras identitet, funktion och interaktion med andra celler.
6. Bioinformatik: Används för att analysera stora datamängder från genetiska och proteomiska metoder för att identifiera mönster och relationer mellan olika mikroorganismer.
7. Diagnostiska metoder: Används för att snabbt och accurately diagnostisera infektioner orsakade av mikroorganismer, såsom bakterier, virus och parasiter.
Stachybotrys är ett släkte svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisonen Ascomycota. Den mest kända arten inom släktet är Stachybotrys chartarum, även känd som "svart skimmel". Svampen växer optimalt på material med hög fuktighet och låg näringsinnehåll, såsom cellulosa i papper, gips och trasiga textiler.
Svampen är känd för att producera mykotoxiner, speciellt trichoteecenaceratoxin A (T-2 toxin) och satratoxin H, som kan orsaka hälsoproblem hos människor och djur om de exponeras för höga nivåer av sporer eller mykotoxiner över en längre tid. Symptomen på exponering kan inkludera andningssvårigheter, hosta, irritation i svalg och näsa, halsont, utslag, huvudvärk, yrsel och trötthet.
Det är viktigt att notera att det inte finns någon specifik medicinsk behandling för exponering av Stachybotrys, men att undvika fortsatt exponering och kontakta en läkare om du tror att du har varit exponerad är viktigt. Rengöring och borttagning av förorenat material kan hjälpa att minska framtida exponeringar.
Ekologi är en gren inom biologin som studerar djurs, växters och mikroorganismernas förhållande till varandra och deras gemensamma miljö. I medicinskt sammanhang kan begreppet "ekosystem" användas för att beskriva de interaktioner som sker mellan olika levande varelser (biota) och deras fysiska omgivning inom en specifik miljö, till exempel i en människokropp.
Ett ekosystem inom en människokropp kan bestå av olika arter som samverkar, såsom bakterier, svampar och celler, tillsammans med deras fysiska miljö, till exempel olika typer av vävnader och kemiska signaler. Exempel på ekosystem inom människokroppen är matsmältningssystemet, andningssystemet och huden. Dessa ekosystem har en viktig roll för att underhålla homeostas, det vill säga att hålla kroppens olika system i balans och funktionsdugliga.
I medicinsk kontext kan studiet av ekosystem inom människokroppen vara viktigt för att förstå hur olika sjukdomar och hälsotillstånd påverkar interaktionerna mellan levande varelser och deras miljö, och hur man kan utveckla terapeutiska strategier för att behandla dessa tillstånd.
Oomyceter är en grupp av organismen som tidigare kategoriserades som svampar, men som nu placeras i en egen rike, Heterokonta. De är närmare släkt med alger än med svampar. Oomyceter är oftast sjukdomsframkallande och orsakar bland annat potatisbladmögel och rötterot på grönsaker. Deras cellvägg består av cellulosa, till skillnad från svampars cellvägg som består av chitin. Oomyceter sprider sig ofta med hjälp av flageller under sin livscykel och producerar sporer för reproduktion.
'Daucus carota' er en botanisk betegnelse for den almindelige gulerod. Den er oprindeligt en toårig plante, der tilhører familien Apiaceae (eller parvefamily). Guleroden er egentlig den forstørrede roden på planten, som er rig på beta-karotin, vitaminer og mineraler. Den kan spises rå eller tilberedt og anvendes ofte i madlavning på grund af sin sødlige smag.
Piromyces är ett släkte av jästsvampar som tillhör klassen Neocallimastigomycetes. Dessa svampar lever som saprofyter och fermenterare i tarmarna hos växtätande djur, såsom kor, får och kameler. De har en viktig roll i nedbrytningen av cellulosa och andra komplexa kolhydrater i djurens föda. Piromyces-svamparna bildar typiska sporformade strukturer som kallas zygosporer, vilka kan överleva under lång tid i utvärtes miljö och sprida sig till nya värdar via fekalier.
"Cellulase" er en betegnelse for en gruppe enzymer som bryter ned cellulosen, et komplekst kulhydrat og en vigtig bestanddel i planters cellevægge. Cellulaser produceres naturligvis av visse mikroorganismer, som f.eks. svamp og bakterier, som kan leve på cellulose som sin energikilde. Disse enzymer har potentiale brukes innen industrien for å konvertere cellulosen til simple sukkerforbindelser, som kan omdannes videre til andre produkter som f.eks. biobrænsel, etikcellulose og andre kjemiske produkter.
Molekyler är de minsta beståndsdelarna av ett rensat, rent ämne och består vanligtvis av två eller flera atomer som är kemiskt bundna tillsammans. Molekylstruktur refererar till den specifika positionen och orienteringen av varje atom i en molekyl, inklusive de kemiska bindningarna mellan dem. Denna struktur kan ha stor betydelse för molekylets egenskaper och funktion, eftersom små förändringar i molekylstrukturen kan leda till stora skillnader i dess fysikaliska och kemiska karaktär.
Exempel: Vatten (H2O) är en enkel molekyl med en molekylstruktur som består av två väteatomer (H) bundna till en syreatom (O) genom kovalenta bindningar. Denna specifika molekylstruktur ger vattnet unika egenskaper, såsom dess höga brytningsindex och dess förmåga att agera som ett polärt lösningsmedel för många olika ämnen.
Kromoblastomykos är en djup sårinfektion orsakad av svampar i släktet Fonsecaea, Phialophora och Cladosporium. Denna infektion är vanligast hos personer med nedsatt immunförsvar och förekommer ofta i subtropiska och tropiska områden. Infektionen börjar som en liten sårartad skada på huden som sedan sprider sig och bildar ett nekrotiskt ulceröst område. Diagnosen ställs genom att undersöka material från såret under mikroskop och med kultur. Behandlingen består av antimykotiska läkemedel, ofta administrerade via intravenös injektion under en längre period.
Ergosterol är ett sterol som förekommer i cellmembranen hos svampar och levererar mekanisk stabilitet till membranet. Det är också en prekursor till vitamin D2, som produceras genom exponering för ultraviolett strålning. Ergosterol kan blockeras av vissa antimykotiska läkemedel, vilket resulterar i skada på svampcellmembranet och död av svampen.
'Plantago' är ett latinskt släktnamn som hör till familjen Plantaginaceae och innehåller ett antal arter, bland annat Plantago major (storbrunöron), Plantago lanceolata (spjutbrunöron) och Plantago psyllium (indisk brunöron). Dessa är perenna örter som växer vilt över stora delar av världen. De har använts traditionellt inom medicinen för att behandla diverse sjukdomstillstånd, såsom hudinflammationer, sår, hosta och diarré. Extrakt från Plantago psyllium används bland annat som laxermedel på grund av dess förmåga att öka tjockleken på tarmluddens innehåll och fördröja mag-tarmtömningen. Det är viktigt att notera att alla medicinska behandlingar bör diskuteras med en läkare eller annan legitimerad hälsoexpert innan de används.
'Svampantikroppar' (fungi) är en grupp encelliga eller flercelliga mikroorganismer som saknar klorofyll och lever som saprofyter, parasiter eller symbionter. De kan orsaka infektioner hos människor, djur och växter. Svampantikroppar består av cellväggar som innehåller kolesterol och glukan istället för cellulosa som hos växter. De reproducerar sig ofta genom sporer som kan överleva i miljön under lång tid. Exempel på sjukdomar orsakade av svampar inkluderar kandidainfektion, spetälska och svampinfektioner i lungorna som kryptokockos.
Aflatoxiner är en typ av mykotoxin, som produceras av vissa svampar i släktet Aspergillus. De två vanligaste typerna av aflatoxiner som påträffats i livsmedel och djurfoder är Aflatoxin B1 och Aflatoxin M1. Aflatoxin B1 kan omvandlas till Aflatoxin M1 inom djurs livsfunktioner och kan påträffas i mjölk från djur som har ätit kontaminerat foder.
Aflatoxiner är kända för sin starkt cancerogena effekt, särskilt när det gäller levercancer hos människor och djur. De kan också orsaka skada på levern, störningar i tillväxten och nedsatt immunförsvar. Aflatoxiner kan förekomma i en rad livsmedel, inklusive nötter, kryddor, kakao, russin, vete, ris, majs och sojabönor.
För att skydda allmänheten och djur mot aflatoxiner har många länder lagstiftat gränsvärden för tillåtlig halt av aflatoxiner i livsmedel och djurfoder. Det är viktigt att kontrollera och övervaka förekomsten av aflatoxiner i livsmedelskedjan för att minimera riskerna för allmänheten och djuren.
'Mykologisk läkemedelsresistens' refererar till när svampar blir resistenta mot läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Detta innebär att svampen kan fortsätta att växa och orsaka skada trots att den är utsatt för läkemedlet. Mykologisk läkemedelsresistens kan vara intrinsisk, vilket betyder att svampen är naturligt resistent mot ett visst läkemedel, eller adquired, vilket betyder att resistensen har utvecklats under behandlingen. Resistens kan orsakas av mutationer i svampens gener som gör att läkemedlet inte längre kan binda till sitt mål, eller på grund av ändringar i svampens cellmembran som förhindrar att läkemedlet kommer in i cellen. Mykologisk läkemedelsresistens kan vara en allvarlig hälsoproblem, särskilt för personer med nedsatt immunförsvar, och det är viktigt att följa rekommenderade behandlingsguider och övervaka patientens respons till terapin för att undvika utvecklingen av resistens.
Jästsvampar, också kända som säcksvampar (på latin: Saccharomycetes), är en grupp encelliga eller myceliella svampar som tillhör riket Fungi. De flesta jästsvamparna har en diameter på 3-10 mikrometer och lever i alla möjliga miljöer, inklusive luft, vatten, jord och på levande och döda växter och djur.
Jästsvampar är kända för sin förmåga att fermentera socker till kolhydrater som alkohol och Koolsl gas (KOLA), vilket gör dem användbara inom bageri- och dryckesindustrin. De har också en viktig roll i naturen, där de bryter ned organiska material och hjälper till att recirkulera näringsämnen.
Jästsvampar kan vara antingen fria levande eller parasiter på andra organismer. De har en enkel cellstruktur med en cellyta som skyddas av ett cellvägg, som innehåller glukan och mannan. Deras DNA innesluts i en kärna, och de flesta jästsvampar har också mitokondrier.
Jästsvamparna är en mycket artrik grupp med över 1500 beskrivna arter, varav många har medicinska tillämpningar. Exempelvis används vissa jästsvampar som probiotika för att främja tarmhälsa, medan andra kan orsaka sjukdom hos människor och djur.
Talaromyces är ett släkte av svampar som tillhör klassen Eurotiomycetes. Släktet innehåller flera arter, varav några kan orsaka sjukdom hos människor och djur. En av de kliniskt viktigaste arterna är Talaromyces marneffei, som kan orsaka systemiska infektioner, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smittade individer. Infektionen med T. marneffei kallas talaromycos eller marneffieios och kan ge upphov till symtom som feber, hosta, andningssvårigheter, svullnad i lever och milt, och hudutslag. Andra arter inom släktet Talaromyces kan orsaka lokaliserade infektioner, framförallt i immunosuppanerade individer, såsom T. pennilus och T. assiutensis. Infektionerna behandlas vanligen med antimykotiska läkemedel som amfotericin B eller itrakonazol.
Pseudallescheria är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. Den mest kända arten inom släktet är Pseudallescheria boydii, även känd som Scedosporium apiospermum. Svampen förekommer vanligen i mark och vatten och kan orsaka allvarliga infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektionen kan vara invasiv och sprida sig systemiskt i kroppen, vilket kan leda till allvarliga komplikationer och till och med död. Symptomen på en infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, feber, halsont, värk i musklerna och lederna, yrsel, huvudvärk och förvirring. Diagnos ställs vanligen genom att isolera svampen från en provtagning av blod, slem eller vävnad. Behandling sker ofta med antimykotiska läkemedel som amfotericin B eller voriconazole.
'Tinea' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en grupp hudinfektioner orsakade av dermatofyter, en typ av svampar. Dessa infektioner kan angripa olika delar av kroppen och kallas då med olika termer baserat på platsen där de uppstår, till exempel:
1. Tinea pedis (mjuka gafflar): Infektion i mellanfoten och tårna.
2. Tinea unguium (skoputior): Infektion i naglarna.
3. Tinea cruris (blygdbenssvamp): Infektion i blygdbensregionen.
4. Tinea corporis (kroppssvamp): Infektion på andra kroppsdelar än de ovan nämnda.
5. Tinea capitis (hårbotteninflammation): Infektion i hårsäckarna och håren, ofta hos barn.
Symptomen på tinea innefattar vanligen rödvioletta, skrovliga eller klart avgränsade hudutslag som kan klia, jucka eller bränna. I vissa fall kan svampen orsaka att håret blir sprött och bryts sönder, vilket kan leda till håravfall i det drabbade området. Diagnosen ställs vanligen genom observation av symptomen och mikroskopisk undersökning av en hud- eller nagelskrapning för att fastställa svampens närvaro. Behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel, både topiska (påhud) och systemiska (som tablett), beroende på svårighetsgraden och omfattningen av infektionen.
Kryptokocker är en typ av svamp som kan orsaka infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Ordet "Kryptokock" kommer från grekiskan och betyder "gömd spor". Detta syftar på svampens egenskap att forma små, gömda sporer som kan överleva länge i miljön och vara orsaken till spridning av infektionen.
Kryptokocker är vanligtvis inte skadliga för människor med normalt fungerande immunsystem, men de kan leda till allvarliga komplikationer hos dem med nedsatt immunförsvar, som hiv-positiva personer eller personer som tar immunsuppressiva läkemedel. Infektioner orsakade av kryptokocker kan drabba olika delar av kroppen, inklusive lungor, hjärna och urinvägar.
'Gliocladium' är ett släkte svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. Dessa svampar förekommer naturligt i marken och på vegetabiliskt material, och de kan producera en mängd olika metaboliter, inklusive enzymer och antibiotiska substanser. Några arter av Gliocladium har visat sig ha potential som biologiska kontrollmedel mot skadedjur och patogena svampar. Exempel på arter inom släktet är Gliocladium roseum och Gliocladium virens.
I'm sorry for the confusion, but "bläcksvamp" is not a medical term in English. It appears that you are looking for the medical definition of "ink cap," which is a common name for several species of mushrooms in the genus Coprinopsis. Some of these mushroom species contain compounds that can interact with alcohol and cause adverse reactions, such as rapid heart rate, flushing, and nausea. However, it's important to note that not all ink cap mushrooms have this effect.
If you meant to ask about a different term, please let me know and I will do my best to provide an accurate medical definition for you.
I medicinsk kontext, betyder "multigen familj" en familj där flera personer över två generationer har diagnostiserats med samma ärftlig sjukdom. Detta kan inkludera till exempel en mor och hennes barn, deras far/morfar och eventuellt även syskon eller kusiner till barnen.
Multigen familjer är viktiga att identifiera eftersom det kan indikera ett större risk för släktingar att utveckla samma sjukdom. Genetisk rådgivning och screening kan då erbjudas för att tidigt upptäcka och möjligen behandla sjukdomen innan allvarliga symptom uppstår.
En glykosidhydrolas är ett enzym som bryter ned sackarider (socker) i en glykosidbindning. Glykosidbindningen är en speciell typ av kemisk bindning som bildas när en sockergrupp kopplas till en annan molekyl, vanligtvis en organisk förening.
Glykosidhydrolaser katalyserar hydrolysen (avbrytandet) av glykosidbindningarna genom att addera vattenmolekyler till dem. Detta sker i två steg: primär hydrolys och sekundär hydrolys. Under den primära hydrolysen bildas en cyklisk intermediär, som sedan hydrolyseras under den sekundära hydrolysen.
Glykosidhydrolaser finns i naturen överallt, från mikroorganismer till djur och växter. De har en rad praktiska användningsområden inom industriella processer, såsom produktion av socker, stärkelse, papper, textilier och läkemedel. De kan också ha potential som terapeutiska mål för att behandla sjukdomar som diabetes, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Eukaryota, även känt som Eukarya, är ett domän inom systematisk biologi som inkluderar alla levande organismer vars celler har en definierad cellkärna och andra komplexa organeller. Detta innefattar djur, växter, svampar, protister (en heterogen grupp encelliga organismer) och flera andra grupper.
I kontrast till Eukaryota står prokaryoter, som inkluderar bakterier och arkéer, vilka saknar en definierad cellkärna och andra komplexa organeller.
Det är värt att notera att termen 'eukaryot' används för att beskriva både encelliga och flercelliga organismer som tillhör domänen Eukaryota, medan termerna 'djur', 'växter', 'svampar' och 'protister' vanligtvis används för att beskriva specifika undergrupper inom Eukaryota.
Mukormykos är en allvarlig invasiv svampinfektion orsakad av svampar som tillhör ordningen Mucorales. Infektionen börjar vanligtvis i respirationssystemet men kan spridas till blodomloppet och andra delar av kroppen. Mukormykos är särskilt farlig för personer med nedsatt immunförsvar, såsom cancerpatienter under behandling, organtransplantationsmottagare och diabetespatienter. Symptomen på mukormykos kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men inkluderar andningssvårigheter, feber, hosta, smärta, rodnad eller svullnad i det drabbade området. Behandlingen består vanligtvis av intravenös administrering av antimykotiska läkemedel och kirurgiskt avlägsnande av infekterat vävnad.
'Zea mays' er en botanisk betegnelse for majsarten, som også kendes under det almindelige navn "majs". Det er en ensartet, énårig plante, der tilhører græs-familien (Poaceae) og er oprindeligt hjemmehørende i Mellemamerika. Majsen dyrkes over det meste af verden for sin næringsrige korn, som anvendes som føde for mennesker og dyr, samt i en række industrielle anvendelser.
Majskernen er en rig kilde til kulhydrater, protein, fiber og en række essentielle vitaminer og mineraler. Majs er også en vigtig kilde til olie, som udvindes af majssædets germ.
Det er værd at notere, at der findes mange forskellige varianter af majs, herunder søde majs, som normalt spises som grøntsag eller udnyttes til produktionen af majsmel, og popcornmajs, som anvendes til at fremstille popcorn.
Blastocladiella är ett släkte av encelliga mikroorganismer som tillhör gruppen Blastocladiomycota. Dessa organismers celler innehåller ofta en stor, rörlig flagell och kan leva antingen som saprofyter eller parasiter på växter, djur och andra mikroorganismer. Släktet Blastocladiella innefattar ett antal arter, bland annat B. emersonii och B. heterokonta. Dessa organismer är viktiga modellsystem för studier av cellulär differentiering, signaltransduktion och andra biologiska processer.
Maduromycosis är en invasiv svampinfektion orsakad av svampar i släktet Madurella. Denna infektion är vanligast hos personer med nedsatt immunförsvar och förekommer ofta i subtropiska och tropiska regioner. Infektionen börjar som en lokal infektion i huden eller vävnaden under naglarna, men kan spridas till ben och ledvävnader och orsaka allvarliga skador på skelettet om den inte behandlas. Symptomen inkluderar rodnad, svullnad, smärta och nekros i det drabbade området. Behandlingen av maduromycosis består vanligtvis av systemiska antimykotika och kirurgisk avlägsnande av infekterat vävnad.
Orchidaceae er en botanisk familie som inkluderer de fleste orkideer, der er en av de største familier av blomsterplanter med over 25.000 arter beskrevet. Orchidaceae-familien kjennetegnes ved blomstens unike oppbygning, der inneholder tre merne og tre staminale deler som er sammenvokset til en kolumn. De fleste orkideer har små, skjelettagtige roter og lever i symbiose med svamp, noe som gjør det mulig for dem å overleve under vanskelige forhold. Orchidaceae-familien inneholder mange populære potteplanter, så vel som en rekke viktige økologiske arter som er viktige for pollinering og biodiversitet.
Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.
MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.
Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.
I den medicinska kontexten refererar "jord" ofta till ett medicinskt preparat som består av en blandning av naturliga mineraler och jordartade substanser. Det kan användas som en kräm, paste eller puder för att behandla olika hudåkommor som irritationer, inflammationer eller infektioner.
Exempel på substanser som kan ingå i en jordblandning är lera, kaolin, bentonit och fullers earth. Dessa substanser har traditionellt använts inom medicinen på grund av deras absorbanta, adstringerande och antiinflammatoriska egenskaper.
Det är värt att notera att användningen av jord som ett medicinskt preparat inte är lika vanligt förekommande idag som det har varit historiskt sett. I modern medicin finns det ofta syntetiska alternativ som kan ge liknande effekter men med bättre kontrollerade och standardiserade doseringsformer.
'Saccharomyces cerevisiae' er en art av enkle celler organismer kjent som gjær. Den er en av de mest velstuderte arter av gjær og har vært brukt i både vitenskapelige studier og industrielle prosesser i tusenvis av år.
'Saccharomyces cerevisiae' er en fakultativt anaerob livsform, det vil si at den kan overleve ved å bruke ilkje for å oksidere sukker til kolsiringsprodukter som koldioxid og alkohol. Denne fermenteringsevnen er viktig i bakeri- og drikkevareindustrien, hvor den blir brukt til å lage brød, øl og vin.
I tillegg til sine praktiske anvendelser, er 'Saccharomyces cerevisiae' også en viktig modellorganisme i biologi og genetikk. Den har en liten, veldefinerte genom med om lag 6000 gener, og denne enkelhet gjør den til et ideelt system for å studere grunnleggende cellulære prosesser som celldeling, DNA-reparasjon og regulering av genuttrykk.
'Kväve' är ett grundämne med symbolen N och atomnummer 7. Det är en icke-metall som utgör ungefär 78 % av jordens atmosfär i form av gasen kvävdoter, N2. Kvävet är en viktig näringsämne för växter, djur och mikroorganismer, eftersom det är ett essentiellt beståndsdel i aminosyror, nukleotider, proteiner och DNA.
I medicinsk kontext kan kväve ha olika användningsområden. Till exempel kan kvävegas användas för att behandla sår eller brännskador genom att skapa ett miljö som förhindrar tillväxten av bakterier. Kväveoxid (NO) är också en gas som har medicinska användningsområden, framför allt inom lungsjukvården, där den används för att vidga luftvägarna hos patienter med astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Nagelsvamp, även känt som onychomykos, är en infektion orsakad av svampar i nageln. Det är vanligast att denna typ av infektion beror på en typ av svamp som kallas dermatofyter, men ibland kan den också orsakas av andra typer av svampar, som jästsvampar eller mjöldaggssvampar.
Svampinfektionen i nageln kan leda till att den blir grov, missfärgad och kan eventuellt börja skilja sig från nagelbädden. I vissa fall kan infektionen sprida sig till andra naglar eller huden runt omkring. Symptomen på nagelsvamp kan vara subtila i början, men tenderar att bli allvarligare över tiden om den inte behandlas.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en nagelsvampinfektion, eftersom det kan vara svårt att behandla och kan leda till permanenta skador på nageln om den lämnas obehandlad. Behandlingen av nagelsvamp kan innebära användning av antimykotiska mediciner som tablettform, cream eller lak. I allvarliga fall kan en kirurgisk behandling vara nödvändig för att avlägsna den infekterade nageln.
I'm sorry, "Phyllachora" is not a medical term, but rather a genus of fungi that causes various plant diseases. It is a part of the division Ascomycota and class Dothideomycetes. Phyllachora fungi are known to cause leaf spots, tar spots, and other types of lesions on leaves and stems of plants.
'Disease resistance' in a medical context refers to the ability of an individual's immune system to fight off infection or disease-causing agents, such as bacteria, viruses, or parasites. This resistance can be innate, meaning it is present from birth and is a result of genetic factors, or it can be acquired, meaning it develops after exposure to a particular pathogen.
Acquired resistance can occur through the process of immunization or vaccination, where the body is exposed to a weakened or dead form of a pathogen, allowing it to mount an immune response and develop memory cells that will recognize and respond quickly if the same pathogen is encountered again in the future.
Disease resistance can also be improved through other factors such as good nutrition, regular exercise, adequate sleep, and stress management, which can all help to support a healthy immune system. However, it's important to note that even individuals with strong disease resistance can still become infected with pathogens if they are exposed to high enough levels of the organism or if the pathogen is particularly virulent.
Glukan 1,3-betaglukosidas är ett enzym som bryter ned polysackariden beta-glukan, som består av kolhydratkedjor med glukosenheter som är kopplade till varandra via 1,3-glykosidbindningar. Detta enzym hydrolyserar (spjälkar) bindningarna mellan dessa glukosenheter, vilket resulterar i att kolhydratkedjan kortas ned och mindre sockermolekyler frigörs.
Glukan 1,3-betaglukosidas förekommer naturligt i vissa svampar och växter och har visat sig ha potential som medicinsk behandling för att stimulera immunförsvaret mot infektioner, särskilt vid behandling av svampinfektioner. Detta enzym kan också användas i industriella processer, till exempel för att bryta ned stärkelse och producera glukos som en sockerkälla.
Polygalakturonase (PG) er ein type av enzym som bryter ned pektin, et kompleks kjemisk forbindelse som forekommer i cell walls i planter. PG ser specifikt på polygalakturonan, ein del av pektin strukturen som består av en lineær kjenekte av galakturonsyre molekyler. Dette enzymet spiller en viktig rolle i en rekke fysiologiske prosesser, blant annet fruktmodning og plantevekst.
Industriell mikrobiologi är en gren inom mikrobiologin som fokuserar på användandet av mikroorganismer, såsom bakterier, svampar och jäst, i industriella processer. Detta kan omfatta produktion av livsmedel, läkemedel, bioenergi, biocider, biokemiska ämnen och andra kommersiella produkter. Industriell mikrobiologi innefattar också studiet av hur man kan kontrollera och förhindra skadlig verkan från mikroorganismer i industriella sammanhang, till exempel förebyggande av förruttnelse och korrosion.
Beta-glukosidase, också känt som cellobiohydrolase eller β-D-glukosidas, är ett enzym som bryter ned specifika kolhydrater. Det är en hydrolas som spjälkar sönder glykosidbindningar i β-D-glukaner och frigör glukosenheter.
Detta enzym spelar en viktig roll inom cellulosaav Bakterier, svampar och växter för nedbrytningen av cellulosa till enklare sockerarter som används som energikälla. I människokroppen finns beta-glukosidas i flera olika organ och vävnader, inklusive levern, bukspottkörteln och hjärnan.
I kliniska sammanhang kan defekter i beta-glukosidasa-relaterade enzymer orsaka olika ärftliga sjukdomar som Gaucher sjukdom och Pompe sjukdom, vilka karaktäriseras av ansamlingar av olagligt nedbrutna glykoproteiner i cellerna.
I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!
Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.
En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.
I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.
Itraconazole är ett antimykotiskt läkemedel, vilket betyder att det används för behandling av svampinfektioner. Det är ett azol-derivat och fungerar genom att hämma syntesen av ergosterol, en viktig komponent i svampmembranen. När ergosterolproduktionen hämmas blir svampmembranen instabil och fungerar sämre, vilket dödar eller hämmar tillväxten hos svampen.
Itraconazole används för behandling av en rad olika svampinfektioner, inklusive:
1. Dermatofytos (hudsvamp) infektioner som till exempel ringorm (tinea) och athlets foot (tinea pedis).
2. Kandidamycos (svampinfektion orsakad av Candida-svampar), inklusive sår i munhålan, strupen och genitalierna.
3. Aspergillos (svampinfektion orsakad av Aspergillus-svampar) som kan drabba lungor eller andra organ.
4. Histoplasmos (svampinfektion orsakad av Histoplasma capsulatum), som kan drabba lungor eller andra organ.
5. Onycomykos (nagelsvamp).
Läkemedlet ges vanligen per oral i form av kapslar eller en lösning, och behandlingstiden beror på typen och svårighetsgraden av infektionen.
Medicinskt sett betyder "kol" ofta kolmonoxid (CO), ett gasformigt ämne som saknar färg, lukt och smak. Kolmonoxid orsakas vanligtvis av ofullständig förbränning av kolhaltiga material, till exempel i rök, träeld, fordon eller generatorer som används inomhus.
Kolmonoxid är mycket farligt eftersom det har en hög affinitet till hemoglobin, den protein i röda blodkroppar som transporterar syre till kroppens celler. När kolmonoxid binder till hemoglobin bildas karboxihemoglobin (COHb), vilket förhindrar att syre transporteras korrekt i kroppen. Detta kan leda till syrebrist, hypoxi och i allvarliga fall döden.
Andra medicinska användningar av "kol" inkluderar kolbehandling (till exempel aktiverat kol), som är ett sätt att behandla förgiftning genom att ge patienten en substans med kol som absorberar toxiner i mag-tarmsystemet.
'Phytophthora' är ett släkte (genus) av oomyceter, som ofta förväxlas med svampar men egentligen tillhör en annan grupp eukaryota organismer. Phytophthora-arter orsakar ofta växtsjukdomar och kan vara mycket skadliga i jordbruk, skogsbruk och naturliga ekosystem. Exempel på kända Phytophthora-arter är P. infestans, som orsakar potatisbladmögelsjukan, och P. ramorum, som orsakar den invasiva sjukdomen sudden oak death hos ekar och andra växter.
Microsporidia är en grupp encelliga parasiter som tillhör fylumet Microspora och innehåller över 1 300 beskrivna arter. Dessa parasiter är kända för att orsaka infektioner hos både djur och människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, som HIV-smittade individer eller dem som tar immunosuppressiva läkemedel. Microsporidier är obligata intracellulära parasiter, vilket betyder att de måste infektera en värdcell för att kunna överleva och reproducera sig. De sprider sig genom att producera små sporer som kan överleva länge i miljön och infektera nya värdar när de tas upp via näringsintag eller andning. Infektioner orsakade av Microsporidia kan ge upphov till en rad symtom, beroende på vilken art det är fråga om och var i kroppen infektionen sker. Symptomen kan inkludera diarré, magont, viktminskning, trötthet och muskelvärk. Microsporidier behandlas vanligtvis med läkemedel som riktar sig mot deras unika cellulära struktur och funktion.
'Test för genetisk komplementering' är ett laboratoriemässigt test som används för att undersöka om en fungerande kopia av en viss gen kan komplettera eller kompensera för den defekta genen hos en individ med en genetisk sjukdom. Testet innebär att man inför en normalt fungerande genkopia i celler som saknar en fungerande kopia av samma gen, och sedan ser på om detta leder till en korrekt produktion av det protein som genen kodar för.
Genetisk komplementering används ofta inom forskning för att undersöka samband mellan specifika gener och sjukdomar, men kan även användas i kliniska sammanhang för att fastställa om en viss genförändring orsakar en specifik sjukdom. Testet kan också användas för att undersöka effekterna av genterapi, där man ersätter en defekt gen med en fungerande kopia.
Zearalenon är ett mycotoxin, eller svampgift, som produceras av vissa arter av svampar i släktet Fusarium. Det kan infektionsområde på högvuxna grödor som majs, vete och havre och kan orsaka en rad hälsoproblem hos djur och människor som konsumerar kontaminerad mat.
Zearalenon har förmågan att binda till estrogenreceptorer i kroppen och kan därför imitera eller störa den normala estrogenfunktionen. Detta kan leda till hormonella rubbningar och reproduktiva problem, särskilt hos djur som exponeras för höga nivåer av toxinet över en längre tid.
Symptomen på zearalenonförgiftning kan variera beroende på dosen och exponeringstiden, men kan inkludera diarré, missbildningar, abort och försämrad reproduktiv förmåga hos djur. Hos människor har exponering för zearalenon i mat varit associerad med en ökad risk för hormonrelaterade cancerformer, men forskningen på området är fortfarande begränsad.
"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.
Trikoteceni är ett samlingsnamn för en grupp av organiska föreningar som innehåller tre kopplade bensenringar i en tricyklisk struktur. De kan vara substituerade på olika sätt med olika funktionella grupper, och de kan ha olika typer av bindningar mellan bensenringarna (till exempel satura eller konjugerade). Trikotecener förekommer naturligt i vissa växter och djur, men de kan även syntetiseras i laboratoriet. De har potentialen att användas inom medicinen som läkemedel eller som byggstenar för läkemedelsutveckling, men deras toxicitet och farmakologiska egenskaper måste först utredas noggrant.
'Malassezia' är ett släkte svampar som tillhör klassen Microbotryomycetes. De lever som kommensaler (normala flora) på huden hos människor och djur, särskilt i områden som är rika på oljor, såsom ansikte, bröst, rygg och bakdel. Släktet innehåller över tjugo arter, men de två vanligaste arterna som förekommer på människors hud är Malassezia furfur och Malassezia globosa.
Vissa Malassezia-arter kan orsaka infektioner när de överväxlas eller om immunförsvaret är nedsatt. Dessa infektionser inkluderar pityriasis versicolor (en ytlig hudinfektion), seborroisk dermatit (en inflammatorisk hudsjukdom) och Malassezia-folliculit (en infektion av hårsäckarna).
Malassezia-svampar har en unik förmåga att bryta ned lipider i hudens yttre lagret, vilket gör att de kan leva på huden och utnyttja dess näringsriktiga miljö. Dessa svampar är också resistenta mot många vanliga desinfektionsmedel och behandlingar, vilket kan göra dem svåra att behandla när de orsakar infektioner.
"Genuttrycksväxling, eller epigenetisk reglering, refererar till förändringar i uttrycket av gener som inte involverar någon ändring i den underliggande DNA-sekvensen. Istället kan detta ske genom kemiska markeringar av DNA eller histonproteiner, vilka påverkar tillgängligheten och aktiviteten hos gener. Epigenetiska förändringar kan vara reversibla och är ofta dynamiska under en organisms livslopp. I växter har epigenetisk reglering visat sig spela en viktig roll i flera biologiska processer, inklusive embryonal development, celldifferentiering, stressrespons och genombildning. Vissa epigenetiska förändringar kan vara ärftliga över generationsväxlingar, men de kan också vara tillfälliga och reversibla."
'Scedosporium' är ett släkte svampar som kan orsaka infektioner hos människor. Dessa svampar förekommer naturligt i miljön, framför allt i fuktiga och näringsrika områden såsom jord, kompost, vatten och luft. Infektioner orsakade av 'Scedosporium' är sällsynta hos friska individer men kan uppstå hos personer med nedsatt immunförsvar, som till exempel cancerpatienter under behandling eller personer med cystisk fibros.
Det finns två huvudsakliga arter av 'Scedosporium' som orsakar mänskliga infektioner: 'Scedosporium apiospermum' och 'Scedosporium boydii' (tidigare kallat 'Pseudallescheria boydii'). Infektionerna kan vara lokaliserade eller systemiska och kan drabba olika organ, såsom lungor, hud, ben och hjärna. Symptomen på en infektion varierar beroende på vilket organ som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, feber, trötthet, hudinflammationer och smärta i de drabbade områdena.
Diagnos av en 'Scedosporium'-infektion ställs vanligen genom att identifiera svampen i en klinisk provtagning, såsom slemhinnor eller vävnadsprover. Behandlingen innebär ofta användning av antimykotiska läkemedel, men prognosen är beroende på flera faktorer, inklusive art av svamp, lokalisation och omfattning av infektionen samt patientens immunstatus.
Medical definition of "Biological Evolution" is:
The process of gradual change and development in the characteristics of living organisms over generations through natural selection, genetic variation, and genetic drift. This can lead to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in the field of biology and is supported by extensive scientific evidence from various fields such as genetics, paleontology, and comparative anatomy.
Inomhusluftförorening (indoor air pollution) kan definieras som förekomst av skadliga eller irriterande ämnen i luften inne i byggnader som kan påverka människors hälsa och välbefinnande. Dessa ämnen kan komma från en rad olika källor, till exempel tobaksrök, fuktighet, skadliga kemikalier från building materials, inredning och rengöringsprodukter, biologiska ämnen som bakterier, svamp och husstänger samt emissions från kontorsutrustning och elektronik. Nivåerna av inomhusluftföroreningar kan variera mycket beroende på faktorer som ventilation, aktiviteter som utförs inne i byggnaden och hur ofta byggnaden underhålls.
'Quercus' är ett släkte inom familjen bokväxter (Fagaceae) och består av cirka 400–600 arter, de flesta förekommer i varmare klimat. Släktet kallas vanligen ekar och omfattar bland annat arterna som vi i Sverige känner till som bokar, skogsekar och bergekar.
Ekar är träd eller buskar och de flesta arter har en tydlig uppdelning mellan stammans bark och dess blad. Barken är ofta grov och djupbrun medan bladen är oregelbundet tandade eller lobbiga, och vanligen har de en behåring på undersidan.
Ekar producerar ekollon som är en viktig föda för många djurarter. Ekollonen är ett nöt som innehåller en fröskida och ett embryo. De kan variera i storlek, form och smak beroende på art.
I medicinskt hänseende har vissa ekar använts traditionellt för att behandla olika sjukdomar. Till exempel har barken från Quercus robur (vanlig ek) använts som antiinflammatoriskt medel och för att lindra diarré. Quercus infectoria (syriska eken) har använts för att behandla hudproblem, såsom eksem och sår. Det är viktigt att notera att användning av växter i medicinskt syfte bör ske under handledning av en kvalificerad hälsoprovidare.
Oxalsyra är en organisk syra som förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom spenat, rabarber, choklad och nötter. Den kan även produceras i kroppen som ett biprodukt av nedbrytningen av aminosyror och andra ämnen. Oxalsyra binds vanligen till calcium och bildar en ofsolubil salt som utsöndras via urinen.
I högre koncentrationer kan oxalsyra orsaka njursten och i sällsynta fall kan den leda till njursvikt. För att undvika dessa komplikationer rekommenderas personer med förhöjda nivåer av oxalsyra att begränsa sin konsumtion av livsmedel som innehåller höga halter av oxalsyra och att dricka tillräckligt med vätska.
Cellobiose is a disaccharide made up of two glucose molecules bonded together in a way that forms a beta-1,4 glycosidic linkage. It is commonly found in nature as a component of plant cell walls, where it is formed when cellulose is broken down by enzymes called cellobiohydrolases. Cellobiose can be further hydrolyzed into its constituent glucose molecules by the action of beta-glucosidase enzymes. It has a sweet taste and is used in some food and beverage applications as a natural sweetener.
Svampar
Patellaria (svampar)
Hylle (svampar)
Skrälingar (svampar)
Cyclopeltis (svampar)
Gibellina (svampar)
Powellia (svampar)
Butleria (svampar)
Sphaerotheca (svampar)
Tetracladium (svampar)
Dubitatio (svampar)
Vesicularia (svampar)
Lunglavar (svampar)
Guestia (svampar)
Psykedeliska svampar
Fenestella (svampar)
Amazonia (svampar)
Placosoma (svampar)
Thyridium (svampar)
Imperfekta svampar
Micropera (svampar)
Svamp
Svampen
Diadema (svamp)
Tapellaria (svamp)
Svamp (redskap)
Lobaria (svamp)
Nadvornikia (svamp)
Heliga svampen
Omega (svamp)
Svampar - Wikipedia
Denver vill avkriminalisera magiska svampar
Kan svampar minska koldioxidutsläppen? - Sydsvenskan
Vegetarisk gryta med svamp | Recept ICA.se
Risotto med svamp - Tasteline
Mjöldrygan är en livsfarlig svamp - Fokus
Plocka svamp - kurser och utflykter - Jämtland
Vattentornet Svampen - orebro.se
Vegoburgare med svamp och ost - Recept | Arla
Svampar för alla | Hallander, Håkan - Linda... | från 60
Plocka svamp Tyresta | Tips | Naturkompaniet®
Svamp-arkiv - LäkemedelsVärlden
Enkel pastasås med torkad svamp - Förmiddag i P4 Norrbotten | Sveriges Radio
Dammsugareffekt hos svampar kan hålla nanoplastpartiklar i schack | Lunds universitet
Kalops till inlagd svamp | Taffel
Höstrisotto med svamp och örter
Helstekt rostas med timjan, vitlöksstekt svamp och potatis- och rotselleripuré - Tasteline
Om giftiga svampar - About poisonous mushrooms - Arjeplogs kommun
Svenska skogar myllrar av osynliga svampar - | forskning.se
Ravensburger Pussel: Vackra svampar 1000 Bitar
Gratis bilder på svamp - Höst
Regnet ger svampen extra skjuts
Korv Stroganoff med paprika och svamp - Recept - Matklubben.se
Pannkakor med vitlök, spenat och svamp | Alpro
Äggnudlar med tofu, broccoli och svamp
Frukt, bär och svamp
Krämig kycklingpasta med tryffel och svamp - Lantmännen
Köttfärsrisotto med svamp recept | Snellman
Kantarell, karljohan och svart trumpet - här är bästa vinerna till svampen - DN.se
Lyxtrenden - förpackningar av plastavfall, sjögräs och svamp - Miljö & Utveckling
Recept2
- Flera receptfria läkemedel mot svamp kommer i framtiden endast att kunna hämtas ut mot recept. (lakemedelsvarlden.se)
- Några goda recept med svamp - för dina fynd från skogen! (hotorgshallen.se)
Stek9
- Stek under tiden svampen i smöret tills den vätska som bildas kokat in. (ica.se)
- 4. Lägg hälften av svampen i grytan och stek i cirka 6 minuter med locket öppet. (tasteline.com)
- Stek svamp och vitlök i smör-&rapsolja 5-7 min. (arla.se)
- Stek svampen i 4 - 5 minuter på ganska hög värme tills eventuell vätska har avdunstat. (alpro.com)
- Hacka svampen grovt och stek den tillsammans med löken. (snellman.fi)
- Tillsätt svampen och stek på hög temperatur tills svampen fått fin färg. (lantmannen.se)
- Stek svampen hårt i smör. (hemkop.se)
- Hetta upp stekpannan från fröna igen, tillsätt olja och stek svampen gyllene och mjuk på medelvärme i 5-7 min. (arstiderna.com)
- Stek svampen för sig. (koket.se)
Hittar3
- Här hittar du ännu fler varianter på hur du kan använda svampen i din matlagning och hur du bäst tar hand om den efter att du plockat/köpt den. (hotorgshallen.se)
- Tryffel är också en slags svamp som du hittar lite här och var i Hötorgshallen. (hotorgshallen.se)
- I vårt sortiment av praktiska städredskap hittar du allt från dukar, svampar, fönster- och golvskrapor och olika typer av borstar till moppar, skaft, skurrondell och städvagnar. (ahlsell.se)
Giftiga3
- Vissa giftiga svampar kan till utseendet påminna om läckra matsvampar. (studieframjandet.se)
- För att minska risken för att fler ska plocka och äta giftiga svampar har Giftinformationscentralen gått ut med information på flera språk om de mest giftiga svamparna i Sverige. (arjeplog.se)
- Svampar som anses vara ätliga i ditt hemland kan likna giftiga svampar i Sverige. (arjeplog.se)
Skivor6
- Skär stora svampar i fyra delar eller tjocka skivor. (tasteline.com)
- En bra minnesregel är att inte plocka vita svampar med vita skivor under. (studieframjandet.se)
- Skär svampen i skivor eller mindre bitar och rör ned. (norrmejerier.se)
- Rensa, skölj och skär under tiden purjolök i strimlor, svamp i grova skivor samt broccolin i buketter. (receptfavoriter.se)
- Skölj och skär svampen i grova skivor. (receptfavoriter.se)
- Skär svampen i bitar och purjolöken i skivor. (nadjaskitchen.se)
Sverige1
- I Sverige älskar folk att plocka svampar att använda vid matlagning. (tripadvisor.se)
Bitar3
- Nedan kan du betygsätta Ravensburger Pussel: Vackra svampar 1000 Bitar på en skala från 0-5. (spelexperten.com)
- Rensa under tiden svampen och dela ner den i mindre bitar. (lantmannen.se)
- 3. Riv svampen i grova bitar. (hemkop.se)
Skogen3
- Ser du svamp lite överallt i skogen? (forskning.se)
- Bär, svamp, ätbara rötter, skott, blad, knoppar och smarriga växter - skogen är ett öppet skafferi fritt för alla som vill att förse sig av tack vare allemansrätten. (skogssallskapet.se)
- Det fanns inte tid för att vara ute i skogen och jaga eller plocka bär och svamp då det traditionella jordbruket var intensivt personalkrävande och slukade både tid och resurser. (skogssallskapet.se)
Flesta svampar2
- De flesta svampar med synliga fruktkroppar (storsvampar) räknas hit, till exempel kantareller. (wikipedia.org)
- De allra flesta svampar är ogiftiga. (smohf.se)
Stekt svamp1
- Lägg upp den varma, krämiga risotton med stekt svamp och salvia i en djup tallrik. (arstiderna.com)
Plocka svamp2
- Tack vare allemansrätten är naturen öppen för vem som helst och vi får plocka svamp överallt utom i andras trädgårdar. (studieframjandet.se)
- Målet med dagsturen, vid sidan om att få en paus och njuta av naturen, var att plocka svamp och tillaga en svampmacka över öppen eld . (naturkompaniet.se)
Mossor2
- Jag kommer att lära dig hur man fotograferar svampar och mossor från ett helt annat perspektiv än du har fotograferat dem tidigare. (tripadvisor.se)
- Alla avancerade kurser vid Biologiska institutionen, förutom Mossor, lavar, svampar - biodiversitet och naturvård BIOR11 , ges på engelska. (lu.se)
Skogschampinjoner1
- Allra godast blir det såklart med egenplockad svamp, men portabello eller skogschampinjoner är bra köpalternativ som också ger god smak. (lantmannen.se)
Djur3
- Svampar (Fungi) bildar vid sidan om djur, växter och protister ett eget rike bland eukaryoter. (wikipedia.org)
- Alltså bör det heta Kunskapsbanken för växter, djur och svampar. (lu.se)
- Varför ska kunskapsbanken bara innehålla växter och djur och inte svampar? (lu.se)
Bakterier3
- Växter bildar gifter för att inte bli uppätna eller angripna av bakterier och svampar. (fokus.se)
- Genom att använda mikrodesignade jordmodeller har forskare vid Lunds universitet undersökt hur pyttesmå partiklar av polystyren påverkar bakterier och svampar. (lu.se)
- Speciellt under de första levnadsmånaderna påverkas utvecklingen av immunsystemet bland annat av bakterier och svampar i tarmen (tarmfloran). (lu.se)
Endast1
- Ät endast svampar som du är säker på är ätliga. (arjeplog.se)
Cirka 10 minuter1
- När det är cirka 10 minuter kvar av koktiden tillsätter du löken, rotfrukterna och svampen och låter det koka med. (koket.se)
Allra1
- Sedan dess har Svampen varit ett av våra allra populäraste besöksmål i Örebro. (orebro.se)
Svampens1
- Med svamp och svampens betydelse för allt liv som centralt tema blir det bland annat svampvandring och svampråd från experter i Wanås skulpturpark. (skd.se)
Plockade1
- Lägg den plockade svampen luftigt i en korg, alternativt i en tyg- eller papperspåse under svampturen. (studieframjandet.se)
Minuter1
- Fräs först svampen i smör i en djupare stekpanna i cirka 5 minuter. (nadjaskitchen.se)
Minska1
- Kan svampar minska koldioxidutsläppen? (sydsvenskan.se)
Stekpanna1
- Låt svampen svettas en stund i stekpanna, rör sedan ned ris. (norrmejerier.se)
Hacka1
- Hacka de soltorkade tomaterna och svampen. (sverigesradio.se)
Svenska1
- Jag vet inte om puristerna tillåter svamp i eller till en kalops, det kanske är som att skriva k*ken på svenska flaggan. (taffel.se)
Lavar1
- Kunskapsbanken ska självklart ha en del som handlar om svampar (och lavar)! (lu.se)
Gryta1
- Festlig gryta med fläskkött, svamp och bacon smaksatt med tomatpuré och paprikapulver blir så otroligt gott. (recepten.se)
Fruktkroppar1
- Tidigare baserades mycket av vad vi visste om skogens svampar på inventeringar av fruktkroppar, men många svampar saknar fruktkroppar. (forskning.se)
Stekta1
- 9. Rör ned den stekta svampen, parmesanosten och det kalla smöret. (tasteline.com)
Svensk1
- Sedan 2015 pågår en nationell så kallad kartering av svampar i svensk skogsmark. (forskning.se)
Tallrikar1
- Samtidigt har bär och svamp alltid funnits i vår matkultur - men då på kungars och adels tallrikar. (skogssallskapet.se)
Senaste1
- Det är svamp av det förnämaste slaget, den katalanska inläggning som Anna briljerar med, här i sin senaste inkarnation . (taffel.se)
Avdelningar1
- De livsformer som tidigare även kallades "äkta svampar" eller "högre svampar" (Eumycota) underdelas i följande fem avdelningar: Gisselsvampar (Chytridiomycota): Dessa är mestadels encelliga svampar. (wikipedia.org)