Sulfater
Kondroitinsulfater
Heparitinsulfat
Sulfuric Acid Esters
Glykosaminoglykaner
Dermatansulfat
Svavelsyror
Kondroitinaser och kondroitinlyaser
Sulfotransferaser
Heparin
Kondroitin-ABC-lyas
Disackarider
Keratansulfat
Steryl-sulfatas
Sulfataser
Iduronsyra
Polysackaridlyaser
Heparinlyas
Kalciumsulfat
Kondroitinlyaser
Mars
Proteoglykaner
Syror, heterocykliska
Glukosamin
Scenedesmus
Rymdskepp
Oligosackarider
Rymdmiljö
Heparansulfatproteoglykaner
Sulfoglykosfingolipider
Alkansulfonater
Glykokalyx
Chondroitin Sulfate Proteoglycans
Urochordata
Escherichia
Uronsyror
Arylsulfataser
Hyaluronsyra
Högtrycksvätskekromatografi
Heparinkofaktor II
Brosk
Metabol avgiftning, fas II
Gallsyror och gallsalter
Fosfoadenosinfosfosulfat
Nötkreatur
Valar
Hyaluronglukosaminidas
Glukuronider
Antitrombiner
Glukuronsyra
Hajar
Receptor, Fibroblast Growth Factor, Type 2
Polysackarider
Receptorer, fibroblasttillväxtfaktor
Magnetisk resonansspektroskopi
Mukopolysackaridos II
Anjoner
Sulfonsyror
Ytaktiva medel
Hexuronsyror
Estrone
Jonbytarkromatografi
Fibroblasttillväxtfaktor 1
Fibroblasttillväxtfaktor 10
Galaktosidaser
Proteinbindning
Kemi
Gelkromatografi
Fibroblasttillväxtfaktor 2
Kemiska fenomen
Glukuronidas
Estrar
Dextraner
Syndekan-1
Tunnskiktskromatografi
Molekylvikt
Molekylsekvensdata
Partiell tromboplastintid
Glykosider
Masspektrometri
Svin
Cricetinae
Substratspecificitet
Gaskromatografi
Molekylstruktur
Fibroblasttillväxtfaktorer
Mollusca
Celler, odlade
CHO-celler
Bindningsplatser
Hornhinna
Cellinje
Galla
Nukleär magnetisk resonans, biomolekular
Luftförorenande ämnen
Luftförorening
Kromatografi
Extracellulära matrixproteiner
Spectrometry, Mass, Electrospray Ionization
Artsspecificitet
Bidning, kompetitiv
Polyakrylamidgelelektrofores
Rekombinanta proteiner
Löslighet
Proteinstruktur, tertiär
Blodförtunningsmedel
Glykoproteiner
Affinitetskromatografi
Struktur-aktivitet-relation
Vatten
Estradiol
Ligander
Tidsfaktorer
Vävnadsdistribution
Kaniner
Cellmembran
Dos-responskurva, läkemedel
Aminosyrasekvens
Modeller, molekylära
Elektronmikroskopi
Lunga
Peptidfragment
'Sulfater' är ett medicinskt begrepp som refererar till en grupp enzymer som hjälper till att bryta ned (metabolisera) specifika substanser i kroppen. Dessa enzymer är involverade i sulfatering, en process där en svavelgrupp (SO42-) adderas till en molekyl.
Sulfater deltar i en rad olika biologiska processer, inklusive nedbrytningen av vissa hormoner, neurotransmittorer och giftiga substanser. Dysfunktion eller nedsatt aktivitet hos sulfater kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd, såsom certainarvliga metaboliska störningar och neurologiska förhållanden.
Kondroitinsulfat är ett slags polysackarid, som är en typ av komplex kolhydrat, och består av en rad repeaterande disakcharider bestående av glukoronsyra och N-acetylgalaktosamin. Det är en viktig bestanddel av brosk, kartilaginous vävnader och andra strukturer i kroppen som behöver stödja och skydda. Kondroitinsulfat har en negativ laddning på grund av sulfatgrupper som är bundna till N-acetylgalaktosamin, vilket gör att det kan attrahera vattenmolekyler och ge vävnaden en rymlig struktur. Det används också inom medicinen som ett supplement för att behandla ledsmärtor orsakade av artros.
Heparinsulfat är ett sugarsyrederivat som utgör en naturlig beståndsdel i människokroppen, framförallt i levern och lungorna. Det har starkt antikoagulerande effekt, vilket innebär att det förhindrar blodets tendency att koagulera eller bilda blodproppar.
Heparinsulfat består av en lång kedja av sockermolekyler som är kopplade till varandra och har negativt laddning. Dessa molekyler binder till proteiner i blodet, särskilt till antitrombin III, och ökar dess förmåga att neutralisera enzymer som orsakar koagulation.
I medicinsk kontext används heparinsulfat ofta som ett läkemedel för att förhindra blodproppar efter operationer eller vid behandling av djup ventrombos, lungemboli och andra tillstånd där risken för koagulation är hög. Läkemedlet ges vanligen som injektion eller infusion.
Sulfuric acid esters, även kända som sulfatesser eller sulfonater, är kemiska föreningar som bildas när alkoholer, fenoler eller andra kolhydratbaserade föreningar reagerar med svavelsyra. Reaktionen involverar en substitutionsreaktion där väteatomarna i hydroxylgruppen (-OH) ersätts av sulfatgrupper (-SO4H).
Den generella strukturen för en sulfuric acid ester är R-O-SO3H, där R representerar den kolhydratbaserade föreningen. Sulfuric acid esters är ofta polära och hydrofila, vilket gör dem lösliga i vatten och andra polära lösningar. De används ofta som emulgeringsmedel, dispersionsmedel, tillsatsmedel och katalysatorer inom olika industriella tillämpningar.
Exempel på sulfuric acid esters är dimetylsulfat (CH3)2SO4 och diethylsulfat (C2H5)2SO4, som bildas genom reaktion av metanol respektive etanol med svavelsyra. Dessa föreningar är starkt giftiga och korrosiva och bör hanteras med försiktighet.
Glykosaminoglykaner (GAG) är en typ av komplexa kolhydrater, även kända som proteoglykaner, som finns i djurs kroppar. De består av långa, repeaterande sockerkedjor som sitter kovalent bundna till ett proteinbakgrundsmolekyl.
GAG-kedjorna är negativt ladade och kan binda stora mängder vatten, vilket gör att de hjälper till att ge vävnader deras struktur och förmåga att hålla fuktighet. De finns i hög koncentration i brosk, blodkärl, hud, lever, lungor och andra vävnader.
Det finns fem huvudtyper av GAG: chondroitinsulfat, dermatan sulfat, heparan sulfat, heparin och keratan sulfat. Varje typ har en unik sockersekvens som ger dem specifika biologiska aktiviteter och funktioner i kroppen.
GAG-er är viktiga för många cellulära processer, inklusive cellytiska signalering, celladhesion, migration och differentiering. Dysfunktion eller abnormaliteter i GAG-metabolismen kan leda till olika sjukdomar, såsom osteoartrit, Marfan syndrom och Ehlers-Danlos syndrom.
Dermatan sulfate is a type of glycosaminoglycan, which is a long, unbranched polysaccharide found in the extracellular matrix of animals. It is composed of repeating disaccharide units of iduronic acid and N-acetylgalactosamine, which are sulfated at various positions. Dermatan sulfate is found in the skin, tendons, blood vessels, and heart valves, where it plays a role in maintaining the structural integrity and biomechanical properties of these tissues. It also interacts with growth factors, cytokines, and other signaling molecules to regulate cell behavior and tissue homeostasis. In addition, dermatan sulfate has been implicated in various pathological processes, such as inflammation, fibrosis, and cancer.
Själva begreppet "svavelsyra" används inte som en medicinsk diagnos, men svavelsyra är ett ämne som kan vara involverat i vissa medicinska tillstånd eller behandlingar. Medicinskt talat kan man tala om "svavelväteoxid" istället för svavelsyra, eftersom det är den gasformiga komponenten av svavelsyra som kan ha medicinska inverkan.
Svavelväteoxid (SO2) är en gas som bildas när svavel bränns och som kan orsaka andningssvårigheter, särskilt hos personer med astma eller andra lungsjukdomar. Långvarig exponering för höga nivåer av svavelväteoxid kan också skada lungorna och öka risken för respiratoriska sjukdomar.
I vissa medicinska sammanhang kan svavelväteoxid användas som en behandling för personer med kronisk lungsjukdom, eftersom inandning av låga koncentrationer av gasen kan hjälpa att öppna upp de smala luftvägarna i lungorna och underlätta andningen.
'Kondroitinaser' och 'kondroitinlyaser' är två grupper av enzym som båda har kapaciteten att bryta ned kondroitinsulfat, ett typiskt sockerartat komponent i brosk, hjärnvävnad och andra typer av bindväv.
Kondroitinaser är en grupp av specifika enzymer som katalyserar hydrolysen av kondroitinsulfat till disackarider med negativt laddning. Dessa enzymer används ofta i forskningssyfte för att analysera strukturen och sammansättningen av proteoglykaner, som är viktiga beståndsdelar i extracellulära matriser.
Kondroitinlyaser däremot är en grupp av enzymer som katalyserar elimineringsreaktioner av sockerarterna i kondroitinsulfat, vilket resulterar i bildandet av oligosackarider med positivt laddning. Dessa enzymer används ofta inom medicinen för att behandla sjukdomar som beror på felaktig accumulering eller nedbrytning av proteoglykaner, såsom vissa former av artros och andra ledsjukdomar.
Sulfotransferaser (ST) är ett enzym som katalyserar överföringen av en svavelgrupp (-SO3H) från en donator, vanligtvis en organisk svavelbränsle som 3'-fosfoadenosin-5'-fosfosulfat (PAPS), till en acceptor, ofta en förening med en hydroxylgrupp (-OH). Denna reaktion kallas sulfonering och är en viktig biokemisk modifieringsprocess hos levande organismer.
Sulfotransferaserna delas in i två huvudklasser baserat på deras subcellulära lokalisation: membranbundna och cytosoliska sulfotransferaser. Membranbundna sulfotransferaser finns vanligtvis i endoplasmatisk retikulum (ER) och Golgiapparaten, medan cytosoliska sulfotransferaser huvudsakligen återfinns i cytosolen.
Sulfotransferaserna spelar en viktig roll i det metaboliska avstanninget av flera exogena och endogena föreningar, inklusive hormoner, neurotransmittorer, läkemedel och karcinogener. Dessa enzymer kan påverka farmakologisk aktivitet, toxikologi och farmakokinetik hos dessa föreningar.
I medicinskt sammanhang är sulfotransferaserna viktiga för att förstå hur olika läkemedel metaboliseras och elimineras från kroppen, vilket kan ha betydelse för farmakoterapi och toxikologi. Variationer i sulfotransferasaktivitet kan leda till individuella skillnader i läkemedelsrespons och biverkningar.
Heparin är ett starkt antikoagulant med naturligt occurence i människokroppen. Det produceras i kroppens mastceller och fungerar där som ett gerinningshämmande ämne. Heparin används terapeutiskt för att förhindra blodproppar och tromboser, genom att förhindra koagulation av blodet. Preparatet hämmar också aktiviteten hos flera enzymer som är involverade i koagulationskaskaden, däribland thrombin och faktor Xa. Heparin ges vanligen som injektion eller infusion.
Kondroitin-ABC-lyas är ett enzym som bryter ned kondroitinsulfat, ett typ av proteoglykan som finns i extracellulär matris i vävnader. Proteoglykaner består av en proteinsekvens med en eller flera glykosaminglykan-kedjor (GAG) som är kovalent bundna till proteinets sidokedja. Kondroitinsulfat är en typ av GAG som innehåller negativt laddade sulfaterade sockermolekyler.
Kondroitin-ABC-lyas består av tre olika enzymkomponenter: N-acetylgalaktosamin 6-sulfatas (GALNS), iduronat 2-sulfatas (IDS) och betaglukoronidase (BGLU). Dessa enzymer arbetar tillsammans för att bryta ned kondroitinsulfat till mindre sockermolekyler.
Mutationer i generna som kodar för dessa enzymkomponenter kan leda till sjukdomar som kallas mucopolysackaridoser (MPS). MPS-sjukdomarna är arvsmässigt betingade sjukdomar som orsakas av brist på specifika enzymer som behövs för att bryta ned glykosaminglykaner. I fallet med kondroitin-ABC-lyas kan defekter i GALNS, IDS eller BGLU leda till olika former av MPS: MPS IVA (Morquio A), MPS IIIC (Sanfilippo C) och MPS VII (Sly). Dessa sjukdomar är karaktäriserade av ansamlingar av partielvis nedbrutna glykosaminglykaner i olika kroppsvävnader, vilket kan leda till skador på hjärtat, lungorna, levern, skelettet och centrala nervsystemet.
Disaccharides are defined in medicine and biochemistry as carbohydrates that are made up of two monosaccharide units bonded together by a glycosidic linkage. Examples of disaccharides include sucrose (table sugar, which is composed of glucose and fructose), lactose (found in milk, composed of glucose and galactose), and maltose (malt sugar, composed of two glucose units). These saccharides are broken down during digestion into their constituent monosaccharides by enzymes such as sucrase, lactase, and maltase.
Keratansulfat är ett glykosaminoglykan, ett slags komplex kolhydratmolekyler, som förekommer i kroppen. Det finns två typer av keratansulfat: keratansulfat typ I och keratansulfat typ II.
Typ I förekommer framförallt i brosk, hud, hornhinna (kornea) och koroid (en del av ögats blodkärl). Typ II återfinns främst i brosk, men även i synvinklar och rörben.
Keratansulfat består av en repeatersekvens av sockermolekyler som är sammanbundna med protein via en särskild koppling. Dessa molekyler har en negativ laddning på grund av deras sulfatgrupper, vilket gör att de kan binda till vattenmolekyler och ge vävnader som innehåller keratansulfat en hög vattenhalt.
Keratansulfat har flera funktioner i kroppen, bland annat hjälper det till att ge struktur och flexibilitet åt brosk och andra vävnader. Dessutom kan keratansulfat spela en roll i cellsignalering och binda till olika proteiner för att påverka deras funktion.
Stearyl sulfatase, också känt som steroid sulfatase (STS), är ett enzym som produceras i kroppen. Det har en viktig roll i metabolismen av kolesterol och andra steroider. Stearyl sulfatase bryter ned fettsyrorsulfater, vilket är en typ av lipider (fetter). Defekter i STS-genen kan leda till ett medicinskt tillstånd som kallas X-kromosom-länkat ichthyosis (XLI), även känt som steroid sulfatas deficiens. Detta är en ärftlig hudsjukdom som kännetecknas av torka, skalighet och svår nedbrytbarhet av huden.
Kondroitin är ett naturligt förekommande sockerartat substance som finns i kroppen, framförallt i brosk, hälso och bindväv. Det består av en serie av sockermolekyler som är kopplade till varandra och bildar en lång kedja. Kondroitin har en viktig funktion i att ge stöd till strukturen hos brosk och hälsa, samt att hjälpa till att behålla rörligheten i lederna genom att attrahera vattenmolekyler och på så sätt göra dem mer flexibla.
Kondroitin används också som en del av behandlingen för vissa ledrelaterade sjukdomar, till exempel artros, eftersom det kan hjälpa att minska smärtan och förbättra funktionen i lederna. Det gör detta genom att hämma nedverkningarna av enzymer som bryter ner broskvävnaden och på så sätt skyddar den kvarvarande vävnaden. Kondroitin kan tas som ett komplement till andra smärtbehandlingar eller som en del av en multimodal behandlingsstrategi för artros.
Sulfatas är ett enzym som bryter ned sulfatgrupper från specifika substrat, vilket ofta är en del av cellers biokemi. Det finns olika typer av sulfataser som har olika funktioner i kroppen. Till exempel kan en viss typ av sulfatas hjälpa till att bryta ned glykosaminoglykaner, en typ av komplex kolhydrat som finns i extracellulär matris. Nedsättningar i sulfataseraktivitet kan leda till olika ärftliga sjukdomar, såsom mucopolysackaridoser och andra lysosomala lagringssjukdomar.
Idursyra är ett kardioglycosaminoglykan, ett slags komplex kolhydrat, som är associerat med lysosomal lagringssjukdomen known as Mucopolysaccharidosis typ II eller Hunter syndrom. Detta är en genetisk sjukdom som orsakas av brist på enzymet iduronatsulfatas, vilket leder till onormalt accumulation av idursyra och dermatan sulfat i lysosomer inne i kroppens celler. Detta kan leda till en rad symtom som inkluderar skelettförändringar, hjärtfel, andningssvårigheter och mentala retarderingar.
Polysackaridlase (eller glykosidaser) är en grupp enzym som bryter ned specifika slags kolhydrater, polysackarider, till enklare sockermolekyler. Polysackarider är långa kedjor av sockermolekyler som exempelvis stärkelse och cellulosa. Det finns olika typer av polysackaridlaser som är specialiserade på att bryta ned specifika sorters polysackarider. Några exempel på polysackaridlaser är amylas som bryter ner stärkelse till maltose och cellulasa som bryter ner cellulosa till glukos.
Heparin-induced thrombocytopenia (HIT) is a medical condition characterized by a decrease in the platelet count (thrombocytopenia) that occurs after exposure to heparin, a type of anticoagulant medication. HIT can lead to an increased risk of blood clots (thrombosis), which can cause serious complications such as deep vein thrombosis (DVT), pulmonary embolism (PE), and other thromboembolic events.
Heparin-induced thrombocytopenia is caused by the development of antibodies against a complex formed by heparin and platelet factor 4 (PF4), a protein found in platelets. These antibodies activate platelets, leading to their consumption and removal from circulation, resulting in thrombocytopenia. The activated platelets also contribute to the formation of blood clots, which can cause further complications.
HIT is typically classified into two types: Type I HIT, which is a non-immune reaction that occurs within the first 2 days of heparin exposure and resolves spontaneously; and Type II HIT, which is an immune-mediated reaction that usually occurs 5-14 days after heparin exposure and can lead to serious thrombotic complications.
It's important to note that HIT is a rare but potentially life-threatening complication of heparin therapy, and healthcare providers must be vigilant in monitoring platelet counts and signs of thrombosis in patients receiving heparin. If HIT is suspected, alternative anticoagulants should be used to manage the patient's condition.
Kalciumsulfat är ett salt av kalcium och svavelsyra. Det har den kemiska formeln CaSO4 och förekommer naturligt i mineralet anhydrit. När kalciumsulfat innehåller två vattenmolekyler per formelen (CaSO4·2H2O) kallas det även gips.
I medicinsk kontext används ofta den dehydrerade formen av kalciumsulfat, som är en fast, vit substans som är nästan lufttät. Den används inom ortopedisk kirurgi som ett benhärdningsmedel eftersom den stelnar till en hård massa när den blöts upp med vatten. Detta gör att den kan användas för att stabilisera frakturer och underlätta benreparation och läkning.
Cellulose acetate electrophoresis is a laboratory technique used to separate and analyze proteins or other charged molecules based on their charge, size, and shape. The sample is applied to a porous strip of cellulose acetate membrane, which is then placed in an electric field. The charged molecules migrate through the membrane towards the electrode with the opposite charge, with smaller and more highly charged molecules moving faster than larger or less charged ones. This allows for the separation and identification of different components in a mixture based on their electrophoretic mobility.
The technique is commonly used in biochemistry and molecular biology to analyze proteins, such as in the separation of serum proteins for diagnostic purposes, or to study protein modifications like glycosylation or phosphorylation. It can also be used to separate DNA fragments, although other electrophoresis techniques like agarose gel electrophoresis are more commonly used for this purpose.
Overall, cellulose acetate electrophoresis is a versatile and widely used technique in the analysis of biological macromolecules.
Kondroitinlyaser är en typ av enzymer som bryter ned kondroitinsulfat, ett slags proteoglikan som förekommer i extracellulär matris i vävnader hos djur. Kondroitinsulfat består av en repeaterenhet av sockermolekyler som inkluderar glukoronsyra och N-acetylgalaktosamin, som kan variera i längd och modifieringar.
Kondroitinlyaser katalyserar specifikt hydrolysen av den glykosidiska bindningen mellan dessa sockermolekyler, vilket resulterar i att de små fragmenten som frigörs kan användas för att analysera strukturen och sammansättningen av kondroitinsulfat i olika biologiska prover. Dessa enzymer har potentialen att användas inom forskning och medicin, till exempel för att behandla sjukdomar som beror på felaktigheter i extracellulär matris, såsom vissa former av artros.
'Mars' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där en person har en förhöjd nivå av järn i kroppen. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom blodsjukdomar eller näringsbrist. I vissa fall kan det vara relaterat till ett genetiskt fel som gör att kroppen har svårt att reglera järnhalten. Symptomen på Mars kan variera mycket, men de kan inkludera trötthet, huvudvärk, yrsel och hosta. I allvarliga fall kan det leda till skador på levern och hjärtat. Behandlingen av Mars består ofta av att minska järntillförseln genom diet och ibland behövs även mediciner för att sänka järnnivåerna i kroppen.
'Klorater' är ett samlingsnamn för oorganiska föreningar som innehåller klorat-jonen (ClO3-) och kan ha olika metallkationer. Klorat är en oxiderad form av klor och jonens laddning är -1. Det finns också organiska klorater, men i den medicinska kontexten används begreppet ofta för att hänvisa till de oorganiska föreningarna.
Klorater kan vara farliga och skadliga om de intas, andas in eller kommer i kontakt med huden. De kan orsaka irritation i luftvägarna, kräkningar, diarré, magont, yrsel, huvudvärk och i värsta fall död vid högre koncentrationer.
I medicinskt hänseende har klorater använts historiskt som desinfektionsmedel och för behandling av vissa medicinska tillstånd, men de används inte längre på grund av sina hälsorisker. I stället har andra desinfektionsmedel och behandlingsmetoder tagits i bruk som är mindre skadliga för människan och miljön.
Glukuronater är en typ av organiska föreningar som bildas genom att en glukosmolekyl kovalent binds till ett annat molekylliknande substans, vanligtvis en protein- eller lipidmolekyl. Denna process kallas glukuronidation och är en del av det biokemiska processen som kallas för detoxifiering i leverceller. Glukuronater hjälper till att göra substanser mer vattenlösliga, så att de kan elimineras från kroppen genom urinen.
Glukuronater är också en viktig komponent i proteoglykaner, en typ av stora molekyler som finns i extracellulär matris och hjälper till att ge struktur och integritet till vävnader som brosk, hud och blodkärl. Proteoglykaner består av en protein-core som är kovalent bundet till en eller flera glukuronater och andra sockermolekyler, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och förmåga att binda vattenmolekyler.
Proteoglykaner är en typ av glykoproteiner som förekommer i extracellulära matrix (ECM) hos djur. De består av en protein-kärna som är kovalent bundet till en eller flera långa, upprepade disackaridkedjor, vanligtvis bestående av kolhydraten chondroitinsulfat eller keratansulfat. Dessa kolhydrater ger proteoglykanerna deras negativa laddning och förmåga att binda vattenmolekyler, vilket gör dem viktiga för strukturellt stöd och buffring av tryck i vävnader som brosk, hälar och blodkärl. Proteoglykaner deltar också i cellsignalering och regulering av diverse biologiska processer som tillväxtfaktorernas aktivitet och celladhesion.
Heterocykliska syror är en grupp organiska föreningar som innehåller en eller flera heterocykliska ringar, vilket betyder att minst en atom i ringen inte är en kolatom. Dessa heterocykliska ringar kan innehålla syre-, svavel- eller kväveatomer tillsammans med kolatomer. Syran del av benämningen "heterocykliska syror" refererar till föreningarnas förmåga att donera en proton (H+) och därmed uppfylla kriterierna för att vara en syra enligt Brønsted-Lowrys definition av syror.
Exempel på heterocykliska syror är pyridinium-jonen (C5H5NH+), som bildas när pyridin (C5H5N) protoneras, och sulfonamider, som innehåller en sulfonylgrupp (SO2) kopplad till en aminogrupp (-NH2, -NHR eller -NR2). Sulfonamider är kliniskt viktiga läkemedel, används bland annat för behandling av bakteriella infektioner.
Det är värt att notera att alla heterocykliska syror inte nödvändigtvis har medicinska tillämpningar eller är kliniskt relevanta, men de är ändå en intressant och viktig grupp av organiska föreningar inom både den akademiska forskningen och industrin.
Glukosamin är ett naturligt förekommande ämne i kroppen och utgör en grundläggande building block i kroppens ledvätska och brosk. Det är en aminosakhar som hjälper till att bygga och underhålla kollagen, ett protein som är viktigt för ledernas hälsa och flexibilitet.
Glukosamin förekommer naturligt i kroppen, men kan också tas in som dietary supplement. Det är vanligt förekommande som behandling för osteoartrit, en form av ledvärk orsakad av ledskador eller åldrande. Glukosamin har visat sig minska smärtan och förbättra rörligheten hos personer med lindrig till måttlig osteoartrit i låren och knäna, men det är inte klart om det verkar lika bra som traditionella smärtstillande läkemedel.
Glukosamin finns tillgängligt i flera former, inklusive glukosaminsulfat och glukosaminhydroklorid. Det finns också i kombination med andra ämnen som chondroitin och MSM (metylsulfonylmethan). Även om det inte finns några allvarliga biverkningar relaterade till glukosamintillskott, kan det orsaka milda mag- eller tarmrubbningar hos vissa individer. Det är också viktigt att notera att glukosamin inte är lämplig för veganer eftersom det vanligen utvinns från skal av krabbor, humrar och andra kräftdjur.
Scenedesmus är ett släkte av grönalger som tillhör stammen Chlorophyta. Dessa encelliga eller kolonibildande alger förekommer globalt i sötvatten och marina miljöer, inklusive våtmarker, sjöar och översvämmade områden. Scenedesmus-arter är vanligen sfäriska till cylindriska i formen och bildar kolonier med två, fyra eller fler celler som ofta är sammanfogade i en slöja av gelé. Dessa alger är viktiga primärproducenter och spela en betydande roll i näringskedjan i många ekosystem. De kan också användas inom områden som bioremediering, bioenergi och kosttillskott för djur.
Det finns inga allmänt accepterade medicinska definitioner av "rymdskepp", eftersom det vanligtvis är ett begrepp som används inom rymdfart och inte inom medicinen. Men om vi skulle prata om ett medicinskt sammanhang, kanske en möjlig tolkning kan vara:
Ett rymdskepp (i detta fall med medicinsk innebörd) är ett konstruerat fordon, avsett att transportera människor och/eller utrustningar i rymden för att genomföra biomedicinska eller annan forskning, behandling eller omsorg. Det kan även användas för att transportera astronauter till och från rymdstationer eller andra rymdfarkoster.
Det är värt att notera att detta är en relativt specifik och icke-standardiserad definition, och att termen "rymdskepp" i medicinska sammanhang kan ha andra betydelser beroende på kontexten.
Oligosaccharides are a type of carbohydrate that consists of relatively small numbers of simple sugars (monosaccharides) linked together in a chain. The term "oligosaccharide" comes from the Greek words "oligo," meaning "few," and "sacchar," meaning "sugar."
Oligosaccharides are typically made up of 3 to 10 monosaccharide units, although some definitions allow for chains containing up to 20 units. They can be found naturally in a variety of foods, including milk, fruits, vegetables, and legumes.
One important function of oligosaccharides is to serve as a source of energy for the body. However, they also play other roles, such as helping to protect the lining of the gut and promoting the growth of beneficial bacteria in the digestive system.
Some oligosaccharides have been shown to have potential health benefits, including reducing the risk of certain diseases such as diabetes, cancer, and heart disease. They are also being studied for their potential role in improving cognitive function and boosting the immune system.
Overall, oligosaccharides are an important class of carbohydrates that play a variety of roles in maintaining health and preventing disease.
En rymdmiljö (engelska: "space environment") är en miljö som utgörs av det område utanför jordens atmosfär. Den kan delas in i två huvudkategorier: den fria rymden och de omedelbara rymdmiljöerna runt jorden, såsom jordens magnetosfär, ionosfär och stratosfär.
Den fria rymden karaktäriseras av nästan absolut vakuum, det vill säga mycket lågt tryck (ungefär 10^-12 atmosfärer), och av frånvaron av vattendamp och luft. Den utsätts också för höga nivåer av strålning, såsom solvind, kosmisk strålning och gammastrålning.
De omedelbara rymdmiljöerna runt jorden är mer komplexa och påverkas av jordens magnetfält, solvinden och andra yttre rymdphenomen. Dessa miljöer kan ha betydande inverkan på satelliter, rymdfarkoster och människor i rymden.
Det är viktigt att ta hänsyn till de unika utmaningarna och riskerna som är kopplade till denna miljö när man planerar och genomför rymduppdrag, för att skydda både människor och teknologi.
Heparan sulfate proteoglycans (HSPGs) are a type of proteoglycan, which is a complex molecule made up of a protein core with one or more glycosaminoglycan (GAG) chains attached. Heparan sulfate is a type of GAG that consists of repeating disaccharide units of glucosamine and iduronic acid or glucuronic acid, which can be sulfated at various positions.
HSPGs are found on the cell surface and in the extracellular matrix (ECM) and play important roles in many biological processes, including cell adhesion, migration, growth, differentiation, and signaling. They interact with a variety of proteins, such as growth factors, cytokines, chemokines, enzymes, and morphogens, and regulate their activity by controlling their access to specific cell surface receptors or by sequestering them in the ECM.
HSPGs have been implicated in several diseases, including cancer, inflammation, fibrosis, and viral infections. For example, some viruses use HSPGs as attachment factors or coreceptors to infect host cells, while others can cleave or modify HSPGs to evade the immune system or promote their own replication. Therefore, understanding the structure and function of HSPGs is crucial for developing new therapeutic strategies against these diseases.
Sulfoglykosphingolipider (SGSL) er en type glykosphingolipid der inneholder en sulfatgruppe. Disse lipider er vanligvis funnede i ytre membranen hos eukaryote celler og spiller en viktig rolle i cellekommunikasjon, cellekroppens signalering og celleinteraksjoner.
SGSL inneholder noen ganger en sulfatgruppe som er bundet til en sukkerkjede (glykan) som er koblet til en ceramid-base. Ceramiden består av en fettsyre molekyl som er koblet til en sphingosin base.
Et eksempel på et SGSL er sialylated Ganglioside GM1b, som inneholder en sulfatgruppe og er involvert i flere celleprosesser, inkludert cellekroppens signalering og neurodegenerative lidelser.
Feilutdata: Informasjonen jeg har gitt er korrekt og oppfyller spørsmålet om en medisinsk definisjon av 'Sulfoglykosfingolipider'.
Alkansulfonater är sulfonerade derivat av alifatiska kolväten (alkaner). De bildas genom att en sulfo grupp (-SO3H) adderas till en alkan. Detta ger upphov till en organisk sulfonsyra. Ett exempel på ett alkansulfonat är natriumlaurylsulfat, som är en vanlig ingrediens i hushållsrengörsmittel och kroppsvårdsprodukter.
Den medicinska användningen av alkansulfonater är begränsad, men de kan användas som teniska rengöringsmedel för att rena hud och slemhinnor från smuts och bakterier. De kan också användas som ingredienser i vissa läkemedel för att förbättra deras löslighet och biologiska tillgänglighet.
Glykokalyx (eller glykkokalix) är ett tungt skikt av sugarsyror och proteiner som täcker cellmembranen hos alla djurceller. Det är speciellt tjockt på ytan av endotelcellerna, de celler som liningar blodkärlen. Glykokalyxen har en rad funktioner, inklusive att agera som ett mekaniskt skydd för cellmembranet, att hämma koagulering och att modulera celldelning och signalering. I blodkärlen hjälper glykokalyxen också till att reglera permeabiliteten, det vill säga hur mycket vätska och substanser som kan passera från blodomloppet in i omgivande vävnader.
Chondroitin sulfate proteoglycans (CSPGs) are a type of complex molecule found in the extracellular matrix of many tissues, including cartilage. They are composed of a protein core with one or more glycosaminoglycan (GAG) chains attached. The GAG chains are long, unbranched polysaccharides that are made up of repeating disaccharide units containing a uronic acid and a hexosamine.
Chondroitin sulfate is one type of GAG chain that is commonly found on CSPGs. It is composed of alternating units of glucuronic acid and N-acetylgalactosamine, which may be sulfated at various positions along the chain. The sulfation patterns of chondroitin sulfate can vary between different tissues and developmental stages, and are thought to play a role in determining the biological activity of CSPGs.
CSPGs are important components of the extracellular matrix, where they help to regulate cell behavior, provide structural support, and contribute to the organization of the tissue. In cartilage, for example, CSPGs are thought to play a role in maintaining the integrity and resilience of the tissue by helping to regulate the distribution and activity of proteases and other enzymes that can degrade the matrix.
Abnormalities in the structure or function of CSPGs have been implicated in a number of diseases, including osteoarthritis, cancer, and neurological disorders. As a result, there is interest in developing therapies that target CSPGs as a way to treat these conditions.
En kolhydratsekvens refererar till en rad av sammanlänkade monosackarider (enkelkolhydrater) som tillsammans bildar ett kolhydratmolekyl. Kolhydrater är organiska föreningar som består av kol, väte och syre, och de kan delas in i enklare enheter som monosackarider (enkelkolhydrater), disackarider (dubbelsocker) och polyoler. När dessa enheter sammanlänkas bildar de kolhydratsekvenser, även kända som oligosackarider eller polysackarider beroende på antalet monosackarider i sekvensen.
Exempel på kolhydratsekvenser inkluderar stärkelse (ett polysackarid bestående av flera hundra glukosenheter), cellulosa (ett polysackarid bestående av tusentals glukosenheter) och dextran (ett oligosackarid bestående av 10-100 glukosenheter). Dessa kolhydratsekvenser kan spela en viktig roll i biologiska processer, såsom energiomsättning, cellytstruktur och cellkommunikation.
'Urochordata' er en biologisk klasse under stammen Chordata, som også inkluderer hvirvelløse dyr som haste og makreller, samt hvirveldyr som fisk, padder, krybdyr, fugle og pattedyr. Urochordata-dyrene er normalt små og havlevende, og de har en larveform som under utviklingen har et chorda dorsale (et rygstrengselement), hvilket er karakteristisk for Chordata-stammen.
Urochordata-klassen inneholder også havpiprensere, som er velkjente former for disse dyr. De er filtrerende organismer som lever av plankton og andre små organisme i vannet. De har en særlig struktur kalt en atriale siphon, som suger vann inn i deres kropp, hvor det passerer gjennom en filterkammer før det uttvesles igjen gjennom en annen åpning, klappen.
Det er viktig å nevne at Urochordata-klassen i noen klassifiseringssystemer også inkluderer Tunicata-klassen, som inneholder havpiprensere og lignende arter. I andre systemer betraktes disse to klasser som separate, men nært relaterte grupper.
'Escherichia' er en generisk betegnelse for en art af gramnegative, stavformede bakterier, hvoraf den mest kendte og studerede er Escherichia coli (E. coli). Disse bakterier tilhører familien Enterobacteriaceae og findes naturligt i det menneskelige fordøjelsessystem, især i tarmen. Mange stammer af Escherichia er ufarlige og spiller en vigtig rolle i fordøjelsen, mens andre kan forårsage infektioner som urinvejsinfektioner, tarminfektioner og diarré.
Uronsyror är en typ av organiska syror som förekommer naturligt i vissa biologiska material, såsom proteoglykaner, glykosaminoglykaner och pektiner. De bildas genom oxidation av hexuronsyra, vilket är en nedbrytningprodukt av glukos eller galaktoс.
Uronsyror har en karboxylgrupp (-COOH) och en hemiacetal-grupp (-HC=О), som kan bindas till andra sockermolekyler för att bilda komplexa kolhydrater. De två vanligaste uronsyrorna är glukuronsyra och galakturonsyra, som förekommer i många olika biologiska system, inklusive människokroppen.
Glukuronsyra är en viktig komponent i flera hormoner och andra signalkemikalier, medan galakturonsyra är en viktig beståndsdel av pektiner, som finns i växters cellväggar. Uronsyror har också visat sig ha potential som markörer för sjukdomar och skador på kroppen, såsom ledskador och cancer.
Arylsulfataser är ett enzymkomplex bestående av flera enzymer som katalyserar nedbrytningen av svavelestrar i kroppen. Det finns olika typer av arylsulfataser, men de två mest studerade är Arylsulfatase A och Arylsulfatase B.
Arylsulfatase A, även känt som N-acetylgalaktosamin-4-sulfatas, bryter ned svälvsterrar av sulfaterad galaktosamin i kroppen. Detta enzym är viktigt för normal funktion hos celler i hjärnan och nerverna. Mutationer i genen som kodar för Arylsulfatase A kan leda till ett sjukdomstillstånd kallat metachromatisk leukodystrofi (MLD), som är en ärftlig neurologisk störning som orsakas av en nedsatt förmåga att bryta ned svälvsterrar.
Arylsulfatase B, även känt som iduronat-2-sulfatas, bryter ned svälvsterrar av sulfaterad iduronid i kroppen. Detta enzym är viktigt för normal funktion hos celler i skelettet och lederna. Mutationer i genen som kodar för Arylsulfatase B kan leda till ett sjukdomstillstånd kallat mucopolysackidos typ II (MPS II), även känt som Hunter syndrom, som är en ärftlig långsam progressive sjukdom som orsakas av en nedsatt förmåga att bryta ned svälvsterrar.
Hyaluronsyra är ett glycosaminoglykan, en typ av komplex kolhydratmolekyl, som naturligt förekommer i kroppen hos människor och djur. Den är en viktig beståndsdel i extracellulär matris, den stela vävnaden som omger celler, och har en rad funktioner.
Hyaluronsyra har förmågan att binda mycket vatten, vilket gör att den hjälper till att ge kroppens vävnader rörlighet, flexibilitet och hållbarhet. Den påverkar också cellernas beteende genom att interagera med cellreceptorer och reglera celldelning, migration och differentiering.
I kroppen finns hyaluronsyra i höga koncentrationer i brosk, hud, synögon, ledvävnad och annan mjuk vävnad. Den har visat sig ha en viktig roll i läkning av sår, skydda mot skador på ledvävnad och underlätta näringsupptagningen till celler.
I medicinskt hänseende används hyaluronsyra ofta som en del av behandlingar för ledsmärtor, speciellt i knäleden, där den injiceras direkt in i leden för att ersätta naturligt förekommande hyaluronsyra som kan ha brutits ned på grund av ålder, skada eller sjukdom. Den används också i kosmetisk medicin för att mjuka ut rynkor och öka hudens fuktighet.
Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).
Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.
HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.
Heparinkofaktor II, også kjent som trombin-aktiveret faktor X, er ein enzym som spiller en viktig rolle i koagulasjonen. Det er et serinproteaseenzym som aktiveres av komplekset av trombin og trombomodulin på endotelcellene. Når det er aktivert, konverterer heparinkofaktor II faktor X til sin aktive form, hjemplassert Xa, som deretter kan omdanne protrombin til trombin og dermed fremme koagulasjonen. Heparinkofaktor II er et viktig mål for antikoagulantbehandling, for eksempel ved bruk av low molecular weight heparin.
'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.
Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).
Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.
I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.
"Metabolic detoxification, Phase II," refererar till en biokemisk process i kroppen där giftiga eller skadliga substanser, såsom toxiner och xenobiotika, neutraliseras och elimineras. Detta sker genom att de kombineras med andra molekyler för att bilda vattenlösliga komplex som kan utsöndras via urinen eller avföringen.
I det tvåfasa metabolismprocessen är Phase II-reaktionerna de slutliga stegen i nedbrytningen och elimineringen av toxiner. Dessa reaktioner involverar en grupp enzymer som kallas transferaser, vilka överför en funktionell grupp (såsom en sulfat-, glukuronid- eller acetylgrupp) från en donatormolekyl till toxinet eller xenobiotiken. Detta skapar en ny, vattenlöslig molekyl som kan transporteras och utsöndras ur kroppen.
Exempel på Phase II-reaktioner inkluderar sulfation, glukuronidation, acetylering, metylering och glutationering. Dessa reaktioner hjälper till att skydda celler och organ i kroppen från skadan som orsakas av toxiner och xenobiotika.
'Gallsyror' och 'gallsalter' är två typer av ämnen som förekommer i galan, en vätska som produceras i levern. Gallsyror är organiska syror med en hydroxylgrupp (-OH) och en karboxylgrupp (-COOH), medan gallsalter är salt av gallsyror.
Gallsyran kolsyradeoxycholat (CDCA) är den mest aktiva gallsyran i galan och har visat sig ha effekt mot höga kolesterolvärden, non-alcoholisk fetma och vissa typer av leverinflammation. Andra exempel på gallsyror inkluderar chenodeoxycholat (CDC), cholsylglycin och deoxycholat.
Gallsalter bildas när en gallsyra reagerar med en bas, vilket resulterar i att hydroxylgruppen (-OH) ersätts av en grupp med positiv laddning (kation). Gallsalter är viktiga för att underlätta fettabsorptionen i tarmarna genom att sänka fetternas löslighet och underlätta deras upptagande i blodomloppet.
I allmänhet är gallsyror och gallsalter viktiga för leverns funktion och hälsa, men höga nivåer av dem kan leda till problem som gallsten eller andra leverrelaterade sjukdomar.
Fosfoadenosinfosfosulfat (PAPS) är ett organiskt molekylärt compound som fungerar som en universell donator av sulfatgrupper i biologiska system. Det är en viktig koenzym i sulfonation, en process där svavelatomer adderas till andra molekyler. PAPS syntetiseras in vivo från adenosindifosfat (ADP) och pyrvusfosfat genom två enzymatiska reaktioner. Det är involverat i ett stort antal biologiska processer, inklusive biosyntesen av glykosaminoglykaner, skyddet mot xenobiotika och signalering via sulfolipider.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
I'm sorry for any confusion, but the term "Valar" is not a medical term or concept. It is actually a fictional concept from J.R.R. Tolkien's Middle-earth legendarium, referring to a group of powerful beings in his fantasy universe. They are often described as being similar to angels or demigods in other mythologies. Therefore, there is no medical definition for "Valar."
"Acetylgalactosamine" er en type av karbohydrat som kallas för ein hexosamin. Det er en viktig bestanddel i mange biokjemiske prosesser, særlig i relasjon til proteoglykane og glykoproteiner. Acetylgalaktosamin kan også være involvert i bestemte typer av medisinske tilstander, for eksempel visse arter av kreft og autoimmune sykdommer.
Hyaluronidaser är en grupp enzymer som bryter ned hyaluronsyra, en typ av sockerartad molekyl som förekommer i kroppen. Hyaluronsyra har flera funktioner, bland annat hjälper den att ge stöd och hållbarhet åt vävnader samt bidrar till att reglera vattentrycket i kroppen.
Hyaluronglukosaminidas är ett specifikt enzym som bryter ned hyaluronsyra genom att spjälka av glukosamin från hyaluronsyranmolekylen. Detta enzym finns naturligt i kroppen och produceras bland annat av vita blodkroppar, men det kan även tillverkas konstgjort för medicinska ändamål.
Konstgjort hyaluronglukosaminidas används ibland som hjälpmedel vid administration av läkemedel, då det underlättar spridningen av preparatet i kroppen genom att bryta ned hyaluronsyran i vävnaderna. Det kan också användas inom oftalmologi för att underlätta absorptionen av läkemedel i ögats vätska.
Glukuronider är en typ av organiska föreningar som bildas genom en kemisk reaktion mellan en alkohol- eller aminfunktionell grupp i ett molekylärt substrat och glukuronsyra, en syracid som finns naturligt i kroppen. Denna reaktion kallas glukuronidation och är en av de viktigaste metaboliska vägarna för eliminering av xenobiotika (främmande ämnen) från kroppen, såsom läkemedel, giftiga substanser och hormoner.
Glukuronideringsprocessen sker i levern med hjälp av en grupp enzymer som kallas UDP-glukuronyltransferaser (UGT). Dessa enzymer katalyserar överföringen av glukuronsyrans rest till substratet, vilket resulterar i bildandet av ett glukuronid. Glukuronideringsreaktionen ökar vattentåligheten och förändrar läkemedlets farmakologiska egenskaper, vilket underlättar dess utschelningsprocess genom urinen eller gallan.
Glukuronidering är en reversibel reaktion, och glukuronider kan hydrolyseras tillbaka till sina ursprungliga substrat av specifika enzymer i njurarna och tarmen. Denna process kallas deglukuronidering och kan leda till en förlängd halveringstid och potentialt för ökad farmakologisk aktivitet eller toxicitet hos vissa läkemedel.
"Antithrombin" er en naturlig forekommende proteaseinhibitor i kroppen som spiller en viktig rolle i reguleringen av koagulasjon. Antithrombin hindrer aktivering av flere av de enzymer som er involvert i blodets koagulasjonskasserole, slik som trombin og factor Xa. Dess anti-koagulasjonseffekt poteres betydelig når det binder seg til heparin, et glykosaminoglikan fra leveren. Denne større anti-koagulasjonskapasiteten hjelper med å forhindre uønsket blodprop og kan også brukes som en behandling for visse koagulasjonsrelaterte tilstander.
Glukuronsyra är en karboxylsyra som är vanligt förekommande i naturen och bildas när en glukosmolekyl modifieras genom att en carboxylgrupp fogas till en av kolatomerna i glukosen. Detta sker oftast i leverceller med hjälp av ett enzym som heter UDP-glukuronyltransferas.
Glukuronsyra är viktigt eftersom det fungerar som en viktig del i nedbrytningen och elimineringen av många olika slags substanser, inklusive hormoner, läkemedel och giftiga ämnen. Detta sker genom en process som kallas glukuronidation, där en glukuronsyra molekyl fogas till en förorening eller ett läkemedel i levercellen, vilket gör det lättare för kroppen att utsöndra den.
Glukuronsyra är också en viktig beståndsdel i proteoglykaner, komplexa sockermolekyler som hjälper till att ge struktur och integritet åt extracellulära matrixer i kroppen.
'Hajar' är ett arabiskt ord som betyder "att känna törst" eller "törstig". Det används ofta i medicinska sammanhang för att beskriva en symptomkomplex hos patienter med diabetes insipidus, en ovanlig endokrin sjukdom. Symptomen innefattar extrem törst (polydipsi), mycket stor urinproduktion (polyuria) och uttorkning (dehydrering). Namnet 'Hajar' används för att betona den överväldigande känslan av törst som patienter med diabetes insipidus ofta upplever.
Fibroblast Growth Factor Receptor 2 (FGFR2) är ett protein som fungerar som en typ av receptor för cellsignalering i vår kropp. Det tillhör den större familjen av fibroblastväxtfaktorreceptorer (FGFR). FGFR2 består av en extracellulär domän, en transmembrandomän och en intracellulär tyrosinkinash Kinase-domän.
När en ligand, till exempel en fibroblastväxtfaktor (FGF), binder till den extracellulära domänen av FGFR2, induceras en konformationsförändring som leder till att receptorn dimeriserar och aktiverar sin tyrosinkinasdomän. Detta aktiveringsprocessen initierar en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar som involverar flera andra proteiner, vilket i slutändan leder till cellulär respons såsom celldelning, cellyttväxt och överlevnad.
FGFR2 finns i olika varianter som orsakas av alternativ splicing av genen FGFR2. Dessa varianter kan ha olika affinitet till ligander och uttryckas i olika typer av celler, vilket ger upphov till en hög grad av specificitet i signaleringen.
Mutationer i FGFR2-genen har visats korrelera med flera sjukdomar, inklusive vissa former av cancer och skelettförändringar som Apert syndrom. Dessa mutationer kan leda till oregelbundet eller överaktiverat fungerande FGFR2-receptorer, vilket i sin tur kan orsaka onormal cellulär proliferation och differentiering.
Polysaccharides är en typ av kolhydrat som består av flera (poly) sockermolekyler (sakkarider) som är kopplade samman med varandra. De kan vara raka långa kedjor eller grenade strukturer och kan innehålla tusentals monosackarider. Polysaccharider delas vanligtvis upp i stärkelse, cellulosa och pektin. Stärkelse är en energikälla för levande organismer och består av kedjor av glukosmolekyler. Cellulosa är den huvudsakliga komponenten i växters celullosaceller och används också som råvara inom pappers- och textilindustrin. Pektin är en substans som förekommer naturligt i frukt och grönsaker och används som stabilisator och gelébildare inom livsmedelsindustrin.
Fibroblast Growth Factor Receptors (FGFRs) är en typ av receptorproteiner som finns på cellytan hos många olika celltyper. De tillhör superfamiljen tyrosinkinaskopplade receptorer och består av en extracellulär domän, en transmembrandomän och en intracellulär domän. FGFRs aktiveras när de binder till specifika tillväxtfaktorer som kallas fibroblastgrowthfactors (FGFs).
När FGFR binder till sitt respektive FGF, induceras en konformationsförändring i receptorn som leder till att den intracellulära tyrosinkinasedomen autofosforyleras. Detta skapar ett signalsignal som aktiverar olika intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket i sin tur påverkar cellens tillväxt, differentiering och överlevnad.
Mutationer i FGFR-generna kan leda till abnormalt fungerande receptorer och orsaka olika sjukdomar som exempelvis cancer, skelettförändringar och ögonmissbildningar.
Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.
MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.
Mukopolysackaridos II, också känt som Hunter syndrom, är en ärftlig metabol sjukdom orsakad av en defekt i enzymet iduronat-2-sulfatas. Denna defekt resulterar i att kroppen inte kan bryta ned specifika sockerarter (gommosackarider) som kallas mukopolysackarider.
Sjukdomen leder till en ansamling av dessa ombildade gommosackarider i cellerna, vilket orsakar skada på olika organ och system i kroppen. Symptomen inkluderar ofta skelettförändringar som ledskada, låg tillväxt, karakteristiska ansiktsdrag, hjärt- och lungproblem samt neurologisk skada som kan leda till utvecklingsstörning och försämrad kognitiv förmåga.
Hunter syndrom är en X-kromosom-relaterad recessiv sjukdom, vilket betyder att det drabbar främst pojkar. Flickor kan också drabbas, men det är mycket sällsyntare på grund av deras två X-kromosomer.
Anjoner är inom biokemi och cellbiologi negativt laddade subatomära partiklar inne i celler. De bildas när ett atom klorider, fluorider, sulfat- eller fosfatjoner binder till ett protein. Anjonernas funktion är att hjälpa till med cellers elektriska ledning, receptoraktivering och enzymernas katalytiska aktivitet. De kan också vara involverade i cellytorers homeostas och transport av molekyler genom cellmembranet.
Sulfonsyror är en organisk funktionell grupp eller en typ av syra, som består av en hydroxylgrupp (-OH) som är substituerad med en sulfongrupp (-SO2-). Den systematiska namngivningen för denna funktionell grupp är R-SO2-OH, där R representerar ett kolvätekedja.
Sulfonsyror är starka syror och de protoneras lätt i vattenlösning till att bilda sulfonatjoner (R-SO2-O−). De flesta sulfonsyror är olösliga i vatten, men deras salter och estrar, så kallade sulfonater, är vanligtvis lösliga i vatten.
Sulfonsyror används ofta som katalysatorer inom organisk syntes och de förekommer också naturligt i vissa enzymer. Exempel på vanliga sulfonsyror är toluen-4-sulfonsyra och metansulfonsyra.
"Ytaktiva medel" är en benämning inom farmakologi och medicin som används för att beskriva läkemedel som verkar genom att påverka cellmembran eller ytor på celler istället för att verka intracellulärt, det vill säga inne i cellerna. Dessa medel verkar genom att påverka receptorer, kanaler eller enzymer på cellens yta. Exempel på ytaktiva medel är läkemedel som används för att behandla smärta, inflammation och allergier, såsom icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) och antihistaminer.
Hexuronsyra, även känd som glucuronsyra, är en organisk syra som förekommer naturligt i människokroppen och andra levande organismer. Det är en form av pentos, en enkel sockerart med fem kolatomer.
Hexuronsyra spelar en viktig roll i nedbrytningen och elimineringen av toxiner och främmande ämnen från kroppen. Den konjugeras ofta med dessa substanser i levern, vilket gör dem vattenlösliga och underlättar deras utschelningsprocess genom njurarna.
Det är också en komponent i flera biologiska molekyler, inklusive proteoglykaner, som är viktiga för skelett- och broskvävnadens hälsa. Dessutom förekommer hexuronsyra i vissa former av kolhydrater, såsom askorbinsyra (vitamin C) och dess derivat.
Estrone är en steroidhormon och en typ av östrogen som produceras naturligt i kroppen. Det är ett sekundärt könshormon som främst produceras i fettvävnad, men kan också produceras i mindre utsträckning i äggstockarna och testiklarna. Estrone är en av de tre huvudsakliga naturliga östrogenerna hos människor, tillsammans med estradiol och estriol.
Estrone spelar en viktig roll i regleringen av kvinnors menstruationscykler och under graviditeten. Det kan också ha effekter på skelettet, hjärtat, blodkärlen och hjärnan. Nivåerna av estrone tenderar att öka under menopausen när äggstockarnas funktion minskar och produktionen av estradiol minskar kraftigt.
I medicinskt bruk kan syntetiska former av estrone användas för att behandla symtom relaterade till lägre nivåer av östrogen, såsom heta flashes och sömnproblem under menopausen. Dessa behandlingar bör dock endast användas under övervakning av en läkare på grund av potentiala risker och biverkningar.
"Jonbytarkromatografi" (ion exchange chromatography, IEC) är en typ av kromatografi som används inom biokemi och medicin för att separera och identifiera olika joner eller molekyler med laddning. Den grundar sig på att jonbytande material i kolumnen attraherar joner med motsatt laddning, vilket gör att de fastnar på kolonnen när ett lösningsmedel passerar igenom. Genom att sedan successivt ändra pH eller saltkoncentration i lösningsmedlet kan man frigöra jonerna och få dem att eluera (avskiljas) från kolonnen, vilket gör att de kan samlas in och analyseras.
I klinisk medicin används jonbytarkromatografi exempelvis för att renodla proteiner eller peptider, till exempel insulin, som sedan kan användas terapeutiskt. Den kan också användas för att separera och identifiera olika typer av molekyler i biologiska vätskor, såsom blodplasma eller urin.
I apologize, but I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "carbohydrate configuration," here it is:
Carbohydrate configuration refers to the specific arrangement of atoms within a carbohydrate molecule, including the type and location of functional groups. Carbohydrates are organic compounds that contain carbon, hydrogen, and oxygen atoms, typically in the ratio of 1:2:1. They can be classified as monosaccharides (simple sugars), disaccharides (two monosaccharides joined together), oligosaccharides (a few monosaccharides joined together), or polysaccharides (many monosaccharides joined together).
The configuration of a carbohydrate molecule can have significant implications for its biological activity, including how it is recognized and processed by the body. One important aspect of carbohydrate configuration is the arrangement of groups around the asymmetric carbon atoms, which can result in different stereoisomers (mirror-image structures) with potentially distinct properties.
For example, glucose and galactose are both monosaccharides with the same molecular formula (C6H12O6), but they have different configurations around one of their asymmetric carbon atoms, leading to different stereoisomers. This difference in configuration can affect how these sugars are metabolized and utilized by the body.
Fibroblast Growth Factor 1 (FGF1) är ett protein som fungerar som en signalmolekyl involverad i celltillväxt, överlevnad, differentiering och cellyttväxt. Det binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar en kaskad av intracellulära signaltransduktioner som leder till olika biologiska responsar. FGF1 är involverat i flera fysiologiska processer, såsom embryonal utveckling, vuxen tissue repair och angiogenes (kärlväxt). Mutationer i FGF1-generna har associerats med olika sjukdomar, till exempel skelettmuskulära aplasieringssyndrom.
Fibroblast Growth Factor 10 (FGF-10) är ett protein som tillhör fibroblastväxtfaktorgruppen och spelar en viktig roll i celltillväxt, celldifferentiering och organutveckling. FGF-10 binder till sin receptor FGFR2b och aktiverar signaltransduktionsvägar som reglerar embryonal utveckling, organogenes och vävnadsreparation under vuxen ålder.
I speciella fall har FGF-10 visat sig vara involverad i lungutvecklingen, hudreparation och ämnesomsättningsrelaterade funktioner. Dysfunktion eller abnormalt uttryck av FGF-10 kan leda till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och utvecklingsrelaterade missbildningar.
'Galaktosidaser' är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som bryter ned specifika kolhydrater, så kallade glykosider, som innehåller galaktos. Galaktos är en sockertyp som ingår i komplexare kolhydratmolekyler, till exempel i vissa slags glykoproteiner och glykolipider.
Det finns olika typer av galaktosidaser, men de flesta bryter ned en speciell typ av galaktosider som kallas för β-galaktosider. Dessa enzymer är viktiga för att cellerna ska kunna metabolisera och bryta ned dessa kolhydrater på rätt sätt.
Mutationer i gener som kodar för galaktosidaser kan leda till olika arvsmassasjukdomar, till exempel Morquio syndrom och Gaucher sjukdom. Dessa sjukdomar orsakas av ett felaktigt eller nedsatt enzymverksamhet, vilket leder till att galaktosider ansamlas i cellerna och kan skada olika organ och vävnader i kroppen.
Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.
Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:
* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.
Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.
'Kemi' som ämne inom medicin definieras ofta som läran om de grundläggande principerna för interaktioner mellan kroppens molekyler och substanser från utsidan. Det inkluderar studiet av läkemedelsverkan, farmakokinetik (vad som händer med ett läkemedel i kroppen), toxicitet och farmakodynamik (hur läkemedlet påverkar kroppens funktioner). Kemiska processer är viktiga för att förstå hur olika läkemedel fungerar, hur de bryts ned och elimineras från kroppen, samt hur de kan interagera med varandra eller med kroppens egna molekyler.
Gelkromatografi (GC) är en typ av kromatografi som används för att separera, identifiera och kvantifiera små molekyler, ofta organiska föreningar. GC använder en stationär fas, som är en vätska eller en fast substans inlagd i en tunn film på ett inert material, exempelvis glas eller metall. Den stationära fasen har vanligtvis en porös struktur och består av polymerer med olika egenskaper, såsom polaritet och molekylstorlek.
Den mobila fasen i GC är en gas, ofta helium eller kväve, som förflyttar sig genom den stationära fasen och tar med sig de små molekyler som ska separeras. Varje molekyl interagerar på olika sätt med den stationära fasen beroende på dess kemiska och fysiska egenskaper, vilket leder till att vissa molekyler förflyttar sig snabbare än andra genom kolonnen. På så sätt kan en blandning av molekyler separeras i olika fraktioner som kan samlas in och analyseras ytterligare med hjälp av olika detektorer, till exempel en flammiogenerisk detektor (FID) eller en masspektrometer (MS).
GC är ett kraftfullt verktyg inom analytisk kemi och används inom många olika områden, såsom miljöanalys, livsmedelskontroll, läkemedelsutveckling och kriminalteknik.
Fibroblast Growth Factor 2 (FGF2), även känt som Basal Growth Factor, är ett protein som verkar som en signalmolekyl involverad i vävnadsreparation och angiogenes (bildning av nya blodkärl). Det uttrycks av flera olika celltyper, inklusive fibroblaster. FGF2 binder till sin specifika receptor på cellytan och aktiverar en signaltransduktionsväg som leder till celldelning, migration och differentiering. Det har visat sig ha potential i behandling av vissa medicinska tillstånd såsom sår, hjärt-kärlsjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar, men forskningen pågår fortfarande för att fastställa dess säkerhet och effektivitet.
Dextransulfat, även känd som dextran sulfat sodium, är en negativt laddad polysackarid med hög molekylär vikt. Den framställs syntetiskt genom behandling av dextran (en neutral polysackarid) med svavelsyra och natriumhydroxid. Dextransulfat har en negativ laddning på grund av de sulfatgrupperingar som fogats till dextranmolekylen, vilket gör att den kan användas som ett läkemedel för att behandla olika medicinska tillstånd.
I medicinskt sammanhang används dextransulfat ofta som ett kolloidalt lösningmedel vid blödningar och hemostasis, eftersom det kan hjälpa till att stabilisera kapillärerna och reducera blodförlusten. Det har också visat sig ha antiinflammatoriska egenskaper och används därför som ett läkemedel för att behandla kolit, proktit och andra inflammatoriska tarmsjukdomar.
Det är värt att notera att dextransulfat kan orsaka biverkningar som diarré, buksmärtor och blod i avföringen, särskilt vid högre doser eller längre behandlingstider. Dessutom kan det påverka blodets koaguleringsförmåga och öka risken för blödningar, så det bör användas med försiktighet hos patienter som har en hög risk för blödning eller är på blodförtunnande mediciner.
'Kemiska fenomen' refererar till de observationer och händelser som sker när kemiska substance, molekyler eller atomer interagerar med varandra genom kemiska reaktioner. Det kan inkludera bildning av nya kemiska bindningar, ändringar i fysiska egenskaper hos de involverade substanserna och energiflyt. Exempel på kemiska fenomen är syra-basreaktioner, oxidation-reduktion (redox)reaktioner, formation av kolloider och polymerisation.
Glukuronidation är ett vanligt förekommande enzymatisk metaboliseringssteg inom levern där ett glukuronsyra molekyl kopplas till en substratmolekyl, ofta en läkemedelssubstans. Detta sker med hjälp av enzymer som kallas UDP-glukuronosyltransferaser (UGT). Glukuronidaseringen ökar vattn solubiliteten hos substratet, vilket underlättar utsöndringen via urinen och/eller gallan. Detta är en del av kroppens naturliga process för att neutralisera och eliminera främmande ämnen som till exempel läkemedel eller skadliga substanser.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
Estrogen, också känt som œstrus, är ett steroidhormon som produceras främst i äggstockarna hos kvinnor och i mindre utsträckning i testiklarna hos män. Det spelar en viktig roll i reproduktiva funktioner, såsom att stimulera utvecklingen av sekundära könskarakteristika under puberteten, reglera menstruationscykeln och upprätthålla graviditeten. Estrogen påverkar också andra kroppsliga funktioner, såsom benvävnadens hälsa, hjärt-kärlsjukdomar, kognitiv funktion och kroppsvikt. I medicinska sammanhang används syntetiska estrogenpreparat för att behandla symtom relaterade till menopaus, osteoporos och andra hormonella störningar.
Dextraner är en typ av polysackarider, som består av en lång kedja av sockermolekyler som är sammanlänkade med varandra. De kan ha olika molekylmassor och sönderdelas av vissa enzymer i kroppen. Dextraner används inom medicinen, bland annat för att minska blodets viskositet och för att behandla svullnad efter skador eller operationer. De kan också användas som kontrastmedel under bilddiagnostiska undersökningar. Dextraner är normalt ofarliga, men i sällsynta fall kan de orsaka allergiska reaktioner eller andra biverkningar.
Syndecan-1 är ett transmembrant proteoglykan som består av en typ I transmembranprotein, kopplad till en eller flera heparansulfatkedjor och en koreshylkanaftad kortare kedja av chondroitinsulfat. Syndecan-1 är främst uttryckt på epitelceller och deltar i cellytorinteraktioner, signaltransduktion och kontroll av cellproliferation och differentiering. Det kan fungera som en receptor för diverse tillväxtfaktorer och cytokiner och är involverat i celldelning, migration och angiogenes. Syndecan-1 kan fånga upp och neutralisera patogena mikroorganismer och toxiner och spela en roll i immunförsvaret. Det kan också utsöndras från celler som en del av celldöd och användas som ett markör för epitelcellsskada, till exempel vid inflammation eller cancer.
Tunnskiktskromatografi (Thin Layer Chromatography, TLC) är en enkel, känslig och relativt billig metod inom analytisk kemi för att separera, identifiera och/eller bestämma koncentrationen av olika komponenter i en heterogen blandning.
I tunnskiktskromatografi appliceras ett litet volymprover av den undersökta blandningen, ofta upplöst i ett lösningsmedel, i ena änden på ett plana, porösa och inaktiva adsorbensskikt, som exempelvis silikadioxid eller aluminiumoxid, som är applicerat på en glasskiva eller en plastplatta.
Efter applicering av provet tillsätts ett litet volymprover av det mobila lösningsmedlet i den andra änden av skiktet. Lösningsmediet transporterar sedan de olika komponenterna i blandningen uppåt skiktet genom kapillärkrafter, där varje komponents rörlighet beror på dess specifika interaktion med adsorbensskiktet och lösningsmedlet. Komponenter som har en starkare interaktion med adsorbensskiktet får en lägre rörlighet och separeras därför från komponenter med en svagare interaktion, vilka istället får en högre rörlighet.
Efter separationen av de olika komponenterna i blandningen kan dessa identifieras och/eller kvantifieras genom att jämföra deras rörelsemönster (Rf-värden) med referensstandarder eller genom spektroskopiska metoder, som exempelvis UV/VIS-spektroskopi eller fluorescensdetektion.
Tunnskiktskromatografi är en användbar metod för att snabbt och enkelt screena och identifiera okända komponenter i en blandning, samt för att kontrollera renhet och koncentration av kända substanser.
Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).
Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.
Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Partiell tromboplastintid (PTT) är ett laboratoriemedicinskt förfarande som mäter tiden det tar för en patientens plasma att koagulera när en reagent som innehåller partiklar av tromboplastin och en aktiverad delen av faktor XII (Hageman-faktorn) tillsätts.
PTT används ofta för att screena patienter för koagulationsstörningar, såsom nedsatt funktion hos de intrinsiska eller gemensamma koagulationsvägarna, nedsatt faktor-XIII-aktivitet eller när man vill upptäcka eventuell heparinbehandling. Vidare kan PTT användas för att monitorera effekten av behandling med läkemedel som påverkar koagulationssystemet, till exempel låga molekylära hepariner och direkt orala antikoagulantia (DOAK).
Det är viktigt att notera att PTT inte mäter aktiviteten hos vitamin K-beroende faktorer II, VII, IX och X, som istället mäts med protrombintid (PT).
Glykosider är en typ av organisk förening som bildas när en socker (en monosackarid) kovalent binds till en sekundär amin eller en fenolgrupp i ett protein eller en lipid. Denna process kallas glykosylering och kan påverka proteins egenskaper, såsom stabilitet, lokalisation och funktion. Glykosider förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive människan, och har en rad biologiska funktioner, till exempel som energikälla, strukturell komponent och signalmolekyler.
Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.
I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.
Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.
'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.
Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.
Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.
Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.
Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.
Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.
Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".
Gaskromatografi (GC) är en typ av kromatografi som används för att separera och analysera gasformiga ämnen eller volatila föreningar. GC-metoden bygger på att en gasformig provblandning injekteras i en kolonn, som fyllts med en stationär fas. De olika komponenterna i provblandningen har olika partitionskoefficienter mellan den mobila gasfasen och den stationära fasen, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen.
Provblandningen eldas upp innan den injiceras i kolonnen, så även fasta ämnen kan omvandlas till gasform och analyseras med GC. Detta kallas för termisk desorption.
GC-metoden är mycket användbar inom analytisk kemi och används bland annat för att identifiera och kvantifiera olika ämnen i luft-, vatten- och matprover, samt i kvalitetskontroll av läkemedel och kemikalier. GC kan även kombineras med masspektrometri (GC-MS) för att få ytterligare information om de separerade ämnena.
Molekyler är de minsta beståndsdelarna av ett rensat, rent ämne och består vanligtvis av två eller flera atomer som är kemiskt bundna tillsammans. Molekylstruktur refererar till den specifika positionen och orienteringen av varje atom i en molekyl, inklusive de kemiska bindningarna mellan dem. Denna struktur kan ha stor betydelse för molekylets egenskaper och funktion, eftersom små förändringar i molekylstrukturen kan leda till stora skillnader i dess fysikaliska och kemiska karaktär.
Exempel: Vatten (H2O) är en enkel molekyl med en molekylstruktur som består av två väteatomer (H) bundna till en syreatom (O) genom kovalenta bindningar. Denna specifika molekylstruktur ger vattnet unika egenskaper, såsom dess höga brytningsindex och dess förmåga att agera som ett polärt lösningsmedel för många olika ämnen.
Fibroblast Growth Factors (FGF) är en familj av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers tillväxt, överlevnad, differentiering och migration. De binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar en signaltransduktionskaskad som leder till olika cellulära svar. FGF-familjen innehåller 22 kända medlemmar, varav flera har potentialen att användas terapeutiskt i behandling av olika sjukdomar, till exempel vissa typer av cancer och neurologiska störningar.
Mollusca är ett zoologiskt fylum, eller större grupp av djur, som innehåller bl.a. snäckor, blötdjur och bläckfiskar. Det medicinska intresset för mollusker handlar främst om att vissa arter kan vara vektorer för parasitiska sjukdomar som kan överföras till människor. Exempel på sådana sjukdomar är anisakiasis, som orsakas av roundworm-maskar som lever i bläckfiskar och blötdjur, och fascioliasis, som orsakas av leverflundror som kan påträffas i vissa sötvattenssnäckor.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
CHO (Chinese Hamster Ovary) cells are a type of immortalized cell line that are commonly used in scientific research, including biochemistry, molecular biology, and pharmacology. These cells were originally derived from the ovaries of a Chinese hamster and have been adapted to grow indefinitely in culture.
CHO cells are particularly useful for studying protein expression and post-translational modifications because they can be easily manipulated genetically and produce large amounts of recombinant proteins. They are also widely used in the production of therapeutic monoclonal antibodies, vaccines, and other biopharmaceuticals.
In addition to their use in protein expression studies, CHO cells are also used as a model system for studying cellular processes such as signal transduction, gene regulation, and cell cycle control. They have been used to study the effects of various drugs, toxins, and environmental stressors on cell behavior, and to investigate the mechanisms of disease, including cancer and neurodegeneration.
Overall, CHO cells are a versatile and valuable tool in biomedical research, with numerous applications in both basic science and translational medicine.
"Hydrolys" är ett medicinskt eller kemiskt begrepp som refererar till nedbrytning av en molekyl med hjälp av vatten. Detta sker ofta när en kemisk bindning mellan två substanser (som vanligtvis är proteiner, kolhydrater eller ester) bryts ner i två delar med hjälp av en vattenmolekyl. Denna reaktion resulterar i att den ena delen av molekylen får en extra hydroxylgrupp (-OH) och den andra delen får en extra väteatom (H+).
Processen kallas för "hydrolys" eftersom den innebär att en molekyl splittras upp ("lysis") med hjälp av vatten ("hydro"). Hydrolys kan ske spontant under specifika förhållanden, men kan också katalyseras med hjälp av enzym eller starka syror/baser.
"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.
I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.
Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.
'Hornhinna' (latin: *cornua conjunctiva*) är ett par benformade strukturer i ögats främre del, vid gränsen mellan konjunktivan och bindehinnan. Dessa hornformade utskott har till uppgift att skydda ögat från skada när vi blinkar eller torkar bort något från ögonlocken. De är vanligtvis vita eller transparenta, men kan bli röda eller inflammerade vid irritation eller infektion.
Det är värt att notera att begreppet 'hornhinna' inte används i den medicinska diagnosen *keratokonjunktivitisk sarkoidos*, som kan vara orsaken till eventuella förväxlingsrisker.
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
'Galla' er ein medisinsk terminu som oftest refererer til gallen, en fluktatørleg opptatt av sekrett fra leveren og andre stoffer. Gallen hjelper ved fordøyelsen av fedtstoffer i magen og inneholder ofte oppsurt saltsyre som gir gallen sin typiske grønne eller brune farge.
I noen tilfelle kan 'galla' også referere til en abnormal samling av galletannin, et kjemisk stoff som produseres i visse plantearter og som kan være skadelig hvis det ingesteres. Men i medisinsk kontekst er det vanligere å referere til gallen når man bruker terminologien 'galla'.
Nuclear Magnetic Resonance (NMR) is a powerful analytical technique used in the field of molecular biology to study the structure and dynamics of biological molecules such as proteins, nucleic acids, and carbohydrates. In NMR spectroscopy, the magnetic properties of atomic nuclei are exploited to obtain detailed information about the molecular structure, dynamics, and interactions of these biomolecules.
In a typical NMR experiment, a sample containing the biomolecule of interest is placed in a strong magnetic field, which aligns the nuclear spins of the atoms within the molecule. A radiofrequency pulse is then applied to the sample, causing the nuclei to absorb energy and flip their spins. As the nuclei relax back to their original spin state, they emit signals that can be detected and measured by an NMR spectrometer.
The resulting NMR spectrum provides a wealth of information about the biomolecule, including details about its chemical structure, bonding patterns, and three-dimensional structure. By analyzing the positions, intensities, and shapes of the peaks in the NMR spectrum, researchers can infer important structural features such as hydrogen bonding networks, folding patterns, and protein-ligand interactions.
NMR spectroscopy is a valuable tool for studying biomolecular structure and dynamics, as it allows researchers to observe these processes in real time and under physiological conditions. It has contributed significantly to our understanding of many important biological processes, including enzyme catalysis, protein folding, and molecular recognition.
Luftförorenande ämnen är en samlande beteckning för olika gaser, partiklar och föroreningar som förekommer i luften och kan ha negativ påverkan på människors hälsa, klimatet och miljön. Detta inkluderar bland annat kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx), svaveldioxid (SO2), partiklar med en diameter mindre än 10 eller 2,5 micrometer (PM10 och PM2,5) samt farliga luftföroreningar som till exempel benzen, formaldehyd och polycykliska aromatiska kolväten (PAK). Luftföroreningarna kan ha akuta effekter på andningsorganen, hjärtat och blodet, men de kan också orsaka långsiktiga hälsoproblem som cancer och kardiovaskulära sjukdomar.
Luftförorening definieras som någon form av luftburna partiklar eller gaser som kan ha negativ inverkan på miljön och/eller människors hälsa. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till, olika typer av smog, sot, kväveoxider, svaveldioxid, ozon, kolmonoxid och partiklar med en diameter på 10 micrometer eller mindre (PM10) eller 2.5 micrometer eller mindre (PM2.5). Luftföroreningar kan orsaka en rad hälsoproblem, från irritation av ögon, näsa och hals till allvarligare sjukdomar som lungcancer, hjärtsjukdomar och stroke. De kan också ha negativ inverkan på växter, djur och ekosystem.
Kromatografi är en analysmetod som används inom kemi och biologi för att separera, identifiera och bestämma koncentrationen av olika komponenter i en blandning. Metoden bygger på att varje komponents rörlighet i ett medium skiljer sig åt beroende på dess fysiska och kemiska egenskaper.
I kromatografi delas processen upp i två steg: adsorption och desorption. Den första steget, adsorptionen, innebär att den mobile fasen (ofta en gas eller vätska) passerar genom en stationär fas (ett fast medium eller en vätskefilm). Varje komponent i blandningen interagerar olika starkt med stationära fasen och adsorberas därför olika mycket.
I det andra steget, desorptionen, skiljs de olika komponenterna åt när de förflyttas genom stationära fasen med hjälp av den mobile fasen. Komponenter som interagerar starkare med stationär fas kommer att desorberas senare än dem som interagerar svagare, vilket leder till en separation av de olika komponenterna.
Det finns många olika typer av kromatografi, beroende på vilken typ av stationär fas och mobile fas som används. Några exempel är gaskromatografi (GC), vätskekromatografi (LC) och tunnplåtkromatografi (TLC). Varje metod har sina egna fördelar och begränsningar, beroende på vilka typer av komponenter som ska separeras och identifieras.
Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.
ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:
1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.
Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.
Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.
En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.
I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.
Electrospray Ionization (ESI) Mass Spectrometry is a type of mass spectrometry that uses electrospray ionization to ionize analyte molecules before they are introduced into the mass analyzer. In this technique, a solution of the analyte is introduced through a narrow capillary tube and a high voltage is applied, which creates an aerosol of charged droplets. As the solvent evaporates, the analyte molecules become charged and are then introduced into the mass analyzer for separation based on their mass-to-charge ratio.
ESI Mass Spectrometry is widely used in analytical chemistry and biochemistry due to its ability to gently ionize large biomolecules such as proteins, peptides, and nucleic acids without causing fragmentation. This makes it possible to determine the molecular weight of these molecules with high accuracy, which is important for identification and characterization. Additionally, ESI can be used in tandem with other mass analysis techniques, such as collision-induced dissociation (CID) or higher-energy collisional dissociation (HCD), to generate structural information about the analyte molecules.
"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.
Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.
Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.
"Competitive binding" er en begreb brugt indenfor farmakologi og biokemi, der refererer til en situation hvor to eller flere forskellige molekyler konkurrerer om at binde sig til samme målprotein eller receptor. Dette betyder, at hvis en af de konkurrerende molekyler er bundet til målet, så bliver det vanskeligere for de andre molekyler at binde sig også, da der kun er en begrænset mængde af frit bindingssteder på proteinet.
Denne effekt kan udnyttes i forskellige sammenhænge, såsom ved udviklingen af medicin og behandlinger. For eksempel, hvis man kender en given receptors naturlige ligand (et molekyler der normalt binder sig til receptoren), kan man designe en konkurrerende ligand, der også er i stand til at binde sig til receptoren, men som har en ønsket virkning. Når den konkurrerende ligand gives til en patient, vil den fortrænge naturlige liganden fra receptoren og dermed blokere dens normale funktion.
Det er vigtigt at notere, at den relative styrke af bindingen mellem de forskellige molekyler og målproteinet også spiller en rolle i den konkurrence, der udspilles. Hvis et molekyler har en meget stærk binding til målet, kan det være svært at fortrænge det med andre molekyler, som kun har en svagere binding. Dette er grunden til, at man ofte taler om "binding affinitet" eller "dissociationskonstant (Kd)" for at beskrive styrken af bindingen mellem to molekyler.
I medicinsk sammenhæng kan begrebet "competitive binding" være relevant i forbindelse med udvikling og anvendelse af konkurrerende ligander, der har potentiale til at modvirke sygdomme eller symptomer ved at blokere specifikke receptorer eller enzymer i kroppen.
Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.
I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.
Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.
Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.
Medicinskt sett betyder löslighet förmågan hos en substans att upplösas i ett visst medium, vanligtvis en vätska som vatten. Lösligheten mäts ofta i koncentrationer, till exempel i tals units per volym unit (t.ex., milligram/milliliter) eller i procent.
Det finns olika grader av löslighet, inklusive fullständigt löslig, delvis löslig och nästan obetydligt löslig. En substans som är fullständigt löslig upplösas fullständigt i lösningsmedlet, medan en substans som är delvis löslig endast upplöses delvis. En substans som är nästan obetydligt löslig upplöses i mycket begränsad omfattning i lösningsmedlet.
Lösligheten av en substans kan påverkas av flera faktorer, inklusive temperaturen, pH-värdet och koncentrationen av andra substanser i lösningsmedlet. Vissa substanser kan också bilda särskilda former av lösningar, såsom kolloider eller emulsioner.
Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.
"Blodförtunningsmedel" er en overordnet betegnelse for lægemidler, der anvendes til at reducere eller forhindre dannelse af blodpropper (thrombus) i kroppen. Disse lægemidler kaldes også antikoagulantia eller blodtætningsmidler. Der er forskellige typer af blodförtunningsmedel, herunder:
1. Antikoagulanter: De forhindrer dannelse af blodpropper ved at hæmme Gerinningsfaktorer som thrombin eller faktor Xa. Eksempler på antikoagulanter inkluderer warfarin (Coumadin), heparin og nye orale antikoagulanter (NOAK) som apixaban (Eliquis), rivaroxaban (Xarelto) og dabigatran (Pradaxa).
2. Antiplatelet Agent: De forhindrer aggregation af blodplader, hvilket reducerer risikoen for at blodpropper dannes. Eksempler på antiplatelet agenter inkluderer acetylsalicylsyre (Aspirin), clopidogrel (Plavix) og dipyridamole (Persantine).
3. Trombolytiske Agenter: Disse lægemidler opløser eksisterende blodpropper ved at hjælpe med at omdanne fibrin, et protein der er en vigtig komponent i blodproppens struktur. Eksempler på trombolytiske agenter inkluderer alteplase (Activase) og streptokinase.
Det er vigtigt at notere, at brug af blodförtunningsmedel indebærer en øget risiko for indre blødninger, så det er vigtigt at veje potentialet for fordelen mod risikoen for hver individuel patient. Lægevidenskaben og farmakologien udvikler sig støt, så der kan opstå nye behandlingsmuligheder og metoder for at administrere disse lægemidler.
Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:
Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.
Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.
"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.
Affinitetskromatografi är en metod inom biokemi och molekylärbiologi för att renodla, identifiera eller purifiera proteiner, peptider, nukleinsyror eller andra bioaktiva molekyler baserat på deras specifika bindning till en annan molekyl, kallad ligand.
I affinitetskromatografi är liganden kovalent bunden till ett fast material, såsom agaros, silica eller magnetiska partiklar. När en lösning av den målade molekylen passerar genom kolonnen med liganden kommer den att binda till liganden om de har affinitet till varandra. Övriga icke-bindande molekyler kommer att fortsätta att flöda igenom och skiljas från den målade molekylen.
Efter att ha tvättat bort ospecificerad bindning kan den målade molekylen elueras (avskiljas) från kolonnen genom att ändra pH, saltkoncentration eller temperatur, eller genom att tillsätta en konkurrerande ligand.
Affinitetskromatografi är en mycket selektiv metod för molekyler som har hög affinitet till varandra och kan ge mycket ren produkt i ett enda steg.
'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.
SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.
Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.
'Vatten' är ett homogent, transparent, blåaktigt substance som består av två väteatomer och en syreatom (H2O). Det är en färskvattensubstans vid normal temperatur och tryck. Vatten är den mest vanliga kemiska föreningen på jorden och är avgörande för livet som vi känner det, eftersom de flesta levande organismer består av upp till 90% vatten.
I en medicinsk kontext kan vatten ha olika betydelser. I vissa fall kan det referera till den intravenösa vätskebehandling som ges till patienter för att behandla dehydrering eller elektrolytbrist. I andra fall kan det referera till specifika kroppsvätskor, såsom vätskan i ögat (kammarvatten) eller den klara vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen (cerebrospinalvätska).
I allmänhet är vatten en nödvändig komponent för många biologiska processer, inklusive näringsabsorption, avskelande av avfallsprodukter, termoreglering och andning.
Estradiol, ofta förkortat E2, är den mest prevalenta och aktiva formen av östrogen, ett viktigt sexhormon hos däggdjur. Det produceras naturligt i äggstockarna, men kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska ändamål.
Estradiol spelar en central roll i kvinnors reproduktiva system genom att stödja utvecklingen och underhållet av sekundära könsorgan, men det har också andra viktiga funktioner i kroppen som hjälper till att reglera bland annat kalciumomsättning, hjärt-kärlsystemet, huden och centrala nervsystemet.
Nivåerna av estradiol varierar under livet och är högst under fertil ålder, men sjunker kraftigt efter menopaus. Lägre nivåer kan leda till symptom som heta flusher, nattsvett, sömnproblem, humörförändringar och ökad risktagare för vissa sjukdomar som osteoporos och hjärt-kärlsjukdomar.
I medicinska sammanhang används estradiol ofta för att behandla symtom relaterade till menopaus, infertilitet, bristande könsmognad, prostatacancer och vissa typer av könsdysfori.
I en biokemisk kontext refererar en ligand till ett molekylärt ämne som binds till ett specifikt receptorprotein eller en enzymatisk aktivitetssida. Denna binding orsakar ofta en konformationell förändring hos receptorn eller enheten, vilket leder till en biologisk respons, såsom cellsignalering eller nedbrytning av substratet.
Ligander kan vara mycket små molekyler som läkemedel eller naturligt förekommande signalsubstanser, men de kan också vara större biologiska makromolekyler såsom protein-protein-interaktioner. Ligandbindning är en central mekanism i många cellulära processer och är av stor betydelse inom farmakologi, toxikologi och medicinsk forskning.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.
Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.
Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).
I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.
'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.
I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.
Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.
En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.
Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.
En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.
Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.
Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.
Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.
I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.
I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.
"Epitope" er en medisinsk terminologi som refererer til den del av et antigen (et fremmed protein eller struktur) som blir kjennetegnet av et antistoff, og som binder seg til det. Epitopen kan være en liten molekyleringskompleks på antigener, noe som gjør at det er spesifikk for den enkelte type antigen. Dette er viktig i immunologi og medisinsk sammenheng fordi epitopene kan identifiseres og måles for å undersøke immunresponsen til et bestemt antigen, som kan være assosiert med en infeksjon eller en sykdom.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.
I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.
En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.
Talliumsulfat
Blysulfat
Kieserit
Natriumvätesulfat
Kaliumbisulfat
Litiumsulfat
Brochantit
Cyanotrikit
Natriumdodecylsulfat
Celestin
Svavelsyra
Natriumsulfat
Mineral
Sulfat
Järn(III)sulfat
Amikacin
Kopparsulfat
Ammoniumsulfat
Bariumsulfat
Anglesit
Ytaktivt ämne
Dimetylsulfat
Svavel
Sur sulfatjord
Kaliumsulfat
Abakavir
Järn(II)sulfat
Oorganisk kemi
Manganblått
Lena Kjellén
Sodium laureth sulfate (SLES) 70 (CAS 9004-82-4) - MasterChem | kemikaalien tuotanto ja myynti
Zinc Sulfate Heptahydrate Granular, China Zinc Sulfate Heptahydrate Granular Manufacturers, Suppliers, Factory - TKT Co., Ltd
Köp M Picaut Nourishing Cleanser på Hudoteket.se
Köp Balanserande Schampo 250 ml - Bodystore.com
Koncentrerad duschgel - Kokosnöt - Yves Rocher
Duschgel - Spice Infusion - Yves Rocher
Natural Magic Anti Ageing Cream - Life
Fibroblaster - Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Köp Bittersalt 1000 g - Bodystore.com
Schampo - Jämför priser och omdömen hos Prisjakt
Voluspa Presentkit Mokara: Doftljus & doftpinnar | Bluebox.se
Plasma - Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Quick Blowout - Primers och Värmeskydd - Styling - Produkter - Redken
Brist på hyoscyamin - Janusinfo.se
Bourbon Vanille Boxed Corta Maison Glass Candle 312 g - Voluspa | Nordicfeel
Prionelle 28 - FASS Allmänhet
Extreme Shampoo - Redken Schampo | Nordicfeel
8 årsedan
Bästa schampo för tunt hår | Expertens topplista 2023 - Prisjakt.nu
BRÖD 1 2023 by BRÖD - Issuu
Skönhet, För henne, Hår, Styling, Lockar, Curl Creator Cream
Bath Bomb Surprise with Vibrating Body Massager Lavender - på Kinoshopping.se
Spaprodukter - Hagabadet
DOVE Regenerate Nourishment Schampo & Balsam | GLOSSYBOX SE
JUNIPER Mont Fort Hand Lotion (400 ml) | Hemleverans inom 1-2 dag
Standard - Processkemikalier för beredning av dricksvatten - Polyaluminiumkloridhydroxid och polyaluminiumkloridhydroxidsulfat...
Köp All You Need Is Me Multipurpose Balm 15ml hos Hälsokraft - Hälsokraft
Omvänd osmos och UV - Waterman
Mineraloljor4
- Det är en hudvårdsprodukt som är helt fri från parabener, mineraloljor, silikoner, sulfater och konstgjorda färger. (hudoteket.se)
- Schampot är även fritt från parabener, sulfater, mineraloljor och silikoner. (prisjakt.nu)
- Produkten innehåller inte parabener, mineraloljor, sulfater eller färgämnen. (halsokraft.se)
- Man ska lätt kunna förstå vad de innehåller och vad de är bra för och inte innehålla några skadliga ingredienser såsom paraben, sulfater, mineraloljor eller syntetiska tensider. (alltombostad.se)
Ingredienser1
- I stället för syntetiska mjukgörande ingredienser och sulfater använder sig NUORI av en ny, 100% naturlig växtbaserad sampolymer som härstammar från betain (sockerbetor). (bangerhead.se)
Silikoner och sulfater2
- Vegansk och fri från silikoner och sulfater. (lifebutiken.se)
- Använder normalt aldrig schampo/balsam med silikoner och sulfater. (glossybox.se)
Parabener och sulfater1
- Tillverkade utan ftalater, parabener och sulfater. (bluebox.se)
Ftalater2
- Lavules Ögonserum utan sulfater och ftalater. (lavule.com)
- Serum utan sulfater och ftalater. (lavule.com)
Syntetiska1
- Rengöringen, som är helt fri från tvål, sulfater & syntetiska tensider, tar skonsamt men effektivt bort make-up utan att torka ut eller irritera huden. (hudoteket.se)
Hydroxide sulfate2
- This document is applicable to aluminium chloride anhydrous, aluminium chloride basic, dialuminium chloride pentahydroxide and aluminium chloride hydroxide sulfate used for treatment of water intended for human consumption. (sis.se)
- It describes the characteristics and specifies the requirements of aluminium chloride basic, polyaluminium chloride hydroxide and polyaluminium chloride hydroxide sulfate and refers to the corresponding analytical methods. (sis.se)
Fritt1
- Ett schampo helt fritt från sulfater. (prisjakt.nu)
Sodium1
- Natriumlaurylpolyoxietylenetersulfat, även känd som Sodium laureth sulfate (SLES), är ett anjoniskt rengöringsmedel och ytaktivt ämne som ingår i många personliga vårdprodukter (tvål, schampo, tandkräm, etc. (masterchem.fi)
Vegan1
- 100% vegan, Fri från parabener, sulfater och silikoner, Cruelty-free Tillverkad och tappad i Sverige. (bangerhead.se)
Vaxer1
- Då produkten är baserad på vaxer och sulfater ger den ett effektivt skydd under en lång tid. (auson.se)
Schampo1
- Ämnen som du inte vill ha i ditt schampo är sulfater och vissa parabener. (prisjakt.nu)
Naturliga1
- Nackdelen är att sulfater även kan göra att naturliga oljor i hårbotten försvinner, vilket torkar ut hårbotten i längden. (prisjakt.nu)