Enligt den amerikanska nationella organisationen för hjärt- och lungtransplantation (ISHLT) definieras blodstamcellstransplantation som:
Stamcellstransplantation (SCT) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man överför stamceller från en donator till en mottagare, med syfte att ersätta skadade eller funktionshindrade celler i mottagarens kropp. Stamceller är grundläggande celler som har potentialen att utvecklas och differensieras till olika typer av celler i kroppen, såsom blodceller, leverceller, hjärnceller med mera.
Allotransplantation är inom medicinen definierat som en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en genetiskt skild individ till en annan individ av samma art. Detta innebär att donatorn och mottagaren har olika genetiska makeup, vilket medför ett större risk för avstötning av det transplanterade organet eller vävnaden. För att minska risken för avstötning används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar mot det nya organet eller vävnaden.
Autotransplantation är en medicinsk proceduren där man flyttar celler, vävnader eller organ från en del av kroppen till en annan del hos samma individ. Detta görs ofta för att ersätta skadad eller sjuk vävnad med frisk vävnad från den egna kroppen. Exempel på autotransplantation inkluderar transplantation av benmärg, hud, tänder och njurar.
Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.
Perifer stem cell transplantation (PSCT) är en medicinsk behandlingsmetod där patienten ges en transplantation av stamceller som har hämtats från den patients eget kropp (autolog transplantation) eller från en kompatibel donator (allogen transplantation). Stamcellerna, vanligtvis benmärgsceller, hittas i patientens cirkulerande blod (perifer) efter att de stimulerats att föröka sig med hjälp av tillväxtfaktorer.
'Förbehandling inför transplantation' (pre-transplantation treatment) refererar till de medicinska behandlingar och procedurer som en patient genomgår innan en organtransplantation, med syfte att förbättra deras tillstånd och minska risken för komplikationer under eller efter transplantationsprocessen.
Ett kliniskt tillstånd kännetecknat av anorexi, diarré, håravfall, leukopeni, trombocytopeni, dålig kroppsväxt, och möjlig död till följd av transplantat-mot-värdreaktion.
Tumörer i blodet eller i blodbildande vävnad (benmärg och lymfvävnad). De vanligaste formerna är de olika typerna av leukemi, lymfom och de fortskridande och livshotande formerna av myelodysplasisyndromen.
En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, ofta från en donator, för att ersätta den skadade eller funktionshindrade benmärgen. Detta processen hjälper till att återställa normalt blodcellsfunktion och stärka immunförsvaret.
Levertransplantation är en medicinsk procedure där en skadad eller funktionsoduglig lever ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta förfarande utförs vanligtvis när all annan behandling har misslyckats och patienten riskerar att dö till följd av leverfailure. Levertransplantationen kan rädda livet på dem som lider av svåra leverrelaterade sjukdomar, såsom skrumplever, levercirros eller levercancer. Efter operationen måste patienten ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya levern.
Ursprungscellerna för alla typer av blodceller.
En transplantationschimär är ett individuellt orsakat tillstånd som uppstår när celler, vävnader eller organ från en individ transplanteras till en annan individ av samma art och de båda individernas celler koexisterar och fungerar i symbios. Detta kan inträffa vid transplantation av stamceller eller benmärg, där donatorns celler kan integreras med mottagarens celler och bildar en blandning av båda individernas celler i vissa eller alla delar av kroppen.
Mesenchymal stem cell transplantation (MSCT) refers to the medical procedure where mesenchymal stem cells (MSCs) are infused into a patient with the goal of repairing or regenerating damaged tissues or organs. MSCs are multipotent stromal cells that can differentiate into various cell types, including bone, cartilage, fat, and muscle. They can be isolated from several adult tissues, such as bone marrow, adipose tissue, and umbilical cord blood.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Organpåläggare (eng. organ graft) är en medicinsk term som refererar till en transplantation av en del eller helhet av en organkomponent från en donator till en annan mottagare. Detta kan innebära en transplantation av en enda funktionell enhet, till exempel en hjärtklaff, eller en komplex struktur som en lever, lunga eller njure. Organpålägg kan vara antingen levande donationer, där en del av organet tas från en levande donator, eller död donationer, där organet tas från en avliden donator.
Stamcellstransplantation, fosterdiures, refererar till en medicinsk behandlingsmetod där patienten får en transplantation av fostermärgats stamceller, ofta använd som behandling för vissa slag av cancer, såsom leukemi och lymfom. Fostermärgats stamceller är icke-differentiade celler som kan differensieras till olika typer av blodceller, inklusive röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.
Ett transplantats överlevnad i värden, faktorer som är ansvariga för överlevnaden och förändringar i transplantatet i samband med dess tillväxt i värden.
Njurtransplantation är en medicinsk procedure där en fungerande njure från en donator transplanteras till en mottagare vars egen njure inte fungerar korrekt, oftast på grund av njurssvikt. Detta åtgärd utförs vanligtvis som en operation och efter operationen behöver mottagaren livslång medicinsk behandling för att förhindra avstötning av den nya njuren. Njurtransplantation är ofta en behandlingsalternativ för patienter med slutstadium njursvikt, istället för att vara beroende av dialysbehandlingar.
Cell transplantation refererar till en medicinsk behandlingsmetod där celler tas från en donator och placeras i mottagarens kropp med syfte att behandla eller bota en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Detta kan involvera transplantation av olika typer av celler, till exempel stamceller, leverceller eller betaceller, beroende på vilket syfte behandlingen har. Cell transplantation används idag inom flera områden inom medicinen, bland annat vid behandling av lever- och njursjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.
Embryonal stem cells are a type of pluripotent stem cell that are derived from embryos that are typically 3-5 days old. These stem cells have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a promising area of research for regenerative medicine and the treatment of various diseases and conditions. However, there are ethical concerns surrounding the use of embryonic stem cells due to the fact that their derivation requires the destruction of a human embryo.
"Myeloablative stimulation" is not a widely recognized or established medical term. However, "myeloablative" is a term that is used in the field of hematopoietic stem cell transplantation (HSCT) to describe a treatment regimen that aims to completely destroy and eliminate the patient's bone marrow cells using high-dose chemotherapy or radiation therapy.
"Adult stem cells, also known as somatic stem cells, are undifferentiated cells found in fully developed organisms that have the ability to self-renew and differentiate into specific cell types within a given tissue or organ. They play a crucial role in maintaining and repairing tissues throughout an individual's lifetime."
Ett alkylerande medel med selektiv immunsupprimerande effekt på benmärg. Det har använts för palliativ behandling av kronisk myeloid leukemi. Men trots symtomatisk lindring har ingen permanent förbätt ring uppnåtts. Busulfan är en känd karcinogen.
I en enkel medicinsk definition kan "recurrence" definieras som återkomsten av en sjukdom eller ett symptom efter en period av förbättring eller remission. Detta innebär att en patient som tidigare diagnosticerats med och behandlats för en viss sjukdom kan uppleva en återförekomst av samma sjukdom eller symptom, även om de previöst hade visat på förbättring. Recurrens bör inte förväxlas med reaktivation, som är användbar inom infektionssjukdomar och avser en återupplivning av en latent infektion.
Identifiering av MHC-antigener från vävnadsdonatorer och möjliga mottagare, vanligtvis med serologiska tester. Donatorer och mottagare bör tillhöra samma ABO-blodgrupp och ha så stor överensstämmelse som möjligt mellan histokompatibilitetsantigener för att risken för vävnadsavstötning skall kunna minimeras.
"Multiple myeloma is a type of cancer that forms in a type of white blood cell called a plasma cell, which helps fight infections by making antibodies. In multiple myeloma, cancerous plasma cells accumulate in the bone marrow and crowd out healthy blood cells, leading to symptoms such as fatigue, recurrent infections, and bone pain or fractures. The cancer cells can also produce abnormal amounts of a single type of antibody, called M protein, which can cause damage to organs and tissues."
Bestrålning av hela kroppen med joniserande eller icke-joniserande strålning. Begreppet är tillämpligt på djur och människor, men ej mikroorganismer.
Behandling av ett sjukdomstillstånd med flera olika åtgärder, samtidigt eller i följd. Kemoimmunterapi, radioimmunterapi, kemoradioterapi, kryokemoterapi och alternativa terapiåtgärder är de vanligaste, men inbördes kombinationer mellan dessa modeller och kombinationer med kirurgiska metoder används också.
"Remissionsinduktion" er en begrebsbruk innenfor medisin som refererer til behandlingsmåten som har til formål å oppnå remission hos en pasient, det vil si å redusere eller fjerne alle symptomer og tegn på en sykdom. Denne type behandling er ofte aggressiv og kan involvere bruk av steroider, kjemoterapi eller annen sterk behandling for å redusere aktiviteten i sykdomsprosessen og føre til en remissjon. I noen tilfeller kan remissionsinduksjon være den første trinnet i en langvarig behandlingsplan, mens den i andre tilfeller kan være det eneste behandlingstrinet som er nødvendig for å kontrollere sykdommen.
En alkylerande kvävesenap som används mot tumörer i form av levoisomeren melfalan, den rasemiska blandningen merfalan eller dextroisomeren medfalan. Medlet är toxiskt för benvävnad, men har liten blåsbildande verkan. Det kan vara karcinogent.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.
Graden av antigenöverensstämmelse mellan vävnaderna från olika individer, vilken avgör om ett allogent transplantat accepteras eller stöts bort.
Frisättning av stamceller från benmärgen till den perifera blodbanan för leukaferes, inför stamcellstransplantation. Ofta används hematopoetiska tillväxtfaktorer eller kemoterapeutiska preparat för att stimulera mobiliseringen.
Immunologiskt bortstötande av leukemiceller efter benmärgstransplantation.
En hjärttransplantation är en chirurgisk proceduren där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och kompatibelt donatorhjärta, vanligtvis från en avliden donator. Detta åtgärd genomförs som en livräddande behandling för personer med allvarlig hjärtsjukdom som inte kan behandlas effektivt med andra metoder.
Pluripotent stem cells are a type of undifferentiated cells that have the ability to differentiate into any cell type in the body, under the right conditions. These cells can potentially give rise to all three germ layers: ectoderm, mesoderm, and endoderm, which form various tissues and organs during embryonic development.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
En fortskridande, elakartad sjukdom i de blodbildande organen, med onormal tillväxt och utveckling av leukocyter och deras prekursorceller i blod och benmärg. Sjukdomen klassificeras utifrån celldifferentieringsgrad som akut eller kronisk, och beroende på dominerande celltyp som myelogen eller lymfocytisk.
Lungtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade lungor ersätts med en frisk lungs från en annan person, vanligtvis en död donator. Detta metod används när andra behandlingsformer har misslyckats och patientens liv är i fara på grund av lungsjukdom eller skada. Lungtransplantationen kan förbättra patientens kvalitet på liv och öka deras överlevnadschanser. Proceduren innebär att både lungorna tas bort från donatorn, prepareras och transplanteras till mottagaren under operation. Efter operationen behöver mottagaren ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av de nya lungorna.
Transplantationsimmunologi är ett medicinskt område som studerar immunförsvarets respons mot transplanterade organ och vävnader, med målet att förhindra avstötning (rejection) och upprätthålla funktionen hos det transplanterade organet. Denna process innefattar förståelsen av både den cellulära och humorala immunresponsen, såväl som mekanismer för att modulera dessa svar med hjälp av immunsuppressiva behandlingar.
En stem cell niche är ett speciellt microenvironment som kontrollerar och styr funktionen hos stamceller, inklusive självförnyelse och differentiering. Nichen består av olika cellulära och extracellulära komponenter, såsom andra celler, signalsubstanser, matrisproteiner och blodkärl. Dessa komponenter interagerar med stamcellerna och skapar en unik miljö som reglerar deras aktivitet genom kontinuerlig kommunikation. Stamcellen nichen bidrar till att hålla stamcellerna i ett odiffunderat tillstånd och skyddar dem från onormal differentiering eller apoptos (programmerad celldöd). Denna nisch är av stor betydelse inom regenerativ medicin, då förståelsen av hur den fungerar kan hjälpa till att utveckla terapeutiska strategier för att behandla olika sjukdomar och skador.
Neural stem cells (NSCs) are a type of stem cell found in the brain and spinal cord, which have the ability to differentiate into various cell types of the nervous system, including neurons, astrocytes, and oligodendrocytes. They are self-renewing, meaning they can divide and produce more NSCs, and they play a crucial role in the development, maintenance, and repair of the central nervous system throughout life.
Perioden efter en framgångsrik behandling, under vilken inga symtom eller sjukdomstecken syns.
Vidarabin är ett antiviralt läkemedel som används för behandling av herpes simplex-infektioner, specifikt herpes zoster (gurtbältessjuka) hos immunosupprierade individer. Det är en nucleosidanalog som verkar genom att inhibit viral DNA-polymeras och därmed stoppa virusreplikationen.
'Survival Rate' refererer til sandsynligheden for, at patienter overlever en bestemt sygdom eller tilstand over en given periode. Den kan beregnes på forskellige måder alt efter konteksten, men oftest angives den som den procentuelle andel af patienter, der er i live et år (eller flere) efter diagnosen. Survival rate kan være et vigtigt mål for effektiviteten af behandlinger og for at forstå udfaldet for forskellige sygdomme.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Survival analysis är en statistisk metod för att analysera och förutsäga tiden till ett specifikt händelseutfall, vanligtvis relaterat till dödlighet eller rekurrens av en sjukdom, baserat på tidskorrelerade data.
Mesenchymal Stromal Cells (MSCs) are a type of adult stem cells found in various tissues, including bone marrow, adipose tissue, and umbilical cord blood. They have the ability to differentiate into multiple cell types, such as osteoblasts, chondrocytes, and adipocytes, under specific conditions. MSCs also exhibit immunomodulatory properties, making them a promising tool in regenerative medicine and the treatment of various diseases, including graft-versus-host disease, autoimmune disorders, and tissue injury. It is important to note that the term "Mesenchymal Stem Cells" has been replaced by "Mesenchymal Stromal Cells" in the scientific community as MSCs are not truly stem cells due to their limited differentiation potential compared to embryonic stem cells.
En prekursor till ett alkylerande kvävesenapsbaserat antitumör- och immunsuppressivt medel som måste aktiveras i levern för att bilda den aktiva aldofosfamiden. Det används för behandling av lymfom, leukemier osv. Bieffekten, alopeci (håravfall), har man dragit nytta av för att avlägsna fårpäls. Cyklofosfamid kan dessutom orsaka sterilitet, fostermissbildningar, mutationer och cancer.
Glykoproteiner på omogna hematopoetiska celler och endotelceller. De utgör de hittills enda kända molekyler som kommer till uttryck i blodsystemet genom ett begränsat antal progenitorceller i benmärg en.
En immunreaktion med både cellulära och humorala inslag, riktad mot ett allogent transplantat, vars vävnadsantigen inte är kompatibla med mottagarens.
Användning av två eller fler preparat samtidigt eller i följd vid cancerterapi. Medlen behöver inte administreras i samma form.
Blockering av små eller medelstora levervener pga icke-trombotiska subendoteliala ödem som kan utvecklas till fibros.
"Salvage therapy" refererar till behandlingsalternativ som används när första linjen av cancerbehandling har misslyckats eller när canceren har återvänt efter initial behandling. Detta kan innebära användning av nya läkemedel, högre doser av kemoterapi, immunterapi, målgerichtet terapi eller annan typ av behandling som inte har använts tidigare. Syftet med salvage therapy är att försöka kontrollera sjukdomen och förbättra patientens överlevnadschanser samt livskvalitet.
Induced pluripotent stem cells (iPSCs) are a type of adult stem cells that have been genetically reprogrammed to exhibit similar characteristics to embryonic stem cells. This means that iPSCs have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a promising tool for regenerative medicine and drug development.
Organtransplantation är en medicinsk proceduren där ett organ tas bort från en donator, levande eller död, och placeras i en mottagare som saknar ett fungerande organ eller har organsvikt. Detta process sker vanligtvis för att ersätta ett slitet, skadat eller sjukdomsdrabbat organ med ett friskt och fungerande. Organtransplantation kan rädda livet för mottagaren och förbättra deras kvalitet på liv. Några exempel på vanliga organtransplantationer inkluderar lever, hjärta, lungor, njurar, bukspjälsta och benmärg.
Akut leukemi som skiljer sig från akut lymfocytisk leukemi (ALL) genom de leukemiska märg- och blodcellernas morfologi. Ofta finns där cytoplasmakorn, och kärnan är vanligtvis stor och oregelbunden. Sjukdomen är vanligare än ALL hos vuxna och kan förekomma vid alla åldrar.
Förekomst av cellgrupper med två eller fler olika kromosomuppsättningar hos en och samma individ, beroende på närvaro av arvsmassa från genetiskt olika individer. Vid mosaicism, däremot, kommer de sinsemellan olika cellgrupperna från en enda individ.
Immunologiskt avvisande av tumörvävnad eller -celler efter benmärgstransplantation.
En isograft definieras som en transplantation av organ eller vävnad mellan genetiskt identiska individer, till exempel en tvilling. På grund av den genetiska likheten betraktas den som "halvacceptabel" av kroppen, vilket medför ett mycket lägre risk för avstötningsreaktioner jämfört med transplantation mellan orelaterade individer.
I medicinsk kontext, kan 'syskon' defineras som barn som har minst en gemensam biological förälder. Detta inkluderar både helsyskon (som delar samma mor och far) och halvsyskon (som delar antingen samma mor eller samma far). Det är värt att notera att denna definition kan variera något beroende på kulturell kontext och sociala normer.
Antigener (Human Leukocyte Antigens) bestämda av leukocytplatserna på kromosom 6, kodningsstället för MHC ("major histocompatibility complex") hos människor. De är polypeptider eller glykoproteiner som återfinns på de flesta kärnförsedda celler och blodplättar, bestämmer vävnadstyp i samband med transplantation, och är förknippade med vissa sjukdomar.
Sjukdomar i blodet och de blodbildande organen.
En lymfocyttransfusion är en medicinsk behandling där en patient får en transfusion av friska, kompatibla lymfocyter, en typ av vita blodkroppar, från en donator. Denna procedure används sällan och kan användas för att stärka immunförsvaret hos vissa patienter, till exempel vid behandling av vissa former av cancer eller efter en benign transplantation. Det är viktigt att mottagaren och donatorn har kompatibla HLA-typer (Human Leukocyte Antigen) för att undvika en negativ immunreaktion.
Myelodysplastiska syndrom (MDS) är en grupp av blodbristsjukdomar orsakade av felaktig celltillväxt och differentiering i benmärgen, vilket leder till onormal produktion av röda och vita blodkroppar och blodplättar.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Transplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett organ, vävnad eller celler från en donator och placerar det hos en mottagare som behöver det för att ersätta ett skadat, sjukt eller dysfunktionellt organ eller vävnad i deras eget kropp. Detta process kan rädda livet på den mottagaren och förbättra deras kvalitet på liv. Transplantation kan utföras på olika slag av organ, såsom hjärta, lungor, lever, njurar, bukspottkörtel, benmärg och hud.
Specialiserade stamceller med uppgift att ge upphov till celler med någon särskild funktion, som t ex myoblaster, myeloida stamceller och hudstamceller.
Alla elakartade lymfvävnadstumörer som skiljer sig från Hodgkins sjukdom, då de är mer heterogena i fråga om cellinjemalignitet, kliniskt förlopp, prognos och behandling. Det enda gemensamma kännetecknet bland dessa tumörer är frånvaron av Reed-Sternbergceller, vilka är typiska för Hodgkins sjukdom.
"Langerhans cells are specialized immune cells found in the epidermis of the skin and mucous membranes. In the context of transplantation, Langerhans cells can play a role in the rejection of transplanted tissue or organs. They have the ability to present antigens from the donor tissue to the recipient's immune system, triggering an immune response that can lead to rejection. Therefore, strategies to modulate or deplete Langerhans cells during transplantation are being explored to improve transplant outcomes."
Serum innehållande antikroppar mot lymfocytantigener. Det används både i histokompatibilitetstester och terapeutiskt i samband med transplantationer.
Avsiktligt undertryckande eller dämpning av immunsvaret hos en individ. Effekten kan vara ospecifik, som vid tillförsel av immunsuppressiva läkemedel eller strålbehandling eller utslagning/förlust av lymfocyter, eller specifik, som vid desensibilisering eller samtidig tillförsel av antigen och immunsuppressiva medel.
Ett glykoprotein med molekylvikten 25 kDa innehållande inre disulfidbindningar. Det främjar överlevnad, tillväxt och differentiering av neutrofila granulocytprekursorceller och har till funktion att aktivera mogna blodneutrofiler. I familjen av kolonistimulerande faktorer är G-CSF den mest kraftfulla induceraren av slutlig differentiering av leukemiska myeloidcellinjer till granulocyter och makrofager.
Precursor Cell Lymphoblastic Leukemia-Lymphoma (previously known as Acute Lymphocytic Leukemia or ALL with a T-cell phenotype) is a type of cancer that affects the early stages of T-cell lymphocyte development. It is characterized by the uncontrolled proliferation of immature lymphoblasts, also known as precursor cells, in the bone marrow, blood, and sometimes other organs such as the lymph nodes, spleen, and liver.
Fetala stamceller, även kallade fosterceller, är stamceller som tas från ett foster under graviditeten eller strax efter abort. Dessa stamceller har potentialen att differensiera till olika celltyper och kan därför användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler i kroppen. Fetala stamceller är en del av den stora gruppen embryonala stamceller, men de är mindre kontroversiella eftersom de kan erhållas utan att behöva förstöra ett embryo.
Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.
"Kronic myeloid leukemia (CML) with the BCR-ABL fusion protein is a type of slow-growing blood cancer that originates in the bone marrow and affects the production of white blood cells, characterized by the presence of the abnormal BCR-ABL gene caused by a genetic rearrangement between chromosomes 9 and 22, resulting in the formation of the Philadelphia chromosome."
Infektion orsakad av Cytomegalovirus; den kännetecknas av förstorade celler med inneslutningar i cellkärnan. Nästan vilket organ som helst kan infekteras, men hos barn är infektion vanligast i spottkörtlarna och hos vuxna i lungorna.
Cellers utvecklingshistoria som den kan följas från den första delnningen av embryots ursprungliga cell eller celler.
Utveckling och bildande av olika typer av blodceller. Blodbildningen (hematopoesen) kan ske i benmärgen (medullär) eller utanför benmärgen (extramedullär).
"Lymfocytuttömning" refererar till en procedure där lymfocyter, en viss typ av vita blodkroppar, elimineras eller reduceras i antal i kroppen. Detta kan ske genom olika metoder som medicinering, apheres (en sorts blodrening) eller transplantation. Orsaken till en lymfocytuttömning kan vara behandling av autoimmuna sjukdomar, överaktiva immunsystem eller förberedelse inför en benmärgstransplantation.
En medicinsk definition av 'Unrelated Donors' refererar till individer som inte är genetiskt relaterade till patienten och ändå kan vara möjliga donatorer av transplantationsorgan, benmärg eller andra celler. Dessa donatorer registreras i olika registret där deras HLA-typ (Human Leukocyte Antigen) är känd och matchas med patientens behov.
En pyrimidinnukleosidanalog som huvudsakligen används för behandling av leukemi, i synnerhet akut, icke-lymfoblastisk leukemi. Cytarabin är ett antimetaboliskt antitumörmedel som hämmar DNA-syntesen. Dess verkan är specifik för cellcykelns S-fas. Medlet har även antivirala och immunnedsä'ttande egenskaper.
En stamcellsfaktor, också känd som stammcellsförväxlingsfaktor eller hematopoetisk växtfaktor, är ett typ av proteiner som spelar en viktig roll i produktionen och differensieringen av blodceller inuti kroppen. Dessa faktorer hjälper till att reglera själva processen där stamceller (ospecialiserade celler) utvecklas till olika typer av blodceller, såsom röda och vita blodkroppar samt blodplättor. Stamcellsfaktorer kan även ha en funktion i andra biologiska processer, såsom celldelning, celldifferentiering och celleväxt.
Ej döda givare av organ för transplantation till besläktade eller icke-besläktade mottagare.
En elakartad sjukdom, kännetecknad av tilltagande förstoring av lymfknutorna, mjälten och vanlig lymfvävnad, och förekomst av stora och vanligtvis flerkärniga celler (Reed-Sternberg-celler) av okänt ursprung.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
I medicinen refererar prognosen till den förväntade utgången eller framgången av en behandling eller sjukdom. Det är en förutsägelse om hur en patients hälsotillstånd kommer att utvecklas över tiden, inklusive sannolikheten för fullständig genes, kronisk sjukdom eller död. Prognosen baseras ofta på olika faktorer som patientens allmänna hälsotillstånd, sjukdomens art och svårighetsgrad, behandlingsalternativ och individuella respons på behandlingar.
Bukspottkörteltransplantation (Pankreastransplantation) är en medicinsk proceduren där en frisk bukspottkörtel från en leverantör transplanteras till en mottagare som har insjuknat i diabetes och har utvecklat komplikationer relaterade till sjukdomen, såsom njurskada. Detta kan hjälpa mottagaren att upprätthålla normalt blodsockernivå och förbättra deras kvalitet på livet, men operationen innebär också risker och komplikationer som måste vägas mot potentiala fördelar.
En form av anemi där benmärgen inte producerar perifera blodkroppar i tillräckliga antal.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin med antitumörverkan. Det hämmar DNA-syntes genom att bilda komplex med topoisomeras II och DNA. Komplexet utlöser brott på dubbelsträngat DNA och hindrar reparation genom topoisomeras II-bindning. Upprepade DNA-brott hindrar övergång till celldelningens mitosfas och leder till celldöd. Etoposid är verksam främst i cellcykelns G2- och S-faser.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
En cyklisk undecapeptid (peptid med 11 aminosyrakomponenter) från extrakt av jordsvampar. Den är ett kraftigt immunsuppressivt medel med specifik verkan på T-lymfocyter, och används mot avstötningsreaktioner vid organ- eller vävnadstransplantationer. Syn. cyklosporin.
Behandling av leukocytkoncentrat, så att röda blodkroppar och leukocytfattig plasma återförs till givaren.
Förfarande för utvärdering av hälsostatus och riskfaktorer hos potentiella givare av biologiskt material. Donatorer utses under de principiella förutsättningar att deras hälsotillstånd ej påverkas negativt i processen och att de donerade vävnaderna eller organen riskfritt kan användas i mottagarna.
Ett ospecifikt, alkylerande cellcykelfasantitumörmedel. Det används vid behandling av hjärntumörer och en del andra elakartade cancerformer. Enligt "Fourth Annual Report on Carcinogens" (1985) kan med let antas vara karcinogent.
"En resttumör är en återstående malign tumör efter en cancerbehandling, som kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller cellgiftsbehandling."
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
'Svår kombinerad immunbrist' (SCID) är ett allvarligt tillstånd där patienten har en mycket nedsatt funktion hos både T-celler och B-celler, vilket leder till en hög risk för infektioner, autoimmunitet och utveckling av cancer.
Invasion och förökning av mikroorganismer i kroppsvävnader som kan vara kliniskt obemärkt eller ge upphov till lokala cellskador. En lokal infektion kan bli bestående, sprida sig och utvecklas till en akut, subakut eller kronisk, klinisk infektion eller sjukdom. Infektionen kan även bli systemisk, om mikroorganismerna sprider sig till lymf- och kärlsystemet.
"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."
Transplantattolerans är ett tillstånd där ett immunologiskt acceptans hos ett transplanterat organ har uppnåtts, vilket medför att recipiens immunsvar inte behöver undertryckas kontinuerligt med immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning. Detta är en önskvärd, men fortfarande sällan uppnådd, komplikation efter en organtransplantation. Transplantattolerans kan uppstå på grund av central tolerans, där T-celler i primärimmunsystemet modifieras för att inte reagera mot det transplanterade organet, eller perifer tolerans, där immunresponsen hämmas i sekundärimmunsystemet.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Stem cell research is a branch of medical science that focuses on the study and manipulation of stem cells, which are undifferentiated cells with the ability to develop into various specialized cell types in the body. This research aims to understand their unique properties, such as self-renewal and differentiation, to potentially treat or cure diseases and injuries by replacing damaged or malfunctioning cells. The ultimate goal is to harness the potential of stem cells to regenerate tissues and organs, providing new therapeutic options for conditions like neurodegenerative disorders, heart disease, diabetes, and cancer.
Tiotepa är ett citostatikum, ett ämne som används för att stoppa celldelningen och därmed cancercellers tillväxt. Det är ett alkyleringsmedel och en tioguaninhydrochloridderivat, som används som kemoterapi vid behandling av vissa typer av cancer, såsom ovarialcancer och maligna melanomer. Tiotepa agerar genom att skada DNA i cancercellerna, vilket förhindrar deras förmåga att dela sig och växa.
Allela alloantigener som ofta ligger bakom svag transplantatavstötning i fall där histokompatibilitet fastställts genom standardtester. Hos mus kodas de av mer än 500 gener fördelade på uppemot 30 genplatser för nedsatt histokompatiblitet. Det mest kända låghistokompatibilitetsantigenet hos däggsjur är H-Y-antigenet.
Xenotransplantation refererar till den kliniska praktiken av överföra organ, vävnader eller celler från ett individ av en art till en annan art, oftast från djur till människa. Detta är ett aktivt fält inom transplantationsforskning som har potentialen att lösa den akuta bristen på organ donatorer och rädda livet på dem som väntar på en transplantation. Men, xenotransplantation är också associerat med etiska, juridiska och immunologiska frågor som måste övervägas innan det kan bli en rutinmetod inom klinisk medicin.
"Cell separation" refererar till metoder och processer som används för att skilja och isolera specifika celltyper eller populationer av levande celler från varandra eller från ett heterogent cellsamhälle, baserat på deras differensierade fysiska, kemiska eller genetiska egenskaper. Detta kan uppnås genom användning av olika tekniker som flöteskopseparation, magnetisk- och fluorescensbaserad cellsorting, centrifugation, filtrering och enzymatisk digestion. Cellseparation är en viktig procedur inom biomedicinsk forskning och kliniska tillämpningar som in vitro-forskning, diagnostik, regenerativ medicin och cellterapi.
Människa eller djur vars immunförsvar är bristfälligt pga immundefektsjukdom eller annan sjukdom, eller pga medicinering med immunsupprimerande läkemedel eller strålbehandling.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.
En klass läkemedel som skiljer sig från andra alkylerande medel genom att ha en enda funktion, vilket hindrar dem från att korsbinda cellulära makromolekyler. De kräver metabolisk aktivering till en p rodukt med antitumörverkan och närvaro av N-metylgrupper i strukturen, vilka efter metabolisering kan modifiera cell-DNA kovalent. De enskilda preparatens verkningsmekanismer är inte helt klarlagda.
Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Vincristine är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen vinkaalkaloider, hämtade från växten rosa Catharanthus (tidigare namn Vinca rosea). Vincristine används primärt i behandlingen av olika typer av cancer, såsom leukemi och lymfom, genom att störa cellcykeln hos snabbt delande cancerceller.
Störningar i lymfvävnadstillväxten, allmänna eller ospecificerade.
"Virusaktivering" refererer til en proces, hvor et virus, som er i en latent (inaktiv) fase i en værtscelle, bliver aktiveret og begynder at producere viruse protein og genmateriale, der kan resultere i skader på værten og udbredelse af virussen til andre celler.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Den mjuka vävnaden i skelettbenens håligheter. Det finns två typer: gul och röd. Den gula finns i de stora benen och består huvudsakligen av fettceller och ett fåtal primitiva blodceller. Den röda är blodbildande vävnad som producerar erytrocyter och leukocyter. Benmärgen byggs upp av ett fackverk av bindeväv med förgrenade fibrer, där märgcellerna fyller facken.
Teknik för avlägsnande av subpopulationer av celler (kvarvarande tumörceller oftast) från benmärgen ex vivo före infusion. Reningen uppnås med en rad olika medel, däribland farmakologiska, biofysiska (laserbestrålning eller radioisotoper) och immunologiska. Benmärgsrening används vid såväl autolog som allogen benmärgstransplantation.
En form av leukemi med okontrollerad tillväxt av myeloida celler och deras förstadier i benmärgen och andra organ.
"Opportunistiska infektioner" är infektioner som orsätts av opportunistiska patogener, det vill säga mikroorganismer som normalt inte ger upphov till sjukdom hos en frisk person men kan göra det hos en individ med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smittade eller cancerpatienter under behandling.
Blod hos fostret. Utbyte av näringsämnen och avfallsämnen mellan fostrets och moderns blod sker via moderkakan, Umbilikalt blod är blod i navelsträngsartären eller -venen.
Fostervävnadstransplantation (eng. "allogeneic fetal tissue transplantation") refererar till en medicinsk behandlingsform där vävnad från ett foster av samma art som patienten används för att ersätta eller reparera skadad eller funktionsnedsatt vävnad hos patienten. Denna typ av transplantation innebär att vävnaden kommer ifrån en annan individ (allogen) istället för från patienten själv (autolog). Fostervävnad används eftersom den kan ses som immunologiskt mindre reaktiv än vuxenvävnad, och därför minskar risken för avstötningsreaktioner. Behandlingen är kontroversiell och används endast i undantagsfall på grund av etiska, juridiska och medicinska aspekter.
En allmän beteckning för olika tumörsjukdomar i lymfvävnad.
Ett släkte i familjen Herpesviridae, underfamiljen Betaherpesvirinae, som infekterar spottkörtlarna, levern, mjälten, lungorna, ögonen och andra organ, där de ger upphov till förstorade celler med kärninneslutningar. Cytomegalovirusinfektion uppträder också som en opportunistisk infektion i AIDS.
En spermatogoni är en typ av stamcell som finns i testikeln hos män och utgör startpunkten för spermieproduktionen, även kallad spermatogenes. Spermatogonierna har förmågan att dela sig och differensiera till så kallade primära spermatocyter, vilka i sin tur kan utvecklas till fullt utbildade spermatozoider, eller spermier. Denna process är kontinuerlig under mannens fertila år och möjliggör reproduktion.
Cell- and tissue-based therapy is a branch of medicine that involves the use of cells, tissues, or their derivatives to prevent, treat, or cure diseases or injuries. This can include transplanting healthy cells or tissues into a patient to replace damaged or diseased ones, as well as using cellular or tissue engineering techniques to grow new tissues or organs in the lab for transplantation.
Ett antal tillstånd av varierande orsaker som kännetecknas av ansamling av olösliga fiberliknande proteiner (amyloid) i olika organ och vävnader så att livsviktiga funktioner äventyras.
Heterotopic transplantation refererar till en typ av transplantationskirurgi där ett organ eller vävnad transplanteras till en plats i kroppen som är annorlunda än dess normala anatomiska position, men fortfarande förblir anslutet till den ursprungliga blodförsörjningen. Detta skiljer sig från en autotopisk transplantation, där organet eller vävnaden transplanteras tillbaka till sin ursprungliga plats, och en allotopisk transplantation, där organet eller vävnaden transplanteras till dess normala anatomiska position i en annan individ. Heterotopisk transplantation kan användas för att behandla olika sjukdomar eller skador, och det är vanligt förekommande vid levertransplantationer där både den heterotopiska och ortotopiska (normal position) transplantationen kan användas beroende på patientens specifika behov.
Oöverensstämmelse mellan givares och mottagares blod. Antikroppar i mottagarens serum är riktade mot antigen i givarprodukten. Sådan oförenlighet kan resultera i en transfusionsreaktion, där t ex giva rens blod hemolyseras.
'Växtstammar' refererar till de grundläggande, genetiskt skilda enheterna inom växtvärlden, som utgör basen för artbildning och evolution. De är motsvarigheten till djurens arter och populationer, och kan bestå av en enda art eller en grupp närbesläktade arter. Växtstammar kännetecknas av sin unika genetiska sammansättning och reproducerar sig ofta asexuellt genom vegetativ förökning, även om de också kan fortplanta sig sexuellt.
Takrolimus är ett immunsupressivt läkemedel som används för att förhindra avstötningsreaktioner efter transplantationer, samt behandla vissa autoimmuna sjukdomar. Det verkar genom att hämta ned aktiviteten i T-celler, en typ av vita blodkroppar som är inblandade i immunförsvaret.
Muninflammation, eller inflammatio oris som det kallas på latin, är en allmän medicinsk term som refererar till inflammation i munhålan. Det kan bero på olika orsaker, såsom infektioner, skador, allergier eller autoimmuna sjukdomar. Vanliga symptomen på muninflammation innefattar rödhet, svullnad, smärta och sår i munhålan. I vissa fall kan det även förekomma slemproduktion eller blödning. Behandlingen av muninflammation beror på dess orsak och kan innefatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller smärtstillande medel.
"Tumörstamceller, även kända som cancerstammceller, är en population av celler inom en tumör som har förmågan till självförnyelse och differensiering, vilket kan leda till tumörorogenes och resistans mot behandlingar."
En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.
I en enda mening kan 'Allografts' definieras som en typ av transplantation där material från ett individuellt djur, vanligtvis människa till människa, används för att ersätta skadat eller sjukt vävnad eller organ hos en annan person. Detta står i kontrast till autografter (där material tas från samma individ), xenografter (där material tas från ett djur av en annan art) och syngrafter (där material tas från embryonal eller fostertillstånd). Allografter kan vara källor till komplikationer såsom avstossningsreaktioner, eftersom mottagarens immunsystem kan uppfatta det transplanterade vävnadet som främmande. För att undvika avstossning använder läkare ofta immunosuppressiva läkemedel för att undertrycka den immuna responsen hos mottagaren.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
'Monoclonal murine-derived antibodies' are antibodies that are identical in their molecular structure and specificity, and are derived from a single clone of cells obtained from a mouse. These antibodies are produced in a laboratory setting and are used in medical research, diagnosis, and treatment due to their high specificity and affinity for target antigens. They have been widely used in various applications such as immunohistochemistry, flow cytometry, and immunoassays, as well as in the development of therapeutic agents for cancer, autoimmune diseases, and infectious diseases. However, due to their foreign origin, they can elicit an immune response in humans, leading to the production of human anti-mouse antibodies (HAMA) that can limit their effectiveness and cause adverse effects. Therefore, efforts have been made to develop chimeric or humanized monoclonal antibodies that reduce the immunogenicity and improve the safety and efficacy of these therapeutic agents.
Något förfaringssätt för blodtagning från en givare, där någon beståndsdel separeras och tas till vara, och återstoden återförs till givaren.
Samtidig överföring av både hjärta och lungor från en människa eller ett djur till en annan individ.
"Vävnads- och organtransplantation är en medicinsk procedure där vävnad eller hela organ från en donator överförs till en mottagare för att ersätta skadat, sjukligt fungerande eller icke-fungerande vävnad eller organ i dennes kropp."
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Klassificering av immunsystemets celler utifrån strukturella och funktionella skillnader. Denna bestämning används allmänt för analys och sortering av olika underklasser av T-lymfocyter, baserad på CD-antigen och med hjälp av flödescytometri.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Möss som är homozygota för den muterade autosomalt recessiva "scid"-genen, som är belägen på centromeränden av kromosom 16. Dessa möss saknar mogna, funktionella lymfocyter och är därför synnerligen mottagliga för dödliga opportunistiska infektioner om de inte får ständig antibiotikabehandling. Bristen på B- och T-cellsimmunitet liknar det svåra immundefektsyndromet SCID (severe combined immunodeficiency) hos barn. SCID-möss är användbara som djurmodeller, då de genom att vara mottagliga för implantat från mänskliga immunsystem kan producera hematochimära möss med humant SCID-syndrom (SCID-hu).
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.
Prednisone är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducera svullnad, rödning och smärta. Prednisone kan också användas för att behandla cancer, då det kan hämma celldelningen och därmed försena cancersjukdomens framskridande.
Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Roseolovirusinfektioner är en sammanfattande benämning på infektioner orsakade av humana herpesvirus 6 (HHV-6) och humant herpesvirus 7 (HHV-7), två virus som tillhör familjen Herpesviridae. De flesta infektionerna ger upphov till en mild, självläkande sjukdom med feber och hudutslag, känd som exanthem subitum eller roséola infantum, som främst drabbar barn under två års ålder. Symptomen tenderar att vara mildare än vid andra typiska barnsjukdomar, såsom röda hund och mässling. I sällsynta fall kan dessa virus också orsaka allvarligare komplikationer, särskilt hos immunbräckliga individer.
Inflammation i bronkiolerna med fibrös granulationsväv eller bronkialexsudat. Den kan uppkomma efter inandning av irriterande gaser eller främmande ämnen och kan vara en komplikation till lunginflamma tion.
Cytologisk teknik för mätning av stamcellers funktionella kapacitet genom undersökning av deras aktivitet.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Antalet lymfocyter per volymenhet blod.
"Svampinfektioner" refererer til en type infektion som skyves på af svampe, som er en type mikroskopisk organismer. Disse organismer kan kolonisere og invadere både planter og dyr, herunder mennesker, og forårsage en række forskellige sygdomme alt efter hvilken type svamp der er tale om og hvor i kroppen infektionen opstår. Svampeinfektioner kan variere fra overfladiske infektioner på huden til alvorlige livstruende sygdomme i indre organer, alt efter den inficerede persons immunforsvar.
Bristande förmåga hos levern att utföra sina normala ämnesomsättningsfunktioner, vilket visar sig som svår gulsot och onormala serumhalter av ammonium, bilrubin, alkalin fosfatas, aspartataminotransferas, laktatdehydrogenas och onormalt albumin/globulinförhållande.
En acykloviranalog som har kraftigt hämmande verkan på herpesvirusarter, inklusive cytomegalovirus. Ganciklovir används för att behandla cytomegalovirusinfektioner hos AIDS-patienter.
En antiinflammatorisk 9-fluoroglukokortikoid (se antiinflammatoriska medel, steroida).
Röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
En sällsynt form av non-Hodgkinlymfom, med ett vanligtvis diffust mönster av både små och medelstora lymfocyter och små, delade celler. Formen utgör ca 5% av fallen av non-Hodgkinlymfom hos vuxna i USA och Europa. De flesta mantelcellslymfom är förknippade med en t(11;14)-translokering, vilket leder till förhöjt uttryck av cyklin D1-genen.
Infektion orsakad av humant herpesvirus 4 (HHV-4), som kan ligga till grund för utveckling av olika lynfoproliferativa sjukdomstillstånd. Hit hör bl a Burkittlymfom (av afrikansk typ), infektiös mononukleos och ora,l hårig leukoplaki. Syn. EBV-infektioner.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Elakartade lymfom där lymfcellerna är hopklumpade till avgränsade noduler inuti lymfknutorna. Nodulerna påminner i viss utsträckning om germinalcentra i lymfknutsfolliklar och utgör sannolikt en neoplastisk utveckling av follikulära B-lymfocyter från lymfknutor. Denna lymfomklass förekommer vanligen hos äldre personer, är spridd till flera lymfknutor, och möjligen även extranodal. Patienter med lymfom med follikulärt eller nodulärt mönster har oftast ett lindrigare sjukdomsförlopp än de med diffust lymfom.
Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.
En familj som består av äkta makar och deras barn.
En trombocyttransfusion är en medicinsk procedure där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patients blodomlopp. Detta görs vanligtvis för att behandla eller förebygga blödningar hos patienter med låga trombocytnivåer (trombocytopeni), vilket kan orsakas av sjukdomar som leukemi, cancerbehandlingar som kemoterapi eller infektioner. Trombocyttransfusionen hjälper till att stödja blodets koaguleringsförmåga och minskar risken för allvarliga blödningar.
Regenerativ medicin är ett område inom biomedicin som fokuserar på att ersätta, regenerera eller förbättra funktionen hos skadade, sjukliga eller åldrande celler, vävnader och organ genom att stimulera kroppens egna regenerativa förmågor eller med hjälp av tillförsel av nya, friska celler eller vävnader. Detta kan uppnås genom olika tekniker som stamcellterapi, biomaterial, bioengineering och genteknik. Målet är att återställa normal funktion och förbättra kvaliteten på livet för patienter med olika sjukdomar och skador.
Immunglobuliner framkallade av antigen specifika för tumörer. Hit hör inte normalt förekommande histokompatibilitetsantigen.
Infektion orsakad av svampsläktet Aspergillus.
En leukozyttransfusion är en medicinsk proceduren där en patient får en transfusion av vita blodkroppar (leukocyter) från en kompatibel donator. Detta görs vanligtvis för att öka den totala andelen leukocyter hos patienten, ofta för att hjälpa till att bekämpa infektioner eller stödja immunförsvaret efter en kraftig behandling som cancerbehandling. Det är viktigt att matcha donatorn och mottagaren så nära perfekt som möjligt för att undvika komplikationer som transfusionsrelaterade reaktioner eller immunologiska konflikter.
Primær myelofibros (PMF) är en sällsynt, kronisk och progressiv blodbråcksjukdom som karaktäriseras av oproportionerlig förökning av blodstamceller i benmärgen, ledande till fibros (cicatrisering) och förändringar i benmärgens struktur och funktion. Detta leder till cytopenier (nedsatt antal blodceller), splenomegali (förstorad mjälte) och komplikationer som anemi, infektioner och blödningar. PMF har en varierande prognos med ett medianöverlevnad på 3-5 år efter diagnosen.
Oorganiska eller organiska föreningar som innehåller basstrukturen RB(OH)2.
Personer som lämnar blod till blodtransfusion.
Sjukliga förändringar i levern.
Amider av bensoesyra.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Pyraziners are a class of heterocyclic aromatic organic compounds that contain a pyrazine ring, which is a six-membered ring with two nitrogen atoms and four carbon atoms. Pyrazines are known for their distinctive nutty or savory odor and are found in various foods such as roasted coffee, cocoa, and certain fruits. In a medical context, pyrazines may be used as a component of pharmaceuticals or drugs due to their biological activity, but they do not have a specific medical definition on their own.
I en enkel medicinsk definition är pyrimidiner en typ av kemisk förening som innehåller en aromatisk ringstruktur bestående av två kolatomer och två kväveatomer, vilket är en del av flera viktiga biomolekyler. De förekommer naturligt i nukleotider, som är byggstenarna i DNA och RNA, där de utgör baserna cytosin och tymin (i DNA) och uracil (i RNA). Pyrimidiner har en betydande roll inom genetiken och är viktiga för replikationen, transkriptionen och translationen av genetisk information.
Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.
Ett antitumörmedel som fås från Streptomyces peuceticus. Det är ett hydroxiderivat av daunorubicin och används både mot leukemier och fasta tumörer.
En individ som har cellpopulationer från olika zygoter.
"Cell tracking" in medicine refers to the process of monitoring and recording the movements and behaviors of cells, typically using advanced imaging techniques and technologies. This can involve labeling cells with markers that allow them to be detected and tracked over time, and analyzing data on their location, interactions with other cells, and responses to various stimuli. Cell tracking is an important tool in both basic research and clinical applications, including the study of disease processes, drug development, and regenerative medicine.
Antal leukocyter och erytrocyter per enhetsvolym i ett prov med venöst blod. En fullständig blodcellsräkning omfattar dessutom mätning av hemoglobin, hematokrit och erytrocytindex.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
I en enhetlig medicinsk betydelse kan "survivors" definieras som personer som fortfarande är i liv efter att ha genomgått en viss typ av sjukdom, behandling eller traumatisk händelse. Till exempel kan det användas för att beskriva personer som har överlevt cancer, hjärtinfarkt, stroke, eller en naturkatastrof. I allmänhet refererar termen till de individer som har klarat sig undan en utmanande eller livshotande situation och som fortsätter att leva med eventuella efterverkningar eller komplikationer.
Podofyllotoxin är ett organiskt ämne som utvinns från växten Amerikansk majblomma (Podophyllum peltatum) och dess asiatiska motsvarighet, Himalayamajblomma (Podophyllum hexandrum). Det är ett starkt cytostatiskt medel som verkar genom att störa cellcykeln i främst snabbt delande celler, såsom cancerceller. Podofyllotoxin används inom medicinen för behandling av genitala warsor andra typer av hudväxtar (externt) samt som en del av vissa cancerbehandlingar (intravensöst).
Transplantation av hud hos människor eller djur från en kroppsdel till en annan för att ersätta förlorad kroppshud.
Neutropeni är ett tillstånd där individen har för få neutrofiler (en viss typ av vit blodkroppar) i cirkulationen, vanligtvis under ett tröskelvärde på 1500-2000 neutrofiler per mikroliter. Detta gör patienten mer känslig för infektioner eftersom neutrofilerna är en viktig del av immunförsvaret som hjälper till att skydda kroppen från skadliga bakterier och svampar. Neutropeni kan orsakas av olika faktorer, inklusive vissa sjukdomar (till exempel leukemi), kemoterapi och andra läkemedel, eller genetiska störningar.
Ett derivat av prednisolon med liknande antiinflammatorisk verkan.
The Oct-3-transcription factor, also known as NFIC (Nuclear Factor I/C), is a protein involved in the regulation of gene expression, particularly those associated with cell growth, development, and differentiation.
Förplanerade studier av säkerhet, effektivitet eller optimal dosering (om tillämpligt) för ett eller fler diagnostiska, terapeutiska eller profylaktiska läkemedel, en eller fler apparater eller tekniker, utvalda enligt förutbestämda kriterier och studerade med avseende på fördefinierade indikationer på gynnsamma och ogynnsamma effekter.
En metod för variabelanalys när flera variabler ska tas i beräkning samtidigt. Inom statistik betraktas multivariantanalys som en metod som tillåter samtidig analys av två eller fler beroende variabler.
"Sekundära primära tumörer definieras som nya, distinkta primära tumörer som utvecklas oberoende av varandra i två eller fler organsystem, vanligtvis som en följd av metastaserad cancer från en ursprunglig primärtumör."
Vävnadstransplantation är en medicinsk procedure där delar av vävnad tas ifrån en donator och placeras i en mottagare med syfte att ersätta skadad, sjuk eller saknad vävnad. Denna procedure kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, från hudskador till hjärtklaffsjukdomar. Vävnadstransplantation skiljer sig från organtransplantation genom att vävnaden inte innehåller blodkärl eller andra strukturer som behöver en direkt koppling till mottagarens cirkulationssystem för att fungera korrekt.

Enligt den medicinska ordboken definieras en "blodstamcellstransplantation" som en procedure där patienten får en transplantation av blodstamceller, vanligen från benmärgen. Dessa celler kan härstamma antingen från en donator (allogen transplantation) eller från själva patienten (autolog transplantation).

Blodstamcellstransplantation används ofta som behandling för olika former av blodcancer, såsom leukemi och lymfom, då den kan hjälpa till att bygga upp patientens immunsystem efter en kraftig behandling, såsom kemoterapi eller strålbehandling. Under proceduren tar man bort patientens eget immunsystem med hjälp av höga doser av kemoterapi och/eller strålbehandling, för att sedan ersätta det med de nya, friska blodstamcellerna.

Efter transplantationen kan patienten behöva vila och återhämta sig under en längre tid, då det tar tid för de nya cellerna att växa och utvecklas till fullt fungerande blodceller. Under denna tiden kan patienten vara känslig för infektioner och andra komplikationer, men med korrekt vård och övervakning kan de flesta patienter tillfriskna och leva ett normalt liv efter en lyckad transplantation.

Stamcellstransplantation (SCT) är en medicinsk behandlingsmetod där patienten får en transplantation av stamceller, vanligtvis från benmärg. Stamceller är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av celler i kroppen.

I samband med en SCT behandlas patienten först med höga doser av kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera sjukdomscellerna i benmärgen. Sedan ges patienten en transplantation av friska stamceller, som börjar bygga upp en ny, frisk benmärg och producera nya, friska blodceller.

Stamcellstransplantation kan användas för att behandla olika sjukdomar, till exempel cancerformer som leukemi, lymfom och multipel myelom, samt vissa ärftliga sjukdomar som sjukdomar i blodet och immunförsvaret.

Det finns två huvudtyper av stamcellstransplantation: autolog transplantation och allogen transplantation. Vid en autolog transplantation använder man patientens egna stamceller, som har hämtats och kylfrusatts innan behandlingen med kemoterapi eller strålbehandling påbörjas. Vid en allogen transplantation använder man stamceller från en donator, vanligtvis en nära släkting till patienten, men i vissa fall kan även obesläktade donatorer användas.

Allotransplantation är en medicinsk term som refererar till en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en individ till en annan individ av samma art. Detta skiljer sig från autotransplantation, där material transplanteras från en del av kroppen till en annan del hos samma individ, och xenotransplantation, där material transplanteras från ett djur till en människa.

Allotransplantationer kan vara livräddande eller förbättra livskvaliteten för mottagaren, men de medför också risker som är relaterade till kompatibiliteten mellan donatorn och mottagaren. För att minska risken för avstötning av transplantatet används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar.

Exempel på allotransplantationer inkluderar lever-, njure- och hjärttransplantationer, men också mindre invasiva procedurer såsom benmärgstransplantation.

Autotransplantation är en medicinsk procedur där man flyttar celler, vävnader eller organ från en del av kroppen till en annan del hos samma individ. Detta görs ofta för att ersätta skadad, sjuk eller funktionsoduglig vävnad med frisk vävnad från samma person. Exempel på autotransplantation inkluderar till exempel transplantation av benmärg, hud, tänder och leverceller.

Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.

Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.

Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.

Perifer stemcelltransplantation (PST) är en typ av stamcellstransplantation där stamceller hämtas från den patients egen kropp, ofta ur benmärg. Denna procedure innebär att patienten först ges en behandling som gör att deras benmärgsstamceller mobiliserar och cirkulerar i blodomloppet. Därefter tas cellerna ut genom en process som kallas apheres, varefter de behandlas och sedan återinförs till patienten efter att de receiving a high-dose chemotherapy or radiation therapy regimen to destroy any remaining cancer cells in the body.

The goal of PST is to restore the patient's blood-forming (hematopoietic) system, including white and red blood cells and platelets, which are often damaged or destroyed by high-dose chemotherapy or radiation therapy used to treat certain types of cancer. The transplanted stem cells then migrate to the bone marrow and begin to produce new, healthy blood cells over time.

It is important to note that PST carries risks, including graft-versus-host disease (GVHD), where the donor's immune cells attack the recipient's tissues, as well as infections and other complications related to the transplantation process. Therefore, careful monitoring and management of these potential side effects is necessary to ensure a successful outcome for the patient.

Förbehandling inför en transplantation (organ eller celler) avser vanligtvis de preparationssteget som en potential mottagare genomgår innan själva transplantationskirurgin. Detta kan innebära en kombination av medicinska, immunologiska och/eller andra behandlingsformer beroende på vilken typ av transplantation det rör sig om.

Exempel på förbehandlingar inför en transplantation kan vara:

1. Immunsupressiva behandling: Den mest vanliga formen av förbehandling är att ge immunsuppressiva läkemedel som dämpar patientens immunsvar för att minimera risken för avstötningsreaktioner mot den nya organet eller cellerna.

2. Konditionering: Vid stamcellstransplantation kan en kraftigare form av förbehandling användas, kallad konditionering. Denna process innebär att patienten ges höga doser av kemoterapi och/eller radiation för att eliminera den egna immunsystemet och skapa plats för de nya stamcellerna.

3. Screening och matchning: Innan transplantationen behöver potentiala mottagare genomgå en rad tester för att avgöra lämpningen och för att hitta den bästa donatorn. Detta kan innebära blod- och vävnadsprov, genetisk matchning och immunologisk typning.

4. Utbildning och stöd: Mottagaren får också information och stöd för att förstå de speciella aspekterna av livet efter transplantationen, inklusive behandlingsplaner, livslång immunsuppressiv terapi och livsstilsförändringar som kan vara nödvändiga för att säkerställa en framgångsrik transplantation.

Transplantat-mot-värdsjukdom, eller transplantat-kontra-värdreaktion (TCMR), är en typ av komplikation som kan uppstå efter en transplantation av celler, vävnad eller organ. Det handlar om att den transplanterade vävnaden eller organet blir attackerat och angrips av det immunförsvar som finns hos mottagaren, vilket kallas för den acuta TCMR. Symptomen på akut TCMR kan variera beroende på vilken typ av transplantation det är, men de vanligaste symptomen inkluderar feber, ökad nivå av kreatinin i blodet och minskad njurfunktion.

Den kroniska TCMR utvecklas långsammare än den akuta formen och kan pågå under en längre tid. Den kan leda till skada på det transplanterade organet eller vävnaden, vilket i sin tur kan resultera i minskad funktion eller organsvikt. Symptomen på kronisk TCMR kan variera beroende på vilken typ av transplantation det är, men de vanligaste symptomen inkluderar ökad blodtryck, protein i urinen och försämrad funktion hos det transplanterade organet.

Det är viktigt att tidigt upptäcka och behandla TCMR efter en transplantation för att undvika skada på det transplanterade organet eller vävnaden. Behandlingen inkluderar vanligen immunosuppressiva läkemedel som minskar den immuna responsen hos mottagaren och därmed reducerar risken för TCMR.

En blodtumör (eller malign hæmatopoietisk neoplasi) er en type kræft, der dannes i det bløde væv, som producerer celler, der indgår i blodet, herunder røde og hvide blodlegemer samt blodplader. Der findes forskellige typer blodtumører, herunder:

1. Leukæmi: En form for blodtumør, der dannes i det bløde væv, som producerer hvide blodlegemer (leukocytter). Der findes flere typer leukæmi, herunder akut lymfatisk leukæmi (ALL), akut myeloid leukæmi (AML), kronisk lymfatisk leukæmi (CLL) og kronisk myeloid leukæmi (CML).
2. Lymfom: En form for blodtumør, der dannes i lymfatiske væv, herunder lymfeknuder, milt, tarmen og lymfehinden. Der findes to hovedtyper af lymfom, nemlig Hodgkin-lymfom og ikke-Hodgkin-lymfom.
3. Myelom: En form for blodtumør, der dannes i den del af knoglevævet, som producerer røde blodlegemer (erythrocyter), hvide blodlegemer (leukocytter) og blodplader (trombocytter). Myelom kaldes også multipelt myelom eller plasmacellsk cancer.

Blodtumører kan være meget alvorlige, da de forstyrrer den normale produktion af celler i blodet og kan sprede sig til andre dele af kroppen via blodet og lymfen. Behandlingen af blodtumører afhænger af typen, graden og udbredelsen af sygdommen.

En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, som består av stamceller. Detta görs vanligtvis för att ersätta en skadad eller sjuk benmärg, till exempel vid behandling av cancerformen leukemi.

Den nya benmärgen kan komma från en donator (allogen transplantation) eller från patienten själv (autolog transplantation). Innan transplantationen måste patienten ofta genomgå kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera sina egna skadade stamceller och förbereda kroppen för den nya benmärgen.

Efter transplantationen kan patienten drabbas av komplikationer som graft-versus-host-sjukdom (GVHD), där donatorns immunsystem attackerar mottagarens kropp. Även infektioner är vanliga efter benmärgstransplantation, på grund av den nedsatta immunförsvar som följer proceduren.

En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.

Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.

Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.

'Blodstamceller' (på engelsk: 'Hematopoietic stem cells') er stamceller, der findes i knoglevæv og blodet. De kan differentieres til forskellige typer blodceller, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Blodstamceller spiller en vigtig rolle i produktionen af nye, sunde blodceller, når de gamles blodceller ødelægges eller bortskaffes. Disse stamceller kan også anvendes til behandling af visse sygdomme, herunder kræft og immunologiske lidelser, ved hjælp af en procedure kaldet 'stamcelletransplantation'.

En transplantationschimär är en individ som har celler, vävnader eller organ från ett genetiskt skilt individ av samma art, vanligtvis genom en transplantation. Detta resulterar i att mottagaren har två olika genetiska källor och därför kan ha två olika typer av celler eller vävnader med olika genotyper inom samma individ.

Transplantationschimärer kan uppstå vid transplantation av stamceller, benmärg eller organ som leder till att mottagarens immunsystem accepterar och integrerar de nya cellerna eller vävnaderna. Detta kan användas inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, såsom leukemi, diabetes och andra skador eller sjukdomar som kräver en transplantation av organ eller vävnader.

Det är värt att notera att termen "chimär" även kan användas i andra sammanhang för att beskriva individer med två olika genetiska ursprung, till exempel vid fusion mellan två embryon av samma art eller vid äggläggande djur där en hane och en hona bidrar till skapandet av ett gemensamt ägg som sedan utvecklas till en chimär.

Mesenkymal stamcellstransplantation (MSCT) är en typ av celltransplantation där mesenkymala stamceller används. Mesenkymala stamceller är ett slags stamceller som har förmågan att differentieras, eller omformas, till olika typer av celler som utgör bindväv, muskel, ben, brosk och fett.

I en MSCT-procedur tas mesenkymala stamceller vanligtvis från benmärgen, navelsträngen eller annan lämplig källa, prepareras i laboratoriet och transplanteras sedan till patienten. Transplantationen kan ske antingen autologt (dvs. med celler tagna från samma individ) eller allogeniskt (med celler tagna från en annan individ).

MSCT har potentialen att behandla en rad olika sjukdomar och skador, bland annat cancer, degenerativa muskuloskeletala tillstånd, hjärt-kärlsjukdomar och neurologiska skador. Dock finns det fortfarande mycket forskning kring hur MSCT bäst kan användas och vilka risker och fördelar den kan medföra.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Organpålägg (engelska: organ graft) är inom transplantationsmedicin ett kirurgiskt ingrepp där man överför en eller flera organ från en donator till en mottagare. Organen som tas bort från den avlidne donatorn kallas för organdonation och det organ som läggs till patienten kallas för organgivare.

Organpålägg kan vara livräddande för dem som har organ failure, såsom lever- eller njurfailure. Andra exempel på organtransplantationer inkluderar hjärt-, lung- och bukspottkörteltransplantationer. För att organgivare ska vara lämplig måste de uppfylla vissa kriterier, till exempel ha en kompatibel blodgrupp och vara fri från infektioner som kan spridas till mottagaren.

Organgivare kan vara antingen levande eller avlidna. Levande donationer är möjliga för vissa organ, såsom levern och ena nieren, där en del av organet kan tas bort från den levande donatorn utan att skada deras hälsa. Avlidna donatorer är oftast de som har avlidit i olyckor eller av sjukdomar som inte påverkat deras organ.

Organgivare måste ge sitt samtycke till donationen och det är viktigt att respektera deras önskemål och familjs önskemål angående organdonation. I många länder finns lagar som reglerar organdonation och transplantation för att säkerställa att processen är etisk, rättvis och trygg för både donatorer och mottagare.

Stamcellstransplantation, fostblod (eng. Hematopoietic stem cell transplantation, HSCT) är en medicinsk behandlingsmetod där patienten får en transplantation av stamceller från benmärg eller blod. Dessa stamceller har förmågan att utvecklas till olika sorters blodceller i kroppen, såsom röda och vita blodkroppar samt blodplättar.

Transplantationen kan användas som behandling för en rad olika sjukdomar, exempelvis cancerformer som leukemi och lymfom, men även för icke-cancerrelaterade sjukdomar som aplastisk anemi och immunbristsjukdomar.

Före transplantationen behandlas patienten ofta med kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera den egen benmärgen, så att den nya fostblodet ska kunna etableras sig i kroppen. Efter transplantationen kan patienten drabbas av komplikationer som graft-versus-hostsjukdom (GVHD), där de transplanterade stamcellerna attackerar den mottagande individens vävnader.

Transplantatöverlevnad är ett begrepp inom transplantationsmedicin och refererar till den tid som en transplanterad organ eller vävnad fortfarande fungerar hos mottagaren. Det kan exempelvis röra sig om ett nytt hjärta, lever, lungor, njurar eller benmärg.

Transplantatöverlevnaden mäts ofta i tidsenheter som månader eller år efter transplantationen och kan variera beroende på vilket organ som har transplanterats samt andra faktorer såsom mottagarens ålder, allmänna hälsotillstånd och omkompatibilitet med donatorn.

En längre transplantatöverlevnad kan vara ett tecken på att transplantationen har varit framgångsrik och att mottagaren har en god livskvalitet efter operationen. Dock kan även andra faktorer som infektioner, avstötning eller komplikationer under eller efter operationen påverka transplantatöverlevnaden negativt.

En njurtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade nära är ersatta med en frisk nära från en annan person, som kallas en donator. Detta är vanligtvis en livräddande behandling för personer med slutstadium njursvikt.

Under operationen transplanteras den fungerande nieren till patientens buk, där den ansluts till blodkärlen och urinvägssystemet. Efter operationen kommer patienten att behöva ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya nären.

Njurtransplantation kan vara en källa till betydande förbättringar i patientens livskvalitet och livslängd, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med proceduren. Dessa inkluderar bland annat risken för avstötning av den nya nären, infektioner, blödningar och andra komplikationer relaterade till kirurgin.

Cell transplantation, also known as cellular therapy, is a medical procedure that involves transferring healthy cells into a patient’s body to replace or repair damaged or diseased cells. This technique has been used in various fields of medicine, including neurology, cardiology, oncology, and regenerative medicine.

In this process, cells are harvested from a donor, which can be a genetically identical twin (syngeneic), partially matched (allogeneic), or the same individual (autologous). The harvested cells undergo extensive testing to ensure their safety and efficacy before being transplanted into the recipient’s body.

The goal of cell transplantation is to restore normal function, enhance the body’s natural healing processes, or provide a source of cells that can produce therapeutic agents, such as enzymes or hormones. Some examples of cell types used in transplantation include stem cells, hematopoietic (blood-forming) cells, islet cells for diabetes treatment, and nerve cells for neurodegenerative disorders.

While cell transplantation holds great promise for treating various diseases, it also comes with potential risks, such as immune rejection, infection transmission, and tumor formation. Therefore, careful monitoring and follow-up are essential to ensure the success of the procedure and minimize any adverse effects.

Embryonal stem cells are a type of pluripotent stem cell that are derived from embryos that are typically 3-5 days old. These stem cells have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a valuable tool in research and regenerative medicine. Embryonal stem cells are obtained from blastocysts, which are early stage embryos that consist of an outer layer of cells called the trophoblast and an inner cell mass (ICM) from which the embryo will develop. The ICM contains embryonal stem cells, which can be isolated and grown in culture.

It's worth noting that the use of human embryonic stem cells is a subject of ethical debate due to the destruction of the embryo during the cell isolation process. Therefore, there is ongoing research into alternative sources of pluripotent stem cells, such as induced pluripotent stem cells (iPSCs), which can be generated from adult cells without the need for embryos.

"Myeloablative stimulering" är en behandlingsmetod inom onkologi och transplantationsmedicin, som innebär att patientens benmärg förstörs med höga doser av kemoterapi och/eller radiation. Syftet är att eliminera cancerceller eller förbereda patienten inför en stamcellstransplantation. Efter behandlingen måste patienten ges en ny stamcellstransplantation för att återskapa den normale blodbildningen. Myeloablativ stimulering kan vara livshotande och kräver intensiv vård och övervakning.

'Vuxna stamceller', också kända som adulta stamceller, är stamceller som finns hos vuxna djur och människor. De hittas i många olika typer av vävnader i kroppen, såsom benmärg, fettvävnad, muskler och lever.

Enligt National Institutes of Health (NIH) definieras vuxna stamceller som "celler som har förmågan att själva förnya sig genom celldelning och att differensiera till olika celltyper inom samma eller närliggande typer av vävnader."

Vuxna stamceller kan användas inom medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, såsom leukemi, lymfom, multipel myelom, sjukdomar i benmärgen, hjärtsjukdomar, diabetes, Parkinson's sjukdom och skador på hud, lever och nervsystem.

Det är värt att notera att forskningen kring vuxna stamceller fortfarande är en aktiv och snabbt utvecklande område inom medicinen, och det finns fortfarande mycket att lära om deras potential och begränsningar.

Busulfan är ett citostatikum, det vill säga ett ämne som hämmar celldelningen och används som en del av behandlingen av vissa former av cancer, till exempel visse blodcancerformer som kronisk myeloisk leukemi. Busulfan är en alkylant som fungerar genom att skada DNA i cancerceller, vilket förhindrar celldelningen och till slut orsakar cellens död.

Busulfan kan också användas före en stamcellstransplantation för att hämma patientens eget immunsystem och minska risken för avstötningsreaktioner mot de donerade stamcellerna.

Läkemedlet ges vanligen som tablett eller intravenös infusion och behandlingen pågår ofta under flera dagar. Som med alla läkemedel kan busulfan ha biverkningar och komplikationer, inklusive skador på levern, lungorna och andra organ samt ökad risk för infektioner. Dessa biverkningar behöver övervakas noga under behandlingen.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

Histokompatibilitetsprövning, även känd som HLA-typering eller vävnadskompatibilitetstestning, är en typ av laboratorietest som används inom transplantationsmedicin för att matcha donator och mottagare så väl som möjligt. Detta görs genom att jämföra human leukocyte antigen (HLA) antigener, som är proteiner på ytan av våra celler, mellan båda parter.

HLA-antigener delas upp i olika klasser (A, B, C, DR, DQ och DS), och varje individ har ett unikt HLA-mönster som är ärftligt från sina föräldrar. Genom att jämföra HLA-typerna hos en potentiell donator och mottagare kan läkare fastställa om de är kompatibla eller inte. En bättre match mellan donator och mottagare kan minska risken för avstötningsreaktioner, som kan leda till transplantatets misslyckande.

Multiple myeloma är en cancerform som utgår från plasmaceller, en typ av vit blodcell i benmärgen. Plasmaceller producerar antikroppar (immunglobuliner) som hjälper kroppen att bekämpa infektioner. Vid multipelt myelom har cancercellerna multiplicerat sig och bildat en onormalt stor mängd plasmaceller som producerar stora mängder av ett endast ett typ av antikropp (M-protein). Dessa cancerceller kan orsaka skada på ben, nedsättning av blodcellstillverkningen och andra komplikationer. Symptomen på multipelt myelom kan inkludera smärta i benen, trötthet, benbrott, infektioner och blödningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av blod- och urinprover, röntgenundersökningar och benmärgsbiopsi. Behandlingen kan omfatta kemoterapi, strålbehandling, stamcellstransplantation och målinriktad terapi.

Helkroppsbestrålning (Total Body Irradiation, TBI) är en behandlingsform inom radiationstherapi som innebär att kroppen exponeras för joniserande strålning från huvud till fot. Den används ofta som en del av preparationsbehandling inför stamcellstransplantation hos patienter med blodcancer, då strålningen eliminerar cancerceller och undertrycker immunsystemet för att förhindra avstötningsreaktioner mot de transplanterade cellerna. Behandlingen planeras vanligtvis så att den ger en jämnt distribuerad dos strålning över hela kroppen, ofta med hjälp av linjär acceleratorer eller cesium-137-källor.

Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.

Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.

I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.

I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.

'Remissionsinduktion' er en betegnelse, der primært anvendes indenfor onkologi og hematologi. Det refererer til den fase af en kræftbehandling, hvor målet er at reducere tumorlasten og/eller undertrykke sygdommen så meget som muligt, typisk med henblik på at opnå komplet remission eller delvis remission.

I praksis kan remissionsinduktion involvere brug af forskellige typer behandlinger, herunder kemoterapi, immunterapi, targeted therapy (målrettet terapi) og/eller stråleterapi, alt efter den specifikke kræfttype og dens biologiske egenskaber.

For eksempel i akut lymfoblastisk leukæmi (ALL), vil remissionsinduktion ofte involvere en kombination af forskellige typer kemoterapi, der gives over en periode på flere uger med det formål at eliminere så mange leukæmiske celler som muligt og opnå komplet remission.

Det er værd at notere, at remissionsinduktion ikke altid resulterer i en komplet forsvinden af sygdommen, men kan også føre til en delvis remission, hvor tumorlasten er reduceret, men stadig eksisterer. I sådanne tilfælde kan yderligere behandling gives for at forsøge at eliminere resten af sygdommen og opnå komplet remission.

Melfalan är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen alkylerande medel. Det används ofta i behandlingen av olika typer av cancer, framför allt multipelt myelom och vissa typer av ovarialcancer. Melfalan fungerar genom att angripa DNA i cancerceller och på så sätt förhindra celldelning och tillväxt. Läkemedlet ges vanligen intravenöst (via en infusion in i en ven) under kontrollerade former, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar om det används på fel sätt eller vid för höga doser.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

'Histokompatibilitet' refererer til den grad av likhet mellom to individers humanle leukocyt antigener (HLA) og andre proteiner på overflaten til deres celler. HLA-antigener er genetisk bestemte proteiner som spiller en viktig rolle i kroppens immunforsvar ved å hjelpe kroppen med å skille egen from fremmede celler. Når to individers HLA-antigener er like eller kompatible, betyr det at deres immunsystemer er mindre sannsynlige til å oppfatte hverandres celler som fremmede og angrippe dem. Dette er særlig viktig i forbindelse med transplantasjon av organer eller stemceller, der det ønskes at mottakerens immunsystem ikke skal angripe og avstøte donorens transplantat. Hvor stor en historisk kompatibilitet som er nødvendig for en vellykket transplantasjon kan variere, men høy grad av kompatibilitet reduserer risikoen for avstøtelse og forbedrer overlevelsesraten til transplantatet.

'Blodstamcellsmobilisering' är en process där hematopoetiska (blodbildande) stamceller som normalt finns i benmärgen frigörs och cirkulerar i blodomloppet. Detta uppnås vanligtvis genom att ge patienten medel som stimulerar produktionen av dessa celler och/eller får dem att släppas från benmärgen och in i blodet.

Denna procedure används ofta innan en stamcellstransplantation, där de mobiliserade cellerna hämtas från patientens eget kropp eller från en donator. Mobiliseringen kan ske på olika sätt, men ofta använder man sig av granulocyte-colony stimulating factor (G-CSF) som är ett tillväxtfaktorpreparat som stimulerar produktionen och frigörandet av hematopoetiska stamceller. I vissa fall kan även kemoterapi användas för att mobilisera celler, särskilt om patienten har en hög tumörlast eller cancer som inte svarat på andra behandlingar.

Blodstamcellsmobilisering är ett viktigt steg i behandlingsprocessen av vissa sjukdomar, exempelvis olika slag av cancer och blodsjukdomar, då det möjliggör för läkaren att få tag på en tillräcklig mängd hematopoetiska stamceller för att kunna återställa patientens blodbildande förmåga efter en stark behandling som exempelvis kemoterapi eller strålbehandling.

Den mest accepterade definitionen av "transplantat-mot-leukemieffekt" (TME) är den som gäller efter en allogen benmärgstransplantation (ABMT), då donatorns vita blodkroppar (dvs. T-celler) attackerar och förstör mottagarens leukemiska celler. Detta fenomen kallas även för den "alloreaktiva" effekten av transplantatet.

TME kan vara en viktig faktor i behandlingen av leukemi, särskilt vid hög risk eller recidiv (återfall) efter en tidigare behandling. Den alloreaktiva effekten av transplantatet kan leda till en förbättrad överlevnad och minskad risk för återfall jämfört med autolog benmärgstransplantation (dvs. när patienten får tillbaka sina egna celler efter att de behandlats).

Det är viktigt att notera att TME också kan leda till biverkningar, såsom graft-versus-hostsjukan (GVHD), där donatorns immunceller attackerar mottagarens friska vävnader. Läkare måste därför hitta en balans mellan att utnyttja de positiva aspekterna av TME och att minimera risken för biverkningar.

En hjärttransplantation är en medicinsk procedur där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och fungerande donatorhjärta. Detta är vanligtvis den sista behandlingsalternativet för personer med allvarlig hjärtsvikt som inte har avhjälpats av andra behandlingar, såsom mediciner eller mekaniska hjälpmedel.

Under en hjärttransplantation tas det skadade hjärtat bort och ersätts med ett nytt från en givare som nyligen har avlidit. Efter operationen måste patienten ta immunsuppressiva läkemedel för resten av sitt liv, för att förhindra att kroppen avstöter det nya hjärtat.

Hjärttransplantation är en komplex och tekniskt krävande procedur som utförs av erfarna kirurger i specialiserade sjukhus. Även om operationen kan rädda livet på patienter med allvarlig hjärtsvikt, finns det vissa risker och komplikationer som är associerade med proceduren, inklusive infektioner, blödningar och avstötningsreaktioner.

Pluripotenta stamceller är celler som har kapaciteten att differensiera till alla celltyper i ett organism's kropp, inklusive celler från alla tre germlayers: ektoderm, endoderm och mesoderm. Dessa stamceller kan potentiellt kunna användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler i en människokropp. Exempel på pluripotenta stamceller är embryonala stamceller och inducerade pluripotenta stamceller (iPS-celler). Embryonala stamceller erhålls från embryon i ett tidigt stadium av utvecklingen, medan iPS-celler kan skapas genom omdirigering av en vuxen cells genuttryck till ett pluripotent stadium.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

'Blodcancer' er en overordnet betegnelse for en gruppe af kræftsygdomme, der angriber blodet og dets produktionsorganer, herunder knoglevorterne. Blodcancere opstår, når der sker ændringer i cellerne, der producerer blod, hvilket fører til at de vokser og deler sig uforholdsmæssigt hurtigt og danner tumorer. Der findes tre hovedtyper af blodcancerceller: røde blodceller (erytrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocytter).

1. Leukæmi: En type blodcancer, der angriber de unifunktionelle celler i knoglevorterne, som producerer hvide blodceller. Der findes flere forskellige typer leukæmi, herunder aklat (AKL), kronisk lymfatisk leukæmi (KLL) og kronisk myeloid leukæmi (KML).
2. Lymfom: En blodcancer, der angriber de lymfocyter, som er en type hvidblodscelle, der hjælper med at forsvare kroppen mod infektioner. Lymfomer kan opstå i lymfknuderne, milten, leveren, maven eller andre dele af kroppen. Der findes to hovedtyper af lymfom: Hodgkin-lymfom og ikke-Hodgkin-lymfom.
3. Myelom: En blodcancer, der angriber plasmacellernes forløbere i knoglevorterne, som producerer antistoffer, der hjælper med at bekæmpe infektioner. Myelom kan føre til komplikationer som knogleskørhed, frakturer og nedsat immunforsvar.

Symptomer på blodcancer kan variere alt efter typen og graden af sygdommen, men de inkluderer ofte træthed, feber, sværigheder med at hele sår, vægttab, nattesved og en forøget infektionsrisiko.

En lungtransplantation är en medicinsk procedure där en skadad eller dysfunktionell lunga i kroppen ersätts med en frisk och fungerande lunga från en annan person, ofta kallat donator. Detta kan vara livräddande för dem som lider av allvarlig lungsjukdom som inte svarar på andra behandlingsformer.

Lungtransplantationer utförs vanligtvis när patienten har en livshotande lungsjukdom, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), idiopatiskt lunghögsblödning (ILD) eller cystisk fibros. Innan operationen genomgår patienten en utförlig bedömning och förberedelse, inklusive lungfunktionstester, blodprover, röntgenundersökningar och andra tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för transplantation.

Under själva operationen får patienten narkos och en inkision görs i bröstet. Därefter skiljs den skadade lungan ifrån hjärtat och de stora blodkärlen, varefter den nya lungan sätts in och ansluts till de stora blodkärlen och luftvägarna. Efter operationen placeras patienten på en respirator för att underlätta andningen och övervakas noga av läkare och sjuksköterskor.

Lungtransplantation är en komplex procedure med risker som inkluderar bland annat blodproppar, infektioner, avstötning av den nya lungan och andra komplikationer. Men för de rätta patienterna kan transplantationen förbättra deras livskvalitet och livslängd betydligt.

Transplantationsimmunologi är ett medicinskt område som undersöker hur kroppens immunsystem reagerar på och stöttar eller attackerar främmande vävnad, till exempel vid en transplantation av en organ. Den innefattar studier av de mekanismer som gör att ett transplanterat organ kan behandlas som "egentligt" och inte avvisas av mottagarens immunsystem. Transplantationsimmunologi undersöker också hur man kan modifiera eller dämpa immunförsvaret för att förebygga avstötning av det transplanterade organet, samtidigt som man vill upprätthålla en acceptabel grad av immunförsvar mot infektioner. Detta kan uppnås genom användning av immunosuppressiva läkemedel och andra behandlingsmetoder.

En stamcellnisch (eller "stamcellmiljö") är ett speciellt mikro miljö i en levande organism som kontrollerar stamcellers självförnyelse och differensiering. Den består av celler, extracellulära matrisstrukturer och signalsubstanser som tillsammans skapar ett unikt miljö som reglerar stamcellers beteende. I allmänhet är en stamcellnisch en plats där stamceller finns i vila och kan aktiveras för att reparera eller ersätta skadade eller döda celler i omgivande vävnad under normala förhållanden eller vid skada. Exempel på stamcellnischer inkluderar blodbildande stamceller i benmärgen och nervstamceller i hjärnan.

Neural stem cells (NSCs) are a type of undifferentiated cells found in the nervous system, including the brain and spinal cord. They have the ability to self-renew and generate new neurons and glial cells, which are the two main types of cells in the central nervous system. NSCs can differentiate into both nerve cells (neurons) and support cells (glia), making them a promising candidate for cell-based therapies aimed at repairing or replacing damaged or diseased neural tissue.

NSCs are present in the developing nervous system, where they play a critical role in generating the diverse cell types that make up the brain and spinal cord. In the adult nervous system, NSCs are found in specific regions, such as the subventricular zone of the lateral ventricles and the subgranular zone of the hippocampus, where they contribute to the maintenance and repair of neural tissue throughout life.

Researchers are actively studying NSCs to better understand their properties and potential therapeutic applications in treating neurological disorders such as Parkinson's disease, Alzheimer's disease, stroke, and spinal cord injury. However, further research is needed to overcome the challenges associated with isolating, expanding, and directing the differentiation of NSCs for clinical use.

Medicinskt kan man definiera 'sjukdomsfri överlevnad' som den perioden när en person som har haft en viss sjukdom eller behandling förblir frisk och inte uppvisar några symtom eller tecken på återfall eller rekurrens av sjukdomen under en specificerad tidsperiod. Under denna tid måste individen också uppfylla vissa kliniska kriterier för att vara klassificerad som sjukdomsfri.

Sjukdomsfri överlevnad används ofta i klinisk forskning och på behandlingscentrum för att bedöma effektiviteten hos olika terapier eller behandlingar, samt för att förutsäga prognoser och livslängd för patienter med olika sjukdomar.

Exempelvis kan sjukdomsfri överlevnad användas för att beskriva hur länge en cancerpatient är fri från cancersjukdom efter behandling, eller hur länge en person som har haft en hjärtinfarkt förblir frisk och inte uppvisar några tecken på ytterligare hjärtskador.

Det är värt att notera att sjukdomsfri överlevnad kan variera beroende på typ av sjukdom, behandling, individuella skillnader och andra faktorer.

Vidarabin är ett antiviralt läkemedel som används för behandling av herpes simplex-infektioner och varicella zoster-infektioner (gurtubus). Det är en nucleosidanalog, vilket betyder att den efterliknar en del av DNA:s struktur och kan integreras i virusets DNA under replikationen, vilket stoppar dess förmåga att föröka sig.

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion och bör användas under övervakning av en läkare på grund av potentialen för allvarliga biverkningar, såsom leverfunktionsstörningar och blodcellssänkningar.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

Mesenchymal Stromal Cells (MSCs) är en typ av vuxen stamcell som kan diferensieras till olika celltyper, såsom fett-, brosk- och benceller. De hittas naturligt i många olika typer av vävnader i kroppen, till exempel benmärg, fettvävnad och moderkaka. MSCs har förmågan att kunna dela sig under lång tid och kan utvecklas till olika sorters celler som bygger upp osskörteln, brosk, ben, muskler, blodkärl och andra vävnader.

MSCs har visat sig ha potentialen att användas inom regenerativ medicin för behandling av en rad olika sjukdomar och skador, bland annat skelett- och ledskador, hjärtsjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar. De kan också ha immunmodulerande egenskaper, vilket betyder att de kan påverka vår immunförsvarsmekanism och potentiellt användas för behandling av autoimmuna sjukdomar och transplantationsrelaterade komplikationer.

Det är värt att notera att termen "Mesenchymal Stromal Cells" har ersatt den tidigare benämningen "Mesenchymal Stem Cells", eftersom det har visat sig att MSCs inte nödvändigtvis har alla egenskaper som förväntas hos stamceller, såsom obegränsad förmåga till självförnyelse och differensiering till flera olika celltyper.

Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.

Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.

Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.

CD34 är ett protein som fungerar som en transmembranös tyrosinkinase receptor och är associerat med hematopoetiska stamceller. CD34-antigenet används som en markör för att identifiera och isolera hematopoetiska stamceller, som har potentialen att differensiera till olika blodcellstyper.

CD34-positiva celler kan hittas i benmärgen, blodet och i vissa typer av tumörer. Dessa celler är viktiga inom medicinen då de används vid stamcellstransplantationer för att behandla olika sjukdomar som leukemi, lymfom och andra blodrelaterade sjukdomar.

CD34-antigenet är ett glykoprotein som finns på cellmembranet hos hematopoetiska stamceller och endotelceller i blodkärl. Det är en del av en grupp av molekyler som kallas för selektiner, vilka är involverade i celldifferentiering, celldelning och celladhesion. CD34-antigenet är ett viktigt mål inom immunologi och cancerforskning, då det kan användas som en markör för att studera hematopoetisk differentiering och tumörutveckling.

Transplantatavstötning, även känd som transplantatmotstånd eller host mot graft-reaktion (HMR), är ett immunologiskt fenomen där den mottagande individens immunsystem identifierar det transplanterade organet eller vävnaden som främmande och svarar med en attack. Detta sker genom att immunceller, framförallt T-lymfocyter, producerar antikroppar och cytokiner som angriper transplantatet.

Transplantatavstötning kan leda till inflammation, skada och eventuell avstängning av det transplanterade organet eller vävnaden. För att förhindra eller reducera risken för transplantatavstötning använder läkare immunosuppressiva mediciner som dämpar den mottagande individens immunsvar. Dessa behandlingar måste dock balanseras mot riskerna för infektioner och andra biverkningar av låga immunförsvar.

Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika bezieht sich auf die Anwendung von zwei oder mehr Arten von Zelltherapeutika, die zusammen verwendet werden, um eine Krankheit oder Erkrankung zu behandeln. Zelltherapeutika sind medizinische Produkte, die lebende Zellen enthalten und dazu bestimmt sind, bei, in oder mit dem menschlichen Körper angewendet zu werden, um eine therapeutische Wirkung zu erzielen.

Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika kann auf verschiedene Arten durchgeführt werden, wie zum Beispiel:

* Die Kombination von Stammzellen und genetisch modifizierten Zellen, um eine spezifische therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von zwei oder mehr Arten von Stammzellen, um die Vorteile jeder Art von Stammzelle zu nutzen und eine verbesserte therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von Zelltherapeutika mit anderen Arten von Therapien, wie zum Beispiel Chemotherapie oder Strahlentherapie, um die Wirksamkeit der Behandlung zu erhöhen und gleichzeitig Nebenwirkungen zu minimieren.

Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika ist ein aktives Forschungsgebiet in der Medizin, insbesondere in Bereichen wie Onkologie, Neurologie und degenerative Erkrankungen. Es gibt bereits einige zugelassene Produkte, die auf dieser Art von Therapie basieren, und es wird erwartet, dass in den kommenden Jahren weitere Produkte auf den Markt kommen werden.

'Venös occlusive liver disease' är en medicinsk term som refererar till en grupp sjukdomar som kännetecknas av skada på levern orsakad av störningar i blodflödet genom leverns venösa system. Detta kan inträffa till följd av blodproppar, blodkoagulation eller kompression av levervenen.

En vanlig form av venös occlusive liver disease är Budd-Chiaris syndrom, som orsakas av blodproppar eller trånga vener i levern. Andra former inkluderar sjukdomar som kan orsaka kompression av levervenen, såsom cancer eller fibros.

Symptomen på venös occlusive liver disease kan variera, men de vanligaste inkluderar ökad mjölksyre i blodet, ascites (fluidansamling i bukhålan), leverinflammation och eventuellt leverfailure. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men kan innefatta mediciner som löser upp blodproppar eller förhindrar blodkoagulation, samt operationer för att återställa normal blodflöde genom levern.

'Salvage therapy' är en term inom medicinen som används för att beskriva behandlingsalternativ som används när första linjen av behandling har misslyckats eller when previous treatment options have failed. Detta kan till exempel vara i situationer där en cancer inte har svarat på den initiala behandlingen, såsom kemioterapi, strålbehandling eller kirurgi. Syftet med salvage therapy är att försöka kontrollera sjukdomen och förbättra patientens prognos, även om chansen till fullständig bot kan vara låg. Behandlingarna som används i salvage therapy kan vara mer aggressiva eller innebära högre risker än de behandlingar som används i den initiala behandlingsfasen, men de kan fortfarande vara effektiva för att förlänga patientens överlevnad och förbättra deras livskvalitet.

Induced pluripotent stem cells (iPSCs) är artificiellt framställda stamceller som har kapaciteten att differensiera till alla celltyper i ett organism' kropp. De erhålls vanligtvis genom att omprogrammera ospecialiserade celler, såsom hud- eller blodceller, till en pluripotent stadium med hjälp av genetiska manipulationer.

I allmänhet involverar processen att införa fyra specifika gener in i adulta celler, vanligtvis använder man virus för att transportera generna in i cellerna. Dessa gener kodar för proteiner som kallas KLF4, SOX2, OCT3/4 och c-MYC, vilka tillsammans aktiverar ett genuttryck som är karakteristiskt för embryonala stamceller. När dessa gener har införts i adulta celler kan de omprogrameras till en pluripotent stadium och börja bete sig likadant som embryonala stamceller, det vill säga att de kan differensiera till alla olika celltyper i kroppen.

iPSCs har potentialen att användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller dysfunktionella celler och därmed behandla en rad olika sjukdomar, inklusive neurologiska tillstånd, diabetes, hjärtsjukdomar och cancer. Dessutom kan de användas för att studera sjukdomsprocesser och utveckling av nya läkemedel i laboratoriemiljö.

Organtransplantation är en medicinsk procedure där ett eller flera organ från en donator överförs till en mottagare som behöver ett nytt fungerande organ. Detta kan ske antingen från en levande donator, oftast en nära familjemedlem, eller från en avliden donator, även känt som en död donation. Organtransplantation utförs vanligtvis när en persons eget organ har slutat fungera på grund av sjukdom, skada eller ålder. Några exempel på organ som kan transplanteras inkluderar levern, hjärtat, lungorna, njurarna, bukspottkörteln och benmärgen. Organtransplantation är en komplex procedur som kräver noggrann matchning av blodtyp, storlek och antigen mellan donator och mottagare för att undvika avstossningsreaktioner. Efter transplantationen behöver mottagaren livslång medicinsk behandling med immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstossning av det nya organet.

Akutt myeloid leukemi (AML) är en typ av blodcancer som utvecklas i benmärgen. Det innebär att det uppstår onormala och icke fullt utvecklade vita blodkroppar, kallade blastceller, i benmärgen. Dessa blastceller förhindrar normalt fungerande celler från att utvecklas och producera nödvändiga blodceller, vilket leder till en brist på friska röda och vita blodkroppar samt blodplättar i kroppen.

AML kan uppstå spontant eller som en komplikation till en tidigare behandling av cancer, exempelvis strålbehandling eller kemoterapi. Symptomen inkluder trötthet, blödnings tendency, infektionskänslighet, blåmärken och svullnader utan uppenbar orsak, ben- och muskelvärk samt ibland feber. AML behandlas vanligtvis med kemoterapi och i vissa fall med stamcellstransplantation. Prognosen varierar beroende på patientens ålder, allmäntillstånd och specifika subtyp av AML.

Chimerism är ett medicinskt tillstånd där en individ har celler, gener eller vävnader med genetiskt distinkta egenskaper. Det kan uppstå när två befruktade ägg eller embryon smälter samman under tidig utveckling, vilket resulterar i en individ som har celler från båda ursprungliga individer. Chimerism kan också uppstå genom transplantation av celler eller vävnader från en annan person, där mottagaren sedan utvecklar en population av celler med genetiskt distinkta egenskaper jämfört med deras egna celler.

Chimerism kan vara asymptomatisk och upptäckas slumpmässigt genom genetiska tester, eller det kan orsaka symtom beroende på vilka organ eller system som är påverkade. I vissa fall kan chimerism leda till autoimmuna sjukdomar, transplantat mot immunreaktioner eller andra komplikationer. Behandlingen av chimerism beror på underliggande orsaken och symtomen, men kan inkludera mediciner som supressar immunsystemet eller celltransplantation.

Transplantat-mot-tumöreffekt (TME) är ett fenomen som kan inträffa efter en allogen transplantation, det vill säga när en individ får en transplantation av organ eller celler från en annan individ av samma art men med en genetiskt skiljaktig bakgrund. TME innebär att den immunologiska responsen som utvecklas mot det transplanterade organet också kan attackera och eliminera tumörceller i mottagaren, även om denne har en separat onkologisk sjukdom.

Detta fenomen förklaras delvis av att det allogeniska transplantatet bär främmande antigen som aktiverar mottagarens immunsystem, inklusive cytotoxiska T-celler och naturliga mördare celler. När dessa immunceller cirkulerar i kroppen kan de också känna igen och attackera tumörceller som delar liknande antigener eller molekyler på sin yta. Detta resulterar i en reduktion eller till och med en fullständig eliminering av tumören hos mottagaren.

Det är värt att notera att TME kan ha både fördelar och nackdelar. Medan det kan vara effektivt i bekämpandet av tumörer, kan det också leda till komplikationer som transplantat mot graftsjukdom (TMG) eller immunologiskt relaterade biverkningar. Därför måste läkare väga fördelarna och riskerna sakligt när de beslutar om att genomföra en allogen transplantation hos en patient med onkologisk sjukdom.

En isograft definieras som en transplantation av organ eller vävnad mellan genetiskt identiska individer, till exempel en tvilling. På grund av den genetiska likheten har båda individerna samma antigenpresentation och därmed samma immunrespons. Detta innebär att risken för avstötningsreaktioner är mycket låg eller nästan obefintlig, jämfört med transplantation mellan genetiskt orelaterade individer.

I medicinsk kontext är 'syskon' ett samlingsbegrepp för barn som har samma biologiska föräldrar. Det inkluderar både bröder och systrar, oavsett om de är hel- eller halvsyskon. I vissa fall kan syskon även definieras som barn som har uppfostrats tillsammans, oavsett deras biologiska relation till varandra. Detta kan exempelvis gälla adopterade barn eller barn som fostras tillsammans i en familj.

HLA-antigener (Human Leukocyte Antigen antigens) är en grupp av proteiner som finns på ytan av våra kroppens celler och som spelar en central roll i vår immunförsvarsmekanism. De är ansvariga för att identifiera själva kroppens celler från främmande celler, såsom virusinfekterade celler eller cancerceller. HLA-antigener delas in i tre huvudgrupper: HLA klasse I, HLA klasse II och HLA klasse III.

HLA-antigener är polymorfa, vilket betyder att de finns i många varianter i populationen. Varje individ har en unik kombination av HLA-antigener som är genetiskt bestämd och ärvts från sina föräldrar. Dessa antigener är viktiga vid transplantationer, eftersom de kan påverka om en donator och mottagare kommer att matcha varandra eller inte. Om de inte matchar kan det leda till avstötningsreaktioner där mottagarens immunförsvar attackerar de transplanterade cellerna eller organen.

"Blodsjukdomar" är en samlande beteckning för sjukdomar som direkt eller indirekt påverkar kroppens blod och blodomlopp. Det kan röra sig om sjukdomar som påverkar blodceller, blodplättar, blodkärl, blodproteiner eller andra komponenter i blodet.

Exempel på olika typer av blodsjukdomar inkluderar:

1. Anemi: En minskad andel röda blodkroppar eller en nedsatt mängd hemoglobin i blodet, vilket kan leda till trötthet, svaghet och andningssvårigheter.
2. Leukemi: En grupp av cancerformer som drabbar de vita blodkropparna, vilket kan orsaka symptom som trötthet, infektioner och blödningsrubbningar.
3. Trombozytopeni: En minskad andel blodplättar i blodet, vilket kan leda till ökat blödningsriskt.
4. Trombocytose: Ökad andel blodplättar i blodet, vilket kan orsaka ökat risk för blodproppar.
5. Hemofili: En ärftlig blodkoagulationsrubbning som orsakas av en brist på vissa blodproteiner, vilket kan leda till svåra blödningar.
6. Von Willebrands sjukdom: En ärftlig blodkoagulationsrubbning som orsakas av en brist på ett specifikt blodprotein, vilket kan leda till lättare blödningar.
7. Sjukdomar som drabbar de röda blodkropparna, såsom sickelcellsanemi och talassemi, vilka kan orsaka anemi, infektioner och andningssvårigheter.

Det är värt att notera att det finns många andra sjukdomar som kan påverka blodet och dess funktion, såsom leukemi, lymfom, myelom och andra cancerformer.

En lymfocyttransfusion är en medicinsk behandling där en patient får en transfusion av friska, kompatibla lymfocyter (en typ av vita blodkroppar) från en donator. Detta görs vanligtvis för att hjälpa patientens immunförsvar att bekämpa vissa sjukdomar eller infektioner, till exempel efter en bone marrow-transplantation. Lymfocyttransfusioner är också under forskning för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Myelodysplastiska syndrom (MDS) är en grupp av blodsjukdomar som kännetecknas av att den benmärgsvävnad där röda och vita blodkroppar och blodplättlar bildas inte fungerar normalt. Detta leder till en förhöjd risk för utveckling av cytopenier, det vill säga ett underskott av någon eller flera sorters blodceller.

I MDS kan benmärgen producera celler som inte är fullt utvecklade eller har anomalier i formen och storleken (dysplasi). Dessa celldefekter kan leda till att de röda blodkropparna, vita blodkropparna och/eller blodplättarna inte fungerar normalt. I vissa fall kan cellerna i benmärgen också ha förändringar som gör att de kan utvecklas till cancer, såsom akut myeloisk leukemi (AML).

Myelodysplastiska syndrom delas vanligen in i olika undergrupper baserat på hur allvarlig sjukdomen är och vilka slags celler som är drabbade. Symptomen på MDS kan variera beroende på vilken typ av celler som är påverkade, men de kan inkludera trötthet, andfåddhet, blödningar, infektioner och blåmärken eller blodiga fläckar under huden. Behandlingen för MDS kan variera beroende på sjukdomens allvarlighetsgrad och patientens allmänna hälsotillstånd, men den kan innefatta bland annat stödjande vård, kemoterapi eller stamcellstransplantation.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Transplantation in medicine refererar till en procedure där ett organ, vävnad eller celler tas bort från en donator och placeras i en mottagare som behöver det för att ersätta ett skadat, sjukligt eller dött organ eller vävnad. Detta kan räknas till den avancerade terapin inom medicinen och används när andra behandlingsalternativ har misslyckats eller inte är möjliga.

Transplantation kan vara autolog (donator och mottagare är samma individ), allogen (donator och mottagare är genetiskt olika individer av samma art) eller xenogen (donator och mottagare tillhör olika arter). De vanligaste transplantationerna inkluderar lever, njure, hjärta, lungor, benmärg och hud.

Transplantation kan vara livräddande eller förbättra kvaliteten på livet för mottagaren. Emellertid finns det risker associerade med transplantationsbehandling, såsom rejektion av det transplanterade organet och biverkningar av immunosuppressiva läkemedel som används för att förhindra rejektion.

Multipotenta stamceller är celler som har kapaciteten att differensiera sig till flera olika celltyper inom ett visst celltyp-spektrum. De kan dela sig och producera avkomlingar som behåller samma multipotenta förmåga, samt ge upphov till olika specialiserade celltyper under adekvata förhållanden. Exempel på multipotenta stamceller inkluderar blodstamceller (hämatopoetiska stamceller) som kan differensiera sig till olika typer av blodceller, och mesenchymala stamceller som kan differentieras till bland annat fett-, brosk- och benceller.

Non-Hodgkin lymfom (NHL) är en typ av cancer som utvecklas i vissa typer av vita blodceller som kallas lymfocyter. Detta skiljer sig från Hodgkins lymfom, som är en annan typ av lymfom.

NHL kan uppstå i lymfkörtlar (gångliga knutor) eller i andra delar av lymfsystemet, såsom levern, mjälten, benmärgen, milta och tarmslemhinnan. Det finns olika subtyper av NHL som kan variera i deras aggressivitet och prognos.

Några vanliga symtom på NHL inkluderar:

* Svullnader eller små, hårda knutor under huden eller i arm- eller benhålorna
* Andningssvårigheter eller hosta som inte förbättras
* Kronisk trötthet
* Feber utan en tydlig orsak
* Viktminskning utan anledning
* Svullnad i buken, armar eller ben

Behandlingen för NHL kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi eller en kombination av dessa. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive typen och stadiet av cancer, patientens allmänt tillstånd och ålder, samt responsen på behandlingen.

Långrehnskällöar (Langerhans cells) är ett slags immunceller som finns i huden och slemhinnor. De har en viktig roll i att försvara kroppen mot infektioner genom att presentera främmande antigen till T-celler.

Transplantation av Långrehnskällöar innebär att man tar bort Långrehnskällöar från en donator och placerar dem i en mottagare med avsikt att stärka dennes immunförsvar. Detta kan användas som ett behandlingsalternativ för patienter med svaga immunsystem, till exempel efter en benmärgstransplantation eller vid behandling av vissa autoimmuna sjukdomar.

Transplantationen utförs vanligen genom att injicera donatorns Långrehnskällöar under huden hos mottagaren, där de börjar producera cytokiner och andra signalsubstanser som stärker den lokala immunresponsen. Detta kan hjälpa till att förhindra infektioner och underlätta läkningen av sår eller skador.

Det är viktigt att notera att transplantation av Långrehnskällöar inte är vanligt förekommande och används endast i speciella fall där patienten har en specifik medicinsk behov.

"Antilymphocyte serum" (ALS) er ein type av immun globulin (antikroppar) som inneholder antistoffer mot lymfocytter, en type av hvite blodceller. ALS brukes vanligvis som terapi for å stresse eller dæpe ned aktiviteten til det immune systemet, for eksempel etter en transplantasjon for å forhindre avstøtning av den transplanteerde organen.

ALS produseres ved å immunisere dyr (f.eks. kaniner eller hester) med menneskelige lymfocytter, og deretter samle serum fra de immuniserte dyrene. Serumet inneholder da antistoffer mot de menneskelige lymfocytter og kan brukes som ALS i terapeutiske sammenhenger.

Det er viktig å nevne at ALS også kan ha bivirkninger, for eksempel kan det føre til en økt risiko for infeksjoner og andre immunrelaterte komplikasjoner. Derfor må bruken av ALS stettes opp av en god klinisk vurdering og overvåkning.

Immunsuppression refererar till ett läge där individens immunförsvar är nedsatt eller undertryckt. Detta kan orsakas av sjukdomar, läkemedel eller andra faktorer. Immunsuppression kan öka risken för infektioner och onkologiska tillstånd eftersom kroppens förmåga att bekämpa främmande ämnen som bakterier, virus och cancerceller är nedsatt.

Det finns två huvudsakliga typer av immunsuppression: primär och sekundär. Primär immunsuppression orsakas av en medfött eller förvärvad defekt i det immunförsvar som gör individen mer känslig för infektioner och andra sjukdomar. Sekundär immunsuppression orsakas av externt introducerade faktorer, såsom läkemedel eller sjukdomar, som undertrycker det immuna systemet.

Läkemedel som används för att undertrycka det immuna systemet kallas ofta immunosuppressiva läkemedel och används vanligen efter transplantationer för att förhindra avstötning av den transplanterade organen. Dessa läkemedel kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar, där det immuna systemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader.

Granulocyte Colony-Stimulating Factor (G-CSF) är ett tillväxtfaktorprotein som stimulerar produktionen och differensieringen av granulocytceller, en typ av vita blodkroppar. Det gör detta genom att binde till specifika receptorer på mognande hematopoetiska stamceller i benmärgen, vilket leder till ökat celldelning och differentiering till granulocyter, särskilt neutrofila granulocyter.

G-CSF används kliniskt som läkemedel för att behandla patienter med neutropeni (låga nivåer av neutrofiler) orsakade av olika tillstånd, såsom cancerbehandlingar som kemoterapi och strålterapi. Det hjälper till att minska risken för infektioner genom att öka antalet neutrofila granulocyter i blodet.

Precursor Cell Lymphoblastic Leukemia-Lymphoma (previously known as Precursor T-lymphoblastic Leukemia/Lymphoma) is a type of cancer that affects the early stages of T-cell development. It is a subtype of acute lymphoblastic leukemia (ALL), which is characterized by the overproduction of immature white blood cells, called lymphoblasts or blasts, in the bone marrow. These blasts accumulate and interfere with the production of normal blood cells, leading to symptoms such as anemia, infection, and bleeding.

In Precursor Cell Lymphoblastic Leukemia-Lymphoma, the malignant T-cell precursors can also infiltrate other organs, including the lymph nodes, liver, spleen, and central nervous system (CNS). When the cancer involves the lymph nodes or extramedullary sites, it is often referred to as lymphoblastic lymphoma. However, the biologic behavior, treatment approach, and prognosis are similar between precursor T-lymphoblastic leukemia and lymphoblastic lymphoma, and they are generally considered part of the same disease spectrum.

The disease is more common in children and adolescents, with a peak incidence around 10-14 years of age, but it can also occur in adults. The treatment typically involves intensive chemotherapy regimens, often including central nervous system prophylaxis to prevent CNS relapse. Stem cell transplantation may be considered for high-risk patients or those with a poor response to initial therapy.

The prognosis of Precursor Cell Lymphoblastic Leukemia-Lymphoma has improved significantly over the past few decades, with current long-term survival rates around 70-80% in children and 40-50% in adults, depending on various risk factors.

Fetala stamceller, även kallade fosterräknar, är stamceller som har hämtats från ett foster. Dessa stamceller kan vara pluripotenta, vilket betyder att de har potentialen att utvecklas till alla olika celltyper i kroppen. Fetala stamceller kan tas från fostret under graviditeten eller efter en abort. De kan användas inom forskning och medicinsk behandling, men användandet av fosterräknar är omdiskuterat på grund av etiska frågor relaterade till fostrets rättigheter.

Benmärgsceller, även kallade hematopoetiska stamceller, är celler som har förmågan att utvecklas till olika typer av blodceller. De kan delas in i två grunder: myeloida och lymfatiska benmärgsceller. Myeloida benmärgsceller kan utvecklas till röda blodceller, vita blodceller som granulocyter, monocyter och makrofager samt blodplättar. Lymfatiska benmärgsceller kan utvecklas till olika sorters vita blodceller som lymfocyter, B-celler, T-celler och naturliga killer (NK-celler). Benmärgscellerna återfinns i ryggradens mjukvävnad och är viktiga för att producera de celler som utgör blodet.

Chronic myeloid leukemia (CML) is a type of cancer that starts in the blood-forming cells of the bone marrow. More specifically, CML is a form of myeloproliferative neoplasm, which is a group of cancers that begin in the bone marrow and cause an overproduction of one or more types of blood cells. In CML, the excessive production is of myeloid cells, which are immature cells that become white blood cells.

The "BCR-ABL positive" designation refers to a specific genetic change that occurs in many cases of CML. This genetic alteration results from a chromosomal abnormality called the Philadelphia chromosome, which is formed when pieces of two different chromosomes (chromosomes 9 and 22) break off and switch places with each other. The resulting fusion gene, BCR-ABL, produces an abnormal protein that signals the myeloid cells to grow and divide continuously, leading to the uncontrolled production of leukemic cells.

In summary, "chronic myeloid leukemia, BCR-ABL positive" is a specific subtype of CML characterized by the presence of the BCR-ABL fusion gene and the overproduction of myeloid cells in the bone marrow and blood.

Cytomegalovirusinfektion (CMV) är en infektionssjukdom orsakad av cytomegalovirus, ett herpesvirus. Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka milda symptom hos immunokompetenta individer, men kan vara allvarligare hos immunförsvagna personer, gravida och foster.

CMV-infektion kan drabba många olika organ i kroppen, inklusive levern, lungorna, levern och centrala nervsystemet. Symptomen på en aktiv CMV-infektion kan variera beroende på vilket organ som är drabbade, men kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärtor, inflammation i lymfkörtlar och lever, halsont, diarré och hosta.

Behandlingen av CMV-infektion beror på individuella faktorer som inkluderar immunstatus, allvarlighetsgraden av sjukdomen och vilket organ som är drabbat. För de flesta immunokompetenta personer behövs vanligtvis ingen speciell behandling, medan immunosupprimerade patienter kan behöva antivirala läkemedel för att kontrollera infektionen.

Gravida kvinnor som drabbas av primär CMV-infektion under graviditeten har en risk att överföra viruset till fostret, vilket kan leda till allvarliga skador på fostrets hörsel, syn och utveckling. Preventiva åtgärder och regelbundna ultraljudskontroller rekommenderas för gravida kvinnor som har konstaterats ha CMV-infektion.

"Cell heritage" er en betegnelse for de genetiske og epigenetiske egenskaber, som en celle arver fra sin oprindelige stamcellule. Dette inkluderer den specifikke kombination af gener, som cellen har fået via arvematerialet (DNA) fra sine forældre, samt de ændringer i genekspression og cellulær funktion, der er sket siden cellelinjen blev dannet.

Epigenetiske ændringer kan også påvirke cellens arv og bestemme, hvilken type celle den bliver, uden at ændre dens grundlæggende DNA-sekvens. Disse ændringer kan være reversible og kan skyldes faktorer som miljø, livsstil og alder.

I klinisk sammenhæng er cell heritage relevant for regenerativ medicin, hvor man benytter stamceller til at behandle sygdomme og skader. Forståelsen af cellens arv kan hjælpe med at prædikere, hvilken type celle der vil blive dannet og hvordan den vil opføre sig i et givent miljø.

'Blodbildning' (eller hematopoies) är en medicinsk term som refererar till processen där celler i benmärgen producerar de olika komponenterna i blodet, såsom röda och vita blodkroppar samt blodplättor. Denna process sker kontinuerligt under hela livet och är väsentlig för att underhålla homeostasen i kroppen. Röda blodkroppar transporterar syre till kroppens celler, medan vita blodkroppar hjälper till att försvara kroppen mot infektion och sjukdom. Blodplättar är involverade i blodets koaguleringsprocess.

Lymfocytuttömning, även känt som lymfocytdepletion, är ett medicinskt tillstånd där individen har en lägre än normalt antal lymfocyter i cirkulerande blod. Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar som hjälper kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. Det finns tre huvudtyper av lymfocyter: T-celler, B-celler och naturliga killer (NK)-celler.

En lymfocytuttömning kan orsakas av olika faktorer, inklusive vissa sjukdomar, infektioner, immunosuppressiva behandlingar eller cancerbehandlingar som kemoterapi och strålbehandling. I vissa fall kan en lymfocytuttömning också vara ett symptom på en allvarligare underliggande sjukdom, såsom leukemi eller HIV/AIDS.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla orsaken till en lymfocytuttömning, eftersom det kan öka risken för infektioner och andra komplikationer. Behandlingen beror på underliggande orsak, men kan innebära antibiotika eller antivirala läkemedel för att behandla infektioner, immunsystemstödjande behandlingar för att hjälpa kroppen att producera fler lymfocyter eller behandling av underliggande sjukdom eller tillstånd.

In the context of medicine, particularly in bone marrow or stem cell transplantation, "unrelated donors" refer to individuals who are not genetically related to the patient in need of a transplant. These donors are identified through volunteer registries and databases that contain genetic information from millions of potential donors worldwide. The process of finding an unrelated donor involves matching the patient's human leukocyte antigen (HLA) type with that of the donor as closely as possible, to reduce the risk of transplant rejection and graft-versus-host disease.

It is important to note that while unrelated donors may not be genetically related to the patient, they still undergo rigorous screening and testing to ensure their suitability as a donor. This includes medical history reviews, physical examinations, and infectious disease screenings. The use of unrelated donors has significantly expanded the pool of potential donors for patients in need of transplants who do not have a suitable related donor.

Cytarabin, även känt som cytosinarabinosid, är ett cancerbekämpande läkemedel som används för att behandla olika typer av leukemi och lymfom. Det fungerar genom att hämta cellers förmåga att dela sig och växa, vilket kan hjälpa att stoppa spridningen av cancerceller.

Cytarabin är ett typiskt exempel på en antimetabolit, som är en sorts kemoterapi. Det efterliknar en naturlig kroppsämnena, i detta fall cytidin, och blir inkorporerat i DNA under celldelningen. När Cytarabin har integrerats i DNA-molekylen förhindrar det fortsatt replikation av DNA och därmed celldelning.

Det är viktigt att notera att Cytarabin kan ha allvarliga biverkningar och skall endast användas under medicinskt övervakning.

En stamcellsfaktor (engelska: stem cell factor, SCF) är ett protein som spelar en viktig roll i produktionen och utvecklingen av blodceller inom kroppen. Det gör detta genom att hjälpa till att reglera stamcellernas självrenewal (förökningsförmåga) och deras differentiering (utveckling till specifika celltyper). Stamcellsfaktorn binder till sin receptor, KIT, på stamceller och aktiverar en signaltransduktionsväg som leder till celldelning och differentiering.

Stamcellsfaktorn används också inom forskningen för att stimulera tillväxten av stamceller i laboratoriemiljö, vilket kan vara användbart vid cellkulturer och regenerativ medicin.

En levande donator är en person som är i livet och som villfullytter att ge en eller flera av sina organ, vävnader eller celler till en annan person som behöver dem. Detta kan ske genom olika metoder beroende på vilket organ eller vävnad som ska doneras.

Exempel på levande donation inkluderar:

* En levande njurdonation, där en frisk person donerar en av sina två njurar till en mottagare vars egen njure har slutat fungera korrekt.
* En leverlobdonation, där en del av levern från en levande donator transplanteras till en mottagare.
* En benmärgstransplantation, där celler hämtade från benmärgen hos en levande donator injiceras till en mottagare för att ersätta dennes skadade eller sjuka benmärgsceller.

Levande donation kan vara ett livräddande alternativ för dem som behöver en transplantation, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med denna typ av donation. Dessa måste vägas upp mot potentiala fördelarna innan en beslut om donation tas.

Hodgkin lymphoma, även känt som Hodgkin sjukdom, är en typ av cancer som drabbar det lymfatiska systemet. Det karaktäriseras av närvaron av en speciell typ av cell som kallas Reed-Sternberg-cell.

Hodgkin lymfom kan uppstå i alla åldrar, men det är vanligare hos unga vuxna mellan 15 och 30 år och även hos äldre personer över 55 år. Några av de vanliga symptomen på Hodgkin lymfom inkluderar smärtlösa knutor eller svullnader i halsen, under armarna eller i buken, feber, nattsvett och viktminskning.

Det är viktigt att notera att Hodgkin lymfom skiljer sig från andra typer av lymfom, såsom icke-Hodgkin lymfom, som har andra typer av cancerceller och olika behandlingsalternativ.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

En bukspottkörteltransplantation är en medicinsk proceduren där en ny, frisk bukspottkörtel transplanteras till en patient vars egen bukspottkörtel inte fungerar korrekt. Detta kan ske på grund av sjukdomar som typ 1-diabetes, cystisk fibros eller cancer. Den nya körteln kan komma från en levande donator, oftast en nära anhörig, eller en död donator.

Transplantationen innebär att patienten får en fungerande bukspottkörtel som kan producera hormoner och enzymer som behövs för kroppens normala funktion. Detta kan hjälpa till att lindra symtomen av den ursprungliga sjukdomen och förbättra patientens livskvalitet. Emellertid medför transplantationen också en risk för komplikationer som avstötningsreaktioner, infektioner och biverkningar av immunsuppressiva läkemedel som behövs för att förhindra avstötningsreaktioner.

Aplastic anemia is a medical condition that affects the bone marrow's ability to produce enough new blood cells. It is called "aplastic" because the bone marrow becomes "aplastic," or devoid of maturing precursor cells. This results in a deficiency of all three types of blood cells: red blood cells, white blood cells, and platelets.

In medical terms, aplastic anemia is defined as a hematologic disorder characterized by pancytopenia (reduced counts of all types of blood cells) due to bone marrow failure. The condition can be acquired or inherited, with the acquired form being more common.

Acquired aplastic anemia can be caused by exposure to toxic chemicals, radiation, drugs, viral infections, or autoimmune disorders. Inherited forms of the disease include Fanconi anemia, dyskeratosis congenita, and Shwachman-Diamond syndrome.

Symptoms of aplastic anemia may include fatigue, weakness, shortness of breath, frequent infections, easy bruising or bleeding, and skin rashes or discoloration. Treatment options for aplastic anemia depend on the severity of the condition and its underlying cause, and may include blood transfusions, immunosuppressive therapy, or bone marrow transplantation.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Etoposid är ett cytostatikum, ett ämne som används inom medicinen för att hämma celldelning och därmed cancercellers tillväxt. Det är en typ av läkemedel som kallas topoisomerase II-hämmare.

Etoposid fungerar genom att hindra en specifik enzymaktivitet, topoisomeras II, från att utöva sin normala funktion i DNA-replikeringen och celldelningen. Detta leder till skador på cancercellernas DNA och till slut till cellens död.

Etoposid används vanligtvis som en del av kombinerad behandling för att behandla olika typer av cancer, till exempel lungcancer, blodcancer och testikelcancer. Läkemedlet kan ges intravenöst (via en infusion in i en ven) eller oraliskt (som en tablet).

Samt som med alla läkemedel kan etoposid ha biverkningar och komplikationer, och dess användning bör övervakas av en läkare.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

Ciclosporin er en immunsuppressiv steroidfri droge som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning og i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, like som eksempelvis psoriasis og revnebusk. Ciclosporin virker ved å hæmme aktiviteten til T-celler, en type hvite blodlegemer som spiller en viktig rolle i immunforsvaret. På denne måten reduserer ciclosporin sannsynligheten for at kroppen vil angripe og avvisje transplantatet eller uønskede celler i kroppen ved autoimmune sykdommer.

Leukämier är en allvarlig grupp blodcancer som karaktäriseras av onormala och ofta oönskad förökning av vita blodkroppar (leukocyter) i benmärgen. Detta leder till att det produceras alltför många immature vita blodkroppar, som kan spridas ut i kroppen och störa normal funktion hos andra organ.

Det finns fyra huvudtyper av leukemi:

1. Akut lymfatisk leukemi (ALL): Den vanligaste typen av leukemi hos barn, men den kan också drabba vuxna. ALL utvecklas snabbt och behandling bör påbörjas så snart som möjligt.

2. Akut myeloisk leukemi (AML): Den vanligaste typen av akut leukemi hos vuxna, men den kan också drabba barn. AML utvecklas snabbt och behandling bör påbörjas så snart som möjligt.

3. Kronisk lymfatisk leukemi (CLL): Den vanligaste typen av kronisk leukemi hos vuxna, men den är också en av de vanligare typerna av leukemi överlag. CLL utvecklas långsamt och kan vara asymptomatisk under en längre tid.

4. Kronisk myeloisk leukemi (CML): En sällsynt typ av leukemi som främst drabbar vuxna. CML utvecklas långsamt, men om den inte behandlas kan den bli allvarligare och leda till komplikationer.

Symptomen på leukemi kan variera beroende på typen och graden av sjukdomen, men de vanligaste symptomen inkluderar trötthet, utmattning, feber, infektioner som inte vill gå över, blödningar, blåmärken och svullnader. Om du misstänker att du har leukemi eller någon av de ovannämnda symptomen bör du kontakta din läkare omedelbart för att få en korrekt diagnos och behandling.

"Donor selection" (donsörval) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där en donator, vanligtvis en levande person som kommer att donera organ, vävnad eller celler, utvärderas för sin lämplighet att vara en donator. Detta innebär ofta en kombination av medicinska tester och intervjuer för att fastställa donatorns allmänna hälsa, specifika sjukdomar eller tillstånd som kan påverka mottagaren negativt, samt att matcha donatorn med en lämplig mottagare.

Den medicinska utvärderingen inkluderar ofta blod- och urinprover, EKG (elektrokardiogram), röntgen av lungorna eller andra bildgivande tester för att undersöka organens funktion och struktur. Donatorn måste också genomgå psykologisk utvärdering för att säkerställa att de är mentalt redo att genomgå donationsprocessen.

I vissa fall kan även kompatibilitetsprover behövas för att matcha donatorn med en mottagare, till exempel vid benmärgsdonationer där HLA-typning behövs för att minimera risken för avstötningsreaktioner hos mottagaren.

Sammanfattningsvis innebär donor selection en utförlig medicinsk och psykologisk utvärdering av en levande donator för att fastställa deras lämplighet att vara en donator och matcha dem med en lämplig mottagare.

Karmustin är ett kemoterapeutikum som används för att behandla olika typer av cancer, till exempel hjärntumörer och lymfom. Det är en typ av alkylantmedicin, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancercellerna så att de inte kan dela sig och växa.

Specifikt är Karmustin en nitrosourea-förening som innehåller två alkylerande grupper, vilket gör att det kan reagera med två olika ställen på DNA-molekylen och orsaka mer skada än vissa andra typer av alkylanterapeutika.

Karmustin ges vanligen som en intravenös infusion under flera timmar, och behandlingen kan upprepas var tredje till fjärde vecka beroende på patientens respons och tolerans för medicinen.

'Resttumör' är ett medicinskt begrepp som refererar till en liten grupp av cancerceller som återstår efter att patienten har genomgått en behandling, såsom kirurgi, strålbehandling eller cellgiftermedel. Dessa återstående cancerceller kan vara för små för att upptäckas med konventionella diagnostiska metoder och kan orsaka en återfallsrisk hos patienten. Ibland kan dessa resttumörer behöva behandlas ytterligare för att minska risken för återfall eller rekurrens av cancer sjukdomen.

Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.

The process of cell proliferation involves several stages, including:

1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)

These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.

In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.

"Svår kombinerad immunbrist" (SCID) är ett allvarligt tillstånd där patienten har en mycket försvagad immunförsvarsmekanism. Detta beror på att patienten saknar fungerande T- och B-celler, som är nödvändiga för att bekämpa infektioner. SCID kan orsakas av genetiska mutationer och är oftast medfödd, men det kan även uppstå senare i livet till följd av vissa sjukdomar eller behandlingar.

Patienter med SCID har mycket liten resistens mot infektioner och kan drabbas av allvarliga komplikationer även vid relativt enkla infektioner. De kan också utveckla autoimmuna sjukdomar och onkologiska tillstånd. SCID är därför ett livshotande tillstånd om det inte behandlas tidigt och effektivt, ofta genom en benmärgstransplantation eller genetisk therapii.

En infektion är en process där ett levande värddjur, ofta en människa, invaderas och koloniseras av en främmande mikroorganism, till exempel bakterier, virus, svampar eller parasiter. Detta leder vanligtvis till en patologisk respons hos värden, vilket kan resultera i sjukdomssymptom. Infektioner sprids ofta från en individ till en annan genom direkt kontakt, indirekt kontakt via födoämnen, vatten eller luft, eller vektorburna medel såsom myggor eller löss. Behandlingen av infektioner kan variera beroende på orsaken och svårighetsgraden, men inkluderar ofta antibiotika, antivirala läkemedel, antimykotiska medel eller antiparasitiska behandlingar. Prevention av infektioner kan uppnås genom vaccination, personlig hygien och andra förebyggande metoder.

'Vävnadsnybildning' (engelska: 'tissue regeneration') är en naturlig process där skadat eller skört vävnader i kroppen repareras eller ersätts med nytt, friskt vävnadsmaterial. Denna process involverar celler som delar sig och differenseras för att bilda nya typer av vävnad, till exempel ben-, muskel- eller hudvävnad. Vävnadsnybildning kan också stimuleras konstlutligen med hjälp av medicinska behandlingar och terapier, såsom celltransplantation, vävnadstransplantation och användning av tillväxtfaktorer.

Transplantattolerans är ett tillstånd där mottagaren av en transplantation inte behöver immunosuppressiva läkemedel eftersom deras immunsystem har accepterat det transplanterade organet som "sitt eget". Detta innebär att mottagarens immunförsvar inte ser transplantatet som främmande och därmed inte aktiverar en immunreaktion som kan skada eller förkasta organet.

Transplantattolerans kan uppnås genom olika mekanismer, inklusive central tolerans (där T-celler i lymfknutorna modifieras för att inte reagera på det transplanterade organet) och perifer tolerans (där immunförsvaret modifieras när det möter det transplanterade organet).

Transplantattolerans är ett eftertraktat mål inom transplantationsmedicin, eftersom immunosuppressiva läkemedel kan ha allvarliga biverkningar och öka risken för infektioner och cancer. Även om det fortfarande är ovanligt att uppnå fullständig transplantattolerans, har forskare gjort framsteg i att förstå de immunologiska mekanismer som styr toleransen, och det finns nu behandlingsstrategier under utvärdering för att främja transplantattolerans hos mottagare av transplantation.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Stamcellsforskning (Stem Cell Research) refererar till studier och experiment som utförs med hjälp av stamceller, vilka är speciella celler i kroppen som har kapaciteten att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler. Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller (som hämtas från embryon) och vuxna stamceller (som finns hos vuxna individer).

Stamcellsforskning har potentialen att revolutionera behandlingar av en rad medicinska tillstånd, såsom cancer, Parkinson, Alzheimers sjukdom, diabetes, skador på ryggrad och hjärt-kärlsjukdomar. Forskningen kretsar kring att förstå hur stamceller fungerar, hur de kan stimuleras att växa och differensiera till specifika celltyper, samt hur de kan användas för att ersätta skadade eller döda celler i kroppen.

Emellertid är stamcellsforskning omgärdad av etiska frågor, särskilt när det gäller användningen av embryonala stamceller, som kan kräva destruktionen av embryon. Dessa etiska frågeställningar har lett till kontroverser och restriktioner på forskningen i vissa länder.

Tiotepa är ett citostatikum, det vill säga ett ämne som hämmar celldelningen och används inom medicinen som kemoterapi. Det är en alkylerande substans som fungerar genom att störa DNA-syntesen i cancerceller, vilket leder till celldöd.

Tiotepa används ofta för att behandla olika typer av cancer, såsom äggstockscancer, testikelcancer och vissa former av leukemi och lymfom. Det kan ges intravenöst (via en infusion in i en ven) eller intraarteriellt (via en injektion direkt in i en artär).

Samtidigt med dess fördelar som cancerbehandling har tiotepa också en rad biverkningar, såsom nedsatt immunförsvar, illamående, kräkningar och håravfall. Dessa biverkningar kan vara allvarliga och påverka patientens kvalitet av liv under behandlingen.

Minor histocompatibility antigens (miHA) are peptides presented on the surface of cells in the context of major histocompatibility complex (MHC) molecules, which can be recognized by T-cells as foreign and elicit an immune response. Unlike classical MHC antigens, miHA are not restricted to the human leukocyte antigen (HLA) system and can be derived from a variety of cellular proteins. They are called "minor" because they tend to induce weaker immune responses compared to classical HLA antigens.

MiHA can be generated through various mechanisms, such as point mutations, alternative splicing, or post-translational modifications. They are widely expressed in different tissues and can be found in both self and non-self cells. In the context of transplantation, miHA can contribute to graft rejection and graft-versus-host disease (GVHD) in allogeneic hematopoietic stem cell transplantation (allo-HSCT).

In cancer immunotherapy, tumor-specific miHA can be recognized by the immune system as foreign and targeted for destruction. Identification of these antigens can help in the development of personalized cancer vaccines or T-cell therapies.

Xenotransplantation är en medicinsk term som refererar till överföringen av celler, vävnader eller organ från ett individuellt djur till en människa. Detta är en aktivt undersökt behandlingsmetod för att möjliggöra organdonation när det saknas lämpliga organ donerade av människor.

De flesta xenotransplantationsexperiment har använt sig av grisorgan, eftersom deras storlek och funktion är relativt lika mänskliga organ. Men det finns också andra djur som har använts i forskning, såsom apor, fåror och kaniner.

Xenotransplantation är ett mycket komplext område inom transplantationsmedicin på grund av den starka immunreaktionen som uppstår när en människokropp tar emot celler, vävnader eller organ från ett annat djur. För att försöka undvika detta använder forskare tekniker såsom genmodifiering och immunsuppressiva behandlingar.

Även om det har genomförts några framgångsrika xenotransplantationsexperiment på djur, finns det fortfarande inga etablerade behandlingsmetoder för människor. Forskningen fortsätter att utvecklas och det är möjligt att xenotransplantation kommer att bli en viktig del av transplantationsmedicinen i framtiden.

Cell separation is a general term used to describe various methods for isolating specific cell types or populations from a heterogeneous mixture of cells. This process can be accomplished through physical or biological means and is often a crucial step in many laboratory and medical procedures, such as cell culture, diagnostic testing, and regenerative medicine. Some common techniques for cell separation include:

1. Density gradient centrifugation: In this method, a sample containing the mixture of cells is carefully layered onto a density gradient medium (such as Ficoll or Percoll) and then centrifuged at high speeds. The different cell types will separate based on their densities, with denser cells settling towards the bottom of the tube and less dense cells remaining near the top.
2. Flow cytometry and cell sorting: This technique uses fluorescently labeled antibodies to specifically bind to and tag target cells within a mixture. The sample is then passed through a flow cytometer, which detects and sorts the cells based on their fluorescence characteristics.
3. Magnetic-activated cell separation (MACS): In this method, magnetic beads coated with antibodies that recognize specific cell surface markers are added to a sample containing the mixture of cells. The cells are then passed through a magnetic field, causing the labeled target cells to be retained while the unlabeled cells flow through.
4. Immunomagnetic separation: Similar to MACS, this method uses antibody-coated magnetic beads to isolate specific cell types. However, instead of passing the sample through a magnetic field, the bead-bound cells are selectively captured using a magnet and then washed and eluted for further analysis or processing.
5. Microfluidic devices: These small, chip-based systems use various physical principles (such as size, deformability, or electrical properties) to separate cells within microchannels. They offer high throughput, gentle handling, and precise control over the separation process.

These are just a few examples of cell separation techniques used in research and medicine. The choice of method depends on factors such as the specific application, required purity and yield, and the complexity of the starting mixture.

En immunsupprimerad värd är en individ vars immunsvar, det vill säga den förmåga att försvara sig mot främmande ämnen som infektionskällor eller transplanterade organ, har reducerats. Detta uppnås vanligtvis genom användning av läkemedel som kallas immunsuppressiva mediciner, vilka hämmar aktiviteten hos vissa celler i det immunsystemet för att förhindra att dessa celler attackerar transplanterade organ eller undertrycker sjukdomstillstånd såsom autoimmuna sjukdomar. Immunsuppression kan också orsakas av sjukdomstillstånd, som HIV/AIDS, eller av vissa behandlingar, som strålbehandling och kemoterapi. Immunsupprimerade individer är mer mottagliga för infektioner och cancer på grund av den nedsatta immunförsvarsmekanismen.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

"Cell culturing methods" refer to the various techniques used to grow and maintain cells in a laboratory setting. These methods allow researchers to study cellular behavior, function, and interactions outside of a living organism. Here are some common cell culturing methods:

1. Two-dimensional (2D) culture: Cells are grown on flat surfaces, usually plastic or glass, allowing them to form a monolayer. This method is simple and cost-effective but may not accurately represent the cells' natural three-dimensional environment.
2. Three-dimensional (3D) culture: Cells are grown in a 3D structure, such as hydrogels, scaffolds, or spheroids. This method provides a more realistic representation of the cells' natural environment and allows for better study of cell-cell interactions, tissue organization, and drug responses.
3. Primary culture: Cells are directly isolated from living tissues and grown in a laboratory. These cells retain their original characteristics and functions but may have a limited lifespan.
4. Immortalized or continuous cell lines: Cells are genetically modified to proliferate indefinitely, making them useful for long-term studies. However, these cells may not represent the natural behavior of their originating tissue.
5. Co-culture: Two or more different cell types are grown together to study their interactions and communication.
6. Conditioned media culture: Cells are grown in media that has been conditioned by other cells, allowing for the study of paracrine signaling and soluble factor release.
7. Organoid culture: Stem cells are grown in a 3D structure to form mini-organs or organoids, which can be used to model organ development, function, and disease.
8. Differentiation culture: Cells are cultured under specific conditions to promote their differentiation into specialized cell types.
9. Suspension culture: Cells are grown in a liquid medium without attachment to a solid surface, allowing for large-scale production of cells or biomolecules.
10. Microfluidic culture: Cells are cultured in microfabricated devices that mimic the physical and chemical properties of specific tissue environments, enabling high-throughput screening and analysis of cell behavior.

Alkylerande cellegifter är en typ av kemoterapi som fungerar genom att attackera DNA i cancerceller och förhindra dem från att dela sig och växa. De gör detta genom att addera alkylgrupper till DNA-molekylen, vilket orsakar skador på dess struktur och stör celldelningen. Exempel på alkylerande cellegifter inkluderar cyklofosfamid, ifosfamid, karboplatin och cisplatin.

"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.

During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.

The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Vincristine är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen vinkaalkaloider. Det isoleras från växten Catharanthus roseus (tidigare kallad Vinca rosea). Vincristine verkar genom att störa cellcykeln i snabbt delande celler, vilket gör det effektivt mot cancerceller. Det används vanligen för behandling av leukemi, lymfom och hjärntumörer.

Läkemedlets exakta mekanism innebär att det stör polymeriseringen av tubulin till mikrotubuli, vilket är en viktig del av cellens kärn- och celldelning. Detta leder till apoptos eller programmerad celldöd hos cancerceller.

Vincristine administreras vanligen som intravenös infusion och kan ha biverkningar såsom neuropati (skada på nerver), illamående, kräkningar, muskelvärk och förändringar i blodbilden.

Lymfoproliferativa sjukdomar är en grupp av sjukdomar som kännetecknas av överdriven celldelning och tillväxt av lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner. Dessa sjukdomar kan vara benigna eller maligna (cancerartade). Maligna lymfoproliferativa sjukdomar innefattar olika typer av lymfom och cancerformer som lever-, milt- och broskcancer. Benigna lymfoproliferativa sjukdomar kan orsaka symtom som obehag, svullnad eller smärta i lymfkörtlarna, trötthet och infektionskänslighet. Maligna former av lymfoproliferativa sjukdomar kan leda till allvarligare symptom som feber, svettningar, viktminskning, trötthet och svullnad i lever, mjälte eller andra kroppsdelar. Behandlingen beror på typen av sjukdom, dess utbredning och grad av allvarlighet.

'Virusaktivering' (eng. 'viral reactivation') refererar till ett tillstånd där ett latent infekterat virus åter blir aktivt och börjar replikera sig inne i en värdkropp. Detta kan inträffa när värdkroppen är under stress, har en nedsatt immunförsvar eller på grund av andra faktorer som exponering för ett nytt infektionsagent eller genomgången av en behandling som stör den normala cellcykeln.

Exempel på virus som kan aktiveras från ett latent tillstånd inkluderar herpes simplex-virus (HSV), varicella-zoster-virus (VZV) och cytomegalovirus (CMV). Aktivering av dessa virus kan leda till symtom som sår, utslag, feber och andra systemiska symptom.

Det är värt att notera att en del virusaktiveringar kan vara asymptomatiska eller ge milda symtom, medan andra kan orsaka allvarliga sjukdomar eller komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.

"Benmärgsrening" är en medicinsk term som refererar till ett laboratorieförfarande där man skiljer på de olika celltyperna i benmärgen. Detta görs vanligen genom att centrifugera en provtagning av benmärgsljud och sedan använda kemiska metoder eller fluorescensmikroskopi för att identifiera och räkna de olika celltyperna.

Benmärgsrening är ett viktigt verktyg inom diagnostiken av många sjukdomar, särskilt blodcancerformer som leukemi och lymfom. Genom att analysera andelen och utseendet på de olika celltyperna i benmärgen kan läkare ställa en diagnos och avgöra hur allvarlig sjukdomen är. Benmärgsrening kan även användas för att övervaka effekterna av cancerbehandlingar och se om de når de önskade resultaten.

Myeloid leukemia är en typ av blodcancer som utvecklas när cellerna i den del av benmärgen som producerar vita blodkroppar (leukocyter), blodplättor och röda blodkroppar börjar dela sig oregelbundet och snabbt. Detta leder till en överväxt av cancerceller, även kallade blastceller, som stör produktionen av normalt fungerande blodceller.

Myeloid leukemi kan indelas i två huvudkategorier: akut myeloid leukemi (AML) och kronisk myeloid leukemi (CML). AML är en aggressiv form av leukemi där cancercellerna snabbt accumuleras och sprider sig till andra delar av kroppen. CML utvecklas långsammare än AML och kan vara asymptomatisk under en längre tid innan den upptäcks.

Symptomen på myeloid leukemi kan inkludera trötthet, andfåddhet, blödnings tendency, infektioner, smärtor i ben och ledgångar, svullnad i levern eller mjälten samt blåmärken eller andra hudförändringar. Behandlingen för myeloid leukemi kan innefatta kemoterapi, strålbehandling, stamcellstransplantation och målinriktad terapi beroende på typen av leukemi och dess allvarlighetsgrad.

En opportunistisk infektion (OI) är en infektion som orsätts av organischer som normalt inte ger upphov till sjukdom hos en person med ett normalt fungerande immunförsvar. Dessa infektioner utnyttjar möjligheten (opportuniteten) att orsaka sjukdom när individens immunförsvar är nedsatt, som vid HIV/AIDS, cancerbehandlingar eller vid användning av immunosuppressiva läkemedel.

Exempel på opportunistiska infektioner inkluderar: Pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP), Candidiasis (svampinfektion), Toxoplasmos, Cryptosporidios och många andra.

'Fosterblod' är ett begrepp som används inom medicinen för att beskriva det blod som cirkulerar i fostrets kropp under graviditeten. Fosterblodet har en annan sammansättning än moderns blod och innehåller bland annat fostrets egna celler, hormoner och substanser.

Fosterblodet bildas genom att blodceller och blodplattor produceras i benmärgen, medan levern producerar proteinerna och andra substanser som behövs för att upprätthålla fostrets liv och tillväxt. Fosterblodet transporterar syre, näringsämnen och avfallsubstanser mellan fostret och modern via moderkakan.

Det är viktigt att regelbundet kontrollera fosterblodets sammansättning under graviditeten för att upptäcka eventuella abnormaliteter eller sjukdomar hos fostret. Det kan göras genom olika typer av blodprov, som till exempel blodprover från modern eller stickprov direkt i fostrets blodomlopp via moderkakan (fetal blodprov).

'Fostervävnadstransplantation' (engelska: 'Allogenic Fetal Tissue Transplantation') är en medicinsk behandlingsform där vävnad från ett foster av samma art som patienten används för att ersätta skadad eller funktionsnedsatt vävnad hos patienten.

Denna typ av transplantation kan vara kontroversiell på grund av etiska och moraliska frågor relaterade till användningen av fostervevnad. Dessutom kan patienten behöva immunosuppressiva läkemedel för att minska risken för avstötning, vilket kan medföra biverkningar och komplikationer.

Fostervävnadstransplantation har använts i olika medicinska tillämpningar, såsom behandling av neurologiska sjukdomar som Parkinson's disease och Huntington's disease, samt för att ersätta skadad hjärtvävnad och levervävnad. Vävnaden kan hämtas från aborterade foster eller från fostervävnad som producerats i laboratorium genom stamcellsteknik.

Lymfom är en samlingsbeteckning för olika former av cancer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hör till det immunförsvar som skyddar kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Lymfocyterna finns i lymfnoder, mjälte, benmärg, milt och i andra delar av kroppen.

Lymfomer kan delas in i två huvudgrupper: Hodgkinlymfom och icke-Hodgkinlymfom. Hodgkinlymfomen kännetecknas av närvaron av en speciell typ av lymfocyt som kallas Reed-Sternberg-cell, medan icke-Hodgkinlymfomer saknar denna celltyp.

Icke-Hodgkinlymfomen är vanligare än Hodgkinlymfom och kan vara aggressiva eller långsamt växande. Symptomen på lymfom kan inkludera trötthet, feber, svettningar, viktminskning, smärta i buken eller bröstet, svullnad i lymfnoder och andra symtom beroende på vilket område av kroppen som är drabbat. Behandlingen för lymfom kan innebära kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi, beroende på typ och grad av sjukdomen.

Cytomegalovirus (CMV) är ett DNA-virus som tillhör herpesviridae familjen. Det är en vanlig orsak till infektioner hos människor världen över och kan drabba individer av alla åldrar. CMV-infektionen sprids främst genom direkt kontakt med speichel, urin, blod, sperma eller vaginalsekret från en infekterad person.

När en individ smittas av CMV kan viruset orsaka asymptomatisk infektion eller milda symptom hos de flesta friska vuxna. Men om en gravid kvinnan blir smittad, kan viruset överföras till fostret och orsaka allvarliga skador, inklusive missbildningar, mentala funktionsnedsättningar och dödfödsel.

Även hos immunosupprimerade individer, såsom HIV-positiva personer eller organtransplantatmottagare, kan CMV-infektionen orsaka allvarliga komplikationer som pneumonitis, hepatit, enterit och retinit. Dessa komplikationer kan vara livshotande om de inte behandlas tillfälligt med antivirala läkemedel.

I allmänhet är CMV-infektionen en livslång infektion, vilket betyder att viruset förblir i kroppen även efter att sjukdomen har lött. Men hos de flesta friska individer orsakar inte CMV några ytterligare komplikationer under deras livstid.

Spermatogonier är en typ av stamceller i testikeln hos däggdjur, inklusive människan. Dessa celler har förmågan att förnya sig själva och också differensiera till andra typer av könsceller, så kallade spermatocyter, som i sin tur kan utvecklas till spermier (sädesceller). Spermatogonierna är alltså en viktig del av den biologiska processen känd som spermatogenes, vilken leder till produktion av spermier och därmed möjliggör reproduktion.

Cell-based therapy and tissue-based therapy are forms of treatment that involve the use of living cells or tissues to repair, replace, or regenerate damaged or diseased cells or tissues in the body.

Cell-based therapy involves the transplantation of cells, which can be derived from various sources such as the patient's own body (autologous), a donor (allogeneic), or stem cells. These cells can be manipulated and multiplied in the laboratory before being implanted into the patient. Cell-based therapies have shown promise in the treatment of various conditions, including degenerative diseases, injuries, and genetic disorders.

Tissue-based therapy involves the transplantation of intact tissues or organs from a donor to a recipient. This can include procedures such as organ transplantation, skin grafting, and cartilage or tendon repair. Tissue-based therapies are commonly used in the treatment of injuries, burns, and other conditions that require the replacement or repair of damaged tissues.

Both cell-based and tissue-based therapies carry risks, including the possibility of rejection, infection, and other complications. Therefore, it is important that these treatments are carefully evaluated and administered under the supervision of trained medical professionals in a controlled clinical setting.

Amyloidose är en grupp sjukdomar som kännetecknas av att proteiner viks felaktigt och ansamlas i vävnader och organ i kroppen, vilket kan störa deras funktion. Proteinerna bildar så kallade amyloidavlagringar, som är extracellulära (utanför cellerna) aggregat av fibrillär proteiner med en betydande bêta-pliktvikning. Det finns flera olika typer av amyloidos, beroende på vilket protein som ansamlas. Exempel på sådana proteiner är immunoglobulin lättkedjor (AL-amyloid), serum Amyloid A (AA-amyloid) och transthyretin (ATTR-amyloid).

Amyloidos kan drabba olika organ i kroppen, beroende på vilket protein som ansamlas. Några exempel på symptom och komplikationer är hjärtsvikt, njurssvikt, leverpåverkan, neuropati (nervskador) och enteropati (tarmproblem). Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, bilddiagnostik och biopsi, där man analyserar vävnaden för närvaro av amyloid. Behandlingen beror på vilken typ av amyloidos det rör sig om, men kan innefatta mediciner som reducerar proteinproduktionen, kemoterapi och transplantation.

Heterotopic transplantation är en typ av transplantationskirurgi där ett organ eller vävnad transplanteras till en annan plats i kroppen än dess normala position, men fortfarande förblir anslutet till det ursprungliga organet. Detta skiljer sig från en homotopisk transplantation, där organet eller vävnaden transplanteras till samma plats som det ursprungliga organet.

Ett exempel på en heterotopisk transplantation är en lungtransplantation, där den nya lungan placeras i bröstkorgen bredvid den gamla lungan istället för att ersätta den. Detta görs ofta när det finns risk för skada på det nya organet under operationen eller om det behövs mer tid för det nya organet att bli funktionellt.

Det är värt att notera att även om båda lungorna kan fortsätta fungera efter en heterotopisk transplantation, kommer den gamla lungan till slut att misslyckas på grund av den sjukdom som ledde till behovet av en transplantation.

Blood group incompatibility refers to a situation where the blood of a donor and a recipient contain different antigens, which can trigger an immune response. This is because the recipient's immune system recognizes the donor's blood cells as foreign and attacks them, leading to the destruction of the donated red blood cells.

The most common type of blood group incompatibility occurs between individuals with different ABO blood types. For example, if a person with type O blood receives blood from a type A donor, their body will mount an immune response against the A antigens present in the donor's blood. This can lead to serious complications such as hemolysis (destruction of red blood cells), kidney damage, and even death.

Another type of blood group incompatibility is Rh incompatibility, which occurs when a person with Rh-negative blood receives blood from an Rh-positive donor. In this case, the recipient's immune system may produce antibodies against the Rh antigens, leading to hemolytic disease of the newborn if the recipient is pregnant and the fetus has inherited Rh-positive blood from the father.

To prevent these complications, it is essential to ensure that donor and recipient blood types are compatible before performing a transfusion or other medical procedures involving blood exchange.

Inom botaniken refererar begreppet "växtstammar" till den övergripande, trädformade strukturen hos flera typer av växter, inklusive träd och buskar. Den består vanligtvis av en kombination av rotsystem, stjälk (eller stam), grenar och blad. I medicinsk kontext kan "växtstammar" också användas för att hänvisa till den del av en medicinalväxt som innehåller de aktiva ämnen som används inom farmakologi. Denna del av växten kan vara stam, rot, blad eller hela växten beroende på vilka delar som innehåller de medicinskt aktiva substanserna.

Takrolimus är ett immunsupressivt läkemedel som används för att förhindra avstötningsreaktioner efter transplantationer och behandla vissa autoimmuna sjukdomar. Det verkar genom att hämta ned aktiviteten i T-celler, en typ av vita blodkroppar som är inblandade i immunförsvaret.

Läkemedlet tillverkas från en stam av aktinobakterien Streptomyces tsukubaensis och marknadsförs under varumärkena Prograf, Advagraf och Envarsus XR. Takrolimus är ett kalcineurinhämmare som verkar genom att binda till en cytoplasmatisk protein, FKBP12, vilket resulterar i inhibition av kalcineurinfosfatasverksamheten och därmed förhindrar transkriptionen av cytokiner, såsom IL-2, som är nödvändiga för T-cellers aktivering och proliferation.

Takrolimus används ofta i kombination med andra immunosuppressiva läkemedel efter transplantationer av organ som lever, njure, hjärta eller lungor. Det kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar som svår psoriasis och atopisk dermatit.

Medicinskt kan muninflammation, eller stomatit, definieras som en inflammation i munhålan. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel infektioner (bakteriella, virala eller svampdödande), allergiska reaktioner, mekanisk skada (till exempel vid tandbehandlingar) eller systemiska sjukdomar. Symptomen på muninflammation kan inkludera rodnad, ömhet, smärta, svullnad, sår eller blåsor i munhålan, och ibland kan det också förekomma feber och svårigheter att äta. Behandlingen av muninflammation beror på orsaken till tillståndet och kan innefatta antibiotika, antivirala läkemedel eller smärtstillande medel.

Tumörstamceller, också kända som cancer stem cells (CSCs), är en särskild population av celler inom en tumör som har förmågan till självförnyelse och differensiering. Dessa celler anses vara ansvariga för initieringen och underhållet av cancern, samt kan spela en viktig roll i cancerrelapsen och resistans mot behandlingar som strålbehandling och kemoterapi. Tumörstamceller har potentialen att skapa en ny tumör om de transplanteras till en immunosupprimering individ, och deras existens förklarar möjligen varför cancer ofta återvänder efter behandling.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

En allograft är en transplantation av ett organ, vävnad eller celler från en individ till en annan individ av samma art. Detta skiljer sig från en autograft (transplantation av material från en del av kroppen till en annan del hos samma individ) och xenograft (transplantation mellan olika arter). Allografter kan vara immunologiskt förkastliga eftersom det finns skillnader i proteiner och andra molekyler på cellytemembranen mellan donator och recipient. För att reducera risken för avstötningsreaktioner behandlas ofta allografter med immunosuppressiva läkemedel som dämpar den immuna responsen hos recipientsystemet.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Monoclonal murine-derived antibodies are a type of laboratory-produced immune protein that is identical in structure and specificity. They are derived from a single clone of cells, which are obtained from a mouse (hence the term "murine"). These antibodies are created by fusing a mouse immune cell, specifically a B cell, with a tumor cell to create a hybrid cell called a hybridoma. The resulting hybridoma cell line is capable of producing a large quantity of identical antibodies that can bind to a specific target protein or antigen.

Monoclonal murine-derived antibodies have been widely used in research and medicine for various applications, including basic scientific research, diagnostic testing, and therapeutic treatments. However, due to their foreign origin, they may elicit an immune response when administered to humans, which can limit their effectiveness and safety. Therefore, newer generations of monoclonal antibodies have been developed using human or humanized cells to reduce the risk of an immune reaction.

"Blodkomponenteliminering" refererar till processen där vissa komponenter eller substanser i blodet elimineras eller tas bort. Detta kan ske på olika sätt, beroende på vilken typ av substans som ska elimineras.

Ett exempel är hemofiltration, en behandlingsmetod som används vid akut njursvikt. Hemofiltrationen innebär att blodplasma filtreras genom ett semipermeabelt membran, där små molekyler (som vatten, elektrolyter och toxiner) passerar igenom och elimineras, medan större molekyler (som proteinerna) behålls. På så sätt kan överskottet av vatten och toxiner i blodet reduceras, vilket kan förbättra patientens kliniska tillstånd.

Ett annat exempel är plasmaseparation, en metod som används vid behandling av blödarsjuka. Plasmaseparationen innebär att blodplasma separeras från de cellulära komponenterna (som röda och vita blodkroppar) och sedan behandlas med specifika substanser för att eliminera eller neutralisera de faktorer som orsakar blödning. Sedan återinförs den behandlade plasman tillbaka till patienten tillsammans med de cellulära komponenterna.

Således kan "blodkomponenteliminering" definieras som en process där vissa komponenter eller substanser i blodet elimineras eller tas bort, antingen genom filtration, separation eller behandling med specifika substanser.

En hjärt-lungtransplantation är en medicinsk procedure där ett sjukt eller skadat hjärta och lungor ersätts med friska organ från en givare. Detta används vanligtvis som en behandling för allvarliga sjukdomar som inte kan lindras på annat sätt, till exempel vid hjärtsvikt eller kronisk lungsjukdom som inte har svarat på andra behandlingsmetoder.

Under operationen avlägsnas både det sjuka hjärtat och lungorna från mottagaren, och ersätts med de nya organen som placeras i bröstkorgen. Organen kopplas sedan till blodkärlen och nerverna för att återställa blodflödet och funktionen hos det nya hjärtat och lungorna.

Efter operationen behöver patienten intensiv vård och rehabilitering, inklusive medicinsk behandling, andningsterapi och fysisk träning för att stärka sina nytt organs funktion och undvika komplikationer som avvisning eller infektion.

Hjärt-lungtransplantation är en komplex operation med höga risker och begränsade möjligheter till givarorgan, men kan förlänga livet och förbättra kvaliteten på livet för vissa patienter med allvarliga hjärtsjukdomar eller lungsjukdomar.

'Vävnads- och organaffning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där vävnader eller organ i kroppen successivt ersätts av ämnen som inte har samma funktion eller struktur. Detta kan ske på grund av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocessen. I vissa fall kan vävnads- och organaffning leda till försämrad funktion och eventuell organskada. Exempel på sådana tillstånd inkluderar fibros (förtjockning och skleros av bindväv), ateroskleros (förtjockning och härdning av artärernas väggar) och cirros (förändringar i leverstrukturen som orsakas av fibros).

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Immunfenotypbestämning är en metod inom laboratoriemedicin som används för att identifiera och klassificera olika typer av vita blodceller, såsom leukocyter (granulocyter, lymfocyter, monocyter och eosinofiler), baserat på deras yta och de proteiner (antigen) de uttrycker. Detta görs genom att använda specifika antikroppar som binder till dessa proteiner och sedan detekteras med hjälp av metoder såsom flow cytometri eller immunfluorescens.

Denna analys kan användas för att diagnostisera olika sjukdomar, såsom olika slag av leukemi och lymfom, samt för att övervaka effekten av behandlingar för dessa sjukdomar.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

SCID (Severe Combined Immunodeficiency) hos möss är en genetisk recessiv sjukdom som orsakas av mutationer i olika gener och leder till ett totalt eller nästan totalt utebliven fungerande immunsystem. SCID hos möss innebär ofta en kraftig nedsättning av T-celler, B-celler och i vissa fall NK-celler (naturligt mördande celler).

Den vanligaste formen av SCID hos möss är den som orsakas av mutationer i genen IL2RG (interleukin-2 receptor gamma chain), vilket leder till en brist på fungerande cytokinreceptorer på T-celler och NK-celler. Detta resulterar i ett uteblivet utveckling av dessa celltyper och en kraftig nedsättning av immunförsvaret.

Möss med SCID är mycket känsliga för infektioner, eftersom de saknar effektiva skyddsmekanismer mot patogener som bakterier, virus och svampar. De kan dö av en infektion redan under det tidiga livet om de inte behandlas. SCID hos möss är ett viktigt forskningsmodell för att studera immunologi, genetik och sjukdomsprocesser samt utveckling av terapeutiska strategier för SCID och andra immunbristsjukdomar.

CD-antigen (Cluster of Differentiation) er en type overflateproteiner som finnes på celloverflaten til mange forskjellige typer av hvite blodceller, inkludert lymfocytter og monocytter. CD-antigener brukes som markører for forskjellige celltyper og er viktige for å forstå forskjellene mellom de ulike typer av immunceller og deres funksjoner.

CD-antigener er også viktige mål for immunterapy, som for eksempel monoklonale antistoff, som brukes i behandlingen av mange typer av kraftige sykdommer som kreft og autoimmune lidelser. CD-antigener er også viktige for å forstå hvordan immunsystemet fungerer og hvordan det kan bli styrt i ulike patologiske tilstander.

Prednisone är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används för behandling av en mängd olika sjukdomar och tillstånd, framför allt inflammatoriska eller autoimmuna tillstånd. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducera inflammation och svullnad. Prednisone kan användas för att behandla till exempel astma, eksem, ledinflammationer, multipel skleros, reumatoid artrit och vissa former av cancer. Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisone ge upphov till biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, humörsvängningar och försämrad immunförsvar.

"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.

Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Roseolovirusinfektioner är en infektionssjukdom orsakad av humana herpesvirus 6 (HHV-6) och humant herpesvirus 7 (HHV-7). De två vanligaste infektionerna som orsakas av dessa virus är roséola infantum, även känt som sixth disease, och infektioner hos immunosupprimerade individer.

Roséola infantum är en vanlig infektion hos barn under två år gamla och karaktäriseras av feber följt av ett utbrott av röd, klådautlösande hudutslag. Infektionen orsakas vanligtvis av HHV-6 och är oftast mild med fullständig återhämtning inom en vecka.

HHV-6 och HHV-7 kan också orsaka infektioner hos immunosupprimerade individer, till exempel personer som har HIV/AIDS eller som tar immunsuppressiva läkemedel efter en organtransplantation. Dessa infektioner kan vara allvarligare och orsaka symtom som feber, andningssvårigheter, hjärninflammation och andra komplikationer.

I allmänhet är roseolovirusinfektioner inte allvarliga hos friska barn och vuxna, men de kan vara farliga för immunosupprimerade individer. Det finns inget specifikt behandlingssätt för dessa infektioner, men symtomen kan behandlas för att lindra obehaget.

Obliterativ bronkiolit är en medicinsk term som används för att beskriva en allvarlig lungsjukdom där de små luftvägarna, eller bronkioler, i lungorna skadas och till slut förträngs (obliteras) av ärrvävnad eller cystor. Detta orsakar andningssvårigheter och sämre syresättning i blodet. Sjukdomen kan vara primär, det vill säga att den utgör själva sjukdomen, eller sekundär till andra sjukdomar eller exponeringar för skadliga ämnen som rök, kemikalier eller gaser.

"Colony-forming units (CFU) test" är ett laboratoriemetod för att kvantifiera antalet levande mikroorganismer i en provbildad population. I denna metoden placeras en provvolym på ett medium som tillåter endast specifika arter av bakterier eller svampar att växa och bilda kolonier under optimala förhållanden. Efter en viss inkubationstid räknas antalet distincta kolonier, som är direkt relaterade till antalet levande mikroorganismer i provet. CFU-tester används ofta inom klinisk medicin för att bestämma bakterie- och svampbelastningar på olika ytor eller i olika produkter, såsom livsmedel, vatten, luft, kroppsvätskor och biologiska material. Dessa tester bidrar till att bedöma risker för infektion och att utvärdera effekterna av desinfektions- och sterilisationsprocesser.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

Lymfocytanttal (även kallat lymfocytcount) är ett mått på antalet vita blodkroppar, specifikt lymfocyter, i en viss volym blod. Lymfocyterna är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen.

En normal lymfocytanttal för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 1000 och 4000 lymfocyter per milliliter blod (mm3). Låga lymfocytantal kan indikera att individen har en svagare immunförsvar, medan höga lymfocytantal kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

Det är värt att notera att lymfocytanttalet kan variera beroende på ålder, kön och andra faktorer. Därför bör det alltid tolkas i kombination med andra medicinska data och symtom.

En svampinfektion är en infektion orsakad av en svamp, även kallat mykos. Svampar finns överallt i vår omgivning och många av oss har svampar på oss utan att det ger upphov till några problem. Ibland kan dock svampar orsaka infektioner, särskilt hos personer med försvagat immunsystem eller vid svampar som producerar toxiner. Svampinfektioner kan drabba huden och skinnlagret (dermatofytoser), luftvägarna (aspergillos, kryptokockos) eller andra organ i kroppen (kandida, histoplasmos). Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp som orsakar infektionen och var denna finns lokaliserad.

Liversvikt, eller hepatisk insufficiens, är ett allvarligt tillstånd där levern inte kan fullgöra sina funktioner normalt. Detta kan orsakas av skada eller sjukdom i levern, såsom leverinflammation (hepatit), levercirros (cirros), fettsjuklever (steatohepatit) eller levercancer.

Vid leverinsufficiens kan kroppen ha problem med att renhålla blodet, producera proteiner och andra substanser som behövs för koagulering, immunförsvar och metabolism av näringsämnen. Symptomen på leverinsufficiens kan inkludera trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, viktminskning, gulsot (icterus), ödem och ascites (fluidansamling i buken).

Liverinsufficiens kan vara akut eller kronisk. Akut leverinsufficiens kan utvecklas plötsligt och kan vara livshotande, medan kronisk leverinsufficiens utvecklas långsamt över tid och kan leda till komplikationer som blödning, infektion, förvirring och njurskada. Behandlingen av leverinsufficiens beror på orsaken och kan innefatta mediciner, dieter, livsstilsförändringar eller i vissa fall levertransplantation.

Ganciclovir är ett antivirusmedel som används för att behandla och förebygga cytomegalovirus (CMV) infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-positiva personer eller organtransplantatmottagare.

Cytomegalovirus är en virusstam som kan orsaka allvarliga komplikationer och sjukdomar hos personer med nedsatt immunförsvar, inklusive infektioner i ögonen (retinit), lungor, lever och centrala nervsystemet.

Ganciclovir fungerar genom att hämma viral DNA-replikation, vilket stoppar virusets förmåga att sprida sig och orsaka skada. Medlet ges vanligen intravenöst (via en blodkärl) eller som ögonläkemedel (i form av en gel).

Det är viktigt att notera att ganciclovir kan ha allvarliga biverkningar och ska endast användas under medicinskt övervakat läge.

Dexametason är ett starkt syntetiskt kortikosteroid, som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammatoriska sjukdomar, autoimmuna störningar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och påverkar därmed kroppens inflammatoriska svar.

Dexametason har en stark verkan och används ofta i lägre doser än andra kortikosteroider, eftersom det behövs mindre för att uppnå den önskade effekten. Det kan ges oralt, intravenöst eller som topisk behandling beroende på tillståndet och patientens individuella behov.

Liksom med andra kortikosteroider kan långvarig användning av dexametason leda till biverkningar, såsom ökad risk för infektioner, ökad svaghet i musklerna och benen, försämrad ämnesomsättning, höjd blodtryck och förhöjda blodsockernivåer. Därför bör användningen av dexametason övervakas noga och avbrytas så snart som möjligt för att undvika långvariga komplikationer.

'Blodceller' er alle de levende celler i blodet og deles typisk inn i tre grupper: røde blodceller (erytrocyter), hvite blodceller (leukocytter) og blodplater (trombocytter).

1. Røde blodceller: Dette er de mest talrige cellene i blodet og deres hovedfunksjon er å transportere ilt fra lungene til kroppens celle og CO2 fra cellene tilbake til lungene. De inneholder også en jernholdig molekyl kalt hemoglobin som gir blodet sin røde farge.
2. Hvite blodceller: Disse er delt i flere undergrupper, nemlig granulocytter (neutrofile, eosinofile og basofile), monocyter og lymfocytter. De hvite blodcellene spiller en viktig rolle i kroppens forsvar mot infeksjoner og fremmede stoffer ved å angripe og destruere dem.
3. Blodplater: Disse er små, skiveformede celler som hjelper til med blodets koagulasjon (blødning stopp) ved å klumpes sammen og danne en blodprop når et blødende vaskuler skader.

Alle disse tre typer blodceller produseres i benmarrowet, som er det innenste del av mange av kroppens store knogler.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

Mantle cell lymfoma (MCL) är en sällsynt typ av non-Hodgkins lymfom, en cancer som drabbar vissa vita blodceller som kallas B-lymfocyter. MCL karaktäriseras av en specifik genetisk avvikelse där en gen kallad CCND1 flyttats till en annan plats i kromosomen, vilket orsakar överproduktion av en protein som reglerar cellcykeln. Detta leder till oregelbunden celldelning och cancerutveckling.

MCL tenderar att växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive benmärgen, levern, mjälten och lymfknutor. Symptomen kan vara trötthet, viktminskning, feber, nattsvett och smärta eller svullnad i lymfknutorna. Behandlingen består ofta av kemoterapi, ibland kombinerat med immunterapi, targeted therapy eller stamcellstransplantation. Prognosen för mantle cell lymfom är varierande, men i allmänhet är den mindre gynnsam än för andra typer av non-Hodgkins lymfom.

Epstein-Barr virus infection, även känt som infektionsmononukleos eller "kissing disease", är en viral infektion orsakad av Epstein-Barr virus (EBV), som tillhör herpesvirusfamiljen. Det är en mycket vanlig infektion världen över och smittan sker främst via speichel, exempelvis genom kyssar eller delade drycker/matbitar.

EBV-infektionen ger ofta milda symtom hos barn, men kan ge mer allvarliga symtom hos ungdomar och vuxna. De vanligaste symtomen inkluderar trötthet, feber, halsont, inflammation i lymfkörtlarna (särskilt i halsen och under armarna), utslag på huden, inflammation i lever och mjälte samt svullnad i milt. I vissa fall kan infektionen leda till komplikationer som exempelvis mononukleos encefalit (inflammation i hjärnan), luftvägsinfektion eller myokardit (hjärtmuskelsvullnad).

Diagnosen ställs vanligen genom serologiska tester, där man letar efter antikroppar mot EBV i blodet. I vissa fall kan även molekylärbiologiska metoder användas för att detektera viruset direkt i kroppen.

EBV-infektioner är vanligtvis självläkande och behandlingen fokuserar på lindring av symtomen. I allvarliga fall kan dock vård på sjukhus vara nödvändig för att övervaka och behandla komplikationer. Efter en EBV-infektion blir individen ofta immun mot ytterligare infektioner med samma virus, men viruset kan fortfarande finnas kvar i kroppen i ett latent stadium och orsaka återfall eller andra sjukdomar under resten av livet.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Follicular lymphoma är en typ av non-Hodgkin lymfom, en cancer som drabbar vissa typer av vita blodceller (B-lymfocyter) som finns i lymfsystemet. Det kännetecknas av att tumören utvecklas i de små könsceller som kallas för folliclar i lymfknutor, mjälte och andra lymfatiska vävnader. Follicular lymphoma är oftast en långsamväxande cancer och tenderar att vara asymptomatisk under tidiga stadier. Symptomen som kan uppstå inkluderar trötthet, smärta eller otillräcklig funktion i drabbade områden, och i vissa fall B-symtom såsom feber, nattsvett och viktminskning. Behandlingen kan bestå av observation, kemoterapi, immunterapi, strålbehandling eller en kombination av dessa. Prognosen för follicular lymphoma är varierande, men många patienter kan leva med sjukdomen under många år med behandling.

I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.

I medicinsk kontext definieras en "kärnfamilj" ofta som en familjesituation där två biologiska föräldrar är gifta eller har ett stabilt förhållande och bor tillsammans med sina gemensamma barn. Det innebär att det finns två vuxna, antingen make och maka eller två ensamstående föräldrar som lever tillsammans i en familjesituation med deras biologiska barn.

Det är dock viktigt att notera att definitionen kan variera beroende på kulturell kontext och sociala normer. I vissa sammanhang kan även ensamstående föräldrar med sina barn, adoption, fostran eller sammanlevande par utan biologisk barn räknas som en kärnfamilj.

En trombocyttransfusion är en medicinsk behandling där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patient. Trombocyter är celler i blodet som hjälper till att stanna blödningar genom att bilda blodproppar.

Transfusionen utförs vanligen när en patients trombocytantal sjunker till ett så pass lågt värde att det ökar risken för allvarliga blödningar. Det kan exempelvis inträffa vid sjukdomar som thrombocytopeni, leukemi eller efter kraftig blodförlust under operationer.

Under en trombocyttransfusion får patienten en ökad mängd fungerande trombocyter i sin cirkulation, vilket hjälper till att reducera risken för blödningar och främjar blodets koaguleringsförmåga.

Regenerativ medicin är ett område inom biomedicin som fokuserar på att ersätta, regenerera eller förbättra funktionen hos celler, vävnader eller organ som har skadats eller förlorats på grund av sjukdom, skada eller åldrande. Detta uppnås genom att stimulera kroppens egna regenerativa kapaciteter eller att införa nya, fungerande celler eller vävnader i kroppen. Regenerativ medicin innefattar tekniker som stamcellsteknologi, biomaterialvetenskap och tissue engineering. Målet är att utveckla terapeutiska strategier som kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, hjärtsjukdomar, diabetes, leverförsagring och skador på muskler, senor och hud.

Tumörantikroppar, även kända som monoklonala antikroppar eller "mAb", är specifika proteiner som produceras i laboratoriet och används inom medicinen för att bekämpa sjukdomar, särskilt cancer. De utvecklas från en enda cell, klon, med en specifik förmåga att binda till ett visst protein eller antigen på ytan av cancerceller. När tumörantikropparna binder till cancercellerna aktiveras deras immunologiska funktioner och hjälper kroppen att förstöra dem, vilket minskar tumörmassan och förhindrar spridningen av cancern. Tumörantikroppar används som en form av immunterapi och har visat sig vara effektiva i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer och lymfom.

Aspergillus är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De förekommer naturligt i naturen, framförallt i fuktiga miljöer såsom lerjord, kompost, säd, hö, och förrott trä. Aspergillussvamparna kan orsaka allergiska reaktioner och lunginfektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller lungsjukdomar. En välkänd sjukdom som orsakas av Aspergillus är lungabsCESS (Aspergillussvampens invasiva pulmonell ärrbildning). Andra former av sjukdomar som kan orsakas av Aspergillus innefattar allergisk bronkopulmonell aspergillos och så kallad "aspergillom", en icke-infektiös tillväxt av svampen i ett befintligt lungcysta eller skada.

En medicinsk kontext är en leukocyttransfusion (även känd som granulocyttransfusion) en procedure där en patient får en transfusion av vita blodkroppar, främst neutrofila granulocyter, från en kompatibel donator. Detta används sällan och vanligtvis reserverat för patienter med allvarliga infektioner som inte har svarat på antibiotika och som har extremt låga nivåer av neutrofila granulocyter i sin egen cirkulation. Målet är att öka antalet vita blodkroppar hos patienten för att stödja deras immunförsvar och hjälpa till att bekämpa infektionen. Det finns dock forskningsresultat som ifrågasätter effektiviteten och säkerheten av denna behandling, och den används därför mycket sparsamt i klinisk praxis.

Primær myelofibros (PMF) er en sjeldn, kronisk leukemiform sykdom som utvikles i stammcellene i benmarrowen. Dette resulterer i en økt produksjon av fibros og skanning av det normale makro- og mikrostrukturen i benmarrowen.

Symptomene på PMF kan variere, men inkluderer ofte tranghet, væring, blåmørket under øynene, svelling av leveren og/eller milten, blødning, knogletap og infeksjoner. Mange personer med PMF får også symptomer som følge av en forstyrret produksjon av blodceller, inkludert anæmi (mangel på røde blodceller), leukocytose (for høy koncentrasion av hvite blodceller) og thrombocytopeni (lave platemessigre).

PMF kan være asymptomatisk i de tidlige stadiene, men sykdommen vil ofte forverres over tid. I tillegg til de fysiologiske symptomene kan PMF også ha en betydelig negativ inngrep på pasientens kvalitet av liv og livslengde.

Det er viktig å nevne at det finnes forskjellige typer av myelofibros, og at primær myelofibros er den type som oppstår spontan uten å ha noen klart identifiserbare årsaker. Andre typer kan være sekundære til andre sykdommer eller behandlinger.

Bordihydroxider är ett samlingsnamn för oorganiska föreningar som innehåller boroatomer bundna till två hydroxidgrupper (-OH). Ett exempel på en bordihydroxidförening är B(OH)3, även känd som ortoboronsyra. Dessa föreningar har medicinsk användning inom områden som dermatologi och oftalmologi, där de kan användas för att behandla olika hud- och ögonsjukdomar.

En blodgivare (voluntary blood donor) är en person som fritt och frivilligt väljer att donera sin blod till en bloddonationscentral eller ett sjukhus, för att hjälpa till att rädda livet på andra människor som behöver blodtransfusioner. Blodgivare måste vara minst 17 år (i vissa länder 18) och fysiskt och hälsotekniskt kompetent för att kunna donera blod. Efter varje donation kontrolleras individens blod också för att säkerställa att det är säkert att använda.

Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.

Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:

1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.

Bensadinon, även känt som bensamid, är ett centralstimulerande medel som tillhör gruppen amfetaminliknande substanser. Det används huvudsakligen för behandling av ADHD (Uppåtmodstörning) och nässelfeber (urtikaria).

I medicinsk kontext refererar 'bensamider' till bensadinon, men det är värt att notera att termen kan vara missvisande eftersom den låter som en pluralform. Det korrekta sättet att referera till substansen i medicinsk kontext är "bensadinon".

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Pyrazinere er en type kjemisk forbindelse som inneholder en pyrazinering, som består av fire atomer med en dobbeltbinding mellom to kulstoffer og en singelbinding mellom hvert kullstof og et kvikt nitrogen. Pyraziner er relatert til andre heterocycliske forbindelser som inneholder en pyridinering, som også har en dobbeltbinding mellom to kulstoffer og en singelbinding mellom hvert kullof og et kvikt nitrogen.

Pyraziner har vært brukt i medisinsk sammenheng fordi noen av dem har vært funnet å ha antibakterielle egenskaper. For eksempel, pyrazinamid er ein antibiotisk legemiddel som brukes til behandling av tuberkulose. Det virker ved å støra bakteriens fôsfor- og kviktsyremetabolisme, sånn at bakterien ikke kan overleve og formultiplisere.

I tillegg har ein annen type pyraziner, pyridopyraziner, vore funnet å ha antiinflammatoriske egenskaper og brukes i behandlinga av reumatiske lidelser. Pyraziner er også vanlige i mange dagligvareprodukter som matvarer og drikkvarer, men i disse tilfellene er de vanlegvis ikke medisinsk aktive.

'Pyrimidiner' är en klass av kemiska föreningar som innehåller en sex-atomig aromatisk ring med två kväveatomer. De är en del av de två huvudsakliga klasserna av nukleotider, tillsammans med 'Puriner', som bygger upp DNA och RNA. De tre naturligt förekommande pyrimidinbaserna är cytosin (C), timin (T) och uracil (U). Cytosin och timin finns i DNA, medan uracil istället för timin återfinns i RNA. Dessa baser bildar par med varandra genom vätebindningar i dubbelsträngat DNA eller RNA: cytosin parar sig alltid med guanin (G), och timin respektive uracil parar sig med adenin (A). Pyrimidiner har också en viktig roll inom farmakologi, där flera läkemedel som används för att behandla cancer och infektioner är designade för att störa deras syntes eller funktion.

ABO-blodgruppsystemet är ett genetiskt system för blodtypindelning hos människor, som grundar sig på förekomsten eller saknaden av två olika sockerstrukturer (antigener) på ytan av de röda blodkropparna. Dessa antigener kallas A och B. Det finns fyra huvudsakliga blodgrupper inom ABO-systemet: A, B, AB och O.

1. Blodgrupp A: Personer med denna blodgrupp har A-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot B-antigen.
2. Blodgrupp B: Personer med denna blodgrupp har B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot A-antigen.
3. Blodgrupp AB: Personer med denna blodgrupp har både A- och B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar och producerar inga antikroppar mot antingen A- eller B-antigen.
4. Blodgrupp O: Personer med denna blodgrupp har inga A- eller B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar, men de producerar både antikroppar mot A- och B-antigen.

Det är viktigt att matcha blodtransfusioner och organtransplantationer korrekt enligt ABO-blodgruppssystemet för att undvika allvarliga komplikationer som immunreaktioner eller transplantatförkastning.

Doxorubicin är ett läkemedel som tillhör en grupp kallad antineoplastiska medel, och är specifikt en typ som kallas antitumörantibiotika. Det används vanligtvis i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer, leukemi och lymfom.

Doxorubicin fungerar genom att hindra cellers förmåga att dela sig och växa, vilket är en nödvändig process för att cancersceller ska kunna växa och sprida sig i kroppen. Det gör detta genom att binda till DNA i cellkärnan och störa dess funktion, vilket orsakar skada på cellens DNA och kan leda till apoptos (programmerad celldöd).

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion och används ofta i kombination med andra cancerläkemedel. Doxorubicin kan dock ha allvarliga biverkningar, såsom hjärtsvikt, levertoxicitet och lägre andelen vita blodkroppar, varför det vanligtvis begränsas till en viss dos per patient under deras livstid.

En chimæra är en organism bestående av celler från två eller flera olika zygotiska ursprung. Det kan till exempel uppstå när två befruktade ägg (zygoter) slår sig samman under embryonal utvecklingen, eller när celler från två olika embryon mixas under tidig embryonal development. Chimärer kan ha celler med olika kromosomala makeup, och de kan ha olika fenotyper i olika delar av sin kropp. Chimärer förekommer naturligt hos vissa djurarter, men kan även skapas experimentellt i laboratoriemiljö.

"Cell tracking" in the medical field refers to the process of monitoring and identifying the movement, behavior, and location of cells within a living organism over time. This is typically accomplished through the use of imaging techniques and technologies that allow for the labeling or tagging of specific cells with markers that can be detected and tracked.

Cell tracking can be used in a variety of research and clinical contexts, including the study of cellular dynamics in developmental biology, cancer research, regenerative medicine, and drug delivery. By tracking the movement and behavior of cells, researchers can gain insights into fundamental biological processes, as well as develop new strategies for diagnosing and treating diseases.

There are several different methods for cell tracking, including:

1. Fluorescence imaging: This involves labeling cells with fluorescent markers that can be detected using specialized microscopes.
2. Magnetic resonance imaging (MRI): This technique uses magnetic fields and radio waves to create detailed images of the body's internal structures, including cells that have been labeled with magnetic nanoparticles.
3. Bioluminescence imaging: This involves genetically modifying cells to express genes for bioluminescent proteins, which emit light in response to chemical reactions within the cell.
4. Radiotracer imaging: This technique uses radioactive isotopes to label cells, allowing them to be detected using techniques such as positron emission tomography (PET) or single-photon emission computed tomography (SPECT).

Overall, cell tracking is an important tool for understanding the behavior of cells within living organisms and has numerous applications in both basic research and clinical medicine.

'Blodcellsantal' refererer til antallet af forskellige typer celler i blodet, inklusive røde blodceller (erytrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Antallet af hver type celler kan være vigtigt at kende for diagnosticering og overvågning af forskellige sygdomme og tilstande. Normalværdierne for blodcellsantal varierer alt efter individets alder, køn, sundhedstilstand og andre faktorer.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Medicinskt sett kan en overlevare (survivor) definieras som en person som har överlevt en viss typ av sjukdom, trauma eller livshotande händelse. Exempelvis kan man tala om canceroverlevare, holocaust-overlevare eller överlevare av ett allvarligt trauma. Ibland kan termen också användas för att beskriva personer som klarat sig undan en fara eller katastrof.

Specifika kriterier för vad som krävs för att räknas som en överlevare kan variera beroende på kontexten och vilken sjukdom eller händelse det handlar om. I allmänhet innebär det dock att personen har mottagit behandling och/eller rehabilitering, och att de nu lever med en acceptabel grad av funktionalitet och välbefinnande.

Podofyllotoxin är ett organisk ämne som utvinns från växten Podophyllum peltatum, även känd som majblomster. Det är ett starkt cytostatiskt medel, vilket betyder att det hämmar celldelningen och kan användas i vissa medicinska sammanhang för att behandla till exempel genitala warvor orsakade av humana papillomavirus (HPV).

Podofyllotoxin verkar genom att störa cellernas mitos, den process där celler delar sig och bildar två nya celler. Detta gör att cellerna dör eller inte kan fortsätta dela sig korrekt, vilket kan hjälpa till att reducera storleken på warvarna.

Podofyllotoxin finns tillgängligt som en cream eller lösning och används vanligen under medicinsk övervakning på grund av dess starka verkan och potentiala biverkningar, såsom hudirritationer, smärta och sveda i behandlingsområdet. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna noga för att undvika överdosering och allvarliga biverkningar.

En hudtransplantation är en medicinsk procedur där delar av hud från en donator överförs till en mottagare som saknar eller har skador på sin egen hud. Det finns olika typer av hudtransplantationer, beroende på omfattningen och typen av skada.

De vanligaste typerna av hudtransplantationer inkluderar:

1. Split-thickness skin graft (tunn hudtransplantation): Denna typ av transplantation innebär att man tar en tunn skiva hud från donatorn, ofta från låret eller baksidan av ett ben. Skivan hud innehåller endast delar av epidermis och dermis.
2. Full-thickness skin graft (tjock hudtransplantation): Vid denna typ av transplantation tar man en tjockare skiva hud som innehåller både epidermis, dermis och subkutan fettvävnad. Detta används ofta för att ersätta större arealer med djupa skador eller för att förbättra utseendet efter en tunn hudtransplantation.
3. Composite graft (komposit transplantation): Vid denna typ av transplantation tar man bort ett litet område hud tillsammans med underliggande vävnad, till exempel brosk, kartilagin eller muskulatur. Detta används ofta för att rekonstruera delar av näsan, öronen eller läpparna.

Hudtransplantationer kan vara autologa (taget från samma individ), allogena (taget från en annan individ av samma art) eller xenogena (taget från en individ av en annan art). Autologa transplantationer är de vanligaste och har lägst risk för avstötningsreaktioner. Allogena och xenogena transplantationer kan kräva immunosuppressiva behandlingar för att undvika avstötningsreaktioner.

Neutropeni är ett tillstånd där individen har för få neutrofiler (en viss typ av vita blodkroppar) i cirkulationen. Neutrofiler spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar genom att hjälpa till att bekämpa infektioner, särskilt bakteriella infektioner.

Neutropeni definieras vanligtvis som ett absolut neutrofiltal (ANC) under 1500 celler per milliliter (mm3) av blod. I allvarliga fall kan ANC vara lägre än 500 celler/mm3, vilket ökar risken för infektioner och feber betydligt.

Detta tillstånd kan orsakas av olika faktorer som cancerbehandlingar (exempelvis kemoterapi eller strålbehandling), vissa sjukdomar (till exempel leukemi, aplastisk anemi eller HIV/AIDS) och några läkemedel. Neutropeni kan också vara en biverkning av en allvarlig infektion.

Metylprednisolon är ett syntetiskt glukokortikoidmedel som används för att behandla inflammatoriska tillstånd och autoimmuna sjukdomar. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket reducerar svullnad och smärta.

Medicinskt sett är metylprednisolon en typ av kortikosteroid som har starka antiinflammatoriska och immunsuppressiva effekter. Det används ofta för att behandla allvarliga tillstånd som exacerberingar av multipel skleros, lunginflammation, allergisk alveolit, svår astma, reumatoid artrit och andra autoimmuna sjukdomar.

Liksom andra kortikosteroider kan metylprednisolon orsaka biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, svaghet, förändringar i humör och störningar i menstruationscykeln. Långvarigt bruk kan också leda till allvarliga biverkningar som ökad risken för infektioner, benbrott, högt blodtryck, diabetes och mag-tarmrubbningar.

Oct-3/4 (POU5F1) är ett transkriptionellt faktorprotein som spelar en viktig roll i stammcellers självuppräntning, differentiering och pluripotens. Det binder till specifika DNA-sekvenser i promotorregioner av målgener och regulerar deras transkription. Oct-3/4 är ett viktigt markeringsprotein för embryonala stammceller och är involverat i underhåll och differentiering av dessa celler. Mutationer eller abnorma nivåer av Oct-3/4 kan vara associerade med olika sjukdomar, inklusive cancer.

Clinical trials are research studies that involve human participants and are designed to answer specific questions about new or existing interventions, such as drugs, vaccines, devices, or procedures. The main principles of clinical trials include:

1. Voluntary Informed Consent: Participants must be informed about the purpose, risks, benefits, and alternatives of the trial before giving their consent to participate. They should also have the right to withdraw from the study at any time without penalty.
2. Scientific Design: Clinical trials should be designed based on sound scientific principles and should address specific research questions or hypotheses. The design should include appropriate controls, randomization, and blinding to minimize bias and ensure valid results.
3. Ethical Conduct: Clinical trials must be conducted in accordance with ethical principles, such as those outlined in the Declaration of Helsinki and the Belmont Report. This includes respecting participants' autonomy, protecting their privacy and confidentiality, and ensuring that they are not exposed to undue risks or harms.
4. Independent Review: Clinical trials should be reviewed and approved by independent ethics committees or institutional review boards to ensure that they meet ethical and scientific standards.
5. Transparency and Data Sharing: The results of clinical trials should be reported transparently, regardless of whether the findings are positive, negative, or inconclusive. This includes publishing trial protocols, methods, and results in peer-reviewed journals and sharing data with other researchers.
6. Risk Management: Clinical trials should have a risk management plan to identify and mitigate potential risks to participants, including adverse events, serious adverse events, and unexpected serious adverse reactions.
7. Monitoring and Oversight: Clinical trials should be monitored and overseen by qualified personnel to ensure that they are conducted in accordance with the protocol, regulatory requirements, and ethical principles. This includes conducting regular audits and inspections of trial sites and data.
8. Post-Trial Follow-Up: Clinical trials should include a plan for post-trial follow-up to monitor the long-term safety and efficacy of interventions and to provide participants with relevant information about their health status.

Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.

Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.

Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.

"Sekundära primära tumörer" är ett begrepp inom onkologi som refererar till nya, separata primära cancerer som utvecklas i en individ som redan har haft en tidigare cancer. Dessa tumörer uppstår ofta som metastaser från den ursprungliga cancern, men kan dock uppträda oberoende av varandra och ha olika histologi och biologiskt beteende.

Det är viktigt att skilja mellan å ena sidan recidiv (återfall) av den ursprungliga cancern och å andra sidan utvecklingen av en ny, separat primärtumör. Sekundära primära tumörer är ovanliga, men kan förekomma, särskilt hos patienter som har en historia av cancer och som har varit utsatta för cancerbehandlingar som kan öka risken för nya cancerutvecklingar.

Exempel på behandlingsmetoder som kan öka risken för sekundära primära tumörer innefattar kemoterapi, radioterapi och immunterapi. Även vissa ärftliga genetiska faktorer kan öka risken för att utveckla flera primära cancerer under livstiden.

En vävnadstransplantation är en medicinsk procedure där vävnad från en donator överförs till en mottagare för att ersätta skadad, sjuk eller saknad vävnad hos mottagaren. Vävnadstransplantation kan vara allt ifrån en relativt enkel procedur, som att ta hud från ett annat del av kroppen och fästa den på ett sår, till mer komplexa procedurer där man transplanterar organ som till exempel lever, hjärta eller lungor.

Vid vävnadstransplantation är det viktigt att donatorn och mottagaren har en så likartad vävnadstyp som möjligt för att minimera risken för avstötningsreaktioner, där mottagarens immunförsvar attackerar den nya vävnaden. I vissa fall kan läkemedel ges för att undertrycka immunsvaret och minska risken för avstötningsreaktioner.

Hjärnvävnadstransplantation är en medicinsk procedur där celler eller vävnad från hjärnan transplanteras till en mottagares hjärna. Detta kan göras med syfte att ersätta skadad eller död hjärnvävnad, förbättra funktionen hos en skadad hjärna eller behandla neurologiska sjukdomar eller skador. Transplantationen kan ske med levande celler eller med kultiverade celler i laboratoriet. Det är en forskningsinriktning inom neurovetenskap och det finns experimentella bevis som visar att det kan förbättra neurologiska funktioner hos djur, men det finns ännu inga etablerade behandlingsmetoder med hjärnvävnadstransplantation hos människor.

Talidomid är ett lugnande och sömngivande läkemedel som tillhör en grupp av mediciner som kallas immunmodulerande medel. Talidomid används huvudsakligen för att behandla komplikationer orsakade av en hudsjukdom vid lepra, kallad Erythema nodosum leprosum (ENL). Det kan också användas för att behandla multipel myelom och behandling av svår koagulering.

Det bör dock noteras att talidomid är känt för sina teratogena effekter, vilket betyder att det kan orsaka allvarliga missbildningar hos fostret om det används under graviditeten. Användningen av talidomid är därför strikt reglerad och endast tillgänglig genom speciella program som säkerställer att patienter informeras om riskerna och att effektiv förebyggande kontrakception används.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.

Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.

Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:

S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]

där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.

Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.

"Hornhinnekant" (latin: *Cantus cornualis*) är ett anatomiskt begrepp inom gynecologi och obstetrik, och refererar till den övre, bakre, svagt krökta delen av livmodern (*Uterus*), som liknar en horn formation. Detta område är beläget nära äggledarna (*Tuba uterina*) och bildar en del av fallopianrörets inträde i livmodern.

Termen "Hornhinnekant" används oftast när man diskuterar anatomiska avvikelser eller abnormaliteter, såsom en tvådelad livmoder (*Uterus didelphys*) eller en septal livmoder (*Uterus septus*), där det finns ett extra vävnadsseptum som delar livmodern i två delar. Dessa tillstånd kan ha betydelse för reproduktiv hälsa, eftersom de kan öka risken för missfall eller preterm labor.

Riktad organdonation, även känd som direktad donation eller non-släkt-relaterad living donation, är en form av organ donation där en levande donator väljer att ge en specifik mottagare ett av sina egna organ. Detta står i kontrast till den vanligare formen av organdonation, som sker efter dödsfall och involverar att organen tilldelas en mottagare baserat på behov, kompatibilitet och andra kriterier.

Riktad organdonation är en komplex process som kräver omfattande utvärderingar av både donatorn och mottagaren för att säkerställa att donationen är både medicinskt lämplig och etiskt acceptabel. Bland de organ som oftast doneras på detta sätt finns njurar, lever och delar av lungor.

Det är värt att notera att riktad organdonation inte ska förväxlas med "förbunden donation", där en levande donator väljer att donera ett organ till en specifik person som de känner, till exempel en familjemedlem eller en vän. I det senare fallet är relationen mellan donatorn och mottagaren välkänd och har redan etablerats före donationen.

Trombocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till ett för lågt antal blodplättar (trombocyter) i blodet. Normalvärdet för trombocyter i blodet varierar beroende på individ och ålder, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per Mikroliter (μl) blod. Om antalet trombocyter understiger 150 000/μl talar man om trombocytantal.

Trombocytantal kan orsakas av olika sjukdomar eller läkemedel och kan öka risken för blödningar eftersom trombocyter är viktiga för blodets koagulationsprocess. Symptomen på trombocytantal kan variera från att inte ha några symptom alls till att uppleva en mängd olika symtom som lätta blåmärken, näsa- eller tandköttsblödningar, men även mer allvarliga symtom som blod i urinen eller avföringen.

Adoptive immunotherapy is a type of cancer treatment that involves the transfer of immune cells from a donor (typically the patient themselves) into the patient's body to help fight cancer. The immune cells used in adoptive immunotherapy are often T-cells, which are a type of white blood cell that plays a central role in the body's immune response.

In adoptive T-cell therapy, T-cells are first collected from the patient's blood and then genetically modified in a laboratory to recognize and target specific cancer cells. The modified T-cells are then expanded in number in the lab before being infused back into the patient's body. Once inside the patient's body, the modified T-cells can seek out and destroy cancer cells that express the targeted antigen.

Adoptive immunotherapy has shown promise as a treatment for some types of cancer, particularly blood cancers such as leukemia and lymphoma. However, more research is needed to fully understand its potential benefits and risks, and to determine which patients are most likely to benefit from this type of therapy.

Ett immunbristsyndrom är ett tillstånd där det finns en påtaglig nedsättning eller störning av den immunologiska funktionen i kroppen. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar, läkemedel eller andra faktorer som påverkar immunsystemet negativt. Immunbristsyndrom kan leda till en ökad susceptibilitet för infektioner, autoimmuna sjukdomar och onkologiska tillstånd.

Det finns också specifika typer av immunbristsyndrom, såsom primära immunbristsyndrom (PID), som är medfött eller uppstår tidigt i livet, och sekundära immunbristsyndrom, som orsakas av en annan underliggande sjukdom eller behandling. Exempel på underliggande sjukdomar som kan leda till sekundärt immunbristsyndrom innefattar HIV/AIDS, cancer, diabetes och vissa autoimmuna sjukdomar. Läkemedel som kan orsaka immunbristsyndrom innefattar kemoterapi, immunosuppressiva läkemedel och höga doser av steroider.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

Immunoterapi, även känt som immunologisk terapi eller biologisk terapi, är en form av behandling som använder sig av patientens egna immunsystem för att bekämpa sjukdomar, särskilt cancer. Den kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar och allergier.

Immunterapi innebär ofta att stimulera patientens immunsystem att attackera och förstöra cancerceller eller andra patogena celler. Det kan göras genom att ge patienten preparat som hjälper till att stärka, rikta eller restaurera deras immunförsvar. Exempel på immunterapeutiska behandlingar inkluderar monoklonala antikroppar, cytokiner, vaccin och cellterapi med adopterade T-celler.

Immunterapi har visat sig vara mycket lovande inom cancerbehandling, särskilt för vissa typer av cancer som kan vara svåra att behandla med traditionell kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi. Immunterapi kan också ha förmånen att orsaka mindre biverkningar jämfört med andra behandlingsformer, eftersom den riktar in sig på cancerceller snarare än alla snabbt växande celler i kroppen.

Mycophenolic acid (MPA) er ein immunsuppressivt medikament som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning av den transplanteerde organet. Det virker ved å hindre de immunsystemets hvite blodceller, spesielt T-cellene og B-cellene, i å aktivere seg og dele seg, noe som reduserer sannsynligheten for en avstøtelsereaksjon. Mycophenolic acid er også brukt i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, som eksempelvis lupus erythematosus.

Mykofenolsyra (MPA) er den aktive substansen i legemidlene Myfortic og CellCept. MPA kan også hentes direkte fra svampen Penicillium stoloniferum, men dette brukes ikke i klinisk praksis.

Les mer på:

'Hornhinnetransplantation' är en medicinsk term som refererar till en procedure där en del eller hela hornhinnan i ögat ersätts med hornhinna från en donator. Detta kan behövas om den egna hornhinnan har skador, sjukdomar eller andra skäl till att inte fungera korrekt.

Den nya hornhinnan transplanteras vanligtvis med hjälp av kirurgisk mikroskopi och monteras på plats med mycket fina sömmar. Efter operationen behöver patienten använda antibiotika och antiinflammatoriska mediciner för att förebygga infektioner och minska risken för avstötning av den nya hornhinnan.

Målet med en hornhinnetransplantation är att återställa patientens synförmåga, skydda ögat från yttre skador och förebygga smärta och andra besvär som kan orsakas av en skadad eller sjuk hornhinnan.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

'Kokulturmetoder' är ett begrepp inom mikrobiologi och relaterade områden, som refererar till metoder där två eller flera olika mikroorganismer (bakterier, svampar, protozoer med mera) odlas tillsammans under kontrollerade förhållanden. Detta görs ofta i syfte att studera deras interaktioner och hur de påverkar varandras tillväxt, metabolism och överlevnad. Kokulturmetoder kan användas för att simulera naturliga ekosystem eller för att undersöka patogen-mikrobiominteraktioner in vitro. Genom att analysera dessa interaktioner kan forskare få en bättre förståelse av mikroorganismernas roll och betydelse i olika ekologiska nischer, vilket kan ha implicationer för medicinsk forskning, miljövetenskap och bioteknologi.

En dödlighetstabell (engelska: "mortality table" eller "life table") är ett statistiskt verktyg som används inom demografi, försäkrings- och hälsovetenskap. Den visar överlevnadsförhållanden och dödlighet i en population under en given tidsperiod, ofta uttryckt som åldersspecifika dödlighetsfrekvenser eller med väntevärden för livslängd.

I en dödlighetstabell presenteras informationen normalt i en tabell där raderna representerar olika åldersgrupper och kolumnerna visar tidsperioder (till exempel år, halvår eller månader). Tabellen innehåller två huvudsakliga delar:

1. En del som visar antal överlevande individer i varje åldersgrupp efter en given tidsperiod, vanligtvis från en given startpopulation.
2. En del som visar dödligheten för varje åldersgrupp under den givna tidsperioden, ofta uttryckt som dödlighetsfrekvens (antal dödsfall per 1000 personer per år).

Dödlighetstabeller används inom flera områden, till exempel för att beräkna livräntor och pensioner inom försäkringsbranschen, för att prognosticera framtida befolkningsutveckling inom demografi och för att utvärdera effekter av olika hälsopolitiska åtgärder inom hälsovetenskap.

Natural killer (NK) cells are a type of white blood cell in the human body that play a crucial role in the immune system's response to viral infections and cancer. They are called "natural killers" because they have the ability to recognize and destroy abnormal cells, such as infected or cancerous cells, without the need for prior activation or sensitization.

NK cells are part of the innate immune system, which means they provide a rapid but nonspecific response to threats. They can identify abnormal cells through the recognition of specific markers on their surface that indicate cellular stress or transformation. Once NK cells recognize an abnormal cell, they release cytotoxic granules containing proteins like perforin and granzymes, which create pores in the target cell's membrane and induce apoptosis (programmed cell death).

NK cells also secrete cytokines, such as interferon-gamma (IFN-γ), that help coordinate the immune response by recruiting other immune cells to the site of infection or inflammation. Overall, natural killer cells are an essential component of the human immune system, providing a critical defense mechanism against various diseases and disorders.

En aktuarieanalys är en metod som används inom försäkringsbranschen och andra områden där man hanterar risker, såsom pensionering och investering. Den innebär att man använder statistiska metoder och matematisk modellering för att värdera sannolikheten för olika händelser och deras potentiala konsekvenser.

Exempel på aktuarieanalys kan vara att beräkna premier för en försäkringspolice, värdera ett pensionssystem eller bedöma finansiella risker i en investmentportfölj. Aktuarieanalysen bygger ofta på stora datamängder och använder sig av sofistikerade statistiska metoder för att beräkna sannolikheter och väntade värden.

Aktuarieanalys kan också innebära att man simulerar olika scenarier och utvärderar deras konsekvenser, såsom att simulera hur en försäkringspool kommer att utvecklas under en given tidsperiod eller hur en pensionsfond kommer att utvecklas under olika marknadsförhållanden.

Det är värt att notera att aktuarieanalys kräver både djupgående kunskaper inom statistik och matematisk modellering, samt en god förståelse för de specifika kontexten där analysen används. Aktuarier är ofta de som utför dessa analyser, men andra yrkesgrupper såsom ekonomer, finansiella analyster och dataforskare kan också vara involverade i processen.

En pilotstudie är en förstudie som genomförs innan en fullskalig klinisk prövning. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studiens design, procedurer och metoder för insamling av data. Det kan handla om att testa rekryteringsprocesser, frågeformulär, interventionsprogram eller annan typ av datainsamling.

Pilotstudier är ofta mindre i storlek än fullskaliga kliniska prövningar och inkluderar vanligen ett begränsat antal deltagare. Resultaten från en pilotstudie används för att refinerade studiens design och metoder innan man går vidare till en större, mer omfattande studie.

Det är värt att notera att en pilotstudie inte är samma sak som en preliminär studie eller en forskningsrapport som ännu inte har publicerats i en vetenskaplig tidskrift. En pilotstudie är en formell del av den vetenskapliga processen och följer ofta samma etiska riktlinjer och metodologiska principer som en fullskalig klinisk prövning.

"NOD" står för Non-Obese Diabetic, som är en typ av mus som är genetiskt modifierad och används i diabetesforskning. Dessa möss har en särskild genetisk bakgrund som gör dem mottagliga för att utveckla autoimmun diabetes, vilket gör dem till ett viktigt forskningsdjur inom diabetologi och immunologi. Inavlade NOD-möss används ofta i studier som undersöker mekanismerna bakom sjukdomens uppkomst och för att testa potentiala behandlingsmetoder.

Pancytopenia är ett medicinskt tillstånd där det finns en märkbart sänkt antal av alla tre typer av blodceller: röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättor (trombocyter). Detta kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller tillstånd, inklusive vissa typer av cancer, infektioner, autoimmuna sjukdomar och exponering för toxiska substanser. Symptomen på pancytopenia kan variera beroende på vilken typ av blodceller som är drabbade, men kan inkludera trötthet, infektionskänslighet, blödningar och i allvarliga fall livshotande komplikationer.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

I'm sorry for any confusion, but "Europe" is a geographical term and not a medical condition or term. It refers to the continent in Western Asia and Northern Africa that is bound by the Atlantic Ocean to the west, the Arctic Ocean to the north, and the Ural Mountains and the Caspian and Black Seas to the east and southeast. Europe is made up of approximately 50 countries and is home to a diverse range of cultures, languages, and ethnicities.

En strålningschimär är en term som används inom genetik och molekylärbiologi för att beskriva ett muterat generellt mönster i en organisms celler eller vävnader, orsakad av exponering för joniserande strålning. Strålningschimärer uppstår när två olika mutationer skapar en hybridcell med två skilda genetiska sekvenser på samma kromosom eller i samma gener, istället för att ha en enda kontinuerlig sekvens. Detta kan leda till abnorma fenotyper och potentiala hälsoproblem. Strålningschimärer är vanliga efter exponering för höga doser joniserande strålning, som kan förekomma i vissa medicinska behandlingar eller vid olyckor med kärnkraftverk.

"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.

GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.

'Tumörrecidiv, lokalt' refererer til at en tidligere behandlet cancer vendrer tilbage i nærheden af den oprindelige tumorlokalisation. Dette sker som regel indenfor to år efter den oprindelige behandling, og det er et tegn på at cancerbehandlingen ikke har været fuldstændigt effektivt i at fjerne alle cancercellerne.

Lokale recidiver kan ofte behandles lokalt med kirurgi, stråleterapi eller andre former for lokal behandling, afhængig af cancertypen og hvorvidt patienten har haft en tidligere behandling. Men selvom en lokal recidiv kan behandles, øger det stadig risikoen for at canceren spredes til andre dele af kroppen (metastaser). Derfor er det vigtigt at have regelmæssige kontroller efter en kræftbehandling for at opdage og behandle eventuelle recidiver tidligt.

'Vävnadsteknik' (i engelska 'Tissue Engineering') är ett multidisciplinärt forskningsområde som kombinerar principer från cellbiologi, bioengineering och medicinsk vetenskap för att utveckla metoder för att ersätta, reparera eller förbättra funktionen hos skadade eller sjukliga vävnader och organ. Detta uppnås genom att kultivera celler på speciellt designade biomaterialskaffoldar (scaffolds) som ger stöd och guidance under cellernas differentiering och vävnadsformation. Syftet är att skapa funktionella substitut för mänskliga vävnader och organ som kan användas inom regenerativ medicin och transplantationsmedicin.

En medicinsk definition av 'transplantat' är ett vävnads- eller organprovrum som har transplanterats från en donator till en annan individ, med syfte att ersätta eller reparera en skadad, sjuk eller funktionslös vävnad eller organs i mottagaren. Transplantat kan vara sådant som benmärg, hud, hjärta, lungor, lever, njurar, pankreas och andra typer av vävnader beroende på vad som behövs för att behandla den specifika sjukdomen eller skadan.

Leukocytental är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det totala antalet vita blodkroppar (leukocyter) i ett kubikmillimeter blod. Normalvärdet för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 4 500 och 11 000 leukocyter per kubikmillimeter. Vid sjukdom eller infektion kan detta värde stiga, vilket kan vara ett tecken på inflammation eller infektion i kroppen. Ett ökat antal vita blodkroppar kallas leukocytos, medan ett minskat antal kallas leukopeni.

Hematology är en gren inom medicinen som fokuserar på studien och behandlingen av sjukdomar relaterade till blod, blodbildande celler och blodkärlen. Detta inkluderar studier av olika typer av blodceller såsom röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter). Hematologin undersöker även koagulationssystemet, som är involverat i blodets förmåga att koagulera och stelna för att stoppa blödningar.

Hematologer diagnosticerar och behandlar en rad olika sjukdomar, till exempel anemi, leukemi, lymfom, multipel myelom, blödningsrubbningar och blodklumpbildningar (tromboser). De använder sig av diverse tester för att undersöka patienternas blodprover, till exempel blodetikettering och flow cytometri, samt avancerade tekniker som genetiska analyser och stamcellstransplantation.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Human Herpesvirus 6 (HHV-6) är ett DNA- virus som tillhör herpesvirussläktet. Det finns två varianter av HHV-6: HHV-6A och HHV-6B. HHV-6B orsakar vanligen rosola, en relativt mild infektion som främst drabbar barn under 2 år. Symptomen på rosola kan vara feber, hosta, snuva näsa och en röd, klådig hudutslag. I sällsynta fall kan HHV-6B också orsaka allvarligare sjukdomar som exempelvis meningit och encefalit hos immunbristiga individer.

HHV-6A är mindre väl studerat än HHV-6B, men tros vara associerat med allvarligare sjukdomar som exempelvis infektioner hos immunbristiga patienter och neurologiska sjukdomstillstånd. Båda varianterna av HHV-6 kan också vara associerade med vissa former av cancer, men det är fortfarande oklart om viruset orsakar cancer eller om det istället är en följd av immunsuppression.

Efter primär infektion etablerar sig HHV-6 i kroppen och kan återaktiveras under perioder av immunsuppression, vilket kan leda till återfall av sjukdomen eller nya symtom.

"Väntelista" är ett begrepp som används inom sjukvården när det finns en förväntad fördröjning av tiden för en behandling, operation eller annan medicinsk intervention. Det handlar om en lista över patienter som väntar på vård, ofta sorterade efter prioriteringskriterier såsom sjukdomens allvarlighetsgrad och symtomens påverkan på patientens vardag.

Den exakta strukturen och funktionen av väntelistor kan variera mellan olika sjukvårdsorganisationer och länder, men syftet är att optimera resursanvändningen och ge alla patienter en rättvis och rimlig behandling. I vissa fall kan patienter på väntelistan få möjlighet att välja mellan olika behandlingsalternativ eller vänta tills resurser blir tillgängliga, beroende på deras individuella behov och preferenser.

Piperaziner är en grupp av organiska föreningar som innehåller en piperazinring, ett heterocykliskt komplex med två kolatomar och två kväveatomer i en sluten ringstruktur. Piperazin är en basisk förening och kan agera som en protonacceptor.

Inom medicinen används piperaziner ofta som en del av strukturen hos läkemedel, där de kan fungera som en del av en receptorbindningsplats eller på annat sätt påverka farmakologisk aktivitet. Exempel på läkemedel som innehåller piperazinringar är antihistaminet cyproheptadin, neuroleptika som flufenazin och muskelrelaxanten pipecuronium.

Det är värt att notera att piperaziner också kan användas inom kemisk industri för att syntetisera andra kemikalier och läkemedel.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

Den mest sannolika medicinska beteckningen på "nakna råttor" är någon form av albino eller skalfri laboratorieråtta, vanligtvis Rattus norvegicus (brunråtta) eller Rattus rattus (husråtta), som saknar päls och har en naken hud. Det finns olika genetiska mutationer som kan orsaka detta tillstånd, men de flesta nakna laboratorieråttor är av en speciell stam som kallas för Furless (hr) eller Hairless (hr²). Dessa råttor används ofta inom forskning på grund av deras speciella egenskaper.

"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:

1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.

These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.

Idarubicin är ett läkemedel som tillhör gruppen antileukämiamediciner, mer specifikt en typ som kallas antitumörantibiotika. Det används vanligen i behandlingen av akut myeloisk leukemi (AML) och lymfom. Idarubicin fungerar genom att hindra celler från att dela sig och växa, vilket leder till död av cancerceller. Läkemedlet ger även en immunsuppressiv effekt.

Idarubicin ges vanligen som intravenös injektion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö på grund av potentialen för allvarliga biverkningar, såsom kardiotoxicitet (skada på hjärtat) och myelosuppression (nedbrytande effekter på benmärgen).

Samtidigt bör nämnas att användningen av Idarubicin skall ske under tätt medicinskt övervakning och att patienten måste informeras om eventuella risker och biverkningar.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Induktion chemioterapi (induktiv behandling) är en form av cancertbehandling som används för att minska tumörstorleken eller förhindra cancerens spridning till andra delar av kroppen innan en annan typ av behandling ges, ofta kirurgi eller strålbehandling. Denna typ av chemioterapi kan också användas som primär behandlingsmetod för vissa typer av cancer, särskilt vid aggressivt växande tumörer eller cancer som sprider sig snabbt.

Induktion chemioterapi innebär vanligtvis att patienten ges höga doser av ett eller flera cytostatiska läkemedel under en kortare tidsperiod, till exempel under några veckor eller månader. Detta medför ofta en kraftig reducering av tumören och kan förbättra patientens chanser att bli botad eller förlänga överlevnaden. Efter induktion chemioterapin kan patienten behandlas med ytterligare behandlingar, såsom kirurgi, strålbehandling eller underhållande chemioterapi, beroende på cancertyp och prognos.

Ifosfamid är ett cellgift som används vid behandling av olika sorters cancer, till exempel sarcomer och lymfom. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancercellerna så att de inte kan dela sig och växa. Ifosfamid ges vanligen som en intravenös infusion över en period av timmar.

Som med alla cellgifter har ifosfamid en rad biverkningar, inklusive risk för blodbrist (nedsatt rödblodskörtlarfunktion), infektioner (nedsatt vitblodskörtlarfunktion) och blekning av håret. Andra biverkningar kan vara illamående, kräkningar, diarré, blåmärken och blödningar. I vissa fall kan ifosfamid orsaka skada på njurarna, lungorna eller centrala nervsystemet.

Patienter som behandlas med ifosfamid bör övervakas noga för att upptäcka tidigt tecken på biverkningar och komplikationer. Läkare kan anpassa dosen och behandlingsplanen baserat på patientens respons och biverkningar.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

KIR (Killer-cell Immunoglobulin-like Receptor) är en typ av receptor som finns på naturliga mördarceller (NK-celler). Dessa receptorer hjälper NK-cellerna att avgöra om ett cellen är frisk eller skadad/infekterad. KIR-receptorerna kan binda till specifika proteiner, kallade HLA klass I-molekyler, som finns på cellens yta.

Det finns två huvudsakliga grupper av KIR-receptorer: inhibitoriska och aktiverande. Inhibitoriska KIR-receptorer hjälper till att förhindra NK-celler från att attackera friska celler genom att känna igen HLA klass I-molekyler på deras yta. Aktiverande KIR-receptorer, å andra sidan, aktiverar NK-cellerna att attackera och döda celler som saknar tillräckligt med HLA klass I-molekyler eller har förändrade molekyler på sin yta, vilket kan vara tecken på en infektion eller cancer.

Sålunda är KIR-receptorer viktiga för att reglera NK-cellers funktion och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och cancer.

Plasmacellsléukemi (PCL) är en aggressiv form av plasma cells cancer, som karaktäriseras av ökad mängd abnorma plasmaceller i benmärgen och i andra kroppsdelar. Plasmaceller är vita blodkroppar som producerar antikroppar eller immunglobuliner för att hjälpa kroppen att bekämpa infektioner. I PCL har plasmacellerna blivit cancerösa och kan bilda tumörer i benmärgen och spridas till andra kroppsdelar som lymfknutor, lever, lungor, hjärna och ben.

PCL delas ofta upp i två typer: immunoglobulin G (IgG) PCL och lätta kedje-PC

Lär dig mer på Mayo Clinics webbplats:

En autograft, även känd som en autoogleknipning, är en typ av transplantation där ett eller flera vävnadsstycken tas från en del av en individ's eget kropp och placeras i en annan del av samma individ's kropp. Detta görs ofta för att ersätta skadad eller saknad vävnad på grund av skada, sjukdom eller medfödd defekt.

Exempel på vanliga användningsområden för autografter inkluderar:

1. Knäckben (benautografer): Används ofta för att rekonstruera ledbrosk i knä- eller axelsjukdomar eller skador.
2. Hud (hudautografer): Används för att behandla stora brännskador, kroniska sår eller huddefekter efter operationer.
3. Senor (senautografer): Används för att rekonstruera skadade senor eller återställa rörelseförmågan efter en nervskada.
4. Kött (köttautografer): Används ofta inom tandläkekonsten för att bygga upp käkbenet eller reparera defekter i munhålan.
5. Hartia (hartiautografer): Används sällsynt, men kan användas för att ersätta skadat hjärtfodral eller rekonstruera strukturer inom hjärtat.

Autografter är ofta prefererade framför allotransplantation (transplantation från en annan individ) eftersom de minskar risken för avstötningsreaktioner och infektionsrisken, eftersom vävnaden kommer från samma individ. Dock har autografter också nackdelar, såsom att det kan öka operationstiden, öka smärtan och öka risken för komplikationer som blödningar eller infektioner.

En kloncell är en cell som har exakt samma genetiska uppstäggning som den cell de har skapats ifrån. Detta uppnås genom att en cell kopieras och delar sig, vilket resulterar i en grupp identiska celler. Klonceller kan användas inom medicinen för att studera sjukdomar på cellnivå, utveckla terapier och tillverka celler som kan ersätta skadade eller defekta celler hos patienter.

Chronic B-cell leukemia is a type of cancer that affects the B-lymphocytes, which are a type of white blood cell that plays a crucial role in the immune system. In chronic B-cell leukemia, the bone marrow produces an excessive number of abnormal B-lymphocytes that accumulate in the blood, bone marrow, and other organs. These abnormal cells do not function properly and can crowd out healthy cells, leading to infection, anemia, and other complications.

Chronic B-cell leukemia is typically a slow-growing cancer, meaning that it may take years for the disease to progress and cause significant symptoms. The most common types of chronic B-cell leukemia are chronic lymphocytic leukemia (CLL) and chronic myeloid leukemia (CML). While both types affect B-lymphocytes, they differ in their specific characteristics and treatment approaches.

Symptoms of chronic B-cell leukemia may include fatigue, weight loss, frequent infections, swollen lymph nodes, and a feeling of fullness in the abdomen due to an enlarged spleen. Diagnosis typically involves blood tests, bone marrow aspiration and biopsy, and imaging studies. Treatment options may include watchful waiting, chemotherapy, targeted therapy, immunotherapy, and stem cell transplantation, depending on the stage and progression of the disease.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

"Blåskatarr" er en gammelnorsk betegnelse for en infektion i nedre luftveier, som oftest forårsaket av bakterien Haemophilus influenzae eller Streptococcus pneumoniae. Denne infeksjonen kan føre til opståen af betennelse og forsnævring i de nedre luftveier, inklusive bronkiene og lungerne. Symptomer på blåskatarr kan omfatte hoste, produktivt svedende, halskiver, feber, trang til å respirere og/eller brystpine under indånding.

I moderne medicinsk terminologi kaldes denne sygdom ofte for "lobar pneumoni" eller blot "pneumoni". Betegnelsen 'blåskatarr' er ikke lenger i brug innenfor den professionelle medicinske verden, men den kan stadig være kjent og brukt av lege i noen land deler.

Lymfohistiocytos, hemofagocyterande (LHH) är ett sällsynt tillstånd där histiocyter (en typ av cell som ingår i kroppens immunförsvar) börjar faga in (förtär) blodceller, däribland röda och vita blodkroppar. Detta leder till en abnormalt ökad produktion av histiocyter och påföljande nedsatt funktion hos immunsystemet.

Tillståndet kan uppkomma spontant (primärt LHH) eller som ett komplikation till andra sjukdomar, såsom cancer, infektioner eller autoimmuna tillstånd (sekundärt LHH). Symptomen på LHH kan variera beroende på vilken typ av tillstånd det rör sig om och hur allvarligt tillståndet är. Vanliga symtom inkluderar feber, trötthet, svullnad i lever och mjälte samt symptom orsakade av nedsatt immunfunktion som infektioner eller blödningar.

Diagnosen ställs vanligen genom att analysera blod- och benmärgsprover för att påvisa histiocyter som innehåller fagocytoserade (förtärda) blodceller. Behandlingen av LHH beror på vilken underliggande orsak som ligger till grund för tillståndet och kan omfatta mediciner som immunosuppressiva läkemedel, kemoterapi eller stamcellstransplantation.

Fosterterapi, även känt som fosterteknisk behandling eller neuroutvecklingsmotorisk terapi, är en typ av medicinsk behandling som används för att hjälpa barn med utvecklingsstörningar, rörelsekoordinationsproblem och neurologiska skador att förbättra sin motorik, sensoriska integration och kognitiva förmågor.

Behandlingen inkluderar en rad olika tekniker som är utformade för att stödja barnets naturliga utvecklingsprocess och hjälpa dem att uppnå sina potential. Fosterterapeuterna arbetar ofta tillsammans med barnet, deras familj och andra medicinska specialister för att skapa en individuell behandlingsplan som tar hänsyn till barnets unika behov och mål.

Fosterterapi kan inkludera exempelvis:

* Övningar för att förbättra balans, koordination och muskelstyrka
* Träning i sensorisk integration för att hjälpa barnet att tolka och reagera på sensorer information korrekt
* Användning av speciella leksaker och utrustningar som är utformade för att främja motorisk utveckling
* Råd och stöd till föräldrar och vårdnadshavare för att hjälpa dem att stötta barnets utveckling i hemmet

Målet med fosterterapi är att hjälpa barnet att uppnå så stor självständighet som möjligt och att underlätta deras deltagande i vardagsaktiviteter, skola och sociala situationer.

I am not a medical expert, but I can tell you that the term "bräss" is not a standard medical term in English. However, I believe you may be asking for a medical definition of "breast."

In medical terms, a breast is a part of the female anatomy that contains the mammary glands and surrounding tissue. The primary function of the breast is to produce milk for feeding infants. It consists of lobules (glandular tissue), ducts (tubes that carry milk from the lobules to the nipple), fatty tissue, ligaments, blood vessels, nerves, and lymphatic tissue.

The breasts are located on the front of the chest wall, above the muscles and below the skin. They come in various shapes and sizes, and their development is influenced by factors such as genetics, hormonal changes, age, and weight. It's essential to have regular breast examinations and mammograms to ensure early detection of any abnormalities or potential health issues, such as breast cancer.

Philadelphia-kromosomen (Ph-kromosom) är en genetisk avvikelse som kan påträffas vid kronisk myeloisk leukemi (CML) och i vissa typer av akut lymfatisk leukemi (ALL). Ph-kromosomen uppstår när två icke-homologa kromosomer, vanligen kromosom 9 och 22, bryts och byter plats med varandra under en process som kallas translokation.

Denna genetiska avvikelse leder till att en del av genen ABL på kromosom 9 och en del av genen BCR på kromosom 22 slås samman och bildar en hybridgen, kallad BCR-ABL. Denna genproducerar en abnorm protein som stör celldelningen och kan leda till oreglerad celldelning och cancerutveckling.

Det är värt att notera att identifieringen av Ph-kromosomen har varit en viktig diagnosmarkör för CML och har möjliggjort utvecklingen av specifika behandlingsmetoder, såsom tyrosinkinas inhibitorer (TKI), som riktar in sig på BCR-ABL-proteinet.

Erytroblastopeni är ett medicinskt tillstånd där produktionen av röda blodkroppar i benmärgen minskar. Det kan orsakas av olika sjukdomar, läkemedel eller toxiska substanser. I vissa fall kan orsaken vara okänd. Tillståndet leder till en minskad andel röda blodkroppar i blodet och kan ge upphov till symptom som trötthet, brist på andning vid ansträngning och blekhet. Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka benmärgen med hjälp av en benmärgbiopsi eller aspiration. Behandlingen beror på orsaken till erytroblastopeni, men kan innefatta blodtransfusioner och behandling med läkemedel som stimulerar produktionen av röda blodkroppar.

CD8-positiva T-lymfocyter, också kända som CD8+ T-celler eller cytotoxiska T-celler, är en typ av cell som spelar en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. De identifierar och eliminerar virusinfekterade celler och cancerceller genom att producera toxiska proteiner som orsakar apoptos (programmerad celldöd) hos målcellerna. CD8-positiva T-lymfocyter har en proteinreceptor på sin yta som kallas CD8, vilket gör dem specifika för att binda till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I molekyler på målcellens yta. När CD8-positiva T-lymfocyter aktiveras producerar de också cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att förstärka den immuna responsen.

Benmärgssjukdomar är en övergripande beteckning på sjukdomar som drabbar benmärgen, vilket är det vävnadslager i benen där blodkroppar produceras. Benmärgssjukdomarna kan delas in i olika kategorier beroende på vilken typ av cell som är drabbad och hur sjukdomen uppstår. Några exempel på benmärgssjukdomar är:

1. Anemi: En nedsatt produktion av röda blodkroppar (erytrocyter) kan leda till anemi, vilket yttrar sig i trötthet, blekhet och andfåddhet.
2. Leukemi: En onormal ökning av vita blodkroppar (leukocyter) kan orsaka leukemi, som är en cancerform som kan vara livshotande om den inte behandlas tillräckligt snabbt.
3. Lymfom: En onormal ökning av lymfocyter, en viss typ av vita blodkroppar, kan leda till lymfom, vilket är en cancerform som drabbar lymfsystemet.
4. Myelom: En onormal ökning av plasma celler, en viss typ av vita blodkroppar, kan leda till myelom, vilket är en cancerform som drabbar benmärgen och kan orsaka skelettskador, njursvikt och immunbrist.
5. Aplastisk anemi: En allvarlig sjukdom där benmärgen inte producerar tillräckligt med röda och vita blodkroppar samt blodplättar.
6. Granulomatös myofibros: En sällsynt autoimmun sjukdom som drabbar benmärgen och kan orsaka trötthet, feber, viktminskning och andningssvårigheter.

Det är viktigt att notera att det finns många andra sjukdomar och tillstånd som kan drabba benmärgen, så om du misstänker att du har någon av de ovan nämnda sjukdomarna eller någon annan sjukdom som berör benmärgen bör du söka vård hos en läkare så snart som möjligt.

Adenovirusinfektioner är en infektionssjukdom orsakad av adenovirus, ett DNA- virus som kan infektera människor och djur. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, vilka kan ge upphov till en rad olika sjukdomar, beroende på vilken serotyp som orsakar infektionen och värdens immunstatus.

Adenovirusinfektioner är vanligast hos barn, men kan drabba personer av alla åldrar. Infektionen sprids ofta via droppborna från sjukt persons andning eller via kontaminert vatten eller ytor.

De flesta adenovirusinfektionerna ger milda symptom som förkylningsliknande, hosta, halsont och feber. Vissa serotyper kan dock orsaka allvarligare sjukdomar som lunginflammation, ögoninflammation (konjunktivit), diarré och hjärtinflammation (myokardit). I sällsynta fall kan adenovirusinfektioner leda till livshotande komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot adenovirusinfektioner, men symptomen kan behandlas med vanliga smittskyddsmedel som sömn, vila, vätskeintag och febernedsättande medel. I allvarligare fall kan antivirala läkemedel ges, men de är ofta ineffektiva mot adenovirusinfektioner.

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

Aggressive myeloid leukemia är en typ av blodcancer som utvecklas i mjukbenen (märgen) där röda och vita blodkroppar och blodplättlar bildas. "Aggressiv" innebär att sjukdomen växer snabbt och kan sprida sig till andra kroppsdelar.

Myeloid leukemi utgör ungefär 20% av alla leukemier och uppstår när tidiga stamceller i mjukbenen utvecklas felaktigt och blir cancerceller istället för att utvecklas till röda eller vita blodkroppar eller blodplättlar. Dessa cancerceller, även kallade blastceller, kan sedan ansamlas i mjukbenen och kroppens andra benmärgsvävnader.

Aggressiv myeloid leukemi är en mer allvarlig form av myeloid leukemi som ofta kräver intensiv behandling för att kontrolleras. Den kan också vara svår att bota och kan leda till livshotande komplikationer om den inte behandlas.

Behandlingsalternativen inkluderar kemoterapi, stamcellstransplantation och målgerichtet terapi med specifika läkemedel som riktas mot de genetiska mutationerna i cancercellerna.

Totipotente stamceller är stamceller som har potentialen att differensiera till alla celltyper i ett organism, inklusive sådana som utgör extraembryonala strukturer som moderkaka och placentan. Dessa stamceller kan hittas hos tidiga embryon, såsom blastomer, och har en mycket stor potential att användas inom regenerativ medicin.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

'Frysförvaring' (frysbehandling) är ett sätt att bevara livsmedel och andra varor genom att sänka temperaturen till under fryspunkten, vanligtvis -18°C eller lägre. Detta förhindrar bakteriell tillväxt och nedbrytning av materialet. Frysförvaring kan förlänga hållbarheten av livsmedel betydligt och är en viktig metod inom livsmedelsindustrin, restauranger och hemmaköken.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

'Vävnads- och organtagning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där celler, vävnader eller organ transplanteras från en individ (donator) till en annan individ (mottagare). Detta kan vara en behandlingsalternativ för patienter med skada eller sjukdom som har resulterat i ett funktionsfel eller celldöd inom kroppen.

Det finns olika typer av vävnads- och organtagningar, beroende på vilket organ eller vävnad som behöver ersättas. Några exempel är ben-, hud- och senvävnads transplantationer, men även hjärta, lungor, lever, njurar och benmärg.

För en lyckad överlevnad och funktion efter en transplantation måste mottagarens immunsystem tolerera det nya organet eller vävnaden. För att undertrycka den immuna responsen ges immunosuppressiva läkemedel som minskar risken för avstötningsreaktioner.

Vävnads- och organtagningar kan vara livräddande behandlingar, men de är också ofta förenade med vissa risker och komplikationer, såsom infektioner, avstötningsreaktioner och biverkningar av immunosuppressiva läkemedel.

Gentransduktion är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där genetisk information överförs från ett bakteriofag (bakterievirus) till en bacteriecell. Detta sker genom att bakterioviruset infekterar bakterien och inslussar en del av sitt eget genetiska material i den bakteriella cellen under reproduktionen. Denna process kan leda till förändringar i bakteriens genetiska makeup, inklusive potentialen att få nya egenskaper eller bli resistent mot vissa typer av antibiotika.

Immunmagnetisk separering (IMS) är en metod för att separera specifika celltyper eller partiklar från en heterogen blandning, baserat på deras yta och immunologiska respons. Denna teknik kombinerar användningen av magnetiska partiklar som är belagda med specifika antikroppar som binder till målceller eller partiklar.

IMS-processen innebär följande steg:

1. Först inkuberas blandningen av celler eller partiklar med magnetiska partiklar som är belagda med specifika antikroppar under en viss tid, vilket gör att målcellerna eller partiklarna binder till de magnetiska partiklarna.
2. Sedan placeras den inkuberade blandningen i ett magnetfält, där de magnetiska partiklarna som är bundna till målcellerna eller partiklarna dras mot magnetfältet.
3. De icke-magnetiska cellerna eller partiklarna (som inte har bindningsplatser för antikropparna) kan sedan separeras från den magnetiserade fraktionen genom att avlägsna dem från magnetfältet.
4. Slutligen tvättas och renas de magnetiska partiklarna med målcellerna eller partiklarna, vilket resulterar i en rening och koncentrering av den specifika celltypen eller partikeln.

Immunmagnetisk separering är en användbar metod inom forskning, diagnostik och terapi, särskilt inom områden som immunologi, hematologi och cancer.

Genetic therapy, också känt som genteknikell behandling eller genmodifiering, är en typ av terapi där gener (DNA-sekvenser) introduceras i eller tas bort från en persons celler för att behandla eller förebygga en sjukdom. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom att ersätta defekta gener med friska kopior, stänga av överaktiva gener eller införa nya gener som ger cellerna ny funktionalitet.

Genetisk terapi har potentialen att behandla en rad olika genetiskt betingade sjukdomar, till exempel genetiska sjukdomar som cystisk fibros och muskeldystrofi, men även cancer och vissa infektionssjukdomar. Genom att korrigera de underliggande orsakerna till dessa sjukdomar kan genetisk terapi möjligen leda till varaktiga eller till och med permanenta förbättringar i patienternas hälsotillstånd.

Det är värt att notera att det fortfarande finns tekniska, etiska och säkerhetsrelaterade utmaningar kopplade till genetisk terapi, och att den fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling och forskning.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Fusionsproteiner er dannede når to forskellige gener fusionerer og danner et nyt gen, som koder for et abnormt proteinkompleks. BCR-ABL er et eksempel på et fusionsprotein, der dannes ved en specifik genfusion, der oftest findes hos patienter med chronisk myeloid leukæmi (CML) og i sjældnere tilfælde akut lymphatisk leukæmi (ALL).

Den abnorme genfusion sker som regel som følge af en kromosomalt translokation, hvor dele af to forskellige kromosomer bytter plads. I tilfældet med BCR-ABL resulterer denne translokation i at en del af BCR-generet (breakpoint cluster region) fusionerer med ABL-generet, hvilket fører til dannelse af et nyt BCR-ABL gen. Dette gen koder for et abnormt proteinkompleks, der besidder en konstitutionelt aktiveret tyrosinkinase-domæne fra ABL-proteinet og kan medføre uregulerede cellevækst og celledifferentiering, hvilket er karakteristisk for leukæmi.

I den medicinska kontexten kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt register över vissa typer av information, till exempel:

1. Ett patientsregister: En databas eller en lista över patienter som är under vård och behandling på en viss klinik, institution eller i en viss region. Det kan innehålla personliga uppgifter, diagnoser, behandlingshistorik och andra relevanta medicinska data.
2. Ett sjukdomsregister: En databas över personer som har diagnostiserats med en viss sjukdom eller tillstånd. Det kan användas för forsknings- och statistiska syften, samt för att följa upp patienter och utvärdera behandlingsresultat.
3. Ett läkemedelsregister: En databas över alla godkända läkemedel i en viss region eller land. Det kan innehålla information om varje läkemedels aktiva substanser, biverkningar, kontraindikationer och användningsområden.
4. Ett operationsregister: En databas över alla genomförda operationer på en viss klinik eller institution. Det kan innehålla information om varje operationens typ, komplikationsfrekvens, resultat och efterföljande behandlingar.

I allmänhet är ett register ett verktyg för att samla, organisera och analysera data på ett systematiskt sätt, vilket kan underlätta beslutsfattande, forskning och kvalitetssäkring inom sjukvården.

'Patientval' eller 'patientvalet' är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där patienten aktivt deltar i besluten om sin egen vård och behandling. Det innebär att patienten informeras om olika alternativ, fördelar och risker, och på så sätt får möjlighet att ta ställning till vilken behandling som anses bäst från hans eller hennes perspektiv. Patientvalet kan variera beroende på patientens preferenser, värderingar och livssituation, och är en viktig del av den personcentrerade vården.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

T-cells lymfom är en typ av non Hodgkin lymfom, en cancer som drabbar det immunförsvarande systemet. T-cells lymfom utvecklas från ovanligt växte och onormalt fungerande T-celler, en sorts vita blodkroppar som hjälper kroppen att försvara sig mot infektioner.

Det finns två huvudtyper av T-cells lymfom: perfektakeltyp T-cells lymfom och T-cells lymfom, icke-perfektakeltyp. Perfektakeltyp T-cells lymfom är vanligare hos barn och unga vuxna, medan T-cells lymfom, icke-perfektakeltyp oftast drabbar äldre vuxna.

Symptomen på T-cells lymfom kan inkludera utbuktningar i halsen, under armarna eller i ljumskarna, feber, nattsvett, trötthet och viktminskning. Behandlingen för T-cells lymfom kan bestå av kemoterapi, strålbehandling, immunterapi eller stamcellstransplantation. Prognosen varierar beroende på typen av T-cells lymfom och dess utbredning när den diagnostiseras.

T-cells lymfom, periferalt, är en typ av cancer som drabbar vissa vita blodkroppar (T-celler) i det immunförsvarssystemet. Periferalt betyder att sjukdomen primärt påverkar de T-celler som cirkulerar i kroppens perifera blodomlopp, till skillnad från T-celler i lymfknutorna eller andra lymfatiska vävnader.

T-cellslymfomen är en ovanlig form av cancer och kan vara svår att behandla beroende på vilken undertyp det rör sig om och hur utbrett sjukdomen är när den diagnostiseras. Symptomen kan inkludera trötthet, feber, viktminskning, nattsvett, svullnader i lymfknutor eller andra delar av kroppen samt symptom orsakade av att cancercellerna stör normal funktionen hos T-celler.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en biopsi och användandet av olika laboratorieprover, såsom immunfenotypning, cytogenetik och molekylär genetik. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi beroende på sjukdomens typ och utbredning.

"Behandlingssvikt" er en medisinsk betegnelse, som oftest bruges i forbindelse med psykiatriske lidelser. Betegnelsen dækker over en situation, hvor en patient ikke følger den behandling, de har fået forskrieben af deres læge eller terapeut.

Dette kan skyldes flere forskellige faktorer, herunder manglende indsigt i sin sygdom (anosognosi), manglende overbevisning om behandlingens effektivitet, øget risiko for bivirkninger eller utilstrækkelig støtte til at gennemføre behandlingen korrekt.

Behandlingssvigt kan have alvorlige konsekvenser for patientens sundhed og livskvalitet, herunder forværring af symptomer, øget risiko for selvmords- eller selvskadende adfærd samt muligvis hospitalisering. Derfor er det vigtigt at identificere behandlingssvigt tidligt og iværksætte tiltag for at støtte patienten i at følge den anbefalede behandling.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.

'Diffus stora cellstams cells lymfom' (DLBCL) är en typ av non-Hodgkins lymfom, vilket är en form av cancer som drabbar vissa typer av vita blodkroppar benämnas lymfocyter. DLBCL kännetecknas av att den uppstår i B-lymfocyterna och att tumörcellerna är stora, snabbt växande och vanligtvis samlas i en diffus (utbredd) mönster i lymfknutorna eller andra lymfatiska vävnader.

DLBCL är den vanligaste typen av non-Hodgkins lymfom och kan drabba personer av alla åldrar, men den är vanligare hos äldre vuxna. Symptomen på DLBCL kan inkludera smärtfria knutor eller inflammation i halsen, underarmarna, buken eller lymfkörtlarna i groppen, trötthet, feber, nattsvettningar och viktminskning.

DLBCL behandlas vanligtvis med kemoterapi, ofta i kombination med immunterapi, monoklonala antikroppar eller strålbehandling beroende på sjukdomens omfattning och patientens allmänt tillstånd. Prognosen för DLBCL varierar stort, men många patienter kan behandlas framgångsrikt med modern medicin.

'Blodgruppning' refererar till en typ av laboratorietest som används för att bestämma en persons blodgrupp, vilket är en klassificering baserad på förekomsten av olika antigener (proteiner och kolhydrater) på de röda blodkropparnas yta. De vanligaste blodgrupperna är A, B, AB och O, och varje grupp delas sedan in i positiv (+) eller negativ (-) beroende på förekomsten av ett annat antigen, Rh-faktorn (eller D-antigenet).

'Korstestning', även känd som 'blodgruppskompatibilitetstest', är en metod för att fastställa om två personers blod kan blandas utan risk för en immunologisk reaktion. Detta test inkluderar blandning av ett litet prov av den potentiella donatorns blod med serum från en potential mottagare, för att se om det uppstår någon agglutination (sammanflockning) eller hemolys (cellplasmabrytning). Korstestningen hjälper till att undvika transfusionsreaktioner och komplikationer som kan orsakas av olika blodgrupper och antikroppar.

Lentivirus är ett släkte av retrovirusar som bland annat inkluderar HIV (mänsklig immunbristvirus), vilket orsakar sjukdomen AIDS hos människor. Lentivirusar är kända för sin förmåga att infektera icke-dividerande celler och integrera sitt genetiska material in i värdcellens DNA, vilket gör dem till effektiva vektorer för genteknik. De har en lång inkubationstid och kan orsaka sjukdomar som pågår under flera år. Lentivirusar är smittosamma genom kroppsv likuor, sperma, vaginalsekret och bröstmjölk.

Transplantat-mot-värdreaktion (TMVR) är den immunologiska respons som utvecklas när ett transplantat, till exempel en lever eller en nier, placeras in i en mottagares kropp. Denna reaktion orsakas av att det transplanterade organet betraktas som främmande av den immunologiska systemet hos mottagaren.

Den akuta TMVR utlöses när antigenpresenterande celler i mottagarens kropp, till exempel dendritceller, presenterar transplantatantigener för T-celler. Detta leder till aktivering av T-celler och produktion av cytokiner, som orsakar inflammation och skador på det transplanterade organet.

Den kroniska TMVR är en långsiktig immunologisk respons som kan leda till allmänna systemiska symtom samt skada och misslyckande av det transplanterade organet över tid. Den kroniska TMVR orsakas av en kombination av cellulär immunitet och humoral immunitet, där B-celler producerar antikroppar som binder till transplantatantigener och aktiverar komplementsystemet, vilket orsakar ytterligare skador på det transplanterade organet.

För att undvika eller reducera TMVR använder transplantationsläkare immunosuppressiva läkemedel som dämpar den immunologiska responsen hos mottagaren. Dessa läkemedel måste ges kontinuerligt för att förhindra reaktioner och för att säkerställa att det transplanterade organet fortsätter att fungera korrekt.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

'Könsceller' (i engelskspråkig medicinsk terminologi kallade 'Gonadal cells') är de celler i en individuals kropp som producerar ägg (även kallade 'övergångsceller') eller spermier (i testiklarna). Könscellerna utvecklas från primordiala könsceller under fostertiden, beroende på individens kromosomala könsbestämning. Om en individ är XY (han) kommer primordiala könsceller att utvecklas till spermatogonier i testiklarna. Om en individ är XX (hon) kommer primordiala könsceller att utvecklas till äggceller i äggstockarna. Könscellerna spelar en central roll i reproduktionen då de ger upphov till könsceller som kan leda till befruktning och produktion av ett nytt individ.

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

POEMS-syndrom, även känt som Crow-Fukase syndrom eller Takatsuki syndrom, är ett sällsynt och komplext immunologiskt sjukdomstillstånd. "POEMS" är en akronym för de fem huvudsakliga kliniska egenskaperna:

1. Polyneuropati: En progressiv och symmetrisk skada på det perifera nervsystemet som orsakar svaga, stickningar, formyndighet och muskelsvaghet.
2. Ödem: Lymfeductus (förstoring av lymfkärlen) orsakar ödem i benen och/eller scrotum hos män eller vulvan hos kvinnor.
3. Endokrinologiska störningar: Förändringar i endokrina systemet som kan leda till diabetes, hypo- eller hyperthyreoidism, hypogonadism och andra hormonella rubbningar.
4. M-protein: En monoklonalt protein (M-protein) produceras av en abnormalt växande plasmacyt i benmärgen.
5. Skleros (vävnadsökningsförändringar): Radiologiska bilder visar skleros eller förtjockning av vävnaden i skelettet, ofta i ryggraden.

Det är viktigt att notera att POEMS-syndrom kan också innefatta andra symtom som hudförändringar, andningssvårigheter, njurarsjukdom och psykiatriska symptom. Detta tillstånd behandlas vanligtvis med kemoterapi, stamcellstransplantation och eventuellt strålbehandling.

Metotrexat är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika sjukdomar, bland annat vissa former av cancer, autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar. Det fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen, vilket gör att det kan hjälpa att minska överaktivitet i immunsystemet och på så sätt reducera symtom som inflammation och smärta.

Metotrexat är ett analog av folsyra, en vitamin som behövs för celltillväxten. Det fungerar genom att hämma enzymet dihydrofolatreduktas, vilket blockerar produktionen av tetrahydrofolat, en molekyl som behövs för syntesen av DNA och RNA i cellerna.

Läkemedlet ges vanligen via oral tablettform eller injektion och används ofta i kombination med andra läkemedel beroende på sjukdomsbilden. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar metotrexat, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar om det används felaktigt eller i för höga doser.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

CD45-antigen, även känt som leukocyte common antigen (LCA), är ett transmembrant protein som uttrycks på alla hälsa vit blodceller (leukocyter) med undantag för de äldsta typen av röda blodceller (erytrocyter). Proteinet är involverat i signaltransduktion och aktivering av cellerna. CD45-antigenet har olika isoformer beroende på cellypen, och dess uttryck kan användas för att identifiera och klassificera olika typer av leukocyter.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

'Maintenance Chemotherapy' är en form av cancerbehandling som innebär att patienten ges lägre doser av kemoterapi över en längre tidsperiod efter att ha genomgått en intensivare induktionsfas av behandling. Syftet med underhållschemotherapin är att förlänga remissionstiden och förbättra överlevnaden genom att kontinuerligt hålla nere cancercellernas tillväxt och spridning. Denna typ av behandling används ofta vid behandling av vissa slags leukemier, lymfom och andra cancersjukdomar.

Det immunsystemet är ett komplext nätverk av celler, vävnader och molekyler som arbetar tillsammans för att försvara kroppen mot främmande ämnen, såsom virus, bakterier, svampar och parasiter. Det gör detta genom att känna igen och svara på sådana hot med olika former av immunrespons.

Det finns två huvudsakliga delar av det immunsystemet: det adaptiva eller specifika immunsvaret och det omedelbara eller icke-specifika immunsvaret. Det omedelbara immunsvaret är den första linjen av försvar och innefattar fysiska barriärer som huden och slemhinnor, kemiska signaler som komplementsystemet och cellulära responsen från vita blodkroppar som neutrofila granulocyter och naturligt mördande celler.

Det adaptiva immunsvaret är en mer specifik och minnesbaserad respons som utvecklas över tid efter att kroppen har exponerats för ett antigen för första gången. Detta innefattar två typer av immunceller: T-lymfocyter (eller T-celler) och B-lymfocyter (eller B-celler). När dessa celler aktiveras producerar de specifika proteiner, såsom antikroppar från B-celler och cytokiner från T-celler, som hjälper till att eliminera den främmande invaderaren.

Ett viktigt koncept inom det immunsystemet är själv/främmande-diskrimineringen, vilket innebär att det immunsystemet kan skilja på egna (själv) och främmande (icke-själv) molekyler. Detta är viktigt för att undvika autoimmuna sjukdomar där det immunsystemet attackerar kroppens egna vävnader och organ.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

"Refraktär anemia med övertaliga blasts celler" är en medicinsk diagnos som betecknar en form av blodbrist (anemi) som inte svarar på behandling. Denna typ av anemi kännetecknas också av närvaro av överdrivet höga nivåer av immature vita blodkroppar, eller "blasts", i blodet.

Refraktär anemia med övertaliga blasts celler kan vara ett tecken på en underliggande blodcancer, såsom akut myeloisk leukemi (AML) eller myelodysplastiskt syndrom (MDS). Dessa sjukdomar orsakar ofta en försämring av den normala blodcellstillverkningen i benmärgen, vilket leder till anemii och andra symtom som trötthet, andfåddhet och ökad infektionskänslighet.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker denna diagnos, eftersom den kräver speciell behandling och övervakning. Behandlingen kan innefatta kemoterapi, stamcellstransplantation eller andra typer av terapi beroende på underliggande orsaken till sjukdomen.

Mitoxantron är ett cytostatiskt medel som används i behandlingen av vissa former av cancer, till exempel bröstcancer och non-Hodgkins lymfom. Det är också ett immunsupressivt medel som kan användas för att behandla multipel skleros (MS).

Mitoxantron fungerar genom att binda till DNA i cancerceller och orsaka skador på dess struktur, vilket stoppar celldelningen och cellens tillväxt. Det kan också ha en immunsuppressiv effekt genom att hämma aktiviteten hos vissa typer av vita blodkroppar som är involverade i immunsvaret.

Mitoxantron ges vanligen som intravenös infusion och behandlingen övervakas ofta noga för att undvika allvarliga biverkningar, såsom hjärtsvikt och försämrad benmärgfunktion.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Hemofagocytisk lymfohistiocytos (HLH) är en mycket ovanlig, livshotande sjukdom där den drabbades vita blodkropparna, främst makrofager och lymfocyter, aktiveras och multipliceras överdrivet. Dessa celler samlar in (fagocyterar) andra blodceller, inklusive röda blodkroppar, vit blodceller och blodplättar, i ett försök att kontrollera en infektion eller inflammation. Men när aktivering och fagocytos fortsätter obehindrat leder det till skada på kroppen och kan orsaka organsvikt.

HLH kan delas in i två typer: primär (genetisk) och sekundär (inflammatorisk eller reaktiv). Primär HLH är vanligare hos barn och beror ofta på genetiska mutationer som förhindrar cellerna från att stänga av aktiveringsprocessen. Sekundär HLH kan utlösas av infektioner, cancer eller andra sjukdomar som aktiverar immunsystemet hos vuxna och barn.

Symptomen på HLH kan variera men inkluderar ofta feber, trötthet, lymfknutförstoring, lever- och mjältsvullnad, blodproppar och läckage av blod i kroppen. Diagnosen ställs vanligen genom att mäta nivåerna av vissa proteiner i blodet som är förhöjda vid HLH. Behandlingen innefattar ofta kemoterapi, immunosuppressiva läkemedel och ibland stamcellstransplantation.

Soxb1-transkriptionsfaktorer är en grupp av transkriptionsfaktorer som inkluderar Sox1, Sox2 och Sox3. De är kända för att spela viktiga roller i hjärnans utveckling hos däggdjur genom att hjälpa till att kontrollera celldelning, differentiering och identitet hos neuralstamceller och tidiga neuroner. Soxb1-faktorerna delar en gemensam DNA-bindande domän, HMG-boxen, som ger dem förmågan att binda till specifika sekvenser i DNA och påverka transkriptionen av målgener. Varianter i SOXB1-gener har associerats med olika neurologiska tillstånd, inklusive autism och schizofreni.

Fanconi anemia is a rare, inherited blood disorder that affects both the production of blood cells and the body's ability to repair DNA. It is characterized by bone marrow failure, congenital abnormalities, and an increased risk of cancer. The condition is caused by mutations in genes responsible for DNA repair, leading to chromosomal instability and impaired hematopoiesis (blood cell production).

The symptoms of Fanconi anemia can vary widely among affected individuals but often include:

1. Anemia: A decrease in the number of red blood cells, which can lead to fatigue, weakness, and shortness of breath.
2. Neutropenia: A decrease in the number of white blood cells, which increases the risk of infections.
3. Thrombocytopenia: A decrease in the number of platelets, leading to an increased risk of bleeding and bruising.
4. Congenital abnormalities: Approximately 70% of individuals with Fanconi anemia have physical abnormalities, such as skeletal malformations, skin pigmentation changes, or eye defects.
5. Developmental delays and learning disabilities.
6. Increased risk of cancer, particularly acute myeloid leukemia (AML) and solid tumors.

Fanconi anemia is typically diagnosed through a combination of clinical evaluation, family history, and genetic testing. Treatment may involve blood transfusions, growth factors to stimulate blood cell production, antibiotics to treat infections, and chemotherapy or stem cell transplantation for severe cases. Early diagnosis and intervention can help improve the prognosis and quality of life for individuals with Fanconi anemia.

"c-kit" er ein gen som koder for en reseptor for et protein som heter stem cell growth factor (SCF). Dette genet og proteinet spiller en viktig rolle i reguleringen av cellers vekst, differentiering og overlevn. Protonkogenproteinet c-kit er aktivert ved at det binder seg til SCF, og denne aktiveringen fører til en rekke intracellulære signalveier som regulerer cellers adferd. Mutasjoner i c-kit-genet kan føre til uregulering av disse signalveiene og kan være involvert i uviklingen av mange typer av kreft, særskilt hos hunden (hvor det er kjent som mast cell tumorer) og hos mennesker (hvor det er kjent som gastrointestinal stromal tumorer eller GIST).

En erytrocyttransfusion är en medicinsk procedure där förädlade och typbelagda röda blodkroppar (erytrocyter) transfunderas från en givare till en mottagare. Detta görs vanligtvis för att behandla akut blodbrist (akut anemi) eller för att förebygga symptomatisk anemi hos personer med kronisk blodbrist, såsom dem med svår sjukdomsbelastning eller som har subnormal erytropoies (blodbildning). Erytrocyttransfusioner kan också användas för att behandla symptomatisk hypoxi (syrebrist) hos patienter med kardiovaskulära eller lungsjukdomar.

Under en erytrocyttransfusion filtreras blodet från givaren genom en speciell filter som tar bort vit blodkroppar och rester av trombocyter, för att minska risken för transfusionsrelaterade komplikationer såsom febrile reaktioner, allosensibilisering och transfusion-relaterad akut lungskada (TRALI). Erytrocytkoncentratet som erhålls efter centrifugering och filtrering av blodet från givaren är den komponent som infuses till mottagaren.

Erytrocyttransfusioner bör administreras med försiktighet och under tätt medicinskt övervakning, särskilt hos patienter med kroniska sjukdomar eller förhöjda risker för komplikationer. De är ett viktigt verktyg inom modern medicin, men de bör användas rationellt och målinriktat för att minimera risken för skada och maximera potentialen för nytta.

Radioimmuntherapie (RIT) är en form av behandling som kombinerar radioaktivitet och immunterapi. Den innebär att man använder monoklonala antikroppar, som är designade för att binda specifikt till cancerceller, som sedan läses upp med små mängder radioaktiva isotoper. När dessa preparat ges till patienten kommer de att specifically binde till och avge radiation direkt till cancercellerna, vilket kan leda till deras död.

Denna typ av behandling är speciellt användbar för cancersjukdomar där cancercellerna har en specifik markör på sin yta som kan bindas av monoklonal antikropp. Exempel på sådana cancersjukdomar innefattar lymfom och neuroendokrina tumörer.

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

Isoantikroppar är antikroppar som bildas i kroppen när främmande, icke-självproteiner (antigener) introduceras i individens blodkretslopp. I sjukvården används begreppet ofta för att beskriva antikroppar som reagerar mot antigener på cellernas yta, särskilt vid transfusioner och transplantationer.

I en medicinsk kontext refererar isoantikroppar vanligtvis till antikroppar som är specificerade för ABO-systemet eller Rh-systemet hos röda blodkroppar. Dessa system innehåller antigener på ytan av röda blodkroppar, och när en individ exponeras för ett främmande antigen i dessa system kommer deras immunförsvar att producera specifika isoantikroppar för att bekämpa det.

Ibland kan isoantikroppar också bildas som en reaktion på graviditet, där moderns kropp producerar antikroppar mot fetusens röda blodkroppar om de har olika ABO- eller Rh-blodgrupper. Detta kan leda till komplikationer som hemolytisk anemi hos det nyfödda barnet.

Immunotolerance, eller immunologisk tolerans, är ett tillstånd där det immunsystemet inte reagerar på en specifik substans eller celltyp, trots att den kan vara främmande för kroppen. Detta är en nödvändig mekanism för att undvika autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler och vävnader. Immunotolerans kan uppnås genom flera olika mekanismer, inklusive deletion av autoreaktiva T-celler under utvecklingen i thymus, anergisk tillstånd hos aktiverade autoreaktiva T-celler och suppression av immunresponsen av regulatoriska T-celler.

T-lymfocyter, cytotoxiska, är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De är specialiserade på att identifiera och eliminera celler som är smittade med virus eller som har blivit cancerosa. Cytotoxiska T-lymfocyter kan direkt döda sådana celler genom att sekretera toxiska ämnen eller via kontaktmedierad celldöd. Dessa lymfocyter utvecklas i tarmens limfa och bär på CD8-receptorer, varför de också kallas CD8+ T-celler.

Isoantigener är antigener som skiljer sig mellan individer av samma art, men som inte orsakar någon immunreaktion under normala förhållanden. Dessa antigener finns på cellmembranen hos celler och kan vara protein, kolhydrat eller lipid molekyler. De blir kliniskt relevanta när en individ med en viss isoantigenexponeras för celler från en annan individ som saknar denna isoantigen. Detta kan leda till en immunologisk reaktion och produktion av antikroppar mot isoantigenen, vilket kallas en transfusionsreaktion eller en transplantatreaktion beroende på kontexten. Ett exempel på isoantigener är ABO-systemet för blodgrupper, där individerna har olika antigener på sina röda blodkroppar som kan orsaka en transfusionsreaktion om de får en blodtransfusion med fel blodgrupp.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

Nestin är ett typiskt markeringsprotein för neurala stamceller och gliala progenitorceller i det centrala nervösa systemet hos däggdjur. Det är en filamentös strukturprotein som tillhör intermediärfilamentsfamiljen, och spelar en viktig roll i cellens cytoskelett och celldelning. Nestin uttrycks ofta under embryonal utveckling och kan återfinnas i vissa typer av tumörer som medför en dedifferentiering till en mer stamcellsliknande fenotyp.

Wiskott-Aldrich syndrom (WAS) är ett sällsynt, genetiskt sjukdomstillstånd som drabbar människors immunsystem och blodkoagulering. Det orsakas av mutationer i WAS-genen, som kodar för en protein som spelar en viktig roll i cellernas cytoskelett och signaltransduktion.

De tre huvudsakliga symptomen på Wiskott-Aldrich syndrom är:

1. Recidiverande infektioner: På grund av defekter i de immunologiska cellerna, särskilt T-celler och B-celler, har patienter med WAS en ökad risk för infektioner, som kan vara allvarliga eller livshotande.

2. Eksem: Patienter med WAS utvecklar ofta ett typiskt eksem, som tenderar att vara svårbehandlat och kan leda till sekundära infektioner.

3. Trombocytopeni och blödning: Patienter med Wiskott-Aldrich syndrom har ofta en minskad antal blodplättar (trombocyter) och en nedsatt funktion hos de kvarvarande plättarna, vilket ökar risken för blödning.

Andra symtom som kan förekomma inkluderar autoimmuna sjukdomar, lymfom och leukemi. Wiskott-Aldrich syndrom är en allvarlig sjukdom som kräver komplex behandling, ofta innebärande benmärgstransplantation.

Thrombotic microangiopathies (TMA) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som kännetecknas av skada på små blodkärl, blodproppar (tromboser) och fragmentering av röda blodkroppar (schistocyter). TMA orsakas ofta av överaktivering av komplementsystemet eller av avvikelser i blodets trombocytfunktion.

TMA kan delas in i två huvudgrupper: primära och sekundära. Primära TMA orsakas av genetiska defekter, medan sekundära TMA orsakas av andra sjukdomar eller behandlingar. Exempel på primära TMA är hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och trombotisk trombocytopenisk purpura (TTP). Sekundär TMA kan orsakas av infektioner, cancer, graviditet, sjukdomar som skadar njurarna eller användning av vissa läkemedel.

Symptomen på TMA kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men de vanligaste symptomen inkluderar nedre än normalt antal blodplättlar (trombocytopeni), fragmentering av röda blodkroppar (schistocyter), hemolys (förstörelse) av röda blodkroppar, och skada på små blodkärl i olika organ som kan leda till njursvikt, hjärnskador eller andra komplikationer. Behandlingen för TMA beror på vilken underliggande orsak som finns bakom sjukdomen och kan inkludera blodtransfusioner, behandling med plasmautbyte, immunsupressiva läkemedel eller andra specifika behandlingar.

HLA-A-antigener är ett sorts proteiner som finns på ytan av våra celler och som spelar en central roll i vår immunförsvar. De tillhör gruppen HLA-antigener (Human Leukocyte Antigen), vilka är molekyler som presenterar fragment av proteiner från både vårt eget kroppsmaterial och från främmande ämnen, såsom virus, bakterier och cancerceller, för vår immunförsvarssystem.

HLA-A-antigener är ett slags MHC (Major Histocompatibility Complex) klass I-molekyler som binder till små fragment av proteiner, kända som peptider, och presenterar dem på cellens yta. Detta gör att vår immunförsvar kan identifiera och attackera celler som är infekterade eller cancerceller.

Varje individ har en unik uppsättning HLA-antigener, vilket gör det möjligt för vårt immunsystem att skilja på vårt eget material och främmande ämnen. Vissa sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar och transplantationsrelaterade komplikationer, kan uppstå när det finns en missmatch mellan en persons HLA-antigener och de av en annan person.

Mukopolysackaridos I (MPS I) är en sällsynt medfödd metabolt sjukdom orsakad av defekter i enzymet alpha-L-iduronidas. Detta enzym är nödvändigt för nedbrytningen och återvinningen av glykosaminoglykaner (GAG), som är en typ av komplex kolhydrat som finns i kroppens vävnader.

När alpha-L-iduronidas saknas eller inte fungerar korrekt, ledde det till att GAG-molekyler ansamlas i cellerna och orsakar skada på olika organ och system i kroppen. Det finns två huvudvarianter av MPS I: Hurlers sjukdom (MPS IH) och Scheie sjukdom (MPS IS).

Hurlers sjukdom är den allvarligare varianten och kan orsaka utvecklingsstörning, skelettförändringar, hjärtsvikt, luftvägsproblem och annan organpåverkan. Denna form av MPS I kan leda till död under barndomen eller tidiga tonåren om den inte behandlas.

Scheie sjukdom är en mildare variant av MPS I och kan orsaka mindre allvarliga symtom som skelettförändringar, nedsatt rörlighet, snuva näsa, hörselnedsättning och ljuskänslighet. Denna form av MPS I kan leda till en normalt livslängd med behandling.

Behandlingen för MPS I innefattar enzymersättnings terapi (ERT) där man ger intravenösa infusioner av alpha-L-iduronidas, samt stamcellstransplantation som kan hjälpa att ersätta defekta celler och minska skadan på olika organ.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsschema eller medicinsk behandling, är en individuell plan för intaget av läkemedel. Det inkluderar information om vilka läkemedel som ska tas, doseringen, taktdelningen (hur ofta per dag), varaktigheten och eventuella speciella instruktioner eller varningar.

Läkemedelstillförselscheman är viktiga för att säkerställa att patienten får rätt läkemedel i rätt dos och till rätt tid, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar eller komplikationer. De kan vara skrivna av läkare, apotekare eller sjuksköterskor och delas ut till patienten tillsammans med ett recept eller vid en kontrollbesök.

Det är viktigt att följa läkemedelstillförselschemat noga och inte avvika från instruktionerna utan att först diskutera det med vården, eftersom det kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa.

Akutt myelomonocytär leukemi (AML-M4) är en aggressiv form av blodcancer som karaktäriseras av onormal proliferation och differentieringsstörningar hos myeloida stamceller i benmärgen. Detta leder till överproduktion av immature myelomonocytära celler, som sprids till blodet, levern, mjälten och andra vävnader.

AML-M4 har en hög risk för komplikationer och dödlighet, särskilt om den inte behandlas tidigt och effektivt. Symptomen inkluderar trötthet, blåmärken, infektioner, feber, viktförlust, svullnad i levern eller mjälten och ibland blödningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera blod- och benmärgsprover för att fastställa celltyp, morfologi, immunfenotyp och genetisk status. Behandlingen innebär ofta kombinerad kemoterapi, eventuellt följt av en stamcellstransplantation.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

Trombocytopeni är ett medicinskt tillstånd där individen har för låga nivåer av trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyter är väsentliga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stänga av blödningar när ett kärl skadas. När individen har för få trombocyter, kan det öka risken för allvarlig blödning.

Normalvärdet för antalet trombocyter i blodet varierar beroende på ålder och kön, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per microliter blod. Trombocytopeni definieras som en nivå under 150 000 trombocyter per microliter blod.

Trombocytopeni kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar som infektioner, autoimmuna tillstånd, lever- eller njursjukdom, vitaminbrist (särskilt vitamin B12 och folat), cancer och exponering för vissa läkemedel. I vissa fall kan orsaken inte fastställas, och tillståndet kallas då idiopatisk trombocytopeni.

'Lymfopoes' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen av att bilda och utveckla lymfocyter, en typ av vit blodcell (leukocyter), i benmärgen. Lymfocyter är en viktig del av det adaptiva immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-celler och T-celler, och de utvecklas från gemensamma stamceller i benmärgen genom en process som kallas hematopoies. Lymfopoesen innebär specifikt den delen av hematopoiesen där stamcellerna differencieras till lymfocyter.

'Lymfocytsubset' är ett medicinskt begrepp som refererar till de olika undergrupperna av lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, och var och en av dem kan delas in i flera olika undergrupper baserat på deras specifika funktioner och ytmarkörer.

B-lymfocytsubset inkluderar:

* B1-celler: som är involverade i naturlig immunitet
* B2-celler: som producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar patogener

T-lymfocytsubset inkluderar:

* CD4+ T-hjälparceller: som hjälper till att aktivera och reglera andra immunceller
* CD8+ T-cytotoxiska celler: som dödar virusinfekterade eller cancerceller
* Treg-celler (regulatoriska T-celler): som hjälper till att modulera och avreglera immunsvaret för att förhindra överreaktioner

Det finns också andra undergrupper av lymfocyter, såsom NKT-celler (naturligt kiiltande T-celler) och γδ T-celler, som har specifika funktioner i immunförsvaret.

Cytogenetik är ett medicinskt specialområde som undersöker kromosomstruktur, funktion och arvede egenskaper genom mikroskopisk analys av kromosomer i cellkärnan. Cytogenetiken inkluderar studier av kromosombildning, strukturella och numeriska abnormaliteter, genetiska rubbningar och arvsmassautväxlingar. Metoderna innefattar traditionell karyotypanalys, fluorescensmärkning (FISH), array-CGH och molekylär cytogenetik. Resultaten av en cytogenetisk undersökning kan användas för att ställa diagnoser, bedöma prognoser och ge råd om risker relaterade till arv, cancer och fertilitet.

En host-mot-graft (HMR) reaktion, även känd som en värd-mot-transplantat-reaktion, är ett immunologiskt fenomen som inträffar när en mottagare av en transplantation (värden) börjar producera cellulära och/eller humorala immunsvar mot det transplanterade organet eller vävnaden (graften). Detta sker oftast när det transplanterade materialet är från en genetiskt olikartad individ, eftersom det innebär att det finns antigenmässiga skillnader mellan den givare och mottagaren.

HMR kan vara akut eller kronisk. Akuta HMR inträffar vanligtvis under de första månaderna efter transplantationen och orsakas ofta av aktivering av T-celler, som attackerar det transplanterade materialet. Symptomen på en akut HMR kan inkludera feber, inflammation, ökad nivå av kreatinin i blodet (vilket kan indikera skada på nysstransplanterade njurar) och eventuellt avstötning av transplantatet.

Kroniska HMR utvecklas långsammare, ofta under flera månader eller år efter transplantationen. De orsakas vanligtvis av en kombination av cellulära och humorala immunsvar samt kronisk inflammation. Kroniska HMR kan leda till skada på det transplanterade organet, vilket kan resultera i minskad funktion eller slutligen i total avstötning av transplantatet.

För att förhindra och behandla HMR använder transplantationsläkare immunosuppressiva läkemedel som dämpar den recipients immunsvar, vilket minskar risken för avstötning av det transplanterade materialet. Dessa läkemedel kan ha biverkningar och öka risken för infektioner, så patienter måste regelbundet övervakas för att upptäcka eventuella komplikationer.

Beta-thalassemia is a genetic blood disorder that affects the production of hemoglobin, a protein in red blood cells that carries oxygen throughout the body. Specifically, beta-thalassemia is caused by mutations in the beta-globin gene, which leads to reduced or absent production of the beta-globin protein.

There are two main types of beta-thalassemia: beta-thalassemia major (also known as Cooley's anemia) and beta-thalassemia intermedia. Beta-thalassemia major is a more severe form of the disorder, characterized by severely reduced or absent production of beta-globin protein, leading to a severe anemia that requires regular blood transfusions for survival. Beta-thalassemia intermedia is a milder form of the disorder, with varying degrees of beta-globin protein deficiency and correspondingly variable symptoms, ranging from mild anemia to more significant anemia requiring occasional blood transfusions.

Symptoms of beta-thalassemia can include fatigue, weakness, shortness of breath, jaundice, and a pale or yellowish color to the skin and eyes. The disorder can also lead to complications such as iron overload due to frequent blood transfusions, bone deformities, and an increased risk of infections. Treatment for beta-thalassemia may include regular blood transfusions, iron chelation therapy to remove excess iron from the body, and occasionally a bone marrow transplant.

Imedicinen är "Lew rats" en benämning på en speciell stam eller linje av laboratorieråttor som används i forskningssammanhang. Det exakta ursprunget och de specifika genetiska egenskaperna hos Lew-råttorna kan variera beroende på vilken inavelad linje eller stam som avses.

En vanlig användning av begreppet "Lew rats" är för att referera till Brown Norway (BN) Lew råttor, även kända som Biomässigt Normala (BN) råttor. Dessa råttor har en genetiskt diversifierad bakgrund och används ofta som kontrolldjur i forskningsstudier eftersom de inte bär på några kända genetiska defekter eller sjukdomar.

Det är viktigt att notera att det kan finnas andra inavelade linjer av Lew-råttor med specifika genetiska modifieringar eller sjukdomstillstånd som används i forskning, såsom Lew-HD (Lewis Hanover) råttor, som utvecklar en typ av progressiv muskeldystrofi.

Sammanfattningsvis är "Lew rats" ett medicinskt begrepp som refererar till speciella inavelade linjer eller stammar av laboratorieråttor med varierande genetiska egenskaper, beroende på sammanhang och användning.

"Blast crisis" är en termin som används inom medicinen, särskilt inom området hematologi, för att beskriva ett senstadium av vissa typer av blodcancer, såsom chronisk myeloisk leukemi (CML) och akut myeloisk leukemi (AML).

Under en blastkris utvecklas en stor andel av de cancerceller som finns i kroppen till "blastceller", vilka är immature celler som normalt sett skulle utvecklas till olika typer av blodceller, men istället här utvecklas de till mer aggressiva och icke-funktionella cancerceller.

Denna sjukdomsstadium kännetecknas av en mycket hög andel blastceller i blodet (vanligen över 20%), vilket kan leda till en rad allvarliga komplikationer, inklusive organsvikt och infektioner. Blastkris är ofta ett tecken på att cancerbehandlingen har misslyckats eller att sjukdomen har utvecklats till en mer aggressiv form.

'Svampmedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Dessa medel kallas även antimykotika och de verkar genom att hindra svampar från att växa eller skada kroppen på olika sätt. Svampmedel kan användas både topisk (på huden) och systemiskt (via mun, näsa, luftvägar eller intravenöst). Exempel på svampinfektioner som kan behandlas med svampmedel inkluderar candida-infektioner, spruckna läppar, athlets foot och skållad hud.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.

Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.

B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

Autotransfusion är en medicinsk procedur där patientens eget blod samlas in, filtreras och recirkuleras tillbaka till patienten under eller efter en operation. Detta görs ofta för att minska behovet av donerat blod och minskar risken för transfusionsreaktioner och infektioner som kan uppstå vid användning av främmande blod. Autotransfusion kan ske under operationen genom att patientens blod samlas in från operationsplatsen, eller före operationen genom att patienten ges mediciner som ökar blodets volym och sedan drar ut ett visst målvolym blod som sedan behandlas och lagras för användning under eller efter operationen.

Stroma cells are a type of cell that are found in various tissues throughout the body. They are often referred to as "connective tissue cells" because they play a supportive role in the tissues where they are found. Stroma cells produce and maintain the extracellular matrix, which is the network of proteins and other molecules that provides structural support to cells and helps to regulate cell behavior.

There are several different types of stroma cells, including fibroblasts, adipocytes (fat cells), and myofibroblasts. Fibroblasts are the most common type of stroma cell, and they produce collagen and other proteins that make up the extracellular matrix. Adipocytes are specialized stroma cells that store energy in the form of fat, while myofibroblasts are stroma cells that have contractile properties and help to regulate tissue tension and repair.

Stroma cells can also play a role in the immune system by producing cytokines and other signaling molecules that help to coordinate the immune response. In some cases, stroma cells may also contribute to the development of diseases such as cancer, fibrosis, and autoimmune disorders.

Regulatoriska T-lymfocyter (Tregs) är en typ av vit blodcell (leukcyt) som hör till undergruppen av CD4+ T-celler och har en viktig roll i att modulera immunresponsen. De hjälper till att kontrollera aktivering och differentiering av andra immunceller för att förhindra överdriven immunreaktivitet och autoimmunitet.

Tregs producerar typ 1-tillväxtfaktor (TGF-β) och interleukin-10 (IL-10), som hjälper till att dämpa aktivering av andra immunceller, samtidigt som de kan direkt inhibera aktiviteten hos andra T-celler genom kontaktmediatorer. Dessa celler är viktiga för att upprätthålla homeostas i det immuna systemet och förhindra autoimmuna sjukdomar, men de kan också undertrycka effektiv antitumörimmunitet.

I medicinska sammanhang studeras regulatoriska T-lymfocyter intensivt för att utveckla nya terapeutiska strategier för att behandla autoimmuna sjukdomar, transplantationsrejektion och cancer.

Feber, eller febril reaktion, är en förhöjd kroppstemperatur över 38°C (100.4°F) som orsakas av ett aktiverat immunsystem som svar på en infektion eller annan form av inflammation i kroppen. Febern är egentligen inte en sjukdom i sig, utan snarare ett tecken på att kroppen försöker bekämpa en infektion. Vid feber uppregleras också immunförsvaret och det ökas produktionen av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa de främmande ämnen som orsakat febern.

'Kärlnybildning, fysiologisk' refererar till den normale och naturliga processen där nya blodkärl bildas i kroppen. Denna process kallas också angiogenes. Fysiologisk kärlnybildning sker under normala förhållanden, till exempel under fostertiden då det behövs ett stort antal nya blodkärl för att försörja den växande fostret med syre och näringsämnen. Även under vuxenlivet kan fysiologisk kärlnybildning ske, till exempel när sår eller skador läker sig. I dessa situationer aktiveras specifika signalsubstanser som får celler i blodkärlen att dela sig och bilda nya kärl. Denna process är viktig för att hålla kroppen frisk och hälsa.

Akut leverpåslag (akut leverödem) är ett allvarligt tillstånd där levern har svårt att fungera korrekt. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom viral infektion, alkoholmissbruk, vissa mediciner eller droger, och andra sjukdomar som angriper levern. Vid akut leverpåslag kan levern bli inflammerad, skadad och fyllas på med vätska, vilket kan leda till att den inte kan renfrista blodet korrekt. Detta kan i sin tur orsaka en buildup av toxiner i kroppen, vilket kan vara livshotande om det inte behandlas akut. Symptomen på akut leverpåslag kan inkludera trötthet, illamående, kräkningar, mörk urin, gulaktig hud och vitögon, och i allvarliga fall förvirring, rörlighetsproblem och koma. Behandlingen av akut leverpåslag beror på orsaken till tillståndet, men kan inkludera vila, vätskebehandling, näringsstöd, mediciner för att minska inflammationen och i allvarliga fall levertransplantation.

En ansiktstransplantation är en medicinsk procedur där en persons ansikte delvis eller helt ersätts med hud, muskler, nerver och benstrukturer från en annan person eller död donator. Detta kan behövas vid allvarliga skador, som kan bero på olyckor, sjukdomar eller militära konflikter. Målet med operationen är att återställa funktion och estetik till det skadade ansiktet så mycket som möjligt. Detta är en komplex procedur som kräver ett multidisciplinärt lag av specialister, inklusive kirurger, anestesiologer, neurologer, fysioterapeuter och psykologer.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

B-cellslymfoli är en typ av cancer som utgörs av maligna transformationer och klonal expansion av B-celler, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret. I allmänhet drabbar sjukdomen lymfknutor, men den kan också spridas till andra delar av kroppen, såsom benmärgen, levern och mjälten.

Det finns olika subtyper av B-cellslymfom, som varierar i deras aggressivitet och prognos. Några exempel på subtyper inkluderar diffus stora B-cellslymfom (DLBCL), folliculärt lymfom (FL) och mantle cellslymfom (MCL). Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, immunterapi, cellgiftsbehandling eller en kombination av dessa. Prognosen varierar beroende på subtyp och behandlingssvar.

Transplantatöverlevnad, förlängt, refererar till tiden som passerar från transplantationsdatumet till det datum då transplantatet fortfarande fungerar normalt och inte har avvisats eller behövt ersättas med en ny transplantation. Förlängd överlevnad av ett transplantat kan vara ett mått på den kliniska framgången hos en transplantationsoperation, men det beror också på andra faktorer som mottagarens ålder, allmänt hälsotillstånd och förekomsten av komplikationer efter operationen.

Tumörtransplantation refererar till en teknik inom forskning där tumörceller från en individ transplanteras till en annan individ, ofta en mus eller annat djur, med syfte att studera cancerutvecklingen och testa olika behandlingsstrategier. Den mottagande individen är vanligtvis immunbristig, det vill säga har ett undertryckt immunförsvar, för att förhindra avstötning av de transplanterade tumörcellerna. Detta metod kan användas för att skapa en standardiserad modell för cancerforskning och utveckling av nya terapier.

Lungsjukdomar, även kända som respiratoriska sjukdomar, är en samling medicinska tillstånd som drabbar lungorna och deras förmåga att fungera korrekt. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Astma: En kronisk luftvägsinflammation som orsakar hosta, andnöd och syrgasmangel.
2. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL): En grupp av sjukdomar som inkluderar kronisk bronkit och emfysem, vilket orsakar andningssvårigheter.
3. Lungcancer: Onkologiska tillstånd där cancerceller växer i lungorna.
4. Pneumoni: En infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus eller svampar.
5. Tuberkulos (TBC): En smittsam lungsjukdom orsakad av mykobakteriesläktet.
6. Fibros: En grupp sjukdomar där lungvävnaden blir skador och förtjockas, vilket orsakar andningssvårigheter.
7. Cystisk fibros: En ärftlig sjukdom som orsakar kraftig sekretproduktion i luftvägarna och kan leda till lunginflammation.
8. Lungemboli: En blodpropp i lungorna som ofta orsakas av blodproppar från benen eller höger hjärtkammare.
9. Sömnapné: Andningssvårigheter under sömn, vanligtvis orsakade av förträngning eller avslappnande av luftvägarna.
10. Asbestos: En lungsjukdom som orsakas av exponering för asbest, vilket kan leda till skador på lungvävnaden och cancer.

Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.

Cytogenetisk analysering är en metod inom genetiken som studerar kromosomer, deras struktur och deras arvsmässiga förändringar. Denna analys görs vanligen genom att ta ett prov av celler, exempelvis från blod, benmärg eller vävnad, och sedan färga kromosomerna så att de blir synliga under mikroskop. Genom att analysera antalet, formen och positionen av bandningarna på kromosomerna kan forskare identifiera olika slags kromosomavvikelser, som kan vara associerade med genetiska sjukdomar eller abnormaliteter. Cytogenetisk analys kan användas för att ställa diagnoser, planera behandlingar och bedöma risker för ärftliga sjukdomar.

Medicinskt sägs Mag-tarmsjukdomar (Gastrointestinala sjukdomar) vanligen vara sjukdomar som drabbar magsäcken, tarmen och angränsande organ. Detta kan inkludera sådana tillstånd som gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, irritabel tarmsyndrom (IBS), celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen. Symptomen på dessa tillstånd kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar buksmärta, diarré, illamående, kräkningar, viktminskning och blod i avföringen. Behandlingen beror på vilket tillstånd det rör sig om, men den kan innefatta mediciner, ändringar av kosten, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgi.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

Leukemiinfiltration refererar till när leukemiaceller, som är cancerceller som utvecklas i den blodbildande vävnaden (oftast i benmärgen), sprider sig och invaderar andra kroppsorgan eller vävnader. När leukemiinfiltration inträffar kan det orsaka skada på de infiltrerade organen och leda till olika symtom beroende på vilket organ som är drabbat.

I allmänhet kan leukemiinfiltration ses i benmärgen, lymfknutor, levern, mjälten, hjärnan/hjärnhinnan och testiklarna. Symtomen på leukemiinfiltration kan variera beroende på vilket organ som är drabbat, men exempel på symtom som kan uppstå inkluderar:

* Feber
* Infektion
* Trötthet
* Svaghet
* Viktminskning
* Svullnader i levern eller mjälten
* Knogpina
* Andningssvårigheter
* Krampanfall orsakade av hjärn- eller ryggmärgsinfiltration

Det är viktigt att notera att leukemiinfiltration kan vara asymptomatisk i början och upptäckas först under en rutinmässig undersökning. Om du misstänker att du eller någon annan har leukemi eller leukemiinfiltration, rekommenderar vi starkt dig att söka medicinsk hjälp omedelbart.

'Tissue scaffolds' refererar till tredimensionella konstruktioner som används inom regenerativ medicin för att stödja tillväxten och differentieringen av celler, vilket i slutändan kan leda till formationen av nytt vävnadstissematerial. Dessa skaffolds är ofta gjorda av biokompatibla material som kan brytas ned och absorberas av kroppen över tiden.

Scaffolds designas för att efterlikna de naturliga strukturerna och egenskaperna hos det vävnadstissematerial som ska regenereras. De kan vara porösa för att underlätta cellinvasion, näringsupptagande och avfallsutflöde, och ha specifika ytor och strukturer för att påverka celladhesion, differentiering och funktion.

Scaffolds kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive ledskador, hjärt-kärlsjukdomar, lever- och lungsjukdomar, diabetes och neurologiska skador. De kan också användas i kombination med stamceller, tillväxtfaktorer och andra terapeutiska agenter för att öka deras effektivitet och specificitet.

Karyotypbestämning är en metod inom genetiken som används för att analysera och beskriva ett individuellt kromosomuppslag, även kallat karyotyp. Metoden innebär att man färgar kromosomerna så att de blir synliga under mikroskop, varefter man sorterar och arrangerar dem efter storlek och form. Karyotypbestämning används bland annat för att diagnostisera genetiska störningar orsakade av kromosomavvikelser, såsom Downs syndrom och Klinefelters syndrom.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Organförvaring är ett samlingsbegrepp för de metoder och tekniker som används för att bevara organ, såsom hjärta, lungor, lever, njurar och bukspottkörtlar, efter att de har avlägsnats från en donator. Detta görs vanligtvis med syfte att bevara organens funktionella och strukturella integritet så länge som möjligt innan transplantation till en mottagare.

Det vanligaste sättet att bevara organ är genom kylning till en temperatur på 4-8 grader Celsius, ett tillstånd som kallas hypotermisk lagring. Denna metod kan användas under en period upp till sex timmar för de flesta organen, beroende på deras storlek och typ.

En annan metod är så kallad masugnsbehandling, där organen placeras i ett speciellt lösning som skyddar dem från skada under den korta perioden av varm ischemisk tid, det vill säga tiden då blodflödet till organet har stoppats. Denna metod används ofta när organen behöver transporteras över längre avstånd eller när transplantationen inte kan ske omedelbart efter att organet har avlägsnats.

I vissa fall kan organ även bevaras genom kryokonservering, där de placeras i ett speciellt medium och frysas till mycket låga temperaturer, ofta ned till -196 grader Celsius med hjälp av flytande kväve. Denna metod används sällan eftersom det finns en risk att iskristaller som bildas under frysprocessen kan skada organens celler och strukturer.

Organförvaring är en mycket viktig del av transplantationsprocessen, eftersom det direkt påverkar organets funktionella kapacitet och överlevnadschansen hos mottagaren. Det krävs mycket skicklighet och kunskap för att utföra denna process korrekt, och det finns ständiga forsknings- och utvecklingsarbete pågående för att förbättra metoderna och öka chansen till framgångsrik transplantation.

Läkemedelsterapi, kombinerad, refererar till användandet av två eller flera läkemedel tillsammans för att behandla en sjukdom eller ett symptom. Detta görs ofta för att öka effektiviteten av behandlingen, minska biverkningarna eller för att behandla flera aspekter av en sjukdom samtidigt. Kombinerad läkemedelsterapi kan användas inom alla medicinska områden, från infektionssjukdomar till psykiatriska störningar. Det är viktigt att notera att kombinerad läkemedelsterapi måste övervakas noga av en läkare för att undvika onödvändiga biverkningar eller komplikationer som kan uppstå när läkemedlen interagerar med varandra.

T-lymfocytsubset är ett samlingsbegrepp för de olika typerna av T-lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till det thymusvävnad där de mognar och differensieras till olika funktionella undergrupper, även kallade subsets.

De två huvudsakliga T-lymfocytsubsetterna är CD4+ T-hjälparceller (eller T-helperceller) och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller aktiverar och reglerar andra immunceller, såsom B-celler, macrofager och cytotoxiska T-celler, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

Andra viktiga T-lymfocytsubsetter inkluderar regulatoriska T-celler (Tregs), som hjälper till att kontrollera immunresponsen och förhindra autoimmunitet, samt naturligt dödande T-celler (NKT-celler), som har både T-cells- och naturliga dödsceller (NK-cells) funktioner.

Varje T-lymfocytsubset har unika fenotyper, cytokinprofiler och funktionella egenskaper som gör dem viktiga för att bekämpa olika typer av patogener och att underhålla homeostas i det immuna systemet.

Hjärtmuskelceller, också kända som kardiomyozyter, är speciella muskelceller som utgör den majoriteten av vävnaden i hjärtats muskulära väggar. Dessa celler är ansvariga för kontraheringarna (muskelförmågan att korta sig) som driver hjärtpumpningen och cirkulationen av blod i kroppen.

Hjärtmuskelceller har två typer:

1. Trabekulära muskelceller: Dessa celler utgör den inre muskulära väggen av hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar (ventriklar). De arbetar tillsammans för att koordinera kontraheringarna och pumpa blodet ut från hjärtat.

2. Papillära muskelceller: Dessa celler finns i de små muskulära fingerliknande projektionerna (papillarmuskler) som sticker upp in i hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar. De hjälper till att kontrollera rörelserna av hjärtkläppen och förhindra att de viklar tillbaka under kontraheringarna.

Hjärtmuskelceller har också en speciell elektrisk aktionspotential som gör det möjligt för dem att koordinera sin kontrahering på ett sätt som ger upphov till hjärtats regelbundna slag. Denna elektriska aktivitet styrs av jonkanaler i cellmembranet och är mycket viktig för hjärtats normala funktion.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

Mukosit är ett medicinskt tillstånd där slemhinnan i mun, tunga, svalg och/eller matstrupe blir inflammerad, svullen och smärtsam. Den kan även bli belagd med vitaktiga eller gulaktiga beläggningar som består av död vävnad, bakterier och andra mikroorganismer. Mukosit kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive kemoterapi, strålbehandling, HIV/AIDS, diabetes, vitaminbrist och användning av vissa läkemedel. Det kan vara svårt att äta, tala och svälja när man har mukosit, och det ökar risken för infektioner i munhålan. Behandlingen av mukosit innefattar ofta smärtstillande medel, god oral hygien och behandling av underliggande orsaker. I allvarliga fall kan man behöva antibiotika eller antimykotiska läkemedel för att behandla infektioner.

'Hornhinnesjukdomar' refererar till olika sjukdomstillstånd som drabbar hornhinnan, den transparenta membranen som täcker främre delen av ögat. Hornhinnan är viktig för att skapa ett skarp och klart synfält genom att låta ljus passera in i ögat och fokusera det på näthinnan.

Hornhinnesjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, trauma, arvsmassa, åldrande och andra medicinska tillstånd. Några exempel på vanliga hornhinnesjukdomar är:

1. Keratit: En infektionsrelaterad sjukdom som orsakas av bakterier, virus, svamp eller parasiter. Symptomen inkluderirödning, smärta, sår och minskad syn.
2. Torr öga: En sjukdom som orsakas av brist på tårproduktion eller för hög evaporation av tårfluiden. Symptomen inkluderiröda, irriterade och trötta ögon.
3. Skleros: En åldersrelaterad sjukdom som orsakas av förändringar i hornhinnans struktur och funktion. Symptomen inkluderar minskad klarhet och skärpa i synen, särskilt under dåliga ljusförhållanden.
4. Fregattsegel: En ovanlig sjukdom som orsakas av en abnormitet i hornhinnans struktur. Symptomen inkluderar förändringar i hornhinnans form och funktion, vilket kan leda till minskad synskärpa och andra besvär.
5. Keratokonus: En progressiv sjukdom som orsakas av en abnormitet i hornhinnans struktur. Symptomen inkluderar förändringar i hornhinnans form och funktion, vilket kan leda till minskad synskärpa och andra besvär.

Behandlingen av dessa sjukdomar beror på deras art och svårighetsgrad. Vissa sjukdomar kan behandlas med läkemedel eller kirurgi, medan andra kräver mer komplexa behandlingsmetoder. I alla fall är det viktigt att söka medicinsk hjälp så snart som möjligt om man upplever några av de symtom som nämnts ovan.

Teratom är en typ av tumör som innehåller celler från olika typer av vävnad, till exempel hud, muskel, ben, nerver och glandsystem. De kan förekomma både i fostret under graviditeten (germcellstumörer) och hos vuxna. När de uppstår hos vuxna kallas de vanligen teratomer av olika slag, beroende på var de bildas. De kan till exempel vara intrakraniella (i hjärnan), mediastinala (i bröstkorgen) eller sakrala (i ryggmärgsområdet).

Teratomer är ofta encelliga, men i vissa fall kan de bli cancerartade och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen varierar beroende på var teratomen sitter och hur stor den är. Behandlingen består vanligen av kirurgisk avlägsnande av tumören, men i vissa fall kan strålbehandling eller cellgiftsbehandling också behövas.

Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.

I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.

Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.

En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion. Det kan användas för att behandla blodbrist (anemi), blödningar, sjukdomar som påverkar blodet och vissa arvsdefekter. Transfusionen måste matchas med mottagarens blodtyp för att undvika allvarliga komplikationer som transfusionsreaktioner.

Neuroblastom är en ovanlig cancer som utgår från nervceller i de tidiga stadierna av fostertillväxten. Den drabbar vanligtvis barn under 5 års ålder och utgör omkring 6% av alla barncancerfall. Tumören bildas oftast i bålen eller bukhålan, men kan sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive ben, hjärna och lever. Symptomen varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, feber, aptitlöshet och andningssvårigheter. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling. Prognosen varierar beroende på graden av sjukdomen vid diagnos och åldern på barnet.

Järnöverskott, eller iron overload, är ett tillstånd där kroppen har för höga nivåer av järn i kroppsvävnaderna. Detta kan orsakas av genetiska störningar som hemokromatos eller transfusionsberoende anemi, där mottagaren får för mycket järn via blodtransfusioner.

Järnet lagras i kroppen huvudsakligen i levern, men kan även ackumuleras i hjärta, bukspottkörteln och andra organ. För höga nivåer av järn kan skada celler och leda till skador på lever, hjärta och andra vitala organ. Symptomen på järnöverskott kan variera beroende på graden av överbelastning och kan inkludera trötthet, svaghet, mörka betraktelser, abdominal smärta, hjärtbesvär och diabetes. Behandlingen för järnöverskott består ofta av att minska järntillförseln till kroppen och ibland av att ta bort överskottsjärnet med mediciner eller kirurgi.

Herpesvirus 4, human (HHV-4), också känt som Epstein-Barr virus (EBV), är ett DNA- virus som tillhör herpesviridae familjen. Det orsakar ofta infektionssjukdomen infektös mononukleos och är starkt förknippat med flera former av cancer, särskilt Burkitt lymfom, Hodgkins lymfom och nasofaryngeal carcinom.

HHV-4 sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infektiösa kroppsfluider, såsom speichel, blod och genitalsekret. Efter initiala symtomen av infektionssjukdomen förblir viruset i värden livet ut och kan orsaka återkommande infektioner eller reaktiveras under perioder av stress, immunosuppression eller annan sjukdom.

Förutom att orsaka infektionssjukdomar och cancer har HHV-4 också visats vara associerat med flera autoimmuna sjukdomar, inklusive multipel skleros (MS).

Monoclonal antibodies are laboratory-produced proteins that mimic the immune system's ability to fight off harmful antigens such as viruses and cancer cells. In the case of humanized monoclonal antibodies, the antibody is derived from a mouse source but has had its constant regions replaced with human ones, making it less likely to be rejected by the human immune system. This results in a hybrid molecule that combines the specificity of the original mouse antibody with the reduced immunogenicity of a human antibody. These types of antibodies are often used in targeted therapies for various diseases, including cancer and autoimmune disorders.

"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.

I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.

Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.

I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.

I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.

Foskarnet är ett antiviralt läkemedel som används för att behandla cytomegalovirus (CMV) infektioner, särskilt hos patienter med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV/AIDS-patienter. Det fungerar genom att blockera virusets DNA-polymerasaktivitet och på så sätt förhindra dess replikation. Foskarnet kan också användas för behandling av andra virusinfektioner, som till exempel herpes simplex virus (HSV) och varicella-zoster virus (VZV). Läkemedlet ges vanligen intravenöst.

CD20 är ett proteiner antigen som finns på ytan av B-celler, en typ av vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret. CD20-antigenet används som mål för behandling med monoklonala antikroppar, såsom Rituximab, ofta vid behandling av B-cellrelaterade sjukdomar som cancer (exempelvis non-Hodgkins lymfom och chronisk lymfatisk leukemi) och autoimmuna sjukdomar (exempelvis reumatoid artros och systemisk lupus erythematosus).

"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägar och/eller de två njurarna. Njuren har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet, reglera vätske- och elektrolytbalansen samt producera hormoner.

Exempel på njursjukdomar inkluderar:

1. Glomerulonefrit - en grupp av sjukdomar som drabbar de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket kan leda till blod och protein i urinen, ödem och högt blodtryck.
2. Nephrotiskt syndrom - en samling symtom som orsakas av skada på de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket leder till stor mängd protein i urinen, lägre albuminnivåer i blodet och ödem.
3. Pyelonefrit - en infektion i njurarna eller urinvägarna som orsakas av bakterier.
4. Nephrolitiasis (källdjurssten) - när stenar bildas i njuren eller urinvägarna, vilket kan leda till smärta, blod i urinen och infektioner.
5. Polycystisk njursjukdom - en ärftlig sjukdom där flera cystor (säckar fyllda med vätska) bildas i njurarna, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och njurförsämring.
6. Akut tubulär nekros - en plötslig skada på de små rörformade strukturerna (tubuli) i njuren, vilket kan orsakas av olika faktorer som infektioner, droger och lägre blodtryck.
7. Kronisk njursvikt - en progressiv nedsättning av njurfunktionen över tid, vilket kan leda till symtom som trötthet, ödem, förhöjd blodtryck och onormala kemiska värden i blodet.

Det är viktigt att söka vård om du upplever några av dessa symtom eller har andra oroande tecken eller symptom relaterade till njurarna.

T-cell antigen receptor specificity refererar till det faktum att T-celler, en typ av vita blodcell som hör till immunsystemet, har förmågan att känna igen och binda specifikt till olika typer av antigener, som är främmande substanser såsom virus, bakterier eller cancerceller. T-cellens förmåga att känna igen och reagera på dessa antigener beror på en proteinkomplex som kallas T-cellantigenreceptor (TCR).

TCR är en transmembranös proteinreceptor som finns på ytan av T-celler. Den består av två polypeptidkedjor, alfa- och betakedjan, som bildar ett variabelt område som kan binda till olika typer av antigener. Varje TCR har en unik specificitet för att känna igen och binde till specifika epitoper (delar) av antigener, och denna specificitet är vad som bestämmer vilka typer av celler eller patogener som en given T-cell kommer att reagera på.

När en T-cell möter ett antigen som matchar dess specifika TCR binder de till varandra, vilket leder till aktivering av T-cellen och initiering av en immunrespons. Denna respons kan inkludera att T-cellen direkt dödar den cell som bär på antigenet eller att den producerar cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att hjälpa till att eliminera det främmande ämnet.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

I'm sorry, the term "Fotoferes" is not a recognized medical term in English or in any other language I am familiar with. It is possible that there may be some confusion with the spelling or terminology. If you have more context or information about what you are looking for, I would be happy to try and help you further.

'In situ-hybridisering, fluorescerande' (FISH) är en molekylärbiologisk teknik som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Denna teknik kombinerar två metoder: in situ-hybridisering, där en specifik prob (vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens) hybridiseras med komplementär sekvens i en cell, och fluorescensmikroskopi, där man använder fluorescerande markörer för att visualisera platsen för hybridiseringen.

I FISH-tekniken etiketteras proben med en eller flera fluorescerande molekyler, vanligtvis fluoroforer som absorberar ljus av ett visst våglängde och emitterar ljus av ett annat våglängde. När proben hybridiserar med komplementär sekvens i cellen eller vävnaden kan man använda ett fluorescensmikroskop för att avbilda den plats där hybridiseringen har skett, och därmed lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser in situ.

FISH är en känslig och specificerad teknik som används inom flera områden av biomedicinsk forskning och diagnostik, till exempel för att undersöka kromosomstruktur och -avvikelser, identifiera genetiska mutationer och avvikande genuttryck, och studera interaktioner mellan DNA-sekvenser.

En hjärtinfarkt, även känd som myokardieffekt eller akut koronart syndrom (ACS), är ett medicinskt tillstånd som inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) avbryts ornormalt. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i ett eller flera av de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Obstruktionen kan bero på en blodpropp (trombos) eller en kollapsad plack (aterom).

När blodflödet till hjärtmuskulaturen avbryts, får cellerna i det drabbade området inte tillräckligt med syre och näringsämnen för att fungera korrekt. Detta kan leda till celldöd (nekros) i hjärtmuskulaturen, vilket kan orsaka permanenta skador på hjärtat och öka risken för allvarliga komplikationer, inklusive hjärtarytmier, hjärtsvikt och dödsfall.

Symptomen på en hjärtinfarkt kan variera, men de vanligaste symptomen är smärta eller obehag i bröstet, som kan stråla ut till armarna, axlarna, ryggen, magen eller halsen. Andra symtom kan inkludera andnöd, yrsel, svimning, svettningar, illamående och kräkningar. I vissa fall kan en person inte uppleva några symptom alls, vilket kallas tyst hjärtinfarkt.

Behandlingen för en hjärtinfarkt inkluderar akut medicinsk behandling som kan omfatta trombolytika (att lösa upp blodproppen), blodflödessänkande läkemedel, smärtlindring och syreterapi. Långsiktig behandling kan inkludera livstilsförändringar som rökstopp, hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinsk behandling för att reducera risken för ytterligare hjärtsjukdom.

I medicinen kan 'sannolikhet' definieras som graden av överensstämmelse mellan ett visst antal observationer och det förväntade resultatet baserat på en hypotes eller teori. Sannolikheten uttrycks ofta som ett värde mellan 0 och 1, där 0 betyder att det är osannolikt och 1 betyder att det är säkert.

Sannolikheter används ofta i medicinska studier för att bedöma huruvida ett visst resultat är kausalt relaterat till en viss behandling eller exponering, och kan hjälpa till att uppskatta risker och fördelar med olika behandlingsalternativ.

Exempel: Om en studie visar att 50 av 100 personer som använder en viss medicin får en biverkning, så är sannolikheten för att få denna biverkning 0,5 eller 50%.

The term "cellular microenvironment" refers to the unique local environment surrounding an individual cell or group of cells within a living organism. This microenvironment includes the extracellular matrix (ECM), which is the non-cellular component composed of proteins, glycoproteins, and polysaccharides that provide structural and biochemical support to the cells. It also includes various signaling molecules such as growth factors, cytokines, and chemokines that influence cell behavior and function.

The cellular microenvironment can have a significant impact on cell survival, proliferation, differentiation, and migration. Factors such as the stiffness, composition, and organization of the ECM, as well as the availability and presentation of signaling molecules, can all contribute to shaping the behavior of cells within a given microenvironment.

In disease processes such as cancer, changes in the cellular microenvironment can promote tumor growth, progression, and metastasis. Understanding the complex interactions between cells and their microenvironments is an important area of research with potential applications in regenerative medicine, tissue engineering, and cancer therapy.

"Medicine as an art" (ofta refererat till som "medicinen som en konst") är ett begrepp inom medicinvärlden som betonar vikten av att behandla patienter med empati, omdöme och skicklighet. Detta inkluderar att ta hänsyn till individens specifika behov, preferenser och kulturella bakgrund, istället för att enbart fokusera på den medicinska vetenskapen.

Denna konstnärliga aspekt av medicinen innefattar också att ha förmågan att kommunicera effektivt med patienter och deras anhöriga, att vara skicklig på att observera och undersöka patienter, samt att ha en estetisk förmåga att utföra procedurer och behandlingar.

I allmänhet betonar konceptet "medicinen som en konst" vikten av att behandla patienter med respekt, värdighet och omsorg, och att erbjuda en individanpassad vård som tar hänsyn till både kropp och själ.

"Premedicine" refererer til den akademiske forberedelse og kurspakke, som studerende normalt fulgfølger før de søger optagelse på medicinsk skole. Dette inkluderer ofte et fireårigt bachelorstudie i et relevansområde som biologi, kemi, fysik eller psykologi, samt at opfylde visse kurser og akademiske krav som forudsætning for at blive optaget på medicinsk skole. Premedicinering kan også inkludere at have eksperience i sundhedsfaglige områder gennem frivilligt arbejde, research eller andre relevante aktiviteter for at styrke en ansøgning til medicinsk skole.

I'm sorry for any confusion, but "Italien" is the Danish word for "Italian," and it refers to something or someone related to Italy, a country in Southern Europe. However, I believe you may be looking for a medical definition related to Italy. Unfortunately, I couldn't find any specific medical conditions or terms associated with Italy. If you have a more specific question or term in mind, please let me know and I will do my best to help you.

"Gonadablokering" eller "gonadrubbning" är ett medicinskt tillstånd där produktionen av könshormoner i könskörtlarna (gonaderna) minskar eller upphör. Detta kan orsakas av olika behandlingar, såsom kemoterapi och strålbehandling, som kan skada celler i gonaderna som producerar könshormoner.

Gonadrubbning kan också orsakas av vissa mediciner, till exempel hormonell behandling för prostatacancer hos män och bröstcancer hos kvinnor. Dessa behandlingar är designade för att sänka nivåerna av könshormoner i kroppen och på så sätt hämma tillväxten och spridningen av cancerceller.

Vid gonadrubbning kan det uppstå symptom som relaterar till minskade könshormonnivåer, såsom trötthet, svaghet, nedsatt sexuell lust, oregelbunden menstruation hos kvinnor och infertilitet både hos män och kvinnor. Gonadrubbning kan behandlas med hormonersättningst Therapy (HRT) för att ersätta de saknade könshormonerna.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

'Retroviridae' er en familie av virus som inkluderer de humane immundefektsyket (HIV)-virusene. Disse virusene har en unik manneter å replisere sin genetisk informasjon, som skjer ved å bruke en revers transkriptase-enzym for å oversette viral RNA til DNA. Dette DNA blir deretter integrert i værtsorganismens genom ved hjelp av en integrase-enzym. Retrovirusene inneholder et einfelt, positivt strands RNA-genom som er omgitt av en kapsidproteinkappe og en lipidmembran med viruspecifiske glykoproteiner. Disse virusene kan forårsake en rekke sykdommer, både hos mennesker og dyr, og de kan overfreses via forskjellige veier, blant annet igjennom kjønnssambo, blodoverføring og fra mor til barn under graviditeten.

Consolidation chemotherapy is a type of cancer treatment that is given after initial or primary therapy, such as surgery or induction chemotherapy, to consolidate or strengthen the response and reduce the risk of relapse or recurrence. It typically involves the use of one or more anticancer drugs at doses intended to maximize their effectiveness against any remaining cancer cells. The goal is to eliminate residual disease and improve the chances of a cure. Consolidation chemotherapy may be used in various types of cancer, including leukemias, lymphomas, testicular cancer, and some solid tumors.

Läkemedelsövervakning, även känd som farmakovigilans, är den process av insamling, detektering, bedömning, och prevention av risker relaterade till användning och exponering för läkemedel. Detta inkluderar biverkningar, felanvändning, överdosering, missbruk, mellanaktioner med andra läkemedel, graviditetsrelaterade risker och andra negativa hälsoeffekter som kan vara associerade med läkemedelsanvändning. Läkemedelsövervakningen är en pågående process som börjar under kliniska prövningar av ett läkemedel och fortsätter under hela dess livscykel på marknaden. Detta hjälper till att säkerställa att läkemedlen används på ett säkert och effektivt sätt, samt att upptäcka nya risker eller förändrade riskprofiler som kan uppstå över tiden.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

"Brösttumör" är ett samlingsbegrepp för olika slags tumörer (abnorma vävnadsformationer) som kan uppstå i brösten. Det finns två huvudsakliga kategorier av brösttumörer: godartade och elakartade.

Godartade brösttumörer är relativt vanliga och tenderar att vara ofarliga. De flesta godartade brösttumörer är cystor (flytande säckar fyllda med vätska) eller fibroadenomer (små, runda, solida knölar som består av både glandulär och stödjevävnad).

Elakartade brösttumörer, även kända som maligna bröstcancer, är mer allvarliga och kan spridas till andra delar av kroppen. De elakartade brösttumörerna inkluderar bland annat invasiv duktal carcinom (IDC), invasiv lobulär carcinom (ILC) och inflammatorisk bröstcancer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade brösttumörer så tidigt som möjligt för att öka chanserna till fullständig bot. Regelbundna självundersökningar, mammografier och andra screening-metoder kan hjälpa till att upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

'Livskvalitet' (eng. 'quality of life') är ett begrepp som används inom olika medicinska sammanhang och refererar till det subjektiva välbefinnandet och den personsamma nöjdheten med sitt liv. Livskvalitet mäts vanligen genom att undersöka olika aspekter av en persons fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Det kan handla om sådant som fysiskt hälsa och funktion, smärta, sömn, kognitiva förmågor, känslomässiga tillstånd, sociala relationer, personlig utveckling och andlighet. Livskvaliteten kan påverkas av sjukdomar, skador, funktionsnedsättningar eller andra livsupplevelser. Mätningar av livskvalitet används ofta inom forskning och vård för att bedöma effekterna av behandlingar och interventioner samt för att stödja beslut om individuell vård och stöd.

En hårsäck, även känd som hair follicle på engelska, är en liten säckformad struktur i huden där ett hårstrå växer. Hårsäcken innehåller celler som producerar hårtånghåret och den omgivande huden runt håret. Dessutom har hårsäcken särskilda talgkörtlar, sebaceous glands, som producerar ett oljigt sebum som hjälper till att hålla håret och huden fuktiga och skyddade. Hårsäckarna är fördelade över hela kroppen, förutom på svalgköttet, handflatan och planta sidan av fötterna.

Medicinskt kan "möss, inavlade stammar" definieras som speciellt avlasade populationer eller linjer av möss (Mus musculus), som används i forskning och experiment. Genom att avla möss under kontrollerade förhållanden över flera generationer, kan forskare skapa populationer med specifika genetiska bakgrunder och karaktäristika. Detta gör det möjligt att studera specifika sjukdomar, tillstånd eller biologiska processer i en kontrollerad och reproducerbar miljö.

Inavlade stammar av möss kan vara antingen kongenitala (renbure) eller korsblandade (hybrida). Kongenitala stammar har ett slutet genetiskt system, där alla individer i populationen härstammar från en enda individ eller en mycket liten grupp individer. Detta gör att deras gener är nästan identiska, och det kan vara användbart för att reducera varians inom populationen och underlätta reproducerbarhet i experiment.

Korsblandade stammar härstammar från två eller fler kongenitala stammar och har en mer varierad genetisk bakgrund. Dessa stammar kan användas för att undersöka effekterna av genetiska variationer på olika sjukdomar och tillstånd.

I medicinsk forskning är inavlade stammar av möss mycket viktiga, eftersom de möjliggör kontrollerade studier av många biologiska processer och sjukdomar. De används ofta för att testa nya läkemedel och behandlingar innan de testas på människor.

Immunfaktorer, även kända som immunmodulerande faktorer, är signalmolekyler som produceras och sekreteras av celler inblandade i det immuna systemet. Deras funktion är att modulera, reglera och stödja immunresponsen genom att aktivera, attrahera eller hämmas olika celler och molekyler involverade i den immunologiska responsen.

Immunfaktorer inkluderar:

1. Cytokiner: proteiner som verkar som signalmolekyler mellan celler, såsom interleukiner (IL), interferoner (IFN) och tumörnekrosfaktorer (TNF). De kan vara pro-inflammatoriska eller anti-inflammatoriska beroende på deras funktion.

2. Kemokiner: små proteiner som attraherar vita blodkroppar till områden med infektion eller skada genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet.

3. Komplementfaktorer: en grupp proteinaser som aktiveras i ett kaskadliknande system för att underlätta fagocytos, inflammation och immunresponser.

4. Akutfasproteiner: proteiner som produceras av levern under akuta inflammatoriska tillstånd, såsom C-reaktivt protein (CRP) och serumamyloid A (SAA). De hjälper till att rekryterar vita blodkroppar till området och aktivera immunresponsen.

5. Immunoglobuliner: antikroppar som produceras av B-celler för att binda till specifika antigener och neutralisera eller eliminera dem från kroppen.

6. Vävnadsfaktorer: proteiner som produceras av celler i olika vävnader för att stödja immunresponsen, såsom surfaktantproteiner och mukoproteiner.

Neurogenerell är ett medico-biologiskt begrepp som hänvisar till något som har att göra med nervceller eller deras funktion. Neurogenering innebär skapandet av nya nervceller, ett fenomen som främst har observerats under embryonal utveckling och i vissa delar av hjärnan hos vuxna djur, inklusive människor. Neurogenering kan också syfta på återbildningen eller regenereringen av nerver eller nervvävnad efter skada eller sjukdom.

Neurodegenerativa tillstånd är en grupp medicinska tillstånd som kännetecknas av progressivt förlust av neuroner och deras funktion, vilket leder till neurologiska symtom som exempelvis minnesförlust, rörelsekoordinationsproblem eller sensorisk störning. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Intravenösa immunglobulin (IVIG) är en preparat av poolad, steril filtrerad och pasteuriserad human immun globulin, innehållande antikroppar som har extraherats från tusentals friska bloddonatorers plasma. IVIG används terapeutiskt för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom primär immunbrist, immune trombocytopenisk purpura (ITP), Kawasakis sjukdom och flera andra autoimmuna eller inflammatoriska tillstånd.

IVIG ges som en intravenös infusion, vilket innebär att lösningen injiceras direkt in i blodbanan med hjälp av en nål och ett infusionssystem. Detta möjliggör snabb absorption och högre koncentrationer av immunglobulin G (IgG) jämfört med intramuskulär injektion, en annan metod för administrering av immunglobulin.

IVIG innehåller huvudsakligen IgG-antikroppar, men kan även innehålla små mängder av IgA och IgM. Dessa antikroppar hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att neutralisera eller eliminera patogena agenter som virus, bakterier och andra främmande ämnen.

I behandlingen av autoimmuna sjukdomar fungerar IVIG genom att modulera immunresponsen på olika sätt, inklusive:

1. Neutralisering av autoantikroppar: IVIG kan binda till och neutralisera autoantikroppar som angriper kroppens egna celler eller proteiner.
2. Modulering av komplementaktiviteten: IVIG kan påverka aktiveringen av komplementsystemet, vilket är en del av immunförsvaret som hjälper till att eliminera patogena agenter.
3. Dämpning av inflammationen: IVIG kan hämma inflammatoriska processer genom att påverka cytokiner och andra proinflammatoriska mediatorer.
4. Modulering av immuncellfunktion: IVIG kan modulera funktionen hos olika immunceller, inklusive T-celler, B-celler och naturliga killer.

IVIG är ett effektivt läkemedel för behandling av en rad sjukdomar, inklusive primär immuneftrodisyn (PIE), Kawasakis sjukdom, Guillain-Barrés syndrom och myasthenia gravis. Det kan också användas off-label för behandling av andra autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE) och multipel skleros (MS).

'Viremi' er en medisinsk terminologi som refererer til tilstedeværelsen av virus i blodet. Det skjer når et infisjonert sted i kroppen, som kan være enhver type celle eller væske, oppdager viruset, og det spredes via blodet til andre dele av kroppen. Nivåene av virus i blodet kan variere, og viremi er ofte forbundet med akutt infeksjon og sykdom.

Det er viktig å merke seg at viremi ikke betyr at en person nødvendigvis vil oppleve symptomer eller bli syk av viruset. I noen tilfeller kan en persons immunsystem kontrollere infeksjonen før det utvikler seg til sykdom. Dessverre, i andre tilfeller kan viremi føre til alvorlige komplikasjoner og skader på organer, særlig hvis det ikke behandles tidlig og riktig.

'Tandpulpa' refererar till den mjuka vävnaden som finns inne i en tands rotkanal och kronan. Den består av blodkärl, nerver, bindväv och lymfkärl. Tandpulpan är mycket känslig för smärta eftersom den innehåller nervändar. Smärta i tandpulpan kan uppstå till följd av karies, skada på tanden eller andra orsaker som utsätter pulpan för irriterande substanser.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

I medicinen refererer 'risiko' til sandsynligheden for at en given begivenhed, typisk en negativ hændelse eller et uønsket resultat, vil opstå. Risikoen udtrykkes ofte som sandsynligheden for at en given begivenhed vil indtræffe indenfor en given tidsperiode, og kan beregnes på flere måder, alt efter konteksten.

For eksempel kan risikoen for at udvikle et hjerteproblem i løbet af de næste 10 år beregnes som det antal personer ud af 100, der forventes at udvikle et hjerteproblem indenfor de næste 10 år. Risikoen kan også udtrykkes som en oddsratio, hvor sandsynligheden for at en begivenhed vil indtræffe i en gruppe sammenlignes med sandsynligheden for at den samme begivenhed vil indtræffe i en anden gruppe.

Risikovurderinger anvendes ofte i medicinsk beslutningstagen, hvor de kan hjælpe læger og patienter med at vurdere fordelene og ulemperne ved forskellige behandlingsmuligheder. Risikovurderinger bør altid ses i sammenhæng med andre faktorer, såsom alder, køn, medicinsk historie og livsstil, da disse faktorer kan have en betydelig indflydelse på den individuelle risiko for en given negativ hændelse eller et uønsket resultat.

Arabinonukleosider är en typ av kemisk förening som består av en pentos, arabinos, som är kovalent bundet till en nucleosid. Arabinos är en monosackarid med fem kolatomer och kan förekomma i olika former beroende på hur den är konfigurerad runt kolatom 1, alpha eller beta. I arabinonukleosider är arabinosen vanligtvis bundet till en nucleosid genom en glykosidbindning vid kolatom 1' i den ribos eller deoxyribos som ingår i nucleosiden.

Exempel på arabinonukleosider inkluderar arabinofuranosylcytidin (AraC) och arabinofuranosyladenosin (AraA), som båda har antivirala och cytostatiska egenskaper. Dessa substanser används i behandlingen av vissa typer av cancer och virusinfektioner, såsom leukemi och herpes simplex.

Amnion är en membran som omger fostret inuti livmodern hos däggdjur. Det utgör en del av den yttre embryofonen och bildas under fosterutvecklingen. Amnionen fylls med ett klart, vattenliknande fluid som kallas amnionskiktet eller fostervattnet, vilket hjälper till att skydda fostret och ge ett flexibelt utrymme för fostrets rörelser under graviditeten. Amnion är en del av moderkakan (placentan) som ger näring och syre till fostret genom navelsträngen.

"Munslemhinna" är ett medicinskt begrepp som refererar till den bakre delen av munhålan, omedelbart bakom de övre framtandens tandfästning. Det är en del av det svalgöppning (farynx) och innehåller muskler och slemhinna som hjälper till att svälja mat och skydda luftvägarna. Munslemhinnan kan bli inflammerad eller irritierad, vilket kallas för "faryngit", och detta är vanligtvis orsakat av en infektion eller irritation.

'Viral load' eller 'virusbelastning' refererer til mængden af virus i en given biological prøve, typisk blod, svimmelhed, spyt eller væv. Det er et mål for den aktive replikation og spredning af en infektion med en given type virus.

I klinisk sammenhæng kan 'viral load' være vigtig at overvåge hos patienter med HIV-infektion, da en høj viral load øger risikoen for overførsel af infektionen og er associeret med en hurtigere progression til AIDS. Samme princip kan også gælde for andre virusinfektioner som hepatitis B og C, hvor en høj viral load kan være relateret til mere alvorlige sygdomsforløb.

Det er vigtigt at bemærke, at 'viral load' måles med specifikke teknikker som PCR (polymerase chain reaction) eller andre molekylære metoder, og resultatet angives ofte som en kopi per milliliter (cp/ml) eller internationale enheder (IU/mL).

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

Tandem-upprepade sekvenser (eng. Tandem repeats) refererar inom genetik och genomforskning till en situation där en viss DNA-sekvens upprepas flera gånger i rad, placerad bredvid varandra på samma sträng av DNA. Dessa sekvenser kan variera i längd från några få baspar upp till hundratals baspar, och upprepas i ett antal varv som kan variera från två till hundratals.

Tandem-upprepade sekvenser kan vara mycket variabla mellan individer, eftersom antalet upprepningar kan skilja sig åt. Dessa variationer används ofta inom genetisk forskning för att undersöka släktskap och populationell härstamning. Vissa sjukdomar har också visat sig vara kopplade till abnorma tandem-upprepade sekvenser, såsom Huntingtons sjukdom och Fragil X-syndrom.

Leverceller, også kjent som hepatocyttene, er de primære cellene i leveren som er involvert i metabolisme, syntese og lagring av forskjellige stoffer. De utgjør om lag 70-80% av leverens cellemasser og har en viktig rolle i det leverens funksjoner, inkludert:

1. Metabolisme av næringsstoffer: Levercellene omdanner aminosyrer, kulhydrater og lipider til andre forskjellige former for energien som kan brukes av kroppen.
2. Syntese av proteiner: Levercellene er involvert i syntesen av mange forskjellige proteiner, inkludert albumin, globuliner og faktorer involvert i koagulasjonen.
3. Lagring av glykogen: Levercellene lagre overskydende kulhydrater som glykogen, som kan omdannes til glukose når behovet for energien øker.
4. Detoxisering av skadelige stoffer: Levercellene er involvert i detoxiseringen av mange skadelige stoffer som alkohol, løse organiske stoffer og tungmetaller.
5. Syntese av kolesterol og galde sykler: Levercellene er involvert i syntesen av kolesterol og galde sykler, som er viktige for den normale funksjonen av leveren og andre organer i kroppen.

Endelig, levercellene er også involvert i immunforsvaret og kan fjerne bakterier og andre skadelige agens fra blodet.

Paroxysmal hemoglobinuria (PH) är ett sällsynt blodsjukdomstillstånd som orsakas av defekter i de röda blodkropparnas cellmembran. Dessa defekter gör att de röda blodkropparna blir känsliga för förstörelse, särskilt när individen utsätts för vissa aktiviteter eller faktorer som kan framkalla en paroxysmal (plötslig) hemoglobinuri.

Hemoglobinuri innebär att hemoglobin, ett protein som transporterar syre i röda blodkroppar, läcker ut i urinen eftersom de röda blodkropparna har brutits ned. Vid PH kan detta inträffa spontant eller som en följd av aktiviteter som exempelvis träning, stress, infektion eller kylig väderlek.

Symptomen på PH kan variera från milda till allvarliga och inkluderar mörkröd eller brunaktig urin, trötthet, huvudvärk, illamående och i vissa fall även njursvikt. Sjukdomen kan diagnostiseras genom blod- och urintester, samt ibland även genom genetisk testning. Behandlingen av PH kan innebära blodtransfusioner, kortikosteroidbehandling och i vissa fall benålsbehandling med eculizumab.

'Skelettmyoblast' är en medicinsk term som refererar till en typ av cell som spelar en viktig roll i den tidiga utvecklingen av skelettmuskulatur hos foster. Dessa celler differencieras senare till skelettmuskelceller, även kända som muskel fiber eller muskeltrådar.

Skelettmyoblasterna är en del av den mesenchymala stamcellen populationen och kan differentieras till olika typer av celler, inklusive skelettmuskelceller, benceller och fettceller. När de differencierar till skelettmuskelceller, bildar de långa, trådformiga fiber som är kapabla att undergå kontraktion och producera rörelse i kroppen.

Förståelsen av skelettmyoblasternas biologi och differentieringsprocess har potentialen att öppna nya behandlingsmöjligheter för muskuloskeletala sjukdomar och skador, inklusive muskeldystrofi och muskelskador orsakade av trauma eller åldrande.

'Mononuclear leukocytes' är en samlingsbeteckning för vissa vita blodkroppar (leukocyter) som har en enda cellkärna och en relativt homogen cytoplasma. Denna grupp innefattar monocyter och lymfocyter, som båda är viktiga delar av immunförsvaret. Monocyterna hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (fagra upp och förstöra) främmande partiklar och patogener, medan lymfocyterna producerar antikroppar och hjälper till att koordinera immunresponsen. Tillsammans utgör mononukleära leukocyter en viktig del av kroppens försvar mot sjukdomar och infektioner.

'Embryoforskning' er en betegnelse for forskning, der involverer embryoner, typisk i de tidlige stadier af udviklingen. Den medicinske definition kan variere, men den omfatter ofte studier af embryers struktur, funktion og potentiale for differentiering til forskellige cellulære typer og organer. Embryoforskning kan bidrage til at forbedre vores forståelse af udviklingsbiologi, reproduktionsmedicin, genetiske sygdomme og potentialet for regenerativ medicin. Det er et område, der ofte er omgivet af et stort etisk debat, da det involverer arbejde med menneskelige embryoner.

Talassemi är ett autosomalt recessivt blodsjukdom som orsakas av mutationer i genen HBB, som kodar för beta-globinkedjan i hemoglobinet. Detta leder till en defekt i den syntesen av hemoglobin, vilket kan resultera i minskad förmåga att transportera syre i kroppen.

Det finns två huvudtyper av talassemi: α-talassemi och β-talassemi. I α-talassemi saknas en eller flera alfa-globinkedjor, medan i β-talassemi saknas en eller flera beta-globinkedjor.

Den mest allvarliga formen av β-talassemi kallas också Cooley's anemi eller β-talassemi major. Denna sjukdom orsakar allvarlig anemi, splenomegali (förstorad mjälte), leverpåverkan och andra komplikationer. Behandlingen för talassemi kan innefatta blodtransfusioner, kirurgi och eventuellt stamcellstransplantation.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Real-Time Polymerase Chain Reaction (RT-PCR) er en laboratoriemetode som brukes til å amplifisere og detekterer små mengder av bestemte DNA-sekvenser i en prøve. Metoden gjør det mulig å observere denne prosessen i «realtid», noe som betyr at man kan se resultatet etterpå hvert enkelt cyklus av amplifiseringen. RT-PCR er en hypersensitiv teknik som ofte brukes til diagnostisk testing og forskning innen områder som molekylær biologi, infeksjonssjukdomer, genetikk og onkologi.

I tillegg til å være en hypersensitiv metode er RT-PCR også en meget spesifikk teknik, noe som betyr at den kun vil amplifisere og detektere DNA-sekvenser som passer med de specificerte primerne. Dette gjør den til en viktig verktøy for å identifisere og undersøke spesifikke gener, mutasjoner eller patogener i en prøve.

I tillegg til standard-RT-PCR kan den også kombineres med andre teknikker som fluorescensmærkning (f.eks. TaqMan) for å øke spesifisiteten og senstiviteten i detektionen av bestemte DNA-sekvenser. Disse forbedringene gjør RT-PCR til en viktig metode innen diagnostisk testing, for eksempel for å identifisere infeksjonsagenter som bakterier og virus, og for å spore genetiske endringer i kræftceller.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

'Foster' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett socialt eller beteendemässigt fenomen. Ordet refererar till att ta hand om och uppfostra någon annans barn som om det vore ditt eget. Det kan ske formellt genom en fosterföräldraprogram varvid barnet placeras i ett hem av sociala myndigheter, eller informellt genom familjemedlemmar eller vänner.

I medicinskt hänseende kan man tala om fostran i samband med att en fosterdiagnos ställs under graviditeten, vilket innebär att det förekommer en abnormal utveckling hos fostret. Men själva termen 'foster' används inte som ett medicinskt begrepp för att beskriva en persons tillstånd eller diagnos.

'Säkerhet' inom medicinsk kontext refererar till förhållandena eller metoder som minskar risken för skada, smitta eller andra negativa händelser för patienter, personal och allmänheten. Det kan handla om användning av skyddsutrustning, införande av rutiner och procedurer för att förebygga olyckor eller spridning av sjukdomar, utbildning av personal kring säkerhetsfrågor samt kontinuerlig övervakning och utvärdering av dessa metoder. Säkerheten inom medicinen har som mål att skydda alla involverade parter och upprätthålla en trygg och hälsosam miljö.

Enzyme Replacement Therapy (ERT) är en form av behandling där man ersätter ett defekt enzym eller ett enzym som saknas helt, med ett fungerande enzym. Detta görs vanligtvis genom att ge patienten intravenösa infusioner av det aktiva enzymet på regelbunden basis.

ERT används ofta för att behandla genetiska sjukdomar som orsakas av en defekt i ett enzym, så kallade lysosomala lagringssjukdomar (LLS). Dessa sjukdomar orsakar på grund av den defekta enzymaktiviteten att olika typer av celler fylls på med oönskade substanser, vilket kan leda till cellskador och organpåverkan. Genom att ersätta det defekta enzymet med ett fungerande enzym kan man hjälpa kroppen att bryta ned dessa oönskade substanser och på så sätt minska skadorna på celler och organ.

ERT är dock inte en botemedel för LLS, men den kan hjälpa till att lindra symtomen och förbättra patientens livskvalitet. Det är viktigt att notera att ERT kan ha vissa biverkningar och komplikationer, såsom allergiska reaktioner och immunologiska svar, men dessa kan ofta hanteras med behandling.

BK-virus är ett human betsmittt virus som tillhör polyomaviridae familjen. Det upptäcktes 1971 och namngavs efter den första patienten, en man vid namn BK. Viruset är vanligt förekommande hos människor och smittar ofta under barndomen via droppburen eller fekalt-oral smitta.

Efter initial infektion etablerar sig viruset i nieren där det kan ligga latent (dvs. inte orsaka några symtom) hos de flesta vuxna. Vid immunsuppression, till exempel hos transplantatmottagare eller HIV-smitta, kan BK-viruset reaktiveras och orsaka sjukdomar som exempelvis nefropati (skada på njurarna).

Symptomen på en BK-virusinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad. I de flesta fall förblir infektionen asymptomatisk eller orsakar endast milda symtom som feber och trötthet. Vid allvarligare infektioner kan dock BK-viruset orsaka svår nefropati, urogenital infektioner, hjärninflammation (encefalit) eller lunginflammation (pneumonit).

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot BK-virusinfektioner, men symtomatisk behandling och stödjande vård kan ges för att lindra symptomen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera viruset, särskilt hos immunsupprimerade patienter.

Medicinskt sett kallas Marmorbensjuka (i engelska Marble bone disease) för en sällsynt medfödd skelettstörning som kännetecknas av ovanligt höga nivåer av fosfat i urinen och låga nivåer av calcium i blodet. Denna tillstånd orsakas av ett genetiskt fel på X-kromosomen, vilket resulterar i en defekt i enzymet PHEX (Phosphate Regulating Endopeptidase Homolog, X-linked).

Denna sjukdom påverkar främst skelettet och kan leda till benväxling, smal benstruktur, låg tillväxt, muskelsvaghet, tandproblem och ofta en karakteristisk böjning av underarmarna (nedsatt vinkel mellan armbågen och underarmen). Marmorbensjuka kan vara allvarlig och påverka livslängden om den inte behandlas korrekt. Behandlingen innefattar vanligtvis en kostrik diet med lågt innehåll av fosfat, fosfatbinder och tillförsel av aktivt vitamin D för att reglera fosfat- och calciumnivåerna i kroppen.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Medicinskt talat, refererar hjärnstammen (latin: trunci cerebri) till den nedre delen av hjärnan som förbinder med ryggmärgen. Hjärnstammen kan delas in i tre delar: mittbron (latin: mesencephalon), pons och lillhjärnan (latin: medulla oblongata).

Hjärnstammen är ansvarig för en rad viktiga livsviktiga funktioner, såsom andning, hjärtslag, blodtryck och sömn-vakenhetscykler. Den innehåller också nervbanor som förbinder högre centra i hjärnan med kroppens muskler och organ, och är involverad i reflexer som exempelvis gag-reflexen och blinkreflexen.

Skador på hjärnstammen kan leda till allvarliga symtom som exempelvis andnings- och hjärtstopp, men även svårigheter med rörelse, syn, hörsel, smak och känsel.

Karboplatin är ett läkemedel som används inom cancerbehandling, särskilt vid behandling av olika typer av cancer i lungor, äggstockar och livmoder. Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas platinasalter.

Karboplatin fungerar genom att påverka DNA i cancercellerna, vilket orsakar skador som kan leda till celldöd. När karboplatin kommer in i cellerna bildar det en kemisk bindning med DNA-strängarna och förhindrar därmed att DNA repareras korrekt. Detta leder till att cancercellerna slutligen dör.

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion under en viss tidsperiod, ofta tillsammans med andra cancerläkemedel som ökar dess verkan. Som med alla läkemedel kan karboplatin ha biverkningar och komplikationer, såsom illamående, kräkningar, förlust av hårfärg och potential risk för infektion på grund av minskad rödvitblodsbildning. Dessa biverkningar behandlas ofta med andra läkemedel eller genom att justera dosen karboplatin.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Aciclovir är ett antivirusmedel som används för behandling av olika infektioner orsakade av herpes simplex- virus, såsom herpes labialis (feberblåsa) och genital herpes. Det kan även användas vid behandling av varicella zoster-virus, som orsakar exantem subsyn (gulsot hos spädbarn) och vuxnas champinjon.

Aciclovir fungerar genom att hämma viral DNA-polymeras, en nödvändig enzym för virusreplikation. På så sätt kan aciclovir hindra vidare spridning av viruset och underlätta återhämtningen från infektionen. Aciclovir finns i form av tabletter, kapslar, cream, och intravenös lösning beroende på typen och svårighetsgraden av infektionen.

Läkemedelsresistens hos cancer eller tumör innebär att cancerceller blir mindre känsliga för behandling med läkemedel som tidigare fungerat. Detta kan inträffa på grund av genetiska mutationer eller andra mekanismer i cancercellerna, vilket gör att de inte längre svarar på läkemedlet som förväntat.

Det finns olika typer av läkemedelsresistens hos tumörer, beroende på vilken typ av behandling som används. Till exempel kan resistens mot kemoterapi orsakas av en ökad förmåga hos cancercellerna att reparera skada på DNA eller att pumpa ut läkemedlet från cellen. Resistens mot målriktad terapi, som monoklonala antikroppar eller tyrosinkinashämmare, kan bero på mutationer i de molekyler som behandlingen riktar in sig på.

Läkemedelsresistens hos tumörer är en utmaning inom cancerbehandling och forskning kring hur man kan förhindra eller överbrygga resistens är därför ett viktigt område.

"Differentieringsantigener" är en medicinsk term som refererar till specifika antigener som används för att skilja olika subtyper eller former av en viss typ av cell eller mikroorganism från varandra. Dessa antigener är ofta proteiner eller kolhydrater på cellens yta och kan variera mellan olika subtyper, vilket gör det möjligt att skilja dem åt med hjälp av specifika antikroppar eller andra immunologiska verktyg.

Exempel på differentieringsantigener inkluderar HLA-antigener som används för att skilja olika subtyper av vita blodkroppar från varandra, och akvarienteringsproteiner som används för att identifiera olika serotyper av bakterier inom släktet Streptococcus.

CXCL12, även känt som stromal cell-derived factor 1 (SDF-1), är en typ av kemokin, en grupp signalsubstanser som reglerar cellyttornas migration och aktivering. CXCL12 binder till sin receptor, CXCR4, och spelar en viktig roll i hematopoies (blodcellsbildning), immunförsvar, cancer och andra fysiologiska processer.

CXCL12 produceras av olika celltyper, inklusive endotelceller, fibroblaster och benmärgsstammceller. Det fungerar som en kemotaxisk signalsubstans som attraherar och aktiverar celler med CXCR4-receptorer, vilket leder till cellyttorn och överlevnad.

I cancer kontext, kan CXCL12/CXCR4-axeln spela en roll i cancerns progression genom att främja tumörväxt, angiogenes (blodkärlsbildning) och metastas.

CD19 är ett proteinet som finns på ytan av B-celler, en typ av vita blodcellar som är involverade i immunförsvaret. CD19-antigenet används ofta som mål för immunterapi behandlingar vid olika typer av cancer, till exempel non-Hodgkins lymfom och leukemi.

CD19-antigen är en typ av proteinkomplex som finns på ytan av B-celler och är involverat i aktiveringen av B-cellernas immunrespons. CD19-antigenet är ett viktigt mål för behandlingar som tar tillvara kroppens egna immunsystem för att attackera cancerceller. Genom att rikta specifika antikroppar eller celler mot CD19-antigenet kan man eliminera cancercellerna utan skada andra celler i kroppen.

Cellular differentiation är en process där en obespecialiserad stamcell eller en tidigare differentierad cell successivt specialiseras och differensieras till en specifik celltyp med specifika funktioner och struktur. Under denna process utvecklas cellen nya strukturer och funktioner, samtidigt som vissa gener och deras relaterade proteiner stängs av eller aktiveras för att matcha den nya cellens roll i kroppen.

Processen med cellular differentiering är mycket viktig under fostertiden då de ospecialiserade stamcellerna utvecklas till alla de olika celltyper som behövs för att bilda en fullt utvecklad organism, inklusive muskelceller, nervceller, leverceller och blodceller. Även efter födseln fortsätter denna process, då nya celler skapas för att ersätta de som dör eller skadas.

Fel i cellular differentiering kan leda till allvarliga sjukdomar, såsom cancer och developmentella störningar.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

I medically related context, a "genetic transfer technician" is not a commonly used job title or well-defined role. However, based on the individual terms, one could infer that this position might involve working with techniques to transfer genetic material between organisms or cells. This could include methods such as gene cloning, transfection, or transformation.

A more common job title in this field is "Molecular Biologist" or "Genetic Engineer," which typically involves conducting research and experiments that require knowledge of genetics, molecular biology, and biochemistry to manipulate the genetic material of cells or organisms.

It's important to note that specific job duties and requirements may vary depending on the organization and the particular role.

'Cellular spheroids' refer to three-dimensional (3D) aggregates of cells that form a rounded shape. These structures are often used in research and cancer treatment development as they can mimic the structure and behavior of tumors more closely than traditional two-dimensional (2D) cell cultures. Cellular spheroids can be formed through various methods, including hanging drop, liquid overlay, and spinner flask techniques. The cells within spheroids can organize themselves into different regions, such as a proliferating outer layer and a quiescent or necrotic core, which can provide valuable insights into the behavior of cells in a more physiologically relevant environment compared to 2D cultures.

Dendritiska celler (DCs) är en typ av immunceller som spelar en central roll i att initiera och reglera immunsvar. De är en del av vår kropps försvarssystem och hjälper till att identifiera och svara på främmande ämnen, såsom virus, bakterier och tumörceller.

DCs har fått sitt namn efter sin unika morfologi, med långa utskott (dendriter) som de använder sig av för att fånga upp och analysera material från omgivningen. När en DC fångar upp ett främmande ämne börjar den bearbeta det och presentera dess beståndsdelar på sin yta, så kallade antigener, tillsammans med olika signaler som aktiverar andra immunceller.

Det finns två huvudtyper av DCs: konventionella dendritiska celler (cDCs) och plasmacytoid dendritiska celler (pDCs). cDCs är specialiserade i att presentera antigen till T-celler, en typ av immuncell som hjälper till att koordinera immunsvaret. pDCs däremot producerar stora mängder interferon när de aktiveras, ett ämne som hjälper till att skydda kroppen mot virusinfektioner.

I sin helhet är DCs viktiga regulatorer av immunsvaret och har potentialen att användas inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, såsom cancer och autoimmuna sjukdomar.

Hematopoetiska tillväxtfaktorer (HGF) är en grupp av proteiner som reglerar blodcellers produktion och differentiering i benmärgen. De verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och stimulera cellernas tillväxt, överlevnad och differentiering. HGF delas in i flera olika familjer baserat på deras struktur och funktion, inklusive:

1. Kolonystimulerande faktorer (CSF): CSF stymularar produktionen av vita blodceller, som neutrofiler, monocyter och lymfocyter. Exempel på CSF är granulocyt-koloniestimulerande faktor (G-CSF), granulocyt-macrofag-koloniestimulerande faktor (GM-CSF) och multipotenta koloniestimulerande faktor (M-CSF).
2. Erytropoetin (EPO): EPO stymularar produktionen av röda blodceller i benmärgen.
3. Trombopoetin (TPO): TPO stymularar produktionen av trombocyter eller blodplättar.
4. Interleukiner: Interleukiner är en grupp cytokiner som produceras av vita blodceller och har en rad olika funktioner, inklusive reglering av immunresponsen och hematopoes. Några exempel på interleukiner som även har hematopoetiska effekter är IL-3, IL-6 och IL-11.

HGF används ofta i klinisk praktik för att behandla olika former av blodcellsanemi, till exempel cancerbehandlingsrelaterad neutropeni, aplastisk anemi och kronisk myeloisk leukemi.

Fertility preservation refers to the medical procedures and treatments used to help individuals or couples safeguard their ability to have biological children in the future, typically before undergoing medical treatments that may compromise their fertility. This can include options such as egg, sperm, or embryo freezing, ovarian tissue cryopreservation, or testicular tissue banking. The goal of fertility preservation is to allow individuals to maintain reproductive autonomy and have the opportunity to start a family when they are ready, despite potential fertility-threatening circumstances.

Immunologisk övervakning (eller immunmonitorering) är ett samlingsbegrepp för olika metoder som används för att följa och mäta individuell eller populationsbaserad respons hos det immunsystemet. Detta kan innebära att mäta nivåer av specifika antikroppar, T-celler eller andra immunceller som är involverade i immunförsvaret. Immunologisk övervakning används ofta inom forskning och klinisk praktik för att bedöma effektiviteten hos vacciner, immunterapi eller för att spåra upp progression av sjukdomar som påverkar immunsystemet, såsom cancer. Genom att övervaka immunsvaret kan läkare och forskare få information om individens hälsotillstånd och välja den bästa behandlingsstrategin.

En lymfocytkultur, blandad (MxC), är en laboratoriemetod där man odlar och analyserar olika slags vita blodkroppar, eller lymfocyter, tillsammans i ett prov. Lymfocyterna är en del av vårt immunförsvar och hjälper till att försvara oss mot infektioner och sjukdomar.

I en blandad lymfocytkultur inkluderas ofta både T-lymfocyter och B-lymfocyter, två viktiga typer av vita blodkroppar som har olika funktioner i immunförsvaret. Genom att odla och analysera lymfocyterna tillsammans kan forskare och kliniker studera deras interaktioner och respons på olika stimuli, till exempel infektionsagenter eller substanser som påverkar immunsystemet.

Detta kan vara användbart inom flera områden, till exempel vid forskning kring immunologi, diagnostisering och monitorering av sjukdomar som berör immunsystemet, samt utveckling och testning av nya läkemedel och vacciner.

Immunologisk cytotoxicitet refererer til den skade eller destruksjon som oppstår når immunsystemet angriper og ødelegger kroppens egen celler. Dette skjer normalt ikke under vanlige forhold, men kan forekomme ved feilaktig regulering av immunsystemet eller som en bivirkning av bestemte terapeutiske behandlinger, så som immunterapien ved kraftfull behandling av kræft.

Immunologisk cytotoxicitet involverer typisk aktivering av naturlige drabssystemer, som naturlige drabssaker (NK-celler) og T-lymphocytter, som identifiserer og angriper kroppens egen celler som er merket av bestemte molekyler på overflaten, så som antigener. Når disse immuncellene blir aktivert, friset de toksiner og andre substanser som fører til apoptose (programmert celledød) eller nekrose (en type av celldød som resulterer fra skade på cellestrukturen) i målcellene.

Immunologisk cytotoxicitet kan også forekomme ved autoimmune sykdommer, hvor immunsystemet forvirres og angriper kroppens egen vesentligge strukturer som leddannelser, huden eller organer. Dette kan føre til en rekke symptomer og komplikasjoner, afhengig av hvilken del av kroppen som blir angripen.

"Dödsorsak" är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta eller underliggande sjukdomen, skada eller händelse som ledde till en persons död. Det kan också inkludera faktorer som bidrog till dödsfallet, såsom komorbiditeter (flera samtidigt existerande sjukdomar) eller riskfaktorer.

Det är viktigt att skilja på dödsorsaken och dödsomständigheterna. Dödsomständigheterna refererar till de omständigheter som omgav dödsfallet, såsom var det inträffade och hur det upptäcktes.

Det är värt att notera att fastställandet av en dödsorsak kan vara komplex och kräver ofta en genomgående obduktion och utvärdering av kliniska data av en läkare specialiserad inom patologi eller dödlighetsanalys.

Epigenetics refers to changes in gene expression that do not involve alterations to the underlying DNA sequence. These changes are heritable and can be influenced by various factors such as environment, lifestyle, and aging. Epigenetic modifications include DNA methylation, histone modification, and non-coding RNA regulation.

In the context of genetics, epigenetic changes can affect gene expression and thus phenotype without altering the genetic code itself. These changes can have significant implications for human health and disease, including cancer, neurodevelopmental disorders, and aging-related diseases. Epigenetic modifications are also potentially reversible, making them a promising target for therapeutic interventions.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

"Adoptive transfer" är ett begrepp inom immunologi och medicin, och refererar till en teknik där immunceller med specifika antikroppar eller cytokiner transplanteras från en individ till en annan, för att behandla olika sjukdomstillstånd. Detta kan användas som terapi vid cancer, autoimmuna sjukdomar och infektionssjukdomar.

I adoptiv överföringen fångas först immunceller, oftast T-celler, från den givande individens blod. Dessa celler behandlas sedan i laboratoriet så att de uttrycker specifika receptorer som kan känna igen och attackera patogener eller cancerceller i den mottagande individen. Sedan transplanteras de behandlade immuncellerna tillbaka till mottagaren, där de börjar arbeta för att eliminera sjukdomsorsakarna.

Denna teknik har visat sig vara mycket lovande inom cancerbehandling, särskilt vid behandling av blodcancer och andra typer av cancer som utvecklar resistens mot konventionell behandling. Adoptiv överföring kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar genom att införa immunceller som modulerar det immune systemet och hjälper till att minska inflammationen och skadan på kroppens egna vävnader.

'Hand Transplantation' är en medicinsk procedur där en persons egen hand ersätts med en donerad hand från en avliden människa. Proceduren innebär att både benet och handen transplanteras, och kräver en kombination av mikrokirurgi och immunsuppressiva läkemedel för att förhindra avstötningsreaktioner. Målet med en handtransplantation är att återställa funktionen och estetiken hos den drabbade extremiteten, men det innebär också livslång behandling med immunsuppressiva läkemedel för att förhindra avstötningsreaktioner.

"Svampinfektioner i lungorna" eller "lungsvampsjukdomar" är en övergripande term för infektioner i lungorna orsakade av olika typer av svampar. Det finns många olika sorters svampinfektioner som kan drabba lungorna, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aspergillos: Orsakas av svampen Aspergillus fumigatus och kan orsaka en rad olika symptom beroende på personens immunstatus. Infektionen kan vara allvarlig för personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel.
2. Kryptokockos: Orsakas av svampen Cryptococcus neoformans och är vanligast hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och inkluderar hosta, feber, trötthet och andningssvårigheter.
3. Histoplasmos: Orsakas av svampen Histoplasma capsulatum och förekommer vanligast i jord i områden med hög luftfuktighet. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.
4. Kokcidioidomykos: Orsakas av svampen Coccidioides immitis och förekommer vanligast i torra områden i sydvästra USA och Mexiko. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.

Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp det rör sig om och hur allvarliga symtomen är. Vissa infektioner kan behandlas med antimykotiska mediciner, medan andra inte behöver någon behandling alls. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på sjukhus.

H-Y-antigen är ett antigen som finns hos människor och däggdjur. Det är ett proteinkomplex som kodas av genen SRY på Y-kromosomen, vilket gör att det primärt förekommer hos män. H-Y-antigenet spelar en viktig roll i den tidiga utvecklingen av könsorganen under fostertiden. Det kan även spela en roll i immunologiska reaktioner vid transplantation och i vissa sjukdomstillstånd som till exempel autoimmuna sjukdomar.

Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.

'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.

Nukleär reprogrammering är ett biologiskt process där den cellulära identiteten och funktionen hos en specialiserad cell ändras tillbaka till en stamcellsliknande tillstånd, där den kan differensiera till olika typer av celler. Detta uppnås genom att återprogrammera epigenetiska märken och omstrukturera kromatin i cellkärnan, vilket leder till att onkogeners aktivitet undertrycks och genuttrycket av stamcellsfaktorer ökar. Denna process kan ske genom olika metoder, inklusive virusbaserade vektorer, syntetiska RNA och proteiner, eller med hjälp av cellfusion. Nukleär reprogrammering har potentialen att revolutionera regenerativ medicin genom att möjliggöra skapandet av patientspecifika stamceller för terapi och behandling av olika sjukdomar, inklusive genetiska sjukdomar, degenerativa tillstånd och skador.

Splenektomi är ett medicinskt ingrepp där milten (splen) i bukhålan tas bort chirurgiskt. Milten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en viktig roll i immunförsvaret, bland annat genom att filtrera och eliminera äldre röda blodkroppar och infektionskällor.

En splenektomi kan utföras av olika anledningar, till exempel på grund av skada, sjukdom eller för att underlätta andra medicinska behandlingar. Efter en splenektomi kan patienten ha en ökad risk för infektioner, särskilt med encapsulerade bakterier som pneumokocker och meningokocker, varför vaccinationer ofta rekommenderas före eller efter operationen.

Trombopoietin (TPO) är ett glykoprotein som produceras i levern och styr produktionen av trombocyter (blodplättar) inuti benmärgen. Det sker genom att stimulera multiporten stammcellers differentiering till megakaryocyter, vilka sedan delar sig och bildar trombocyter. TPO binder till sin receptor, c-Mpl, på megakaryocytens yta och utlöser en signaltransduktionsväg som leder till ökad trombocytproduktion. TPO har också visat sig ha en roll i överlevnaden och funktionen hos redan existerande trombocyter.

En granulocyt är en vitt celltyp i blodet som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och inflammation. Granulocyterna har en segmenterad kärna och cytoplasmamassor fyllda med små granuler som innehåller enzymer och andra substanser som kan bryta ned främmande partiklar och ämnen. Det finns tre typer av granulocyter: neutrofila granulocyter, eosinofila granulocyter och basofila granulocyter. De flesta granulocyterna i blodet är neutrofila granulocyter.

I medicinsk kontext refererar "omfördelning av gener, T-lymfocyt" till ett tillstånd där det förekommer en förändring i antalet och typen av gener i T-lymfocyter, en viss typ av vita blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret.

T-lymfocyter har på sin yta receptorer som känner igen specifika antigener (främmande ämnen som kan utgöra ett hot mot kroppen, såsom virus eller bakterier). Genom en process som kallas V(D)J-kombinatorik kan T-celler generera en mycket stor mängd olika receptorer med varierande specificitet för att känna igen olika antigener.

Omfördelning av gener i T-lymfocyter kan inträffa som ett resultat av onormala mutationer eller avvikanden i den genetiska informationen, vilket kan leda till en förändring i antalet och typen av receptorer på T-cellernas yta. Detta kan ha konsekvenser för immunförsvaret, eftersom det kan påverka T-cellers förmåga att känna igen och bekämpa främmande ämnen.

Det är värt att notera att omfördelning av gener i T-lymfocyter kan vara associerad med olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och autoimmuna sjukdomar.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

"Granulomatous disease, chronic" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som karaktäriseras av kännetecknande inflammatoriska cellaggregat, kallade granulomer. Dessa granulomer består vanligen av olika typer av immunceller, såsom makrofager, T-celler och B-celler. Granulomer är en del av kroppens försvarsmekanism mot främmande ämnen, till exempel bakterier eller virus, men kan även uppstå i samband med autoimmuna sjukdomar eller reaktioner på icke-infektiösa substanser.

En "chronic" granulomatous disease är en som persisterar över en längre tidsperiod och kan vara ett resultat av en kronisk infektion, en autoimmun sjukdom eller en annan underliggande patologi. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar tuberkulos, sarkoidos och Crohns sjukdom. Dessa sjukdomar kan leda till skador på olika organ och system i kroppen och behandlas vanligen med antiinflammatoriska eller immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera inflammationen och förhindra fortsatt skada.

Binjurebarkshormoner, även kända som corticosteroidhormoner, är hormoner som produceras och secreteras av binjurenkortex, den yttre barken på binjuren. Det finns två typer av binjurebarkshormoner: glukokortikoider och mineralokortikoider.

Glukokortikoider, som huvudsakligen består av cortisol, har en rad effekter på kroppen, inklusive att hjälpa till att reglera metabolismen, modulera immunresponsen och dämpa inflammation. De kan också påverka vattn- och elektrolytbalansen i kroppen.

Mineralokortikoider, som huvudsakligen består av aldosteron, är involverade i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. De gör detta genom att påverka reabsorptionen av natrium och sekretion av kalium i njurarna.

Binjurebarkshormoner är nödvändiga för att underhålla homeostasen i kroppen, men överproduktion eller underproduktion kan leda till olika hälsoproblem. Till exempel kan överproduktion av cortisol leda till Cushings syndrom, medan underproduktion kan leda till Addisons sjukdom. Överproduktion av aldosteron kan leda till primär hyperaldosteronism, och underproduktion kan leda till Addisons sjukdom.

Haplotyping är en metod inom genetiken som används för att bestämma den specifika kombinationen av gener och genvarianter (snipp) som är ärftliga tillsammans på samma kromosom. Varje individ har två kopior av varje kromosom, en från vardera förälder, och dessa kallas haplotyper. Genom att bestämma haplotypen kan man få information om vilka gener och genvarianter som ärvs tillsammans och hur de möjligen kan påverka varandra och leda till olika fenotyper eller sjukdomar. Haplotypning används bland annat inom forskning, medicinsk diagnostik och för att utveckla personligadiserade läkemedel (precision medicine).

Oligoklonalband är ett begrepp inom neuroimmunologi och neuropatologi som används för att beskriva ett specifikt mönster av monoklonala immunglobuliner i cerebrospinalvätskan (CSF). Oligoklonal band (OB) är en indikation på en aktiv immunreaktion i centrala nervsystemet (CNS).

När immunförsvaret svarar på en infektion eller en sjukdom produceras antikroppar, eller immunglobuliner, för att bekämpa främmande ämnen. I vissa fall kan dessa antikroppar producera ett mönster av parallella linjer när de analyseras med en teknik som kallas elektrofores och immunfixation (EIF). Dessa linjer kallas oligoklonal band, eftersom de består av en liten grupp (oligo) av klona av antikroppar med liknande egenskaper.

I hälsa förekommer inga eller väldigt få oligoklonalband i cerebrospinalvätskan, men vid vissa sjukdomar som exempelvis multipel skleros (MS) kan det uppstå en ökning av antikroppsproduktionen i CNS, vilket resulterar i ett större antal oligoklonal band.

Det är värt att notera att närvaro av oligoklonal band i cerebrospinalvätskan inte är specifik för någon enskild sjukdom och kan förekomma i andra tillstånd som neuroinflammation, infektioner eller cancer. Därför behöver påvisandet av oligoklonal band i kombination med andra kliniska och diagnostiska bevis för att ställa en diagnos.

Lymfbestrålning är en form av strålbehandling där man riktar strålar mot lymfknutorna. Det används ofta som en del av behandlingen för olika slags cancer, eftersom cancerceller kan spridas till lymfknutorna. Syftet med lymfbestrålning är att döda cancerceller och minska risken för att cancer ska återkomma i området. Under behandlingen placeras patienten ofta under en strålkälla som riktas mot de drabbade områdena, och strålar avges under en viss tidsperiod beroende på läkares rekommendationer.

CD3-antigener är en typ av proteiner som finns på ytan av T-celler, en viktig typ av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunförsvaret i kroppen. CD3-antigenen består av flera olika underenheter (CD3γ, CD3δ, CD3ε och CD3ζ) som tillsammans bildar en komplex struktur på T-cellernas yta. När en T-cell aktiveras genom att binda till ett antigenpresenterande celler (APC), sker en serie signaltransduktion via CD3-komplexet, vilket leder till aktivering av T-cellen och initieringen av en immunrespons. CD3-antigener är därför viktiga markörer för att identifiera och studera T-celler in vitro och in vivo.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Kemoprofylax är användning av läkemedel, vanligtvis i form av tabletter, för att förebygga en infektion med en specifik typ av bakterie eller parasit. I medicinsk kontext används ofta termen "kemoprofylax" när det handlar om profylaktisk behandling med antimikrobella läkemedel för att förebygga infektioner hos personer med särskilda riskfaktorer, till exempel patienter som har subjävn bakteriemi (bakterier i blodet) orsakad av en specifik art av bakterie.

Ett exempel på kemoprofylax är profylaktisk användning av antibiotika för att förebygga infektioner hos patienter som har subjävn bakteriemi orsakad av den gramnegativa bakterien Esherichia coli (E. coli). Genom att ge patienten en kort kurs med ett antibiotikum som är verksamt mot E. coli kan man minska risken för att patienten utvecklar en allvarlig infektion, till exempel en blodinfektion (sepsis).

Det är viktigt att notera att kemoprofylax bör endast användas när det finns starka bevis för att den kommer att vara effektiv och att patienten har en hög risk för att utveckla en infektion. Oskäligt användande av antibiotika kan leda till resistensutveckling hos bakterier, vilket kan göra det svårare att behandla allvarliga infektioner i framtiden.

En bakteriell infektion är en infektion som orsakas av bakterier, små encelliga mikroorganismer. När bakterier invaderar kroppen kan de orsaka en rad olika symptom beroende på vilken typ av bakteri och var i kroppen den etablerar sig. Exempel på bakteriella infektioner inkluderar lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis). Behandlingen för bakteriella infektioner består ofta av antibiotika, men det kan också behövas andra typer av behandling beroende på typen och allvarlighetsgraden av infektionen.

Embryoid bodies are aggregates of pluripotent stem cells that can differentiate into cells and tissues representing all three germ layers: endoderm, mesoderm, and ectoderm. They are often formed in vitro when stem cells, such as embryonic stem cells or induced pluripotent stem cells, are cultured in suspension under specific conditions that promote cell aggregation and differentiation. Embryoid bodies can serve as a valuable tool for studying early embryonic development, drug screening, and tissue engineering.

In a medical context, ‘time’ kan defineres som the duration or interval between two events, or the point at which something occurs. It is used to monitor the progression of diseases, measure the effectiveness of treatments, and schedule appointments and procedures. Time is also an important factor in the administration of medications, with certain drugs requiring precise timing for optimal efficacy and safety. Additionally, time-sensitive conditions such as stroke or heart attack necessitate immediate medical attention to prevent further damage or death. Overall, time is a critical component in the delivery and evaluation of healthcare services.

"End-stage liver disease" (ESLD) refers to the late stage of chronic liver disease, where the liver function has deteriorated significantly and irreversibly. At this stage, the liver is unable to perform its essential functions, such as removing toxins from the body, producing bile for digestion, regulating blood clotting, and maintaining hormone balance.

ESLD can lead to a variety of serious complications, including ascites (accumulation of fluid in the abdomen), encephalopathy (confusion and altered mental status due to toxin buildup), bleeding esophageal varices (dilated veins in the esophagus that can rupture and bleed), and infection.

The most common causes of ESLD include cirrhosis, hepatitis B or C, alcoholic liver disease, non-alcoholic fatty liver disease, and genetic disorders such as hemochromatosis and Wilson's disease. Treatment for ESLD typically involves managing symptoms and complications, with a focus on improving quality of life. In some cases, liver transplantation may be considered as a treatment option.

Sialic Acid Binding Ig-like Lectin 3, ofta förkortat till SIGLEC3 eller CD33, är en typ av protein som tillhör sigleinfamiljen och fungerar som en receptor på vissa vita blodceller, särskilt neutrofiler och monocyter. Den binder specifikt till sialiska syra-kolhydrater på cellytor och är involverad i reguleringen av immunresponsen. CD33 har också visat sig vara en intressant molekyl inom cancerforskning, eftersom det verkar spela en roll i kontrollen av celltillväxt och -död hos leukemiceller.

Tumørantigener är proteiner eller andra molekyler som endast förekommer på eller i cancerceller och inte på normalt differentierade celler. De kan uppstå som ett resultat av genetiska mutationer, virusinfektioner eller förändringar i den epigenetiska modifieringen av DNA. Tumörantigenerna kan identifieras och attackeras av immunsystemet, vilket utlöser en immunrespons mot cancercellerna. Dessa antigener används också som mål för cancerimmunterapi, där patientens eget immunsystem stimuleras att attackera cancercellerna med hjälp av tumörantigener.

'Paraproteinemia' är ett medicinskt tillstånd där det förekommer förhöjda nivåer av monoklonala immunglobuliner (proteiner) i blodet. Dessa proteiner kallas paraproteiner och produceras av en klon av onormala plasma cells, som ofta är onkologiska i natur, såsom i multipel myelom eller B-cells lymfom. Paraproteinemier kan också förekomma i benigna tillstånd, såsom monoklonala gammopathi av oklar signifikans (MGUS).

Paraproteinerna kan orsaka olika komplikationer beroende på deras typ och mängd. De kan leda till att blodet blir tjockare, vilket kan orsaka symptom som blodproppar eller blödningar. Paraproteinerna kan också avlagra sig i olika vävnader i kroppen och orsaka skada, såsom i njurarna eller nerverna.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla paraproteinemier för att förebygga komplikationer och förbättra prognosen för patienten. Behandlingen kan innefatta kemoterapi, immunterapori eller stamcellstransplantation beroende på underliggande orsak till paraproteinemin.

'Lunginflammation, viral' refererer til en infektion i lungene som orsakas av et virus. Den medicinske betegnelsen for denne type lungeinfeksjon er ofte 'viral pneumoni'. Ved en viral pneumoni angriper et virus de små luftveier og/eller lungblærer (alveoler) i lungene, hvilket fører til en inflammatorisk respons som kan medføre symptomer som hoste, produktivt hoste, feber, trang til å ande dybt og smerter i brystet. Andre typer av infeksjoner som bakterier og svamp kan også føre til lungeinfeksjoner, men de betegnes deretter som 'bakteriel pneumoni' eller 'svampelunge'. Det er viktig å søke medisinsk behandling hvis man mener at have en viral pneumoni, da det kan være n toget med andre komplikasjoner og kræve spesifikk antiviral behandling.

Ett immunkonjugat är en substans som består av två delar: en immunologisk del och en verkningsdel. Den immunologiska delen är ett antikroppsmolekyl som kan binda specifikt till en viss typ av cell, proteins molekyl eller antigen. När denna binding har skett aktiveras den verkningsfyllda delen av konjugatet, vilket ofta är ett toxin, en radioaktiv isotop eller en fluorescerande markör. Denna mekanism används inom medicinen för att exempelvis kunna eliminera cancerceller eller visualisera specifika strukturer i kroppen.

Hematopoetiskt system (eller blodbildande system) är ett samlingsbegrepp för de celler, organ och vävnader som är involverade i produktionen av blodceller och blodplättar i kroppen. Detta inkluderar benmärgen, milt, thymus, mjälte och lymfkörtlar. Hematopoetiska celler utvecklas från stamceller som har kapaciteten att differensiera till olika typer av blodceller, såsom röda blodceller (erytrocyter), vita blodceller (leukocyter) och trombocyter. Hematopoetiska systemet är viktigt för att underhålla homeostasen i kroppen genom att producera nödvändiga celler för immunförsvar, syretransportsystem, hemostas och andra fysiologiska processer.

Granulocyte-macrophage colony-stimulating factor (GM-CSF) är ett tillväxtfaktorprotein som verkar på hematopoetiska stamceller och stimulerar deras differentiering och proliferation, särskilt till granulocyter och macrofager. Det produceras naturligt i kroppen av flera olika celltyper, inklusive T-celler, fibroblaster och endotelceller.

I medicinsk kontext används rekombinant GM-CSF som läkemedel för att behandla neutropeniska tillstånd, såsom efter kemoterapi eller strålbehandling vid cancer. Det kan också användas för att stödja stamcellstransplantationer och behandla vissa former av svårartad lunginflammation.

'Broskbildning' (fibros) är en patologisk process som innebär att bindvävsmassa bildas i ett organ eller vävnad, vilket kan leda till förtjockning och funktionsnedsättning. Brosk är egentligen en annan typ av vävnad än bindväv, men begreppet 'broskbildning' används ofta som en övergripande beteckning på abnormalt ökat inslag av bindväv i olika typer av vävnader.

I medicinsk kontext kan 'broskbildning' syfta på ett flertal olika tillstånd, beroende på vilket organ eller vävnad som är drabbat. Några exempel är:

* Lungsfibros: Broskbildning i lungorna, vilket kan leda till andningssvårigheter och permanent skada på lungvävnaden.
* Leverfibros: Broskbildning i levern, ofta orsakad av alkoholmissbruk eller hepatit, vilket kan leda till levercirros och levercancer.
* Hjärtfibros: Broskbildning i hjärtmuskulaturen, vilket kan leda till hjärtsvikt och andra hjärtrelaterade problem.
* Njurfibros: Broskbildning i njuren, ofta orsakad av kronisk njursjukdom, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och eventuell dialysbehandling.

Behandlingen av broskbildning beror på vilket organ eller vävnad som är drabbat, orsaken till tillståndet och dess svårighetsgrad. I vissa fall kan mediciner som dämpar inflammation hjälpa, medan andra fall kan kräva operation eller transplantation.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

I'm sorry for the confusion, but "Cellform" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be some confusion with the term. If you are referring to a specific concept or structure related to cells in biology or medicine, could you please provide more context or clarify what you mean by "Cellform"? That would help me to give you a more accurate and helpful response.

Adenovirusinfektioner hos människor är en infektionssjukdom orsakad av adenoviruses. Adenoviruset är ett DNA- virus som kan infektera olika typer av celler i kroppen, inklusive slemhinnor i ögon, näsa, hals och lungor. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, och de kan orsaka en bred varierande symptombild, beroende på vilken typ av cell som infekteras.

Några vanliga symtom på en adenovirusinfektion inkluderar:

* Förkylningsliknande symtom, såsom hosta, snuva näsa, halsont och feber
* Konjunktivit (ögoninflammation)
* Diarré
* Mag- tarmloppor
* Andningsproblem, särskilt hos barn och personer med nedsatt immunförsvar

I allmänhet är adenovirusinfektioner milda och leder inte till komplikationer. Men i vissa fall kan de orsaka allvarligare sjukdomar, särskilt hos barn, äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar. Behandlingen av adenovirusinfektioner är vanligtvis stödjande och inriktad på att lindra symtomen.

Adenovirusinfektioner sprids ofta via droppburen smitta, när en smittad person hostar eller nysar, men de kan också spridas via direkt kontakt med infekterade personer eller genom kontaminierade ytor och födoämnen. För att förebygga spridningen av adenovirusinfektioner rekommenderas god handhygien, att undvika nära kontakt med sjuka personer och att städa kontaminerade ytor regelbundet.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

T-cellsleukemi hos vuxna, även känd som T-cell lymfocytär leukemia (T-CLL), är en ovanlig form av leukemi, en typ av cancer som drabbar det blodbildande systemet. Den utgör mindre än 2% av alla leukemier hos vuxna.

T-cellsleukemi orsakas av onormala och oreglerade ökningar av en viss typ av vita blodkroppar, T-lymfocyter eller T-celler. Dessa cancerceller tenderar att akkumulera i benmärgen, blodet, lymfknutorna och andra vävnader som lever, mjälte och centrala nervsystemet.

T-cellsleukemi hos vuxna kännetecknas av en progressiv och aggressiv sjukdomsförlopp med snabb onormal ökning av T-celler i blodet och benmärgen. Andra symptom kan inkludera trötthet, feber, svettningar, viktminskning, små blåa fläckar under huden (petechier), inflammation eller smärta i lymfknutorna, ben och lederna.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en prov av blod eller benmärg. Behandlingen kan omfatta kemoterapi, stamcellstransplantation och andra terapeutiska strategier som riktas mot att minska antalet cancerceller och förbättra patientens prognos.

Leverregeneration (eller hepatisk regenerering) är den förmåga som levern har att återställa sig själv efter skada eller delvis bortoperation. Denna process innebär att leverceller, framförallt levercellerna kända som hepatocyter, delar sig och bildar nya celler för att ersätta de skadade eller borttagna cellerna. Denna förmåga är mycket stark hos levern jämfört med andra organ i kroppen. Leverregeneration kan ske så länge som det finns livskraftiga leverceller kvar efter skadan, och den kan vara fullbordad inom några veckor eller månader beroende på omfattningen av skadan.

Polyomavirusinfektioner är infektioner orsakade av polyomavirus, ett släkte av dubbelsträngat DNA- virus som kan infektera människor och djur. Det finns flera olika typer av polyomavirus som kan ge upphov till olika sjukdomar beroende på vilken typ av virus det är och individens immunstatus.

Hos människor kan de två vanligaste typerna av polyomavirus vara BK-virus (BKV) och JC-virus (JCV). De flesta människor blir infekterade under barndomen eller tidiga livet, men virusinfektionen ger oftast inga symtom eftersom immunsystemet håller viruset under kontroll.

I vissa fall kan BKV orsaka sjukdomar i njurarna och urinvägarna, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel transplantatmottagare eller HIV-smittade individer. Symptomen på en BKV-infektion kan inkludera feber, trötthet, blod i urinen och smärta i ländryggen eller buken.

JCV kan orsaka progressiv multifokala leukoencefalopati (PML), en allvarlig neurologisk sjukdom som främst drabbar personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smittade individer eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel efter en transplantation. PML orsakas av att JCV infekterar och förstör glialceller i hjärnan, vilket kan leda till svåra neurologiska symtom som bland annat inkluderar förlamning, kognitiva störningar och synnedsättning.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot polyomavirusinfektioner, men i allmänhet fokuseras behandlingen på att hantera symtomen och att stödja immunförsvaret hos den drabbade individen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera infektionen, men deras effektivitet är begränsad.

Immunoglobuliner är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells och har en viktig roll i immunförsvaret. De består av två identiska lätta kedjor (lambda eller kappa) och två identiska tunga kedjor (alpha, gamma, delta eller epsilon).

En lätt kedja är ett typspecifikt protein som innehåller en variabel region som kan binda till olika antigener, samt en konstant region. Lätta kedjor delas in i två klasser: lambda och kappa. Varje immunoglobulinmolekyl innehåller två identiska lätta kedjor, antingen båda är av lambda-typ eller båda är av kappa-typ.

Lätta kedjor har en molekylmassa på ungefär 25 kDa och består av en variabel region (V) och en konstant region (C). Variabla regionen innehåller tre komplementaritetsdetermineringsområden (CDR) som är involverade i antigenbindningen. Konstanta regionen består av en konstanteram, vilket gör att lätta kedjor kan kategoriseras i olika underklasser baserat på skillnader i den konstanta regionen.

I summa, immunglobulin med lätt kedja är en del av det adaptiva immunförsvaret som producerar proteiner som består av två identiska lätta kedjor och två tunga kedjor. Lätta kedjor innehåller en variabel region som kan binda till olika antigener, samt en konstant region som gör att de kan kategoriseras i olika underklasser.

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratorietester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern. Dessa tester mäter olika aspekter av leverns funktion, såsom produktion av leverenzymer, bortrening av toxiner och nivåer av substanser som produceras eller metaboliseras av levern. Några exempel på vanliga tester som ingår i en LFT är:

1. Aspartataminotransferas (AST) och alaninaminotransferas (ALT): Dessa enzymer finns i höga koncentrationer i leverceller och kan öka i blodet vid skada eller sjukdom i levern.
2. Alkalisk fosfatas (ALP): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern, benmärg och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller benmärgen.
3. Gamma-glutamyltransferas (GGT): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
4. Bilirubin: Bilirubin är ett slaggprodukt som bildas när hemoglobin bryts ner. Den metaboliseras och utsöndras av levern. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller blodet.
5. Albumin: Albumin är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern.
6. Protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT): Dessa tester mäter blodets förmåga att koagulera. Förlängd PT eller PTT kan indikera skada eller sjukdom i levern.

Det är viktigt att notera att dessa laboratoriedata inte ska tolkas isolerat, utan tillsammans med kliniska symtom och andra undersökningsresultat.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

CXCR4-receptorer, eller C-X-C chemokine receptor type 4, är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till den specifika chemokinen CXCL12 (även känd som stromal cell-derived factor 1, SDF-1). Dessa receptorer spelar en viktig roll inom signalsystemet för cellulär migration och homeostas, särskilt under embryonal utveckling, hematopoies och immunförsvaret.

CXCR4-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer som angio- och neurogenes, hematopoies och immunresponser. Dessutom har de visat sig spela en viktig roll i patofysiologiska processer som cancer, HIV-infektion och autoimmuna sjukdomar.

I cancer konstateras överaktivering av CXCR4-receptorer ofta vilket leder till förhöjd cellmigration, invasivitet och metastasbildning. I HIV-infektion används CXCR4 som en ko-receptor tillsammans med CD4 för att underlätta virusets infektion av T-celler.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

CD24-antigen, också känt som heat stable antigen (HSA), är ett transmembrant glykoprotein som består av cirka 27 aminosyror och har en molekylvikt på 25-30 kDa. Det uttrycks på ytan hos många olika celltyper, inklusive B-celler, T-celler, granulocyter, monocyter och neuroblaster. CD24 har visat sig spela en roll i cellytansignalering, celladhesion och immunresponser. Det kan också vara involverat i cancerutveckling och progression, eftersom det är överfört expressat på vissa cancerceller, inklusive leukemi- och carcinomceller. CD24-antigenets funktion och kliniska relevans fortsätter att undersökas av forskare inom områdena immunologi och onkologi.

Sädeskanaler, även kända som deferenskanaler eller vas deferens, är en del av det maskulina reproduktionssystemet hos däggdjur. De är ett par muskulösa rör som transporterar spermier från varje testikel till urinblåsan, där de blandas med den vätska som produceras i prostata och bulbourethrala körteln för att bilda ejakulat.

Sädeskanalerna är omgivna av glatt muskulatur, vilket hjälper till att transportera spermierna genom peristaltiska kontraktioner under sexuell stimulans. När mannen når orgasm och utsöndrar ejakulat, rör sig spermierna från urinblåsan genom urinvägen och uretran för att sedan lämna kroppen via penis.

HLA-DP beta-chains är en typ av human leukocy antigen (HLA) klass II protein som kodas för av HLA-DPB1-genen hos människor. Dessa proteiner spelar en viktig roll i immunsystemet genom att presentera peptider från intracellulära patogener till CD4+ T-celler, vilket initierar den adaptiva immuna responsen. HLA-DP beta-chain bildar en komplex tillsammans med HLA-DP alpha-chain för att bilda HLA-DP heterodimeren som presenterar peptider på cellytoskelettet av antigenpresenterande celler (APC). Variationer i HLA-DP beta-chain kan ge upphov till individuella skillnader i immunresponsen och är också kända för att vara involverade i vissa sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar och transplantatrelaterad rejektion.

Bakteriemi är en medicinsk term som betyder att bakterier påträffas i blodet. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner i kroppen eller som komplikation efter en operation. Symptomen på bakteriemi kan variera, men inkluderar ofta feber, accelerat hjärtslag och andning, förvirring och nedsatt allmäntillstånd. Behandlingen består vanligen av antibiotika som väljs ut baserat på vilken bakterieart som orsakar infektionen.

'Skrumplever' er ikke en medisinsk term eller diagnose som jeg kjenner til. Det kan være at du refererer til "ascites", som er en akkumulering av overskuddslig fluid i abdomenell hule. Ascites kan ha mange forskjellige årsaker, inkludert levercirrosis, hjertefailure, kreft og infeksjoner.

Hvis du menet noe annet med 'skrumplever', kan jeg ikke gi en medisinsk definisjon uten mer kontekst eller informasjon.

Hjärndöd är ett medicinskt tillstånd där hjärnans högre funktioner har upphört och inte kan återfås. Det innebär att individen saknar alla medvetna erfarenheter, är oförmögen att andas självständigt och saknar alla spår av hjärnstamreflexer. Hjärndödens diagnos ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska observationer och specialiserade undersökningar som elektroencefalografi (EEG) och bedömning av hjärtflödesvolymen i hjärnan med hjälp av dopplersonografi eller annan bilddiagnostik.

Det är viktigt att skilja mellan livsuppehållande behandling och livshotande tillstånd, eftersom det finns en skillnad mellan att vara hjärndöd och vara i ett vegetativt tillstånd eller koma. En person som är hjärndöd har inga möjligheter till återhämtning av sina hjärnfunktioner, medan det kan finnas vissa begränsade möjligheter till förbättring i andra tillstånd där individen inte är hjärndöd.

HLA-B är ett antigen som tillhör gruppen human leukocyte antigens (HLA) och är beläget på cellmembranet hos alla kroppens celler, förutom de röda blodkropparna. HLA-B är en del av det system som hjälper kroppen att skilja egen vävnad från främmande och spelar därför en viktig roll i immunförsvaret.

HLA-B-antigenet är ett proteinkomplex som består av två polypeptidkedjor, en lätt och en tung. Detta komplex binder till och presenterar små peptider från intracellulära proteiner för T-celler, vilket hjälper kroppen att identifiera och bekämpa infektioner orsakade av virus eller andra patogener.

Varje individ har två kopior av HLA-B-antigenet, en ärvt från varje förälder. Det finns många olika varianter av HLA-B-antigenet, och dessa varianter kan påverka risken för att utveckla vissa sjukdomar eller reagera på vissa läkemedel.

Satellitceller i skelettmuskulaturen är små, platta celler som ligger under den basala membranen och nära myofibrerna i skelettmuskelvävnad. De är stammceller som kan differentieras till muskelceller och spela en viktig roll vid muskelreparation och regeneration efter skada eller sjukdom. Satellitceller kan aktiveras av olika signalsubstanser, till exempel när muskeln utsätts för mekanisk skada eller inflammatoriska mediereaktioner. När satellitcellen är aktiverad delar den sig och en del av dessa celler differencieras till muskelceller och fuserar med de existerande muskelcellerna, medan andra delar sig och blir nya satellitceller som kan användas i framtida regeneration.

Medicinskt kan man definiera navelsträng (latin: *funiculus umbilicalis*) som den embryonala struktur hos däggdjur som förbinder fostret med modern under graviditeten. Navelsträngen består av två artärer och en ven, vilka transporterar blod mellan modern och fostret. Dessa blodkärl är omgivna av ett hylle av bindväv och muskulatur som möjliggör för blodet att pulsas tillbaka till modern även när fostrets hjärta slutat slå. Navelsträngen innehåller också en nervtråd, *nervus umbilicalis*, som är en del av det parasympatiska nervsystemet.

Navelsträngen är cirka 50-60 cm lång och har en diameter på ungefär 1-1,5 cm. Vid födseln kapslas navelsträngen ofta in i ett skyddande hölje kallat *whartons bulle*, som förhindrar att den skadas under förlossningen. Efter födseln klipps navelsträngen av och torkas ren, varefter det kvarvarande stycket avsöndras naturligt inom några dagar.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

'Myeloid stem cells' are primitive hematopoietic cells that have the ability to self-renew and differentiate into various blood cell types of the myeloid lineage. These cells are found in the bone marrow and give rise to red blood cells, platelets, and white blood cells such as granulocytes (neutrophils, eosinophils, and basophils), monocytes, and dendritic cells. Myeloid stem cells are essential for maintaining normal hematopoiesis and are often targeted in cancer therapies, such as chemotherapy and radiation therapy, which can damage these cells and lead to side effects like anemia, neutropenia, thrombocytopenia, and increased risk of infection.

Thy-1-antigen, også kjent som CD90, er ein membranprotein som forekommer hovedsakelig på overflaten til visse typer av hvite blodceller, som f.eks. T-lymfositer og neuroner. Det er en glykoprotein med en molekylvekt de som veier rundt 25-37 kDa. Thy-1-antigenet spiller en viktig rolle i cellegrovnereglering, adherens og migrasjon. Det kan også være involvert i signaloverføring mellom celler.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

Njurfunktion, nedsatt, refererar till en situation där njurarna har ett nedsatt eller försämrat förmåga att utföra sina normalt funktioner. Dessa funktioner inkluderar filtrering av blodet för att avlägsna skadliga substanser och överskottsvätskor, balansering av kroppens vattennivåer och elektrolytbalans, samt sekretion av hormoner som reglerar blodtrycket och produktionen av röda blodkroppar.

Nedsatt njurfunktion kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom diabetes, högt blodtryck, glomerulonefrit (inflammation i njurarnas små blodkärl), polycystisk njursjukdom och andra former av kronisk njursjukdom. Symptomen på nedsatt njurfunktion kan variera beroende på graden av skada, men kan inkludera trötthet, svullnad i ben och fötter, förändringar i urinen, illamående och kräkningar, andningssvårigheter och försämrad mental kapacitet.

Det är viktigt att uppsöka vård om man misstänker nedsatt njurfunktion, eftersom tidig diagnos och behandling kan hjälpa att förhindra ytterligare skada och komplikationer. Behandlingen av nedsatt njurfunktion beror på orsaken till problemet och kan innefatta mediciner, ändringar i livsstilen eller dialysbehandling.

AIDS-relaterat lymfom är en typ av cancer som drabbar det immunförsvarsceller som kallas B-lymfocyter. Detta sjukdomstillstånd är direkt relaterat till infektionen med human immunodeficiency virus (HIV), som orsakar sjukdomen AIDS. När en individ blir smittad med HIV, attackerar viruset B-lymfocyterna och försvagar därmed det immunförsvar som kroppen har. Detta gör att individen blir mer mottaglig för olika infektioner och sjukdomar, inklusive cancer.

AIDS-relaterade lymfomer kan vara av två typer: diffus storcelligt B-cellslimfom (DLBCL) eller Burkitts lymfom. DLBCL är den vanligaste typen och tenderar att drabba äldre personer med HIV-infektion, medan Burkitts lymfom oftare ses hos yngre individer. Båda typerna av AIDS-relaterade lymfomer växer snabbt och kan sprida sig till andra delar av kroppen.

Symptomen på AIDS-relaterat lymfom inkluderar ofta svullnad i lymfknutor, feber, nattsvettningar, trötthet, viktminskning och svårigheter att andas. Behandlingen för AIDS-relaterade lymfomer kan innebära kemoterapi, strålbehandling eller en kombination av båda. I vissa fall kan även en benmärgstransplantation vara ett alternativ. Trots behandlingen är prognosen för AIDS-relaterade lymfomer ofta dålig, särskilt om cancer har spridit sig till andra delar av kroppen.

'Paraprotein' er en medisinsk betegnelse for et tyndt, monoklonalt protein som dannes i forbindelse med mange former for multipel myelom, macroglobulinæmi og visse andre monoklonale gammaglobulinvilkår. Paraproteinet produceres ofte af en klonalt malign belastning af plasmaceller eller B-celler, der overproducerer et specifikt immunoglobulin (antistof) med en ukorrekt foldet struktur.

Paraproteiner kan klassificeres som enten intakte monoklonale immunglobuliner (M-proteiner) eller fragmenter heraf, såsom M-komponenter. De kan forårsage forskellige kliniske symptomer alt efter deres type og koncentration i blodet eller urinen. Nogle almindelige komplikationer inkluderer nedsat nyrefunktion, neurosensorisk skade, koagulopati, og infektion.

Laboratoriemæssigt kan paraproteiner fastslås ved hjælp af elektroforesis, som adskiller proteiner efter deres løsningsmiddelbetingede ladning og molekylarvekt. Immundefektioner eller andre sygdomme kan også resultere i paraproteinemia, men det er vigtigt at understrege at paraproteiner ikke altid er patologiske og kan findes i små mængder hos sunde individer.

En blodkomponenttransfusion är en medicinsk procedur där en specifik komponent av blod, till exempel röda blodkroppar, blodplättor eller plasma, ges till en patient för att behandla olika medicinska tillstånd. Detta görs vanligtvis via en infusion in i en ven i armarna. Varje komponent har sitt specifika syfte:

1. Röda blodkroppar (erytrocyter): Används för att behandla anemi, vilket kan orsakas av blödning, sjukdom eller operation. De hjälper också till att transportera syre i kroppen.
2. Blodplättor (trombocyter): Används för att behandla blödningsrubbningar orsakade av låga nivåer av blodplättor, som kan förekomma vid leukemi, cancerbehandling eller efter en stor operation.
3. Blodplasma: Används för att behandla blödningar orsakade av koagulationsrubbningar, som kan förekomma vid lever sjukdomar, vitamin K-brist eller oralt antikoagulationsläkemedel (warfarin). Plasma innehåller också proteiner och näringsämnen som kan vara viktiga för patienter med svår sjukdom.

Innan en blodkomponenttransfusion ges, matchas donatorblodet med mottagarens blodgrupp för att minimera risken för transfusionsreaktioner.

"C3H mice" refer to a strain of laboratory mice that have been inbred for research purposes. The "C3H" designation stands for "Cooperative Colony-Harwell," indicating that the strain was developed through collaboration between the Cooperative Research Program and the Oak Ridge National Laboratory in Harwell, England.

These mice are known to have a number of genetic characteristics that make them useful for studying various biological phenomena. For example, they are prone to developing certain types of tumors, including mammary and lymphomas, which can be useful for cancer research. They also have a robust immune response, making them useful for studies of immunology and infectious diseases.

It is important to note that while "C3H mice" refers to a specific strain of laboratory mice, there may be variations within the strain depending on the specific breeding line or stock. Therefore, it is always important to consult the relevant literature and seek guidance from experienced researchers when working with these animals.

Bilirubin är ett gult pigment som bildas när hemoglobinet i de äldre eller skadade röda blodkropparna bryts ned. Det är en produkt av hemosyntesen och kan antingen metaboliseras till en vattenlöslig form av bilirubin i levern eller akkumuleras i kroppen om leverfunktionen är störd.

När bilirubinet inte kan metaboliseras korrekt kan det leda till gulsot (icterus) som orsakas av att höga nivåer bilirubin ackumulerats i kroppen, vilket ger huden och ögonen en gulaktig färg. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig leverfunktionsstörning eller en annan sjukdom som påverkar levern.

K562-celler är en typ av immortaliserade celler som isolerades från benmärgscancer hos en patient med chronisk myeloisk leukemi (CML) under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess använts flitigt inom forskning, särskilt inom områdena cancer och genetik. K562-cellerna är en form av blastcell, som är en typ av cell som deltar i blodbildningen i benmärgen.

K562-cellerna har flera unika egenskaper som gör dem användbara inom forskning. De kan exempelvis spontant differentieras till olika typer av blodceller, såsom röda blodkroppar och trombocyter, när de utsätts för vissa signalsubstanser. Dessutom har K562-cellerna en hög nivå av genetisk instabilitet, vilket gör dem till ett användbart verktyg för att studera hur genetiska mutationer kan leda till cancerutveckling.

I medicinsk kontext används K562-celler ofta som modellsystem inom forskning relaterad till CML och andra former av blodcancer, samt för att testa effekterna av olika cancerbehandlingsmetoder, såsom kemoterapi och immunterapi.

Sirolimus, också känt som Rapamune, är ett immunsuppressivt läkemedel som används för att förhindra avstötning efter organtransplantationer. Det verkar genom att hämta ned T-cellernas aktivitet och på så sätt minska risken för immunreaktioner mot det transplanterade organet. Sirolimus är ett makrolidderivat som hämmar kinashämban A mTOR (mammalian target of rapamycin), vilket i sin tur styr cellcykeln, celldifferentiering och celldöd. Läkemedlet kan också användas för att behandla vissa typer av cancer, såsom njurcancer och sarcom, på grund av dess förmåga att hämma celltillväxt och angiogenes (bildning av nya blodkärl).

Systemisk sklerodermi är en autoimmun sjukdom som påverkar huden och olika organ i kroppen. Den karaktäriseras av ett förändrat kollagenmetabolism som leder till ökad produktion och accumulering av kollagen i huden och andra vävnader, vilket orsakar fibros och skleros (förtjockning och hårdning).

Systemisk sklerodermi kan delas in i två huvudgrupper: limited cutaneous systemic sclerosis (lcSSc) och diffuse cutaneous systemic sclerosis (dcSSc), beroende på om det primärt berörda området är begränsat till händer och fingrar eller om det också inkluderar armar, ben och andra kroppsdelar.

Utöver hudpåverkan kan systemisk sklerodermi även drabba blodkärl, muskler, ledvävnader, lungor, hjärta, njurar och tarmar. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är involverade, men kan inkludera exempelvis Raynauds fenomen (fingrar och tår blir vit-blå-röda under kyla eller stress), hudförtjockning, smärta i lederna, muskelsvaghet, hosta, andnöd, trötthet, viktminskning och magproblem.

Systemisk sklerodermi behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och fibrosen, samt med symtomatiska behandlingar beroende på vilka organ som är drabbade.

"Flerorgansvikt" (multi-organ weight gain) är ett medicinskt tillstånd där flera olika organ i kroppen ökar i vikt. Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive hjärtsvikt, njurssjukdom, leverinflammation eller andra sjukdomsförloppet som påverkar flera organsystem. I vissa fall kan det vara relaterat till ökad vätskeansamling i kroppen (edem) orsakad av hjärt- och/eller njurssvikt.

Det är viktigt att undersöka orsaken till flerorgansvikt för att ge adekvat behandling och förbättra patientens prognos. Behandlingen kan innefatta mediciner, dietförändringar, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.

Heterocykliska föreningar är en grupp av organiska föreningar som innehåller en eller flera heteroatomer (t.ex. syre, kväve, svavel eller fosfor) i sin ringstruktur. Dessa föreningar utgör en stor andel av alla naturligt förekommande och syntetiska organiska föreningar, inklusive många viktiga läkemedel, toxiner, vitaminer och pigment.

Den heterocykliska ringstrukturen kan variera i storlek från små tre- eller fyratomringar till stora polyatomringar med upp till 60 atomer. Exempel på vanliga heterocykliska föreningar inkluderar pyridin, pyrrol, furan, thiophen, indol och oxazol.

Heterocykliska föreningar kan ha en rad olika biologiska aktiviteter och användningsområden, beroende på deras specifika strukturella och elektroniska egenskaper. De kan fungera som enzymer, receptorantagonister eller agonister, och kan användas som läkemedel för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive cancer, infektioner, neurologiska störningar och kardiovaskulära sjukdomar.

HLA-DP-antigener är en del av humana leukocy antigent (HLA) systemet, som är ett genkomplex på kromosom 6 som kodar för proteiner som presenterar peptider för T-celler i immunsystemet. HLA-DP-antigen består av två polypeptidkedjor, en alpha- och en beta-kedja, som tillsammans bildar ett komplex på cellens yta. Dessa antigener är involverade i den specifika immuna responsen mot infektioner och kan också spela en roll i transplanationsimmunologi. Variationer i HLA-DP-antigenet kan också vara associerade med vissa autoimmuna sjukdomar.

'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.

"Translokation, genetisk" refererer til en type genetisk mutation hvor der forekommer en overførsel eller udveksling af store dele (eller hele) af en kromosom med en anden. Denne proces kan resultere i to typer translokationer:

1. Reciprok translokation: Her sker der en ømsesidig udveksling af genetisk materiale mellem to forskellige kromosomer. Det vil sige, at et bestemt segment fra én kromosom byttes ud med et segment fra en anden kromosom.
2. Robertsoniansk translokation: Her fusionerer to akrocentriske kromosomer (kromosomer med korte arme) ved deres centromere, hvilket resulterer i en større kromosom og et mindre antal kromosomer i alt.

Translokationer kan være konsekvensen af fejl under celledeling eller udvikle sig som følge af skade på DNA-molekylet, for eksempel ved eksponering for ioniserende stråling eller kemiske stoffer. Nogle translokationer kan være asymptomatiske og ikke have nogen negativ effekt, mens andre kan føre til genetiske sygdomme, udviklingsforstyrrelser eller cancer.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.

Steroider är en grupp organiska föreningar, inklusive kolesterol och dess derivat, som har en speciell struktur bestående av fyra ringar som är arrangerade i en specifik konformation. Många naturligt förekommande steroider har hormonella egenskaper och är viktiga för levande organismer. Exempel på naturligt förekommande steroidhormoner inkluderar kortisol, aldosteron, östrogener och androgener som alla produceras i kroppen hos däggdjur.

Steroider kan också vara syntetiska preparat som används inom medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd. De kan användas för att minska inflammation, undertrycka immunsystemet, ersätta hormonbrist eller behandla cancer. Exempel på syntetiska steroider inkluderar kortikosteroider som prednisolon och dexametason, samt anabola steroider som testosteron och nandrolon.

Användning av anabola steroider utanför medicinska rekommendationer är dock olagligt i många länder och kan leda till allvarliga bieffekter, inklusive lever- och hjärtskador, aggressivt beteende och förändringar av reproduktiva systemet.

Medicinskt sett betyder "möss, mutanta stammar" ungefär att man har modifierat gener hos möss genom en artificiell process, vilket resulterar i att deras fenotyp (kroppslig utseende och funktion) skiljer sig från den ursprungliga, eller "vilda", populationen.

En mutant stam är en grupp möss som har en gemensam genetisk förändring (mutation), vilket ger dem alla en specifik egenskap eller fenotyp. Dessa mutationer kan vara spontana, men oftare orsakas de av att forskare introducerar en förändring i deras DNA genom att använda tekniker som genetisk manipulation eller mutagenes.

Detta är viktigt inom biomedicinsk forskning eftersom det möjliggör studier av specifika gener och deras roll i olika sjukdomar, funktioner och processer hos levande organismer. Genetiskt modifierade möss kan användas för att undersöka hur en viss gen fungerar eller hur den påverkar en viss sjukdom, eftersom forskare kan skapa populationer med specifika genetiska förändringar och jämföra dem med kontrollgrupper.

Transgender är ett samlingsbegrepp för personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det biologiska könet de blev födda med. Termen inkluderar en mängd olika könsupplevelser och uttrycksformer, och kan omfatta transpersoner som har genomgått hormonbehandling eller kirurgi för att ändra sitt könsuttryck, såväl som de som inte gjort några fysiska förändringar. Det är viktigt att notera att vara transgender är inte en psykiatrisk störning, utan snarare en naturlig variation av mänsklig könsuttryck och identitet.

Forkhead-transkriptionsfaktorer (FOX) är en familj av transkriptionsfaktorer som innehåller ett välbevarat DNA-bindningsdomäne, känt som Forkhead box-domänen. Dessa proteiner deltar i regleringen av en mängd cellulära processer, inklusive cellytocykl, differentiering, apoptos och metabolism. Varje FOX-protein har specifika funktioner beroende på vilken typ av cell de uttrycks i och under vilka förhållanden. De kan agera som aktivatorer eller repressorer av transkription beroende på vilka andra proteiner de interagerar med. Genom att kontrollera genuttrycket på olika gener, hjälper FOX-proteinerna att styra cellens öde och funktion under dess livscykel.

Inborn errors of metabolism (IEM) refer to a group of genetic disorders caused by defects in the body's metabolic processes. Metabolism is the set of chemical reactions that occur within cells to maintain life and growth. It involves the breakdown of nutrients such as carbohydrates, fats, and proteins to produce energy and the synthesis of essential molecules required for various cellular functions.

In IEM, there is a deficiency or absence of an enzyme or protein that is necessary for a specific metabolic pathway. This results in the accumulation of toxic intermediates or a lack of essential products, leading to cellular dysfunction and disease. Symptoms of IEM can vary widely depending on the specific disorder and the severity of the enzyme deficiency.

Examples of IEM include phenylketonuria (PKU), maple syrup urine disease (MSUD), galactosemia, and glycogen storage diseases. These disorders are typically inherited in an autosomal recessive manner, meaning that an individual must inherit two copies of the mutated gene (one from each parent) to develop the disease.

Early diagnosis and treatment of IEM are crucial to prevent or minimize complications and improve outcomes. Treatment may involve dietary restrictions, supplementation with essential molecules, enzyme replacement therapy, or other specific interventions depending on the disorder.

Purinergic P2X5 receptors are a type of ligand-gated ion channel that are activated by the binding of adenosine triphosphate (ATP) and other purinergic agonists. These receptors play a role in various physiological processes, including pain perception, neurotransmission, and inflammation.

The P2X5 receptor is a homotrimic channel that consists of three identical subunits, each with two transmembrane domains and intracellular N- and C-termini. When ATP binds to the extracellular domain of the receptor, it triggers a conformational change that opens the ion channel, allowing the flow of cations such as calcium (Ca2+), sodium (Na+), and potassium (K+) across the cell membrane.

P2X5 receptors are widely expressed in both the peripheral and central nervous systems, as well as in non-neuronal cells such as immune cells and epithelial cells. In the nervous system, P2X5 receptors have been implicated in the transmission of nociceptive signals, or pain signals, from the periphery to the brain. They are also involved in the regulation of neurotransmitter release and synaptic plasticity.

In addition to their role in physiological processes, P2X5 receptors have been implicated in various pathological conditions, including chronic pain, inflammation, and neurodegenerative diseases. As a result, they are an active area of research for the development of new therapeutic strategies for these conditions.

Randomized clinical trials (RCTs) are a type of study design used in medical research to evaluate the safety and efficacy of new treatments or interventions. The principle of randomization is a key element that distinguishes RCTs from other types of studies. It involves randomly assigning participants to either the experimental group, which receives the new treatment or intervention, or the control group, which receives the current standard of care or a placebo.

The goal of randomization is to minimize bias and ensure that the two groups are comparable in terms of their baseline characteristics. This allows researchers to more confidently attribute any differences in outcomes between the two groups to the treatment or intervention being tested, rather than other factors.

There are several types of randomization methods used in RCTs, including simple randomization, block randomization, and stratified randomization. Simple randomization involves randomly assigning participants to either the experimental or control group using a random number generator. Block randomization involves randomly assigning participants to groups within blocks of a fixed size, which helps ensure that the number of participants in each group is balanced over time. Stratified randomization involves first dividing participants into strata based on important prognostic factors, and then randomly assigning participants within each stratum to either the experimental or control group.

RCTs are considered the gold standard for evaluating new treatments or interventions because they provide a high level of evidence regarding their safety and efficacy. However, they can be complex and expensive to conduct, and there are potential limitations and challenges associated with their design and implementation. Therefore, it is important for researchers to carefully consider the principles of randomization and other study design elements when planning and conducting RCTs.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

'Virala matrixproteiner' refererer til strukturelle proteiner i virusets membran eller kapsid, som spiller en viktig rolle i virusets samling og inntak i værtscellen. Matrixproteinet er ofte involvert i formeringen av ny viruspartikler under den virale livscyklen. Det kan også hjelpe til med å holde virusgenomet intakt og beskytte det fra værtsforsvaret. Virusene i forskjellige familier har forskjellige typer matrixproteiner, som har unike egenskaper og funksjoner.

'Endothelial cells' er de celler som tapiserer binnenrommet av blodkar og lymfekar i kroppen. De danner en barriere mellom det krevende blodet og vævshindren, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodfluks, immunrespons og koagulasjon. Endotelceller er også involvert i reguleringen av diaskevesis, angiogenese og andre fysiologiske prosesser. De produserer også en rekke viktige molekyler som nitrisk oxid, prostacykliner og endotelin, som har vasoaktive, immunmodulerende og sekretoriske funksjoner.

Karyotyp är ett begrepp inom genetiken och refererar till den fullständiga uppsättningen av ett individuets kromosomer, inklusive antalet kromosomer och utseendet på varje enskild kromosom. Karyotypen bestäms genom att fotografera och analysera metafasplattan under celldelning (mitos eller meios), där kromosomerna är väl separerade och kan ses som 22 par av autosomala kromosomer och ett par könskromosomer (XX hos honor, XY hos hanar hos människan).

Karyotypen uttrycks vanligen som en formel, där antalet kromosomer och eventuella abnormaliteter anges. Till exempel har en normalkaryotyp hos människa 46,XX eller 46,XY. Karyotypanalys kan användas för att diagnostisera genetiska störningar och ärftliga sjukdomar, som Downs syndrom och Klinefelters syndrom.

Hjärtmyoblaster, även kända som cardiomyocyter, är muskelceller i hjärtat som är ansvariga för dess pumpande funktion. De kontraherar och relaxerar koordinerat för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmyoblaster skiljer sig från skelettmuskel- och glattmuskelceller genom deras unika struktur och funktion. De har en speciell elektrisk aktionspotential och är mycket mer autonoma än andra muskeltyper, eftersom de inte kräver nervimpulser för att kontrahera. Hjärtmyoblaster kan också producera hormoner som påverkar andra kroppsfunktioner.

Multicenterstudier är kliniska eller epidemiologiska studier som genomförs på flera olika sjukvårdsinrättningar, ofta i flera olika städer eller länder. Dessa studier utförs vanligen när en enskild center inte har tillräckligt med patienter eller resurser för att kunna genomföra en studie av den önskade storleken och kvaliteten.

Multicenterstudier kan vara observationella, där forskaren samlar in data om patienter som redan har fått vården, eller interventionsstudier, där patienter tilldelas slumpmässigt till olika behandlingsgrupper. I båda fallen krävs det en standardiserad datainsamling och analysprocedur för att garantera jämförbarhet mellan de olika centrarna.

Principerna för multicenterstudier innefattar:

1. Standardisering: Alla centra måste följa samma protocol och datainsamlingsmetoder för att garantera jämförbarhet mellan olika platser.
2. Samordning: En samordnande enhet ansvarar för studiens design, etikprövning, patientrekrutering, datainsamling, kvalitetskontroll och slutlig analys.
3. Etik: Multicenterstudier måste följa samma etiska principer som enskilda studier, inklusive informerad samtycke från deltagarna och skydd av deras personliga information.
4. Kvalitetskontroll: En central kvalitetskontrollgrupp ansvarar för att se till att data är korrekta och kompletta och att studien följer de etablerade riktlinjerna.
5. Statistisk analys: Central statistisk analys behövs för att säkerställa jämförbarhet mellan olika centra och för att korrekt tolka resultaten.
6. Publikation: Resultaten från multicenterstudier ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter för att dela med sig av kunskapen till den bredare forskningsgemenskapen.

Triazoler är en grupp organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kolatomer och tre kväveatomer. Triazolringen kan vara antingen konjugerad med andra cykler eller existera som en separat enhet.

Triazoler delas vanligen upp i två huvudklasser: 1,2,3-triazoler och 1,2,4-triazoler, beroende på positionerna av kväveatomerna i ringen. Dessa föreningar har visat sig vara mycket användbara inom olika områden, däribland läkemedelsindustrin, pesticidtillverkningen och materialvetenskapen.

Vissa triazoler har antimykotiska (svampdödande) egenskaper och används som läkemedel för behandling av svampsjukdomar hos människor, till exempel fluconazol och itrakonazol. Andra triazoler har använts som herbicider för att kontrollera ogräs i jordbruket, såsom triallat och metribuzin.

I materialvetenskapen har triazoler visat sig vara intressanta binderingsmedel för kompositmaterial, samt använts som kemiska länkar vid framställning av polymerer med speciella egenskaper.

Pre-B-cellsleukemi (även kallat Precursor B-cells leukemia, pre-B ALL eller BLS-PB) är en typ av blodcancer som utvecklas från förstadiet till B-celler i benmärgen. Det innebär att cancercellerna fortfarande befinner sig på ett tidigt stadium av cellutvecklingen och inte har differensierats fullt ut till fullt fungerande B-celler, som ingår i kroppens immunförsvar.

Pre-B-cellsleukemi är en snabbväxande form av leukemia (akut leukemi) och karaktäriseras av överdriven celldelning och tillväxt hos de cancerartade pre-B-cellerna, vilket leder till att normala blodceller inte kan utvecklas normalt. Detta leder i sin tur till en nedsatt funktion hos immunförsvaret och en ökad risk för infektioner samt andra komplikationer relaterade till minskad cellproduktion i benmärgen.

Pre-B-cellsleukemi drabbar ofta barn, men kan också förekomma hos vuxna. Behandlingen innefattar vanligtvis kemoterapi och ibland även stamcellstransplantation. Prognosen förvärvsvarierar beroende på ålder, allmänt hälsotillstånd och specifika genetiska avvikelser i cancercellerna.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

I medically related context, 'growing medium, enriched' typically refers to a substance or material that is used to support the growth of plants or other organisms in a controlled environment, such as in a laboratory or cultivation facility. The term 'enriched' implies that the substrate has been amended with additional nutrients, minerals, or other components to promote optimal growth and development of the organism being cultured.

Examples of enriched growing media may include:

* Soil mixes that have been amended with compost, fertilizers, or other soil additives to improve nutrient content and water retention.
* Hydroponic solutions that have been formulated with specific ratios of macro- and micronutrients to support the growth of plants in a soilless environment.
* Sterile culture media used for growing microorganisms, such as agar plates or broths that have been supplemented with additional nutrients or growth factors.

It's important to note that the specific composition and properties of an enriched growing medium will depend on the needs of the organism being cultured, as well as any relevant regulations or standards governing its use in a medical or laboratory setting.

Kronisk myeloid leukemi (CML) är en typ av cancer som drabbar de vita blodkropparna (leukocyter) i benmärgen. I CML sker det genetiska fel i stamcellerna för vita blodkroppar, vilket leder till att dessa celler produceras i onormalt stort antal och utan att mogna fullt ut.

Den specifika genetiska avvikelsen som kännetecknar CML är en så kallad Filadelfia-kromosom, vilket är ett resultat av en translokation (byte) mellan två olika kromosomer (9 och 22). Denna förändring leder till att två gener, BCR och ABL, slås samman och bildar en ny gen som ger upphov till en abnorm protein med ökad tyrosinkinasaktivitet. Detta protein bidrar till oreglerad celldelning och kannibalism (apoptos) hos de vita blodkropparna, vilket leder till en överväxt av leukemi celler i benmärgen och blodet.

CML har tre faser: den kroniska fasen, accelererade fasen och blastisk fas (eller blastkris). Den kroniska fasen är den första fasen av sjukdomen och kännetecknas av en allt större andel leukemi celler i benmärgen och blodet, men de drabbade kan vara asymptomatiska eller ha milda symtom som trötthet, svaghet och infektionskänslighet. I accelererade fasen ökar cellproliferationen ytterligare, och det kan uppstå mer allvarliga komplikationer som blödningsrubbningar och infektioner. Slutligen kan CML utvecklas till en blastisk fas, även kallad blastkris, där andelen leukemi celler är mycket hög och de drabbade ofta har allvarliga symtom som feber, blödotor, infektioner och organsvikt.

Behandlingen av CML beror på fasen av sjukdomen. I den kroniska fasen används vanligen tyrosinkinas inhibitorer (TKI) som imatinib (Gleevec), nilotinib (Tasigna) och dasatinib (Sprycel). Dessa läkemedel blockerar aktiviteten hos BCR-ABL, vilket minskar celldelningen och kanningbalismen hos leukemi cellerna. I accelererade fasen och blastisk fas kan TKI kombineras med andra behandlingar som kemoterapi, stamcellstransplantation eller CAR-T-cellterapi.

Prognosen för patienter med CML har förbättrats betydligt sedan införandet av TKI-behandlingen. Cirka 80-90% av patienterna i den kroniska fasen kan uppnå en djup remission och ha ett normalt livslängd. Även om prognosen för patienter med accelererad eller blastisk fas är sämre, har de också möjlighet att få långvarig kontroll av sjukdomen med kombinerade behandlingar.

'Myeloid sarcoma' är en ovanlig tumörform som består av abnormalt diffusa infiltrationer av immature myeloider celler i mjuk vävnad utanför benmärgen. Myeloid sarcoma kan uppstå som en manifestation av akut myeloisk leukemi (AML), myelodysplastiskt syndrom (MDS) eller myeloproliferativt neoplasi (MPN). Ibland kan myeloid sarcoma vara den första manifestationen av leukemi, innan blodbilden är rubbad.

Tumörcellerna i myeloid sarcoma har potentialen att utvecklas till olika typer av blodceller, såsom vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar. Symptomen på myeloid sarcoma kan variera beroende på var tumörerna är belägna, men de kan inkludera svullnad, smärta, rodnad eller funktionsnedsättning i det berörda området. Behandlingen av myeloid sarcoma består ofta av kemoterapi, strålbehandling eller transplantation av stamceller från benmärgen.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

Beta-2-mikroglobulin (β2M) är ett protein som förekommer naturligt i kroppen och har en molekylvikt på cirka 11 800 Dalton. Det bildas i endoplasmatiska reticululumet hos alla celler i kroppen, men framförallt av plasma cells (en typ av vit blodcell).

β2M är en komponent i major histokompatibilitetskomplexet (MHC klasse I) som spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att presentera cellulära antigen till T-celler. Ett högt serumvärde av β2M kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, framförallt när det gäller sjukdomar som involverar en ökad celldelning eller nedsatt njurfunktion.

I klinisk kontext är β2M ett viktigt tumörmarkör för multipelt myelom (en cancerform i benmärgen) och andra plasma cellrelaterade sjukdomar, eftersom dess serumkoncentration korrelerar med tumörbörd och aktivitet.

Kliniska prövningar fas II är kliniska studier som utförs på mellan 10 och 100 volontärer, vanligtvis patienter med en specifik sjukdom eller tillstånd. De syftar till att testa säkerheten, doseringen, biverkningarna och initial effekten av en ny behandlingsform eller läkemedel som har visat lovande resultat i fas I-prövningar.

I fas II-prövningar används kontrollerade studieprotokoll för att jämföra den nya behandlingen med en etablerad behandlingsform eller placebo. Dessa prövningar ger värdefull information om huruvida behandlingen är verksam, vilka biverkningar som kan uppstå och i vilken dos den ska ges för att vara effektiv och säker.

Fas II-prövningar utformas ofta som randomiserade kontrollerade dubbelblinda studier (RCT), där både forskaren och deltagaren är ovetande om vilken behandling deltagaren får tillfälligt under prövningen. Detta hjälper till att minska risken för observeringsbias och subjektivitet i bedömningarna av effekterna av den nya behandlingen.

Resultaten från kliniska prövningar fas II används för att avgöra om det finns tillräckligt med stöd för att gå vidare till större och längre studier i fas III, där effekterna och säkerheten av den nya behandlingen jämförs med standardbehandlingar hos en större patientpopulation.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

Den medicinska termen "nakna möss" (nude mice) används för att beskriva en typ av genetiskt modifierade laboratoriedjur som saknar ett fungerande immunsystem. Detta uppnås genom att avla bort gener som kodar för viktiga komponenter i djurets immunsvar, till exempel T-celler och B-celler.

Nakna möss används ofta inom forskning eftersom de är immunbristiga och inte kommer att avvisa främmande celler eller substanser som annars skulle ske om de hade ett normalt fungerande immunsvar. Det gör dem till en idealisk plattform för att studera sjukdomar som cancer, infektionssjukdomar och autoimmuna sjukdomar, där forskare kan transplantera humanceller eller patogener in i djuren utan att behöva oroa sig för immunreaktioner.

Det är värt att notera att termen "nakna" inte refererar till hudens utseende, utan snarare till det faktum att de saknar ett fungerande immunsvar. Dessa möss kan ha normalt utseende och beteende annars.

'Kongenäsor' (latin: *Apae* congenitae) är en medfödd missbildning där individen föds utan näsa eller med en underutvecklad näsa. Detta orsakas av att de två knölarna i ansiktet, som normalt växer samman och bildar näsan, inte har utvecklats korrekt under fostertiden.

Det finns olika grader av kongenäsor, från mildare former där det endast finns en liten upphöjning på näsfältet till allvarligare former där det saknas nästan allt av näsan. I vissa fall kan andningssvårigheter uppstå som ett resultat av den missbildade näsan, men i andra fall kan individen ha relativt normal andning och livskvalitet.

Traditionell behandling för kongenäsor har innefattat kirurgiska ingrepp för att återställa andningsvägarna och skapa en funktionell näsa. Den exakta behandlingsplanen beror på individens specifika anatomiska och hälsotillstånd.

Waldenström's makroglobulinemi (WM) är en sällsynt typ av cancer som drabbar plasma celler, en typ av vit blodscell som producerar antikroppar. I WM överväxer plasma cellerna i benmärgen och producerar onormalt stora mängder av ett speciellt slag av antikropp, kallat IgM. Denna ökade produktion av IgM leder till en höjning av proteinhalten i blodet, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis trötthet, blödningar, neuropati och nedsatt njurfunktion. WM är inte kurabel men behandlingen kan fördröja sjukdomens framskridande och förbättra patientens kvalitet på livet.

Alleler är i genetisk terminologi de varianter av ett specifikt gen som kan finnas hos en individ. Varje individ har två kopior av varje gen, en från vardera förälder, och dessa två kopior kan variera från varandra. Dessa varianter kallas just alleler.

Ett exempel: För det gen som styr ögonfärgen kan vi ha två olika alleler, en som ger upphov till grön ögonfärg och en annan som ger upphov till blå ögonfärg. Om en individ har två kopior av genen med grön ögonfärgsallelen (homozygot), kommer den att ha gröna ögon. Om en individ har en kopia av genen med grön ögonfärgsallel och en kopia med blå ögonfärgsallel (heterozygot), kan individens ögonfärg variera mellan grön och blå beroende på vilka andra genetiska faktorer som också är involverade.

Capillary leak syndrome (CLS) är ett sällsynt tillstånd där det uppstår skador på kapillärväggarna i kroppen, vilket leder till att plasma läcker ut från blodomloppet och accumulerar i vävnaderna. Detta kan orsaka ödem, hypotension, hemokoncentration och eventuellt multiorgansvikt. Tillståndet kan vara primärt, det vill säga orsakat av en genetisk defekt, eller sekundärt till andra sjukdomar eller behandlingar, såsom infektioner, cancer, autoimmuna sjukdomar eller läkemedel.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

'Hemoglobinopathier' är ett samlingsnamn för genetiska sjukdomar som beror på abnorma strukturer eller funktioner hos hemoglobinet i de röda blodkropparna (erytrocyterna). Hemoglobin är ett protein som transporterar syre och kolmonoxid i blodet. De två vanligaste typerna av hemoglobinopatier är sickla cellssjukan (SCD) och thalassemi.

Sickla cellssjukan orsakas av en genetisk mutation som leder till att hemoglobinet i röda blodkropparna har en abnormal form, vilket gör att de kan bli klibbiga och skada blodkärlen. Detta kan leda till symptom som andfåddhet, trötthet, smärtor i bröstet och benen, gulsot och infektioner.

Thalassemi är en grupp av sjukdomar som orsakas av mutationer i generna som styr produktionen av hemoglobin. Detta kan leda till att röda blodkroppar inte produceras i tillräckliga mängder eller har en för kort livslängd, vilket kan orsaka anemi (minskat antal röda blodkroppar). Symptomen på thalassemi kan variera från milda till allvarliga och inkluderar trötthet, blekhet, andfåddhet, svullnad i magen och långsam tillväxt hos barn.

Båda dessa sjukdomar är ärftliga och kan diagnostiseras genom genetiska tester eller blodprover som analyserar hemoglobinet. Behandlingen kan variera beroende på typ och svårighetsgrad av sjukdomen, men kan inkludera mediciner, transfusioner och i vissa fall benmärgsstamcellstransplantation.

Myeloproliferativa sjukdomar (MPD) är en grupp sällsyna blodsjukdomar som karaktäriseras av överdriven produktion och nedsatt differentiering av stamceller i benmärgen. Detta leder till en ökning av vissa typer av blodceller, såsom vita blodkroppar (leukocyter), röda blodkroppar (erytrocyter) eller trombocyter (blodplättar).

Det finns sex huvudsakliga former av myeloproliferativa sjukdomar:

1. Kronisk myeloisk leukemi (CML): Karaktäriseras av en överdriven produktion av vissa vita blodkroppar, kallade granulocyter.
2. Polycytemi vera (PV): Karaktäriseras av en överdriven produktion av röda blodkroppar och ofta även vita blodkroppar och trombocyter.
3. Essentiell trombocytemi (ET): Karaktäriseras av en överdriven produktion av trombocyter.
4. Primär myelofibros (PMF): Karaktäriseras av en förändring i benmärgen som leder till att den blir hård och skleros (myelofibros), vilket orsakar nedsatt produktion av alla typer av blodceller.
5. Övriga myeloproliferativa neoplasm: Inkluderar sjukdomar som inte passar in i de övriga kategorierna, såsom chronic neutrophilic leukemia (CNL) och chronic eosinophilic leukemia (CEL).

Myeloproliferativa sjukdomar kan leda till komplikationer som blodproppar, blödningar och transformation till akut leukemi. Behandlingen beror på typen av MPD och dess allvarlighetsgrad, men kan inkludera mediciner, kirurgi eller stamcellstransplantation.

Histokompatibilitetskomplex (MHC) är ett samlingsbegrepp för en grupp genetiskt relaterade proteinkomplex som finns på cellmembranet hos alla kroppsceller, med undantag för de röda blodkropparna. Dessa proteinkomplex har en viktig roll i att koordinera immunsvar och är involverade i att presentera antigen till T-celler, en typ av vita blodkroppar som hjälper kroppen att försvara sig mot infektioner.

MHC-komplexen delas in i två huvudklasser: MHC klass I och MHC klass II. MHC klass I-molekyler finns på alla celler och presenterar främst proteiner som producerats inne i cellen till CD8+ T-celler, också kända som cytotoxiska T-celler. MHC klass II-molekyler återfinns huvudsakligen på immunceller såsom dendritceller, makrofager och B-celler, och presenterar främst proteiner från utomkälliga patogener till CD4+ T-celler, också kända som hjälparande T-celler.

Histokompatibiliteten refererar till den grad av likhet eller olikhet mellan två individs MHC-molekyler. En hög grad av histokompatibilitet, det vill säga när två personers MHC-molekyler är mycket lika varandra, kan öka risken för en immunreaktion vid transplantation av organ eller vävnad mellan de två individerna. Därför utförs vanligen en histokompatibilitetsanalys innan en transplantation genom att jämföra MHC-molekylerna hos både donator och mottagare för att minimera risken för avstötningsreaktioner.

Strålbehandling, även känd som radioterapi, är en behandlingsform inom medicinen där man använder joniserande strålning för att eliminera cancerceller eller hämma deras tillväxt. Strålningen kan komma från en exteriell källa, där patienten placeras i en strålningsmaskin, eller från en interna källa, där radioaktiva substance placeras inuti patientens kropp.

Strålningens energi är tillräckligt hög för att skada cellernas DNA och förhindra celldelningen, vilket leder till död av cancerceller eller fördröjt växt. Strålbehandling kan användas som enbart behandlingsmetod eller i kombination med andra behandlingsformer, såsom kirurgi och/eller medicinsk behandling.

Det är viktigt att notera att strålbehandling inte bara påverkar cancerceller, utan kan också skada normalt vävnad runt området där strålningen ges. Modern teknologi och teknik har dock möjliggjort att strålning levereras med högre precision, vilket minskar skadan på normalt vävnad.

Ischemia är ett medicinskt tillstånd som uppstår när blodflödet till en viss del av kroppen, oftast hjärta eller hjärnan, minskar eller helt upphör. Detta leder till syrebrist i de drabbade vävnaderna och kan orsaka skada om det pågår under en längre tid. Ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt tillstånd som kan leda till smärtor i bröstet (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Ischemisk hjärnskada kan orsaka symtom som svimning, yrsel, förvirring, problem med talet och rörelse, beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.

Immunsjukdomar, også kjent som autoimmune sykdommer eller autoinflammatoriske lidelser, er tilstander der oppstår når det normale immunsvaret i kroppen forstyrres. I stedet for å beskytte kroppen mot infeksjoner og skader, angriper dets egne celler og vesener.

Det kan forekomme på grunn av en overaktivhet hos immunsystemet eller fordi det ikke kan skille eget vevs fra fremmede stoffer (antigener). Dette resulterer i en unormal reaksjon som kan skade kroppens vesener og føre til en rekke ulike symptomer.

Immunsjukdomar kan være lokalisert til et enkelt sted i kroppen eller involvere flere organer og systemer. De kan variere i alvorlighetsgrad fra milde til livstruende, og de kan være vanskelige å diagnostisere på grunn av deres varierende symptomer og manglende specifikke tester for mange av dem.

Eksempler på immunsjukdomar inkluder reumatoid artritt, systemisk lupus erythematosus (SLE), multipel sklerose (MS), type 1 diabetes, basedow sykdom, celiaki, psoriasis og inflammatorisk tarmsykdom. Behandlingen av immunsjukdomar kan involvere medisinsk behandling for å reducere inflammasjonen og styrke immunsystemet, samt endringer i livsstilen for å hjelpe til å kontrollere symptomer og forebygge komplikasjoner.

Megakaryocyter är en typ av stor, multipel nucleär blodstamcell i benmärgen som under normala förhållanden utvecklas till trombocyter (blodplättar). Megakaryocyterna producerar och transporterar trombocyter genom att de sträcker ut sina extremiteter in i de små blodkärlen i benmärgen. Dessa extremiteter, kända som proplateletutskott, bryts sedan ned till separata trombocyter och släpps ut i blodomloppet där de hjälper till att stanna upp blödningar genom att bilda blodproppar. Megakaryocyterna är en viktig del av den hemostatiska processen, som hjälper till att förhindra överdrivet blodförlust efter skada eller skada. Abnormaliteter i megakaryocyternas funktion kan leda till sjukdomar som trombocytopeni (låga trombocytnivåer) och thrombocytose (höga trombocytnivåer).

Haploiditet är en cell som endast innehåller en uppsättning av kromosomer, till skillnad från diploida celler som har två uppsättningar. Hos människor och de flesta djur är den normala stammen av kroppsceller diploida, med 46 kromosomer i varje cell (23 par). Haploida celler innehåller endast 23 kromosomer.

Ett exempel på haploida celler är ägg- och spermieceller, även kallade könsceller, som bildas under meiosen, en typ av celldelning som skiljer sig från den vanliga mitosen. Meiosen resulterar i fyra döttrar eller söner celler med hälften så många kromosomer som föräldracellerna. När en ägg- och en spermiecell förenas under befruktningen bildas en zygota, en diploid cell med dubbel uppsättning av kromosomer (46 kromosomer) som utvecklas till ett embryo.

Neoplastic cell transformation refers to the process by which a normal cell undergoes genetic and epigenetic changes that lead to its conversion into a cancerous or malignant cell. This process involves the accumulation of multiple mutations in genes that regulate cell growth, division, and death, leading to uncontrolled cell proliferation and the formation of a neoplasm or tumor.

The genetic changes that occur during neoplastic cell transformation can include point mutations, chromosomal translocations, gene amplifications, and epigenetic modifications such as DNA methylation and histone modification. These changes can affect genes that are involved in various cellular processes, including signal transduction, cell cycle regulation, apoptosis, and DNA repair.

Neoplastic cell transformation is a complex and multistep process that can take place over a period of many years. It often involves the activation of oncogenes and the inactivation of tumor suppressor genes, which can lead to the development of malignant characteristics such as invasiveness and metastasis. Understanding the molecular mechanisms underlying neoplastic cell transformation is critical for the development of effective cancer prevention and treatment strategies.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

Stage-Specific Embryonic Antigens (SSEAs) are a type of antigen that is present on the surface of early-stage embryonic cells in humans and other animals. These antigens are part of a larger group of molecules called carbohydrate antigens, which are made up of complex chains of sugar molecules.

SSEAs are expressed during specific stages of embryonic development and then disappear as the embryo develops further. For example, SSEA-3 and SSEA-4 are expressed on the surface of human embryonic stem cells (hESCs) and other early-stage embryonic cells, but they are not typically found on more differentiated cell types.

SSEAs have been used as markers to identify and isolate hESCs from other cell types in research settings. However, it is important to note that the expression of SSEAs does not necessarily indicate that a cell is pluripotent (able to give rise to all cell types in the body). Therefore, additional tests are needed to confirm the pluripotency of hESCs.

SSEAs have also been implicated in the immune response against transplanted embryonic cells or tissues. Because these antigens are not typically found on adult cells, the immune system may recognize them as foreign and mount an immune response against them. This can make it challenging to use hESCs or other embryonic cells in therapeutic applications.

Spermiebildning, även känd som spermatogenes, är den process där mänskliga spermier (spermatozoider) produceras och utvecklas i de manliga reproduktionsorganen, testiklarna. Denna process innefattar en serie komplexa steg som sker i olika delar av testikeln, inklusive i de tunna rör som kallas seminervävnader.

Spermiebildningen börjar med att diploida stamceller, kallade spermatogonier, delar sig och differenseras till haploida celler, spermatocyter. Dessa spermatocyter genomgår två meiotiska delningar för att producera fyra haploida celler, spermatozygospermer. Under denna process sker en kromosomseparation där varje dottercell får halva antalet kromosomer (23 stycken), inklusive en kopia av varje sexkromosom.

Spermatozygospermerna är fortfarande inte fullt utvecklade spermier och de genomgår ytterligare förändringar i de speciella rör som kallas tubuli recti och efferenta ductus, innan de når epididymis. I epididymis sker ytterligare morfologiska förändringar och spermierna blir mognare och mer rörliga. Slutligen transporteras de till konvolutus testis där de mixas med sekret från accessoriska sexuella körtlar (prostata, samlingsblåsa och bulbouretrala körtel) för att bilda sperma.

Spermiebildningen är en kontinuerlig process som pågår under hela en manlig individuals liv, men den kan påverkas av olika faktorer såsom ålder, hälsostatus och exponering för skadliga miljöfaktorer.

'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

"Adipogenesis" er en medisinsk term som refererer til den biologiske prosessen der celler differensieres og utvikles til å bli fedtceller, også kalt adipocyter. Dette er en kompleks prosess som involverer flere stadier av celldifferentiasjon og endrer cellens struktur og funksjon. Fedtcellene spiller en viktig rolle i kroppens energistoffskifte og er også involvert i reguleringen av immunforsvar og inflammasjon. Anormal adipogenese kan være forbundet med overvikt og metaboliske lidelser som diabetes.

Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Embryonal carcinoma cells are a type of malignant, undifferentiated germ cell that can be found in certain types of testicular and ovarian cancers. These cells are characterized by their ability to differentiate into various cell types, similar to the way embryonic cells do during early development. Embryonal carcinoma cells are often described as having a high nuclear-to-cytoplasmic ratio, prominent nucleoli, and a high rate of mitosis. They can form tumors that are typically composed of varying proportions of these undifferentiated cells as well as more differentiated cell types such as trophoblasts or squamous cells. Embryonal carcinoma is considered to be one of the most aggressive forms of testicular cancer, and it is often treated with a combination of surgery, chemotherapy, and radiation therapy.

'Monosomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till ett kromosomt tillstånd där en individ saknar en ensam kopia av en specifik kromosom i sina celler. Vi har vanligen två kopior av varje kromosom, en från vardera föräldern, och monosomi innebär att en person bara har en enda kopia av en viss kromosom istället för de vanliga två. Detta kan inträffa till följd av fel under meiosen, den cellulära process där könsceller delas och reducerar antalet kromosomer i halv.

Monosomi påverkar ofta den genetiska information som är viktig för normal utveckling och funktion hos celler och organ i kroppen. Det kan leda till allvarliga missbildningar, utvecklingsstörningar och hälsoproblem. Ett exempel på ett syndrom orsakat av monosomi är Turner syndrom, där en individ saknar en kopia av X-kromosomen (45,X). Detta leder till specifika fenotypiska drag och hälsoproblem hos de drabbade.

'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).

Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.

Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)

Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.

Intermedia filamentproteiner är en typ av strukturella protein som bildar ett nätverk av filament i cellens cytoskelett, tillsammans med mikrotubuli och aktinfilament. Intermediära filamentproteiner har en tendens att vara mer stabila än de andra två typerna av filament och kan variera mycket i sin sammansättning beroende på celltyp. De hjälper till att ge cellen mekanisk styrka, forma och integritet. Exempel på intermediära filamentproteiner inkluderar keratin, som finns i epitelceller, glialfibrillärt akyd protein (GFAP), som finns i gliaceller, och desmin, som finns i muskelceller.

Fettvävnad, även känd som adipös vävnad, är en speciell typ av bindväv som fungerar som ett energilager i kroppen. Den består av celler som kallas adipocyter, som innehåller lipider (fett) och är omgivna av ett rikt blodkärlsnätverk. Fettvävnad delas vanligtvis upp i två typer: brun fettvävnad och vit fettvävnad.

Brun fettvävnad innehåller fler mitokondrier än vit fettvävnad och är mer rik på blodkärl. Den fungerar primärt som en termogen (värmeproducerande) vävnad genom att oxidera lipider för att producera värme, istället för att lagra energi. Brun fettvävnad är vanligast hos spädbarn och små barn, men minskar i volym under uppväxten. Vuxna kan dock ha en viss mängd brun fettvävnad, särskilt i områden som halsen, överarmarna och ländryggen.

Vit fettvävnad är den vanligaste formen av fettvävnad och fungerar huvudsakligen som ett energilager. Den lagras under huden och runt inre organ. När kroppen behöver energi kommer lipider från vit fettvävnaden att omvandlas till fettsyror, som sedan kan användas som bränsle av celler i kroppen. Överskott av energiförråd lagras i form av triglycerider inom adipocyterna. Om individen intar mer energi än vad som behövs för kroppens grundbehov kan det leda till ökat fettlagring och därmed ökad volym av vit fettvävnad.

I onormala nivåer kan ökad mängd vit fettvävnad vara förknippad med ohälsa, såsom fetma, diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa former av cancer. Det är därför viktigt att upprätthålla en balans mellan energiförbrukning och intag för att undvika onormala ökningar av vit fettvävnad.

Medicinsk onkologi definieras som en gren inom medicinen som fokuserar på prevention, diagnostisering, behandling och eftervård av cancer. En läkare som specialiserat sig inom detta område kallas för en onkolog. De använder sig av olika typer av behandlingsmetoder såsom kirurgi, strålbehandling och systemiska behandlingar som kan bestå av cellgift (kemoterapi), målgerichtet terapi, immunterapi eller hormonterapi. Onkologer arbetar ofta i multidisciplinära team tillsammans med andra hälsovårdspersonal för att ge de bästa möjliga vården och stöd till patienter med cancer.

Sjukdomsbehandling (eng. Disease treatment) är enligt medicinskt perspektiv insatsen av preventiva, diagnostiska och terapeutiska metoder för att behandla eller läka en sjukdom hos en individ. Detta kan innefatta användning av mediciner, kirurgi, rehabilitering, psykoterapi eller andra interventioner som är riktade mot att lindra symtom, förbättra livskvaliteten, reducera komplikationer och förlänga livslängden. Sjukdomsbehandling kan också omfatta stödjande vård för att hantera smärta, ångest eller andra besvär som kan uppstå under behandlingsprocessen.

Målet med sjukdomsbehandling är att hjälpa patienten att nå och upprätthålla en bättre hälsostatus, förbättra deras funktion och öka deras livskvalitet. Behandlingens metoder väljs ofta baserat på evidensbaserad medicin, där beslut om behandling stöds av forskningsresultat och erfarenheter från kliniska prövningar. Dessutom kan individuella faktorer som patientens preferenser, allmänt hälsotillstånd, komorbiditeter och ålder tas i beaktande vid behandlingsbeslut.

Cisplatin är ett läkemedel som används för att behandla cancer. Det är en platinakomplex, vilket betyder att det innehåller en atom av metallen platinum. Cisplatin fungerar genom att skada DNA i cancerceller, vilket stoppar celldelningen och dödar cellerna.

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion (dropp) och används ofta tillsammans med andra cancerläkemedel som del av en kombinerad behandling. Cisplatin kan användas för att behandla flera olika typer av cancer, till exempel testikelcancer, livmoderhalscancer, äggstockscancer och huvud- och halscancer.

Samtliga läkemedel har biverkningar och cisplatin är inget undantag. Några vanliga biverkningar av cisplatin inkluderar illamående, kräkningar, hörselförlust, nefropati (skada på njurarna) och nervskador. Dessa biverkningar kan vara allvarliga och behöver i allmänhet hanteras aktivt under behandlingen.

Histokompatibilitetsantigener (HLA) är en grupp av proteiner som finns på ytan av våra celler och som spelar en central roll i vår immunförsvarsmekanism. De fungerar som markörer för vår individuella immuna identitet och hjälper till att skilja själva kroppen (värdkroppen) från främmande substance, såsom virus och bakterier.

Histokompatibilitetsantigener klass I är en typ av HLA-proteiner som finns på alla kärnhaltiga celler i vår kropp, inklusive blodceller, hudceller och leverceller. De består av tre delar: en alpha-kedja, en beta-2 mikroglobulin-kedja och en lätt kedja. Dessa proteiner presenterar fragment av proteiner från intracellulära patogener till cellens övervakningssystem, så kallade CD8 + T-celler eller cytotoxiska T-celler. När ett främmande proteinpresenteras på en klass I HLA-molekyl aktiveras CD8+ T-cellerna för att attackera och förstöra den infekterade cellen.

I transplantationsmedicin är kompatibiliteten mellan givare och mottagares HLA-antigener av stor betydelse, eftersom en brist på kompatibilitet kan leda till en kraftfull immunreaktion mot den transplanterade organen eller vävnaden.

"Primär graft dysfunction" (PGD) är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en allvarlig komplikation efter en transplantation, till exempel en lung-, lever- eller hjärttransplantation. PGD innebär att det nya organet inte fungerar korrekt redan under de första dagarna eller veckorna efter transplantationen, trots att det har införlivats korrekt och utan tekniska komplikationer under själva operationen.

PGD kan orsakas av olika faktorer, såsom skada på celler eller vävnader under transplantationsprocessen, immunologiska reaktioner, inflammation eller ischemisk-reperfusionsskada (skada som uppstår när blodförsörjningen återupptas efter en period av bristande blodtillförsel). Symptomen på PGD kan variera beroende på vilket organ som har transplanterats, men de kan inkludera andningssvårigheter, nedsatt funktion hos det transplanterade organet, ökad inflammation och i värsta fall organsvikt.

PGD är en allvarlig komplikation som kan ha stor påverkan på patientens prognos efter transplantationen. Därför är det viktigt att snabbt identifiera och behandla PGD för att minska risken för fortsatt skada på det nya organet och förbättra patientens chanser till en fullständig och varaktig återställelse.

Erythema multiforme är en hudreaktion som ofta orsakas av infektioner eller mediciner. Det visar sig som flera röda, inflammerade områden på huden som kan ha blåsor eller krustar i mitten. Områdena kan vara ovala eller cirkulära och kallas ofta målformiga. De kan vara lätta att känna igen eftersom de ofta ser ut som måltavlor. De kan vara små, mindre än en centimeter i diameter, eller stora, upp till flera centimeter. De kan vara lokaliserade varstans på kroppen, men de förekommer ofta på händer, armar, ben och ansikte.

Reaktionen kan vara mild med endast några få områden eller allvarligare med många stora områden och blåsor som kan vara smärtsamma. I allvarliga fall kan huden börja skilja sig från underliggande vävnad, vilket kallas nekros.

Erythema multiforme kan vara en akut reaktion som varar i några veckor eller en recurrerande form som kan pågå under längre tid. Den kan orsakas av en rad olika faktorer, men de vanligaste orsakerna är herpes simplex-infektion och vissa mediciner. Andra möjliga orsaker inkluderar mycoplasma pneumoniae-infektion, hepatit B-infektion och cancer.

Om du tror att du har erythema multiforme bör du söka vård hos en läkare så snart som möjligt. Behandlingen beror på orsaken till reaktionen, men kan inkludera antibiotika för infektioner eller avbrytande av medicinen om det är den som orsakar problemet. I allvarliga fall kan du behöva vård på sjukhus.

'Myeloid cells' är en övergripande benämning på en grupp celler som utvecklas från stamceller i benmärgen. De differenseras till flera olika typer av blodceller, inklusive:

1. Röda blodkroppar (erytrocyter), som transporterar syre och kolsyra i kroppen.
2. Vita blodkroppar (leukocyter), som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Dessa vita blodkroppar inkluderar granulocytter, monocyter och lymfocyter.
3. Trombocyter (trombocytyt), som hjälper till att stanna blödningar genom att bilda blodproppar.

Myeloidceller delas vanligtvis in i två kategorier: myeloblast och monoblast, beroende på vilken typ av cell de utvecklas från. Myeloidceller spelar en viktig roll i immunförsvaret och kan också vara involverade i patologiska tillstånd som cancer, till exempel myeloproliferativa neoplasmier och akut myeloisk leukemi.

Lunginflammation, eller pneumoni, är en infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus, svampar eller parasiter. Den resulterar i att det uppstår inflammation i de luftfyllda blåsl pocketarna (alveoler) i lungorna, vilket gör det svårare för syre att nå blodomloppet. Symptomen på lunginflammation kan inkludera hosta, andningssvårigheter, bröstsmärta, feber och utmattning. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen, men den kan bestå av antibiotika för bakteriella infektioner eller antivirala läkemedel för virala infektioner.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

Notch-receptorer är en typ av transmembranproteiner som spelar en viktig roll i cellernas signalsystem och utveckling. De består av ett extracellulärt domän, en transmembrandomän och ett intracellulärt domän. Notch-receptorerna interagerar med ligander på andra celler, vilket leder till att den intracellulära delen klipps loss från membranen och transporteras in i nucleus där det fungerar som en transkriptionsfaktor och reglerar genuttrycket hos målgener. Notch-signalsystemet är involverat i en rad biologiska processer, såsom celltillväxt, celldifferentiering, apoptos och angiogenes.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

Interleukin-2 (IL-2) er ein cytokin, som spiller en viktig rolle i reguleringen av immunsystemet. Det produseres av T-lymphocytene, en type hvite blodcellar, og stimulerer aktiviteten til andre immunsystemetts celler, slik som deaktiverte T-lymphocytar, B-lymphocytar og naturlige drabbefanger. IL-2 er involvert i reguleringen av immunresponsens mot infeksjoner og tumorer, men det kan også være involvert i autoimmune sykdommer og transplantasjonsavvisning.

Typ 1-diabetes, også kjent som sukkersyke, er en autoimmun sykdom der betennelsesreaksjonen i kroppen ødeler de celler i bugspytklandet som står for produksjonen av insulin - en hormon som regulerer blodsukkerne. Som et resultat av denne ødelelse kan kroppen ikke produsere nok insulin for å holde blodsukkeret i balance, og det oppstår derfor høye nivåer av sukker i blodet.

Typ 1-diabetes er vanligvis en livslang sykdom som oftest oppdages hos barn, unge voksne og første gangsvis i livet. Den krever behandling med daglige insulinsprøyter eller en insulinpumpe for å holde blodsukkernivåene stabile. En god kontroll av blodsukker er viktig for å forebygge komplikasjoner som kan føre til skader på nerver, nyrer, hjerte og øyene.

Strålningsskada är skada på levande vävnad orsakad av ioniserande strålning, såsom röntgenstrålning eller radioaktivt sönderfall. Skadan uppstår när strålningen bryter kemiska bindningar inne i cellerna, vilket kan leda till celldöd, mutationer och onormal celltillväxt. Symptomen på strålningsskador varierar beroende på dosen strålning och området som har utsatts för strålningen, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, svaghet, blödningar och infektioner. Höga doser av strålning kan också orsaka död.

Enteropathy-associated T-cell lymphoma (EATL) is a rare type of gastrointestinal lymphoma that is associated with celiac disease, an autoimmune disorder of the small intestine triggered by gluten ingestion. EATL is a subtype of peripheral T-cell lymphoma and primarily affects older adults, with a median age at diagnosis in the sixth to seventh decade of life.

EATL is characterized by the malignant proliferation of T cells, a type of white blood cell that plays a crucial role in immune function. These malignant T cells typically infiltrate the small intestine, causing inflammation and damage to the intestinal lining. The most common symptoms of EATL include abdominal pain, diarrhea, weight loss, and malabsorption, which can lead to nutrient deficiencies and other complications.

The diagnosis of EATL typically involves a combination of imaging studies, endoscopy with biopsy, and laboratory tests. Treatment usually includes chemotherapy, radiation therapy, and sometimes stem cell transplantation. The prognosis for patients with EATL is generally poor, with a five-year survival rate of less than 20%. However, early diagnosis and aggressive treatment may improve outcomes in some cases.

Den medicinska benämningen på "Möss, inavlade DBA" refererar till en specifik stam av laboratoriemöss, akronymen "DBA" står för "Dark Blagden Allele". DBA-stammen är känd för att ha en genetisk mutation som orsakar en autoimmun sjukdom, där individernas immunförsvar attackerar och förstör de egna blodbildande cellerna i benmärgen. Detta leder till nedsatt produktion av blodceller och symtom som anemi, neutropeni (nedsatt antal vita blodkroppar) och trombocytopeni (nedsatt antal blodplättar). DBA-stammen används ofta inom forskning för att studera autoimmuna sjukdomar, blodcellers utveckling och genetiska mekanismer.

DNA-mikroarrayanalyser, även känd som DNA-chip eller genexpressionsprofilering, är en teknik inom genomik och proteomik som används för att simultant undersöka aktiviteten hos tusentals gener i ett enda experiment. Denna metod bygger på hybridisering av fluorescentmärkta DNA-prover till komplementära DNA-prober som är fysiskt fäst på en glasslid eller en silikonplatta.

I en DNA-mikroarrayanalys används ofta prover från två olika biologiska tillstånd, exempelvis frisk och sjuk, för att jämföra deras genuttrycksmönster. Genom att mäta intensiteten av fluorescensen på varje punkt i arrayet kan forskaren fastställa relativa nivåer av genaktivitet för varje gener i de två proverna. Detta kan hjälpa till att identifiera olikheter i genuttryck som kan vara associerade med en viss sjukdom eller biologisk process.

DNA-mikroarrayanalys är ett kraftfullt verktyg inom forskning och har använts för att studera allt från cancer till neurovetenskap, immunologi och utvecklingsbiologi. Den kan också användas för att undersöka genuttrycket hos patogener såsom bakterier och virus, vilket kan hjälpa till att identifiera nya mål för läkemedelutveckling.

Bleomycin är ett typ av cytostatikum, det vill säga ett läkemedel som används för att behandla cancer. Det är en kombination av chemiska substanser som isolerats från jordsvampen Streptomyces verticillus. Bleomycin fungerar genom att skada DNA i snabbt växande celler, vilket hämmar deras förmåga att dela sig och växa. Det används vanligtvis för att behandla olika typer av cancer, till exempel hudcancer, testikelcancer och lungcancer.

Läkemedlet ges oftast som en intravenös injektion (dropp) eller som en inhalation (inandning). Några vanliga biverkningar av bleomycin inkluderar hudreaktioner, andningssvårigheter och feber. I vissa fall kan läkemedlet också orsaka lungfibros, en allvarlig biverkning som kan leda till permanent skada på lungorna. Därför måste patienter som behandlas med bleomycin ständigt övervakas för att upptäcka tidiga tecken på lungfibros och andra biverkningar.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Chronic myeloid leukemia (CML) är en typ av cancer som drabbar de vita blodkropparna (leukocyter) i benmärgen. Det orsakas av en genetisk avvikelse som resulterar i att en speciell typ av vit blodcell, myeloiden stamcell, växer och delar sig överdrivet snabbt. Denna överdriven celldelning leder till en ökad produktion av vita blodceller, vilket kan leda till en otillräcklig mängd röda blodceller och blodplättar i kroppen.

Atypisk chronic myeloid leukemia (aCML) är en undergrupp av CML som inte har den typiska genetiska avvikelsen, Philadelphia-kromosomen eller BCR-ABL-fusionen, vilket gör att den inte kan behandlas med tyvärr vanliga behandlingar för CML. Istället kan aCML orsakas av andra genetiska avvikelser som leder till överdriven celldelning och ökad produktion av vita blodceller.

Således betyder 'Leukemi, myeloid, kronisk, atypisk, BCR-ABL negativ' att det rör sig om en typ av cancer som drabbar de vita blodkropparna i benmärgen, där den överdrivna celldelningen och ökade produktionen av vita blodceller inte orsakas av Philadelphia-kromosomen eller BCR-ABL-fusionen.

Immunoglobuliner, också kända som antikroppar, är en typ av protein som produceras av B-celler och Plasma celler i vår immunsystem. Deras huvudsakliga funktion är att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener för att skydda kroppen från infektioner och sjukdomar.

Immunoglobuliner består av två identiska lättkedjor och två identiska tungkedjor, som hålls samman av disulfidbryggor. Det finns fem typer av tungkedjor (α, γ, δ, ε, μ) och två typer av lättkedjor (κ och λ), vilket ger upphov till fem olika klasser av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM.

Varje immunglobulin har två aktiva regioner som kallas Fab-regioner (antigenbindningsfragment), där antikropparna binds till specifika epitoper på antigener. Den tredje regionen av immunoglobulin, kallad Fc-regionen (kristalliseringsfragment), är involverad i interaktioner med andra celler och proteiner i immunförsvaret.

Immunoglobuliner kan hittas i blodet, lymffluiden och mukosan i kroppen. De kan också användas som terapeutiska läkemedel för att behandla en rad sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsjukdomar.

'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.

Sårläkning kan delas in i tre faser:

1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.

2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.

3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.

4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.

Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.

'Kostnader' i en medicinsk kontext refererar till de resurser som används för att producera en viss tjänst, behandling eller produkt inom sjukvården. Det kan handla om direkta kostnader, såsom löner till personal, kostnaden för medicinska förbrukningsvaror och utrustning, samt indirekta kostnader, som exempelvis underhåll och administration.

'Kostnadsanalys' är en metod för att undersöka och jämföra olika alternativs kostnader och effekter inom sjukvården. Det innebär att man ser på både de direkta och indirekta kostnaderna, liksom på resultaten av en viss behandling eller tjänst. Kostnadsanalys kan användas för att ta beslut om hur resurser ska allokeras inom sjukvården, samt för att utvärdera effektiviteten hos olika behandlingsalternativ.

Exempel på metoder som kan användas inom kostnadsanalys är:

* Kostnadseffektivitet: Jämför två eller flera alternativ med avseende på deras kostnader och effekter, för att se vilket alternativ som ger bäst värde för pengarna.
* Kostnadsnutvsättning: Uttrycker effekterna av en behandling i monetära termer, för att jämföra kostnader och effekter på samma skala.
* Break-even-analys: Beräknar när de extra kostnader som är associerade med ett nytt alternativ kompenseras av de extra effekterna det ger.

Tumörstadieindelning, eller tumörgradering, är ett system för att bedöma hur aggressivt en tumör växer och om den sprider sig snabbt eller inte. Det hjälper läkare att bestämma prognosen och behandling för cancerpatienter. Det finns olika typer av tumörstadieindelningar, men de flesta använder sig av några gemensamma principer:

1. Cellulär differentiering: Här bedöms hur lika de cancersatta cellerna är jämfört med normala celler i samma typ av vävnad. Om cellerna ser mycket lika ut, betyder det att tumören har en högre differentiering och är mindre aggressiv. Om cellerna istället ser mycket olika ut jämfört med normala celler, betyder det att tumören har en lägre differentiering och är mer aggressiv.
2. Mitos (celldelning): Här räknas antalet mitoser per tio högkraftsmikroskopiska fält (HPF). En högre frekvens av mitoser visar på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
3. Cellynukleär atypi: Här bedöms storleken, formen och läget på cellkärnan. Om cellkärnorna är oregelbundna i storlek och form, och om de är placerade nära cellytan, visar det på en högre grad av malignitet.
4. Nekros (död vävnad): Här letas efter nekrotisk vävnad inuti tumören. Om det finns nekros, visar det på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.

Dessa faktorer tas alla samman för att ge en tumör ett stadium och en grad. Det är viktigt att notera att olika cancertyper kan ha olika system för tumörstaging och -gradering, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller specialist för att få rätt information om en specifik cancertyp.

Meningoencefalit är en infektionssjukdom som orsakas av inflammation i både hjärnhinnor (meninges) och hjärnbarken (cerebrum). Den kan orsakas av olika typer av patogener, såsom virus, bakterier eller parasiter.

Virus är den vanligaste orsaken till meningoencefalit, och exempel på sådana virus inkluderar herpes simplex-virus, HIV, enterovirus och vissa arborvirussjukdomar som West Nile-feber och Zika.

Bakterier kan också orsaka meningoencefalit, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Exempel på bakterier som kan orsaka sjukdomen inkluderar Streptococcus pneumoniae, Neisseria meningitidis och Listeria monocytogenes.

Parasiter är också en möjlig orsak till meningoencefalit, särskilt i områden där parasitsjukdomar som toxoplasmos och malaria är vanliga.

Symptomen på meningoencefalit kan variera beroende på orsaken, men de kan inkludera feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelvärk, förvirring, minnesförlust, stel nacke, yrsel och i vissa fall till och med koma. Behandlingen av meningoencefalit beror på orsaken, men kan inkludera antibiotika, antivirala läkemedel eller behandling mot parasiter.

Immunologiskt minne är ett begrepp inom immunologin som refererar till den förmåga hos det adaptiva immune systemet att "komma ihåg" en specifik patogen (t.ex. en virus eller bakterie) och snabbare och mer effektivt bekämpa den om individen exponeras för den igen i framtiden. Detta uppnås genom att specifika immunceller, såsom B-celler och T-celler, som har identifierat och svarat på en patogen under en tidigare exponering överlever efter sjukdomen och förblir i ett icke-aktiverat tillstånd i kroppen. Dessa minness Ömmar kan sedan snabbt aktiveras vid en senare exponering av samma patogen, vilket leder till en snabbare och kraftfullare immunrespons. Detta fenomen är viktigt för effektiv vaccination, eftersom vaccin ger immunsystemet en "upplevelse" av en patogen utan att orsaka sjukdomen, vilket låter immunsystemet skapa minnen som kan skydda individen från framtida infektioner.

'Fördröjd transplantatfunktion' (eng. 'Delayed graft function') är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där en njurtransplantat inte fungerar normalt omedelbart efter transplantationen, utan istället behöver tid på sig (vanligtvis mer än en vecka) innan den börjar fungera korrekt. Detta kan orsakas av skador på njuren under transplantationsprocessen, av rejektion eller av andra komplikationer som kan uppstå efter transplantationen. Fördröjd transplantatfunktion kan leda till nedsatt njurfunktion och behov av dialysbehandling tills njuren börjar fungera normalt.

Amphotericin B är ett antifungalt läkemedel som används för att behandla allvarliga svampinfektioner. Det fungerar genom att binde till ergosterol, en komponent i svampcellmembranet, och bilda porer som orsakar utflöde av cellvätska och död av svampcellen. Amphotericin B är amfoteriskt, vilket betyder att det kan uppföra sig som både en syra och en bas beroende på lösningens pH.

'Portåder' er en medisinsk betegnelse for en artificiel blodcirkulationsvei som oftest implanteres i livmoderen hos personer med leverfunksjonssvikt. Navnet kommer af at denne type blodcirkulationsvei ofte kobles sammen med en 'portsystemisk shunt', der omdirigerer blodet fra magen og tarmløbene væk fra leveren, for at reducere stressen på leveren.

Portåderen består af en kateter som føres gennem vena jugularis (halsveneren) ned i hjertets højre side og derefter videre ned gennem leverens vene til leverens venøse system. Dette muliggør at medicin og ernæring kan gives direkte ind i leverens venøse system uden at skulle passere gennem leveren først.

Portåder anvendes oftest hos personer med leverkræft, cirrose eller andre leversygdomme, der gør at leveren ikke kan behandle blodet korrekt. Denne type behandling kan forlænge patientens overlevelse og forbedre livskvaliteten.

Leukopoesis (eller leukocytopoies) är den process där vita blodkroppar (leukocyter eller leukocytoser) produceras i benmärgen. Denna process innefattar cellernas differentiering och mognad från stamceller till olika typer av vita blodkroppar, såsom neutrofiler, lymfocyter, monocyter, eosinofiler och basofila. Leukopoesis styrs av olika hormoner och tillväxtfaktorer som reglerar celltillväxten och differensieringen.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Medicinskt talat är "mögelsvamp" (på engelska "mold") ett samlingsbegrepp för olika slags svampar som kan gro och föröka sig på organiska material, inklusive föda och fuktighetskällor i hemmet. Mögelsvampar kan producera små sporer som kan flotta fritt i luften och orsaka allergiska reaktioner hos människor och djur när de andas in dem. Vissa mögelsvampsarter kan även producera toxiner som kan vara skadliga för hälsan om de exponeras för dem över längre tid.

The cell cycle is the process by which a cell grows, replicates its DNA, and divides into two daughter cells. It consists of four distinct phases: G1 phase, S phase, G2 phase, and M phase.

* G1 phase: This is the first gap phase, where the cell grows in size and synthesizes mRNA and proteins needed for DNA replication.
* S phase: This is the synthesis phase, where the cell replicates its DNA to ensure that each daughter cell will have a complete set of chromosomes.
* G2 phase: This is the second gap phase, where the cell continues to grow and prepares for division by checking for any errors in the DNA and producing more proteins and organelles needed for mitosis.
* M phase: This is the mitosis phase, where the cell divides into two daughter cells through a process called cytokinesis. M phase is further divided into prophase, prometaphase, metaphase, anaphase, and telophase, which are the stages of mitosis.

The cell cycle is regulated by various checkpoints that ensure the accurate replication and segregation of DNA, as well as the proper division of the cytoplasm. If any errors are detected during the cell cycle, the cell may undergo apoptosis or programmed cell death to prevent the propagation of abnormal cells.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

"Paracrine communication" är en form av signalsubstanser (t.ex. hormoner, cytokiner eller tillväxtfaktorer) som frisätts från en cell och verkar på grannceller i närheten genom att binda till receptorer på deras cellyta. Det skiljer sig från autokrin communication, där signalsubstansen verkar på samma cell som den har frisatts ifrån, och endokrin communication, där signalsubstanser transporteras via blodomloppet till målceller på annan plats i kroppen. Parakrin communication är en viktig mekanism för cellytt-till-cellytt kommunikation inom lokal miljö och spelar en avgörande roll i regleringen av cellulär differentiering, proliferation, överlevnad och apoptos.

En hjärntumör är en abnorm odling av celler i hjärnan som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). Hjärntumörer kan uppstå från olika typer av hjärnceller eller från strukturer som omger hjärnan. De kan orsaka en rad symtom beroende på var i hjärnan de växer, inklusive huvudvärkar, krämpor, epilepsi, syn- och hörminskningar samt kognitiva problem. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.

Bromdeoxiuridin (BrdU) er en slags syntetisk nukleosid som erstattes med thymidin i DNA-strømmen under celldeling. Det blir ofte brukt som en markør for cellulær proliferasjon og kan detekteres gjennom immunfluorescens eller immunhistokimisk metode. BrdU er også vært i kliniske prøver for å behandle visse typer av kraftig cancer, men det har ikke vist noen betydelige forbedringer i overlevelsesratene og kan ha alvorlige bivirkninger.

I'm sorry for any confusion, but your request for a "medicinsk definition of 'Frankrike'" doesn't make sense in English. The term "Frankrike" is the Swedish name for the country "France." There is no medical definition for a country. If you have a question about a specific medical condition or treatment related to France, I would be happy to try and help with that.

'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.

Kromosomavvikelsen är ett samlingsbegrepp för olika typer av avvikelser i människans kromosomer. Kromosomer är trådformade strukturer som innehåller DNA, proteiner och genetisk information. De är närvarande i alla celler i kroppen, förutom i könscellerna (spermier och ägg).

Kromosomavvikelser kan uppstå under celldelningen, då kromosomerna kopieras och delas mellan de två nya cellerna. Avvikelser kan orsakas av fel i denna process, exempelvis att kromosomer inte separeras korrekt eller att bitar av kromosomer bryts loss och byter plats med varandra.

Det finns olika typer av kromosomavvikelser:

1. Numeriska avvikelser: Detta innebär att det är för många eller för få kromosomer i cellen. Exempelvis kan en person ha tre exemplar av kromosom 21 istället för de två vanliga, vilket orsakar Down syndrom.

2. Strukturella avvikelser: Detta innebär att en del av kromosomen saknas, upprepas, har bytt plats eller är omvänt. Exempelvis kan en bit av en kromosom ha brutits loss och fastnat på en annan kromosom, vilket kallas en translokation.

Kromosomavvikelser kan leda till olika hälsoproblem, beroende på vilken typ av avvikelse det rör sig om och hur allvarlig den är. Vissa avvikelser kan orsaka missbildningar, utvecklingsstörningar, cancer eller andra sjukdomar. Andra kromosomavvikelser kan dock vara symptomlösa och påverka individen inte alls.

Bensydamin är ett läkemedel som tillhör gruppen centralstimulantia och används främst för behandling av opiatrelaterad smärta, hosta och andningsdepression. Det verksamma ämnet i Bensydamin är bensyldragonerinhydroklorid.

Läkemedlet fungerar genom att aktivera opioidreceptorer i centrala nervsystemet, vilket leder till smärtlindring och andningsdepression. Bensydamin kan också orsaka eufori och fysisisk beroende vid långvarig användning.

Det är viktigt att notera att Bensydamin inte är vanligt förekommande som läkemedel i Sverige, och används främst inom specialistvård. Det rekommenderas att endast skickliga och erfarna medicinska fackpersoner ska prescribera och övervaka användningen av Bensydamin på grund av dess biverkningar och risk för missbruk.

En miniatyrsvin är ett begrepp som saknar en entydig och vedertagen medicinsk definition. Termen används ofta i veterinärmedicinen för att beskriva små grisar som avlas för sällskaps- eller dekorativa syften, istället för för kommersiella ändamål som köttproduktion. Dessa små grisar kan ha en mindre storlek jämfört med vanliga grisar på grund av genetiska faktorer eller speciell uppfödning. Det är viktigt att notera att det finns ingen standardiserad storleksgräns eller specifikationer för vad som kan definieras som ett miniatyrsvin.

Experimentella strålningsskador refererar till skador som orsakas av exponering för höga nivåer av ioniserande strålning under kontrollerade laboratorieförhållanden. Dessa skador studeras vanligtvis i djurmodeller, men kan också observeras i cellkulturer.

Experimentella strålningsskador kan vara morfologiska, cytogenetiska eller funktionella och kan variera beroende på typen, intensiteten och längden av exponeringen. Exempel på experimentella strålningsskador inkluderar skada på DNA, kromosomavvikelser, celldöd, försämrad cellcykell, förändringar i cellsignalering och förhöjda nivåer av oxidativ stress.

Dessa studier kan ge viktig information om mekanismerna bakom strålningsskador och hjälpa till att utveckla effektiva behandlingsstrategier för människor som har utsatts för strålningsexponering, till exempel efter en atomkraftsolycka eller strålbehandling vid cancer.

Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:

1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.

Organspecificitet (også kendt som organotropisme) er et begreb inden for patologi og immunologi, der refererer til den evne, som visse sygdomme, især cancer, har til at sprede sig specifikt til bestemte organer i kroppen. Dette skyldes ofte, at kræftcellerne udtrykker bestemte molekyler, som de kan binde til på overfladen af specifikke celler i det pågældende organ. På denne måde kan kræftcellerne invadere og kolonisere dette organ mere effektivt end andre dele af kroppen. Organspecificitet kan også have en betydning inden for immunologi, hvor visse immunresponser er specifikt rettet mod bestemte organer i kroppen.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

'Endoderm' är ett medicinskt begrepp som refererar till den inre av de tre germinativa blad som bildas under embryonal utveckling hos däggdjur. Det är det innersta lagret av celler i gastrula-stadiet och kommer att bli den embryonala källan till många av de inre organen, inklusive lungorna, levern, bukspottkörteln och tarmarna.

Endoderm bildar också en del av det gastrointestinala systemet, såsom matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tunntarmen och kikhostblåsan. Det är viktigt att notera att endoderm inte inkluderar nervsystemet eller muskler, som istället utvecklas från ectoderm och mesoderm.

En blodbank är en organisation eller en institution som samlar in, testar, typar, storer och distribuerar blod och blodprodukter till sjukvårdsorganisationer och vårdgivare. Blodbanken säkerställer att blod och blodprodukter är tillgängliga för transfusion till patienter som behöver det.

Bloddonationer samlas in från frivilliga donatorer, vanligtvis genom nålstick i en armveck. Blodet tas sedan bort och analyseras för att säkerställa att det är säkert att använda och att typen av blod matchar den typ som patienten behöver. Sedan står blodbanken för lagringen och distributionen av blodet till sjukhus, kliniker och andra vårdgivare.

Blodbanker är mycket viktiga i den moderna medicinska vården eftersom de möjliggör transfusioner som räddar liv och underlättar operationer och behandlingar.

Enligt medicinskt perspektiv är plasmaceller typen av vita blodceller som producerar och sekreterar antikroppar, också kända som immunglobuliner. De utvecklas från B-celler i samband med en immunrespons för att hjälpa till att bekämpa infektioner. Plasmaceller producerar stora mängder av specifika antikroppar som är riktade mot en viss främmande substans, såsom en bakterie eller ett virus. Dessa antikroppar hjälper till att neutralisera eller eliminera patogenen från kroppen. Plasmaceller kan leva i vävnader över längre perioder och fortsätta att producera antikroppar för att ge immunitet mot en specifik patogen även efter att sjukdomen har botats.

"Gallgångsatresi" refererar till en medicinsk tillstånd där det bildas en sten i gallgångarna, de smala rörleder som för bärer gallan från levern till tarmen. Gallsten kan vara orsaken till en del problem, inklusive smärta, inflammation och infektion av gallblåsan (cholecystit), levern (hepatit) eller gallgångarna själva (kolesterolit). I vissa fall kan obehandlad gallgångsatresi leda till allvarliga komplikationer, såsom infektion av blodet (sepsis) eller skada på levern. Behandlingen för gallgångsatresi kan innebära mediciner, litotripsi (en metod för att krossa stenarna), gallblåseoperation eller annan kirurgi.

Den vänstra hjärtkammaren (ventriculus sinister) är en muskelbihang i vänster sida av hjärtat som har till uppgift att pumpa syresatt blod ut i kroppen via aortan. Hjärtkammarfunktionen refererar till den effektiva pumpförmågan hos vänstra hjärtkammaren, det vill säga dess förmåga att fylla sig med blod och därefter kontrahera (sammandragas) för att pumla ut blodet under tryck i kroppens cirkulationssystem.

En nedsatt hjärtkammarfunktion i vänster hjärtkammare kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och benödem. Det kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklappning, hjärtinflammation eller hjärtvävnadsdegeneration. Diagnostiseringen av hjärtkammarfunktionen innefattar ofta användning av ultraljud (ekokardiografi), elektrokardiogram (ECG) och andra specialiserade tester för att bedöma hjärtats struktur och funktion.

Cell transdifferentiation är en process där en typ av cell konverteras till en annan typ av cell, som inte normalt ses övergå från den ena till den andra. Detta sker genom att genuttrycket och cellens funktion ändras på ett sådant sätt att den blir lik en annan celltyp. Denna process kan uppstå naturligt under utvecklingen eller som en del av sjukdomsprocessen, men kan också induceras i laboratoriemiljö genom till exempel genmanipulation. Transdifferentiering skiljer sig från dedifferentiering, där en cell återgår till en tidigare stadium i sin utveckling, och från celldifferentiering, där en stamcell utvecklas till en specifik celltyp.

Leukodystrofi, globoid cell (také známá jako Krabbeova nemoc) je vzácná autozomálně recesivní lysosomální porucha metabolismu lipidů. Ona postihuje myelinovou pochvu nervových buněk v centrálním a periferním nervovém systému.

Hlavní příznaky onemocnění zahrnují progressivní úbytek mozkové funkce, including intellectual disability, ataxii, ztrátu sluchu a zraku, a silné bolesti. Ona se obvykle objevuje v raném dětství, ale může se také objevit u starších dětí a dospělých.

Globoid cells are swollen macrophages that contain an abnormal amount of a lipid called psychosine, which is toxic to nerve cells and myelin. The disease is caused by mutations in the GALC gene, which provides instructions for making an enzyme called galactocerebrosidase. This enzyme is responsible for breaking down psychosine in the lysosomes of cells.

There is currently no cure for Krabbe disease, and treatment is mainly supportive. However, stem cell transplantation has been shown to slow the progression of the disease in some cases if it is performed before significant neurological damage has occurred.

'Spinal infusion' (oder 'subarachnoidalinfusion') är en medicinsk term som refererar till en metod där läkemedel eller andra vätskor ges direkt in i den lilla utrymmet runt ryggmärgen, känt som subarachnoidalutrymmet, via en lumbar punktion eller en implanterad kateter.

Denna metod används ofta för att ge smärtlindring vid smärttillstånd, såsom cancerrelaterade smärtor, och kan också användas för att administrera andra läkemedel, som antibiotika eller anestetika, beroende på behandlingsbehov.

Vid en lumbar punktion placerar läkaren en tunn nål i ryggraden i nedre delen av ryggen för att nå subarachnoidalutrymmet och infundera läkemedlet. Vid användning av en implanterad kateter fästs den under huden och leds genom ett rör till subarachnoidalutrymmet, vilket gör det möjligt att ge kontinuerliga små doser över en längre tidsperiod.

Det är viktigt att notera att spinal infusion bör utföras under läkarövervakning och i en kontrollerad miljö, såsom ett sjukhus eller en klinik, på grund av potentiala komplikationer, som huvudvärk, infektion eller skada på ryggmärgen eller nervrötter.

Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.

Medicinskt sett kan "Läkarsällskap" (i engelska "Medical Society") definieras som en professionell organisation som samlar läkare och andra vårdpersonal inom samma område. Dessa sällskap är ofta inriktade på ett specifikt medicinskt specialområde, men kan också vara mer allmänt utformat.

Läkarsällskapen har ofta som syfte att främja kunskapsutbyte och forskning inom sitt område, stödja etisk praktik och professionell utveckling bland sina medlemmar samt påverka policy och lagstiftning relaterat till medicinen. Dessa sällskap kan också erbjuda möjligheter till fortsatta utbildningar, konferenser och publikationer inom sitt specialområde.

Exempel på välkända läkarsällskap är American Medical Association (AMA) och British Medical Association (BMA), som båda är allmänna medicinska sällskap för läkare i respektive land.

Immunomodulation refererer til den proces hvorved immunforsvarets aktivitet modelleres, kontrolleres eller ændres. Dette kan opnås gennem forskellige mekanismer, herunder dæmpning af overdrevent respons (anti-inflammatorisk virkning), stimulering af immunforsvaret eller modulerende af dens specifike respons til en given antigen. Immunomodulatoriske terapier kan inkludere brug af cytokiner, immunsuppressive medicin, biologiske agenter og andre substanser, der påvirker immunsystemet på forskellige måder. Formålet med immunomodulering er ofte at opnå en balance i immunforsvarets respons, så det kan beskytte mod trusler uden at skade værten.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

En läkemedelsprövning, även känd som klinisk prövning eller studie, är en systematisk undersökning av ett läkemedel som utförs på människor för att fastställa dess säkerhet, effektivitet och kvalitet. Denna process inkluderar faser där läkemedlet testas på allt fler individer, från en liten grupp friska volontärer till större grupper av patienter med specifika sjukdomar eller tillstånd.

Läkemedelsprövningar har som mål att fastställa läkemedlets farmakologiska egenskaper, optimala dosering, biverkningar och risker, jämfört med befintliga behandlingsalternativ. Dessa studier utförs enligt etiska riktlinjer och god klinisk praktik, under tillsyn av myndigheter som till exempel United States Food and Drug Administration (FDA) eller Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA).

Läkemedelsprövningar är en nödvändig del av utvecklingen av nya läkemedel, för att säkerställa deras säkerhet och effektivitet innan de godkänns för allmän användning.

Histiocytosis är en grupp sjukdomar som kännetecknas av överskott av vissa typ av vita blodceller, kallade histiocyter, i olika delar av kroppen. Histiocyter är en sorts immuncell som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och skada. När dessa celler börjar växa och dela sig överaktivt orsakar detta histiocytos.

Det finns olika typer av histiocytos, men de två vanligaste är Langerhans cellshistiocytos (LCH) och hemofagocytisk lymfohistiocytos (HLH). LCH orsakas av överaktiva Langerhans celler, en typ av histiocyter som finns i huden och i andra delar av kroppen. HLH är en allvarlig sjukdom där histiocyter och vita blodkroppar, kallade lymfocyter, överaktiveras och orsakar skada på kroppens organ.

Symptomen på histiocytos kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om och hur allvarligt den är. Vanliga symtom inkluderar feber, trötthet, hudförändringar, svullnad, smärta och skada på olika organ i kroppen. Behandlingen beror på vilken typ av histiocytos det rör sig om och hur allvarlig den är, men kan inkludera kemoterapi, strålbehandling, operation eller benmärgstransplantation.

Herpesviridaeinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av herpesvirus. Det finns åtta kända humana herpesvirus, HHV 1-8, som kan orsaka olika sjukdomar. De två vanligaste typerna är herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) och herpes simplex virus typ 2 (HSV-2), som orsakar sår i munnen och på könsorganen respektive.

Herpesvirus är DNA-virus som tenderar att ge upphov till livslånga infektioner, vilket betyder att virus kan vara latenta (i ett lugnt stadium) i kroppen under en längre period och sedan återaktiveras och orsaka sjukdom. Infektionen sprids vanligtvis genom direktkontakt med sår eller smittat sekret från en infekterad person.

Andra typer av humana herpesvirus inkluderar:

* Varicella-zoster virus (VZV), som orsakar kylande vattkoppor och senare i livet kan ge upphov till herpes zoster (skålladd)
* Epstein-Barr virus (EBV), som orsakar infektionsmononukleos och Burkitt lymfom
* Cytomegalovirus (CMV), som kan orsaka allvarliga sjukdomar hos foster, nyfödda barn och immunosvaga personer
* Human herpesvirus 6 (HHV-6) och human herpesvirus 7 (HHV-7), som oftast ger upphov till milda sjukdomar under barndomen men kan också vara associerade med vissa neurologiska sjukdomar
* Human herpesvirus 8 (HHV-8), som är associerat med kaposis sarkom, en cancerartad sjukdom.

Wnt-proteiner är en typ av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers kommunikation och koordinering av olika biologiska processer, såsom celldelning, celldifferentiering, cellyttväxling och embryonal utveckling. De är uppkallade efter två genfamiljer, Wingless i Drosophila melanogaster (fruktflugan) och Int-1 i mus, där de första medlemmarna upptäcktes.

Wnt-proteiner binder till receptorer på cellmembranet hos målceller och aktiverar en signaltransduktionsväg som kallas Wnt-signalvägen eller kanoniskt Wnt-signalväg. Denna väg involverar flera intracellulära proteiner, däribland β-catenin, som fungerar som en transkriptionsfaktor när den aktiveras. Aktivering av Wnt-signalvägen leder till att β-catenin accumulerar i cellkärnan och binder till TCF/LEF-transkriptionsfaktorer, vilket initierar en kaskad av genuttryck relaterat till cellproliferation, överlevnad och differentiering.

Dysfunktion eller mutationer i Wnt-signalvägen har visats vara involverade i flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och skelettrelaterade störningar.

Multiple sklerosis (MS) är en autoimmun sjukdom som påverkar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar angriper och skadar myelin, den täckning som skyddar nerverna. När myelin skadas bildas ärr (skleroser) på nerverna, vilket förhindrar att nervimpulser kan överföras effektivt. Detta leder till en rad symtom som kan variera i allvarlighet och inkludera bland annat synproblem, muskelsvaghet, känselbortfall, balans- och koordinationssvårigheter, samt problem med tala och minne. MS är en kronisk sjukdom som ofta varierar över tid i sin aktivitet och kan leda till progressiv funktionsnedsättning.

Hepatocellular carcinoma (HCC) är en typ av primär malign tumör i levern och utgör ungefär 75-85% av alla primära levercancerfall. Den utvecklas vanligtvis från hepatocyter, de celler som utgör majoriteten av leverns vävnad. Faktorer som ökar risken för att utveckla HCC inkluderar virusinfektioner (hepatit B och C), alkoholrelaterad levercirros och aflatoxinexponering. Symptomen på HCC kan variera, men de vanligaste tecknen är viktminskning, trötthet, smärta i övergången mellan buken och bröstet, aptitlöshet och gulsot. Behandlingen beror på cancerstadiet, allmänt hälsotillstånd och patientens preferenser, men kan innefatta kirurgi, ablation, strålbehandling eller systemisk behandling med målriktad terapi eller immunterapi.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

'Kreatinin' är ett slags ämne som bildas i kroppen när musklerna bryter ner det aminosyra som heter kreatin. Det filtreras bort från blodet genom njurarna och tas sedan bort från kroppen via urinen. Nivåerna av kreatinin i blodet kan användas som ett mått på njurens funktion, eftersom en nedsatt njurfunktion kan leda till högre nivåer av kreatinin i blodet.

"Intravenous drop" er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode, hvor væske og/eller lægemidler gives direkte ind i en patients blodbane gennem en indsættet intravenøs kateter. Dette sker ofte via en infusionspumpe, der kontrollerer hastigheden og mængden af væske, der gives.

Ordet "dropp" refererer her til de små mængder væske (typisk 1-2 milliliter ad gangen), som pumpen sørger for at udsende gennem kateteret og ind i patientens krop. Dette er en meget almindelig metode til at give væske og lægemidler, da det tillader hurtig og præcis administration af behandlinger.

I en medicinsk kontext refererar "färgning och märkning" ofta till tekniker som används för att identifiera, lära ut om, eller undersöka strukturer och funktioner hos celler, vävnader eller andra biologiska preparat.

Färgning innebär vanligtvis användandet av färgämnen eller fluorescerande markörer för att skapa kontrast mellan olika strukturer i ett preparat, vilket underlättar dess observation och analys under ett mikroskop. Det finns många olika typer av färgningsmetoder som används beroende på vad det är man vill undersöka, till exempel hematoxylin-eosin (HE)-färgning för att generellt framhäva cellkärnor och cytoplasma, eller immunfluorescens för att detektera specifika proteiner.

Märkning innebär vanligtvis användandet av markörer som binder till specifika molekyler i ett preparat, vilket gör att de kan ses och lokaliseras under mikroskopi. Detta kan vara användbart för att studera distributionen och interaktionerna av olika biologiska molekyler inom celler eller vävnader. Exempel på markörer inkluderar fluorescerande proteiner, antikroppar och aptamer.

Sammantaget kan färgning och märkning vara användbara verktyg för att undersöka struktur och funktion hos biologiska system på cell- eller vävnadsnivå.

Cellkommunikation (eller cellulär kommunikation) refererar till de sätt på vilka celler i ett levande väsen kan kommunicera och samordna sin funktion med varandra. Detta sker ofta genom signalsubstanser som frisätts av en cell och sedan binder till receptorer på en annan cells yta, vilket utlöser en biokemisk respons. Cellkommunikation är viktig för att koordinera processer som celldelning, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och cellrörelse, och är också involverat i kommunikation mellan olika typer av celler och organ.

Genmanipulerade djur definieras som djur vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, ofta med hjälp av tekniker såsom genteknik eller geneditering. Det kan innebära att ett eller flera gener har lagts till, tagits bort eller modifierats i djurets DNA-sekvens. Syftet med genmanipulation kan vara att introducera en ny egenskap hos djuret, förändra en befintlig egenskap eller ta bort en egenskap helt. Genmanipulerade djur används inom forskning, medicin och jordbruk.

Transgena självmordsgener är genetiska konstruktioner som har designats för att aktivera ett självmordsprogram i en organism under specifika omständigheter. Denna teknik används ofta i forskningssammanhang, särskilt inom molekylärbiologi och genetisk engineering, för att kontrollera populationer av generellt kortlevande modellorganismer som till exempel bakterier eller flugor.

En transgen självmordsgener består vanligtvis av två huvudkomponenter: en promotor och ett toxin-gener. Promotorn är en sekvens av DNA som styr aktiviteten hos angränsande gener och reglerar när och var de ska exprimera sig. I detta fall är promotorn känslig för specifika miljöfaktorer eller signalsubstanser, så att den endast aktiveras under de villkor som ska leda till självmordet hos organismen.

Det andra komponenten är ett toxin-gen som kodar för en giftig protein som, när det exprimeras, orsakar cellens död eller skadar organismens överlevnadschanser på annat sätt. När promotorn aktiveras under de rätta omständigheterna kommer toxin-genen att exprimera sig och leda till självmordet hos organismen.

Det är viktigt att notera att användning av transgena självmordsgener i forskningen är en kontroversiell fråga på grund av etiska överväganden, särskilt när det gäller användning av djur som modellorganismer. Diskussioner kring riskerna och fördelarna med denna teknik fortsätter att vara aktuella inom både forskningsgemenskapen och samhället i stort.

"Köldischemi" är ett begrepp som saknar en entydig och allmänt accepterad medicinsk definition. Termen används ibland informellt för att beskriva en känsla av stelhet, smärta eller spasmer i musklerna efter exponering för kyla, särskilt i halsen och nacken. Detta kan vara relaterat till ett fenomen kallat "nervöst köldsskäl" (cold-induced nerve excitability), som orsakas av att nervändar blir hypersensitiva på grund av kyla. Men det är viktigt att notera att det inte finns några vetenskapliga bevis som stödjer att detta fenomen orsakar allvarlig sjukdom eller komplikationer.

HLA-DR-antigener är en typ av human leukocyte antigen (HLA) klasse II-antigener som spelar en central roll i immunförsvaret hos människor. De presenterar peptider från inre och yttre källor, såsom infektionsagenter och cancerceller, för CD4+ T-celler (hjälparceller), vilket initierar specifika immuna svar. HLA-DR-antigener är genetiskt mycket varierande mellan individer, vilket kan påverka individens sårbarhet för vissa sjukdomar och deras respons på olika behandlingsformer.

Hepatektomi är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela levern tas bort. Det kan vara delad i olika typer baserat på hur mycket levern som tas bort, till exempel partial hepatektomi (borttagning av en del av levern) och total hepatektomi (borttagning av hela levern).

Denna procedure används ofta för att behandla levercancer eller andra sjukdomar som påverkar levern, såsom kolestatisk fibros eller cystisk fibros. I vissa fall kan en del av levern också transplanteras tillbaka i kroppen efter operationen, ett så kallat leverlobtransplantat, för att hjälpa patienten att fortfarande ha leverfunktion.

“Bältros” er en norsk betegnelse for en muskulær forstyrrelse, som oftest forekommer i underarmen eller låret. Den engelske betegnelse for denne tilstand er “tennis elbow” eller “golfers elbow”, afhængig af hvor på armene det opstår.

Tennis elbow (lateral epicondylitis) forekommer omkring den ydre del af albuebøjet, mens golfers elbow (medial epicondylitis) forekommer omkring den indvendige del af albuebøjet. Disse tilstande skyldes ofte overbelastning eller gentagne bevægelser, der fører til mikroskopiske skader i musklerne og seneviderne, som forbinder musklerne med knoglerne.

Symptomerne på bältros inkluderer smerte, svaghed og nedsat rækkevidde i de berørte områder. Behandlingen kan bestå af hvile, fysioterapi, smertestillende medicin, ortoser eller i værste fald operation.

Cell aging, eller cellulär åldrande, är ett komplext fenomen som innebär en progressiv förändring i cellens struktur och funktion över tid. Detta leder till en nedgång i cellens förmåga att utöva sin normala funktion och kan öka sannolikheten för sjukdomar och död.

Cellåldrande kännetecknas av ett antal förändringar på cellynivå, inklusive:

1. Genomskading: Cellernas DNA kan skadas över tid, vilket kan orsaka mutationer och genetiska fel.
2. Telomerstjälkning: Telomererna, de repetitiva DNA-sekvenser som skyddar kromosomändarna, förkortas varje gång cellen delar sig. När telomererna blir för kort kan celldelningen inte fortsätta, vilket leder till cellulär åldrande och apoptos (programmerad celldöd).
3. Epigenetiska förändringar: Cellernas epigenetiska mönster, som påverkar genuttryck, kan förändras över tid, vilket kan leda till onormal geneexpression och cellulär åldrande.
4. Proteinförändringar: Proteiner i cellen kan bli felaktigt foldade eller aggregera, vilket kan störa cellens funktion och leda till cellulär åldrande.
5. Mitokondriell dysfunktion: Mitokondrier, de organeller som producerar energi i cellen, kan bli mindre effektiva över tid, vilket kan leda till ökad produktion av fria radikaler och celldöd.

Cellåldrande är en naturlig del av livet, men vissa faktorer, som livsstil, miljö och genetiska faktorer, kan påverka cellernas åldrandeprocess. Genom att förstå de mekanismer som styr cellåldrande kan forskare möjligen hitta nya sätt att förhindra eller bromsa denna process och förbättra livslängden och livskvaliteten.

En strålningsolycka definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som en olycka eller händelse med potentialet att orsaka skada för människor och miljön, som orsakats av exponering för joniserande strålning över och beyond de gränsvärden som anges i internationella rekommendationer. Detta kan inträffa till följd av felaktig hantering eller användning av radioaktivt material eller kärnteknologi, eller på grund av en kärnkraftsolycka. Strålningsolyckor kan leda till akuta och kroniska hälsoeffekter som strålskador på huden, ögon och inre organ, störningar i blodbildningen, ökad risk för cancer och genetiska skador.

Langerhans celler är typen av dendritiska celler som finns i huden och epitelgeweben. De utgör ett viktigt bestånddel i immunförsvaret genom att presentera antigen till T-celler och initiera en immunrespons. Langerhans cellöar är speciella strukturer som finns i epidermis, den yttre delen av huden, där de sitter mellan keratinocyterna. Deras huvudfunktion är att fagocytera främmande partiklar och proteiner, bryta ner dem till små peptider och presentera dessa för T-celler i lymfknutor. På det sättet hjälper de till att identifiera och eliminera patogener som tränger in i kroppen genom huden.

Tumörproteiner är proteiner som produceras av cancerceller och kan användas som markörer för att identifiera olika typer av cancersjukdomar. Dessa proteiner kan variera beroende på vilken typ av cancer som finns, dess aggressivitet och huruvida den har spridit sig till andra delar av kroppen. Tumörproteiner kan mätas i blodet eller andra kroppsfluidor och användas för att ställa en diagnos, övervaka behandlingseffekter och förutsäga prognosen hos cancerpatienter. Exempel på tumörproteiner inkluderar PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer, CA-125 för äggstockscancer och CEA (karcinoembryonalt antigen) för kolorektalcancer.

Immunkompetens (eller immunførlighet) refererer til evnen til et individ's immunsystem til effektivt at bekæmpe og forsvare sig mod fremmede stoffer, såsom mikroorganismer som bakterier, virus og svampe. Det inkluderer både den indvendige forsvarsmekanisme (cellulær immunitet) og den ydre forsvarsmekanisme (humorale immunitet).

Cellulær immunitet involverer specielle hvide blodlegemer, som T-lymfocytter, der kan genkende og destruere inficerede celler i kroppen. Humoral immunitet involverer produktionen af antistoffer fra B-lymfocytter for at neutralisere eller fjerne fremmede stoffer fra blodet og andre kropsvæsker.

Immunkompetens kan være nedsat hos visse personer, herunder små børn, ældre mennesker og dem med svækkede immunsystemer på grund af sygdomme som HIV/AIDS, kræftbehandling eller medicinsk behandling. Disse individer er mere sårbare over for infektioner og kan have vanskeligheder med at fjerne dem fra kroppen.

"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A" (Vascular Endothelial Growth Factor A, VEGF-A) är ett protein som fungerar som en signalsubstans och har en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl. Det produceras främst av celler i näringsbrist, under hypoxi (samtliga eller delvis på grund av syrebrist) och under inflammatoriska förhållanden. VEGF-A binder till receptorer på vaskulära endotelceller och stimulerar därmed deras tillväxt, migration och ökad permeabilitet, vilket leder till angiogenes. Detta gör att det är involverat i en rad fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men också i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.

Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.

Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:

1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.

Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.

Rapportörgener (engelska: *reporting genes*) är inom genetiken benämning på gener som kodar för proteiner eller RNA-molekyler som har en funktion att rapportera information från cellen till omgivningen. Detta kan ske genom att de aktiverar olika signaltransduktionsvägar, exkretion av signalsubstanser eller andra mekanismer. Exempel på sådana gener inkluderar generna för cytokiner, interferoner och neuropeptider. Rapportörgener spelar en viktig roll i cellkommunikationen och koordineringen av olika fysiologiska processer i kroppen.

Kryptogen organiserad pneumoni (COP) är ett sjukdomstillstånd där det förekommer organiskt vävnadsutveckling i lungorna utan att orsaken är känd. Det innebär att det finns tecken på inflammation och vävnadsskada i lungorna, men inga bakterier, virus eller andra mikroorganismer har identifierats som orsak. Symptomen på COP kan vara andfåddhet, hosta och feber. Behandlingen av COP är ofta symtomatisk och stöds av lungfunktionsprov och bilddiagnostiska metoder som röntgen eller datortomografi (CT).

Sickle cell anemia är en genetisk sjukdom som orsakas av en mutation i hemoglobin-genen. Denna mutation resulterar i att den syretransporterande proteinen, hemoglobin S (HbS), bildas istället för det vanliga hemoglobin A (HbA). När personer med sickle cell anemia utsätts för låga syrehalten i blodet, tenderar de att få en deformation av sina röda blodkroppar till en sicksackform. Dessa deformerade röda blodkroppar har en tendens att fastna i små blodkärl, vilket kan orsaka andningssvårigheter, smärtor och andra komplikationer som stroke, njur- och leverproblem. Sickle cell anemia är vanligare bland afroamerikaner, men förekommer också hos personer från Medelhavsområdet, Indien, Arabiska halvön och Centralamerika.

Fibroblast Growth Factor 7 (FGF-7), även känt som Keratinocyte Growth Factor (KGF) är ett proteinsignalmolekyl som spelar en viktig roll i celltillväxt och cell Differentiering, särskilt inom hudens epitel. Det binder till specifika receptorer på keratinocyter och stimulerar celldelning, cellyttorvuxenhet och överlevnad. FGF-7 produceras främst av fibroblaster i dermis och är involverat i hudreparation och -växt efter skada.

Lymfopeni är ett medicinskt tillstånd där individen har en lägre än normalt antal lymfocyter i cirkulation i blodet. Lymfocyter är en typ av vit blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret. Nivån på lymfocyter kan mätas genom en blodprovsanalys och normvärdena kan variera beroende på ålder, kön och andra faktorer. Låga nivåer av lymfocyter kan orsakas av olika sjukdomar eller behandlingar, till exempel HIV/AIDS, cancerbehandlingar som kemoterapi och strålbehandling, autoimmuna sjukdomar och vissa infektioner.

Central venös kateterisering (CVC) är en invasiv medicinsk procedur där en tunn plastslang (kateter) införs in i en central ven i kroppen, oftast i halsen, bröstet eller högra övre extremitet. CVC används vanligen för att administrera läkemedel, närings- och vätskelösningar, att mäta centralt vens tryck eller för att ta blodprover. Det är viktigt att CVC placeras korrekt och hanteras steroilt för att undvika komplikationer som infektioner, blödningar eller skador på kärlväggen.

Daunorubicin är ett läkemedel som tillhör gruppen antineoplastiska medel, och är specifikt en typ av kemoterapi som kallas för antitumörantibiotika. Det utvinns från jästsvampen Streptomyces coeruleorubidus.

Daunorubicin fungerar genom att binda till DNA i cancerceller och hindra celldelningen, vilket leder till cellens död. Det används vanligen för behandling av olika typer av leukemi (blodcancer) och lymfom (cancer i lymfsystemet).

Sidan medicinskdefinition.se verkar inte finnas, men jag kan ge dig denna information på engelska om du vill:

Daunorubicin is a medication that belongs to the group of antineoplastic agents, and is specifically a type of chemotherapy known as an antitumor antibiotic. It is derived from the bacterium Streptomyces coeruleorubidus.

Daunorubicin works by binding to DNA in cancer cells and preventing cell division, which leads to cell death. It is commonly used for the treatment of various types of leukemia (blood cancer) and lymphoma (cancer of the lymphatic system).

Adenovirus är en typ av virus som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, vilka kan ge upphov till en rad olika symptom beroende på vilken typ det är som orsakar infektionen. Några vanliga sjukdomar som orsakas av adenovirus inkluderar förkylning, hosta, halsont, konjunktivit (ögoninflammation), diarré och mag-tarmloppssjuka. Vid allvarligare fall kan även lunginflammation eller hjärtsvikt uppstå. Adenovirus sprids vanligen via droppborna från sjukt persons andning, men kan också spridas via direktkontakt med infekterade personer eller via kontaminierade ytor och födoämnen.

En proteinkinashämmare (PKI) är ett ämne som hämmar verksamheten hos en specifik proteinkinas, en typ av enzym som fosforylerar (lägger till en fosfatgrupp på) proteinmolekyler och på så sätt reglerar deras funktion. Proteinkinaserna spelar en viktig roll i cellulära signaltransduktionsvägar, och deras överaktivitet kan leda till olika sjukdomszustånd, till exempel cancer. Därför är proteinkinashämmare ett aktivt forskningsområde inom läkemedelsutveckling, där syftet är att hitta effektiva behandlingsmetoder för olika sjukdomar genom att modulera proteinkinasernas verksamhet. Proteinkinashämmare finns tillgängliga på marknaden som läkemedel mot cancer och andra sjukdomar, men deras användning är ofta kopplad till viss biverkningsrisk.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.

Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

Osteoblast är en typ av cell som är involverad i benets formation och hälsa. De är mesenchymala celler, vilket betyder att de utvecklas från den sorts stamceller som bildar bindväv, muskler och kärl. När osteoblastcellerna mognar, producerar de ett proteinrikt matrix, som kallas ostéoid, som sedan mineraliseras för att forma benvävnad. Osteoblastcellerna sitter fast i den nya benvävnaden och fortsätter att producera substans som hjälper till att stärka benen. När benvävnaden är fullständigt mineraliserad, kan osteoblastcellerna omvandlas till stillasittande benceller, kända som osteocyty.

I medicinen refererar komplementära regioner till sekvensavsnitt i två proteiner eller DNA-strängar som kan binda specifikt till varandra och på så sätt interagera funktionellt. Dessa regioner är ofta komplementära på ett sådant sätt att de bildar en stabil komplex när de binder samman, vanligtvis genom komplementär basparning i fallet för DNA eller vätebindningar och andra icke-kovalenta interaktioner i fallet för proteiner. Komplementära regioner kan spela en viktig roll inom olika biologiska processer, såsom genreglering, signaltransduktion och protein-proteininteraktioner.

Fibromyalgia Syndrome (FMS) is a chronic disorder characterized by widespread musculoskeletal pain, fatigue, sleep disturbances, and cognitive difficulties. However, "FMS-like tyrosine kinase 3" is not a recognized medical term or definition in the context of fibromyalgia syndrome.

Tyrosine kinase 3 (TYK3) is an enzyme that plays a role in the signaling of various cytokines, which are proteins involved in immune response and cell signaling. Mutations in TYK3 have been associated with certain autoimmune diseases, but there is no known association between TYK3 and fibromyalgia syndrome.

Therefore, it is important to clarify the specific term or concept you are asking about to provide an accurate and helpful response.

Human Herpesvirus 7 (HHV-7) är ett DNA- virus som tillhör herpesvirusfamiljen. Det upptäcktes först på 1990-talet och är nära relaterat till Human Herpesvirus 6 (HHV-6). HHV-7 är vanligt förekommande hos den vuxna befolkningen och antas smitta majoriteten av världens befolkning.

HHV-7 orsakar sällan allvarliga sjukdomar, men kan vara associerat med exanthem subitum (roséola) hos barn under två år gamla, liksom med diverse hudutslag och infektioner i munhålan hos äldre barn och vuxna. Vidare har det föreslagits att HHV-7 kan spela en roll i utlösandet av certaina autoimmuna sjukdomar, men forskningen pågår fortfarande inom detta område.

HHV-7 smittar vanligtvis via saliv och kan vara asymptomatisk hos många individer. Efter initial smitta etablerar sig viruset i kroppen livet ut, men kan återaktiveras under perioder av nedsatt immunförsvar, vilket kan leda till återfall av symtom.

Människokromosompar 21 refererar till ett par av kromosomer, number 21, i människans celler. Varje individ har två uppsättningar av kromosomer, en från varje förälder, vilket ger totalt 46 kromosomer i varje cell (utom könscellerna, som har 23). Kromosomen 21 är en av de 23 par som bestämmer vårt arv och är den näst minsta av de autosomala kromosompar, det vill säga de kromosomer som inte är könskromosomer.

Människokromosomen 21 innehåller cirka 48 miljoner baspar och ungefär 200-300 gener. En av de mest kända genförändringarna på kromosompar 21 är triplicationen eller extra kopian av genen för amyloid precursorprotein (APP), vilket leder till Downs syndrom, som kännetecknas av mild till svår intellektuell funktionsnedsättning, speciella utseende och ofta med hjärtdefekter och ökad risk för vissa sjukdomar.

Injektioner, intravenösa (IV) är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller en fluid direkt införs in i en ven med hjälp av en injektionsnål. Detta görs vanligtvis med en injektionsspruta eller en infusionsset, som till exempel en intravenös kateter.

Intravenösa injektioner används ofta när det behövs snabb påverkan av läkemedlet i kroppen, då absorptionen via magsäcken undviks och läkemedlet istället kommer direkt in i blodomloppet. Det kan vara speciellt användbart vid akuta tillstånd, smärtlindring, eller när patienten har svårigheter att svälja.

Säkerheten är viktigt vid intravenösa injektioner, och rutinmässiga procedurer bör följas för att minimera komplikationer som infektioner eller skador på venerna.

Neuroglia, även känt som glial cells, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos djur. De utgör ungefär hälften av hjärnbalansens volym och har länge antagits vara passiva underhållsceller, men nyligen forskning visar att de också kan ha en aktiv roll i informationsprocesseringen.

Det finns fyra huvudtyper av neuroglia: astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller. Astrocyter är de vanligaste glialcellerna och hjälper till att underhålla neuroner, reglera transmissionen av signalsubstanser i synapsen och underhåll och reparera hjärnan efter skada. Oligodendrocyter producerar myelin som isolerar axoner (långa utskott från neuroner) och ökar nervimpulsens hastighet. Ependymceller liner ventrikelsystemet, en serie håligheter i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska, och hjälper till att producera den vätskan. Mikrogliaceller är immunförsvarsceller som hjälper till att försvara nervsystemet mot infektioner och skador.

I am not aware of any medical condition or term specifically associated with the country "Japan." If you have any specific medical question related to Japan or Japanese people, I would be happy to try and help answer it.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

'Myoblast' är en typ av cell som har förmågan att differensiera och bli en del av skelettmuskulaturen. De utvecklas från stamceller i embryonalstadiet och fortsätter att finnas i vuxna muskler, där de kan bidra till muskelväxt och reparation av skador. När myoblastceller differentierar bildas flera celler som kallas myocyter, vilka slutligen blir långa och trådformiga muskelfibrer genom en process som kallas fusion. Dessa muskelfibrer är de funktionella enheterna i skelettmuskulaturen och arbetar tillsammans för att orsaka kontraktion och rörelse.

'Ventrikulär remodeling' är ett medicinskt begrepp som refererar till de strukturella och funktionella förändringar som sker i hjärtats ventrikelkammare efter en hjärtskada, såsom en hjärtinfarkt eller högt blodtryck. Dessa förändringar kan innebära en förstoring och utbulning av kamrarna, en förändrad tjocklek och orientering av hjärtmuskulaturen, samt en försämrad pumpfunktion. Ventrikulär remodeling kan leda till komplikationer som hjärtsvikt och oregelbunden hjärtrytm.

Th1-Th2 balance refererar till ett jämviktsförhållande mellan två olika typer av CD4+ T-celler, som kallas Th1 och Th2. Dessa celler har vardera en specifik roll i att koordinera immunresponser mot infektioner.

Th1-celler producerar cytokiner som främjar celldelning och aktivering av cellmedierade immunitet, såsom interferon-gamma (IFN-γ) och tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α). De är viktiga för att bekämpa intracellulära patogener som virus och intracellulära bakterier.

Th2-celler producerar cytokiner som främjar humorala immunitet, såsom interleukin-4 (IL-4), IL-5 och IL-13. De är viktiga för att bekämpa extracellulära patogener som parasiter och bakterier.

En Th1-Th2 balance innebär att det finns en jämvikt mellan de två typerna av immunresponser, så att kroppen kan effektivt bekämpa olika sorters infektioner utan att överreagera och orsaka autoimmuna sjukdomar.

I vissa fall kan denna balans störas, till exempel på grund av en infektion eller en autoimmun sjukdom, vilket kan leda till en överdriven Th1- eller Th2-respons och symtom relaterade till den specifika typen av immunrespons.

Chronic myelomonocytic leukemia (CMML) är en sällsynt typ av cancer som drabbar de vita blodkropparna. Det är en klinalt distinkt form av leukemi med både myeloproliferativa och monocytiska/myelomonocytiska drag, vilket innebär att det kan uppvisa både ökad produktion av vissa typer av vita blodkroppar (myeloproliferativ) och onormala ökningar av en viss typ av vita blodceller som kallas monocyter (monocytisk/myelomonocytisk).

CMML karaktäriseras av en kontinuerlig ökning av monocyter i blodet, ofta tillsammans med en ökning av andra vita blodkroppar som neutrofiler och/eller myeloider celler. Dessutom kan patienter med CMML ha enhetslösa blastceller (immature vita blodceller) i blodet och/eller benmärgen.

CMML klassificeras av World Health Organization (WHO) som en myelodysplastisk/myeloproliferativ neoplasi (MDS/MPN), vilket innebär att den har drag av både myelodysplastiska sjukdomar och myeloproliferativa sjukdomar. CMML är en progressiv sjukdom som kan leda till allvarliga komplikationer, såsom infektioner, blödningar och transformation till akut leukemi.

Erytropoietin (EPO) är ett hormon som produceras naturligt i kroppen, vanligtvis i njurarna. Det har en viktig roll i produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter) inuti benmärgen. När syrehalten i blodet minskar, ökar produktionen av EPO, vilket ledde till att fler röda blodkroppar produceras för att öka syretransportskapaciteten.

EPO är också tillgängligt som ett läkemedel, ofta använt för att behandla anemier orsakade av njurarsjukdomar, cancerbehandlingar och andra sjukdomstillstånd. Dessutom kan det användas av idrottsmän för doping, eftersom det kan öka uthålligheten genom att öka röda blodkropparnas antal och därmed syretransportskapaciteten.

Medulloblastom är en typ av hjärntumör som vanligtvis drabbar barn, men kan också förekomma hos vuxna. Det är en malign tumör, vilket betyder att den är cancertumör och har potentialen att spridas till andra delar av kroppen. Medulloblastom utgår från celler i cerebellum, den bakre delen av hjärnan som styr balansen och koordinationen av rörelser.

Tumörerna kan variera i storlek och lokaliseras ofta nära den fjärde ventrikeln, en hålighet fylld med vätska i mittbrainet. Symptomen på medullblastom inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående, dubbelseende och svårigheter med koordinationen av rörelser. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket som möjligt av tumören, följt av strålbehandling och/eller kemoterapi för att eliminera eventuella kvarstående cancerceller. Prognosen varierar beroende på typen av medulloblastom och om det har spridits till andra delar av kroppen, men i allmänhet är den bättre för barn än vuxna.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

... är en behandlingsform vid bland annat olika sorters blodsjukdomar, till exempel vid leukemi och myelom ... För att göra en stamcellstransplantation använder man stamceller som har förmåga att bilda nya blodbildande stamceller. ...
I gränslandet mellan vedertagen och experimentell behandling vid aggressiv MS finns även stamcellstransplantation som ett ... "stamcellstransplantation". Karolinska universitetssjukhuset. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. https://web.archive. ...
Autolog stamcellstransplantation (ASCT; auto-SCT) innebär stamcellsåtergivning av patientens egna stamceller. I samband med ... Behandling kan innefatta cytostatikum i hög dos följt av autolog stamcellstransplantation (SCT), vilket vanligen blir aktuell ... antikropp och kortison men genomgår vanligen ej stamcellstransplantation. Den regelbundna uppföljningen omfattar vanligen ...
Hematopoetisk stamcellstransplantation ges till barn och botar sjukdomen. Sjukdomen har koden Q78.2 i ICD-10. ^ [a b c] " ...
Stamcellstransplantation kan, speciellt hos yngre patienter, bota sjukdomen. Hur väl transplantationen lyckas beror på ...
Han genomgick en stamcellstransplantation efter tre cykler av kemoterapi. I oktober 2021 blev han farfar, efter att hans dotter ...
Den enda behandling som kan bota sjukdomen är hematopoetisk stamcellstransplantation (benmärgstransplantation). Det är främst ... pojkar med sjukdomen men som ännu inte har symtom som kan bli botade av en stamcellstransplantation. ^ [a b c d] " ...
HSCT hematopoetisk stamcellstransplantation, eller bara SCT). Man byter enkelt sagt ut sjuk benmärg mot frisk från en givare. ... så kallad allogen stamcellstransplantation (allo-SCT). Tobiasregistret I maträtter som den italienska osso buco av nöt ( ...
Högst risk för infektion har personer med akut leukemi och de som genomgått stamcellstransplantation. De flesta infektionerna ...
Omkring var tredje patient som behöver en stamcellstransplantation hittar en matchande donator inom familjen. Alla andra måste ...
Kan ha effekt hos en del av de få patienter som inte har KIT-mutation Allogen stamcellstransplantation. Kan övervägas hos ett ...
Om en benmärgstransplantation/stamcellstransplantation sker från en annan människa, en donator, så talar man om ...
Även myelom kan behandlas med i första hand autolog stamcells-transplantation (det vill säga återgivande av patientens egna ... celler), eventuellt även med allogen stamcellstransplantation (celler från annan möjlig person). Under sena delen av 00-talet ... http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Cancer/Under-och-efter-behandling/Behandlingar/Stamcellstransplantation/ ^ [a b c] Moharil, ...
Resultaten visar att en kombination av läkemedel och stamcellstransplantation ger en betydligt bättre chans till överlevnad än ... stamcellstransplantation, strålbehandling och höga doser vitamin A. Det finns många faktorer som påverkar prognosen för ...
... mamma till en son som tillfrisknat från leukemi genom en stamcellstransplantation. Medgrundare var producent Johanna Stenback ...
... och/eller stamcellstransplantation. 1996 utnämndes Storch till hedersdoktor i medicin vid Karolinska institutet. Han är ledamot ...
... är syndromet behandlingsbart med hjälp av stamcellstransplantation av blodstamceller. ^ Reference, Genetics Home. "autosomal ...
"Stamcellstransplantation SOP"[död länk] s. 6-7, 2007 "Svenska KML-gruppen" "Blodcancerförbundet" (Artiklar med döda externa ...
Stamcellstransplantation är en behandlingsform vid bland annat olika sorters blodsjukdomar, till exempel vid leukemi och myelom ... För att göra en stamcellstransplantation använder man stamceller som har förmåga att bilda nya blodbildande stamceller. ...
... har fått i uppdrag av Socialstyrelsen att bedriva nationell högspecialiserad vård för behandling med stamcellstransplantation ... Ytterligare information avseende NHV stamcellstransplantation vid systemisk skleros. * Information inför remittering * ... Patientinformation stamcellstransplantation vid systemisk skleros * Systemisk skleros: om sjukdomen, expertteamet på Karolinska ... Stamcellstransplantation vid systemisk skleros. Karolinska Universitetssjukhuset har fått i uppdrag av Socialstyrelsen att ...
De två typerna av stamcellstransplantation, autolog och allogen görs i regionen. Årligen utförs cirka 90 autologa ... Regional vårdprocess stamcellstransplantation. De två typerna av stamcellstransplantation, autolog och allogen görs i regionen ... Faktaägare: Jan-Erik Johansson, regional processägare stamcellstransplantation. Ansvarig redaktör: rccvast.kommunikation@ ... och hematologklinikerna i regionen kring vården av patienter som planeras för allogen stamcellstransplantation ...
Visa endast rekommendationer ger en överblick över rekommendationerna i kapitlet. Du kan klicka på plussymbolen för att fälla ut fördjupande text under respektive rekommendationsruta eller underrubrik.. ...
Han genomgick en stamcellstransplantation efter tre cykler av kemoterapi. I oktober 2021 blev han farfar, efter att hans dotter ...
Stamcellstransplantation som behandling vid autism i barndomen En systematisk översikt behövs. Publicerad 2020-03-12 Diarienr. ...
Stamcellstransplantation - när annan behandling inte fungerar Publicerad: 27 februari 2019. Reportage: För barn med ... Reportage: Stamcellstransplantation är en kraftfull behandling som botar barn med -aggressiv leukemi eller lymfom. Enklast är ... Reportage: Isabella var knappt fyra år när hon fick leukemi och behövde en stamcellstransplantation för att överleva. Två år ... Reportage: Lowe har fått återfall i akut lymfatisk leukemi, ALL, och ska göra en stamcellstransplantation. Sedan ska han bli ...
Allogen stamcellstransplantation. Allogen stamcellstransplantation är den enda kurativa behandlingen vid sicklecellanemi. ... Allogen stamcellstransplantation Övrig behandling beror på symtomatologin. Behandling med syrgas, vätska, febernedsättande/ ... Grovt sett kan man säga att allogen stamcellstransplantation ska göras i barnaåren, eftersom komplikationsrisken är större hos ... hydroxiurea och allogen stamcellstransplantation.. Erytrocyttransfusioner. Erytrocyttransfusioner korrigerar anemin, minskar ...
Hematopoetisk stamcellstransplantation Hematopoetisk stamcellstransplantation har god effekt vid Hurlers sjukdom. ... Hematopoetisk stamcellstransplantation har använts som behandling vid Hurlers sjukdom i mer än 35 år, och fler än 500 barn har ... En stamcellstransplantation måste förberedas, dels för att de nya stamcellerna ska kunna få fäste, dels för att de inte ska ... För att en stamcellstransplantation ska kunna genomföras måste det också finnas en givare (donator) vars vävnadstyp (HLA) ...
Om du har genomgått en benmärgs- eller stamcellstransplantation kan ditt prov innehålla celler med ditt DNA och även celler med ... Därför rekommenderar vi alla som har genomgått en benmärgs- eller stamcellstransplantation att inte ta AncestryDNA-test. Om du ... 1.4.5 Anmärkning till Användare som har genomgått en benmärgs- eller stamcellstransplantation. ...
hypogammaglobulinemi hos patienter före och efter allogen hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT). Kontraindikationer ...
En stamcellstransplantation måste förberedas, dels för att de nya stamcellerna ska kunna få fäste, dels för att de inte ska ... Även stamcellstransplantation är en möjlig behandling. Personer med sjukdomen behöver samordnade insatser inom flera olika ... Barn som genomgått stamcellstransplantation eller behandlats med enzymterapi behöver också följas av ett specialistteam. ... Stamcellstransplantation förebygger eller bromsar hjärt- och lungsjukdom samt inlagring av mukopolysackarider i lederna, ...
Ett barn med cancer behandlas med cellgifter, strålning, operation och stamcellstransplantation. För en del barn räcker det med ... är risken för komplikationer särskilt stor och de som behandlats med stamcellstransplantation kräver livslång uppföljning. ...
En stamcellstransplantation är den sista chansen för patienter med blodcancer att tillfriskna. Det behövs fler medlemmar. ...
... formen drabbas patienterna av kronisk blodbrist som kräver upprepade blodtransfusioner och ibland stamcellstransplantation. ...
Hos patienter som genomgått allogen hematopoetisk stamcellstransplantation kan BKV orsaka hemorrhagisk cystit, ibland med svåra ...
Stamcellstransplantation som behandling av patienter med Parkinsons sjukdom är på väg att blir verklighet. I februari testades ...
Stamcellstransplantation som behandling av patienter med Parkinsons sjukdom är på väg att blir verklighet. I februari testades ...
Under 2005 arbetade hon med stamcellstransplantation på Karolinska universitetssjukhuset och mellan 2007-2014 som ...
... och att han där ska genomgå behandling med stamcellstransplantation. ...
... överleva behövde hon genomgå en stamcellstransplantation. Detta handlar om den dagen, som för alltid kommer firas. ...
Stamcellstransplantation vid systemisk skleros. *Kroniska lungsjukdomar hos barn. *CRS/HIPEC. *Testikelcancer. *Vulvacancer ...
Professor Stephan Mielke är chef för avdelningen för allogen stamcellstransplantation och cellulär terapi (CAST) och arbetar ...
"Stamcellstransplantation". Behandlingen börjar med en metod att plocka ut patientens egna blodstamceller och frysa ner dem. ...
Stamcellstransplantation (SCT) *Allogen donation är när en HLA-identisk donator, som syskon ger stamceller. ... Stamcellstransplantation. Då det finns risker med SCT rekommenderas allogen sådan bara för högriskpatienter. Detta gäller ... Förekomst av t(9;22) eller t(4;11) brukar innebära stamcellstransplantation (SCT) i primärbehandling. ...
När vi fick veta att Santiago var infektionskänslig berättade läkarna att för att en stamcellstransplantation skulle kunna gå ... var barnen som diagnostiserades många gånger för sjuka eller hade hunnit avlida innan en stamcellstransplantation kunde bli ...
Stamcellstransplantation - när annan behandling inte. I vana händer kan Förvirring, letargi. Vätskeersättning Klara vätskor ...
Vändpunkten kom 2015 då han fick genomgå en stamcellstransplantation.. - Jag fick livet tillbaka och känner en enorm tacksamhet ...
  • De två typerna av stamcellstransplantation, autolog och allogen görs i regionen. (cancercentrum.se)
  • Hos patienter som genomgått allogen hematopoetisk stamcellstransplantation kan BKV orsaka hemorrhagisk cystit, ibland med svåra blödningar. (sls.se)
  • Professor Stephan Mielke är chef för avdelningen för allogen stamcellstransplantation och cellulär terapi (CAST) och arbetar som vetenskaplig chef för Cancer Center vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. (cision.com)
  • Min forskning fokuserar på patienter som genomgår och har genomgått allogen hematopoetisk stamcellstransplantation. (ki.se)
  • Som postdok är jag verksam inom forskningsprojektet aCent som forskar om patienter och närståendes upplevelser och behov före, under och efter allogen stamcellstransplantation. (ki.se)
  • också genomgå behandling med allogen stamcellstransplantation. (web.app)
  • Bihandledare till Linda Erikssons doktorandprojekt om faktorer som påverkar patienters återgång till arbete efter allogen stamcellstransplantation. (shh.se)
  • Bihandledare till Katarina Holmbergs doktorandprojekt om utveckling av personcentrerad omvårdnad vid allogen stamcellstransplantation. (shh.se)
  • I projektet "Hold on" studeras närståendes hälsa och behov av stöd vid allogen stamcellstransplantation. (shh.se)
  • Michael Uhlin, docent och forskningschef vid Centrum för allogen stamcellstransplantation, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, får Svenska Läkaresällskapets Translationella forskningspris för sina studier kring individanpassad cancerbehandling. (halsorapporten.nu)
  • Socialstyrelsen beslutade 2022 att bedömning avseende indikation för autolog stamcellstransplantation vid systemisk skleros, samt genomförande av denna behandling, skall utföras inom ramen för nationell högspecialiserad vård (NHV). (karolinska.se)
  • Aktuella patienter ska remitteras till en nationell vårdenhet för bedömning, vidare utredning och eventuell autolog stamcellstransplantation. (karolinska.se)
  • Av dem som är behandlingsrefraktära eller har återfallit är ungefär hälften inte aktuella för autolog stamcellstransplantation (SCT) på grund av hög ålder eller komorbiditet [12]. (janusinfo.se)
  • Den aktuella indikationen är vuxna patienter med recidiverande eller refraktärt diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) som inte är kandidater för hematopoetisk stamcellstransplantation [1-3]. (janusinfo.se)
  • En stamcellstransplantation är den sista chansen för patienter med blodcancer att tillfriskna. (veripalvelu.fi)
  • Stamcellstransplantation som behandling av patienter med Parkinsons sjukdom är på väg att blir verklighet. (hjarnfonden.se)
  • Hos yngre patienter ges en högdos cytostatika i kombination med stamcellstransplantation. (cancercentrum.se)
  • Patienter med blodcancersjukdomar är ofta sköra på grund av. hård cellterapibehandling, strålning och ibland stamcellstransplantation. (halsorapporten.nu)
  • Patienter med andra sjukdomar till exempel MS, vårdas också här när stamcellstransplantation ingår i behandlingen. (web.app)
  • Karolinska Universitetssjukhuset har fått i uppdrag av Socialstyrelsen att bedriva nationell högspecialiserad vård för behandling med stamcellstransplantation vid systemisk skleros. (karolinska.se)
  • Hurlers sjukdom brukar behandlas med stamcellstransplantation. (hsan.se)
  • Ett barn med cancer behandlas med cellgifter, strålning, operation och stamcellstransplantation. (dagenssamhalle.se)
  • Myelom behandlas med cytostatika, stamcellstransplantation och olika nyare läkemedel inklusive immunterapi och ibland strålning. (cancercentrum.se)
  • Under 2005 arbetade hon med stamcellstransplantation på Karolinska universitetssjukhuset och mellan 2007-2014 som kontaktsjuksköterska på hematologen, Södersjukhuset. (cancerfonden.se)
  • Som Läkartidningen tidigare har berättat , har Karolinska universitetssjukhuset också beslutat att inte längre tillhandahålla de stromaceller som redan finns tillgängliga för behandling av exempelvis graft-versus-host-disease (GVHD), en komplikation efter stamcellstransplantation. (lakartidningen.se)
  • I den svåraste formen drabbas patienterna av kronisk blodbrist som kräver upprepade blodtransfusioner och ibland stamcellstransplantation. (lakemedelsvarlden.se)
  • Behandling av lymfom beror på sjukdomens typ och stadium, men kan innefatta kemoterapi, strålbehandling, immunterapi, riktad terapi eller stamcellstransplantation. (medicinsk.net)
  • Med hematologisk diagnosgrupp avses en regionalt förankrad, nationellt verksam, grupp av intresserade läkare och forskare med kunskap, erfarenhet och intresse för en viss hematologisk sjukdom/sjukdomsgrupp eller en specifik behandlingsform, t ex stamcellstransplantation. (web.app)
  • Den gick inte att bota genom cellgifter, utan för att ha en chans att överleva behövde hon genomgå en stamcellstransplantation. (barncancerfonden.se)
  • Förutom stamcellstransplantation och cellgifter har jag också fått mjälten borttagen på grund av en primärtumör. (blodcancerforbundet.se)
  • Hon har behandlats med cellgifter, men de hjälper inte och nu får hon istället stamcellstransplantation . (blogspot.com)
  • Sjukdomen 2005 Leukocytens sjukdomar 2006 Akut hematologi 2007 Hematologisk uppdatering 2008 Blödning, trombos och hematologisk diagnostik Kortfattat går behandlingen ut på att ersätta det sjuka blod- och Stamcellstransplantation används när sjukdomen är aggressiv, inte svarar Hematologiskt centrum. (web.app)
  • var barnen som diagnostiserades många gånger för sjuka eller hade hunnit avlida innan en stamcellstransplantation kunde bli aktuell. (biobanksverige.se)
  • I vissa fall kan det bli aktuellt med hematopoetisk stamcellstransplantation, vilket kan bota sjukdomen. (hsan.se)
  • I vissa fall rekommenderas allogen hematopoetisk stamcellstransplantation. (medibas.se)
  • Tillstånden kan med blandad framgång hållas i schack med läkemedel som steroider och cytostatika, och i vissa fall behandlas med så kallad hematopoetisk stamcellstransplantation. (gustafssonsstiftelser.se)
  • För att göra en stamcellstransplantation använder man stamceller som har förmåga att bilda nya blodbildande stamceller. (wikipedia.org)
  • Han genomgick en stamcellstransplantation efter tre cykler av kemoterapi. (wikipedia.org)
  • Det har gått ett år sedan min älskade man genomgick en stamcellstransplantation, han är en kämpe och håller alltid modet och humöret uppe på både mig och sig själv. (blogspot.com)
  • En stamcellstransplantation är en intensiv behandlingsform och det finns bara utvalda sjukhus i Australien som kan ge denna behandling. (lymphoma.org.au)
  • DEN FÖRSTA VARIANTEN av immunterapi kom redan på 1970-talet då stamcellstransplantation vid blodcancer infördes. (bms.se)
  • En stamcellstransplantation är patientens sista hopp om tillfrisknande efter att man har gått igenom alla andra möjligheter. (veripalvelu.fi)
  • Vi vårdar även barn som har fått en njur-, lever-, eller stamcellstransplantation. (varbi.com)
  • EFI Standard som styr vävnadstypningslaboratoriets verksamhet, HLA-typning inför stamcellstransplantation samt för diagnos av vissa sjukdomar. (regionvasterbotten.se)
  • Riskökningen baserad på ärftlighet bedöms sammanfattningsvis så pass liten att vi inte rekommenderar utredning av släkt, förutom vid stark misstanke om ärftlig form av MPN och planerad stamcellstransplantation där ett syskon kan vara aktuell som stamcellsdonator 9 . (cancercentrum.se)