Spindelvävhinna, även känd som plexus brachialis neurapraxia eller sönderslitning av nerven i axeln, är en skada på de nerver som kontrollerar rörelsen och känseln i armen. Denna typ av skada inträffar ofta när armen slits med stor kraft bakåt och uppåt, vilket kan sträcka eller till och med slicka sönder de nerver som löper genom axelns ledpanna. Skadan orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i armen och handen på den skadade sidan. I vissa fall kan skadan vara tillfällig och läka sig själv över tid, medan andra fall kan kräva operation och/eller rehabilitering för att återställa funktionen i armen.

En arachnoidalcysta är en sackartad utbuktning av det spindelvävsliknande hinnan (arachnoidea) som omsluter hjärnan och ryggmärgen. Cystorna innehåller cerebrospinalvätska och kan variera i storlek. De är oftast asymptomatiska, men i vissa fall kan de orsaka nervtryckssymptom om de expanderar tillräckligt mycket. Arachnoidalcystor är ovanliga och förekommer hos cirka 1-2% av populationen. De kan upptäckas vid rutinmässiga bilddiagnostiska undersökningar eller när de orsakar symptom.

Subaraknoidalt rum är det mellersta av de tre membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen, känt som hjärnhinnorna (meningerna). Det subaraknoidala rummet ligger mellan den innersta hinna, pia mater, och den mittersta hinnan, arachnoidea.

Rummet innehåller cerebrospinalvätska (CSF), en klar, färglös vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och agerar som ett skyddande kudd av vätska som amorterar stötar. Det subaraknoidala rummet sträcker sig över hela centrala nervsystemet, från storhjärnan till filum terminale i nedre delen av ryggraden.

Ett subaraknoidalt blödning är ett allvarligt medicinskt tillstånd som inträffar när det subaraknoidala rummet fylls med blod, ofta orsakat av enrupturad cerebral artär (aneurysm). Det kan leda till huvudvärk, krampanfall, förvirring och i värsta fall koma eller död.

Den hårda hjärnhinne som ofta refereras till inom medicinen är den yttre, sklerotiska hinna som omger hjärnan. Den kallas på medicinska latin "dura mater". Den består av tätt packade kollagenvävnader och elastinfibrer, och har en funktion som skyddar hjärnan från mekanisk skada.

Det är värt att notera att termen 'hård hjärnhinna' kan vara något missvisande eftersom det inte är speciellt hårt i förhållande till andra vävnader i kroppen, men det är hårt i jämförelse med de andra två hinningarna som omger hjärnan - den mjuka hjärnhinne ("pia mater") och den spännbara hjärnhinne ("arachnoidea mater").

'Subduralrum' är ett medicinskt begrepp som refererar till den spårformade utrymme som finns mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den täckande membranen, som kallas hårda skallen (dura mater). Detta utrymme innehåller vanligtvis en liten mängd vätska, men kan expandera vid påverkan eller skada till hjärnan, vilket kan leda till ett subduralt hemorragiskt eller icke-hemorragiskt accumulering av vätska. Detta kan orsaka ökad tryck i skallen och potentiellt leda till allvarliga neurologiska komplikationer om det inte behandlas adekvat.

Syringomyeli är ett medico-kirurgiskt tillstånd där det bildas en cysta innehållande cerebrospinalvätska (CSF) i centralnervsystemet, vanligtvis i ryggmärgen. Denna cysta, även kallad syring or syrinx, kan leda till skador på ryggmärgens nervceller och åderförsörjning, vilket kan resultera i neurologiska symtom som svaga muskler, smärta, känselbortfall, och autonoma störningar. Syringomyeli kan vara congenital eller aquired, och den kan förekomma ensam eller i samband med andra tillstånd, såsom Chiari malformationer eller trauma.

Arachnoiditis är en medicinsk term som refererar till iritering, inflammation eller kronisk irritation av arachnoidea, den tunnfilma vätskafyllda membran som omger och skyddar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Arachnoiditen kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, trauma, tumörer eller kemiska skador. Symptomen på arachnoidit kan variera beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbad, men kan inkludera smärta, kramper, känsliga nerver och sensorisk förlust. I allvarliga fall kan det leda till lammhet eller till och med förlamning. Behandlingen av arachnoidit kan variera beroende på svårighetsgrad och kan inkludera smärtbehandling, fysioterapi och i vissa fall kirurgi.

Hjärnhinnor, även kallade meninges, är de membran som omsluter och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Det finns tre hjärnhinnor: dura mater, arachnoidea mater och pia mater. Dura mater är den yttersta hjärnhinnan och är tjock och stark. Arachnoidea mater är den mellersta hjärnhinnan och har ett spindelvävsliknande utseende. Pia mater är den innersta hjärnhinnan och är mycket tunn och följer nära hjärnbarkens kontur.

Dessa hjärnhinnor har olika funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att skydda hjärnan och ryggmärgen från skada, förse dem med näring och transportera avfallsprodukter bort ifrån dem. De tillåter också förflyttningar av hjärnan inom kraniet utan att det skadas.

En hjärnsinus är ett slags utvidgning i skallbenen där det förekommer luftfyllda rum, kallade paranasala sinus. Dessa strukturer innehåller vanligtvis luft och hjälper till att fuktighet och varme regleras i näsa och svalg. Ordet "hjärnsinus" används ofta för att referera till de paranasala sinusen som är nära hjärnan, däribland frontova, etmoidala, sphenoidala och maxillära sinusen. Infektioner eller andra sjukdomar i dessa områden kan leda till komplikationer eftersom de gränsar till hjärnan och kranialnerverna.

En subduralblödning är en typ av hjärnblödning som sker mellan hjärnbarken (cortex) och den tunna membranen som omger hjärnan, kallat dura mater. Den kan orsakas av huvudtrauma eller skada på blodkärlen i detta område.

Subduralblödningar kan vara akuta eller subakuta beroende på hur snabbt de utvecklas. Akuta subduralblödningar kan uppstå omedelbart efter ett trauma och kan leda till plötsliga symtom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller medvetslöshet. Subakuta subduralblödningar utvecklas långsammare över en vecka eller månader och kan orsaka mildare symtom som minnesförlust, humörsvängningar eller problem med balansen.

Behandlingen för en subduralblödning kan innebära kirurgisk intervention för att avlägsna blodet och lindra trycket på hjärnan. I vissa fall kan konserverande behandling vara tillräcklig, beroende på storleken och svårighetsgraden av blödningen.

"En centraln nervsystemets cysta är en utbuktning eller en innesluten kammare fylld med vätska som bildas i eller pressar in sig på det centrala nervsystemet (hjärnan eller ryggmärgen). Cystor kan vara congenitala (medfödda) eller aquired (skapade under livet), och de kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. Symptomen på en centralnervsystemscysta kan variera beroende på cystans placering, storlek och om det orsakar tryck på hjärnan eller ryggmärgen."

(Källa: Mayfield Clinic)

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

'Mellersta skallgropen' (latin: fossa cranii media) är en anatomisk depression i mitten av skallens inre yta. Den befinner sig mellan de två stora hjärnhalvornas över- och undersidor, ovanför det nedre nackbenet (os occipitale) och under pannbenen (ossa frontalia). I mellersta skallgropen finns bland annat hypofysen, pituitetten, samt delar av hjärnans vener. Den är också en viktig passage för blodkärl och nerver som försörjer hjärnan.

Medicinsk definicion: "Skallgrop, bakre" refererar till en anatomisk struktur som kallas "occipitalgropen". Detta är en liten fossa (groove eller fördjupning) på baksidan av skallen, mer specifikt på den occipitale benet. Occipitalgropen kan kännas som en liten inbuktning precis ovanför nackens bas och lateralt från det externa occipitala protuberanset (ett utstickande område på baksidan av skallen). Den bakre skallgropen har inga specifika kliniska betydelser i sig själva, men kan vara viktiga för att identifiera olika anatomiska landmärken och hjälpa under utbildning av medicinska fackmän.

'Subduralvätskeutgjutning' refererar till en samling av vätska i subduralrummet, som är det smala utrymme mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater). Denna tillstånd kan orsakas av en skada eller sjukdom som får vätska, oftast blod eller cerebrospinalvätska, att accumulera i det subdurala utrymmet.

Subduralvätskeutgjutningar kan vara akuta eller kroniska beroende på orsaken och hastigheten med vilken vätskan accumulerar. Akuta subduralvätskeutgjutningar uppstår ofta plötsligt till följd av en traumatisk händelse, som ett slag eller fall, och kan leda till snabbt ökande tryck inne i skallen med allvarliga konsekvenser om de inte behandlas omedelbart. Kroniska subduralvätskeutgjutningar utvecklas långsamt över tid, ofta på grund av en underliggande sjukdom eller förändring i hjärnan som gör att vätska lättare kan accumulera i det subdurala utrymmet.

Symptomen på en subduralvätskeutgjutning kan variera beroende på storleken och hur snabbt den utvecklas, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i synen, ökad sömnighet, muskelsvaghet och i värsta fall koma eller död. Behandlingen kan innebära kirurgisk avloppstillförsel eller dränering av vätskan, samt behandling av underliggande orsaken om det finns någon.

'Stort nackhål' (latin: foramen magnum) är en stor öppning i den bakre delen av kraniet där ryggmärgen passerar och förbinder sig med ryggraden. Det är också en viktig passageväg för blodkärl och nervbanor som förbinder hjärnan med resten av kroppen. Stort nackhål har en central roll i att möjliggöra rörelser mellan huvudet och kroppen, såsom blickrörelser, hosta och skratt.

Ett bråck, också känt som hernia, är en medicinsk tillstånd där en del av ett organ eller vävnad sticker ut genom en svag punkt eller öppning i musklerna eller bindväven som normalt håller organen på plats. Detta kan orsaka smärta, obehag och i vissa fall allvarliga komplikationer om delar av tarmarna fastnar i bråckspringan.

Det vanligaste typerna av bråck är:

1. Navelbråck (Umbilical hernia): Detta uppstår när en del av tarmsystemet sticker ut genom naveln, ofta hos spädbarn men kan också drabba vuxna.
2. Inguinal hernia: Den vanligaste typen av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom inguinalkanalen, en naturlig öppning i bukmuskulaturen. Det kan finnas två varianter: indirekt (sidlig) och direkt (medial).
3. Femoral hernia: Detta är också en typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom femoraliskanalen, belägen under inguinala kanalen.
4. Incisional hernia: Det uppstår när en del av organen eller vävnaden sticker ut genom en svag punkt i ett äldre operationssitt, där det förr varit en sömm.
5. Epigastrisk hernia: Detta är en ovanlig typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom ett smalt område mellan naveln och bröstbenet.

Behandlingen för bråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken, symtomen och komplikationerna. I de flesta fall rekommenderas dock en operation för att förebygga komplikationer som stranguleringshernia eller obstruktion.

"Granulationsvävnad" är ett slags nybildat vävnad som bildas under läkning av sår eller sårartade tillstånd. Det är en del av naturliga läkprocessen där kroppen försöker stänga igen och reparera skadan. Granulationsvävnaden består av nya små blodkärl (kapillärer), bindväv och celler som heter fibroblaster. Den bildas vanligtvis inom 3-5 dagar efter en skada, och fortsätter att växa tills sårklåret är täckt. Granulationsvävnaden har en rödaktig färg på grund av den rikliga blodförsörjningen. När granulationsvävnaden har bildats och sårklåret täcks, kan det sedan bildas ett nytt skikt av hud (epidermis) överst.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Ryggmärgskompression (även känd som ryggmärgsförträngning) är ett tillstånd där det på grund av olika orsaker uppstår tryck eller kompression på ryggmärgen. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom smärta, kvalster i extremiteterna, muskelsvaghet och känselbortfall. I vissa fall kan det även orsaka problem med tarm- och urinvägsfunktioner. Ryggmärgskompression kan vara akut eller kronisk och kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel tumörer, frakturer, infektioner, inflammationer eller degenerativa tillstånd som exempelvis spinal stenos.

Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.

Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.

En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.

Meningioma är en typ av hjärntumör som utgår från hårda hinningarna (meningerna) som omger hjärnan och ryggmärgen. Dessa tumörer växer vanligtvis långsamt och orsakar ofta inga symtom under en längre tid. När symtom uppstår kan de variera beroende på vilken del av hjärnan eller ryggmärgen som trycks på av tumören. Symptomen kan inkludera huvudvärk, synproblem, epilepsi, minnesförlust och förändringar i beteende eller personlighet. Behandlingen består ofta av kirurgi för att ta bort tumören, men strålbehandling kan också användas om tumören inte går att operera bort helt eller om den återvänder efter operation.

Ryggmärgssjukdomar är en beteckning för en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan orsaka neurologiska symptom som sängliggande svaghet, smärta, kvalster, känselbortfall eller störningar i koordinationen. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara degenerativa, inflammatoriska, orsakade av infektioner eller trauma. Exempel på ryggmärgssjukdomar inkluderar multipel skleros, ryggmärgsbråck, tumörer i ryggmärgen, neurodegenerativa sjukdomar som amyotrofisk lateralskleros och raka medfödda missbildningar som spina bifida.

"Kirurgisk dekompression" refererar till ett medicinskt ingrepp där målet är att minska trycket på en del av kroppen, oftast inre organ eller nerver, för att lindra smärta eller förbättra funktionen. Detta kan uppnås genom att skapa ett artificiellt utrymme runt den drabbade strukturen, till exempel genom att ta bort en del av ett ben för att lindra tryck på en nerv, eller genom att göra en öppning i en kapsel runt ett organ för att minska trycket inuti.

Exempel på kirurgisk dekompression inkluderar:
- Nervdekompression, där en del av en nervrot är komprimerad och orsakar smärta eller kraftiga känsel- eller rörelseförluster. Genom att göra en liten inkision i huden och skapa ett utrymme runt nervern kan trycket minskas och symtomen förbättras.
- Dekompression av gallblåsan, där stenar eller andra abnormaliteter orsakar högt tryck inuti gallblåsan. Genom att göra en inkision i gallblåsan kan man minska trycket och förhindra komplikationer som inflammation eller infektion.
- Dekompression av lungan, där en del av lungan kollapsar och orsakar andningssvårigheter. Genom att göra en inkision i bröstkorgen kan man återställa lungans funktion och förbättra andningen.

Det är viktigt att notera att kirurgisk dekompression bör utföras av en kvalificerad läkare, ofta en specialist inom området som drabbats, efter en noggrann undersökning och bedömning av patientens tillstånd.

'Vattenskalle' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. Uttrycket används ibland informellt för att beskriva någon som är stur, envis eller oöm på huvudet, men det finns ingen direkt motsvarighet i den professionella medicinska terminologin. I vissa fall kan termen användas metaforiskt för att beskriva en persons beteende eller inställning, men det är inte en diagnos som ställs av en läkare eller annan medicinsk expert.

'Sakralregion' refererer til den del af rygsøjlen som består af de fem nederste brystværtskiver (T12) og de fem sakrale værtskiver (S1-S5). Dette er en del af den centrale nervøse systemets underdele, som kaldes det autonome nervesystem. Sakralregionen har en vigtig rolle i at kontrollere kroppens affektive funktioner, herunder tarmfunktion, blærefunktion og seksuel respons.

Pneumoencefalografi (PEG) är en gammal medicinsk undersökningsmetod som inte används mycket längre i klinisk praxis. Det innebär att luft eller gas införs i hjärnventriklarna, de fluidfyllda utrymmena inuti hjärnan, för att under röntgenstrålning erhålla skarpa avbildningar av hjärnbarken och hjärnvätskekamrarna.

Den huvudsakliga användningen av PEG var att diagnostisera olika former av abnormaliteter i centrala nervsystemet, särskilt inom ramen för neurologi och psykiatri. Exempel på sådana tillstånd kan vara hjärntumörer, hydrocefalus (förstoring av hjärnvätskekamrarna) eller andra strukturella skador på hjärnan.

På grund av de invasiva aspekterna och risken för komplikationer, såsom huvudvärk, illamående, krampanfall och i värsta fall meningit, har PEG ersatts av mindre invasiva och säkrare bilddiagnostiska metoder som magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Dessa moderna tekniker ger mycket bättre upplösning och detaljrikedom än PEG, utan att behöva använda joniserande strålning eller invasiva procedurer.

Cerebral ventriculography är en diagnosmetod inom neurologi och radiologi där kontrastvätska införs i de laterala ventriklarna i hjärnan för att undersöka eventuella avvikelser eller skador i hjärnventriklarna eller i kringliggande strukturer. Proceduren utförs vanligtvis genom en lumbarpunktion (ryggmärgsvätskanfarning) eller direkt through ett hål i skallen (skallbaschirurgi).

I medicinska sammanhang står 'cerebral' för relaterat till hjärnan och 'ventrikulography' är en bilddiagnostisk metod där kontrastmedel används för att undersöka de inre hålrummen i hjärnan, så kallade ventriklar.

La laminectomía es un procedimiento quirúrgico de la columna vertebral que involucra la extracción de parte o la totalidad del ligamento amarillo y el hueso laminar de una o más vértebras. Estos tejidos se encuentran en la parte posterior de la columna vertebral y su eliminación puede ayudar a aliviar la presión sobre la médula espinal o las raíces nerviosas, lo que puede causar dolor, entumecimiento o debilidad en las extremidades. Esta cirugía se realiza comúnmente para tratar condiciones como estenosis espinal, hernias de disco y tumores espinales. Después de la laminectomía, es posible que sea necesario un período de rehabilitación y fisioterapia para ayudar a restaurar la fuerza y la movilidad en las áreas afectadas.

Neuroendoskopi är en minimalinvasiv metod inom neurokirurgi där en flexibel eller stel scope (en slags tunn rör med en kamera och ljuskälla monterad på änden) används för att undersöka och behandla skador, tumörer och andra tillstånd i hjärnan och ryggmärgen. Metoden möjliggör direkt seende in i kroppens hålrum och kaniner, vilket underlättar precisionen och säkerheten under operationer. Neuroendoskopi används ofta för att behandla hydrocefalus, pituitärtumörer och andra intrakraniala tillstånd.

Likvor är en klar, lysande vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och hjälper till att skydda dessa organ genom att absorbera stötar och skapa ett buffert mot tryckvariationer. Likvorshuntar är abnorma anatomiska förbindelser mellan likvorvätskan och blodomloppet eller annan kroppsvätska, vilket orsakar en onormalt hög flöde av likvor från centrala nervsystemet till andra delar av kroppen. Detta kan leda till ett underskott av likvor i hjärnan och ryggmärgen, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis huvudvärk, yrsel, balansstörningar och i vissa fall neurologiska skador. Likvorshuntar kan vara inneboende eller uppstå till följd av skada eller sjukdom, till exempel hjärntumörer eller trauma. Behandlingen för likvorshuntar kan bestå av kirurgiska ingrepp, medicinsk behandling eller både och.

Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.

Trepanation är ett medicinskt ingrepp där en hål boring, skärning eller skrapning görs i kraniet för att lindra tryck eller få ut blod eller andra vätskor. Det har använts sedan forntiden som ett behandlingsalternativ för olika medicinska tillstånd såsom hjärnskador, infektioner och psykiatriska störningar. Idag används den sällan, men kan fortfarande användas i vissa speciella fall, som när det behövs avlägsna en benfraktur eller korrigera ett kranialt trauma.

Hypothalamussjukdomar är en samling sjukdomar som drabbar hypothalamus, ett litet område i hjärnan som har en central roll i regleringen av kroppens homeostas och endokrin system. Hypothalamus kontrollerar bland annat aptit, sömn, kroppstemperatur, stressrespons och hormonproduktion.

Hypothalamussjukdomar kan orsakas av olika faktorer som genetiska defekter, infektioner, trauma, tumörer eller autoimmuna sjukdomar. Exempel på hypothalamussjukdomar inkluderar:

1. Hypopituitarism: En tillstånd där hypofysen inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan bero på en skada eller sjukdom i hypotalamus.
2. Diabetes insipidus: En sjukdom som orsakas av ett felaktigt signalsystem mellan hypothalamus och njurarna, vilket leder till att kroppen inte kan reglera vattnets balans korrekt.
3. Klinefelters syndrom: En genetisk störning som orsakas av en extra X-kromosom hos män, vilket kan leda till hormonella rubbningar och problem med könsmaturiteten.
4. Prader-Willi syndrom: En genetisk sjukdom som kännetecknas av aptitlöshet under spädbarnsåldern följt av överdriven aptit och viktuppgång under barndomen.
5. Craniopharyngiom: En typ av hjärntumör som ofta växer i närheten av hypotalamus och hypofysen och kan orsaka hormonella rubbningar och andra symtom.

Symptomen på hypothalamussjukdomar varierar beroende på vilken del av hypothalamus som är drabbad och hur allvarlig sjukdomen är. Behandlingen består ofta av hormonersättningst Therapy, mediciner och i vissa fall kirurgi.

Hjärnhinntumörer (eng. Brain Tumors) är en allmän term för olika typer av vävnadsväxtsjukdomar som utvecklas i hjärnan eller hjärnhinnan. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade hjärnhinntumörer växer långsamt och kan trycka på omkringliggande hjärnvävnad, vilket kan orsaka symptom som huvudvärk, krämpor, yrsel, syn- eller härmningsproblem. De kan behandlas genom kirurgi, strålbehandling eller ibland även med mediciner.

Elakartade hjärnhinntumörer däremot växer snabbare och kan infiltrera omkringliggande hjärnvävnad, vilket gör att de är svårare att operera bort helt. De sprider sig också lättare till andra delar av kroppen. Symptomen kan vara desamma som för godartade tumörer, men tenderar att bli allvarligare och uppstå snabbare. Behandlingen innefattar ofta en kombination av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

Det är viktigt att notera att alla typer av hjärnhinntumörer kan ha allvarliga konsekvenser eftersom de utvecklas inne i det begränsade utrymmet i skallen, vilket gör att även en liten tumör kan orsaka tryck på hjärnan och leda till neurologiska symtom.

En hjärnbråck (cerebral herniation) är en allvarlig komplikation som kan uppstå när det intracraniala trycket blir så högt att hjärnbarken eller andra strukturer i hjärnan pressas igenom skallbasens öppningar. Detta kan orsaka skada på hjärnan och vara livshotande. Hjärnbråck kan delas in i olika typer beroende på vilken del av hjärnan som är inblandad och var den pressas ut genom.

I'm happy to help you with that! Here is a medical definition of "Jofendylat":

Jofendylat is the active ingredient in the medication called Jofen, which is used to treat muscle pain and stiffness. It is a type of drug known as a muscle relaxant, which works by blocking nerve impulses (or signals) that are sent to your brain. This helps to reduce the feeling of pain and discomfort in your muscles.

Jofendylat is a derivative of mefenamic acid, which belongs to a class of drugs called nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs). NSAIDs work by reducing inflammation, swelling, and pain in the body. However, unlike other NSAIDs, Jofendylat does not have a significant anti-inflammatory effect.

Jofendylat is available in tablet form and is usually taken two to three times a day, with or after meals. It is important to follow your doctor's instructions carefully when taking this medication, as it can cause side effects such as dizziness, drowsiness, and stomach upset. You should also avoid driving or operating heavy machinery while taking Jofendylat, as it can make you feel sleepy or dizzy.

I hope that helps! Let me know if you have any other questions.

"Turksyka" (latin: Prostata) er ein kjønnsorgan som hører til de underlegge kvinne- og mannlige kjønnsorganane. Hos menn er turksykka ein del av de reproduktive organane og lager ein sekret som er ein viktig del av særommet. Turksykka er ein muskel- og Drüsenorgan plassert for halsen til urinblåsan og rundt om urinrøret. Dess funksjoner inkluderer å hjelpe med å kontrollere urinflyten og å produse ein del av særommet som er viktig for reproduksjonen. En forstørring eller abnormal vekst av turksykka kalles en turksykkeltumor eller ein prostatautvidelse.

En subduralblödning, kronisk, är en typ av blödning som sker mellan hjärnbarken (dura mater) och det underliggande subdurala utrymmet, vilket innehåller spinnkörteln och de stora venorna. Denna typ av blödning utvecklas gradvis över en period av veckor eller månader, till skillnad från en akut subduralblödning som kan uppstå plötsligt efter en trauma.

Kroniska subduralblödningar är ofta relaterade till äldre patienter med förtunnad hjärnhinna eller patienter som använder blodtunnande mediciner. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring, svaghet på ena sidan av kroppen eller en kombination av dessa. Behandlingen består ofta av neurokirurgisk intervention för att avlägsna den överskottliga blodansamlingen och lindra trycket på hjärnan.

"Likvortryck" er en medisinsk betegnelse for forhøyet trykk i likvor, det klare væske som findes i hjernens og ryggmærkes huler. Likvor har normalt et lavt trykk og fungerer som en amortisør for hjernen og ryggmærket.

Likvortryck kan stige av flere årsaker, inkludert hjerneblødning, infeksjon, hodeskade, tumor eller andre sykdommer som påvirker hjernen. Høyt likvortrykk kan føre til hodensvulst, hodepine, syns- og hukommelsesproblemer, desorientering og i værste fall koma. Behandling av likvortrykk vil typisk innebære å behandle underliggende årsaken, samt eventuelt behandling for å reducere trykket i likvor, f.eks. med løkkelaksasjon eller operasjon.

'Klippben' (latin: Os coxae) är ett skelettparti som består av tre ben, ilium, ischium och pubis, som fusionerats till en enhet. Klippbenet utgör en del av bäckenet och är fästat med ryggen via sacroiliacaarticulationen. Det är också fästat med lårbenet via höftleden (articulatio coxae), vilket möjliggör rörelser som gång, sittande och stående.

Cisterna magna är en anatomisk struktur i människans centrala nervsystem. Det är en utbuktning av subarachnoidalrummet, den spårformade rumsmellan hjärnhinnorna, och innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Cisterna magna ligger bakom hjärnbalken och under pons, en del av hjärnbryggan. Den har formen av en stor säck och är en plats där flera stora nerver passerar, inklusive glossopharyngeal nerve, vagus nerve och accessory nerve.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Keratin-8 är ett typ II cytoskelettellt keratinprotein som uttrycks i epitelceller, särskilt i enhetskapsceller och äggstocksceller. Keratin-8 bildar dimerer med keratin-18 och tillsammans bildar de intermediära filament som ger stöd och integritet till cellen. Dessa proteiner hjälper också till att reglera celldelning, signaltransduktion och skyddar mot stressor såsom mekanisk påfrestning och toxiska ämnen. Mutationer i KRT8-genen har associerats med vissa arvliga sjukdomar som exempelvis Crohns sjukdom och bakteriell överväxtssyndrom.

Pyromani är ett psykiatriskt tillstånd där en person upplever en ofta irresistibel impuls eller kompulsion att starta eldsvådor. Detta skiljer sig från andra orsaker till att starta eldsvådor, som kannibalism, mordbränning av illegala eller kriminella motiv, eller pyromani utlöst av en psykotisk störning.

Enligt DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), den femte upplagan, publicerad av Amerikanska Psykiatriska Föreningen, är kriterierna för att diagnostisera pyromani:

1. Överväldigande impuls eller en plötslig och ofta irresistibel kompulsion att starta eldsvådor eller titta på branden när den börjar.
2. För personen är det en stor tillfredsställelse eller lättnad i samband med branden eller dess efterverkningar.
3. Brandstartandet kan inte förklaras av impulsivt beteende, konflikter, kriminella handlingar, psykotiska tillstånd eller annan psykiatrisk störning.
4. Personen är minst 18 år gammal.

Det bör poängteras att pyromani är ovanligt och drabbar endast en liten andel av befolkningen. Det är viktigt att söka professionell hjälp om man upplever dessa symtom eller har oro över någon annan persons beteende.

"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.

En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.

Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.

Cerebrospinal rinorhea är en ovanlig medicinsk tillstånd där cerebrospinalvätska (CSF), den klara vätskan som fyller ut hjärnans och ryggmärgens ventriklar och subarachnoidalrum, läcker ut genom näsan. Detta kan orsakas av en skada eller en defekt i skallbenet eller i nasalskelettet, till exempel efter en trauma, neurokirurgisk procedure eller som en komplikation till en infektion som meningit. Symtomen på cerebrospinal rinorre kan inkludera näsblod, hosta, huvudvärk, halsont och i vissa fall även meningit. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera den dränerande vätskan för att se om det är CSF och eventuellt med hjälp av avbildande undersökningar som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan innebära kirurgisk reparation av läckan eller, i vissa fall, långvarig behandling med antibiotika för att förebygga infektioner.

"Hjässben" (latin: os sagittale) är ett ben i människans skalle som bildar bakre delen av hjässan. Det är ett smalt, lodrätt ben som delar skallen i två halvor från bakhuvudet till pannbenen. Hjässbensets främre del kallas frontospiquamal och dess bakre del occipitospiquamal.

Hjässbenet är viktigt för att skydda hjärnan och hjässbenet hjälper också till att forma formen på huvudet. Det är ett av de sex benen som bildar människans kranium, tillsammans med pannbenen, tinningbenen, nackbenet och stort temporalbenet.

"Halvsidig ansiktsspasm" är en medicinsk term som refererar till en form av muskelsammandragning i ansiktet på ena sidan. Det orsakas vanligtvis av en skada eller en sjukdom i den del av hjärnan som styr ansiktsmusklerna, kallad facialisnerven.

Symptomen på halvsidig ansiktsspasm innebär att det drabbade ansiktet blir slappare och/eller mer uttryckslöst på den ena sidan, och det kan vara svårt att blinka eller smila på den sidan. I vissa fall kan det även förekomma smärta i ansiktsmusklerna.

Halvsidig ansiktsspasm kan behandlas med läkemedel som lindrar muskelspasmer, men i allvarliga fall kan operation vara nödvändig.

Myelografi är en diagnostisk radiologisk undersökning där kontrastvätska införs i ryggradskanalen (spinalt kana) för att få klarare bilder på hjärnhinnan (dura mater), nervrötter och ryggmärgens struktur. Det görs vanligen med hjälp av en liten kateter som införs i ryggradskanalen via en smal tunnbindel, så kallad lumbarpunktion.

Under myelografi får patienten ofta ligga på en speciell undersökningsbord med ett sluttande plan för att hjälpa kontrastvätskan att sprida sig jämnt inom ryggradskanalen. Sedvanligen tas flera röntgenbilder efteråt i olika positioner för att studera rörelserelationerna mellan ryggmärgen och den omgivande strukturen.

Myelografi används ofta när andra icke-invasiva undersökningar inte gett tillräckligt mycket information eller är osäkra, för att hjälpa till att fastställa diagnoser på olika tillstånd som kan påverka ryggraden och nervsystemet, såsom diskbråck, tumörer, infektioner eller annan skada.

En hjärnhinnebråck, också känt som en enscefalosak eller meningokele, är en medfödd missbildning som orsakas av att hjärnhinnan (meningen) och delar av hjärnan sticker ut genom ett öppning i skallbenet. Detta kan ske någonstans längs ryggraden, vanligtvis i nacken eller ryggens nedre del. Hjärnhinnebråck är ovanliga och beräknas drabba ungefär 1 av 5 000 barn.

Det finns tre typer av hjärnhinnebråck:

1. Encefalokele: Den vanligaste typen av hjärnhinnebråck innehåller både hjärnhinnan och delar av hjärnan.
2. Meningokele: Denna typ innehåller endast hjärnhinnan.
3. Myelomeningokele: Detta är den allvarligaste formen av hjärnhinnebråck, där både ryggmärgen och hjärnhinnan sticker ut genom ryggraden.

Hjärnhinnebråck kan vara associerade med andra missbildningar, såsom spina bifida, hydrocefalus och neurologiska skador. Behandlingen av hjärnhinnebråck innebär ofta kirurgi för att placera ryggmärgen och hjärnhinnan tillbaka i ryggraden och stänga öppningen i skallbenet. Prognosen för barn med hjärnhinnebråck varierar beroende på storleken och typen på bråcket, när det upptäcks och behandlas, samt om det finns några andra associerade missbildningar eller skador.

Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.

Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:

1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.

Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.

Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.

Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.