Sinus aortae
Valsalvas manöver
Hjärnsinus
Käkhåla
Bihålor
Sinus cavernosus
Karotissinus
Bihålesjukdomar
Kilbenshåla
Koronarsinus
Kranskärlsanomalier
Sinustrombos, intrakraniell
Sjuka sinus-syndrom
Bihåletumörer
Sinustakykardi
Aortabristning
Reimplantation
Ekokardiografi, transesofageal
Käkhåletumörer
Autonoma nervsystemet
Pilonidalcysta
Tvärgående sinus
Livmoderframfall
Superior Sagittal Sinus
Bäckenbotten
Huvudvärksproblem, sekundära
Aortaklaffinsufficiens
Autonoma nervsystemets sjukdomar
Aortaklaff
Förmaksseptumdefekter
Huvudvärksproblem, primära
Elektrokardiografi
Sinusknuta
Datortomografi
Aortografi
Färgdopplerekokardiografi
Ekokardiografi
Hypotoni, ortostatisk
Ryggläge
Cystocele
Sinusarrest
Emboli, paradoxal
Cardiac Catheterization
Tryckreceptorer
Butylskopolammoniumbromid
Ansträngningsinkontinens
Kateterablation
Ventrikelseptumdefekter
Pneumocefalus
Tippbrädetest
Behandlingsresultat
Hjärtseptumdefekter
Pure Autonomic Failure
Ultraljudsdoppler, transkraniell
Svimning
Förmaksflimmer
Foramen Ovale, Patent
Primära dysautonomier
Hjärtaneurysm
Rectocele
Urodynamik
Slyngplastik, band
Eustachian Tube
Kranskärlsröntgen
Blodprov från sinus petrosus
Reflex
Lateral sinustrombos
Andning
Maximal voluntär ventilation
Aneurysm, falskt
Hjärtstimulering, artificiell
Takykardi
Septal Occluder Device
Käkhålesinuit
Histiocytos, sinus
Magnetisk resonanstomografi
'Sinus aortae' er en del av hjertet og er definert som en muskelpose i venstre kammer (ventrikel) av hjertet. Den er lokisert mellom aortaens rot og den muskulære delen av aortaklappen. 'Sinus aortae' inneholder noen av de conducting slemhinnene som hjelper til å koordinere hjertets slag. Den er også en plassering for elektrisk aktivitet og kan være involvert i bestemte typer av hjerterhythmestørrelser, som f.eks. forkortede QT-intervaller.
'Valsalva manöver' är en medicinsk term som refererar till en specifik andnings- och tryckförändring i kroppen. Det innebär att man tar ett djupt andetag, stänger näsan och munnen och försöker sedan tvinga ut luften genom att pressa mot det slutna rummet. Detta orsakar en ökning av intrathorakal tryck, vilket kan ha olika effekter på kroppen.
Den vanligaste anledningen till att man utför ett Valsalva manöver är för att rensa öronen från överskott av vätska eller luft när trycket skiljer sig åt, till exempel vid en flygning eller dykning. Men det kan också användas i medicinska sammanhang för att undersöka hjärtat och blodcirkulationssystemet.
Valsalva manöver kan delas in i fyra faser:
1. Den initiala fasen, där intrathorakalt tryck stiger och minskar blodflödet till hjärtat.
2. En kompensatorisk fas, där hjärtat ökar sin kontraktion för att motverka den minskade blodförsörjningen.
3. En reflexmässig tidsbegränsad paus i hjärtats kontraktion.
4. Ett återställande till det normala tillståndet när trycket minskar och blodflödet återgår till det normala.
En hjärnsinus är ett slags utvidgning i skallbenen där det förekommer luftfyllda rum, kallade paranasala sinus. Dessa strukturer innehåller vanligtvis luft och hjälper till att fuktighet och varme regleras i näsa och svalg. Ordet "hjärnsinus" används ofta för att referera till de paranasala sinusen som är nära hjärnan, däribland frontova, etmoidala, sphenoidala och maxillära sinusen. Infektioner eller andra sjukdomar i dessa områden kan leda till komplikationer eftersom de gränsar till hjärnan och kranialnerverna.
'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.
'Bihålor' er en del av kroppen som oftest refererer til de to huler, der ligger på hver side av nesa og munden. Den medicinske betegnelse for bihålerne er 'paranasal sinus' (på latin). Bihålene består af fire par:
1. Frontalsinus: De to forreste bihålere, der ligger i pandebenet og er de største bihålere.
2. Maxillarsinus: De to sidebihålere, der ligger i kindbenet og er de mindst komplekse bihålere.
3. Ethmoidalsinus: Det mellemste par bihålere, der ligger mellem øjenhulerne og består af flere små luftfyldte kamre.
4. Sphenoidsalsinus: Den bageste par bihålere, der ligger i pandebenet og er den mest komplekse bihålere.
Bihålene hjælper med at varme, fugtiggøre og filtrere indåndingsluften. De kan blive inficerede eller koloniseret af bakterier, jungeres eller udvikle polypper, hvilket kan resultere i forskellige sygdomstilstande som f.eks. bihulebetændelse (sinusitis).
Sinus cavernosus er en del av hjerneskauddalen og er en slags venøs sinus (en slags blodmassehule) i menneskelig anatomi. Den ligger på hver side av sella turcica, som er den knokleplate som skiller ut i hjernenskallen der pinnen krysser. Sinus cavernosus inneholder blod fra flere forskjellige kraniale veners systemer og har en viktig rolle i dræning av blodet fra hjernen. Den er også nær til det autonoma nervesystemet, særlig sympatiske nervestrømme, som kan påvirke funksjonen av hjerte-karsystemet og andre organer i kroppen.
Karotis sinus är en reflex i kroppen som hjälper till att reglera blodtrycket. Det är en liten knuta av nervceller som finns vid karoidartärerna, de stora artärerna på var sida av halsen som för blod till hjärnan. När trycket i dessa artärer stiger kan karotis sinus utlösa en reflex som sänker hjärtats slagfrekvens och minskar blodflödet till hjärnan, vilket hjälper att förhindra att blodtrycket blir för högt.
Om karotis sinus är överaktiv kan den utlösa en alltför stark reflex som orsakar symtom som yrsel, svimning eller till och med medvetslöshet. Detta kallas karotis sinus syndrom och behandlas vanligtvis med mediciner eller kirurgi för att minska nervcellernas aktivitet.
Aortaanevrys är en medicinsk term som betyder en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som löper från hjärtat, kallad aortan. Aortaanevrys kan vara livshotande eftersom det ökar risken för att aortan ska spricka (akut aortaruptur), vilket kan leda till inre blödning och chock. Symptomen på aortaanevrys kan variera, men de kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, halsont, andnöd och svimningar. Faktorer som ökar risken för aortaanevrys innefattar hög ålder, högt blodtryck, rökning, förekomst av aneurysm i familjemedlemmar och vissa ärftliga sjukdomar som Marfan syndrom. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortan.
'Pannhåla' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett hål eller en defekt i pannbenet, det tunnare benet ovanför ögonen. Pannhålan kan vara medfött eller uppstå till följd av skada eller sjukdom. I vissa fall kan pannhålan vara så liten att den inte orsakar några problem, medan större pannhålor kan leda till infektioner, hjärnskador eller andra komplikationer. Behandlingen beror på storleken och läget på pannhålan, samt om det finns några associerade komplikationer.
"Bihålesjukdomar" (tidigare kallat "tuberkulos i bihålorna") är en infektionssjukdom som primärt orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar ofta luftvägarna, men kan även sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive bihålorna (öron).
Infektionen i bihålorna uppstår vanligtvis som en komplikation av en tidigare tuberkulosinfektion någon annanstans i kroppen. Bakterierna kan spridas via blodomloppet eller lymfvätskan till bihålorna, där de kan orsaka inflammation och skada.
Symptomen på bihålesjukdomar inkluder bland annat smärta i örat, hörselnedsättning, utflöde från örat som kan vara klart, blodigt eller gulsiktigt, och svullnad i området runt örat. I vissa fall kan även feber, trötthet och viktminskning förekomma.
Diagnosen ställs vanligtvis genom att taga ett prov från örat och analysera det för närvaro av bakterier eller andra tecken på infektion. Behandlingen består vanligen av en kombination av antibiotika som tas under en längre period, ofta i sex månader eller mer. I vissa fall kan även kirurgi behövas för att avlägsna infekterat vävnad eller dränera abscesser.
'Kilbenshåla' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns dock en medicinsk diagnos som kan relateras till symptomen som ofta förknippas med detta uttryck, nämligen bukgirigt (akut magsäcksdilatation). Bukgirigt är ett tillstånd där magsäcken är utvidgad och fylld med gas eller vätska, vilket kan orsaka smärta, illamående och kräkningar. Detta kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd, såsom mag-tarm-obstruktioner, gastroenterit, överätning eller neurologiska sjukdomar som exempelvis multipel skleros.
"Koronarsinus" er en betegnelse for de blodkar som leverer ilt og næring til hjertet. Det består af to hovedgrene, den venstre og højre koronarcirkulation, som deler sig i flere mindre grene for at forsyne hele hjertet med blod. Den venstre koronarcirkulation leverer blod til det venstre ventrikel og atrien, mens den højre koronarcirkulation leverer blod til det højre ventrikel og atrium samt deler af den venstre side af hjertet. Koronarsinusen kan blive forsnævret eller blokeret, fx som følge af aterosklerose, hvilket kan medføre angina pectoris eller et hjerteinfarkt.
Kranskärlsanomalier (Cardiovascular Disease, CVD) är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som påverkar hjärtats och kroppens blodkärl. Detta inkluderar men är inte begränsat till:
1. Koronara hjärtsjukdom (Coronary Artery Disease, CAD): En grupp sjukdomar som beror på åderförträngning eller åderförändringar i de kranskärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Detta kan leda till angina pectoris (svår smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (myokardieinfarkt).
2. Hjärtsvikt (Heart Failure): En tillstånd då hjärtat inte orkar pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov, vilket kan leda till andningssvårigheter, ödem och andra symtom.
3. Hypertension (High Blood Pressure): En tillstånd där det perifera blodtrycket är förhöjt, vilket kan leda till skada på hjärtat, njurarna och andra organ.
4. Rytmstörningar (Arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm, inklusive för snabb (tachykardier) eller för långsam (bradykardier) puls.
5. Cerebrovaskulära sjukdomar (Cerebrovascular Disease): Sjukdomar som beror på skada på hjärnans blodkärl, inklusive stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA).
6. Perifera artärsjukdom (Peripheral Artery Disease, PAD): En grupp sjukdomar som beror på åderförträngning eller åderförändringar i de perifera blodkärlen, vilket kan leda till smärta, svullnad och andra symtom.
7. Ateroskleros: En progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av artärernas väggar, vilket kan leda till skada på hjärtat, hjärnan och andra organ.
Intrakraniell sinus trombos (CVT) refererer til en blodprop i en af de venøse sinus i hjernen. Disse sinus er blodkar som dræner blodet væk fra hjernen og indeholder ofte langsomt flydende blod, hvilket gør dem modtagelige for at danne blodproppers.
CVT kan have mange årsager, herunder infektioner, betændelsestilstande, krampesygdomme, hormonbehandling og andre faktorer, der gør blodet mere tykt eller tilbøjeligt til at koagulere. Symptomer på CVT kan variere meget, afhængig af hvilken sinus der er berørt og hvor stor en del af denne der er blokeret.
Symptomer på intrakraniell sinus trombose kan omfatte hovedpine, synsforstyrrelser, svimmelhed, epileptiske anfald, forvirring, taleproblemer, bevægelsesproblemer eller andre neurologiske symptomer. Hvis CVT ikke behandles hurtigt, kan det medføre alvorlige komplikationer som blodprop i hjernen (apopleksi), endelig hjerne skade eller død. Behandling omfatter ofte antikoagulant medicin, såsom warfarin eller heparin, for at forhindre yderligere koagulation og muligvis trombektomi (en operation, der fjerner blodproppen).
Sjuka sinussyndrom, även känt som sinusit eller rhinosinusitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera av de paranasala sinusen - framsinus, baksinus, mellanhus och pannasinus. Detta kan orsakas av en viral, bakteriell eller sällsynt en svampinfektion.
Symptomen på sjuka sinussyndrom inkluderar:
1. Nasal congestion eller en stoppad näsa
2. Näsflöde, som kan vara klart eller grönaktigt/gulaktigt
3. Tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa
4. Huvudvärk eller panna
5. Försämrad lukt- och smakförmåga
6. Hosta, halsont och/eller feber (i vissa fall)
Sjukdomen kan vara akut (varar under fyra veckor eller mindre) eller kronisk (varar längre än tolv veckor), beroende på dess varaktighet. Akuta fallen tenderar att vara virala, medan kroniska fallen ofta är orsakade av en bakteriell infektion eller ett underliggande strukturellt problem i sinusen.
Etmoidalsinus er en del av kraniets suturalsystem og betegner et par luftfylt huler i ethmoidet ben, som er plassert mellom øynene og foran hjernen. Disse luftfylt hulrummet er en del av p Nasalske Hule og hjelper til å varme, fuktifisere og filtrere luften vi inhales. Etmoidalsinus har også noen fine skilleribben som dele hulrummet opp i flere små rum, kalleres celler. Infeksjoner eller inflammasjon i etmoidalsinus kan føre til en type infeksjon kalt sinusitt.
'Bihåletumörer' refererar till abnorma växtor i eller runt det mänskliga bakhuvudet, mer specifikt i eller nära örontrumpeten (koncha), som är en del av det yttre hörselgången. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade bihåletumörer inkluderar exostoser, atheromer, och granulomatos tumörer. Dessa är oftast långsamt växande och orsaker sällan några allvarliga komplikationer. Vissa former av godartade bihåletumörer kan dock leda till hörselnedsättning, otillräcklig drakeffekt eller obehag.
Elakartade bihåletumörer är ovanligare än godartade tumörer och inkluderar cancerformer som basalcellskancer, plattcellsskancer och sarkomer. Dessa tumörer kan inkräkta på närliggande strukturer, orsaka smärta, hörselnedsättning eller andra komplikationer. I vissa fall kan elakartade bihåletumörer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några ovanliga symptom eller förändringar i det yttre hörselgången, såsom knölar, svullnader, blödningar, smärta eller hörselnedsättning. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Sinustakykardi är ett tillstånd där hjärtats sinusknut, som är den normala elektriska ledningen i hjärtat som sätter igång varje hjärtslag, genererar en hastigare än normalt antal slag per minut. Detta kan orsaka en ökad puls- och hjärtfrekvens över 100 slag per minut vid vila. Orsaken till sinustakykardi kan variera, men det kan ibland förekomma som ett symtom på olika hjärtsjukdomar eller andra sjukdomstillstånd som påverkar autonoma nervsystemet. I vissa fall kan sinustakykardi behöva behandlas med mediciner eller andra terapeutiska åtgärder för att förebygga komplikationer och undvika skada på hjärtat.
Aortadilatation eller aortabristning är en medicinsk term som refererar till en ovanlig och ofta allvarlig medicinsk tillstånd där aortan, den stora blodkärlen som leder utblottad blod från hjärtat, är utvidgad eller saknar sin normala elasticitet. Detta kan orsaka att aortaväggen blir svag och tenderar att spricka eller skilja sig ifrån varandra, vilket kallas aortaruptur. Aortadilatation kan vara congenital (född med tillståndet) eller aquired (utvecklas under livet). Den kan orsakas av högt blodtryck, åldrande, arterioskleros, Marfans syndrom och andra genetiska tillstånd. Aortadilatation kan vara livshotande om det inte behandlas i tid, ofta med kirurgi eller endovaskulär terapi.
'Reimplantation' er en medicinsk betegnelse for en procedure, hvor en amputeret kropsdel genopføres og forbindes igen med den resterende del af kroppen. Dette kan involvere at genoprette blodforsyningen, nerveforbindelserne og andre forbindelser mellem de to dele for at genoprette funktionen og/eller æstetikken hos patienten.
Reimplantation kan udføres på mange forskellige kropsdele, herunder lemmer, fingre, tæer, ører, og andre dele af kroppen. Proceduren kræver ofte specialiseret kirurgisk kompetence og er undertiden en kompleks operation, der kan involvere flere forskellige faggrupper indenfor medicinen.
Målet med reimplantation er typisk at genoprette så meget funktion og æstetik som muligt for patienten, men resultatet kan variere alt efter graden af skade på den amputerede kropsdel og andre faktorer, herunder patientens alder, sundhedstilstand og evne til at gennemgå rehabilitering.
Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.
'Käkhåletumörer', även kända som sinus pilonidalis tumörer eller kryptider, är abnorma vävnadsformationer som bildas i det perianala området, närmare bestämt i det lilla hålrummet (käkhålet) som finns mellan anus och stjärtbenet. Dessa tumörer kan vara både ickecancerösa (benigna) och cancerösa (maligna).
De flesta käkhåletumörerna är benigna och består av hårfollikelinflammation, infektion eller cystbildning. Ibland kan en ingrown hair (ingjuten hår) leda till en infektion och bildandet av en abscess eller en pilonidal cyst. Dessa tumörer kan vara små och orsaka obehag eller stora nog för att pressa på nerver och muskler i området, vilket kan leda till smärta och svullnad.
I sällsynta fall kan käkhåletumörer bli cancerösa och utvecklas till en malig nedscending primär epitelial tumör (PET). Dessa tumörer är mycket ovanliga, men de kan vara aggressiva och leda till lokala infiltrationer och metastaser.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man upplever smärta, svullnad eller annan obehag i det perianala området. Behandlingen kan bestå av antibiotika, dränering av abscesser eller kirurgiskt avlägsnande av tumörerna.
Den autonoma nervsystemet (ANS) är ett delsystem av nervsystemet som styr och reglerar de involuntära fysiologiska processerna i kroppen, såsom hjärtslag, andning, blodtryck, kroppstemperatur, mag-tarmsystemets funktioner och sexuell respons. Det autonoma nervsystemet består av två delar: den sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress eller fara och förbereder kroppen för fight-or-flight-svar (kämpa eller fly-svar), medan det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och restaurerar kroppens energiresurser genom att sänka hjärtslag, andningsfrekvens och blodtryck.
En pilonidalcysta är en typ av cysta (en sluten, fickformig vätskefylld säck) som oftast bildas i pilonidaldelen (den lilla dimpfven som finns mellan de två kindbenen nära stjärten) och innehåller hår, hud, smuts och bakterier. Den kan bli inflammerad eller infekterad och bilda en abscess (en samling av från kroppen separerad vätska som orsakas av infektion). Symptomen på en pilonidalcysta innefattar smärta, rodnad, svullnad och varbildning i området. Den kan behandlas med antibiotika, dränering eller kirurgiskt avlägsnande.
"Transverse sinus" refererar till de två venösa blodkärlen i hjärnan som tillsammans med de andra sinusvenerna hjälper till att dra ut avloppsvätskan från hjärnan. Transversensinusen är belägna nära bakhuvudet och löper horisontellt över varsin sida av hjärnan. De tar emot blod från de olika venorna i hjärnbarken och leder det till sigmoidsinusen, som sedan fortsätter ned i venerna i halsen.
'Livmoderframfall' (latin: Prolapsus uteri) är ett tillstånd där livmodern delvis eller helt sjunker ner från sin normala position i bukhålan. Detta kan orsakas av att stödjande bäckenstrukturer som ligament och muskler blir svaga eller skadade, vilket gör att livmodern inte hålls på plats som den ska. Livmoderframfall kan vara associerat med andra former av bäckenbottenprolaps, såsom framtunga (cystocele), bakre slidprolaps (rektocele) och/eller perineal prolaps. Symptomen på livmoderframfall kan inkludera tryck eller tunga känslor i underlivet, smärta under samlag, svårigheter att urinera eller stora avföringar, och en utbuktning eller klump som kan ses eller kännas vid undersökning. Behandlingen för livmoderframfall kan innebära konserverande behandlingsmetoder såsom viktminskning, övningar för att stärka bäckenbottenmusklerna och användning av pessarier (en sorts inkapslade enheter som placeras i slidan för att hålla livmodern på plats). I mer allvarliga fall kan kirurgi vara aktuell.
Den superiora sagittala sinussen är en venös sinus i hjärnan som tar emot blod från båda hemisfärerna i storhjärnan. Den löper mid longitudinellt längs med den coronala planen, från den occipitala polen till den frontala polen, och ligger ovanpå den superiora falx cerebri. Superior sagittal sinus dränerar blod från de övre och laterala delarna av hjärnan och kommunicerar med andra venösa sinus i huvudet, inklusive det transversa sinuset och konfluens av sinuserna.
Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.
För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.
Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.
'Bäckenbotten' är en medicinsk term som refererar till den muskulära och bindvävnadsfyllda strukturen som bildar golvet i bäckenhålan. Den består av skelettmuskler, senor och ligament som stödjer och stabiliserar bäckenet, och hjälper till att kontrollera urin- och avföringskontinens. Bäckenbotten har också en viktig roll i understödja de inre organen i bäckenhålan, inklusive matspjälkningsorganen, könskörtlarna och blåsan.
Den muskulära komponenten av bäckenbotten består huvudsakligen av två par muskler: den musculus levator ani och den musculus coccygeus. Den första gruppen, musculus levator ani, delas upp i tre delar: puborectalis, pubococcygeus och iliococcygeus. Dessa muskler hjälper till att kontrollera avföringskontinens genom att stänga ändtarmen när den är tom och öppna den under defekation.
Bäckenbotten kan vara utsatt för skador eller svaghet, särskilt hos äldre kvinnor efter menopaus eller vid graviditet och förlossning. Dessa skador kan leda till symtom som urin- eller avföringsinkontinens, samt en nedstigning av de inre organen i bäckenhålan (pelvisk organ prolaps). Behandlingar för bäckenbottenskväden kan omfatta övningar, mediciner, eller kirurgi.
Sekundära huvudvärksproblem är huvudvärk orsakad av en underliggande sjukdom eller skada. Detta skiljer sig från primära huvudvärksproblem, som inte har någon uppenbar orsak och inkluderar typer som migrän och spänningshuvudvärk. Sekundära huvudvärksproblem kan vara relaterade till en rad olika sjukdomstillstånd, inklusive infektioner, strukturella skador, neurologiska problem eller andra medicinska tillstånd. Exempel på sekundära huvudvärksproblem kan vara huvudvärk orsakad av hjärnblödning, meningit, en hjärntumör eller en skallfraktur. Det är viktigt att söka medicinsk vård om du upplever några ovanliga, plötsliga eller allvarliga huvudvärksymptom, eftersom sekundära huvudvärksproblem kan vara allvarliga och kräva akut behandling.
Aortaklaffinsufficiens (Aortic Valve Insufficiency) är ett tillstånd där aortaklaffen, som sitter mellan det övre kammaren (vänster ventrikel) och den stora kroppspulsådern (aortan), inte fungerar korrekt. Normalt sett sluter sig klaffen så att blodet flyttas i en riktning, från vänster ventrikel till aortan. Vid aortaklaffinsufficiens kan klaffen inte stänga tätt, vilket gör att blod flödar baklänges in i det övre kammaren när hjärtat slår. Detta kan leda till en ökad volym av blod i vänster ventrikel och därmed en ökad arbetskraft på hjärtat för att pumpa ut det extra blodet.
Aortaklaffinsufficiens kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, degenerativa förändringar i klaffen, infektioner, hjärtinfarkt eller andra sjukdomar som skadar strukturen på klaffen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta andfåddhet, trötthet, yrsel, bröstsmärta eller benödem. Behandlingen beror på svårighetsgraden av aortaklaffinsufficiens och kan innebära mediciner, operationer eller en kombination av båda.
Patologisk utvidgning (pathological expansion) refererer til en abnorm forstørrelse eller øget pladstagelse av et virksomhet, struktur eller område i kroppen som følge av en sykdomsprosess. Dette kan skyldes mange forskjellige mekanismer, for eksempel cellulær proliferasjon, akkumulering av vaskulært vann eller andre flyttevare, eller infiltrering av fremmede substanser eller celler. Patologisk utvidgning kan observeres i mange forskjellige organismer og kan påvirke alle typer virksomheter, inkludert epiteliale, muskulære, og konnektive virksomheter. Den patologiske utvidningen kan føre til en rekke komplikasjoner, både lokalt og systemisk, og er ofte et teken på en underliggende sykdomsprosess som må behandles for å forebygge yderligere skade eller skader.
'Autonoma nervsystemets sjukdomar' (autonomic disorders) är en grupp medicinska tillstånd som beror på problem med det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, puls, blodtryck, sockernivåer, svettningar, tarmrörelser och pupillreaktion.
Det autonoma nervsystemet har två delar: den sympatiska delen som förbereder kroppen för aktivitet (känt som 'fight or flight'-svaret) och den parasympatiska delen som hjälper till att vila och restaurera kroppen.
Några exempel på autonoma nervsystemets sjukdomar inkluderar:
* Multipel systematrofi (MSA): en neurologisk sjukdom som orsakas av skador på de celler i hjärnan och ryggmärgen som styr autonoma nervsystemet.
* Primärt autonomt sammanbrott (POTS): ett tillstånd där kroppen har svårt att reglera blodtrycket, vilket kan leda till yrsel, svimningar och trötthet.
* Neurogen orsakad hypotoni: en sjukdom som orsakas av skador på det autonoma nervsystemet och som resulterar i lågt blodtryck.
* Autonom neuropati: en skada på de nerver som styr autonoma funktioner, ofta orsakad av diabetes eller andra sjukdomar.
Symptomen på autonoma nervsystemets sjukdomar kan variera beroende på vilken del av systemet som är drabbad och hur allvarligt tillståndet är. Behandlingen beror också på vilket tillstånd som ligger bakom, men kan inkludera mediciner, terapi och livsstilsförändringar.
Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.
En förmaksseptumdefekt (ASD, Atrial Septal Defect) är en hjärtdefekt där det finns ett hål i mellangärdet (septum) mellan de två övre kammare (förmak) i hjärtat. Detta orsakar att syrerik blod blandas med syrefattigt blod inuti hjärtat, vilket kan leda till syrgasmangel i kroppen. Förmaksseptumdefekter kan vara av olika storlekar och kan vara associerade med andra hjärtmissbildningar. Symtom och behandling beror på storleken på defekten och hur mycket blod som blandas. I vissa fall kan en förmaksseptumdefekt stängas av chirurgiskt eller med en kateterbaserad procedur.
"Primära huvudvärksproblem" är ett samlingsbegrepp inom neurologin som används för att beskriva sjukdomar eller tillstånd där huvudvärken är det huvudsakliga symptomet, och som har sin grund i själva hjärnan eller de omkringliggande strukturerna. Detta skiljer sig från sekundära huvudvärksproblem, där huvudvärken istället beror på en underliggande sjukdom eller skada i någon annan del av kroppen.
Exempel på primära huvudvärksproblem inkluderar migrän, klusterhuvudvärk, och tensionshuvudvärk. Dessa tillstånd orsakas vanligtvis av problem med blodflödet i hjärnan, nervimpulser eller muskelspänningar i huvudet och nacken. I vissa fall kan dessa tillstånd vara ärftliga, medan andra kan utlösas av vardagliga faktorer som stress, sömnlöshet, matvanor eller hormonförändringar.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man lider av återkommande huvudvärk, eftersom en korrekt diagnos och behandling kan hjälpa att lindra smärtan och förebygga ytterligare komplikationer.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.
En medicinsk definiering av "fistel" är:
En abnorm tunnelbildande förbindelse mellan två organ, vävnader eller hålrum i kroppen. Den kan uppstå som en komplikation till en infektion, sjukdom, skada eller operation. Fistlar kan vara olika storlekar och förekomma på olika ställen i kroppen. De kan orsaka symtom som smärta, utflöde av vätska eller feber beroende på var de är lokaliserade och hur allvarlig de är. Behandlingen beror på typen, storleken och platsen för fisteln.
'Sinusknut' (eller 'sinusbLOKKER') er en tilstand der en eller flere av de luftfyltede huler i ansiktet, kjent som kjøttsinuser, blir inflammerte og infisjerte. Dette fører til smerter, trykk og/eller svedt nese. Sinusknuter kan være akutt eller kronisk, og de kan være forårsaket av en infeksjon, allergi eller andre medisinske tilstander. Akut sinusknut oppstår ofte som en komplikasjon til en infeksjon i øvre luftveier, mens kronisk sinusknut kan være mer utfordrende å behandle og kan forårsake langvarige symptomer.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.
Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.
Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.
Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.
Aortografi är en radiologisk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i aortan (den stora kroppspulsådern) för att få klarare bilder på detta område och de blodkärl som avgår från den. Detta görs vanligtvis med hjälp av en kateter placerad i ett blodkärl under fluoroskopi (en typ av röntgen).
Den bildserie som erhålls kallas för en aortografi och används bland annat för att undersöka eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomar i aortan och de tillhörande blodkärlen.
Färgdopplerekokardiografi är en typ av ultraljudsundersökning som används inom kardiologin (hjärtspecialisten) för att bedöma hjärtats funktion och blodflöde. Metoden bygger på dopplerprincipen, vilket innebär att ultraljudsvågor reflekteras tillbaka från rörliga strukturer i kroppen, såsom röda blodkroppar. Genom att mäta hastigheten och riktningen på dessa reflekterade vågor kan man bestämma riktning och hastighet på blodflödet i hjärtat och dess artärer och vener.
Vid färgdopplerekokardiografi används också färgkoder för att illustrera blodflödesriktningen och -hastigheten. Till exempel kan rött representera blodflöde i en viss riktning (vanligtvis från hjärtat), medan blått representerar blodflöde i motsatt riktning. Ju intensivare färg, desto snabbare är blodflödet.
Denna typ av undersökning används ofta för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsdefekter, hjärtmuskelsjukdomar och blodproppar i lungemboli. Det är en icke-invasiv metod som inte innebär någon strålning eller skada för patienten.
Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.
Aortaaneurisme er en utvidelse i den største hovedblodåren, aorta. Aneurismet oppstår som følge av svækkelse i arteriens vægge, og kan være inneboende (kongenital) eller aquired (f.eks. som følge av årsaker som høyt blodtrykk, emboli, infeksjoner eller traumer).
En ubrukt aortaaneurisme kan være asymptomatisk og oppdages ved tilfeldighet under en rutinemedisinsk undersøkelse. I noen tilfeller kan det være akutt, med pludselige, sterke buksensmerter som følge av en aneurysmabrutning (dissektion).
Hvis aortaaneurismet blir ikke behandlet, øker risikoen for at det brister og fører til innenblødning i bukhulen. Dette kan være livstruende og krever akutt medisinsk behandling. Behandlingsmuligheter inkluderer åpne kirurgiske operasjoner eller endovaskulær reparasjon, avhengig av størrelsen og lokaliseringen av aneurismet.
Ortostatisk hypotoni är ett tillstånd där blodtrycket sjunker när individen står eller reser sig upp från en liggande position. Detta orsakas av att blodkärlen i de lägre extremiteterna, som benen, inte kan kompensera för den hastiga blodflödesförändringen genom att kontrahera tillräckligt snabbt. Orsaken kan vara medicinska tillstånd, sjukdomar eller biverkningar av vissa läkemedel. Symptomen på ortostatisk hypotoni kan inkludera yrsel, svimma, trötthet, synförändringar och medvetslöshet.
'Ryggläge' är en position där en person ligger på rygg med ansiktet uppåt. Från ett medicinskt perspektiv kan ryggläge vara en standardposition för vissa procedurer eller behandlingar, till exempel under operationer eller undersökningar av ryggraden och andra strukturer bak i kroppen. Det kan också användas som en komfortabel sömnläge för vissa individer. I vårdsammanhang är det viktigt att patienten har en trygg och bekväm läge under behandlingar, så ryggläge kan justeras med till exempel kuddar eller dynor för att ge stöd åt nacke och ländrygg.
Baroreceptorreflex, eller barorensk respons, är ett reflexmekanism som hjälper till att reglera blodtrycket. Det aktiveras när blodtrycket i kroppen varierar, särskilt när det stiger snabbt. Baroreceptorer, som är speciella nervceller som reagerar på tryckförändringar, finns i halsartärerna och aortan, de huvuda stora blodkärlen som leder ut från hjärtat.
När baroreceptorerna uppfattar en ökning av blodtrycket sänder de signaler till hjärnan (specifikt till medulla oblongata i hjärnstammen). Dessa signaler får nervsystemet att svara genom att minska pulsen och vidga blodkärlen, vilket sänker blodtrycket. Om blodtrycket istället sjunker kommer baroreceptorerna att registrera detta och sända signaler till hjärnan för att öka pulsen och kontrahera blodkärlen, vilket i sin tur får blodtrycket att stiga.
Baroreflexen är en viktig mekanism för att hålla homeostasen i kroppen och förhindra alltför stor variation i blodtryck.
'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.
Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.
Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.
En cystocele är en sänkning eller framfall av urinblåsan in i slidan. Detta orsakas vanligen av skada på stödjevävnaderna mellan slidan och urinblåsan, ofta som en följd av flera graviditeter, förlossningar, men kan även vara relaterat till åldrande, klimakteriet eller andra sjukdomar som exempelvis kronisk hosta. Symptomen på en cystocele kan inkludera trängsel i underlivet, smärta under samlag, urinläckage och problem med att tömma urinblåsan fullständigt. Behandlingen kan bestå av övningar för att stärka muskulaturen i bäckenbotten, mediciner eller kirurgi.
Sinus arrest är ett tillstånd där sinusknutan i hjärtat, som är ansvarig för att initiera varje hjärtslag, tillfälligt misslyckas med att generera en impuls. Detta kan orsaka en minskad hjärtaktivitet eller ett helt stopp av hjärtrytmn under en kort period innan sinusknutan återupptar sin normala funktion.
Sinusarrest kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom som yrsel, svimning, andningssvårigheter eller i värsta fall hjärtstillestånd om det blir allvarligt och/eller varar länge. Det kan förekomma ensamt eller i kombination med andra hjärtrytmrubbningar som exempelvis fladdermusfladdrande hjärtrytm (fibrillation) eller extrasystoler.
Sinusarrest kan ha olika orsaker, till exempel påverkan av elektrolytbalansen i kroppen, hjärtsjukdomar, sjukdomar som påverkar nervsystemet eller som en biverkning av vissa läkemedel. I vissa fall kan det behöva behandlas med mediciner eller med en pacemaker.
En medicinsk definition är "paradoxisk emboli" när ett blodpropp (embolus) som bildas i en ven (venös thrombus) orsakar en obstruktion i en artär (artär emboli) på ett sätt som inte följer den normala flödesriktningen från vener till artärer. Detta händer när det föreligger en anatomisk förbindelse mellan systemkretsloppet och lungkretsloppet, så kallad persistens av foramen ovale (PFO), vilket är en öppning mellan de två hjärtkamrarna som normalt stängs efter födelsen.
I ett fall av paradoxal emboli kan en blodpropp bildas i en extremitet eller i bukhinnan och sedan passera genom PFO till den högra hjärtkammaren, för att sedan fastna i lungartärerna eller i systemartärerna i hjärnan eller annorstädes i kroppen. Detta kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, lungemboli eller ischemisk skada på andra organ.
Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessels or heart. This procedure is typically performed to diagnose and treat various cardiovascular conditions such as:
1. Coronary artery disease (CAD): To evaluate the extent of blockages in the coronary arteries and determine if any revascularization procedures, like angioplasty or bypass surgery, are necessary.
2. Valvular heart disease: To assess the function and structure of heart valves and determine the need for surgical repair or replacement.
3. Cardiomyopathy: To evaluate the pumping ability of the heart and identify any underlying causes.
4. Congenital heart defects: To diagnose and plan treatment for structural abnormalities present at birth.
5. Blood clotting disorders: To assess blood flow in the heart and determine if there is a risk of blood clots forming.
6. High blood pressure in the lungs (pulmonary hypertension): To evaluate the cause and severity of the condition.
During cardiac catheterization, various measurements and tests can be performed, including:
1. Coronary angiography: A dye is injected into the coronary arteries to visualize any blockages or narrowing.
2. Left ventriculography: A dye is injected into the left ventricle (the heart's main pumping chamber) to assess its function and contractility.
3. Hemodynamic measurements: Pressures within the heart chambers and blood vessels are measured to evaluate cardiovascular function.
4. Electrophysiology studies: To diagnose and treat abnormal heart rhythms (arrhythmias).
Cardiac catheterization is usually performed under local anesthesia, with sedation to help the patient relax. The procedure typically takes 30 minutes to a few hours, depending on the complexity of the case. After the procedure, patients are monitored for several hours and may need to stay in the hospital overnight. Possible risks include bleeding, infection, damage to blood vessels or heart structures, and allergic reactions to the contrast dye used during the procedure.
Hjärnvenerna är ett system av blodkärl som förser hjärnan med näring och syre, och tar bort avfallsprodukter. Det består av två typer av kärl: arterier och vener. Arterierna transporterar syresatt blod från hjärtat till hjärnan, medan venerna transporterar syrefattigt blod och avfallsprodukter tillbaka till hjärtat. Hjärnvenerna bildar ett mycket omfattande nätverk av kärl som sträcker sig över hela hjärnan och är väsenskruttiga för hjärnans funktion och överlevnad.
'Tryckreceptorer' (eller 'pressoreceptorer') är nervceller som reagerar på mekanisk tryck eller spänning i kroppen. Det finns två huvudsakliga typer av tryckreceptorer:
1. **Baroreceptorer**: Dessa receptorer finns i blodkärl, särskilt i karotis sinusen (i halsartären) och aortabågen (i aortan). De registrerar förändringar i blodtrycket och sänder signaler till hjärnan som leder till reflexmässiga svar som reglerar hjärtats slagfrekvens, blodkärlsdiameter och andra fysiologiska processer.
2. **Proprioceptorer**: Dessa receptorer finns i skelettmuskulatur, ligament, senor och ledkapslar. De registrerar kroppens position och rörelser samt spänningarna (trycket) i musklerna och lederna.
Tryckreceptorer är viktiga för att hålla balansen mellan olika fysiologiska processer och upprätthålla homeostas i kroppen.
Butylskopolammoniumbromid är ett läkemedel som tillhör gruppen muskarinreceptorantagonister. Det används vanligen för att minska spasmer i mag-tarmkanalen och för att behandla överaktiv blåsa.
Själva substansen är en kvävebas som innehåller en esterlänk mellan butylgruppen och skopolamin, vilket gör att den lätt upptas i kroppen. Butylskopolammoniumbromid har en stark antikolinerg verkan, det vill säga att det blockerar muskarinreceptorerna i parasympatiska nervsystemet.
Detta leder till en minskad produktion av speichel, svett och tår samt en fördröjd tarmsiradation. Dessutom kan det orsaka ögonreaktioner som pupillvidgning och förändrad accomodationsförmåga.
Läkemedlet ges vanligen peroralt (via munnen) eller rektalt (via rektum), men kan även ges intravenöst i vissa fall. Doseringen varierar beroende på patientens ålder, vikt och hälsotillstånd.
Det är viktigt att vara medveten om att butylskopolammoniumbromid kan orsaka allvarliga biverkningar som förvirring, hallucinationer, talsvårigheter och rörelseminskning. Dessa biverkningar är vanligare hos äldre patienter och hos patienter med nedsatt njurfunktion.
I allmänhet bör butylskopolammoniumbromid användas med försiktighet och under medicinsk övervakning, särskilt hos patienter med förhöjd risk för biverkningar.
Ansträngningsinkontinens, även känt som stress urinary incontinence (SUI), är en form av urinerings inkontinens som karaktäriseras av oavsiktlig urinläckage under fysisk ansträngning eller ökad intraabdominal tryck, till exempel vid hosta, nisa, skratt, lyft eller springa. Det beror vanligtvis på att slutpluggarna i urinblåsan (urethra) är för svaga för att hindra urinen från att läcka ut under tryckförändringar. SUI är vanligare hos kvinnor än män, särskilt hos äldre kvinnor, och kan vara relaterad till graviditet, förlossning, menopaus eller andra sjukdomar som påverkar muskulaturen i bäckenbotten.
'Kateterablation' är en medicinsk term som refererar till en procedure där en speciell typ av kateter (en böjlig, smal tub) används för att leverera energi i form av värme (radiofrekvens ablation) eller kyla (kryoablation) till ett specificerat område i hjärtat. Detta görs vanligtvis med hjälp av realtidsbilddiagnostik som exempelvis eko eller magnetresonanstomografi (MRT).
Under proceduren leds katetern in i blodkärlen genom en ven i armarna eller benen, och guidas sedan till det specifika området i hjärtat där avvikande elektriska signaler orsakar ett abnormalt hjärtrytmrubbning (exempelvis förebyggande av flimmer/fibrillation). När katetern når den rätta platsen, tillförs energi för att skapa en liten ärrbildning på det berörda vävnadsområdet. Ärrbildningen stör sedan den abnormala elektriska signalens transmission och kan hjälpa till att återställa en normal hjärtrytmmönstring.
Kateterablation är ett etablerat behandlingsalternativ för vissa typer av hjärtrytmrubbningar, särskilt när de inte svarar på läkemedelsbehandling eller om patienten inte tål läkemedel.
En ventrikelseptumdefekt (VSD) är en hjärtfel som du föds med, och det innebär att det finns ett hål i mellangripväggen (septum) mellan de två underkamrarna (ventriklarna) i hjärtat. Detta kan orsaka syrehaltigt blod från den ena kammaren att blandas med syrefattigt blod i den andra, vilket kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod runt kroppen. Symptomen på VSD kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera andfåddhet, trötthet, svag puls, problem med matspjälkningen och snabb andning. I vissa fall kan det behövas en operation för att stänga hålet.
Pneumocefalus är ett medicinskt tillstånd där luft eller gas har accumulerats inom hårda hjärnhinnan (dura mater) och de potentialt luftfyllda utrymmena i huvudet, som till exempel mellan kraniets benvävnad och hårda hjärnhinnan eller inuti skallen men utanför hjärnan självt. Det kan orsakas av trauma, operationer inom området, infektioner eller andra sjukdomar som påverkar trycket i kroppen. I vissa fall kan pneumocefalus vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under rutinmässiga undersökningar, medan det i andra fall kan orsaka symptom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller neurologiska symtom beroende på omfattningen och platsen för luftansamlingen. I allvarliga fall kan pneumocefalus behöva behandlas akut med syre, läkemedel eller till och med ytterligare kirurgi för att avlasta trycket och förebygga skada på hjärnan.
Den motsvarande medicinska termen för "Tippbrädetest" är "Brush-Test" eller "Dry Swab Test". Det är en metod för att diagnostisera laktosintolerans genom att undersöka individens förmåga att bryta ned laktosen (milkssocker) i mag-tarmkanalen.
Under Brush-Testet får patienten svälja en speciell tampong eller stång som är imbevad med laktoslösning. Efter en viss väntetid, ofta mellan 30 minuter och två timmar, tas prob från munhålan (med hjälp av en vanlig tandborst, därav namnet "Tippbrädetest") eller från mag-tarmkanalen (genom en magnetresonanstomografi, MRT, eller en gaschromatografi-masspektrometri, GC-MS) för att mäta halten av hydrogen och metan i andningen.
Om patienten har en laktosintolerans kommer de uppmätta värdena att vara högre än normalt, vilket indikerar att deras kropp inte kan bryta ned laktosen korrekt. Detta test är ett enkelt och icke-invasivt sätt att ställa diagnos på laktosintolerans och hjälper läkaren att fastställa behandlingsmetoder för patienten.
En kärlfistel är en abnorm förbindelse (fistel) mellan två blodkärl. Den kan uppstå som komplikation till olika sjukdomar eller behandlingar, exempelvis efter operationer eller vid allvarlig infektion i området. Fistlar orsakar ofta besvär som svullnad, smärta och inflammation. I vissa fall kan de vara livshotande om de inte behandlas korrekt. Behandlingen av kärlfistlar kan bestå av mediciner, dränering eller ytterligare operationer för att stänga av fisteln.
Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.
'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
En hjärtseptumdefekt är ett hjärtfel som orsakas av ett structural defect i hjärtats septum, det vill säga den vävnad som delar hjärtat i höger och vänster sida. Detta resulterar i en öppen förbindelse mellan de två hjärtkamrarna på samma sida av hjärtat.
Det finns tre typer av hjärtseptumdefekter:
1. Atrial septal defect (ASD): Defekt i det övre hjärtseptumet, atriet septum, vilket resulterar i en öppen förbindelse mellan de två överkamrarna, höger och vänster atrium.
2. Ventricular septal defect (VSD): Defekt i det undre hjärtseptumet, ventrikel septum, vilket resulterar i en öppen förbindelse mellan de två underkamrarna, höger och vänster ventrikel.
3. Atrioventricular septal defect (AVSD): Detta är ett mer komplext fel som innebär att det finns en defekt i både atriet- och ventrikelseptumet, samt en defekt i atrioventrikulär klaffen (tricuspidal eller mitral).
Hjärtseptumdefekter kan vara kongenitala, det vill säga att de är närvarande vid födelsen, och orsakas av felaktig utveckling under fostertiden. I vissa fall kan dessa defekter vara relaterade till genetiska eller kromosomala abnormaliteter. I andra fall kan orsaken vara okänd.
Pure Autonomic Failure (PAF) är en sjukdom som kännetecknas av en progressiv nedbrytning av det autonoma nervsystemet, vilket kontrollerar automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtrytm, blodtryck, svettningar, tarmfunktion och pupillreaktion.
PAF orsakas av en degeneration av de ganglier i ryggraden som styr det autonoma nervsystemet, vilket leder till att signaler från hjärnan inte kan nå de organ som ska kontrolleras korrekt. Detta kan leda till symtom såsom låg eller hög blodtryck, svårigheter med att svettas, trötthet, yrsel och i vissa fall även impotens hos män.
Det är värt att notera att PAF inte påverkar intellektuella förmågor eller muskulär koordination. Sjukdomen är vanligast hos äldre personer över 50 år och är något vanligare hos män än kvinnor.
Det finns inget botemedel för PAF, men vissa symtom kan behandlas med mediciner eller andra terapeutiska metoder. Det är också viktigt att personer med PAF övervakas regelbundet av en läkare för att se till att komplikationer undviks och att behandlingen anpassas efter behov.
Transkraniel ultrasound Doppler (TCD) är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma blodflödet i hjärnans artärer. Metoden bygger på att man skickar ultraljudsvågor genom skallen och mäter hur snabbt ljudvågorna reflekteras tillbaka när de träffar rörelserna i blodet. Genom att analysera denna information kan läkaren få information om blodflödet, eventuella förträngningar eller andra rubbningar i artärernas väggar. TCD används bland annat för att screena patienter med riskfaktorer för stroke, för att följa upp patienter med kända hjärnartärssjukdomar och för att bedöma effekterna av olika behandlingsmetoder.
'Svimning' kan definieras som ett tillstånd där individen hastigt förlorar medvetandet, reflexerna och muskelkontrollen på grund av brist på syre i hjärnan. Detta orsakas vanligtvis av att andningen har störtats, vilket kan inträffa vid drunkning, strangulering, skalltrauma eller andra situationer där luftvägarna blockeras eller andningsmuskulaturen inte fungerar korrekt. I vissa fall kan svimning även orsakas av plötsliga medicinska tillstånd som exempelvis lågt blodtryck, hjärtproblem eller epilepsi.
Atrieflimmer, eller förmaksflimmer, är en hjärtsjukdom där den övre vänstra komoran i hjärtat, atriet, börjar flimra och kontrahera (kontrahera) oregelbundet och snabbt. Detta kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat och kan orsaka sänkt hjärtfunktion och syrgasbrist i kroppen. Atrieflimmer kan också öka risken för blodpropp (till exempel stroke) eftersom obehandlat atrieflimmer kan leda till att blod samlas och koagulerar i förmaken. Symtom på atrieflimmer kan inkludera palpitationer, andfåddhet, yrsel, svimning och bröstsmärta. Behandlingen för atrieflimmer kan omfatta mediciner, elektrisk kardioversion eller ablation.
'Patent Foramen Ovale' (PFO) er en medisk betegnelse for et hjertefejl, hvor der findes en abnorm forbindelse (et 'foramen ovale') mellem de to øverste hjertekamre (venstre og højre overhjerte).
Under fostertilvæxten er der normalt en åbning (foramen ovale) mellem de to overhjerter, som tillader blodet fra moderkagen at gennemstrømme direkte til kroppen uden at skulle passere igennem lungecirkulationen. Efter fødslen bør denne åbning normalt lukkes, når trykket i de to overhjerter bliver ens. I visse tilfælde kan foramen ovale dog ikke lukke sig selv efter fødslen, hvilket resulterer i et patent foramen ovale.
PFO forekommer hos omkring 25-30% af den voksne befolkning og er oftest asymptomatisk (symptomfri). I visse tilfælde kan PFO dog være ansvarlig for symptomer som luft i blodet (luftemboli), migræne eller andre neurologiske symptomer, især hvis personen også har et højere risiko for at udvikle disse tilstande. I disse tilfælde kan lukning af PFO blive overvejet som en behandlingsmulighed.
Primära dysautonomier (PDA) är en grupp med neurologiska sjukdomar som påverkar det autonoma nervsystemet, vilket kontrollerar automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, svettningar, blodtryck och tarmrörelser. PDA innebär att det autonoma nervsystemet inte fungerar korrekt, vilket kan leda till en rad symtom som varierar i allvarlighet mellan olika individer.
Det finns flera olika typer av primära dysautonomier, men de vanligaste är den autonoma neuropati (på engelska: "pure autonomic failure" eller PAF), den maligna neuroleptika-sensitiva autonoma neuropatien (på engelska: "neuroleptic malignant syndrome" eller NMS) och den familjära klustringen av autonoma neuropati med hjärtarytmier, svettningar och hypotension (på engelska: "familial dysautonomia with cardiac arrhythmias, sweating and orthostatic hypotension" eller FDCAH).
Symptomen på primära dysautonomier kan vara mycket varierande, men de vanligaste inkluderar yrsel, svimningar, låg blodtryck, snabba hjärtslag, svettningar, pupillförändringar, trötthet, problem med tarmfunktion och andningssvårigheter.
Det finns ingen botande behandling för primära dysautonomier, men vissa symtom kan lindras med medicinsk behandling. Behandlingen av PDA är ofta individuell och beror på vilka specifika symtom som uppvisas.
En hjärtaneurysm, även kallat kardiovaskulärt aneurysm, är en ovanlig medicinsk tillstånd där det uppstår en utbulning eller en svullnad i väggen på ett hjärtkamra eller en blodkärl som förser hjärtat med blod. Detta kan orsakas av svaghet eller skada i kärlväggen.
Hjärtaneurysmen kan vara asymptomatisk, men om den ökar i storlek eller spricker, kan det leda till allvarliga komplikationer som blodproppar, stroke eller hjärtinfarkt. Behandlingen för hjärtaneurysm beror på dess storlek, lokalisering och symtom, men den kan innefatta mediciner, kirurgi eller andra invasiva procedurer.
Enligt Mayo Clinic definieras en rektocel (även stuhlbulas eller rektusprolaps) som nedstigning av tjocktarmen genom den bakre väggen i slidan. Detta orsakas vanligtvis av svaghet eller skada i de muskler och bindväv som håller tjocktarmen på plats. Rektocel är en form av kvinnlig pelvisk organsänkning (POP) och kan orsaka symtom som obekvämligheter, tryck eller smärta i underlivet, svårigheter att tömma tjocktarmen fullständigt eller störd tarminnehåll. Rektocel behandlas ofta med livsstilsförändringar, mediciner eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen hos den enskilda patienten.
'Urodynamik' är en medicinsk term som refererar till studien och undersökningen av hur urinvägar och muskler fungerar när de styr urineringen. Det inkluderar mätningar av tryck, flöde och volymer i urinblåsan och urinröret under vila och vid olika former av aktivitet, till exempel vid skrämd eller provocerad sammandragning av muskler som styr urineringen.
Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera och behandla olika typer av urinvägsproblem, såsom inkontinens, svårigheter med urinering eller återkommande urinvägsinfektioner. Genom att mäta och analysera dessa faktorer kan läkare få en bättre förståelse för patientens specifika problem och därmed kunna erbjuda mer effektiva behandlingsalternativ.
'Slyngplastik, band' er en type plastikkirurgisk operasjon der en forstørret mage (gastric bypass) oppnås ved å sy sammen en løkke av tarmslids (gastrojejunostomi). Denne typen operasjon brukes vanligvis til behandling av kraftig overvikt og type 2 diabetes.
I denne type operasjonen fjerner kirurgen en del av magsäcken og syer sammen en løkke av tarmslidsen til den resterende delen av magen. Denne nye, mindre magen vil kunne ta inn mindre mat, og det vil også foregå en økt pasering av maten gjennom tarmene. Dette vil føre til at kroppen absorberer mindre kalorier og glukose fra maten, hvilket kan føre til viktforlust og forbedring av diabetes.
Det er viktig å nevne at dette er en alvorlig operasjon med betydelige risikoer, inkludert blodinger, infeksjoner, blodpropper og andre komplikasjoner. Derfor bør den kun utføres av erfarenne kirurger og under overvåkning av en helhetlig behandlingsplan for overvikt og medkommende sykdommer.
Den Eustachiska röret (tuba eustachii) är en tunnelformad kanal som förbinder mittörat (ore cavum) med svalget (nasofarynx). Dess huvudsakliga funktion är att reglera lufttrycket och hålla balansen mellan örats inre och yttre miljö. Den Eustachiska röret öppnar och stänger sig reflexmässigt för att justera tryckskillnaden, till exempel under en flygning eller vid ett snabbt höjd- eller djupförändring.
Kranskärlsröntgen, även känt som koronarangiografi, är ett medicinskt undersökningsförfarande där ett kontrastmedel injiceras i kranskärlen (de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen) och sedan får man ta röntgenbilder av dem. Det gör det möjligt för läkaren att se om det finns några förträngningar, ärr eller andra skador i kranskärlen som kan leda till hjärtklappningssjukdom eller hjärtattacker. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs genom en blodkärle i armen eller låret.
Jag antar att du söker en medicinsk definition av "blodprov från sinus petrosus". Sinus petrosus är ett venöst sinus i innerörat. Det finns två sinus petrosi, höger och vänster, som ligger varsin inne i den del av tinningbenet (os petrosum) som omsluter innerörat.
En metod för att ta ett blodprov från sinus petrosus kallas för venös sampling från sinus petrosus eller just "blodprov från sinus petrosus". Detta görs vanligtvis genom en invasiv procedurellt tillgång till det inre av tinningbenet.
Blodprovet tas ofta när man vill mäta koncentrationen av neuropeptider, hormoner eller andra substanser i blodomloppet som inte finns i höga koncentrationer annorstädes. Det kan användas för att undersöka ovanliga endokrina sjukdomar eller neurologiska tillstånd.
Det är viktigt att notera att denna procedure är invasiv och innebär en viss risk, så det utförs vanligtvis bara när andra metoder för blodprov inte kan ge tillräcklig information.
En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.
Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.
Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.
'Lateral sinus thrombosis' refererar till en blodpropp (thrombus) i den laterala sinneskanalen, även känd som sigmoidevenen, som är en del av de inre hörselgångarna i örat. Den laterala sinneskanalen tar emot vätskan från innernan av innerörat och leder tillbaka till vena jugularis interna, den yttre halsvenen. Lateral sinus thrombosis kan orsakas av olika faktorer som medfödda missbildningar, infektioner, trauma eller tumörer och kan leda till komplikationer såsom hörselnedsättning, svullnad i ansiktet och i värsta fall livshotande komplikationer.
In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.
Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.
Maximal voluntary ventilation (MVV) är ett mått på den maximala andningsvolymen som en individ kan producera under maximal ansträngning, vanligtvis under en period på 12 sekunder. Det mäts ofta i litrar per minut (L/min). MVV används ofta som ett sätt att uppskatta andningskapaciteten och kan vara användbart vid bedömning av lungfunktion och andningsrelaterade sjukdomar. Det bör noteras att MVV skiljer sig från den maximala andningsvolymen som mäts under viloluftandning, som är lägre än MVV.
Kinetokardiografi är en metod för att mäta och registrera rörelser hos hjärtat, vanligen i form av kardiovaskulär kontraktionsamplitud eller koordination av hjärtats muskulatur. Det görs genom att använda en speciell typ av sensor som är känslig för rörelser och placeras på ytan av kroppen, ofta på bröstet.
Den vanligaste användningen av kinetokardiografi är att diagnostisera hjärtklappningar (valvulär sjukdom) eller andra störningar i hjärtmuskulaturen som kan leda till oregelbundna rörelser hos hjärtat. Resultaten från en kinetokardiografi-undersökning kan användas tillsammans med andra diagnostiska metoder för att hjälpa läkare att ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan för patienten.
Ett falskt aneurysm (även kallat en pseudoaneurysm) är en oregelbunden utbuktning av blodkärlsväggen, vanligtvis orsakad av en skada eller svaghet i arterialväggen. I kontrast till ett sann aneurysm, där alla lagren av kärlväggen är inblandade, består falskt aneurysm endast av ett lager av blodomslutet fibrin och blodceller som bildar en pseudo-kapsel runt den aktiva blödningen. Detta kan leda till en hög risk för ruptur och allvarliga komplikationer om det inte behandlas i tid. Falska aneurysm kan uppstå som en komplikation efter invasiva medicinska procedurer, trauma eller infektion.
Artificiell hjärtstimulering är en behandlingsform där elektriska impulser används för att reglera hjärtats slagfrekvens och rytm. Detta kan bli nödvändigt när hjärtat på egen hand inte orkar slå tillräckligt snabbt, starkt eller jämnt.
Den artificiella hjärtstimuleringen sker vanligen med hjälp av en liten enhet som kallas pacemaker. Pacemakern är en elektrisk apparat som placeras under huden, normalt nära bröstbenet. Från pacemakern går en fin ledning in i hjärtat och ger där elektriska impulser när det behövs.
Det finns också möjlighet att utföra en operation där man implanterar en defibrillator istället för en pacemaker. En defibrillator är en mer avancerad enhet som kan korrigera allvarliga störningar i hjärtats rytm, inte bara försena ett trögt hjärta.
Både pacemakers och defibrillatorer används ofta för att behandla olika former av hjärtsjukdomar, till exempel saknad av syrerikt blod till hjärtat (ischemi), hjärtflimmer (fibrillation) eller andra former av hjärtrytmrubbningar.
Takykardi är ett medicinskt begrepp som betyder "snabb puls". Ordet kommer från grekiskans 'tachys', som betyder 'snabb', och 'kardia', som betyder 'hjärta'. Takykardi innebär att hjärtat slår snabbare än normalt. Normalpulsen för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut. När pulsen ökar till över 100 slag per minut talar man om takykardi.
Det finns olika orsaker till takykardi, inklusive fysisk ansträngning, rädsla, upphetsning, sjukdomar som infektioner eller hjärtproblem, vissa mediciner och droger, samt underliga tillstånd som skakelse eller överaktiv sköldkörtel. I vissa fall kan takykardi vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersökas av en läkare om man upplever symtomen.
En septal occluder device är ett medico-tekniskt instrument som används inom kardiologi och intervensionell radiologi för att stänga av ett Defekt i Septum Primem (ASD) eller Patent Ductus Arteriosus (PDA), som är två typers hjärtklaffsdefekter.
Det består vanligtvis av två metallnät, var och en fäst vid varsin ände av ett flexibelt armskänsligt band. Nätens storlek kan justeras för att passa den specifika anatomiska strukturen hos patienten. Deplacement av nätet sker genom kateterisering, där en tunn böjlig slang introduceras i blodkärlen och navigeras till det defekta området i hjärtat. När nätet är på plats, veks det ihop för att stänga av den anatomiska strukturen som ska repareras.
Detta är en icke-kirurgisk behandlingsmetod som har visat sig vara säker och effektiv för många patienter med dessa typer av hjärtklaffsdefekter.
'Käkhålesinuit', även kända som parotidkörtlarna, är en pari av stora speicheldrüser belägna framför och under örat. De utsöndrar salthaltig saliv i munhålan för att hjälpa till med smak- och näringsupptagningen. 'Käkhålesinuit' kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas parotit eller käkhalsinflammation.
Histiocytosis, sinus, refererer til en sjeldent sykdomsbild hvor det oppstår en abnormal akkumulering av histiocyter (en type av immunceller) i sinnene. Dette kan føre til opptredelse av tumor-lignende lesjoner i kranievnet og/eller ansiktsskinnet.
Det forekommer to hovedtyper av histiocytosis, sinus:
1. Juvenile xanthogranulom (JXG): Dette er en benigne form for histiocytosis som oftest oppstår hos barn under 2 år. JXG kan påvirke sinnene og føre til opptredelse av hvite bler i ansiktet, men dette er veldig sjelent.
2. Langerhans cell histiocytosis (LCH): Dette er en mer alvorlig form for histiocytosis som kan påvirke ein eller flere kroppsdele, inkludert sinnene. LCH kan føre til opptredelse av infeksjoner, svulst, skjeve ansikt og andre symptomer.
Behandlingen av histiocytosis, sinus varierer basert på typen av sykdom og alvorheten av symptomene. For de fleste med JXG er ingen behandling nødvendig, mens LCH kan behandles med kirurgi, strålebehandling eller kjemoterapi.
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.