Sindbis virus (SINV) is an alphavirus from the Togaviridae family that is transmitted to vertebrates through mosquito vectors, primarily of the genera Culex, Aedes, and Coquillettidia. It was first isolated in 1952 from mosquitoes in the Sindbis region of Egypt and has since been found in various parts of the world, including Europe, Asia, Africa, and Australia. The virus can infect a wide range of hosts, such as birds, reptiles, and mammals, but humans are typically dead-end hosts, meaning they do not contribute to the transmission cycle.
Virussjukdomar orsakade av medlemmar av Alphavirussläktet, i familjen Togaviridae.
Ett släkte av Togaviridae, även kallade grupp A arbovirus, som är serologiskt likartade inbördes, men ej med andra Togaviridae. Dessa virus sprids med myggor. Typarten är Sindbisvirus.
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
Togaviridae-infektioner är en grupp sjukdomar orsakade av virus som tillhör familjen Togaviridae, inklusive släktena Alphavirus och Rubivirus. De mest kända infektionerna är chikungunyafeber, ockelbo fever, röda hund och sindbisfeber (som orsakas av alfavirus), samt rodnadsfebril i barn (som orsakas av rubivirus). Symptomen varierar beroende på vilket virus det är frågan om, men kan inkludera feber, muskel- och ledvärk, utslag och trötthet. Infektionerna sprids ofta via myggor eller droppkontakt med infekterade individer.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
Artropodburna virus. En icke-taxonomisk benämning på en grupp virussom infekterar både artropoder och ryggradsdjur. Sådana virus återfinns bland medlemmar av följande virusfamiljer: Arenaviridae, Buny aviridae, Reoviridae, Togaviridae och Flaviviridae.
Semliki Forest Virus (SFV) är ett så kallat arbovirus, vilket betyder att det sprids via artrópoder, oftast insekter som stickande eller sugande arter, till exempel myggor och fästingar. SFV tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset är negativt ensträngat RNA-virus och orsakar en mild febril syndrom hos människor. SFV förekommer naturligt hos myggor av arten Culex och smittar ofta apor i Afrika, men kan även spridas till andra djur och människor via myggstick. Viruset är inte särskilt allvarligt för människor, men kan orsaka en kortvarig feber och ibland ledvärk eller huvudvärk.
En RNA-virus är ett virus som använder sig av RNA (ribonukleinsyra) istället för DNA som genetiskt material för sin multiplikation inne i värddjuret.
"Virusinterferens refererar till förmågan hos vissa virus att inhibera replikationen av andra, relaterade virus genom att producera interferon, en signalsubstans som aktiverar immunförsvaret och minskar infektionsförmågan."
Ett släkte myggor (Culicidae) i tropiska och subtropiska områden. Gula febern och dengue hör till de sjukdomar som kan överföras av arter tillhörande detta släkte.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
"Viruscultivation" or "virus cultivation" refers to the process of growing and multiplying viruses in a controlled laboratory setting, typically using host cells such as tissue cultures or embryonated eggs. This is often done to study the properties and behavior of viruses, produce vaccines, or develop antiviral drugs.
Virus, som pga att de saknar ett komplett genom inte kan replikera fullständigt eller bilda proteinhölje. Vissa är värdberoende, i den mening att de kan föröka sig endast i sådana cellsystem som tillhandahåller den genetiska funktion de själva saknar. Andra, så kallade satellitvirus, kan endast föröka sig när deras genetiska defekt kompenseras av hjälparvirus.
Typarten av Orthopoxvirus, och besläktad med kokoppsvirus, men med okänt ursprung. Viruset har använts för levande vaccin mot smittkoppor. Det används också som vektor för tillförsel av främmande DNA till djur. Kaninkoppsvirus är en underart av Vacciniavirus.
En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.
"Virussammansättning" refererar till den totala populationen och typen av virusstammar som finns i ett specifikt miljö, såsom i en viss individ, population eller ett geografiskt område, inbegripet deras frekvens och proportion.
Ross River virus (RRV) is a viral infection that is spread through the bite of an infected mosquito, primarily in Australia and the Pacific Islands. It can cause symptoms such as joint pain and swelling, fever, rash, and fatigue, which can last for several weeks to months. RRV is not typically fatal, but it can result in significant illness and discomfort, and there is no specific treatment other than managing symptoms. Prevention measures include avoiding mosquito bites through the use of insect repellent, wearing protective clothing, and staying indoors during peak mosquito activity hours.
"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
"Vesicular stomatitis Indiana virus (VSIV) is a single-stranded, negative-sense RNA virus belonging to the family Rhabdoviridae, which causes a contagious vesicular disease in animals characterized by blister-like lesions in the mouth, nose, and feet."
"Virushöljet proteiner är de proteinmolekyler som bildar den yttre kapseln eller membranen runt ett virus, vilka kan vara involverade i dess bindning till värddelarna och infektionsprocessen."
Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.
"Virus shedding" refererer til når en inficeret individ udskiller viruspartikler fra sin krop, enten gennem respirationssystemet (f.eks. hoste og nys), afføring eller andre kropsvæsker, afhængigt af hvilken type virus der er tale om. Dette kan ske før individet viser tegn på sygdom, under sygdomsforløbet eller efter symptomerne er forsvundet. Virus shedding er en vigtig overvejelse i smittebekæmpelse og forebyggelse af overførsel af infektioner fra menneske til menneske.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Synliga, morfologiska förändringar i virusinfekterade celler. Dessa omfattar avstängning av cellulärt RNA och proteinsyntes, cellfusion, frisättning av lysosomenzymer, ändrad cellmembranpermeabilitet, diffusa förändringar i de intracellulära strukturerna, förekomst av virala inklusionskroppar och kromosomavvikelser. Hit hör inte malign (elakartad) transformation, som är "cellförändring, viral". Undersökning av virala cytopatogena effekter är en värdefull metod för att identifiera och klassificera det virus som ger upphov till infektionen.
En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus, vilket är en mycket liten obligat parasitisk partikel som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. Virus kan inte reproducera sig själva utan behöver invadera en värdcell för att kunna föröka sig, vilket ofta orsakar skada på värdorganismen. Symptomen på en virussjukdom varierar beroende på vilken typ av virus som orsakar sjukdomen och kan inkludera feber, hosta, diarré, sår i munhörnen eller utslag. Exempel på vanliga virussjukdomar är influensa, förkylning, vattkoppor och HIV/AIDS.
En grupp enkelsträngade RNA-virus med representanter bland familjerna Bunyaviridae, Flaviviridae och Togaviridae, och med den gemensamma egenskapen att kunna orsaka hjärninflammationer hos de infekterade värddjuren.
Ett virion är den infectiva delen av ett virus, bestående av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje som kan skydda och hjälpa till vid infektion av en värdcell.
Infektioner orsakade av artropodburna virus.
"Simian Virus 40 (SV40) is a DNA tumor virus that is found in some species of monkeys and is known to cause cancerous and noncancerous transformations in human cells in vitro. It has been studied extensively as a model for viral oncogenesis."
DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.
"En växtvirus definieras som ett smittagent som består av en encapsidering av genetisk material, vanligtvis RNA eller DNA, och är specialiserade till att infektera och replikera inom växtceller, orsakande diverse skadegörelse och sjukdomar."
Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.
Virusarter, vars nukleinsyra (arvsmassa) består av DNA (deoxiribonukleinsyra).
Förmågan hos ett virus att agglutinera röda blodkroppar.
Inlammation i hjärnans parenkymvävnad till följd av virusinfektion. Encefaliten kan uppkomma som en primär eller sekundär manifestation av infektion med Togavirus, Herpesvirus, Adenovirus, Flavivirus, Bunyavirus, Picornavirus, Paramyxovirus, Orthomyxovirus, Retrovirus och Arenavirus.
"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.
Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.
West Nile-viruset är ett flavivirus som sprids framförallt genom stickmyggor och kan orsaka en influensaliknande sjukdom hos människor, som i allvarliga fall även kan innebära hjärninflammation eller polyneurit.
En art av Alphavirus som orsakar encefalomyelit hos människor och hästdjur i USA, södra Kanada och delar av Sydamerika.
"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.
Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.
Typarten av Morbillivirus och orsaken till den mycket smittsamma infektionssjukdomen mässling hos människor, vilken främst drabbar barn.
I molekylærbiologi refererer et replikon til den del af DNA eller RNA, der indeholder information om og kontrollerer sin egen replikation. Det er essentielt for genetisk reproduktion og kan strække sig over flere gener eller hele et genom, alt efter organismens art og kompleksitet.
Influenza A-virus med subtyp H1N1 är ett specifikt subtyp inom influensavirus typ A, som orsakar influensa (gräsfångetyp). Detta subtyp har en yttre proteinkapsel bestående av två huvudproteiner, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H1N1 specificerar just denna undergrupp. Viruset är känt för att orsaka både säsongsbundna influensautbrott samt pandemier, såsom den globala pandemin 2009 som orsakades av en ny variant av H1N1-viruset.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
"Virala icke-strukturella protein" (Viral non-structural proteins, VNS) är proteiner som inte utgör en del av virions struktur och därför saknar direkta funktioner i virusets infektionscykel. Istället har de ofta regulatoriska funktioner inom värdcellen och bidrar till undertryckandet av cellens immunförsvar, modifiering av celldelningen eller inhibering av apoptos (programmerad celldöd). Dessa proteiner syntetiseras vanligen först efter att viruset infekterat värdcellen och dess genetiskt material har integrerats i cellens genetiska maskinarium.
Virusprodukter som har antigen effekt.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Typarten av Lyssavirus som orsakar rabies hos människor och djur.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Influenza A virus, subtype H5N1 refers to a specific subtype of the Influenza A virus that has the surface protein hemagglutinin (H) type 5 and neuraminidase (N) type 1. It is also commonly known as avian influenza or bird flu because it mainly affects birds, but can occasionally infect humans and other animals. The H5N1 subtype has caused several outbreaks in poultry populations around the world and has been associated with a high mortality rate in humans who have become infected, although human-to-human transmission is rare.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
En allmän term för att beskriva inflammation i hjärnan och ryggmärgen, ofta avseende en pågående infektion, men även vid ett antal autoimmuna tillstånd eller toxiska/metabola tillstånd. I litteraturen används termen i stor utsträckning med samma innebörd som encefalit. Syn. encefalomyelit.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
Influensa A-virus, subtyp H3N2, är ett subtyp av influensavirus typ A, som orsakar säsongsbundna epidemier och också kan vara ansvarigt för pandemier. Viruset har två proteiner på ytan, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H3 och N2 är de specifika typerna för detta subtyp. H3N2-viruset kan ge upphov till allvarliga sjukdomsfall, särskilt hos äldre och personer med underliggande hälsoproblem. Vaccinering rekommenderas varje år för att skydda mot de senaste cirkulerande influensavirusstammarna, inklusive H3N2.
Typarten av släktet Orthohepadnavirus som orsakar human hepatit B och som också är orsaken till levercellscarcinom hos människa. Dane-partikeln är en intakt hepatitviruspartikel, uppkallad efter upptäckaren. Icke-infektiösa sfäriska och tubliknande partiklar kan även ses i serum.
De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.
En art av Alphavirus som orsakar akut dengueliknande feber.
'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a virus. These proteins play a crucial role in the viral life cycle as they encapsidate the viral genome, protecting it from degradation and helping it to efficiently transmit its genetic material into host cells during infection.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Uridin är ett nucleosid som består av en pyrimidinbas (uracil) kovalent bundet till en femtoribos (ribose) via en beta-N1-glykosidbindning. Det förekommer naturligt i RNA och har en central roll i cellers proteinsyntes som en del av transfer-RNA (tRNA).
Respiratory Syncytial Virus (RSV) is a highly contagious virus that primarily affects the respiratory system, causing inflammation and swelling of the airways, leading to symptoms such as coughing, wheezing, and difficulty breathing, and can be particularly severe in young children, older adults, and individuals with compromised immune systems.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.
Tritium, symbolized as ^{3}H, is a radioactive isotope of hydrogen with a half-life of approximately 12.3 years. It consists of one proton and two neutrons in its nucleus. Tritium is commonly used in research and in the production of self-luminous compounds, such as in glow-in-the-dark watches and exit signs. When tritium decays, it emits a low-energy beta particle, which can be utilized in various applications, including nuclear medicine and scientific research. However, exposure to tritium should be limited due to its radioactive nature, as it can pose potential health risks if ingested, inhaled, or absorbed through the skin.
Proteinbiosyntese refererer til den proces, hvor celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to etaper: transkription og translation. Under transkriptionen konverteres DNA-sekvensen til en komplementær mRNA-sekvens, der derefter transporteres ud af cellkernen. I den efterfølgende translation skaber ribosomerne forbindelsen mellem aminosyrerne i overensstemmelse med sekvensen af nukleotider i mRNA-molekylet, hvilket resulterer i dannelse af et protein. Proteinbiosyntesen er en essentiel livsfunktion for alle levende organismer.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
"Virusaktivering" refererer til en proces, hvor et virus, som er i en latent (inaktiv) fase i en værtscelle, bliver aktiveret og begynder at producere viruse protein og genmateriale, der kan resultere i skader på værten og udbredelse af virussen til andre celler.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Proteiner som bildar viruskapsider.
'Värd-patogenförhållanden' refererar till det komplexa interaktionsmönstret mellan en patogen (en mikroorganism som kan orsaka sjukdom) och dess värd (vanligtvis ett djur, inklusive människor), inbegripet värdens immunrespons, patogens infektionsstrategier och sjukdomsmekanismer, samt eventuella påverkan av värden på patogenens virulens och överlevnad.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
"Viral latency" refers to a state of viral infection where the virus becomes dormant within the host cell, often integrating its genetic material into the host's DNA, without producing new viruses or causing immediate harm to the host. The virus can remain in this latent state for an extended period, sometimes for the lifetime of the host, and may reactivate later under certain conditions, leading to the production of new viruses and potential illness. A common example of a virally latent infection is varicella-zoster virus (VZV), which causes chickenpox in children and can reactivate later in life as shingles.
En familj inom ordningen Diptera som omfattar myggorna. Larverna är vattenlevande, och de vuxna känns igen på sin speciella vingådring och indelningen längs ådrorna, samt sin långa snabel. Många arter är av medicinsk betydelse.
Ytglykoproteiner på influensavirus som ger hemagglutinationsreaktioner, vidhäftning och höljesammansmältning. Fjorton distinkta subtyper av HA-glykoproteiner och nio av NA-glykoproteiner har identifierats hos Influensa A-virus, men inga hos Influensa B- eller Influensa C-virus.
"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."
I en enkel medicinsk definition kan man säga att ett nukleokapsid är den proteinaktiga komponenten i ett virus, som omger och skyddar virusets genetiska material, det vill säga antingen RNA eller DNA. Nukleokapsiden är vanligen sammanfogad med virionens lipidbilaga, eller membranhölje, för att bilda viruspartikeln i sin helhet.
Parainfluensavirus 1, humant, är ett virus som tillhör paramyxovirusfamiljen och är en vanlig orsak till respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt barn. Viruset infekterar ofta de övre luftvägarna och kan orsaka symptom som snuva, hosta, feber och irritation i halsen. I allvarligare fall kan viruset leda till lunginflammation eller bronkit. Parainfluensavirus 1 är ett av fyra serotyper av parainfluensavirus som infekterar människor (typ 1, 2, 3 och 4).
Ett onkogenvirus är ett virus som kan integrera sitt genmaterial i värddjurets DNA och därmed påverka cellcykeln och leda till oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på onkogenvirus inkluderar human papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och humant T-lymphotropiskt virus 1 (HTLV-1).
Protein precursors, also known as proproteins or preproproteins, are inactive forms of proteins that undergo post-translational modification to become active. These precursors contain additional sequences of amino acids, called signal peptides, which direct the protein to specific cellular compartments for processing. During processing, enzymes remove the signal peptide and may cleave the protein into smaller functional units. The resulting mature protein can then perform its intended function in the body.
An "immunodeficiency virus" is a type of virus that can weaken the immune system, making an individual more susceptible to infections and diseases. A well-known example is the human immunodeficiency virus (HIV), which causes AIDS (Acquired Immunodeficiency Syndrome) by infecting and destroying CD4+ T cells, key components of the immune system. This leaves the body vulnerable to various opportunistic infections and cancers. It is important to note that not all immunodeficiency viruses lead to AIDS; however, they all have the potential to significantly impact an individual's overall health and well-being.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Hemagglutininer, virala, refererar till proteiner på ytan av vissa virus, särskilt influensavirus, som orsakar agglutination (sammanflockning) av röda blodkroppar. Dessa proteinmolekyler fungerar genom att binda sig till specifika sockerstrukturer på ytan av röda blodkroppar, vilket orsakar deras sammanflockning och kan leda till komplikationer som influensa. Hemagglutininer är viktiga mål för utvecklingen av influensavaccin, eftersom de hjälper till att stimulera immunförsvaret att producera antikroppar mot viruset.
En undergrupp av släktet Flavivirus som omfattar ett antal virusarter som ger upphov till hjärninflammation hos människor i många olika geografiska områden. Till gruppen hör japansk encefalitvirus, St. Louisencefalitvirus, Murray Valley encefalitvirus och Västnilvirus.
Typarten av Rubulavirus, som orsakar en akut infektionssjukdom hos människor, huvudsakligen barn.
Virus som framkallar ett brokigt mönster på växtblad.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Separation av partiklar efter täthet genom gradientsortering. Vid jämvikt avsätts varje partikel vid gradienten motsvarande dess densitet.
Inflammation i hjärnan orsakad av infektion, autoimmuna förlopp, förgiftning eller andra tillstånd. Virusinfektion är en ganska vanlig orsak till hjärninflammation. Syn. encefalit.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
En art inom släktet Hepatovirus med en serotyp och två stammar: humant hepatit A-virus och aphepatit A-virus.
Polymerer eller oligomerer framställda från någon akrylsyraester, vilka används i ett flertal kemitekniska produkter.
En art av Alphavirus som orsakar encefalomyelit hos hästdjur och människor. Viruset har sin utbredning längs den amerikanska östkusten, från Kanada till Central- och Sydamerika. Dödligheten är hos hästar ca 90 % och bland människor uppemot 80 % i samband med epidemier.
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
Fågelsarkomvirus, även känt som Avian Sarcoma Virus (ASV), är ett retrovirus som orsakar sarcomtumörer hos fåglar, framförallt hönsfåglar, och har använts som ett viktigt forskningsverktyg för att undersöka onkogenesis och cellulär signalering.
Centrifugering med roterande kammare med hög kapacitet för separation av cellorganeller genom gradientcentrifugering.
Typarten hos släktet Flavivirus. Det överförs till människa av olika arter av framförallt myggsläktet Aedes.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
"Virusbinding" refererar till den initiala fasen av en virusinfektion, under vilken viruset binder sig till specifika receptorer på värddjurets celler med hjälp av sina yttre proteiner. Detta möjliggör för viruset att tränga in i cellen och använda dess mekanismer för att replikera sin egen genetiska information, vilket kan leda till sjukdom eller skada på värddjuret.
Syn. Polyomavirus hominis 1.
"RNA-replicase" refers to an enzyme that catalyzes the replication of RNA molecules. It is responsible for producing complementary copies of RNA sequences, often using an RNA template. This process is essential in many viral life cycles and has been studied extensively in the context of virology research.
En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onormal celltillväxt och bildning av tumörer eller cancer i värden. Tumörvirusen integrerar sitt genetiska material i värdcellens DNA, vilket kan leda till oreglerad celldelning och slutligen cancer. Exempel på sådana tumörvirus inkluderar humant papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och Epstein-Barr virus (EBV).
Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.
"Oklassificerade virus" refererar till virus som ännu inte har blivit vetenskapligt klassificerade eller namngivna, ofta på grund av brist på information om deras biologiska och genetiska egenskaper.
En art av Polyomavirus, som ursprungligen isolerades från hjärnan hos en patient med progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Patientens initialer J.C. gav namn åt viruset. Infektion åtföljs inte av något uppenbart sjukdomstillstånd, men svårartad myelinnedbrytande sjukdom kan inträffa i ett senare skede, förmodligen till följd av reaktivering av latent virus.
Virusfysiologi är ett område inom virologi och cellbiologi som handlar om studiet av virus’ inverkan på värdkroppens fysiologiska processer. Det inkluderar förståelsen för hur virus interagerar med värdcellernas strukturer och funktioner, hur de manipulerar cellulära signaltransduktionsvägar för sin egen replikation och överlevnad, samt vilka effekter virala infektioner har på olika organ och system i kroppen. Syftet är att öka kunskapen om virusens livscykel och patogenes, vilket kan leda till utveckling av nya strategier för prevention, diagnos och behandling av virussjukdomar.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
'Aviärt leukosvirus' refererar till ett släkte virus inom familjen Retroviridae, som orsakar infektioner hos fåglar och kan leda till sjukdomen aviär leukos (fågelkörtelcancer). Virusen sprids främst via direkt kontakt med infekterade individer eller via kontaminerade födo- och vattenkällor. De är icke-patogena hos människor, men kan ha zoonotisk potential, vilket innebär att de kan överföras från djur till människa under speciella omständigheiter.
Sammansmältning av somatiska celler in vitro eller in vivo, vilket resulterar i hybridceller.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
En polyprotein är ett långt, sammanhängande protein som bildas genom translationen av ett kontinuerligt öppet läsställe (CTL) i ett messenger RNA-molekyl. Polyproteiner klipps sedan itu till separata proteiner av proteaserna. Detta är en typisk strategi hos vissa virus, som exempelvis retrovirus och picornavirus, för att producera de flera olika virala proteiner som behövs för att fullborda sin livscykel.
Orthomyxoviridae är en familj av viruses som innefattar de sjukdomsalstrande agensen bakom influensa hos människor och djur, även känd som influensavirus. Dessa virusar har en enkel, segmenterad RNA-genom och omges av ett lipidmembran med två membranproteiner: hemagglutinin (HA) och neuraminidase (NA). Virusen sprids vanligtvis via droppinfektion från en smittad individ och orsakar symptom som feber, hosta, nästäppa och muskelsmärta. Det finns tre typer av influensavirus som infekterar människor: A, B och C, där typ A är den mest virulenta och kan orsaka pandemier.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Typarten av Orbivirus som ger upphov till allvarlig infektionssjukdom hos får, särskilt hos lammen. Det kan också infektera vilda idisslare och andra husdjur.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Orthomyxoviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae, inklusive influensavirus (som orsakar influensa eller säsongsbunden influensaliknande sjukdom) och thogotovirus. Dessa virus är oftast associerade med respiratoriska symtom som hosta, feber, tränsning och andningssvårigheter, men kan även orsaka andra komplikationer beroende på typen av virus och persons immunstatus.
En medicinsk definition av 'Sendaivirus' är ett släkte av enkelsträngat RNA-virus som orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Dessa virus infekterar värdceller genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet och använder sig av värdcellens mekanismer för att replikera sin egen genetiska information och syntetisera nya viruspartiklar. Sendaivirus orsakar ofta neurologiska symtom, såsom hjärninflammation (encefalit), och kan överföras till människor via vektorer som fästingar eller genom direktkontakt med infekterade djur. Exempel på sentaivirus inkluderar släktet Alphavirus, som omfattar virus som orsakar sjukdomar som chikungunyafeber och ockelsbenyra.
En stam av musleukemivirus som visar sig vid framodling av S37-mussarkom och som ger lymfoid leukemi hos möss. Det infekterar även råttor och nyfödda hamstrar.
Virusintegration, eller viralt integrering, är ett tillstånd där genomet från ett virus integrerats in i värdcellens DNA. Detta sker oftast med retroviruses, som HIV, då de har en speciell enzymkomplex kallad integras som insnöder viralgenomet in i värddjurscellens genetiska material. När virusets genomer är integrerade i värdcellen kan de använda värdcellens cellmaskineri för att producera nya viruspartiklar, vilket kan leda till spridning av viruset till andra celler. Virusintegration kan också påverka värdcellens funktion och i vissa fall orsaka onkogenesis, eller cancerutveckling.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Ett aminsocker som finns i kitin, cellmembran och glukosaminoglykaner (mukopolysackarider).

Sindbisvirus är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset upptäcktes första gången i naturen i Egypten 1952 och har sedan dess spridits över världen, inklusive Europa, Asien, Australien och Afrika. Sindbisvirus sprids vanligtvis genom bett från infekterade myggor och kan orsaka en mild influensaliknande sjukdom hos människor, som kallas omskrivet Ockelbo-feber i Sverige. Symptomen inkluderar feber, muskelvärk, ledvärk och hudutslag. I allmänhet är sjukdomen mild och spontan tillfrisknande sker vanligtvis inom 1-2 veckor efter symtomdebuten. Sindbisvirus kan också infektera djur, särskilt fåglar, och har potential att orsaka allvarligare sjukdom hos vissa djurslag.

Alfavirusinfektioner är en typ av arbovirusinfektion orsakad av Alfavirussläktet inom Togaviridae familj. Viruset överförs vanligtvis genom stick av infekterade myggor och kan orsaka en bred spektrum av sjukdomar hos människor, däribland:

1. Chikungunyafeber: Karakteriseras av plötslig början med hög feber, intensiva artropaler (ledvärk), och utslag. Ledvärken kan vara mycket smärtsam och vara kvar i veckor eller månader.
2. O'nyong-nyong fever: En tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
3. Mayaro fever: Är en tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
4. Ross River-feber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.
5. Sindbisfeber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.

Behandlingen av Alfavirusinfektioner är vanligtvis stödjande och inriktad på att lindra symptomen. Preventiva åtgärder som att undvika myggbett och använda repeller är viktiga för att förebygga infektionen.

Alfavirus är ett släkte av RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae. Alfavirus orsakar ofta milda febersjukdomar hos människor, men kan i sällsynta fall leda till allvarligare sjukdomar som exempelvis en neuroinvasiv infektion. De flesta alfavirussjukdomarna sprids via myggor och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden. Exempel på alfavirus inkluderar chikungunya-, o'nyong-nyong-, Ross River- och sindbisvirus.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

Togaviridae är en familj av positiva, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar två genera: Alphavirus och Rubivirus. Infektioner orsakade av Togaviridae kallas ofta för alfavirusinfektioner eller rubivirusinfektioner beroende på vilket släkte virus det är som orsakat sjukdomen.

Alfavirusinfektioner kan orsaka en rad olika symptom beroende på vilken specifik sorts alfavirus som orsakar infektionen. De flesta infektionerna ger milda, influensaliknande symtom som feber, hosta, huvudvärk och muskelvärk. I vissa fall kan dock alfavirusinfektioner leda till allvarligare sjukdomar såsom encefalit (hjärnhinnsinflammation) eller polyarteriit (inflammation i blodkärlen). Exempel på alfaviruses som kan orsaka sjukdom hos människor inkluderar chikungunya-, o'nyong-nyong-, Ross River- och Sindbisvirus.

Rubivirusinfektioner orsakas av rubellavirus, även känt som röda hundvirus. Infektionen ger ofta milda symtom som feber, hosta, nysningar och en röd, klåddande hudutslag. I vissa fall kan dock rubivirusinfektioner leda till allvarliga komplikationer såsom missfall eller fosterskador om infektionen inträffar under graviditeten.

Behandling av Togaviridaeinfektioner består vanligen i att lindra symtomen, eftersom det inte finns någon specifik behandling för själva virusinfektionen. Prevention är därför viktig och inkluderar vaccination mot rubivirusinfektion (röda hund) samt att undvika stick av myggor som kan sprida alfaviruses.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

"Arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus" og refererer til en gruppe virus som overføres fra vært til vært gjennom arthropoder, som regel insekter som mygger eller tikkere. Disse virusene kan føre til en rekke forskjellige sykdommer hos mennesker og dyr, og er spredt over hele verden. Eksempler på arbovirus inkluderer viruset som forårsaker den infeksiøse hjernehindebetennelse (Saint Louis encephalitis virus), West Nile virus og Zika virus.

Semliki Forest Virus (SFV) är ett så kallat arbovirus, vilket betyder att det sprids via spridare som insekter, vanligtvis stickmyggor. SFV tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset är uppkallat efter Semliki Forest i Uganda, där det först isolerades 1942.

SFV orsakar oftast en mild febersjukdom hos människor med symtom som huvudvärk, muskelvärk och ledvärk. I sällsynta fall kan viruset orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit). SFV är vanligt förekommande bland vissa djurgrupper i Afrika, såsom apor och andra primater.

Det bör nämnas att Semliki Forest Virus inte ska förväxlas med Zika Virus, som också tillhör släktet Alphavirus och kan orsaka liknande symtom hos människor.

RNA-virus (Ribonukleinsyre-virus) är ett slags virus där genomet består av RNA istället för DNA. Genomet i RNA-virus kan vara enkel- eller dubbelsträngat, och det kan antingen sónas till cellens ribosomer direkt för att producera virala proteiner (positivt ensträngat RNA) eller så måste det först transkriberas till komplementärt DNA med hjälp av ett revers transkriptasenzym (retrotranskription) innan det kan translateras till protein (negativt ensträngat RNA eller dubbelsträngat RNA). RNA-virus är mycket varierande och inkluderar många sjukdomsalstrare, som exempelvis HIV, SARS-CoV-2, influensaviruset och många andra.

Virusinterferens är ett fenomen där infektion med ett virus kan hämma eller förhindra infektion och replicering av ett annat virus. Detta sker genom att det första viruset producerar en interferonprotein, som frisätts och signalerar till omgivande celler att aktivera sina egna defenssystem mot infektion. Interferonet påverkar celldelningen hos de infekterade cellerna så att de inte kan användas för replicering av andra virus, vilket i sin tur skyddar omgivande celler från infektion. Detta är en viktig mekanism som kroppen använder sig av för att försvara sig mot virusinfektioner.

'Aedes' är ett släkte i insektsfamiljen Stegomyiidae och ordningen tvåvingar (Diptera). Detta släkte innehåller flera arter som kan vara viktiga vektorer för överföring av olika virus, till exempel denguevirus, chikungunyavirus, zikavirus och gula febern-virus. Två kända artar inom släktet är Aedes aegypti och Aedes albopictus, även kända som den svarta tigrarna respektive den asiatiska tigrarna. Dessa myggor förekommer ofta i tropiska och subtropiska områden över hela världen och kan vara ett stort problem för offentlig hälsa då de sprider sjukdomar från en individ till en annan.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "defekt virus". Det finns dock ingen etablerad medicinsk term som helt korresponderar med begreppet "defekt virus". Det kan finnas några olika typer av defekta virussystem, men det saknas en generellt accepterad definition och nomenklatur.

I allmänhet avses med ett defekt virus ett virus som inte har fullständig kapacitet att reproducera sig på egen hand och istället behöver en hjälpvirus (helper virus) för att kunna genomföra sin livscykel. Detta kan inträffa när vissa nödvändiga genetiska informationer saknas i viruset självt.

Ett exempel på ett defekt virus är Sindbis-viruset, som används i forskning för att studera neuronala mekanismer. Detta virus är kapabelt att infektera nervceller och transportera sig uppåt det neuronala kontinuumet, men saknar genetisk information för att replikera sig i dessa celler. För att kunna reproducera sig behöver Sindbis-viruset en hjälpvirus, ofta ett alfavirus, som kan tillhandahålla de nödvändiga genetiska informationerna.

Icke desto mindre bör nämnas att begreppet "defekt virus" inte är allmänt accepterat inom medicinsk forskning och det saknas en standardiserad definition.

'Vacciniavirus' är ett begrepp som inte används inom den medicinska terminologin. Det verkar som att du har förväxlat två olika termer: 'vaccin' och 'virus'.

En vaccine är en preparat av dödade, attenuerade (svagt giftiga) eller fragment av en patogen (smittaframkallande agens som kan orsaka sjukdom), som administreras med syfte att stimulera immunförsvaret att utveckla immunitet mot en specifik infektionssjukdom.

Ett virus är ett mycket litet smittämne som består av genetisk information innesluten i en proteinhölje. Virus kan infektera levande celler och använda deras mekanismer för att reproducera sig, vilket kan leda till skada eller död hos värden.

Det finns vacciner som utvecklats med hjälp av virus, såsom levande vacciner där ett svagt virus används för att stimulera immunförsvaret och döda vacciner där dödade viruspartiklar används. Dessa två begrepp (vaccin och virus) är dock skilda begrepp inom medicinen.

En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.

I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.

Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.

"Virussammansättning" refererar till den genetiska makeup och sammansättningen av ett specifikt virus. Det inkluderar vanligtvis information om virusets gener, strukturella proteiner och eventuella andra viktiga molekyler som är unika för det aktuella viruset. Virussammansättning kan vara viktig att känna till när man studerar virus för att förstå deras egenskaper, beteende och sårbarheter mot olika behandlingsformer. Det kan också hjälpa till vid utvecklingen av vacciner och andra terapeutiska strategier.

Ross River virus (RRV) är ett alfavirus som tillhör familjen Togaviridae och sprids främst genom stick av myggor. Viruset orsakar Ross River-feber, en infektionssjukdom som främst förekommer i Australien och på delar av Stillahavsöarna. Sjukdomen karaktäriseras vanligen av plötslig feber, ledvärk, särskilt i knän, anklar, handleder och rygg, muskelvärk, trötthet och hudutslag. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till komplikationer som artropatier (ledinflammation) och myalgier (muskelinflammation). Det saknas specifika behandlingsmetoder för sjukdomen, och terapi fokuserar vanligen på att lindra symtomen. Prevention av RRV-infektion bygger främst på att undvika myggbett och använda repellent mot myggor.

'Virusreceptorer' är en term som används för att beskriva de cellvävnadskomponenter, oftast proteinmolekyler, som en virus kan binda sig till för att få möjlighet att infectera och tränga in i värdcellen. Genom att känna igen och binda till specifika receptorer på värdcellens yta kan viruset utnyttja den cellulära maskineriet för sin egen replikation, vilket leder till sjukdom hos individen.

Det är viktigt att notera att olika virusar använder sig av olika typer av receptorer, beroende på vilken celltyp de infekterar och deras egen struktur. Studier av virusreceptorerna kan hjälpa forskare att förstå hur viruset infekterar celler och möjligen utveckla terapeutiska strategier för att förhindra eller behandla virusinfektioner.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

Vesikulær stomatit-Indianavirus (VSIV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör familjen *Rhabdoviridae* och släktet *Vesiculovirus*. Det orsakar en sjukdom hos grisar som kallas vesikulær stomatit, vilken kännetecknas av feber, sår i munhålan och på tungan samt blåsliknande utväxter (vesiklar) på läpparna. Sjukdomen är vanligt förekommande bland grisar över hela världen och kan orsaka ekonomiska förluster inom grisproduktionen på grund av sänkt tillväxttakt, ökad dödlighet och minskad reproduktion hos drabbade djur.

Det är värt att notera att VSIV inte är relaterat till human immunodeficiency virus (HIV) eller human T-lymphotropic virus (HTLV), som båda tillhör familjen *Retroviridae*.

'Virushöljet' är ett yttre proteinlager som omger vissa typer av virus. Detta skapas när viruset sammansätter sig med värden såsom bakterier eller celler, och kan bestå av ett eller flera olika proteiner. 'Virushöljets proteiner' refererar till de proteinmolekyler som utgör detta skal. Dessa proteiner kan spela en roll i virusets infektionsförmåga genom att hjälpa till att binda till värden eller att underlätta penetrationen av cellmembranet. De kan också vara mål för antivirala behandlingar, eftersom de ofta är nödvändiga för virusets överlevnad och reproduktion.

I en medicinsk kontext är en kapsid den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos ett virus. Kapsiden är ofta skapad av flera kopior av samma proteiner, som arrangerar sig i en specifik form som kan liknas vid en symmetrisk skal eller yta. Denna struktur hjälper till att stabilisera viruset och underlättar dess infektion av värdceller genom att binda till specifika receptorer på cellens yta. Kapsiden är en viktig del av virusets struktur och spelar en central roll i dess livscykel och patogenesis.

'Virus Shedding' refererer til den proces, hvor et inficeret individ udskiller viruspartikler fra kroppen og kan overføre dem til andre. Dette sker typisk gennem respirationssekreter (f.eks. hoste eller nys), afføring, urin, sved eller kønslige væsker alt efter hvilken type virus der er tale om. Nogle personer kan udskille virus under en asymptomatisk infektion og dermed uden at vide om, at de er inficerede, fortsætte med at sprede virussen til andre. Virusets overlevelse udenfor kroppen varierer alt efter type, men kan typisk vare fra få minutter til flere dage under rette forhold.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Cytopatisk effekt (CPE) är en patologisk förändring av celler som orsakas av ett infekterande virus. CPE kan vara sådant som cellklyvning, cellstorleksförändringar, kärnförändringar och celldöd. Den cytopatiska effekten kan ses under mikroskopi och används ofta för att diagnostisera virusinfektioner i laboratoriemiljö. Vid virala infektioner kan CPE variera beroende på vilket virus som orsakar infektionen, celltyp som är värd för viruset och vilken del av livscykeln viruset befinner sig i.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

Encephalitis viruses are a group of viruses that can cause inflammation of the brain (encephalitis). Examples of encephalitis viruses include:

1. Herpes simplex virus (HSV) - types 1 and 2: These are the most common causes of viral encephalitis in developed countries. HSV-1 is more commonly associated with encephalitis in children, while HSV-2 is more often seen in adults.

2. Varicella-zoster virus (VZV): This virus can cause both chickenpox and shingles. In rare cases, VZV can also lead to encephalitis.

3. Enteroviruses: These are a group of viruses that commonly cause mild illnesses like the common cold, hand-foot-and-mouth disease, or herpangina. However, some enteroviruses, such as EV-A71 and EV-D68, can occasionally lead to encephalitis.

4. Arboviruses: These viruses are transmitted through the bites of infected mosquitoes, ticks, or other arthropods. Examples include West Nile virus, St. Louis encephalitis virus, Eastern equine encephalitis virus, and Western equine encephalitis virus.

5. Rabies virus: This virus is transmitted through the bite of an infected animal and can cause encephalitis as part of its clinical course.

6. Measles virus (MV): Although measles is a vaccine-preventable disease, in regions with low vaccination rates or during outbreaks, it can still lead to complications like encephalitis.

7. Mumps virus (MuV): Like measles, mumps is also a vaccine-preventable disease that can cause encephalitis as a complication.

8. Cytomegalovirus (CMV): This herpesvirus can cause encephalitis in immunocompromised individuals, such as those with HIV/AIDS or organ transplant recipients.

9. Human Immunodeficiency Virus (HIV): In the late stages of infection, HIV can lead to opportunistic infections that may involve the central nervous system and cause encephalitis.

10. Varicella-zoster virus (VZV): This herpesvirus causes chickenpox and shingles; both conditions can rarely progress to encephalitis.

'Virion' är ett begrepp inom virologi och refererar till ett fullt samlat, infektionsberett viruspartikel utanför ett värddjurs cell. Det inkluderar alltså viruskapsid (proteinhölje) och eventuellt också virushylster (lipidhaltigt membran). Ibland kan viruset även innehålla en del av värdcellens membran som en del av sitt yttre skal, beroende på hur viruset sprider sig från den infekterade cellen. Virionen innehåller dessutom genetiskt material i form av RNA eller DNA.

"Arbovirusinfektioner" er en samlebetegnelse for infektionssykdommer forårsaket av arboviruses, som primært overføres gennem insektbid (arthropod-borne). Ordet "arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus". Disse virusslag er typisk forbundet med transmissionscykler, der involverer bl.a. mygger eller tæger som vektorer (smittebærere). Eksempler på arbovirusinfektioner inkluderer bl.a. Den amerikanske febersyge, gul feber, chikungunyafeber, denguefeber, Zika-virusinfektion og West Nile fever. Symptomerne på arbovirusinfektioner kan variere voldsomt, fra mildt sygefølelse til alvorlig sygdom med mulig komplikation til døden, afhængigt af virussorten og individets immune system.

Simian Virus 40 (SV40) är ett polyomavirus som ursprungligen isolerades från rhesusmarkatta (Macaca mulatta) celler. Det upptäcktes första gången på 1960-talet och har sedan dess studerats intensivt. SV40 är en liten, dubbelsträngad DNA- virus som kan orsaka infektion hos både apor och människor.

Viruset är känt för att vara onkogen, vilket betyder att det har förmågan att transformera normala celler till cancerceller under vissa omständigheter. SV40 kan orsaka tumörer hos apor och det finns också epidemiologiska studier som antyder en möjlig koppling mellan SV40-infektion och vissa typer av mänskliga cancerer, såsom mesoteliom och non-Hodgkins lymfom. Dock är det inte fastställt om viruset orsakar cancer hos människor eller om det bara finns i cancercellerna som en slump.

SV40 kan infektera många olika typer av celler, inklusive lung-, njure- och immunceller. Det kan spridas via respiratoriska sekreter, blod eller urin från infekterade individer. Många människor har utsatts för SV40 genom vaccination med levande poliovacciner som var kontaminerade med viruset under 1950- och 1960-talen. Sedan dess har vaccinerna renats från viruset, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker för de människor som fick kontaminerade vaccin under den tiden.

I medicinsk kontext är SV40 en viktig forskningsmodell för att studera polyomavirusinfektion och cancerutveckling. Det används också som ett verktyg för att undersöka interaktioner mellan virus och värdceller, samt för att utveckla antivirala behandlingsstrategier.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

En växtvirus är ett smittagent som orsakas av en typ av sjukdomsalstrande partikel, kallad virus, som infekterar växter. Växtvirus infekterar vanligtvis växtceller och använder dessa för sin replikation. Många växtvirus sprids genom insektsbett eller mekaniskt via kontaminering av redskap, vatten eller jord. De kan orsaka en rad olika symptom hos växter, till exempel nekros (död celler), chlorosis (förlust av grön färg i blad), mosaikmönster på bladen och störningar i växtens tillväxt och utveckling. Vissa växtvirus kan också orsaka allvarliga ekonomiska skador genom att reducera skördarna eller förstöra grödor.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

En DNA-virus är ett virus som innehåller dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA) som sitt genetiska material. Det finns flera olika familjer av DNA-virus, och de kan infektera både prokaryota och eukaryota celler. Exempel på DNA-virus inkluderar herpesviruses, adenovirus, och papillomavirus. När ett DNA-virus infekterar en cell, använder det sig av värdcellens replikationsmaskineri för att producera fler viruspartiklar.

Hemagglutination är en process där röda blodkroppar (erytrocyter) klumpar sig tillsammans på grund av interaktion med en substance, ofta ett virus. Viral hemagglutination innebär att ett virus har egenskaper som gör att det kan binda till och fästa vid specifika receptorer på ytan av röda blodkroppar, vilket orsakar klumpbildning.

Denna process är viktig inom diagnostiska tester för att upptäcka virus, eftersom det kan indikera närvaro av ett visst virus i en provtagning. Exempel på virus som kan orsaka hemagglutination inkluderar influensavirus och HIV.

En hjärninflammation orsakad av ett virus (virala hjärninflammation) är en process där det inträffar en inflammatorisk respons i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som orsakas av en infektion med ett virus. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelvärk, förändringar i medvetandegraden och andra neurologiska symptom beroende på vilket område av hjärnan som är inflammerat. Exempel på virus som kan orsaka hjärninflammation inkluderar herpes simplex-virus, HIV, enterovirus och flavivirus (som kan orsaka till exempel West Nile fever). Behandlingen av viral hjärninflammation kan vara symtomatisk och stödjande, men i vissa fall kan antivirala läkemedel ges för att bekämpa själva virusinfektionen.

'Virala structurälla protein' är ett begrepp inom virologi och molekylärbiologi. Det refererar till de proteiner som utgör den strukturella komponenten hos ett virus, och som har en viktig roll i virusets livscykel. Dessa proteiner kan vara uppdelade i två huvudgrupper:

1. Kapsidproteiner: Dessa proteiner bildar kapsiden, det yttre skyddande skalet som omger viruset och skyddar dess genetiska material. Kapsidproteinerna är ofta arrangerade i en specifik geometrisk form som ger viruspartikeln en viss form och storlek.

2. Membranproteiner: Vissa virus har ytterligare ett lipidmembran, som de har införlivat från den värdcell de infekterar. I dessa membran sitter membranproteiner, vilka kan ha en roll i virusetattachmenten till nya värdceller eller i sammansmältningen mellan viruset och värdcellen.

Det är viktigt att notera att strukturella proteiner inte inkluderar de enzymproteiner som viruset kan använda sig av under sin livscykel, till exempel revers transkriptas eller proteaser. Dessa kallas inte 'strukturella protein', utan snarare 'nicht-strukturella protein'.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

West Nile-virus (WNV) är ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Det sprids främst genom stick av infekterade myggor, särskilt arten Culex. Människor kan också smittas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

I de flesta fall orsakar WNV inga symptom alls, men om sjukdomen utvecklas kan den variera från en mild influensaliknande sjukdom till en allvarligare form som kan påverka centrala nervsystemet. Symptomen på den allvarliga formen innefattar feber, huvudvärk, muskel- och ländryggssmärtor, yrsel, förvirring, stel nacke, skakningar, svårigheter att svälja och i vissa fall även paralys.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot WNV, men sjukvårdens syfte är att lindra symptomen och underlätta återhämtningen. För de flesta människor som smittas av viruset utvecklas immunitet efter sjukdomen. Det finns dock inget vaccin tillgängligt för människor mot WNV i Sverige, men det används i vissa länder där risken för smitta är högre.

Västantlig hästencefalitis (WNV) är ett flavivirus som orsakar en infektionssjukdom hos människor och djur. Det sprids vanligtvis genom bett från infekterade moskiter, men kan också spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer och från mor till foster under graviditeten. Sjukdomen är vanligare i varmare klimat och utbrott har skett i Afrika, Europa, Asien, Australien och Nordamerika.

Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mild influensaliknande sjukdom med feber, huvudvärk, muskelvärk och trötthet. I vissa fall kan den leda till en allvarligare infektion som berör hjärnan (encefalit) och ryggmärgen (myelit), vilket kan ge upphov till neurologiska symtom såsom yrsel, desorientering, minnesförlust, stelhet, muskelsvaghet, rörelsemålsättningssvårigheter och i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för WNV-infektion, men svåra fall kan behöva intensivvård på sjukhus inklusive stödjande vård av andningen och hjärtfunktionen. Preventiva åtgärder som att undvika moskitbetet och skydda sig mot dem är viktiga för att förebygga infektionen.

'Vero-celler' är en typ av celllinje som används inom biomedicinsk forskning. Den är utvecklad från celler som isolerats från grön monkey kidney-celler (ur African green monkeys). "Vero" är en akronym för "vervet monkey kidney" (grön monkeys njurar).

Dessa celler har en hög förmåga att replikera och odlas upp i laboratoriemiljö, vilket gör dem användbara inom olika områden som till exempel vaccintillverkning. Vero-celler är ett av de vanligaste valet när det gäller att producera virusbaserade vacciner, eftersom de kan produceras i stora mängder och har en stabil genetisk bakgrund.

Vero-celler används också inom andra områden som till exempel toxikologi, farmakologi och cancerforskning.

I medicinen refererar "odlingsmetoder" till de tekniker och praktiker som används för att odla eller växa celler, vävnader eller organismer under kontrollerade förhållanden i ett laboratorium. Detta görs ofta med avsikt att studera deras egenskaper, funktioner och interaktioner, utveckla nya terapier eller läkemedel, testa toxicitet eller effekter av potentiala behandlingar, eller producera celler eller proteiner för transplantation.

Exempel på odlingsmetoder inkluderar:

1. Cellodling: En teknik där enskilda celler tas från ett vävnadsmaterial och placeras i en kulturlåda med en näringsrik vätska som tillåter cellerna att föröka sig och bilda en monolager av celler på lådans botten.

2. Vävnadsodling: En teknik där celler eller små bitar av vävnad placeras i ett matrixmaterial, såsom en hydrogel, som mimer livsfunktionen och underhåller cellernas överlevnad och tillväxt.

3. Mikrobiell odling: En teknik där bakterier, svampar eller andra encelliga organismer odlas i en näringsrik medium för att studera deras tillväxt, metabolism och interaktioner.

4. Organoidodling: En teknik där tre-dimensionella strukturer skapas från stamceller eller differensierade celler som mimer organens funktion och struktur. Dessa används ofta för att studera development, sjukdom och läkemedelseffekter.

5. Tissue engineering: En interdisciplinär teknik där man kombinerar cellodling, biomaterialvetenskap och ingenjörsvetenskap för att skapa funktionella vävnader som kan användas för regenerativ medicin eller transplantation.

Mässlingvirus, eller *Vaccinia virus*, är ett stort DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Orthopoxvirus. Det orsakar sjukdomen mässling hos människor och kan sprida sig via direkt kontakt med smittade individer eller via droppburen infektion när en smittad person hostar eller nyser. Viruset kan också spridas via kontaminerade föremål. Mässlingvirus är mycket smittsamt och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos barn och vuxna med nedsatt immunförsvar. Det finns vaccin mot mässling som ger effektiv immunitet.

I et medicinskt eller biologiskt sammanhang refererar "replikon" till den del av ett genetiskt material, som innehåller informationen och de regulatoriska sekvenserna som behövs för att replikera sig självt. Replikonen är den grundläggande enheten för replikation, det vill säga processen där DNA kopieras till nya identiska kopior före celldelning.

Replikonet kan vara en del av en cirkulär plasmid (en liten, extrakromosomal DNA-molekyl som finns i bakterier och andra encelliga organismer) eller en del av den kromosomala DNA-kedjan hos eukaryota celler. Replikonen innehåller ofta ett origo (eller flera) där replikationen startar, tillsammans med en replikations fork-struktur som består av enzymkomplexet som utför kopieringen av DNA:t.

Det är värt att notera att begreppet "replikon" kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i allmänhet refererar det till den del av genomet som är involverad i själva replikationsprocessen.

Influenza A-virus, subtyp H1N1, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar influensa (grässjuka). Detta virusstam innehåller en speciell typ av hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), nämligen H1 och N1.

Virusstammen H1N1 har varit orsaken till flera pandemier under 1900-talet, inklusive den berömda spanska sjukan år 1918 som orsakade miljontals dödsfall över hela världen. I modern tid orsakade en annan stam av H1N1 virus ett pandemiutbrott under 2009, även känt som svininfluensan.

H1N1-virusstammen kan ge upphov till sjukdom hos både människor och djur, och den kan variera i sin smittsamhet och allvarlighet. Vissa år kan H1N1-stammar orsaka säsongsinfluensa hos människor, medan andra år kan det finnas andra dominerande influensastammar som cirkulerar.

Vaccinering är en viktig strategi för att förebygga och skydda mot H1N1-infektioner, och årliga grippevaccinationer innehåller ofta en komponent som ger immunitet mot den senaste H1N1-stammen.

Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.

Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.

'Virala icke-strukturella protein' (engelska: 'viral non-structural proteins') är ett samlingsbegrepp för de proteiner hos ett virus som inte utgör en del av virionskapseln, det vill säga dess strukturproteiner. Dessa proteiner har istället andra funktioner i virusets livscykel, till exempel vid replikationen av virusets genetiska material eller vid undertryckandet av värdcellens immunförsvar.

Det är värt att notera att begreppet 'icke-strukturella protein' kan variera mellan olika virusfamiljer och forskningsområden, så det exakta innebörden kan variera beroende på kontexten.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

Rabiesvirus definieras inom medicinen som ett enkelsträngat RNA-virus i familjen Rhabdoviridae och släktet Lyssavirus. Viruset orsakar den dödliga zoonotiska sjukdomen rabies, som vanligtvis överförs till människor genom bett eller skrapningar från infekterade djur, ofta hundar, fladdermöss och andra vilda däggdjur. Rabiesvirus har en karaktäristisk rhabdoviral form med en cylindrisk kapsid omgiven av ett lipidmembran. Det infekterar nervceller hos värden, replikerar sig och sprider sig sedan till centrala nervsystemet, vilket leder till progressivt neurologiskt förfall och död om läkemedelsbehandling inte ges i tid.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Influensa A-virus, subtyp H5N1, är ett subtyp av influensavirus typ A som kan infektera både djur och människor. Viruset har en speciell ytproteinhylsa, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H5 och N1 står för de undertyperna.

Detta subtyp av influensavirus är särskilt känt för sin förmåga att orsaka allvarliga respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt hos dem som har direkt kontakt med infekterade djur, framförallt höns och andfåglar. Infektioner hos människor är fortfarande relativt sällsynta, men när de sker kan de leda till hög feber, hosta, andningssvårigheter och i värsta fall dödlig lunginflammation.

Det är viktigt att notera att influensavirus typ A, inklusive subtypen H5N1, har potentialen att mutera och sprida sig mellan människor, vilket kan leda till pandemier som under 1918 (Spanska sjukan). Detta gör det viktigt för forskare att övervaka och studera dess utveckling för att kunna utveckla effektiva vacciner och behandlingsmetoder.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

Hjärn- och ryggmärgsinflammation, även känd som meningit, är en infektion som orsakas av virus eller bakterier och som orsakar inflammation i huden som täcker hjärnan och ryggmärgen (hårda meningerna). Den kan också leda till inflammation i det omgivande vävnaden och i hjärnan själv.

Meningit kan orsaka allvarliga symptom, inklusive hög feber, intensiva huvudvärk, kräkningar, stelhet i nacken, yrsel, förvirring, ljuskänslighet och ibland hudutslag. I vissa fall kan meningit leda till livshotande komplikationer, såsom hjärnskador, blodförgiftning eller dödsfall om den inte behandlas omedelbart.

Det är viktigt att söka medicinsk vård omedelbart om man misstänker meningit, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen betydligt. Behandlingen av meningit beror på vilken typ av infektion som orsakar den och kan innefatta antibiotika eller antivirala läkemedel, samt stödjande vård för att hantera symtom och komplikationer.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

Influensa A-virus, subtyp H3N2, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar säsongsbundna influensaunderliv och pandemier hos människor. Viruset har två proteiner på ytan som det vaccineras mot, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H3 och N2 är de specifika typerna för detta subtyp.

Viruset sprids främst genom droppburen smitta när en smittad person hostar eller nysar ut virusdroppar som kan andas in av en annan person. Det kan också spridas via kontaminerade ytor och händerna, vilket kan leda till infektion om man sedan rör sig över munnen, näsen eller ögonen.

Symptomen på influensa A (H3N2) är vanligen mildare än de som orsakas av pandemiska stammar, men kan vara allvarligare hos äldre vuxna, barn och personer med underliggande hälsoproblem. De typiska symtomen inkluderar feber, hosta, muskelsmärtor, trötthet, nästäppa och irritat svalg. Vid allvarligare fall kan det leda till komplikationer som lunginflammation och andningssvårigheter.

Varje år utvecklas influensavaccinet för att ge skydd mot de virusstammar som forskarna tror kommer att cirkulera under den kommande säsongen. Det är viktigt att vaccineras varje år eftersom immuniteten motgår och virusen ändrar sig över tiden genom en process som kallas antigent drift.

Hepatit B-viruset (HBV) är ett DNA- virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter). Viruset är omslutet av ett lipidhaltigt membran och innehåller en central kapsidproteinkärna. HBV kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. Det överförs främst via blod eller sexuella kontakter, men kan även överföras från mor till barn under förlossningen. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga infektion med HBV.

'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.

Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.

Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:

1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.

Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.

Chikungunya virus (CHIKV) är ett alfavirus som tillhör Togaviridae familj. Det sprids främst genom bett från infekterade myggor av arterna Aedes aegypti och Aedes albopictus. CHIKV orsakar en akut feberlig sjukdom hos människan, känd som chikungunyafeber. Sjukdomen är oftast mild men kan i vissa fall leda till långvariga komplikationer, särskilt i form av ledvärk.

Typiska symtom på chikungunyafeber inkluderar plötslig feber, muskel- och ledvärk, huvudvärk och utslag. Symtomen kan vara mycket smärtsamma, särskilt ledvärken som kan vara kronisk och pågå i veckor eller månader efter akuta symtom har försvunnit. Det finns idag inget botemedel mot sjukdomen, men smärtbehandling och vila kan hjälpa att lindra symtomen.

CHIKV förekommer framför allt i tropiska och subtropiska områden över hela världen, inklusive Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien. I sällsynta fall har det även rapporterats om lokala utbrott i Europa och USA, ofta hos resenärer som infekterats under en resa till ett endemiskt område. För att förebygga smitta rekommenderas effektiv myggbekämpning och användning av repellent vid vistelse i endemiska områden.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

Uridin är ett nucleosid som består av en pyrimidinbas (uracil) kopplad till en ribosemolekyul. Det förekommer naturligt i RNA och har en viktig roll i cellers proteinsyntes och andra biokemiska processer. Uridin kan också ingå i vissa koenzymer och andra biomolekyler.

Respiratorisk syncytialvirus (RSV) är ett vanligt virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos barn under två år. Det är det vanligaste viruset som orsakar bronkiolit och lunginflammation hos barn. RSV kan också orsaka allvarliga andningsproblem hos äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar eller andra sjukdomar som skadat lungorna. Viruset sprids vanligtvis via droppar från sjuka persons näsa eller mun, när de hostar eller nyser. Det kan också spridas genom direkt kontakt med en infekterad person eller yta. Symptomen på RSV-infektion kan vara milda, som en vanlig förkylning, men hos små barn och äldre kan det leda till allvarliga andningssvårigheter och lunginflammation.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

Tritium, som också kallas treslavon, är en radioaktiv isotop av väte. Den har ett neutron till skillnad från den vanligaste isotopen av väte, protium, som saknar neutroner. Tritiums atomkärna innehåller en proton och två neutroner, vilket gör att det totalt finns tre nukleona (protoner + neutroner) i tritiumkärnan.

Tritium har en halveringstid på ungefär 12,3 år, vilket betyder att efter denna tid har hälften av ett given antal tritiumatomer sönderfallit till helium-3 och en elektron (beta-partikel). Tritium används inom olika områden, bland annat inom energiproduktion, medicinsk diagnostik och i militära tillämpningar.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

'Virusaktivering' (eng. 'viral reactivation') refererar till ett tillstånd där ett latent infekterat virus åter blir aktivt och börjar replikera sig inne i en värdkropp. Detta kan inträffa när värdkroppen är under stress, har en nedsatt immunförsvar eller på grund av andra faktorer som exponering för ett nytt infektionsagent eller genomgången av en behandling som stör den normala cellcykeln.

Exempel på virus som kan aktiveras från ett latent tillstånd inkluderar herpes simplex-virus (HSV), varicella-zoster-virus (VZV) och cytomegalovirus (CMV). Aktivering av dessa virus kan leda till symtom som sår, utslag, feber och andra systemiska symptom.

Det är värt att notera att en del virusaktiveringar kan vara asymptomatiska eller ge milda symtom, medan andra kan orsaka allvarliga sjukdomar eller komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Kapsidproteiner är de proteiner som bildar kapsiden, den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos virus. Kapsidproteinerna sammanfogas ofta till polymära strukturer som kan ha en icke-regelbunden (icosaedrisk) eller regelbunden form, beroende på virusets typ. De har en viktig roll i virusreplikationen eftersom de bidrar till infektionen av värdcellen genom att skydda viruset under transporten mellan värdar och under dess inkapsling i den nya värden.

'Värd-patogenförhållanden' är ett begrepp inom medicinen och epidemiologin som refererar till det komplexa samspelet mellan en värdkropp (en människa eller djur) och en patogen (en bakterie, virus, svamp eller parasit) som orsakar sjukdom. Detta förhållande kan variera mycket beroende på flera faktorer, inklusive arten av patogenen, individens immunförsvar, miljöfaktorer och genetiska faktorer hos både värden och patogenen.

Förhållandet mellan värd och patogen kan vara dynamiskt och förändras över tid. Ibland kan en patogen orsaka allvarlig sjukdom i en viss individ, medan samma patogen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mildare infektion hos en annan individ. Detta beror ofta på individens immunförsvar och andra faktorer som påverkar deras sårbarhet för sjukdom.

Värd-patogenförhållanden kan också variera beroende på patogena egenskaper, inklusive deras förmåga att infektera värden, replikera sig och sprida sig till andra individer. Vissa patogener har utvecklat mekanismer för att undvika eller undertrycka värdens immunförsvar, vilket kan leda till mer allvarliga infektioner.

Sammanfattningsvis refererar 'värd-patogenförhållanden' till det komplexa samspelet mellan en patogen och deras värdkropp, inklusive de faktorer som påverkar sjukdomsutbrott, allvarlighetsgrad och spridning.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

'Viral latency' refererar till ett stadium i viruses livscykel där det inte är aktivt i sin replikation eller infektionsförmåga, men istället existerar i en vilande tillstånd inne i värdkällan, ofta i vissa cellers kärna. Under den latenta fasen kan viruset undgå det immunförsvar som hosten har och kan därför förbli i värden under en lång period, möjligen resten av deras liv. Virala infektioner som involverar latens inkluderar herpes simplex virus (HSV) och varicella-zoster virus (VZV), vilka kan orsaka sjukdomar som herpes, aptitlöshet, kyla och röda hudutslag respektive gurt i vuxen ålder.

'Myggor' är en gemensam benämning på tvåvingar i insektsordningen Diptera som tillhör underordningen Nematocera och överfamiljen Culicoidea. De flesta myggorna är små, mjuka, flygande insekter med långa, smala vingar, långa antenner och smala ben. Myggor är kända för att vara blodsugande och kan överföra sjukdomar till människor och djur genom sina bett.

Det är värt att notera att det finns också andra arter av tvåvingar som kallas myggor, men de tillhör inte underordningen Nematocera eller överfamiljen Culicoidea. Dessa inkluderar exempelvis horseflies (Hippoboscidae) och deer flies (Tabanidae), som också är blodsugande, men är större och mer robusta än vanliga myggor.

Hemagglutinin (HA) är ett glykoprotein på ytan av influensaviruset som har förmågan att agglutinera röda blodkroppar (erytrocyter). Det gör detta genom att binda specifikt till sialiska sockerrestanger på erytrocyternas yta. Hemagglutininet är en viktig komponent i viruset då det under infektionsprocessen binder till människors övre andningsvägar och hjälper till att infektera celler. Det finns 18 olika serotyper av hemagglutinin (H1-H18) som kan förekomma hos olika stammar av influensavirus, och det är en viktig faktor när det kommer till vaccination och smittskydd.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

"Nukleokapsid" är ett begrepp inom virologi som refererar till den proteinhölje som omger virala nukleinsyror, det vill säga DNA eller RNA. Nukleokapsiden består av två huvudkomponenter: nukleoproteiner och genomkapslade nukleinsyra.

Nukleoproteinerna är proteiner som binder till virala nukleinsyrorna och hjälper till att skydda dem från nedbrytning av cellens egna enzymer. Dessa proteiner kan också spela en roll i regleringen av replikationen och transkriptionen av virala genomer.

Nukleokapsiden är ofta ansvarig för att ge viruset dess form och struktur, och den kan vara mycket viktig för virusets förmåga att infektera nya celler. Nukleokapsidens sammansättning och struktur kan variera mellan olika virusarter, men den är ofta en viktig måltavla för immunförsvaret och kan användas som ett mål för antivirala behandlingar.

Parainfluensavirus 1, human (hPIV-1) är ett sjukdomsalstrande virus som tillhör paramyxovirusfamiljen. Det orsakar ofta milda respiratoriska sjukdomar hos barn och vuxna, såsom förkylningar, hosta och andningssvårigheter. Hos spädbarn kan det i sällsynta fall leda till allvarligare komplikationer som lunginflammation eller bronkiolit. Viruset sprids främst via droppinfektion när en smittad person hostar eller nysar. Vaccin finns inte tillgängligt för hPIV-1, men god handhygien och andra preventiva åtgärder kan hjälpa att minska risken för smitta.

'Onkogenvirus' er ein type av virus som kan føre til at kreftceller utviklas. Disse viruses har evnen til å endre gener i vårt DNA eller RNA, slik at cellene de infiser kan bli kreftceller. Onkogenvirus innefatter for eksempel humane papillomvirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) og human immunodeficiency virus 1 (HIV-1).

Det er viktig å merke seg at ikke alle infeksjoner med onkogenvirus fører nødvendigvis til kreft. Faktorer som individets alder, immunforsvar og andre miljø- eller levestilsfaktorer kan spille ein rolle for om en infeksjon vil utvikle seg til kreft eller ikkje.

Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.

Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.

Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.

I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.

Immunodeficiency virus (IDV) is not a widely recognized or established medical term. However, it seems that you may be referring to "immunodeficiency viruses" in general, which includes human immunodeficiency virus type 1 (HIV-1) and type 2 (HIV-2). These are the viruses that cause the acquired immunodeficiency syndrome (AIDS).

Here is a proper definition of HIV as per the National Institutes of Health (NIH):

HIV, or human immunodeficiency virus, is a virus that attacks the body's immune system. If HIV is not treated, it can lead to AIDS (acquired immunodeficiency syndrome). However, with proper medical care, HIV can be controlled. People with HIV who get and keep an early diagnosis and treatment can live long, healthy lives and prevent transmission to others.

Reference:

HIV/AIDS. (2021, June 14). National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID). https://www.niaid.nih.gov/diseases-conditions/hiv-aids

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Hemagglutininer, virala, är ett protein som finns på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Proteinet har förmågan att binda sig till specifika sockerstrukturer (sialiska syror) på cellernas yta och orsaka sammanflätningar (agglutination) av röda blodkroppar (erytrocyter). Detta är vad som gör viruset kapabelt att infektera värdceller och sprida sig i kroppen.

Det finns 16 olika typer av hemagglutininer (H1-H16) hos influensavirus, och de kan variera mellan olika stammar av viruset. Dessa skillnader i hemagglutininer är en av orsakerna till att influensavaccinet måste uppdateras regelbundet för att ge skydd mot de senaste cirkulerande virusstammarna.

Japansk encefalitisvirus (JEV) är ett flavivirus som orsakar den neuroinvasiva sjukdomen japansk encefalit. Det är den vanligaste och mest allvarliga orsaken till arbovirusencefalit i världen. JEV överförs främst av myggor och drabbar ofta barn under 15 år, men även vuxna kan insjukna. Många infektioner är asymptomatiska eller ger milda symptom som feber och huvudvärk, men i allvarliga fall kan den leda till inflammation av hjärnan (encefalit), med neurologiska symtom som förvirring, rörelse- och sinnesstörningar, koma och död. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga sjukdomen.

Påssjuka är ett smittsamt sjukdomstillstånd som orsakas av olika typer av enterovirus, vanligtvis coxsackievirus A och B. Det kallas ofta även för "hand-foot-and-mouth disease" på engelska, vilket betyder "hand- fot- och munbekympad".

Sjukdomen karaktäriseras av små blåsor eller sår i munnen, på handflatan, planta av fötterna och ibland även på armar och ben. Barn under fem år är vanligast drabbade, men även vuxna kan bli smittade. Symptomen inkluderar feber, irritabilitet, sänkt aptit, torr hals, muskelvärk och svullnad i halsen.

Sjukdomen är vanligtvis inte allvarlig och försvinner av sig själv efter en vecka till tio dagar. Vård av symptomen kan behövas, såsom smärtlindring och välmjölkande för att förebygga dehydrering. Det finns inget specifikt läkemedel eller vaccin mot påssjuka, men god handhygien kan hjälpa till att förebygga spridningen av viruset.

'Mosaic virus' är ett samlingsbegrepp för olika sorters växtvirussjukdomar som orsakas av olika arter av mosaikvirus. Mosaikvirusen är positiva enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter och kan orsaka en rad symptom, framför allt på blad, där de kan ge upphov till oregelbundna fläckar eller mönster i olika färger. Dessa fläckar kan variera från gulaktiga till ljusgröna eller vita, och kontrasterar mot den normalt gröna färgen hos växtens vävnad. Andra symptom på en mosaikvirusinfektion innefattar ofta störningar i växtens tillväxt och utveckling, såsom krökta stjälkar, småblad eller missbildade blommor.

Det finns många olika arter av mosaikvirus som kan infektera en rad olika växter, inklusive grönsaker, fruktträd och prydnadsväxter. Exempel på välkända mosaikvirus är tobaksmosaikvirus (TMV), paprikamosaikvirus (PMMoV) och gurkamosaikvirus (CMV). Dessa virus kan spridas genom kontakt mellan infekterade och friska växter, via smittbärande insekter som bladlöss och cikador, eller genom smittat frön.

Preventiva åtgärder för att undvika spridning av mosaikvirus innefattar strikt skilt separation mellan infekterade och friska växter, renlighet och desinfektion av redskap och arbetskläder som använts på infekterade växter, samt användning av virusfritt frö. Om en växt visar tecken på en mosaikvirusinfektion bör den isoleras från andra växter och eventuellt förstöras för att undvika spridning av viruset till andra växter.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Gradientcentrifugering är en laboratorieteknik inom biologi och medicin som används för att separera olika typer av partiklar baserat på deras differens i sedimentationshastighet, som i sin tur beror på partikelns storlek, form och densitet.

Den vanligaste typen av gradientcentrifugering är ultracentrifugering i en gradient av t.ex. sockerlösning eller saltlösning, där den högre densiteten är närmast rotorn och den lägre längst bort. När centrifugeringen sker accelereras partiklarna genom lösningen och sedimenterar därefter i gradienten. Partiklar med högre densitet kommer att sedimentera snabbare än partiklar med lägre densitet, vilket möjliggör en separation av olika partiklar baserat på deras egenskaper.

Gradientcentrifugering används bland annat för att separera olika typer av celler, virus, ribosomer och andra organeller från varandra eller från det medium de befinner sig i. Det är en viktig teknik inom molekylärbiologi, virologi och cellbiologi.

Hjärninflammation, även känd som encefalit, är ett medicinskt tillstånd där hjärnhinnan eller det inre vävnadslagret i hjärnan blir inflammerat. Det orsakas oftast av infektioner med virus, bakterier eller parasiter, men kan även uppstå som en komplikation till autoimmuna sjukdomar eller efter skalltrauma. Symptomen på hjärninflammation kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är inflammerad och hur allvarligt tillståndet är, men kan inkludera feber, huvudvärk, förvirring, minnesförlust, stelhet i nacken, krampanfall och i värsta fall koma. Behandlingen av hjärninflammation beror på orsaken till tillståndet och kan innebära antibiotika, antivirala läkemedel eller immunosuppressiva behandlingar.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Hepatit A-virus (HAV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör picornavirusfamiljen och är orsaken till hepatit A, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Viruset sprids vanligtvis via förorenad mat eller dryck, eller genom direkt kontakt med en smittad persons avföring. Efter en inkubationstid på ungefär 2-6 veckor kan infektionen leda till symtom som trötthet, magsmärtor, diarré, gulsot och mörk urin. Många personer som smittas av HAV utvecklar inga eller endast milda symtom, men i vissa fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer såsom leverinflammation och leverskada.

Det finns effektiva vacciner mot hepatit A-virus som ger livslång immunitet och rekommenderas för personer i riskgrupper eller för alla barn i vissa länder. God hygien och tillräcklig kokning av matvaror är också viktiga åtgärder för att förebygga smittspridningen av HAV.

"Akrylater" är ett samlingsnamn för en grupp syntetiska organiska polymerer som innehåller akrylat- eller metakrylatfunktionella grupper. De används ofta i tillverkning av hartser, lim, lacker och färger på grund av deras starka bindande egenskaper och deras förmåga att torka snabbt genom en polymerisationprocess.

I medicinskt sammanhang används akrylatpolymerer ofta i tandvården, till exempel som en komponent i kompositfyllningar och lim för ortodontiska apparater. De kan även användas i kontaktlinsindustrin och inom hud- och slemhinnebehandlingar på grund av deras goda biokompatibilitet.

Östlig hästencefalitisviruset (EEEV) är ett flavivirus som orsakar en allvarlig centralnervös systeminfektion hos hästar och människor. Viruset överförs vanligtvis genom bett från kapacitetsmyggor och förekommer naturligt hos fåglar i östra och sydöstra regionerna av USA, Västeuropa, Ryssland och Asien.

Infektionen hos människor är ovanlig men kan vara allvarlig eller livshotande. Symptomen på sjukdomen hos människor kan inkludera plötslig feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, kräkningar och i vissa fall kan leda till en inflammation av hjärnan (encefalit) som kan orsaka minnesförlust, förvirring, rörelseproblem, koma eller i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot EEEV och vården är därför stödjande. För att förebygga infektion rekommenderas effektiva skyddsåtgärder mot myggbett, såsom användning av repellent, långärmade kläder och att undvika utomhusaktiviteter vid skymningen och gryningen då myggorna är mest aktiva. Det finns också vaccin tillgängliga för hästar men inte för människor.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

Fågelsarkomvirus (avisine sarcoma virus) är ett retrovirus som orsakar cancer hos fåglar, framförallt hos hönsfåglar. Viruset inducerar främst sarcomer, men kan också orsaka andra typer av cancersjukdomar. Fågelsarkomvirus tillhör retrovirussläktet Alpharetrovirus tillsammans med människosjukdomen infektös mononukleos och vissa däggdjursrelaterade sarcomvirus.

"Zonal centrifugation" är en teknik inom laboratoriemedicin och biologisk forskning som används för att separera olika komponenter i ett heterogent lösningsmedium baserat på deras densitet och storlek.

I denna teknik placeras ett prov, ofta en suspension av partiklar eller celler, i ett speciellt typ av centrifugtub som innehåller ett gradient av olika densiteter, skapad med hjälp av olika typer av kolloidala lösningar. När tuben sedas i en centrifugmaskin skapas en kraft som driver de lägre densiteterna och mindre partiklarna uppåt, medan de högre densiteterna och större partiklarna dras neråt.

Genom att välja lämpliga gradienter och centrifugationskrafter kan man skapa en zon av relativt ren separation av olika komponenter i provet, beroende på deras densitet och storlek. Detta gör tekniken användbar inom många områden, till exempel för att separera olika organeller inuti celler, viruset från värdcellens komponenter eller för att renodla olika typer av celler i en blandning.

I medicinsk kontext kan zonal centrifugation användas för att rena och koncentrera olika biologiska ämnen, såsom virus, exosomer eller cellfraktioner, inför fortsatta analyser som till exempel molekylärbiologi, strukturell biokemi eller immunologi.

Gula febernvirus (YFV) är ett flavivirus som orsakar den akuta infektionssjukdomen gula feber. Sjukdomen förekommer framförallt i tropiska områden i Afrika och Sydamerika, och sprids främst genom stick av myggor av arten Aedes aegypti.

YFV är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör flavivirussläktet tillsammans med andra virus som exempelvis denguevirus, zikavirus och viruset som orsakar japansk encefalit. YFV har ett genomfört vaccinationsprogram i de drabbade områdena, vilket har minskat antalet fall av sjukdomen betydligt.

Typiska symtom på gula feber inkluderar hög feber, muskelvärk, huvudvärk och illamående. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till blodkoagulationsstörningar, lever- och njurskada samt i värsta fall död.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

'Virusbinding' refererar till den process där ett virus virion (en individuell viruspartikel) binder sig till en specifik cellreceptor på en värdcells yta. Detta är det första steget i virusinfektionsprocessen och sker genom att de proteiner som finns på virionens yta interagerar med komplementära molekyler, vanligtvis proteinreceptorer eller sockelreceptorer, på värdcellens cellmembran.

Denna bindning utlöser en serie händelser som kan leda till att viruset tas upp i cellen och infekterar den. Virusets förmåga att binda specifikt till en viss celltyp beror på dess struktur och de proteiner som finns på ytan av virionet, samt de molekyler som finns på värdcellens yta.

Det är värt att notera att virusbindning kan blockeras av neutraliserande antikroppar som produceras av immunsystemet under en infektion eller efter vaccinering. Dessa antikroppar binder till viruset och förhindrar att det binds till cellreceptorn på värdcellen, vilket stoppar infektionsprocessen.

BK-virus är ett human betsmittt virus som tillhör polyomaviridae familjen. Det upptäcktes 1971 och namngavs efter den första patienten, en man vid namn BK. Viruset är vanligt förekommande hos människor och smittar ofta under barndomen via droppburen eller fekalt-oral smitta.

Efter initial infektion etablerar sig viruset i nieren där det kan ligga latent (dvs. inte orsaka några symtom) hos de flesta vuxna. Vid immunsuppression, till exempel hos transplantatmottagare eller HIV-smitta, kan BK-viruset reaktiveras och orsaka sjukdomar som exempelvis nefropati (skada på njurarna).

Symptomen på en BK-virusinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad. I de flesta fall förblir infektionen asymptomatisk eller orsakar endast milda symtom som feber och trötthet. Vid allvarligare infektioner kan dock BK-viruset orsaka svår nefropati, urogenital infektioner, hjärninflammation (encefalit) eller lunginflammation (pneumonit).

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot BK-virusinfektioner, men symtomatisk behandling och stödjande vård kan ges för att lindra symptomen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera viruset, särskilt hos immunsupprimerade patienter.

RNA-replikas refererer til kopier av RNA-molekyler. RNA, eller ribonukleinsyre, er ein type biomolekyler som spiller en viktig rolle i overføringen av genetisk informasjon og syntesen av proteiner innen organismer. I noen virus, er RNA det primære genetiske materialet i stedet for DNA. RNA-replikas kan oppstå når en RNA-strand repliserer seg selv ved hjelp av einzymene som kaller seg RNA-replikaser. Dette skjer ofte i virus som har en positiv sense RNA-streng som genetisk materiale, for eksempel coronaviruset som foråksar COVID-19. I slike tilfellene kan RNA-replikas være aktive deltakere i viruses repsirsjonsprosess og kan spille en viktig rolle i utviklingen av infeksjonen.

En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onkogen transformation och leda till cancersjukdomar hos däggdjur, inklusive människor. Tumörvirusinfektioner är ansvariga för cirka 10-15% av alla cancerfall globalt. De två huvudsakliga kategorierna av tumörvirus är direkt onkogena virus och indirekt onkogena virus.

Direkt onkogena virus, även kallade transformerande virus, innehåller onkogeniska gener som kan integreras i värdcellens genomet och orsaka oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på direkt onkogena virus är humana papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och T-lymphotropisk virus 1 (HTLV-1).

Indirekt onkogena virus orsakar inte direkt onkogen transformation, men kan istället leda till cancerutveckling genom att försvaga värdcellens immunförsvar och/eller orsaka kronisk inflammation. Exempel på indirekt onkogena virus är humana herpesvirus 4 (HHV-4, också kallat Epstein-Barr virus, EBV) och hepatitis C-virus (HCV).

Det är värt att notera att inte alla infektioner med tumörvirus leder till cancerutveckling. Faktorer som värdcellens immunstatus, virusstam, livsstil och miljö kan spela in i om en tumörvirusinfektion kommer att leda till cancer eller inte.

En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.

"Unclassified viruses" refer to viruses that have not been fully characterized or classified into a known virus family or genus based on their genetic and biological properties. These viruses may be newly discovered, or they may not fit clearly into any existing category due to unique characteristics. Further research is often needed to determine their classification and better understand their biology, origins, and potential impact on human or animal health.

JC-virus (JCV) är ett humant polyomavirus som är nära relaterat till BK-virus och SV40. JCV är namngiven efter den patient, John Cunningham, från vilken viruset initially isolerades. Det uppskattas att mer än 70% av vuxna världen över har varit exponerade för JCV och att viruset persisterar i ett latent tillstånd hos de flesta infekterade individer.

JCV orsakar vanligtvis inga symtom hos friska personer, men kan leda till allvarliga sjukdomar hos immunosupprimerade individer, särskilt hos personer med HIV/AIDS eller som tar immunsuppressiva läkemedel efter organtransplantation. JCV är känd för att orsaka progressiv multifokala leukoencefalopati (PML), en allvarlig neurologisk sjukdom som karakteriseras av demyeliniering i hjärnan och kan leda till döden.

Virusfysiologi är ett område inom virologi och cellbiologi som handlar om studiet av virus’ interaktion med värddjurets celler på molekylär nivå. Det inkluderar förståelsen för hur virus infekterar, replikerar sig och modifierar värdcellens funktioner för att möjliggöra sin egen överlevnad och reproduktion.

Virusfysiologin undersöker också de mekanismer som styr virus’ patogenicitet, dvs deras förmåga att orsaka sjukdom, samt hur värdcellens immunförsvar reagerar på infektionen. Genom att förstå dessa processer kan forskare utveckla effektiva strategier för att behandla och förebygga virusinfektioner.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

Jag kan hjälpa dig att översätta denna medicinska term till engelska, som är "Avian leukosis virus" (ALV). Detta är en typ av retrovirus som kan infektera höns och andra fåglar. Det finns flera subtyper av ALV, och de kan orsaka olika former av cancer och immunförsvagning hos drabbade djur. Det är värt att notera att detta virus inte kan smitta människor eller andra djur som inte tillhör familjen Gallus gallus (t.ex. kycklingar).

Cell fusion är en process där två eller fler celler slår samman och blir en enda cell med gemensam cytoplasma och kärna. Det kan ske naturligt, som i exempelvis bildandet av fosterceller under embryonal utveckling, eller inducerat i ett laboratoriemiljö för att skapa speciella celltyper för forsknings- eller terapeutiska syften. Cellfusion kan också förekomma vid vissa sjukdomar, som cancer, där cancersceller kan fusera med andra celler och på så sätt öka sin malignitet och resistens mot behandlingar.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

En polyprotein är ett långt, sammanhängande protein som bildas genom translationen av ett enda mRNA-molekyl. Polyproteinet klipps sedan itu i mindre proteiner med hjälp av specifika proteaser. Detta förekommer exempelvis vid virusreplikationen hos vissa virus, till exempel humana immunodeficiencysvirus (HIV) och hepatitisc virus typ 1 (HCV), där polyproteinet innehåller olika virala proteiner som behövs för virusets överlevnad och replikation.

Orthomyxoviridae är en familj av virussorter som inkluderar de sjukdomsalstrande virusen influensavirus A, B och C. Dessa virussorter orsakar ofta influensa hos människor och andra däggdjur samt fåglar. Virusen har en enkel, segmenterad RNA-genom som omges av ett lipidmembran innehållande två virusproteiner. De är mycket smittsamma och kan spridas via droppburen smitta från en infekterad individ. Influensavirus A är särskilt känt för sin förmåga att mutera och orsaka pandemier, som exempelvis den spanska sjukan 1918.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

I'm sorry for any inconvenience, but "Blåtungavirus" is not a recognized medical term or virus in English. It's possible that there may be some confusion with the term, as "blåtunge" is a Swedish term that means "blue tongue." If you are referring to a specific virus that causes blue tongue disease, it is most likely the "Bluetongue virus" (BTV).

Bluetongue virus (BTV) is an infectious disease that primarily affects sheep and other ruminants, such as cattle, goats, and buffalo. It is transmitted by midges or gnats of the genus Culicoides. The virus causes inflammation and damage to the blood vessels in the respiratory and intestinal tracts, leading to symptoms like fever, swelling of the head and neck, excessive salivation, and difficulty breathing. In severe cases, it can cause death.

Bluetongue is not considered a human health threat, as humans are generally not susceptible to infection with BTV. However, there have been rare cases of laboratory-acquired infections in people who work closely with the virus.

"Epitope" er en medisinsk terminologi som refererer til den del av et antigen (et fremmed protein eller struktur) som blir kjennetegnet av et antistoff, og som binder seg til det. Epitopen kan være en liten molekyleringskompleks på antigener, noe som gjør at det er spesifikk for den enkelte type antigen. Dette er viktig i immunologi og medisinsk sammenheng fordi epitopene kan identifiseres og måles for å undersøke immunresponsen til et bestemt antigen, som kan være assosiert med en infeksjon eller en sykdom.

Ortomyxovirusinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae. De mest kända virusslagen inom denna familj är influensavirus, som orsakar sjukdomen influensa (vanligen kallad för grip). Andra exempel på Orthomyxovirusinfektioner är Islas Fernandes-feber och infektioner orsakade av Thogotovirus.

Influensavirus delas upp i fyra huvudtyper: A, B, C och D. Influensa A kan infektera både människor och djur, medan influensa B och C främst orsakar sjukdom hos människor. Influensa D påverkar främst nötkreatur men anses inte vara en zoonotisk patogen som kan smitta människor.

Infektioner med influensavirus A och B orsakar ofta säsongsgrip, som vanligtvis uppstår under vintern i tempererade klimatzoner. Symptomen på influensa inkluderar feber, hosta, nästäppa, irritat svalg, huvudvärk och muskelvärk. I allvarliga fall kan influensa leda till komplikationer som lunginflammation eller hjärtsvikt, särskilt hos äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar.

Influensavirus A kan också orsaka pandemier när ett nytt subtyp av viruset utvecklas och sprids globalt. Detta skedde senast under 2009, då en pandemi orsakades av en ny subtyp av influensa A (H1N1) virus.

Islas Fernandes-feber är en annan sjukdom som orsakas av ett Orthobunyavirus och förekommer i Afrika, Asien och Latinamerika. Symptomen på Islas Fernandes-feber inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till encefalit (hjärninflammation) eller blödningar i huden och inre organ.

För att förebygga infektioner med influensavirus rekommenderas vaccination årligen, särskilt för personer som tillhör riskgrupper. Andra preventiva åtgärder inkluderar handhygien och andningsskydd. För Islas Fernandes-feber finns det inget vaccin tillgängligt, men smittspridningen kan begränsas genom att undvika stick av myggor som sprider viruset.

Sendaivirus är ett släkte inom familjen Picornaviridae och ordningen Picornavirales. Det är ett non-enveloped, icosahedralt virus med en singelsträngad positivt polariserad RNA-genom som är omkring 7,4 kb lång. Viruset orsakar ofta asymptomatiska infektioner hos flera djurarter, inklusive människor. Sendaivirus har identifierats hos en rad olika värdar, såsom fåglar, gnagare och apor. Det är känt för att orsaka enteroviral infektioner hos människor, men sjukdomarna tenderar att vara milda och inkluderar ofta mag-tarmrubbningar och feber. Viruset sprids främst via fäkal-oral route och kan överleva längre perioder i utomhusmiljö på grund av sin resistens mot miljöförhållanden.

Moloney's Muscle Leukemia Virus (MMTV) är ett typ av retrovirus som kan orsaka leukemi hos möss. Det upptäcktes första gången på 1960-talet av John Moloney och har sedan dess använts som ett viktigt forskningsverktyg inom molekylärbiologi. MMTV är en så kallad exogen retrovirus, vilket betyder att det kan infektera individer från utsidan och integrera sin genetiska information i värdens DNA.

MMTV infekterar främst muskel- och lymfceller och orsakar en onkogen transformation av dessa celler genom att integrera sitt virusgenom i närheten av onkogener, vilket kan leda till överaktivering av dessa gener. Detta kan i sin tur leda till oreglerad celldelning och slutligen cancer.

Det är värt att notera att MMTV inte är känt för att orsaka sjukdom hos människor, men det finns vissa bevis som antyder att det kan spela en roll i utvecklingen av bröstcancer hos människor. Dessa studier är dock fortfarande preliminära och behöver ytterligare forskning för att fastställa sambandet.

Virusintegration (eller viralt integrering) är ett tillstånd där genomet från ett virus integrerats in i värddjurets DNA. Detta sker ofta med retrovirus, som HIV, genom att viruset inför sitt eget genmaterial in i värdcellens kromosomer under reproduktionen. När detta sker blir virusgenomet en del av värdcellens genetiska material och kan påverka cellens funktion eller leda till onkogenesis om integrationen sker i närheten av en protoonkogen. Virusintegration kan också göra det svårare att behandla virusinfektioner, eftersom de traditionella metoderna för att eliminera viruset, såsom antivirala läkemedel eller immunsvar, inte påverkar den integrerade delen av genomet.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

Glukosamin är ett naturligt förekommande ämne i kroppen och utgör en grundläggande building block i kroppens ledvätska och brosk. Det är en aminosakhar som hjälper till att bygga och underhålla kollagen, ett protein som är viktigt för ledernas hälsa och flexibilitet.

Glukosamin förekommer naturligt i kroppen, men kan också tas in som dietary supplement. Det är vanligt förekommande som behandling för osteoartrit, en form av ledvärk orsakad av ledskador eller åldrande. Glukosamin har visat sig minska smärtan och förbättra rörligheten hos personer med lindrig till måttlig osteoartrit i låren och knäna, men det är inte klart om det verkar lika bra som traditionella smärtstillande läkemedel.

Glukosamin finns tillgängligt i flera former, inklusive glukosaminsulfat och glukosaminhydroklorid. Det finns också i kombination med andra ämnen som chondroitin och MSM (metylsulfonylmethan). Även om det inte finns några allvarliga biverkningar relaterade till glukosamintillskott, kan det orsaka milda mag- eller tarmrubbningar hos vissa individer. Det är också viktigt att notera att glukosamin inte är lämplig för veganer eftersom det vanligen utvinns från skal av krabbor, humrar och andra kräftdjur.

... (kallas Ockelbosjuka i Sverige, pogostafeber i Finland och karelsk feber i Ryssland) och Ross River-virus orsakar ...
... och Sindbis-virus). ^ [a b c d e f g] "Zika virus". ^ [a b c d e f g] "Factsheet for health professionals". ecdc.europa.eu. ^ ... Inkubationstiden, eller den tid från att man utsätts för virus från myggbett till dess att man får symptom är inte helt ... "For Health Care Providers: Clinical Evaluation & Disease , Zika virus , CDC" Arkiverad 25 december 2015 hämtat från the Wayback ... "Zika virus: Health alerts in South America and Caribbean following fears illness may cause birth deformities" ^ "Brazil reports ...
335-7. ^ Skogh M, Espmark A: Ockelbo disease: epidemic arthritis-exanthema syndrome in Sweden caused by Sindbis-virus like ... Efterhand kom han över till forskning kring hepatit B-virus (HBV, ursprunglig beteckning australantigen) där han deltog i ...
Virus Res.106(2):103-16. (Virus, Wikipediaartiklar med identifierare från EoL, Wikipediaartiklar med identifierare från GBIF, ... Sindbis-group alphavirus replication in periosteum and endosteum of long boned in adult mice. Journal of Virology 74(19):9294- ... Alfavirusen är ett släkte av virus som tillhör familjen Togaviridae. Det finns 25 olika slags alfavirus och man har bevisat att ... Överföringen av viruset sker oftast via myggor, vilket då gör alfavirusen till ett arbovirus (virus som sprids med hjälp av ...
DNA-based Sindbis replicon, and packaged Sindbis replicon vectors expressing hantavirus structural genes in hamsters", Virology ... För närvarande är Elghs huvudinriktning studiet av herpes simplex-virus roll för utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Fredrik ... Åsa Björndal Szekely, Lazlo Szekely och Fredrik Elgh: "Ebola virus infection inversely correlates with the overall expresssion ... Ramon Flick, Kirsten Flick, Heinz Feldmann och Fredrik Elgh: "Reverse genetics for Crimean-Congo hemorrhagic fever virus", ...
Sindbisvirus (kallas Ockelbosjuka i Sverige, pogostafeber i Finland och karelsk feber i Ryssland) och Ross River-virus orsakar ...
Analysen visade att myggan bar på en ny variant av Sindbisvirus, olikt tidigare virus som upptäckts i Sverige. ... Vårt mål är att hitta samma virus hos fåglar, myggor och människor och därmed ha en säker beviskedja där vi ser vilken fågelart ... Det var en culistia morsitans, en myggart som antas sprida virus mellan fåglar, men som kanske även kan smitta människor. ... Den myggburna Ockelbosjukan orsakas av ett Sindbisvirus, som kan ge feber och svår ledverk under flera månader. Det som var ...
Med undantag av Sindbisvirus påträffas dessa virus utomlands och har specifika geografiska utbredningsområden. Ross River virus ... Ross River virus tillhör släktet alfavirus. I samma grupp ingår även exempelvis Chikungunya-, Sindbis-, Mayaro-, Onyong-nyong ... Inhemskt finns Ockelbovirus, ett Sindbisvirus, som påträffats i Dalarna och södra Norrland. Samtliga av dessa virus kan orsaka ... Infektion med Ross river virus ger milda symtom med långdragna besvär. Ross river virus sprids med Aedes- och Culex-myggor och ...
Ockelbosjukan orsakas av ett virus som sprids av myggor som sannolikt smittats av andra djur, troligen fåglar. Utbredningen i ... Ockelbosjuka är den svenska benämningen på en sjukdom som orsakas av ett sindbisvirus. Sjukdomen förekommer i andra delar av ... Ockelbosjukan orsakas av ett virus som sprids av myggor som sannolikt smittats av andra djur, troligen fåglar. Utbredningen i ...
  • Sindbisvirus (kallas Ockelbosjuka i Sverige, pogostafeber i Finland och karelsk feber i Ryssland) och Ross River-virus orsakar utslag, ledvärk och feber. (wikipedia.org)
  • En artikel om FOI:s screeningmetod för att artbestämma myggor har publicerats i den högrankade vetenskapstidskriften Molecular Ecology Resources (dec 2013) och en artikel om arbetet med att söka efter och karaktärisera Sindbisvirus i mygg har skickats för publicering till tidskriften Emerging Infection Disease. (foi.se)
  • Vårt mål är att hitta samma virus hos fåglar, myggor och människor och därmed ha en säker beviskedja där vi ser vilken fågelart och vilket myggart det är som sprider smittan till människor, säger Göran Bucht. (foi.se)
  • Ross river virus sprids med Aedes- och Culex-myggor och har en inkubationstid på sju till elva dagar. (folkhalsomyndigheten.se)