Sfingomyeliner är en typ av lipider, specifikt en sorts fosfolipid, som förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer. De består av en sfingosinbas och två fettsyror som är esterifierade till basen, samt en fosphatidylkolin-grupp. Sfingomyeliner har viktiga funktioner i cellmembranet, bland annat som stödjande strukturelement och som prekursorer för andra signalkomponenter. Förhöjda nivåer av sfingomyeliner kan vara associerade med vissa sjukdomstillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar och ateroscleros.

Sfingomyelinfosfodiesteras (SMase) er et enzym som bryter ned sfingomyelin, et lipid som forekommer i cellemembranen. Der findes forskellige typer af SMaser, der inddeles efter pH-optimum og den type sfingomyelin de kan nedbryde.

En specifik type af SMase kaldes acid sphingomyelinase (ASM), som har sit optimale pH i surere miljøer og er involveret i en række cellulære processer, herunder cellevækst, differentiering og apoptose. Dysfunktion af ASM har været forbundet med flere sygdomme, herunder neurodegenerative lidelser og kræft.

SMaser er vigtige enzymer i lipidmetabolismen og deres regulering og aktivitet kan have betydning for mange fysiologiske processer samt patofysiologiske tilstande.

Ceramider är en typ av lipidmolekyler som förekommer naturligt i cellmembranet hos djur, växter och mikroorganismer. De utgör en viktig del av det intercellulära skiktet (stratum corneum) i huden, där de hjälper till att behålla hudens barrierfunktion och fuktbalans. Ceramider består av en spak av aminosyror som är kopplad till två fettsyror via en esterbindning.

I medicinsk kontext kan störningar i ceramidmetabolismen vara associerade med olika hud- och sjukdomstillstånd, såsom atopisk dermatit (eksem), psoriasis och diabetes. Ceramider har också visat sig ha en roll i celldöd och inflammation, och de kan vara involverade i patogenesen av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.

Fosfatidylkoliner är en typ av lipidmolekyler som förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer. De är en undergrupp av fosfolipider och har en kolesterolik struktur med två fettsyror som är bundna till ett glycerolmolekyl, tillsammans med en kolin-grupp som sitter på den tredje positionen av glycerolen.

Fosfatidylkoliner har viktiga funktioner i cellmembranet, bland annat hjälper de till att ge membranet struktur och flexibilitet, samt är involverade i celldelning och signalering mellan celler. De förekommer också rikligt i lipoproteiner som transporterar kolesterol och andra lipider i blodomloppet.

Abnorma nivåer av fosfatidylkoliner kan vara associerade med vissa sjukdomstillstånd, såsom neurologiska störningar och leverförändringar.

Sfingolipider är en typ av lipider som innehåller en sfingosinbas, som består av en lång, kolvätekedja med en aminogrupp och en hydroxylgrupp. Denna bas kopplas till en fettsyra via en amidbindning och till en sockergrupp via en glykosidbindning. Sfingolipider delas in i tre huvudgrupper: ceramider, sfingomyeliner och glykolipider. De har många olika funktioner i cellen, bland annat som komponenter i cellytan och som signalmolekyler. Abnorma sfingolipider kan leda till sjukdomar såsom neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Glukosylceramider är en typ av glycosfingolipid som består av en ceramid-grupp (som i sin tur består av en fettsyra och en sphingosinbas) med en glukosmolekyl kovalent bundet till ceramidets 1-hydroxigrupp. Glukosylceramider är en viktig building block för andra komplexa glycosfingolipider, såsom gangliosider och globosider. De förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer och har visat sig spela roller i cellytiska processer som cellytisk signalering och celldelning.

Fosfolipider är en typ av lipider som består av en glycerolmolekyl med två fettsyror bundna till kolatomerna i mitten och en fosfatgrupp bundet till den tredje kolatomen. Fosfatgruppen kan esterifieras med olika alkoholer, vilket ger upphov till olika typer av fosfolipider. De två fettsyrorna kan vara lika eller olika varandra och variera i längd och grad av påladdning.

Fosfolipider är en viktig komponent i cellmembranen, där de bildar en dubbellager som skapar en semipermeabel barriär mellan cellens inre och yttre miljö. Den hydrofoba delen av fosfolipiden består av fettsyrorna, medan den hydrofila delen består av fosfatgruppen. Denna uppbyggnad gör att fosfolipider kan bilda en lipidbilaga som är viktig för cellens struktur och funktion.

Sphingosine är ett lipidmolekyl som är en viktig komponent i cellmembranet hos djurceller. Det är en typ av sphingolipid och har en sphinformad struktur, därav namnet. Sphingosin består av en lång, opolär kolvätekedja med en aminogrupp (-NH2) och en hydroxylgrupp (-OH) på varsin ända.

Sphingosin är involverat i flera cellulära processer, bland annat som en prekursor för andra sphingolipider såsom ceramid och sfingosinfosfat. Dessa lipider har viktiga signalfunktioner inom cellen och är involverade i regleringen av celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och immunresponser. Sphingosin kan också ha en direkt roll som signalmolekyl genom att interagera med specifika receptorer på cellmembranet.

Abnormala nivåer av sphingosin och dess derivat har visats vara relaterade till flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Niemann-Pick sjukdomar är en grupp ärftliga metaboliska störningar som orsakas av defekter i lipidtransporten in i lysosomen, en typ av cellorganell. Detta leder till ansamlingar av kolesterol och andra fettsyror i olika organ, vilket kan skada dem.

Det finns flera olika typer av Niemann-Pick sjukdomar, men de två vanligaste är typ A och typ B. Typ A kännetecknas av en allvarlig neurodegenerativ process som ofta leder till döden innan barnet når 3 års ålder. Typ B är mer varierande i sin uttrycksfullhet, men kan leda till lever- och lungskador.

Sjukdomen orsakas av mutationer i genen SMPD1, som kodar för enzymet acid sphingomyelinase, vilket är involverat i nedbrytningen av sfingomyelin, ett slags fettmolekyl. Vid brist på fungerande enzym ansamlas sfingomyelin och andra fettsyror i lysosomen, vilket orsakar skada på cellen.

Kolesterol är ett fettylt lipidmolekyll som förekommer naturligt i djurceller. Det är en viktig komponent till cellmembranen och används också för att producera hormoner, vitamin D och gallsyror.

Kroppen behöver kolesterol för att fungera korrekt, men för höga nivåer av kolesterol i blodet kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke. Det finns två huvudsakliga typer av kolesterol: LDL (lågdensitetslipoprotein), som också kallas "dåligt kolesterol", och HDL (högdensitetslipoprotein), som kallas "gott kolesterol".

Trots att kolesterol är ett viktigt ämne för kroppen, kan för höga nivåer av LDL-kolesterol i blodet orsaka plackbildningar i artärernas inre väggar, vilket kan leda till åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. HDL-kolesterol hjälper istället till att transportera överskottet av kolesterol från celler till levern, där det bryts ned och utsöndras ur kroppen.

Samtliga människor behöver regelbundna blodprover för att kontrollera sina kolesterolvärden och hålla sig undan riskerna för höga kolesterolnivåer. En läkare kan ge råd om livsstilsförändringar, som träning, hälsosam kost och viktminskning, samt eventuellt medicinering för att hjälpa till att sänka kolesterolnivåerna.

Membranmikrodömen (eng. membrane microdomains) är en typ av submikrometervid regioner i cellytan som har en unik sammansättning av lipider och proteiner jämfört med omgivande membran. De är rika på kolesterol och sfingolipider, vilket gör dem mer vätskeofulla (eller "flytande tillstånd") än omgivande fosfolipidrika regioner.

Membranmikrodömen är också kända som lipid rafts och de har visat sig vara viktiga för en rad cellulära processer, inklusive cellyttra signalering, intracellulär trafficking, cellytskild separation och infektion. Dessa strukturer är dynamiska och kan reversibelt byta form och storlek i respons på cellulära signaler och förändringar i miljön.

Membranlipider refererar till de lipider (fettliknande molekyler) som är en viktig komponent i cellmembranen hos levande organismer. De två huvudsakliga typerna av membranlipider är fosfolipider och glykolipider.

Fosfolipider består av en hydrofil (vattenavvisande) fosfatgrupp och två hydrofoba (vattenavstötande) fettsyror som tillsammans bildar en dubbel lagerstruktur i cellmembranet. Denna struktur möjliggör för membranen att vara selektivt permeabel, vilket innebär att vissa molekyler kan diffundera genom membranen medan andra inte kan göra det.

Glykolipider är liknande fosfolipiderna men har en sockergrupp kopplad till fosfatgruppen istället. De förekommer i mindre utsträckning än fosfolipider och spelar en viktig roll i cellytanternas interaktioner med varandra och med omgivningen.

Membranlipider är också involverade i cellsignalering, cellytors funktion och andra viktiga cellulära processer.

'Fostrets organ, full utveckling' kan definieras som den fysiologiska och anatomiska utvecklingen av ett fosters olika organ som är komplett eller nästan komplett vid slutet av graviditeten. Under denna period har de flesta organens struktur, funktion och storlek nått en punkt där de liknar de hos en fullvuxen individ. Detta inkluderar hjärtat, lungorna, levern, njurarna, tarmarna, hjärnan och det centrala nervsystemet, samt de yttre organen som hud, hår, naglar och könsorgan. Vid denna tidpunkt är fostret i princip redo för att överleva utanför moderns kropp med lämplig vård och stöd.

'Serin-C-palmitoyltransferase' (SCPT) er ein klasse av enzymer som spiller en viktig rolle i prosessen med lipidsyntese, mer konkret i syntesen av et lipiddel som heter delepasir. Dette enzymet overfører en palmitatgruppe (en slags fettsyre) fra pälmitoyl-CoA til et serinresid av et protein, i et prosess kalt S-palmitoylering. Denne modifikasjonen kan ha betydning for proteinetes lokalisering og funksjon i cellen. Det finnes to hovedformer av SCPT, SCPT1 og SCPT2, som har ulik subcellulær lokalisering og substratspecifitet.

Ceramidaser är en typ av enzym som bryter ned ceramider, en typ av lipider (fetter) som finns i celldelarna hos levande organismer. Ceramider spelar en viktig roll för cellmembranens struktur och funktion. Ceramidaser katalyserar reaktioner som bryter ned ceramider till mindre molekyler, vilket reglerar mängden ceramid i cellen. Dessa enzym har visat sig ha betydelse för celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och inflammation. Avvikelser i ceramidaser har associerats med olika sjukdomar, inklusive neurologiska störningar, cancer och diabetes.

Tunnskiktskromatografi (Thin Layer Chromatography, TLC) är en enkel, känslig och relativt billig metod inom analytisk kemi för att separera, identifiera och/eller bestämma koncentrationen av olika komponenter i en heterogen blandning.

I tunnskiktskromatografi appliceras ett litet volymprover av den undersökta blandningen, ofta upplöst i ett lösningsmedel, i ena änden på ett plana, porösa och inaktiva adsorbensskikt, som exempelvis silikadioxid eller aluminiumoxid, som är applicerat på en glasskiva eller en plastplatta.

Efter applicering av provet tillsätts ett litet volymprover av det mobila lösningsmedlet i den andra änden av skiktet. Lösningsmediet transporterar sedan de olika komponenterna i blandningen uppåt skiktet genom kapillärkrafter, där varje komponents rörlighet beror på dess specifika interaktion med adsorbensskiktet och lösningsmedlet. Komponenter som har en starkare interaktion med adsorbensskiktet får en lägre rörlighet och separeras därför från komponenter med en svagare interaktion, vilka istället får en högre rörlighet.

Efter separationen av de olika komponenterna i blandningen kan dessa identifieras och/eller kvantifieras genom att jämföra deras rörelsemönster (Rf-värden) med referensstandarder eller genom spektroskopiska metoder, som exempelvis UV/VIS-spektroskopi eller fluorescensdetektion.

Tunnskiktskromatografi är en användbar metod för att snabbt och enkelt screena och identifiera okända komponenter i en blandning, samt för att kontrollera renhet och koncentration av kända substanser.

'Fostervatten' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det vatten som finns inneslutet i fostrets amnion och hälleklåda (kiesta) under graviditeten. Fostervattnet har en viktig funktion då det ger ett skyddande och flexibelt miljö till fostret under dess utveckling. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också små mängder av elektrolyter, proteiner, immunglobuliner och andra substanser som kommer från moderkakan (placentan) och fostret självt. Fostervattnets volym ökar gradvis under graviditeten och når sin maximala mängd strax innan förlossningen.

Cerebroside er en type lipid (fedtsyre) som forekommer i hjernen og nerverne. Det er en slags sfingolipid, der består af en sfingosinbase forbunden med en sukker (saccharide) molekyle, normalt glukose eller galaktose. Cerebrosider er en vigtig komponent i cellemembraner i hjernen og nerverne, og de spiller en viktig rolle for celles funksjon og signaloverføring. Abnormaliteter i cerebrosidets metabolisme kan føre til forskjellige neurologiske lidelser, som for eksempel Gaucher sykdom.

"Double lipid storage" är inte en etablerad medicinsk term. Det kan dock tolkas som två separata lipida lagringar eller möjligen en anomali där två lipiddroppar är förenade i samma cell. Lipider är en grupp organiska molekyler som inkluderar fett, vax och kolesterol. De lagras ofta i cellsamlingar kallade lipiddroppar, som används som energireserv och för att underlätta cellytor. I medicinska sammanhang kan abnormala lipidlagringar vara associerade med sjukdomar såsom metabola störningar eller neurodegenerativa tillstånd.

Fosfatidyletanolamin (PE) er en type fosfolipid som er en viktig komponent i cellemembranene til alle levende celler. PE utgjør om lag 20-30% av membranlipidene i eukaryote celler og er særlig rik i mitokondrier og ytre membranen til endosomane og lysosomane.

PE har en glycerolbakgrunn med to fedtsyrekedjor bundet til karbon 1 og karbon 2, og en fosfatgruppe bundet til karbon 3. På den andre side av fosfatgruppen finnes et aminogrupppe som kan være forbindet med en ethanolamin-grupp (som PE) eller en kolin-grupp (for å forme fosfatidylkolin).

PE spiller en viktig rolle i cellemembranstabiliteten, membrantransport og signaloverføring. Det kan også være involvert i apoptose (programmert celledød) og autofagi (et intracellulært nedbrytningsprosess).

Fosfatidylcholin (ibland förkortat PC) är ett fosfolipid som är vanligt förekommande i cellmembranet hos levande organismer. Det består av en glycerolbacke med två fettsyror bundna via esterbindningar på kolatomerna C1 och C2, samt en kolförening som kallas cholin bundet till kolatomen C3 via en fosfatesterbindning.

Fosfatidylcholin är viktigt för cellmembranets struktur och funktion, och spelar också en roll i celldelningen, signaltransduktion och lipidtransport. Det förekommer naturligt i många livsmedel, till exempel ägg yolk och lever, och används också som excipient i vissa läkemedel.

Brefeldin A er ein protein kinase inhibitor som støter på den intracellulære transporten av proteiner i eit cellular system, særlig mellom endoplasmic reticulum og Golgi-apparatet. Det blir brukt i forskning for å undersøke mekanismane til proteintransport og -lagering i cellar. Brefeldin A er også kjent for å ha en antifungal effekt og blir brukt i medisinen som ein del av behandlinga av svampinfeksjonar.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

Fasomvändning, även känt som Fas-ligandinducerad apoptos eller programmerad celldöd, är en biologisk process där celler aktiverar en inneboende mekanism för att kontrollerat dö och bortses ifrån. Denna process spelar en viktig roll i utvecklingen av flera olika system i kroppen, såsom det immunologiska systemet, samt under sjukdomstillstånd som cancer.

Fasreceptorn är en proteinkomplex belägen på cellmembranet och aktiveras när den binder till sin ligand, Fas-ligand (FasL). När Fasreceptorn aktiveras initieras en signaltransduktionskaskad som leder till att cellen undergår apoptos. Denna process innebär att cellens DNA fragmenteras, cellytan viklar sig inåt och cellen upplöses till slut i små bitar som kan fagocyteras av andra celler.

Fasomvändning är en normal och nödvändig process för att underhålla homeostasen i kroppen, men när den blir onormalt aktiverad kan den leda till sjukdom eller skada. Till exempel kan överaktivering av Fasomvändning vara involverat i autoimmuna sjukdomar och neurodegenerativa tillstånd, medan underaktivering kan bidra till cancerutveckling genom att förhindra borttagningen av skadade eller tumörceller.

Egg yolk is the nutrient-rich, inner portion of an egg. In medical terms, it is known as "vitellus" and is one of the two main parts of an egg, along with the egg white or "albumen." The egg yolk contains various essential nutrients such as proteins, fats, vitamins (A, D, E, K, B6, B12), minerals (calcium, iron, zinc, phosphorus), and antioxidants like lutein and zeaxanthin. It is also a significant source of cholesterol and dietary fat. The egg yolk plays a crucial role in the development of an embryo, providing essential building blocks for growth and nourishment.

Liposom är små, sfäriska vesiklar som består av ett lipidhaltigt dubbelskal (lipiddubbelmembran) och innehåller en vattenfylld kavitet i mitten. Lipider är organiska molekyler som huvudsakligen består av fettsyror, glycerol och fosfatgrupper.

Liposomer bildas genom självorganisation när lipider exponeras för vatten. När amfifila lipider (dvs. lipider med både hydrofila och hydrofoba egenskaper) placeras i ett vattenmiljö, tenderar de att ordna sig så att deras hydrofoba delar samlas tillsammans och skapar en hydrofob kärna, medan deras hydrofila delar riktas utåt mot det vattenfyllda miljön. Detta resulterar i formationen av lipiddubbelmembranet som omsluter den vattenfyllda kaviteten.

Liposomer är användbara inom medicinen eftersom de kan användas för att leverera läkemedel till specifika celler eller vävnader i kroppen. Hydrofila läkemedel kan placeras inuti den vattenfyllda kaviteten, medan hydrofoba läkemedel kan integreras direkt i lipiddubbelmembranet. På detta sätt kan liposomer hjälpa till att skydda läkemedlet från nedbrytning och förbättra dess biotillgänglighet, vilket kan leda till en ökad effektivitet och minskade biverkningar.

Liposomer används också inom forskningen för att studera cellyta och signaltransduktion, eftersom de kan användas som modellsystem för cellmembranet.

"Tioner" är inget etablerat medicinskt begrepp. Det kan möjligen vara en förvrängning eller förväxling med "tionulaceton", som är ett äldre farmakologiskt begrepp för en grupp av läkemedel som användes som muskelavslappnande medel. Men eftersom "tioner" i sig inte existerar som ett medicinskt begrepp, finns det ingen officiell medicinsk definition att ge.

Fumonisiner är en typ av mykotoxiner, som produceras av vissa svampar i släktet Fusarium. De två mest studerade fumonisinerna är Fumonisin B1 och Fumonisin B2. Dessa toxiner kan förekomma i vissa mat- och fodermedel, särskilt i majsprodukter.

Fumonisiner har visat sig ha toxicologiska effekter på djur och människor, framförallt på levern och njurarna. De kan orsaka skador på celldelningen och leda till onormal cellväxt och cancersammantal hos djur. Fumonisin B1 har också visat sig vara neurotoxisk och kan orsaka leverskador hos människor som konsumerar mat med höga nivåer av toxinet.

Det finns inga klara bevis för att fumonisiner orsakar cancer hos människor, men de har klassificerats som möjliga cancerframkallare av Internationella cancerforskningsagentur (IARC).

4-Chloro-7-nitrobenzofurazan är en kemisk förening med formeln C6H2ClN3O4. Det är ett gult till brunt, kristallint pulver som är lösligt i vatten och organiska lösningsmedel. Den används ofta som en oxidationsmedel i organisk syntes och har också potential användas som en sprängämne.

I medicinsk kontext, 4-Chloro-7-nitrobenzofurazan saknar kliniskt användning och är inte ett etablerat läkemedel. Det är istället främst en kemisk byggsten eller intermediär i syntesen av vissa kemiska föreningar som kan ha medicinsk relevans.

"Hydrolys" är ett medicinskt eller kemiskt begrepp som refererar till nedbrytning av en molekyl med hjälp av vatten. Detta sker ofta när en kemisk bindning mellan två substanser (som vanligtvis är proteiner, kolhydrater eller ester) bryts ner i två delar med hjälp av en vattenmolekyl. Denna reaktion resulterar i att den ena delen av molekylen får en extra hydroxylgrupp (-OH) och den andra delen får en extra väteatom (H+).

Processen kallas för "hydrolys" eftersom den innebär att en molekyl splittras upp ("lysis") med hjälp av vatten ("hydro"). Hydrolys kan ske spontant under specifika förhållanden, men kan också katalyseras med hjälp av enzym eller starka syror/baser.

'Fosfolipas' är ett enzymsystem som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som innehåller en fosfatgrupp. Fosfolipasen klyver den bindning som finns mellan fettsyran och glycerolresten i fosfolipiden, vilket resulterar i att en fettsyra frigörs. Detta enzym delas vanligtvis in i fyra olika typer (A1, A2, B och C) beroende på vilken typ av bindning de klyver. Fosfolipaser har flera funktioner i kroppen, till exempel kan de vara involverade i cellytares signalering, cellmembraners uppbyggnad och nedbrytning samt i lipiders metabolism.

'Membranfluiditet' refererer til hvor nemt eller vanskeligt det er for molekyler og ioner å bevege seg gjennom cellemembranen. Cellemembranen består av to lag lipider, som i roe har en hydrofob (vannavvisende) egenskap. Dette betyr at lipidlagene ikke lar vannløselige substanser passiere gjennom dem selv. Derimot, cellemembranen inneholder også proteiner som kan fungere som kanaler eller pumper for å lette passage av bestemte molekyler og ioner gjennom membranen. Membranfluiditeten vil da være en indikator på hvor fleksibel lipidlaget er, og hvor lett proteinerne i membranen kan rotere eller bevege seg.

Høy membranfluiditet betyr at lipidlaget er mer fleksibelt og at proteiner i membranen let kan bevege seg og endre konformasjon, noe som kan føre til en lettere passage av molekyler og ioner gjennom membranen. Lav membranfluiditet betyr at lipidlaget er mindre fleksibelt og at proteiner i membranen har vanskeligheter med å bevege seg og endre konformasjon, noe som kan føre til en vanskeligere passage av molekyler og ioner gjennom membranen.

Membranfluiditeten kan påvirkes av forskjellige faktorer, blant annet temperatur, sammensetningen av lipider i membranen og nivåene av kolesterol i membranen. Forstyrrelser i membranfluiditeten kan være involvert i ulike sykdomme, for eksempel demens, alzheimers sykdom, Parkinsons sykdom og kraftigere infeksjoner.

'Kolin' (eller 'cholin' på engelska) är ett vattenlösligt, organiskt ämne som är en essentiell näringsämne och en viktig beståndsdel i vår kropp. Det ingår i strukturen hos vissa lipider, så kallade fosfolipider, som är en viktig del av celldelarnas (membranernas) struktur.

Kolin är också en prekursor till neurotransmittorerna acetylkolin och noradrenalin, vilket betyder att det spelar en roll i signaleringen mellan nervceller. Dessutom har kolin visat sig ha en viktig roll för minnesfunktionen och hjärnans funktion överlag.

I kroppen kan kolin tillföras genom dieten, där det finns i föda som lever, ägg, fisk, nötter och gröna lökväxter.

Cnidaria är ett fylum av marina djur som inkluderar maneter, koraller, sjöanemoner och hydroida. De flesta arter inom Cnidaria har nässelceller, som används för att fånga byten eller för försvar. Nässelcellerna innehåller en giftig kapsel som exploderar vid kontakt, vilket skadar eller dödar bytet.

Cnidariagifter är därför definierade som de toxiner som produceras och lagras i nässelcellerna hos Cnidaria-djuren. Dessa gifter kan variera mycket mellan olika arter, men de flesta innehåller proteiner och peptider som påverkar cellmembranet eller nervsystemet hos offret. Vissa cnidariagifter kan orsaka smärta, svullnad, rodnad och andningssvårigheter hos människor, medan andra kan vara mer allvarliga eller till och med dödliga. Behandlingen av cnidariagifter beror på artens identifiering och symtomen, men den kan inkludera avlägsnande av tentaklerna, rengöring av sårplatsen, smärtlindring och andningsstöd om det behövs.

"Unilamellära liposomer" är en typ av liposom, som är en sorts vesikel gjord av en dubbel lipidmembran. "Unilamellära" betyder att det finns en enda lipidbilaga runt varje vesikel. Den inre och yttre lipidbilagan är uppbyggda av fosfolipider, som har en hydrofil (vattenlöslig) huvudgrupp och en hydrofob (oljelöslig) svans. På grund av den amfifila strukturen tenderar fosfolipider att spontant formera dubbla skikt i vattenmiljöer, vilket resulterar i bildandet av liposomer.

Unilamellära liposomer används ofta inom forskning och medicin på grund av deras förmåga att transportera både hydrofoba (oljelösliga) och hydrofila (vattenlösliga) substanser. De kan också användas som en kontroll för att studera cellyta, eftersom de kan fusionera med cellmembranet och släppa in sin innehållslösning i cellen.

'Fetter' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det kan möjligen syfta på vissa medicinska tillstånd som involverar ökat fett, såsom fetma (obesitas) eller olika former av läckage (lipodystrofi), men det finns inget officiellt accepterat sätt att använda termen inom medicinen.

Den Golgi-apparaten är ett organell i eukaryota celler som är involverad i modifiering, sorting och transport av proteiner och lipider. Det består av staplade, flercelliga säckar, cisternor, som är arrangerade i parallella rader och omges av ett membransystem. Proteiner och lipider transporteras in i Golgi-apparaten i en vesikel från det endoplasmatiska nätverket (ER), där de modifieras genom en serie av processer, inklusive glykosylering, sulfatisering och fosforylering. Efter att ha blivit modifierade transporteras proteiner och lipider sedan ut från Golgi-apparaten i vesiklar till olika delar av cellen eller förpackas in i sekretoriska granuler som kommer att släppas ut från cellen.

Lysofosfatidylkoliner (även kallat lyso-PC eller LPC) är en typ av fosfolipid som förekommer naturligt i cellmembran hos djur, växter och mikroorganismer. Det är den deacylerade formen av fosfatidylkoliner (PC), där en fettsyra har avlägsnats från glycerolbakgrunden, vilket resulterar i en fristående fettsyra och ett lysofosfolipid.

Lysofosfatidylkoliner spelar viktiga roller inom cellbiologin, bland annat som signalmolekyler och deltagare i celldelning och celldöd. Vissa typer av lysofosfatidylkoliner kan också ha proinflammatoriska effekter och bidra till inflammation och skada på cellmembran vid vissa sjukdomstillstånd, såsom ateroskleros, neurodegenerativa sjukdomar och lunginflammation.

Cyclopentane är en organisk förening som består av en cyklisk, fematomig kolkedja med varje kolatom bundna till två väteatomer. Det kan ses som en cykloalkan, en typ av kolväte där kolatomerna är arrangerade i en sluten ring. Cyclopentane har den kemiska formeln C5H10.

Det är en färglös, flytande vätska vid rumstemperatur och har en söt doft. Cyclopentane är lösligt i de flesta organiska lösningsmedel, men mindre lösligt i vatten. Det används ofta som ett standardreferenceämne för kalorimetriska mätningar och som en råvara inom organisk syntes för att producera andra kemikalier.

Cyclopentane är inte särskilt reaktivt i sig självt, men kan undergå reaktioner som leds av dess cykliska struktur och den ringformade konformationen av kolatomerna. Exempel på sådana reaktioner inkluderar elektrofila substitutioner och additionsreaktioner till dubbelbindningarna mellan kolatomerna i ringen.

'Bryggade föreningar' är inget etablerat medicinskt begrepp på svenska. Det kan dock tolkas som en direkt översättning av den engelska termen "bridging associations", vilket i neurovetenskapliga sammanhang kan syfta på de förbindelser (associationer) mellan olika hjärnregioner som möjliggör kommunikation och integration av information.

Ibland används begreppet "bryggade föreningar" i betydelsen "kompensatoriska förbindelser", vilket innebär att hjärnan bildar alternativa neurala nätverk eller vägar för att kompensera för skador eller funktionsnedsättningar i vissa områden.

Det är viktigt att notera att användningen av "bryggade föreningar" som medicinskt begrepp kan variera, och det rekommenderas därför att konsultera relevanta vetenskapliga artiklar eller läromedel för en mer precis definition inom specifika kontexter.

Neutral ceramides are a type of ceramide, which is a kind of lipid molecule found in the outer layer of the skin (the stratum corneum) and in cell membranes. Ceramides play a crucial role in maintaining the barrier function of the skin, helping to prevent water loss and protect the skin from external damage.

Neutral ceramides are called "neutral" because they do not have any electrical charges on their head groups. They are made up of sphingosine and fatty acids, and are an essential component of the lipid matrix that makes up the stratum corneum. Neutral ceramides help to maintain the structural integrity of this layer, promoting healthy skin function and appearance.

A deficiency in ceramides has been linked to various skin conditions, such as dryness, roughness, and irritation. Therefore, maintaining adequate levels of neutral ceramides is important for keeping the skin hydrated, supple, and protected.

Biological toxins are poisonous substances that are produced by living organisms such as bacteria, plants, and animals. They can cause harm to humans, animals, and the environment. Biological toxins can be classified into different types based on their source, mechanism of action, and symptoms they produce.

Some examples of biological toxins include:

1. Bacterial toxins: These are produced by bacteria and can cause a range of illnesses from food poisoning to life-threatening conditions such as botulism. Examples include botulinum toxin, produced by Clostridium botulinum, and tetanus toxin, produced by Clostridium tetani.
2. Plant toxins: These are found in various plants and can cause illness or death if ingested. Examples include ricin, found in the seeds of the castor oil plant, and aflatoxin, produced by certain molds that grow on crops such as peanuts and corn.
3. Animal toxins: These are produced by animals such as snakes, spiders, and scorpions. Examples include venom from snakes and spiders, and tetrodotoxin, found in pufferfish.

Biological toxins can cause harm through various mechanisms, including damaging cells, disrupting organ function, or interfering with the body's communication systems. They can be highly potent, meaning that even small amounts can cause serious harm or death.

Prevention and treatment of biological toxin exposure depend on the type of toxin and the severity of the exposure. This may include supportive care such as hydration and oxygen therapy, medications to treat symptoms, and in some cases, antitoxins or vaccines to prevent or lessen the effects of the toxin.

'Rengöringsmedel' är ett samlingsbegrepp för produkter som används för att rengöra och desinficera olika ytor, redskap och utrustningar. Det kan exempelvis vara rengöringsmedel för hushållsbruk såsom tvättmedel, diskmedel och skönjningsmedel, men även produkter som används inom medicinska sammanhang såsom desinfektionsmedel, antiseptiska medel och steriliseringsmedel.

Rengöringsmedlen innehåller ofta kemiska ämnen som bryter ner eller avlägsnar smuts, fett, skador och mikroorganismer som bakterier, svampar och virus. Vissa rengöringsmedel är specialdesignade för att hantera vissa typer av smuts eller miljöer, till exempel rengöringsmedel för kontaktskirmar, optiska linser eller elektronisk utrustning.

Det är viktigt att använda rätt typ av rengöringsmedel för varje situation och följa anvisningarna på produktet för att garantera effektivitet och undvika skador på ytan eller utrustningen.

Fettomsättning, även känd som lipolys, är en biokemisk process där triglycerider (en form av fett) baksöndras i kroppen för att användas som energikälla. Denna process sker främst i fettvävnaden och kontrolleras av flera hormoner, inklusive adrenalin, noradrenalin och glukagon. När dessa hormoner binder till receptorer på fettcellernas yta aktiveras en signaltransduktionskaskad som leder till att lipasenzymet aktiveras och bryter ned triglyceriderna till glycerol och fettsyror, vilka kan transporteras till levern för att omvandlas till energi.

Mikrokalorimetri är en metod för att mäta små värmemängder (typ på nanogramsnivå) som frigörs eller absorberas vid kemiska reaktioner, fysiologiska processer eller biokemiskareaktioner. Denna teknik används ofta inom forskning för att studera exotermiska och endoterma processer i en rad olika sammanhang, till exempel vid analys av en persons basal metabolism, studier av proteiner och enzymer, polymerkemi och mikrobiologi.

Det finns två huvudsakliga typer av mikrokalorimetri: differentialskanning (DSC) och isoterisk titrationskalorimetri (ITC). Differentialskanning kalorimetri jämför värmeflödet genom ett prov med värmeflödet genom en referens under en uppvärmnings- eller nedkylningsprocess. Isoterisk titrationskalorimetri mäter den värmeeffekt som orsakas av en kemisk reaktion när två ämnen successivt tillsätts varandra i en termostatiserad cell under konstant temperatur.

Mikrokalorimetri är användbar inom forskning och utveckling inom områden som läkemedelsforskning, materialvetenskap, polymerer, kemi, biokemi, miljöstudier och livsmedelsindustri.

Glykosfingolipider (GSL) är en typ av komplexa lipider som innehåller en kolhydratkedja (glykan) och en fettsyra kovalent bundna till en ceramid-grupp. Ceramiden består i sin tur av en sphingosinbas och en fettsyrakedja. Glykanen kan variera i längd och sammansättning, men innehåller ofta en eller flera sackarider som hexos (hexosamin) och hexuronsyra.

GSL delas vanligen upp i fyra huvudgrupper beroende på den sista sackariden i glykanen: glukos, galaktoz, neuraminsyra eller en kombination av dessa. Dessa grupper innefattar bland annat de så kallade gangliosiderna, globosiderna och keratosiderna.

GSL är viktiga beståndsdelar i cellytan (plasmamembranet) hos levande celler och har en rad funktioner, däribland att agera som receptorer för olika signalsubstanser och att vara involverade i cellytans struktur och stabilitet. Avvikanden i strukturen eller nivåerna av GSL kan leda till diverse sjukdomar, exempelvis vissa arvsmassasjukdomar och cancer.

Octoxynol är ett slags surfaktant, som är en typ av ytaktiv ämne. Det används ofta i laboratoriemiljöer som en del av cellkulturer för att desinficera glas- och plastyror. Octoxynol har också använts som ett spermicid i vissa former av preventivmedel, men det rekommenderas inte längre på grund av potentiala hälsorisker.

I medicinsk kontext kan octoxynol användas för att öka membranpermeabiliteten hos celler, vilket kan underlätta penetrationen av vissa läkemedel in i celler. Det har också visat sig ha antivirala egenskaper och har studerats som en möjlig behandling för HIV/AIDS, men det finns inga godkända mediciner på marknaden som innehåller octoxynol som aktiv ingrediens.

Det är värt att notera att octoxynol kan ha toxicologiska effekter och orsaka skada på celler vid höga koncentrationer eller långvarig exponering. Därför bör det hanteras med försiktighet i laboratoriemiljöer och användas sparsamt i medicinska tillämpningar.

Di-glycerider är en typ av lipidmolekyler som består av två molekyler glycerol (glycerin) som är esterifierade med fettsyror. Det betyder att fettsyrornas karboxylgrupp (COOH) har reagerat med varsin av glycerols hydroxylgrupper (-OH), vilket resulterar i en triglyceridmolekyl. Triglycerider är den vanligaste formen av fett som lagras i kroppen och hittas i matvaror som mjölkprodukter, nötter och frön.

Di-glycerider bildas när en triglycerid delvis hydrolyseras (bryts ner) under digestionen eller i livsmedelsförädlingen. De kan också syntetiseras i laboratoriet för användning som emulgeringsmedel, skummiddel och andra industriella tillämpningar.

I medicinsk kontext är di-glycerider inte särskilt väl studerade, men det finns vissa bevis på att höga nivåer av di-acylglycerider i blodet kan vara förknippade med insulinresistens och metabolisk syndrom.

Fluorescenspolarisation (FP) är en teknik inom biokemi och cellbiologi som används för att studera molekylära interaktioner och konformationella förändringar hos fluorescerande molekyler. FP bygger på att man mäter polarisationsgraden hos fluorescensljuset från en fluorofor som exciterats med polaiserat ljus.

När en fluorofor exciteras kommer den att emittera ljus med samma våglängd men med nedsatt polarisationsgrad på grund av rotationsrörelser under exciterings- och emissionsfasen. Om en fluorofor är bunden till ett stort molekylärt substrat kommer rotationen att minska, vilket leder till en högre polarisationsgrad hos det emitterade ljuset. Genom att mäta förändringar i polarisationsgraden kan man draga slutsatser om huruvida två molekyler binder till varandra eller om en molekyl undergår konformationella förändringar.

Fluorescenspolarisation är en känslig och selektiv teknik som används inom ett brett spektrum av forskningsområden, däribland proteinförstudier, läkemedelsforskning och diagnos.

Fettsyror (eller "fedtensyrer" på dansk) er organiske syrer med en lang, kulstofholdig kæde, der typisk består af 4 til 36 kulstofatomer. De findes naturligt i fedtstoffer, som olie og animalske fedtstoffer, samt i levende celler hos planter og dyr.

Fettsyrer spiller en vigtig rolle i mange aspekter af vores sundhed, herunder som energikilde, som bestanddele af cellemembraner og som forstadier til andre biologisk aktive forbindelser i kroppen. De kan klassificeres efter deres kemiske struktur og længde på kulstofkæden:

1. Lodret forløbende (saturerede) fedtsyrer: Disse har en enkel, uforgrenet kulstofkæde med enkeltbindinger mellem hvert kulstofatom. De er typisk fasta ved stuetemperatur og omfatter smørsyre (butansyre), palmitinsyre (hexadecansyre) og stearinsyre (oktadecansyre).
2. Grenede (umættede) fedtsyrer: Disse har en eller flere dobbeltbindinger mellem kulstofatomerne i deres kæde, hvilket gør dem flydende ved stuetemperatur. De kan opdeles i mono-umættede (én dobbeltbinding) og poly-umættede (flere dobbeltbindinger) fedtsyrer. Eksempler på mono-umættede fedtsyrer er oleinsyre (octadecenoic acid), mens eksempler på poly-umættede fedtsyrer er linolsyre (linoleic acid) og alfa-linolensyre (alpha-linolenic acid).
3. Transfedtsyrer: Disse opstår, når dobbeltbindingerne i umættede fedtsyrer drejer sig fra deres normale cis-konfiguration til en trans-konfiguration. Dette sker ofte under industriel forarbejdning af fødevarer og er blevet kendt som værende ugunstig for sundheden.

Fedtsyrer spiller en essentiel rolle i vores krop, idet de er en del af cellernes membraner, hjælper med at transporterer fedt-løselige vitaminer og er en vigtig energikilde. Derudover er visse typer af omega-3-umættede fedtsyrer (fx alfa-linolensyre) essentielle, hvilket betyder, at vi må få dem fra vores kost, da kroppen ikke kan fremstille dem selv.

Fosfatidylseriner är en typ av fosfolipid som förekommer naturligt i cellmembranet hos levande väsen, inklusive människor. Det är ett viktigt strukturellt och funktionellt komponent av cellytan, speciellt i hjärnan där det spelar en roll i signalering och kommunikation mellan neuroner. Fosfatidylseriner deltar också i regleringen av cellcykeln, apoptos (programmerad celldöd) och immunresponsen.

Chemiskt sett består fosfatidylseriner av en glycerolbacke med två fettsyror bundna till kolatomerna C1 och C2 och en fosfatgrupp och serinaminosyra bundna till kolatom C3. Den negativt laddade fosfat- och seringruppen är riktad in mot cellens cytosol, medan de två fettsyrorna utgör den hydrofoba ytan som är vänd utåt i vätskefasen.

Fosfatidylseriner kan också användas som ett markör för celldöd och stress, eftersom det under vissa omständigheter kan bli exponerat på cellens yta under apoptos eller när cellmembranet är skadat. Detta upptäcks fenomen har potentialen att användas som en markör för att identifiera och undersöka sjukdomar, såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

Cyklodextrin är en typ av cylindrisk, ringformad oorganisk molekyl som består av glukoseenheter som är kemiskt sammanlänkade i en ringstruktur. Den medicinska definitionen av cyklodextriner definieras vanligtvis som kemiska komplexbildare som används för att förbättra lösligheten, stabiliteten och biotillgängligheten hos vissa läkemedel. Cyklodextriner bildar inre håligheter där läkemedelsmolekyler kan placeras, vilket skyddar dem från nedbrytning och förbättrar deras löslighet i vatten. Detta gör att läkemedlen kan ges i lägre doser och med mindre biverkningar jämfört med traditionella former av läkemedel. Cyklodextriner används också som utvecklingsverktyg inom farmaceutisk forskning och utveckling.

En fosfodiesteras är ett enzym som bryter ned specifika fosfatesterbindningar, vanligtvis i molekyler såsom nucleotider och nukleotidföreningar, till en alcohol och en fosfatgrupp. Det finns flera olika typer av fosfodiesteraser som katalyserar hydrolys av specifika fosfatesterbindningar i olika molekyler.

För att vara mer specifik: En "Fosfordiesterhydrolas" är en allmän term för ett enzym som bryter ned en fosfatesterbindning genom hydrolys, men det används sällan i medicinsk kontext. I stället tenderar man att vara mer specific när man refererar till de olika typerna av fosfodiesteraser som finns, såsom Fosfodiesteras 4 (PDE4) eller Fosfatidylinositol-specifika fosfolipas C (PI-PLC).

Fosfatidylglyceroler är en typ av fosfolipid som förekommer i celldelar och biologiska membran. Den består av två fettsyror som är bundna till en glycerolmolekyl, med en fosfat- och en glycerolgrupp. Fosfatidylglyceroler spelar en viktig roll i celldelningen, energiomsättning och som en del av lipopolysackarider i yttre membran hos grampositiva bakterier.

'Molekyler konfiguration' refererer til den rumlige fordeling og orienteringen av atomer eller grupper av atomer i en molekyl. Det inkluderer også bondslengder, vinklar mellom bindinger og stereokemiske egenskaper. Molekyler kan ha ulik konfigurasjon selv hvis de har samme kjemisk formel, noe som kan ha betydning for deres fysisk-kemiske egenskaper og biologiske aktivitet.

Ceramide Trihexosidase, också känt som CDT eller GSL-β-1,3-N-acetylglucosaminyltransferase, är ett enzym som katalyserar en reaktion där en N-acetylglukosaminresid förs över till en ceramidmolekyl med en β-1,3-bindning. Detta enzym spelar en viktig roll i nedbrytningen av glykolipider, specifikt globoside och lactosylceramid. Genetisk defekt av detta enzym orsakar en sjeldan ärftlig metabolisk störning som kallas för Ceramid Trihexosidase deficiens eller GSL-β-1,3-N-acetylglucosaminyltransferase deficiens. Denna sjukdom karaktäriseras av ansamlingar av glykolipider i lysosomer och kan leda till neurologiska symtom som exempelvis utvecklingsstörning, muskelsvaghet, ataxi och synnedsättning.

I'm sorry for the confusion, but "Laurater" doesn't seem to be a recognized term in medical terminology. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a regional variation of a term. If you have more context about where this term came up, I would be happy to help you try and figure out what it might mean.

I en medicinsk kontext är en konstgjord membran en syntetisk barriär som skapas för att efterlikna eller ersätta en naturlig biologisk membran i kroppen. Dessa konstgjorda membran kan tillverkas från en rad olika material, inklusive polymerer och keramik, beroende på deras ändamål och användningsområde.

Exempel på konstgjorda membran inkluderar:

1. Dialysmembran: Används i dialysbehandlingar för att ersätta några av njurarnas funktioner genom att filtrera skadliga ämnen och vätskor från blodet.

2. Konstgjorda lungor: Används som en temporär lösning för patienter med respirationssvikt, där konstgjorda membran används för att gasutbyte sker mellan blodet och omgivande luft.

3. Konjunktivala membran: Används vid ögonkirurgi för att ersätta den transparenta ytan som täcker ögats främre del, konjunktiva.

4. Hjärtklaffprotesmembran: Används vid hjärtkirurgi för att ersätta defekta eller skadade hjärtklaffar.

5. Konstgjorda hud: Används som ett tillfälligt skydd för sår och brännskador när det naturliga hudlagret är skadat eller förstört.

Fosfolipasa C är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är viktiga beståndsdelar i celldelar och membran. Fosfolipas C hydrolyserar specifikt en fosfatestrad bindning i fosfolipiden, vilket resulterar i att två produkter bildas: diacylglycerol (DAG) och inositoltrisfosfat (IP3).

Dessa två molekyler har viktiga funktioner i cellen. DAG aktiverar proteinkinase C, som är involverad i celldelning, differentiering och signaltransduktion. IP3 frisätts in i cytoplasman och binder till IP3-receptorer på endoplasmatisk retikulum (ER), vilket orsakar calciumjoner att släppas ut från ER till cytoplasman. Denna ökning av intracellulärt calcium är en viktig signal i cellen och kan leda till olika respons, beroende på celltyp och situation.

Fosfolipasa C finns i flera former i kroppen, och varierar i sin specifika substratspecificitet och regulering. Exempel på fosfolipas C-enzym är PLCβ, PLCγ och PLCδ, som alla har olika regleringsmekanismer och aktiveras av olika signalsubstanser.

Gangliosider är en typ av lipidmolekyler som innehåller socker (kolhydrater) och sitter i yttre membranet hos celler, speciellt i nervceller. De bildar en undergrupp av molekylerna som kallas glykolipider. Gangliosiderna har viktiga funktioner för cellsignalering och erkännande av andra celler. Deras namn kommer från att de först hittades i ganglier, det vill säga kluster av nervceller i centrala nervsystemet. Anormala nivåer eller strukturer av gangliosider kan vara associerade med vissa neurologiska sjukdomar, till exempel Parkinsons och Alzheimers sjukdomar samt Gangliosidoser som är en grupp ärftliga metabola sjukdomar.