En "Reoperation" definieras som ett ytterligare kirurgiskt ingrepp som utförs efter att en patient redan har genomgått en operation för samma problemområde eller sjukdom. Det kan vara schemalagd eller oväntad, beroende på komplikationer, misslyckanden med den ursprungliga behandlingen eller förlopp av sjukdomen.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
En konstruktion som ersätter en hjärtklaff. Den kan vara gjord av biologiskt material (bioprotes) och/eller syntetiskt.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
En protes, t ex hjärtklaff, bestående av biologiskt material, som för sin beständighet är beroende av mekanisk eller kemisk stabilisering snarare än vävnadsåterbildning.
Hemiarthroplasty är en typ av ledersättning inom ortopedisk kirurgi, där endast en halva av ett artrosfört uset lederörelse ersätts med en konstgjord del. Detta görs vanligtvis i stora artikulationer som skulder- och höftleden. I en hemiarthroplasty för skuldra, till exempel, ersätts endast huvudet av överarmsbenet (humerus) med en konstgjord protes, medan ledpannan i axeln lämnas intakt. På samma sätt kan en hemiarthroplasty för höftleden involvera att ersätta bollen på höftbenet (femurhuvudet) med en konstgjord protes, men lämna skålen (acetabulum) i bäckenet intakt.
Klaffen mellan vänstra hjärtkammaren och uppåtgående aortan, vilken hindrar återflöde till hjärtkammaren.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Kirurgiskt ingrepp för inplacering av syntetiskt material för reparation av skadade eller sjuka hjärtklaffar.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Klaffen mellan hjärtats vänstra förmak och vänstra kammare.
I en enkel medicinsk definition, betyder "proteslossning" (engelska: prosthesis evacuation) att ta bort en protes, som är en konstgjord ersättning för en kroppsdel eller -funktion. Detta kan till exempel ske om en protes blir infekterad, inte fungerar korrekt eller orsakar obehag.
Sjukdomar som orsakas av eller leder till funktionsbrister hos hjärtklaffarna.
Kirurgiska ingrepp i hjärta eller blodkärl.
Kirurgiska ingrepp i hjärtat.
Brott på den korta, sammandragna delen av lårbenet mellan lårbenets huvud och trokanter (benutsprång). Hit räknas inte intertrokantära brott, som hör till höftfrakturer.
Aortaklaffinsufficiens är ett hjärtklaffsrelaterat sjukdomstillstånd där aortaklappen, som är belägen mellan det övre kammaren (vänster förmak) och det nedre kammaren (vänstra kammar) i hjärtat, inte sluter tätt under slagningar, vilket orsakar en oregelbunden bakflöde av blod från vänstra kammar till vänster förmak. Detta kan leda till symtom som trötthet, andfåddhet och ödem.
En suturtekniker är en kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal som specialiserat sig på att utföra precisionella syttningar av vävnader under operationer för att främja läkandet och återställa funktionen efter skada eller sjukdom.
I en enkel medicinsk definition kan "recurrence" definieras som återkomsten av en sjukdom eller ett symptom efter en period av förbättring eller remission. Detta innebär att en patient som tidigare diagnosticerats med och behandlats för en viss sjukdom kan uppleva en återförekomst av samma sjukdom eller symptom, även om de previöst hade visat på förbättring. Recurrens bör inte förväxlas med reaktivation, som är användbar inom infektionssjukdomar och avser en återupplivning av en latent infektion.
Bakåtflöde av blod från vänster hjärtkammare till vänster förmak pga ofullständig tillslutning av mitralisklaffen. Detta kan leda till mitralisreflux.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
I prosthetics, a "prosthetic construction" typically refers to the artificial limb or body part that is created to replace a missing or damaged one. This construction is designed to replicate the function and, in some cases, the appearance of the original body part as closely as possible. It is usually composed of various materials such as plastics, carbon fiber, and metal, and is custom-made to fit the individual's specific needs and anatomy. The prosthetic construction may include components like joints, hinges, or motors to help restore mobility and independence for the person.
Utbuktning på kroppspulsådern.
'Postoperativ blödning' refererar till en komplikation efter en kirurgisk procedure, där det uppstår fortsatt eller excesivt blodflöde från operationsstället, vilket kan leda till sjuklighet och potential behov av ytterligare ingrepp för att kontrollera blödningen.
Den pulmonalvenerösa klaffen (Pulmonal Clark) är en hjärtklaff som förbinder höger kammare till lungartären i hjärtat. Den reglerar blodflödet från hjärtats högra kammare till lungorna, där syre fylls på i blodet.
En kombination av medfödda hjärtfel, bestående av 1) pulmonalstenos, 2) kammarskiljeväggsdefekter, 3) dextroposition (högersidig placering) av aortan, så att den åsidosätter kammarskiljeväggens funktion och tar in både ven- och artärblod, och 4) hypertrofi av höger kammare.
En anatomisk förändring i mitralisklaffapparaten och hjärtkammarskiljeväggen, vilket leder till hindrat utflöde från vänster kammare.
Användning av invändigt anbringade stödanordningar (metallplattor, spikar, stavar osv) för att hålla ett benbrott i rätt läge.
Borttagning av implantat eller protes.
En sternotomi är ett kirurgiskt ingrepp där man skär igenom bröstbenet (sternum) för att kunna komma åt hjärtat och de stora blodkärlen som leder till och från hjärtat. Detta görs ofta under öppen hjärtkirurgi. Sternotomin är den vanligaste metoden för att öppna upp bröstet under dessa typer av operationer, eftersom det ger operatören god tillgång till hjärtat och de omkringliggande strukturerna. Efter ingreppet syras ofta bröstbenet ihop igen med metallklamrar som sedan tas bort efter några månader.
Kirurgiskt anlagd förbindelse eller shunt mellan kanaler, rör eller kärl. Den kan göras ända mot ända, ända mot sida, sida mot ända, eller sida mot sida.
Kirurgisk specialitet för diagnos och behandling av sjukdomar och missbildningar i tjocktarmen, ändtarmen och analkanalen.
Medicinskt kan 'protesrelaterade infektioner' definieras som infektioner som utvecklas som en komplikation till användandet av en protes, såsom en ortopedisk protes eller en kateter. Dessa infektioner kan orsakas av bakterier, virus eller svampar och kan drabba olika delar av kroppen beroende på vilken typ av protes som används. Exempel på protesrelaterade infektioner inkluderar lunginfektioner orsakade av andningsmaskproteser, blasinfectioner orsakade av urinkateter och infektioner i ben- eller kärlproteser. Symptomen på protesrelaterade infektioner kan variera beroende på vilken typ av infektion det rör sig om, men kan inkludera feber, trötthet, smärta och sår vid protesens ingång. Behandlingen av protesrelaterade infektioner består ofta av antibiot
Ett förfarande där ett laparoskop förs in genom ett litet snitt nära naveln i syfte att undersöka buk- eller bäckenorganen i bukhinnehålan. Om nödvändigt, kan biopsier eller kirurgiska ingrepp utföras i samband med laparoskopi.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Recurrent laryngeal nerve injuries refer to damage or trauma inflicted on the recurrent laryngeal nerve, a branch of the vagus nerve that supplies motor function to the intrinsic muscles of the larynx, except for the cricothyroid muscle. These injuries can result in voice changes, hoarseness, and, in severe cases, respiratory distress due to impaired vocal cord movement. The causes of recurrent laryngeal nerve injuries may include surgical complications, neck trauma, tumors, or iatrogenic factors.
"Postoperativ vård" refererar till den omfattande, professionella omsorg och behandling som en patient får efter en operation, inklusive övervakning av vitala funktioner, smärtlindring, prevention av komplikationer såsom infektioner, och stöd för att främja snabb och säker återhämtning.
Truncus arteriosus är ett medfött hjärtfel där det enbart finns en stor blodkärl (truncus) som delar upp sig i lungartärer och kroppspulsåder istället för de två separata artärerna, aorta och pulmonalartär, som normalt sett förekommer. Detta leder till att syresatt blod från hjärtat blandas med syrefattigt blod, vilket kan orsaka cyanosi (blåfärgning av hud och slemhinnor) och andra symtom beroende på svårighetsgraden av felet. Behandlingen innebär ofta kirurgisk korrektion under de första levnadsmånaderna.
Den tid en patient är inlagd på sjukhus eller annan vårdinrättning.
'Survival Rate' refererer til sandsynligheden for, at patienter overlever en bestemt sygdom eller tilstand over en given periode. Den kan beregnes på forskellige måder alt efter konteksten, men oftest angives den som den procentuelle andel af patienter, der er i live et år (eller flere) efter diagnosen. Survival rate kan være et vigtigt mål for effektiviteten af behandlinger og for at forstå udfaldet for forskellige sygdomme.
Torakotomi är ett chirurgiskt ingrepp där man öppnar thorax (brösthålan) genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av bröstet. Detta görs vanligen för att tillgängliggöra lungan eller andra strukturer inne i thorax för operation. Torakotomin kan användas för att behandla en rad olika patologiska tillstånd, såsom lungcancer, emfysem, pneumotorax, kirurgisk dränering av pleurahråvan och andra lungsjukdomar som kräver direkt tillgång till strukturerna inne i thorax. Efter torakotomin placeras ofta en dränerage tub inne i thorax för att förebygga komplikationer såsom pneumothorax eller hemotorax (luft- eller blodinsamlingar i pleurahråvan). Torakotomin utförs vanligen under allmänbedövning och kan
Kirurgisk behandling av ischemisk kranskärlssjukdom genom transplantation av ett stycke av vena saphena (rosenådern), arteria mammaria eller annat ersättningsmaterial mellan aortan och den täppta kransartären, bortom den sjukliga förändringen.
Infektion i ett operationssår.
Kirurgiskt avlägsnande av en ryggradsdisk, helt eller delvis. Den vanligaste indikationen för ingreppet är diskförskjutning eller bråck. Förutom genom sedvanligt kirurgiskt ingrepp kan operationen utföras som perkutan diskektomi eller laparoskopisk diskektomi, av vilka den perkutana metoden är vanligast.
Exsudativa och proliferativa inflammatoriska förändringar i endokardiet, med förekomst av påväxter på ytan eller i själva endokardiet och oftast med utbredning till en hjärtklaff, eller ibland omfattande hjärtkamrarnas inre ytskikt eller andra delar av endokardiet. Inflammationen kan uppträda primärt eller som komplikation till annan sjukdom.
Onormalt stor aktivitet i bisköldkörtlarna, vilken kan vara primär eller sekundär. Primär hyperparatyreos är associerad med tumörbildning eller hyperplasi.
Utbyte av höftleden.
Komplikationer som drabbar patienten under operation. De kan vara, men behöver inte vara, förknippade med det sjukdomstillstånd för vilket operationen utförs eller med det kirurgiska ingreppet i sig.
Cardiac valve annuloplasty är en typ av hjärtkirurgi som utförs för att reparera eller stärka en skadad hjärtklaff, ofta på grund av mitraliscksftalsprolaps eller andra former av klaffinsufficiens. Under proceduren korrigerar kirurgen formen och storleken på den skadade klaffens ring, eller annulus, genom att placera en protesstarm i den för att hjälpa till att återställa normal funktion och stänga klaffen tätt under varje hjärtslag. Detta görs vanligtvis med hjälp av en speciell typ av suturteknik eller med hjälp av en flexibel, syntetisk ring som passar runt annulus för att stödja och stabilisera klaffen.
Periprosthetic fracturer är en benfraktur som sker nära eller direkt i kontakt med ett artificiellt ledimplantat, såsom en protes. Denna typ av fraktur kan inträffa till följd av trauma, men kan också orsakas av svaghet i benstrukturen som är relaterad till sjukdom eller ålder. Periprostetiska fracturer är vanliga hos äldre patienter med lågbenproteser och kräver ofta komplext kirurgiskt management för att uppnå goda kliniska resultat.
Statistiskt mått på frekvens av och orsak till dödsfall bland sjukhuspatienter.
Ofullkomligheter eller missbildningar hos hjärtat, vilka finns redan från födseln.
Acellular dermis refers to a type of decellularized connective tissue matrix derived from mammalian skin, which is used in medical treatments and procedures, particularly in the field of reconstructive surgery. This material consists of collagen, elastin, and other extracellular matrix components that provide structural support, but it has had the majority of its cellular components removed during the manufacturing process.
Patologisk process, bestående av partiell eller fullständig bristning av skikten i ett opeationssår.
Kirurgiskt ingrepp för att minska på trycket i en kroppshålighet eller kroppsdel.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Plastikkirurgisk operation på ögonlocken.
Någon teknik tillämpad vid kirurgiska ingrepp i gallvägarna.
Anastomotic leak är ett komplikation efter en kirurgisk operation, där det sker en oönskad förbindelse mellan två luft- eller vätskefyllda kompartment i kroppen, oftast som ett resultat av en felställning eller en bristning av en anastomos, det vill säga den konstgjorda sammanlänkningen mellan två organ, t.ex. efter en tarmresektion. Denna komplikation kan leda till att tarminnehåll läcker ut i omgivande vävnad eller i bukhölen, vilket kan orsaka infektioner, inflammation och i värsta fall livshotande situationer.
Spinal fusion är en neurokirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment kirurgiskt förenas till ett kontinuerligt segment för att korrigera en deformitet, stabilisera en instabil region av ryggraden eller eliminera smärta orsakad av oartikulerade rörelser mellan vertebrala segment. Detta åstadkommes vanligen genom att placera bengraftmaterial och/eller hårdvara (skruvar, stänger, plattor) mellan de två segmenten för att främja benbildning och skapa en fast struktur.
Reumatisk hjärtsjukdom är en kardiovaskulär komplikation till akut rheumatoid artrit eller akut streptokockinfektion, som orsakar inflammation i hjärtklaffarna och/eller hjärtmuskulaturen, vilket kan leda till klaffskada, hjärtsvikt och andra komplikationer.
Reimplantation är en medicinsk procedur där ett kroppsdel, oftast en lem, återförs och fästs tillbaka på sin ursprungliga plats efter att ha blivit avlägsnad eller skiljt från kroppen. Detta kan ske som en del av behandlingen för olika medicinska tillstånd, såsom trauma, tumörer eller medfött missbildningar. Reimplantationen utförs vanligtvis av en kirurg specialiserad på transplantationskirurgi och kan involvera att återansluta blodkärl, nerver, muskler och senor för att återställa funktionen i den drabbade lemmen.
Operationsmetoder för undvikande av invasiv kirurgi till förmån för sluten eller lokal kirurgi. De innebär bruk av laparoskopiska instrument och fjärrkontrollerade instrument med direktobservation av operationsområdet genom ett endoskop eller liknande anordning. Tack vare minskad skadeomfattning med minimalt invasiv kirurgi kan långa sjukhusvistelser undvikas.
Medfödda defekter i skiljeväggen mellan hjärtats kammare, oftast pga att bulbärskiljeväggen inte fullständigt sluter till foramen interventricularis.
The tricuspid valve is a fibrous tissue structure located between the right atrium and right ventricle of the heart, which consists of three leaflets (anterior, septal, and posterior) that direct blood flow from the right atrium into the right ventricle during each cardiac cycle, preventing backflow of blood.
Kaplan-Meier estimate is a statistical method used to calculate the survival probability over time in medical research, taking into account censoring and the occurrence of events. It provides a graphical representation of the survival function, which illustrates the proportion of subjects in a study cohort who are still alive or free from a specific event (such as disease progression or recurrence) at different time points. The Kaplan-Meier estimate is particularly useful when analyzing time-to-event data and helps researchers evaluate the effectiveness of treatments, interventions, or prognostic factors in patient outcomes.
Processer varvid sårytor växer ihop.
Kirurgisk infällning av syntetiskt eller biologiskt material som ersättning för eller reparation av skadade eller sjuka blodkärl.
Kirurgiska förfaringssätt för behandling av kärlsjukdomar.
Protes, framställd av syntetiskt eller biologiskt material, för reparation av skadat eller sjukt blodkärl.
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
Anläggande på kirurgisk väg av yttre öppning till ileum (tunntarmens nedre del) genom bukväggen för tömning av tarminnehåll. Denna ersättning av ändtarmsfunktionen genomförs oftast hos patienter med svår tarminflammation. De två vanligaste metoderna är reservoar (för kontinens) och tub (för inkontinens).
I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.
"Ett bröstben, även känt som sternum, är ett platt, långt ben i mitten av fronter delar av det humanas skelett, som ger struktur och stöd till thorax (bröstkorgen) och skyddar de vitala organen i thorax, inklusive hjärtat och lungorna."
Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som är känt för sin extrema slitagesvårighet, låga friktion och goda isolerande egenskaper. Det används ofta inom medicinsk teknik som beläggning på katetrar och andra medicinska instrument samt i till exempel ortopedisk kirurgi för att reducera friktionen mellan implantat och benvävnad.
Invändiga anordningar för att vid läkning av benbrott hålla brottytorna/brottdelarna i rätt läge. Genom att tillämpa principer för biomedicinsk teknik kan kirurgen sätta in metallplåtar, spikar, skenor osv för att korrigera skelettdefekter.
Medlemmar av en religiös rörelse som grundades i USA under andra hälften av 1800-talet och förkunnar en aktiv evangelism, millenniets ankomst, och man motsätter sig starkt krig och myndigheters inblandning i samvetsfrågor. Jehovas vittnen motsätter sig som regel blodtransfusion och andra behandlingsmetoder baserade på blodprodukter.
Inflammation i kroppspulsåderns vägg.
Förminskning av passagen förbi mitralisklaffen pga fibros och kalcinos i flikarna och korda. Detta leder till förhöjt tryck i vänster förmak, som i sin tur höjer ven- och kapillärtrycket i lungorna och anfall av dyspné och takykardi vid fysisk ansträngning. Reumatisk feber är den främsta orsaken.
Transposition of the great vessels (TGV) is a congenital heart defect in which the two major blood vessels leading out of the heart - the aorta and the pulmonary artery - are switched in position, resulting in oxygen-poor blood being pumped to the body and oxygen-rich blood being pumped to the lungs.
Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.
En form av felriktning av ögonen orsakad av för stark konvergens av synaxlarna, vilket leder till korsögdhet. Tillståndet kan t ex bero på förlamning av ögats yttre, raka muskel, vilket ger ögat ett inåtriktat läge vid försök att spänna blicken. Syn. esotropi.
En onormal förbindelse mellan delar av matsmältningsorganen eller mellan någon del av matsmältningsapparaten och omgivande organ.
Den postoperativa perioden är tiden direkt efter en operation när patienten är under övervakning och behandling för att underlätta gen Recovery, minska smärta och minska komplikationer. Den kan variera i längd beroende på typ av operation och individuell hälsotillstånd.
Avledande av blodflödet från höger förmaks öppning direkt till aortran (eller lårbensartären) via en oxygenator (syresättningsapparat), och därmed ledande det förbi såväl hjärtat som lungorna.
ett sjukdomstillstånd kännetecknat av smärta som strålar ut från ryggen till skinkorna och ned till benens baksidor och sidor. Ischias kan vara ett uttryck för ischiasneuropati, radikulopati (även omfattande ryggnervrötterna, L4, L5, S1 eller S2, ofta i samband med diskbråck), eller skador på hästsvansen.
Inflammation i mediastinum, utrymmet mellan lungsäckarna.
Den förbindelse med gallblåsan genom vilken galla töms ut i den gemensamma gallgången.
Trikuspidalklaffinsufficiens är ett hjärtklaffmissförhållande där trikuspidalklaffen, som förbinder höger förmak och höger kam, inte sluter korrekt under kontraktion av höger förmak, vilket orsakar en reversiv blodflöde från höger kam till höger förmak.
Kirurgiskt avlägsnande av hela (total gastrektomi) eller del av (partiell gastrektomi) magsäcken.
Anläggande av en öppning in i gallblåsan, antingen för dränering eller för kirurgisk förbindelse med annan del av matsmältningskanalen, vanligtvis tolvfingertarmen eller jejunum.
"Ventrikulärt utflödeshinder" är en medicinsk term som refererar till en obstruktion eller nedsatt funktion hos det ventrikulära utflödet, vilket försvårar eller förhindrar normal pumpning av blod från hjärtats ventriklar till stora kroppspulsådern (aortan) eller lungornas artärer. Det kan orsakas av strukturella hjärtsjukdomar, funktionella rubbningar eller externa kompressioner och kan leda till ökat tryck i ventriklarna, hjärtfel och organskador om det inte behandlas.
Den fibrösa och serösa säckliknande bildning som omger hjärtat de stora blodkärlens rötter.
Uppträngande av den nedre delen av matstrupen eller övre delen av magsäcken genom matstrupsgapet.
En ryggradsförträngning är ett tillstånd där en eller flera intervertebrala skivor i ryggraden degenererar, förtjockas eller skadas, vilket orsakar kompression och skada på de omkringliggande nervrötterna eller ryggmärgen.
Höftledsersättning.
Benbrott där ändarna inte vill förenas, utan blir avrundade och bildar falska leder.
Kirurgisk behandling av magen eller den nedre delen av matstrupen i avsikt att minska storleken på magsäcken. Operationen används huvudsakligen för behandling av sjuklig fetma och för att korrigera defekter i nedre matstrupen eller magsäcken. Olika metoder för ingreppet tillämpas: vertikal gastroplastik, silikonringsgastroplastik eller horisontell gastroplastik.
Kirurgisk behandlingsmetod för gastroesofageal reflux, med veckning av fundus runt matstrupens nedre del.
En bisköldkörteltumör är en neoplas Eli (abnormal growth) som utvecklas i sköldkörteln, den endokrina körtlarna som producerar tyreoideahormoner. Dessa tumörer kan vara både godartade och elakartade, med de senare varianterna som är mer allvarliga och kan metastasera (spread) till andra delar av kroppen. Bisköldkörteltumörer kan orsaka en rad symtom, inklusive förändringar i huden, viktförlust, sväljningssvårigheter och förändringar i humör eller kognition.
Särande av artärväggen pga blödning igenom kärlväggens inre hinnor och ut mellan kärlväggens olika skikt. Vanligast i aortan.
Anemi orsakad av förkortad livslängd hos erytrocyter.
Något vävt material med öppen textur som används inom kirurgi för reparation, rekonstruktion eller som ersättning för vävnad. Nätet består oftast av syntetiskt material av olika polymerer. Metallnät förekommer också.
En medicinsk definition av 'stygn' är: En metod för att approximera och förena vävnader genom att använda ett igensatt, oftast metalliskt föremål som träs igenom vävnaderna för att hålla ihop dem medan de läker.
En medicinsk definition av 'vävnadslim' är den klara, geléartade substansen som produceras och utsöndras av slemhinnor i kroppen, bestående av vatten, salter, proteiner, slammaterial och elektrolyter.
"Behandlingssvikt" refererer til en situation hvor en patient ikke længere svarer til behandling, enten fordi sygdommen har udviklet resistens overfor den anvendte terapi eller fordi behandlingen ikke er i stand til at kontrollere sygdommens fremskriden. Dette kan føre til en forværring af patientens tilstand og eventuelt død, hvis der ikke etableres en alternativ behandlingsstrategi.
Det fysiologiska återställandet av benvävnad och funktion efter ett benbrott, vari ingår kallusbildning och normal återbildning av benvävnad.
Vagotomi, proximal gastrisk, refererar till en medicinsk procedure där den proximala delen av vagusnerven, som innerverar magmuskulaturen, delvis eller fullständigt klyvs av i samband med behandling av Magengrundssjuka (gastrit eller ulcus). Detta görs för att minska magsaftproduktionen och underlätta läkning av mag- eller tarmulcus. Proximal gastrisk vagotomi innebär vanligtvis att den vagala gren som innerverar överkanten av magen träffas, men kan också omfatta en selektiv vagotomi där även den gren som innerverar fundus och corpus delvis klyvs.
Konstgjord knäled.
Bristande funktionalitet hos en utrustning, antingen pga fel i utrustningen eller pga felaktigt handhavande.
En autosomal, dominant bindvävssjukdom med onormala drag i hjärtat, ögat och skelettet. Till de kardiovaskulära manifestationerna hör mitralklaffprolaps, aortautvidgning och aortabristning. Andra kännetecken kan vara linsförskjutning, oproportionerligt långa lemmar och förstoring av den hårda hjärnhinnan. Marfans syndrom beror på mutationer i genen som kodar för fibrillin, en huvudbeståndsdel av de extracellulära mikrofibrillerna i bindvävnaden.
En benskruv är en metallstav som används inom ortopedisk kirurgi för att stabilisera och foga ihop två benfrakturer, vilket underlättar benens naturliga healingprocess genom att hålla de skadade benbitarna i rätt position. Benskruvarna finns i olika former, storlekar och material, men de flesta är gjorda av titan eller rostfritt stål, som är material som inte orsakar större reaktioner i kroppen. De kan vara permanenta eller tillfälliga, beroende på typen av skada och patientens individuella behov.
Stickor eller stavar av ben, metall eller annat material för fixering av fragment eller ändar av brutna ben.
Kirurgiskt anlagd öppning genom bukväggen till jejunum (tunntarmens övre del), vanligen för enteral näringstillförsel.
Intramedullär frakturfixering är en metod för att stabilisera och hålla ihop benfragmenten efter en intraartikulär längsgående skada på en lårbensfraktur, där en metallstav (nagel) införs genom skaran i mitten av benet (intramedullärt), för att fästa och hålla samman de två ändarna av benet under healingprocessen.
Blockering av flödet i biologiska eller konstgjorda kärltransplantat.
Pancreatectomy är ett kirurgiskt ingrepp där delar eller hela underlivsdrüsen (bauhspeck), även kallad pancreas, tas bort. Det finns olika typer av pankreatektomier beroende på vilken del av gällande organ som behöver tas bort. Till exempel kan en total pankreatektomi innebära att man tar bort hela underlivsdrüsen, medan en partiell pankreatektomi innebär att endast en del av den tas bort. Detta kan användas som behandling för olika sjukdomar eller skador på underlivsdrüsen, såsom cancer eller kronisk pankreatit.
Skenbensfraktur är en benfractur (benbrott) som sker i den tredje av de tre rörliga benen i foten, även känt som skelettets mellersta fotben. Fracturen kan vara either transversell, spiral, komplex eller comminuted beroende på hur benet brustit. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad och blåmärken i området, och ibland kan det vara svårt att gå eller stå på foten. Behandlingen kan bestå av immobilisering med ett gypsat bandage eller en sko för att hjälpa benet att läka rätt. I vissa fall kan kirurgi behövas om fracturen är instabilt eller om det finns andra komplikationer.
Förträngning i aortamynningen pga förstelnade eller förtvinade klaffar. Defekten kan också vara medfödd.
Avlägsnande av främmande material och död eller förorenad vävnad från sår så att frisk vävnad blottas.
Tillämpningen av sannolikhets- och statistiska metoder för att beräkna risken för att någon händelse skall inträffa, såsom sjukdom, återfall, inläggning på sjukhus, invaliditet eller dödsfall. Kan omf atta beräkning av de väntade kostnaderna för sådana händelser och av nödvändiga försäkringspremier.
Sammanfattande statistik som beskriver dödlighets- och överlevnadsmönstren i populationer. Dessa metoder kan användas för att studera inte bara dödsfall, men även annan given ändpunkt, som t ex sjukdomsdebut eller förekomst av sjukdomskomplikationer.
"Second-look surgery" refererar till ett kirurgiskt ingrepp som utförs efter en initial behandling, ofta för att inspektera om cancer eller andra patologiska tillstånd har återvänt eller fortfarande finns kvar. Det är vanligtvis planerat i förväg och skiljer sig från ett oplanerat "revision surgery" som utförs när komplikationer uppstår eller när patienten inte förbättras som förväntat efter en behandling.
Ansamling av blod i skallens epiduralrum pga brott på den mellersta hjärnhinneartären, eller i sällsynta fall hjärnhinnevenen, ofta i samband med tinningsben- eller hjässbenfraktur. Hematomet ökar snabbt i volym och trycker på hjärnhinnan och underliggande hjärnvävnad. Kliniska tecken är akut eller subakut huvudvärk, kräkningar, ändrad tankeförmåga och hemipares. Tillståndet fortskrider naturligt till koma och så småningom till döden.
I en medicinsk kontext kan 'metoder' defineras som de tekniker, procedurer eller processer som används för att diagnostisera, behandla eller forska kring sjukdomar, skador eller andra hälsoproblem. Detta kan inkludera både kliniska metoder som undersökningar, terapier och operationer, samt forskningsmetoder som experiment, observationer och statistisk analys.
Pankreatikoduodenektomi, även känt som Whipple-operationen, är en komplex bukoperation där man tar bort huvudet på underlivets bukspjälle (pancreas), gallgången, duodenum (den första delen av tunntarmen) och delar av magen. Ofta utförs operationen som behandling för pankreatiska cancer eller neuroendokrina tumörer i bukspjället. Efter operationen ansluts de kvarvarande delarna av gallgången, magen och tunntarmen till varandra så att maten fortfarande kan transporteras från magsäcken till tarmarna.
Frakturer i lårbenshuvudet, lårbenshalsen, benutskotten (trokanterna) eller i de intertrokantära eller subtrokantära områdena. Hit hör inte frakturer i höftledsskålen eller lårbensfrakturer nedanför benutskotten.
Första hjälpen eller annat omedelbart ingripande vid olycksfall eller medicinska tillstånd som kräver akut behandling innan adekvat medicinsk eller kirurgisk vård finns att tillgå.
Polyethylene terephthalate (PET) is a type of polyester that is widely used in the manufacturing of plastic products, including bottles for beverages and food containers. It is known for its strength, durability, and resistance to heat. PET is also recyclable and has the number "1" inside the triangular recycling symbol molded into the bottom or side of the container. In a medical context, PET may also refer to a type of imaging study called positron emission tomography (PET scan), which uses a radioactive tracer that is often bound to a type of PET, such as fluorodeoxyglucose (FDG), to produce detailed images of the body's internal structures and functions.
Statistisk kalkyl, där en variabel är fördelad som summan av kvadraten på givna, oberoende och slumpmässiga variabler, som var och en har en normalfördelning med medelvärde noll och varians ett. Syn. chi-kvadratfördelning.
Survival analysis är en statistisk metod för att analysera och förutsäga tiden till ett specifikt händelseutfall, vanligtvis relaterat till dödlighet eller rekurrens av en sjukdom, baserat på tidskorrelerade data.
Y-formad kirurgisk anastomos i någon del av matsmältningsapparaten, med dränering till tunntarmen.
Varje hinder i, stopp eller vändning av det normala tarmflödet mot ändtarmen.
Uttänjningsförfarande. Syn. dilatation.
Ultraljudsmätning av storlek, rörelse och sammansättning hos hjärtat och angränsande vävnader med hjälp av en transduktor i matstrupen.
Onormal inbuktning av den ena eller båda mitralisklafflikarna in i vänster förmak vid systole. Detta medför reflux av blod till vänster förmak
Aneurysm uppkommet till följd av förekomst av mikroorganismer i kärlväggen, eller infektion i redan befintliga arteriosklerotiska aneurysm.
Förlust av blod i samband med kirurgiska ingrepp.
Blood clotting disorders, also known as coagulopathies, refer to a group of medical conditions that affect the body's ability to form blood clots or to regulate the formation of blood clots properly. These disorders can result in excessive bleeding or abnormal clotting, which can lead to serious complications such as stroke, heart attack, or organ damage.
Läckage av blod från blodkärl.
Ultraljudsundersökning av hjärtats och omgivande vävnaders storlek, rörelser och sammansättning. Det vanliga tillvägagångssättet är mätning genom bröstkorgen.
"Vena saphena" refererer til to store venøse blodårer i det subkutane veneriske system, der tømmer blod fra benene til bækkenet. Den store safenusvene (Vena saphena magna) begynder som en forlængelse af dorsalvenen på foden og løber op ad medial siden af underbenet og lårbenet, inden den munder ud i femoralvenen. Den lille safenusvene (Vena saphena parva) begynder ved knæskålen og løber op ad lateral siden af underbenet, inden den munder ud i ydre sartoriusvenen eller direkte i femoralvenen. Disse vener er vigtige for kredsløbet i benene og kan være involveret i patofysiologiske tilstande som varikositeter og dyb venøs trombose.
Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.
En metod för variabelanalys när flera variabler ska tas i beräkning samtidigt. Inom statistik betraktas multivariantanalys som en metod som tillåter samtidig analys av två eller fler beroende variabler.
Slapphet i det övre ögonlocket till följd av missbildning eller förlamning av ögonlockslyftarmuskeln (musculus levator palpebrae). Syn. blefaroptos.
En lokal tumörrecidiv refererar till när cancer återvänder efter behandling, och nya cancerceller bildas vid samma ställe som den ursprungliga cancertumören.
Graden av öppenhet i blodkärl.
Intervertebral Disc Displacement, även känt som discprotrusion eller diskbråck, är ett tillstånd där en del av den mjuka, skivformade strukturen (disken) mellan två ryggradsben (vertebrae) i ryggen pressar ut sig genom en svag punkt eller spricka i den yttre ringen som omger disken. Detta kan resultera i irritation och tryck på de nervrötter som passerar nära diskens yta, vilket kan orsaka smärta, kramper, stickningar eller svaghet i ryggen, benen eller armarna beroende på vilken del av ryggraden som är drabbad.
Olika sorters teknik för att reglera blödning.
Tidsintervallet för en kirurgisk operation.
Ett tillstånd där kroppsvikten är mer än två gånger idealvikten; övervikten kallas sjuklig därför att den är förknippad med många svåra, och till och med livshotande, sjukdomstillstånd.
I en bred medicinsk kontext kan 'tid' definieras som den mängd eller perioden av minuter, timmar, dagar, veckor eller månader som krävs för att en viss fysiologisk process ska äga rum, ett läkemedel ska verka eller en sjukdom ska utvecklas eller förvärras. Tid är också en kritisk komponent i diagnostiska och terapeutiska beslut, eftersom den kan påverka både effektiviteten och säkerheten hos medicinska behandlingar.
Ett aneurysm där hela kärlväggen är skadad och blödningen begränsas av omgivande vävnad, eventuellt med bildande av en säck som står i förbindelse med artär eller hjärta.
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
Tillstånd hos en anatomisk struktur, kännetecknat av onormal utvidgning.
Kirurgiskt avlägsnande av någon del av eller hela tjocktarmen.
Utbuktning på någon del av bröstaortan, dvs den del av kroppspulsådern som går från aortabågen till mellangärdet.
Kirurgiska ingrepp i matsmältningssystemet eller någon av dess delar.
Införande av en rörformig anordning i någon kanal, blodkärl, ihåligt organ eller kroppshåla för tillförsel eller tömning av vätskor för diagnostiska eller terapeutiska ändamål. Förfarandet skiljer sig från intubation, vars syfte är att upprätthålla en öppen förbindelse i tilltäppta kanaler eller kärl.
Rekonstruktivkirurgiska tekniker är metoder inom kirurgin som innebär att återställa, korrigera eller ersätta förlorade strukturer och funktioner i kroppen, ofta efter skada, sjukdom eller medfött missbildning, genom att använda sig av patientens egna vävnader eller konstruera implantat som efterliknar naturliga vävnader.
Sammanfogning av föremål med hjälp av viss typ av bindemedel (cement), t ex vid fixering av benbrott, som vid höftartroplastik, där höftledspannans del sätts ihop med lårbensdelen. Inom tandvården anv änds cement för att sammanfoga delar av en tand eller ersättningsmaterial med befintlig, naturlig tand eller för att fästa tandregleringsband vid tänderna.
Implanterbara fixeringsanordningar som fästs vid benfragment med skruvar för att hålla ihop fraktursprickor och avlasta brottstället under tiden för benläkningen.
Sjukdomar i någon del av gallvägssystemet, inklusive gallgångarna och gallblåsan.
Ofullständig omkastning (transposition) av de stora kärlen, där såväl aortan som lungartären utgår från höger hjärtkammare. Tillståndet är ofta förknippat med kammarseptumdefekt.
Proteser avsedda att delvis eller helt ersätta leder hos människor eller djur.
Ett bråck i buken med en utbuktning i ljumskområdet. Det kan klassificeras efter bråckställe. Indirekta ljumsbråck uppträder genom den inre öppningen av ljumskkanalen. Direkta ljumskbråck uppkommer genom defekter i bukväggen i Hesselbachs triangel. Den förra typen ses vanligen hos barn och unga människor, den senare hos vuxna.
Kirurgiskt ingrepp via snitt genom bukväggen.
Den största gallgången (ductus choledochus). Den utgörs av den kanal som bildas där levergången (ductus hepaticus communis) går samman med gallblåsegången (ductus cysticus).
I en medicinsk kontext kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt och ordnat register över viktig information, ofta relaterad till en specifik patient, forskningsstudie eller population. Exempel på medicinska register inkluderar:
Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den stora blodkärlen som löper från hjärtat och förser kroppen med syresatt blod. Detta kan inkludera aortaaneurysm (en utbuktning eller förstoring av aortaväggen), aortadissektion (en rätt avskiljande skada på aortaväggens innersta lager) och aortit (inflammation i aortaväggen). Aortasjukdomar kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Tyreoidektomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedure där hela sköldkörteln (tyreoidea) tas bort. Denna operation utförs vanligtvis för att behandla sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma eller sköldkörtelcancer. Efter operationen kan patienten behöva livslång hormonersättning med tyroxin (T4) och/eller trijodtyronin (T3), beroende på hur mycket av sköldkörteln som har tas bort.
Ophthalmologic surgical procedures refer to various types of surgeries performed on the eye and its surrounding structures by an ophthalmologist, a medical doctor who specializes in eye care and surgery. These procedures aim to diagnose, treat, or manage a range of eye conditions such as cataracts, glaucoma, retinal disorders, corneal diseases, and eyelid abnormalities. Examples of ophthalmologic surgical procedures include:
"Höftledet, eller acetabulum, är en kulformig led som sammanbinder höftbenets (os coxae) huvud med bäckenet (pelvis), och tillåter rörelser som flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion."
Radiologisk undersökning av kroppspulsådern och dess förgreningar med hjälp av kontrastmedel.
Ett kirurgiskt ingrepp för att ersätta grovtarm och ändtarm med en ileoanal rservoar. Hos patienter med tarmsjukdomar som t ex ulcerös kolit undviks med denna metod behovet av ostomi, då behandlingen möjliggör tarmtömning via anus.
Kirurgiska operationer som kan senareläggas eller inte genomföras alls utan fara för patienten. Hit hör ingrepp för att avhjälpa icke livshotande medicinska problem eller tillstånd som ger psykisk stress eller leder till ev. annan risk för patienten, som t ex kosmetisk kirurgi eller sterilisering.
Bisköldkörtlarna, även kända som bifunktala körtlar eller vesiculära ganglier, är två små körtlar hos mannen som ligger nära urinblåsan och har en funktion i spermaproduktionen. De producerar en protein- och fruktosehaltig vätska som blandas med spermierna för att bilda sädesvätskan under ejakulationen, vilket ger näringsrikt miljö och skydd för spermierna på vägen genom kvinnans reproduktionssystem.
Statistiska modeller som beskriver förhållandet mellan en kvalitativ, avhängig variabel (dvs en som kan ha endast vissa diskreta värden, som t ex närvaro eller avsaknad av en sjukdom) och en oberoende variabel. En vanlig tillämpning är inom epidemiologin, för att beräkna en individs risk (sannolikhet för en sjukdom) som funktion av en given riskfaktor.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
En ortopedisk tekniker är en person som under övervakning av en legitimerad läkare, vanligtvis en ortoped, utför praktiska procedurer och använder speciella instrument och apparater för att hjälpa till med diagnostisering, prevention, korrection och rehabilitering av patienter med muskuloskeletala problem, såsom ben- och ledskador eller sjukdomar.
Kirurgiskt avlägsnande av den förtjockade, åderförkalkade inre hinnan i en karotisartär.
Fullständigt eller partiellt utbyte av en led.
Den del av kroppspulsådern som leder från aortabågen ner till mellangärdet.
Bakteriell Endokardit är en infektion som orsakas av bakterier som penetrerar hjärtklaffarnas och/eller hjärtkammarens endokardium, det inre skiktet av hjärtats muskulatur. Den kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt, stroke eller död om den inte behandlas adekvat med antibiotika och i vissa fall kirurgi.
I en enkel mening kan 'protesimplantation' definieras som en medicinsk procedur där en konstgjord (konstruerad) protes utplaceras och fästes i kroppen för att ersätta eller stödja en defekt, skadad eller saknad del av kroppen. Detta kan gälla olika slags proteser såsom öronsnäckproteser, linsproteser, knä- eller höftproteser och så vidare. Protesimplantationen utförs vanligtvis under operation och syftet är att förbättra patientens funktion, rörelsefrihet och livskvalitet.
Vävnadsflikar av hud eller underhud (ibland med muskelvävnad) som lossas från underliggande vävnad, men får sitta fast vid en ände. De bibehåller sin blodförsörjning under överföringen till sin nya plats. Lambåer används vid plastikkirurgi för att täcka en angränsande defekt. Flikarna kan vara av typen stjälkad lambå, rotationslambå, tublambå osv.
A Proportional hazards model, such as the Cox regression model, is a statistical approach used to analyze the relationship between covariates and survival times in medical research. It allows for the estimation of hazard rates, which represent the instantaneous risk of an event occurring (e.g., death, disease progression), while accounting for the influence of multiple factors. The assumption in this model is that the effect of a covariate on the hazard rate remains constant over time, meaning that the hazard ratio between any two groups remains proportional throughout the study period. This model is widely used in clinical trials and epidemiological studies to evaluate treatment effects, identify prognostic factors, and estimate survival distributions.
"Blodådror, eller venösa systemet, är ett nätverk av rörliga strukturer som transporterar blod till hjärtat från kroppens vävnader, oftast med lägre syre- och närings halter än arteriella systemet. De har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärer och innehåller valvular mekanismer för att förhindra återflödet av blod."
"Preoperativa vård" refererar till den systematiska och omfattande utvärderingen, diagnostiken och behandlingen av en patient inför en planerad operation, med syfte att uppnå optimal kroppslig status och minska perioperativa komplikationer.
En perforerad peptisk sår är en allvarlig komplikation till ett vanligt mag- eller tolvfingertarmsår, där en hålformig ulceration genomgått alla lagren av magsäcks- eller tarmslemhinnan, resulterande i en förbindelse mellan lumen och peritonealcaviteten, vilket kan leda till abdominal sepsis om inte behandlas omedelbart.
En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion i en ven. Detta görs vanligtvis för att ersätta förlorat blod under operationer, trauma eller vid sjukdomar som påverkar blodet, såsom anemi. Transfusionen måste matchas vad gäller blodtyp mellan donator och mottagare för att undvika allvarliga komplikationer.
En bukspottkörtelfistel är en anormal, tunn tunnel (förbindelse) mellan bukspottkörteln och ytan eller ett annat organ, genom vilken kan bukspott läcka ut.
In medicine, a surgical operation, or simply "operation," refers to a medical procedure in which a doctor manually corrects an injury, disease, or abnormality using invasive techniques, such as instruments, cameras, or machines that assist in the visualization and treatment of internal structures. This may involve cutting, scraping, or removing tissue, bones, or other bodily components, and often requires anesthesia to prevent pain and discomfort during the procedure. The specific type of operation is determined by the nature and location of the problem being addressed.
The oculomotor muscles, also known as the extraocular muscles, are a group of six muscles that control the movement and position of the eyeball within the orbit. These muscles include the superior, inferior, medial, and lateral rectus muscles, as well as the inferior oblique and superior oblique muscles. Together, they enable various eye movements such as looking up, down, sideways, and rotating the eyes to follow moving objects or maintain fixation on a single point in space.
Bindemedel som används för att fästa proteser till ben eller limma ben till ben vid svåra frakturer. Syntetiska hartser är vanliga. En blandning av monokalciumfosfat, monohydrat, alfatrikalciumfosfat, kalciumkarbonat och natriumfosfatlösning är också ett användbart lim.
Utbyte av knäleden.
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
Preparat som stoppar blodflödet. Absorberande hemostatika stoppar blödning antingen genom att bilda ett konstgjort koagel eller genom att fungera som mekanisk matris som medverkar till koagulation när den påförs det blödande stället. Dessa medel verkar bäst på kapillär nivå och är inte effektiva när det gäller att stilla blödning från artärer eller vener med mer betydande blodtryck.
Höftledspanna, eller coxaflexion, är den flexion (böjning) av höftleden som sker när benet dras närmare kroppen i knäets riktning.
Avlägsnande av den bakre bågen på en ryggkota (kotbågen).
"Vagotomi" är en medicinsk term som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, som är en del av det autonoma nervsystemet och styr bland annat mag- och tarmverksamheten. Den vanligaste anledningen till att utföra en vagotomi är att lindra symptomen på magreflux (gastrit), ett tillstånd där magsaften läcker upp i matstrupen, ofta orsakad av en ökad nervös aktivitet i den vagala nerven.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

En hjärtklaffprotes är ett medico-tekniskt enhet som används för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Hjärtklaffarna reglerar flödet av blod mellan olika kammare i hjärtat och mellan hjärtat och kroppens blodkärl. En hjärtklaffprotes kan vara nödvändig när en naturlig klaff är för trång, skadad eller inte kan stängas tillräckligt väl, vilket kan leda till hjärtfel och andra komplikationer.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffprotes: mekaniska proteser och biologiska proteser. Mekaniska proteser är ofta långvarigare men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att minska risken för blodproppar. Biologiska proteser, som tillverkas av djur- eller mänskliga vävnader, är mindre tåliga än mekaniska proteser men kan inte behöva antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesoperationer utförs vanligen under allmänt anestesi och kan kräva hjärt-lungmaskin för att stödja hjärtat under operationen. Efter operationen behöver patienten ofta stanna på intensivvården för observation och rehabilitering.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

"Bioprotein" er ikke en etablert medisinsk term. Det kan være forvirrende at tale om en "medicinsk definisjon" for noe som ikke eksisterer i denne konteksten. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på biomolekyler som proteiner, lipider, kulhydrater og nukleinsyre. Disse molekyler spiller alle viktige roller i levende organismer, inkludert cellefunksjon, kommunikasjon mellom celler, immunforsvar og mange andre prosesser.

Hvis du hadde tenkt på noe annet enn "bioprotein", kan du vennligst klargjøre spørsmålet så jeg kan gi deg den riktige svaret?

Hemiarthroplasty är en typ av ledersättning inom ortopedisk kirurgi. Den innebär att ena halvan av ett artrosfattat eller skadat leder ersätts med en konstgjord ledkomponent. Det vill säga, bara ena delarna av den skadade leden byts ut mot en protes.

Exempelvis vid en skulderhemiarthroplasty ersätts endast skulderhuvudet medan skulderkula och rotatorkuffen lämnas intakta. På så sätt behålls den normala ledfunktionen i högsta möjliga grad, samtidigt som smärtan lindras och rörelseförmågan förbättras.

Denna typ av operation är vanlig vid vissa typer av skador eller sjukdomar som exempelvis ledtrauma, benbrott, artros, tumörer eller infektioner i leder.

Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Hjärtklaffprotesimplantation är en medicinsk procedur där en konstgjord hjärtklaff placeras in i hjärtat för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga hjärtsjukdomar som kan orsaka problem med hjärtfunktionen, syrgasbrist eller andra komplikationer.

Det finns två typer av konstgjorda hjärtklaffar som används i dessa procedurer: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffproteser är ofta långvarigare, men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att förebygga blodproppar. Biologiska klaffproteser har ofta en kortare livslängd än mekaniska klaffproteser, men de behöver inte kräva livslång antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesimplantation kan utföras som en öppen hjärtkirurgisk procedur eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker, beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och typen av hjärtsjukdom. Efter operationen kommer patienten att behöva vila och återhämta sig under en tid, och kan få följeslagande behandlingar som mediciner eller rehabilitering för att stödja hjärtfunktionen och förebygga komplikationer.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

Hjärt-kärlkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under operationer och ingrepp på hjärtat och kärlen. Dessa tekniker utförs vanligtvis av speciellt utbildade kirurger inom området, hjärt-kärlkirurger.

Exempel på hjärt-kärlkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Koronar bypass: En operation där en ny blodflödesväg skapas till ett hjärta som har förträngda eller skadade kärl (koronarartärer). Det kan göras med hjälp av en egen blodkärl från patienten eller med en syntetisk graft.
2. Aortakorrektur: En operation där defekter i aortan, den huvudsakliga artären som leder utblottat blod ifrån hjärtat, korrigeras. Det kan handla om att reparera eller ersätta en skadad aortavägg eller att reparera en aortaklaff som inte fungerar korrekt.
3. Hjärtklaffreparation eller -ersättning: En operation där en defekt eller skada i hjärtklaffarna (mitralisklaffen, tricuspidalklaffen, pulmonalisklaffen och aortaklaffen) korrigeras. Det kan göras genom att reparera den befintliga klaffen eller genom att ersätta den med en konstgjord klaff eller en klaff från ett djur eller människa.
4. Hjärttransplantation: En operation där ett skadat eller sjukligt hjärta ersätts med ett friskt och fungerande hjärta från en givare.
5. Ventrikulär assistansdevice (VAD) implantering: En operation där en mekanisk pump implanteras för att stödja hjärtats funktion, ofta vid svår hjärtsvikt när andra behandlingar har misslyckats.
6. Endovaskulära procedurer: Minimalt invasiva procedurer som utförs genom små snitt i kroppen och innebär att katetrar placeras in i kärlen för att korrigera problem med hjärtklaffar, blodkärl eller andra strukturer i hjärtat.

Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla möjliga operationer och procedurer som utförs på hjärtat. Behandlingsalternativet beror på patientens specifika tillstånd, allvarlighetsgrad och andra faktorer.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

Lårbenshalsfraktur (femurhalssköldfraktur) är en benbrottsläktage vid den proximala delen (när benet möter höftleden) av lårbenet, som ofta orsakas av högkraftstrauma eller olyckor. Den kan delas in i intracapsulära och extracapsulära frakturer beroende på om brottet går igenom den kapsel som omsluter ledhuvudet (femurhuvudet) eller inte. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad, hematom och funktionsnedsättning i benet. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av röntgenundersökning, men ibland kan CT-scan eller MRI vara aktuella för att klargöra skada på blodkärl och mjuk vävnad. Behandlingen kan bestå av operationell fixering med intramedullära stavar, plattor och skruvar eller icke-operativ behandling beroende på frakturtyp, patientens ålder och komorbiditeter.

Aortaklaffinsufficiens (Aortic Valve Insufficiency) är ett tillstånd där aortaklaffen, som sitter mellan det övre kammaren (vänster ventrikel) och den stora kroppspulsådern (aortan), inte fungerar korrekt. Normalt sett sluter sig klaffen så att blodet flyttas i en riktning, från vänster ventrikel till aortan. Vid aortaklaffinsufficiens kan klaffen inte stänga tätt, vilket gör att blod flödar baklänges in i det övre kammaren när hjärtat slår. Detta kan leda till en ökad volym av blod i vänster ventrikel och därmed en ökad arbetskraft på hjärtat för att pumpa ut det extra blodet.

Aortaklaffinsufficiens kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, degenerativa förändringar i klaffen, infektioner, hjärtinfarkt eller andra sjukdomar som skadar strukturen på klaffen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta andfåddhet, trötthet, yrsel, bröstsmärta eller benödem. Behandlingen beror på svårighetsgraden av aortaklaffinsufficiens och kan innebära mediciner, operationer eller en kombination av båda.

En suturtekniker (også kendt som suture technician eller surgical suturing technician) er en sundhedsfaglig medarbejder, der har specialiseret sig i at udføre suturer og andre slutningsmetoder på patienter efter operationer eller andre invasive procedurer. Deres hovedopgave er at sikre at sårene bliver lukket på en sikker og æstetisk måde for at mindske risikoen for infektioner, komplikationer og at forbedre helingprocessen.

Suturteknikere arbejder ofte under overvågning af kirurger eller andre lægefaglige medarbejdere i operationssale, men de kan også arbejde i andre sundhedsfaglige områder som f.eks. notfaldrum, klinikker og sygehuse. Deres ansvarsområder kan inkludere:

* At vurdere sårenes størrelse, form, dybde og lokation for at bestemme den bedste slutningsmetode
* At foretage suturer med forskellige typer nåle og tråd alt efter patientens behov
* At fjerne suturer eller klips et vist antal dage efter operationen
* At dokumentere procedurerne korrekt i patientjournalen
* At opbevare og forberede instrumenter, nåle og tråd til brug under operationer

For at blive suturtekniker skal man normalt have en relevant sundhedsfaglig uddannelse og gennemgå en specifik on-the-job training eller et kurssystem for at lære de nødvendige færdigheder. Derudover kan det være påkrævet at have certificering fra en relevant fagorganisation for at kunne arbejde som suturtekniker i visse lande eller regioner.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

Mitralklaffinsufficiens (MI) är en hjärtsjukdom där mitralklaffen, som sitter mellan två av hjärtats kammare (vänster förmak och vänster kammar), inte stänger tätt under slaget. Detta gör att blod flödar tillbaka in i vänstra förmak istället för att pumpas fram till kroppen, vilket kan leda till ökad tryck i lungorna och symtom som andnöd, trötthet och benödem. MI kan vara lindrig eller allvarlig och behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

Aortaanevrys är en medicinsk term som betyder en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som löper från hjärtat, kallad aortan. Aortaanevrys kan vara livshotande eftersom det ökar risken för att aortan ska spricka (akut aortaruptur), vilket kan leda till inre blödning och chock. Symptomen på aortaanevrys kan variera, men de kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, halsont, andnöd och svimningar. Faktorer som ökar risken för aortaanevrys innefattar hög ålder, högt blodtryck, rökning, förekomst av aneurysm i familjemedlemmar och vissa ärftliga sjukdomar som Marfan syndrom. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortan.

Postoperativ blödning är när en patient som har genomgått en operation får fortsatt eller nyutvecklad blödning från operationsstället efter att operationen är klar. Detta kan orsaka komplikationer såsom anemi, hypovolemi (volymbrist) och i värsta fall chock. Postoperativa blödningar kan vara omedelbart efter operationen eller upp till några dagar senare. Orsakerna kan variera från tekniska fel under operationen, blodproppar eller för högt tryck i blodkärlen. Behandlingen kan innefatta ytterligare kirurgi, transfusioner av röda blodkroppar och andra behandlingar för att stävja blödningen och hålla patientens vätske- och elektrolytbalans.

'Pulmonal Klaff' er en medicinsk term som refererer til klapperne i hjertets pulmonalartirie, der forbinder højre underhus (højre ventrikel) med lungernes blodkar system (pulmonalcirkulation). Den pulmonale klappe består af to halvklapper - en fra hver side af den pulmonaleartirie. Disse klapper åbner sig og lukker under forskellige faser af hjertets slag, regulerende blodstrømmen mellem hjertet og lungerne. Pulmonalklappen sørger for at unge blod fra højre ventrikel ikke kan strømme tilbage ind i hjertet, når det pulmonale tryk er lavere end trykket i højre ventrikel.

Fallot's tetralogy is a congenital heart defect that consists of four cardiac anomalies:

1. Pulmonary stenosis (narrowing of the pulmonary valve and/or infundibular area)
2. Ventricular septal defect (a hole in the interventricular septum)
3. Overriding aorta (the aorta is positioned over both ventricles instead of just the left ventricle)
4. Right ventricular hypertrophy (thickening of the right ventricular muscle)

These abnormalities result in obstruction of blood flow from the right ventricle to the lungs and a mixing of oxygenated and deoxygenated blood within the heart. This can lead to cyanosis (bluish discoloration of the skin and mucous membranes), shortness of breath, fatigue, and poor growth and development in infants and children with this condition. Treatment typically involves surgical repair or replacement of the affected valves and closure of the ventricular septal defect.

Subaortastenos är ett medicinskt tillstånd där det finns en förträngning (stenos) i den övre delen av aortan, den stora huvudartär som för börjar i hjärtat och försörjer kroppen med syresatt blod. Subaortastenos kan vara congenital, det vill säga någonting man föds med, eller aquired, det vill säga något man utvecklar under livet. Det kan orsakas av flera olika faktorer, inklusive kalkavlagringar, entäthetsdefekter och infektioner. Symptomen på subaortastenos kan variera beroende på graden av förträngningen och kan inkludera trötthet, andfåddhet, svag puls i halsen och benen, yrsel och i vissa fall även smärta i bröstet. Behandlingen kan bestå av mediciner, operationer eller kombinationen av båda beroende på allvarlighetsgraden av tillståndet.

"Intern frakturfixering" är en form av behandling för benbrott där benet stabiliseras från insidan utan att öppna huden. Detta kan uppnås genom användning av intramedullära nitar, skruvar eller plattor som placeras inuti den skadade benen. Syftet är att förhindra ytterligare skada och främja rätt benheling genom att hålla de skadade benbitarna på rätt plats under läkningstiden. Denna metod används ofta när det finns risk för infektion eller andra komplikationer som orsakas av öppen kirurgi.

'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.

Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

En sternotomi är ett ingrepp där man skär igenom bröstbenet (sternum) för att kunna komma åt hjärtat och de stora blodkärlen i området. Detta görs ofta under öppen hjärtkirurgi. Sternotomin är en vanlig ingreppsväg då den ger operatören god tillgång till hjärtat och de stora kärlen, men det innebär också en viss risk för komplikationer som infektioner, blödningar och skador på bröstbenet. Efter operationen behöver patienten ofta ha ett stort bandage eller en dräkt för att stabilisera bröstbenet under läkningen.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

Colorectal kirurgi är en gren inom kirurgi som fokuserar på prevention, diagnostisering och behandling av sjukdomar i tjocktarmen (colon), endast del av tjocktarmen som också kallas för rectum, och anus. Detta kan inkludera bortoperation av tumörer eller polipper, reparation av skador eller avvikande tillstånd i tarmväggen, samt behandling av inflammatoriska tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Colorectal kirurger kan också vara involverade i screeningprogram för att tidigt upptäcka cancer i tjocktarmen.

Protesrelaterade infektioner (eng. Prosthesis-related infections) är infektioner som uppstår när ett medicalt implantat, till exempel en protes, blir koloniserad av patogena bakterier eller svampar. Dessa infektioner kan drabba alla typer av medicinska implantat, men är speciellt vanliga vid proteser som används för att ersätta en kroppsdel, till exempel en knä- eller höftprotes.

Infektionen kan uppstå akut, direkt efter operationen, eller chroniskt, långt efter att protesen har implanterats. Symptomen på en protesrelaterad infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men inkluderar ofta smärta, svullnad, rödness och sår vid operationsstället, feber och allmän sjukdomskänsla.

Protesrelaterade infektioner kan vara mycket svåra att behandla eftersom de ofta orsakas av biofilm-bildande bakterier som är svåra att döda med antibiotika. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort protesen och genomföra en omoperation för att röja ut infektionen.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Recurrent laryngeal nerve injuries refer to damage or trauma inflicted on the recurrent laryngeal nerve, a branch of the vagus nerve that supplies motor function to the intrinsic muscles of the larynx, except for the cricothyroid muscle. This nerve plays a crucial role in controlling voice production, swallowing, and breathing.

Injuries to this nerve can result in various symptoms, such as hoarseness, weak voice, difficulty speaking or singing, shortness of breath, and swallowing problems. The impairment may be temporary or permanent, depending on the severity and location of the injury. Recurrent laryngeal nerve injuries can occur due to several reasons, including surgical complications, neck trauma, tumors, or iatrogenic causes during medical procedures.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

"Truncus arteriosus" er en medisinsk betegnelse for en sjeldent hjertesvikt hos barn, der kendetegnes ved at der kun er én store blodåre (truncus arteriosus) i stedet for de sædvanlige to: aorta og pulmonalartær. Denne ene blodåre fører både iltet og uiltet blod ud til kroppen, hvilket kan medføre cyanose (blå farve på huden og slimhinder) og hjerteinsufficiens. Behandlingen består typisk af operation i de første dage eller uger efter fødslen for at adskille truncus arteriosus i to separate blodårer og reparere hjertet til en mere normal funktion.

I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

Torakotomi är en kirurgisk procedur där man öppnar bröstkorgen genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av thorax (bröstkorgen). Detta görs vanligtvis för att ge bättre tillgång till de strukturer som befinner sig inne i bröstkorgen, såsom lungor, hjärta och mediastinum (det centrala området i thorax där stora blodkärl och luftstrupar passerar).

Torakotomi kan användas för en rad olika syften, inklusive:

1. Lungresektioner: Om man behöver ta bort en del eller hela en lunga på grund av sjukdom eller skada.
2. Biopsier: Om man behöver ta prover från lungor, lymfknutar eller andra strukturer inne i bröstkorgen för att ställa en diagnos.
3. Dränering: Om det behövs dränera vätska eller luft som har accumulerat inne i bröstkorgen.
4. Reparation av hjärtklaffar: I vissa fall kan torakotomi användas för att reparera skadade hjärtklaffar.
5. Tumörresektioner: Om det behövs ta bort tumörer eller cancer i bröstkorgen.

Torakotomin utförs vanligtvis under allmänt anestesi och kräver en vårdgivare med erfarenhet inom thoraxkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva stanna på intensivvårdsavdelningen för att övervakas noga, och det kan ta tid för patienten att helt återhämta sig.

Koronar-bypass är ett medicinskt ingrepp där man skapar en ny blodförsörjning till hjärtmuskulaturen, när de befintliga koronärartärerna är blockerade eller förträngda. Detta görs genom att använda en frisk blodkärl från ett annat ställe i kroppen (till exempel en liten gren av lungartären eller en armartär) och koppla den till koronärartären, både uppströms och nedströms blockaden. På så sätt återställs blodflödet till det delar av hjärtat som varit utsatt för syrebrist. Detta kan förbättra patientens symptom som kärlkramp (angina pectoris) och minska risken för allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt eller död.

En kirurgisk sårinfektion är en infektion som uppstår i samband med ett kirurgiskt ingrepp. Den kan drabba såväl det opererade området som omgivande vävnad och uppstår vanligen inom 30 dagar efter operationen. Symptomen på en kirurgisk sårinfektion kan vara rödhet, svullnad, smärta, varme och utflöde från såret. Andra symtom kan vara feber och allmän sjukdomskänsla. Infektionen kan orsakas av olika bakterier eller andra mikroorganismer som tränger in i såret under operationen eller via blodomloppet. Behandlingen av en kirurgisk sårinfektion består ofta av antibiotika och eventuellt ytterligare kirurgiska ingrepp för att rengöra och dränera infektionen.

"Diskektomi" är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela en intervertebral disk tas bort. Denna typ av operation utförs vanligtvis för att lindra smärta eller andra symtom orsakade av ett tryck på nervrötter i ryggmärgen, som kan uppstå till följd av en skadad disk.

I en diskotomi kan både kärnan (nucleus pulposus) och yttre lagret (annulus fibrosus) av disken tas bort. Detta görs ofta när konservativa behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga för att lindra smärtan eller förbättra funktionen hos patienten.

Det är viktigt att notera att det finns också en annan typ av operation som kallas microdiskektomi, där man använder ett mikroskop för att underlätta operationen och minska skadan på omgivande vävnader. Microdiskektomi är ofta mindre invasiv än en traditionell diskektomi.

Endokardit är en infektion som drabbar hjärtats inre ytskikt, endokardiet. Det orsakas vanligtvis av bakterier eller sällsynt andra mikroorganismer som får inträde i blodomloppet och fastnar på skadade områden av endokardiet, såsom hjärtklaffar eller förekommande hjärtfel. Infektionen kan leda till uppblåsning och skada hjärtkammare och kärl, vilket kan vara livshotande om det inte behandlas i tid. Symptomen på endokardit kan inkludera feber, trötthet, hosta, andnöd, svullnad i benen eller magen, hjärtsvikt och i värsta fall medvetandeförlust. Behandlingen består ofta av starka antibiotika och ibland kirurgiskt ingrepp för att rensa ut infektionen och reparera skadade hjärtklaffar.

Hyperparathyreoidism är ett tillstånd där kroppens bisköldar (glandulae parathyroideae) producerar för mycket parathyroidhoromon (PTH). Detta hormon hjälper att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet. Om det produceras för mycket kan det leda till höga nivåer av calcium i blodet, ett tillstånd som kallas hyperkalcemi.

Det finns tre typer av hyperparathyreoidism: primär, sekundär och tertiär. Primär hyperparathyreoidism orsakas vanligtvis av en bensköld som överproducerar PTH. Sekundär hyperparathyreoidism orsakas av ett lågt kalciumnivå i blodet, vilket får bisköldarna att öka produktionen av PTH för att kompensera. Tertiär hyperparathyreoidism är en fortsatt överproduktion av PTH trots normala eller höga nivåer av kalcium i blodet, och detta ses oftast hos patienter med långvarig sekundär hyperparathyreoidism.

Symptomen på hyperparathyreoidism kan variera beroende på allvarligheten och kan inkludera trötthet, depression, ben- och muskelvärk, nedsatt rörlighet eller smärta i lederna, förvirring, minnesförlust, aptitförlust, illamående, ökad törst och urinering, njursten och njursvikt. Behandlingen beror på typen av hyperparathyreoidism och kan innebära observation, medicinering, kirurgi eller radioterapi.

Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

Cardiac valve annuloplasty är en medicinsk procedur där man korrigerar en skadad hjärtklaffs funktion genom att återställa eller stärka dess form och storlek. Detta görs vanligtvis genom att sy in ett artificiellt band (annuloplastiring) runt den skadade klaffens ring (annulus), vilket hjälper till att förhindra ytterligare skada eller slitage på klaffen.

Denna procedure används ofta vid behandling av mitral- och tricuspidalinsufficiens, som orsakas av en försvagning eller skada på dessa hjärtklaffar. Annuloplastying kan utföras under öppen hjärtkirurgi eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker och är ofta kombinerad med andra behandlingar, såsom klaffrekonstruktion eller -ersättning.

Den övergripande målsättningen med cardiac valve annuloplasty är att förbättra hjärtklaffens funktion, minska symtom som andfåddhet och trötthet, och förlänga patientens liv.

Periprosthetic fracturer är en benfraktur som sker i närheten av ett artificiellt ledimplantat, till exempel en knä- eller höftprotes. Den kan orsakas av olyckor, fall eller trauma, men kan även vara relaterad till svaghet i benet orsakad av sjukdomar som osteoporos eller cancer. Fracturen kan vara direkt relaterad till implantatet, till exempel om benet brister under trycket från protesen, eller kan vara separat från protesen men ändå påverkas av dess närvaro. Behandlingen kan innebära operation, som kanske inkluderar revision av protesen, och rehabilitering.

"Sjukhusdödlighet" refererar till sannolikheten för att en patient kommer att dö under sin vistelse på ett sjukhus. Det är ett mått som används för att bedöma kvaliteten på sjukvården och patientomsorgen på olika sjukhus eller avdelningar inom sjukvården.

Sjukhusdödligheten kan beräknas genom att dividera antalet dödsfall som inträffar under en given tidsperiod med det totala antalet patienter som har varit inlagda på sjukhuset eller avdelningen under samma tidsperiod. Det resulterande värdet uttrycks ofta som ett procentuale förhållande, där en högre procentsats indikerar en högre dödlighet och en lägre procentsats indikerar en lägre dödlighet.

Det är viktigt att notera att sjukhusdödligheten inte bara beror på kvaliteten på sjukvården, utan också på andra faktorer som kan påverka patientens hälsostatus, såsom ålder, allmänt hälsotillstånd och svårighetsgraden av sjukdomen.

Medfödda hjärtfel, även kända som congenitala hjärtsjukdomar, är abnormaliteter eller defekter i strukturen eller funktionen av hjärtat eller de stora blodkärlen som existerar vid födelsen. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Medfödda hjärtfel kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller toxiner under graviditeten, eller kombinationer av dessa faktorer. Vissa medfödda hjärtfel kan behandlas med mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi, medan andra kan kräva livslång övervakning och behandling.

Acellular dermis is a type of decellularized connective tissue that is used in medical treatments, particularly in reconstructive surgery and regenerative medicine. It is derived from human or animal skin, but has had the cells and other non-structural components removed, leaving behind a matrix of collagen, elastin, and other extracellular proteins.

The resulting acellular dermis product can be used as a scaffold for the growth of new tissue in patients who have suffered burns, wounds, or other types of tissue damage. Because it is free of cells, it is less likely to trigger an immune response in the patient's body, making it a safer and more effective option than other types of graft material.

The process of creating acellular dermis involves carefully removing all cellular material from the skin using a series of chemical treatments, enzymes, and/or mechanical processes. This ensures that the final product is safe and sterile, and free of any potential disease-causing agents. The resulting acellular dermis can then be cut and shaped to fit the specific needs of each patient, and used to help promote healing and tissue regeneration.

En kirurgisk såröppning är den artificiella öppningen som skapas i huden och underliggande vävnader när ett kirurgiskt ingrepp har utförts. Detta innebär att det är en avsiktlig skada på kroppen, skapad för att möjliggöra behandling av en skada, sjukdom eller tillstånd som ligger djupt inne i kroppen.

Efter ett kirurgiskt ingrepp kommer såröppningen vanligtvis att stängas med hjälp av suturer, klister eller andra metoder för att underlätta läkning och minska risken för infektion. Under läkningsprocessen är det viktigt att såröppningen får tillräcklig syre, fukt och näring för att stödja cellernas tillväxt och återhämtning.

Sjukvårdspersonal kommer att övervaka såröppningen under hela läkningsprocessen för att se till att den läker korrekt och att inga komplikationer uppstår, såsom infektion eller avlakning. Patienter kan också ges instruktioner om hur de ska vårda sig själva efter operationen för att underlätta läkningen och minska risken för komplikationer.

"Kirurgisk dekompression" refererar till ett medicinskt ingrepp där målet är att minska trycket på en del av kroppen, oftast inre organ eller nerver, för att lindra smärta eller förbättra funktionen. Detta kan uppnås genom att skapa ett artificiellt utrymme runt den drabbade strukturen, till exempel genom att ta bort en del av ett ben för att lindra tryck på en nerv, eller genom att göra en öppning i en kapsel runt ett organ för att minska trycket inuti.

Exempel på kirurgisk dekompression inkluderar:
- Nervdekompression, där en del av en nervrot är komprimerad och orsakar smärta eller kraftiga känsel- eller rörelseförluster. Genom att göra en liten inkision i huden och skapa ett utrymme runt nervern kan trycket minskas och symtomen förbättras.
- Dekompression av gallblåsan, där stenar eller andra abnormaliteter orsakar högt tryck inuti gallblåsan. Genom att göra en inkision i gallblåsan kan man minska trycket och förhindra komplikationer som inflammation eller infektion.
- Dekompression av lungan, där en del av lungan kollapsar och orsakar andningssvårigheter. Genom att göra en inkision i bröstkorgen kan man återställa lungans funktion och förbättra andningen.

Det är viktigt att notera att kirurgisk dekompression bör utföras av en kvalificerad läkare, ofta en specialist inom området som drabbats, efter en noggrann undersökning och bedömning av patientens tillstånd.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Blefaroplastik är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgisk korrection eller förbättring av ögonlocken. Det innebär vanligtvis borttagande av excesivt hud, muskulatur och/eller fettvävnad i ögonlocken för att förbättra deras utseende och/eller funktion. Blefaroplastik kan utföras på övre ögonlocken, nedre ögonlocken eller båda, och det är vanligtvis ett kosmetiskt ingrepp men kan även behandla vissa medicinska problem som exempelvis söva nerver i ögonlocken (ptosis) eller överdrivet fett under ögonen som ger en trött utseende.

"Gallvägskirurgiska tekniker" refererar till de olika metoderna och procedurerna som används under gallblås- eller bilstasoperationer. Detta kan inkludera:

1. Laparoskopisk kirurgi: En minimal-invasiv teknik där små snitt görs i buken och en kamera och specialdesignade instrument används för att operera. Denna metod används ofta vid gallblåse removal (cholecystectomi).
2. Öppen kirurgi: En traditionell teknik där en större incision görs i buken för att direkt kunna se och operera på strukturerna. Denna metod används ofta när laparoskopisk kirurgi inte är möjlig eller lämplig.
3. Cholecystostomi: En procedur där en tunnel görs mellan gallblåsan och bukhinnan för att dränera gallflödet från gallblåsan, ofta använd som ett temporärt behandlingsalternativ vid akut gallblåseinflammation.
4. Gallstensframkallad common bile duct dilation (CBD): En procedur där en endoskopisk ultraljudsond används för att krossa gallstenar i gemensamma levergångarna och underlätta deras avlägsnande.
5. Choledochoskopi: En procedure där en flexibel, slank bilstas endoskop insätts genom bukhinnan eller via andra rutter för att undersöka och behandla strukturer i gallgångarna.
6. ERCP (Endoscopic retrograde cholangiopancreatography): En procedure där en flexibel, slank bilstas endoskop används för att diagnostisera och behandla problem med gallgångarna och/eller bukspottkörteln.
7. Laparotomi: Öppna kirurgiska ingrepp i gallvägar eller levern.
8. Cholecystektomi: Kirurgisk avlägsnande av gallblåsan, ofta utförs laparoskopiskt (minimalt invasivt).

En anastomotisk leak är en komplikation efter kirurgi, där det sker en oönskad förbindelse (leak) mellan två sömlinor eller lumina (håligheter) som har återförenats under operationen. Detta kan inträffa till exempel efter en tarmresektion, då två ändar av tarmsystemet återansluts.

En anastomotisk leak kan leda till diverse komplikationer som infektion, inflammation och i värsta fall sepsis. Symptomen på en anastomotisk leak kan variera, men inkluderar ofta buksmärtor, feber, ökad hjärtfrekvens och tecken på peritonit (inflammation av den tunna membran som tapper tarmsystemet). Behandlingen av en anastomotisk leak kan omfatta antibiotikabehandling, dränering av eventuella abscesser och i vissa fall ytterligare kirurgi.

Spinal fusion är en kirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment i ryggraden förenas till ett kontinuerligt segment. Detta uppnås vanligtvis genom att placera en bit av benväv (bengraft) mellan de två segmenten, vilket sedan växer samman och skapar en fast länk mellan dem. Ibland används även metallimplantat som skruvar, stänger eller plattor för att hålla de fusionerade segmenten i rätt position medan benväven läker.

Den huvudsakliga orsaken till spinal fusion är att behandla smärta och instabilitet i ryggraden som orsakas av olika tillstånd, såsom degenerativa skador på diskarna (de gummartade kuddarna mellan varje ryggkotor), skleros (härdning) eller frakturer av ryggkotorna, skolios eller andra former av ryggradsförvridningar, tumörer eller infektioner.

Det är viktigt att notera att spinal fusion kan minska flexibiliteten i ryggraden och kan leda till ökad belastning på de omgivande segmenten, vilket kan orsaka nya problem över tiden. Därför bör alla andra behandlingsalternativ undersökas innan en spinal fusion rekommenderas, och den ska endast utföras av en erfaren kirurg specialiserad på ryggradskirurgi.

Reumatisk hjärtsjukdom (RHD) är en autoimmun sjukdom som orsakas av en komplikation till streptokock-infektion, ofta i form av halsfluss. Sjukdomen påverkar hjärtat och kallas även reumatisk fever eller akut reumatisk fever (ARF).

I samband med en streptokock-infektion producerar kroppen antikroppar för att bekämpa infektionen. Vid vissa personer kan dessa antikroppar även angripa hjärtats vävnad, särskilt de hjärtmuskler som styr hjärtklaffarnas rörelser. Detta orsakar inflammation och skador på hjärtmuskulaturen och hjärtkvaliffarna, vilket kan leda till problem med hjärtfunktionen.

Symptomen på RHD kan variera beroende på hur allvarligt hjärtat har skadats. Vid lindrigare fall kan personen inte ha några symptom alls, medan allvarligare fall kan leda till trötthet, andnöd, bröstsmärta och i värsta fall hjärtfailure.

RHD behandlas vanligen med antibiotika för att eliminera infektionen och förebygga ytterligare skador på hjärtat. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att reparera eller ersätta skadade hjärtkvaliffar.

'Reimplantation' er en medicinsk betegnelse for en procedure, hvor en amputeret kropsdel genopføres og forbindes igen med den resterende del af kroppen. Dette kan involvere at genoprette blodforsyningen, nerveforbindelserne og andre forbindelser mellem de to dele for at genoprette funktionen og/eller æstetikken hos patienten.

Reimplantation kan udføres på mange forskellige kropsdele, herunder lemmer, fingre, tæer, ører, og andre dele af kroppen. Proceduren kræver ofte specialiseret kirurgisk kompetence og er undertiden en kompleks operation, der kan involvere flere forskellige faggrupper indenfor medicinen.

Målet med reimplantation er typisk at genoprette så meget funktion og æstetik som muligt for patienten, men resultatet kan variere alt efter graden af skade på den amputerede kropsdel og andre faktorer, herunder patientens alder, sundhedstilstand og evne til at gennemgå rehabilitering.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker är metoder för att utföra kirurgiska ingrepp genom mycket små snitt eller inkapslingar, istället för de traditionella öppna kirurgiska procedurerna med stora snitt. Dessa tekniker innebär ofta användning av specialdesignade instrument, kamera och belysning som introduceras genom små inkapslingar i kroppen. Exempel på minimalinvasiva kirurgiska tekniker är laparoskopi, thorakoskopi och artroskopi.

Laparoskopi används vanligen för bukhålsoperationer, där en liten kamera och instrument introduceras genom små snitt i magen. Thorakoskopi är en teknik som används för att operera på lungor och mediastinum genom små inkapslingar mellan revbenen. Artroskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka och behandla leder, där en liten kamera och instrument introduceras genom ett mycket litet snitt i ledhinnan.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker kan minska smärtan, blodförlusten, nedrekomplikationerna, skarvaffekterna och rehabiliteringstiden efter operationen jämfört med traditionell öppen kirurgi.

En ventrikelseptumdefekt (VSD) är en hjärtfel som du föds med, och det innebär att det finns ett hål i mellangripväggen (septum) mellan de två underkamrarna (ventriklarna) i hjärtat. Detta kan orsaka syrehaltigt blod från den ena kammaren att blandas med syrefattigt blod i den andra, vilket kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod runt kroppen. Symptomen på VSD kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera andfåddhet, trötthet, svag puls, problem med matspjälkningen och snabb andning. I vissa fall kan det behövas en operation för att stänga hålet.

Trikuspidalklaffen är en hjärtklaff som ligger mellan höger kammare och höger förmak i hjärtat. Den har tre flikar (trikuspidala betyder "tre spetsar") och reglerar blodflödet från höger förmak till höger kammare under varje hjärtslag. När hjärtat kontraherar, eller pumpar ut blod, stängs trikuspidalklaffen för att förhindra att blod flödar tillbaka in i höger förmak. När hjärtat slappnar av och fylls på med blod öppnas klaffen igen så att blod kan strömma in i höger kammare.

Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.

Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.

Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:

S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]

där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.

Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.

'Vidhäftningar' (engelska: 'Adhesions') är en medicinsk term som refererar till oönskade förbindelser eller föreningar mellan två organ, vävnader eller strukturer inne i kroppen. Dessa kan uppstå som ett resultat av ärrbildning efter operationer, infektioner, trauma eller inflammation. Vidhäftningarna kan orsaka smärta, funktionsnedsättning och andra komplikationer beroende på deras placering och storlek. Behandlingen kan innebära mediciner, fysisk terapi eller i vissa fall ytterligare kirurgi för att avlägsna dem.

Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.

Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

En ileostomi är en typ av stoma, vilket är en öppning på kroppsytan som skapas under en operation. I denna fall är ileostomin formad av en del av tunntarmen, ileum, som flyttats till ytan och förbinds med huden genom en artificiell öppning. Detta görs vanligen när en persons ändtarm (kolon och rektum) har tas bort eller inte kan användas på grund av sjukdom eller skada.

Exkrementerna kommer då att passera genom ileostomin istället för att lämna kroppen via ändtarmen. Exkrementerna är flytande eller semi-flytande och innehåller ofta mycket näringsrikt vätska, så det kan behövas en speciell ileostomi-behållare för att samla avfallet.

Denna typ av stoma är vanligen tidsbegränsad och kan stängas efter behandlingen av underliggande sjukdom eller skada, men det finns också situationer där ileostomin behöver vara permanent.

I medicska sammanhang kan "längdkotor" (engelska: "calluses") definieras som en typ av hudförändring orsakad av upprepad mekanisk påfrestning eller friktion. Detta leder till en ökad accumulering av döda hudceller och ett tjockare skikt av hornhud på den berörda ytan. Längdkotor är vanligt förekommande på händer, fötter eller andra kroppsdelar som utsätts för ständig mekanisk påfrestning, som exempelvis vid gång eller vid användning av vissa typer av verktyg. I allmänhet är längdkotor ofarliga, men de kan i vissa fall vara symptomatiska för underliggande hälsoförhållanden eller leda till besvär som klåda, smärta eller svullnad. I sådana fallen bör man söka medicinsk rådgivning.

"Bröstben" refererar till det par benartade strukturer som sträcker sig över bröstkorgen, också kända som sternum eller bröstbenet på latin. Det består av tre delar: manubrium, corpus och extremitas. Bröstbenet skyddar hjärtat och lungorna, och är anslutningspunkt för revbenen och musklerna i thoraxväggen.

Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som består av kolatomer bundna till varandra via fluoratomer. Det är känt under handelsnamnet Teflon och används ofta inom medicinen på grund av sina unika egenskaper, såsom låg friction, kemiokälld, vädertålighet, elastiskitet och biokompatibilitet.

PTFE är inert och orsakar inte någon iritation eller allergiska reaktioner när det kommer i kontakt med kroppsvätskor eller vävnader. Det gör att det ofta används som ett beläggningsmaterial på katetrar, proteser och andra medicinska enheter som kommer i kontakt med blodet.

PTFE kan också användas som ett fyllmaterial inom ortopedisk kirurgi för att ersätta skadade eller bortopererade vävnader, såsom brosk, senor och muskler. Detta är möjligt tack vare dess höga styrka, flexibilitet och förmåga att integrera med omgivande vävnader över tiden.

Inre fixturer, även kallat interna organ eller inre vävnader, är de strukturer som finns inuti kroppen och utgör det mesta av vår fysiologi. De inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, tarmarna, könsorganen och flera andra organ och vävnader. Dessa strukturer har ofta specifika funktioner som är nödvändiga för att upprätthålla livet och hälsa hos en individ. Exempelvis är lungorna ansvariga för andningen, levern renar blodet från skadliga ämnen, njurarna filtrerar blodet och tar bort avfall, medan tarmarna absorberar näringsämnen från maten.

Jehovas Vittnen är en internationell religiös organisation som är kända för sin strikta tolkning av Bibeln och sin policy att neka blodtransfusioner, även i livshotande situationer, baserat på deras tolkning av Acts 15:28-29 i Nya Testamentset. De är också kända för sin dörrvaktsverksamhet och deras motstånd mot världslig politisk involvering. Detta är en medicinsk definition som främst fokuserar på deras policy kring blodtransfusioner, men det är viktigt att notera att Jehovas Vittnen också har andra religiösa övertygelser och praktiker.

Aortitis er en betegnelse for inflammation i aortaen, den største blodkar i kroppen. Aortaen transporterer oxygenrigt blod fra hjertet til resten af kroppen. Aortitis kan have mange årsager, herunder infektioner eller autoimmune sygdomme som rheumatoid artrit og ankyloserende spondylitis. Symptomerne på aortitis kan inkludere feber, abdominal smerter, højt blodtryk og neurologiske symptomer som svaghed i arme eller ben. Behandlingen af aortitis består typisk af antibiotika for infektionsrelateret aortitis og immunsupressive medicin for autoimmun relateret aortitis. I sjældne tilfælde kan en kirurgisk behandling være nødvendig for at fjerne inflammerede dele af aortaen.

Mitralklaffförträngning (Mitral stenosis) är ett hjärtsjukdomstillstånd där mitralklaffen, som sitter mellan kammare och förmak i vänster sida av hjärtat, blir trång eller stelnad. Detta förhindrar att blodet flödar fritt från förmak till kammare under diastolen (hjärtats relaxationsfas).

Den vanligaste orsaken till mitralklaffförträngning är reumatisk hjärtsjukdom, som kan uppstå efter en streptokockeral infektion, såsom stelkramp. Andra orsaker kan vara kongenitala (medfödda) abnormaliteter, tumörer, blodproppar eller kalkavlagringar på klaffen.

Symptomen på mitralklaffförträngning inkluderar andnöd, trötthet, hosta, bröstsmärta och benödem. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som hjärtsvikt eller blodproppar i lungorna (pulmonell emboli). Diagnosen ställs vanligen genom hjärtultraljud, elektrokardiogram (ECG) och hjärtdopplersonografi. Behandlingen kan omfatta mediciner för att lindra symtom och symptomatisk behandling, men i vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att ersätta eller reparera mitralklaffen.

"Transposition of the great vessels" (TGV) är en medfödd hjärtsjukdom där de två huvudartärerna, aorta och pulmonalartären, är felplacerade vid födseln. Normalt sett förgrenar sig aortan från vänster kammare och pulmonalartären från höger kammare i hjärtat, men vid TGV har de bytt plats. Detta leder till att syrefattigt blod flödar ut via aortan istället för syresättat blod som det ska göra, vilket kan leda till allvarliga syrebristproblem i kroppen. Det finns två huvudtyper av TGV: den vanligaste formen är "transposition of the great arteries" och den mindre vanliga formen är "double outlet right ventricle". Båda typerna behöver medicinsk behandling, ofta kirurgi, för att korrigera problemet.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

'Inåtskelning' (engelska: ingrowing toenail) är en medicinsk term som används när en del eller all tunnelbenet (den vita, hårda nageln) växer in under kanten av nagelflikan istället för att växa över den. Detta kan leda till irritation, ont och i vissa fall infektion. Orsaken kan vara skada på nageln eller nagelflikan, felaktig nagelvård, trånga skor eller genetiska faktorer. Behandlingen kan innebära smärtstillande medel, varm kompresser, upprepad desinfektion och eventuellt avlägsnande av den ingrännande delen av nageln. I allvarliga fall kan kirurgiskt ingrepp behövas.

En fistel i matsmältningssystemet är en abnorm förbindelse (anastomos) mellan två organ, strukturer eller vävnader som inte normalt är sammanbundna. I samband med matsmältningssystemet kan det handla om en fistel mellan tarmar, mellan tarm och hud, mellan tarm och annat organ (till exempel urinblåsa eller lungor) eller mellan olika delar av tarmen som inte ska ha direkt kontakt med varandra. Fistlar kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar, cancer, infektioner, operationer eller strålbehandling. Symptomen på en fistel i matsmältningssystemet kan variera beroende på orsaken och platsen för fisteln, men kan inkludera diarré, smärta, feber, trötthet, viktminskning och utslitning av huden runt omkring. Behandlingen beror på orsaken till fisteln och kan bestå av mediciner, kirurgi eller kombinationer av dessa.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.

Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.

Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.

Ischias, även känt som isciascirad nervskada, är en neurologisk störning som orsakas av skada eller irritation på den långa ryggradsnerven (ischiaskanalen) som löper från nedre delen av ryggen och kontrollerar muskler och känsel i benet. Det vanligaste orsaken till ischias är en herniation eller utbuktning av en intervertebral disk i ryggraden, vilket pressar på nervroten. Andra orsaker kan vara stenoser (nedsatt rum för nerver i ryggmärgen), tumörer, infektioner eller trauma. Symptomen på ischias innefattar stark smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och reflexförlust i ett eller båda benen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurografi och bilddiagnostik som röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta medicinsk behandling, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel eller steroider och i vissa fall kirurgi.

Mediastinit är en infektion eller inflammation i det mediastinala området, som är den anatomiska regionen mellan lungornas bronsaker och bakom bröstbenet i thorax. Mediastinit kan delas in i tre olika typer baserat på orsaken:

1. Djup mediastinit: Orsakas vanligtvis av komplikationer efter en thoraskopi, biopsi eller annan kirurgisk procedure i bröstet. Den kan även uppstå till följd av att bakterier sprider sig från andra delar av kroppen, såsom från munhålan eller struphuvudet.
2. Superficial mediastinit: Orsakas vanligtvis av en infektion i huden som sprider sig till det mediastinala området. Detta kan inträffa efter att man har drabbats av skador, sår eller brännskador på thorax.
3. Desinfektionsrelaterad mediastinit: Orsakas av en infektion som uppstår till följd av användning av desinfektionsmedel under en kirurgisk procedure i bröstet.

Symptomen på mediastinit kan inkludera smärta i bröstet, feber, hosta, andningssvårigheter och svullnad i halsen eller ansiktet. Behandlingen av mediastinit består ofta av antibiotika för att bekämpa infektionen och möjligen kirurgiskt ingrepp för att dränera var eller abscesser som har bildats.

'Gallblåsegång' (latin: ductus cysticus) är den korta böjda tub som förbinder gallblåsan med huvudgallgången (ductus hepaticus communis). Gallblåsegången transporterar gallflüssan från gallblåsan till huvudgallgången och vidare till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen.

Trikuspidalklaffinsufficiens (TS) är en hjärtsjukdom där trikuspidalklaffen, som förbinder högerkammaren med höger förmak i hjärtat, inte sluter korrekt. Detta resulterar i att blod flödar baklänges in i höger förmak under varje hjärtslag, vilket kan leda till ökat tryck och volym i högerkammaren och eventuellt högerhjärtats kongestion. TS kan vara lindrigt eller allvarligt beroende på graden av insufficiens. Orsakerna till TS kan variera, men de vanligaste orsakerna är strukturella skador på klaffen som orsakas av endokardit, rheumatiska sjukdomar eller kongenitala hjärtfel. Andra orsaker kan inkludera högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension) och myokardiella skador som kan vara relaterade till ålder, ischemisk hjärtsjukdom eller kardiomyopati. Symptomen på TS kan variera beroende på graden av insufficiens och kan inkludera andfåddhet, ödem, trötthet, synkope och buksmärtor. Behandlingen för TS beror på underliggande orsak och kan omfatta mediciner, kirurgi eller kateterbaserade procedurer.

Gastrektomi är en kirurgisk procedur där hela magsäcken (gaster) extirpas. Detta kan göras av olika anledningar, till exempel vid magcancer eller mycket svårartad refluxsjukdom. Efter operationen måste patienten ha en omställning av sin kosthållning för att kunna få i sig näringsriktig mat i mindre mängder, eftersom den vanliga magfunktionen inte längre finns.

Kolecystostomi är ett medicinskt ingrepp där en tunnel, en kateter, placeras i gallblåsan genom bukväggen. Detta görs vanligtvis som ett temporärt lösning för att avlasta eller behandla akut kalkulös galldysenteri (inflammation orsakad av stenar i gallgångarna) när en gallblåsextirpation inte kan genomföras omedelbart.

Denna procedure utförs vanligtvis under lokalbedövning eller med medvetandosenkning och under röntgen- eller ultraljudskontroll. Efter operationen får patienten ha katetern kvar i gallblåsan för att dränera den på vätska och gallstenar som kan orsaka smärta och infektion. När patientens tillstånd har stabiliserats och det är möjligt att genomföra en operation för att ta bort gallblåsan, tas katetern bort.

'Ventrikulärt utflödeshinder' (i engelska ofta refererat till som 'ventricular outflow obstruction') är ett medicinskt begrepp som avser en förträngning eller hinder i det ventrikulära utflödet, vilket är den del av hjärtat där blodet pumpas ut från de kraftiga muskelförbeningscellerna (ventrikel) till stora kroppspulsådern (aortan) respektive lungpulsådern (pulmonalartären).

Det kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom hjärtklaffmissbildningar, kärlförkalkning eller tumörer i hjärtat. Symptomen på ventrikulärt utflödeshinder kan innefatta trötthet, andnöd, bröstsmärta och synkop (medvetslöshet). Behandlingen beror på underliggande orsaken till hindret men kan omfatta mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp.

Den medicinska termen för "hjärtsäck" är "primitive hjärta" eller "tubulärt hjärta". Det är en struktur som utvecklas hos ett embryo under fostertiden. Hjärtsäcken är en tidig form av hjärtat som bildas när olika delar av det tubulära hjärtat börjar vrida sig, förlängas och differensieras för att forma de olika kamrarna i det fullt utvecklade hjärtat.

Hjärtsäcken består av en muskulös vävnad som pumpar blod genom den cirkulerande systemen hos ett embryo. Det hjälper till att transportera näringsämnen och syre till cellerna i fostret under dess utveckling. Efterhand som fostret växer och utvecklas, kommer hjärtsäcken att förändras och forma de fyra kamrarna och de fyra ventriklarna i det fullt utvecklade hjärtat.

'Hiatusbråck' (hiatal hernia) är en medicinsk term som refererar till när en del av magsäcken sticker upp genom en öppning (hiatus) i diafragman, den muskulösa vävnad som skiljer bröstkorgen från bukhålan. Detta kan orsaka symptom som sura uppstötningar, syreraffekter och magont. Hiatusbråck kan vara av olika storlekar och typer, inklusive sliding (där magmynningen glider upp genom öppningen) eller paraesofageal (där en del av magsäcken sticker upp bredvid matstrupen).

En ryggradsförträngning (även känd som ryggmärgskompression) är ett tillstånd där det structurella trycket från ben, discar eller andra bensjukdomar i ryggraden orsakar skada på ryggmärgen. Detta kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och i vissa fall till förlust av rörelseförmåga.

Det finns olika typer av ryggradsförträngningar, men de vanligaste orsakerna är degenerativa skador på discarna mellan varje ryggkotplatta (discogen slid) eller utväxter från benen (benutskott). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner och trauma.

Även om ryggradsförträngningar kan drabba vem som helst, är de vanligare hos äldre personer på grund av åldersrelaterad degeneration av ryggkotplattorna och discarna. Behandlingen för ryggradsförträngning beror på allvarlighetsgraden av tillståndet, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.

En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.

'Luxationsfraktur' är en ortopedisk term som betecknar en skada där det också förekommer både en fraktur (ben- eller ledbrosksbrott) och en luxation (ledkapslens avlossning från sin normala position). Detta innebär att benet eller leden har brutits och att ledkapseln har skiljts ifrån sin naturliga plats samtidigt.

Luxationsfrakturer kan vara mycket smärtsamma och kan orsaka svår funktionsnedsättning i det drabbade området. De kan uppstå till följd av olyckor, sportskador eller andra typer av trauma. Behandlingen av luxationsfrakturer innebär ofta kirurgisk intervention för att korrigera både frakturen och luxationen, följt av immobilisering och rehabilitering.

Gastroplastik är ett medicinskt ingrepp som innebär att man delar upp magsäcken i två delar med hjälp av en stapel- eller sömsydda, för att minska magsäckens kapacitet och på så sätt begränsa kaloriupptaget. Detta görs vanligen som ett metodval inom viktminskningskirurgi hos personer med allvarlig fetma (obesitas).

Det finns olika typer av gastroplastik, men de två vanligaste är:

1. Vertikal bandgastroplastik (VBG): Denna typ innebär att man skapar en liten pouch ( ficka) i övre delen av magsäcken och placerar ett band runt den för att begränsa dess storlek. Detta gör att patienten känner sig snabbt mätt efter att ha ätit små mängder mat.

2. Roux-en-Y gastrobypass (RYGB): Denna typ innebär att man skapar en liten pouch i övre delen av magsäcken och kopplar den till en del av tarmen, medan den övriga delen av magsäcken och toppen av tarmsystemet fortfarande är kopplade. Detta gör att patienten inte kan äta stora mängder mat eftersom de känner sig snabbt mätta, samtidigt som deras kropp absorberar färre näringsämnen från den mat de äter.

Gastroplastik är ett av flera möjliga ingrepp för att behandla allvarlig fetma och bör endast utföras av erfarna specialistläkare inom området. Det finns också vissa risker och komplikationer som kan uppstå efter operationen, såsom malabsorption, näringsbrist, magonti och operationsrelaterade komplikationer. Därför bör alla alternativ diskuteras ingående med läkaren innan ett beslut om operation tas.

En fundoplikation är ett kirurgiskt ingrepp där man syttar fast magmusklerna (fundus) runt matstrupen (övre delen av magsäcken) för att förhindra återflöde av maginnehåll upp i matstrupen. Detta används ofta som behandling för gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga.

Under operationen fästs magmusklerna runt matstrupen med ett antal sticklar, vilket skapar en slags krage som förhindrar att maginnehåll rinner upp. Det finns olika typer av fundoplikationer, men den vanligaste metoden är Nissen-fundoplikationen.

Denna procedure kan utföras som en öppen kirurgi eller med hjälp av minimalt invasiv teknik (laparoskopisk kirurgi). Vid laparoskopisk fundoplikation görs mindre snitt i magen och använder sig av en kamera och speciella instrument för att utföra operationen.

"Bisköldkörtel tumörer" refererer til voksende, abnormale celler i skjoldbruskkirtelen. Skjoldbruskkirtelen er en endokrin gland, plassert i halsen, som produserer hormoner som kontrollerer metabolismen og vekst.

Bisköldkörtel tumører kan være godartet (benigne) eller ondartet (malignt). Godartede tumører vokser langsomt og størrelsen øker over tid, men de er vanligvis ikke livstruende. Ondartede tumører kan vokse raskt, spre seg til andre kroppdeler og kan være livstruende.

Det er viktig å oppsøke medisinsk veiledning hvis du oppdager noen av følgende symptomer: en utvidet biskjoldkörtel, hoste, strubevansproblemer, vanskelighet i slikking, vanskelighet i å synke, trang til å spise og vektforlust. En medisinsk undersøkelse kan avklare om det er noen abnormaliteter i skjoldbruskkirtelen og om det er behov for ytterligere behandling.

A dissection aneurysm, även känt som en "dissekerande aortaaneurysm", är ett medicinskt tillstånd där det uppstår en skada på den inre layern av aortan (den stora blodkärlen som löper från hjärtat). Skadan orsakar en rättslägen splittring i väggen på aortan, vilket gör att blodet kan tränga in och skilja de yttre lagren ifrån varandra. Detta kan leda till att aortan sväller upp och bildar ett aneurysm (en utbuktning i kärlen).

Dissekerande aortaaneurysmer är allvarliga tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta kirurgi. Om de inte behandlas kan de leda till livshotande komplikationer, såsom blodproppar eller inre blödningar. Faktorer som ökar risken för att utveckla en dissekering aneurysm inkluderar hög ålder, högt blodtryck, rökning och genetiska faktorer.

Hemolytisk anemi är ett medicinskt tillstånd där röda blodkroppar (erytrocyter) i kroppen bryts ned i för hög takt. Detta orsakas av att cellmembranen på de röda blodkropparna skadas och de därmed inte kan fungera korrekt under den normala livslängden på ungefär 120 dagar.

Hemolys är ett grekiskt ord som betyder "bryt ned", och anemi betyder "brist på röd blodkroppar". Således innebär hemolytisk anemi att det finns en förhöjd nivå av hemolys, eller brytning ned, av röda blodkroppar.

Detta kan orsakas av olika faktorer, till exempel genetiska defekter, autoimmuna sjukdomar, infektioner, vissa läkemedel eller toxiner, eller som en komplikation efter en transfusion. Symptomen på hemolytisk anemi kan inkludera trötthet, hosta, bröstsmärta, gulsot (gulaktig nyans i huden och ögonvitor), mörk urin och svaghet. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet men kan innefatta blodtransfusioner, läkemedel eller ibland operation.

'Kirurgiskt nät' är ett medicinskt instrument som används under kirurgiska ingrepp, främst inom områdena kardiovaskulär och thoraxkirurgi. Det består av ett vävnadsneutralt material, ofta gjort av syntetiska fiber, som skapar en nätstruktur.

Kirurgiska nät används vanligen för att stödja svag eller skadad vävnad, underlätta hälning och minska komplikationer efter operationer. I vissa fall kan de också användas för att återställa funktionen hos en defekt vävnad.

Exempel på tillämpningar inkluderar:

1. Reparation av aortaaneurysm: Kirurgiskt nät placeras runt den skadade artärväggen för att ge stöd under reparationen och minska risken för komplikationer som ruptur eller återfallsrisk.
2. Stabilisering av bröstkorgsvävnaden: Ett nät kan användas för att stödja bröstkorgsvävnaden efter partiell lungresektion eller för att behandla emfysem.
3. Reparation av bukhinnan: Vid stora bukhåleoperationer kan ett nät användas för att stödja och förstärka den reparerade bukhinnan, särskilt när patienten har en hög risk för återfallsrisk eller vid svår vävnadsskada.
4. Reparation av muskler: Vid behandling av hernior (exempelvis inguinalhernier) kan ett nät användas för att stödja den reparerade muskelväven och minska risken för återfallsrisk.

I allmänhet ska kirurgiska nät placeras så att de inte kommer i kontakt med organ eller vävnader som kan orsaka irritation, inflammation eller adherensbildning. Dessutom bör de anpassas till patientens individuella behov och anatomiska förhållanden för att uppnå optimal effektivitet och säkerhet.

'Stygn' er en medisinsk behandlingsmetode som innebærer å lukke sammen to sårde vevler i kroppen ved hjelp av ein tråd (stygget). Stygget sitser i de to vevløypa og trekker sammen disse løypane når det tirslar seg. Dette hjelper til å stoppe blodet fra å flyte ut og stenger av området for infeksjon. Eit stygn kan også holde de to vevløypa på plass mens de heiler saman.

Ei vanleg metode er å bruke ein nål for å trekke tråden gjennom kroppen og si tråden i de to vevløypa som skal sys. Når stygget sitter fast, klippes tråden av og limas inn mot huden slik at det ikke skal påleggje eller forstyrre heileprosessen. Eit stygn bør fjernast etter at sårn er lukket og har vokst sammen, noe som vanlegvis tar ein til to uker.

'Vävnadslim' (latin: *Stroma*) är ett begrepp inom histologi och används för att beskriva det underliggande stödjevävnaden i en vävnad. Det består av olika celler, extracellulär matrix och fibrösa proteiner som ger struktur och stöd till de funktionella cellerna inom en vävnad. Stroma kan variera mycket mellan olika typer av vävnader och kan innehålla blodkärl, lymfkärl, nervfibrer och immunceller. I vissa fall kan stroma även spela en aktiv roll i sjukdomsprocesser som cancer och autoimmuna tillstånd.

"Behandlingssvikt" er en medisinsk betegnelse, som oftest bruges i forbindelse med psykiatriske lidelser. Betegnelsen dækker over en situation, hvor en patient ikke følger den behandling, de har fået forskrieben af deres læge eller terapeut.

Dette kan skyldes flere forskellige faktorer, herunder manglende indsigt i sin sygdom (anosognosi), manglende overbevisning om behandlingens effektivitet, øget risiko for bivirkninger eller utilstrækkelig støtte til at gennemføre behandlingen korrekt.

Behandlingssvigt kan have alvorlige konsekvenser for patientens sundhed og livskvalitet, herunder forværring af symptomer, øget risiko for selvmords- eller selvskadende adfærd samt muligvis hospitalisering. Derfor er det vigtigt at identificere behandlingssvigt tidligt og iværksætte tiltag for at støtte patienten i at følge den anbefalede behandling.

Medicinskt sett betyder frakturläkning att benfrakturer (skador där benet brutits) har läkt till ett sådant stadium att det fungerar normalt igen och kan utsättas för normal belastning. Under läkningsprocessen bildas kalksalter i området runt frakturen, vilket hjälper till att förena de två ändarna på benet igen. När frakturen är läkt har denna kalksaltsbildning hårdnat och blivit ett starkt, fast material som kallas kallus.

Läkningen av en fraktur kan variera beroende på flera faktorer, såsom frakturens allvarlighet, belägenhet och typ, samt patientens ålder och hälsotillstånd. Vid behandling av en fraktur kan immobilisering med ett slag av stöd, som en gips eller en ortos, vara nödvändigt för att hjälpa till att hålla benet i rätt position och skydda det under läkningsprocessen.

I vissa fall kan kirurgi behövas för att stabilisera frakturen med skruvar, plattor eller stänger. Efter operation kan patienten få en slags stöd som hjälper till att stötta benet under läkningsprocessen. Fysisk terapi och övningar kan också vara viktiga för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan, styrkan och balansen i det skadade benet efter frakturläkningen.

'Vagotomi, proximal gastrisk' refererer til en type af kirurgisk behandling, hvor den proximale del af den vagale nerve, som innerverer maven, trækkes tilbage (og ofte også delvis sekteres eller afskæres). Dette gørs for at reducere den overdrevent sure produktion i mavesækkens øvre del hos patienter med for eksempel et sygdomsbillede med meget alvorlig og refractory gastrisk acidose eller refluxoesygdom.

Den vagale nerve består af to grene, den højre (rede) og venstre (sinistre) vagusnerve, som hver især innerverer forskellige dele af mavesækken. I en proximal gastrisk vagotomi trækkes den proximale del af disse nerver tilbage fra deres innervation af øvre del af maven (fundus og kroppen). Dette reducerer den parasympatiske nerveimpuls til mavesækkens muskulatur, hvilket resulterer i en nedsat sekretion af magsyre.

Det er vigtigt at notere, at selvom vagotomi ofte anvendes som en del af kirurgisk behandling for peptisk ulceration (hvor der er en overdreven magsyreproduktion), så er det ikke længere en førstahåndsbehandling på grund af de mange bivirkninger og mulige komplikationer, herunder for eksempel dumping syndrom, diarré og vitamin B12-mangel. I stedet foretrækkes ofte andre former for behandling som medicinsk terapi eller endoskopisk behandling.

En knäprotes är ett konstgjort led som ersätter ett skadat eller artritiskt knäled. Den består vanligtvis av en kombination av metall-, keramiska och plastmaterial. Det finns tre huvuddelar i en knäprotes: femurkomponenten, tibiakomponenten och en patellacomponent. Femur- och tibiakomponenterna ersätter ytorna på lårbenet och skenbenet, medan patellacomponenten ersätter baksidan av knäskålens ledyta. Syftet med en knäprotes är att förbättra rörelsefriheten, minska smärtan och återställa funktionen hos det skadade knät.

'Utrustningsfel' (eng. equipment failure) är inom medicinsk kontext en term som refererar till att ett medicinskt eller sjukvårdsrelaterat maskin- eller systemverktyg har misslyckats eller inte fungerar korrekt, vilket kan ha en negativ påverkan på patientens vård och säkerhet. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel slitage, felaktig användning, underhållsbehov eller designbrister.

En utrustningsfel kan potentiellt leda till allvarliga konsekvenser för patienten, såsom skada, sjukdom eller död, beroende på vilken typ av utrustning som är inblandad och hur länge felet varar. Därför är det viktigt att ha rutiner och procedurer i placering för att regelbundet kontrollera, underhålla och reparera medicinsk utrustning för att undvika sådana incidenter.

Marfan syndrom är ett genetiskt sjukdomstillstånd som beror på förändringar (mutationer) i genern FBN1, som kodar för proteinet fibrillin-1. Detta protein är viktigt för att ge struktur och styrka till olika vävnader i kroppen, särskilt bindväv, senor och hjärtat (aorta).

Sjukdomen påverkar ofta olika delar av kroppen, inklusive skelett, ögon, hud och hjärt-kärlsystemet. Några vanliga symtom innefattar långsträckt kroppsbyggnad, långa, smala lemmar, flexibel ryggrad, bröstkorgdeformationer, lågt blodtryck och ögonproblem som skelning eller glaskroppsförändringar. Vidare kan Marfan syndrom leda till komplikationer i hjärt-kärlsystemet, särskilt vidgad aorta och ökat risk för aortariss (en typ av hjärtklaffbristning).

Marfan syndrom är ärftligt och kan överföras från en förälder till barn genom autosomalt dominant nedärvningsmönster, vilket betyder att en kopia av den defekta genen räcker för att orsaka sjukdomen. Cirka 1 person i 5 000 är drabbad av Marfan syndrom.

"Benskruv" är en benämning på en typ av ortopedisk implantat som används under operationer för att stabilisera och fixera frakturer eller lösa ledband i benet. De består vanligtvis av metall, ofta titan, och har trådliknande utformning med skruvar på ändarna för att fästa dem fast i benet.

Det finns olika typer av benskruvar, inklusive intramedullära (placeras inuti benmärgskanalen) och extramedullära (placeras utanpå benmärgskanalen). Intramedullära skruvar är vanligare vid behandling av längre benfrakturer, medan extramedullära skruvar används oftare för kortare frakturer eller för att stabilisera ledband.

Benskruvarna hjälper till att hålla benbitarna på plats under helandeprocessen och kan vara permanenta eller temporära, beroende på typen av skada och patientens behov. Efter operationen och läkning kan benskruven eventuellt tas bort genom en ytterligare operation om den inte behövs längre.

"Benspikar" er en norsk betegnelse for en type lægemiddel, som kaldes "benzodiazepiner" på engelsk. Benzodiazepiner er et stort og varieret stofklasse av sedativa/hypnotiska midler, som har en rango av terapeutiske bruksområder, inkludert behandling av angstanfeller, søvnforstyrrelser, muskelspasmer, epilepsi og alkoholentoksikasyon.

De mest vanlige benzodiazepiner inkluderer:

* Diazepam (Valium)
* Lorazepam (Ativan)
* Clonazepam (Klonopin)
* Alprazolam (Xanax)
* Temazepam (Restoril)

Benzodiazepiner virker ved å binde til GABA-A receptorane i hjernen, forstærkende den inhiberende effekten av gamma-aminobutyrsyre (GABA), som er en neurotransmitter som har en calming og relaxant effekt på nervesystemet.

Dette medfører at de har en rango av sideeffekter, inkludert sløse, forvirring, minnesefterlysninger, og i høye doser, respirasjonsdepression. Lengevarige bruk kan også føre til toleranse, fysisk avhengighet og abstinenssykdom når bruken av midlet stoppes. Derfor bør benzodiazepiner bare brukes under kortvarig behandling og under steng overvaking av en lege.

En jejunostomi är en artificiell öppning (stoma) som skapas i tunntarmen, vanligen i jejunum delens mitt. Den används ofta för kort- eller långvarig enteral nutrition (när patienten inte kan äta via munnen), mediciner och dränering.

Jejunostomi kan placeras under operation eller med hjälp av endoskopi, beroende på patientens behov och läkares bedömning. Det finns olika typer av jejunostomier, men de flesta består av en yttre del som leds genom buken (extern stoma) och en inre del som leder till tunntarmen (intern stoma).

Det är viktigt att patienter med jejunostomi får rätt medicinsk behandling, undervisning och stöd för att hantera sin stoma korrekt och förebygga komplikationer som till exempel infektioner eller obstruktioner.

Intramedullär frakturfixering är en typ av operationsmetod inom ortopedisk kirurgi där benfrakturer behandlas med en metallstav som placeras in i den centrala marrow-kanalen (intramedullära) av det skadade benet. Denna metod används vanligen vid långa raka benfrakturer, särskilt på lårbenet och skenbenet.

Under operationen görs en incision i skinnet och musklerna för att komma åt den intramedullära kanalen. Därefter skärs benets slut intryckta (reducering) och metallstaven, oftast gjord av titan eller stål, införs in i kanalen. Staven fixeras sedan till de två frakturändarna med hjälp av skruvar eller klamrar för att hålla benet i rätt position medan den läker.

Fördelarna med intramedullär frakturfixering är att det ger en stabil konstruktion, mindre invasiv behandling och snabbare återhämtning jämfört med traditionell platt- eller spikfixering. Dock kan det även finnas risker relaterade till operationen, såsom infektion, blödning, beninfektion (osteomyelit) och skador på nerver eller blodkärl.

Transplantatocklusion i ett kärlsystem är ett komplikation som kan uppstå efter en organtransplantation. Det innebär att det transplanterade organets blodkärl har stängts igen eller till stor del stängts igen, vilket förhindrar blodflödet från att nå organet.

Transplantatocklusion kan orsakas av flera faktorer, inklusive immunologiska svar som skapar blodproppar eller abnorma vävnadsväxt i kärlen, tekniska problem under transplantationskirurgin eller patientens egna sjukdomsförlopp.

Transplantatocklusion kan leda till allvarliga komplikationer som skador på det transplanterade organet, organsvikt eller i värsta fall död. Därför är det viktigt att denna komplikation upptäcks och behandlas tidigt genom regelbundna undersökningar och tillsyn av patientens tillstånd efter transplantationen.

Pankreatektomi är en kirurgisk procedure där man tar bort hela eller delar av pancreas, det vill säga bukspottskörteln. Det finns två huvudtyper av pankreatektomier: total pankreatektomi och partiell pankreatektomi.

Vid en total pankreatektomi tas hela pancreaset bort, inklusive gallgången och tolvfingertarmen. Denna procedure utförs vanligtvis när patienten har pankreascancer som har spridit sig till omgivande vävnad eller när patienten har en chronic pancreatitis som inte svarat på andra behandlingsformer.

Vid en partiell pankreatektomi tas endast en del av pancreaset bort, vanligtvis den delen som innehåller tumören eller den skadade vävnaden. Detta kan vara fallet vid behandling av mindre allvarliga fall av pancreascancer eller inflammation i pancreas.

Efter en pankreatektomi kan patienten ha ökad risk för diabetes och malabsorption, eftersom pancreas producerar hormonet insulin och enzymer som hjälper till att bryta ned näringsämnen i mag-tarmsystemet. Dessa komplikationer behandlas vanligtvis med livsstilsförändringar, mediciner och kostförändringar.

En skenbensfraktur är en benfraktur (ett brutet ben) som sker i den tunna, långa benstaven i underbenet, även känd som skenbenet eller fibula. Skenbenet ligger parallellt med vaden ( eller tibia) och är mindre i diameter och har ofta en mindre roll i bärandet av kroppsvikten jämfört med vaden.

Skenbensfrakturer kan vara slutna, där benstücken fortfarande är ihopkopplade efter frakturen, eller öppna, där det finns en sönderslitning i huden och direkt kontakt mellan benbitarna och omgivningen. Frakturer kan också klassificeras som stabila eller instabila beroende på hur mycket benstuckena har förskjutits från varandra efter frakturen.

Symptomen på en skenbensfraktur innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller blodflöde under huden, med eventuell deformitet eller förkortning av benet. Diagnos ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men i vissa fall kan andra bildgivande procedurer behövas för att klargöra skadan fullständigt. Behandlingen innefattar ofta en kombination av immobilisering (exempelvis med en gips eller en ortos), smärtstillande läkemedel, och i vissa fall operation för att korrigera frakturen och stabilisera benet med skruvar, plattor eller stänger.

Aortaklafförträngning, även kallat aortastenos, är ett hjärtsjukdomstillstånd där aortaklaffen – den klaff som kontrollerar blodflödet mellan kammaren och aortan i hjärtat – är förträngd. Detta orsakas vanligtvis av en förkalkning (ateroskleros) eller annan skada på klaffen, vilket gör att den har svårt att öppna sig fullt när hjärtkammaren pumpar ut blod.

Den förträngda aortaklaffen kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod genom klaffen, vilket kan orsaka högt blodtryck, trötthet, andfåddhet och i värsta fall hjärt failure. Aortaklafförträngning behandlas vanligtvis med operation eller kateterbaserad procedur för att ersätta eller reparera klaffen.

'Rensning' (eller 'diuresis') är inom medicinen ett tillstånd där kroppen producerar och eliminerar större än normalt urinvolym. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom vissa läkemedel, sjukdomar eller förhöjt vätskeintag. Rensningen kan användas som ett sätt att diagnostisera och behandla vissa medicinska tillstånd, till exempel när läkaren vill öka utsöndringen av kroppens ämnen för att minska deras koncentration i blodet. Rensning kan också användas som en term för att beskriva effekten av vissa diuretiska läkemedel, som ökar urinproduktionen och hjälper till att reducera vätskeansamlingar i kroppen.

En aktuarieanalys är en metod som används inom försäkringsbranschen och andra områden där man hanterar risker, såsom pensionering och investering. Den innebär att man använder statistiska metoder och matematisk modellering för att värdera sannolikheten för olika händelser och deras potentiala konsekvenser.

Exempel på aktuarieanalys kan vara att beräkna premier för en försäkringspolice, värdera ett pensionssystem eller bedöma finansiella risker i en investmentportfölj. Aktuarieanalysen bygger ofta på stora datamängder och använder sig av sofistikerade statistiska metoder för att beräkna sannolikheter och väntade värden.

Aktuarieanalys kan också innebära att man simulerar olika scenarier och utvärderar deras konsekvenser, såsom att simulera hur en försäkringspool kommer att utvecklas under en given tidsperiod eller hur en pensionsfond kommer att utvecklas under olika marknadsförhållanden.

Det är värt att notera att aktuarieanalys kräver både djupgående kunskaper inom statistik och matematisk modellering, samt en god förståelse för de specifika kontexten där analysen används. Aktuarier är ofta de som utför dessa analyser, men andra yrkesgrupper såsom ekonomer, finansiella analyster och dataforskare kan också vara involverade i processen.

En dödlighetstabell (engelska: "mortality table" eller "life table") är ett statistiskt verktyg som används inom demografi, försäkrings- och hälsovetenskap. Den visar överlevnadsförhållanden och dödlighet i en population under en given tidsperiod, ofta uttryckt som åldersspecifika dödlighetsfrekvenser eller med väntevärden för livslängd.

I en dödlighetstabell presenteras informationen normalt i en tabell där raderna representerar olika åldersgrupper och kolumnerna visar tidsperioder (till exempel år, halvår eller månader). Tabellen innehåller två huvudsakliga delar:

1. En del som visar antal överlevande individer i varje åldersgrupp efter en given tidsperiod, vanligtvis från en given startpopulation.
2. En del som visar dödligheten för varje åldersgrupp under den givna tidsperioden, ofta uttryckt som dödlighetsfrekvens (antal dödsfall per 1000 personer per år).

Dödlighetstabeller används inom flera områden, till exempel för att beräkna livräntor och pensioner inom försäkringsbranschen, för att prognosticera framtida befolkningsutveckling inom demografi och för att utvärdera effekter av olika hälsopolitiska åtgärder inom hälsovetenskap.

"Second-look"-kirurgi är en term inom kirurgin som refererar till ett andra operationstillfälle där kirurgen undersöker om en tidigare operation har haft den önskade effekten och om det behövs görs ytterligare ingrepp. Detta kan exempelvis användas inom cancervård där syftet är att upptäcka eventuell cancerrekomst eller spridning i ett tidigt skede, så att ytterligare behandling kan ges innan sjukdomen har haft en chans att fortgå.

Definitionen från National Cancer Institute (NCI) är: "A second surgical procedure performed after cancer surgery to determine the success of the initial operation and to treat any remaining disease."

"Epidural hemorrhage, cranial" refererar till en ovanlig men allvarlig komplikation som kan uppstå efter skalltrauma eller neurokirurgisk behandling. Det innebär blödning mellan hårda och mjuka hjärnhinnorna (durahinnan och arachnoidea) i huvudet, vanligtvis orsakad av trauma som skadar de blodkärl som förser hjärnan med blod.

Blödningsvolymen kan variera, men även mindre mängder blod kan orsaka en snabb ökning av det intrakraniella trycket och leda till allvarliga neurologiska skador eller död om den inte behandlas omedelbart. Symptomen på en epidural hemorrhage kan inkludera huvudvärk, yrsel, synstörningar, förändrat medvetande, ökad pupillreaktion och i vissa fall hematom i pannan eller ögonbrynen.

Diagnosen ställs vanligtvis genom hjärnscanning (CT eller MRI) och behandlas ofta akut med neurokirurgisk intervention för att avlasta det intrakraniella trycket och kontrollera blödningen. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive patientens ålder, allmänt hälsotillstånd, svårighetsgraden av skadan och tidpunkten för behandlingen.

I medicinsk kontext, kan ‘metoder’ syfta på de tekniker, procedurer eller processer som används för att undersöka, diagnostisera eller behandla sjukdomar och hälsa. Detta kan omfatta allt från laboratorietester och avbildningsstudier till kirurgiska tekniker och medicinsk behandling. Exempel på metoder inkluderar blodprover, röntgenundersökningar, operationer och läkemedelsbehandlingar. Metoder kan vara baserade på vetenskaplig forskning och erfarenheter och används för att underlätta en korrekt diagnos och behandling av patienter.

Pankreatikoduodenektomi, även känt som Whipple operation, är en komplex bukoperation som utförs för att behandla olika sjukdomar i buken, främst cancer i huvudet på pancreas samt i gallgången och/eller tolvfingertarmen (duodenum). Under operationen avlägsnas delar av flera organ: huvudet på pancreas, tolvfingertarmen, böjarna i magen, galblåsan och regionala lymfkörtlar. De kvarvarande delarna av pancreas, magen och tarmkanalen ansluts sedan till varandra igen för att återställa näringsupptaget.

Det är en omfattande operation med en längre tids recovery, men den kan vara livräddande eller mycket förbättrande för vissa patienter med svåra sjukdomar i detta område.

Höftfraktur är en benfraktur som involverar höftbenet, eller coxa, som är det stora, trekantiga benet i höften som hjälper till att bilda leden mellan lårbenet och bäckenet. Höftfrakturer kan vara komplexa på grund av närheten till viktiga blodkärl och nerver, samt det faktum att höftleden är en boll-och-sockel-led som måste återställas korrekt för att undvika livslånga funktionsproblem.

Höftfrakturer kan delas in i två huvudkategorier: intrakapsulära (inom ledkapseln) och extrakapsulära (utanför ledkapseln). Intrakapsulära frakturer är vanligare än extrakapsulära frakturer och kan delas upp i flera undergrupper beroende på frakturlinjen och skadan. Några exempel på intrakapsulära höftfrakturer inkluderar femurshalsfrakturer, subtrochanteriska frakturer och intertrochanteriska frakturer. Extrakapsulära frakturer involverar vanligtvis områdena utanför ledkapseln, såsom översta delen av lårbenet eller bäckenet.

Orsaker till höftfrakturer kan variera, men de flesta orsakas av trauma, som fall eller trafikolyckor. Äldre personer och patienter med osteoporos har en ökad risk för höftfrakturer eftersom deras ben är svagare och mer benägna att brytas. Andra faktorer som kan öka risken för höftfrakturer inkluderar alkoholmissbruk, tobaksrökning och vissa läkemedel, såsom kortikosteroider.

Behandlingen av höftfrakturer beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, patientens ålder och hälsa samt andra faktorer. Konserverande behandlingar kan vara möjliga för mindre allvarliga frakturer, medan operation kan vara nödvändig för mer allvarliga eller komplexa frakturer. De vanligaste operationerna inkluderar intramedullära stavning och ömsesidig platt- och skruvfixering. Rehabilitering och fysisk terapi är också viktiga delar av behandlingen efter en höftfraktur för att hjälpa patienten att återhämta sig fullt ut och förebygga framtida frakturer.

"Akut omhändertagande" är en medicinsk term som refererar till den initiala, nöjefallna vården och behandlingen av en patient med akut sjukdom eller skada. Syftet är att snabbt bedöma, stabilisera och behandla patienten för att förhindra komplikationer och minska risken för permanent skada eller död.

Den akuta omhändertagningen inkluderar vanligen följande steg:

1. **Triage:** En snabb bedömning av patientens allmänna tillstånd och prioritering av vården baserat på behov och allvarlighetsgraden av sjukdomen eller skadan.
2. **Luftvägs-, andnings- och cirkulationsstöd (LAR):** Snabb insats för att säkerställa patientens andning och cirkulation, inklusive syrgastillförsel, hjärt-lungräddning och blodtryckskontroll.
3. **Behandling av livshotande skador eller sjukdom:** Snabb behandling för att korrigera livshotande tillstånd, såsom blödningar, chock, hjärtstopp eller andningssvårigheter.
4. **Diagnostik:** Snabb och effektiv diagnostik med hjälp av klinisk bedömning, laboratoriemässiga tester och bilddiagnostik för att fastställa underliggande orsak till patientens tillstånd.
5. **Planering av fortsatt vård:** Beslut om fortsatt vård, inklusive eventuell överflyttning till en specialistklinik eller operationssal, och kommunikation av information till andra vårdpersonal som kommer att vara involverad i patientens vård.

Den akuta omhändertagningen är en kritisk del av den medicinska vården och kräver snabb bedömning, beslutsfattande och handling för att rädda liv och minska skador.

Polyethylene terephthalate (PET) är ett syntetiskt polymer, mer specifikt en termoplast, som används i en mängd olika tillämpningar, inklusive för tillverkning av plastflaskor, fibrer för kläder och tapeter, samt isolering för kablage. PET är transparent, lätt, starkt, motståndskraftigt mot fukt och smaklöst. Det är också en termoplast, vilket betyder att det kan formas när det hettas upp och härdas till en fast form när det svalns ned, och denna process kan upprepas om och om igen.

PET tillveras genom polykondensation av etylenglykol och tereftalsyra eller dess dimetylester, dimetyltereftalat. När PET kristalliserar bildar det en speciell form av kristaller som kallas för "reaktiv kristallinitet", vilket gör att materialet blir mycket starkt och hållbart.

PET är också ett miljövänligt alternativ jämfört med andra plaster, eftersom det kan återvinnas och recyclas på ett enkelt sätt. Det är ett av de mest vanliga materialen för att tillverka flaskor för drycker som läggs ut till återvinning, och PET-flaskor som återvinns kan användas för att tillverka nya flaskor eller andra produkter gjorda av recycleat PET.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

Roux-en-Y anastomose (også kendt som Roux-anastomose) er en type af maves operation, der oftest udføres for at forebygge gastroesofageal refraktær refluxsyge (GERD) eller behandle fedme. Under denne procedure skaber kirurgen to separate forbindelser mellem maven og tarmlederen, hvoraf den ene forbinder magens øverste del med en lille del af tyndtarm (den såkaldte Roux-limb), mens den anden forbinder den resterende del af mavesækken med det nedre led af tarmlederen. Dette resulterer i at mad og magens indhold ikke længere kan flyde tilbage op i spiserøret, hvilket reducerer refluxsymptomerne.

Roux-anastomosen er også en del af andre typer af mavesoperationer, herunder duodenal switch-procedurer og biliopancreatic diversion med duodenal switch (BPD/DS), som ofte anvendes til behandling af svær fedme. I disse tilfælde skaber kirurgen en Roux-anastomose for at adskille mavesækken fra tarmlederen og redusere den mængde mad, der kan absorberes i tarmene.

'Tarmvred' er ikke en medisinsk terminologi som jeg kjenner til. Det kan være at du menger 'tarmvaksine', som er en type vaccine som inneholder døde eller svakte bakterier eller dele av bakterier fra tarmsystemet. Disse brukes vanligvis for å forebygge infeksjoner i tarmen, særlig hos nyfødte og små barn.

En annen mulighet er at du menner 'tarmsyke', som er en medisinsk betegnelse for en infeksjon i tarmsystemet. Tarmsykene kan være akutte eller kroniske, og de kan skyves seg av mange ulike bakterier, parasitter og jevnlig også virus.

Hvis du hadde noen spesifikke spørsmål om en bestemt medisinsk betydning, vennligst opplys meg, og jeg vil prøve å hjelpe deg så godt jeg kan.

Medicinskt sett kan "utvidgning" (dilatation) innebära saker som:

1. Ökad storlek eller tömhet på ett hål, kärl, hålighet eller en organs del, ofta orsakad av funktionell eller strukturell relaxation eller av fyllnad med luft, vätska eller annat material.
2. En procedure där man aktivt ökar storleken på ett kärl eller en passage, exempelvis genom att använda sig av en bredare sondering under endoskopi.
3. Förändringar i blodkärlen som orsakas av sjukdomar, såsom utvidgning av artärer (arterioskleros) eller venor (venös dilatation).

Ordet "utvidgning" används också för att beskriva en symptom i form av smärta orsakad av en organs ökade storlek, till exempel vid gallstensbesvär eller njurinflammation.

Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.

Mitralklaffprolaps (MVP) är ett hjärtsjukdomstillstånd där mitralisklaffen, som är en klaff i hjärtat som kontrollerar blodflödet mellan kammare och lungpulsåder, har en nedsatt funktion på grund av att en eller båda klaffflikarna prolar (skjuter ut) ner i lägre delen av den vänstra hjärtkammaren. Detta kan orsaka olika symtom som palpitationer, bröstsmärtor och andnöd, men många drabbade har inga symptom alls. I vissa fall kan MVP leda till komplikationer som exempelvis mitralisklaffinsufficiens eller hjärtflimmer. Diagnosen ställs vanligtvis genom echokardiografi (ultraljud av hjärtat).

Ett infekterat aneurysm är en sällsynt komplikation till en bakterieell infektion som sprider sig från en närliggande infektionsfokus, såsom endokardit (hjärtklaffsinfektion), lunginfektion eller osteomyelit (beninfektion). Infekterade aneurysm kallas också för mykotiska aneurysm. De flesta infekterade aneurysmen utvecklas i abdominala aortaanevrysm (AAA), men de kan också drabba andra stora och medelstora artärer, inklusive halsartärerna, huvudartärerna, mesenterialartärerna och benartärerna.

Infekterade aneurysm uppstår när patogena bakterier eller svamp koloniserar och invaderar artärens vägg, vilket orsakar en inflammatorisk respons som leder till sönderfall och utvidgning av artären. De vanligaste orsakande bakterierna är Staphylococcus aureus, Salmonella enterica och Streptococcus viridans.

Symtom på infekterade aneurysm kan inkludera feber, värk i magen eller ryggen, pulsation i magen, svullnad i benen eller andra kroppsdelar, förvirring och sepsis. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av blodprover, bilddiagnostik som CT-scan, MRI eller ultraljud, samt eventuellt en angiografisk undersökning.

Behandlingen av infekterade aneurysm innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av aneurysmet och omgivande infekterad vävnad, följt av långtidslång antibiotisk behandling. I vissa fall kan en endovaskulär behandling med stentgrafts vara möjlig.

'Blodförlust under operation' refererar till mängden blod som en patient tappar bort under ett kirurgiskt ingrepp. Normalvärdet för blodvolym hos en vuxen person är ungefär 5-6 liter, och en typisk rekommenderad gräns för acceptabel blodförlust under en operation är vanligtvis 10-15% av den totala blodvolymen.

Blodförlust kan klassificeras som mild (2000 ml). För hög blodförlust kan leda till komplikationer såsom hypovolemi, hypotension, akut blodbristanemi och i värsta fall dödsfall.

För att förhindra eller behandla överdrivna blodförluster under operationer kan olika metoder användas, såsom blödningsförebyggande medel, blodtransfusioner och kirurgiska tekniker som minskar blodförlusten.

Blood clotting disorders, also known as coagulopathies, refer to a group of medical conditions that affect the body's ability to form blood clots or to properly regulate the clotting process. Blood clots are essential for preventing excessive bleeding after injuries, but when they form abnormally or fail to dissolve properly, they can cause serious health problems.

There are several types of blood clotting disorders, including:

1. Hemophilia: This is a genetic disorder that affects the body's ability to produce sufficient levels of clotting factors, which are proteins needed for normal blood clotting. People with hemophilia may experience prolonged bleeding after injuries or spontaneous bleeding in their joints and muscles.
2. Von Willebrand disease: This is another genetic disorder that affects the body's ability to produce von Willebrand factor, a protein that helps platelets stick together and form clots. People with this condition may have excessive bleeding after injuries or during menstrual periods.
3. Thrombocytopenia: This is a condition in which the body has low levels of platelets, also known as thrombocytes. Platelets are small blood cells that help form clots and stop bleeding. Thrombocytopenia can be caused by various factors, including certain medications, viral infections, or autoimmune disorders.
4. Disseminated intravascular coagulation (DIC): This is a serious condition that occurs when the body's blood clotting system becomes overactive and forms clots throughout the bloodstream. These clots can block small blood vessels, leading to tissue damage and organ failure. DIC can be caused by various underlying conditions, such as sepsis, trauma, or cancer.
5. Anticoagulant-induced coagulopathy: This is a condition that occurs when the body's ability to form clots is impaired due to the use of anticoagulant medications, such as warfarin or heparin. In some cases, this can lead to excessive bleeding and other complications.

Treatment for blood clotting disorders depends on the underlying cause and severity of the condition. Treatment options may include replacement therapy with clotting factors or platelets, medications to control bleeding or prevent clots, or surgery to remove clots or repair damaged blood vessels.

'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.

'Vena saphena' er en latinsk betegnelse for de to lange, overfladiske venekanaler i benet. Der findes både en great saphenous vein (stor vena saphena) og en small saphenous vein (lille vena saphena).

Den great saphenous vein er den længste ven i kroppen og begynder som en samling af små kapillærer i fodsålen. Den stiger op ad forinningsbenet (tibia), passerer forbi knæskallen (patella) og fortsætter op ad lårbensbenet (femur), hvor den til sidst munder ud i femoralvenen.

Den small saphenous vein begynder også som en samling af kapillærer i fodsålen, men stiger op ad bagskinnen af underbenet og munder ud i poplitealvenen, der ligger i knæets bagside.

Disse venekanaler er vigtige for at lede blod tilbage mod hjertet fra benene. Problemer med disse venekanaler, såsom udvidede veners (varikøser) eller blodprop, kan have en betydelig indvirkning på den overordnede helbredstilstand og kræve medicinsk behandling.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.

Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.

Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.

"Nedsänkt ögonlock," även känt som "ptosis," är en medicinsk term som describing sänkning av ögonbrynsnivån till ett eller båda ögonen. Detta kan vara orsakat av en slapp muskel i ögonlocket, skada på nerven som kontrollerar muskeln eller en mer allmän neurologisk störning. I vissa fall kan det vara en naturlig åldersrelaterad förändring. Ptosis kan leda till synproblem eftersom det täcker över en del av synfältet och kan vara estetiskt besvärande. Behandlingen kan innebära ögonläkemedel, kirurgi eller i vissa fall bara observation.

'Tumörrecidiv, lokalt' refererer til at en tidligere behandlet cancer vendrer tilbage i nærheden af den oprindelige tumorlokalisation. Dette sker som regel indenfor to år efter den oprindelige behandling, og det er et tegn på at cancerbehandlingen ikke har været fuldstændigt effektivt i at fjerne alle cancercellerne.

Lokale recidiver kan ofte behandles lokalt med kirurgi, stråleterapi eller andre former for lokal behandling, afhængig af cancertypen og hvorvidt patienten har haft en tidligere behandling. Men selvom en lokal recidiv kan behandles, øger det stadig risikoen for at canceren spredes til andre dele af kroppen (metastaser). Derfor er det vigtigt at have regelmæssige kontroller efter en kræftbehandling for at opdage og behandle eventuelle recidiver tidligt.

'Kärlöppenhet' (engelska: 'Vasodilation') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där blodkärlen (artärer och vener) relaxerar och expanderar, vilket orsakar en ökning av kärldiametern och minskad perifer resistan. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och en ökad blodgenomströmning i de drabbade områdena.

Kärlöppenhet kan vara ett normalt fysiologiskt fenomen, till exempel vid vila eller vid värmeexponering, men den kan också uppstå som en patofysiologisk process i samband med sjukdomar som hypertension, diabetes, hjärtsvikt och neurologiska störningar. Vissa läkemedel, såsom nitroglycerin och kalciumantagonister, kan också orsaka kärlöppenhet som en del av sin verkningsmekanism.

Intervertebral disc displacement, även känt som "slipped disc" eller "herniated disc", är en medicinsk term som refererar till när en del av den mjuka, skivformade strukturen (disken) mellan två ryggradsben (vertebror) i ryggen skadas eller skjuts ut genom en svaghet eller spricka i dess yttre kapsel. Den skadade disken kan pressa på de omkringliggande nerverna och orsaka smärta, kramper, stickningar eller domningar i armar eller ben, beroende på vilken del av ryggraden som är drabbad. Det finns olika grader av diskusprolaps, från en liten bulas (buckla) i disken till en fullständig herniation där disken sticker ut genom kapseln. Orsaken till en intervertebral disc displacement kan vara degenerativa förändringar, skada eller överansträngning av ryggen.

Hemostatiska tekniker är metoder och procedurer som används för att kontrollera och stoppa blödningar under kirurgiska ingrepp. Detta kan uppnås genom mekaniska, elektriska eller kemiska medel. Några exempel på hemostatiska tekniker inkluderar:

1. Kompression: Användning av tryck för att stoppa blödningen från en skadad blodkärl.
2. Ligatur: Användning av en speciell typ av tråd (ligatur) för att knyta av och stänga av ett blodkärl.
3. Elektrokauterisering: Användning av elektrisk ström för att bränna igen och stänga av ett blodkärl.
4. Hemostatiska klipp: Användning av en liten klammer (klipp) som trycker ihop ändarna på ett blodkärl för att stoppa blödningen.
5. Hematisk lim: Användning av speciella limmedel som hjälper till att stänga av blodkärlen.
6. Argon-plasma-koagulation (APC): En metod där argon gas leds genom en elektrisk spark för att koagulera (torka ut) blodet och stoppa blödningar.

Dessa tekniker används ofta under kirurgiska ingrepp för att minimera blodförlusten och förbättra patientens säkerhet och komfort.

Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.

Sjukligt fetma, eller Adipositas, definieras som en allvarlig och kronisk sjukdom där det finns ett obehagligt överskott av fettvävnad i kroppen. Det mäts vanligen med kroppsmasseindex (BMI), som är ett kvotvärde som utgörs av vikten dividerat med storleken i kvadraterna på kroppslängden. En person anses ha sjukligt fetma när BMI är över 30.

Sjukligt fetma kan orsaka en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive diabetes typ 2, högt blodtryck, hög kolesterol, sömnapné, ledvärk, gallvägsproblem och ökad risk för vissa typer av cancer. Det kan också leda till social diskriminering och minskat självförtroende. Sjukligt fetma behandlas vanligen med kombinationen av livsstilsförändringar, mediciner och i vissa fall kirurgi.

In a medical context, ‘time’ kan defineres som the duration or interval between two events, or the point at which something occurs. It is used to monitor the progression of diseases, measure the effectiveness of treatments, and schedule appointments and procedures. Time is also an important factor in the administration of medications, with certain drugs requiring precise timing for optimal efficacy and safety. Additionally, time-sensitive conditions such as stroke or heart attack necessitate immediate medical attention to prevent further damage or death. Overall, time is a critical component in the delivery and evaluation of healthcare services.

Ett falskt aneurysm (även kallat en pseudoaneurysm) är en oregelbunden utbuktning av blodkärlsväggen, vanligtvis orsakad av en skada eller svaghet i arterialväggen. I kontrast till ett sann aneurysm, där alla lagren av kärlväggen är inblandade, består falskt aneurysm endast av ett lager av blodomslutet fibrin och blodceller som bildar en pseudo-kapsel runt den aktiva blödningen. Detta kan leda till en hög risk för ruptur och allvarliga komplikationer om det inte behandlas i tid. Falska aneurysm kan uppstå som en komplikation efter invasiva medicinska procedurer, trauma eller infektion.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

Patologisk utvidgning (pathological expansion) refererer til en abnorm forstørrelse eller øget pladstagelse av et virksomhet, struktur eller område i kroppen som følge av en sykdomsprosess. Dette kan skyldes mange forskjellige mekanismer, for eksempel cellulær proliferasjon, akkumulering av vaskulært vann eller andre flyttevare, eller infiltrering av fremmede substanser eller celler. Patologisk utvidgning kan observeres i mange forskjellige organismer og kan påvirke alle typer virksomheter, inkludert epiteliale, muskulære, og konnektive virksomheter. Den patologiske utvidningen kan føre til en rekke komplikasjoner, både lokalt og systemisk, og er ofte et teken på en underliggende sykdomsprosess som må behandles for å forebygge yderligere skade eller skader.

Kolektomi är ett medicinskt ingrepp där hela eller delar av colon, det stora tarmlocket, tas bort. Det finns olika typer av kolektomier, beroende på vilken del av colon som behöver tas bort. Några exempel är:

* Hemikolektomi: Ena hälften av colon tas bort.
* Sigmoidekolektomi: Den nedre delen av kolon (sigmoidekolon) tas bort.
* Total kolektomi: Hela kolon tas bort, inklusive ileocecal valvet som förbinder kolon med småintestin.

Kolektomier utförs ofta som behandling för olika former av tarmsjukdomar, såsom coloncancer, divertikulit eller chronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). Efter operationen kan patienten behöva en tids enteral eller parenteral näring och eventuellt även antibiotika för att förebygga infektioner.

Aorta bråck (i bröstet) refererar till en medicinsk tillstånd där aortan, den största artär som förgrenar sig från hjärtat, utbuppar genom den muskulära väggen i det övre, bakre delen av bröstkorgen. Detta kallas även för en thorakal aorta aneurysm.

En aneurysm uppstår när en artärvägg blir svag och utbuppar, vilket kan leda till att den spricker eller börjar läcka. I fallet med en aorta aneurysm i bröstet kan det vara livshotande om den spricker eller läcker, eftersom det kan orsaka stor blödning in i bröstkorgen.

Symptomen på en aorta aneurysm i bröstet kan variera beroende på storleken och om det finns någon komplikation, såsom en läcka eller ett riss. Vissa personer med en liten aorta aneurysm kan inte ha några symptom alls, medan andra kan uppleva smärta i bröstet, ryggen eller sidan, hosta, andfåddhet eller svårigheter att svälja.

För att diagnostisera en aorta aneurysm i bröstet använder läkare vanligen avbildande undersökningsmetoder som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonansundersökning (MRI). Behandlingen kan bestå av mediciner för att sänka blodtrycket och hjärtats arbetsbelastning, samt kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortaväggen.

Det är svårt att ge en precis medicinsk definition på "matsmältningssystem, kirurgiska tekniker" eftersom det kan syfta på en mängd olika operationstekniker och procedurer relaterade till mag-tarmkanalen. Några exempel på kirurgiska tekniker som används vid behandling av problem med matspjälkningssystemet innefattar:

1. Gastroskopi/Ösoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen.
2. Kolonoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera tjocktarmen och rektum.
3. Chirurgisk resektion: En del av mag-tarmkanalen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller polyper.
4. Fundoplikation: En operation där man fäster livremmens övre del runt magsäcken för att förhindra syrefattig luft (luft som inte innehåller syre) från att tränga in i matstrupen, vilket kan orsaka symptom som syrera och illamående.
5. Magnetsammandragning: En magnetisk ring fäst vid livremmens yttersta del och en annan vid tolvfingertarmen används för att dra ihop livremmen runt magsäcken, vilket kan hjälpa till att lindra symptomen av gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).
6. Magbypass: En operation där man skapar en ny förbindelse mellan magsäcken och tarmen för att behandla fetma och diabetes.
7. Stentimplantation: En rörlig, metalliska tub placeras i matstrupen eller tarmen för att hålla den öppen och underlätta sväljning.
8. Hernieoperation: En operation där man reparerar en hernia (ett sönderat muskel- eller bindvävslager) i mag-tarmkanalen.
9. Analkanalrekonstruktion: En operation där man återställer normal struktur och funktion efter att analkanalen skadats, exempelvis vid cancerbehandling.
10. Tjocktarmsresektion: En del av tjocktarmen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller inflammatorisk tarmsjukdom.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.

'Cementing' er en prosedyre innen interventional radiology og invaserende kardiologi. Det innebærer å feste en prostesis, som regel en stent, i place i et blodkar eller i hjertet ved hjelp av medisinsk cement. Cementen er vanligvis en kunstig, biokompatibel substans som størker sin styrke når den størkes under trykk.

Den typen cement som vanligst brukes i denne konteksten er akryl-basert, og kalles ofte 'bone cement' eller 'polymethylmethacrylate' (PMMA). Når den blandes med vann blir den flytende og kan pumperes inn i området der prostesen skal plasseres. Når cementen størkes under trykk, blir den fast og holder prostesen i place.

Cementering er en effektiv måte å behandle mange typer av strukturelle hjertesvikt og blodkarsskader, fordi det kan hjelpe å støtte eller fjerne skadete områder og forbedre blodgjennomstrømningen.

'Benplattor' er en medisinsk terminologi som refererer til en type skade på knoklene i underbenet, særligt i skankelen og/eller spolebenet. Denne skade opstår oftest som en komplikation til benbrud eller benoperationer, hvor en del af benknoget ikke får nogen tilstrækkelig blodforsyning og derfor dør. Dødt knoglevæv kaldes nekrose, så betegnelsen 'benplattor' refererer til de døde plader af knoglevæv.

Den mest almindelige årsag til benplattor er trauma, som fører til en fraktur, hvor blodforsyning til knoglefragmenterne afbrydes. Andre mulige årsager kan være infektion, kronisk alkoholisme, rygning og forskellige sygdomme, der påvirker blodcirkulationen, som f.eks. lægemiddelinduceret akroosteoporose eller sickle cell anemia.

Behandling af benplattor kan variere alt efter størrelsen og beliggenheden af det døde knoglevæv, men den typiske behandlingsmetode er enten at vente på, at plattet naturligt opløses og erstattes med nyt, levende knoglevæv over tid, eller at fjerne dem kirurgisk. I mange tilfælde vil patienten også have behov for rehabilitering for at hjælpe med at opretholde mobilitet og styrke i det påvirkede ben.

Gallvägssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av störningar i gallans flöde genom leverns gallgångar, vilket leder till att gallan backuppar sig in i levern. Detta kan orsaka skada på levercellerna och leda till leverinflammation, fibros och eventuellt cirros. Gallvägssjukdomar kan ha många olika orsaker, till exempel gallsten, tumörer, autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Symptomen på gallvägssjukdomar kan variera mycket, men de vanligaste är gulsot (icterus), magsmärtor, trötthet, viktminskning och förändrad leverfunktion. Behandlingen av gallvägssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära mediciner, operationer eller annan typ av terapi.

Den medicinska termen för "dubbelt flöde från högerkammaren" är "double chamber right heart" eller "double outlet right ventricle" (DORV). Detta är en medfödd hjärtsjukdom där båda artärerna som leder blodet ut från hjärtat, aortan och lungartären, har sitt ursprung i högerkammaren. I normalfallet har aortan sitt ursprung i vänsterkammaren.

DORV kan vara associerad med andra hjärtfel, såsom ventrikelseptdefekt (VSD), pulmonal stenos eller atresia, och transposition av de stora artärerna (TGA). Behandlingen innebär ofta kirurgisk korrektur för att återställa normalt blodflöde genom hjärtat.

'Ledprotes' er en medisinsk term som refererer til en type ledsjur (ledinflammasjon) der det involveres en overdrevent reaksjon i kroppen mot et bestemt proteín i ledet. Dette proteinet, kalt 'ledprotein', er normalt tilstede i ledet og spiller en viktig rolle i å holde ledet sundt og bevegelig.

Ved en ledprotes oppstår det imidlertid en autoimmunreaksjon der kroppens immunsystem forveksler ledproteinet med et fremmed legeme, og starter en angrepskampanje mot dette proteinet. Dette resulterer i en inflammasjon i ledet som kan være smertefulle og føre til svingende smerter, stivhet og svelling i ledet. I tillegg kan den akutte inflammasjonen over tid utvikle seg til en kronisk ledprotes hvor leddampe og knusingsskader også kan oppstå.

Ledproteis er en behandlingsvei for ledprotes, der innebærer å gi pasienten et preparat som inneholder det selvsamme proteinet de har en overdrevent reaksjon mot. Dette hjelper å regulere immunsystemets reaksjon og redusere inflammasjonen i ledet.

En ljumskbråck, även kallat inguinalhernia, är en medicinsk tillstånd där en del av bukhinnan eller gräsmagsvävnaden tränger igenom svag muskulatur i ljumsken. Detta kan resultera i en upphöjd knöl som ofta blir tydligare när personen är stående, böjer sig framåt eller hostar. Ljumskbråck kan vara små och orsaka obehag eller vara större och leda till besvärliga symtom som smärta, tryckkänsla och i vissa fall komplikationer såsom att tarmen eller andra inre organ fastnar i bråcket. Behandlingen kan bestå av kirurgi för att reparera svagheten i muskulaturen och placera bråckinnehållet tillbaka inne i bukhålan.

En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).

Den gemensamma gallgången (ductus choledochus) är en tunn tub som för bärer vätskan gallan från levern till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen. Gallgången är ungefär 7-10 cm lång och bildas genom sammanflödet av flera mindre gallgångar från leverns olika segment. Gallan innehåller bland annat ämnen som hjälper till att bryta ned fett i kroppen, såsom gallasyra och kolesterol.

I den medicinska kontexten kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt register över vissa typer av information, till exempel:

1. Ett patientsregister: En databas eller en lista över patienter som är under vård och behandling på en viss klinik, institution eller i en viss region. Det kan innehålla personliga uppgifter, diagnoser, behandlingshistorik och andra relevanta medicinska data.
2. Ett sjukdomsregister: En databas över personer som har diagnostiserats med en viss sjukdom eller tillstånd. Det kan användas för forsknings- och statistiska syften, samt för att följa upp patienter och utvärdera behandlingsresultat.
3. Ett läkemedelsregister: En databas över alla godkända läkemedel i en viss region eller land. Det kan innehålla information om varje läkemedels aktiva substanser, biverkningar, kontraindikationer och användningsområden.
4. Ett operationsregister: En databas över alla genomförda operationer på en viss klinik eller institution. Det kan innehålla information om varje operationens typ, komplikationsfrekvens, resultat och efterföljande behandlingar.

I allmänhet är ett register ett verktyg för att samla, organisera och analysera data på ett systematiskt sätt, vilket kan underlätta beslutsfattande, forskning och kvalitetssäkring inom sjukvården.

Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den största artärien i kroppen. Det finns olika slag av aortasjukdomar, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aortadiskinesi eller aortainsufficiens: Detta är en tillstånd där aortaklaffen i hjärtat inte stänger korrekt, vilket orsakar baksidan av blodet att flöda tillbaka in i aortan.
2. Aortaaneurysm: Detta är en utbuktning eller förstoring av aortaväggen som kan vara farlig eftersom den kan spricka eller börja läcka. Aortaaneurysmen kan drabba olika delar av aortan, inklusive thoraxaortaaneurysm (i bröstkorgen) och abdominalaortaaneurysm (i buken).
3. Aortadissektion: Detta är en allvarlig tillstånd där ett lager av aortaväggen skadas, vilket orsakar blod att samlas mellan de två lagren och dela upp aortan i två kanaler. Aortadissektion kan vara livshotande eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller organsvikt.
4. Ateroskleros: Detta är en progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i aortaväggarna och bildar plack. Ateroskleros kan orsaka smalning av aortan och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

Behandlingen av aortasjukdomar beror på typen, svårighetsgraden och platsen i kroppen där sjukdomen finns. Behandling kan inkludera mediciner, livsstilsförändringar, operationer eller kombinationer av dessa.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Tyreoidektomi är en medicinsk term som betyder att man operativt tar bort hela sköldkörteln (thyroidea). Sköldkörteln ligger i halsområdet och producerar hormoner som reglerar bland annat ämnesomsättning, tillväxt och kroppstemperatur. Tyreoidektomin kan utföras av olika anledningar, exempelvis vid godartad eller elakartad sjukdom i sköldkörteln som inte går att behandla på annat sätt. Efter operationen behöver patienten livet ut ta substitutionsbehandling med tyreoideahormoner.

'Ophthalmologic surgical procedures' refer to various types of surgeries performed on the eye and its surrounding structures by trained medical professionals called ophthalmologists. These procedures aim to correct or improve vision, diagnose and treat eye diseases or conditions, or restore functionality to the eye. Here are some examples of ophthalmologic surgical procedures:

1. Cataract surgery: This procedure involves removing a cloudy lens (cataract) from the eye and replacing it with an artificial one called an intraocular lens (IOL).
2. LASIK (Laser-Assisted In Situ Keratomileusis): A type of refractive surgery that uses a laser to reshape the cornea, improving vision and reducing the need for glasses or contact lenses.
3. Glaucoma surgery: Several surgical options are available to treat glaucoma, including trabeculectomy (creating a new drainage channel), implanting a shunt or stent, or using laser therapy to improve fluid outflow from the eye.
4. Corneal transplantation: This procedure involves replacing a damaged or diseased cornea with a healthy one from a donor. There are different types of corneal transplants, such as penetrating keratoplasty (PK), deep anterior lamellar keratoplasty (DALK), and endothelial keratoplasty (EK).
5. Vitreoretinal surgery: These procedures involve operating on the vitreous humor (the gel-like substance inside the eye) and the retina to treat conditions like retinal detachment, macular holes, or diabetic retinopathy.
6. Strabismus surgery: This procedure aims to correct misalignment of the eyes (strabismus) by adjusting the muscles that control eye movement.
7. Oculoplastic surgery: These procedures focus on the eyelids, eyebrows, and tear ducts, addressing conditions like droopy eyelids (ptosis), eyelid tumors, or blocked tear ducts.
8. Orbital surgery: This procedure involves operating on the bones surrounding the eye to manage conditions like fractures, tumors, or Graves' disease.
9. Pediatric ophthalmic surgery: These procedures address various eye conditions in children, such as congenital cataracts, retinopathy of prematurity (ROP), or congenital glaucoma.
10. Refractive surgery: These procedures aim to correct vision problems like nearsightedness, farsightedness, or astigmatism by reshaping the cornea with techniques like LASIK, PRK, or phakic intraocular lenses (IOLs).

Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.

Aortografi är en radiologisk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i aortan (den stora kroppspulsådern) för att få klarare bilder på detta område och de blodkärl som avgår från den. Detta görs vanligtvis med hjälp av en kateter placerad i ett blodkärl under fluoroskopi (en typ av röntgen).

Den bildserie som erhålls kallas för en aortografi och används bland annat för att undersöka eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomar i aortan och de tillhörande blodkärlen.

En medicinsk kontext är ett ileoanalreservoar ett kirurgiskt tillvägagångssätt för att behandla tarmcancer, Crohns sjukdom eller andra tarmsjukdomar som orsakat en allvarlig skada på tarmen. Det innebär att en reservoar av ileum (den sista delen av tunntarmen) skapas och ansluts till analöppningen, vilket möjliggör kontinens kontinuerlig borttransport av avföring utan behov av en ileostomi-påse.

Denna procedure kallas också för ileoanal anastomos eller pelvic pouch surgery och den ger patienten möjlighet att återfå kontroll över tarmfunktionen och livskvaliteten efter en tids behandling.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision) definieras "planerat kirurgiskt ingrepp" som:

"Ingrepp som är tidsmässigt planerade och utförs under kontrollerade operationsbetingelser med anestesi. De omfattar både mindre invasiva procedurer, såsom endoskopiska ingrepp, och större operationer som exempelvis öppen hjärtkirurgi."

Således är en medicinsk definition av 'Kirurgiska ingrepp, planerade' operationer som är schemalagda och utförs under kontrollerade förhållanden med anestesi.

'Bisköldkörtlar' er en uofficiell betegnelse for de to små, halvrunde lymfekirtler som ligger ovenfor skjoldbruskkirtlen i halsen. Den offisielle medisinske betegnelsen for disse kirtler er 'thyreoideaer'. Bisköldkörtelarnas funktion er å produsere hormoner som regulerer stoffskiftet og vækst hos mennesker. De to vanligste typer av bisköldkörtelssvulster er ikke-kreftforme (benigne) og kreftforme (maligne).

'Logistiske modeller' er en type statistisk model som oftest brukes til å forutsi sannsynligheten for et binært utfall, det vil si et utfall med to mulige verdier, typisk "suksess" eller "mislykket". Disse modellene er basert på logistisk regresjon, en statistisk metode som beskriver sambandet mellom en binær avhengig variabel og en eller flere uavhengige variable.

Logistiske modeller brukes ofte innen om helse- og medisinsk forskning for å undersøke samband mellom forskjellige faktorer og et binært utfall, som kan være noe som "syk/sunn", "død/levende" eller "reagerer på behandling/ikke reagerer på behandling". Disse modellene kan hjelpe forskere å identifisere risikofaktorer, forutsi prognoser og evaluere effektiviteten av forskjellige behandlingsstrategier.

Eksempler på bruksområder for logistiske modeller innenfor medisin kan være å forutsi sannsynligheten for at en pasient vil utvikle diabetes basert på faktorer som alder, kjønn, BMI og blodsukkerverdier, eller å evaluere effekten av en bestemt behandling på overlevnaden hos pasienter med kræft.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.

En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.

It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.

Endarterektomi av karotis är en medicinsk procedur där plack (fettsubstanser, kolesterol och calcifiering) som har byggt upp sig på insidan av karotidartären (en artär i halsen som förser hjärnan med blod) tas bort. Proceduren utförs vanligtvis för att förebygga transitoriska ischemiska attacker (TIA) eller stroke, eftersom placken kan lossna och orsaka en emboli som blockerar blodflödet till hjärnan.

Under proceduren görs ett snitt i halsen för att exponera karotidartären. Därefter kyls artären ned med iskall lösning för att reducera risken för skada på hjärnan under operationen. En sond placeras också inuti artären för att öka blodflödet till hjärnan under proceduren. Placken skärs sedan bort från insidan av artären och tas bort. Slutligen kontrolleras artären för att se till att den är sluten och inte läcker, och snittet i halsen sygs igen.

Endarterektomi av karotis är en effektiv metod för att förebygga TIA och stroke, men det finns vissa risker som är associerade med proceduren, inklusive blödning, infektion, skada på nerver i halsen och ytterligare risk för stroke. Därför måste patientens allmänna hälsotillstånd och risken för komplikationer vägas upp mot potentiala fördelar med proceduren.

'Ledplastik' er en medisinsk betegnelse for en type kirurgisk operasjon der ledet (som regel et skulder-, knæ- eller hofteled) erstattes med en kunstig prostese. Målet med en ledplastik er å lindre smerter, forbedre funksjonen og gjenoprette mobiliteten hos pasienter som lider av ledsykdomme som artritt, ledskader eller leddegenerasjon.

Under en ledplastik-operasjon fjernes det skadede ledet og erstattes med en prostese som består av en sokkel (som er fiksert i knoglen) og en kule (som beveger seg i sokkelen). Disse prosentene kan være fremstilt av forskjellige materialer, inkludert metall, plastikk eller keramikk.

Etter operasjonen må pasienten vanligvis gå igjennom en periode med intensiv fysisk terapi for å styrke muskler og forbedre bevegelsen i det nye ledet.

"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.

Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.

Bakteriell endokardit är en infektion som drabbar hjärtklaffarna och det inre lagret av hjärtkammaren (endokardiet). Infektionen orsakas vanligtvis av bakterier som når blodomloppet via sår eller skador på huden, slemhinnor eller från tänder och tandkött. När bakterierna passerar hjärtklaffarna kan de fastna och föröka sig på endokardiet, vilket orsakar inflammation och skada på strukturen.

Symptomen på bakteriell endokardit kan variera, men ofta inkluderar feber, trötthet, hjärtsvikt, andningssvårigheter, hosta, svullnad i benen eller fotlederna och blodproppar. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka blodprover för tecken på infektion och använda bilddiagnostik som echokardiografi för att se på hjärtklaffarna. Behandlingen består ofta av starka antibiotika som ges via intravenös injektion under en längre tidsperiod. I vissa fall kan kirurgi behövas för att ersätta eller reparera skadade hjärtklaffar.

Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.

Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).

Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.

'Lambåer' er ikke en medisinsk term eller begrep som jeg kjenner til. Det kan være at du har tatt feil på stavemåten, og det du egentlig vil spørre om er 'lommelegen'?

En lommelege er en type lege som tilbyr mindre ytre medisinske behandlinger, som f.eks. å sutte vevsår eller fjerne håret fra en sårflate. De fleste lommeleger har en uddannelse som praktiserende sykepleier og har gått en ekstra utdanning for å bli autorisert som lommelege.

Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt! Hvis du har ytterligere spørsmål, vennligst ikke hesiter å spørre igjen.

"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.

I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.

Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.

I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.

I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.

'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

"Ett peptiskt sår, perforerat" refererar till en komplikation av ett peptiskt sår, även känt som ett magulcus eller ett sår i magsäcken. Peptiska sår orsakas vanligtvis av en infektion med bakterien Helicobacter pylori eller användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).

En perforerad peptisk ulcus innebär att sårväven har penetrerat through den muskulära väggen på magsäcken, vilket orsakar en gastrogastrisk fistel eller en förbindelse mellan magen och bukhålan. Detta kan leda till peritonit, en livshotande infektion av bukhinnan som kräver omedelbar kirurgisk behandling. Symptomen på ett perforerat peptiskt sår kan inkludera plötslig och stark smärta i magen, illamående, kräkningar och feber.

En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion. Det kan användas för att behandla blodbrist (anemi), blödningar, sjukdomar som påverkar blodet och vissa arvsdefekter. Transfusionen måste matchas med mottagarens blodtyp för att undvika allvarliga komplikationer som transfusionsreaktioner.

En bukspottkörtelfistel (pancreas fistula) är en abnorm connection eller ledning mellan bukspottkörteln och ett annat organ eller yttre yta. Denna medicinska term används oftast för att beskriva en komplikation efter en operation där det bildats en onormal öppning som dränerar bukspottkörteljuice, även kallad pankreatisk vätska, utanför bukspottkörteln. Detta kan leda till infektioner och andra komplikationer om det inte behandlas korrekt.

In the medical context, "operations" refer to surgical procedures that are performed by a trained medical professional, typically a surgeon. These procedures involve making incisions in the body to access internal organs or structures, and can range from minor ones such as removing a small growth or repairing a torn tendon, to more complex and invasive procedures like open-heart surgery or brain surgery.

The goal of an operation may be to diagnose a medical condition, repair damaged tissues or organs, remove diseased or cancerous tissue, or replace a damaged organ with a new one. The specific type of operation will depend on the nature and severity of the patient's medical condition.

Operations are typically performed in a hospital or surgical center, using specialized equipment and instruments to ensure the best possible outcome for the patient. The patient is usually given anesthesia to prevent pain during the procedure, and may require additional care and monitoring during recovery.

'Oculomotor muscles' refererar till de extraoculära muskler som kontrollerar rörelserna hos ögat. Det finns sex stycken extraoculära muskler och tre av dem är oculomotoriska muskler:

1. Superior rectus: Denna muskel roterar ögat uppåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.
2. Medial rectus: Denna muskel drar ögat närmare midjlinjen när den kontraheras.
3. Inferior rectus: Denna muskel sänker och roterar ögat nedåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.

Dessa muskler får sin nervförsörjning från den tredje kranialnerven (oculomotornerven). Tillsammans med de andra extraoculära musklerna som kontrolleras av den fjärde och sjätte kranialnerven, är oculomotoriska muskler viktiga för att koordinera rörelserna hos båda ögonen så att vi kan uppfatta en enhetlig bild och ha klar seende.

I'm sorry for the confusion, but "Bencement" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term specific to a certain language or field within medicine. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

Knäledsplastik, även kallat knäartroplasti, är en samling av olika kirurgiska procedurer som utförs för att lindra smärta och återställa funktionen i knäleden. Detta inkluderar ofta att reparera eller ersätta skadade ledband, meniskar eller ledkapslar, samt att ersätta den skadade ytan av knäskålen med en konstgjord yta.

Den vanligaste typen av knäledsplastik är totala knäskålproteser, där både över- och underbenets delar som bildar knäskålen ersätts med konstgjorda material. Det finns också partiella knäskålproteser, där endast den skadade delen av knäskålen ersätts.

Knäledsplastik kan vara ett lämpligt alternativ för personer som lider av allvarlig artros i knäet, men det kan också användas för att behandla andra skador eller sjukdomar i knäleden.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Enligt medicinskt perspektiv är ett "blodstillande medel" (eller hemostatisk medel) ett preparat som används för att stävja eller förhindra blödningar. Det kan vara ett läkemedel som intas oralt, injiceras eller appliceras lokalt på sårytan. Blodstillande medel fungerar genom att på olika sätt påverka blodets koaguleringssystem, komprimerar blodkärlen eller stödjer bildandet av blodproppar (tromboser). Exempel på blodstillande medel inkluderar vitamin K-antagonister, trombocytaggregationshämmare och direkta orala antikoagulanter.

'Höftledspanna' (i medicinska sammanhang ofta benämnt som 'hipskada') är ett samlingsbegrepp för skador, sjukdomar eller andra tillstånd som påverkar höftleden och kan orsaka smärta, stelhet och/eller funktionsnedsättning. Det kan exempelvis bero på artrit, bursit, labrumskada, muskulära skador eller ledutslitning (coxartros). För att korrekt diagnostisera höftledspanna behövs ofta en kombination av klinisk undersökning, bilddiagnostik och ibland även laboratoriemässiga tester. Behandlingen kan bestå av mediciner, fysioterapi, livsstilsförändringar och i vissa fall operation.

La laminectomía es un procedimiento quirúrgico de la columna vertebral que involucra la extracción de parte o la totalidad del ligamento amarillo y el hueso laminar de una o más vértebras. Estos tejidos se encuentran en la parte posterior de la columna vertebral y su eliminación puede ayudar a aliviar la presión sobre la médula espinal o las raíces nerviosas, lo que puede causar dolor, entumecimiento o debilidad en las extremidades. Esta cirugía se realiza comúnmente para tratar condiciones como estenosis espinal, hernias de disco y tumores espinales. Después de la laminectomía, es posible que sea necesario un período de rehabilitación y fisioterapia para ayudar a restaurar la fuerza y la movilidad en las áreas afectadas.

'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.

Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.

"Operativ tid" eller "operationstid" är inom medicinen den tidsperiod under vilken ett operationstillstånd upprätthålls, det vill säga från den tidpunkt då patienten ges bedövning eller narkos fram till att patienten vaknar upp eller narkosen avslutas. Det inkluderar allt arbete som utförs under operationen, såsom inkisioner, organextraktioner och suturer. Operativ tid kan användas som ett mått på hur lång en operation varar och kan hjälpa läkare att planera för efterbehandling och rehabilitering.

'Sjuklighet' kan i medicinsk kontext definieras som ett tillstånd av betydande nedsatt fysisk, psykisk eller social funktion hos en individ, orsakat av en sjukdom eller skada. Sjukligheten kan vara akut eller kronisk och innebära symtom som påverkar personens vardag och livskvalitet. Den kan också ha konsekvenser för individens sociala relationer, arbetsliv och deltagande i samhället. I allmänhet krävs en professionell medicinsk bedömning för att fastställa om en person befinner sig i ett tillstånd av sjuklighet eller inte.

"Icke-penetrerande sår" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av skada på huden eller vävnaden som inte involverar någon genomträngning eller öppning av skinnet. Detta skiljer sig från penetrerande sår, där ett objekt tränger igenom huden och orsakar en inre skada.

Icke-penetrerande sår kan vara olika slag, till exempel:

1. Abrasioner: Detta är ytor på huden där det har skrapats bort ett lager av död hud. De kan vara små och superficiala eller stora och djupare, beroende på orsaken till skadan.
2. Kontusioner: Detta är en typ av blåmärke som uppstår när det blir en kraftig påverkan på ett område utan att huden penetreras. Det kan vara små punkteringar i kapillärerna under huden som orsakar den blå färgen.
3. Skivsår: Detta är en typ av sår som uppstår när det finns ett för litet blodflöde till en del av kroppen, vilket gör att huden och vävnaden dör. Skivsår kan vara små eller stora och kan vara mycket smärtsamma.

Icke-penetrerande sår behandlas vanligen genom rengöring, desinfektion och vila för att ge huden möjlighet att läka sig själv. I vissa fall kan det behövas ytterligare behandlingar som bandage, kompression eller smärtstillande medel.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

Lårbensfraktur (femurschaftfraktur) är en benfraktur som sker i den långa, raka delen av lårbenet (femurschaftet). Det kan orsakas av högkraftstrauma, till exempel vid bil- eller sportrelaterade olyckor. Äldre personer med lägre benstyrka och ökad benfragilitet är också susceptibla för att utveckla lårbensfrakturer även efter lindrigare trauma, till exempel en fall.

Lårbensfrakturer kan vara slutna (med intakt hud) eller öppna (med sönderslitna vävnader och utsatt benmärg). De kan också klassificeras efter frakturmönstret, till exempel transversella, spiralfrakturer eller komplexa frakturmönster. Komplikationer av lårbensfrakturer kan innefatta blodförlust, blodproppar, infektion och senare komplikationer som artros i leden ovanför frakturen. Behandlingen för lårbensfrakturer bestäms ofta av frakturmönstret, patientens ålder och allmäntillstånd samt eventuella associerade skador.

En körtelsvulst, också känd som neoplasma eller tumör, är en abnorm odling av celler i en körtel. Körtelsvulstar kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade körtselsvulstar växer långsamt och stannar ofta upp vid en viss storlek. De tenderar att vara lokaliserade till den körtel de utgår från och sprider sig sällan till omgivande vävnader eller andra delar av kroppen. Godartade körtselsvulstar kan i vissa fall orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, men de är oftast behandlingsbart och ger sällan allvarliga komplikationer.

Elakartade körtselsvulstar däremot växer snabbare och kan sprida sig till omgivande vävnader och andra delar av kroppen. De kan orsaka symtom som obehag, smärta, svullnad eller utslag beroende på deras storlek och plats. Elakartade körtselsvulstar behandlas oftast aggressivt med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi för att försöka eliminera cancercellerna och förhindra spridning till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos efter en undersökning och eventuella tester, så om du misstänker att du har en körtselsvulst bör du kontakta din läkare omedelbart.

Crohn's disease is a type of inflammatory bowel disease (IBD) that can affect any part of the gastrointestinal tract, from the mouth to the anus. It is a chronic condition characterized by inflammation, which can lead to symptoms such as abdominal pain, diarrhea, fatigue, weight loss, and malnutrition.

The exact cause of Crohn's disease is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and immune system factors. The condition often presents with skip lesions, which means that areas of normal tissue are interspersed between areas of inflammation. This can make the diagnosis and treatment of Crohn's disease challenging.

There is currently no cure for Crohn's disease, but various treatments can help manage symptoms and reduce the frequency and severity of flare-ups. Treatment options may include medications such as anti-inflammatory drugs, immunosuppressants, and biologic therapies, as well as surgery in some cases.

If you suspect that you or someone you know may have Crohn's disease, it is important to seek medical attention from a healthcare professional for proper diagnosis and treatment.

Endarterektomi är en kirurgisk procedure där en del eller hela en aterosklerotisk plack (avsättning av fett, kolesterol och calcifiering) som blockerar eller stör blodflödet i en artär tas bort. Proceduren innebär att en snitt görs i artären, placken lossnar och dras ut, och sedan stängs artären igen med en patch eller sydd igen.

Denna procedure används vanligtvis för att behandla karotisartärerna (halsartärer) som förser hjärnan med blod, men kan också användas för andra artärer i kroppen. Detta är en invasiv procedur och bör endast utföras av erfarna kirurger. Efter operationen behöver patienten vanligtvis stanna på sjukhus under några dagar för observation och rehabilitering.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Dock har studier visat att MRT inför operation inte påverkar frekvensen av återfall eller reoperation. Kirurgi - Det är ...
Reoperations are common following VATS for spontaneous pneumothorax: study of risk factors.. ... Fördjupa i forskningsämnen för "Reoperations are common following VATS for spontaneous pneumothorax: study of risk factors.". ...
Dock har studier visat att MRT inför operation inte påverkar frekvensen av återfall eller reoperation. Kirurgi - Det är ...
... tidig reoperation på grund av elektroddislokation och revisioner [2, 3]. Det är oklart om senareläggning av reoperation minskar ... Postoperativt hematom och tidig reoperation är starka riskfaktorer för implantatinfektion.. Implantatinfektion medför ökad ... infections using an antibacterial envelope in patients undergoing cardiac resynchroniza-tion therapy reoperations. Europace. ...
2 procent av deltagarna i de inkluderade studierna fick genomgå reoperation [15]. I en nyligen publicerad studie som beskriver ...
Vid komplikationer förekommer ibland att man måste göra en mindre reoperation. Infektion behandlas med antibiotika. Operationen ...
Infusion av tranexamsyra under öppen kranskärlskirurgi har visats minska risken för blödningar krävande re-operation. Inga ...
Patientnöjdhet efter kirurgiskt/estetiskt utfall, komplikationer efter kirurgi, reoperation, ånger, livskvalitet (mätt med ...
Mortalitet, livskvalitet, andel som genomgått mitralklaffkirurgi eller reoperation, det kombinerade effektmåttet frånvaro av ...
Failure to rescue after reoperation for major complications of elective and emergency colorectal surgery: A population-based ...
Det här kunskapsstödet handlar om höftledsplastik på patienter som har artros i höftleden. Det riktar sig till dig som ska utreda behovet av höftledsplastik, utföra själva operationen eller följa upp resultatet av operationen.
Reoperation om möjligt. (C) Extern strålbehandling om reop. inte är möjlig eller vid icke-radikal kirurgi (C) ...
Till exempel vid reoperation efter förlust av implantat som ska ingå i planerad konstruktion. Inom tillstånd 5450 lämnas ... Nu tänker jag göra en långtidstemporär implantatbro på de tre implantaten medan vi väntar på läkning och reoperation. Jag ...
En eventuell reoperation görs tidigast efter 10-12 månader.. Vanliga frågor och svar. Vad är fettsugning?. Fett ligger ansamlat ...
Jag har fått alternativen reoperation för att uppnå 10mm marginal eller strålbehandling. Vad väljer man? Är recidivrisken den ...
Den multidisciplinära konferensen föreslog: Reoperation axillutrymning, kadcyla, postoperativ strålbehandling och antihormon. ...
Baker grad III och IV av kapselkontraktion anses vara kliniskt relevanta och kräva reoperation. ... är en av de vanligaste anledningarna till reoperation.(3) ...
Höggradigt gliom som planeras för operation/biopsi eller andra linjens behandling alternativ reoperation ...
De vanligaste komplikationerna med MENTOR® MemoryGel™ bröstimplantat är reoperation, borttagning av implantat, kapselkontraktur ...
Vidare registrerades komplikationer så som djup/ytlig infektion, redislokation, icke planerad reoperation, pseudartros samt ...
Om du som patient skulle få påvisat en rekanalisering av en behandlad stamven vid efterkontrollen, erbjuder vi gratis re-operation ...
250 000 SEK Julia Ellbrant Riskfaktorer associerade med ökad risk för re-operation efter bröstbevarande kirurgi hos patienter ...
... och kan leda till reoperation. ...
Efter utredning och reoperation med högersidig hemikolektomi med fynd av metastatiska lymfkörtlar (radikalt opererade) görs en ... Efter utredning och reoperation med högersidig hemikolektomi utan tumörfynd (minst 10 lymfkörtlar utan metastaser) kan man ... Appendix-NET som är , 2 cm, eller icke-radikalt eller tveksamt radikalt opererad, ska erbjudas reoperation med högersidig ...
... beh med reoperation m sotning, angiografi m … Efter konisering Blödningar och flytningar. Restaurang kungsleden pris ... behov av transfusion eller av reoperation/angiografi pga blödning) ko_komp_karlkompl Kärlkomplikation Trombos, intimaskada, ...
Lex Maria-anmälan efter reoperation * Digitalt hjälpmedel för Nära vård för suicidala patienter ...
Lex Maria-anmälan efter reoperation * Digitalt hjälpmedel för Nära vård för suicidala patienter ...
Lex Maria-anmälan efter reoperation * Digitalt hjälpmedel för Nära vård för suicidala patienter ...