Radioaktiva förorenande ämnen är substance som innehåller radionuklider med sådan aktivitet och/eller koncentration som kan vara skadliga för människor och miljön. Dessa ämnen kan orsaka strålningsskador eller öka risken för cancer och genetiska defekter över tiden. Radioaktiva föroreningar kan uppstå som ett resultat av olyckor vid kärnkraftverk, illegala dumpningar eller olyckor under transport av radioaktivt material.

Luftförorenande ämnen är en samlande beteckning för olika gaser, partiklar och föroreningar som förekommer i luften och kan ha negativ påverkan på människors hälsa, klimatet och miljön. Detta inkluderar bland annat kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx), svaveldioxid (SO2), partiklar med en diameter mindre än 10 eller 2,5 micrometer (PM10 och PM2,5) samt farliga luftföroreningar som till exempel benzen, formaldehyd och polycykliska aromatiska kolväten (PAK). Luftföroreningarna kan ha akuta effekter på andningsorganen, hjärtat och blodet, men de kan också orsaka långsiktiga hälsoproblem som cancer och kardiovaskulära sjukdomar.

'Miljöförorenande medel' är ett samlingsbegrepp för ämnen eller substanser som kan skada eller ha negativ inverkan på miljön. Detta kan ske genom att de orsakar luft-, vatten- eller markföroreningar, skadar levande organismer eller stör ekosystemens balans. Exempel på miljöförorenande medel inkluderar tungmetaller som kvicksilver och bly, klorfluorväten (som används i kyl- och spraymedel), polyklorerade bifenyler (PCB) och andra organiska halogener, växthusgaser som kolmonoxid och metan, samt plastföroreningar som mikroplaster.

'Vattenförorenande ämnen' är en bred kategori av substanser som kan orsaka skada på miljön och människors hälsa när de kommer i kontakt med vattenresurser. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, t.ex. direkt utsläpp i vattendrag eller indirekt via nederbörd från luften eller marken.

Exempel på vattenförorenande ämnen inkluderar:

1. Tungmetaller: Tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium kan akkumulera i levande organismer och orsaka skada på nervsystemet, levern och njurarna.

2. Organiska föroreningar: Dessa inkluderar polyaromatiska kolväten (PAK), poliklorerade bifenyler (PCB) och dioxiner. De kan orsaka cancer, reproduktiv skada och störningar av det endokrina systemet.

3. Nitrat och nitriter: Dessa förekommer ofta i jordbruksavfall och kan orsaka metemoglobinemi hos spädbarn, en livshotande tillstånd där syresättningen av blodet påverkas negativt.

4. Mikroplaster: Små plastpartiklar som har potential att orsaka skada på levande organismer genom att förtära dem och störa deras matspårnings- och reproduktiva funktioner.

5. Farmaceutiska och personliga vårdprodukter (PPCP): Dessa inkluderar läkemedel, kosmetika och solskyddsmedel som kan orsaka skada på levande organismer när de kommer i kontakt med vattenresurser.

6. Övriga föroreningar: Andra exempel på vattenförorenande ämnen inkluderar pesticider, industriavfall och radioaktiva ämnen.

Kvävedioxid, även känt som kväveoxid eller NO2, är en gasartig förening av kväve och syre. Den bildas vid förbränning under fuktiga och/eller syrerika förhållanden, exempelvis i bilar och industriella processer. Kvävedioxid är ett luftföroreningsämne som kan orsaka andningssvårigheter, hosta och irritation av ögon, näsa och svalg. Långvarig eller intensiv exponering kan ge upphov till lungsjukdomar och hjärtsvikt. Kvävedioxid bidrar också till att forma smog och surt regn.

Ozon, O3, är en form av syre (O2) som innehåller tre syreatomer i stället för de två som finns i vanligt syre. Det förekommer naturligt i jordens atmosfär, där det bildas när solens ultravioletta strålar reagerar med syre. I den övre atmosfären, stratosfären, skyddar ozonlagret jorden från skadliga UV-strålningar.

I medicinsk kontext används ofta ozonsyra, som är en instabil förening av ozon och syre, inom särskilda former av medicin, så kallad oxygenoterapi eller ozongenererad terapi. Dessa behandlingsformer innebär att man exponerar blod för ozon under kontrollerade former, med målet att utlösa vissa biokemiska reaktioner som sägs ha positiva effekter på hälsan. Dessa behandlingar är kontroversiella och det finns inte tillräckligt med vetenskapliga belägg för deras verkningssätt eller säkerhet, varför de inte rekommenderas som standardbehandling inom den konventionella medicinen.

Luftförorening definieras som någon form av luftburna partiklar eller gaser som kan ha negativ inverkan på miljön och/eller människors hälsa. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till, olika typer av smog, sot, kväveoxider, svaveldioxid, ozon, kolmonoxid och partiklar med en diameter på 10 micrometer eller mindre (PM10) eller 2.5 micrometer eller mindre (PM2.5). Luftföroreningar kan orsaka en rad hälsoproblem, från irritation av ögon, näsa och hals till allvarligare sjukdomar som lungcancer, hjärtsjukdomar och stroke. De kan också ha negativ inverkan på växter, djur och ekosystem.

'Vattenförorenande kemiska ämnen' refererar till substance som påverkar vattnets kvalitet på ett negativt sätt och gör det olämpligt för användning. Dessa ämnen kan vara av naturliga eller konstgjorda ursprung och kan inkludera tungmetaller, pesticider, industriella kemikalier, bensinprodukter och mikrobiologiska kontaminanter. Vissa vattenförorenande kemiska ämnen kan vara farliga för människors hälsa, medan andra kan ha negativa effekter på djurs liv och ekosystem. För att skydda vattenkvaliteten finns det lagar och regler som begränsar mängden tillåtna kemiska ämnen i vatten.

Svaveldioxid, SO2, är en gasartig förening av svavel och syre. Den bildas när svavel brinner i luft till exempel vid förbränning av kol med svavelhaltigt malm. Svaveldioxid är irriterande för slemhinnor och kan orsaka hosta, irritation i hals och andningssvårigheter. Långvarig eller intensiv exponering kan leda till kronisk bronkit och emfysem. Svaveldioxid bidrar också till surt regn genom att reagera med vattenångan i atmosfären och bilda svavelsyra.

'Particulate Matter' (PM) är en sammanfattande benämning på luftburna partiklar som är så små att de kan hållas suspendede i luften under längre tid. De kan vara fasta, flytande eller hybridpartiklar och omfatta allt från större stoftkorn till mycket små partiklar.

PM delas vanligen upp i olika storleksklasser, där de minsta partiklarna är de mest skadliga för människors hälsa. De två vanligaste storleksklasserna är PM10 (partiklar med en diameter på 10 Mikrometer eller mindre) och PM2,5 (partiklar med en diameter på 2,5 Mikrometer eller mindre).

PM kan ha olika källor, till exempel trafik, industri, eldkraftverk, skogsbränder och naturliga fenomen som vulkanutbrott. Långvarig exponering för höga nivåer av PM kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, särskilt i andningsorganen, såsom hosta, irritation i ögon, näsa och hals samt ökad risk för astma, allergier, lungcancer och hjärtsjukdomar.

'Miljöövervakning' refererar till systematiska aktiviteter för att mäta, samla in, analysera och rapportera information om miljöförhållanden och deras potentiala påverkan på människors hälsa och ekosystemet. Det kan involvera övervakning av luft-, vatten- och markkvalitet, läckage av kemikalier eller andra föroreningar, klimatförändringar och biodiversitet. Syftet är att identifiera risker, skydd mänsklig hälsa och naturresurser samt stödja beslut om miljörelaterade frågor och politik.

'Miljöexponering' refererer til den kontakt eller påvirkning en individ har med miljøfaktorer, som kan have en positiv eller negativ effekt på ens helse. Dette kan omfatte luftforurening, vandforurening, fødevareforurening, brug af kemikalier, støy, ioniserende stråling og andre former for miljøforstyrrelser.

Det er viktig å merke seg at miljøexponering kan ha akutte eller kroniske helseeffekter, både som direkte skader på organer og systemer i kroppen, så vel som som en økt risiko for sykdommer som kræft. Risikoen for negative helseeffekter av miljøexponering kan variere basert på styrken og varigheten av exponeringen, individets sårbarhet og andre faktorer som alder, kjønn og genetisk disposisjon.

For å forbedre helse og forebygge sykdommer er det viktig å identifisere, evaluere og kontrollere miljøfaktorer som kan ha en negativ effekt på helsen. Dette inkluderer å følge retningslinjer for miljøhensynlig praksis i industrien, å regulere bruken av kjemikalier og andre skadegjeldende agensar, å beskytte luft- og vannkvaliteten, og å informere offentligheten om risiko og forholdsregler ved miljøexponering.