Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.
Den halvgenomträngliga, yttre delen av den röda blodkroppen. Efter hemolys bildar membranet en "spökcell".
'Erytrocytåldrande' refererar till den naturliga nedbrytningsprocessen för röda blodkroppar (erytrocyter) som sker i märgen, där de bryts ner av celler som kallas makrofager. Denna process innebär att hemoglobinet i de äldre och nedbrutna röda blodkropparna separeras, omvandlas och elimineras från kroppen, medan järnet från hemoglobinet recyclas för användning i nyskapade röda blodkroppar.
Röda blodkroppars förmåga att ändra form i trånga passager, som i mikrokärlsystemet.
Ett utbrett membrantransportprotein, som förekommer i plasmamembranet till olika typer av celler och vävnader, samt i cellkärnemembran, mitokondriemembran och Golgimembran. Det är det vanligaste membrantransportproteinet hos erytrocyterna och utgör 25% av allt protein i erytrocyternas membran. Det bildar dimerer och fungerar som en kanal för transport av bikarbonat genom membranet i utbyte mot klorjoner.
Nedbrytningen av röda blodkroppar genom verkan av olika ämnen, som t ex antikroppar, bakterier, kemikalier, temperaturförändringar och ändringar i tonicitet (tryckförhållanden).
En experimentell djurmodell för demyeliniserande sjukdom i det centrala nervsystemet. Inokulation med en emulsion av vit substans i kombination med Freunds adjuvans, myelinbasprotein eller renat centralmyelin utlöser ett T-cellsförmedlat immunsvar riktat mot centralmyelin. De patologiska dragen liknar dem vid multipel skleros, inkluderande perivaskulära och periventrikulära inflammationshärdar och demyelinisering. Subpial (under den mjuka hjärnhinnan) demyelinisering under hjärnhinneinfiltrationer förekommer också, vilket också är ett kännetecken vid akut, disseminerad encefalomyelit. Passiv immunisering med T-celler från ett drabbat djur till ett friskt djur framkallar också detta tillstånd.
Hopklumpning av röda blodkroppar vid dåligt blodflöde, till följd av dragningskraften mellan cellerna, vilka binds till varandra i rouleaux-aggregat. Den svaga mekaniska kraft som blodflödet utövar är tillräcklig för att bryta upp aggregaten. Starkare eller svagare hopklumpning kan bero på en rad förhållanden i cellmembranet eller i blodplasman. Aggregationsgraden påverkas av erytrocyternas deformerbarhet, sialylering i cellmembranet, ändrad negativ ytladdning hos cellerna pga den dielektriska effekten av proteiner i den omgivande plasman, osv. Blodviskositeten och sänkan påverkas av erytrocytaggregationen och används som parametrar för beräkning av hopklumpningen.
Den samlade volymen av cirkulerande röda blodkroppar. Mätningen sker med hjälp av radioisotopteknik.
Det viktigaste sialoglykoproteinet i människans erytrocytmembran. Det består av åtminstone två sialoglykopeptider med 60% kolväten (inkl. sialinsyra) och 40% protein. Proteinet ingår i ett antal olika biologiska processer, som bl a omfattar bindning av MN-blodgrupper, influenzavirus, fytohemagglutinin och vetegroddsagglutinin.
'Plasmodium falciparum' är ett protistiskt encelligt parasitärt djur, som orsakar den allvarligaste formen av malaria hos människor, vid namn malaria tropica. Det överförs vanligtvis genom myggstick från en infekterad mygga till en mänsklig värd och kan leda till allvarliga komplikationer och i värsta fall död, om det inte behandlas i tid.
"Osmotisk skörhet" refererar till den grad av semipermeabilitet hos en cellyta eller ett membran, där det tillåter vattenmolekyler att diffundera fritt genom det, medan stora polära molekyler (som kolhydrater och proteiner) inte kan passera. Detta fenomen orsakar osmos, där sötningsgraden på var sida av membranet utjämnas, vilket kan resultera i celldöd om osmotisk tryckskillnad blir för stor och cellmembranet inte kan tåla den.
Fenomenet att antikroppar reagerar med antigen som fastnat på röda blodkroppar.
I en enkel medicinsk definition kan spektrin beskrivas som ett proteinmolekylärt komplex som spelar en viktig roll i blodcellers struktur och funktion, särskilt röda blodceller (erytrocyter). Spektrinet hjälper till att ge form och flexibilitet åt cellmembranet och är också involverat i signaltransduktion och cellytorreglering. Mutationer i spektrin-gener kan leda till olika sjukdomar, såsom degenarativa blodsjukdomar och hemolytiska anemier.
Mätning av de röda blodkropparnas sedimentation i icke-koagulerande blod, med måttet millimeter per timme. Syn. blodsänka el. sänkningsreaktion (SR).
Genetiskt betingade erytrocyttyper (allotyper eller fenotyper), som definieras av en eller flera grupper av cellulära antigenstrukturer (agglutinogener el. blodsgruppsantigener). Blodgrupperna klassif iceras dels utifrån dessa antigener, dels utifrån förekomsten av specifika antikroppar i plasma, riktade mot dessa antigener. Exempel på välkända blodgrupper är de som ingår i ABO-systemet och i Rh-sy stemet. Andra system är t ex Duffy, Kell, Kidd, Lewis, MNS.
Anemi orsakad av förkortad livslängd hos erytrocyter.
Känsliga tester för mätning av vissa antigen, antikroppar eller virus som baseras på dessas förmåga att agglutinera vissa röda blodkroppar.
En form av arbovirusencefalit som främst drabbar hästar, och som är endemisk för de västra och centrala delarna av Nordamerika. Smittan kan överföras till människor genom myggan Culex tarsalis och andra myggarter. Kliniska tecken är bl a huvudvärk och influensaliknande symtom, med efterföljande mental påverkan, kramper och koma. I ett fåtal fall leder inflammationen till döden.
De röda blodkropparnas syretransporterande färgämnen. De finns hos all ryggradsdjur och några ryggradslösa. Globindelens struktur varierar mellan arterna.
I'm sorry for any confusion, but "Protozoproteiner" is not a recognized medical or scientific term in biochemistry or cellular biology. It seems that this term may be a combination of two words - "protozoan" and "protein." If you are looking for information about proteins found in protozoa (single-celled eukaryotic organisms, including parasites like Plasmodium falciparum that causes malaria), I can provide a brief description:
I medicinen, refererar "Rosettbildning" till en specifik formation som ser ut som en blomma eller rosett, ofta bildad av celler eller proteiner. Det är vanligtvis associerat med vissa sjukdomstillstånd, såsom cancer och neurodegenerativa störningar. I en enda mening:
Complement receptor 3b (CR3b or CD18/CD11b) är ett membranprotein som uttrycks på ytan av vissa immunceller, såsom neutrofila granulocyter och monocyter. Det fungerar som en bindningsplats för komplementproteinet C3b, vilket är ett slutprodukt i den komplementsystemet som aktiveras vid inflammation eller infektion. När CR3b binder till C3b kan immuncellen fagocytera (fagra och förstöra) patogener som bär på C3b, vilket hjälper till att eliminera dem från kroppen.
En "Erytrocyttransfusion" definieras som en medicinsk procedur där koncentrerade, sterila och kompatibla röda blodkroppar (erytrocyter) transfunderas från en givare till en mottagare för att öka den mottagares totala andel av röda blodkroppar och därmed öka syresättningen i blodet. Detta används vanligtvis för att behandla allvarlig anemi eller akut blodförlust, särskilt när individen inte kan producera tillräckliga mängder eget blod på ett acceptabelt tempo. Transfusioner av röda blodkroppar bör endast skadas under övervakning och efter en noggrann bedömning av patientens kliniska tillstånd och behov, inklusive kompatibilitetsprövning mellan givare och mottagare för att undvika transfusionsreaktioner.
De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
En sjukdom som kännetecknas av kronisk, hemolytisk anemi, episodiska smärtanfall och patologisk förändring i många av kroppens organ. Den är den kliniska manifestationen av hemoglobin S-homozygos.
Methemoglobin (MetHb) är en form av hemoglobin, det protein i röda blodkroppar som transporterar syre i kroppen. I sin normala form binder hemoglobin syre vid en aktivt centrum med järn (II)-jon. När hemoglobinet oxideras till MetHb, ändras järnet i det aktiva centret till järn (III)-jon, vilket gör att det inte kan längre binda syre effektivt. Detta orsakar methemoglobinemi, ett tillstånd där syrets förmåga att transporteras i kroppen minskar, vilket kan leda till hypoxi (syrebrist) och cyanos (blåfärgning av huden och slemhinnor). MetHb kan orsakas av exponering för vissa läkemedel, kemikalier eller kannibalism av blod. Det behandlas vanligtvis med methemoglobinreducerande lä
"Får är ett domesticerat djur som tillhör fågel familieskapet, och är känt för sin ullproduktion. De hålls ofta inom jordbruk för att producera ull, kött och skinn."
Stora, skogslevande fåglar tillhörande underfamiljen Meleagridinae, familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Ett system av allmänna blodgruppsisoantigener hos människa med många tillhörande undergrupper. M- och N-dragen är kodominanta, medan S- och s-dragen sannolikt utgör mycket nära länkade alleler, inklusive U-antigenet. Systemet utnyttjas oftast i faderskapsanalyser.
En blodgrupp kännetecknad av Fy(a)- och Fy(b)-antigenerna, som bestäms av alleler, vars frekvens varierar starkt hos olika raser. Amorfa gener är vanliga.
Molekyler som finns på ytan hos en del B-lymfocyter och makrofager och som känner igen och binder till komplementkomponenterna C3b, C3d, C1q och C4b.
Alla delar av någon protozo som kan framkalla immunitet. De vanligast förekommande är antigener från Plasmodium (malaria) och trypanosomer.
En familj cellproteiner som förbinder cellmembranet med cytoskelettet.
Förmågan hos ett virus att agglutinera röda blodkroppar.
Malaria orsakad av Plasmodium falciparum. Detta är den svåraste formen av malaria, och den medför den högsta halten parasiter i blodet. Sjukdomen kännetecknas av oregelbundet återkommande feberattacker, som i värsta fall åtföljs av akuta symtom från hjärna, njurar och mag-tarmkanal.
Lipider, huvudsakligen fosfolipider, kolesterol och små mängder glykolipider som finns i membran, inkl. cellmembran och intracellulära membran. Lipiderna kan förekomma som dubbellager i membranen, med inneslutna proteiner mellan lagren och yttre proteiner på membranets utsida. Membranlipider är nödvändiga för aktiv transport, ett flertal enzymatiska aktiviteter och membranbildning.
Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Retikulocyter är ett ungt, icke-helt moget rödt blodkroppar (erytrocyt) som fortfarande innehåller rester av det membran som omger ribosomen under dess tillverkningsprocess i benmärgen. Retikulocyterna är en normal del av blodet och utgör ungefär 1-2% av alla röda blodkroppar hos friska vuxna. Deras andel kan dock variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, sjukdomstillstånd och blodtransfusioner. Retikulocyterna mognar till fullt utvecklade röda blodkroppar inom ett dygn efter att de har släppts ut från benmärgen in i blodet.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Onormala, intracellulära inneslutningar, bestående av denaturerat hemoglobin, på de röda blodkropparnas hinnor. De förekommer i samband med talassemier, enzymsjukdomar, hemoglobinsjukdomar och efter splenektomi (avlägsnande av mjälten).
Ett organiskt fosfat med starka anionegenskaper som förekommer i humana röda blodkroppar i ungefär samma molarförhållande som hemoglobin. Det binder till deoxyhemoglobin, men inte den syrsatta formen, och minskar därför hemoglobinets affinitet för syre. Detta är väsentligt för hemoglobinets förmåga att frigöra syre i vävnadskapillärer. Det verkar också som intermediär vid omvandling av 3-fosfoglyc erat till 2-fosfoglycerat under medverkan av fosfoglyceratmutas (EC 5.4.2.1).
Difosfoglycerater (DPG) är en typ av lågmolekylärt komplex som innehåller två fosfatgrupper och en glycerolgrupp. Det förekommer naturligt i röda blodkroppar och hjälper till att regulera hemoglobins förmåga att binda syre genom att påverka dess struktur. DPG binder till hemoglobin vid specifika ställen på molekylen, vilket orsakar en konformationsförändring som minskar syrebindningsförmågan. Detta är särskilt viktigt under höga syrehalten i lungorna, där DPG hjälper till att frigöra syre från hemoglobin så att det kan transporteras till celler i kroppen som behöver det.
En metod för påvisande av mycket små mängder antikroppar, där antigen-antikroppskomplexet fastnar på indikatorceller, vanligtvis primaterytrocyter eller blodplättar från icke-primater. Reaktionen är beroende av antalet C3-molekyler som binds till C3b-receptorerna på indikatorcellen.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Plasmodium är ett släkte inom Protozoa, som är känt för att orsaka malaria hos människor och andra djur. Det är en typ av encellig eukaryot parasit som har en komplex livscykel och sprids genom myggbett från infekterade myggor till värddjuren. Plasmodium-arterna har en dubbelmembranös cytoplasma och ett distinkt, membranomgivet organellsystem. De reproducerar sig asexuellt inne i värden genom att dela sig och bilda flera generationer av parasiter, vilket kan leda till allvarliga sjukdomssymptom som feber, trötthet, kräkningar och i vissa fall död.
Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.
En protozosjukdom som hos människor orsakas av fyra arter av släktet Plasmodium, nämligen Plasmodium falciparum, P. vivax, P. ovale och P. malariae, och som sprids genom stick av infekterade honmyggor av släktet Anopheles. Malaria förekommer endemiskt i delar av Asien, Afrika, Central- och Sydamerika, Oceanien och vissa karibbiska öar. Sjukdomen kännetecknas av extrem trötthet i förening med anfall av hög feber, svettningar, frosskakningar och anemi. Hos djur orsakas malaria av andra plasmodiearter.
'Rh-Hr-blodgruppsystemet' är ett av de 30 kända blodgruppsystemen och består av antigen på röda blodkroppars yta, där Rh-antigenet är det viktigaste. Rh-systemet innehåller flera olika antigen, men det mest kliniskt relevanta är D-antigenet, där individerna kan vara positiva (Rh+) om de har D-antigenet eller negativa (Rh-) om de saknar det.
Derivat av fosfatidsyror där fosforsyran har esterbindning till en serindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och serin, och 2 mol fettsyror.
Enkärniga celler eller ett stadium i livscykeln hos sporozoprotozoer. Merozoiter som frisätts från brustna, flerkärniga skizonter sprider sig i blodbanan och infekterar de röda blodcellerna.
Ett onormalt hemoglobin som är resultatet av substitution av glutaminsyra med valin vid position 6 på globindelens betakedja. Ett heterozygotförhållande leder till sickle cell-särdrag, ett homozygottillstånd till sickle cell-anemi.
Diazoderivat av anilin som används som reaktionsmedel för sockerarter, ketoner och aldehyder.
En ärftlig sfärocytos är ett rött blodkroppar (erytrocyter) som har en ungefärligt sfärisk form istället för den normalt concave, bikonkava formen, orsakad av en genetisk defekt i hemoglobin eller cellmembranproteiner.
Gensekvenser i DNA-strängen som är belägna mellan exoner. De transkriberas tillsammans med exonerna och avlägsnas från det primära gentranskriptet genom RNA-splitsning så att moget RNA blir kvar. Några introner kodar för separata gener.
Ett enzymbristtillstånd som kan yttra sig på flera sätt, bl a som nedsatt enzymaktivitet i de röda blodkropparna, vilket leder till hemolytisk anemi.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Trypsin är ett enzym som produceras i bukspottskörteln och spjälkar proteiner i mag-tarmsystemet genom att bryta ned dem till mindre peptider och aminosyror, vilket underlättar deras absorption i kroppen.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Blodets inre motstånd (friktion, tröghet) vid kraftpåverkan. In vitromätning av blodets viskositet har begränsad klinisk betydelse, då denna inte återger den verkliga viskositeten i cirkulationssystem et.
Stabila kromatomer med samma atomnummer som krom, men med annan atomvikt. Cr-50, Cr-53 och Cr-54 är stabila kromisotoper.
Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.
Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Sjukdomstillstånd med intravaskulär hemolys och hemoglobinuri. Vissa fall uppstår vid exponering för kyla och beror på att det finns autohemolysin i serum. Andra fall ses under eller omedelbart efter sömn och anses bero på en förvärvad intrakorpuskulär defekt.
Produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter). Hos människor bildas de röda blodkropparna i gulsäcken under den första trimestern, i levern under den andra och i benmärgen under den tredje och efter födseln. I normala fall håller sig erytrocytantalet i perifert blod ganska konstant, vilket tyder på att det finns en balans mellan produktion och destruktion av röda blodkroppar.
Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.
En immunologisk teknik för bestämning av enskilda cellers sekretion, beskriven i: Jerne m fl (1974): Plaque forming cells: methodology and theory. Transplant Rev 18:130.
En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Hemolysin proteiner är proteiner som orsakar hemolyse, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar, genom att bilda porer i cellmembranet och på så sätt destabilisera och förstöra cellstrukturen.
Sfärocyter är röda blodkroppar som har en sfärisk (rund) form istället för den normalt äggformade. Denna abnorma form beror vanligtvis på en genetisk mutation eller en sjukdomsförändring i membranproteinerna hos röda blodkroppar. Sfärocyterna är mindre än normala röda blodkroppar och tenderar att ha en kortare livslängd, vilket kan leda till anemi.
Ett enzym som katalyserar reaktionen 2 glutation + NADP+ = glutationdisulfid + NADPH + H+. EC 1.8.1.7.
I-blodgruppssystemet är ett av 35 kända blodgruppsystem hos människor, identifierat första gången 1927. Det består av antigen som kallas ABO-antigener och dessa finns på röda blodkroppars yta. I-blodgruppssystemet innehåller endast ett antigen, kallat "I" eller "i", som är en varianter av ABO-antigenet.
The Coombs test is a laboratory method used to detect the presence of antibodies on the surface of red blood cells (RBCs) that can cause agglutination or hemolysis. It is named after Robin Coombs, who developed the test in the 1940s. The test is used in the diagnosis and management of various conditions related to hemolytic anemia, such as autoimmune hemolytic anemia, hemolytic disease of the newborn, and transfusion reactions. There are two types of Coombs tests: direct and indirect. The direct Coombs test detects antibodies already attached to RBCs, while the indirect Coombs test detects antibodies that may be present in the plasma and can bind to RBCs.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.
Ett enzym som hydrolyserar iduronosidbindningar i avsulfaterat dermatan. Brist på enzymet leder till Hurlers syndrom. EC 3.2.1.76.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
En ärftlig, autosomalt dominant defekt knuten till erytrocyter. De röda blodkropparna får en oval eller elliptisk form.
Antikroppar producerade i människor och djur efter exponering för antigen från parasitiska protozoer.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av acetylkolin och vatten till kolin och acetat. Det förekommer i den grå nervvävnaden, i röda blodkroppar och i musklernas motoriska ändplattor. Reaktionen bryt er ned acetylkolin som frigjorts vid de neurohumorala kopplingarna och tillåter därmed att impulsöverföreingen återupprättas. EC 3.1.1.7.
Glykoproteiner med stor spridning bland hematopoetiska och icke-he matopoetiska celler. CD55 motverkar sammansättandet av C3-konverta s och blockerar därmed bildandet av membran-attackkomplex.
Sialoglykoproteiner är proteiner som är modifierade med sialiska sockergrupper, vilket är en typ av sackarider. Dessa sockergrupper sitter vanligtvis längst ut på proteinmolekylen och kan ha betydelse för proteinets funktion, till exempel genom att påverka dess interaktion med andra molekyler eller dess struktur. Sialoglykoproteiner förekommer i många olika typer av celler och vävnader i kroppen och har en rad olika funktioner, till exempel kan de vara involverade i cell-till-cell-kontakter, signaltransduktion och immunförsvar.
Små glykoproteiner på såväl hematopoetiska som icke-hematopoetiska celler. CD59 begränsar den cytolytiska verkan av homologt komplement genom att binda till C8 och C9 och blockera byggandet av membram -attackkomplexet.
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Ett sulfhydrylreagens som oxiderar sulhydrylgrupper till disulfidform. Det är ett ämne med strålningsretande effekt på bakterie- och däggdjursceller.
'Agglutininer' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där antikroppar fäster sig till och sammanlänkar flera antal antigenstrukturer, vilket orsakar formationen av klumpar eller aggregat. Detta fenomen kan ses i olika kontexter, såsom serologiska tester för att identifiera blodgrupper eller diagnostisering av infektionssjukdomar där specifika antikroppar binder till och sammanlänkar patogena mikroorganismer.
Metoder för att hålla blod och dess komponenter levande utanför den organism de kommit från, dvs hindras från att brytas ned, t ex genom tillsats av någon kemikalie, genom nedkylning, eller genom att förvaras i någon substituerande vätska som efterliknar det naturliga tillståndet i kroppen.
Hemagglutininer är ett protein som förekommer på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Proteinet har kapaciteten att fästa sig vid röda blodkroppar och orsaka deras klumpning eller agglutination. Detta är anledningen till att det heter just hemagglutinin. Detta protein spelar en viktig roll i virusets infektionsförmåga, eftersom det underlättar viruset att binde sig till celler i andningsvägarna och på så sätt invadera dem.
Proteiner med den gemensamma egenskapen att de binder till kolhydrater. Somliga antikroppar och kolhydratomsättande enzymer binder också till kolhydrater, men räknas inte som lektiner. Växtlektiner är kolhydratbindande proteiner som främst identifierats genom sin hemagglutinerande verkan (hemagglutininer). Det finns dock en rad olika lektiner även i djurvärlden med en mängd funktioner förknippade med specifik kolhydratbindning.
Ett enzym som katalyserar oxidationen av två mol glutation i närvaro av väteperoxid, varvid ges oxiderat glutation och vatten. EC 1.11.1.9.
Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.
Sialinsyror, även kända som neuraminiska socker, är en typ av sackarider som förekommer i glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos levande organismer. De spelar en viktig roll i cellulär erkännande och adhesion, samt i skyddet av cellmembranen mot bakteriella infektioner och andra skadliga agenter. Anomalier i sialinsyremetabolismen har associerats med olika sjukdomar, inklusive neurologiska störningar och cancer.
Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
Omogna, kärnförsedda erytrocyter som utgör erytropoesstadiet efter bildandet av erytroida stamceller och före bildandet av retikulocyter. De kallas även normoblaster.
Samverkan mellan två organismer, av vilka den ena lever på den andras bekostnad.
Ett NADP-enzym (glukos-6-fosfat-1-dehydrogenas) som katalyserar följande reaktion: D-glukos-6-fosfat + NADP+ = D-glukono-1,5-lakton-6-fosfat + NADPH + H+. Brist på enzymet leder till svår hemolytisk anemi. EC 1.1.1.49.
Blodbrist orsakad av nedsatt halt av blodfärgämne (hemoglobin) i blodet eller nedsatt antal röda blodkroppar.
Opsiner i ögat, även känt som konjunktivit, är en inflammation av slemhinnan (konjunktiva) som tappar ögonlocken från ögats yta.
Hemoglobiner som kännetecknas av strukturella förändringar inom molekylen. Förändringen kan bestå i frånvaro av, tillägg av eller substitution av en eller fler aminosyror vid vissa positioner på polypeptidkedjorna i molekylens globindel.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Stora, uddatåiga, växtätande hovdjur av familjen Equidae (hästdjur). Det finns ett flertal olika raser av tamhäst, och de varierar mycket i storlek. Hästar har svettkörtlar över hela kroppen och svettas mycket vid ansträngning.
"Antikroppsbildning, eller immunrespons, är en process där B-celler producerar specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa främmande ämnen som intränger i kroppen, såsom virus och bakterier."
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Ett vanligt förekommande onormalt hemoglobin, i vilket lysin ersätter en glutaminsyrarest i position 6 på betakedjorna. Denna avvikelse resulterar i en minskad plasticitet hos de röda blodkropparna.
Normalt hemoglobin hos vuxna människor. Globindelen består av två alfakedjor och två betakedjor.
Serologiska tester där en given mängd antigen blandas med serum innan en lösning med röda blodkroppar tillsätts. Reaktionsresultatet uttrycks som den minsta mängd antigen som ger fullständig hemagglutinationshämning.
Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.
'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.
Protoporfyriner är ett sällsynt medicinskt tillstånd orsakat av en genetisk mutation som resulterar i onormalt höga nivåer av ett pigment kallat protoporfyrin i kroppen. Denna störning inträffar under produktionen av hemgrupp, en komponent i hemoglobinet, och orsakas av en defekt i ett enzym som kallas ferrochelatas.
I vardagligt språk kan "gäss" syfta på ett antal olika saker inom medicinen, men de flesta relaterade till andning eller luftvägar. Här är en medicinsk definition i en enda mening:
Det större fragmentet som bildas när C3-konvertas spjälkar C3 i C3a och C3b. Såväl på den klassiska som den alternativa vägen deltar C3b i immunbindning och förstärker fagocytosen. Det bildar även ett cellulärt mellanled som fortsätter komplementprocessen. På den alternativa komplementvägen initierar C3b en positiv återkopplingsverkan av C3Pas.
Olika arter av fiskfamiljen Salmonidae (laxfiskar), vanligen mindre än laxar. De flesta är sötvattenfiskar (bäcköring, insjööring), men några är anadroma (havsöring). De är färggranna, välsmakande och populära bland sportfiskare. Släktena Salvelinus, Salmo och Oncorhynchus är spridda över nästan hela världen.
En proteinkinas C-hämmare och kompetitiv hämmare av glukostransporten över erytrocytmembranet. Kemisk formel är C15H14O5.
Ett oxidoreduktas som katalyserar omvandlingen av väteperoxid till vatten och syre. Det finns i många djurceller. Brist på enzymet leder till akatalasemi. EC 1.11.1.6.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
I en enkel mening kan datakomprimering definieras som en process där man tar ostrukturerade eller strukturerade data och krypterar dem till en mindre storlek, för att underlätta lagring eller överföring. Detta uppnås genom att ta bort redundans och/eller beskriva data på ett mer effektivt sätt, vilket medför att komprimerade data tar upp mindre utrymme och kan överföras snabbare än de okomprimerade originaldata. Det är värt att notera att komprimeringen kan vara reversibel eller icke-reversibel, beroende på vilken metod som används.
Sialinsyra, även känd som N-acetylneuraminsyra, är en karbohydrat som förekommer som en del av glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos djur. Den fungerar som en viktig komponent i cellernas yttre membran och har en roll i cellytans erkännande och interaktioner, såsom cell-cell-adhesion och signalering. Sialinsyra är den terminala sockerarten i många glykokonjugater och bidrar till deras negativa laddning på cellytan.
Cytokalasin B är ett toxin som isolerats från svampar av släktet Bacillus thuringiensis och fungerar som ett inhibitor av aktinfilamentdynamiken i celler, vilket leder till att cellkärnan deformeras och slutligen kollapsar. Det används inom forskning för att studera cytoskelettet och dess regleringsmekanismer.
Förvärvad hemolytisk anemi till följd av att autoantikroppar agglutinerar och upplöser kroppens egna röda blodkroppar.
Peroxidas-katalyserad oxidation av lipider med väteperoxid som elektronmottagare.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
I en enskild medicinsk betydelse refererar plasma till den flytande, gulaktiga delen av blodet som innehåller vatten, salter, socker, hormoner, vitaminer, mineraler, gaser, nedbrytningsprodukter och andra substanser. Plasma utgör cirka 55 procent av blodets volym och är en vätska som transporterar celler och olika substanser runt i kroppen. Det kan separeras från blodet genom centrifugering och användas inom medicinen för att till exempel ersätta vätske- och proteinförluster eller för att ge patienter specifika substanser som de behöver.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Ett fenomen som innebär att ett ämne fäster vid eller tas upp genom ytan på röda blodkroppar. Så kan under vissa betingelser tuberkulin tas upp av röda blodkroppar.
'Plasmodium berghei' är en protozoisk parasit som orsakar malaria hos gnagare, särskilt möss. Det används ofta i forskning som ett modellorganismer för att studera malariapatogenes och utveckla nya behandlingsmetoder. 'Plasmodium berghei' har en livscykel som innefattar två värdar, en insektsvärd (fluga) och en däggdjursvärd (gnagare). Den överförs vanligtvis genom myggstick.
Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.
Ett sulfhydrylreagens med utbredd användning i experimentella, biologiska studier.
Tumörer bestående av kärlvävnad. Termen avser inte tumörer i blodkärl.
Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).
Sammanklibbning av celler eller antigena partiklar vid reaktion med antikroppar.
Ouabain är ett starkt, naturligt förekommande steroidglykosid som isolerats från växten Strophanthus gratus och andra närstående arter. Det fungerar som ett specifikt inhibitor av Na+/K+-ATPas, en transmembranprotein som aktivt pumpar natrium- (Na+) och kaliumjoner (K+) över cellytan för att underhålla elektrolytbalans och membranpotential.

Röda blodkroppar, även kända som erytrocyter, är de vanligaste cellerna i blodet och har sin huvudsakliga funktion att transportera syre till kroppens olika vävnader. De utgör ungefär 40-45% av blodets volym hos en genomsnittlig vuxen människa.

Röda blodkroppar saknar cellkärna och andra organeller, vilket gör dem speciella eftersom de är de enda cellerna i kroppen som saknar dessa strukturer. Detta ger röda blodkropparna en hög grad av flexibilitet så att de kan passera genom små kapillärer i olika vävnader utan problem.

Den typiska formen på en röd blodkropp är diskformad, vilket underlättar syreupptaget och -transporten. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn och finns i röda blodkroppar. Detta protein binder sig till syret i lungorna och frigör det sedan i olika vävnader när behovet uppstår. När röda blodkropparna inte längre fungerar korrekt eller när de inte produceras i tillräcklig mängd kan det leda till syrebrist och anemi.

Erytrocytmembran, även kallat röda blodkropparnas cellmembran, är en medicinsk term som refererar till den yttre barriären av en röd blodkropp (erytrocyt). Cellmembranet består av en dubbel lipidlager med inbäddade proteiner och karboxylater som reglerar vad som kan passera in och ut ur cellen.

Proteinerna i erytrocytmembranet har flera funktioner, bland annat att ge strukturell stöd, underlätta transport av molekyler och underhålla cellens form. De viktigaste proteiner som finns i erytrocytmembranet är band 3, glykoforin, ankyrin, spectrin och aktin. Dessa proteiner arbetar tillsammans för att ge membranet sin integritet och flexibilitet, så att det kan klara av de mekaniska påfrestningarna som uppstår under blodets cirkulation genom kroppen.

Abnormaliteter i erytrocytmembranet kan leda till sjukdomar som till exempel hereditär sfäroidocytos, hereditär elliptocytos och stomatocytos. Dessa sjukdomar påverkar cellens form och funktion, vilket kan leda till anemi, hemolys och andra komplikationer.

"Erythrocyte aging" or "eryptosis" refers to the programmed death of red blood cells (erythrocytes) in the body. This is a natural process that occurs as part of the cell's life cycle and helps to maintain healthy circulation. During eryptosis, the red blood cell undergoes changes that ultimately result in its removal from the circulation by the spleen. The definition of "erythrocyte aging" or "eryptosis" is the series of events leading to the clearance of senescent red blood cells from the circulation.

Erytrocytdeformerbarhet, även känt som Erythrocyte deformability, är ett mått på hur väl röda blodkroppar (erytrocyter) kan deformeras under olika förhållanden. Röda blodkroppar är mycket flexibla och kan ändra form kontinuerligt, vilket gör det möjligt för dem att passera genom smala kapillärer i kroppen. Erytrocytdeformerbarhet mäts vanligtvis som den relativa deformationsindex (RDI) eller elastansmodulen (EI). RDI är ett mått på hur mycket en röd blodkropp kan deformeras under en given tryckskillnad, medan EI mäter den kraft som krävs för att deformera en röd blodkropp.

Ett sänkt värde på erytrocytdeformerbarhet kan vara associerat med sjukdomar som diabetes, blodcancer och andra sjukdomar som påverkar hjärtat, levern eller njurarna. Det kan också vara ett tecken på åldrande, rökning eller exponering för luftföroreningar.

Anjonbytesprotein 1, erytrocyt, även känt som Band 3 protein eller SLC4A1, är ett transmembrant protein som uttrycks i de röda blodkropparna (erytrocyterna). Proteinet spelar en viktig roll i transporten av bikarbonatjoner (HCO3-) och kloridjoner (Cl-) över cellmembranet, vilket är en del av den fysiologiska buffringsprocessen i kroppen. Det fungerar som en anionexchanger och hjälper till att reglera pH-värdet i blodet. Mutationer i SLC4A1 kan leda till olika former av arvsamma anemi, såsom hereditar spherocytos och distal renal tubulär acidos.

'Hemolys' är ett medicinskt begrepp som refererar till något som orsakar hemolys, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar. Röda blodkroppar innehåller hemoglobin, ett protein som transporterar syre i kroppen. När röda blodkroppar bryts ner frigörs hemoglobinet och kan orsaka symptom som trötthet, gulsot och mörk urin.

Orsakerna till hemolys kan variera, men kan inkludera sjukdomar som malaria eller autoimmuna sjukdomar, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel, eller skador på röda blodkroppar under operationer eller vid behandling med dialys. I vissa fall kan hemolys också orsakas av genetiska störningar som ger upphov till abnorma röda blodkroppar som är särskilt känsliga för nedbrytning.

"Autoimmune Experimental Encephalomyelitis" (EAE) er en laboratoriemodell for å afterskaffe symptomer som likner dem man ser ved flere typer av autoimmune demyeliniserende sykdommer, særlig multippel sklerose (MS). Dette er en inflammatorisk demyeliniserende sykdom der nervesjelelegemer i centralnervøssystemet angripes og ødeles av eget immunsystem.

I denne modellen induceres en autoimmun respons mot myelinsheath-antigener, ofte ved injektion av emulsioner som inneholder disse antigener i forening med stoffer som fremmer immunrespons (adjuvans). Dette resulterer i en inflammatorisk reaksjon i centralnervøssystemet og demyelinisering, som igjen fører til neurologiske symptomer som svært, svingende gang, muskelsvakhet, koordinationsforstyrrelser og sensoriske forstyrrelser.

EAE er en viktig forskningsmodell for å forstå patofysiologien til autoimmune demyeliniserende sykdommer og for å teste mulige behandlinger. Selv om modellen ikke helt kan efterligne alle aspekter ved MS eller andre demyeliniserende sykdommer, er den allikevel en viktig del av forskningen på området.

Erytrocytaggregation refererar till den process där röda blodkroppar (erytrocyter) tenderar att klumpa eller sammanlänkas med varandra. Denna process kan orsakas av olika faktorer, såsom förändringar i blodets salt- och surhetsnivåer, vissa sjukdomstillstånd eller påverkan från externa faktorer som temperaturförändringar.

I klinisk kontext kan erytrocytaggregation ha betydelse vid diagnostisering och behandling av blodrelaterade sjukdomar, eftersom förhöjd aggregation kan påverka blodets flöde och syresättning av kroppens vävnader.

Erytrocytvolym (også kalt hematokrit) er en måling av den relative andelen av røde blodlegemer (erytrocyter) i et given volum blod. Det angis som en prosentandel, og normale verdier for en voksen person vil typisk være på omkring 40-54% for menn og 36-48% for kvinner.

Erytrocytvolymen kan bli målt ved hjelp av en enkel blodprøve, der innebærer å trekke ut et lite volum blod fra en vene i armsålen og analysere det i et laboratorium.

Et forhøiet erytrocytvolym kan være ein indikator på forskjellige tilstandar, som t.ex. dehydrering, lungesykdomer, hjerte-/karsykdomar eller sykdommer som fører til økt produksjon av røde blodlegemer i kroppen (t.ex. polycytemia vera). Et laagt erytrocytvolym kan være ein indikator på anemia eller andre tilstandar som fører til mangel på røde blodlegemer i kroppen.

Glykoforiner är en typ av membranproteiner som är rika på karbohydratstrukturer och förekommer hos röda blodkroppar (erytrocyter). De är integrala membranproteiner som sitter i den transmembrana delen av cellmembranet. Glykoforinerna deltar i cell-cell-igenkänning och interagerar med andra proteiner och sockerstrukturer på cellens yta. De kan också spela en roll i immunförsvaret genom att fungera som receptorer för patogener, såsom bakterier och virus. Glykoforinerna är också involverade i cell-cell-adhesion och bildar komplexa sockerstrukturer som kan variera mellan individer, vilket kan ge upphov till individuella blodgrupper.

'Plasmodium falciparum' är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium och orsakar den allvarligaste formen av malaria, som kan vara livshotande. Den överförs till människan genom stickmyror av arten Anopheles under deras blodsugande. Parasiten invaderar därefter leverceller (hepatocyter) hos den infekterade individen och förökar sig där. Efter en vecka eller två sprids parasiterna till den cirkulerande blodbanan och invaderar sedan de röda blodkropparna (erytrocyterna).

I de röda blodkropparna förökar sig Plasmodium falciparum asexuellt genom schisontidering, vilket leder till att blodkroppen spricker och frisläpper nya parasiter som kan invadera andra röda blodkroppar. Det är under denna fas av livscykeln som de typiska symptomen på malaria utvecklas, såsom feber, trötthet, muskelvärk och kräkningar.

Plasmodium falciparum kan också bilda gametocyter, som är könsmogna stadium av parasiten som kan överföras till en ny värd via en stickmyra. När mygan suger blod från en infekterad individ kan de ta upp gametocyterna, som sedan kan utvecklas till sexuella stadium i mygans mag-tarmsystem och producera nya sporozoiter, vilka kan överföras till en ny mänsklig värd när mygan stickar igen.

Plasmodium falciparum är ansvarig för de flesta dödsfall orsakade av malaria och förekommer främst i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika söder om Sahara.

"Osmotisk skörhet" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den förmågan hos en cell eller ett vävnadsskikt att behålla vatten i närvaro av osmotiskt aktiva partiklar, till exempel salter eller glukos. Osmolariteten är koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, och osmosen är den naturliga tendensen för vatten att röra sig från områden med lägre osmolaritet till områden med högre osmolaritet genom en semipermeabel membran.

En cell eller ett vävnadsskikt som har hög osmotisk skörhet kan behålla vatten bättre än ett med låg osmotisk skörhet, även om de utsätts för osmotiskt tryck. Detta är viktigt eftersom celler och vävnader behöver vatten för att fungera korrekt. Om en cell eller ett vävnadsskikt inte har tillräcklig osmotisk skörhet kan det leda till celldöd, vävnadsskada eller funktionell nedsättning.

Osmotisk skörhet beror på flera faktorer, inklusive membranpermeabilitet, cellstorlek och intracellulärt osmolaritet. Vissa sjukdomar kan påverka osmotisk skörhet, till exempel njursjukdomar som kan leda till förändringar i salt- och vattenbalansen i kroppen, samt diabetes som kan orsaka höga nivåer glukos i blodet som kan påverka osmotisk skörhet hos celler och vävnader.

Hemagglutination är en biologisk reaktion där röda blodkroppar (erytrocyter) fäster sig till varandra och formar klumpar, ofta orsakat av en infektionsagent som virus eller bakterier. Detta sker på grund av att agenten har en yta som kan binda till specifika sockerstrukturer (antigener) på ytan av blodkropparna.

Denna reaktion kan observeras i ett laboratorietest, där en lösning av röda blodkroppar blandas med en prob som innehåller en misstänkt infektionsagent. Om hemagglutination sker, indikerar det att agenten är närvarande och kan vara orsaken till sjukdomen.

Specifikationen på begreppet "spektrin" kan variera beroende på sammanhang, men inom molekylär biologi och cellbiologi refererar spektrin till ett proteincomplex som hjälper till att bygga upp cytoskelettet i röda blodkroppar (erytrocyter) och andra celltyper. Spektrinet är involverat i formandet och underhållet av cellmembranets struktur och integritet. Det består av flera olika proteiner som interagerar med varandra och med andra strukturella komponenter i cytoskelettet, såsom aktinfilament. Spektrinet bidrar till att ge form och flexibilitet åt cellmembranen samtidigt som det stärker och skyddar cellen.

I medicinsk kontext kan "sänka" (på engelska: "to decrease" eller "reduction") avse att minska något, till exempel sänka ett patients blodtryck, kolesterolnivåer, blodsockernivåer eller smärta. Det kan också avse att minska dosen av en medicin som en patient tar. Sänkningar kan ske genom behandling, livsstilsförändringar eller andra interventioner.

Blood group antigens are proteins or carbohydrates found on the surface of red blood cells that can stimulate an immune response when introduced into the body of a person who does not have those same antigens on their own red blood cells. These antigens are also known as "blood group antigen systems" and include well-known examples such as the ABO and Rh systems.

The ABO system includes two antigens, A and B, and four corresponding blood types (A, B, AB, and O). The presence or absence of these antigens determines a person's blood type. If a person has Type A blood, for example, their red blood cells will have the A antigen on their surface.

The Rh system includes several antigens, with the most important being the D antigen. People who have this antigen are considered Rh-positive, while those who do not are considered Rh-negative.

Blood group antigens can cause an immune response when they are introduced into the body of a person who does not have them because the immune system recognizes them as foreign and mounts a defense against them. This is why it's important to match blood types in transfusions and transplants, to avoid triggering an immune response that can cause serious complications or even be life-threatening.

Hemolytisk anemi är ett medicinskt tillstånd där röda blodkroppar (erytrocyter) i kroppen bryts ned i för hög takt. Detta orsakas av att cellmembranen på de röda blodkropparna skadas och de därmed inte kan fungera korrekt under den normala livslängden på ungefär 120 dagar.

Hemolys är ett grekiskt ord som betyder "bryt ned", och anemi betyder "brist på röd blodkroppar". Således innebär hemolytisk anemi att det finns en förhöjd nivå av hemolys, eller brytning ned, av röda blodkroppar.

Detta kan orsakas av olika faktorer, till exempel genetiska defekter, autoimmuna sjukdomar, infektioner, vissa läkemedel eller toxiner, eller som en komplikation efter en transfusion. Symptomen på hemolytisk anemi kan inkludera trötthet, hosta, bröstsmärta, gulsot (gulaktig nyans i huden och ögonvitor), mörk urin och svaghet. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet men kan innefatta blodtransfusioner, läkemedel eller ibland operation.

Hemagglutination är en process där röda blodkroppar (erytrocyter) sammanlänkas till klumpar på grund av interaktion med en substans, ofta ett protein eller polysackarid på ytan av en virus eller bakterie.

En hemagglutinationstest (HAT) är ett laboratorietest som utnyttjar denna egenskap för att detektera antikroppar i serumprover från patienter. I testet blandas serumprovet med röda blodkroppar och den specifika mikroorganismen (antigen) som man vill undersöka. Om patientserumet innehåller antikroppar mot den aktuella mikroorganismen kommer de att binda till antigenet, vilket orsakar hemagglutination och bildandet av blodkroppsklumpar. Om det inte finns några antikroppar i serumprovet kommer röda blodkroppar och antigen att förbli separerade.

Hemagglutinationstester används ofta inom diagnostiken av olika infektionssjukdomar, till exempel influensavirusinfektioner och malariaparasiter. Dessa tester är relativt enkla att utföra och ger snabba resultat, men de har blivit allt mindre vanliga på grund av utvecklingen av mer känsliga och specifika serologiska testmetoder, såsom ELISA-tester (Enzyme-linked Immunosorbent Assay).

Västerhavslågcefalomyelit (Western Equine Encephalomyelitis, WEE) är en akut virussjukdom som primärt drabbar hästar och vissa fågelarter, men kan även spridas till människor. Sjukdomen orsakas av alfavirus som tillhör familjen Togaviridae och sprids främst genom myggor av arten Culiseta inornata i Nordamerika.

Människor kan smittas om de blir stungna av en infekterad mygga, men det är ovanligt att sjukdomen orsakar allvarliga symptom hos människor. När symptomen uppstår tenderar de att vara milda och kortvariga, inklusive feber, huvudvärk, muskelvärk och trötthet. I sällsynta fall kan sjukdomen leda till allvarligare neurologiska symtom hos människor, såsom meningit, encefalit eller myelit.

Hos hästar är dock sjukdomen ofta dödlig och förorsakar inflammation i hjärnan (encefalit) och ryggmärgen (myelit), vilket kan leda till stelhet, koordinationssvårigheter, feber, rörelsemängdsförlust och i vissa fall död. Preventiva åtgärder som vaccination och bekämpning av myggor används för att skydda hästar och minska spridningen av sjukdomen.

"Blodfärgämnen" är ett medicinskt begrepp som vanligtvis refererar till de två huvudsakliga komponenterna i blodet som ger det dess röda färg: hemoglobin och myoglobin.

Hemoglobin är ett proteinmolekyl som finns inne i de röda blodkropparna (erytrrocyterna) och har en viktig funktion i att transportera syre från lungorna till alla celler i kroppen. Hemoglobinet kan även transportera kolmonoxid och koldioxid.

Myoglobin är ett annat proteinmolekyl som finns inne i muskelcellerna och har en viktig funktion i att lagra syre i musklerna. Myoglobinet har en röd färg, men det förekommer inte i blodet i lika stor mängd som hemoglobin.

Ibland kan "blodfärgämnen" också inkludera andra substanser som kan påverka blodets färg, såsom bilirubin och karboxyhemoglobin, men dessa är inte lika vanliga som hemoglobin och myoglobin.

Jag kan hjälpa till med att söka efter information om detta, men det verkar som att "Protozoproteiner" inte är en etablerad term inom medicinen eller biologin. Det finns inga träffar när jag söker efter denna term i vetenskapliga databaser som PubMed eller Google Scholar.

Det kan vara att det avser proteiner från protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som inkluderar bland annat amöbor, parasiter såsom malariaparasiten och Giardia, samt flera andra arter. Om det är så kan termen ha förväxlats eller förkortats på ett sätt som gör att den blivit förvirrande.

Om du har några ytterligare kontexter eller information om var du hittat begreppet "Protozoproteiner", kan jag försöka ge en mer precis och relevant svar.

Rosettbildning är ett begrepp inom patologi och histopathologi, som används för att beskriva en viss typ av cellstruktur som kan ses under mikroskopi. Det är inte en specifik medicinsk diagnos, utan snarare en observation av cellförhållanden som kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd.

En rosettformering uppstår när tumörceller eller andra typer av celler omger ett centralt objekt, ofta ett kapillärblodkärl eller en nervfiber. Cellerna bildar då en cirkel- eller halvcirkelstruktur runt det centrala objektet, vilket liknar en blomma eller rosett, därav namnet.

Rosettbildningar kan ses i olika typer av tumörer, såsom hjärntumörer och neuroendokrina tumörer. I vissa fall kan rosettbildningar vara ett tecken på en specifik subtyp av tumör, till exempel i medulloblastom, en typ av hjärntumör som ofta drabbar barn. I andra fall kan rosettbildningar vara en del av den normala strukturen hos vissa typer av celler, såsom i retina i ögat.

Det är viktigt att tolka rosettbildningar i klinisk kontext och tillsammans med andra histopatologiska och kliniska fynd, för att ställa en korrekt diagnos och ge den relevanta behandlingen.

Complement receptor 3b (CR3b eller CD18/CD11b) är ett integrinprotein som förekommer på ytan av vissa vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter och monocyter. Det består av två subenheter, CD11b (eller alpha M-integin) och CD18 (eller beta 2-integrin), som zinkbindande kopplas samman för att bilda en funktionell receptor.

CR3b är involverad i flera cellulära processer, inklusive adhesion, migration, fagocytos och signaltransduktion. Det binder till komplementproteinet C3b som har markerats av ett komplementaktiveringssystem, vilket hjälper till att identifiera och eliminera patogena mikroorganismer genom fagocytos. CR3b kan också binda till andra ligander, såsom intercellulära adhesionsmolekyler (ICAM) och bakteriella ytproteiner, vilket bidrar till dess roll i immunförsvaret.

Dysfunktion eller avsaknad av CR3b har visats korrelera med ett ökat risk för infektioner, speciellt vid de tidiga stadierna av livet.

En erytrocyttransfusion är en medicinsk procedure där förädlade och typbelagda röda blodkroppar (erytrocyter) transfunderas från en givare till en mottagare. Detta görs vanligtvis för att behandla akut blodbrist (akut anemi) eller för att förebygga symptomatisk anemi hos personer med kronisk blodbrist, såsom dem med svår sjukdomsbelastning eller som har subnormal erytropoies (blodbildning). Erytrocyttransfusioner kan också användas för att behandla symptomatisk hypoxi (syrebrist) hos patienter med kardiovaskulära eller lungsjukdomar.

Under en erytrocyttransfusion filtreras blodet från givaren genom en speciell filter som tar bort vit blodkroppar och rester av trombocyter, för att minska risken för transfusionsrelaterade komplikationer såsom febrile reaktioner, allosensibilisering och transfusion-relaterad akut lungskada (TRALI). Erytrocytkoncentratet som erhålls efter centrifugering och filtrering av blodet från givaren är den komponent som infuses till mottagaren.

Erytrocyttransfusioner bör administreras med försiktighet och under tätt medicinskt övervakning, särskilt hos patienter med kroniska sjukdomar eller förhöjda risker för komplikationer. De är ett viktigt verktyg inom modern medicin, men de bör användas rationellt och målinriktat för att minimera risken för skada och maximera potentialen för nytta.

Blood proteins, eller blodproteinerna, är en samling av olika proteiner som cirkulerar i blodet. Dessa proteiner har många viktiga funktioner i kroppen, såsom transporterande näringsämnen och hormoner, hjälpa till att koagulera blodet vid skada, och stödja immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.

Här är några exempel på olika typer av blodproteiner:

1. Albumin: Detta är det vanligaste proteinet i blodplasma och hjälper till att reglera vätskan i kroppen genom att hålla vätskan inne i kapillärerna. Albumin transporterar också flera olika substanser, såsom fettlösliga vitaminer och läkemedel, runt i kroppen.
2. Globuliner: Dessa är en grupp av proteiner som inkluderar immunglobulin (antikroppar), som hjälper till att bekämpa infektioner, och andra proteiner som transporterar lipider, hormoner och järn.
3. Fibrinogen: Detta är ett protein som spelar en viktig roll i blodkoaguleringen. När ett blodkärl skadas och börjar blöda, konverteras fibrinogen till fibrin, vilket bildar en nätverksstruktur som hjälper till att stänga av blödningen.
4. Transferrin: Detta är ett protein som transporterar järn i blodet till olika celler i kroppen.
5. Haptoglobin: Detta är ett protein som binder till fritt hemoglobin, som frigörs när röda blodkroppar bryts ned. Haptoglobinet transporterar sedan det fritt hemoglobinet till levern, där det kan återanvändas eller elimineras.

Även om dessa är några av de viktigaste proteiner som finns i blodplasma, så finns det många andra proteiner som också har viktiga funktioner i kroppen.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Sickle cell anemia är en genetisk sjukdom som orsakas av en mutation i hemoglobin-genen. Denna mutation resulterar i att den syretransporterande proteinen, hemoglobin S (HbS), bildas istället för det vanliga hemoglobin A (HbA). När personer med sickle cell anemia utsätts för låga syrehalten i blodet, tenderar de att få en deformation av sina röda blodkroppar till en sicksackform. Dessa deformerade röda blodkroppar har en tendens att fastna i små blodkärl, vilket kan orsaka andningssvårigheter, smärtor och andra komplikationer som stroke, njur- och leverproblem. Sickle cell anemia är vanligare bland afroamerikaner, men förekommer också hos personer från Medelhavsområdet, Indien, Arabiska halvön och Centralamerika.

Methemoglobin (MetHb) är en form av hemoglobin, det protein i röda blodkroppar som transporterar syre i kroppen. Normalt sett innehåller hemoglobin fyra syreatomer och ett järnatom i sin aktiva centrum. Vid bildandet av MetHb oxideras järnatomet från Fe2+ till Fe3+, vilket gör att det inte kan längre binda syre effektivt.

MetHb förekommer naturligt i mycket låga nivåer (1-2%) i blodet, men högre nivåer kan orsaka methemoglobinemi, en tillstånd där syretransporten i kroppen påverkas negativt. Nivåer över 10-15% av totala hemoglobinet kan leda till hypoxi (syrebrist) och cyanos (blåfärgad hud och slemhinnor).

MetHb kan orsakas av exponering för vissa läkemedel, kemikalier eller födoämnen som nitriter, anilin, benzendioxid, chlorater och methenamin. Det kan också uppstå hos personer med ärftliga sjukdomar som methemoglobinreduktasbrist. Behandlingen av methemoglobinemi innefattar ofta administration av reducerande medel, till exempel metylblått eller ascorbinsyra (vitamin C), för att konvertera MetHb tillbaka till normalt hemoglobin.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

'Kalkoner' er en medisin terminologi som refererer til en type klumpet blod i hjertet, som oftest i højre underkammer (højre ventrikel). Disse kalkoner dannes over tid som resultat af forstyrret blodcirkulation og øget tryk i hjertet. De kan være asymptomatiske eller føre til symptomer som træthed, benhoste og åndenød. Kalkoner er ofte forbundet med hjertesygdomme som hjertekarsvaghed (kardiomyopati) og lungeemboli.

MNSs är ett system för att klassificera blodgrupper, som är baserat på närvaro eller frånvaro av specifika antigener (proteiner eller kolhydrater) på ytan av röda blodkroppar. MNSs-systemet innehåller två huvudgrupper av antigener, M och N, som ärvs oberoende av varandra. Dessa antigener kan vara närvarande eller frånvarande på individens röda blodkroppar, vilket ger upphov till fyra grundläggande blodgrupper: M+N+, M-N+, M+N- och M-N-.

Det finns också en antigen S som kan vara närvarande eller frånvarande på röda blodkroppar, men det är inte lika vanligt som M och N. Antigenet S orsakar ofta en immunreaktion när det introduceras i en individ som saknar det, vilket kan leda till komplikationer under blodtransfusioner eller graviditet.

MNSs-systemet är viktigt att ta hänsyn till vid blodtransfusioner och graviditeter, eftersom mottagaren av blod eller foster kan utveckla immunreaktioner mot donatorns eller moderns röda blodkroppar om de har olika MNSs-antigener. Detta kan leda till hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN) eller transfusionsreaktioner.

Det Duffy-blodgruppsystemet är ett av de mindre kända blodgruppsystemen och innehåller två huvudvarianter, Fy(a+b–) och Fy(a–b+). Det regleras av genen ABO (även känd som FY) på kromosom 1.

Duffy-antigenet är ett protein som finns på ytan av röda blodkroppar och fungerar som en receptor för malariaplasmodier, särskilt Plasmodium vivax. När en individ blir smittad med P. vivax kan parasiten binda till Duffy-antigenet och invadera röda blodkroppar.

Individer som är Fy(a–b+) saknar både Fya- och Fyb-antigenet på ytan av sina röda blodkroppar, vilket gör dem resistenta mot infektion med P. vivax. Detta beror på en mutation i genen ABO som förhindrar produktionen av Duffy-antigenet.

Det är värt att notera att det finns andra faktorer som kan påverka en persons susceptibilitet till malaria, såsom immunitet och andra genetiska faktorer.

'Komplementreceptorer' är en grupp av proteiner som binder till komplementproteiner när de blivit aktiverade som ett led i det immunförsvar vi har. När komplementproteinerna aktiveras och binder till målceller eller patogener, exponerar de epitoper (delar av proteinet) som kan kännas igen av komplementreceptorerna.

Det finns två huvudgrupper av komplementreceptorer:

1. Komplements receptor 1 (CR1), komplements receptor 2 (CR2) och komplements receptor 3 (CR3, även kallat CD11b/CD18 eller Mac-1) tillhör den första gruppen som binder till aktiverade komplementproteiner på patogener eller celler. Dessa receptorer hjälper till att markera cellerna för fagocytos (cellupptagning och nedbrytning).
2. Den andra gruppen av komplementreceptorer, inklusive komplements receptor 4 (CR4) och komplements receptor 5 (CR5), är involverade i signalering och aktivering av immunceller som neutrofila granulocyter och monocyter.

Komplementreceptorerna spelar därför en viktig roll i att hjälpa till att eliminera patogener, ställa upp ett effektivt immunsvar och underhålla homeostasen i kroppen.

Protozoiska antigener är proteiner eller andra molekyler som produceras av protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer. Dessa antigener kan vara specifika för en viss art eller gemensamma för en större grupp protozoer. De kan utlösa en immunreaktion hos ett värddjur när en protozoisk infektion uppstår, vilket leder till produktionen av antikroppar och aktivering av cellmedierad immunitet. Protozoiska antigener kan användas inom forskning och diagnostik för att identifiera och undersöka protozoiska infektioner.

Ankyrin är ett protein som spelar en viktig roll i cellmembranet, särskilt i röda blodkroppar. Ankyrinet binder till andra proteiner och hjälper till att stabilisera cellmembranet. Det finns också forskning som visar att ankyrin kan vara involverat i cellsignalering och reglering av jonkanaler. Mutationer i ankyrin-generna har associerats med vissa sjukdomar, till exempel hereditär spädbarnsanemi och vissa former av neurodegenerativa sjukdomar.

Hemagglutination är en process där röda blodkroppar (erytrocyter) klumpar sig tillsammans på grund av interaktion med en substance, ofta ett virus. Viral hemagglutination innebär att ett virus har egenskaper som gör att det kan binda till och fästa vid specifika receptorer på ytan av röda blodkroppar, vilket orsakar klumpbildning.

Denna process är viktig inom diagnostiska tester för att upptäcka virus, eftersom det kan indikera närvaro av ett visst virus i en provtagning. Exempel på virus som kan orsaka hemagglutination inkluderar influensavirus och HIV.

Falciparummalaria definieras som en allvarlig form av malaria orsakad av plasmodie-falciparum-protozoer som överförs via stickmyror. Det är den farligaste typen av malaria och kan leda till allvarliga komplikationer, såsom njur- och andningssvikt, coma och i värsta fall dödsfall om den inte behandlas i tid. Falciparummalaria karaktäriseras av hög feber, intensiva boursjukdomstecken och ofta multipla organskador. Behandlingen måste ske så snart som möjligt med effektiva antimalariamediciner för att förebygga komplikationer och minska risken för dödlig utgång.

Membranlipider refererar till de lipider (fettliknande molekyler) som är en viktig komponent i cellmembranen hos levande organismer. De två huvudsakliga typerna av membranlipider är fosfolipider och glykolipider.

Fosfolipider består av en hydrofil (vattenavvisande) fosfatgrupp och två hydrofoba (vattenavstötande) fettsyror som tillsammans bildar en dubbel lagerstruktur i cellmembranet. Denna struktur möjliggör för membranen att vara selektivt permeabel, vilket innebär att vissa molekyler kan diffundera genom membranen medan andra inte kan göra det.

Glykolipider är liknande fosfolipiderna men har en sockergrupp kopplad till fosfatgruppen istället. De förekommer i mindre utsträckning än fosfolipider och spelar en viktig roll i cellytanternas interaktioner med varandra och med omgivningen.

Membranlipider är också involverade i cellsignalering, cellytors funktion och andra viktiga cellulära processer.

Hematokrit (Hct) är ett laboratoriemedicinskt mått som mäter andelen röda blodkroppar i ett given volymen helt blod. Det uttrycks vanligtvis som en procentandel, och det kan användas för att uppskatta individens totala röda blodcellsmassa (RBC) eller andelen vätska i blodet, kallat blodplasmavolymen. Hct är ett viktigt mått inom hematologi och kan användas för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomstillstånd som anemi, polycytemia, dehydrering och blödningar.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

Retikulocyter är ett ungt rödt blodkroppar (erytrocyter) som finns i benmärgen. De är nästan fullt utvecklade, men ännu inte helt färdigutbildade. Retikulocyterna saknar fullständigt hemoglobin och har en kvarbliven nätverksliknande struktur i cytoplasman, bestående av ribosomer och annan cellular apparat. När retikulocyterna lämnar benmärgen och kommer in i blodomloppet, förlorar de snart denna nätverksliknande struktur och blir till fullt utvecklade röda blodkroppar. Retikulocytantalet kan användas som en indikator på benmärgens förmåga att producera röda blodkroppar, och ökar vid exempelvis blodbrist (anemi).

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

Heinz's inklation bodies, även kända som inclusion bodies of Heinz, är små intracellulära (cellens) inklusioner som kan ses i röda blodkroppar under mikroskopi. De bildas som ett resultat av den skada på cellmembranet som orsakas av vissa former av hemolysin, en typ av toxin som förstör röda blodkroppar.

Specifikt är Heinz's inklusioner aggregationer av hemoglobinproteinet som har skadats eller förändrats på grund av exponering för vissa kemikalier, läkemedel eller toxiner. Dessa inklusioner kan ses i röda blodkroppar hos personer som har drabbats av vissa former av hemolytisk anemi, en sjukdom där röda blodkroppar förstörs snabbare än de kan ersättas.

Det är värt att notera att Heinz's inklusioner inte ska förväxlas med andra typer av intracellulära inklusioner, som till exempel kroppar av Cowdry eller Mallorykroppar, som kan ses i andra celltyper och är associerade med andra sjukdomar.

2,3-Difosfoglycerat (2,3-DPG) är ett organofosfaterat komplex som förekommer naturligt i röda blodkroppar. Det spelar en viktig roll i regleringen av hemoglobins affinitet för syre. 2,3-DPG binder till hemoglobin vid dess beta-ställen och stabiliserar den deoxygenerade formen av hemoglobin, vilket minskar dess affinitet för syre. Detta medför att mer syre frisätts från hemoglobinet till vävnaderna när blodet passerar genom kapillärerna.

2,3-DPG är en av de tre fosfaterade metaboliter som bildas under glykolysen i röda blodkroppar. Nivåerna av 2,3-DPG i röda blodkroppar kan variera beroende på olika faktorer, till exempel pH, syretryck och halten av glukos och andra metaboliter. Förhöjda nivåer av 2,3-DPG i blodet kan observeras vid hypoxi, lungödem, diabetes och under vissa former av anemi.

Diphosphoglyceric acid, også kjent som 1,3-diphosphoglycerate (1,3-DPG) eller 1,3-bisphosphoglycerate (1,3-BPG), er en organisk syre som spiller en viktig rolle i cellulær aerob respisjon. Det er et intermediat i glykolysen, en metabolisk sti ved energiproduksjon i cellemetabolismen.

1,3-DPG dannes under glykolysen når 1,3-bisfosfoglyceratkinasen konverterer 1,3-bisfosfoglycerat til 3-fosfoglycerat og frigir en molekyl fosfat. Dette er en viktig reaksjon fordi den genererer energi i form av ATP (adenosintrifosfat) og forbereder veien for ytterligere energiproduksjon i cellen.

I tillegg kan 1,3-DPG spille en viktig rolle i reguleringen av hemoglobinens affinitet til ilt. Når iltnivåene er lavere, vil 1,3-DPG reagere med deoxygenert hemoglobin og forskyve ligandbindingssteds konformasjon, noe som fører til en lavere affinitet til ilt og frigir mer ilt til kroppens venterende celler. Dette er en viktig mekanisme for å sikre at ilten distribueres effektivt i kroppen under forskjellige forhold.

En immunadhärensreaktion är en typ av immunologisk respons som utlöses när antikroppar binder till ett antigen på ytan av en främmande cell, såsom en virus- eller bakteriecell. Denna bindning orsakar aktivering av komplementsystemet och fagocytos (fagocytering) av den främmande cellen av immunförsvarsceller, till exempel neutrofila granulocyter och makrofager. Immunadhärensreaktioner är en viktig del av vår immunitet och hjälper till att skydda oss från infektioner och sjukdomar.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

'Plasmodium' är ett släkte inom protozoer som orsakar sjukdomen malaria hos människor och andra djur. Det finns flera olika arter av Plasmodium, men de fyra huvudsakliga arterna som orsakar malaria hos människor är P. falciparum, P. vivax, P. ovale och P. malariae.

Malaria orsakas när en infekterad mygga stucker en person och injektar Plasmodium-parasiterna in i blodomloppet. Parasiterna tar sig sedan till levern där de förökar sig och sprider sig sedan till de röda blodkropparna. Det är i röda blodkropparna som parasiterna förökar sig ytterligare, vilket orsakar deras bristning och frigörandet av toxiner som kan leda till feber, trötthet, illamående och andra symtom.

Malaria är en allvarlig sjukdom som kan vara dödlig om den inte behandlas korrekt. Det finns inget vaccin mot malaria, men det finns effektiva läkemedel för att behandla den. För att förebygga malaria rekommenderas skydd mot myggstick och eventuellt profylax med läkemedel om man planerar resa till en malariagebied.

ABO-blodgruppsystemet är ett genetiskt system för blodtypindelning hos människor, som grundar sig på förekomsten eller saknaden av två olika sockerstrukturer (antigener) på ytan av de röda blodkropparna. Dessa antigener kallas A och B. Det finns fyra huvudsakliga blodgrupper inom ABO-systemet: A, B, AB och O.

1. Blodgrupp A: Personer med denna blodgrupp har A-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot B-antigen.
2. Blodgrupp B: Personer med denna blodgrupp har B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot A-antigen.
3. Blodgrupp AB: Personer med denna blodgrupp har både A- och B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar och producerar inga antikroppar mot antingen A- eller B-antigen.
4. Blodgrupp O: Personer med denna blodgrupp har inga A- eller B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar, men de producerar både antikroppar mot A- och B-antigen.

Det är viktigt att matcha blodtransfusioner och organtransplantationer korrekt enligt ABO-blodgruppssystemet för att undvika allvarliga komplikationer som immunreaktioner eller transplantatförkastning.

Malaria är en infektionssjukdom som orsakas av parasiter i släktet Plasmodium och som primarilys överförs via myggor av arten Anopheles. När en infekterad mygga sticker en människa kan parasiterna komma in i kroppen genom slemhinnan. De smittade röda blodkropparna sprids sedan via blodomloppet och orsakar sjukdomssymptomen, som kan inkludera feber, trötthet, hosta, muskelvärk och kräkningar. Malaria är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Det finns olika typer av malariaparasiter, men de vanligaste orsakarna av allvarliga fall av malaria hos människor är Plasmodium falciparum och Plasmodium vivax.

Rh-Hr-blodgruppsystemet är ett av de 30 kända blodgruppsystemen hos människor, och styrs av genvariationer i RHD-genen. Rh-systemet innehåller flera olika antigener, men det viktigaste av dem är D-antigenet, som används för att klassificera en persons blodgrupp som Rh-positiv (Rh+) eller Rh-negativ (Rh–). Om individen har D-antigen på sina röda blodkroppar är den Rh-positiv, och om individen saknar D-antigen är den Rh-negativ.

Hr-systemet är ett annat blodgruppsystem som styrs av genvariationer i RHCE-genen. Det innehåller också flera olika antigener, men de två viktigaste är C-antigenet och E-antigenet. En persons blodgrupp i Hr-systemet kan vara CC, CB, CE, CD, CDE, cE, eller cde, beroende på vilka antigener de har.

Det är viktigt att matcha Rh- och Hr-blodgrupper korrekt vid blodtransfusioner och under graviditet för att undvika allvarliga komplikationer som hemolytisk anemi hos fostret eller nyfödda.

Fosfatidylseriner är en typ av fosfolipid som förekommer naturligt i cellmembranet hos levande väsen, inklusive människor. Det är ett viktigt strukturellt och funktionellt komponent av cellytan, speciellt i hjärnan där det spelar en roll i signalering och kommunikation mellan neuroner. Fosfatidylseriner deltar också i regleringen av cellcykeln, apoptos (programmerad celldöd) och immunresponsen.

Chemiskt sett består fosfatidylseriner av en glycerolbacke med två fettsyror bundna till kolatomerna C1 och C2 och en fosfatgrupp och serinaminosyra bundna till kolatom C3. Den negativt laddade fosfat- och seringruppen är riktad in mot cellens cytosol, medan de två fettsyrorna utgör den hydrofoba ytan som är vänd utåt i vätskefasen.

Fosfatidylseriner kan också användas som ett markör för celldöd och stress, eftersom det under vissa omständigheter kan bli exponerat på cellens yta under apoptos eller när cellmembranet är skadat. Detta upptäcks fenomen har potentialen att användas som en markör för att identifiera och undersöka sjukdomar, såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

Merozoiter är en typ av parasitär stadium hos apicomplexa protozoer, som inkluderar malariaparasiten Plasmodium. Merozoiter är en form av parasiten som frigörs från en infekterad cell och invaderar en ny cell för att fortsätta sin livscykel. De är kapslade, bananformade eller oregelbundet formade strukturer med en diameter på cirka 1 mikrometer. Merozoiter innehåller proteiner som hjälper till att invadera den nya värdcellen och kan vara ett mål för utveckling av antimalariamedicin.

Sickle hemoglobin (HbS) er en variant av hemoglobin, et protein som har til oppgave å transportere ilt i kroppen. HbS dannes som følge av en genetisk mutasjon i gener som koder for beta-kjedene i hemoglobinet. Denne mutasjonen fører til at en hydrofil aminosyre, glutaminsyren, blir erstattet av en hydrofob aminosyre, valin, på position 6 i beta-kjeden.

Når HbS er utsatt for nedsatt ilttrykk (som skjer under fysisk aktivitet eller ved lavere iltnivåer i kroppen), vil det danne aggregater som endrer formen til de runde, fleksible røde blodcellene til en sylform. Disse såkalledte "sicklecellene" kan ikke passere gjennom små kapillærer og blir følgelig fanget i blodkarrene, hvilket kan føre til blokeringer og iskemisk skade på organer.

Sickle cell anemia er en arvelig sykdom som karakteriseres av nedsatt produksjon av normalt hemoglobin (HbA) og økt produksjon av HbS, resulterende i en høy koncentrasjon av HbS i røde blodceller. Denne sykdommen kan føre til mange komplikasjoner, inkludert anemia, infeksjonsbårighet, vaso-oklusive kriser og organopprinnelige skader.

'Fenylhydraziner' är en organisk kemisk förening med formeln C6H5NHNH2. Det är en hydrazin derivat av bensen, bestående av en fenylgrupp (C6H5) och en hydrazin (NH2-NH2) grupp. Fenylhydraziner är ofta använda som reagens i kemiska analysmetoder för att identifiera kolhydrater och aldehyder genom bildandet av fenylhydrazoner eller osazoner.

I medicinsk kontext kan fenylhydraziner vara av intresse på grund av deras potential att agera som neurotoxiner, men de används inte vanligtvis som läkemedel. Ett exempel är 2,4-diaminofenylhydrazin (DAPH), som har visat sig vara skadligt för dopaminnervsystemet i djurmodeller.

Sfärocytos är en typ av deformerad röd blodkropp (erytrocyt) som har en sfärisk eller nästan sfäriska form istället för den vanliga bikonkava (tvåkonvexa) formen. "Arftlig" betyder att detta tillstånd är medfött och orsakas av genetiska mutationer som påverkar cellmembranets struktur och flexibilitet.

Sfärocytos-tillståndet gör rödblodskropparna mer stela och mindre flexibla, vilket kan leda till att de blir krossade under passage genom smala kapillärer i levern och mjälten. Detta kan orsaka hemolys (förtida nedbrytning) av rödblodskropparna och en ökad risk för anemi.

Det finns olika grader av sfärocytos-tillstånd, och många asymptomatiska bärare kan ha en lindrig form av tillståndet utan några kliniska symtom. Vissa personer med allvarligare former av sfärocytos kan dock uppleva trötthet, gulsot (ikterus), splenomegali (förstorad mjälte) och anemi. Behandling inkluderar ofta blodtransfusioner, supplement med järn och eventuellt splenektomi (borttagning av mjälten).

Introner är sekvenssegment i DNA-molekyler som finns inne i protein kodande gener. De klipps bort och inte translateras till aminosyror under bildandet av ett protein. Detta skiljer sig från exonerna, som bevaras och kodar för aminosyrasekvenser i det slutliga proteinet. Introner innehåller ofta signalsekvenser som reglerar splicingen, en process där RNA-molekyler klipps och sammanfogas korrekt för att producera ett mognat messenger RNA (mRNA).

Glukosfosfatdehydrogenas (GPD) är ett enzym som katalyserar en oxidation-reduktionreaktion inom glukoneogenesen och glykolysen. Det ingår i enzymsystemet som omvandlar glyceraldehyd 3-fosfat till dihydroxiacetonfosfat under cellens ämnesomsättning.

En brist av GPD orsakar en sällsynt metabolisk störning som kallas Glukosfosfatdehydrogenasbrist (GPD deficiens). Denna sjukdom beror på mutationer i genen för GPD och kan leda till en nedsatt funktion hos enzymet.

GPD deficiens är associerad med ett brett spektrum av symtom, inklusive muskelsvaghet, utmattningssyndrom, lägre än normalt blodsockernivå (hypoglykemi) och metabolisk acidos. Symptomen kan variera från milda till allvarliga beroende på graden av enzymbristen. Behandlingen innefattar ofta diät, näringsunderhållning och i vissa fall läkemedelsbehandling för att hantera symtomen och förebygga komplikationer.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

Trypsin är ett enzym som produceras i bukspottskörteln och spelar en viktig roll i proteiners nedbrytning i mag-tarmsystemet. Det är ett serinproteinas, vilket betyder att det bryter ned andra proteiner genom att klippa sönder peptidbindningarna med hjälp av sin serinrest. Trypsin är specifikt aktivt vid basisk pH och bryter ned proteiner till små polypeptider, främst genom att spjälka bindningar efter positivt laddade aminosyror som arginin och lysin.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Blodviskositet' refererer til den indre friktion eller modstand, som opstår når blodet strømmer gennem blodkarrene. Den afhænger primært af tre faktorer:

1. Hæmatokrit: Det er andelen af røde blodlegemer (erythrocytter) i blodet. Jo højere hæmatokrit, desto højere blodviskositet.
2. Plasma-proteiner: Høje niveauer af plasma-proteiner, særligt fibrinogen og globuliner, kan øge blodviskositeten.
3. Blodets temperatur: Ved lavere temperaturer vil blodet have en højere viskositet end ved højere temperaturer.

En forhøjet blodviskositet kan have negativ indvirkning på cirkulationen og oxygeneringen af kroppen, især under fysisk anstrengelse eller i lavt iltniveau.

Kromosomer är strukturer i cellkärnan som innehåller genetisk information i form av DNA. En kromosom består av två kromatider, som är hopfästade vid varandra i en central punkt, centromeren. Vid celldelning separeras de två kromatiderna och förs apart till varsin dottercell.

En kromisotop är en variant av en kromosom som har ett annat antal neutroner än den normala, icke-radioaktiva formen. Kromisotoper uppstår naturligt genom processer som exponering för naturlig bakgrundsstrålning eller när radioaktiv strålning träffar celler i kroppen.

Det finns två typer av kromisotoper: stabila och instabila. Stabila kromisotoper har en liten skillnad i antal neutroner jämfört med den normala formen och tenderar att vara ofarliga för cellen. Instabila kromisotoper har en större skillnad i antal neutroner och tenderar att sönderfalla, vilket kan leda till skada på cellens DNA och öka risken för cancer.

Fosfolipider är en typ av lipider som består av en glycerolmolekyl med två fettsyror bundna till kolatomerna i mitten och en fosfatgrupp bundet till den tredje kolatomen. Fosfatgruppen kan esterifieras med olika alkoholer, vilket ger upphov till olika typer av fosfolipider. De två fettsyrorna kan vara lika eller olika varandra och variera i längd och grad av påladdning.

Fosfolipider är en viktig komponent i cellmembranen, där de bildar en dubbellager som skapar en semipermeabel barriär mellan cellens inre och yttre miljö. Den hydrofoba delen av fosfolipiden består av fettsyrorna, medan den hydrofila delen består av fosfatgruppen. Denna uppbyggnad gör att fosfolipider kan bilda en lipidbilaga som är viktig för cellens struktur och funktion.

'Komplementproteiner' er ein system av proteiner i kroppen som jobber saman for å beskytte mot infeksjon og skade på kroppens egen celler. Systemet består av over 30 forskjellige proteiner som aktiveres i et koblet kjettsystem når det trues av fremmede stoff, såkalt komplementaktivering.

Det primære målet med komplementaktiveringen er bakterier og andre mikroorganismer, men systemet kan også være involvert i immunresponsen mot egen celler i tilfelle av autoimmune sykdommer eller transplantasjon.

Komplementproteinene har mange forskjellige funksjoner, blant annet:

* Øke inflammasjonsresponsen ved å tiltrakke andre immunceller til området
* Direkte skade bakteriers cellemembran og føre til deres død (lysis)
* Markere bakterier for fagocytos (fagocytmarkering)
* Neutralisere virus ved å forhindre dem i å infisere kroppens celler

I all felleshet bidrar komplementproteinene til en effektiv immunrespons og er viktige for å holde kroppen frisk.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Paroxysmal hemoglobinuria (PH) är ett sällsynt blodsjukdomstillstånd som orsakas av defekter i de röda blodkropparnas cellmembran. Dessa defekter gör att de röda blodkropparna blir känsliga för förstörelse, särskilt när individen utsätts för vissa aktiviteter eller faktorer som kan framkalla en paroxysmal (plötslig) hemoglobinuri.

Hemoglobinuri innebär att hemoglobin, ett protein som transporterar syre i röda blodkroppar, läcker ut i urinen eftersom de röda blodkropparna har brutits ned. Vid PH kan detta inträffa spontant eller som en följd av aktiviteter som exempelvis träning, stress, infektion eller kylig väderlek.

Symptomen på PH kan variera från milda till allvarliga och inkluderar mörkröd eller brunaktig urin, trötthet, huvudvärk, illamående och i vissa fall även njursvikt. Sjukdomen kan diagnostiseras genom blod- och urintester, samt ibland även genom genetisk testning. Behandlingen av PH kan innebära blodtransfusioner, kortikosteroidbehandling och i vissa fall benålsbehandling med eculizumab.

Erythropoiesis är den process där stamceller i benmärgen differencieras och utvecklas till mognade röda blodkroppar, eller erytrocyter. Denna process regleras av ett hormon som kallas erytropoietin (EPO), som produceras i njurarna. Erytropoiesen är en del av den hematopoetiska processen, där också andra blodcellstyper bildas, såsom leukocyter (vita blodkroppar) och trombocyter (blodplättar).

Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.

"Hemolytisk plak teknik" är en laboratorietest som används för att diagnostisera eller exkludera ett tillstånd där individens blodplättar (trombocyter) har en tendens att orsaka nedbrytning av röda blodkroppar (erytrocyter). Denna teknik innebär att blodprover tas och placeras på ett glasprovrör med en speciell lösning som gör att blodplättarna agglutinerar, eller klumpar sig ihop, och orsakar hemolys, eller nedbrytning av röda blodkroppar.

Om individen har ett tillstånd där blodplättarna orsakar nedbrytning av röda blodkroppar kommer det att visas som en mörk rödaktig eller brun färg på glasprovrörets botten. Omvänt, om individen inte har detta tillstånd, kommer det inte att finnas någon färgförändring i lösningen.

Det är viktigt att notera att denna teknik inte används ofta idag på grund av att det finns mer specifika och känsliga tester tillgängliga för att ställa diagnosen.

Glutation (glutathion) är en tripeptid som består av tre aminosyror: cystein, glutaminsyra och glycin. Det förekommer naturligt i de flesta levande celler och är viktigt för att skydda cellerna mot skada från fria radikaler och andra toxiner. Glutation hjälper också till att stödja immunsystemet, reglera signalering mellan celler och underlätta näringsomsättningen i celler. Det är en kraftfull antioxidant som hjälper till att försvara cellerna mot oxidativ stress, vilket kan orsaka åldrande och sjukdomar.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Hemolysinproteiner är proteiner som orsakar hemolys, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar. Detta sker genom att hemolysinproteinet får membranen hos röda blodkroppar att bli permeabel för joner och andra små molekyler, vilket leder till att cellen spricker. Hemolysiner produceras av vissa bakterier, svampar och djur som ett försvar mot konkurrerande mikroorganismer eller som en del i sitt angrepp på värden. Exempel på hemolysinproteiner är staphylococcal alpha-hemolysin från Staphylococcus aureus och komplementkomponenten C9.

Sfärocyter är en typ av röda blodkroppar (erytrocyter) som har en sfärisk eller nästan sfärisk form, till skillnad från den normalt skiva-lika formen hos en vanlig erytrocyt. Denna förändrade form beror ofta på en genetisk mutation eller en sjukdomsförlopps biverkningar i kroppen.

Sfärocyter har en mindre diameter och ett större ytoberfläche/volym-förhållande än normala erytrocyter, vilket gör dem mer känsliga för osmotisk lyssning (vattenutträngning) när de utsätts för låg saltkoncentration. Detta kan leda till en för tidig nedbrytning av sfärocyterna i mjälten och hemolytisk anemi, det vill säga en sjuklig nedsatt produktion av röda blodkroppar eller förhöjd nedbrytning av dem.

Sfärocytos är ofta associerade med vissa arvsanlag och ärftliga sjukdomar, såsom sfärocytos (härstammar från en genetisk mutation som orsakar en förändring i hemoglobinens struktur eller transportproteiner), thalassemi och autoimmun hemolytisk anemi.

Glutationreduktas (GR) är ett enzym som finns naturligt i levande celler och har en viktig roll i att hjälpa till att skydda cellerna mot skada. Det gör detta genom att hjälpa till att reglera nivåerna av glutation (GSH), ett antioxidativt ämne som hjälper till att neutralisera fria radikaler och andra skadliga molekyler i cellen.

Specifikt är GR ansvarigt för att reducera oxiderad glutation (GSSG) tillbaka till sin reducerade form (GSH), så att GSH kan fortsätta att agera som en effektiv antioxidant i cellen. GR använder NADPH som en kofaktor för att driva denna reaktion, och det är därför viktigt att ha tillgång till tillräckligt med NADPH för att säkerställa att GR fungerar optimalt.

GR har också visat sig spela en roll i andra cellulära processer, såsom regleringen av apoptos (programmerad celldöd) och immunresponsen. Dessutom kan nivåerna av GR vara förändrade vid vissa sjukdomstillstånd, såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och åldrande.

I-blodgruppssystem är ett av 35 kända blodgruppssystem hos människor, och det styrs av ABO-transfusionsserologins komplementära system. I-systemet består av två antigener, I och i, som är proteiner på ytan av röda blodkroppar. Antigen I är den vanligaste varianten hos människor och återfinns hos cirka 80% av befolkningen, medan antigen i är sällsyntare och återfinns hos cirka 2% av befolkningen.

Blodgruppen I/i definieras utifrån närvaron eller frånvaron av antigen I på röda blodkroppar. Om individen har antigen I på sina röda blodkroppar, kallas de för typ I-individer, och om individen saknar antigen I på sina röda blodkroppar, kallas de för typ i-individer.

Det är viktigt att ta hänsyn till I-systemet vid blodtransfusioner eftersom mottagaren kan ha en immunreaktion mot donatorns antigen I om de har olika typer av I-antigener. Dessa reaktioner kan vara milda eller allvarliga, beroende på individens immunrespons och hur mycket antigen som transfunderats.

I allmänhet behöver man inte ta hänsyn till I-systemet vid vanliga blodtransfusioner eftersom det är ovanligt att en mottagare har antikroppar mot I-antigener, men i vissa fall kan det vara nödvändigt att matcha donatorn och mottagaren utifrån deras I-system.

The Coombs test, also known as the direct antiglobulin test (DAT), is a laboratory procedure used in medicine to detect the presence of antibodies or complement components bound to the surface of red blood cells (RBCs). The test is named after Robin Coombs, who developed it in the 1940s.

In the direct Coombs test, a sample of the patient's RBCs is washed and then incubated with antihuman globulin reagent, which contains antibodies that bind to human antibodies or complement components. If there are antibodies or complement components bound to the surface of the RBCs, they will be detected by the antihuman globulin reagent, causing agglutination (clumping) of the RBCs.

The direct Coombs test is used to diagnose hemolytic anemia, a condition in which there is excessive breakdown of RBCs leading to anemia. It can also be used to detect the presence of unexpected antibodies in the patient's blood before a transfusion or during pregnancy to determine if the mother has developed antibodies against the fetal RBCs.

There are two types of Coombs tests: direct and indirect. The direct Coombs test is used to detect antibodies or complement components that are bound to the surface of the patient's own RBCs, while the indirect Coombs test is used to detect antibodies in the serum that may react with antigens on donor RBCs.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

Cell membrane permeability refers to the ability of various substances, such as ions, molecules, or drugs, to pass through the cell membrane. The cell membrane is a lipid bilayer that surrounds the cell and regulates the movement of materials in and out of the cell. The permeability of the cell membrane can be influenced by several factors, including the size and charge of the substance, as well as the presence of specialized transport proteins in the membrane.

In general, small, uncharged molecules can pass through the lipid bilayer of the cell membrane by simple diffusion, while larger or charged molecules require the assistance of transport proteins to cross the membrane. Some substances can also disrupt the integrity of the cell membrane and increase its permeability, allowing for the passive diffusion of otherwise impermeable substances.

Abnormalities in cell membrane permeability have been implicated in a variety of diseases and conditions, including cancer, neurodegenerative disorders, and infectious diseases. Understanding the factors that influence cell membrane permeability is an important area of research with potential applications in drug development, diagnostics, and therapeutics.

Iduronidase är ett enzym som bryter ned glycosaminoglykaner, specifikt dermatan sulfat och heparan sulfat. Detta enzym produceras naturligt i kroppen av celler i levern och huden. Genetiska mutationer kan leda till brist på fungerande iduronidase, vilket orsakar lagrningsjukdomen mucopolysaccharidos typ I (MPS I), även känd som Hurlers syndrom eller Hurler-Scheie syndrom beroende på svårighetsgraden. Vid MPS I kan odegraderade glycosaminoglykaner ansamlas i olika kroppsdelar och orsaka skada på celler, vävnader och organ.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Elliptocytose är en genetisk blodsjukdom som orsakas av en abnormal form på röda blodkroppar, även kallade erytrocyter. Normalt sett har röda blodkroppar en sfärisk form, men hos personer med elliptocytose har de en mer äggformad eller ellipsoid form.

Denna sjukdom är vanligtvis ärftlig och orsakas av mutationer i gener som kodar för proteiner som är involverade i formandet och strukturen hos röda blodkroppar, såsom generna för spektrin och ankyrin. Dessa genetiska mutationer kan leda till en svagare cellmembranstruktur hos röda blodkropparna, vilket gör att de blir mer beniga och äggformade.

I milda fall av elliptocytose kan personen vara asymptomatisk eller ha några eller inga symtom alls. I svårare fall kan personen uppleva anemi, trötthet, huvudvärk, yrsel och andningssvårigheter. I vissa fall kan det även förekomma galna kriser, där röda blodkroppar bryts ned i ökad takt, vilket kan leda till gulsot (icterus) och förhöjda levervärden.

Det finns två huvudtyper av elliptocytose: den ärftliga och den adquirerade. Den ärftliga formen orsakas av genetiska mutationer som nedärvs från föräldrar till barn, medan den adquirerade formen utvecklas senare i livet på grund av andra sjukdomar eller läkemedel.

Ärftlig elliptocytose är vanligtvis en mild sjukdom och behöver inte behandlas om personen inte har några symtom. I svårare fall kan blodtransfusioner behövas för att öka antalet röda blodkroppar och lindra anemi.

"Protozoan antibodies" refer to antibodies produced by the immune system in response to an infection caused by a protozoan, which is a type of single-celled microorganism. These antibodies are part of the adaptive immune response and are specific to certain proteins or other molecules found on the surface of the protozoan. They can help the body recognize and eliminate the pathogen, and also play a role in immunity to future infections with the same protozoan. Examples of protozoan infections that can stimulate the production of protozoan antibodies include malaria, giardiasis, and toxoplasmosis.

Acetylcholinesterase (AChE) er ein enzym som spesielt bryter ned neurotransmitteren acetylcholin i nervesystemet. Acetylcholin er ein viktig signalstoff for muskelaktivitet og kognisjon. AChE fungerer ved å avleire seg på synapser, steder der neuroner kommuniserer med hverandre eller med muskelceller. Når acetylcholin frigis i synapsen, binder det til reseptorer på den mottaende cellen og sier til den å aktiveres. AChE bryter ned acetylcholin i situasjonen slik at signalet ikke blir forstærkt eller forlengt, noe som kan føre til ubalanse i nervsystemet.

I medisinsk sammenheng er AChE viktig for å forstå og behandle en rekke medisinske tilstander, blant annet muskelrelaterte lidelser og neurodegenerative sykdommer som Alzheimers. Inhibitorer av AChE brukes som legemiddel i behandlingen av Alzheimers-sykdommen for å øke mengden acetylcholin i synapsene og forbedre kognisjonen.

CD55, også kjent som decay-accelerating factor (DAF), er ein membranbound protein som forekommer på mange slags celler i kroppen, inkludert røde blodceller og endotelceller. Det har en viktig rolle i reguleringen av komplementsystemet, som er ein del av immunforsvaret. CD55 virker ved å forhindre dannelse av C3-konvertoasen, som er en nøkkelkomponent i aktivering av komplementsystemet. Dette hjelper til å forebygge overaktivitet og skade på kroppens egne celler. CD55-antigen definisjonsvis er det membranbounde proteinet CD55 som fungerer som et antigen, dvs. ein molekyl som kan binde til en antistoff (antikropp) og aktivere immunsystemet.

Sialoglykoproteiner är proteiner som har sackarider (kolhydrater) kovalent bundna till dem. De specifika kolhydratstrukturerna som kallas glykaner, är ofta terminerade med sialiska syror, vilket har gett proteinklassen dess namn. Sialoglykoproteinerna utövar viktiga funktioner inom cellbiologi och patologi, bland annat som receptorer för olika signalsubstanser och som beståndsdelar i blodgruppssystemet. De kan också vara involverade i celldifferentiering, tumörbildning och infektioner.

CD59 är ett proteiner på cellmembranet hos flera olika celltyper, inklusive röda blodkroppar och vita blodkroppar. Det fungerar som en inhibitor av komplementaktivering genom att förhindra bildningen av membranangripande attackkomplex (MAC), vilket kan leda till celldöd. CD59-antigenet är ett annat namn på detta protein och är känt under också under namnet protectin. Det är en del av regleringsmekanismen som förhindrar överaktivering av komplementsystemet, som kan skada kroppens egna celler.

'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.

Immunsera, även känt som immunoglobuliner eller gammaglobulin, är proteiner som produceras av B-celler och Plasma celler i vårt immunsystem. De fungerar som en viktig del av vår immunitet genom att hjälpa till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener.

Immunsera finns i två former: monomera och polymera. Monomera immunsera består av en enda subenhet, medan polymera immunsera består av flera sammanlänkade subenheter. Det finns också fem typer av immunsera, som kallas IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, var och en med specifika funktioner i vårt immunförsvar.

IgG är den vanligaste typen av immunsera och hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera toxiner och virus. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor, såsom i lungorna och mag-tarmkanalen, där den hjälper till att förhindra infektioner från att tränga in i kroppen. IgM är den första typen av immunsera som produceras när en individ utsätts för en ny patogen och hjälper till att aktivera komplementsystemet, vilket bidrar till borttagandet av främmande ämnen från kroppen. IgD finns huvudsakligen på ytan av B-celler och hjälper till att initiera immunresponsen när en patogen identifieras. IgE är den minsta mängden immunsera i kroppen, men den har en viktig roll i försvaret mot parasiter och är också involverad i allergiska reaktioner.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

In medicinal chemistry, a diamid is a compound containing two amide functional groups. An amide is a type of organic compound that contains a carbonyl group (a carbon atom double-bonded to an oxygen atom: C=O) and a nitrogen atom. In a diamid, there are two such structures present in the molecule.

Diamides are found in various natural and synthetic compounds, including some medications. They can have a variety of biological activities and are used in the treatment of various medical conditions. For example, certain diamides have been shown to have anti-inflammatory, analgesic (pain-relieving), and antipyretic (fever-reducing) effects, and are used as ingredients in some over-the-counter pain relievers. Other diamides have antibacterial, antifungal, or antiviral properties and are used in the development of drugs to treat infectious diseases.

It is important to note that the term "diamid" refers to a specific structural feature of a compound, rather than a specific medical definition. The biological activity and therapeutic use of a diamide will depend on the specific structure and properties of the compound.

"Agglutinin" er en betegnelse for et protein, der kan binde sig til andre proteiner eller celler og føre til at de klumper sammen. Agglutininer er ofte involveret i immunresponsen hos mennesker og dyr, hvor de hjælper med at markere og fjerne fremmede stoffer som bakterier og virus fra kroppen. Specifikke agglutininer, der dannes som respons på en infektion, kaldes også "antikroppe".

"Blodförvaring" refererar till de organ och system som är involverade i lagring, transport och cirkulation av blod i kroppen. Detta inkluderar hjärtat, artärer, vener, kapillärer och blodkärlen i levern.

Hjärtat pumpar blodet genom kroppens cirkulatoriska system via artärerna till olika delar av kroppen, där syre och näringsämnen tas upp och koldioxid och avfallsprodukter avges. Kapillärerna är de små blodkärlen som möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfallsprodukter mellan blodet och cellerna i olika vävnader.

Efter att syret och näringsämnena har tagits upp av cellerna, transporteras blodet tillbaka till hjärtat via venerna. Blodet passerar sedan genom lungorna där koldioxid avges och syre tas upp igen innan det pumpas tillbaka ut i cirkulationssystemet.

Livern har också en viktig roll i blodförvaringen, eftersom den fungerar som ett reservoar för blod. Cirka 10% av blodvolymen lagras i levern och kan snabbt frisättas till cirkulationssystemet vid behov, till exempel vid blödning eller under fysisk aktivitet.

'Hemagglutininer' är ett proteinkomplex som finns på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Det har förmågan att fästa sig vid specifika sockerstrukturer (glykoproteiner) på cellernas yta och orsaka sammanflätning (agglutination) av röda blodkroppar, varav begreppet 'hemagglutinin' härstammar.

Dessa hemagglutininer är viktiga för virusets infektionsförmåga eftersom de möjliggör viruset att binda till och tränga in i värdcellen, vilket leder till infektion och replikation av viruset.

Det finns 18 olika typer av hemagglutininer (H1-H18) som har identifierats hos olika influensavirusstammar, och de är ett viktigt antigen som används för att kategorisera dessa virus. Vidareutveckling av immunitet mot hemagglutininer är en viktig del i skyddet mot infektioner orsakade av influensavirus.

Lektiner är proteiner eller glykoproteiner som förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive växter, djur och mikroorganismer. De har förmågan att binda specifikt till kolhydrater på cellytan hos andra celler. Lektinernas funktion kan variera beroende på vilket organism de kommer ifrån, men de kan exempelvis spela en roll i immunförsvaret, blodkoaguleringen och celldelningen.

I vissa fall kan lektiner också ha toxiska effekter på människor och djur. När vi ätter vissa typer av växter eller frön som innehåller höga nivåer av lektiner, kan det leda till symptom som magkramper, diarré och i värsta fall även andningssvårigheter. Därför rekommenderas det att tillaga vissa sorters frön och bönor noggrant innan de ätas, för att neutralisera lektinerna och minska risken för biverkningar.

Glutationperoxidas (GPO) er ein enzym som innehar selvetsyntetisert kobber- eller jern-basert prostgrupp, og som spiller en viktig rolle i cellens forsvar mot oxidativ stress. GPO katalyserer reaksjonen mellom reduktivt glutation (GSH) og hydrogenperoxid (H2O2), resulterende i oksidert glutation (GSSG) og vann. Dette hjelper å hindre skadelige effekter av fri radikaler som kan skape celleskade og sykdom. Det finnes noen forskjellige typer GPO, og de er spesielt viktig i bestemte celler og organer, særlig i leveren.

'Antigen-antibody complex' är en medicinsk term som refererar till den bindning som sker när ett antigen (ett främmande protein eller substans som kan utlösa en immunreaktion) binder till en antikropp (en proteinkomponent i serum som produceras av B-celler för att bekämpa främmande ämnen). När ett antigen och en antikropp binder tillsammans bildar de en komplex, vilket kan leda till olika immunologiska respons. Denna respons kan vara antingen lokal eller systemisk och kan orsaka symtom som inflammation och skada på vävnader. I vissa fall kan antigen-antikroppskomplexen ansamlas i kroppen och leda till autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) eller rheumatoid artrit.

Sialinsyror, også kjent som sialiska acider, er en type kolhydrater som forekommer i alle levende vesens celler. De er en slags sluttprodukt i syntesen av glycoproteiner og gangliosider, som er viktige for cellemembranene i mange levende organismer, inklusiv mennesker.

Sialinsyror er kjennetegnet ved å ha en negativ ladning og kan forekomme i ulike varianter, av hvilken de mest alminnelige er N-acetylneuraminsyre (Neu5Ac) og N-glykolneuraminsyre (Neu5Gc). Disse sialiska acidene er viktige for mange biologiske prosesser, inklusiv celleinteraksjoner, cellevirksomhet og immunresponser.

Anormale nivåer eller strukturer av sialinsyror kan være forbundet med ulike sykdommer og tilstander, som f.eks. kreft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssykdommer.

"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

En erytroblast är en typ av cell som förekommer under utvecklingen av röda blodkroppar (erytrocyter) i benmärgen. Det är en stor, ung, icke-hårdnad blodcell som fortfarande innehåller ett kärnämne och är i olika stadier av mognad.

Det finns olika typer av erytroblaster, beroende på vilket stadium de befinner sig i under utvecklingen:

1. Proerytroblast: Den första och äldsta formen av erytroblast. Den innehåller en stor kärna och ett litet antal ribosomer.
2. Basofil erytroblast: Den nästa utvecklingsstadiet av erytroblasten, där cellkärnan börjar krympa och nukleolerna försvinner.
3. Polychromatofil erytroblast: I detta stadium har cellkärnan ytterligare krympt, och cellen innehåller nu en blandning av basofila och acidofila cytoplasmatiska granuler.
4. Normoblast (eller Orthochromatofil erytroblast): Den sista utvecklingsstadiet av erytroblasten innan den blir en fullt utvecklad röd blodkropp. Cellkärnan är nu mycket liten och kommer snart att kapslas in i ett fragment som kallas Howell-Jolly-kropp, varefter cellen förlorar sin kärna och blir en fullt utvecklad röd blodkropp.

Ett ökat antal erytroblaster kan ses vid tillstånd som innebär ökad erytropoies (bildning av röda blodkroppar), såsom svar på blodbrist (anemi) eller som ett resultat av patologiska tillstånd, till exempel myeloproliferativa neoplasm.

I medicinsk kontext, betyder "värd-parasitförhållande" ett förhållande där en organism, kallad parasit, lever på och skadar en annan organism, kallad värd. Parasiten utnyttjar värden som källa till näring och/eller skydd, vilket kan leda till sjukdom eller död hos värden. Det finns tre typer av parasiter: ektoparasiter, som lever på ytan av värden (till exempel löss och myggor); endoparasiter, som lever inuti värden (till exempel maskar och protozoer); och biotrofa parasiter, som behöver en levande värd för att överleva.

Glukosfosfatdehydrogenas (GPDA) er ein forkjennelig enzym i kroppens celler. Det spiller en viktig rolle i stoffskiftet ved å hjelpe til med å omsette glukose (sukker) til energi.

Specifikt er GPDA involvert i den enzymatisk reaksjonen som omdanner D-glukose-6-fosfat til D-fruktose-6-fosfat under samtidig oxidasjon av NAD+ til NADH. Denne reaksjonen er ein del av glykolysen, som er en metabolisk sti som styrer nedbrytinga og omdanningen av glukose til pyruvat for å produsere energi i form av ATP (adenosintrifosfat).

GPDA finnes i to former: GPDA-B og GPDA-M. GPDA-B er involvert i både glykolysen og glukoneogenesen, mens GPDA-M kun er involvert i glukoneogenesen. Glukoneogenesen er den metaboliske stien som bygger glukose opp fra andre forbindelser i kroppen når blodsukkeret er lavo.

GPDA-feil kan føre til medisinske tilstander som f.eks. svært alvorlig muskeldegenerasjon og leverfeil.

Medical Definition of 'Anemia' (Blood Deficiency):

Anemia is a medical condition characterized by a decrease in the total amount of red blood cells or a lower than normal level of hemoglobin in the blood. Hemoglobin is crucial as it carries oxygen from the lungs to the rest of the body. When you have anemia, your body doesn't get enough oxygen-rich blood, leading to fatigue, weakness, and other symptoms.

Anemia can be caused by various factors, including:

1. Blood loss: Heavy menstrual periods, surgery, trauma, or chronic bleeding from ulcers, cancer, or other conditions can cause anemia.
2. Decreased red blood cell production: Conditions such as iron deficiency, vitamin B12 or folate deficiency, kidney disease, bone marrow disorders, or chemotherapy and radiation therapy can decrease the production of red blood cells.
3. Increased red blood cell destruction: Certain inherited disorders like sickle cell anemia, thalassemia, or hemolytic anemias can cause the body to destroy red blood cells faster than they can be produced.

Symptoms of anemia may include fatigue, weakness, pale skin, irregular heartbeat, shortness of breath, dizziness, and cognitive difficulties. Treatment for anemia depends on its underlying cause. It may involve dietary changes, supplements, medications, or blood transfusions.

'Opsiner i ögat' är ett medicinskt tillstånd där det finns små, vita fläckar eller prickar på corneanepitheliet (ytskiktet på hornhinnan). Dessa opsiner orsakas vanligtvis av döda celler, proteinavlagringar eller små luftbubblor som fastnar i det yttre skiktet av ögat. De är oftast symptomlösa och försvinner själva efter en kort tid, men i vissa fall kan de vara ett tecken på underliggande ögonproblem eller systemiska sjukdomar. I allmänhet behöver inte opsiner behandlas, men om de är besvärliga eller förekommer tillsammans med andra symtom bör man söka medicinsk expertis för att utreda och behandla eventuella orsaker till dem.

"Hemoglobinabnormalities" refer to conditions where the structure or function of hemoglobin, the oxygen-carrying protein in red blood cells, is altered due to genetic mutations. These abnormalities can result in various health issues, such as anemia, decreased oxygen delivery to tissues, and increased risk of certain diseases.

There are several types of hemoglobin abnormalities, including:

1. Hemoglobinopathies: These are genetic disorders that affect the structure of the hemoglobin molecule. The two most common hemoglobinopathies are sickle cell anemia and thalassemia.
* Sickle cell anemia is caused by a mutation in the gene for the beta-globin chain, resulting in abnormal hemoglobin (HbS) that can cause red blood cells to become sickle-shaped, leading to blockages in blood vessels and various complications.
* Thalassemias are a group of genetic disorders caused by mutations in the genes for alpha- or beta-globin chains, leading to reduced production or structurally abnormal hemoglobin. This can result in anemia, bone deformities, and other health problems.
2. Hemoglobin variants: These are genetic variations in the structure of hemoglobin that may not necessarily cause disease but can influence susceptibility to certain conditions or serve as markers for ancestry. An example is the HbC variant, which can occur in individuals with African ancestry and typically does not cause significant health issues unless it co-occurs with other hemoglobin abnormalities like sickle cell anemia (HbSC disease).
3. Methemoglobinemias: These are conditions characterized by the presence of methemoglobin, a form of hemoglobin that cannot effectively transport oxygen. This can be caused by genetic mutations affecting enzymes responsible for maintaining hemoglobin in its normal state or exposure to certain chemicals and drugs that oxidize hemoglobin.

In summary, 'hemoglobin abnormalities' refer to various genetic disorders and structural variations in hemoglobin that can impact oxygen transport, cause anemia, or influence susceptibility to specific health conditions.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.

Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.

Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.

Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.

'Antikroppsbildning' (antibody production) är en immunologisk process där B-celler, en typ av vita blodcellar, producerar specifika proteiner som kallas antikroppar. Antikropparna binder till ytor på främmande ämnen, såsom virus eller bakterier, och hjälper till att markera dem för att elimineras av immunsystemet.

Denna process startar när en B-cell träffar på ett antigen (ett främmande ämne som kan utlösa en immunrespons). Om B-cellen har en receptor som matchar det specifika antigenet kommer den att aktiveras och börja dela sig. Några av dessa avkomlingar blir plasma celler, som är specialiserade till att producera stora mängder av en viss typ av antikroppar som matchar det ursprungliga antigenet. Dessa antikroppar cirkulerar sedan i kroppen och hjälper till att eliminera de främmande ämnena från kroppen.

Antikroppsbildning är en viktig del av den adaptiva immunresponsen, vilket innebär att det är en aktiv process som utvecklas över tid och blir mer effektiv vid upprepad exponering för samma antigen.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Hemoglobin C (HbC) är ett varianter av hemoglobin, det protein som transporterar syre i röda blodkroppar. Denna variant orsakas av en mutation i genen för beta-globinkedjan och resulterar i en substitution av aminosyran glutaminsyra med lysin vid position 6 på denna kedja.

HbC förekommer oftast hos personer av afrikansk härstamning, särskilt bland de som lever i Västafrika. Den är vanligast hos individer som är heterozygota för mutationen (HbAC), men den kan också förekomma hos homozygota individer (HbCC).

Heterozygota personer med HbC har ofta en märkbar, men inte allvarlig, hemolytisk anemi och är i allmänhet asymptomatiska. Homozygota personer med HbC (sjukdomen HbCC) tenderar att ha en mer uttalad hemolys och kan utveckla symptom som galna kramper, gulsot, trötthet och svaghet. Dessa symptom kan vara mildare än de hos personer med sickle cell anemi, men HbCC kan fortfarande orsaka allvarliga komplikationer som blodproppar och skador på olika organ.

Hemoglobin A (HbA) er en type hemoglobin som er den mest alminnelige formen i voksne mennesker. Hemoglobin er et protein i røde blodceller som transporterer ilt rundt i kroppen. HbA består av fire peptidkjeder, to identiske α-kjeder og to identiske β-kjeder.

HbA finnes i to hovedformer: HbA1a, HbA1b og HbA1c, der HbA1c er den mest dominerende formen. HbA1c er en glykosylert form av hemoglobin, det vil si at det har blitt bundet til glukosemolekyler i blodet som et resultat av normal metabolisme. Mengden HbA1c i blodet kan måles og brukes som en indikator på gjennomsnittlig blodsukkerne de siste 2-3 månedene, fordi det har en halveringstid på ca. 120 dager.

HbA1c-testen er derfor viktig i diagnostisering og overvåring av diabetes mellitus.

Hemagglutinationsinhibition (HI) test är en typ av laboratorietest som används för att mäta immuniteten eller responsen på vaccinationer mot vissa virus, särskilt influensavirus. Testet mäter förmågan hos antikroppar i serum från en individ att hindra hemagglutination, det vill säga sammanlänkning av röda blodkroppar tillgängliga på ytan av viruspartiklar.

I HI-testet blandas serumprover med standardiserade mängder av virus och sedan tillsätts färgade röda blodkroppar. Om antikroppar i serumet kan hindra viruset från att binda till röda blodkroppar, kommer de inte agglutineras eller klumpas tillsammans. Detta visar på en hög nivå av immunitet mot viruset. Omvänt, om serumet saknar antikroppar som kan binda till viruset, kommer röda blodkroppar att agglutineras och bilda klumpar.

HI-testet är en enkel, billig och effektiv metod för att mäta immuniteten mot vissa virus, men det har också några begränsningar. Det kan vara svårt att standardisera viruset och röda blodkroppar, och testet kan ge falskt positiva resultat om serumet innehåller icke-specifika inhibitorer av hemagglutination. Trots detta är HI-testet fortsatt en viktig metod för att mäta immuniteten mot influensavirus och andra virus som orsakar respiratoriska infektioner.

"Aktiv biologisk transport" refererer til en type transportmechanisme i levende organismer, hvor energikonsumérer (som ATP) bruges for at transportere molekyler mod eller imod et koncentrationsgradient. Dette står i kontrast til passiv transport, hvor molekyler diffunderer langs med et koncentrationsgradient uden behov for energikonsumtion.

Et eksempel på aktiv biologisk transport er natriumpumpen (Na+/K+-pumpen), som findes i cellemembranerne hos mange levende organismer. Denne pump transporterer natrium- og kaliumioner imod deres respektive koncentrationsgradient, hvilket kræver energikonsumtion for at fungere korrekt. Dette er en vigtig proces for at opretholde homeostase i cellen og i organismen som helhed.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

Protoporphyrin er en type porfyrin, som er en organisk forbindelse som inneholder pyrroler ringstrukturer. Protoporphyriner er den sluttproduktet i heme biosyntesen, som er en metabolisk sti der produserer heme-gruppen, som er viktig for transporten av ilt i kroppen. Protoporphyrin består av fire pyrroler ringar som er sammenkoblet ved karbonbindinger, og det inneholder også jernet (Fe2+) i midten av strukturen. Anormaliteter i heme biosyntesen kan føre til forhøye nivåer av protoporphyriner i kroppen, som kan være skadelig og forårsake symptomer relatert til forskjellige typer porfyri.

'Gäss' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en abnormal utbuktning eller utvidgning av en blodkärl, oftast i hjärnan. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel högt blodtryck, åldrande, skada eller sjukdomar som kan påverka kärlväggarna. I vissa fall kan en gäss leda till allvarliga komplikationer såsom stroke eller hjärnblödning.

Komplement Component 3b, ofta förkortat till C3b, är ett protein som spelar en viktig roll i komplementsystemet, som är en del av vår immunförsvarsmekanism. När komplementsystemet aktiveras bildas C3b som är en aktiv fragment av det större proteinet C3.

C3b binder till ytor på mikroorganismer och celler, vilket markerar dem för förstörelse. Det kan också binda till antikroppar och hjälpa till att eliminera främmande ämnen från kroppen. C3b kan också leda till bildandet av ytterligare komplementkomponenter, vilket ökar dess destruktiva effekt på mikroorganismer och celler.

I allmänhet bidrar C3b till att aktivera immunförsvaret och hjälper till att eliminera patogener från kroppen. Dock kan överaktivering av komplementsystemet leda till skada på kroppens egna celler och vävnader, vilket kan orsaka sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar.

Jag mistog ditt frågesätt. Du frågade efter en medicinsk definition av "Trout", men "Trout" är egentligen en benämning på olika arter av fiskar och det finns inget direkt samband med medicin. Om du avser något specifikt som har att göra med en medicinsk term, eller om du har felstavat i din fråga, kan du vänligen ge mig mer information så att jag kan hjälpa dig bättre.

Men för att besvara din fråga på bästa sätt som möjligt, finns det ingen allmänt accepterad medicinsk definition av "Trout". Om du har några andra frågor eller om det behövs mer information, vänligen låt mig veta!

Floratin är ett flavonoid, ett sorts antioxidanter som förekommer naturligt i växter. Det finns i höga koncentrationer i äpplen och har studerats för sin potential att motverka inflammation, minska risken för hjärt-kärlsjukdomar och ha cancerförebyggande egenskaper. Floratin kan också ha en positiv inverkan på immunsystemet, blodkärlsfunktionen och cellernas livscykel.

Katalas är ett enzym som finns naturligt i vissa celler i kroppen, framförallt i levern. Det har en viktig roll i att bryta ned vissa giftiga ämnen, till exempel väteperoxid (H2O2), till mindre skadliga produkter, såsom vatten och syre. Överaktivitet eller underaktivitet av katalas kan vara associerat med olika sjukdomar, som cancer och neurodegenerativa störningar.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Data compression, också känt som dataminimi eller bitrate reduction, är en teknik inom datalagring och datakommunikation där man minskar mängden data som behövs lagras eller överföras genom att koda informationen på ett mer effektivt sätt. Detta uppnås genom att utnyttja redundans och/eller irrelevant information i data för att representera samma information med färre bitar. Data komprimering är vanligt förekommande inom områden som musik- och videostreaming, datalagring och datakommunikation över nätverk. Det finns två huvudsakliga typer av data komprimering: med förlust och utan förlust. Med förlust komprimering innebär att en liten del av originalinformationen kan tappa bort under komprimeringsprocessen, men detta är oftast acceptabelt eftersom det inte påverkar den perceptuella kvaliteten av data, till exempel när man komprimerar musik- eller videofiler. Medan utan förlust komprimering garanterar att all information i originaldata behålls oförändrad under komprimeringsprocessen och kan återställas till sitt ursprungliga skick efter att ha dekomprimerats, vilket är viktigt när man hanterar data där inga förluster får tolereras, såsom i medicinska eller finansiella applikationer.

Sialinsyra, även känd som N-acetylneuraminsyra, är en karbohydrat som förekommer i alla däggdjurs organismar. Den är en typ av sackarid och är den terminala sockerarten i många glykoproteiner och glykolipider på cellmembranet hos däggdjur. Sialinsyra har viktiga funktioner för cellernas erkännande och interaktion, och påverkar också cellernas livslängd och stabilitet. Abnorma nivåer av sialinsyra kan vara associerade med olika sjukdomar, till exempel kan för höga nivåer förekomma vid vissa cancerformer och för låga nivåer vid celldefekter.

Cytocalasin B är ett mycket potent proteinhämmare som inhibiterar aktinpolymeriseringen i celler. Det binder till ändarna av aktinfibriller och förhindrar därmed att de växer eller förkortas, vilket leder till att cellens cytoskelett blir instabilt och kan leda till celldöd. Cytocalasin B används ofta i forskning för att studera celldelning, cellmigration och andra processer som involverar aktincytoskelettet.

Hemolytisk autoimmun anemi är en sjukdom där individens eget immunsystem producerar antikroppar som attackerar och förstör de egna röda blodkropparna. Detta orsakar en för tidig nedbrytning (hemolys) av röda blodkroppar, vilket leder till minskat antal röda blodkroppar och därmed även minskat syretransportsystem i kroppen. Symptomen på hemolytisk autoimmun anemi kan vara trötthet, blekhet, bröstsmärtor, gulsot (icterus), andningssvårigheter och i vissa fall även njurskada. Behandlingen kan bestå av blodtransfusioner, immunosuppressiva läkemedel eller avlägsnande av milten (splenektomi).

Lipidperoxidering är en kemisk reaktion där fria syreradikaler reagerar med och oxiderar lipider, särskilt omega-3 och omega-6 fettsyror i cellmembranen. Denna process skapar lipidperoxider som kan skada cellmembranet och leda till celldöd. Lipidperoxidering har visats vara involverad i flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar. Antioxidanter kan hjälpa att skydda mot lipidperoxidering genom att neutralisera fria syreradikaler och förhindra skador på cellmembranen.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

'Plasma' er definert som den flytende, gullaktige delen av blodet, som står for om lag 55% av blodets totale volum. Det består hovedsakelig av vann, og inneholder også proteiner, elektrolyter, sukker, hormoner, vitaminer, mineraler og gasser som ilt og kolsur. Plasma er det medium der transporterer celler og andre stoffer rundt i kroppen, og spiller en viktig rolle i forsvaret av kroppen mot infeksjoner.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Hemadsorption är en medicinsk term som refererar till adsorption (bindning) av blodbeståndsdelar, såsom celler eller proteiner, till en yta. Detta kan ske under vissa sjukdomszustater, såsom sepsis, där toxiner från infektionskällan kan orsaka skada på olika organ genom att binde till deras ytor.

I klinisk praktik används ofta speciella läkemedel, kallade adsorbentia, för att eliminera toxiner och andra skadliga substanser från blodet genom hemadsorption. Ett exempel på ett sådant medel är det kolbaserade materialet CytoSorb, som används för behandling av svår sepsis och systemisk inflammation.

'Plasmodium berghei' är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium, som orsakar malaria hos gnagare. Det används ofta i forskning som ett modellorganismer för att studera malariaparasiter och utveckla nya behandlingsmetoder. Parasiten överförs vanligtvis genom myggor av arten Anopheles stephensi.

Magnesium är ett essentiellt mineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, såsom hjärt- och muskelaktivitet, nervfunktion, immunförsvar, och energiproduktion. Det förekommer naturligt i flera livsmedel som gröna bladgrönsaker, nötter, frön, havserter, torkade frukter och vattenrika fiskar. Magnesium är också tillgängligt som kosttillskott och kan användas som läkemedel för att behandla eller förebygga magnesiumbrist. Normal spann för serum-magnesiumnivåer ligger vanligtvis mellan 1,7 och 2,5 millimol per liter (mmol/L).

Etylmaleimid är en kemisk substans som används inom biokemi och molekylärbiologi. Det är en alkylerande agent som kan reagera med sulfhydrylgrupper (-SH) i proteiner, vilket kan störa proteinernas funktion.

Medicinskt sett används etylmaleimid sällan, men kan användas inom forskning för att studera proteiners struktur och funktion. Preparatet är irriterande för hud, ögon och slemhinnor och bör hanteras med försiktighet. Det rekommenderas att använda skyddshandskar, skyddsočglass och att arbeta under ett aspirationsskydd.

Kärlvävnadstumörer, även kända som sarcom, är en samlingsbeteckning på olika typer av cancersjukdomar som utgår från kärlvävnaden i kroppen. Kärlvävnad innefattar blodkärl och lymfkärl. Sarcom kan drabba mjukvävnad, ben eller andra vävnader i kroppen som innehåller kärl. Det finns över 70 olika subtyper av sarcom, vilka kan variera mycket i deras beteende, prognos och behandling. De två huvudgrupperna av sarcom är mjukvävnadssarcom och ben- och ledsarcom. Mjukvävnadssarcom drabbar vanligtvis mjukare vävnader som muskler, fettvävnad, bindväv och nerver, medan ben- och ledsarcom drabbar ben eller leder.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

Agglutination är en medicinsk term som refererar till den process där små partiklar, såsom bakterier eller röda blodkroppar, sammanfogas till klumpar som kan ses med blotta ögat eller under ett mikroskop. Detta orsakas vanligtvis av antikroppar som binds till ytan av de små partiklarna och får dem att fastna i varandra. Agglutination är en viktig diagnostisk metod inom flera områden av medicinen, framför allt inom serologi och bakteriologi.

Ouabain är ett starkt kardioaktivt steroid som isolerats från växter, särskilt från giftet i spadar (*Strophanthus gratus*). Det fungerar som en specifik inhibitor av natrium-kalium-pumpen (Na+-K+-ATPas) i cellmembranet, vilket leder till en ökning av intracellulärt natrium och kalcium.

I medicinskt hänseende har ouabain använts för att behandla vissa hjärtsjukdomar, såsom hjärtfailure och förebyggande av fibrillationer. Dess användning är dock begränsad på grund av dess smala terapeutiska index och potentialen för toxiska biverkningar, inklusive arytmier och i värsta fall hjärtstillestånd. Numera används ouabain mycket sällan i klinisk praxis på grund av modernare behandlingsalternativ.

Dessa delas upp i erytrocyter (röda blodkroppar), leukocyter (vita blodkroppar), samt trombocyter (blodplättar). Blod där ... Röda blodkroppar innehåller hemoglobin. Hemoglobinet består av fyra så kallade hemdelar, där det finns järn(II)-joner och till ... Röda blodkroppar bildas i benmärgen. Erytrocyter betraktas ofta inte som fullvärdiga celler, eftersom de saknar egen cellkärna ... detta behövs för nybildning av röda blodkroppar Enligt Hippokrates och hans medicinska lära, humoralpatologin, utgjorde blodet ...
... är utvecklingen av blodkroppar. Detta inkluderar: Erytropoes - bildandet av röda blodkroppar. Granulopoes - ... bildandet av vita blodkroppar Trombocytopoes - bildandet av blodplättar. Alla blodceller utvecklas från multipotenta ...
... är bildandet av röda blodkroppar, erytrocyter. Detta sker i flera steg där ursprunget är en stamcell i benmärgen. ... är den främsta beståndsdelen i röda blodkroppar, är ett makromolekylärt komplex av järn, hemoglobin. Transferrinbundet järn ...
Sjukdomsmekanismen är att den förstör röda blodkroppar. S. pyogenes tillhör släktet Streptococcus. Årligen infekteras ungefär ...
Vid en subaraknoidalblödning hamnar röda blodkroppar i ryggmärgsvätskan. De röda blodkropparna innehåller så kallat ... är ett hälsotillstånd då ryggmärgsvätskan färgas gul till följ av att röda blodkroppar bryts ner i ryggmärgsvätskan. Den ...
... partikelkoncentration röda blodkroppar i blodet. Erytrocytvolymfraktion - andel av blodet som består av röda blodkroppar. ... MCHC (hemoglobinmassakoncentration) - hemoglobinkoncentration i de röda blodkropparna. Leukocyter (leukocytplasmakoncentration ... LPK) - partikelkoncentration vita blodkroppar i blodet. Trombocyter (trombocytplasmakoncentration TPK) - partikelkoncentration ...
Problem med produktionen av röda blodkroppar. Problem med funktionen hos röda blodkroppar. Överdriven förstörelse av röda ... till följd av nedsatt produktion av röda blodkroppar; till följd av ökad nedbrytning av röda blodkroppar. Orsaker till ... Anemi, eller blodbrist, definieras vanligen som en minskning i antalet röda blodkroppar eller mängden hemoglobin i blodet. Det ... Sekundär anemi Aplastisk anemi - orsakas av att benmärgen inte kan producera röda blodkroppar. Huvudartikel: Makrocytär anemi ...
Sjukdomen påverkar benmärgens förmåga att producera röda blodkroppar. Patienter som har drabbats av detta sjukdomstillstånd ...
Hos människan bidrar koppar till bildandet av röda blodkroppar. Samtidigt kan förhöjningar av kopparhalten ge upphov till ... ett livshotande tillstånd av brist på vita blodkroppar. Det ingår som beståndsdel i ceruloplasmin, samt några aminoxidaser som ...
... är att kroppen försöker kompensera bristen på röda blodkroppar genom att börja producera dessa blodkroppar i mjälten. Förstorad ... I ett första skede behandlas bristen på röda blodkroppar. Behandlingen kan ges med flera metoder. Hos cirka en tredjedel av ... I sin förlängning leder myelofibros till ett underskott på röda blodkroppar (erytrocyter). I sjukdomens tidiga skede förekommer ... som liknar kroppens eget hormon för att stimulera bildningen av röda blodkroppar. Epobehandlingar är effektivast i sjukdomens ...
Ett annat sätt är att scanna blodet och mäta andelen röda blodkroppar som flyter förbi och vilken hastighet de har. Detta sätt ... Det finns ett normalspann på hur stor del av blodet som är röda blodkroppar. Värdet, som kan mätas i procent, varierar mellan ... Även vid användande av anabola steroider kan halten röda blodkroppar öka, särskilt om man använder ämnena boldenon och ... Erytrocytvolymfraktion (EVF) anger andelen röda blodkroppar av blodets totalvolym. Kallas även för hematokrit. Låga EVF-värden ...
Röda blodkroppar med cellkärna är normalt hos nyfödda, senare finns de bara i benmärgen. Om röda blodkroppar med cellkärna ... Röda blodkroppar, erytrocyter, är en del av blodet och utgör tillsammans med vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar nära ... En kubikmillimeter blod innehåller omkring fem miljoner röda blodkroppar. Totalt har en vuxen människa omkring 25 biljoner röda ... Många arter av salamandrar har precis som däggdjuren röda blodkroppar utan cellkärna, men annars har ryggradsdjur blodkroppar ...
Hos ryggradsdjur finns hemoglobin i cytosolen hos röda blodkroppar. Hemoglobin kallas ibland syretransportproteinet för att ... Hemoglobin är ett kvartärt protein som förekommer i de röda blodkropparna, medan myoglobin är ett tertiärt protein som finns i ... Hos ryggradsdjur tas syre in i kroppen av lungvävnaderna och överförs till de röda blodkropparna i blodomloppet. Syre ... distribueras sedan till alla vävnader i kroppen och avlastas från de röda blodkropparna till respirerande celler. Hemoglobinet ...
Röda blodkroppar lyserar på grund av att mikromiljön är hypoton. Kaliumstegring på grund av blodkroppssönderfallet ...
B Har antigener av typ B på sina röda blodkroppar. De med blodgrupp B har gener som kodar för B-transferas som bygger på B- ... A Har antigener av typ A på sina röda blodkroppar. Dessa bildas genom att A-transferas bygger på A-substans på den redan ... Om man exempelvis inte har antigenet D och får en blodtransfusion med röda blodkroppar som har D-antigen finns det en viss risk ... Redan år 1900 upptäckte Karl Landsteiner AB0-systemet genom att blanda röda blodkroppar med serum från olika individer. Det ...
Det kan dessutom finnas en överproduktion av vita blodkroppar och trombocyter. Det ökade antalet röda blodkroppar gör att ... Sekundär polycytemi beror på en ökning av erytropoetin (EPO) som ger en ökning av röda blodkroppar. Denna uppstår naturligt på ... Polycytemia vera är en blodsjukdom som innebär att det produceras för många röda blodkroppar. ... överproduktionen av röda blodkroppar. Vanligt är att en P-32 behandling är patienten behjälplig i 1-2 år vartefter den kan ...
Färre röda blodkroppar och neutrofiler bildas vid stress och sjukdom. Bentätheten börjar minska redan vid 30 års ålder, vilket ...
I stället får röda blodkroppar sin energi genom anaerob metabolism. Vid anaerob metabolism omvandlas pyruvatet till laktat, det ... Vid beriberi drabbas inte erytrocyter (röda blodkroppar) lika hårt av tiaminbristen. Dessa har nämligen inga mitokondrier, som ...
Detta ökar produktionen av röda blodkroppar, vilket följaktligen höjer syrekoncentrationen. Produktionen av röda blodkroppar ( ... Vissa elitidrottare använder sig av erytropoetin för att få en ökad mängd röda blodkroppar, och därmed ökat syreupptag, vilket ... När syrekoncentrationen i njurarna sjunker, till exempel på grund av brist på röda blodkroppar, startar erytropoesen. Den låga ... EPO används bland annat i behandling av vissa sjukdomstillstånd som ger bristande förmåga att producera röda blodkroppar (anemi ...
... saknar röda blodkroppar och deras blod är därför färglöst. En av blodets funktioner är att göra det lättare för djuret ...
I hjärnan äter den röda och vita blodkroppar samt hjärnceller. Sjukdomen som orsakas av N. fowleri kallas för PAM (Primary ... Trofozoiten tar sig sedan in i det centrala nervsystemet där den börjar konsumera röda och vita blodkroppar samt hjärnceller. ...
... innebär att man har för många röda blodkroppar i blodet. Då ökar risken för att man ska få en blodpropp eller ... för många röda blodkroppar i blodet (Blodsjukdomar). ...
Ett annat blodtest påvisar reducering av enzymet arginas i röda blodkroppar. En nyfödd bebis med höga nivåer av arginin kan ...
Det omsätts snabbt och blir tillgänglig för nybildning av röda blodkroppar. Järnmättnad - lågt Ferritin - lågt Serumjärn - lågt ...
Anemi (brist på röda blodkroppar) är det dominerande kännetecknet vid insjuknande och kan leda till trötthet och andfåddhet, ... MDS misstänks när ett blodprov visat låga värden av röda blodkroppar. För att ställa diagnosen MDS krävs oftast två ... Patienter med MDS utvecklar ofta en kraftig blodbrist, anemi, ofta kombinerat med brist på vita blodkroppar, leukopeni, och ...
Inom idrotten är uppbyggnad av muskelmassa samt ökning av mängden röda blodkroppar de två mest tänkbara metoderna för att ... Genom intag av (EPO) ökar antalet röda blodkroppar i blodet betydligt. Detta leder till en ökad syreupptagningsförmåga. En ... ökar produktion av röda blodkroppar som leder till bättre syreupptagningsförmåga. Riskerna med att modifiera en människas genom ...
... röda blodkroppar), leukocyter (vita blodkroppar) och trombocyter (blodplättar, hos däggdjur). Till skillnad från andra ... där röda blodkroppar är ovala (ovalocyter). Andra fysiologiska former - som förekommer i små proportioner eller är patologiska ... stjärtgroddjur i Plethodontidae familjen har en andel av kärnfria röda blodkroppar, med arter Batrachoseps attenuatus besitter ... Eftersom syftet med studien av hemotaphonomy är cytomorphology av blodkroppar när det är i form av en fläck, dess ämnen av ...
Ett annat fullt tillåtet sätt att öka antalet röda blodkroppar är att bli gravid. Graviditeten ökar enligt forskning ... Ett fullt tillåtet sätt att öka mängden röda blodkroppar är höghöjdsträning. Denna metod har dock nackdelarna att idrottarens ... Vanligen avses intag av hormonet EPO (Erytropoetin), som stimulerar kroppen att producera fler röda blodkroppar (erytrocyter), ... syreupptagningsförmågan i blodet med 13-30% och ökar blodvolymen med 40-50% samt totala antalet röda blodkroppar med 20%. ^ ...
Den tidigare publikationen rapporterade att P. falciparum förlitar sig på en ytreceptor för röda blodkroppar, känd som "basigin ... Ett vaccin här skulle kunna förhindra merozoitförökning eller invasionen av röda blodkroppar. Detta tillvägagångssätt ... inte kan utvecklas till schizonter eller infektera röda blodkroppar. Under ett intervall på 42 veckor visade 24 av 26 tester på ... Två nyckelproteiner involverade i invasionen av de röda blodkropparna (RBC) av P. vivax är potentiella mål för läkemedels- ...
Megaloblastanemi är ett tillstånd med onormal mognad av röda blodkroppar i benmärgen. Orsaken är att syntesen av DNA är störd, ... En s.k. mognadsstörning av de röda blodkropparna kan uppstå. De röda blodkropparna blir fysiskt större, megaloblastiska. ...
Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.. ...
Produktion av röda blodkroppar i bioreaktorer är ett potentiellt alternativ till transfusioner från givare. På många platser är ... Bioreaktor-odling som kan gynna cancerforskning och produktion av röda blodkroppar. tis, nov 30, 2021 14:00 CET. Report this ... berättar hur bioreaktorer fungerar och hur de kan hjälpa forskare att ta fram nya cancerbehandlingar och odla röda blodkroppar. ... Utmaningen ligger i att ta fram en odlingsprocess som kan producera tillräckligt många blodkroppar. Vi har testat att odla i ...
Förstå vikten av röda blodkroppar och hur de påverkar din hälsa. ... Röda blodkroppar, eller erytrocyter, transporterar syre från lungorna till kroppens vävnader och koldioxid tillbaka till ... Erytrocyter, röda blodkroppar är en av kroppens mest förekommande celler. De röda blodkropparna innehåller ämnet hemoglobin som ... ökad koncentration av röda blodkroppar i blodplasman eller syrebrist som ökar produktionen av de röda blodkropparna. ...
Dessa delas upp i erytrocyter (röda blodkroppar), leukocyter (vita blodkroppar), samt trombocyter (blodplättar). Blod där ... Röda blodkroppar innehåller hemoglobin. Hemoglobinet består av fyra så kallade hemdelar, där det finns järn(II)-joner och till ... Röda blodkroppar bildas i benmärgen. Erytrocyter betraktas ofta inte som fullvärdiga celler, eftersom de saknar egen cellkärna ... detta behövs för nybildning av röda blodkroppar Enligt Hippokrates och hans medicinska lära, humoralpatologin, utgjorde blodet ...
Röda blodkroppar som exponeras för syrebrist skyddar vid hjärtinfarkt, visar en ny studie som publiceras i Journal of Clinical ... Röda blodkroppar som exponeras för syrebrist skyddar vid hjärtinfarkt, visar en ny studie som publiceras i Journal of Clinical ... Röda blodkroppar transporterar syre från lungorna till kroppens alla celler och koldioxid tillbaka till lungorna. Nu visar en ... En del av studien utfördes i experiment med röda blodkroppar från möss som tillfördes till en hjärtinfarktmodell med hjärtan ...
... överlevnaden hos patienter som får transfusion av röda blodkroppar. Ingen av dessa faktorer påverkar patienternas överlevnad om ... ökad dödlighet hos patienter som fått transfusion av röda blodkroppar från kvinnor, bland män som fått röda blodkroppar från ... Transfusion av röda blodkroppar från kvinnor orsakar inte ökad dödlighet hos mottagare, visar ny studie från KI. Foto: Getty ... Transfusion av röda blodkroppar från kvinnor orsakar inte ökad dödlighet hos mottagare ...
Blodet innehåller röda blodkroppar. Dessa kan delas in i olika blodgrupper. Vid en blodtransfusion är det viktigt att ... Blodet består av olika typer av blodkroppar och en vätska som kallas blodplasma. En vuxen persons kropp innehåller ungefär fem ...
Löparfest, snabba banor och röda blodkroppar - njutningsfull löpning lockade Bildextra Halmstad och Tylösand bjöd på ...
Om du har ovanligt många röda blodkroppar.. *Om du använder p-piller eller andra läkemedel som innehåller östrogen. ... När även andra blodkroppar fastnar i anslutning till blodplättarna blir proppen större och blodcirkulationen genom kärlet ...
Ökad produktion av röda blodkroppar. De röda blodkropparna är som små budbilar som transporterar syret via blodet från lungorna ... Risken att drabbas av blodpropp ökar på hög höjd, beroende på det ökade antalet röda blodkroppar (som gör att blodet flyter ... Kroppen ökar tillverkningen av röda blodkroppar för att öka mängden syre som transporteras ut i blodet. Det är denna effekt ... Eftersom det ökade antalet röda blodkroppar kvarstår ett tag efter man återvänt till havsnivå ökar prestationsförmågan, ...
S.k. äkta polycytemi, där antalet röda och vita blodkroppar samt blodplättar stiger. Det är främst antalet röda blodkroppar som ... Ovanlig blodsjukdom som karaktäriseras av nedbrytning av röda blodkroppar (hemolytisk anemi), blodfärgad urin och blodpropp ( ... Hudsjukdom som ger röda hudfläckar som fjällar och ibland kliar. Orsaken är en inflammation i de övre hudlagren. För de flesta ... I denna rör sig blodkroppar och andra beståndsdelar. Ren plasma kan man få fram om man låter ett blodprov centrifugeras så att ...
Makrocytos är en term som används för att beskriva onormalt stora röda blodkroppar.[1] ...
"Järnet finns i oss, i blodets röda blodkroppar, i hemoglobinet.. Hemoglobinet tar upp luftens syre.. De röda blodkropparna ... Där hämtar de röda blodkropparna avfallsprodukten koldioxid som vi sedan andas ut. ...
Mängden röda blodkroppar och olika typer av vita blodkroppar kan påverkas; det kan i så fall ses i ett blodprov. ...
Forskare ska i en ettårig studie titta närmare på vilken effekt vitlök kan ha på vår hjärthälsa.
minskat antal röda blodkroppar, vilket kan göra huden gulblek och orsaka svaghet och andfåddhet ... lågt antal leukocyter (en sorts vita blodkroppar), lågt antal neutrofiler (en sorts vita blodkroppar), högt antal eosinofiler ( ... lågt antal lymfocyter (en sorts vita blodkroppar), högt antal eosinofiler (en sorts vita blodkroppar), lågt bikarbonatvärde i ... i leverfunktionstest samt förhöjda halter av vissa typer av vita blodkroppar) (läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska ...
Parasiterna lever och förökar sig i de röda blodkropparna. Till sist sprängs blodkropparna, vilket leder till att den sjuke får ... Malariaparasiter spränger blodkroppar. Malaria är en av de största sjukdomarna i världen. Mellan 300 och 500 miljoner människor ...
Det förstör röda blodkroppar och skapar blödningar. Det skapar även blodproppar, eftersom alla trasiga blodkroppar måste ta ... De drabbade blir väldigt trötta och spikproteinerna dödar de röda blodkropparna. Då får man lågt blodvärde." ... Generellt sett har de en negativ påverkan på blodkärl och blodkroppar. ...
Röda blodkroppar som utsätts för syrebrist skyddar mot skador vid hjärtinfarkt. Effekten förstärks av kost som innehåller ...
B12 för energiomsättning, immunsystem, nervsystemet och normal bildning av röda blodkroppar. Hjärta ...
Detta då det tar 2-4 veckor för kroppen att helt återhämta sig i syrebärande röda blodkroppar. ... Det tar 2-4 veckor för kroppen att återhämta sig i syrebärande röda blodkroppar. ... Vid provtagningen ser vi ditt blodvärde, hur mycket järn du har i kroppen och hur dina blodkroppar ser ut. Blodet kontrolleras ... Det tar 2-4 veckor innan de röda blodkropparna återbildats. Det är dessa som tar längst tid att återbilda. ...
... är ett hormon som stimulerar kroppens egen produktion av röda blod-kroppar. Det ges som regelbundna injektioner under huden ( ... Hos alla gravida kvinnor ökar blodvolymen mer än vad antalet blodkroppar gör. Det gör att risken för blodbrist (anemi) blir ...
Under en ny graviditet med ett RhD-positivt foster kan antikroppar från kvinnan angripa fostrets röda blodkroppar. Läkare ...
Järn spelar en viktig roll för flera funktioner i kroppen, bland annat bidrar det till normal bildning av röda blodkroppar och ... B12 för energiomsättning, immunsystem, nervsystemet och normal bildning av röda blodkroppar. Hjärta ...
Under graviditeten ökar antalet röda blodkroppar med cirka 20 % samtidigt som vätskemängden i blodkärlen ökar med cirka 50 %. ... även om antal röda blodkroppar ökar. Detta kan ses genom att blodvärdet under graviditeten är lägre än vanligt. Detta är en bra ...
Detta då det tar 2-4 veckor för kroppen att helt återhämta sig i syrebärande röda blodkroppar. ... Det tar 2-4 veckor för kroppen att återhämta sig i syrebärande röda blodkroppar. ... Vid provtagningen ser vi ditt blodvärde, hur mycket järn du har i kroppen och hur dina blodkroppar ser ut. Blodet kontrolleras ... Det tar 2-4 veckor innan de röda blodkropparna återbildats. Det är dessa som tar längst tid att återbilda. ...
... behövs för att bilda nya celler och röda blodkroppar. När cellbildningen ökar, till exempel då man växer eller är gravid ... Brist på folat/folsyra ger blodbrist, det vill säga anemi, eftersom kroppen inte kan tillverka röda blodkroppar på rätt sätt. ...
Det är också viktigt för bildning av röda blodkroppar och vid celldelning. Vitamin B7 (biotin) används vid omsättning av ... Vitamin B9 (folsyra) används vid bildning av röda blodkroppar och vid celldelning, vilket är viktigt vid en graviditet för ... De bidrar också till immunförsvaret, bildning av röda blodkroppar, att minska trötthet och utmattning samt har påverkan på hud ... Det är också viktigt för våra nervceller och skapandet av röda blodkroppar. ...
Därifrån utvecklas stamcellerna till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter ... Nedbrytningen sker normalt i lysosomerna, små enheter som finns i kroppens celler utom i röda blodkroppar. Lysosomerna har till ...
Sojabönor innehåller även hemagglutininer, en koaguleringsfrämjande substans som förorsakar att röda blodkroppar klumpar ihop ...
  • De röda blodkropparna innehåller ämnet hemoglobin som ger blodet dess röda färg och transporterar syret från lungorna ut till kroppens celler. (feminealabacademy.se)
  • Sekundär polycytemi kan bero på exempelvis uttorkning som ger en ökad koncentration av röda blodkroppar i blodplasman eller syrebrist som ökar produktionen av de röda blodkropparna. (feminealabacademy.se)
  • De röda blodkropparna, erytrocyterna, hos människan saknar cellkärna. (wikipedia.org)
  • Innan experimentet exponerades de röda blodkropparna för lågt syretryck, samtidigt som nitrat tillfördes i dricksvattnet. (ki.se)
  • Resultaten visar dels på det grundläggande skydd mot skada vid syrebrist som de röda blodkropparna förmedlar, dels hur det skyddet kan aktiveras av enkla kostråd. (ki.se)
  • Till studiens begränsningar hör att man inte separat kunde undersöka transfusioner med röda blodkroppar som inte genomgått leukocytreduktion, en process där de vita blodkropparna i blodprodukten filtreras bort, eftersom det är standard i Sverige sedan 1990-talet. (ki.se)
  • De röda blodkropparna är som små budbilar som transporterar syret via blodet från lungorna ut till organen. (utsidan.se)
  • Det finns ämnen, enzymer, som hjälper syret att binda vid de röda blodkropparna, och därmed underlättar transporten av syre. (utsidan.se)
  • De röda blodkropparna transporterar syre från lungorna vidare i kroppen. (gotland.se)
  • Parasiterna lever och förökar sig i de röda blodkropparna. (uu.se)
  • Om vi välter på en cykel och det går hål på ett blodkärl ser de röda blodkropparna och blodplättarna i samarbete med proteinet fibrin till att hålet täpps till. (illvet.se)
  • De vidhäftade blodplättarna saktar ner flödet av de större, röda blodkropparna som börjar klumpa ihop sig. (illvet.se)
  • I serumet, den vita vätskan som blir kvar när man separerat det och de röda blodkropparna kan man mäta autoantikroppar, ett tecken på att man har celiaki. (lu.se)
  • I centrifugen skiljs de röda blodkropparna från resten av blodvätskan. (lu.se)
  • Innehållet av fettsyror återspeglar vad barnet har ätit eftersom de röda blodkropparna lever i 120 dagar. (lu.se)
  • Fettsyror i de röda blodkropparna analyserades i de blodprov som togs vid 3, 6 och 12 månader och sedan årligen fram till 6 års ålder. (lu.se)
  • Röda blodkroppar innehåller hemoglobin. (wikipedia.org)
  • Järn behövs för att bilda röda blodkroppar och hemoglobin, transportera runt syret i kroppen och har även betydelse för celldelningen. (findus.se)
  • Det kan vara mätning av hemoglobin, hematokrit (antal röda blodkroppar), leukocytantal (vita blodkroppar), trombocyter (blodplättar), akutfasproteiner med flera. (evidensia.se)
  • Studie som undersöker effekter på hjärnan av cirkulerande fritt hemoglobin (syrgasbärare som vanligen är bundet till röda blodkroppar) som frigörs vid cellskada eller blödningar. (kungahuset.se)
  • Produktion av röda blodkroppar är det första, produktion av blodersättningsmedel som hemoglobin det andra. (lu.se)
  • Primär polycytemi beror på sjukdomen Polycytemi vera där benmärgen stimuleras att bilda för mycket röda blodkroppar. (feminealabacademy.se)
  • När man sedan blir vuxen är det främst benmärgen i revben, skallen, lårben, kotpelare och bäcken som har till uppgift att bilda blodkroppar. (wikipedia.org)
  • B9 (folsyra) - Folsyra är nödvändigt för att producera röda blodkroppar, stödja nervsystemets funktion och för att bilda DNA. (passagen.se)
  • vid träning på hög höjd där syrehalten är lägre kan kroppen bilda lite fler röda blodkroppar som transporterar syret i musklerna. (nortlander.se)
  • Erytopoietinstimulerande läkemedel (ESA) är en grupp läkemedel som stimulerar kroppens egen förmåga att bilda röda blodkroppar. (cancercentrum.se)
  • Dessa delas upp i erytrocyter (röda blodkroppar), leukocyter (vita blodkroppar), samt trombocyter (blodplättar). (wikipedia.org)
  • Vanligtvis strömmar röda blodkroppar (röda) och vita blodkroppar (blåaktiga) genom blodkärlen i jämn takt, men kemiska föreningar i exempelvis mediciner kan få blodet att tjockna eller ändra sammansättning eller skada blodkärlens inre väggar. (illvet.se)
  • De vanligaste bieffekterna var bland annat feber, förhöjda leverenzymer och låga nivåer av röda och vita blodkroppar samt blodplättar. (lakemedelsvarlden.se)
  • Blod består av röda och vita blodkroppar. (lu.se)
  • De röda transporterar syre till cellerna och de vita ingår i kroppens immunförsvar och ska skydda oss från infektioner. (lu.se)
  • Multipelt myelom är en obotlig form av blodcancer där onormala plasmaceller i benmärgen växer okontrollerat, medan andra blodbildande celler, som vita och röda blodkroppar och blodplättar, trängs undan. (activebiotech.com)
  • Blod består mestadels av röda blodceller men innehåller även vita blodkroppar som är en del av immunförsvaret. (lu.se)
  • Blodet som flyter i våra ådror består till ungefär hälften av röda och vita blodkroppar och av blodplättar, eller trombocyter som de även kallas. (lu.se)
  • Erytrocyter, röda blodkroppar är en av kroppens mest förekommande celler. (feminealabacademy.se)
  • Blodet transporterar exempelvis: Syre Koldioxid Energikällor för celler, såsom glukos Byggstenar för celler, såsom aminosyror Hormoner Avfallsämnen, såsom urinämnet urea Blodkroppar kallas de celler som normalt finns i blodet. (wikipedia.org)
  • Röda blodkroppar transporterar syre från lungorna till kroppens alla celler och koldioxid tillbaka till lungorna. (ki.se)
  • Nästa steg i forskningen är att utveckla ytterligare läkemedel som kan aktivera den skyddande signalmekanismen i röda blodkroppar för att ge skydd till kroppens vävnader och celler vid syrebrist. (ki.se)
  • Nedbrytningen sker normalt i lysosomerna, små enheter som finns i kroppens celler utom i röda blodkroppar. (hsan.se)
  • Nedbrytningen sker normalt i cellernas lysosomer, som är små enheter i alla celler i kroppen utom i röda blodkroppar. (hsan.se)
  • De röda blodkropparnas främsta uppgift är att transportera syre från lungorna till kroppens olika vävnader för att sedan ta med sig koldioxid tillbaka till utandningsluften. (feminealabacademy.se)
  • Kroppen ökar tillverkningen av röda blodkroppar för att öka mängden syre som transporteras ut i blodet. (utsidan.se)
  • Vitamin B12, B6 och Riboflavin bidrar bland annat till normal bildning av röda blodkroppar som transporterar syre i kroppen. (ortagubben.se)
  • Produktion av röda blodkroppar i bioreaktorer är ett potentiellt alternativ till transfusioner från givare. (cision.com)
  • Se även: Hematopoes De organ i kroppen som bildar blodkroppar hos ett foster är gulesäcken, sedan lever och mjälte när de har utvecklats och efter att fostret har blivit 5 månader är det benmärgen som sköter bildandet av blodkroppar. (wikipedia.org)
  • Vitamin B5 (pantotensyra) används vid omsättningen av fetter, kolhydrater och protein samt vid hormonbildning och bildandet av röda blodkroppar. (mmsports.se)
  • Vitamin B6 och B12 minskar trötthet, hjälper till vid bildandet av röda blodkroppar och energiomsättningen. (foreverliving.se)
  • Varje dag bildar kroppen cirka 2 miljoner nya röda blodkroppar. (feminealabacademy.se)
  • Hos nyfödda är det benmärgen i alla ben i kroppen, och om det blir nödvändigt bildar även levern och mjälten blodkroppar. (wikipedia.org)
  • Järn spelar en viktig roll för flera funktioner i kroppen, bland annat bidrar det till normal bildning av röda blodkroppar och normal syretransport. (holistic.se)
  • Det är hemoglobinet som ger blodet dess röda färg: ljusrött som i kroppens artärer (artärt blod), där blodet har en syremolekyl bunden till hemoglobinet, mörkare rött i syrefattigt venöst blod. (wikipedia.org)
  • detta behövs för nybildning av röda blodkroppar Enligt Hippokrates och hans medicinska lära, humoralpatologin, utgjorde blodet tillsammans med slem, gul galla och svart galla de fyra kroppsvätskorna. (wikipedia.org)
  • Blodet består av olika typer av blodkroppar och en vätska som kallas blodplasma. (1177.se)
  • Effekten av detta är att blodet blir tunnare, även om antal röda blodkroppar ökar. (netdoktor.se)
  • Röda blodkroppar som exponeras för syrebrist skyddar vid hjärtinfarkt, visar en ny studie som publiceras i Journal of Clinical Investigations av forskare från Karolinska Institutet. (ki.se)
  • B12 (kobalamin) - Kobalamin hjälper till att producera röda blodkroppar, skyddar nervsystemet och spelar en roll i energiomsättning. (passagen.se)
  • Nu visar en ny studie, som är utförd på Karolinska Institutet i samarbete med Karolinska universitetssjukhuset, att röda blodkroppar har en inneboende funktion att skydda mot hjärtskada som uppkommer vid hjärtinfarkt. (ki.se)
  • B6 (pyridoxin) - Pyridoxin stödjer nervsystemets funktion, hjälper till att producera röda blodkroppar och bidrar till normal energiomsättning. (passagen.se)
  • Vitamin B12, även känt som kobalamin, är särskilt viktigt eftersom det är nödvändigt för produktionen av röda blodkroppar, nervsystemets funktion och DNA-syntes. (passagen.se)
  • De bidrar också till immunförsvaret, bildning av röda blodkroppar, att minska trötthet och utmattning samt har påverkan på hud, hår och naglar. (mmsports.se)
  • Vitamin B12 bidrar till normal homocysteinomsättning, normal bildning av röda blodkroppar och till att minska trötthet och utmattning. (fitnessbutiken.se)
  • Människan bildar ungefär 2 miljoner röda blodkroppar varje sekund och lika många försvinner ur cirkulationen. (lu.se)
  • B-vitamin är ett samlingsnamn för flera vitaminer som bland annat är viktiga för energiomsättningen, skapandet av röda blodkroppar, nervsystemet och muskeluppbyggnaden. (mmsports.se)
  • Våra resultat visade att röda blodkroppar förmedlar ett grundläggande skydd mot skada vid den syrebrist som uppstår vid hjärtinfarkt och att det skyddet kan aktiveras av att nitratrika bladgrönsaker tillförs i kosten, säger John Pernow, ordförande för Hjärt-Lungfondens forskningsråd och huvudman till studien. (mabra.com)
  • I Torneälven, där fisken som provtogs var synbart frisk, noterades hög förekomst av EROD-aktivitet, en indikator för exponering för exempelvis PCB och PAH, hög förekomst av omogna röda blodkroppar och förhöjda nivåer av sköldkörtelhormon. (sva.se)
  • AML är en aggressiv blodcancerform som beror på att omogna blodkroppar delar sig okontrollerat. (cancercentrum.se)
  • Dessa lever sedan i cirka 3 månader innan de dör, bryts ned och återanvänds till nya röda blodkroppar i benmärgen. (feminealabacademy.se)
  • MDS är en form av blodcancer där blodbildande stamceller drabbas, vilket leder till brist på mogna blodkroppar. (cancercentrum.se)
  • Utmaningen ligger i att ta fram en odlingsprocess som kan producera tillräckligt många blodkroppar. (cision.com)
  • Studien undersökte också hur risken att behöva få ytterligare transfusioner, skilde sig mellan patienter som fick röda blodkroppar från kvinnliga blodgivare jämfört med från manliga. (ki.se)
  • En del av studien utfördes i experiment med röda blodkroppar från möss som tillfördes till en hjärtinfarktmodell med hjärtan från möss. (ki.se)
  • I min grupps forskning koncentrerat vi oss på de molekyler i den röda blodkroppens yta som skiljer sig åt mellan individer, våra blodgrupper . (lu.se)
  • I en klinisk studie samlades röda blodkroppar från patienter med högt blodtryck som lottades till nitratrik kost med gröna bladgrönsaker eller kost med nitratfattiga grönsaker. (ki.se)
  • En studie från Karolinska Institutet kastar nytt ljus på frågan om huruvida blodgivarens kön och tidigare graviditeter påverkar överlevnaden hos patienter som får transfusion av röda blodkroppar. (ki.se)
  • Denna fråga har forskare från Karolinska Institutet undersökt vidare med en registerbaserad studie som omfattade närmare 370 000 patienter i Sverige som fick transfusion av röda blodkroppar för första gången mellan 2010 och 2018. (ki.se)
  • Getinges Cristina Bernal-Martinez berättar hur bioreaktorer fungerar och hur de kan hjälpa forskare att ta fram nya cancerbehandlingar och odla röda blodkroppar. (cision.com)