AnatomiOrganismerKemikalier och läkemedel
PungråttorMonodelphisDidelphisMarsupialiaSodium-Phosphate Cotransporter ProteinsMacropodidaeNjurkanaler, proximalaMatstrupe
Pungråttor
En pungråtta är ett marsupialdjur inom familjen vanliga pungråttor (Pseudocheiridae), som kännetecknas av en robust kropp, en yvig svans och en speciell tumme anpassad för att klättra i träd.
Monodelphis
Ett släkte kortsvansade pungråttor av familjen Didelphidae som lever i Sydamerika, huvudsakligen Brasilien. De är de pungråttor som är sämst anpassade till en trädlevande tillvaro.
Didelphis
Ett släkte stora pungråttor i familjen Didelphidae, hemmahörande på den amerikanska kontinenten. Arten Didelphis virginiana är förhärskande i Nordamerika.
Marsupialia
En infraklass (pungdjur) bland däggdjuren, även kallad Metatheria, där ungarna föds på ett tidigt fosterstadium och fortsätter sin utveckling i en pung. Till skillnad från Eutheria (djur med moderkaka) har pungdjuren en ofullständig moderkaka.
Sodium-Phosphate Cotransporter Proteins
Sodium-phosphate cotransporter proteins are membrane transport proteins that facilitate the active transport of inorganic phosphate (Pi) and sodium ions (Na+) across the cell membrane. They play a crucial role in maintaining phosphate homeostasis within the body by regulating the absorption and excretion of phosphate in the kidneys and intestines. These proteins are driven by the sodium gradient generated by the Na+/K+ ATPase pump, which provides the energy required for Pi transport against its concentration gradient. There are two major types of sodium-phosphate cotransporters: type IIa and type IIb, which differ in their kinetic properties, tissue distribution, and regulatory mechanisms. Dysfunction of these proteins has been implicated in various pathological conditions, including renal phosphate wasting disorders, tumoral calcinosis, and certain forms of hyperparathyroidism.
Macropodidae
En familj (kängurudjur) växtätande, hoppande däggdjur i Australien, Tasmanien, Nya Guinea och intilliggande öar. Till familjen hör kängerur, vallabyer, trädkängurur, quokkor och vallaroer.
Njurkanaler, proximala
Den njurkanal som utgår från Bowmans kapsel i njurbarken och in i njurmärgen. Den proximala kanalen består av ett kapslat avsnitt i njurbarken och ett rakt, distalt segment som leder ned i märgen, där den bildar den U-formade Bowmans slynga.
Matstrupe
Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.
En pungråtta är ett marsupialdjur inom familjen vanliga pungråttor (Pseudocheiridae), som kännetecknas av en robust kropp, en yvig svans och en speciell tumme anpassad för att klättra i träd.

I medically related context, "pungråttor" refererar vanligtvis till två arter i familjen pungråttor (Didelphidae):

1. North American Opossum (Didelphis virginiana) och
2. Southern Opossum (Didelphis marsupialis).

Båda dessa arter är nativa i Amerika, där den första förekommer i Nordamerika och den senare i Central- och Sydamerika. Pungråttor är inte sanna råttor, men de kallas ibland så på grund av deras storlek och utseende. De tillhör familjen pungråttor, som innehåller över 100 arter i Nord-, Central- och Sydamerika.

Pungråttor är inte vanliga sällskapsdjur, men de kan hållas som sådana med lämplig vård och information. De har en livslängd på upp till 4 år i fångenskap. Pungråttor är allätare och deras kost består av både animaliska och vegetabiliska ämnen, inklusive insekter, små ryggradsdjur, frukt, grönsaker och nektar.

Det är viktigt att notera att när man diskuterar medicinska aspekter av djursjukvård bör man vara specifik med vilket djur som avses för att undvika missförstånd eller felbehandling.

'Monodelphis' är ett släkte i familjen opossummus (Didelphidae) inom ordningen pungråttor (Didelphimorphia). Dessa djur kallas även för mjuka opossum eller enpyloriga opossum. De är vanligt förekommande i Central- och Sydamerika, särskilt i skogsområden.

"Monodelphis" er en slags pungdyr (pouch mammals) som tilhører ordnen Nasitornatura og familien Opossumidae. Den mest kjente arten i denne slikken er "Monodelphis domestica", også kalt Sydamerikansk musopossum eller Lyttle punggrise. Disse dyr er små, omkring 15-20 cm lange, og lever i regnskogsområder i Syd-Amerika. De er nattaktive og har en kort livslengde på om lag 1,5 år. "Monodelphis"-dyr er også viktige modeller for biomedisinsk forskning pga. deres simple kromosomsammensetning og hurtige reproduksjonstid.

'Didelphis' är ett släkte i familjen pungråttor (Didelphidae). Det innehåller flera arter, men det mest välkända exemplaret är den nordamerikanska opossumen (Didelphis virginiana), som också är den enda pungråttan som förekommer i Nordamerika. Opossumen är en nattaktiv och allätare djurart, känd för sin förmåga att 'simma död', vilket är ett försvarsmekanism där de feberaktiga kroppstemperaturer som orsakas av den aggressiva toxinsammansättningen i giftet från en angripare gör dem oförmögna att röra sig, och på så sätt kan lura predatorn att tro att de är döda. Opossumen är också känd för sin långa, nakna svans och sin motsatta, spetsiga nos. De har en genomsnittlig livslängd på 1-2 år i det vilda

"Didelphis" er ein slags pungdyr (pouch mammals) som tilhører ordnen marsupialer. Den mest kjente art i slikten er Virginia punggrisen ("Didelphis virginiana"). Disse dyr har en særlig anatomi med en bærepose hvor de unger kan leve og die i de første ukeene av deres liv. De lever vanligvis i skogsområder og har ein brett kosthold, fra frukt og nektar til insekter og små dyr.

I en enkel mening är Marsupialia en ordning inom klassen däggdjur (Mammalia). Kännetecknande för marsupialer är att de är pungdjur, vilket betyder att honan har en pung där ungarna utvecklas och suger sig fast vid en spene under en längre period efter födseln. Marsupialer föds i ett mycket tidigt stadium av sin utveckling jämfört med andra däggdjur, och pungen ger skydd och näring till ungarna under deras fortsatta utveckling.

'Marsupialia' är en systematisk grupp (taxon) inom djurriket som innefattar pungdjuren. Det vetenskapliga namnet kommer från latinets 'marsupium', som betyder 'pung'.

Marsupialier är kända för att föda upp sina ungar i en pung på moderns buk, där de kan suga sig fast vid en spene och fortsätta sin utveckling. Detta skiljer dem från de flesta andra däggdjuren, som istället föder levande ungar som är mer utvecklade.

Exempel på marsupialier inkluderar känguruer, koala, punggrävlingar och opossum. De flesta marsupialier lever i Australien, Nya Guinea och Amerika söder om Mexiko, men det finns också några arter som lever i Asien och Afrika.

Sodium-phosphate cotransporter proteins are membrane transport proteins that facilitate the active transport of inorganic phosphate (Pi) and sodium ions (Na+) across the cell membrane. They play a crucial role in maintaining phosphate homeostasis within the body by regulating the absorption and excretion of phosphate in the kidneys and intestines. These proteins are driven by the sodium gradient generated by the Na+/K+ ATPase pump, which provides the energy required for Pi transport against its concentration gradient. There are two major types of sodium-phosphate cotransporters: type IIa and type IIb, which differ in their kinetic properties, tissue distribution, and regulatory mechanisms. Dysfunction of these proteins has been implicated in various pathological conditions, including renal phosphate wasting disorders, tumoral calcinosis, and certain forms of hyperparathyroidism.

Sodium-phosphate cotransporter proteins (NPTs or NaPi) är en typ av transmembranproteiner som hjälper till att reglera inträngandet av natrium och fosfat i celler. De flesta däggdjursceller använder sig av dessa proteiner för att upprätthålla homeostasen av fosfat i kroppen, genom att transportera fosfatjoner tillsammans med natriumjoner in i cellen.

Det finns tre huvudsakliga typer av sodium-phosphate cotransporter proteiner: typ I, typ II och typ III. Typ II är den mest studerade typen och delas upp i tre undergrupper (IIa, IIb och IIc) baserat på deras struktur och funktion.

Typ II NaPi-proteiner återfinns främst i njurarnas proximala tubuli, där de är ansvariga för att reabsorbera upp till 90% av den filtrerade fosfaten från glomerulus. Dessa proteiner har också visat sig vara viktiga för benvävens mineralisering och kalciumhomöostas.

Dysfunktion i sodium-phosphate cotransporter proteinerna kan leda till störningar i fosfathomeostas, som i sin tur kan orsaka olika sjukdomstillstånd, såsom hypofosfatemi (låga fosfatnivåer i blodet) eller hyperfosfatemia (höga fosfatnivåer i blodet).

Macropodidae är en familj i ordningen diprotodontia som innefattar pungdjur som känguruer, västra gråkängurun och valar. Dessa djur är kända för sin starka bakbenhälsa och långa, muskulösa svansar som de använder för att hålla balansen när de hoppar. Macropodidae-medlemmarnas främre extremiteter är betydligt mindre välutvecklade än deras bakben och används huvudsakligen för att gripa tag i föda eller hålla sig fast vid träd när de klättrar.

Macropodidae er en familie i pungdyrordenen diprotodontia, der omfatter de større, hoppende pungdyr, herunder kænguruer, wallabier og drejere. Disse dyr er kendt for deres lange bagben og deres evne til at springe store afstande. De fleste arter i familien lever i Australien, men nogle findes også på Ny Guinea og de omkringliggende øer. Macropodidae-dyr er planteædere, som primært spiser græs.

I en enkel mening kan 'njurkanaler, proximala' definieras som de initiala tubulära delarna av de nefron i njuren som är ansvariga för reabsorptionen och sekretionen av vissa substanser. De proximala tubuluskanalerna utgör en del av den proximala tubulen, som är den första delen av den kontinuerliga tubulära systemet (CTS) i njuren. Dessa tubuli är belägna i cortexregionen av njuren och är specialiserade för att reabsorba upp till 65-80% av filtratet från Bowmans kapsel, inklusive vatten, glukos, aminosyror, natriumjoner, bikarbonatjoner och andra elektrolyter. Proximala tubuluskanaler är också involverade i exkretion av oönskade substanser, såsom ämnen med hög molekylär vikt och vissa läkemedel.

"Proximalnefron" eller "proximala njurkanaler" refererar till de första tubulära delarna i nefronet, det grundläggande funktionella enheten i en nyckelkörtel (njure). Proximala njurkanaler är ansvariga för att reabsorba upp till 65-80% av filtrerat plasma som passerar genom glomerulus, inklusive vatten, glukos, aminosyror och salter. Dessa tubuli börjar vid urinminneskärlets (Bowmans kapsels) utgång och fortsätter till den plats där distala tubuli börjar. Proximala njurkanaler är väsentliga för att hålla homeostas i kroppen genom att balansera vatten, elektrolyt- och syra-basnivåer.

"En matstrupe är en tub som transporterar maten från munhålan till magen, och inkluderar strupen, matstrupeslemhinna och kardiaspasmen."

Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.