Pulmonell subvalvulär stenos är en hjärtsjukdom där det föreligger en förträngning (stenos) under pulmonell klaff (subvalvulär), vilket orsakar ett obstruktivt flöde från höger ventrikel till lungslingan, med efterföljande högt tryck i höger kammare och potential för hjärtsvikt.
Subvalvular aortic stenosis is a medical condition characterized by a narrowing of the outflow tract below the aortic valve in the heart, which can cause obstruction to blood flow and increased pressure in the left ventricle, potentially leading to symptoms such as chest pain, shortness of breath, or fatigue.
Sensträngarna som förbinder de atrioventrikulära klaffarnas flikar med tillhörande papillarmuskler i hjärtats kammare, och som hindrar klaffarna från att vända sig när kamrarna drar sig samman.
Klaffen mellan hjärtats vänstra förmak och vänstra kammare.
Förminskning av passagen förbi mitralisklaffen pga fibros och kalcinos i flikarna och korda. Detta leder till förhöjt tryck i vänster förmak, som i sin tur höjer ven- och kapillärtrycket i lungorna och anfall av dyspné och takykardi vid fysisk ansträngning. Reumatisk feber är den främsta orsaken.

'Pulmonell subvalvulär stenos' är ett medicinskt tillstånd där det föreligger en förträngning (stenos) i det pulmonaliska hjärtklaffsystemet, som inte direkt beror av själva klaffbladens struktur eller rörelser. I stället är det beläget nedanför klaffen, subvalvulärt, och kan vara orsakat av olika anatomiska anomalier som exempelvis muskulära bultar (muskelhypertrofi) eller fibrotiska band som förtränger utflödet från högerkammaren till lungartären. Denna förträngning kan leda till ökat tryck i högerkammaren och minskad hjärtfunktion om den är allvarlig.

Subvalvulär aortastenos refererar till en medicinsk tillstånd där det förekommer en förträngning (stenos) under aortaklaffsen i hjärtat. Aortaklaffsen är den klaff som kontrollerar utflödet av blod från vänster kammare i hjärtat till aortan, den stora kroppspulsådern.

Subvalvulär aortastenos innebär att det finns en förträngning nedanför aortaklaffsen, ofta orsakad av ett extra band eller skiva av hjärtmuskulatur eller annan vävnad som försnörar utflödet från hjärtat. Detta kan leda till att blodet har svårare att pumpas ut från hjärtat, vilket i sin tur kan orsaka högt blodtryck i lungorna, trötthet, andfåddhet och i vissa fall hjärtsvikt. Behandlingen av subvalvulär aortastenos kan variera beroende på allvarlighetsgraden och symtomen, men kan innebära mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi.

Chordae tendineae är en del av hjärtat och består av smala, starka band av bindväv som fäster sig i hjärtklaffarna (mitralisklaffen och trivalvulan) och i de muskulösa väggarna i hjärtats venösa kammare (vänstra och högra underkamrarna). Deras funktion är att hålla klaffarna stängda när blod pumpar ut från hjärtat, förhindrar att blod flödar tillbaka in i hjärtkammaren. Chordae tendineae är viktiga för att hjärtkvalfarnas rörelser ska fungera korrekt och för att underhålla en normal hjärtfunktion.

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

Mitralklaffförträngning (Mitral stenosis) är ett hjärtsjukdomstillstånd där mitralklaffen, som sitter mellan kammare och förmak i vänster sida av hjärtat, blir trång eller stelnad. Detta förhindrar att blodet flödar fritt från förmak till kammare under diastolen (hjärtats relaxationsfas).

Den vanligaste orsaken till mitralklaffförträngning är reumatisk hjärtsjukdom, som kan uppstå efter en streptokockeral infektion, såsom stelkramp. Andra orsaker kan vara kongenitala (medfödda) abnormaliteter, tumörer, blodproppar eller kalkavlagringar på klaffen.

Symptomen på mitralklaffförträngning inkluderar andnöd, trötthet, hosta, bröstsmärta och benödem. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som hjärtsvikt eller blodproppar i lungorna (pulmonell emboli). Diagnosen ställs vanligen genom hjärtultraljud, elektrokardiogram (ECG) och hjärtdopplersonografi. Behandlingen kan omfatta mediciner för att lindra symtom och symptomatisk behandling, men i vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att ersätta eller reparera mitralklaffen.