'Plexus myentericus', også kendt som 'Auerbachs plexus', er en del af det enteriske nervesystem, der regulerer gastrointestinal motilitet og sekretion. Det er en samling af nervetråde placeret mellem den glatte muskulatur i tarmens mellemste lag (muscularis middles). Plexus myentericus koordinerer peristaltik, segmental kontraktioner og relaxeringer for at transportere madstof gennem fordøjelseskanalen.

'Plexus choroideus' er en del av hjernens vannsystem, som består av et kompleks nettverk av blodkar i de fire ventriklerne (huler) i hjernen. Plexus choroideus dannes av specialisierte cellsitter (ependymale celler) som vokser inn i venntriklene og formes til et tett nettverk av blodkar. Dette nettverket er direkte forbundet med det cerebrospinalvæske (CSF), som fyller opp ventriklerne og omgir hjernen og rygmarven. Plexus choroideus er ansvarlig for produksjonen av CSF, som fungerer som en slags kjedebuffert som skaper en beskyttende og næringsrig miljø for centralnervesystemet (CNS).

"Submucosal plexus" refererar till ett nätverk av blodkärl och nerver som ligger under den submukösa tunikan i tarmens vägg. Den submukösa tunikan är en tunn, glänsande membran som ligger direkt under den muskulära tunikan i tarmväggen och innehåller ett stort antal blodkärl och nerver.

Den submukösa plexen, även känd som Meissners plexus, är speciellt viktig för regleringen av blodflödet i tarmarna och för att kontrollera peristaltiken, det vill säga muskelkontraktionerna som transporterar maten genom tarmarna. Skador på den submukösa plexen kan leda till symtom som diarré, illamående och magont.

Ileum är den tredje och sista delen av tunntarmen i människans gastrointestinala system. Det följer på duodenum och jejunum och fortsätter till colon (tjocktarm). Ileum är ungefär 3-4 meter långt och har en diameter på cirka 2,5 centimeter.

Ileum har huvudsakligen tre funktioner:

1. Absorption: Ileum är ansvarig för absorptionen av näringsämnen som vitaminer, mineraler och särskilt fettsyror. Det innehåller en mycket stor yta med många små plik (Mikrovilli) som ökar absorptionsytean.

2. Immunförsvar: Ileum innehåller ett stort antal lymfatiska vävnader, så kallade Peyers plackar, som är en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

3. Motilitet: Ileum har en stark muskelaktivitet (motilitet) som hjälper till att transportera matmassan genom tarmen och vidare till colon.

Ileum avslutas med en struktur som kallas ileocecalvinkeln, där ileum möter colon.

Enteric nervous system (ENS) är ett självständigt autonomt nervsystem som styr funktionen i mag-tarmsystemet hos ryggradsdjur, inklusive människor. Det är den del av det perifera nervsystemet och består av en uppsättning neuroner och gliala celler som bildar ett nätverk av ganglier och nervtrådar som sträcker sig längs med hela gastrointestinal tractus, från matstrupen till rektum.

ENS reglerar en rad funktioner i mag-tarmsystemet, såsom peristaltik (muskelkontraktioner som transporterar maten genom tarmarna), sekretion av hormoner och neurotransmittorer, absorption av näringsämnen, samt immunförsvar. Det gör detta genom att bearbeta signaler från sensoriska neuroner som uppfattar mekaniska, kemiska och temperaturrelaterade förändringar i mag-tarmsystemet, och sedan svara med ändringar i motorisk aktivitet och sekretion.

Enteric nervous system är anmärkningsvärt autonomt och kan fungera oberoende av centrala nervsystemet (CNS), även om det finns en tvåvägskommunikation mellan ENS och CNS via den parasympatiska och sympatiska nervsystemen. Dessutom har ENS visat sig ha förmågan att lära sig och minnas, vilket gör det till ett exempel på ett så kallat "perifert intelligenssystem".

"Armplexus" refererar till en nervknut som bildas när de nedre delarna av spinalnervrotsystemet (de nervrötter som kommer från ryggmärgen) för hals- och överarmregionen korsar varandra och slår samman. Denna nervknuta innehåller både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) nerver som styr funktionerna i arm, axel, hand och fingrar. Skador på armplexus kan orsaka svaghet, känselbortfall eller förlamningar i de drabbade områdena.

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

"Nitrergic neurons" är ett samlingsbegrepp för nervceller (neuron) som producerar och använder sig av kväveoxid (NO, nitrogen monoxide) som en neurotransmittor. Kväveoxid fungerar som en signalsubstans mellan neuronerna och är involverat i olika fysiologiska processer i kroppen, till exempel regleringen av blodflöde, blodtryck, sömntider och synaptisk plasticitet. Nitrergic neurons kan hittas i flera olika delar av centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS).

Gastrointestinal (GI) motility refererer til bevægelserne og kontraktionerne i fordøjelsesorganerne, herunder spiserøret, maven, tyndtarmen, tyktarmen og endetarmen. Dette hjælper med at transportere maden, væsker og afføring gennem fordøjelseskanalen. GI motility er kontrolleret af det autonom nervesystem, hormoner og muskulatur i fordøjelsesorganerne. Anormaliteter i GI motility kan føre til forstyrrelser i fordøjelsen og afføring, såsom forstoppelse eller diarré.

Interstitial Cells of Cajal (ICCs) är speciella celler som fungerar som pacemakrar och signaltransducers i muskelväggarna hos hollow organs, såsom tarmar, gallgångar och blodkärl. De genererar elektriska impulser som orsakar muskelkontraktioner och koordinerar peristaltiken, den rullande kontraktionen som transporterar matgehaltet genom tarmen. ICCs har också visat sig ha en viktig roll i regleringen av blodflödet i hjärtat och andra blodkärl. De är uppkallade efter spanjoren Santiago Ramón y Cajal, som först beskrev dem i slutet av 1800-talet.

NADPH-dehydrogenas (EC 1.6.99.1) er en unntarleggjandi enzym i den reduksjonistiske kettan i celler, som deltar i oss oxidasjonen av diverse substrater ved å overføre elektroner fra NADPH til andre akseptorer. Det er et viktig enzym i flere biokjemiske prosesser, blant annet i syntesen av fettsyrer og steroider, som i tillegg kan ha en rolle i kreftutvikling og -vesen. NADPH-dehydrogenas finnes i to hovedformer: membranbundet (i mitokondriens innermembran) og cytosolsk. Membranbundet NADPH-dehydrogenas er også kjent som kompleks I av elektrontransportkjeden, og det er et viktig sted for produksjon av reaktive iltdelradikaler (ROS) under stresstilstander. Cytosolsk NADPH-dehydrogenas kan også bidra til ROS-produksjon, men har også en viktig rolle i å beskytte cellen mot oxidativ skade ved å overføre elektroner fra NADPH til andre antioxidative systemer.

Kolin-O-acetyltransferas (CoA-transferas) är ett enzym som katalyserar överföringen av en acetylgrupp från acetylkoenzym A till kolin, vilket resulterar i bildandet av den signalsubstanserna acetylkolin. Reaktionen kan skrivas som följer:

Acetyl-CoA + kolin → CoA + acetylkolin

Detta enzym spelar därför en viktig roll i neurotransmissionen, eftersom acetylkolin är en signalsubstans som används av nervceller för att kommunicera med varandra.

"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.

'Grovtarm' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I medicinska sammanhang används istället termen kolon, som är den del av tarmkanalen som sträcker sig från blindtarmen till ändtarmen. Kolonet inkluderar också de delar som kallas grovtarm i vardagligt tal, såsom komphållet, kräk- och blindtarmen. Dessa delar av tarmkanalen är specialiserade på att absorbera vatten och elektrolyter samt bryta ned komplexa kolhydrater med hjälp av bakterier som lever där.

Tunntarm, på latin "intestinum tenue", är en del av matsmältningssystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den består av två segment: duodenum, jejunum och ileum. Tunntarmen är den plats där näringsämnen absorberas till blodomloppet efter att de bryts ned i magen.

Duodenum är det första segmentet av tunntarmen och mäter ungefär 25 cm i längd. Här neutraliseras den sura maten från magsäcken med hjälp av bikarbonat som produceras i bukspottkörteln. Duodenum är också platsen där näringsämnen som protein, kolhydrater och fetter fortsätter sin nedbrytning med hjälp av enzymer från bukspottkörteln och gallan från levern.

Jejunum och ileum är de två efterföljande segmenten av tunntarmen. Jejunum är ungefär 2,5 meter långt och har en yta som är täckt med fingerliknande utskott kallade villi och mikrovilli. Dessa ökar den inre ytan av tunntarmen, vilket underlättar näringsabsorptionen. Ileum är ungefär 3,5 meter långt och har färre, men större villi jämfört med jejunum. Här absorberas de sista resterna av näringsämnen innan maten passerar vidare till tjocktarmen.

I tunntarmen sker också absorptionen av vatten och elektrolyter, samt produktionen av antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

Vasoaktivt intestinalt peptid (VIP) är ett neuropeptidhormon som har funktioner både som neurotransmittor och vasodilator. Det utsöndras av nervceller i mag-tarmsystemet, hjärnan och andra delar av kroppen. VIP verkar främst genom att binda till specifika receptorer på blodkärlens yta, vilket orsakar vasodilation (dilatering av blodkärlen) och ökar blodflödet i de drabbade områdena. Det har också visat sig ha effekter på immunsystemet, ämnesomsättningen och celltillväxten. VIP är involverat i en rad fysiologiska processer, däribland regleringen av magsaftssekretion, tarmrörelser och blodflöde i mag-tarmsystemet.

Hexametonium är ett ganglioplegiskt medel, vilket betyder att det är ett läkemedel som blockerar signalsubstanser i det autonoma nervsystemet. Det används för att minska muskelaktiviteten under kirurgiska ingrepp, särskilt vid operationer på hals- och bröstregionen.

Hexametonium fungerar genom att blockera jonkanaler i ganglier (samlingar av nervceller utanför centrala nervsystemet), vilket stoppar nervernas förmåga att överföra impulser till muskler och kärl. Detta leder till en temporär muskelrelaxation, vilket underlättar operationen.

Hexametonium är inte längre i bruk som ett läkemedel på grund av sina biverkningar och det faktum att andra läkemedel med mindre biverkningar har utvecklats för samma syfte.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Megakolon är ett medicinskt tillstånd där kolon, den del av tarmen som absorberar vatten och formar avföring, är utvidgat och inte fungerar korrekt. Det finns två typer av megakolon: Toddlers transitoriska megakolon (TTM) och megacolon aganglionosum, även känt som Hirschsprungs sjukdom.

TTM är vanligare hos barn under 2 års ålder och orsakas av en infektion eller en inflammatorisk process i tarmen. Kolonet blir då utvidgat och kan leda till obstipation, smärta och illamående. I allvarliga fall kan det leda till perforation (hål) i tarmen.

Megacolon aganglionosum är ett medfött tillstånd där en del av kolonet saknar nerver, vilket gör att musklerna inte kan kontrahera korrekt och leda till utvidgning av tarmen. Detta kan orsaka obstipation, smärta, illamående och i vissa fall diarré. I allvarliga fall kan det leda till perforation i tarmen.

Behandlingen för megakolon beror på typen och svårighetsgraden av tillståndet, men kan innefatta antibiotika, laxermedel, kirurgi eller andra behandlingsmetoder.

"Ganglier" är ett adjektiv som används för att beskriva något som har formen eller liknar ett ganglion. I en medicinsk kontext refererar "ganglion" vanligtvis till en grupp av nervceller utanför centrala nervsystemet, som fungerar som en smärtcentral och bearbetar sensoriska signaler. Ganglier innehåller ofta cellkropparna för afferenta neuron (sensoriska nervceller) och kan ingå i det autonoma nervsystemet eller vara en del av det perifera nervsystemet.

Exempel på olika typer av ganglier inkluderar:

1. Dorsalrotsganglion: En typ av ganglion som innehåller cellkropparna för de afferenta neuron som transporterar smärta, temperatur och kvalitetssinne till ryggmärgen.
2. Sympatiskt ganglion: En del av det sympatiska nervsystemet som hjälper till att reglera kroppens involuntära funktioner, såsom hjärtslag, andning och blodtryck.
3. Parasympatiskt ganglion: Även en del av det autonoma nervsystemet, men denna gång i det parasympatiska nervsystemet, som hjälper till att reglera kroppens vila och ämnesomsättning.

Det är värt att notera att "ganglion" kan också användas för att beskriva en sorts vätskefylld cysta som ofta bildas i hand- eller fotleden, men detta är inte relaterat till den medicinska definitionen av ett nervganglion.

"Colon descendens" är en anatomisk term som refererar till den del av tjocktarmen (colon) som hänger ned från vänster leverlök till vänster bäckенkota. Det är en del av den så kallade kolon sigmoideum och har som funktion att absorbera vatten och elektrolyter från tarminnehållet innan det transporteras vidare genom rektum och anal canal för utrimes.

Calbindin 2, även känt som Calbindin-D9k, är ett protein som binder calciumjoner och hjälper till att reglera cellers calciumhomöostas. Det förekommer naturligt i djurceller, särskilt i nerv- och muskelceller. Proteinet har en vikt av ungefär 9 kilodalton och innehåller sex calciumbindande EF-hand-domäner. Calbindin-D9k deltar i flera cellulära processer, till exempel signaltransduktion, neurotransmission och apoptos. Vidare har forskning visat att calbindin-D9k kan ha en neuroprotektiv effekt och skydda nervceller mot skador orsakade av excitotoxicitet, ischemisk skada och neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson och Alzheimer.

Plexus choroideus är en del av det centrala nervsystemet (CNS) som producerar cerebrospinalvätska (CSF). Plexus choroideustumörer är ovanliga och kan vara bensindrivna (primära) eller metastatiska. De primära plexus choroideustumörerna delas vanligtvis upp i två typer:

1. Papillärt carcinom: Detta är den vanligaste typen av bensindriven plexus choroideustumör och är en låggradig malign tumör som ofta drabbar barn och unga vuxna. Den har en tendens att infiltrera omgivande strukturer, men metastaserar sällan.
2. Adenocarcinom: Detta är en höggradigt malign tumör som kan uppstå i plexus choroideus eller vara en metastas från en annan plats i kroppen. Den har en tendens att växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen.

Symptomen på plexus choroideustumörer kan inkludera huvudvärk, yrsel, synnedsättning, minnesförlust, förändrat beteende och hydrocefalus (övertryck i hjärnan). Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi. Prognosen varierar beroende på typ, storlek och läge på tumören samt patientens allmänt tillstånd.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

Calbindin är ett protein som binder calciumjoner och hjälper till att reglera cellers calciumhomöostas. Det förekommer naturligt i däggdjursvävnader, särskilt i nerv- och muskelceller. Calbindin har också visat sig ha en neuroprotektiv effekt och kan vara involverat i minnes- och läringsprocesser. Det är ett mycket konservativt protein som finns hos flera olika arter, inklusive människor. Calbindin har också visat sig ha en viktig roll i regleringen av cellcykeln och kan vara involverat i cancerutvecklingen.

Substans P är ett neuropeptid som initialt isolerades från häst- och oxbränsveri. Det består av 11 aminosyror och är involverat i smärta, inflammation och hedomodulering. Substans P verkar genom att binda till G-proteinkopplade receptorer, vilket leder till aktivering av signaltransduktionsvägar som orsakar smärta och ökad blodgenomströmning. Det är också involverat i regleringen av aptit, sömn och minnesfunktioner. Substans P har undersökts för sin potential som terapeutiskt mål för behandling av smärta, depression och andra sjukdomar.

Dihydrolipoamiddehydrogenase (DHLD) er ein del av pyruvatdehydrogenas-kompleksen og α-ketoglutaratdehydrogenas-komplekset, som er viktige enzymer i cellens energiproduksjon. Disse kompleksene er involvert i prosessen med cellegjennomføringen av oxidativ dekarboxylering av pyruvat og α-ketoglutarat respektivt.

DHLD er ein flerfunksjonell enzym som består av tre identiske underenheter, og dets funksjon er å regenerere lipoamidkofaktoren etter at den har deltaker i oxidasjonsreaksjonene. DHLD katalyserer også overføringen av elektroner fra lipoamidkofaktoren til FAD, som er ein prostetisk gruppe i pyruvatdehydrogenas-komplekset og α-ketoglutaratdehydrogenas-komplekset.

Feilfunksjon i DHLD kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert neurologiske forstyrrelser og metabolisk encefalopati.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

S100 Calcium Binding Protein G, också känt som S100A12, är ett protein som tillhör S100-proteinfamiljen. Dessa proteiner är involverade i en rad cellulära processer, inklusive cellytiska processer och cellsignalering.

S100 Calcium Binding Protein G består av två EF-hand-domäner som binder calciumjoner och reglerar dess funktion. Det uttrycks främst i neutrofila granulocyter, en typ av vita blodkroppar, och har visat sig spela en roll i inflammatoriska processer och immunresponser.

I en medicinsk kontext kan höga nivåer av S100 Calcium Binding Protein G i serum eller vävnad antyda akut inflammation, infektion eller skada på neutrofila granulocyter. Det har också föreslagits vara ett potentialt biomarkör för flera autoimmuna sjukdomar, inklusive rheumatoid artrit och psoriasis.

Esofageal akalosi är ett tillstånd där magsaft (med syra) backar upp in i matstrupen (esofagus), vilket orsakar symptom som sura smak i munnen, illamående och kräkningar. Detta kan inträffa när det muskulära bandet (LOS, för lower esophageal sphincter) som sitter mellan matstrupen och magen inte fungerar korrekt och tillåter syra att flöda tillbaka in i matstrupen.

Akalosi kan också orsakas av andra faktorer, såsom vissa läkemedel eller sjukdomstillstånd som påverkar muskel- eller nervfunktionen. Långvarig akalosi kan leda till skador på matstrupen och komplikationer som inflammation (esofagit), ärrbildning (skleroser) och ökad risk för cancer i matstrupen. Behandlingen av esofageal akalosi innefattar ofta ändringar av livsstilsfaktorer, läkemedel som neutraliserar magsaftens syra och i vissa fall kirurgi.

Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:

1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.

2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.

3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.

4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.

ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.

Den solara plexusen är ett autonomt nervsystem centrum, även känt som det toraxgmentala sympatiska ganglionet. Det ligger i bakre delen av magens övre del, omedelbart under diafragma, och innehåller en stor mängd interneuroner och efferenta neuroner som styr de autonoma funktionerna hos de inre organen i bröstkorgen och buken. Solara plexusen är också kopplad till sinnesnerver från huden och musklerna i mag-tarmkanalen, och kan bidra till smärta eller obehag i mitten av magen när det stimuleras.

Lumbosacral plexus är ett nervebundsområde i människans kropp som bildas genom sammanflödet av nervrötter från thorakal, lumbar och sacral spinalnerver (T12 till S4). Dessa nerver innerverar muskler och känsel i nedre extremiteterna (benen) och delar av bäckenregionen. Skador på lumbosacral plexus kan orsaka särskilda neurologiska symtom som svaghet, känselbortfall eller smärta i benen.

Det finns ingen etablerad medicinsk term som direkt översätts till "halsplexus". Men om du menar den del av kroppen där halsen möter skuldergördeln, kan detta beskrivas som cervicothoracala gränsen (där cervicala refererar till halsen och thoracal refererar till bröstkorgen). Detta område inkluderar strukturer såsom nackkotorna, översta brösten, höjdervener, lymfknutor och nervrötter som lämnar halsen och går in i armarna.

Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som främst förekommer hos vissa arter av bläckfiskar, grodor, snäckor och fiskar, däribland kubafisken. Toxinet blockerar natriumkanaler i nerv- och muskelsystemet, vilket kan leda till förlamning och andningsstillestånd. TTX är mycket giftigt och saknar behandling, varför exponering bör undvikas.

Tarmepseudoobstruktion (kolonpseudoobstruktion) är ett medicinskt tillstånd där det förekommer symtom och tecken på tarm obstruktion, men utan att någon mekanisk obstruktion kan påvisas. Det innebär vanligen att avföringen inte kan transporteras genom tarmen på ett normalt sätt, vilket leder till opassliggörande av avföring och gas i tarmen. Tillståndet kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive neurologiska sjukdomar, elektrolytbrist, vissa läkemedel och av okänd orsak (idiopatisk). Symptomen på tarmepseudoobstruktion kan vara mycket smärtsamma och omfatta krampaktiga magontyngd, illamående, kräkningar, buksmärtor och ökad bukvolym. Behandlingen avhjälper ofta orsaken till tillståndet och kan innebära avvänjning från orsakande läkemedel, behandling av elektrolytbrist eller andra underliggande sjukdomar samt ibland även mag- tarmsugning för att avlasta tarmen. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara aktuellt om patienten inte svarar på behandling.

Jejunum är en del av tunntarmen (intestinum tenue) som ligger mellan duodenum (den första delen av tunntarmen) och ileum (den sista delen av tunntarmen). Jejunum är ungefär 2,5 meter långt hos en vuxen människa.

Jejunum har till uppgift att absorbera näringsämnen från maten som passerar genom tarmen. Det har en rik blodförsörjning och ett stort ytväte för att underlätta absorptionen. Jejunums slemhinna är också täckt med små, fingerliknande utskott (villi) som ökar ytan ytterligare.

I jejunum sker också en del av den kemiska nedbrytningen av näringsämnena genom att enzymer från bukspottkörteln (pancreas) och tarmens egen slemhinna bryter ner proteiner, kolhydrater och fetter till mindre molekyler som kan absorberas lättare.

Dimetylfenylpiperaziniumjodid, också känt som DMP-90 eller 1-(4-joddimetylfenyl)piperazin, är ett syntetiskt kemiskt förening som ofta används inom forskning och medicinsk utveckling. Det är en kvävehaltig organisk jodid-salt av dimetylfenylpiperazin-kationen.

Det saknas specifika medicinska definitioner för Dimetylfenylpiperaziniumjodid eftersom det inte används som en läkemedelsbehandling hos människor. Det har dock visats ha potential inom forskning och utveckling av nya läkemedel, särskilt för att behandla neurologiska störningar såsom schizofreni och depression.

Ibland kan det användas som ett positivt allaosteriskt agens (PAM) i forskningssammanhang, vilket betyder att det kan öka aktiviteten hos en specifik receptor i hjärnan, i detta fall muskarinreceptorn.

Samtidigt bör nämnas att Dimetylfenylpiperaziniumjodid också har visat sig ha potential som ett möjligt missbruksämne på grund av dess psykoaktiva effekter, så det är viktigt att hantera det med försiktighet.

Morfinaner är en grupp av opiater som binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervösa systemet (CNS) och perifera vävnader. De används vanligen för smärtlindring, men kan också orsaka eufori, sedering, andningsdepression och fysisk beroende vid långvarig användning.

Exempel på morfinaner inkluderar:

* Morfin (den aktiva substansen i opium)
* Heroin (diacetylmorfin)
* Hydromorfin (Dilaudid)
* Oxymorfon (Opana)
* Metadon (Dolophine)

Det är viktigt att notera att morfinaner kan vara beroendeframkallande och har potentialen att missbrukas. De ska endast användas under medicinsk övervakning och enligt rekommenderad dosering.

Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Autonom ganglion" är ett samlingsbegrepp för de ganglier (nervknutar) som ingår i det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet styr och reglerar automatiskt och omedvetet kroppens inre organ och deras funktioner, såsom hjärtat, lungorna, mag-tarmkanalen, urinblåsan och könsorganen.

Autonoma ganglier innehåller nervceller (neuroner) som skickar och tar emot signaler via nerver till och från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Dessa signaler styr omedvetna processer som reglerar blodtryck, puls, andning, kroppstemperatur, matspjälkning och avskiljande av hormoner.

Det autonoma nervsystemet delas vanligen upp i två delar: den sympatiska och den parasympatiska delen. Varje del har sina egna ganglier som är specialiserade för att styra specifika funktioner i kroppen. Sympatiska ganglier aktiverar ofta "kamps- eller flyktrespons" och parasympatiska ganglier återställer kroppens homeostas (jämvikt) efter en stressreaktion.

Naloxon är ett läkemedel som används för att revertera opiat- eller narkotikaoversdos. Det fungerar genom att blockera effekterna av opioider på centrala nervsystemet. Naloxon har ingen smärtlindrande verkan och används enbart i akuta livshotande situationer för att motverka andningsdepression orsakad av opioidöverdos. Det ges ofta som injektion, men det finns också formuleringsvarianter som nasalspray och som läkemedel att tas upp genom munnen.

5-HT4-serotoninreceptorer är en typ av receptor som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxitryptamin) i celler. Dessa receptorer är G-proteinkopplade receptorer och aktivering av dem leder till ökad aktivitet av adenylatcyklas, vilket i sin tur leder till ökad produktion av cAMP (cyklisk AMP). Detta resulterar i en exciterande effekt på celler som de aktiverar.

5-HT4-receptorer finns främst i nervsystemet och play an role in regulating gastrointestinal motility, memory and cognition, and modulation of pain. They are also a target for the treatment of various disorders such as constipation, irritable bowel syndrome, and depression.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

Enkephalin er en type endogen opioid peptide som forekommer naturlig i dyrs og menneskers centralnervøse system og gastrointestinale tract. Det finnes to primære former for enkefaliner, alfa-neuroenkefalin og gamma-neuroenkefalin, som syntetiseres fra et felles prekursorpeptid kalt prodynorphin.

Metionin er en essensiell aminosyre som er en del av mange proteiner og peptider i kroppen, inkludert enkefaliner. I tilfelle av 'enkefalin, metionin' refererer dette sannsynligvis til en specifik form for alfa-neuroenkefalin som inneholder metionin i posisjon 5 i peptidkjeden. Denne formen kaller man ofte met-enkefalin.

Så, medicinsk definert er 'enkefalin, metionin' altså en specifik type alfa-neuroenkefalin som inneholder metionin i posisjon 5 og har oppioidaktivitet.

'Serotonin 5-HT4 Receptor Agonists' er en type medisinsk legemiddel som binder til og aktiverer serotonin 5-HT4 receptorer. Serotonin, også kjent som 5-hydroxytryptamin (5-HT), er en biogen amin neurotransmitter som spiller en viktig rolle i reguleringen av forskjellige fysiologiske funksjoner i kroppen, inkludert humør, søvn, appetitt, og gastrointestinale funksjon.

5-HT4 receptorer finnes hovedsakelig i det centrale nervøse systemet (CNS) og i det enteriske nervesystemet (ENS), som er en del av det autonome nervesystemet som styrer gastrointestinal funksjon. Aktivering av 5-HT4 receptorer kan føre til økt motilitet og sekreting i tarmen, noe som kan være anvendelig i behandlingen av forskjellige gastrointestinale lidelser.

Serotonin 5-HT4 Receptor Agonists inkluderer for eksempel:

* Prucalopride (Motegrity)
* Cisapride (tidligere markedsført som Propulsid, men trukket tilbake på grunn av hjertebivirkninger)
* Mosapride (Gastrodin)
* Tegaserod (Zelnorm, trukket tilbake på grunn av kardiovaskulære bivirkninger)

Denne klassen medisinske legemidler kan være anvendt i behandlingen av forskjellige gastrointestinale lidelser, inkludert opstøvsymptomer, forstoppelse, og irritabelbukesyndrom.

Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.

Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.

I medicinsk kontext refererar "Nitric oxide synthase type I" (i svensk översättning ungefär "stickstoffoxid-syntas typ 1") till ett enzym som katalyserar produktionen av kväveoxid (NO) i kroppen. Detta enzym, även kallat NOS1 eller neuronal NOS (nNOS), producerar NO som en signalsubstans i celler, särskilt i nervceller (neuron). NO spelar en viktig roll i flera fysiologiska processer, såsom blodflödesreglering, neurotransmission och immunförsvar.

NOS1 är ett kalciumberoende enzym som kräver koenzym A och NADPH för sin funktion. När det aktiveras, katalyserar det omvandlingen av L-arginin till L-citrullin och kväveoxid (NO), vilket är en reaktiv gasmolekyl som har potential att fungera som en signalsubstans i celler. NO kan diffundera genom cellytan och påverka närliggande celler, vilket gör att det kan agera som ett signalsubstanser över kortare avstånd.

'Antrum pyloricum' er en del av magen, som ligger mellom kroppen og den smale utgangen (pylorus). Det er den nederste delen av magen før matsmålens utgang til tolvfingertarmen. Antrum pyloricum er ansvarlig for at veksle maten fra en flytende til en klumpet konsistens, slik at den lettere kan passe gjennom den smale matsmålspylen og inn i tolvfingertarmen. Dette området inneholder også muskler som hjelper med å pumpe maten videre gjennom systemet.

Pylorusförträngning, även känd som pylorospasm eller hypertont pylorusmuskel, är ett tillstånd där musklerna i pylorus, den del av magen som leder över till tolvfingertarmen, kontraherar (kontraheras) starkt och förblir kontraherade. Detta orsakar en förträngning (närsträngning) som förhindrar eller stör mat och vätskor från att passera från magen till tolvfingertarmen.

Pylorusförträngning är vanligast hos spädbarn, särskilt under de första 2-12 veckorna efter födseln, och kallas då ofta "pylorisk stenos". Det kan dock också drabba vuxna, särskilt i samband med andra sjukdomar eller medicinska tillstånd som påverkar mag-tarmkanalen.

Symptomen på pylorusförträngning inkluderar kräkningar (vanligen utan sårbarhet), sväljningsbesvär, illamående och minskad aptit. Behandlingen kan vara mediciner som lindrar muskelspasmer eller i vissa fall kirurgi för att bredda pylorusöppningen.

Opioidreceptorer är en typ av neuroreceptor i det centrala nervösa systemet och i enteriska systemet (tarmarna) hos däggdjur. De är viktiga proteiner som påverkas av opioider, vilket inkluderar både naturligt förekommande opioidpeptider som endorfiner och enkefaliner samt syntetiska eller halvsyntetiska läkemedel som morfin och heroin.

Det finns tre huvudsakliga typer av opioidreceptorer: μ (mu), δ (delta) och κ (kappa). Dessa receptorundertyper har olika effekter på kroppen när de aktiveras. Till exempel kan aktivering av μ-opioidreceptorer leda till smärtlindring, andningsdepression och eufori, medan aktivering av κ-opioidreceptorer kan orsaka dysfori, hallucinationer och smärtlindring.

Opioidreceptorerna fungerar genom att binda till specifika ligander (molekyler som binder till receptorer), vilket leder till en konformationsförändring av receptorn och aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar. Detta kan leda till en mängd olika biologiska effekter, inklusive smärtlindring, andningsdepression, förstoppning, illamående och beroendeproducerande effekter.

Opioidreceptorerna är viktiga mål för smärtlindrande läkemedel, men deras användning kan vara begränsad på grund av biverkningar som andningsdepression och beroende. Därför fortsätter forskningen att undersöka möjliga nya behandlingsmetoder för smärta som inte involverar opioider eller som kan minska deras biverkningar.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.

Hexametoniumföreningar är en grupp av kurareliknande föreningar som användes inom medicinen, särskilt inom anestesi, förr som muskelrelaxerande medel. Deras verkningsmekanism bygger på att de blockerar den nervösa ledningens överföring av impulser till skelettmuskulaturen, vilket orsakar en temporär muskelrelaxation.

Exempel på hexametoniumföreningar inkluderar:

* Hexametonium (Cymeton)
* Metonium (Nepresol)

Dessa medel användes huvudsakligen under 1950- och 1960-talen, men de har idag i stort sett ersatts av andra muskelrelaxerande medel som är både säkrare och mer effektiva. De flesta hexametoniumföreningarna anses numera vara förlegade och används inte längre inom klinisk praktik på grund av deras biverkningar och begränsade terapeutiska index.

Ubiquinone/coenzym Q10-reduktas eller ubikvitinonreduktas (EC 1.10.3.12) er ein komponent i elektrontransportkjeden under aerob respirasjon i mitokondriene og er også kjent som ubikvitinon-10 hydroxylas eller QHR og har en viktig rolle i produksjonen av energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i celleleg systemet. Ubikvitinonreduktas er ein flavoprotein som består av to underenheter, en Fp-underenhet og en Ir-underenhet.

Ubikvitinonreduktas katalyserer oksidasjonen av ubihydrochinon (ubiquinol) til ubikvitinon (ubiquinone), samtidig som det reducerer molekylær ilt (O2) til vann. Dette skjer ved overføringen av elektroner fra ubihydrochinon til FAD (flavinadenindinukleotid) i underenheten Fp, og deretter overføres elektronene videre til molekylær ilt via en kobber- og hemejern-holdig center i underenheten Ir.

Ubikvitinonreduktas er også involvert i andre cellulære prosesser som antioxidativt forsvar, apoptose (programmert celledød) og modulerer aktiviteten til mange enzymer. Diskfunksjon av ubikvitinonreduktas kan være involvert i ulike sykdommer som kreft, neurodegenerative lidelser og kardiovaskulære lidelser.

Hirschsprungs sjukdom är en medfödd tarmrubbning som orsakas av avsaknad av nervceller (ganglionceller) i tjocktarmens muskulatur. Detta leder till att tarmen inte kan kontrahera och propagera tarminnehåll normalt, vilket kan resultera i obstruktion och opasslig tarmfunktion.

Sjukdomen kan variera i allvarlighetsgrad beroende på hur stor del av tjocktarmen som är drabbad. I de mildare fallen kan symptomen vara diskret, medan de allvarligaste fallen kan leda till livshotande komplikationer om de inte behandlas tidigt.

De vanligaste symtomaten på Hirschsprungs sjukdom inkluderar svårigheter att evakuera tarminnehåll, upprepad illamående och buksmärtor, utebliven tarmrörelse under längre tid och till slut akut obstruktion. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av den drabbade delen av tjocktarmen, följt av en anpassad diet och rutinmässig vård för att säkerställa normal tarmfunktion.

'Matsmältningssystemet' är ett samlingsbegrepp för de organ och processer som bryter ner föda till näringsämnen, som kan absorberas och användas av kroppen. Detta inkluderar mun, tunga, svalg, magsäck, tolvfingertarm (duodenum), tunntarm (jejunum och ileum) och tjocktarm (colon och rectum). Även levern, bukspottkörteln och gallblåsan är viktiga delar av matsmältningssystemet eftersom de hjälper till med att bearbeta och fördela näringsämnena.

I matsmältningssystemet bryts födan ner mekaniskt genom käkarnas, tarmarnas och musklerna i mag-tarmkanalen samt kemiskt genom enzymer som produceras av bukspottkörteln och gallblåsan. När födan är tillräckligt finfördelad kan näringsämnena absorberas genom tjocka tarms epitelceller och transporteras via blodomloppet till olika delar av kroppen för att användas som energi eller byggmaterial.

Översatt från engelska:

'The digestive system' is a collective term for the organs and processes that break down food into nutrients that can be absorbed and used by the body. This includes the mouth, tongue, esophagus, stomach, small intestine (duodenum, jejunum and ileum) and large intestine (colon and rectum). The liver, pancreas and gallbladder are also important parts of the digestive system because they help process and distribute nutrients.

In the digestive system, food is mechanically broken down by the jaws, muscles in the gastrointestinal tract, and enzymes produced by the pancreas and gallbladder. Once the food is adequately broken down, nutrients can be absorbed through the epithelial cells of the small intestine and transported via the bloodstream to different parts of the body for use as energy or building materials.

Peristaltik är en naturlig muskelkontraktion som sker i tunntarmen, tjocktarmen och matstrupen. Den hjälper till att föra vidare innehållet genom dessa organ genom att kontrahera och slappna av i en vågformad rörelse. Detta gör att musklerna pressar ihop sig bakom innehållet och skapar en våg som driver det framåt. Peristaltiken är en viktig process för att föra vidare maten genom matspjälkningssystemet och eliminera avfallsprodukter från kroppen.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, en del av det autonoma nervsystemet som styr kroppens automatiska funktioner såsom hjärtrytm, andning och tarmfunktion. Parasympatikusblockerare gör detta genom att blockera acetylkolinreceptorerna i parasympatiska nervsynapser, vilket förhindrar att signalsubstanser överförs mellan nervceller.

Detta kan leda till en reducerad aktivitet hos den parasympatiska nervsystemet och ökad aktivitet hos det sympatiska nervsystemet, som i sin tur kan orsaka ökat hjärtslag, pupillvidgning, ökad svettning och andra symtom. Parasympatikusblockerare används ofta för att behandla sjukdomar såsom hjärtarytmier, kolika magbesvär och överaktiva blåsor.

'Gastrisk fundus' refererer til den øverste del af maagen, der er forbundet med esophagus (spiserøret). Dette område er karakteristisk for sin indbulning over den muskulære del af magen og indeholder også en stor koncentration af fundusglander, som producerer mave-syre og slimet substance, der hjælper med at beskytte mavesækkens indvendige overflade. Fundus er vigtig for at regulere mavens akiditet og fordøjelsesprocessen.

Kväveoxidsyntas (NOS, "nitric oxide synthase") är ett enzym som katalyserar produktionen av kväveoxid (NO) från L-arginin. Det finns tre isoformer av NOS: neuronal NOS (nNOS), inducerbar NOS (iNOS) och endotelial NOS (eNOS). Dessa isoformer skiljer sig åt i sina reguleringsmekanismer, subcellulära lokalisationer och funktioner.

nNOS och eNOS är kalciumberoende enzymer som producerar små mängder NO över korta tidsperioder, vilket är involverat i signaltransduktion och homeostasis inom det kardiovaskulära systemet.

iNOS är däremot en kalciumokänslig isoform som producerar stora mängder NO under långa tidsperioder, vilket är involverat i immunförsvaret och inflammationen. Överproduktion av NO kan dock leda till skada på celler och vävnader.

Choroid plexus papilloma är en sällsynt godartad hjärntumör som utvecklas i choroidplexuset, det vill säga de blodkärlsförgreningar som producerar cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnans ventriklar. Tumören består av välvuxna papiller som liknar de fingerliknande utskotten på en stjälk, och den kan orsaka ökad produktion av CSF vilket leder till ett tillstånd som kallas hydrocefalus. Symptomen påverkar ofta huvudets storlek, balansen och medvetandegraden. Choroid plexus papillom är vanligast hos barn under 1 år och behandlas vanligtvis genom kirurgi för att avlägsna tumören. Prognosen är oftast god efter behandling, men det kan finnas risk för återfallsjukdom.

'Mag-tarmsystemet' er en betegnelse for det samlede digestive system, der inkluderer munden, spiserøret, maven, tarme, leveren, galdeblæren og bugspytkirtlen. Dette system har ansvaret for at fordøje maden, absorbere næringsstofferne og udskille affaldsstoffer.

Maven er en muskelholdig sak, der modtager maden fra spiserøret og indleder fordøjelsesprocessen ved at sekretere mavesaft, som indeholder enzymer, der bryder ned proteiner. Maven også gemme maden i en periode, så den kan fordøjes bedre.

Tarme er et system af hulrum og rør, der strækker sig fra mavesækkens udgang til anus. De fleste af tarmerne har en indvendig overflade, der er dækket med små fold, som øger overfladen, så organismen kan absorbere næringsstofferne bedre. I tarmene findes også mange forskellige typer af bakterier, som hjælper til at fordøje maden yderligere.

Leveren og galdeblæren er to vigtige organer, der hjælper med at fordøje fedtstoffer. Leveren producerer galdesaft, som indeholder salte og stoffer, der hjælper med at opløse fedtstofferne, så de kan absorberes i tarmene. Galdeblæren lagrer galdesaften og udskiller den ind i tolvfingertarmen, når organismen spiser.

Bugspytkirtlen er et andet vigtigt organ, der producerer enzymer, som hjælper med at fordøje kulhydrater, proteiner og fedtstoffer. Bugspytkirtlen udskiller også insulin, et hormon, der regulerer blodsukkeret i organismen.

Sammen arbejder disse organer for at fordøje maden og absorbere næringsstofferne, så organismen kan vokse og fungere korrekt. Hvis der er problemer med et af disse organer, kan det have en betydelig indvirkning på organismens helbred og livskvalitet.

Tolvfingertarm, också känd som ilium, är den bredaste och övre av de tre delarna av tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den ligger närmast tarmens början, ändtarmen, och har en genomsnittlig längd på cirka 25 centimeter hos vuxna.

Tolvfingertarmen har en karakteristisk form som liknar ett avlångt "U" eller en treudd, med två laterala flikar (ceca) och en gemensam blindsäck (appendix vermiformis). Cecerna är placerade på höger sida av buken och innehåller mikroflora som hjälper till att bryta ned näringsämnen.

Tolvfingertarmen har en viktig funktion i näringsabsorption, eftersom den innehåller talrika plikplattor (villi) och små blad (mikrovilli) som ökar ytan för absorption av näringsämnen. Dessutom producerar den enzymer som hjälper till att bryta ned kostens kolhydrater, protein och fetter innan de absorberas in i blodet.

En narkotikablockerare är ett läkemedel eller en substans som blockerar eller minskar effekterna av narkotika eller andra psykoaktiva substanceffekter. Dessa kan användas i medicinska sammanhang för att behandla beroende, oavbrutna droganvändning eller överdoseringar. Exempel på narkotikablockerare inkluderar naltrexon och naloxon. Naltrexon används för att behandla alkohol- och opiatberoende, medan naloxon är ett livräddande läkemedel som används för att revertera effekterna av en opiatoverdos.

'Magmun, nedre' refererer til den del af mat- og afføringskanalen som starter i underkanten af mavesækkens forbindelse til tyndtarmen (duodenum) og ender i endetarmen (rectum). Den består af tyktarmen (colon), som kan inddeles i opstigende, tvær- og nedstigende colon, samt endelige del af mat- og afføringskanalen, rectum og anus.

Tyktarmen har en vigtig rolle i at absorbere vand og salt fra afføringen, så den bliver mere fast for at lette udtømning under bowel movement. Desuden er der mange bakterier i tyktarmen, som hjælper med at nedbryde rester af maden og producere vitaminer, specielt vitamin K og store dele af B-vitaminerne.

I den nedre del af magmunnen findes også en række strukturer, der hjælper med at kontrollere afføringen, herunder det interne sfinkter, som er en ringmuskel, der forhindrer ulykkelige udtømninger, når vi ikke ønsker at gå på toilettet. Når vi er klar til at tisse eller sætte afføringen fri, slappes musklen af og lader det gå igennem.

Problemer med den nedre del af magmunnen kan føre til forstoppelse, diarré, inflammation, infektion eller cancer. Derfor er det vigtigt at have en sund kost- og livsstil, undgå overvægt og rygning, samt gennemgå regelmæssige screeningprøver for at opdage tidlige tegn på kræft.

Tarmslemhinna, också känd som kolonslemhinna eller colonmucosa, är den inre ytan av tjocktarmen (colon) som är tapetformad av epitelceller och underliggande bindväv. Den består av tunna, cylindriska epitelceller som sitter tätt intill varandra och bildar ett slags skyddande skikt. Dessutom innehåller tarmslemhinna blodkärl, lymfkärl och nervceller som hjälper till att absorbera näringsämnen, transportera bort avfall och reglera tarmfunktionerna. Tarmslemhinnan är också viktig för immunförsvaret eftersom den innehåller celler som producerar antikroppar och andra substanser som hjälper till att bekämpa infektioner.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

Kinidin, också känt som kinakrin, är ett läkemedel som tillhör gruppen antiarrhythmika och används för att behandla oregelbunden hjärtrytm. Det fungerar genom att blockera speciella kanaler i hjärtat som påverkar elektrisk signalering, vilket hjälper till att stabilisera hjärtats slag frekvens.

Kinidin kan också användas för att behandla malaria, eftersom det har effekt mot parasiten som orsakar sjukdomen. Det är viktigt att notera att kinidin inte används lika ofta som tidigare på grund av sina biverkningar och möjliga komplikationer, så det preskrivs vanligtvis endast när andra behandlingsalternativ har visat sig vara otillräckliga.

Samtidigt är det viktigt att använda kinidin under en läkares övervakning och följa precis den dosering som rekommenderats, eftersom för höga nivåer kan orsaka allvarliga biverkningar.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

'Ganglieblockerande medel', även kända som ganglioplegika eller autonomiblockerare, är en typ av läkemedel som används för att blockera signalsubstanser i det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet styr automatiska processer i kroppen, såsom hjärtslag, andning och tarmfunktion.

Ganglieblockerande medel fungerar genom att blockera transmissionen av signalsubstanser i ganglier, små knutar av nervceller som ligger utanför centrala nervsystemet. Genom att blockera dessa signalsubstanser kan ganglieblockerande medel minska aktiviteten i det autonoma nervsystemet och på så sätt hjälpa att lindra symtom relaterade till överaktivitet i det autonoma nervsystemet, såsom högt blodtryck, svettningar, pulsverkan och spasmer i mag-tarmkanalen.

Exempel på ganglieblockerande medel inkluderar trimetafan, hexametonium och pentaminodi. Dessa läkemedel används sällan idag på grund av deras biverkningar och begränsade effektivitet jämfört med andra behandlingsalternativ.

Morfin är ett starkt smärtstillande preparat som tillhör gruppen opiater. Det utvinns naturligt från opium, som i sin tur kommer från mjölnätsblomman (Papaver somniferum). Morfin används främst för att lindra starka smärtor, till exempel efter operationer eller vid cancerrelaterad smärta. Det fungerar genom att påverka specifika receptorer i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtupplevelsen. Morfin kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, förstoppning, illamående och yrsel. Långvarigt bruk av morfin kan leda till fysisk beroende.

Parasympathetic nervous system is the part of the autonomic nervous system that generally functions to promote rest, digestion, and recovery. It is responsible for the body's "rest and digest" response, which is the counterpart to the sympathetic nervous system's "fight or flight" response.

The parasympathetic nervous system is activated in situations of relaxation and safety, allowing the body to conserve energy and perform maintenance and repair tasks. It does this by decreasing heart rate and blood pressure, increasing digestive activity, and promoting tissue growth and healing.

The parasympathetic nervous system is controlled by cranial nerves III, VII, IX, and X, as well as sacral nerves S2-S4. These nerves release the neurotransmitter acetylcholine, which binds to receptors in target organs and causes a variety of effects, including relaxation of smooth muscle, dilation of blood vessels, and increased secretion of digestive enzymes.

Overall, the parasympathetic nervous system plays an important role in maintaining homeostasis and promoting overall health and well-being.

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

Den hypogastriska pleskusen är ett autonomt nervnätverk beläget i bukhålan, närmare bestämt bakom ovanstande tarmslutningen (rectum) och framför bäckenbenet (os coxae). Det innehåller både parasympatiska och sympatiska nerver som styr bland annat blåshalskörtelns, urinblåsans och könsorganens funktioner. Skador på den hypogastriska pleskusen kan orsaka problem med tarmtömning, urinering och sexuell funktion.

'Rectum' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av colon, eller tjocktarmen. Rectum är den sista biten av tjocktarmen innan den kopplas samman med anus. Detta är en del av avskiljningssystemet och dess huvudsakliga funktion är att lagra avföring innan den elimineras från kroppen genom defekation. Rectum har också muskler som hjälper till att kontrollera avföringen.

"c-kit" er ein gen som koder for en reseptor for et protein som heter stem cell growth factor (SCF). Dette genet og proteinet spiller en viktig rolle i reguleringen av cellers vekst, differentiering og overlevn. Protonkogenproteinet c-kit er aktivert ved at det binder seg til SCF, og denne aktiveringen fører til en rekke intracellulære signalveier som regulerer cellers adferd. Mutasjoner i c-kit-genet kan føre til uregulering av disse signalveiene og kan være involvert i uviklingen av mange typer av kreft, særskilt hos hunden (hvor det er kjent som mast cell tumorer) og hos mennesker (hvor det er kjent som gastrointestinal stromal tumorer eller GIST).

Scopolamine hydrobromide är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symtom relaterade till sjössjuka, mag-tarmsjukdomar och vissa ögonproblem. Det verksamma ämnet i preparatet är scopolamin, som blockerar acetylkolinreceptorerna i muskelceller, nerver och hjärnan.

Hydrobromiden är ett salt av scopolamin och används ofta för att öka lösligheten och stabiliteten av preparatet. Scopolamine hydrobromide kan ges som injektion, tabletter eller transdermalt patch (plåster).

Varning: Detta är en medicinsk definition och ska inte användas som självdiagnos eller självbehandling. Se alltid din läkare eller apotekare för rådgivning om läkemedel eller hälsoproblem.

Protein deficiency, or protein malnutrition, refers to a condition where an individual's diet does not provide enough protein to meet their body's needs. Proteins are essential nutrients that play critical roles in the body, including building and repairing tissues, producing hormones and enzymes, and maintaining a healthy immune system.

Protein deficiency can lead to various health problems, such as:

* Growth failure in children
* Weakened immune system, making individuals more susceptible to infections
* Muscle wasting and weakness
* Impaired wound healing
* Hair loss, brittle nails, and skin changes
* Anemia due to a decrease in the production of hemoglobin
* Hormonal imbalances
* Impaired cognitive function and behavioral changes

Severe protein deficiency can lead to a condition called kwashiorkor, which is characterized by swelling in the belly, edema, and a distended abdomen. It is essential to consume adequate amounts of high-quality protein from various sources, such as meat, poultry, fish, eggs, dairy products, legumes, nuts, and seeds, to prevent protein deficiency and maintain optimal health.

Piperidiner är en typ av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, där varje kolatom har två väteatomer bundna till sig. Denna struktur kallas även hexahydropyridin, eftersom den kan ses som en cyklisk amin med formeln (CH2)5NH.

Piperidiner är vanliga i naturen och förekommer i många naturliga produkter, såsom alkaloider. De har också ett stort antal användningsområden inom medicinen, där de exempelvis kan användas som läkemedelsbas till att öka lösligheten och absorptionen av vissa substanser i kroppen.

Många läkemedel som innehåller piperidinringar har sedativ, muskelavslappnande, smärtstillande eller antiinflammatoriska effekter. Exempel på sådana läkemedel är hydrokodon, oxykodon och fenylbutazon.