Perikardektomi är ett medicinskt ingrepp där man delvis eller helt tar bort det tunna, membranartade lagret (perikard) som omger och skyddar hjärtat. Orsaken till ett sådant ingrepp kan vara olika, exempelvis för att behandla problem relaterade till perikardit (inflammation av perikardet), perikardskleros (förtjockning och förhårdnad av perikardet) eller kronisk irriterande perikardit. Efter en perikardektomi kan patienten behöva vårdas på sjukhus under en tid, och rehabilitering kan vara nödvändig för att återhämta sig fullt ut efter operationen.
Hjärtsäcksinflammation (perikardit) med förkalkning i perikardvätskan.
Infektion i perikardiet med tuberkelbaciller. Tillståndet uppstår till följd av spridning till omgivningen från tuberkelhärdar i lungportens eller mediastinums lymfkörtlar eller genom lungtuberkulos.
Perikardiell utgjutning, eller pericardial effusion, är en patologisk tillstånd där det accumulerar fluid i det perikardiska utrymmet mellan hjärtats yta och den omgivande perikardssäckens väggar, vilket kan orsaka kompression av hjärtat och påverka dess funktion.
Den fibrösa och serösa säckliknande bildning som omger hjärtat de stora blodkärlens rötter.
Perikardiocentes är ett medicinskt ingrepp där en finnknapp (nål) införs genom patientens hud och bröstkorgvävnad in i det perikardiala utrymmet, som omger och skyddar hjärtat, för att dränera vätska eller blod som har accumulerat där och orsakar perikardit (irriterad eller inflammerad perikard).
Inflammation i perikardiet (hjärtsäcken).
Tuberkulos i hjärtat, perikardiet eller blodkärlen.
Blodanhopning i hjärtsäcken.
Dopplerekokardiografi med flödesmätning i kombination med mätning av avståndsskillnader. Korta ultraljudsstötar avges i regelbundna intervall, och de återvändande ekofrekvenserna demoduleras.

Perikardektomi är en kirurgisk procedure där man delvis eller helt tar bort det fibrosa höljet som omger och skyddar hjärtat, kallat perikard. Orsaken till en perikardektomi kan vara att patienten har ett förkalkat eller inflammerat perikard som orsakar smärta eller andra besvär.

Denna procedure utförs vanligen under allmänbedövning och kräver öppna hjärtkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva inta vila och följa en rehabiliteringsplan för att återhämta sig fullständigt.

'Hjärtsäcksinflammation, konstriktiv' (i engelska: 'Constrictive pericarditis') är en medicinsk diagnos som innebär att hjärtsäcken (perikard) har blivit förtjockad och styv, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en minskad pumpfunktion och symtom som svullnad i benen, magsjuka och andnöd. Orsakerna till konstriktiv hjärtsäcksinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är infektioner, trauma, cancerbehandling eller autoimmuna sjukdomar. Behandlingen innefattar ofta mediciner för att hantera symtomen och i vissa fall kirurgi för att avlägsna den förtjockade hjärtsäcken.

Tuberkulös hjärtsäcksinflammation, även känd som tuberkulös perikardit, är en komplikation av en aktiv tuberkulosinfektion. Infektionen orsakas vanligtvis av mykobakteriet *Mycobacterium tuberculosis* och drabbar ofta personer med nedsatt immunförsvar.

I takt med att tuberkulosen sprider sig i kroppen kan den nå hjärtsäcken (perikardiet), som är den membranartade struktur som omger och skyddar hjärtat. När mykobakterierna koloniserar perikardiet orsakar de en inflammation, vilket leder till att vätska ansamlas mellan hjärtsäcken och hjärtats yttre vävnad (epikard). Denna ansamling av vätska kallas för ett exsudat.

Tuberkulös perikardit kan leda till symptom som bröstsmärta, hosta, feber, trötthet och andfåddhet. I allvarliga fall kan det orsaka komplikationer såsom konstriktion (förträngning) eller fibros (cellig bindvävsbildning) av hjärtsäcken, vilket kan påverka hjärtfunktionen negativt och leda till kongestivt hjärtfel.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera vätskan i hjärtsäcken med hjälp av tekniker som bakterieodling, mikroskopi eller molekylärbiologiska metoder. Behandlingen består ofta av kombinerad antibiotisk behandling för att eliminera tuberkulosinfektionen och understödjande behandlingar för att lindra symptomen och stödja hjärtfunktionen.

Perikardiell utgjutning, även känd som pericardial effusion, är en medicinsk term som refererar till onormalt accumulerande vätska mellan de två hinnalagen som omsluter hjärtat, nämligen det yttre perikardiaktiva och det inre perikardiaka lagret. Denna påfyllda vätskan kan vara transparent, serös, blodig, purulent eller klamydial, beroende på orsaken till utgjutningen.

Perikardiell utgjutning kan vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under en rutinundersökning, men i vissa fall kan det orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet eller trötthet beroende på omfattningen och hastigheten på vätskan som accumulerar. I allvarliga fall kan en stor mängd vätska leda till komplikationer som ett komprimerat hjärta (kardiell tamponad) eller irritation av det mediastinala vävnaden, vilket kan orsaka ytterligare symtom som heshet och hosta.

Det finns många olika orsaker till perikardiell utgjutning, inklusive infektion, trauma, autoimmuna sjukdomar, cancer och reaktioner på vissa mediciner. Behandlingen beror på underliggande orsaken, men kan omfatta avvaktan och övervakning, dränering av vätskan eller behandling av den underliggande sjukdomen.

Den medicinska termen för "hjärtsäck" är "primitive hjärta" eller "tubulärt hjärta". Det är en struktur som utvecklas hos ett embryo under fostertiden. Hjärtsäcken är en tidig form av hjärtat som bildas när olika delar av det tubulära hjärtat börjar vrida sig, förlängas och differensieras för att forma de olika kamrarna i det fullt utvecklade hjärtat.

Hjärtsäcken består av en muskulös vävnad som pumpar blod genom den cirkulerande systemen hos ett embryo. Det hjälper till att transportera näringsämnen och syre till cellerna i fostret under dess utveckling. Efterhand som fostret växer och utvecklas, kommer hjärtsäcken att förändras och forma de fyra kamrarna och de fyra ventriklarna i det fullt utvecklade hjärtat.

Perikardiocentes är en medicinsk procedur där ett nyckelhålsliknande hål skapas i patientens bröstkorg för att tappa vätska som har accumulerat i det perikardiella utrymmet, det vill säga det rum som omger och skyddar hjärtat. Denna procedure utförs vanligtvis med hjälp av en tunn, böjlig tunnel som kallas en nål eller kateter.

Perikardiocentes kan vara livräddande när patienten har en akut accumulering av perikardvätska, till exempel vid ett mMAG- (myocardialt markörantigen) eller ett trauma som orsakar en ödematös accumulering i det perikardiella utrymmet. Det kan också användas för att underlätta diagnosen av infektioner, cancer eller andra sjukdomar som kan ha resulterat i en onormal accumulering av vätska runt hjärtat.

En hjärtsäcksinflammation, eller perikardit, är en inflammation i det membran som omger och skyddar hjärtat, kallat hjärtsäcken (perikard). Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller andra medicinska tillstånd. Symptomen på en hjärtsäcksinflammation kan inkludera smärta i bröstet, hosta, andfåddhet, trötthet och feber. I vissa fall kan även en ömmande hals, muskelsmärtor eller hudutslag förekomma. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, blodprover och bilddiagnostiska metoder som till exempel echokardiografi eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta antiinflammatorisk medicinering, smärtstillande medel och ibland också antibiotika om det rör sig om en bakterieinfektion.

'Hjärt-kärltuberkulos' (eller 'cardiovaskulär tuberkulos') är en allvarlig komplikation till tuberkulos (TBC) som kan uppstå när sjukdomen sprider sig till hjärtat och kärlen. Detta orsakas vanligtvis av den bakterien Mycobacterium tuberculosis, som angriper lungorna men kan spridas via blodomloppet till andra delar av kroppen.

Hjärt-kärltuberkulos kan leda till flera komplikationer, bland annat:

1. Endocardit (infektion i hjärtkammarens klaffar eller hjärtmuskulaturen)
2. Myokardit (inflammation och skada på hjärtmuskulaturen)
3. Perikardit (inflammation och ansamling av vätska mellan de två yttre hjärthöljena, perikardiet)
4. Koronararteriit (inflammation och skada på kärl som förser hjärtmuskulaturen med syre)

Dessa komplikationer kan orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet, irreguljära hjärtslag, hosta, feber och viktförlust. Hjärt-kärltuberkulos är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Behandlingen innefattar vanligtvis flerläkemedel under en längre tidsperiod för att eliminera bakterien och förhindra komplikationer.

'Hjärttamponad' är ett medicinskt tillstånd där fluida eller gaser ansamlas utanför hjärtkammare, vilket förhindrar att kamrarna fylls normalt under diastolen. Detta kan orsaka en minskad hjärtfunktion och på sikt leda till organsvikt om det inte behandlas. Orsakerna kan variera, men de vanligaste är hjärtsvikt, lungemboli eller trauma. Symptomen kan inkludera andnöd, trötthet, hosta, svullnad i benen och bröstsmärta. Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av att behandla underliggande orsaken samt att avlasta hjärtat med mediciner, såsom diuretika och ACE-hämmare. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna ansamlad fluid eller reparera skada på hjärtkammaren.

Pulsdopplerekokardiografi (PDE) är en icke-invasiv ultraljudsmetod som används för att undersöka hjärtats funktion och blodflöde. Den bygger på principen att man kan mäta hastigheten på blodflödet genom att analysera hur ultraljudsböljorna reflekteras av rörelser i blodet.

Vid PDE använder man en ultraljudssond som placeras på bröstet (i det främre, substernala facket) för att skicka ut ultraljudsvågor som reflekteras av blodet i hjärtats kamrar och blodkärl. Genom att mäta tidsintervallet mellan när ultraljudsvågen sänds ut och när den reflekterade signalen återkommer kan man beräkna avståndet till det reflekterande objektet, i det här fallet rörelser i blodet.

Genom att använda pulsdopplersonografin kan läkare och andra vårdpersonal bedöma riktning, hastighet och volym på blodflödet genom olika delar av hjärtat och dess blodkärl. Detta är särskilt användbart för att detektera och diagnostisera olika former av hjärtsjukdomar, som exempelvis sjukdomar i hjärtklaffarna eller nedsatt pumpfunktion hos hjärtat.

I korthet kan man säga att pulsdopplerekokardiografi är en ultraljudsmetod som används för att undersöka blodflödet i hjärtat och dess blodkärl, vilket kan vara till hjälp vid diagnostisering av olika former av hjärtsjukdomar.

Perikardit Perikardektomi Wikimedia Commons har media som rör Hjärtsäck. Bilder & media (Kardiologi). ...
Perikardit Perikardektomi Wikimedia Commons har media som rör Hjärtsäck. Bilder & media (Kardiologi). ...
Vid enstaka fall av recidiverande och särskilt vid konstriktiv perikardit kan perikardfenestrering eller perikardektomi behövas ...