Pepsinogener är en grupp enzymer som produceras i magsäckens slemhinnor hos däggdjur, inklusive människan. De fungerar som proenzymer, vilket betyder att de är inaktiva föregångare till aktiva enzym. När pepsinogen exponeras för lågt pH-värde i magen konverteras det till det aktiva enzymet pepsin, som spjälkar proteiner i maten.
Pepsinogen A är ett proenzym, det vill säga ett inaktivt enzym som aktiveras när det exponeras för lågt pH, och är den prekursorform av pepsin som produceras i magmukosan hos människor. Det används som en markör vid screening av gastrisk cancer, då ökade nivåer av Pepsinogen A i serum kan indikera magmucosabeslutning eller atrofi, vilket är ett tidigt stadium i utvecklingen av gastrisk cancer.
Pepsinogen C er ein forekomstform av pepsinogentymelløyden som produseres i magsækkens slimhinner og brukes i magesaftenproduseringen. Det er ikke så viktig som pepsinogen I og II for klinisk testing og har ingen kjente medisinske betydninger på grunn av sine lave nivåer i kroppen.
Pepsin A är ett enzym som produceras i magsäcken och hjälper till att bryta ner proteiner i maten till mindre peptider under magsäckens sura förhållanden.
Kronisk magkatarr med slemhinneatrofi.
Pepstatiner är en grupp proteaser, enzymer som bryter ned proteiner, som hämmas av pepsin-inhibitorer och har sin aktivitet optimalförhöjd vid lågt pH. De är aspartylproteaser och förekommer naturligt hos djur, växter och mikroorganismer. Pepstatiner används inom forskning för att studera proteas och deras mekanismer.
Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.
Epitelceller som bildar ett basskikt till magsäckskörtlarna. Zymogencellerna syntetiserar och utsöndrar pepsinogen, en prekursor till enzymet pepsin.
Det främsta mjölkkoagulerande enzymet i den diande kalvens egentliga mage, löpmagen (abomasum). Det utsöndras i form av en inaktiv prekursor, prorennin, som i magens sura miljö omvandlas till det akti va enzymet. EC 3.4.23.4.
En grupp peptidhormoner i mag-tarmsystemet som utlöser produktion av magsafter. De kan även förekomma i det centrala nervsystemet, där de antas fungera som signalöverföringssubstanser.
I en enkel medicinsk definition, är proventriculus den övre säckliknande delen av magsäcken hos fåglar och några kräldjursgrupper, där maten förbereds för mag-tarmkanalen genom att neutralisera dess surhetsgrad och malas till en flytande konsistens.
En spiralformad bakterie som ger upphov till magsjukdom hos människor. Den är en gramnegativ, ureaspositiv, krökt och något spiralformad organism som först isolerades 1982 från patienter med magsår i västra Australien. Helicobacter pylori fördes ursprungligen till släktet Campylobacter, men RNA-sekvensanalyser, fettsyraprofiler, tillväxtmönster och andra taxonomiska särdrag har visat att mikroorganismen borde tillhöra släktet Helicobacter. Dit överfördes den officiellt 1989.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Helicobacter, hos människor särskilt Helicobacter pyloris. De kliniska uttrycken är koncentrerade till magen, vanligtvis magslemhinnan, antrum och övre delen av tolvfingertarmen. Infektionen spelar stor roll för uppkomst av typ B-gastrit och magsår.
Inflammation i magslemhinnan, en skada som kan ses i samband med ett flertal olika sjukdomar.
Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.
I medicinsk kontext, refererar "tonfisk" till en sjukdomstillstånd där hjärtat saknar effektivt pumpförmåga och blodtrycket faller, vilket orsakar att blodet backuperar sig i lungorna. Detta kan leda till andnöd, hosta och snabbt andningsmönster. Termen "tonfisk" används ibland för att beskriva den akuta formen av hjärtsvikt.
Fysiologiskt inaktiva ämnen som kan omvandlas till aktiva enzymer.
Magkatarr med hypertrofiska slemhinneveck. Till symtomen hör kräkningar, diarré, viktminskning, kraftigt ökad slemproduktion och hypoproteinemi.
Tumörsjukdomar i magen.

Pepsinogener är en typ av proenzym, som är en inaktiv form av ett enzym. Pepsinogen är den inaktiva förstadiet till pepsin, ett enzym som spjälkar proteiner i magsäcken. När maten når magsäcken och pH-värdet sjunker, aktiveras pepsinogent till pepsin genom att bli omvandlat av den sura miljön. Pepsin börjar sedan spjälka proteiner i maten så de kan absorberas av kroppen.

Pepsinogen A är ett proenzym, det vill säga ett inaktivt enzym som aktiveras när det exponeras för lågt pH i magen. När pepsinogen A aktiveras bildas pepsin, ett enzym som bryter ner proteiner i matspjälkningen. Pepsinogen A produceras huvudsakligen i den huvudcell som finns i magsäcken.

Aktiviteten hos pepsinogen A används ofta som en markör för magsäckens funktion och kan mätas i blodet. Ökade nivåer av pepsinogen A kan indikera skada eller sjukdom i magsäcken, till exempel gastrit eller magcancer.

Pepsinogen C er ikke direkte en medisinsk definisjon, men pepsinogener er en gruppe enzymer som produseres i magsækkens slimhinde. Pepsinogen er en inaktiv form av pepsin, et enzym som bryter ned proteiner til mindre peptider under fordøyelsen. Der er to hovedtyper av pepsinogener, pepsinogen A og pepsinogen C, og de produseres i forskjellige celler i magsækken. Pepsinogen C produseres spesielt i chiefcellene i fundus og bodi-regionen av magsækken.

Anomalier i pepsinogennivåer, især økte nivåer av pepsinogen I og/eller pepsinogen C, kan være forbundet med forskjellige mag-tarm-lidelser, for eksempel gastroesofageal refluxsjeskjenning (GERD), kronisk gastritt, og magsår. Ved å måle pepsinogennivåer i blodet kan lege diagnostisere og overvåke disse tilstandene.

Pepsin A är ett enzym som produceras i magsäcken och hjälper till att bryta ner proteiner i maten till mindre peptider under magsäckens sura förhållanden. Det är den aktiva formen av pepsinen, som bildas när det inaktiva prekursormolekylen, pepsinogen, aktiveras av syran i magsäcken. Pepsin A har sin maximala aktivitet vid ett pH på ungefär 2 och börjar denzymatiska processen av proteinerna i maginnehållet innan de passerar vidare till tarmarna för ytterligare nedbrytning och absorption.

Atrofisk gastrit är en medicinsk term som beskriver en kronisk inflammation i magsäcken (gastriten) som har lett till en förtunning och förlust av den normala strukturen och funktionen hos magvävnaden. Denna sjukdomsprocess orsakar atrofi, det vill säga en nedbrytning och försvagning, av de celler som producerar magsaften (parietalcellerna) och de celler som bildar den skyddande slimhinnan i magen (övriga epitelceller).

Atrofisk gastrit kan delas in i två typer beroende på vilka områden av magsäcken som är drabbade:

1. Fundusgastrit: Den övre, bakre delen av magsäcken (fundus) är inflammerad och atrofierad.
2. Corpusgastrit: Den centrala delen av magsäcken (corpus) är inflammerad och atrofierad.

Atrofisk gastrit kan vara asymptomatisk, men kan också leda till symptom som illamående, kräkningar, buksmärtor, minskad aptit och viktminskning. Den är också en riskfaktor för magcancer, eftersom den skapar ett miljö där cancerogena ämnen kan utvecklas.

Den vanligaste orsaken till atrofisk gastrit är infektion med bakterien Helicobacter pylori (H. pylori). Andra orsaker kan vara autoimmuna sjukdomar, kirurgiska ingrepp och användning av protonpumpshämmare under lång tid.

Pepsininhibitorer, eller pepstatiner, är en grupp proteaser (enzym) som hämmar pepsins verksamhet. Pepsin är ett enzym som bryter ner proteiner i magsäcken. Pepstatiner produceras naturligt i kroppen och finns även i vissa djurs gift, till exempel ormar och grodor. Dessa pepstatiner används inom forskning för att hämma pepsins verksamhet under experimentella studier.

'Magslemhinna' (gastric mucosa) refererar till den slimhinneseparation som tapetserar insidan av magen. Den består av ett flertal celltyper och är ansvarig för att producera syror, enzymer och andra substanser som hjälper till att bryta ned föda och skydda magens vävnad från den sura miljön. Magslemhinnan har också en viktig roll i immunförsvaret genom att producera och transportera antikroppar för att bekämpa infektioner.

I svensk medicinsk terminologi refererar "magsäckens zymogenceller" ofta till celler i magsäcken som producerar och secretorer inaktiva enzymer, även kända som zymogener. När dessa enzymer når tarmsystemet aktiveras de genom att bli omvandlade till sina aktiva former, vilket är en viktig del av den enzymatiska processen involverad i matspjälkningen.

Specifikt åsyftar termen ofta celler i magsäckens slemhinnor som producerar inaktiva former av proteolytiska enzymer, såsom pepsinogen (som aktiveras till pepsin) och gastrisk lipase (som aktiveras till lipas). Dessa enzymer hjälper till att bryta ned proteinerna och lipiderna i maten till mindre molekyler som kan absorberas av kroppen.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av "kymentin" (alternativ stavning: "kymosin"), som är ett proteinhormon som utsöndras från magsäcken och tolvfingertarmen hos djur. Det har visat sig stimulera immunresponsen, speciellt vad gäller produktionen av antikroppar och aktiveringen av vita blodkroppar (leukocyter). Kymentin används också inom forskning för att studera immunologiska processer.

'Gastrin' är ett hormon som produceras i mag- och tarmkanalen hos djur, inklusive människor. Det utsöndras främst från G-celler i magmuskelns slemhinna, men även från endokrina celler i tarmens slemhinna.

Gastrin har som funktion att stimulera sekretionen av saltsyra (HCl) och enzymer från magsäckens slemhinnsdrüser (de så kallade chiefcellerna). Det gör detta genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet hos de drüsscellerna, vilket leder till en ökad aktivitet av protonpumpen i dessa celler och därmed en ökad sekretion av saltsyra.

Gastrin spelar också en viktig roll för att reglera magsäckens muskelkontraktioner (motilitet) och kan påverka aptiten genom att stimulera släppning av hungerhormonet ghrelin.

Överskott av gastrin i kroppen kan leda till överproduktion av saltsyra, vilket kan orsaka magbesvär som exempelvis magsår.

Proventriculus är en del av matstrupen hos fåglar och reptiler, som motsvarar magsäcken hos däggdjur. Det är en muskelartad säck som sitter i anslutning till krävan och föregår magen. I proventriculus bearbetas maten genom att den blandas med magsaft och bryts ned delvis, innan den fortsätter till magen för ytterligare nedbrytning och upptagning.

'Helicobacter pylori' är en bakterie som lever i magsäcken hos uppskattningsvis halva världsbefolkningen. Den orsakar ofta inflammation i magsäckslemhinnan och kan leda till magbölder, magsår och i vissa fall till magcancer. Bakterien tros vanligen smitta barn via kontaminert mat eller vatten, men även via direktkontakt med infekterad person. Infektionen kan vara asymptomatisk eller ge upphov till symptom som buksmärta, kräkningar och illamående. Behandlingen av Helicobacter pylori-infektion består vanligen av kombinerad antibiotisk behandling tillsammans med en läkemedel som reducerar magsyrahalten.

En Helicobacterinfektion är en infektion orsakad av bakterien Helicobacter pylori, som främst koloniserar magsäcken och tolvfingertarmen. Bakterien kan orsaka olika mag- och tarmsjukdomar, till exempel gastriter (maginflammation), duodenit (tarmsäckinflammation) och ulcus (sår) i magsäcken eller tolvfingertarmen. Infektionen kan även öka risken för magcancer. Symptomen på en Helicobacterinfektion kan variera mycket, från buksmärta och illamående till kräkningar och viktminskning. Behandlingen av Helicobacterinfektioner består vanligtvis av kombinationsterapi med antibiotika och läkemedel som reducerar magsyraproduktionen.

'Magkatarr' (engelska: 'Nasal congestion') är ett tillstånd där näsan känns stängd eller täppad, ofta orsakat av ökat slem i näshålorna. Det kan bero på en virussjukdom som en förkylning eller allergi. Magkatarr kan också vara ett tecken på andra tillstånd, såsom rhinosinusit eller struphuvudscancer. För att lindra symtomen kan man använda sig av vattenånga, nässpray eller dekongestiva läkemedel.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

I'm sorry for any confusion, but "Tonfisk" is not a medical term in English or Swedish. It appears to be a Swedish name for a type of fish that is known as "tuna" in English. If you have a question about a medical condition related to tuna or any other type of fish, I would be happy to try to help you with that.

Enzymprekursorer, även kända som zymogener eller proenzymiter, är biologiska molekyler som fungerar som inaktiva föregångare till enzymer. De aktiveras genom att undergå en process kallad aktivering, där en del av prekursormolekylen tas bort eller modifieras, vilket resulterar i en aktiv enzymmolekyl. Denna mekanism hjälper till att kontrollera och reglera enzymsaktiviteten i celler och kroppsvätskor, såsom blodet.

Exempel på vanliga enzymprekursorer inkluderar trypsinogen (aktiveras till trypsin), chymotrypsinogen (aktiveras till chymotrypsin) och pepsinogen (aktiveras till pepsin). Dessa enzymer är viktiga för protein- och peptidnedbrytning i mag-tarmkanalen. Andra exempel på enzymprekursorer är protrombin (aktiveras till trombin) och prokarboxypeptidas (aktiveras till karboxypeptidas), som är involverade i blodkoagulering och proteinsyntes respektive.

Gastritis betegner inflammation i mavesækkens slimhinde. Hypertrofisk gastritis refererer til en specifik type af gastritis, hvor slimhinden i mavesækken bliver forstørret (hypertrofi). Den hypertrofiske forandring skyldes øget vækst og forøget tykkelse i de celler, der producerer mavesyre (parietalcellerne).

Hypertrofisk gastritis kan forekomme alene eller som en del af en række forskellige sygdomme, herunder Zollinger-Ellison syndrom og Ménétrier syndrom. Disse tilstande kan føre til øget mavesyreproduktion, hvilket kan medføre symptomer som opkast, smerter i maven og vægttab.

Behandlingen af hypertrofisk gastritis afhænger af årsagen til tilstanden. I nogle tilfælde kan medicinering med protonpumpsenhibitorer (PPI) hjælpe med at reducere mavesyreproduktionen og lindre symptomerne. I mere alvorlige tilfælde, hvor der er sket permanente forandringer i slimhinden, kan kirurgisk behandling være nødvendig.

Stenochirurgisk definition:

En magtarmtumör (gastric tumor) är en abnormell tillväxt i slemhinnan eller äventyret i magsäcken. Magsäckstumörer kan vara både godartade och elakartade. De godartade tumörerna kallas adenom och de elakartade tumörerna kallas adenocarcinom. Andra typer av elakartade tumörer som kan förekomma i magsäcken är neuroendokrina tumörer, lymfomer och sarkomer.

Adenocarcinom är den vanligaste typen av magsäckscancer och utgår ofta ifrån magsäckens slemhinna. Riskfaktorer för att utveckla magsäckscancer innefattar bland annat infektion med Helicobacter pylori, magitillstånd som kräver långvarig behandling med protonpumpshämmare, levercirros, matvanor (t.ex. saltrik mat och rökning), ålder och ärftlighet. Symtom på magsäckscancer kan vara illamående, kräkningar, buksmärtor, viktminskning och blod i avföringen. Diagnosen ställs vanligen genom endoskopi och biopsi, och behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).