Penetrans
Stamtavla
Dominanta gener
Heterozygot
Mutation
Fenotyp
Genetic Linkage
Genetiska sjukdomsanlag
Optikusatrofi, ärftlig, Leber
Lod-poäng
Alleler
Germinalcellsmutation
Familjens hälsa
Genetic Testing
BRCA1-gener
Genes, Modifier
Modeller, genetiska
Age of Onset
Grundareffekt
Hirschsprungs sjukdom
Haplotyper
Genetisk heterogenitet
Genfrekvens
Genetic Diseases, Inborn
BRCA2-gener
Vanställande muskelspänning
Missensmutation
Syndrom
Genetiska markörer
Genetisk korsning
Onormal muskelspänning
BRCA2-protein
Amyloidneuropatier, familjära
Genetisk rådgivning
Bronsdiabetes
Polymorfism, enkelnukleotid
Syndaktyli
Sannolikhetsfunktioner
Protonkogenproteiner c-ret
Kraniofaciala missbildningar
Mitokondrie-DNA
Epistasi
Retinoblastom
Genetik, medicinsk
Människokromosomer, par 19
RNA, transfer, Ile
Kardiomyopati, hypertrofisk familjär
Receptorer, benmorfogenesprotein, typ II
Prealbumin
Myoklonus
Neoplastiska syndrom, ärftliga
Inheritance Patterns
Möss, genetiskt förändrade
Optikusatrofier, ärftliga
Exoner
Muskelspänningssjukdomar
Möss, inavlade C57BL
Retinitis pigmentosa
Paragangliom, extraadrenalt
Mikrosatellitupprepningar
Punktmutation
Genetic Association Studies
Ovarian Neoplasms
'Penetrant' är inget etablerat medicinskt begrepp, men i en bredare biomedicinsk kontext kan det referera till ett ämne eller en substans som har förmågan att penetrera eller tränga igenom en cellmembran, hud, slemhinna eller andra biologiska barriärer. Det används ofta i forskning och utveckling av läkemedel och kosmetika för att beskriva produkters förmåga att tränga in i huden eller andra typer av vävnad. I vissa fall kan det även användas för att beskriva en egenskap hos vissa typer av patogener, som virus och bakterier, som har förmågan att penetrera och infektera levande celler.
I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.
En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.
Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.
"Dominant gene" er en terminologi brukt innen genetikk for å beskrive et gener som påvirker individets fenotyp i mer markant grad enn dets allel. Hvert individ har to kopier av hvert gen, en arvet fra moren og en arvet fra faren. En dominant gen er noe som vil vise seg i individet selv om den bare er tilstede i én av de to kopiene.
For eksempel, har individet blå øyene hvis det har to kopier av blå øye-gener (homozygous), men hvis individet har en kopi av blå øye-gen og én kopi av brun øye-gen, vil den ha brune øyer på grunn av at brun øye-gener er dominante over blå øye-gener. I denne situasjonen sier man at individet er heterozygous for øye-fargen.
Det er viktig å nevne at det ikke alltid er like enkelt å si om et gen er dominert eller recessivt, og noen gener kan ha komplekse mønstre av arvelighet som inkluderer både dominans og kodominans.
I en genetisk kontext, betyder "heterozygot" att en individ har två olika alleler (varianter av samma gen) på ett visst locus (plats) på ett par homologt kromosom. Ett enklare sätt att uttrycka det kan vara att personen har en kopia av en viss gen från modern och en annan kopia av samma gen från fadern.
Detta kontrasterar med att vara homozygot, där individen har två identiska alleler på samma locus, vilket kan vara två kopior av samma normala allel eller två kopior av en muterad allel.
Heterozygota tillstånd kan ha olika effekter beroende på hur de två olika allelerna interagerar, och detta kallas för genetisk dominans. I vissa fall kan en allel vara dominant över den andra, medan i andra fall kan de två allelerna uttryckas samtidigt, vilket kallas för kodominans. I vissa fall kan en allel också vara partiell dominerande eller recessivt, beroende på hur mycket den bidrar till det fenotypiska (observbara) uttrycket av genen.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.
'Genetic linkage' refererer til en situation i genetik hvor to eller flere gener, der ligger tæt på hinanden på et kromosom, ofte arves sammen fordi de har fået overført sig som en enhed under celledelingen. Dette sker fordi de ikke er sandsynligvis at blive adskilt fra hverandre under crossing over-processen i meiosen. Jo tættere to gener ligger på kromosomet, desto stærkere er den genetiske linkage mellem dem. Denne koncept er vigtig for at forstå arvemønstre og genetisk mangfoldighed.
'Genetiska sjukdomsanlag' refererar till en persons predisposition eller benägenhet att utveckla vissa sjukdomar orsakade av avvikelser i deras genetisk make-up. Detta innebär att de har ärvt specifika gener från sina föräldrar som ökar risken för att utveckla en viss sjukdom, även om det inte garanterar att personen kommer att utveckla sjukdomen.
Det finns olika typer av genetiska sjukdomsanlag, beroende på hur många gener som är involverade och hur stor roll de spelar i sjukdomens uppkomst. Några exempel på genetiska sjukdomsanlag inkluderar:
1. Monogenetiska sjukdomsanlag: Orsakas av en enda gen som är defekt eller muterad. Exempel på monogenetiska sjukdomsanlag är cystisk fibros, Huntingtons sjukdom och sjukdomen Marfan.
2. Multifaktoriella sjukdomsanlag: Orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Exempel på multifaktoriella sjukdomsanlag är diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och psykiatriska störningar som schizofreni och depression.
3. Mitochondriella sjukdomsanlag: Orsakas av mutationer i mitokondrie-DNA, som är den del av DNA som finns utanför cellkärnan och som ärvs från modern. Exempel på mitokondriella sjukdomsanlag är Leigh syndrom, Kearns-Sayre syndrom och MELAS (mitochondriell encefalopati, läkemedelskänslig epilepsi, svårigheter att äta, huvudvärk och svimningar).
Det är viktigt att notera att genetisk predisposition för en viss sjukdom inte alltid leder till utveckling av sjukdomen. Miljömässiga faktorer som livsstil, näringsintag och exponering för skadliga ämnen kan också spela en roll i utvecklingen av en sjukdom.
I medicinsk terminologi betyder "Optikusatrofi, ärftlig, Leber" ungefär "arvsförorsakad optisk atrofi orsakad av leverförändringar". Optisk atrofi innebär en degeneration eller skada på den bakre delen av näthinnan (optikuspapillan), vilket kan leda till synnedsättning eller till och med blindhet.
I detta fall är orsaken till optisk atrofi ärftlig, vilket betyder att den beror på en defekt gen som kan passeras ner från föräldrar till barn. Specifikt i det här fallet är leverförändringar (Leber) associerade med sjukdomen. Det finns olika arvsmässiga sjukdomar som kan orsaka både optisk atrofi och leverförändringar, så en exakt diagnos bör ställas av en läkare eller medicinsk specialist.
'Lod-poäng' (LOD, likelihood of being diseased) är ett begrepp inom medicinsk statistik och evidbaserad medicin. Det används för att beskriva sannolikheten för att en individ har en viss sjukdom baserat på olika tester eller kliniska fynd. LOD-poängen är ett kvantitativt mått som visar hur mycket en given variabel eller kombination av variabler stöder eller ifrågasätter en diagnos.
LOD-poängen beräknas vanligtvis genom att jämföra sannolikheten för ett visst resultat hos en individ med sjukdom (sannolikhet vid sjukdom, P(T+|D)) och sannolikheten för samma resultat hos en frisk individ (sannolikhet vid hälsotillstånd, P(T+|H)). Dessa två värden jämförs sedan med hjälp av formeln:
LOD = log10 [P(T+|D) / P(T+|H)]
När LOD-poängen är högre än 0, indikerar det att en given variabel eller kombination av variabler stöder diagnosen. Ju högre LOD-poängen är, desto starkare är stödjet för diagnosen. Omvänt, när LOD-poängen är lägre än 0, indikerar det att en given variabel eller kombination av variabler motsäger diagnosen.
Det är värt att notera att LOD-poängen inte är samma sak som den positiva predictive value (PPV) eller sannolikheten för sjukdom (P(D)). PPV beräknas genom att jämföra P(D|T+) med P(H|T+), medan LOD-poängen jämför P(T+|D) med P(T+|H). Dessa två mått mäter olika aspekter av diagnostisk precision och bör inte förväxlas.
Alleler är i genetisk terminologi de varianter av ett specifikt gen som kan finnas hos en individ. Varje individ har två kopior av varje gen, en från vardera förälder, och dessa två kopior kan variera från varandra. Dessa varianter kallas just alleler.
Ett exempel: För det gen som styr ögonfärgen kan vi ha två olika alleler, en som ger upphov till grön ögonfärg och en annan som ger upphov till blå ögonfärg. Om en individ har två kopior av genen med grön ögonfärgsallelen (homozygot), kommer den att ha gröna ögon. Om en individ har en kopia av genen med grön ögonfärgsallel och en kopia med blå ögonfärgsallel (heterozygot), kan individens ögonfärg variera mellan grön och blå beroende på vilka andra genetiska faktorer som också är involverade.
En germinalcellsmutation är en genetisk mutation som sker i en germinell cell, det vill säga en könscell (spermie eller äggcell). Dessa mutationer kan resultera i förändringar i arvsmassan och kan därför bli ärftliga. Om en individ har en germinalcellsmutation så kan den potentiellt överföras till deras avkomma, även om den inte orsakar några symptom hos den som bär mutationen. Germinalcellsmutationer kan vara orsaken till ärftliga sjukdomar och genetiska defekter.
Familjens hälsa (Family Health) är ett samlingsbegrepp som innefattar alla familjemedlemmarnas fysiska, mentala och sociala välbefinnande. Det handlar också om de stöd- och resurser som finns tillgängliga för familjen, deras relationer till varandra och till samhället i stort. Familjens hälsa kan påverkas av en mängd olika faktorer, såsom arbets- och levnadsförhållanden, ekonomisk situation, socialt nätverk och individuella hälsofaktorer som näringsintag och motion.
Det är värt att notera att familjens hälsa kan variera över tid och att det inte finns en enskild definition som alla anammar. Men i allmänhet så handlar det om ett holistiskt perspektiv på hälsan där alla aspekter av familjen tas i beaktande.
'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.
DNA-mutationsanalys (også kalt genetisk testing eller genetisk sekvensanalyse) er en laboratoriemetode der anvendes til at identificere og analysere ændringer (mutationer) i DNA-sekvensen i et bestemt gen eller i hele genomet. Metoden involverer isolering af DNA fra en prøve, typisk taget fra blod, spyt, hår eller andre kropsvævsprøver. Isoleret DNA klippes derefter op i små stykker og kopieres mange gange over for at skabe mange kopier af det specifikke gen eller område der ønskes analyseret. Disse kopier behandles derefter med en kemisk reaktion, der får de forskellige baser i DNA-sekvensen (A, T, C og G) til at lyse under forskellige bølgelængder af ultraviolet lys. Dette gør det muligt at identificere enhver mutation eller variation i DNA-sekvensen ved at se hvilke baser der lyser under de forskellige bølgelængder.
DNA-mutationsanalys anvendes ofte til at diagnosticere genetiske sygdomme, forudse risikoen for at udvikle visse sygdomme, fastslå arvemåde og forældrekontrol, og i retssager om paternitet. Den kan også anvendes til at undersøge respons på behandling og forebyggelse af genetisk betingede sygdomme.
Genetic testing er en type med test som analyserer DNA, RNA eller proteiner i en persons kropp for å finne ut om de har bestemte arvelige endringer (variasjoner) eller mutasjoner i gener som kan gi informasjon om risikoen for å utvikle bestemte medisinske tilstander eller sykdommer. Testene kan også avdekke genetiske egenskaper som kan ha betydning for behandling og pleie av en eksisterende sykdom. Genetic testing innebærer vanligvis å ta et DNA-prøve fra blod, spyt eller hår, men det kan også gjøres ved hjelp av prøver fra andre kroppsfluider eller væv. Resultatene av genetiske tester kan ha betydning for både den enkelte personen og hans/hens familiede med hensyn til risikoen for arvelige sykdommer og behandlingsmuligheter.
BRCA1 är ett tumörsuppressorgen, vilket innebär att det hjälper till att reglera celltillväxten och skyddar mot oregelbunden celldelning som kan leda till cancer. Genet har lokaliserats på kromosom 17q21 och består av 22 exoner som tillsammans kodar för ett protein med en längd av 1863 aminosyror.
En mutation i BRCA1-genet kan öka risken för att utveckla cancer, särskilt bröstcancer och äggstockscancer hos kvinnor. Det är värt att notera att endast en liten andel av alla bröstcancerfall orsakas av BRCA1-mutationer. Risken för att utveckla cancer beror på vilken typ av mutation som föreligger och hur den påverkar proteinet.
BRCA1-genet spelar en viktig roll i reparationen av DNA-skador, särskilt skador som orsakas av dubbelsträngsbrytningar. När ett DNA-molekyl bryts itu i två delar kan BRCA1 hjälpa till att reparera skadan genom en process som kallas homolog rekombination. Om BRCA1 inte fungerar korrekt kan DNA-skador stanna kvar och öka risken för mutationer och cancer.
Det är värt att notera att det finns också andra gener som är associerade med ett ökat risk för bröstcancer, såsom BRCA2, TP53, ATM, CHEK2 och PALB2. Om en person har en mutation i någon av dessa gener kan de ha en högre risk än genomsnittet att utveckla cancer.
'Genes' and 'modifiers' are concepts used in genetics to describe the way that genetic information is inherited and expressed.
A 'gene' is a segment of DNA that contains the instructions for making a specific protein or performing a specific function in the body. Genes are passed down from parents to their offspring and determine many of an individual's traits, such as eye color, hair color, and height.
A 'modifier' is a gene that affects the expression of another gene. Modifiers can either enhance or reduce the effect of a particular gene. For example, if a person has a gene that predisposes them to a certain disease, a modifier gene could determine whether or not that person actually develops the disease and how severe it is.
Modifiers can also interact with environmental factors to influence the expression of genes. For instance, a modifier gene might make an individual more susceptible to the effects of a particular toxin or virus, increasing their risk of developing a certain disease.
Overall, the study of genes and modifiers is important for understanding how traits are inherited and expressed, and for identifying genetic factors that contribute to diseases and other health conditions.
Genetic models är matematiska eller konceptuella representationer av genetiska system, processer eller fenomen. De används för att simulera och förutsäga hur gener och arvsbetingade egenskaper fungerar och interagerar på molekylär, cellulär och organismnivå. Genetic models kan hjälpa forskare att förstå genetisk variation, arvsregler, evolution, sjukdomsgenetik och andra aspekter av genetiken.
Det finns olika typer av genetic models, beroende på vilka egenskaper de beskriver och hur de representerar informationen. Några exempel är:
1. Populationsgenetiska modeller: används för att studera genetisk variation och selektion i populationer. Dessa modeller kan vara statistiska, simuleringsbaserade eller matematiska.
2. Quantitativ genetiska modeller: används för att undersöka kontinuerliga fenotypiska drag som påverkas av flera gener och miljöfaktorer. Dessa modeller kan vara polynomiella, strukturella ekvationer eller multivariata.
3. Molekylära genetiska modeller: används för att studera interaktioner mellan DNA, RNA och protein i celler. Dessa modeller kan vara strukturella, funktionella eller systembiologiska.
4. Systemgenetiska modeller: använder sig av data från höghtrognhetsgenomik och andra tekniker för att bygga nätverk av gen-gen-interaktioner och -reguleringar i celler. Dessa modeller kan vara grafbaserade, matematiska eller simuleringsbaserade.
Genetic models är viktiga verktyg inom genetisk forskning, eftersom de möjliggör systematiskt studium av komplexa genetiska system och hjälper till att generera hypoteser som kan testas experimentellt.
"Age of onset" is a medical term that refers to the age at which a person first develops or shows symptoms of a particular disease, disorder, or condition. It can be an important factor in understanding the course and prognosis of a condition, as well as in identifying potential genetic or environmental risk factors.
For example, if a person is diagnosed with type 1 diabetes at the age of 5, then the age of onset for that individual would be 5 years old. Similarly, if someone begins experiencing symptoms of Alzheimer's disease at the age of 60, then the age of onset for that individual would be 60 years old.
It is worth noting that some conditions may have a wide range of ages of onset, while others may have a more specific age range. Additionally, some individuals may experience early or late-onset forms of a condition, which can have different implications for treatment and management.
Grundareffekten (placebo effect) är ett fenomen där en patient upplever eller tror att de upplever en förbättring av sina symptom eller tillstånd efter att ha fått en behandling som i själva verket saknar aktiv substans eller medicinsk verkan. Detta kan bero på patients förväntningar, tron på effektiviteten hos behandlingen och andra psykologiska faktorer. Grundareffekten kan vara stark nog att orsaka en objektiv förbättring av symptomen, även om det inte finns någon tydlig biologisk mekanism som förklarar effekten.
Hirschsprungs sjukdom är en medfödd tarmrubbning som orsakas av avsaknad av nervceller (ganglionceller) i tjocktarmens muskulatur. Detta leder till att tarmen inte kan kontrahera och propagera tarminnehåll normalt, vilket kan resultera i obstruktion och opasslig tarmfunktion.
Sjukdomen kan variera i allvarlighetsgrad beroende på hur stor del av tjocktarmen som är drabbad. I de mildare fallen kan symptomen vara diskret, medan de allvarligaste fallen kan leda till livshotande komplikationer om de inte behandlas tidigt.
De vanligaste symtomaten på Hirschsprungs sjukdom inkluderar svårigheter att evakuera tarminnehåll, upprepad illamående och buksmärtor, utebliven tarmrörelse under längre tid och till slut akut obstruktion. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av den drabbade delen av tjocktarmen, följt av en anpassad diet och rutinmässig vård för att säkerställa normal tarmfunktion.
"Genkartläggning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där man fastställer en individs genetiska make upp. Detta kan involvera att analysera och identifiera specifika gener, kromosomer eller genetiska variationer hos en person. Genkartläggning kan användas för att ställa diagnoser av genetiska sjukdomar, för att fastställa ärftlighet av vissa sjukdomar eller egenskaper, och för att planera och utvärdera medicinska behandlingar. Genkartläggning kan också användas inom forskning för att undersöka genetiska associationer med olika sjukdomar och hälsotillstånd.
Haplotyping är en metod inom genetiken som används för att bestämma den specifika kombinationen av gener och genvarianter (snipp) som är ärftliga tillsammans på samma kromosom. Varje individ har två kopior av varje kromosom, en från vardera förälder, och dessa kallas haplotyper. Genom att bestämma haplotypen kan man få information om vilka gener och genvarianter som ärvs tillsammans och hur de möjligen kan påverka varandra och leda till olika fenotyper eller sjukdomar. Haplotypning används bland annat inom forskning, medicinsk diagnostik och för att utveckla personligadiserade läkemedel (precision medicine).
'Homozygot' är ett genetiskt tillstånd där en individ har samma allel (en variant av ett gener) på ett visst locus (en viss plats på kromosomen) i båda kopiorna av genen, alltså en kopia från varje förälder. Detta skiljer sig från att vara heterozygot, där individen har två olika alleler på samma locus. Homozygositet kan ha olika effekter beroende på om den innebär en normalfunktionerande allel eller en patologisk allel. I fallet med en patologisk allel kan individen utveckla en ärftlig sjukdom om de är homozygota för den specifika allelen.
'Recessiva gener' (recessive gen) är en term inom genetiken som betecknar en typ av genvariation där ett visst arvsmassesegment måste erhållas i dubbel uppsättning, det vill säga från båda föräldrarna, för att den recessiva egenskapen ska uttryckas fenotypiskt hos individen.
Varje individ har två kopior av varje gen, en ärvt från modern och en från fadern. Om en person har en recessiv genvariation i par med en dominant genvariation kommer den recessiva genen inte att uttryckas fenotypiskt, eftersom den dominerande genen maskerar dess effekt. Först när två individer som båda är bärare av samma recessiva genvariation parar sig och har barn finns risk för att de får barn med den recessiva egenskapen, eftersom det då finns en 25-procentig chance att barnet får den recessiva genen från båda föräldrarna.
Exempel på sjukdomar som orsakas av recessiva gener är cystisk fibros och fenylketonuri.
I am a helpful assistant and it's important to provide accurate and respectful information. The term 'Judaism' refers to a monotheistic religion, which is one of the oldest practiced faiths in the world. It's based on the teachings of the Torah and the Talmud, and its followers, known as Jews, believe in one God who is present in the lives of his people. Judaism has a strong emphasis on ethics, community, and ritual life.
However, I noticed that you asked for a medical definition related to 'Judaism'. There is no specific medical condition or disease associated with Judaism as religion itself doesn't determine one's health status. If you have any questions about Judaism or medical topics, please feel free to ask!
'Genetisk heterogenitet' refererer til situasjonen hvor forskjellige genetiske mekanismer eller mutasjoner i forskjellige gener kan føre til samme sykdom eller fenotyp. Det betyr at en sykdom ikke er knyttet til en spesifikk genetisk mutasjon, men kan være forårsaket av ulike genetiske endringer i forskjellige gener. Dette kan føre til at en sykdom viser seg på forskjellige måter hos forskjellige individuer og kan også ha betydning for diagnose, behandling og forståelse av sykdommen.
"Genfrekvens" refererar till sannolikheten eller andelen av en viss genvariant (alltså en variant av en given gen) inom en population. Genfrekvensen för en specifik genvariant kan variera mellan olika populationer, beroende på olika faktorer som migration, selektion och slumpmässig drift.
Genfrekvensen kan beräknas genom att räkna antalet individer som bär på en viss genvariant och dividera det med det totala antalet individer i populationen. Genfrekvenser används ofta inom genetisk forskning för att studera mönster av genetisk variation och släktskap mellan olika populationer.
Inborn genetic diseases, also known as inherited genetic disorders, are conditions that are present at birth and caused by abnormalities in an individual's genes or chromosomes. These abnormalities can be inherited from one or both parents, or they can occur spontaneously due to errors in gene mutation during the formation of the egg or sperm cells.
Inborn genetic diseases can affect any part of the body and can cause a wide range of symptoms, depending on the specific disorder. Some common examples of inborn genetic diseases include cystic fibrosis, sickle cell anemia, Duchenne muscular dystrophy, Huntington's disease, and Down syndrome.
These conditions are typically caused by mutations in a single gene or a small number of genes, but some complex disorders such as heart disease and diabetes can also have genetic components. Inherited genetic disorders can be passed down through families in different ways, depending on whether the disorder is dominant or recessive, and whether it is inherited from one or both parents.
In general, inborn genetic diseases are lifelong conditions that require ongoing medical management and care. Treatment options vary depending on the specific disorder but may include medications, surgery, physical therapy, and lifestyle modifications. In some cases, gene therapy or other experimental treatments may be available.
BRCA2 (BReast CAncer gene 2) er ein gen som normalt regulerer celles dividering og reparasjon av DNA-skader. Det finst studier som viser at mutasjoner i BRCA2-genet kan øke risikoen for å utvikle bestemte typer av kreft, særlig brystkreft og eierovnskreft hos kvinner. Menn med BRCA2-mutasjoner kan også ha økt risiko for å utvikle prostatakreft og andre typer av kreft. Det er viktig å merke seg at det ikke er alle som har en BRCA2-mutasjon som vil utvikle kreft, men risikoen er høyere enn i gjennomsnittet.
BRCA2-genet består av om lag 70 kilobasepar (kb) DNA og inneholder 26 eksoner som koder for et protein på 3418 aminosyrer. Mutasjoner i BRCA2-genet kan føre til produksjon av en feilfungerende proteinkopi eller ingen proteinkopi alls, noe som kan påvirke cellens evne til å reparere DNA-skader og kontrollere celledivisjon.
Det er viktig å understreke at det ikke er alle BRCA2-mutasjoner som har en sammenheng med kreftutvikling, og at andre faktorer som livsstil, miljø og arvelige faktorer også kan spille en rolle. Testing for BRCA2-mutasjoner bør foretas av en lisensiert lege etter å ha diskutert mulige konsekvenser og betydning med pasienten.
"Vanställde muskelspänningar" är en medicinsk term som används för att beskriva en situation där en muskel eller en grupp av muskler upprätthåller en spänd tillstånd kontinuerligt eller under längre perioder. Den vanställda muskelspänningen kan vara så pass stark att den orsakar smärta, stelhet och/eller rörelsebegränsningar.
Det finns två huvudtyper av vanställda muskelspänningar:
1. Toniska muskelspänningar: Dessa är permanenta och ofrivilliga kontraktioner av muskler som orsakas av skador på nervbanor, neurologiska sjukdomar eller läkemedelsverkan.
2. Kloniska muskelspänningar: Dessa är rytmiska, ofrivilliga och upprepade kontraktioner av muskler som kan vara kortvariga eller långvariga. De kan orsakas av skador på nervceller, neurologiska sjukdomar eller elektrolytbrist.
Vanställda muskelspänningar kan också uppstå som en kompensationsmekanism när kroppen försöker stabilisera en skadad del av kroppen, till exempel efter en skada eller operation. I vissa fall kan vanställda muskelspänningar leda till ytterligare skador eller komplikationer om de inte behandlas korrekt.
En missensmutation är en typ av genetisk mutation där en enda nukleotid (en building block i DNA) byts ut, vilket resulterar i att den kodade aminosyran i proteinets sekvens blir felaktig. Detta kan ha olika konsekvenser beroende på var i genen mutationen sker och hur viktig den felaktiga aminosyran är för proteinet. I värsta fall kan det leda till att proteinet inte kan utöva sin funktion korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar eller abnormaliteter.
In medical terms, "family" is typically defined as a group of individuals who are related by blood, marriage, or adoption and share a common living environment. The definition can vary, but it generally includes two or more people who consider themselves to be a family unit and provide emotional and/or financial support for one another.
In the context of healthcare, the concept of family is often expanded to include any group of individuals who play a significant role in an individual's life, such as close friends, partners, or caregivers. This broader definition recognizes that social support networks can have a profound impact on an individual's health and well-being.
It's important to note that the concept of family can be complex and varied, and healthcare providers should strive to be sensitive and respectful of each patient's unique family situation.
'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.
Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.
"Genetiska markörer" refererar till specifika delar av DNA-sekvensen som är kopplade till ett visst genetiskt trait eller en viss position på ett kromosom. De kan användas i biomedicinsk forskning för att lokalisera och identifiera gener som är associerade med sjukdomar, predispositioner till sjukdomar eller andra specifika drag. Genetiska markörer kan vara enkla nukleotidpolymorfismer (SNP:er), repetitiva sekvenser eller strukturella variationer i DNA-sekvensen. De används ofta inom genetisk kartläggning, genetisk screening och genetisk diagnos.
Heterozygotidentifiering (eller heterozygote identifikation) är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till den process där man bestämmer om en individ är bärare av två olika varianter (allaslor eller alleler) av samma gen, det vill säga är heterozygous för en viss gen. Detta kan ske genom att jämföra de två kopiorna av samma gen som finns på respektive kromosompar i cellkärnan.
Denna typ av identifiering används ofta inom genetisk rådgivning och diagnos, till exempel för att fastställa om en individ bär på en recessiv genetisk sjukdom eller är en heterozygot bärare av en genetisk mutation som kan öka risken för vissa sjukdomar. Genom att identifiera heterozygota individer kan man även spåra och förebygga genetiska sjukdomar inom familjer och populationer.
'Genetisk korsning' (eller 'genetisk kryssing') refererer til den proces, hvor to individers forskellige gener blandes sammen i et nyt individ under formeringen. Dette sker ved at en organisme af en art forplantar sig med en anden organisme af en anden art eller en anden variant af samme art, hvilket resulterer i en krydsning mellem de to genetiske baggrunde.
I mere specifik medicinsk termer kan genetisk korsning være anvendt for at opnå øget forståelse af genetiske mekanismer, arvelige sygdomme og genetiske variationer i populationer. Genetiske krydsninger mellem individer med forskellige generelle træk kan give forskere mulighed for at spore specifikke gener og deres effekter på en organismes fysiologi, adfærd og sundhed.
Det er vigtigt at notere, at genetisk korsning ikke skal forveksles med den almindelige brug af begrebet 'krydsning' i daglig tale, som ofte refererer til parring mellem individuelle af forskellige arter eller racer. I medicinsk kontekst er genetisk korsning en mere præcis og teknis terminologi.
"Onormal muskelspänning" är ett uttryck som används för att beskriva en situation där en persons muskler inte uppför sig på det sätt som vanligtvis förväntas. Det kan bero på en rad olika orsaker, inklusive neurologiska tillstånd, skador eller sjukdomar.
En medicinsk definition av onormal muskelspänning är "hypertoni" eller "hypotoni". Hypertoni betyder att muskeln har en ökad spänning och stelhet, vilket kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i nervsystemet. Hypotoni, å andra sidan, betyder att muskeln har en för låg spänning och känns mjukare än vanligt. Detta kan också vara ett tecken på neurologiska problem eller skada.
Det är viktigt att notera att onormal muskelspänning kan vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och bör undersökas av en läkare om det uppträder tillsammans med andra symptom som exempelvis smärta, svaghet eller förlust av koordination.
BRCA2 (BReast CAncer gene 2) är ett protein som kodas för av BRCA2-genen. Detta protein spelar en viktig roll i reparationen av DNA-skador, särskilt dubbelsträngsbrytningar, och hjälper till att säkerställa stabiliteten hos kromosomerna under celldelningen. Mutationer i BRCA2-genen kan öka risken för att utveckla cancer, framför allt bröstcancer och äggstockscancer hos kvinnor, men även prostatacancer och pankreascancer hos både män och kvinnor.
Familjär amyloidneuropati (FAP) är en ärftlig neurologisk sjukdom som orsakas av mutationer i TTR-genen. Mutationerna leder till att transthyretin-proteinet fälls ut och ansamlas som aggregat i olika kroppsdelar, vilket orsakar skada på nerverna och andra organ. Symptomen kan variera men inkluderar ofta sensorisk och motorisk neuropati, autonom dysfunktion och i vissa fall hjärtsjukdom. Sjukdomen är progressiv och kan leda till dödlig utgång. FAP är också känd som hereditär transthyretin- Amyloidos (hATTR).
Genetisk rådgivning är en process där en individ eller ett par får information och rådgivning om genetiska faktorer som kan ha betydelse för deras hälsa eller den av deras nuvarande eller framtida barn. Det inkluderar ofta en analys av familjemedlemmarnas medicinska och genetiska historik, samt en diskussion om arvsformer, riskfaktorer, preventiva strategier och möjliga genetiska tester. Syftet är att hjälpa den sökande att ta ett beslut om reproduktion, screeningsprogram, livsstilsförändringar eller andra preventiva åtgärder baserat på deras unika situation och preferenser. Genetisk rådgivning ska ges av en certifierad genetisk rådgivare, som är en läkare eller annan hälsovårdspersonal med specialutbildning inom genetik och genetisk rådgivning.
"Angioma" er en medisinsk betegnelse for et vaskulært voksstumør, der består af blodkar eller limfekar. Det kan også kaldes "blodkarhøjvoksel". Angiomer kan forekomme overalt i kroppen, men de er særligt almindelige i huden og slimhinden. De kan variere meget i størrelse, fra små pletter til store tumorlignende vækster.
Der findes forskellige typer af angiomer, herunder:
1. Hemangiomer: Dette er en type angiom, der består af blodkar. De kan forekomme overalt i kroppen, men de er særligt almindelige i huden, slimhinden og leveren.
2. Limfangiomer: Dette er en type angiom, der består af limfekar. De er mindre almindelige end hemangiomer og forekommer oftest i halsen, armene eller benene.
3. Kombinerede angiomer: Nogle gange kan en angiom indeholde begge blodkar og limfekar.
Angiomer er som regel harmløse, men de kan i sjældne tilfælde vise tegn på ondartet vækst eller udvikle sig til andre typer tumorer. Hvis du er bekymret for en mulig angiom, bør du søge medicinsk vejledning og behandling.
Bronze diabetes er en betegnelse for en sygdomsbillede, der kombinerer insulinresistens (som ses ved type 2 diabetes) med forstyrret kobberstofskirtkringulæs (som ses ved Wilson's sygdom). Denne kombination af sygdomme kan føre til abnormt høje sukker- og kobberniveauer i blodet, der kan medføre skader på lever, nyre og nervesystem. Betegnelsen "bronze diabetes" kommer fra den bronzefarvede udseende af huden, som kan opstå som følge af kobberakkumulation i kroppen.
Det er vigtigt at notere, at "bronze diabetes" ikke er en officiel medicinsk diagnose, men snarere en beskrivelse af et sygdomsbillede, der kan ses hos patienter med både insulinresistens og Wilson's sygdom.
Enkel nucleotid polymorfism (SNP, Single Nucleotide Polymorphism) är den vanligaste formen av genetisk variation hos människor. Det handlar om en permanent ändring av en enda nucleotid (en building block av DNA:t) i vår arvsmassa. Denna ändring kan leda till en förändring av ett aminosyra i ett protein eller att det bildas en ny splicingssida, vilket kan påverka proteinet och dess funktion. SNP:er kan användas som markörer för att spåra genetiska drag och är viktiga i forskningen kring ärftliga sjukdomar och individens svar på läkemedel.
Syndaktyli är ett medicinskt tillstånd där flera fingrar eller tår sitter samman istället för att vara separata. Det kan vara congenitalt, vilket betyder att det förekommer från födseln, och orsakas av abnormal utveckling under graviditeten. Syndaktyli kan vara ett isolerat tillstånd eller förekomma tillsammans med andra anatomiska avvikelser eller syndrom. Behandlingen för syndaktyli innefattar ofta kirurgisk korrektur för att separera de sammanväxta fingrarna eller tårna och återställa funktionen och utseendet.
Medicinskt sett betyder "missbildningar, multiple" att en individ har flera missbildningar i kroppen. Missbildningar är avvikelser från den normala utvecklingen och strukturen hos kroppsdelar eller organ. De kan vara medfötta (congenital) eller uppstå senare under livet.
Multiple missbildningar kan vara relaterade till varandra eller orelaterade, och de kan påverka olika delar av kroppen. Exempel på orsaker till multiple missbildningar inkluderar genetiska faktorer, exponering för teratogener (substanser som kan orsaka fetal skada) under graviditeten och andra sjukdomsförlopp.
Multiple missbildningar kan vara ett tecken på en underliggande medicinsk störning eller syndrom, så det är viktigt att diagnostisera och behandla orsaken om möjligt. Behandlingen av multiple missbildningar beror på vilka delar av kroppen som är drabbade och hur allvarliga avvikelserna är.
I medicinen, sannolikhetsfunktioner (eller cumulative distribution functions, CDP) används inom statistisk analys för att beskriva sannolikheten för att en stokastisk variabel X kommer att vara mindre än eller lika med en viss värdesgräns. Sannolikhetsfunktionen representerar sålunda den kumulativa summan av sannolikheterna för alla värden som är mindre än eller lika med det specificerade värdet.
Formellt kan en sannolikhetsfunktion definieras som:
F(x) = P(X ≤ x)
där F(x) är sannolikhetsfunktionen för stokastisk variabel X, och P(X ≤ x) betecknar sannolikheten för att stokastisk variabel X antar ett värde som är mindre än eller lika med x.
Sannolikhetsfunktioner används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att analysera data och dra slutsatser om samband mellan variabler och hälsoresultat. De är viktiga vid konstruktion av konfidensintervall, hypotesprövning och bedömning av risker och associationer i epidemiologiska studier.
"c-Ret" er ein gen som koder for ein protein kalt "c-Ret protoonkogenprotein". Dette proteinet er ein reseptor for en type signaleringsmolekyler kallt neurotrope grow factorer (NGF). C-Ret spiller en viktig rolle i celles vekst, overlevnad og differensiering. Mutasjonar i c-Ret-genet kan føre til uregulert aktivitet av c-Ret-proteinet og kan medføre forskjellige slags kreftar, som f.eks. skjev celleskrekk i tykk-tarmen og skjeve kreftar i nyrane.
Kraniofaciala missbildningar är en samlande beteckning på en grupp med olika former av missbildningar i ansiktet och skallbenet. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka både utseendet och funktionen hos individen. Kraniofaciala missbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel under graviditeten, eller andra faktorer.
Exempel på kraniofaciala missbildningar inkluderar:
* Klinodaktyli – en avvikelse där ett finger eller tå är böjt istället för rakt.
* Agenesia – det saknas en del av kroppen, till exempel näsa, ögonbryn eller underkäke.
* Hypoplasia – en del av kroppen är underutvecklad eller mindre än normalt.
* Hyperplasi – en del av kroppen är överutvecklad eller större än normalt.
* Dysplasi – en abnorm struktur eller form på en del av kroppen.
Exempel på specifika kraniofaciala missbildningar inkluderar:
* Downs syndrom – en genetisk störning som orsakas av en extra kopia av kromosom 21.
* Cleft lip och/eller palatum – en splittrad läpp och/eller gom.
* Hemifacial microsomia – underutveckling av den ena sidan av ansiktet.
* Apert syndrom – en genetisk störning som orsakar abnormalt utvecklade skallben och ansikte.
* Treacher Collins syndrom – en genetisk störning som orsakar underutveckling av kindbenen, ögonlocken och örat.
MITOKONDRIE-DNA (mtDNA) refererer til DNA-molekyler, der findes i mitokondrierne, som er små cellulære organeller i vores celler. Mitokondrierne har en vigtig rolle i cellens energiproduktion gennem et process kaldet cellet respiration.
Mitokondrie-DNA består af cirkulært DNA, der er meget mindre end det menneskelige kromosomale DNA i cellekernen. Mennesket har typisk 2-10 kopier af mtDNA i hver mitokondrie, og hvert individ har typisk flere hundrede til tusinder af mitokondrier i hver celle.
MtDNA indeholder gener, der koder for en del af de proteiner, der er involveret i cellet respiration, samt RNA-molekyler, der er nødvendige for syntesen af disse proteiner. MtDNA adskiller sig fra det kromosomale DNA ved at have en høj mutationsrate og en ikke-random matning (eller assortativ mating) mønster, hvilket betyder at der kan forekomme specifikke mtDNA profiler inden for familier eller populationer.
Mutationer i mitokondrie-DNA kan være forbundet med en række sygdomme, herunder neurologiske og muskuløse lidelser, som ofte viser sig i barndommen eller tidlig ungdom. Disse sygdomme skyldes oftest mutationer i gener, der koder for proteiner involveret i cellet respiration.
"Epistasis" er en betegnelse inden for genetik, som refererer til en form for interaktion mellem gener, hvor et gen maskerer eller ændrer effekten af et andet gen. Det vil sige at epistasis opstår når effekten af én gen på en given fænotype afhænger af en anden gen. Dette kan for eksempel resultere i at en individ med visse gener ikke udvikler en bestemt fænotype, selvom de har et gen som ellers ville have ført til udviklingen af denne fænotype, hvis det ikke havde været for indvirkningen fra det andet gen.
Epistasis kan være en kompleks og svær koncept at forstå, men det er et vigtigt begreb inden for genetik, da det kan hjælpe forskere med at forstå hvordan gener interagerer med hinanden for at producere de fænotyper som ses hos levende organismer.
Retinoblastom är en ovanlig, men allvarlig cancerform som drabbar barn under 5 års ålder. Den utgör ungefär 3 % av alla barncancerfall och berör vanligtvis celler i näthinnan som kallas retinoblasomer. Det kan förekomma antingen enstaka eller flera tumörer i ett eller båda ögonen.
Retinoblastom kan vara ärftligt eller sporadiskt (icke-ärftligt). Om det är ärftligt orsakas det av mutationer i RB1-genen, och barnet har en högre risk att utveckla flera tumörer och att cancerformen sprider sig till andra delar av kroppen. I sporadiska fall beror sjukdomen på nya, slumpmässiga mutationer i cellerna under fostertiden eller strax efter födseln.
Symptomen på Retinoblastom kan inkludera:
* Anormalt reflekterande ljus i pupillen (leukokoria)
* Oförklarlig rödfärgning eller inflammation i ögat
* Förlust av synacitet eller strabismus (skev sitthållning)
Diagnosen ställs vanligtvis genom oftalmoskopi, en typ av ögonundersökning som gör det möjligt att se retinan och näthinnan. Andra undersökningsmetoder kan inkludera ultraljud, magnetisk resonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT).
Behandlingen av Retinoblastom beror på flera faktorer som storleken och placeringen av tumören, om den har spridit sig till andra delar av kroppen och om det rör sig om ett ärftligt eller icke-ärftligt fall. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi (avlägsnande av ögat), strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder.
Om Retinoblastom inte behandlas korrekt och i tid kan det leda till förlust av synen eller till att tumören sprider sig till andra delar av kroppen, vilket kan vara livshotande. Därför är det viktigt att uppsöka läkare omedelbart om någon misstänker att barnet har Retinoblastom eller visar tecken på sjukdomen.
Medicinsk genetik är ett område inom medicinen som handlar om arvsanlag och ärftliga sjukdomar. Det inkluderar studiet av gener, arvsmassan, genetiska variationer och deras effekter på individens hälsa och sjukdomar. Medicinsk genetik kan involvera att diagnostisera, behandla och rådgiva patienter med ärftliga sjukdomar eller med en ökad risk för att utveckla vissa sjukdomar baserat på deras genetiska make upp. Det kan också innebära att undersöka familjemedlemmar till en person med en ärftlig sjukdom för att upptäcka om de också bär på samma arvsanlag och risker. Medicinsk genetik använder sig av olika tekniker som genetisk screening, genetisk rådgivning, genetisk testing och genteknik för att studera och förstå ärftliga sjukdomar och arvsanlag.
Människokromosomer är de stavformade strukturer i cellkärnan som innehåller genetisk information i form av DNA. Människan har totalt 46 chromosomer fördelade på 23 par, där varje chromosom i ett par är en identisk kopia av den andra.
Det 19:e paret människokromosomer består alltså av två identiska chromosomer, som tillsammans kallas autosomer. Detta betyder att de inte är könskromosomer (X och Y), utan har samma uppsättning gener på varsin kromosom i paret.
Det 19:e paret människokromosomer består alltså av två identiska chromosomer, som tillsammans kallas autosomer. Detta betyder att de inte är könskromosomer (X och Y), utan har samma uppsättning gener på varsin kromosom i paret.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik aminosyra fäst vid dess ändar, och under proteinsyntesen transporterar tRNA:n denna aminosyra till ribosomen där den fogas ihop med andra aminosyror för att bilda ett protein.
Ile (isoleucin) är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner. I tRNA:n som transporterar isoleucin kallas den ofta för "tRNAIle". Den specifika tRNA-molekylen som bär isoleucin har en speciell sekvens av nukleotider, inklusive en anticodonsekvens som matchar koden för isoleucin i mRNA:t. När denna tRNAIle-molekyl binds till ribosomen och mRNA:t kan isoleucin-aminosyran fogas ihop med andra aminosyror för att bilda ett protein.
Familial hypertrophic cardiomyopathy (HCM) är en genetisk sjukdom som påverkar hjärtmuskulaturen. Det kännetecknas av överdrivet muskulärt växt (hypertrofi) i den del av hjärtkammaren som kallas ventrikel, ofta framför allt i septum (skiljeväggen mellan de två ventriklarna). Denna hypertrofi kan leda till en nedsatt hjärtfunktion och komplikationer såsom hjärtsvikt, oregelbunden hjärtrytm och plötslig död.
Förändringar i genen MYH7 eller MYBPC3 är de vanligaste orsakerna till denna sjukdom, men flera andra gener kan också vara inblandade. Sjukdomen kan variera mycket i svårighetsgrad och symtom mellan individer, även inom samma familj. Vissa personer med HCM kan ha milda eller inga symptom alls, medan andra kan uppleva andnöd, trötthet, bröstsmärta, yrsel eller synkop (tillfälliga medvetslöshetsattacker).
Regelbunden medicinsk övervakning och behandling kan hjälpa att hantera symptomen och förebygga komplikationer. I vissa fall kan en implanterbar kardioverter-defibrillator (ICD) rekommenderas för att skydda mot plötslig död.
Benmorfogenesprotein Typ II-receptorer (BMPRII) är en typ av transmembranreceptor som tillhör transforming growth factor β (TGF-β) superfamiljen. Dessa receptorer spelar en viktig roll i cellsignalering och regulerar bland annat celldelning, differentiering, apoptos och cellytiska funktioner.
BMPRII är specifikt involverad i signaleringen av benmorfogenesproteiner (BMPs), som är extracellulära signalkemiska substance som reglerar benutveckling, homeostas och andra cellulära processer. När BMP binder till BMPRII aktiveras en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, inklusive Smad-signalering, vilket leder till ändringar i genuttryck och cellfunktion.
Mutationer i BMPRII har associerats med flera sjukdomar, inklusive familjär pulmonell arteriell hypertension (PAH) och Marfan syndrom. Dessa mutationer kan påverka receptorns funktion och leda till onormal cellproliferation, inflammation och skada på blodkärl.
Prealbumin, også kjent som transthyretin, er ein protein i serumet som produseres i leveren. Det har en gjennomsnittlig halveringstid på 2 dager, litt lengre enn albuminet (serumproteinet med lengst halveringstid). Prealbumin er et viktigt klinisk marker for næringsstatus og kan brukes som indikator for malnutrasjon. Nedsatt prealbuminnivå kan vise på ein dårligere næringstilstand og kan forutsi en dårligere prognose hos pasienter med sår, infeksjon eller kreft.
Myoklonus är en typ av muskelkrampsymtom som karaktäriseras av plötsliga, ofta oregelbundna, korta och snabba kontraktioner eller rörelser i en muskel eller en grupp muskler. Dessa myokloniska jerkar kan vara orsakade av olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska sjukdomar, infektionssjukdomar, metabola störningar och exponering för vissa läkemedel eller toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk myoklonus).
Myokloniska jerkar kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra neurologiska symtom, såsom tremor, rigiditet och ataxi. I vissa fall kan de vara ett tecken på en allvarlig neurologisk sjukdom, medan de i andra fall kan vara ett mindre allvarligt tillstånd eller ens asymptomatiskt. Behandlingen av myoklonus beror på underliggande orsak och kan innefatta användning av antikonvulsiva läkemedel, muskelrelaxerande medel eller andra behandlingsmetoder.
Neoplastiska syndrom, ärftliga, är en övergripande benämning på medfötta genetiska störningar som predisponerar individen för att utveckla olika typer av cancersjukdomar under livet. Detta beror vanligtvis på mutationer i gener som reglerar celldelning, reparation av DNA-skador och programmerad celldöd (apoptos).
Exempel på ärftliga neoplastiska syndrom inkluderar:
1. Lynchsyndrom: Även känt som hereditary non-polyposis colon cancer (HNPCC), är det vanligaste ärftliga koloncancer syndromet. Det orsakas av mutationer i gener som reparerar DNA-missmatcher, och ökar risken för att utveckla koloncancer, endometriumcancer, magcancer och andra typer av cancersjukdomar.
2. Hereditärt bröst- och äggstockscancer syndrom (HBOC): Orsakas av mutationer i BRCA1 och BRCA2 generna, vilket ökar risken för att utveckla bröstcancer, äggstockscancer, prostatacancer och andra typer av cancersjukdomar.
3. Familjärt melanom syndrom: Orsakas av mutationer i CDKN2A, CDK4 eller BAP1 generna, vilket ökar risken för att utveckla hudcancer (melanom), levercancer och andra typer av cancersjukdomar.
4. Li-Fraumeni syndrom: Orsakas av mutationer i TP53 eller CHEK2 generna, vilket ökar risken för att utveckla en mängd olika cancersjukdomar, inklusive leukemi, lymfom, sarcom, hjärncancer och carcinom.
5. Neurofibromatosis typ 1 (NF1): Orsakas av mutationer i NF1 generna, vilket ökar risken för att utveckla neurofibroma, glioma, leukemia och andra typer av cancersjukdomar.
6. Wilms tumör/aniridia/genital anomali och hörselnedsättning syndrom (WAGR): Orsakas av mutationer i WT1 eller PAX6 generna, vilket ökar risken för att utveckla Wilms tumör, aniridia, genital anomali och hörselnedsättning.
7. Tuberös skleros komplex (TSC): Orsakas av mutationer i TSC1 eller TSC2 generna, vilket ökar risken för att utveckla hamartom, epilepsi, autism och andra typer av cancersjukdomar.
Det är viktigt att notera att inte alla personer med dessa genetiska mutationer kommer att utveckla cancer, men deras risk är högre än för den allmänna befolkningen. Genom att känna till sin familjehistoria och genom att göra genetisk screening kan man identifiera personer med hög risk för att utveckla cancer och erbjuda dem preventiva åtgärder, såsom ökad övervakning eller prophylaktiska operationer.
'Inheritance Patterns' refer to the way in which a particular genetic trait or condition is passed down from one generation to the next through the transmission of genes. There are several different inheritance patterns, including:
1. Autosomal Dominant Inheritance: This pattern occurs when a single copy of the altered gene in each cell is sufficient to cause the disorder. An affected individual usually has one parent who also has the disorder. Each child of an affected parent has a 50% chance of inheriting the altered gene and therefore being affected.
2. Autosomal Recessive Inheritance: This pattern occurs when two copies of the gene in each cell are necessary for the disorder to occur. An affected individual usually has unaffected parents who each carry one copy of the altered gene. Each child of these parents has a 25% chance of inheriting both copies of the altered gene and being affected, a 50% chance of being an asymptomatic carrier, and a 25% chance of not carrying the altered gene.
3. X-linked Inheritance: This pattern occurs when the altered gene is located on the X chromosome. Males are more likely to be affected than females because they only have one X chromosome. A male with an altered X-linked gene will pass it on to all of his daughters, but none of his sons. A female who carries an altered X-linked gene has a 50% chance of passing it on to each of her children, regardless of gender.
4. Mitochondrial Inheritance: This pattern occurs when the altered gene is located in the mitochondria, which are structures outside the nucleus that provide energy for the cell. Both males and females can pass on mitochondrial genetic changes, but only through the mother's egg cells.
5. Codominant Inheritance: This pattern occurs when two different versions (alleles) of a gene produce different traits and both alleles are expressed in the individual. Each parent contributes one allele to the offspring, resulting in a blending of the traits.
6. Multifactorial Inheritance: This pattern involves the interaction of multiple genes with environmental factors to cause a disorder or trait. The risk of inheriting a multifactorial disorder is usually higher if a close relative has the condition.
"Brösttumör" är ett samlingsbegrepp för olika slags tumörer (abnorma vävnadsformationer) som kan uppstå i brösten. Det finns två huvudsakliga kategorier av brösttumörer: godartade och elakartade.
Godartade brösttumörer är relativt vanliga och tenderar att vara ofarliga. De flesta godartade brösttumörer är cystor (flytande säckar fyllda med vätska) eller fibroadenomer (små, runda, solida knölar som består av både glandulär och stödjevävnad).
Elakartade brösttumörer, även kända som maligna bröstcancer, är mer allvarliga och kan spridas till andra delar av kroppen. De elakartade brösttumörerna inkluderar bland annat invasiv duktal carcinom (IDC), invasiv lobulär carcinom (ILC) och inflammatorisk bröstcancer.
Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade brösttumörer så tidigt som möjligt för att öka chanserna till fullständig bot. Regelbundna självundersökningar, mammografier och andra screening-metoder kan hjälpa till att upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium.
"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.
There are several methods used to create genetically modified mice, including:
1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.
Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.
Optikusatrofi är en ogenomgänglig skada eller degeneration av nervceller i den centrala optiska nervan, som leder till synförlust. När det är ärftligt (med genetisk komponent) kan det bero på flera olika gener som varierar mellan olika familjer och populationer. Två vanliga former av ärftlig optikusatrofi är autosomalt dominant optikusatrofi (ADOA) och autosomalt recessivt optikusatrofi (AROA). ADOA orsakas ofta av mutationer i OPA1-genen, medan AROA kan orsakas av mutationer i genen OPA3. Symptomen på ärftlig optikusatrofi kan variera, men inkluderar vanligen nedsatt central syn, färgseende svårigheter och skuggbildningar i synfältet (skotomer).
The term "exonerate" is a legal and forensic term rather than a medical one. To exonerate means to clear someone of blame or suspicion, especially in a criminal case, after new evidence has come to light or after further investigation has been conducted. It can also mean to cancel a punishment or penalty that was previously imposed on someone.
In the context of medicine, the term "exoneration" may be used in relation to medical malpractice cases, where a healthcare provider is accused of negligence or wrongdoing. If an investigation finds that the provider did not commit any errors or violations of standard care, they may be exonerated of any wrongdoing.
However, it's worth noting that "exoneration" is not a term that is commonly used in medical terminology or practice.
Muskelspänningssjukdomar, även kända som neuromuskulära beteckningar, är en grupp sjukdomar som påverkar musklernas funktion och hälsa. Dessa sjukdomar kan orsaka en ökad muskelspänning (hypertoni) eller en minskad muskelrelaxering (hypotoni), beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbad.
Det finns två huvudtyper av muskelspänningssjukdomar:
1. Överaktiva muskelspänningssjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en överaktivitet i nervsystemet, vilket leder till en ökad muskelspänning och stelhet. Exempel på överaktiva muskelspänningssjukdomar inkluderar spastisk cerebral pares (SCP), som orsakas av skador i hjärnbarken, och dystoni, som orsakas av en störning i det extrapyramidala systemet.
2. Svaghetsmuskelspänningssjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en nedsatt muskelstyrka och kan leda till en minskad muskelspänning eller hypotoni. Exempel på svaghetsmuskelspänningssjukdomar inkluderar myasthenia gravis, som orsakas av en autoimmun reaktion mot acetylkolinreceptorerna, och amyotrofisk lateralskleros (ALS), som är en degenerativ sjukdom som påverkar både musklerna och nervern.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en muskelspänningssjukdom, eftersom korrekt diagnos och behandling kan förbättra patientens livskvalitet och förebygga komplikationer.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
Retinitis pigmentosa (RP) är en grupp genetiska sjukdomar som orsakar skada på det ljuskänsliga lagret (nervcellskiktet) i ögat, retina. Detta ljuskänsliga skikt innehåller celler som kallas stavar och tappar, vilka är viktiga för att uppfatta ljus, rörelser och se detaljer.
Vid RP börjar cellerna i det yttre lagret av retinan (stavarna) att degenerera och dö, vilket leder till en progressiv försämring av synen. De tidigaste symptomen inkluderar nattblindhet och en minskad förmåga att uppfatta rörelser i det perifera synfältet (sidovisionen). Symptomen kan variera från person till person, men de flesta drabbade kommer att utveckla tunnelvision och till slut bli nästan helt blinda.
Det finns ingen botad läkning för RP, men vissa behandlingsmetoder som genoterapi, stammcellsterapi och elektronisk synhjälpmedel kan hjälpa att fördröja eller mildra de progressiva synförsämringarna.
Extraadrenalt Paragangliom är en sällsynt tumör som utvecklas i det sympatiska nervsystemet, vilket är en del av det autonoma nervsystemet. Tumören bildas vanligtvis i de små körtelklumparna (paraganglier) som finns längs med kroppens båda sidor och som producerar neuroendokrina hormoner, till exempel adrenalin och noradrenalin.
Extraadrenala paragangliomer kan vara fungerande eller icke-fungerande. Fungerande tumörer producerar höga nivåer av katekolaminer (till exempel adrenalin och noradrenalin), vilket kan leda till symtom som höjd puls, svettningar, yrsel, illamående och ökad blodtryck. Icke-fungerande tumörer producerar inga eller låga nivåer av katekolaminer och orsakar därför inte några symtom.
Extraadrenala paragangliomer kan vara benigna eller maligna (cancer). De flesta extraadrenala paragangliomerna är benigna, men upp till 10-15% av dem kan bli cancerspridda (metastaserande).
Det är viktigt att diagnostisera och behandla extraadrenala paragangliomer så snart som möjligt eftersom de kan orsaka allvarliga komplikationer, till exempel högt blodtryck, hjärtklappningar och stroke. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att avlägsna tumören, eventuellt i kombination med strålbehandning eller medicinsk behandling för att kontrollera symtomen och förebygga återfallsrisk.
Mikrosatelliter är gentekniska markörer som består av upprepade sekvenser av nukleotider i DNA. Mikrosatellitupprepningar refererar till ett laboratorieförfarande där man isolerar och amplifierar (förökar) dessa mikrosatellitregioner med hjälp av en metod som kallas polymerask chain reaction (PCR).
Den typiska proceduren för mikrosatellitupprepning innebär följande steg:
1. DNA-extraktion: Först extraheras DNA från ett biologiskt provermaterial, till exempel blod, spott eller hår.
2. PCR-amplifiering: I denna steg används specifika primers (korta syntetiska DNA-sekvenser) som binder till ändarna av den aktuella mikrosatellitregionen. När PCR-reaktionen sker kommer polymerasen att föröka regionen mellan primerna, vilket resulterar i en stor andel av den specifika mikrosatelliten.
3. Elektrofores: Eftersom de flesta mikrosatelliter har olika upprepningstall skiljer sig deras storlek, och kan därför skiljas åt genom elektrofores i en gel (vanligtvis en agaros- eller polyacrylamidgel).
4. Visualisering: För att se de separerade banden används ofta fluorescerande markörer som fogats till primerna under PCR-amplifieringen. Genom att exponera gelen för ljus av rätt våglängd kommer markörerna att lysa upp och synliggöra banden i en gel-bild.
Mikrosatellitupprepningar används ofta inom forskning och diagnostik, exempelvis för att studera genetisk variation, släktskap och evolution, eller för att identifiera individer inom rättsmedicin.
En punktmutation är en typ av genetisk mutation där endast en enskild nukleotid (en building block av DNA) byts ut, infrias eller tas bort i ett DNA-molekyl. Denna förändring kan leda till att aminosyrasekvensen i det resulterande protein som kodas för av genen ändras, vilket kan ha olika konsekvenser beroende på var mutationen finns och hur viktig den är för proteinet. Punktmutationer kan delas in i tre kategorier: missense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i en annan aminosyra), nonsense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i ett stopp-kodon) och kuddmutationer (en nukleotid tas bort eller infrias, vilket förskjuter läsramen för genkodningen).
'Genetic association studies' är en typ av forskningsstudier inom genetiken som undersöker sambandet mellan genetiska varianter och ett visst sjukdomstillstånd eller en viss fenotyp (ett synligt, mätbart eller på annat sätt iakttagbart drag hos en organism).
Studierna jämför ofta frekvenserna av specifika genetiska varianter, till exempel enlelsningar (SNPs), hos individer med ett visst sjukdomstillstånd jämfört med friska individer. Genetiska varianter som visar sig vara vanligare eller sällsyntare hos de drabbade individerna kan vara associerade med sjukdomen och kan ge forskarna insikter om dess genetiska bas.
Det är värt att notera att en association inte automatiskt betyder att det finns en orsakssamband mellan genetisk variant och sjukdom. Det kan finnas andra faktorer som påverkar sambandet, till exempel miljöfaktorer eller interaktioner mellan olika gener. Därför behöver associationer bekräftas i flera studier innan de kan betraktas som robusta och trovärdiga.
'Ovarian neoplasms' refererar till abnorma tillväxtor i äggstockarna som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan också vara av oklar natur (gränsövergående). Ovarian neoplasms delas vanligen in i epiteliella, germcell-relaterade och stromala neoplasmer beroende på vilken celltyp de utvecklas från. Symptomen kan vara vagt och kan omfatta buksmärta, magsmärta, svullnad eller trycksensation i buken samt trötthet. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen. Vanligen innebär det kirurgiskt ingrepp för att ta bort tumören och ibland även cellgiftsbehandling (chemotherapi) eller strålbehandling (radioterapi).
Eye abnormalities, also known as ocular anomalies, refer to any structural or functional abnormality of the eye or visual system. These abnormalities can be present at birth (congenital) or acquired later in life due to injury, disease, or aging. Some examples of eye abnormalities include:
1. Strabismus: a misalignment of the eyes, where they point in different directions.
2. Amblyopia: also known as "lazy eye," it is a decreased vision in one or both eyes due to abnormal development during infancy and childhood.
3. Nystagmus: involuntary rapid movement of the eyes.
4. Cataracts: clouding of the lens inside the eye that can lead to blurry vision.
5. Glaucoma: a group of eye conditions that damage the optic nerve, often caused by high pressure in the eye.
6. Retinal disorders: including retinal detachment, macular degeneration, and diabetic retinopathy.
7. Corneal abnormalities: such as keratoconus, where the cornea becomes thin and bulges outward.
8. Orbital abnormalities: including tumors or other growths in the eye socket.
9. Optic nerve abnormalities: such as optic neuritis, which is inflammation of the optic nerve.
10. Color vision deficiencies: also known as color blindness, it is a reduced ability to distinguish between colors, usually reds and greens.
These are just a few examples of eye abnormalities that can affect the structure or function of the eye or visual system. It's important to have regular eye examinations to detect any eye abnormalities early and receive appropriate treatment.